## Snabbfakta

Dansk-svensk gårdshund är en liten men rejäl och aktiv gårds- och sällskapshund från Danmark och Sverige. FCI placerar rasen i grupp 2 som hund av pinschertyp. Den är alltså inte en terrier, även om den förr kallades skånsk terrier.

- **Mankhöjd:** 34–37 cm för hanar och 32–35 cm för tikar, med en tillåten avvikelse på 2 cm åt båda håll.
- **Ursprunglig uppgift:** att larma, fånga råttor och leva nära människorna på gården.
- **Temperament enligt standarden:** alert, livlig och uppmärksam.
- **Päls:** kort, hård och slät, med vitt som dominerande färg.
- **Passar bäst hos:** en person eller familj som vill träna vardagsfärdigheter, erbjuda både rörelse och nosarbete och hjälpa hunden att komma till ro.

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Viktuppgifter på olika webbplatser är därför riktvärden, inte ett mått som alla vuxna dansk-svenska gårdshundar ska passa in i. För den som väljer valp är föräldrarnas storlek, hull och funktion mer användbara än ett enda viktspann.

## Utseende och päls

Dansk-svensk gårdshund ska vara liten, kompakt och substansfull, inte tunn eller elegant. Kroppen är svagt rektangulär: förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är 9:10. Rasen utvecklas sent i kroppen, och den fulla muskelmassan och volymen kan dröja tills hunden är tre till fyra år.

Huvudet är förhållandevis litet och trekantigt. Öronen får vara rosenöron eller framåtvikta; ståndöron ingår inte i rasidealet. Svansen kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans av varierande längd. En medfödd stubbsvans är en naturlig variation och ska inte blandas ihop med en kuperad svans.

Pälsen är hård, kort och slät och saknar underull. Vitt ska dominera, med en- eller flerfärgade fläckar i svart, tan, gult, leverbrunt, viltfärgat eller olika nyanser av fawn. Fläckar ska också finnas på huvudet, och små prickar i det vita är tillåtna. Utseendet kan alltså variera mycket utan att hundarna tillhör olika varianter av rasen.

Pälsen kräver lite skötsel, men fällningen kan märkas. Borsta bort lösa hår när det behövs, särskilt under fällningsperioder, och bada när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, öron, tassar och klor. Vänj valpen stegvis vid tandborstning och annan hantering. Lugn, belöningsbaserad hanteringsträning gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Dansk-svensk gårdshund är normalt snabb, nyfiken och människoorienterad, men rasnamnet är ingen garanti för en lättsam familjehund. Standardens ord är alert, livlig och uppmärksam. I vardagen märks det ofta som beredskap att följa med, reagera på rörelse och tala om när något händer i närheten.

Vaktuppgiften på gården märks fortfarande hos många individer. Många larmar när någon kommer, men hur lätt skallet startar och hur snabbt hunden tystnar varierar. I ett lyhört hem är det klokt att undersöka hur föräldrar och vuxna släktingar reagerar på dörrar, trapphus och besök. Det är mer träffsäkert än att utgå från att rasen alltid är tyst eller alltid skällig.

I SKK:s äldre BPH-sammanställning framstår rasen som i huvudsak trygg och förhållandevis energisk. Samtidigt varierar nyfikenhet, lekfullhet och intresse för främmande människor tydligt. BPH beskriver hundens reaktioner; det är inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Läs därför den enskilda hundens protokoll och fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen.

Bakgrunden som råttfångare gör intresset för små, snabba djur relevant. Det betyder inte att varje gårdshund jagar allt den ser, men en blivande ägare bör räkna med att träna avbrott och inkallning. Kaniner, marsvin och andra små sällskapsdjur behöver säkra utrymmen som hunden inte kan nå.

## Träning och motion

Dansk-svensk gårdshund behöver regelbunden fysisk och mental aktivitet, men det finns ingen korrekt timregel som passar alla. Ålder, hälsa, intensitet, miljö och återhämtning avgör hur en bra dag ser ut. En vuxen hund kan få en blandning av promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, lek och kort vardagsträning. Valpar behöver gradvis ökande erfarenheter och gott om vila, inte ett vuxenprogram i miniatyr.

Följ hundens beteende i stället för klockan. En rimlig nivå ger en hund som kan varva ned hemma, återhämtar sig efter aktivitet och fortfarande rör sig ledigt nästa dag. Ihållande rastlöshet kan betyda att vardagen saknar meningsfulla uppgifter, men mer fart är inte alltid lösningen. Ibland behöver hunden mer nosarbete, tydligare rutiner eller hjälp att komma till ro.

Prioritera färdigheter som hjälper en snabb och uppmärksam hund att fungera i vardagen:

- inkallning och frivillig kontakt när vilt eller andra störningar dyker upp
- att kunna avbryta jakt, grävande och intensiv lek
- lugnt beteende vid dörr, fönster och besök
- att kunna vila trots att människor rör sig i hemmet
- koppelgående och följsamhet i trafikerade miljöer
- trygg hantering av tassar, mun, öron och kropp

Träna stegvis med positiva, belöningsbaserade metoder och anpassa svårigheten till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket även betyder att skällande, dragande eller uppvarvning kan befästas om det ofta leder till det hunden vill ha. Agility, rallylydnad, spår, nosework och annan hundsport kan passa, men ingen särskild gren är ett krav. Det viktiga är en hållbar kombination av samarbete, nosarbete, rörelse och återhämtning.

## Hälsa

Dansk-svensk gårdshund betraktas generellt som en sund ras, men ”frisk ras” ersätter inte kontroll av den aktuella kullen. Be om registrerade resultat, datum och information om nära släktingar. Ett testnamn eller en märkning om att föräldrarna är hälsotestade säger för lite utan själva resultatet.

Höftledsdysplasi, HD, är ett område där gammal och ny information lätt blandas ihop. Rasen har i dag hälsoprogram nivå 1 hos SKK. Det betyder att HD-resultat kan registreras centralt, men att röntgen inte är ett krav för att valpar ska kunna registreras. Enligt rasklubben ska hundar med HD D eller E eller kliniska symtom inte användas i avel. Ett officiellt resultat och, när det finns, HD-index ger ändå värdefull information om just höfterna; det är inte ett intyg på hundens totala hälsa.

För patellaluxation säger rasklubbens aktuella rekommendationer att en hund som har tillståndet eller har opererats för det inte ska användas i avel. Rekommendationen innebär däremot inte att alla föräldradjur har ett obligatoriskt officiellt patellaresultat. Fråga därför både om undersökning och om knäproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

Primär linsluxation, PLL, är en allvarlig ögonsjukdom kopplad till en mutation i genen ADAMTS17, och det finns ett validerat DNA-test för rasen. Rasklubben rekommenderar särskilt testning när det finns bärare eller otestade nära släktingar i linjen utan en DNA-testad fri hund i mellanled. En bärare får enligt rekommendationen endast paras med en DNA-testad fri hund eller en hund som är fri genom härstamning, så kallat hereditärt fri. Ett fritt PLL-resultat gäller denna mutation; det utesluter inte andra ögonproblem eller andra sjukdomar.

Inför ett köp är det rimligt att kontrollera:

- föräldrarnas identitet och faktiska HD-resultat, om de är röntgade
- eventuell patellaundersökning och känd familjehistorik
- PLL-status och hur resultatet passar ihop med den andra förälderns
- sjukdomar, hältor, tandproblem och mentalitet hos nära släktingar
- att uppfödaren kan förklara både styrkor och osäkerheter i kombinationen

## Historia och ursprung

Dansk-svensk gårdshund är en gammal skandinavisk gårdshundstyp men en förhållandevis sent erkänd ras. Liknande hundar levde länge på gårdar i Danmark och södra Sverige, där de höll efter råttor, larmade när någon kom och fungerade som sällskap. Exakt hur typen uppstod är inte klarlagt. Kopplingar till pinscherhundar och brittiska vita jaktterrier har diskuterats, men ska inte beskrivas som en säker stamtavla.

Före erkännandet användes bland annat namnet skånsk terrier. Vid en svensk inventering 1986 samlades 107 hundar, vilket bidrog till bedömningen att typen var tillräckligt enhetlig och att det samtidigt fanns en användbar genetisk variation. Sverige och Danmark erkände rasen gemensamt 1987 under namnet dansk-svensk gårdshund.

FCI gav rasen ett preliminärt internationellt erkännande 2008 och ett definitivt erkännande 2019. Den placerades i grupp 2 som hund av pinschertyp, inte i terriergruppen. I dag är de flesta sällskapshundar, men viljan att larma, intresset för smågnagare och den stora arbetslusten gör rasens historia relevant även i ett modernt hem.

## Att leva med rasen

Dansk-svensk gårdshund passar bäst i ett hem där närhet, aktivitet och vardagsträning är en naturlig del av livet. Den kan fungera för en förstagångsägare, men den behändiga storleken gör inte rasen kravlös. Ägaren behöver uppskatta en snabb hund, kunna förebygga jakt och larm och vara beredd att träna lugn lika noggrant som fart.

Med barn ska samspelet alltid ledas av en vuxen. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn ska inte störa den när den äter, sover eller försöker gå undan. Bedöm föräldradjurens beteende och hundens egen förmåga att avbryta lek; uttrycket ”barnvänlig ras” är inte en säkerhetsgaranti.

En gårdshund kan leva med katt, men utfallet beror på individerna och introduktionen. Förhindra att hunden jagar katten, låt katten ha höga platser och fria flyktvägar och håll de första mötena korta och kontrollerade. Smådjur som kaniner och gnagare bör hållas fysiskt åtskilda även om hunden verkar lugn under uppsikt.

Lägenhet kan fungera om hunden får komma ut, arbeta med nosen och lära sig att inte bevaka varje ljud i huset. En trädgård ersätter inte aktivering, och ett stort hem löser inte ensamhet. Börja ensamhetsträningen med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, öka först när den verkligen kan koppla av och ordna annan omsorg om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

Träffa om möjligt båda föräldrarna eller andra vuxna släktingar före beslutet. Titta efter hur de hälsar, återhämtar sig efter en överraskning, reagerar på smådjur och ljud och kommer till ro efter aktivitet. Den informationen, tillsammans med verifierbara hälsodata och en uppfödare som känner sina linjer, säger mer om vardagen än generella löften om att rasen passar alla.

Dansk-svensk gårdshund

Swedish Kennel Club

Danish Kennel Club

Norwegian Kennel Club

The Danish/Swedish Farmdog Club of America

Fédération Cynologique Internationale

Dansk-svensk gårdshund är en livlig, medelstor till liten skandinavisk gårdshundsras, kompakt och atletisk med slät, övervägande vit päls med färgade fläckar. Den är mycket människoorienterad, intelligent och energisk, och är en kärleksfull familjehund när den får daglig motion, träning och mental stimulans.

Tamoras är en uppfödare av rasen Dansk-svensk gårdshund med bas i Vessigebro i Sverige.

Tamoras

Pinscher

The Kennel Club (UK)

Deutscher Pinscher-Schnauzer-Klub 1895 e.V. (Germany)

Fédération Cynologique Internationale (Belgium)

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Royal Canin (UK)

Medelstor, atletisk tysk gårdshund med slät, lättskött päls i svart‑brunt eller rött. Intelligent, vaksam, lojal och beskyddande men reserverad mot främlingar. Behöver mycket motion, mental stimulans, konsekvent men positiv träning och nära delaktighet i familjelivet; i allmänhet robust och långlivad.

Greatest Show är en uppfödare av rasen Pinscher med bas i Bollstabruk i Sverige. Verksamheten har bedrivits på en gård i Västernorrland sedan 2021, och uppfödningen sker i liten skala.

Greatest Show

## Snabbfakta

- Belgisk vallhund – malinois är den korthåriga varianten av belgisk vallhund. Inom FCI och SKK är malinois, groenendael, tervueren och laekenois fyra varianter av samma ras, främst åtskilda genom päls och färg.
- Malinois är en medelstor, kvadratisk och atletisk brukshund. Ideal mankhöjd är 62 cm för hanar och 58 cm för tikar; rasstandarden tillåter 2 cm under och 4 cm över idealet.
- Rasen är vaksam, snabb i både tanke och handling och avlad för samarbete och arbete. Lättlärd betyder därför inte lätt att leva med: träningen måste också bygga lugn, impulskontroll och återhämtning.
- En malinois passar bäst hos den som vill träna regelbundet och kan ge hunden både fysisk aktivitet och uppgifter för nos och hjärna varje dag. Enbart långa promenader är sällan ett fullständigt upplägg.
- Familjehund, sporthund och tjänstehund är inte motsatser, men valet av uppfödare och kull är avgörande. Titta på föräldrarnas beteende i vardagen, mentalbeskrivning, arbetsmeriter, hälsa och tidigare avkommor – inte bara på rasnamnet.

## Utseende och päls

Malinois ska vara medelstor, kvadratisk och kraftfull utan att bli tung. Kroppslängden ska alltså ungefär motsvara mankhöjden, inte ge ett tydligt långsträckt intryck. Huvudet är torrt och välmejslat, öronen små, trekantiga och upprättstående och rörelserna ska vara lätta och livliga.

Rasstandardens idealhöjd är 62 cm för hanar och 58 cm för tikar, med en tolerans på minus 2 respektive plus 4 cm. En ungefärlig vikt är 25–30 kg för hanar och 20–25 kg för tikar. Siffrorna beskriver en vuxen hund i normal kondition; proportioner, muskler och hull säger mer än en enskild siffra på vågen.

Malinois är korthårig. Pälsen är mycket kort på huvud, öronens utsidor och benens nedre delar, något fylligare kring hals, lår och svans och har tät underull. Färgen ska vara röd fawn med svarta hårtoppar och en tydlig svart mask. Lite vitt tolereras på förbröst och tår, men stora vita fält hör inte till standarden.

Pälsen kräver ingen avancerad salongsvård. Borsta igenom den när hår lossnar och bada när hunden faktiskt är smutsig. Under fällning behöver du borsta oftare. Efter arbete i skog, högt gräs eller vatten är det klokt att samtidigt kontrollera hud, tassar, klor och öron. Den korta pälsen gör kontrollen enkel, men den ersätter inte regelbunden genomgång av hundens kropp.

## Temperament och personlighet

En typisk malinois är vaksam, aktiv och mycket beredd att agera. Rasidealet är samtidigt en självsäker hund utan rädsla eller oprovocerad aggressivitet. Hög intensitet och dålig nervkontroll är inte samma sak, och en hund som ständigt är stressad är inte mer rastypisk för att den är snabb.

Variationen mellan individer är betydande. SKK uppmanar köpare att räkna med skillnader både mellan rasvarianterna och mellan enskilda hundar. En etikett som ”bruks-, tjänste- eller utställningslinje” räcker därför inte som beslutsunderlag. Be att få se hur föräldrarna hälsar på människor, återhämtar sig efter en överraskning, hanteras, passerar andra hundar och kommer till ro när inget händer. Läs hela Mentalbeskrivning Hund (MH) och fråga hur syskon och tidigare avkommor fungerar i vardagen.

Med barn kan en välmatchad och välhanterad malinois fungera bra, men hundens fart och snabba reaktioner kräver vuxen närvaro. Barn och hund ska ha var sin ostörda viloplats, och vilda lekar bör avbrytas innan hunden börjar jaga rörelse eller går upp för mycket i varv. Små barn ska aldrig bära ansvaret för träning eller promenader. Samma försiktighet gäller möten med katter, smådjur och främmande hundar: hur väl det fungerar beror på individ, tidigare erfarenheter och träning. Låt djuren vänja sig stegvis och se till att de kan skiljas åt.

## Träning och motion

Malinois behöver fysisk och mental aktivitet varje dag, men det finns inget trovärdigt timtal som passar alla hundar. Ålder, hälsa, kondition, arbetsuppgift och förmåga att återhämta sig ska styra. Ett bra upplägg kan varva promenader och kondition med spår, sök, lydnad, bruksarbete eller annan målinriktad träning. Målet är inte att göra hunden så trött som möjligt, utan att ge den användbara färdigheter och en hållbar vardag.

Prioritera tidigt kontakt, inkallning, koppelgående, hantering, stopp- och släppsignal samt förmågan att vänta och vila. Träningen bör vara belöningsbaserad, individanpassad och stegras i takt med hundens utveckling. Korta tydliga pass med pauser ger ofta bättre kvalitet än att upprepa tills hunden tappar precision eller blir uppjagad.

Valpar och unghundar ska inte motioneras som färdigvuxna tjänstehundar. Bygg styrka, miljötrygghet och kroppskontroll gradvis och undvik att låta ensidig bolljakt, hopp eller långa löppass bli hela aktivitetsplanen. Följ hundens rörelser och återhämtning. Stelhet, hälta, försämrad koncentration eller en hund som inte kan komma till ro efter aktivitet är skäl att sänka belastningen och vid behov rådgöra med veterinär eller kunnig instruktör.

Som förstagångsägare kan man lyckas, men inlärningskurvan är brant. En realistisk plan innehåller tillgång till brukshundklubb eller erfaren tränare, hjälp från uppfödaren och en konkret idé om vad hunden ska få arbeta med även under mörka vardagskvällar och perioder när tävling eller tjänst inte är aktuell.

## Hälsa

Belgisk vallhund beskrivs som i huvudsak frisk och sund, men höfter, armbågar, epilepsiliknande anfall och ryggproblem förtjänar särskild uppmärksamhet. Det viktigaste inför ett valpköp är att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens strängare avelsråd och att granska familjen, inte bara föräldradjurens enskilda resultat.

För svenskregistrerad avel kräver de aktuella SKK-reglerna officiell höftleds- och armbågsledsstatus samt känd mental status för de föräldradjur som reglerna gäller för. För hundar födda från 2016 innebär känd mental status en fullständig MH med alla 33 positioner ifyllda; en Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) ersätter inte detta krav för belgisk vallhund. RAS rekommenderar dessutom A- eller B-höfter, fria armbågar och värdesiffra 1 eller 2 på MH:s skottmoment. Be att få se originalresultaten och kontrollera även syskon och tidigare avkommor.

Uppgifter om epilepsi måste tolkas försiktigt. En äldre RAS-enkät fångade upp kramper eller epilepsiliknande anfall hos en mindre andel malinois, men ägarnas uppgifter är inte samma sak som veterinärdiagnoser och siffrorna visar inte hur vanligt problemet är i rasen i dag. Forskning visar en ärftlig komponent för epilepsi hos belgisk vallhund, med starkast publicerat underlag för groenendael och tervueren. Fråga därför uttryckligen om anfall hos föräldrar, syskon, halvsyskon och tidigare avkommor i stället för att nöja dig med ett brett DNA-testpaket.

RAS-enkäten innehöll också uppgifter om ryggbesvär hos malinois, men även detta var ägarnas svar från ett äldre urval och visar inte hur vanligt problemet är i dag. Fråga om spondylos, lumbosakrala besvär, återkommande hältor och arbetsrelaterade skador i släkten. För en aktiv hund är en ärlig familjehistorik, officiella ledresultat och en plan för successiv fysisk uppbyggnad mer användbara än en lång lista över möjliga diagnoser.

## Historia och ursprung

Malinois har sitt ursprung i Belgien och växte fram ur de lokala vallhundar som användes i slutet av 1800-talet. Belgiska vallhundsklubben bildades i Bryssel 1891. Samma år samlade veterinärprofessorn Adolphe Reul 117 hundar för att beskriva och välja ut en mer enhetlig typ, och 1892 fanns en första detaljerad rasstandard.

De första belgiska vallhundarna fördes in i den belgiska stamboken 1901, och omkring 1910 ansågs typ och temperament ha stabiliserats. I dagens FCI-standard är belgisk vallhund en ras med fyra varianter: korthåriga malinois, långhåriga groenendael och tervueren samt strävhåriga laekenois. Malinois har fått sitt namn från Malines, det franska namnet på staden Mechelen, där den korthåriga typen utvecklades.

Arbetet förändrades när behovet av traditionell vallning minskade. Egenskaperna som krävdes kring djur och gård – uppmärksamhet, rörlighet, uthållighet och nära samarbete – fick i stället användning inom bruksprov, sök, bevakning och tjänst. Den bakgrunden förklarar rasens kapacitet, men säger inte att varje individ automatiskt passar för varje uppgift.

## Att leva med rasen

Att leva med en malinois fungerar bäst när aktivitet, återhämtning och vardagsregler är planerade innan hunden flyttar in. En stor tomt ersätter inte samarbete, och en lägenhet är inte automatiskt fel. Det avgörande är om hunden kan få daglig fysisk och mental aktivering, tränas att vara lugn inomhus och hanteras säkert i trapphus, kollektivtrafik och hundmöten.

Ensamhet ska tränas gradvis. En vuxen hund som är trygg med att vara själv klarar normalt några timmar, medan en liten valp inte kan lämnas ensam. Jordbruksverket anger dessutom att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, oftare när de är unga eller gamla. Det är en tillsynsgräns, inte ett mål för hur länge en malinois bör lämnas; hundens faktiska reaktion avgör om du måste gå långsammare fram.

Inför ett valpköp bör du kunna svara ja på följande:

- Jag har ett konkret träningsmål och tid för både aktivitet och vila varje dag.
- Jag har träffat föräldradjuren eller fått trovärdig information om deras vardag, MH, arbetsförmåga och återhämtning.
- Jag har kontrollerat officiell HD-, ED- och mentalstatus samt frågat om epilepsiliknande anfall, ryggproblem och mentalitet i den närmaste familjen.
- Jag har en plan för barn, besökare och andra djur som bygger på uppsikt, avskärmning och stegvis träning.
- Jag har tillgång till kunnig hjälp om hundens intensitet, rädsla, jaktbeteende eller stress blir svår att hantera.

För rätt förare är malinois en ovanligt mångsidig träningskamrat. Det hållbara valet är dock inte den valp som verkar mest explosiv, utan den individ vars egenskaper, familjehistorik och avelsmål stämmer med det liv du faktiskt kan erbjuda.

Belgisk vallhund – malinois

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Société Centrale Canine (France)

Deutscher Club für Belgische Schäferhunde e.V. (Germany)

Belgisk vallhund – malinois: medelstor till stor, slank och mycket atletisk vallhund med kort fawnfärgad päls och svart mask. Extremt intelligent, intensiv, lojal och mycket människoorienterad. Behöver tydlig struktur, daglig mental stimulans och mycket motion; trivs bäst hos erfarna och mycket aktiva ägare.

Krokasmedens är en uppfödare av rasen Belgisk vallhund – malinois med bas i älvängen i Sverige.

Krokasmedens

## Snabbfakta

Bearded collie är en aktiv brittisk vall- och sällskapshund för den som vill lägga mycket tid på aktivitet och pälsvård. Den kan vara lättlärd och rolig att arbeta med, men behöver röra sig ordentligt varje dag, använda huvudet och lära sig att varva ned. Den långa pälsen måste skötas ända in till huden.

- **Ursprung och typ:** Storbritannien; vallhund och sällskapshund i FCI grupp 1.
- **Storlek:** idealhöjden är 53–56 cm för hanar och 51–53 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen vikt.
- **Kroppsform:** kroppen ska vara längre än hög, ungefär i förhållandet 5:4, utan att hunden ser tung ut.
- **Aktivitetsnivå:** ett rejält dagligt behov av rörelse, möjlighet att springa och varierad mental träning.
- **Päls:** lång dubbelpäls som samlar grus, kvistar och väta och lätt kan tova sig om den inte gås igenom ordentligt.
- **Temperament:** idealet är en vaken, livlig, trygg och intelligent hund. Socialitet, lekfullhet och reaktioner på ljud varierar mellan individer.
- **Viktigt inför köp:** kontrollera föräldrarnas officiella HD-resultat och HD-index, fråga om ED-resultat, ljudreaktioner samt Addison, SLO och andra autoimmuna sjukdomar hos nära släktingar.

Rasen kan passa en engagerad förstagångsägare. Den passar sämre med långa dagar ensam, låg vardagsaktivitet eller ovilja att sköta pälsen regelbundet.

## Utseende och päls

Bearded collie ska vara smidig, stark och rörlig snarare än tung. Det rektangulära intrycket kommer av förhållandet 5:4 mellan kroppslängd och mankhöjd. Kvalitet och proportioner väger tyngre än en liten avvikelse från idealhöjden. Eftersom standarden inte anger någon vikt är hundens hull mer användbart än ett generellt viktspann.

Pälsen är dubbel. Underullen ska vara mjuk, ullig och tät, medan täckhåret ska vara rakt, grovt, kraftigt och raggigt. En lätt våg är tillåten, men pälsen ska inte vara ullig eller lockig och får inte bli så riklig att kroppens naturliga linjer försvinner. Standarden säger att pälsen aldrig ska trimmas.

Godkända grundfärger är skiffergrått, rödaktigt fawn, svart, blått, olika grå nyanser, brunt och sand. Merle eller dapple är inte en godkänd färg. Vita tecken får bland annat finnas på nosparti, huvud, svansspets, bringa, ben och tassar. En vit krage får inte fortsätta bakom skuldrorna, och vitt får inte gå upp över haserna på bakbenens utsidor.

I vardagen är målet en päls utan filtade tovor och en hud som går att inspektera. SKK anger en grundlig genomgång ungefär varje vecka som riktmärke, men päls, ålder, väder och aktivitet styr arbetsmängden. Dela pälsen i skikt ända ned till huden. Bakom öronen, i ljumskarna och på lårens baksidor är vanliga problemområden; kontrollera också skägg och tassar.

Bada när hunden är smutsig, inte efter en fast rutin. Fuktig päls som lämnas utan genomgång kan tova sig. Vänj valpen tidigt vid lugna stunder på sidan och att kammen når igenom pälsen. Om pälsen har filtat ihop sig går hundens hud före utställningsidealet; ta hjälp i stället för att dra i hårda tovor.

## Temperament och personlighet

En typisk bearded collie ska vara vaken, livlig, aktiv och självsäker utan nervositet eller aggressivitet. Många är följsamma, lekfulla och sociala, men idealet garanterar inte hur varje hund reagerar på människor, hundar eller nya miljöer.

SKK:s BPH-analys ger en nyanserad bild. BPH beskriver reaktioner och är inget prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Analysen gäller den del av rasen som deltog och kan inte fånga all variation. I materialet fanns tydliga skillnader i hälsningar, lek, utforskande och reaktioner på underlag och överraskningar.

Ljud är en särskilt viktig fråga. Det finns både ljudstabila och ljudkänsliga bearded collies. Fråga hur starkt föräldrarna reagerar och om de återhämtar sig vid exempelvis åska, skrammel eller skott, och läs BPH- eller MH-resultat där sådana finns. Ett rasgenomsnitt ersätter inte information om släkten.

Rasens bakgrund betyder inte att varje individ automatiskt försöker valla barn eller har samma vallningsanlag. RAS betonar att vallningsbeteende till stor del handlar om individuell begåvning och inte följer enbart av rasnamnet. Studsiga hälsningar, jakt på rörelse eller skall ska därför bedömas och tränas som den enskilda hundens beteenden, inte ursäktas som ofrånkomliga rasegenskaper.

## Träning och motion

Bearded collie behöver betydande daglig rörelse och mental sysselsättning, men ett enda antal minuter passar inte alla. En vuxen, frisk hund behöver varierade promenader, möjlighet att röra sig friare på en säker plats och uppgifter som kräver koncentration. Ålder, kondition, hälsa och återhämtning ska styra belastningen.

Träna vänligt, tydligt och belöningsbaserat. Anpassa passen efter om hunden är engagerad och kan pausa. Prioritera tidigt:

- lugna hälsningar och förmåga att koppla av trots rörelse omkring hunden,
- inkallning och säkerhet med långlina innan hunden får större frihet,
- följsamhet i koppel och kontakt kring andra hundar,
- gradvis ljud- och miljöträning utan att hunden pressas igenom rädsla,
- att hunden medverkar vid pälsvården.

Rasen beskrivs som en kroppsvallare: den arbetar upprätt och utan det fixerade ”eye” som förknippas med vissa andra vallhundar. Vallanlag skiljer sig ändå mellan individer. Den som vill prova vallning kan använda det officiella vallanlagsprovet, som har funnits för rasen sedan 2007, i stället för att anta att anlaget finns.

Lydnad, agility, nosework, spår, freestyle, bruks och vallning kan passa. Välj efter hundens kropp och motivation. Ett bra upplägg ger aktivitet, problemlösning och återhämtning; mer fart löser inte alltid svårigheter att komma till ro.

## Hälsa

De viktigaste dokumenterade frågorna i svenskt avelsarbete är höft- och armbågsleder samt de autoimmuna sjukdomarna Addison och SLO. Det innebär inte att varje bearded collie blir sjuk, men köparen bör kunna granska resultat och familjehistorik i stället för att nöja sig med att föräldrarna beskrivs som friska.

Bearded collie omfattas av SKK:s hälsoprogram nivå 2 för höftledsdysplasi, så avelsdjur måste ha officiell HD-status före parning. Enligt 2026 års allmänna regler får en hund med HD-grad E inte användas i avel; grad D får endast kombineras med en hund som har A eller B, och en hund med symtom på HD ska inte användas oavsett grad. RAS rekommenderar dessutom att föräldrarnas genomsnittliga HD-index, det preliminära kullindexet, ligger över 100. Fråga därför både efter bokstavsresultaten och indexet vid parningen.

ED-resultat registreras centralt, men ED-röntgen är inte ett registreringskrav för rasen i Sverige. I RAS redovisas 290 röntgade svenskfödda hundar från årskullarna 2013–2022; 21, eller 7,2 procent, hade en avvikelse. Det är resultatet för den undersökta gruppen, inte ett säkert mått på alla hundar. Ett känt ED-resultat hos föräldrarna ger ändå mer information än ett okänt.

Addisons sjukdom beror på otillräcklig hormonproduktion från binjurarna. Tecken kan vara svaghet, trötthet, nedsatt aptit och kräkningar, och diagnosen ställs med ACTH-stimulering. Det finns genetisk disposition i rasen men inget etablerat gentest. I rasklubbens frivilliga hälsoenkät 2020 hade 5 av 282 hundar, 1,8 procent, rapporterad diagnos. Siffran beskriver just enkätgruppen.

SLO, symmetrisk lupoid onychodystrofi, är en autoimmun sjukdom som kan få klokapslar att lossna. Diagnosen kan fastställas med biopsi. I samma enkät rapporterades SLO hos 7 av 282 hundar, 2,5 procent. Fråga uppfödaren om Addison, SLO och andra autoimmuna diagnoser hos föräldrar, syskon och nära släktingar. RAS rekommenderar att sjuka hundar tas ur avel och att man undviker en kombination där båda hundarna har nära släktingar med autoimmun sjukdom.

## Historia och ursprung

Bearded collie utvecklades som vallhund i Skottland och norra England. Hundar av liknande typ nämns i skotska källor från 1500-talet, och på 1700-talet användes långhåriga vallhundar för att driva boskap från höglandet till marknader längre söderut.

Grunden för dagens bearded collie lades i Storbritannien på 1940-talet av G Olive Willison och hennes kennel Bothkennar. Den brittiska kennelklubben erkände rasen 1955. Den första bearded collien kom till Sverige 1960, och FCI erkände ras nummer 271 definitivt den 30 augusti 1967.

Bakgrunden förklarar idealet om en rörlig, uthållig och samarbetsvillig hund, men förutsäger inte hur varje individ beter sig.

## Att leva med rasen

En bearded collie kan bo i lägenhet om den får rätt aktivitet, rastning och träning utanför bostaden. Bostadens storlek löser inte motionsbehovet, och en trädgård ersätter inte gemensamma promenader och uppgifter. I flerfamiljshus blir hundens reaktion på ljud i trapphus och utanför dörren en praktisk kontrollpunkt. Fråga om ljud i släkten och träna lugna vardagsrutiner från början.

Ensamhet behöver läras in gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och träningen börjar med korta, lugna stunder på avstånd när valpen känner sig trygg i hemmet. Hur snabbt tiden kan ökas beror på individens signaler. Återkommande oro, pip, skall eller svårigheter att komma till ro betyder att steget är för svårt, inte att hunden ska ”vänja sig” genom längre frånvaro.

Med barn krävs samma säkerhetsregler som för andra hundar: en vuxen ska vara närvarande med små barn, och hunden ska ha en skyddad viloplats där den lämnas i fred. En livlig unghund kan välta ett barn även utan dålig avsikt. Lär både barn och hund lugna hälsningar och avbryt jagande eller påträngande lek tidigt.

Samma försiktighet gäller andra djur. Att många individer är sociala eller har begränsad jaktlust garanterar inte att en viss hund fungerar med katt eller smådjur. Vid hund–katt-introduktion ska katten ha en hundfri trygg zon och möjlighet att komma upp högt. Börja på avstånd, hindra jakt och lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet varit stabilt över tid.

Pälsen gör vardagen smutsigare än den ser ut på bilder: planera för handdukar, genomgång efter naturpromenader och tid för skägg och tassar. Rasen är inte allergifri. Hundallergen finns främst i hud och saliv, och hur mycket en hund fäller visar inte om den fungerar för en allergisk person.

Bedöm den aktuella kullen, inte bara rasens rykte. Träffa vuxna släktingar om möjligt, se hur de återhämtar sig efter ljud, be om en pälsvårdsdemonstration och kontrollera ledresultat och sjukdomshistorik. Då blir det lättare att avgöra om hundens behov passar din vardag.

Bearded collie

The Bearded Collie Club - UK

Svenska Bearded Collie Klubben (Sweden)

German Bearded Collie Club

Bearded collie är en livlig skotsk vallhund med sträv, rufsig dubbelpäls, klara ögon och en smidig kropp. Den är tillgiven, intelligent och känslig, och behöver mycket daglig motion, mental stimulans och regelbunden pälsvård. Rasen är överlag frisk och blir ofta 12–14 år eller äldre.

Old Castlebridge är en uppfödare av rasen Bearded collie med bas i Grums i Sverige.

Old Castlebridge

## Snabbfakta

King charles spaniel är en liten brittisk sällskapshund med välvd skalle, mycket kort nos och ett vänligt men ibland reserverat sätt. Den är en egen ras och ska inte blandas ihop med cavalier king charles spaniel. Cavalieren är i regel större och har flatare skalle och längre nos, medan king charles spaniel är mindre och tydligare kortskallig.

- **Ursprung och användning:** Storbritannien. Rasen är en dvärg- och sällskapshund i FCI grupp 9.
- **Storlek:** Rasstandarden anger 3,6–6,3 kg men ingen bestämd mankhöjd. SKK beskriver cirka 30 cm som ett praktiskt riktmärke och påpekar att många vuxna hundar väger mer än 6,3 kg.
- **Temperament:** Glad, intelligent, vänlig och tillgiven. Den får vara avvaktande mot nya människor eller hundar, men ska inte vara rädd eller aggressiv.
- **Päls:** Lång och silkeslen, rak eller lätt vågig. Pälsen behöver gås igenom ungefär en gång i veckan, särskilt bakom öronen och mellan tårna.
- **Aktivitet:** En följsam promenad- och träningskamrat som behöver daglig rörelse och hjärngympa, men vars tempo måste anpassas till storlek, kondition och andning.
- **Viktiga hälsokontroller:** Be om dokumenterad hjärt- och ögonstatus. Titta också på hur hunden andas, rör sig och återhämtar sig. Ett RFG-resultat kan ge mer information om andningen.

## Utseende och päls

King charles spaniel ska vara kort och kompakt men kunna röra sig fritt och aktivt. Den tydligt välvda skallen, de lågt ansatta och mycket långa öronen och de stora mörka ögonen ger rasen dess karakteristiska uttryck. Nosen är kort och uppsvängd, nostryffeln svart och näsborrarna ska vara stora och öppna. Ett svagt underbett hör till rasstandarden.

Det finns fyra godkända färger:

- **Black and tan:** glänsande svart med mahognybruna tecken.
- **Trefärgad:** pärlvit grund med svarta fläckar och tanteckning.
- **Blenheim:** pärlvit grund med kastanjeröda fläckar.
- **Ruby:** enfärgat kastanjeröd.

Pälsen ska vara lång, silkeslen och rak; en lätt våg är tillåten men den ska inte vara lockig. Öron, ben och svans har riklig behåring. En ordentlig genomgång en gång i veckan är ett bra grundschema, men hundar med mycket behäng kan behöva kammas oftare. Red ut små tovor innan de blir täta, framför allt bakom öronen och under eller mellan tårna. Bada när hunden faktiskt behöver det och torka öron och hud noggrant.

Ett rastypiskt huvud får inte bli ett mål i sig. Alltför kort nos, utstående ögon, svag bröstkorg eller dåliga frambensställningar är riskområden i rasens särskilda domaranvisningar. Den vuxna hunden ska kunna andas lugnt och röra sig utan besvär. Ögonen ska inte ha återkommande irritation.

## Temperament och personlighet

King charles spaniel är i grunden en glad och tillgiven hund som tycker om människors sällskap och gärna följer med i vardagen. Viljan till kontakt gör den ofta lätt att motivera med små belöningar, lek och vänlig uppmuntran.

Ordet reserverad i rasstandarden betyder inte att hunden ska vara skygg. En rastypisk individ kan vilja betrakta en ny människa eller hund en stund innan den söker kontakt. Ge den utrymme att närma sig i egen takt i stället för att låta främmande personer lyfta eller tränga sig på. Uttalad rädsla, aggressivitet eller ovilja att fungera i vardagen ska inte förklaras bort som typiskt för rasen.

Skillnaderna mellan individer kan vara stora, särskilt i en liten population. Föräldrarnas vardagsbeteende och uppfödarens tidiga socialisering säger därför mer än generella löften om att varje king charles spaniel är tyst, orädd eller vän med alla djur. En valp behöver positiva erfarenheter av människor, ljud, underlag, hantering och lugna hundmöten utan att pressas.

## Träning och motion

King charles spaniel behöver dagliga promenader, möjlighet att nosa och korta träningsstunder, men det finns inget enda minutantal som passar alla. En frisk vuxen kan uppskatta vardagslydnad, nosarbete, trick eller anpassad rallylydnad. Valpar, äldre hundar och individer med andningsbesvär behöver ett lugnare upplägg.

Låt hundens ork och andning styra tempot. Den ska kunna röra sig med fria steg, andas utan kraftiga missljud och återhämta sig lugnt efter ansträngning. Avbryt och rådfråga veterinär om hunden får tydliga andningssvårigheter eller inte återhämtar sig normalt. Kortnosiga hundar kan få svårare att reglera temperaturen, så välj svalare tider för aktivitet under varma dagar och erbjud vatten och vila.

Träningen fungerar bäst i korta, tydliga pass. Belöna önskat beteende och bygg svårigheten stegvis; hårda korrigeringar kan göra en försiktig individ mer avvaktande. Träna hantering av öron, tassar, mun och ögon från början eftersom de områdena behöver regelbunden kontroll.

Ensamhet är en färdighet, inte en medfödd egenskap. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och nöjd, öka långsamt och gå tillbaka ett steg om den blir orolig. En king charles spaniel ska inte lämnas ensam så länge att den återkommande skäller, ylar, förstör saker eller visar andra stressymtom.

## Hälsa

De viktigaste dokumenterade områdena är hjärta, ögon och de problem som kan följa av den korta skallen. Eftersom det finns få hundar i rasen är hälsostatistik från äldre enkäter osäkrare än den kan verka. Be därför om resultat för de aktuella föräldradjuren och fråga också hur nära släktingar har mått som vuxna och äldre.

### Hjärta och ögon

King charles spaniel har ett svenskt hälsoprogram för hjärtstatus på nivå 1. Det betyder att undersökningsresultaten registreras och publiceras av SKK, men det finns inget SKK-krav på att avelsdjur måste vara hjärtundersökta. Detta skiljer rasen från cavalier king charles spaniel, som har andra regler. För en officiell hjärtundersökning av king charles spaniel är lägsta ålder två år, och en specialistveterinär lyssnar efter biljud enligt SKK:s metod.

Rasklubben rekommenderar mer än SKK:s nivå 1 kräver: en hund som används i avel bör vara hjärtundersökt inom tolv månader före parning. Huvudregeln är att en hund med konstaterat hjärtfel inte ska gå i avel. Klubben gör ett begränsat undantag för en hanhund som hade ett hjärtintyg utan anmärkning vid tidigast sju års ålder och får blåsljud senare. Fråga efter det senaste intyget och inte bara efter ett muntligt besked om att linjen är frisk.

Rasklubben rekommenderar också ögonlysning av avelsdjur efter 18 månaders ålder och av valpar mellan 8 och 15 veckor. Den tidiga undersökningen kan bland annat upptäcka den medfödda ögonförändringen PHTVL/PHPV. Be att få se både valpens och föräldrarnas resultat och diskutera alla fynd med veterinär; ett utfört test är inte samma sak som en garanti mot framtida besvär.

### Andning, ögon och rörelser

Rasen ingår i Breed Specific Instructions, BSI, eftersom överdrifter kan påverka kroppsbyggnad, nos, ögon och rörelser. Från maj 2026 kan resultat från RFG-Scheme registreras centralt för king charles spaniel. Undersökningen graderar hundens andning och kan göras officiellt från 24 månaders ålder; tidigare resultat registreras som preliminära. Testet är för närvarande frivilligt och inget krav före avel.

Titta på hunden både i vila och efter rörelse. Andningen ska vara obehindrad, näsborrarna öppna och hunden ska snart återgå till lugn andning. Ögonen ska inte stå ut så mycket att de lätt skadas, och återkommande knipande, rodnad, grumling eller kraftigt tårflöde behöver bedömas. Ett avvikande rörelsemönster med frenetiskt kliande eller till synes oförklarlig smärta under promenad är en varningssignal som ska utredas av veterinär.

Sådana tecken kan förekomma vid neurologisk sjukdom, men uppgifter om hur vanlig sjukdomen är hos cavalier king charles spaniel får inte automatiskt överföras till king charles spaniel. Rasens äldre svenska avelsstrategi beskrev inte syringomyeli som ett konstaterat problem bland de hundar som då hade undersökts, samtidigt som den betonade fortsatt uppmärksamhet. Därför går det varken att lova att risken saknas eller påstå att den är lika stor som hos cavalier.

## Historia och ursprung

King charles spaniel utvecklades i England ur de små spanielhundar som länge hölls som sällskap vid europeiska hov. Rasnamnet knyter an till kung Charles II, som regerade England och Skottland 1660–1685 och var känd för sina små spanielhundar. Den exakta vägen fram till dagens kortnosiga ras är däremot inte säkert dokumenterad, och berättelser om enskilda inkorsningar bör därför behandlas som teorier.

En engelsk rasstandard skrevs 1885. År 1902 samlades färgvarianterna under namnet King Charles Spaniel, och kung Edward VII stödde att rasklubben skulle behålla rasnamnet. Efter andra världskriget återstod få brittiska kennlar, vilket bidrog till den smala avelsbas som fortfarande gör genetisk bredd viktig.

I Sverige visades rasen på hundutställning redan 1886, och den nuvarande typen tros ha importerats året därpå. Beståndet har förblivit litet. Det gör valet av uppfödare, dokumenterade hälsoundersökningar och genomtänkta kombinationer särskilt betydelsefullt.

## Att leva med rasen

King charles spaniel kan fungera väl i lägenhet, men bostadens storlek ersätter inte promenader, träning och sällskap. Träna lugn vid dörr, hiss och ljud i trapphus. Rasen kan vara känslig för kallt och blåsigt väder; anpassa turens längd och använd täcke när hunden annars fryser.

Med barn behövs alltid vuxen uppsikt. Lär barnet att låta hunden äta och sova i fred, och ge hunden en skyddad viloplats. Den lilla kroppen och de framträdande ögonen gör hårdhänt lek olämplig. Samlevnad med hund eller katt beror på individernas erfarenheter. Börja med lugna, kontrollerade möten och håll matplatser, leksaker och bäddar åtskilda tills djuren är trygga tillsammans.

Rasen är inte allergifri. Hundallergener finns bland annat i hudpartiklar och saliv, och reaktionen kan skilja mellan både människor och enskilda hundar. Den som är allergisk bör därför tillbringa tid inomhus med den aktuella hunden före ett köp, utan att se mötet som en garanti.

Inför valpköp är det klokt att kontrollera:

- att uppfödaren kan förklara skillnaden mellan king charles spaniel och cavalier och använder rätt hälsoregler,
- föräldrarnas senaste hjärtintyg och ögonresultat samt valpens ögonundersökning,
- eventuella RFG-resultat och hur föräldrarna andas och återhämtar sig efter rörelse,
- att ögonen inte visar tecken på irritation eller smärta och att de vuxna hundarna rör sig fritt,
- hur uppfödaren arbetar med mentalitet, socialisering och genetisk bredd i en liten population.

En seriös uppfödare kan visa dokumenten, beskriva både styrkor och svagheter i sin linje och förklara varför kombinationen har valts. Det är mer värt än löften om att rasen alltid är frisk, lättskött eller passar alla hem.

King charles spaniel

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Cavalier King Charles Spaniel Club UK

Liten, aristokratisk toyspaniel med välvd skalle, kort nos och stora mörka ögon, avlad som hängiven knähund. Lugnt sällskap inomhus med måttligt behov av motion och trivs bäst med ständig mänsklig kontakt. Den långa, silkeslena pälsen kräver regelbunden pälsvård; rasen är benägen för hjärt- och ögonsjukdomar samt problem kopplade till brakycefalt huvud.

Charlie Bay är en uppfödare av rasen King charles spaniel med bas i Halmstad i Sverige.

Charlie Bay

## Snabbfakta

Pomeranian är den minsta storleksvarianten av tysk spets: en mycket liten men livlig sällskapshund med tät dubbelpäls, stor vaksamhet och nära till skall. Den passar bäst hos den som vill träna och aktivera en riktig hund i litet format, inte hos den som söker en hund som mest ska bäras.

- **Ras och ursprung:** tysk spets, pomeranian/zwergspitz, med ursprung i Tyskland och senare utveckling i England
- **Storlek:** vanligen 18–23 cm i mankhöjd och omkring 2–3 kg; rasstandarden anger 21 cm med tillåten variation och att vikten ska motsvara hundens storlek
- **Förväntad livslängd:** ungefär 12–16 år är en vägledning, inte ett löfte för den enskilda hunden
- **Temperament:** ofta vaken, glad, tillgiven och lättlärd, men individ, uppväxt och vardag påverkar mycket
- **Aktivering:** dagliga promenader, nosarbete och korta träningsstunder, med tid för lugn och återhämtning
- **Pälsvård:** grundlig genomgång ungefär varannan vecka och oftare under fällning
- **Att tänka på:** skall, tandvård, patellastatus och säker hantering kring små barn och betydligt större hundar

“Teacup Pomeranian” och “mini Pomeranian” är inte egna erkända storleksvarianter. Det är marknadsord som inte ger någon säkrare prognos för vuxen storlek, hälsa eller temperament. Den officiella varianten heter Pomeranian eller Zwergspitz. Bedöm därför föräldrar, vuxna släktingar, hälsodata och uppfödarens avelsmål i stället för att lita på ett säljnamn.

## Utseende och päls

Pomeranian är kompakt och kvadratiskt byggd, med litet spetsformat huvud, små upprätta öron och en yvig svans som bärs högt över ryggen. Den stora pälsen ger en rundare silhuett än kroppen egentligen har.

Rasen har dubbelpäls. Täckhåren ska vara långa, raka och utstående, medan underullen är kort, tät och mjuk. Pälsen bildar en tydlig krage runt halsen, byxor på bakbenen och en buskig svans. Standarden beskriver en naturlig päls som inte ska se formklippt ut. Godkända färger omfattar bland annat vit, svart, brun, orange och gråschatterad samt flera andra definierade färger och kombinationer.

En ordentlig genomgång ungefär varannan vecka är en bra utgångspunkt enligt SKK, men under fällning behöver många hundar borstas oftare. Arbeta igenom pälsen ända ner mot huden i stället för att bara jämna till ytan. Öka skötseln så snart små tovor börjar bildas. Frekvensen ska följa hundens päls, årstid och vardag; ett fast schema passar inte varje individ.

Pälsens kvalitet är viktigare än maximal volym. En korrekt dubbelpäls innehåller både täckhår och underull. Mycket underull i kombination med brist på täckhår är ett uppmärksammat problem inom rasen och kan göra pälsen svårskött. När du träffar en uppfödare är det därför relevant att se vuxna hundar, inte bara valpens mjuka valppäls.

## Temperament och personlighet

Pomeranian är ofta uppmärksam, livlig och starkt fäst vid sina människor. Rasstandarden beskriver en glad, tillgiven och lättlärd hund utan utpräglad jaktlust, men det är ett avelsideal och ingen garanti för hur varje individ fungerar med främmande människor, barn eller andra djur.

Spetsens vaksamhet gör att den snabbt kan reagera på ljud, rörelse utanför fönstret eller någon som kommer till dörren. Skallet har en bakgrund i rasens larmande funktion. Målet behöver därför inte vara en hund som aldrig säger ifrån, utan en hund som kan avbryta, söka stöd hos sin förare och komma till ro igen. Begränsa möjligheten att öva långa skallserier, belöna pauser och träna en lugn rutin i situationer som brukar utlösa skall.

Socialisering är värdefull men lovar inte ett visst temperament. Låt valpen möta människor, miljöer och stabila hundar i en takt där den fortfarande kan tänka, ta kontakt och återhämta sig. Mer exponering är inte alltid bättre om hunden blir pressad.

BPH kan visa hur en beskriven hund reagerade i standardiserade moment, men resultatet är inte ett godkänt- eller underkäntprov och förutsäger inte allt. Underlaget för Pomeranian är dessutom begränsat. Väg ihop BPH om det finns, föräldrarnas vardagsbeteende och vad uppfödaren kan berätta om vuxna släktingar.

## Träning och motion

Pomeranian behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla hundar. En bra vardag blandar promenader i hundens tempo med nosarbete, samarbete, lek och ostörd vila. Bedöm upplägget efter hundens hull, rörelser, koncentration och förmåga att varva ner, inte bara efter hur långt den har gått.

Rasen kan uppskatta nosework, rallylydnad och agility när uppgifterna och miljön anpassas till hundens storlek och erfarenhet. Även följsamhet, inkallning, trick och sök efter mat eller föremål ger meningsfull aktivering. Låt hundens engagemang styra passens längd i stället för ett fast fem- eller tiominutersschema.

Belöningsbaserad träning hjälper hunden att förstå vad som lönar sig utan att göra den mer osäker. Prioritera tidigt:

- lugn hantering av tassar, mun och päls
- kontakt och inkallning även när något rör sig eller låter
- att kunna gå undan och vila
- en inlärd paus efter att hunden har uppmärksammat ett ljud
- trygghet på olika underlag och i vardagens transporter

Den lilla kroppen kräver säkerhet, inte passivitet. Lyft hunden när situationen faktiskt innebär risk, men ge den också möjlighet att gå, nosa och lösa enkla uppgifter själv. Förebygg fall från möbler eller famnar och avbryt hård lek med betydligt större hundar innan storleksskillnaden blir ett problem.

## Hälsa

Inför ett svenskt valpköp är föräldrarnas registrerade patellastatus, uppgifter om tänder och bett samt information om pälsproblem i vuxna släktingar särskilt användbara. Identifierade hundar, registrerade resultat och öppna svar säger mer än en lång lista över möjliga sjukdomar.

Patellaluxation förekommer hos Pomeranian och andra små hundraser. I Sverige är patellaundersökning inte ett obligatoriskt hälsoprogram för rasen, men Pomeranianklubben rekommenderar att avelsdjur undersöks. Klubbens rekommendation är att hundar med grad 2 eller 3 inte används i avel och att grad 1 endast kombineras med grad 0. Det är en avelsrekommendation, inte en garanti för valpens framtida hälsa.

Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata. Kontrollera hundens identitet, undersökningsdatum och status för båda föräldrarna. Formuleringen “föräldrarna är testade” räcker inte om identitet och resultat inte går att följa.

Håravfall beskrivs ibland som “black skin disease”, BSD eller alopeci X. Rasens aktuella avelsstrategi betonar att BSD varken är en sjukdom i sig eller ett vetenskapligt diagnosnamn, utan ett vardagligt samlingsnamn för flera tillstånd som kan ge pälsförlust. Oförklarligt håravfall behöver därför bedömas veterinärt. Fråga hur pälsen har utvecklats hos föräldrar och äldre släktingar, men kräv inte säkra ärftlighetslöften när orsaksbilden är oklar.

Tänder, käkar och bett är också viktiga inom rasen. Vänj valpen vid att munnen undersöks och börja med tandborstning tidigt; helst bör tänderna borstas dagligen. Sök hjälp om hunden får ont, har svårt att äta eller om bettet verkar skada mjukdelar i munnen.

## Historia och ursprung

Pomeranian har sitt ursprung i Tyskland och hör till familjen tysk spets. Namnet Zwergspitz betyder dvärgspets, medan Pomeranian är det internationellt välkända namnet på samma officiella storleksvariant.

Rasens moderna typ utvecklades vidare i England. Där bildades Pomeranian Club 1891 och en tidig rasstandard togs fram. Den dokumenterade historien är därför bäst sammanfattad som tysk spetsbakgrund med viktig engelsk vidareutveckling, inte som en säker obruten berättelse om en särskild förhistorisk hundtyp.

Den tidigare larmande funktionen hjälper till att förklara dagens vaksamhet och skallbenägenhet. I dag hålls Pomeranian främst som sällskapshund, men den har kvar spetsens uppmärksamhet och uppskattar ofta uppgifter där den får samarbeta och använda nosen.

## Att leva med rasen

Pomeranian kan fungera med barn, andra djur och i lägenhet, men bara när de vuxna anpassar miljön till en mycket liten, alert hund. Varken rasnamnet eller tidig socialisering gör samspelet automatiskt säkert.

Små barn och hund ska alltid ha en vuxen nära. Barnet bör sitta ner vid kel, låta hunden gå undan och aldrig bära den utan hjälp. Hunden behöver en fredad viloplats. Pomeranian är inte en leksak, och ett fall ur famnen eller från en hög möbel kan få stora följder även om rasen i grunden är livlig och tålig.

Med andra hundar är kontrollerade möten viktigare än många möten. Välj lugna individer, träna lugn kontakt på avstånd och avbryt ojämn fysisk lek. Introduktion till katt bör ske stegvis, gärna först genom doft och barriär. Katten ska ha en egen flyktväg, och jakt får inte bli ett inövat beteende. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

Lägenhetsboende fungerar när hunden får aktivitet utomhus och kan koppla av inomhus. Den avgörande frågan är ofta ljud, inte bostadens storlek. I ett lyhört hus behöver ägaren förebygga vakt vid fönster och dörr, träna lugna rutiner och ta grannars situation på allvar.

Pomeranian beskrivs ofta som starkt knuten till sin människa och bör tränas gradvis på att vara ensam. En valp kan inte lämnas ensam från början. Starta med mycket korta stunder i en trygg miljö och öka bara när hunden förblir lugn. Om den börjar skälla ihållande, vandra, klösa eller inte kan komma till ro har träningen blivit för svår och behöver förenklas.

Inför valpköp, kontrollera mer än färg och utlovad vuxenvikt:

- träffa tiken och gärna andra vuxna släktingar
- fråga hur de fungerar med ljud, främmande människor, hantering och vila
- verifiera båda föräldrarnas patellaresultat och identitet
- fråga om tänder, bett och bestående pälsförlust i släkten
- be uppfödaren förklara kombinationens mål och hur tidigare avkommor har utvecklats
- avstå från säljargument som gör “teacup” eller “mini” till en hälsogaranti

En bra match är en Pomeranian vars förväntade temperament och skötselbehov passar din vardag, och en uppfödare som visar dokumentation, känner sina vuxna hundar och kan tala lika öppet om variation och risker som om rasens charm.

Pomeranian

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Deutscher Spitz Club (Germany)

Liten, rävliknande spets med fluffig dubbelpäls i många färger. Med en vikt på 2–3,5 kg är Pomeranians livliga, alerta och väldigt människoorienterade sällskapshundar som också är bra vakthundar. De behöver regelbunden pälsvård, mjuk och positiv träning, dagliga promenader, hjärngympa, tandvård och skydd för sina små leder.

Lingestig's är en uppfödare av rasen Pomeranian med bas i Kimstad i Sverige. Verksamhetens historia med pomeranian sträcker sig tillbaka till 2021.

Lingestig's

Terrorzone är en uppfödare av rasen Belgisk vallhund – malinois med bas i Knäred i Sverige. Uppfödningen hade sex registrerade malinoisvalpar under perioden 2009–2018.

Terrorzone

## Snabbfakta

I Sverige finns collie som två separata raser: långhårig collie, FCI 156, och korthårig collie, FCI 296. De beskrivs ofta tillsammans som collie eftersom de har nära gemensamt ursprung, samma mankhöjd och liknande byggnad, men olika päls. Border collie är däremot en annan ras med en annan rasstandard.

- **Ursprung:** Storbritannien, med stark historisk koppling till Skottland.
- **Användning:** vallhund, brukshund och sällskapshund.
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar, för båda raserna.
- **Vikt:** den korthåriga rasstandarden anger 20,5–29,5 kg för hanar och 18–25 kg för tikar. Den långhåriga standarden anger ingen officiell vikt.
- **Färger:** sobel med vitt, trefärgad och blue merle.
- **Livslängd:** i en stor brittisk studie var medianen 13,3 år för collie som samlad kategori. Det är statistik för en stor grupp, inte en prognos för en enskild hund.

Collie passar bäst hos den som vill leva aktivt med en lyhörd hund och som är beredd att granska mentalitet lika noga som utseende. Pälslängden påverkar skötseln tydligt, men säger inte säkert hur energisk, trygg eller lättsam den enskilda hunden blir.

## Utseende och päls

Collie är en smidig, välbalanserad hund som ska ge intryck av både styrka och rörlighet utan att vara tung eller grov. Det långa, trubbigt kilformade huvudet, de mandelformade ögonen och öronen som tippar framåt bidrar till rasens typiska uttryck. Båda raserna har samma officiella mankhöjd. Använd däremot inte den korthåriga standardens viktspann som ett facit för långhårig collie, eftersom dess standard inte anger någon vikt.

Den långhåriga collien har en mycket tät dubbelpäls. Täckhåret ska vara rakt och strävt, medan underullen är mjuk, ullig och så tät att den nästan döljer huden. Man, bröst, ben och svans har rikligare päls. Borsta ända ned till huden och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna och under halsbandet. Under fällningen behövs tätare genomkamning. Bada vid behov.

Den korthåriga collien har kort, rakt och strävt täckhår med mycket tät underull. Pälsen är betydligt enklare att hålla fri från tovor, men den är inte fällningsfri. Borstning under fällningsperioder tar bort löst hår och ger samtidigt en chans att kontrollera hud, tassar och klor. Pälsen ska inte behöva trimmas eller klippas för att vara lättskött.

Båda raserna förekommer i sobel med vita tecken, trefärgad och blue merle. Vita tecken kan bland annat finnas på krage, bröst, ben, tassar och svanstipp. Färg är ett dåligt sätt att välja valp; hälsa, mentalitet, vardagsegenskaper och uppfödarens avelsmål är viktigare.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, aktiv och samarbetsvillig hund utan nervositet eller aggression. Många collies lär sig snabbt, följer sin förare noga och uppskattar att få delta i vardagen. Det är en god grund för träning, men inte en garanti för att varje collie är trygg, tyst, okomplicerad med barn eller lätt för en förstagångsägare.

Mentaliteten varierar mellan individer och släkter, och rädslor har varit ett viktigt område i det svenska avelsarbetet. Be därför om mer än allmänna omdömen som ”snäll” eller ”känslig”. Titta på föräldrarnas fullständiga MH, träffa om möjligt vuxna släktingar och fråga hur hundarna reagerar på främmande människor, plötsliga ljud, nya underlag och överraskningar. Minst lika viktigt är hur snabbt de återhämtar sig.

Collie har ett särskilt mentalindex som bygger på hundens och släktingarnas MH-resultat. Index finns för nyfikenhet/orädsla, socialitet, lek, jakt och skott. Värdet 100 motsvarar rasens genomsnitt; det är inte en gräns mellan godkänt och underkänt. Ett index ska läsas tillsammans med hela beskrivningen, släkten och det liv som kullen är avlad för.

Rasstandarden och SKK beskriver collien som vänlig mot hundar och människor, men erfarenheter, hälsa och träning påverkar hur hunden fungerar hemma. Bedöm individen i stället för att göra pälslängd eller rasnamn till en personlighetsgaranti.

## Träning och motion

Collie behöver daglig rörelse och uppgifter som ger utlopp för samarbete, koncentration och nyfikenhet. Det finns inget trovärdigt antal minuter som passar lika bra för en valp, en vuxen tävlingshund och en senior. Anpassa belastning och svårighetsgrad efter ålder, hälsa, erfarenhet och återhämtning.

Kombinera promenader med exempelvis spår, sök, lydnad, rallylydnad, agility eller enkla nosövningar hemma. Variation är mer värdefull än att bara öka tempot eller sträckan. Träna också på att vänta och koppla av; en aktiv hund behöver inte vara uppvarvad hela dagen.

Belöningsbaserad träning med tydliga signaler och stegvis svårare uppgifter passar en hund som gärna samarbetar. Dela upp nya färdigheter, belöna rätt val och backa ett steg om hunden blir osäker eller tappar koncentrationen. Hårda korrigeringar ger ingen genväg till trygghet.

En collie kan vara en bra första hund om ägaren vill träna, kan läsa tidiga tecken på oro och väljer kull efter dokumenterad mentalitet. Den är ett sämre val för den som främst söker ett vackert yttre, vill följa ett fast motionsschema eller förväntar sig att hunden ska sköta sin aktivering själv i en trädgård.

## Hälsa

Inför ett valpköp är de faktiska resultaten viktigare än uppgiften att föräldrarna är ”testade”. Be om registreringsnummer och kontrollera HD-resultat, MH, ögonresultat och relevanta DNA-svar. Regler och rekommendationer ska hållas isär.

För båda collieraserna kräver SKK:s registreringsregler att föräldrarna har officiell HD-status före parning. Avelsdjur av korthårig collie ska ha grad A eller B. För långhårig collie får hund med grad D eller E inte användas, och SKK rekommenderar att föräldrarnas genomsnittliga HD-index är över 100. Reglerna skiljer sig alltså mellan raserna.

Reglerna kräver också känd mental status. För i Sverige boende föräldrar födda 2016 eller senare innebär det att hela MH-beskrivningen ska vara genomförd och alla 33 positioner registrerade. Föraren får avstå skottmomentet utan att hunden förlorar känd mental status. MH beskriver reaktioner; hunden blir inte godkänd eller underkänd.

Collie Eye Anomaly, CEA, är en medfödd utvecklingsavvikelse i ögats bakre delar. Den kan ge allt från CH/CRD, som ofta inte orsakar synproblem som märks i vardagen, till colobom och mer sällsynta följder som blödning eller näthinneavlossning. Fråga därför inte bara om hunden är ”CEA-testad”; be att få se den exakta diagnosen och undersökningsåldern.

I de nuvarande svenska registreringsreglerna finns inget särskilt krav på ögonundersökning för collie. Rasklubben rekommenderar ändå att valpar ögonlyses före leverans och att avelshundar undersöks igen som vuxna. SKK anger att CH/CRD bäst upptäcks hos unga valpar, vanligtvis vid 8–10 veckor, och rekommenderar vuxen undersökning före första parning för riskraser.

En variant i ABCB1-genen, ofta kallad MDR1, kan göra en hund känslig för vissa läkemedel. Både lång- och korthårig collie hör till raser där testet är relevant. En hund med två kopior har störst risk, men även en hund med en kopia kan reagera. Spara resultatet och visa det för veterinären före läkemedelsbehandling. Testet säger bara något om denna läkemedelskänslighet och är inte ett allmänt friskintyg.

SKK förbjuder registrering av avkomma efter två merlefärgade collies. Vid merle i kombination med sobel finns dessutom särskilda regler om DNA-status och avelsspärr. En valpköpare bör därför fråga hur föräldrarnas färg och eventuella merleanlag har fastställts, inte bara välja efter valpens teckning.

## Historia och ursprung

Collie räknas som en brittisk ras med stark skotsk förankring, men det exakta tidiga ursprunget är inte klarlagt. Rasstandarden beskriver en bakgrund där lokala hundar blandades med hundar som romarna förde till Skottland. Lång- och korthårig collie har utvecklats ur samma arbetande hundmaterial och har gemensamma blodslinjer långt fram i historien.

Collie visades på hundutställning i England 1861. Drottning Victorias intresse bidrog senare till att göra hundarna populära även som sällskaps- och utställningshundar. Samtidigt levde bruksegenskaperna kvar: den eleganta kroppen och lyhördheten ska förstås mot bakgrunden som vall- och arbetshund, inte bara som ett utseendeideal.

Under 1900-talet blev framför allt den långhåriga collien starkt förknippad med den fiktiva Lassie. Eric Knight skapade figuren i *Lassie Come-Home*, och filmversionen från 1943 använde en långhårig collie. Berättelserna formade en hjältebild av rasen, men en verklig hund måste bedömas utifrån sin egen mentalitet, hälsa och uppväxt.

## Att leva med rasen

Collie kan fungera i både lägenhet och hus när den får tillräckligt med aktivitet, vila och närhet. En trädgård ersätter inte promenader och gemensamma uppgifter. I flerbostadshus behöver ägaren dessutom träna lugn vid ljud i trapphus och begränsa möjligheten att stå och bevaka fönster eller dörr hela dagen.

Med barn behöver en vuxen vara med, sätta tydliga regler och ge hunden en viloplats där den får vara ostörd. Barn ska inte klättra på, krama eller störa hunden när den äter och sover. Även en vänlig hund kan bli trängd, och en ivrig collie kan råka välta ett litet barn i lek.

Många collies kan leva tillsammans med andra hundar och katter, men introduktionen ska ske lugnt och stegvis. Förhindra jakt, ge katten fria flyktvägar och lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt. Smådjur ska ha en säker miljö som hunden inte kan tränga sig in i eller bevaka på nära håll.

Ensamhet måste läras in gradvis. Börja med mycket korta stunder när valpen är trygg och lugn, och öka först när den kan koppla av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar; utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Före köp bör uppfödaren kunna ge tydliga svar på följande:

- Är kullen långhårig eller korthårig, och hur ser vardagen ut för vuxna hundar ur samma släkt?
- Vilka är föräldrarnas HD-resultat och, för långhårig collie, deras aktuella HD-index?
- Är båda föräldrarnas MH fullständiga, och vad visar MH, mentalindex och nära släktingar om rädsla och återhämtning?
- När ögonlystes valparna och föräldrarna, och vilka exakta CEA-resultat registrerades?
- Vilken MDR1-status har föräldrarna, och finns merle i kombinationen?

Det bästa valet avgörs inte bara av pälslängden. Välj en kull där hälsa, mentalitet och hur släkten fungerar i vardagen går att kontrollera.

Collie

Collie Association (UK)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Collie är en intelligent, medelstor till stor vallhund med lång dubbelpäls som kräver regelbunden pälsvård. Den är mild, lojal och känslig, knyter starka band till familjen och föredrar mjuk och vänlig träning. Collie är anpassningsbar till både stad och landsbygd, men behöver daglig mental stimulans och motion för att må bra.

Sea Meadow's är en uppfödare av rasen Collie med bas i Kivik i Sverige. Tidigare uppgifter beskriver uppfödning av långhårig collie under 2021 och 2022.

Sea Meadow's

## Snabbfakta

Fransk bulldogg är en liten, kraftig och social sällskapshund från Frankrike. Den ska vara livlig och aktiv, men den korta skallen och det korta nospartiet medför risk för andningsproblem och sämre temperaturreglering. Den som överväger rasen behöver därför bedöma funktion och dokumenterad hälsa lika noggrant som temperament och utseende.

- **Rasgrupp och användning:** FCI grupp 9, sällskapshund
- **Mankhöjd:** hanar 27–35 cm, tikar 24–32 cm
- **Vikt:** hanar 9–14 kg, tikar 8–13 kg
- **Päls:** kort, slät och utan underull
- **Färger i rasstandarden:** fawn, tigrerad och skäck, med de teckningar som standarden beskriver
- **Idealtemperament:** social, livlig, lekfull och tillgiven
- **Viktig svensk hälsokontroll:** RFG-Scheme är obligatoriskt före avel inom SKK sedan den 1 januari 2025

Rasen är inget självklart val för den som söker en hund med låga vårdbehov. En fransk bulldogg ska kunna röra sig ledigt och andas fritt även under rörelse. Hörbar eller ansträngd andning är inte en charmig eller normal rasdetalj.

## Utseende och päls

Fransk bulldogg ska vara kompakt och muskulös utan att bli tung, orörlig eller överdriven. Kroppen är något längre än mankhöjden, huvudet är brett och de upprättstående så kallade fladdermusöronen är ett tydligt kännetecken. Helheten ska fungera i rörelse: öppna näsborrar, tillräcklig noslängd, fria steg och en kropp som inte hindrar hunden från att vara aktiv är viktigare än ett extremt utseende.

Rasstandarden anger olika mått för könen. Hanar ska vara 27–35 cm höga och väga 9–14 kg, medan tikar ska vara 24–32 cm och väga 8–13 kg. Siffrorna är inte en målvikt för varje individ. Lämpligt hull bedöms utifrån hundens byggnad, muskelmassa och fettlager; övervikt belastar andning, leder och rygg.

Pälsen är kort, slät, mjuk och glänsande och saknar underull. Fällningen hanteras normalt med enkel borstning efter behov. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron, tänder och hud. Ansiktsveck ska hållas rena och torra, men skötseln bör styras av hur huden faktiskt ser ut. Rodnad, lukt, vätska, klåda eller ömhet är skäl att söka rådgivning, inte att bara rengöra oftare.

Rasstandardens färger är fawn, tigrerad och skäck. Blått och merle ingår inte bland de godkända färgerna. En valp som marknadsförs med ”sällsynt färg” bör bedömas efter samma viktiga underlag som alla andra: registrering, andningsfunktion, föräldradjur och uppfödarens avelsarbete.

## Temperament och personlighet

Fransk bulldogg ska enligt rasstandarden vara social, livlig, lekfull och tillgiven. Många individer söker gärna kontakt och uppskattar att delta i familjens vardag. Rasen kan lära sig snabbt, men självständighet och envishet gör att tydliga rutiner och bra belöningar ofta fungerar bättre än upprepningar och hårda korrigeringar.

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte varje hund. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, smärta, miljö och träning påverkar hur en individ beter sig. En hund som har svårt att andas eller är obekväm i hud, rygg eller leder kan också få sämre tålamod och återhämtning. Bedöm därför temperament tillsammans med fysisk funktion.

BPH visar hur en viss hund reagerade under en standardiserad beteendebeskrivning. Det är inget godkänd-eller-underkänd-test och ingen garanti för valpens framtida personlighet. Den äldre svenska BPH-analysen omfattade bara en liten andel av de svenskfödda hundarna. För en valpköpare är det därför mer värdefullt att möta tiken och fråga hur föräldrar och nära släktingar hanterar främmande människor, hundmöten, oväntade ljud, kroppshantering, aktivitet och vila.

Rasen kan fungera för en påläst förstagångsägare som är beredd på belöningsbaserad träning, daglig aktivitet och möjliga veterinärbehov. Den passar sämre när valet främst bygger på liten storlek, ett visst utseende eller antagandet att en kortnosig hund automatiskt behöver mycket lite motion.

## Träning och motion

En fransk bulldogg behöver dagliga promenader, nosarbete, lek och vardagsträning, men det finns ingen motionsmängd i minuter som passar alla. Ålder, kondition, väder och framför allt hundens andning och återhämtning avgör vad som är lämpligt. Avkylning genom flåsning är mindre effektiv hos kortnosiga hundar, så samma aktivitet kan vara lätt en sval dag och olämplig i värme.

Planera hellre flera hanterbara aktiviteter än ett långt pass som måste fullföljas. Låt hunden nosa, gå i lugnt varierad terräng och använda huvudet genom sök och enkla problemlösningar. Bygg kondition gradvis och följ hunden under hela aktiviteten. Tempot ska sänkas eller passet avbrytas om andningen blir tydligt bullrig eller mödosam, näsborrarna dras ihop, hunden använder magen kraftigt för att andas, släpar efter eller inte återhämtar sig normalt. Uttalad andnöd, blåaktiga slemhinnor, vinglighet, kollaps eller medvetslöshet kräver omedelbar veterinärkontakt.

Under varma dagar behöver promenader flyttas till svalare tider, tempot minskas och hunden ha tillgång till skugga, vatten och en sval viloplats. Lämna aldrig hunden i en varm bil eller annat instängt utrymme. En hund som återkommande får problem vid måttlig aktivitet eller värme behöver veterinärbedömning; lösningen är inte bara att undvika all motion.

Prioritera kontakt, lugn koppelgång, inkallning, att avbryta lek, att koppla av och att acceptera kontroll av mun, öron, hudveck, tassar och klor. Träna ensamhet i mycket små steg när hunden redan är trygg hemma. Belöningsbaserade metoder gör uppgiften tydlig och underlättar nödvändig hantering.

## Hälsa

Det viktigaste hälsoproblemet att förstå hos fransk bulldogg är BOAS, brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom. Det uppstår när utrymmet i det förkortade nospartiet och svalget inte räcker till för mjukdelarna. Följden kan bli bullrig eller ansträngd andning, låg uthållighet, sömnstörningar och svårigheter att reglera kroppstemperaturen.

RFG-Scheme är en veterinärundersökning som bedömer andningsfunktionen före och efter tre minuters rask rörelse och graderar resultatet från 0 till 3. Inom SKK gäller sedan den 1 januari 2025 ett hälsoprogram på nivå 2 för fransk bulldogg: hundar som används i avel ska ha ett resultat före parning. Ett officiellt resultat kan registreras från 24 månaders ålder och får inte vara äldre än två år vid parningen. Grad 0 rekommenderas; hundar med grad 2 eller 3 ska inte användas i avel enligt SKK:s regler. En hund som har opererats i luftvägarna kan inte testas inom programmet.

Ett RFG-resultat beskriver hundens status vid undersökningen och minskar inte behovet av egna observationer. Det är ingen livslång garanti och säger inte heller allt om andra hälsorisker. Inför valpköp bör du be om föräldrarnas registrerade namn, undersökningsdatum och faktiska RFG-grad. Se helst föräldradjuren både i vila och efter normal rörelse: andningen ska vara fri, återhämtningen rimlig och näsborrarna öppna. Acceptera inte ”testad” eller ”veterinärbesiktigad” som ersättning för det registrerade resultatet.

Andra belagda riskområden är allergi och hudbesvär, problem i rygg, skelett och leder inklusive patellaluxation samt skador på de framträdande ögonen. Det betyder inte att varje hund drabbas. Fråga om återkommande hudproblem, hälta, ryggsmärta och ögonskador hos föräldrar och nära släktingar. Rasklubben rekommenderar också valpköpare att fråga om patella, hjärta och de vuxna hundarnas andning; detta ska skiljas från det formella RFG-kravet.

Kontakta veterinär vid återkommande andningsljud, tydlig motions- eller värmeintolerans, sömnproblem på grund av andningen, hud som luktar eller gör ont, återkommande hälta, ryggsmärta eller ett rött, rinnande eller smärtande öga. Tidig bedömning är bättre än att vänta på att ett problem ska bli ”typiskt för rasen”.

## Historia och ursprung

Fransk bulldogg formades som ras i Paris under slutet av 1800-talet. Den första rasklubben bildades i Paris 1880, den första hunden registrerades 1885 och den första rasstandarden fastställdes 1898. Samma år erkände den franska kennelklubben rasen.

Rasen utvecklades som sällskapshund och fick den kompakta kroppen, det breda huvudet och de upprättstående fladdermusöron som fortfarande kännetecknar standarden. Fransk bulldogg visades i Sverige första gången 1913. Den historiska typen förklarar dagens utseende, men modern avel ska inte förstärka drag så långt att andning, ögon, rygg, svans eller rörelse påverkas negativt.

## Att leva med rasen

Fransk bulldogg kan bo i lägenhet eller hus, eftersom bostadens storlek i sig inte avgör om vardagen fungerar. Det avgörande är att hunden får daglig aktivitet, kan vila ostört och har en trygg, sval miljö. I lägenhet behöver ljud i trapphus och utanför fönster tränas bort från början, och tillgången till hiss eller många trappor kan få praktisk betydelse om hunden får ont eller har svårt att andas.

Med barn gäller samma säkerhetsregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet. Barn ska inte störa hunden när den äter eller vilar, klättra på den eller fortsätta när den försöker gå undan. Ordna en skyddad viloplats och lär både barn och hund lugna umgängesformer. Liten kropp och lekfullt temperament gör inte en individ automatiskt barnsäker.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och deras erfarenheter. Gör introduktioner gradvis, med möjlighet att skilja djuren åt och utan att tvinga fram närkontakt. Socialisering kan förbättra förutsättningarna men garanterar inte att alla kombinationer fungerar. Var särskilt uppmärksam på stress, resursförsvar och om den andra hundens lek blir för fysisk för en individ med nedsatt andningskapacitet.

Ensamhet behöver tränas stegvis från mycket korta stunder. Öka först när hunden kan vara lugn, och använd gärna en kamera för att upptäcka oro eller skällande som inte märks när du kommer hem. Rasen ska inte väljas med planen att regelbundet lämnas ensam större delen av dagen.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på följande frågor:

- Kan vi välja fri andning och funktion före ett extremt utseende eller en ovanlig färg?
- Kan vi kontrollera föräldrarnas identitet, RFG-grad och undersökningsdatum i stället för att nöja oss med muntliga besked?
- Kan vi anpassa aktivitet efter värme och dagsform utan att göra hunden passiv?
- Har vi tid och ekonomi att hantera de veterinärbehov som kan följa med rasens kroppsform?

Om svaren är ja och uppfödaren kan visa öppna, kontrollerbara resultat kan fransk bulldogg vara en livlig och nära sällskapshund. Det viktigaste urvalet är inte det mest extrema huvudet eller den ovanligaste färgen, utan en hund som kan andas, röra sig, återhämta sig och leva ett aktivt vardagsliv.

Fransk bulldogg

The French Bulldog Club of England

The Kennel Club (United Kingdom)

Fransk bulldogg är en liten, muskulös sällskapshund med kort päls och fladdermusliknande öron. Den är tillgiven, människoorienterad och lekfull men ändå lugn inomhus, vilket gör den väl lämpad för lägenhetsliv. Den behöver måttlig, noggrant anpassad motion, regelbunden skötsel av hud, öron och klor samt uppmärksamhet på andning och vikt.

Convent springer är en uppfödare av rasen Fransk bulldogg med bas i Grillby i Sverige.

Convent springer

## Snabbfakta

Mops är en liten, kompakt sällskapshund som gärna lever nära sina människor. Rasen passar bäst hos den som vill ha en social vardagshund och är beredd att regelbundet kontrollera andning, ögon, hudveck, tänder och vikt.

- **Ursprung:** Kina; Storbritannien ansvarar för rasstandarden
- **Rasgrupp:** FCI grupp 9, sällskapshundar
- **FCI-nummer:** 253
- **Idealvikt enligt rasstandarden:** 6,3–8,1 kg
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger ingen höjd
- **Standardfärger:** silver, aprikos, fawn och svart
- **Päls:** kort, fin, slät och mjuk
- **Typisk roll:** sällskapshund

Idealvikten beskriver hur rasen ska vara byggd; den är inte en personlig målvikt för varje hund. En mops ska vara muskulös och kraftig för sin storlek utan att vara överviktig. Bedöm därför vikten tillsammans med hundens kroppsbyggnad, kön och hull.

## Utseende och päls

Mopsen ska vara tydligt kvadratisk, kompakt och kraftfullt byggd, men ändå kunna röra sig effektivt. Den högt ansatta, ringlade svansen och den mörka masken hos de ljusare färgerna är karakteristiska drag. Rasstandarden anger en idealvikt men ingen mankhöjd. Uppgifter om ett officiellt höjdintervall bör därför inte styra valet av hund.

Ett rastypiskt huvud ska också fungera väl. Näsborrarna ska vara öppna, nosrynkan får inte täcka eller störa nos eller ögon och ögonen ska inte vara utstående. Titta på hunden både i vila och när den har rört sig: fri andning, klara ögon och stadiga rörelser är viktigare än extra kort nos eller mycket rynkor.

Den korta pälsen kräver ingen klippning. Borstning tar bort lösa hår och ger samtidigt en chans att upptäcka förändringar i huden. Hur mycket en mops fäller varierar, och kort päls betyder inte att rasen är allergivänlig.

Anpassa skötseln av hudvecken efter hur just hundens hud ser ut, inte efter ett schema som antas passa alla. Huden ska vara torr och fri från rodnad och sår. Ömhet, vätska eller tydlig lukt är skäl att kontakta veterinär i stället för att prova olika produkter på egen hand. Kontrollera även klor, öron och mun regelbundet och vänj hunden vid hantering i små steg.

## Temperament och personlighet

Mopsen beskrivs i rasstandarden som charmfull, värdig och intelligent, med jämnt temperament och en glad, livlig läggning. Den är avlad som sällskapshund och vill ofta vara nära och med i vardagen. Det passar den som vill dela mycket tid med sin hund, men innebär inte att varje mops är likadan.

Det finns ännu för få genomförda BPH för att dra säkra, detaljerade slutsatser om beteendet i den svenska rasen som helhet. Uppväxt, erfarenheter och hälsa påverkar bland annat trygghet, aktivitetsnivå, ljudlighet och bemötande av främmande människor. Träffa därför gärna valpens mamma och, om möjligt, andra vuxna släktingar. Titta efter hundar som återhämtar sig efter nya intryck och kan vara sociala utan att bli överdrivet uppjagade.

En mops kan leva bra med barn, hundar eller katter, men rasnamnet är ingen garanti. Barn och hund ska ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. Möten med andra djur bör ske lugnt och stegvis, med möjlighet till avstånd. En vuxen omplaceringshunds tidigare erfarenheter är ofta mer vägledande än generella påståenden om rasen.

Obehag påverkar också beteendet. En hund som plötsligt undviker beröring, blir orolig, tappar lusten att röra sig eller ändrar humör bör få sin hälsa bedömd, inte bara mer träning.

## Träning och motion

Mopsen behöver daglig rörelse och mental stimulans, men inget minutantal passar alla. Ålder, kondition, hull, temperatur och framför allt andningsförmåga avgör hur belastande en aktivitet blir. Flera lugna promenader, nosarbete och enkel vardagsträning kan varieras efter individen.

Belöningsbaserad träning passar bra för kontakt, inkallning, koppelgående och hantering. Håll uppgifterna tydliga och lägg in pauser innan hunden blir trött eller frustrerad. Mat kan vara en praktisk belöning, men räkna in träningsgodiset i hundens totala fodermängd så att träningen inte leder till viktuppgång.

Titta på hur hunden fungerar i stället för att jämföra promenadsträckor. En mops ska kunna röra sig utan kraftiga andningsljud eller tydlig ansträngning och återhämta sig utan att behöva kämpa länge för att få luft. Avbryt och låt hunden komma till en sval, lugn plats om andningen blir påtagligt tyngre, rörelserna tappar kraft eller hunden inte vill fortsätta. Blåaktiga slemhinnor, kollaps eller svimning är akuta varningssignaler.

Varmt och fuktigt väder kan göra temperaturregleringen svårare för kortnosiga hundar. Flytta då aktivitet till svalare delar av dygnet, välj lugnare tempo och avstå från hård belastning. Det finns ingen säker temperaturgräns som gäller alla mopsar. Låt hundens andning, återhämtning och beteende avgöra.

En valp ska få utforska och utveckla sin koordination utan långa, pressade pass. En vuxen mops med god andning och kondition kan ofta göra mer än korta kvarterspromenader, men öka belastningen gradvis. En hund som gång på gång begränsas av andningen behöver bedömas av veterinär. Det ska inte förklaras bort som normalt för en kortnosig hund.

## Hälsa

Det viktigaste att följa hos en mops är andningen. BOAS, brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom, innebär att trånga övre luftvägar försvårar andningen. Tecken kan vara ansträngd eller ljudlig andning, dålig återhämtning, känslighet för värme och motion eller störd sömn. Uppstötningar kan förekomma tillsammans med luftvägsproblem. Kraftig andnöd, blåaktiga slemhinnor eller kollaps kräver omedelbar veterinärvård.

I Sverige omfattas mops av SKK:s hälsoprogram för RFG-Scheme. För att en kull ska kunna registreras måste båda föräldrarna ha ett giltigt officiellt RFG-resultat före parningen. Den officiella undersökningen görs tidigast vid 24 månaders ålder och intyget får inte vara äldre än 24 månader vid parningen. Hundar med BOAS grad 2 eller 3, eller kraftigt knipna näsborrar, får inte användas i avel.

Grad 0 betyder att hunden vid undersökningen är kliniskt opåverkad och fri från BOAS-relaterade andningsbesvär. Grad 1 betyder att hunden är kliniskt opåverkad men har lindriga tecken som inte påverkar prestationen under belastningen. Resultatet beskriver hunden vid undersökningstillfället och är ingen livslång garanti. När du väljer valp bör du därför be att få se båda föräldrarnas resultat, undersökningsdatum och bedömning av näsborrarna. Valpen är för ung för ett eget officiellt resultat.

Ögonen är en annan viktig kontrollpunkt. Utstående ögon blir mer exponerade för skador, och felväxande hår, inåtrullade ögonlock eller torra ögon kan irritera hornhinnan. Knipande, ökat tårflöde, rodnad, grumlighet, missfärgning eller att hunden gnuggar ögat ska bedömas snabbt av veterinär. Ett hornhinnesår kan vara mycket smärtsamt även när skadan är svår att se utan särskild färgning.

Hudveck, mun och hull behöver följas hela livet. Torka hudvecken när de har blivit fuktiga och sök hjälp vid inflammation. Vänj valpen vid tandborstning och kontrollera tänder och tandkött regelbundet. Be också veterinären visa hur du bedömer hull; övervikt kan belasta både andning och rörelseförmåga.

MopsOrden rekommenderar att båda föräldradjuren har känd status för patellaluxation och för NME/PDE, en inflammatorisk hjärnsjukdom som förekommer hos mops. Detta är rasklubbens rekommendationer och ska inte blandas ihop med det bindande RFG-kravet för registrering. DNA-testet för NME visar genetisk sårbarhet, inte om hunden har eller säkert kommer att få sjukdomen. Be därför uppfödaren förklara både testresultat och hur kombinationen har valts, utan att tolka ett markörtest som en friskförklaring.

I en stor brittisk studie publicerad 2024 var medianlivslängden för mops 11,6 år. Studien beskriver de brittiska hundar som ingick och förutsäger inte livslängden för en enskild svensk hund. Andning, hull, ögon, tänder, övrig hälsa och tillgång till vård påverkar hundens livskvalitet genom åren.

## Historia och ursprung

Mopsens officiella ursprungsland är Kina, medan Storbritannien är rasens hemland och ansvarar för standarden. Den tidiga historien är inte fullständigt dokumenterad. Berättelser om kinesiska hovhundar, nederländska handelsskepp och kungligheter bör därför ses som traditioner kring rasen, inte som helt belagd historia.

Det finns säkrare hållpunkter längre fram. Mops nämns i en svensk akademisk avhandling från 1753. Rasen visades på hundutställning i Storbritannien 1861, och den engelska rasklubben bildades 1883. Under utvecklingen i Storbritannien fick mopsen mycket av den form som dagens rasstandard beskriver.

Rasens historia förklarar dess roll som sällskapshund, men äldre ideal ska inte användas för att försvara överdrifter. Den moderna standarden kräver bland annat öppna näsborrar, ögon som inte är utstående och effektiv rörelse. En rastypisk mops ska alltså också fungera väl i vardagen.

## Att leva med rasen

Mopsen kan fungera i lägenhet såväl som i hus. Bostadens storlek säger mindre än hur hundens dagar ser ut. Det viktiga är regelbundna rastningar, aktivitet på hundens nivå, sval viloplats och möjlighet att vara nära familjen utan att alltid stå i centrum. I ett lyhört boende behöver man dessutom tidigt träna lugn vid ljud i trapphus och utanför dörren.

Ensamhet måste tränas gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, öka tiden i små steg och gå tillbaka om den blir orolig. Hur länge en vuxen mops kan vara lugn ensam varierar med individ, vana, ålder och hälsa. En valp behöver tätare tillsyn och rastning än en vuxen hund.

Inför ett valpköp är det särskilt värdefullt att:

- se föräldradjur i rörelse och lyssna på deras andning före och efter aktivitet
- kontrollera båda föräldrarnas aktuella officiella RFG-resultat och datum
- fråga om ögon, hud, tänder, patella och NME/PDE i släkten
- se att näsborrarna är öppna och att nosrynkan inte stör ögon eller nos
- välja en uppfödare som kan beskriva både styrkor och svagheter i kombinationen
- planera för veterinärvård och uppföljning av andning, ögon, mun, hud och hull

Mops passar bäst för den som uppskattar en social, kompakt sällskapshund och låter hundens andning och ork styra vardagen. Den är ett mindre bra val för den som vill kunna motionera hårt oavsett väder eller inte vill lägga tid på hälsokontroller och förebyggande skötsel.

Mops

Association of Veterinarians for Animal Rights (AVAR) - Germany

Liten, kompakt sällskapshund med rynkigt ansikte, ringlad svans och uttrycksfulla ögon, väger vanligtvis 6–8 kg och passar bra i lägenhet och stadsmiljö. Kärleksfull, människoorienterad och lekfull, behöver måttlig, skonsam motion, nära kontakt med familjen, noggrann viktkontroll och extra omsorg i varmt väder på grund av sin korta nos.

Dark Wolf's är en uppfödare av rasen Mops med bas i Ilsbo i Sverige. Uppfödning av mops har registrerats under kennelnamnet sedan 2010, med den senaste registreringen från 2022. Verksamheten behöver inte ha pågått utan avbrott under hela perioden.

Dark Wolf's

## Snabbfakta

Dvärgpudel är en liten, aktiv storleksvariant av pudel med stor träningslust och ett tydligt pälsvårdsbehov. Det är en sällskapshund som brukar uppskatta att lära sig saker och delta i vardagen, men den passar bäst när ägaren också vill lägga tid på aktivitet, lugnträning och regelbunden pälsvård.

- **Ras och grupp:** en av pudelns fyra storleksvarianter, placerad i grupp 9 för sällskapshundar
- **Officiellt hemland:** Frankrike
- **Mankhöjd:** över 28 till och med 35 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt; sunt hull är viktigare än ett generellt kilogramtal
- **Päls:** riklig ullpäls eller snörpäls som behöver skötas och klippas
- **Aktivitetsnivå:** daglig fysisk rörelse och mental aktivering behövs, men mängden ska anpassas till individ, ålder och hälsa
- **Svenskt hälsoprogram:** föräldradjur måste ha ett registrerat prcd-PRA-resultat eller vara registrerade som ärftligt fria före parning

Dvärgpudel ligger mellan toy- och mellanpudel i storlek. I Sverige kan den slutliga storleksvarianten fastställas genom officiell mätning först när hunden är minst 15 månader. En ung hund nära en storleksgräns kan därför vara registrerad utifrån föräldrarnas storlek innan den har mätts in slutligt.

## Utseende och päls

Dvärgpudeln ska se ut som en mindre, välproportionerlig pudel utan dvärglika drag. Kroppen ska enligt standarden vara något längre än mankhöjden, inte helt kvadratisk, och helheten ska vara harmonisk med lätta, fria rörelser. Hunden ska ge ett elegant intryck utan att vara överdrivet tunn eller klen.

Pälsen förekommer i två strukturer. Ullpälsen är fin, tät, krusig och spänstig med jämna lockar. Snörpälsen är också fin och tät men formas till karakteristiska snören. De flesta familjehundar hålls i en kortare klippning, men kort päls betyder inte att skötseln försvinner.

Pälslängd, frisyr, väder och individ avgör hur ofta hunden behöver borstas, badas och klippas. Kontrollera särskilt där pälsen lätt tovar, exempelvis bakom öronen, i armhålorna, på benen och under sele eller halsband. Kammen ska kunna nå ned genom pälsen utan att fastna. Om tovor återkommer trots skötsel är en kortare frisyr eller hjälp av hundfrisör ett bättre val än ett fast tidsschema som inte fungerar för hunden.

Vänj valpen stegvis vid att stå på ett halkfritt underlag, bli kammad, få tassar och ansikte hanterade och höra en klippmaskin eller hårfön. Belöna lugn och gör momenten begripliga. Det ger bättre förutsättningar för säker pälsvård under resten av livet.

Sedan den 1 augusti 2024 omfattar pudelstandarden och de svenska registreringsreglerna 16 färgvarianter. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns godkända flerfärgade varianter, bland annat vitt kombinerat med annan färg, svart eller brunt med tanteckning, trefärgat och brindle. Merle ingår inte bland standardfärgerna, och i Sverige registreras inte avkomma efter en pudelförälder som bär anlag för merle.

Pudel fäller inte på samma sätt som många andra hundar, och lösa hår kan stanna kvar i den krusiga pälsen tills de borstas ur. Det gör inte dvärgpudeln allergifri. Hundallergen kommer framför allt från hud och saliv, och reaktionen kan skilja mer mellan individer än mellan raser. Den som har hundallergi bör därför inte välja ras enbart utifrån pälstyp.

## Temperament och personlighet

Dvärgpudeln ska vara alert, aktiv, följsam och lätt att lära. En välfungerande individ är ofta snabb att uppfatta mönster och uppskattar samarbete, men rasbeskrivningen är ett ideal och ingen garanti för hur varje hund reagerar på ljud, främmande människor, hundmöten eller nya miljöer.

Svenska Pudelklubbens avelsstrategi redovisar BPH-resultat för 630 mindre pudlar. Gruppen omfattar mellan-, dvärg- och toypudel och består till största del av mellanpudlar. Resultaten beskriver bland annat ganska energiska hundar, ofta med positiv attityd och få hot- eller aggressionsreaktioner i de aktuella testsituationerna. Samma underlag betonar både variationen inom rasen och att antalet beskrivna hundar är litet i förhållande till populationen. Resultaten kan alltså säga något om gruppen men förutsäger inte hur en enskild dvärgpudel blir.

Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. Be om konkreta exempel på återhämtning efter överraskningar, hantering, besökare, ljud, hundmöten och förmåga att koppla av. Sådana svar säger mer om matchningen än allmänna ord som social, smart eller lättsam.

## Träning och motion

Dvärgpudeln behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men inget enda minutantal passar alla individer. En bra vardag kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, lek eller fysisk aktivitet samt uppgifter som hunden kan förstå och lösa. Belastningen behöver ändras med ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden återhämtar sig.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta. Var tydlig med vilket beteende som lönar sig, höj svårigheten i små steg och träna samma färdighet i flera miljöer. Inkallning, följsamhet, lugn hantering, att kunna vänta och att kunna passera människor och hundar är viktigare i vardagen än många trick.

Variation är ofta mer värdefull än att bara förlänga promenaden. Nosarbete, sökövningar, apportering, balans- och kroppskontroll, rallylydnad eller andra färdigheter kan ge meningsfull aktivering. Samtidigt behöver hunden kunna vila utan att bli underhållen hela tiden. Om den har svårt att komma till ro bör man se över hela dygnet: sömn, miljö, förutsägbarhet, motion och träningsnivå. Mer aktivitet är inte alltid rätt svar.

Valpar ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Prioritera korta upptäcktsstunder, trygg miljöträning, lek på lämpligt underlag och mycket återhämtning. För en vuxen hund är rätt nivå den som ger god kondition och en fungerande vardag utan återkommande stelhet, hälta, stress eller långvarig utmattning.

## Hälsa

Det viktigaste rasspecifika hälsokravet att kontrollera vid valpköp är föräldrarnas resultat för prcd-PRA. För toy-, dvärg- och mellanpudel kräver de svenska registreringsreglerna att båda föräldradjuren före parning har ett officiellt DNA-resultat eller är registrerade som ärftligt fria.

Prcd-PRA är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi som bryter ned näthinnans synceller. Mörkerseendet påverkas först och en drabbad hund kan med tiden bli blind. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare är inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra. En bärare får bara användas tillsammans med en hund som är DNA-testad fri eller ärftligt fri, och en affekterad hund får inte användas i avel.

Ett fritt prcd-PRA-resultat är inte en allmän garanti för friska ögon. Testet gäller bara prcd-varianten och utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även ögonlysning av avelsdjur och uppmuntrar DNA-test för PRA-varianten rcd4.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt normala läge, är en annan relevant avelsfråga för mindre pudlar. Svenska Pudelklubben rekommenderar officiell patellaundersökning för dvärgpudel, men detta är inte samma bindande registreringskrav som prcd-PRA. Klubben rekommenderar att hund med patellagrad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har resultat 0/0.

Be uppfödaren visa registrerade resultat i stället för att nöja dig med att föräldrarna är ”testade”. Kontrollera prcd-PRA-status, fråga efter officiellt patella- och ögonlysningsresultat samt efter kända problem hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. DNA-test, veterinärundersökningar och en öppen familjehistorik kompletterar varandra; inget enskilt prov kan lova att en valp aldrig blir sjuk.

## Historia och ursprung

Pudel är en gammal europeisk hundtyp som finns avbildad på målningar från 1400-talet, medan Frankrike är rasens officiella hemland. Rasens namn och tidiga användning är nära förknippade med vatten: pudel användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel, och det var framför allt de större hundarna som arbetade som vattenapportörer.

De mindre pudlarna utvecklades främst för sällskap. Under 1800-talet började en dvärgvariant formas från små exemplar av de större varianterna. I Sverige delades de mindre pudlarna i början av 1930-talet upp i liten pudel och dvärgpudel; den förstnämnda storleken fick senare namnet mellanpudel. Dagens dvärgpudel delar därför rasens arbetsbakgrund och lättlärdhet, men ska inte beskrivas som om varje individ automatiskt är en vatten- eller apporteringshund.

De fyra moderna storleksvarianterna har samma grundläggande rastyp. Skillnaderna i storlek påverkar vardagen, men gör inte dvärgpudeln till en separat korsning eller en miniatyr med avvikande kroppsbyggnad.

## Att leva med rasen

Dvärgpudel kan fungera i många slags hem, även i lägenhet, om hunden får daglig rörelse, mental aktivering, pälsvård, social kontakt och träning i att vara lugn. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen faktiskt ser ut. En liten hund som saknar återhämtning, promenader eller trygg ensamhetsträning får inte sina behov uppfyllda bara för att den tar liten plats.

Ensamhet ska läras in gradvis. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vara lugn. Ta hänsyn till ålder och till tecken på oro; det går inte att lova att en viss dvärgpudel klarar ett bestämt antal timmar ensam. Planera hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagen är längre än hundens tränade förmåga.

Rasen kan leva bra med barn, hundar och katter, men det avgörs av individ, erfarenheter och introduktion—inte av rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Introducera andra djur stegvis med avstånd, barriär eller koppel vid behov, separata resurser och möjlighet att avbryta. Tvinga inte fram kontakt.

Den bästa matchningen är ett hem som tycker om en läraktig och deltagande liten hund men också accepterar det praktiska arbetet. Räkna med återkommande klippning, noggrann pälsgenomgång, vardagsträning och aktivitet året runt. Välj en annan ras om du vill ha minimalt pälsarbete eller en hund som förväntas anpassa sig utan planerad träning och sällskap.

Pudel, dvärg

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Pudel, dvärg är en liten, atletisk och nästintill fällfri hund med tät, lockig päls och en kvadratisk, välbalanserad kroppsbyggnad. Den är mycket intelligent, känslig och människoorienterad, trivs med träning, daglig motion och nära sällskap och lever ofta ett långt, aktivt liv vid god omvårdnad.

## Snabbfakta

Pudel, mellan – ofta kallad mellanpudel – är den mellanstora av pudelns fyra erkända storleksvarianter. Den är en uppmärksam och träningsvillig sällskapshund med stort behov av pälsvård.

- **Storlek:** Mankhöjden ska vara över 35 och högst 45 centimeter. Rasstandarden anger ingen officiell vikt, så bedöm en vuxen hund efter kroppsbyggnad och hull i stället för ett generellt kilospann.
- **Storleksvariant:** En pudel som ännu inte är slutmätt kan byta storleksvariant efter officiell mätning. I Sverige kan slutmätning göras från 15 månaders ålder.
- **Temperament:** Rasidealet är en positiv, social och lättlärd hund, men social trygghet, aktivitetsnivå och ljudreaktioner varierar mellan individer och släktlinjer.
- **Aktivering:** Mellanpudeln behöver rörelse och mental sysselsättning varje dag. Någon fast minutkvot passar inte alla.
- **Päls:** Pälsen kan vara lockig eller snörad och släpper ofta lite löst hår, men den kräver genomtänkt kamning, bad, torkning och klippning.
- **Hälsokontroll i avel:** Föräldradjur ska ha ett giltigt officiellt resultat för prcd-PRA, genom DNA-test eller godkänd status som hereditärt fri, före parning.

## Utseende och päls

Mellanpudeln är harmoniskt byggd och kroppen är något längre än mankhöjden. Den ska ge ett vaket och aktivt intryck utan att se tung eller lågställd ut. Mankhöjden skiljer varianten från dvärg- och storpudel.

Pälsen är tät och kan vara lockig eller bilda snören. Den fortsätter att växa och behöver klippas, men hur ofta beror på pälslängd, frisyr, vardag och hur lätt den tovar sig. En kort vardagsfrisyr minskar ofta arbetet, men tar inte bort behovet av skötsel.

Kamma ända in till huden och var särskilt uppmärksam bakom öronen, under sele eller halsband, i armhålor och kring ben. Red ut små tovor innan de blir täta och kontrollera samtidigt hud, öron och klor. Vänj valpen vid att stå still och bli berörd under korta, lugna pass med belöning. Det förenklar både hemmaskötsel och besök hos hundfrisör.

Undvik ett stelt schema för bad och klippning. Utgå från om kammen går igenom hela pälsen, huden hålls torr och ren och hunden kan röra sig obehindrat. Efter bad eller simning behöver den täta pälsen torkas ordentligt. Låt en veterinär bedöma rodnad, dålig lukt eller återkommande besvär i hud eller öron i stället för att rutinmässigt plocka hår eller använda starka produkter.

Sedan den nya rasstandarden infördes 2024 registrerar SKK 16 färgvarianter, både enfärgade och flerfärgade. Det betyder inte att merle är en godkänd avelsfärg. Enligt de svenska registreringsreglerna kan avkomma efter en merlebärande förälder inte registreras, och avelsspärrar följer av en sådan kombination.

Mellanpudeln släpper ofta mycket lite hår i hemmet, eftersom lösa hårstrån kan stanna i lockarna tills pälsen kammas. Det är ändå missvisande att kalla rasen fällfri eller allergivänlig. Ingen hundras är allergenfri, och en person med allergi kan reagera olika på olika hundar. Den som är allergisk behöver därför utreda sin egen reaktion innan ett köp, inte förlita sig på rasnamnet.

## Temperament och personlighet

Mellanpudeln ska enligt rasidealet vara vänlig, social, livlig och lätt att träna. Många söker rasen just för kombinationen av samarbetsvilja och praktisk mellanstorlek. Idealet är dock inte en garanti för att varje hund är trygg med barn, främmande människor, hundar eller nya miljöer.

Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) ger bättre underlag än påståenden om att rasen alltid är enkel. I Svenska Pudelklubbens sammanställning för mellanpudel från februari 2026 hade 565 hundar startat. BPH är inget prov med godkänt eller underkänt och berättar inte allt om individen. Det visar däremot reaktioner på kontakt, lek, överraskningar, ljud och en person som närmar sig på ett ovanligt sätt.

Be uppfödaren sätta resultaten i sammanhang. Hur beter sig föräldrar och nära släktingar i vardagen? Söker de kontakt utan att bli påträngande? Kan de koppla av, hantera plötsliga ljud och återhämta sig efter något oväntat? Finns flera beskrivna släktingar, eller bygger omdömet på en enda hund? Sådana frågor säger mer än etiketter som ”smart”, ”barnvänlig” eller ”perfekt för nybörjare”.

En mellanpudel kan vara snabb på att uppmärksamma rörelse och ljud, men skällighet varierar. Titta på föräldradjurens ljudreaktioner och träna hunden på att gå från fönstret eller dörren och lägga sig på en lugn plats. Aktivitet och hjälp att varva ned ger bättre förutsättningar i ett lyhört boende.

## Träning och motion

Mellanpudeln behöver använda både kropp och huvud varje dag, men behovet kan inte sammanfattas med ett visst antal promenadminuter. Ålder, hälsa, kondition, miljö och individens förmåga att komma till ro avgör en rimlig nivå. En bra vardag innehåller promenader med möjlighet att nosa, träning i korta pass och någon uppgift där hunden får tänka eller söka.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta och gör inlärningen tydlig utan att skapa rädsla. Börja med kontakt, inkallning, följsamhet, hantering och vila på en bestämd plats. Öka svårigheten stegvis och välj det hunden uppskattar som belöning: mat, lek, kontakt eller att få fortsätta undersöka något.

Nose work, spår, apportering, tricks, lydnad, rallylydnad och agility är möjliga aktiviteter, inte krav. Variera fysisk rörelse, problemlösning och återhämtning. En valp behöver kortare och enklare pass, medan en vuxen frisk hund gradvis kan byggas upp för längre utflykter eller mer krävande sport.

Bedöm balansen i vardagen, inte bara mängden aktivitet. Om hunden kan koncentrera sig, återhämta sig och vila efteråt är belastningen ofta bättre avvägd än om den ständigt blir uppskruvad. Rastlöshet kan betyda att hunden behöver en uppgift, men också hjälp att sänka tempot. Ge därför lugn, sömn och passivitetsträning lika medvetet utrymme som nya trick.

## Hälsa

Det formella hälsokravet för mellanpudel i svensk avel gäller prcd-PRA, en ärftlig form av progressiv retinal atrofi. Före parning ska båda föräldradjuren ha officiell status genom DNA-test eller en giltig registrering som hereditärt fri. En anlagsbärare får bara paras med en hund som är testad fri eller hereditärt fri. En genetiskt sjuk hund får inte användas i avel.

Ett prcd-PRA-resultat gäller bara denna genetiska variant. Det utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonproblem. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även återkommande ögonlysning av avelsdjur. Klubben vill dessutom att fler mellanpudlar höftledsröntgas och rekommenderar att en hund med HD grad C används sparsamt och endast med en HD-fri partner. Detta är rekommendationer, inte det bindande prcd-PRA-kravet.

Be att få se daterade, officiella resultat och kontrollera hundarnas identitet, inte bara höra att en kull är ”hälsotestad”. Fråga om sjukdomar, rörelseproblem, ögonbesvär och mentalitet hos föräldrar, helsyskon, tidigare avkommor och äldre släktingar. Ett fritt test sammanfattar inte hela familjens hälsa.

Inför valpköpet kan du be uppfödaren förklara:

- vilken prcd-PRA-status båda föräldrarna har och varför kombinationen följer reglerna
- när föräldrarna senast ögonlystes och vilka höftresultat som finns
- vilka andra officiella resultat, exempelvis BPH, som finns för hundarna och deras nära släktingar
- vilka hälsoproblem som faktiskt har förekommit i familjen, även när det saknas ett DNA-test

Eftersom rasstandarden inte anger någon idealvikt bör den vuxna hundens hull bedömas med både händer och blick. Revbenen ska kunna kännas och midjan synas i relation till kroppsbyggnaden. Snabb viktförändring, hälta, synförändring eller återkommande hud- och öronbesvär är skäl att rådgöra med veterinär.

## Historia och ursprung

FCI anger Frankrike som pudelns ursprungsland. Rasnamnet *caniche* kopplas i standardens historik till det franska ordet för en andhona, och pudeln användes vid jakt på sjöfågel. Standarden beskriver också rasen som en avkomling till barbet, en äldre fransk vattenhund. Det är den dokumenterade kärnan; teorier om en exakt utvecklingsväg genom Europa bör behandlas försiktigt.

Pudeln utvecklades med tiden i fyra storlekar som delar samma grundtyp. I Sverige delades pudlarna 1932 i en stor och en liten variant. Den mindre varianten fick namnet mellanpudel 1952, innan dvärg- och senare toypudel etablerades som ytterligare storlekar. Mellanpudeln är alltså inte en korsning eller en modern blandras, utan en erkänd storleksvariant inom pudelrasen.

Vattenarvet syns fortfarande i rasens historia och kan inspirera till apportering och simning för hundar som tycker om det. Det innebär inte att varje mellanpudel automatiskt gillar vatten eller måste tränas för jakt. Dagens ras hör till sällskapshundarna, och individens intresse ska styra aktiviteten.

## Att leva med rasen

Att leva med en mellanpudel innebär en kombination av nära sällskap, daglig aktivering och ett återkommande pälsarbete som inte går att välja bort. Den kan fungera i både lägenhet och hus, men bostadens storlek avgör mindre än hundens förmåga att koppla av, hantera ljud och få sina behov mötta utanför hemmet.

I en barnfamilj behövs en vuxen som ansvarar för samspelet. Barn ska lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, och hunden behöver en egen plats där den får vara ifred. Välj individ och uppfödare efter dokumenterad trygghet, inte efter antagandet att mellanstorleken automatiskt gör hunden tålig eller barnsäker.

Ensamhet måste tränas i små steg när hunden är trygg. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden är lugn. Planera inte för att en valp eller otränad vuxen genast ska klara en hel arbetsdag ensam. Arbetstider, rastning och hjälp vid behov måste vara lösta innan hunden flyttar in.

Samma individuella syn gäller andra djur. Vid introduktion till katt bör katten ha en säker reträttplats, hunden hindras från att jaga och mötena hållas korta och kontrollerade. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän båda är avslappnade och samspelet har varit stabilt över tid. Samlevnad med andra hundar eller smådjur beror på erfarenhet, jakt- och leklust samt hur introduktionen genomförs, inte bara på ras.

Inför köp behöver du väga in tre återkommande resurser: tid för träning och sällskap, en plan för pälsvården och kostnaden för klippning eller egen utrustning. Besök vuxna släktingar om det går, be att få se hur de varvar ned och hanteras, och kontrollera de officiella hälsoresultaten. Då väljer du utifrån den verkliga hundfamiljen och din vardag, inte utifrån en idealiserad bild av mellanpudeln.

Pudel, mellan

The Poodle Club of UK

Norwegian Kennel Club (NKK)

Svenska Pudelklubben (Swedish Poodle Club)

Verein für Deutsche Spitze e.V.

Pudel, mellan är en medelstor, atletisk hund med en lockig päls som fäller lite men kräver regelbunden pälsvård. Den är mycket intelligent och lättlärd, livlig utomhus men lugn inomhus. Kärleksfull, människoorienterad och mångsidig trivs den utmärkt i familjeliv och är framstående inom många hundsporter.

Kennel Playmasters är en uppfödare av raserna Pudel, dvärg och Pudel, mellan med bas i Hölö i Sverige.

Kennel Playmasters

Conspirol är en uppfödare av rasen Pinscher med bas i Habo i Sverige.

Conspirol

Weimaraner

The Kennel Club

Dansk Kennel Klub

Stor, atletisk tysk jakthund med slät silvergrå päls och bärnstensfärgade ögon. Energisk, intelligent och mycket människoorienterad ”velcro dog” som behöver 1,5–2 timmar daglig motion plus träning. Mångsidig inom hundsporter; utan stimulans kan den bli skällig, destruktiv eller benägen att rymma.

Skyttens är en uppfödare av rasen Weimaraner med bas i Dalby i Sverige.

Skyttens

## Snabbfakta

- Pumi är en ungersk vallhund av terriertyp, inte en terrierras. Den användes för att valla och hantera både får och större djur och har också en historia som gårds- och skadedjurshund.
- Hanar ska vara 41–47 cm och väga 10–15 kg; idealet är 43–45 cm och 12–13 kg. Tikar ska vara 38–44 cm och väga 8–13 kg; idealet är 40–42 cm och 10–11 kg.
- Öronen står upp vid basen men den övre tredjedelen ska vika sig framåt. Helt upprättstående öron är alltså inte det korrekta rasidealet.
- Pumi är mycket livlig, djärv, arbetsvillig och ofta ljudlig. Den kan vara reserverad mot främmande, men skygghet är inte typiskt enligt standarden.
- Pälsen är vågig eller lockig, bildar elastiska lockar och består av strävt men inte grovt täckhår och mjuk underull. Lite löst hår innebär inte att rasen är säker för en allergiker.
- Rasen passar den som vill träna regelbundet, kan lära hunden att växla mellan aktivitet och vila och är beredd att arbeta genomtänkt med skall, socialisering och hälsoundersökningar.

## Utseende och päls

Pumi ska vara medelstor, slank, välmusklad och kvadratisk. Kroppslängden ska motsvara mankhöjden. Huvudet är förhållandevis långt och smalt med ett utdraget, men inte spetsigt, nosparti. De mörkbruna ögonen är ovala och något snedställda. Öronens upprätta bas och framåttippade övre tredjedel ger rasen dess särskilda uttryck. Öronen är mycket rörliga och följer uppmärksamt det som händer.

Svansen sitter högt och bildar en vid cirkel över korset. En medfödd kort svans och kupering är inte tillåtna enligt FCI-standarden. En svans som normalt hänger eller bärs på flera helt olika sätt stämmer därför inte med rasidealet.

Pälsen är i genomsnitt 4–7 cm lång och ska bilda mindre eller större vågiga eller lockiga hårtestar. Den får inte vara slät eller bilda snören. Täckhåret ska vara kraftigt men inte grovt, medan underullen är mjuk. Ögonen och nospartiet ska vara fria från långt hår.

Godkända färger är intensivt enfärgat grått, svart, fawn eller vitt. Grå hundar föds vanligen svarta och ljusnar med tiden. En vit bröstfläck som är mindre än 3 cm i diameter och en vit strimma på tårna är tillåtna, men flerfärgad eller chokladfärgad päls är diskvalificerande.

Sköt pälsen efter vad kammen och huden visar. Gå igenom den från huden, särskilt bakom öronen, i armhålor, ljumskar och där sele eller halsband ligger. Red ut innan tovor drar i huden och bada när pälsen är smutsig. Fukta pälsen lätt efter genomkamning och låt den självtorka så att lockarna återbildas. Vänj valpen stegvis vid kam, tasshantering och att stå stilla.

För den traditionella utställningsformen anger standarden handtrimning och bara mindre korrigeringar med sax på huvud och ben; att forma hela pälsen med sax är inte önskvärt. En sällskapshunds praktiska frisyr behöver inte efterlikna en utställningshund, men välj en hundfrisör som förstår den dubbla, lockiga pälsen och kan hålla huden fri från tovor.

## Temperament och personlighet

Pumi ska vara livlig, djärv, uppmärksam och alltid beredd att agera. FCI beskriver rasen som något misstänksam mot främmande och tämligen skällig. Samma standard säger att skyggt eller sävligt beteende är otypiskt. Att rasen kan vara reserverad får därför inte användas som ursäkt för ihållande rädsla, hotfullt beteende eller okontrollerat skall.

Pumi reagerar snabbt, vilket är en stor tillgång i vallning och hundsport men också något som behöver tränas i vardagen. Hunden kan snabbt upptäcka rörelse, ljud och förändringar och lika snabbt lära sig både önskade och oönskade beteenden. Hur social, ljudlig eller lättstressad en individ blir påverkas av arv, tidiga erfarenheter, miljö och träning.

Träffa tiken och gärna flera vuxna släktingar. Se hur de tar emot en främmande person, reagerar på plötsliga ljud och återgår till lugn efter lek eller upphetsning. Fråga hur helsyskon och tidigare avkommor fungerar i nya miljöer, vid kroppshantering och när de möter hundar. Äldre svenska MH- och BPH-uppgifter kan visa historiska mönster men kan inte förutsäga hur en viss valp utvecklas.

## Träning och motion

Pumi behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning, samarbete och återhämtning varje dag, men inget fast timtal passar alla. En vuxen hund kan trivas med promenader i varierad terräng, spår, sök, lydnad, rallylydnad, agility eller vallning. Anpassa mängden efter ålder, hälsa, kondition och hur väl hunden kan vila efteråt.

Prioritera färdigheter som hjälper hunden att hantera fart, störningar och skall utan konflikt:

- följsamt koppelgående och lugna vändningar bort från störningar
- inkallning som först tränas i säkra, kontrollerade miljöer
- att kunna se människor, hundar och rörelse utan att genast skälla eller kasta sig fram
- en signal för att lämna fönster, dörr eller staket och söka kontakt med föraren
- en tydlig viloplats och förmåga att sova efter aktivitet
- frivillig hantering av päls, tassar, mun, öron och ögon

Belöningsbaserad träning ger tydlig information utan onödiga konflikter. Mat, lek, nosande, större avstånd och tillgång till en aktivitet kan alla vara belöningar. Träna kort när hunden är koncentrerad och lägg in pauser innan den går upp för högt i varv.

Mer aktivitet är inte alltid lösningen på skall eller rastlöshet. Om hunden blir snabbare, ljudligare och får svårare att sova efter varje pass kan den behöva enklare uppgifter, färre intryck och längre återhämtning. Valpar och unghundar ska röra sig varierat i eget tempo men inte belastas med långa löprundor eller många upprepade hopp. Hälta, stelhet eller ovilja att röra sig ska bedömas av veterinär.

## Hälsa

För pumi gäller ett bindande svenskt krav på officiell HD-status hos båda föräldrarna före parning. Det betyder att resultatet måste finnas, inte att varje förälder automatiskt har HD A eller B. Pumi omfattas inte av den strängare rasregeln som förbjuder all avel med hundar som har HD.

SKK:s allmänna regler gäller ändå: HD E får inte användas i avel, HD D får bara kombineras med HD A eller B och en hund med kliniska HD-symtom ska inte användas oavsett grad. RAS från 2017 anger att A eller B är önskvärt och att en hund med C endast bör användas efter en noggrann bedömning av vad den tillför rasen. Be om de exakta graderna, undersökningsdatumen och höftresultat från nära släktingar.

Samma RAS rekommenderar undersökning av knäleder, ögon och armbågar för att bygga bättre kunskap, men dessa är inte bindande rasvillkor i 2026 års svenska registreringsregler. Fråga vilka undersökningar som faktiskt har gjorts och be om resultaten i stället för att godta ett svepande ”alla tester är klara”.

Primär linsluxation, PLL, finns dokumenterad i rasens svenska hälsoarbete. DNA-testet kan visa om hunden är fri, bärare eller har två kopior av den testade varianten. Sjukdomen nedärvs recessivt, så en bärare kan kombineras med en genetiskt fri hund men inte med en annan bärare om man vill undvika valpar med två anlag. Röda eller smärtande ögon och plötslig synpåverkan kräver snabb veterinärbedömning eftersom linsluxation kan leda till glaukom och synförlust.

Degenerativ myelopati, DM, ingår i den amerikanska rasklubbens testpaket men är inte ett svenskt registreringskrav. Ett DM-resultat med två kopior av riskvarianten betyder förhöjd risk, inte att hunden har sjukdomen eller säkert kommer att utveckla den. DM diagnostiseras genom att andra orsaker till neurologiska symtom utesluts; DNA-resultatet är bara en del av bedömningen.

Den svenska hälsoenkäten bakom RAS 2017 tog upp återkommande hudproblem och allergi. Uppgifterna är självrapporterade och daterade, men ger skäl att fråga om diagnostiserad klåda, håravfall och återkommande hud- eller öronbesvär hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Materialet räcker däremot inte för att ange hur vanligt detta är i rasen i dag.

## Historia och ursprung

Pumi utvecklades i Ungern under 1600- och 1700-talen genom korsningar mellan puli och importerade tyska och franska hundar av terriertyp med ståndöron. FCI räknar den som en vallhund av terriertyp, inte som en terrierras. Den blev erkänd som självständig ras i början av 1900-talet.

Arbetet krävde en snabb, modig och ljudlig hund som kunde valla får och större djur och röra sig nära boskap utan att bli tung eller långsam. Standarden nämner även ett välutvecklat luktsinne och användning mot skadedjur och rovdjur. Det är dokumenterad bakgrund, men betyder inte att varje modern pumi automatiskt har samma arbetsförmåga eller passar för en viss uppgift.

Den första pumin kom till Sverige från Finland i slutet av 1970-talet. Den första svenska kullen registrerades 1980 och nästa 1984. Senare importer från framför allt Finland och Ungern har bidragit till den svenska populationen.

## Att leva med rasen

Pumi kan bo i lägenhet om ägaren kan ordna aktivitet, vila och genomtänkt träning kring skall och ljud. Rasens benägenhet att uppmärksamma och skälla på ljud gör planlösning, grannar, trapphus och utsikt från fönster viktigare än bostadens storlek. En trädgård ersätter inte promenader eller träning och kan förstärka skall om hunden får patrullera utan vägledning.

Med barn krävs aktiv vuxennärvaro. Snabba rörelser och höga ljud kan öka hundens tempo, men man ska inte anta att varje pumi kommer att valla eller nafsa barn. Lär i stället både hund och barn lugna pauser, skydda hundens mat och viloplats och avbryt leken innan någon blir uppjagad.

Samlevnad med andra hundar, katter och mindre djur bedöms individuellt. Introducera hundar lugnt och ge katten hundfria zoner, höga platser och vägar undan. Förhindra jakt från början. Tidig vana kan hjälpa men ersätter inte tillsyn eller kunskap om de vuxna släktingarnas beteende.

Ensamhet tränas från mycket korta stunder och ökas först när hunden kan äta, vila och återgå till lugn. Ihållande skall, rastlöst gående, förstörande eller att hunden inte tar mat visar att steget är för svårt, inte att hunden är envis.

En förstagångsägare kan lyckas om hen uppskattar regelbunden träning och kan få stöd av uppfödare och en kunnig instruktör. Kontrollera föräldrarnas HD-status och grader, fråga om patella, ögon, ED, PLL, hud och mentalitet och be att få se själva resultaten. Välj valp efter hur de vuxna hundarna fungerar och återhämtar sig i vardagen – inte bara efter de uttrycksfulla öronen eller lockiga pälsen.

Pumi

The Pumi Club of Great Britain

German Pumi Club (Pumiclub Deutschland)

Swedish Working Dog Association (Svenska Brukshundklubben)

Kennel Club (UK)

Pumi är en medel­-liten ungersk vallhund med lockig, lättfällande päls, ståndöron och ett vaksamt uttryck. Den är intelligent, energisk och ljudlig, utmärker sig i hundsporter, behöver regelbunden mental och fysisk aktivering, knyter starka band till sin familj och är fortfarande relativt ovanlig.

Pumi uppfödare, med fokus på friska arbetsvilliga och  socialiserade valpar

Skallabackens kennel

## Snabbfakta

Griffon bruxellois är en liten belgisk sällskapshund med sträv röd päls, kort nos och ett vaket uttryck. Rasstandarden anger 3,5–6 kg men ingen mankhöjd; bedöm därför proportioner, rörelser och funktion i stället för en osäker centimetersiffra.

- **Ursprung och användning:** Belgien; sällskapshund i FCI grupp 9.
- **Vikt:** 3,5–6 kg enligt rasstandarden. Någon officiell mankhöjd anges inte.
- **Päls:** Sträv med underull, naturligt hård och svagt vågig. Färgen är röd eller rödaktig; lite svart på nospartiet är tillåtet.
- **Temperament:** Rasidealet är en balanserad, alert och uppmärksam hund som varken är skygg eller aggressiv. SKK beskriver rasen som aktiv, vänlig och lättlärd, men varje individ måste bedömas för sig.
- **Viktiga hälsokontroller:** Rasklubben rekommenderar undersökning av knäleder och ögon hos avelsdjur. RFG-resultat för andning registreras centralt från maj 2026, men undersökningen är för närvarande inte ett krav före avel.

Griffon bruxellois, griffon belge och petit brabançon är tre separata raser med gemensamt ursprung som enligt SKK får paras med varandra. Det gör inte den svarta strävhåriga griffonen eller den släthåriga petit brabançon till pälsvarianter av griffon bruxellois.

## Utseende och päls

Griffon bruxellois ska vara liten, robust och nästan kvadratisk, med god benstomme men lätta rörelser. Huvudet är stort i förhållande till kroppen, nosen mycket kort och bred och underkäken ligger framför överkäken. En tunga som ständigt syns när munnen är stängd hör inte till ett korrekt uttryck.

Pälsen skiljer rasen från de två nära släktingarna. Griffon bruxellois har sträv päls med underull. Den ska kännas naturligt hård, får vara svagt vågig men inte lockig och bildar skägg, mustasch och längre ögonbryn. Färgen är röd eller rödaktig; lite svart hår på nospartiet är tillåtet. En svart eller svart med tanteckning strävhårig hund är griffon belge, medan petit brabançon är släthårig och kan ha de färger som accepteras för de båda griffonerna.

Den sträva pälsen ska trimmas så att döda hår tas bort och strukturen bevaras. SKK anger två till fyra trimningar per år som vägledning, inte ett schema för varje hund. Pälsens mognad, döda hår och tovor avgör när det är dags. Kontrollera också skägg och ansikte efter mat, smuts och fukt.

Börja tidigt med korta, lugna skötselstunder på halkfritt underlag. Hunden behöver kunna bli kammad, få tassar och ansikte undersökta och stå still utan rädsla.

## Temperament och personlighet

En griffon bruxellois ska vara alert, uppmärksam och trygg, samtidigt som den fungerar som nära sällskapshund. Rasstandarden beskriver en balanserad och trogen hund som varken ska vara timid eller aggressiv. SKK lyfter också fram tillgivenhet, vänlighet, nyfikenhet, lättlärdhet och egen vilja.

Detta är ett rasideal, inte en garanti. Reaktioner på främmande människor, ljud, hantering och frustration påverkas av arv, erfarenheter och situation. Be att få träffa tiken och gärna andra vuxna släktingar. Titta efter nyfikenhet utan ihållande upphetsning och förmåga att återhämta sig.

Uttryck som ”kardborrehund” eller ”enmanshund” säger för lite om individen. En social hund kan vilja vara nära och ändå vila på egen plats; en annan kan behöva mer stöd vid avstånd eller nya personer. Fråga hur föräldrar och tidigare avkommor fungerar i vardagen.

Skällande är en individ- och miljöfråga. En alert hund kan reagera på dörrar, röster och rörelse utanför fönstret, men rasen kan varken garanteras tyst eller högljudd. Belöna lugn efter ljud och kontrollera att hunden kan varva ned.

## Träning och motion

Griffon bruxellois behöver daglig rörelse, nosarbete och inlärning, men ett fast antal minuter passar inte alla. En bra vardag växlar mellan promenader, tid att undersöka dofter, korta träningspass, lek och ostörd vila. Anpassa mängden efter ålder, kondition, hull, väder och framför allt hur hunden andas och återhämtar sig.

Rasen är lättlärd men kan ha tydliga egna idéer. Mjuka, lustfyllda metoder som belönar rätt beteende ger en bättre grund än hårda korrigeringar. Träna särskilt på inkallning, följsamhet i koppel, att lämna föremål, lugn på en bestämd plats och att frivilligt medverka vid päls-, klo-, mun- och ögonkontroll. Håll passen så korta att hunden fortfarande är engagerad och öka svårigheten stegvis.

Promenadsträckan säger inte allt. Fodersök, ett enkelt doftspår eller en ny uppgift ger aktivitet utan hård fysisk belastning. Rasen är robust för sin storlek men ska enligt SKK inte utsättas för mer än en liten hund orkar. Valp, vuxen och äldre hund behöver olika upplägg.

Den korta nosen gör andningen till en del av varje aktivitetsbeslut. Välj svalare tid på varma dagar, håll hunden i gott hull och avbryt innan den blir kraftigt flåsig eller tappar sitt vanliga rörelsemönster. Markant andningsljud, långsam återhämtning eller ovilja att röra sig ska inte avfärdas som normalt för rasen.

## Hälsa

De viktigaste rasbundna hälsokontrollerna gäller knäleder, ögon och andningsfunktion. Det avgörande för en valpköpare är att skilja mellan en rekommendation, ett centralt registrerat resultat och ett bindande krav — och att kontrollera den enskilda hundens identitet, undersökningsdatum och resultat.

Rasklubben rekommenderar knäleds- och ögonundersökning av avelsdjur. I den rasspecifika avelsstrategin anges patellaundersökning före första parningen och ögonundersökning inom ett år före parning som riktlinjer. Det innebär inte att rasen har ett obligatoriskt hälsoprogram. Be uppfödaren visa resultaten för båda föräldrarna och fråga hur knän och ögon ser ut hos nära släktingar; ett enda intyg beskriver inte hela familjen.

Den korta skallen och nosen ökar risken för både andningsproblem och ögonskador. I Sverige omfattas griffon bruxellois från maj 2026 av central registrering av RFG-resultat. RFG är en standardiserad bedömning där veterinären bland annat kontrollerar hundens identitet, hull och näsborrar, lyssnar före belastning och bedömer andningen efter ett kort rörelsetest. För griffon bruxellois är RFG i dagsläget inte ett krav före avel. Ett resultat ger värdefull information om den undersökta hunden men ersätter inte observation av vardagsandning eller kunskap om släktingar.

En hund med väl fungerande övre luftvägar andas tyst. Tydligt snarkande eller snörvlande i vaket tillstånd, ansträngd inandning, lång återhämtning eller dålig värmetålighet motiverar veterinärbedömning. Symtom kan först synas under aktivitet. Blåaktig tunga eller blått tandkött, vinglighet, kollaps eller medvetslöshet är akuta varningssignaler.

De stora ögonen och den korta huvudformen gör att ögonen behöver kontrolleras noga. Om hunden plötsligt kisar, håller ett öga stängt, gnuggar med tassen, blir röd eller börjar rinna från ögat ska veterinär kontaktas snabbt. Ögonsmärta betraktas som akut eftersom bland annat hornhinnesår kan förvärras fort.

Syringomyeli förekommer i rasen och kan orsaka svår smärta, men hur vanlig sjukdomen är i Sverige är inte känt. Oförklarlig smärta, upprepat intensivt kliande utan tydlig hudorsak eller förändrade rörelser bör utredas av veterinär. Publicerade procentsiffror från utvalda eller remitterade grupper ska inte tolkas som säker förekomst i hela den svenska rasen.

Inför köp bör du därför be om:

- patella- och ögonresultat för båda föräldrarna, med identitet och datum,
- eventuellt RFG-resultat och en förklaring av vad just den graden betyder,
- möjlighet att se föräldrar eller vuxna släktingar andas i vila och efter måttlig rörelse,
- ärliga uppgifter om ögonskador, andningsbesvär, smärttecken och neurologiska symtom i familjen.

## Historia och ursprung

Griffon bruxellois har sitt dokumenterade ursprung i en liten strävhårig hundtyp som kallades smousje och som länge fanns i området kring Bryssel. Under 1800-talet användes röd king charles spaniel och mops i utvecklingen av dagens rastyp.

Rasstandarden berättar försiktigt att de små alerta hundarna sades vakta vagnar och hålla stall fria från gnagare. Det är en historisk uppgift att återge med samma förbehåll, inte ett bevis för att varje modern griffon har ett bestämt vakt- eller jaktbeteende.

De första griffon bruxellois som skrevs in i den belgiska stamboken 1883 hette Topsy och Foxine. Kring sekelskiftet 1900 ökade rasernas popularitet, bland annat genom drottning Marie-Henriettes intresse, och export gjorde dem kända utanför Belgien.

Den gemensamma historien förklarar varför griffon bruxellois, griffon belge och petit brabançon ofta behandlas tillsammans. Dagens standard skiljer dem däremot tydligt genom hårlag och färg: griffon bruxellois är den strävhåriga röda rasen.

## Att leva med rasen

Griffon bruxellois kan fungera i både lägenhet och hus om den får daglig aktivitet, lugn vila och träning som passar individen. Det lilla formatet löser inte vardagen av sig självt. I ett lyhört flerfamiljshus blir förmågan att återhämta sig efter ljud viktig, och under varma perioder behöver hem och promenader ge möjlighet att hålla hunden sval.

Med barn är vuxennärvaro viktigare än ett generellt omdöme om rasen. En griffon är robust för sin storlek men fortfarande en liten hund som kan skadas av fall, klämning eller hårdhänt lyft. Lär barn att låta hunden komma själv, att inte störa vid mat eller sömn och att respektera en viloplats. Små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen.

Det finns ingen garanti för att en griffon trivs med varje hund eller katt. Ge katten avskilda flyktvägar, börja med doftutbyte och möten bakom grind, håll hunden under kontroll och belöna lugn. Avbryt jakt och backa om något djur blir spänt. Två hundar behöver egna mat- och viloplatser.

Ensamhet tränas gradvis, inte genom att direkt lämna hunden en hel arbetsdag. Börja när valpen eller den vuxna hunden känner sig trygg i hemmet, skapa mycket korta avstånd och öka först när hunden kan vara lugn. Hur långt man kommer varierar mellan individer. Pip, skall, vandrande, flås eller oförmåga att vila visar att träningen gått för fort och behöver förenklas.

När du väljer valp eller vuxen hund, kontrollera mer än färg och charmigt uttryck. Bekräfta att hunden verkligen är registrerad som griffon bruxellois, se hur vuxna släktingar andas och rör sig, be om patella-, ögon- och eventuella RFG-resultat och fråga hur familjen fungerar vid hantering, ljud och korta separationer. Den bästa matchningen bygger på dokumenterade hälsouppgifter och observerbart vardagsbeteende, inte på löften som sägs gälla alla hundar av rasen.

Griffon bruxellois

Deutscher Club für Griffon Bruxellois (Germany)

Griffon bruxellois är en liten men robust sällskapshund med ett nästan mänskligt, skäggigt ansikte och stora mörka ögon. Den knyter djupa band till sina människor och är som ett litet ”kardborreband” som vill vara nära hela tiden. Den trivs med vänlig, belöningsbaserad träning, måttlig daglig motion och finns med både sträv- och korthårig päls i djupt röd, svart eller svart med tanteckning.

Bullentine's är en uppfödare av rasen Griffon bruxellois med bas i Aneby i Sverige. Kennelnamnet registrerades år 2000 och har använts för samtliga tre griffonvarianter sedan 2020.

Bullentine's

## Snabbfakta

Jämthunden är en stor svensk jaktspets, främst avlad för att söka upp älg och hålla kvar viltet med ståndskall. Det är en uthållig, modig och självständig arbetande hund – inte en ras som i första hand är utvecklad för ett liv enbart som sällskapshund.

- **Ursprung:** Sverige
- **Rasgrupp:** Spetsar och raser av urhundstyp
- **Användning:** Ställande jakthund, framför allt vid älgjakt
- **Mankhöjd:** 57–65 cm för hanar och 52–60 cm för tikar
- **Päls:** Tät dubbelpäls i mörkare eller ljusare grå nyanser
- **Typiska drag:** Stor jaktlust, uthållighet, mod, självständighet och vilja att samarbeta
- **Passar bäst hos:** En jägare eller ett aktivt hem som kan ge hunden ett verkligt utlopp för dess jaktliga egenskaper

En jämthund kan vara lugn och tillgiven hemma när dess behov är tillgodosedda, men vardagsmotion ersätter inte alltid det arbete rasen har avlats för. Den viktigaste frågan inför ett köp är därför inte bara om du tycker om att vara ute, utan om du kan erbjuda en meningsfull uppgift som passar en självständig och mycket uthållig jakthund.

## Utseende och päls

Jämthunden är en stor, stark och rörlig spetshund med rektangulär kroppsform. Kroppen ska vara något längre än mankhöjden utan att se tung eller långsträckt ut. Hanar är 57–65 cm höga, med 61 cm som ideal, medan tikar är 52–60 cm, med 56 cm som ideal. Rasstandarden anger ingen bestämd vikt, så hundens hull och proportioner är mer användbara än ett generellt viktspann.

Huvudet är långsträckt med upprättstående öron och ett uppmärksamt uttryck. Svansen är högt ansatt och bärs löst ringlad i en låg båge mot låret, inte hårt knuten över ryggen.

Pälsen består av relativt åtliggande täckhår och en kort, mjuk och ljus underull. Färgen är mörkare eller ljusare grå. Ljusgrå eller gräddfärgade partier finns bland annat på nosen, kinderna, strupen, bröstet, magen, benen och svansens undersida.

Pälsvården är vanligtvis okomplicerad. Bada hunden när den faktiskt behöver det och borsta igenom pälsen ordentligt under fällningsperioder. Efter arbete i skog och mark är det klokt att kontrollera tassar, klor, hud och päls efter sår, skräp och fästingar. Hur ofta det behövs beror på årstid och hur hunden används, inte på ett fast veckoschema.

## Temperament och personlighet

Jämthunden ska vara modig och energisk men samtidigt lugn och stabil. I jakten arbetar den självständigt på avstånd, söker vilt och behöver fatta egna beslut. Samtidigt ska den hålla kontakt med föraren och kunna samarbeta. Kombinationen förklarar varför rasen ofta lär sig snabbt men inte alltid följer instruktioner mekaniskt.

Träningen fungerar bäst när den är tydlig, konsekvent och bygger på belöningar. Hårda metoder riskerar att skada tilliten utan att skapa bättre samarbete. Belöna kontakt, inkallning och lugna val från början, och träna samma färdigheter i de miljöer där de verkligen ska fungera.

Skallet är ett arbetsredskap. Jämthunden har avlats för att markera vilt med ett ihållande ståndskall, och anlaget kan märkas även i vardagen. Det betyder inte att varje individ skäller mycket inomhus, men den som bor lyhört behöver ta ljudfrågan på allvar och träna lugn kring dörrar, besök och rörelse utanför hemmet.

Individer och avelslinjer skiljer sig åt. Be därför uppfödaren beskriva hur föräldrarna fungerar både under jakt, i vila, bland människor och i nya miljöer. Jaktresultat säger mycket om arbetsegenskaperna, men inte allt om hundens vardagsbeteende.

## Träning och motion

Jämthunden behöver mer än vanliga koppelpromenader: den behöver kondition, nosarbete, samarbete och uppgifter som tar vara på jaktlusten. Det finns ingen officiell dygnskvot i timmar eller kilometer som passar alla. Rätt nivå beror på hundens ålder, kondition, hälsa, säsong och hur krävande arbetet är.

För en vuxen hund innebär ett bra upplägg regelbunden fysisk träning tillsammans med sök-, spår- och kontaktarbete. Jakt och jaktträning är rasens mest naturliga användning. Under perioder utan jakt behövs planerad konditionsträning och mentala uppgifter, men även vila och återhämtning. En hund som har arbetat länge i terräng kan behöva en lugnare dag efteråt även om den fortfarande verkar arbetsvillig.

Inkallning är viktig men tar inte bort jaktlusten. Träna den stegvis med långlina och väl valda störningar, och släpp inte hunden där ett långt sök kan innebära fara för vilt, trafik eller hund. GPS är ett säkerhetsstöd vid jakt, inte en ersättning för grundträning och omdöme.

Valpen ska få utforska, leka, bygga kroppskontroll och lära sig att följa sin förare i korta, positiva pass. Öka sträcka och belastning gradvis utifrån individens utveckling. Rasklubbens avelsstrategi varnar för hård jaktträning innan hunden är fullt utvecklad. Försök därför inte få fram tidiga resultat genom långa, ensidiga eller tvingande pass. En veterinär eller fysioterapeut kan hjälpa till med en plan om den växande hundens rörelser eller leder ger anledning till oro.

## Hälsa

Jämthunden betraktas överlag som en frisk och funktionell ras, men höftledsdysplasi och epilepsi förekommer. Rasens avelsstrategi uppmärksammar också diabetes och ögonsjukdomen PRA. En genomtänkt valpkontroll handlar därför både om registrerade undersökningsresultat och om sjukdomshistoriken i nära släkt.

För jämthundskullar som ska registreras i SKK måste båda föräldrarna ha officiell HD-status före parningen. Rasen har HD-index, och SKK rekommenderar att föräldrarnas genomsnittliga index är över 100. Hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel inom rasens indexprogram.

Rasens RAS-rekommendationer går längre: föräldrarna bör ha höfter A eller B, armbågar utan anmärkning, en ögonlysning som inte är äldre än tolv månader samt jaktprovsmerit på löshundsprov för älg. Det är viktigt att skilja dessa rekommendationer från de särskilda registreringsvillkoren. ED-resultat, ögonresultat och jaktmeriter är ändå relevanta kvalitetsuppgifter när du jämför kullar.

Fråga uppfödaren om:

- föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella HD-index
- datum och resultat för ögonlysning
- epilepsi, diabetes och PRA hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- jaktprovsresultat och hur hundarna arbetar i praktiken
- hur tidigare avkommor har utvecklats fysiskt och mentalt

Epilepsi och diabetes kan inte bedömas genom ett enda enkelt friskintyg. Därför är öppen information om släkten särskilt värdefull. Dåligt mörkerseende, återkommande kramper, ovanligt stor törst eller tydligt ökad urinering ska bedömas av veterinär, men sådana symtom kan ha flera orsaker och ska inte självdiagnostiseras.

## Historia och ursprung

Jämthunden är en svensk ras från det nordliga barrskogsbältets tradition av stora jaktspetsar. Den erkändes som egen ras 1946. Innan dess bedömdes den större jämthundstypen och den mindre gråhunden länge inom samma ras, vilket är en viktig förklaring till att jämthunden fick en egen standard relativt sent.

Äldre källor beskriver stora vargliknande jakthundar i Jämtland och närliggande områden, men det går inte att bevisa en obruten linje från forntida hundar till dagens registrerade ras. Det säkra är att den moderna jämthunden har formats genom målmedveten avel för arbete i nordisk skog.

Älgjakten har varit rasens dominerande användningsområde. Hundens uppgift är att söka självständigt, få älgen att stanna och sedan markera platsen med ståndskall så att föraren kan närma sig. Jämthund har även använts vid jakt på bland annat björn och vildsvin, men dess identitet och avelsmål är starkast knutna till arbetet som ställande älghund.

## Att leva med rasen

Att leva med en jämthund fungerar bäst när hundens arbete, återhämtning och vardag planeras som en helhet. En stor tomt är praktisk men ersätter varken träning eller meningsfull aktivitet. Lägenhet är inte omöjligt, men ställer höga krav på tillgång till lämpliga marker, säker förvaring av utrustning, ljudträning och en vardag där hunden får komma ut ofta.

Rasen kan fungera i en barnfamilj, men det är ingen automatisk egenskap. En vuxen ska alltid övervaka samspelet mellan hund och små barn, ansvara för motionen och ge hunden en ostörd viloplats. En stark, ivrig unghund kan oavsiktligt välta ett litet barn även när den är vänlig.

Stark jaktlust påverkar livet med andra djur. En jämthund som vänjs lugnt och kontrollerat vid en katt kan lära sig att leva med den, men det garanterar inte samma beteende mot okända katter utomhus. Smådjur behöver hållas säkert åtskilda på ett sätt som inte bygger på lydnad. Möten med andra hundar påverkas av individ, erfarenhet och introduktion; påståenden om att ett visst kön alltid fungerar eller aldrig fungerar är för enkla.

Ensamhet behöver tränas gradvis när hunden är trygg i hemmet. Vuxna hundar skiljer sig mycket åt i hur lätt de kan koppla av ensamma, och en valp kan inte lämnas som en färdigtränad vuxen. Planera för tillsyn, rastning och sällskap i vardagen i stället för att utgå från att mycket motion automatiskt gör hunden nöjd med långa ensamma perioder.

Välj uppfödare och kull utifrån det liv du faktiskt kan erbjuda. Be att få se dokumenterade hälsoresultat, fråga om sjukdomar i släkten och ta reda på hur föräldrarna jagar och fungerar hemma. För den som vill ha en uthållig jaktkamrat och tycker om ett nära samarbete med en självständig hund kan jämthunden vara ett mycket träffsäkert val. För den som främst söker en lättsam sällskapshund finns det raser med betydligt bättre grundförutsättningar.

Jämthund

Fédération Cynologique Internationale (FCI) - Member Countries

Jämthunden är en stor, vargliknande skandinavisk spets som avlats för älgjakt i karga nordiska skogar. Den har en tjock grå dubbelpäls, ringlad svans och ett lugnt, troget temperament. Den är intelligent och självständig och kräver erfaren hundförare, rejlig daglig motion och regelbunden mental stimulans.

Petit basset griffon vendéen

Norsk Kennel Klub (Norway)

Petit basset griffon vendéen: liten, robust fransk drivande hund med sträv, rufsig päls samt buskiga ögonbryn och skägg. Glad, social och komisk men samtidigt självständig, skällig och viljestark. Behöver mycket motion, tålmodig positiv träning och säkra stängsel på grund av stark jaktlust.

Älgoxens Kennel är en uppfödare av raserna Jämthund och Petit basset griffon vendéen med bas i Hagfors i Sverige.

Älgoxens Kennel

## Snabbfakta

Borzoi är en stor rysk vinthund som förenar ett lugnt sätt hemma med stark jaktlust och mycket snabb galopp. I Sverige hålls rasen främst som sällskapshund, men dess ursprungliga arbetssätt lever kvar i lure coursing, där hunden jagar en konstgjord attrapp under ordnade former.

- Önskvärd mankhöjd är 75–85 cm för hanar och 68–78 cm för tikar.
- Rasen är oftast stillsam inomhus, självständig och neutral till vänlig mot människor.
- Snabba rörelser på avstånd kan utlösa jakt; koppel, långlina eller helt inhägnad mark är därför en central del av vardagen.
- Den långa, silkiga pälsen behöver regelbunden borstning och fäller periodvis mycket.
- Borzoi passar bäst hos den som uppskattar en stor, känslig hund och inte räknar med att kunna ha den lös i öppen terräng.

## Utseende och päls

Borzoi är högbent, smal och något långsträckt, men ska samtidigt vara stark och välmusklad. Det långa, smala huvudet, den djupa bröstkorgen, den uppdragna buklinjen och den mjukt välvda rygglinjen ger rasen dess särpräglade siluett. Benstommen ska vara stark utan att bli grov. Det typiska travet är långsträckt och lätt; när hunden jagar växlar den till mycket snabb galopp.

Pälsen är lång, lätt och silkig. Den kan vara vågig eller bilda stora lockar och är kortare på huvudet, öronen och benens insidor. Längre behäng finns bland annat på halsen, bröstet, benens baksidor och svansen. Många färger och färgkombinationer förekommer.

Räkna med borstning ett par gånger i veckan och tätare skötsel under fällningen. Arbeta igenom pälsen ända in mot huden, särskilt bakom öronen, i armhålorna och i de långa behängen där tovor lätt gömmer sig. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och mun. Pälsen behöver inte hållas i utställningsskick för att må bra, men den får inte lämnas så att tovor drar i huden. Borzoi är inte ett bra val för den som vill slippa hundhår i hemmet.

## Temperament och personlighet

Borzoi är vanligen lugn, klok och självständig, med tydlig uppmärksamhet på sådant som rör sig i omgivningen. Rasstandarden beskriver inställningen till människor som neutral till vänlig. Många individer är återhållsamma med främmande människor och skäller lite, men det är inte samma sak som rädsla eller ointresse för familjen. En trygg borzoi kan vara mycket tillgiven utan att hela tiden söka instruktioner.

Rasens lugna rykte är ingen garanti för att varje individ passar med alla barn eller hundar. Tidig, varsam socialisering och föräldrarnas temperament spelar stor roll. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den lämnas i fred. Eftersom borzoi är stor och snabb bör en vuxen också ansvara för promenaderna.

Många borzoier lever väl tillsammans med andra hundar. En bekant katt i hemmet kan också fungera, särskilt efter en genomtänkt introduktion. Det gör dock inte hunden automatiskt säker med springande katter eller andra smådjur utomhus. Den svenska avelsstrategin för rasen lyfter just denna skillnad: ett djur som ingår i hemmet kan bemötas på ett helt annat sätt än ett djur som flyr ute.

## Träning och motion

Träningen fungerar bäst som ett lugnt samarbete med tydliga belöningar, korta pass och meningsfull variation. Borzoi är intelligent men avlad för att fatta snabba beslut på avstånd. Upprepningar utan tydligt syfte kan därför ge sämre engagemang, medan hårda metoder riskerar både välfärden och relationen. Träna tidigt på följsamhet, koppelgång, stopp vid dörrar och grindar, hantering samt en stark inkallningssignal.

Inkallning är viktig men får inte vara den enda säkerhetsplanen. När en borzoi ser ett möjligt byte kan beslutet att jaga komma på ett ögonblick. Använd därför koppel eller långlina där vilt kan dyka upp och välj ett helt inhägnat område för fri löpning. Mellan den 1 mars och den 20 augusti får hundar inte springa lösa där det kan finnas vilt; även under resten av året måste hundägaren hindra hunden från att driva eller förfölja vilt.

En vuxen borzoi behöver daglig motion som kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, kort träning och tillfällen att sträcka ut i säker miljö. Det finns inget enda minutantal som passar alla. Anpassa mängden efter ålder, hälsa, underlag och individens återhämtning. Lure coursing kan ge ett kontrollerat utlopp för rastypiskt beteende för en frisk, mogen hund.

Valpen växer snabbt och kan nå hög fart tidigt. Öka därför promenader och träning stegvis och undvik att pressa den genom långa, enformiga eller hårt belastande pass. Fri rörelse i egen takt på säkert underlag, vila och en genomtänkt utfodring som följs upp med uppfödare och veterinär ger en bättre grund än att försöka trötta ut valpen.

## Hälsa

Den svenska rasspecifika avelsstrategin beskriver borzoi som en i huvudsak frisk ras, och något särskilt hälsoprogram har inte bedömts behövas. Det betyder inte att rasen är fri från sjukdom eller att alla linjer är lika. Delar av underlaget bygger på ägarenkäter och äldre försäkringsdata, så procentsiffror ska inte tolkas som en exakt risk för en enskild hund.

I 2021 års svenska hälsoenkät var mage och tarm det vanligaste rapporterade problemområdet, men diagnoser saknades ofta. Enkäten nämner också osteosarkom, en form av skelettcancer, bland cancerdiagnoserna hos rasen. Fråga därför inte bara om ett standardpaket av tester. Be uppfödaren redogöra för hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar, inklusive mag- och tarmproblem, magomvridning, cancer, plötsliga dödsfall och temperament.

Magomvridning är ett omedelbart livshotande tillstånd som oftast drabbar storvuxna hundar. Fruktlösa kräkförsök, oro, snabbt uppsvälld buk och kraftig smärta kräver omedelbar kontakt med veterinär och färd till klinik. Diskutera förebyggande rutiner med veterinär; SKK rekommenderar bland annat att undvika motion direkt före och under de närmaste timmarna efter utfodring.

Ett DNA-test för degenerativ myelopati, DM, måste tolkas försiktigt. I rasens svenska avelsstrategi beskrivs testet som ett risktest, inte som en diagnos, och flera andra tillstånd kan ge liknande symtom. Ett testresultat ska därför bedömas tillsammans med släkthistorik och veterinärmedicinsk kunskap, inte användas som ett ensamt besked om hundens framtid.

## Historia och ursprung

Borzoi utvecklades i Ryssland som en snabb, stark och vädertålig jakthund. Den officiella FCI-historiken spårar rasens utveckling från 1400-talet och beskriver hur flera vinthunds- och lokala hundtyper bidrog till den moderna borzoien. Hundarna användes främst på hare och räv och i mindre omfattning på varg.

Under 1700- och 1800-talen organiserade den ryska adeln stora jakter med många vinthundar, drivande hundar och ryttare. Arbetet krävde att hunden upptäckte rörelse, accelererade snabbt och agerade utan ständig styrning från människan. Det förklarar mycket av dagens kombination av lugn, självständighet och stark reaktion på synintryck.

År 1888 antog Moskvas jaktsällskap en gemensam rasstandard. Huvuddragen finns kvar i dagens standard. I Sverige är borzoi numera framför allt sällskapshund; lure coursing låter rasen använda delar av sitt naturliga rörelse- och jaktmönster utan levande byte.

## Att leva med rasen

Att leva med borzoi kräver mer planering än det lugna inomhusbeteendet först antyder. Bostaden behöver ge en så stor hund plats att vända, vila utsträckt och röra sig utan att halka. Lägenhet kan fungera om trappor, transport, päls, rastning och säker löpning är lösta, men en egen trädgård ersätter varken promenader eller aktivering. Ett vanligt staket är heller inte automatiskt en säker rastgård; kontrollera höjd, grindar och svaga punkter utifrån den enskilda hunden.

Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas individuellt. En liten valp ska inte lämnas ensam, medan en vuxen hund som är tryggt ensamhetstränad kan klara några timmar. Jordbruksverkets råd är att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, och valpar samt äldre hundar oftare. Planera vardagen efter hundens faktiska reaktioner, inte efter antagandet att en tyst hund alltid är nöjd.

Före köp bör du kunna svara ja på följande frågor:

- Kan jag ordna daglig, säker motion och regelbundna tillfällen att springa i helt inhägnad miljö?
- Accepterar jag att hunden ofta behöver vara kopplad där vilt eller smådjur kan dyka upp?
- Har jag plats, bil- eller reselösning och ekonomi för en mycket stor hund?
- Kan jag sköta en lång päls och leva med kraftig fällning?
- Kan uppfödaren beskriva temperament, hälsa och livslängd i flera generationer, inte bara visa enstaka testresultat?

För den som uppskattar ett självständigt samarbete och kan lösa jaktinstinkt, storlek och motion praktiskt kan borzoi vara en stillsam och nära familjemedlem med imponerande fart när den får rätt utlopp.

Borzoi

The Borzoi Club

Svenska Vinthundklubben (Swedish Sighthound Club)

Verein für Deutsche Windhunde (German Sighthound Association)

Borzoi är en hög, elegant rysk vinthund med lång, böljande päls och ett långt, smalt huvud. Den är lugn, känslig och nästan kattlik inomhus, men kan plötsligt accelerera till mycket hög fart utomhus och har en stark jaktinstinkt. Rasens hundar behöver mjuk träning, god socialisering och säkra områden att röra sig fritt i.

## Snabbfakta

Tax är en tysk jakthund i FCI-grupp 4, framtagen för arbete både under och ovan jord. Rasen finns i nio varianter: normalstor, dvärg och kanin kombinerat med kort-, lång- eller strävhår. Det är därför klokare att välja tax efter storlek, hårlag, uppfödarens avelsmål och hundarnas faktiska egenskaper än efter rasnamnet ensamt.

- **Användning:** grytjakt, drevjakt, eftersök och sällskap.
- **Arbetssätt:** uthållig, självständig och mycket nosorienterad.
- **Storlek:** avgörs av bröstomfång, inte av mankhöjd eller en generell viktangivelse.
- **Päls:** kort-, lång- eller strävhårig, med tydligt olika skötselbehov.
- **Viktig hälsofråga:** diskdegeneration och diskbråck, ofta sammanfattat som IVDD.
- **Passar bäst för:** den som vill ha en lågställd jakthund med stor arbetslust och kan erbjuda både vardagsmotion, nosarbete och konsekvent träning.

Den slutliga storleksvarianten fastställs först när hunden är minst 15 månader. Föräldrarna ger en rimlig fingervisning, men valpens slutliga variant kan inte lovas före mätningen.

## Utseende och päls

Taxen ska vara låg och långsträckt men samtidigt kompakt, muskulös och rörlig. Kroppen är byggd för att kunna arbeta smidigt i trånga utrymmen, inte för att vara extremt lång eller tung. Rasstandarden anger ungefär en tredjedel av mankhöjden som markfrigång och ett förhållande mellan mankhöjd och kroppslängd på cirka 1:1,7–1,8.

Bröstomfånget mäts efter 15 månaders ålder, från mankens högsta punkt till bröstkorgens lägsta punkt. De aktuella intervallen är:

- **Normalstor tax:** hanar mer än 37 men högst 47 cm, tikar mer än 35 men högst 45 cm.
- **Dvärgtax:** hanar mer än 32 men högst 37 cm, tikar mer än 30 men högst 35 cm.
- **Kanintax:** hanar 27–32 cm, tikar 25–30 cm.

De tre hårlagen är mer än en utseendefråga. Korthårig tax har kort, tät och slätt åtliggande päls som normalt kräver begränsad regelbunden skötsel men ändå behöver ses över efter vistelse i terräng. Långhårig tax har underull och längre behäng som bör kammas där tovor lätt bildas, särskilt bakom öronen och på ben, buk och svans. Strävhårig tax har täckhår, underull, skägg och markerade ögonbryn. En korrekt sträv päls trimmas vid behov; att klippa ned den ger inte samma pälsstruktur.

Godkända färger och mönster beror delvis på hårlag. Rött, svart eller brunt med tanteckning, merle och brindle ingår i standarden, medan viltfärger är typiska för strävhår. Pälsfärg är ingen genväg till temperament eller jaktlust, men vissa färgkombinationer har betydelse för hälsan. Be uppfödaren förklara både registrerad färgbeteckning och nedärvning om valpen är merle.

## Temperament och personlighet

Taxens rasideal är vänligt och jämnt, utan rädsla eller aggression, men också energiskt, uthålligt och självsäkert. Självständigheten kommer från arbete där hunden måste fatta beslut på avstånd från föraren. I vardagen kan samma egenskap märkas som att taxen prövar om en regel verkligen gäller varje gång.

Jaktlust, socialitet, ljudbenägenhet, lekintresse och förmåga att koppla av varierar mellan individer och släktlinjer. Den svenska analysen av Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, BPH, ger en bild av många trygga taxar men omfattar mindre än en procent av den studerade svenskfödda populationen. Den kan därför inte användas som löfte om en enskild valps personlighet. Påståenden om att ett visst hårlag alltid är lugnare, mer lättlärt eller mindre jaktintresserat är också för grova.

Fråga i stället hur föräldrar och nära släktingar fungerar hemma, vid besök, på promenad och i nya miljöer. För en jakttax är provresultat och praktisk användning relevant; för en sällskapstax är det lika viktigt att få konkreta exempel på hur hundarna varvar ner efter aktivitet, hur mycket de låter och hur de fungerar vid hantering. En seriös uppfödare ska kunna beskriva både styrkor och sådant som kräver arbete.

## Träning och motion

Tax behöver daglig fysisk aktivitet och meningsfullt nosarbete, men en fast minutkvot passar inte alla. Ålder, kondition, underlag, storleksvariant, hälsa och hur hunden arbetar avgör belastningen. En vuxen, frisk tax kan vara en uthållig promenad- och friluftshund, medan en valp ska bygga styrka och koordination stegvis och en hund med ryggsymtom behöver veterinärens plan.

Spår, sökövningar, personspår och noggranna godisgömmor låter taxen använda sin bästa resurs: nosen. Korta, tydliga träningspass med en belöning hunden verkligen vill ha fungerar ofta bättre än upprepningar utan tydligt mål. Träna tidigt på inkallning, stopp, följsamhet och att kunna avbryta ett doftspår. Jaktlust försvinner inte genom lydnad, så långlina och genomtänkta miljöval är viktiga när inkallningen inte är säker. I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt utanför jakt, och mellan 1 mars och 20 augusti gäller särskild uppsikt där vilt kan finnas.

Rygghänsyn betyder inte att en frisk tax ska leva stilla. Det finns inte stöd för att ett totalförbud mot alla trappor eller möbelhopp i sig förhindrar IVDD. Bygg i stället god grundkondition, håll hunden i normalt hull, minska halkrisken hemma och undvik okontrollerade höga hopp eller kollisioner. Anpassa hjälpen i trappor och vid lyft efter hundens ålder, storlek och hälsa.

## Hälsa

Diskdegeneration och diskbråck är taxens viktigaste rasspecifika hälsofråga. IVDD innebär att diskarna mellan ryggkotorna förändras och i vissa fall trycker mot nerver eller ryggmärg. Sök veterinär skyndsamt om taxen plötsligt får tydlig rygg- eller nacksmärta, kröker ryggen, vägrar röra sig, går ostadigt, tappar kraft i benen eller får svårt att kontrollera urin och avföring. Vänta inte på att svaga neurologiska tecken ska gå över av sig själva.

SKK:s officiella ryggröntgen för tax räknar förkalkade diskar. Undersökningen görs från tvåårsdagen till dagen före fyraårsdagen och resultatet anges som K0, K1–K2, K3–K4 eller K5–K26. K0 betyder inga upptäckta förkalkningar, medan ett högre K-tal betyder fler helt eller delvis förkalkade diskar. Resultatet är ett avels- och riskunderlag, inte en garanti för att hunden aldrig får eller säkert kommer att få kliniska problem. Även uppgifter om diskbråck hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor är därför viktiga.

Ryggscreening och ögonlysning är frivilliga för tax i Sverige. Svenska Taxklubbens rasspecifika avelsstrategi rekommenderar ändå att rygg- och familjehistorik vägs in samt att avelsdjur ögonlyses inför avelsdebut och senare i livet. PRA förekommer i rasen. De aktuella registreringsbestämmelserna för tax reglerar bland annat variant, hårlag, färg och slutlig storleksmätning, men listar inte rygg- eller ögonundersökning som obligatoriska villkor för registrering. En köpare bör alltså fråga efter faktiska resultat i stället för att nöja sig med uttrycket ”testade föräldrar”.

Följ också hundens hull: en midja ska kunna ses och revbenen kännas med lätt tryck. När merle ingår i en kombination bör uppfödaren kunna redogöra för färganlagen. Två merleanlag kan ge dubbel merle, vilket hos hund är förknippat med ökad risk för hörsel- och ögonproblem.

## Historia och ursprung

Taxen utvecklades i Tyskland ur lågbenta jakthundar för arbete i gryt. Sådana hundar är kända sedan medeltiden, medan den organiserade aveln fick tydligare form under 1800-talet. Den tyska taxklubben grundades 1888, och aveln kom att omfatta de tre storlekarna och tre hårlagen som bildar dagens nio varianter.

Rasens låga format, kraftiga framdel, uthållighet och självständighet har en praktisk förklaring. Taxen skulle kunna följa vilt under jord, men också arbeta som drivande eller stötande hund och hjälpa till vid eftersök. I Sverige blev den särskilt betydelsefull som långsamt drivande hund när rådjursstammen ökade under 1940-talet. Svenska Taxklubben grundades redan 1901.

Det historiska användningsområdet märks fortfarande i vardagen. En tax som aldrig ska jaga behöver ändå få utlopp för nosarbete, problemlösning och rörelse. Det är också därför en köpare bör fråga vad uppfödaren faktiskt prioriterar: gryt, drev, eftersök, utställning eller främst sällskap.

## Att leva med rasen

Tax kan bo bra i lägenhet om den får tillräckligt med utevistelse, aktivitet och träning på ljud i trapphus och utanför dörren. Bostadens yta är mindre avgörande än vardagens innehåll. Planera för flera rastningar, möjlighet att nosa i lugn takt och en plats där hunden får vila ostört. Ensamhet ska läras in gradvis; avbryt och förenkla om hunden visar oro. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid handlar om rastning, inte om hur länge en enskild tax bör lämnas ensam.

Med barn kan taxen bli en fin familjehund, men små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar. Små barn bör inte bära taxen; en liten hund kan lätt tappas och rygg och bakdel måste få ordentligt stöd vid lyft. Hunden ska alltid ha en trygg, fredad viloplats.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidigare erfarenhet och jaktlust. Introducera lugnt, använd barriär och ge båda djuren separata säkra platser. En tax med stark jaktlust behöver inte bli pålitlig med kanin, marsvin eller katt bara för att möten tränas. Säker fysisk separation kan vara den rätta långsiktiga lösningen.

Inför köp bör du be om konkreta svar på följande:

- Vilken storlek och vilket hårlag väntas valpen få, och hur säkert går det att bedöma?
- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de och nära släktingar i vardagen?
- Finns officiellt K-resultat och uppgifter om kliniska ryggproblem hos föräldrar, syskon eller tidigare avkommor?
- När ögonlystes föräldrarna senast, och vad visar resultatet?
- Vilka BPH-, jakt- eller utställningsresultat är registrerade och relevanta för just denna kull?
- Hur har valparna vant sig vid hantering, vardagsljud, människor och korta stunder utan kullsyskon?

Den bästa matchningen är inte automatiskt den minsta, lugnaste på besöket eller den färg du först fastnar för. Välj den kombination där uppfödarens mål, hundarnas dokumenterade hälsa och temperament samt din egen vardag pekar åt samma håll.

UK Dachshund Club

British Veterinary Association

FCI - Fédération Cynologique Internationale

Tax: djärv, långsträckt, kortbent jakthund, ursprungligen avlad för grävling och kanin. Finns med slät, lång och sträv päls, i normalstorlek och dvärgstorlek. Lojal, spårsäker, självständig och ofta skällig. Behöver regelbunden men skonsam motion och viktkontroll för att skydda ryggraden.

Stazcek's är en uppfödare av raserna Borzoi och Tax med bas i Glanshammar i Sverige.

Stazcek's

## Snabbfakta

Chihuahua är en mexikansk sällskapshund och den minsta erkända hundrasen i världen. Den är liten nog att följa med nästan överallt, men behöver fortfarande uppfostran, motion och möjlighet att använda nos och hjärna som andra hundar.

- **Ursprung:** Mexiko
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Vikt enligt rasstandarden:** 1–3 kg, med 1,5–2,5 kg som idealvikt
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger inget höjdspann; Chihuahua bedöms efter vikt
- **Päls:** korthårig eller långhårig
- **Rastypiskt temperament:** kvick, alert, livlig och mycket modig
- **Viktig hälsokontroll:** knän, tänder, bett, ögon och skallens fontanell

”Teacup”, ”mini” och liknande ord är inte erkända storlekar eller egna varianter av Chihuahua. Det finns bara en viktstandard och två pälsvarianter. I rasstandarden är vikt under 1 kg eller över 3 kg diskvalificerande. En ovanligt liten hund tillhör fortfarande samma ras, och den låga vikten är inte i sig ett kvalitets- eller hälsobevis.

## Utseende och päls

Chihuahua ska vara kompakt och något längre än hög, med äppelformat huvud, stora upprättstående öron och en högt buren svans. Uttrycket ska vara vaket, men ögonen ska inte vara utstående och nospartiet får inte bli överdrivet kort.

Den korthåriga varianten har kort, mjuk och glänsande päls som ligger tätt mot kroppen. Den långhåriga har fin och silkig päls som är slät eller lätt vågig, med längre hår på bland annat öron, hals, ben och svans. Långhår betyder alltså inte att pälsen ska vara tung eller svallande; en alltför riklig päls är inte rastypisk.

Pälsvården är normalt enkel. Bada när hunden är smutsig och kamma den långhåriga varianten ungefär en gång i veckan, särskilt bakom öronen och i de längre behängen. Den korthåriga pälsen kan borstas vid behov. Passa samtidigt på att vänja hunden vid kontroll av klor, tänder, öron och ögon.

Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Merle är alltså inte en ovanlig godkänd färg hos Chihuahua, utan uttryckligen utesluten ur den internationella rasstandarden.

## Temperament och personlighet

En rastypisk Chihuahua är snabb i reaktionen, alert, livlig och modig. Den kan vara tydlig när något händer runt hemmet, men rädsla, aggressivitet eller oavbrutet skällande ska inte beskrivas som oundvikliga rasegenskaper. Den aktuella rasstandarden accepterar varken aggressivitet eller extrem skygghet.

Många individer är nära sin familj och uppmärksamma på nya människor, ljud och hundar. Hur det tar sig uttryck påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa och vad hunden har lärt sig. En Chihuahua som alltid bärs bort får färre tillfällen att öva lugna möten och röra sig i olika miljöer. Samtidigt ska en så liten hund inte tvingas hälsa eller utsättas för närgången lek för att ”vänja sig”. Bra socialisering betyder korta, trygga erfarenheter där hunden kan hålla avstånd och återhämta sig.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna vardagsfärdigheter och tar dess litenhet på allvar. Den passar sämre för den som söker en accessoar eller räknar med att liten kropp automatiskt betyder litet ansvar.

## Träning och motion

Chihuahua behöver daglig rörelse och mental aktivering, men det finns inget enda minutantal som passar varje hund. Ålder, kondition, underlag, väder och återhämtning är bättre vägledning än ett generellt promenadschema. En frisk vuxen Chihuahua kan uppskatta promenader, nosarbete, trick, vardagslydnad och anpassade hundsporter.

Träna stegvis med belöningsbaserade metoder. Prioritera inkallning, koppelvana, lugn hantering och att hunden kan avbryta skällande och komma till ro. Korta pass kan vara praktiska, men avsluta efter hundens koncentration i stället för efter ett fast antal minuter. Samma vänliga regler ska gälla för en liten hund som för en stor.

En Chihuahua bör normalt få promenera i stället för att bäras, så att den får den rörelse och miljöträning den behöver. Att bära hunden är rimligt i trängsel, vid skaderisk eller när den faktiskt behöver hjälp, men ska inte ersätta motion. Valpar behöver fler pauser och gradvis belastning; en vuxen hund som plötsligt inte vill gå eller blir halt bör undersökas i stället för att bara bäras vidare.

## Hälsa

De mest användbara hälsokontrollerna för Chihuahua gäller knän, mun och tänder samt en huvudform utan överdrifter. En lång lista över möjliga diagnoser hjälper mindre än att veta vad som ska kontrolleras hos föräldradjur, valp och vuxen hund.

- **Patellaluxation:** Knäskålen kan glida ur sitt normala läge och hälta eller ett avvikande rörelsemönster kan vara tecken. För en kull som ska registreras i SKK måste båda föräldradjuren ha officiell patellastatus från en undersökning gjord tidigast vid ett års ålder och före parning. Be att få se resultaten i SKK:s register och kontrollera alltid de regler som gäller vid köpet.
- **Tänder:** En brittisk studie av veterinärjournaler visar att tandlossningssjukdom och kvarvarande mjölktänder hörde till de vanligaste registrerade problemen hos Chihuahua. Vänj valpen vid daglig tandborstning och följ tandväxlingen. Om en mjölktand sitter kvar när den permanenta tanden kommer bredvid ska munnen bedömas av veterinär.
- **Huvud och ögon:** SKK:s särskilda domaranvisningar lyfter risker med överdriven dvärgväxt, alltför kort nosparti, felaktigt bett eller käke och alltför framträdande ögon. Fråga inte bara om ”äppelhuvud”, utan titta efter ett fungerande bett, ett nosparti utan överdrift och ögon som inte buktar ut.
- **Fontanell:** En öppen fontanell, ibland kallad molera, är inte ett önskvärt kännetecken. Den är ett diskvalificerande fel i dagens rasstandard. En liten grop efter att fontanellen har slutit sig är något annat och är inte diskvalificerande. En valp eller vuxen hund med misstänkt öppning bör bedömas av veterinär.

Håll även koll på hull och rörelsemönster. Plötslig hälta, ögonsmärta eller problem att äta ska tas på allvar.

## Historia och ursprung

Chihuahua har Mexiko som officiellt ursprungsland och har fått sitt namn efter den mexikanska delstaten Chihuahua. Detta är väl belagt, men den exakta vägen fram till dagens hund är mindre väl dokumenterad.

Den officiella rasstandarden återger en tradition enligt vilken små hundar kan ha levt i området under toltekernas tid. Avbildningar av hundar som kallas techichi i Tula liknar dagens Chihuahua. Standarden formulerar detta som ett antagande, inte som bevis för en obruten släktlinje. Berättelser om en bestämd forntida förfader eller en särskild korsning bör därför beskrivas som teorier, inte som fastslagen historia.

## Att leva med rasen

Chihuahua kan trivas i lägenhet, barnfamilj och hem med andra djur när vardagen är rätt ordnad. Bostadens storlek är mindre avgörande än regelbundna utevistelser, träning, vila och möjlighet att slippa situationer där den lilla kroppen riskerar att skadas.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande. Barn behöver lära sig att hunden får vara ifred på sin viloplats och att de inte ska lyfta, bära eller jaga den. Det är inte ett påstående om att rasen ”ogillar barn”, utan en praktisk säkerhetsregel för en hund på några få kilo.

Samspelet med hundar och katter avgörs av individerna, inte bara av rasnamnet. Låt två hundar mötas lugnt på neutral plats och avbryt lek som blir för fysisk. Vid introduktion till katt är grind, separata viloplatser och skyddade matplatser användbara. Storleksskillnaden är viktig: även vänlig lek med en betydligt större hund kan skada en Chihuahua, så samvaron behöver övervakas.

Ensamhet ska tränas gradvis först när hunden är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars tolerans varierar. Utgå från hundens beteende i stället för att anta att en Chihuahua alltid får separationsångest eller att alla klarar samma tid.

Vid kyla, blåst och väta kan en individ behöva ett välpassande värmande plagg, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som gäller alla. Anpassa efter pälsvariant, ålder, hälsa, aktivitet och hundens egna tecken på obehag. Den bästa vardagen kombinerar alltså hänsyn till en mycket liten kropp med förväntningen att Chihuahua ska få leva som hund.

Chihuahua

The British Chihuahua Club

Chihuahua är en mycket liten men robust sällskapshund, som vanligtvis väger 1,5–3 kg och har äppelformat huvud och stora ögon. Den finns med kort eller lång päls i många olika färger och är hängiven, uppmärksam och orädd. För att må bra behöver den dagliga promenader, träning, nära sällskap samt god vård av hälsa och tänder.

Topolino är en uppfödare av rasen Chihuahua med bas i Vislanda i Sverige. Uppfödningen har omfattat både korthårig och långhårig chihuahua.

Topolino

## Snabbfakta

Engelsk bulldogg är en brittisk, FCI-erkänd sällskapshund i grupp 2. Det är en kompakt och kraftig hund, men rasens typ får aldrig uppnås på bekostnad av fri andning, sund rörelse eller friska ögon och hud.

- **Ursprung:** Storbritannien
- **Användning:** Sällskapshund
- **Officiell vikt:** cirka 25 kg för hanar och 23 kg för tikar
- **Mankhöjd:** den aktuella FCI-standarden anger ingen officiell höjd
- **Päls:** kort, slät och tätt åtliggande
- **Rasideal:** alert, modig, lojal, pålitlig och tillgiven
- **Viktigast vid valpköp:** kontrollera dokumenterad andningsfunktion och se hur föräldradjuren andas, rör sig och återhämtar sig

Rasen kan passa den som vill ha en social sällskapshund som gärna är nära sin familj och som är beredd att välja uppfödare mycket noggrant. Den passar sämre för den som söker en hund för hård fysisk träning eller inte kan anpassa vardagen efter värme och hur hunden andas.

## Utseende och päls

Engelsk bulldogg ska vara låg, bred, muskulös och kompakt utan att se överdriven ut. Huvudet är stort i förhållande till kroppen, men rasstandarden är tydlig med att huvudet inte får störa hundens balans eller rörelse. Andningsbesvär är inte ett önskvärt rasdrag.

Nosen ska vara svart, bred och ha stora, öppna näsborrar. Ansiktet får ha fina rynkor, men inte så mycket hud att ögon, nos eller andning påverkas. Ögonen ska vara fria från tydliga problem. Svansen är naturligt kort, men ska inte vara inåtvänd eller så hårt åtsittande att huden eller hundens möjlighet att göra ifrån sig påverkas. Rörelserna ska vara sunda och obehindrade.

Pälsen är kort, slät och lätt att hålla ren. Godkända färger omfattar bland annat tigrerat, rött i olika nyanser, fawn, ljust gulbrunt, vitt och skäck. Svart, svart med tanteckning och avpigmenterad nos hör inte till rasstandardens önskade färger.

Pälsvården är enkel, men hudveck kräver uppmärksamhet. Kontrollera ansiktsveck och eventuella veck vid svansen, rengör när det behövs och torka huden ordentligt. Rodnad, lukt, fukt, klåda eller ömhet är skäl att kontakta veterinär i stället för att bara öka rengöringen. Vänj hunden tidigt vid att du undersöker hud, ögon, öron, tassar, tänder och svans.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en alert, modig, lojal och tillgiven hund, men temperamentet varierar mellan individer och linjer. En engelsk bulldogg kan vara mycket människonära och social, samtidigt som dess styrka och intensitet ibland uppfattas som burdus eller påstridig.

Bedöm därför den enskilda hunden, inte bara rasbeskrivningen. Träffa om möjligt valpens mamma och andra vuxna släktingar i en vanlig miljö. De ska kunna möta människor utan överdriven rädsla eller oprovocerad aggressivitet och kunna varva ned efter aktivitet.

Med barn är vuxnas närvaro avgörande. Hunden behöver en ostörd viloplats, och barn ska lära sig att inte klättra på den, störa sömn eller hantera ansiktsveck och svans. En kraftig bulldogg kan välta ett litet barn av misstag även om avsikten är vänlig.

Samma försiktighet gäller andra djur. Vissa individer lever fint med hundar eller katter, men rasnamnet garanterar inte kompatibilitet. Tidig socialisering, lugna introduktioner och möjlighet att skilja djuren åt i början är mer användbart än generella löften om att rasen alltid fungerar med andra.

## Träning och motion

Engelsk bulldogg behöver daglig rörelse och mental stimulans, men rätt mängd avgörs av hundens andning, hur den klarar värme och hur snabbt den återhämtar sig – inte av ett fast antal minuter. Lugn vardagslydnad, nosarbete, problemlösning och promenader i hundens tempo ger bra aktivitet. Målet är inte att göra hunden helt uttröttad.

Träna vänligt, tydligt och konsekvent. Korta pass med belöningar som hunden uppskattar gör det lättare att behålla fokus. Prioritera följsamhet, inkallning, hantering och förmågan att koppla av. Hunden är stark för sin storlek, så koppelvana och lugna hälsningar bör läras in tidigt.

Anpassa motionen efter väder och underlag. Vid värme eller hög luftfuktighet kan en kortskallig hund få svårare att kyla sig. Avbryt om hunden får tydliga andningsljud, börjar arbeta kraftigt med magen, andas med öppen mun utan att återhämta sig, nickar med huvudet i takt med andningen, sackar efter eller verkar ovanligt trött. Kollaps, svimning, blåaktiga eller mycket bleka slemhinnor och uttalad andnöd kräver akut veterinärvård.

En frisk individ ska kunna promenera, leka och utforska utan att andningen blir ett hinder. Snarkningar, rosslingar och lång återhämtning ska inte avfärdas som charmiga egenheter.

## Hälsa

Andningsfunktionen är den viktigaste rasspecifika hälsofrågan. BOAS, brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom, kan påverka hundens möjlighet att leka, äta, sova, motionera och reglera kroppstemperaturen. Risken hänger samman med den korta skallen och de mjukdelar som ska rymmas i luftvägarna. Alla engelska bulldoggar är inte lika påverkade, och graden kan förändras med ålder, hull och andra individuella faktorer.

I Sverige omfattas rasen av SKK:s hälsoprogram RFG-S. För valpkullar som ska registreras måste båda föräldradjuren ha genomfört en officiell RFG-S-undersökning före parning. Hunden ska vara minst 24 månader vid den officiella undersökningen, och intyget får inte vara äldre än 24 månader vid parningen. Undersökningen omfattar bland annat näsborrar, hull, hjärta och lungor samt ett tre minuter långt gångtest i rask takt med bedömning före och efter belastning.

RFG-S graderar andningsfunktionen från 0 till 3. Grad 0 och 1 innebär att hunden bedöms vara kliniskt opåverkad, medan grad 2 och 3 innebär att den är kliniskt påverkad av BOAS. Hundar med grad 2 eller 3, eller med kraftigt knipna näsborrar, får inte användas i avel enligt SKK:s regler. Ett testresultat är en viktig kontrollpunkt, inte en livslång garanti; BOAS kan utvecklas och därför kan en hund behöva undersökas igen.

Be uppfödaren visa föräldrarnas aktuella resultat och kontrollera dem själv i SKK Hunddata eller Avelsdata. Titta också på hundarna i vila och efter lugn rörelse: andningen ska vara tyst och obesvärad, näsborrarna öppna och återhämtningen rimlig. Operationer i luftvägarna hos hunden eller dess nära släktingar är viktig information. En hund som har opererats för att vidga luftvägarna kan inte få ett officiellt RFG-S-resultat.

SKK:s särskilda domaranvisningar lyfter även rörelser, hud, ögon och svans. Leta efter en hund som rör sig obehindrat, har friska ögon utan irritation, hud utan inflammerade veck och en svans som går att hålla ren och som inte sitter hårt över ändtarmsöppningen. Håll hunden i sunt hull, eftersom övervikt kan förvärra andningsbelastningen. Sök veterinär vid nya andningsljud, sämre ork, värmekänslighet, återkommande hudbesvär, ögonirritation, hälta eller problem kring svansen.

## Historia och ursprung

Den engelska bulldoggens dokumenterade historia är knuten till Storbritannien. Benämningen bulldog finns belagd från 1630-talet, och hundtypen användes tidigare vid tjurhetsning. När sådana djurkamper förbjöds 1835 förändrades rasens användning och utveckling.

Bulldoggen visades på hundutställning från omkring 1860. Under övergången från kamphund till sällskaps- och utställningshund förändrades även det eftersträvade temperamentet mot den tillgivna och pålitliga hund som dagens rasstandard beskriver. Äldre berättelser om exakt vilka medeltida hundar som skapade rasen är mindre säkra och bör inte blandas ihop med den dokumenterade historien.

Rasen har länge varit en brittisk symbol, men dagens viktigaste arv är inte ett extremt utseende. Den aktuella standarden betonar i stället att överdrifter, andningsbesvär, osunda rörelser och tydliga ögonproblem är oönskade.

## Att leva med rasen

Engelsk bulldogg kan bo i lägenhet eller hus om vardagen ger daglig utevistelse, aktivitet, vila och en temperatur som hunden klarar. Bostadens storlek är mindre avgörande än möjligheten att komma ut regelbundet och att undvika överhettning. En bulldogg med ansträngd andning blir inte mer lämpad för ett stilla liv bara för att den motionerar lite.

Ensamhet måste tränas gradvis. Börja med mycket korta, trygga stunder och öka först när hunden förblir lugn. Hur länge en vuxen hund kan vara ensam varierar, och en liten valp ska inte lämnas ensam. Planera därför valptiden och arbetsdagarna innan köpet i stället för att utgå från att rasen automatiskt klarar en viss tid.

Välj uppfödare efter funktion och öppenhet, inte bara efter huvudform, färg eller meriter. Be om konkreta svar på följande:

- Vilken RFG-S-grad har båda föräldrarna, när gjordes testen och går resultaten att verifiera?
- Kan du se föräldradjuren röra sig och återhämta sig utan påtagliga andningsljud eller ansträngning?
- Finns återkommande problem med hud, ögon, rörelser eller svans i nära släkten?
- Kan svansen röras och hållas ren utan smärta eller trånga hudveck?
- Hur har parning och valpning fungerat i linjen, och har tikarna kunnat föda naturligt?
- Hur socialiseras valparna och hur bedöms temperamentet hos föräldradjuren?

En bra match är en individ som kan leva ett normalt hundliv med fri andning, sund rörelse och stabilt temperament. Det är viktigare än extremt kort nos, bred front eller tung kropp.

Engelsk bulldogg

The Bulldog Club Inc. (UK)

Engelsk bulldogg är en kompakt, muskulös sällskapshund med bred bröstkorg, rynkigt ansikte och kort päls. Den är lugn och tillgiven, knyter starka band till familjen, älskar ofta barn och behöver varsam, måttlig motion samt noggrann livslång skötsel av andning, hud och leder.

Dogue de bordeaux

Verein für Deutsche Doggen (Germany)

Dogue de bordeaux är en massiv fransk mastiff med ett stort, rynkigt huvud och kort, fawnfärgad päls. Den är lugn, djupt fäst och knyter ofta starkast an till en person. Det är en tystlåten men beskyddande familjehund som behöver måttlig motion, ständig mänsklig närhet – och ägare som står ut med rikligt dregel och högt snarkande.

Jag har uppfödning av engelsk bulldogg och dogue de bordeaux (fransk mastiff) i väldigt liten skala med självvalpande linjer.

Bampes Bitches

## Snabbfakta

Italiensk vinthund är den minsta rasen i vinthundsgruppen, men den är byggd som en vinthund i litet format. Rasstandarden anger 32–38 centimeters mankhöjd för båda könen och att hunden får väga högst 5 kilo. Det finns ingen officiell minimivikt eller snäv “idealvikt”; bedöm i stället kroppskondition, muskulatur och helhet.

- Ursprungsland är Italien. Rasen har FCI-nummer 200 och tillhör grupp 10, sektion 3.
- Rasstandarden beskriver temperamentet som livligt, tillgivet och följsamt. Det är ett avelsmål, inte en garanti för hur varje hund reagerar på främlingar, ensamhet eller nya miljöer.
- Den korta, fina pälsen ger begränsat väderskydd. Kläder kan behövas när det är kallt, blött eller blåsigt, men behovet avgörs av hunden, vädret och hur aktiv den är.
- Rörelse i synfältet kan snabbt utlösa en jaktreaktion. Inkallning är viktig träning, men koppel eller ett säkert inhägnat område är fortfarande det trygga valet nära trafik, vilt och smådjur.
- En ung hund behöver både skydd mot dåliga landningar och fri, varierad rörelse som bygger muskler, balans och skelett.

Rasen passar den som vill leva nära en liten, snabb och uppmärksam hund och kan förena vardagsmotion med genomtänkt säkerhet. Liten storlek innebär inte att hunden saknar motionsbehov.

## Utseende och päls

Italiensk vinthund ska vara kvadratisk eller nästan kvadratisk: kroppen är lika lång som, eller något kortare än, mankhöjden. Fin benstomme, djup bröstkorg, uppdragen buklinje och långa ben skapar vinthundssiluetten. “Finlemmad” betyder inte svag, omusklad eller mager.

Standarden efterfrågar en spänstig, harmonisk trav som vinner mark. Ett överdrivet högt och kort steg som påminner om hackneytrav är ett fel, även om det kan se elegant ut. I galopp ska rasen visa vinthundens snabbhet och spänst.

Pälsen ska vara kort, silkeslen och fin över hela kroppen, utan fransar. Enligt FCI-standarden är endast enfärgat svart, grått eller isabellfärgat i olika nyanser godkänt. Vitt tolereras bara på bröstet och tassarna. Rött, tigrerat och andra färgteckningar är därför inte standardfärger i Sverige, även om andra register eller vardagliga färgnamn kan skapa förvirring.

Pälsvården är enkel och görs vid behov. Torka bort smuts, avlägsna lösa hår med en mjuk borste eller handske och bada när hunden är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, klor, trampdynor, öron och mun.

Den fina pälsen isolerar dåligt mot vind och väta. Ett välsittande täcke kan göra promenaden behagligare i ruskväder, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som passar alla hundar. Titta efter skakningar, spänd kropp, ovilja att röra sig eller att hunden söker skydd. Ta av eller anpassa kläderna om hunden blir varm när tempot ökar.

## Temperament och personlighet

Italiensk vinthund ska vara livlig, tillgiven och följsam, och många söker nära kontakt. Det betyder inte att alla är tysta, vill ligga i knät eller utan träning kan lämnas ensamma. Arv, erfarenhet och vardagsmiljö påverkar individen.

Rasen kan växla snabbt mellan vila och intensiv lek. En hund som får röra sig, nosa, lära sig saker och vila ostört har bättre förutsättningar att komma till ro inomhus.

Det svenska BPH- och MH-underlaget är för litet för säkra slutsatser om hela rasens mentalitet. Träffa därför föräldradjur och vuxna släktingar. Se hur de återhämtar sig efter överraskningar, möter obekanta personer och kan slappna av.

Med barn avgör samspelet mer än barnets ålder. En vuxen ska övervaka leken, hunden ska kunna gå undan och barn ska inte bära den eller störa den när den sover och äter. Hunden kan skadas om den tappas, blir påsprungen eller leker hårt med en mycket större hund. Matcha lekstil och avbryt innan tempot blir okontrollerat.

Katter kan fungera efter en lugn, kontrollerad introduktion, men tidigare erfarenhet är ingen garanti utomhus. Rörelse kan väcka jaktintresse. Fåglar, kaniner och små gnagare bör hållas fysiskt åtskilda. Anpassa grindar, koppel och separata rum efter hundens faktiska beteende.

## Träning och motion

Italiensk vinthund behöver röra sig varje dag, få springa säkert och träna i korta, roliga pass. Ingen tillförlitlig minutregel passar alla. Ålder, hälsa, kondition, väder, underlag och återhämtning avgör fördelningen mellan promenader, lek och fri rörelse.

Rasklubbens avelsstrategi lyfter långpromenader, varierad träning och säker fri löpning. I ett inhägnat område kan hunden ändra tempo utan trafik- och viltrisken i öppen miljö. Kontrollera staket, grindar och mark. Träna inkallning och att hunden självmant söker kontakt, men räkna inte med att det tar bort jaktreaktionen.

Valpen behöver en balans mellan belastning och skydd. Rasklubbens strategi rekommenderar tidig rörelse på varierade underlag och säker fri aktivitet för att bygga muskler och skelett. Låt valpen röra sig i eget tempo på greppvänliga ytor. Förebygg fall från höga möbler, dåliga landningar på hala golv och kollisioner med större hundar. Introducera trappor, hopp och hundsport gradvis i takt med att hundens kroppskontroll utvecklas.

Träna belöningsbaserat i korta omgångar. Följsamhet i koppel, lugn hantering av tassar och mun, väntan vid dörrar och en säker viloplats är särskilt värdefulla vardagsfärdigheter.

I kallt eller vått väder kan täcke och flera kortare pass fungera bättre än en promenad där hunden stelnar. Välj skyddade stråk och komplettera med nosarbete inomhus. Om hunden haltar, avlastar ett ben eller plötsligt inte vill röra sig ska aktiviteten avbrytas och hunden bedömas av veterinär.

## Hälsa

Italiensk vinthund omfattas inte av något särskilt hälsoprogram i Svenska Kennelklubbens registreringsregler för 2026. Det betyder inte att hälsoundersökningar saknar värde. Rasens nuvarande svenska avelsstrategi rekommenderar ögonundersökning av föräldradjur före parning. Den uppmuntrar också officiell patellaundersökning och att en veterinär lyssnar på hjärtat inför avel. Regelbunden tandvård är ett prioriterat område.

Enkäter, försäkringsstatistik och veterinärmaterial samlar information på olika sätt, och flera svenska underlag är små. De ger ingen säker individuell risk. Ögon, tänder, knäleder och frakturer på strålben och armbågsben är ändå relevanta frågor eftersom de återkommer i materialet.

Det är viktigt att skilja mellan två sorters tandproblem. Regelbunden munvård och veterinärkontroller förebygger vanlig tandlossningssjukdom. Familjär emaljhypoplasi, FEH, är i stället en recessivt ärftlig emaljdefekt kopplad till ENAM-genen. Den kan ge gropar, missfärgning och avvikande tandform. UC Davis betonar att FEH-varianten inte är förknippad med tandlossningssjukdom; ett DNA-resultat ersätter alltså inte tandvård.

Internationellt finns genetiska riskbedömningar för primärt trångvinkelglaukom, PCAG, och progressiv retinal atrofi, PRA. De ger inte enkla besked om att hunden är fri eller kommer att bli sjuk. PCAG-testet avser två sammankopplade riskvarianter som fanns hos många, men inte alla, studerade sjuka hundar. PRA-resultatet väger samman fem riskområden, och andra genetiska former kan finnas. Testerna är inte svenska registreringskrav och ersätter inte ögonundersökning.

Små valpar kan hoppa från höjd innan de kontrollerar landningen, och det svenska materialet nämner underarmsfrakturer. Använd greppvänliga golv, kontrollerad lek och skydd mot höga fall. Håll inte en frisk valp stilla; varierad säker rörelse bygger kroppen.

Be uppfödaren visa undersöknings- och testresultaten och förklara hur de vägdes in när parningen planerades. Fråga även om tänder, ögon, knän, hjärta och frakturer hos nära släktingar. “Hälsotestad” räcker inte; testets namn, datum, resultat och begränsning går att värdera.

## Historia och ursprung

Rasstandarden beskriver en väg från små vinthundar vid faraonernas hov, via Grekland, till Italien i början av det femte århundradet före vår tideräkning. Den anger också att rasens viktigaste utveckling skedde vid renässansens hov. Det är den officiella historieskrivningen, inte belägg för en obruten modern stamtavla eller alla senare kungliga anekdoter.

Svenska Kennelklubben beskriver småviltjakt som en historisk uppgift och fortsatt utveckling i Italien, Tyskland och Österrike. Sällskapsrollen och vinthundsegenskaperna hör ihop: snabb reaktion, jakt på synintryck och förmåga till galopp finns kvar.

I FCI-standarden är Italien ursprungsland och rasen hör till vinthundarna, inte dvärg- och sällskapshundarna. Bedöm därför dess behov som en liten vinthunds, även om den gärna vilar nära familjen.

## Att leva med rasen

Italiensk vinthund kan leva bra i lägenhet om den enkelt kan rastas, får röra sig varje dag, kan springa säkert och får vila ostört. Rutinerna är viktigare än bostadens storlek. Hala golv, okontrollerade hopp och långa ensamma dagar blir inte lämpliga bara för att hunden är liten.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja när hunden är rastad och lugn, lämna den kort och öka först när den kan vila. Kamera kan visa beteendet, men en andra hund är ingen säker lösning. Om hunden skäller, ylar, förstör eller inte kan ta emot mat behöver träningen backas; sök professionell hjälp vid tydliga besvär.

Rumsrenhet är en träningsfråga, inte ett bevisat rasfel. Ge täta chanser efter sömn, mat och lek, följ med ut och belöna. Väderskydd kan hjälpa, men konsekventa möjligheter och uppsikt är viktigare än en särskild inomhustoalett.

Lägg mattor där hunden halkar, ge den en ostörd viloplats och hindra osäkra höga hopp. Låt samtidigt hunden utforska underlag och använda kroppen. Barn och större hundar kräver uppsikt; katter kräver långsam introduktion och möjlighet till separation.

Inför valpköpet bör uppfödaren kunna ge tydliga svar på följande:

- När ögonundersöktes föräldrarna, och vad blev resultatet?
- Finns officiella resultat för patella och har en veterinär lyssnat på hjärtat inför avel?
- Har FEH, PCAG eller PRA-riskpaneler använts, och hur ska just dessa resultat tolkas?
- Hur ser tandhälsa, frakturer, ögonproblem och knäproblem ut hos nära och äldre släktingar?
- Hur beter sig föräldradjuren vid nya människor, underlag, hantering, vila och kortare stunder ensamma?
- Hur har valparna fått utveckla balans, muskler, miljötrygghet och vardagsrutiner?

En bra match kräver att du uppskattar vinthundens snabbhet och känslighet, kan ge säker fysisk utveckling och vill träna vardagen steg för steg. Då kan italiensk vinthund vara både nära sällskap och en rörlig, kompetent liten hund.

Italiensk vinthund

The Italian Greyhound Club (UK)

Italiensk vinthund är en liten, tunnlemmad vinthund med kort, lättskött päls som fäller sparsamt och en elegant rörelse. Den är tillgiven, känslig och mycket människoorienterad, knyter starka band, behöver värme, mjuk och vänlig träning, måttlig motion med säkra sprinter samt varsam hantering för att skydda sina ömtåliga ben.

Ztildayz är en uppfödare av rasen Italiensk vinthund med bas i Landskrona i Sverige. Uppfödningen har varit verksam med italiensk vinthund sedan 2021.

Hunduppfödare

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet