## Snabbfakta

- Shetland sheepdog, ofta kallad sheltie, är en liten brittisk sällskaps- och vallhund med bakgrund som gårdshund på Shetlandsöarna.
- Rasstandarden beskriver en aktiv, alert, vänlig och intelligent hund som är uppmärksam på sin ägare. Reservation mot främlingar är tillåten, men inte nervositet.
- Idealmankhöjden är 37 cm för hanar och 35,5 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- Den långa dubbelpälsen behöver gås igenom till huden, särskilt bakom öronen och under fällning, men ska inte kräva någon rutinmässig helklippning.
- Rasen passar bäst hos den som vill kombinera vardagsmotion med träning, nosarbete eller annan mental aktivering och som kan arbeta lugnt med ljud, miljöer och ensamhet.
- Inför valpköp är dokumenterade ögonresultat, mentaliteten hos nära släktingar och kunskap om MDR1 och merle viktigare än allmänna löften om att rasen alltid är frisk eller lättsam.

## Utseende och päls

Shetland sheepdog är en liten, lätt och rörlig hund som ska vara något längre än hög. Rasstandardens ideal är 37 cm i mankhöjd för hanar och 35,5 cm för tikar; en avvikelse på mer än 2,5 cm åt något håll är mycket oönskad i standarden. Det är ideal för rasbedömning, inte en garanti för varje individ. Någon idealvikt anges inte i rasstandarden, så hull och kroppsbyggnad är bättre vägledning än ett enda kilotal.

Huvudet ska bilda en lång, trubbig kil. Skallpartiet och nospartiet ska vara lika långa, med mittpunkten vid inre ögonvrån. Ögonen är mandelformade och vanligen mörkbruna; hos blue merle får de vara helt eller delvis blå. De små öronen bärs bakåt i vila och framåt med vikta spetsar när hunden lystrar.

Pälsen är dubbel: täckhåret är långt, rakt och något hårt, medan underullen är kort, mjuk och tät. En noggrann genomgång ungefär varje vecka passar många hundar, med tätare skötsel under fällning. Kamma ända in till huden och kontrollera särskilt bakom öronen. Hår runt tassarna och på hasorna kan ansas vid behov. Efter bad behöver pälsen torka ända in till huden.

Godkända färger är sobel, trefärgad, blue merle, svart och vit samt svart med tantecken, även om den sistnämnda inte ses i modern tid. Blue merle ska ge ett silverblått helhetsintryck med svart marmorering. Vita tecken får finnas på bland annat bläs, halsring, bröst, krås, ben och svansspets; vita fläckar på kroppen är däremot mycket oönskade enligt standarden. Färgstandarden och de genetiska reglerna för merle är två skilda frågor.

## Temperament och personlighet

En rastypisk Shetland sheepdog är alert, vänlig, intelligent och nära inriktad på sin ägare, men individer skiljer sig tydligt i socialitet, ljudkänslighet och självförtroende. En hund får vara sval mot främmande utan att vilja hälsa, men rädsla ska inte förklaras bort som normal reservation.

SKK:s BPH-analys visar varför genomsnitt inte räcker när man väljer hund. I flera provsituationer visade de beskrivna sheltiesarna lite rädsla, men spridningen var påtaglig vid bland annat möten och överraskningar. Analysen gäller deltagarna och kan inte lova hur en valp blir. Fråga därför hur föräldrar och nära släktingar reagerar på främmande människor, ljud och nya miljöer och hur snabbt de återhämtar sig.

Rasen har en historisk uppgift att vara uppmärksam och slå larm. Det kan göra skall till en viktig vardagsfråga, men det betyder inte att varje sheltie skäller mycket. Att få hundar skällde eller gnällde där ljud inte väntades under BPH betyder inte att rasen alltid är tyst hemma när någon går i trapphuset. Bedöm den individ och den uppväxtmiljö du faktiskt väljer.

Shelties beskrivs som hundar som typiskt kan umgås konfliktfritt med andra hundar, men det är ingen garanti för alla möten eller för samlevnad med katt och smådjur. Tidiga erfarenheter, individens beteende och kontrollerade introduktioner har stor betydelse.

## Träning och motion

Shetland sheepdog behöver fysisk aktivitet och uppgifter för hjärnan varje dag, men det finns inget seriöst minutantal som passar alla individer. En bra vardag växlar promenader med möjlighet att nosa, korta träningsstunder, lek och vila. Agility, rallylydnad, lydnad, nosework och trickträning kan passa rasens snabbhet och samarbetsvilja, men hundsport är inget krav om vardagen redan ger varierad rörelse och problemlösning.

Träna belöningsbaserat, stegvis och med hänsyn till hundens känslighet. Hårda röster kan öka osäkerheten; gör i stället situationen lättare och belöna det beteende du vill se. För en hund som reagerar på dörrljud, rörelse utanför fönstret eller besökare kan du:

- öka avståndet eller skärma av retningen så att hunden fortfarande kan tänka;
- belöna orientering tillbaka mot dig och lugn på en bestämd plats;
- träna på svaga, förutsägbara ljud innan du ökar svårigheten;
- ge hunden en paus om den inte kan ta belöning eller varva ned.

Målet är inte att stoppa all kommunikation utan att hunden kan avbryta, återhämta sig och komma till ro. Om just din hund börjar jaga, cirkla runt eller nafsa efter springande barn, cyklar eller andra snabba rörelser ska beteendet hanteras som ett konkret säkerhets- och träningsproblem, inte ursäktas med rasens bakgrund. Använd koppel eller avstånd medan ni tränar ett säkert alternativ.

Valpar behöver korta, positiva erfarenheter och mycket återhämtning. Öka belastning och svårighetsgrad med hundens ålder, kondition och trygghet. Hos en vuxen hund är förmågan att vila mellan aktiviteter minst lika viktig som hur långt den kan gå.

## Hälsa

Shetland sheepdog har flera väl dokumenterade hälsofrågor, framför allt kring ögon, och ett bra valpköp börjar med verifierbara resultat i stället för uttrycket ”friska linjer”. Be uppfödaren visa registrerade undersökningar och förklara varför just föräldrakombinationen har valts.

CEA, collie eye anomaly, är en medfödd förändring i ögats utveckling. Den lindrigare förändringen CRD bedöms normalt inte påverka synen, medan colobom kan göra det. Vissa CEA-förändringar syns lättast vid ögonundersökning av en ung valp och kan senare döljas av pigment. PRA är i stället en fortskridande näthinnesjukdom som kan leda till blindhet. Ett DNA-test svarar på om hunden har en viss testad genetisk variant; det visar inte alla ögonförändringar. I rasen finns mer än en form av PRA och även andra näthinnesjukdomar, så DNA-test och klinisk ögonundersökning svarar på olika frågor.

Det tidigare svenska hälsoprogrammet som krävde ett högst ett år gammalt ögonintyg före avel avslutades 2017. Rasklubbens RAS rekommenderar ögonundersökning av valpar, undersökning efter ett års ålder före avel och uppföljning av äldre avelshundar. Rekommendationer är inte samma sak som registreringskrav. Kontrollera SKK:s senaste regler och registrerade resultat inför köp eller avel.

MDR1, även kallad ABCB1, påverkar ett transportprotein som bland annat skyddar hjärnan från vissa ämnen. Mutationen har påvisats hos Shetland sheepdog och kan öka risken för allvarliga biverkningar av vissa läkemedel. Bara ett individuellt DNA-test visar den enskilda hundens status. Spara provsvaret och visa det för veterinären; ändra aldrig dos eller behandling utifrån en lista på nätet.

Skador i hasleden och annan ledproblematik finns också dokumenterade i rasens svenska avelsstrategi. Fråga om hälta, hasproblem och ledresultat hos föräldrar och äldre släktingar, men tolka inte ett enskilt röntgenresultat som en fullständig garanti.

Blue merle är en godkänd färg, men två hundar som bär merleanlag ska inte paras. Dubblering av anlaget medför risk för allvarliga defekter, bland annat i syn och hörsel. SKK har registreringsförbud för avkomma efter två merlefärgade shelties och särskilda regler för dold merle hos sobelfärgad avkomma.

## Historia och ursprung

Shetland sheepdog kommer från Shetlandsöarna och utvecklades ur små gårdshundar. Collie har dokumenterat korsats in, medan mycket annat om de tidiga anorna bygger på antaganden.

På öarna användes hundarna bland annat för att hålla får borta från odlingar och för att slå larm på gården. De beskrivs alltså inte främst som specialiserade vallhundar av modern typ. Den lilla storleken och tåliga pälsen passade ett kargt, blåsigt och fuktigt klimat där resurserna var begränsade.

Under 1800- och 1900-talen formades rasen mot en jämnare typ. Den brittiska kennelklubben erkände Shetland sheepdog 1914 och den första individen kom till Sverige 1930. Sheltien är en egen FCI-erkänd ras med egen standard, storlek och utveckling.

## Att leva med rasen

Shetland sheepdog kan fungera i barnfamilj, med andra djur och i lägenhet, men bara när den enskilda hundens temperament och hemmets vardag passar ihop. Storleken gör rasen praktisk, medan uppmärksamhet på ljud, behov av samarbete och variation i självförtroende kan vara mer avgörande än bostadens kvadratmeter.

I en barnfamilj ska en vuxen alltid övervaka samspelet. Barn behöver låta hunden äta, sova och dra sig undan i fred. Välj inte ras enbart på påståendet att den är ”bra med barn”; fråga efter hundens erfarenheter och föräldrarnas temperament.

Vid introduktion till katt eller annan hund ska mötena vara kontrollerade, med möjlighet till avstånd och separata viloplatser. Belöna lugnt beteende och förhindra jakt eller trängning medan relationen byggs. För smådjur krävs fysisk säkerhet även om hunden verkar vänlig.

Lägenhetsliv kan fungera om hunden får daglig aktivitet och kan vila trots trapphus, hiss och grannar. Bedöm ljudmiljön och fråga vilka valpar som återhämtar sig lätt efter nya intryck. En trädgård ersätter inte promenader, träning eller samvaro.

Ensamhet behöver tränas gradvis först när valpen känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta, odramatiska stunder och öka bara när hunden förblir lugn. En ensamhetstränad vuxen hund kan klara några timmar, men det finns stora individuella skillnader och en liten valp ska inte lämnas ensam. Om hunden skäller, vandrar, flåsar eller inte kan komma till ro behöver träningen backas och vardagen ordnas så att hunden inte lämnas över sin förmåga.

Rasen är ett starkt val för den som uppskattar en uppmärksam, träningsbar hund och är beredd att sköta päls, ljudträning och mental aktivering. Den passar sämre för den som söker en helt självständig hund, vill ha garanterat tyst vardag eller behöver lämna hunden ensam långa arbetsdagar.

Shetland sheepdog

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Shetland Sheepdog Club of the UK

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Norwegian Kennel Club

Shetland sheepdog är en liten till medelstor, smidig vallhund med tät dubbel päls och iögonfallande färger. Den är alert, känslig och mycket människoorienterad, knyter starka band till familjen, är reserverad mot främlingar, utmärker sig i hundsporter och behöver regelbunden pälsvård, dagliga promenader och mental stimulans.

kråkeslottets är en uppfödare av rasen Shetland sheepdog med bas i Luleå i Sverige.

kråkeslottets

## Snabbfakta

Bostonterrier är en liten amerikansk sällskapshund som ska vara vänlig, livfull och intelligent. Den är ofta social och arbetsvillig, men rasens korta nos gör andning och temperaturreglering till viktiga saker att kontrollera vid både valpköp och vardagsmotion.

- **Ursprung och användning:** USA; sällskapshund i FCI-grupp 9.
- **Storlek:** Rasstandarden delar in hundarna i tre viktklasser: under 6,8 kg, 6,8–9 kg och 9–11,3 kg. Den anger ingen officiell mankhöjd.
- **Päls:** Kort, slät och lättskött.
- **Aktivitet:** En pigg hund som behöver fysisk och mental aktivering varje dag, men mängden måste anpassas efter individens andning, ålder, kondition och väder.
- **Viktigt före köp:** Be att få se föräldrarnas resultat för andning, ögon, patella och DNA-status för tidig juvenil katarakt.

## Utseende och päls

Bostonterriern ska vara kompakt, välbalanserad och rörlig utan att någon kroppsdel blir överdriven. Huvudet är kort, men nospartiet får enligt rasstandarden inte vara längre än en tredjedel av skallens längd. Näsborrarna ska vara öppna, ögonen får inte vara överdrivet framträdande och den korta svansen ska vara medfödd.

Godkända färger är tigrerad, seal eller svart med vita tecken. De vita tecknen är en viktig del av rasens uttryck, men färg och symmetri säger inget om hundens hälsa. Funktion är viktigare: hunden ska kunna andas obehindrat, röra sig fritt och sluta ögonlocken ordentligt.

Den korta, tätt liggande pälsen kräver normalt lite arbete. Borsta och bada vid behov, och kontrollera regelbundet klor, tänder, öron och ögon.

## Temperament och personlighet

Bostonterriern ska vara vänlig, livfull och intelligent, och många individer söker gärna kontakt med människor och vill vara med i vardagen. Det är ändå ingen garanti för att varje hund är trygg med barn, främmande hundar eller nya miljöer.

Arv, tidiga erfarenheter, hälsa och träning påverkar hur en enskild hund blir. Fråga därför uppfödaren hur föräldradjuren fungerar i vardagen: hur de återhämtar sig efter något oväntat, möter människor, hanterar andra hundar och kopplar av hemma. Träffa om möjligt tiken och se hur hon beter sig i en vanlig situation, inte bara när valparna är uppspelta.

Rasen kan vara både lekfull och fokuserad. Belöningsbaserad träning med tydliga pauser brukar passa bättre än hårda korrigeringar eller långa, upprepade pass. Lär tidigt in lugn, hantering av ögon och tassar, inkallning och att kunna vänta utan att stressa upp sig.

## Träning och motion

En bostonterrier behöver röra sig och använda huvudet varje dag, men det finns inget säkert minutantal som passar alla. Variera promenader med nosarbete, korta träningspass, lek och lugn återhämtning. En frisk hund med god andningsfunktion kan uppskatta flera hundsporter, medan en hund som låter eller arbetar hårt med andningen behöver veterinärbedömning och anpassad aktivitet.

Bedöm motionen efter hur hunden andas och återhämtar sig, inte efter hur gärna den fortsätter. Avbryt och låt hunden komma till en sval plats om andningen blir tydligt bullrig eller ansträngd, om den tappar tempo, får svårt att återhämta sig eller verkar ovanligt varm. Blåaktiga slemhinnor, svaghet, kollaps eller uttalad andnöd kräver akut veterinärvård.

Kortnosiga hundar är extra känsliga för värme eftersom de har svårare att kyla sig genom att hässja. Motionera därför under svalare delar av dagen, erbjud vatten och undvik hård aktivitet i varmt eller fuktigt väder. Övervikt ökar belastningen på luftvägar och leder, så följ hundens hull snarare än enbart siffran på vågen.

## Hälsa

De viktigaste hälsokontrollerna hos bostonterrier gäller andning, ögon, patella och tidig juvenil katarakt. Be om faktiska undersökningsresultat för båda föräldradjuren; ett piggt intryck eller tyst andning under ett kort möte ersätter inte dokumentation.

BOAS är ett samlingsnamn för andningsbesvär som kan uppstå när en kort nos och mjukdelarna i nos och svalg begränsar luftflödet. Snarkning är därför inte automatiskt ett harmlöst rasdrag. Var uppmärksam på andningsljud i vila, ansträngd inandning, dålig uthållighet, lång återhämtning, sömnstörning, värmekänslighet eller svimning.

RFG Scheme är en standardiserad veterinärundersökning av andningen. Hunden bedöms före och efter tre minuters rörelse i raskt tempo och får grad 0–3. Grad 0 betyder att hunden för närvarande är kliniskt opåverkad; grad 2–3 innebär kliniska besvär. Resultat från hundar som är minst 24 månader registreras centralt, medan yngre hundars resultat anges som preliminära.

Sedan maj 2026 kan RFG-resultat för bostonterrier registreras centralt hos SKK, men undersökningen är i dagsläget inte ett krav före avel för rasen. Det ska inte blandas ihop med SKK:s generella avelsrekommendation, som i första hand anger grad 0, eller med rasklubbens villkor för valphänvisning.

Ögonen är relativt stora och exponerade. Om hunden plötsligt kisar, håller ett öga stängt, gnider med tassen eller får ett rött, rinnande eller grumligt öga ska veterinär kontaktas snabbt; ögonsmärta betraktas som akut. Tidig juvenil katarakt är en recessivt nedärvd sjukdom som drabbar båda ögonen och kan leda till blindhet tidigt i livet. DNA-test kan visa om hunden är fri från anlaget, bär på ett sjukdomsanlag eller har fått anlaget från båda föräldrarna. En parning mellan två bärare kan ge genetiskt drabbade valpar och ska därför undvikas.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt läge, förekommer också i rasen. Svenska Bostonterrierklubben begär uppgifter om senaste ögonlysning, patellaresultat och DNA-test eller intyg på att hunden är fri från anlaget för juvenil katarakt genom härstamning när en kull ska få valphänvisning. Det är värdefull köparinformation, men ska inte beskrivas som bindande registreringskrav för alla kullar.

## Historia och ursprung

Bostonterriern utvecklades i och omkring Boston i Massachusetts under senare delen av 1800-talet. Målinriktad avel tog form ungefär mellan 1870 och 1890, men de tidiga korsningarna är inte fullständigt dokumenterade. Rasen kan därför beskrivas som framavlad ur dåtidens bulldogg- och terriertyper, men det går inte att säkert ange en exakt blandning.

American Kennel Club erkände rasen 1893. Med tiden utvecklades den från tyngre föregångare till den mindre, eleganta sällskapshund som dagens rasstandard beskriver. I dag är bostonterriern en internationellt erkänd ras med USA som ursprungsland.

## Att leva med rasen

Bostonterrier kan fungera i lägenhet såväl som i hus, men bostadens storlek avgör inte om vardagen blir bra. Hunden behöver daglig fysisk och mental aktivering, möjlighet att vila ostört och träning i att vara lugn när inget händer. Skällande och ljudkänslighet varierar mellan individer; fråga hur föräldradjuren fungerar i hemmiljö om tyst boende är viktigt.

Ensamhet måste läras in gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och även vuxna hundar skiljer sig mycket åt i vad de klarar utan oro. Börja med mycket korta, lugna separationer och öka bara när hunden kan koppla av. För hundar som hålls i Sverige anger Jordbruksverket att de ska aktiveras fysiskt och mentalt varje dag och bör rastas minst var sjätte timme dagtid; valpar och äldre hundar behöver komma ut oftare.

Med barn är vuxennärvaro och en fredad viloplats viktigare än rasens rykte som familjehund. Barn ska inte lyfta hunden, dra i öron eller närma sig när den äter eller sover. Kontakt med katter och andra hundar bör introduceras lugnt och kontrollerat. Tidigare erfarenheter och individens beteende väger tyngre än rasnamnet.

Inför köp, be uppfödaren visa:

- båda föräldrarnas RFG-resultat och hur gamla de var vid undersökningen;
- senaste ögonlysning och patellaresultat;
- registrerad DNA-status för tidig juvenil katarakt och hur parningen är planerad utifrån den;
- hur nära släktingar fungerar vad gäller andning, ögon, knän och vardagstemperament;
- hur valparna vänjs vid hantering, vila, olika underlag, människor och vanliga ljud.

Det ger ett bättre beslutsunderlag än löften om att rasen alltid är lätt, tyst eller problemfri.

Bostonterrier

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Bostonterrier är en liten, robust och människoorienterad sällskapshund med kvadratiskt format och kort, frackfärgad päls. Den är gladlynt, kärleksfull och anpassningsbar, och trivs både med lek och lugna stunder tillsammans med familjen. Pälsvården är enkel, men den korta nosen och de framträdande ögonen kräver extra hälsokontroll.

## Snabbfakta

Fransk bulldogg är en liten, kraftig och social sällskapshund från Frankrike. Den ska vara livlig och aktiv, men den korta skallen och det korta nospartiet medför risk för andningsproblem och sämre temperaturreglering. Den som överväger rasen behöver därför bedöma funktion och dokumenterad hälsa lika noggrant som temperament och utseende.

- **Rasgrupp och användning:** FCI grupp 9, sällskapshund
- **Mankhöjd:** hanar 27–35 cm, tikar 24–32 cm
- **Vikt:** hanar 9–14 kg, tikar 8–13 kg
- **Päls:** kort, slät och utan underull
- **Färger i rasstandarden:** fawn, tigrerad och skäck, med de teckningar som standarden beskriver
- **Idealtemperament:** social, livlig, lekfull och tillgiven
- **Viktig svensk hälsokontroll:** RFG-Scheme är obligatoriskt före avel inom SKK sedan den 1 januari 2025

Rasen är inget självklart val för den som söker en hund med låga vårdbehov. En fransk bulldogg ska kunna röra sig ledigt och andas fritt även under rörelse. Hörbar eller ansträngd andning är inte en charmig eller normal rasdetalj.

## Utseende och päls

Fransk bulldogg ska vara kompakt och muskulös utan att bli tung, orörlig eller överdriven. Kroppen är något längre än mankhöjden, huvudet är brett och de upprättstående så kallade fladdermusöronen är ett tydligt kännetecken. Helheten ska fungera i rörelse: öppna näsborrar, tillräcklig noslängd, fria steg och en kropp som inte hindrar hunden från att vara aktiv är viktigare än ett extremt utseende.

Rasstandarden anger olika mått för könen. Hanar ska vara 27–35 cm höga och väga 9–14 kg, medan tikar ska vara 24–32 cm och väga 8–13 kg. Siffrorna är inte en målvikt för varje individ. Lämpligt hull bedöms utifrån hundens byggnad, muskelmassa och fettlager; övervikt belastar andning, leder och rygg.

Pälsen är kort, slät, mjuk och glänsande och saknar underull. Fällningen hanteras normalt med enkel borstning efter behov. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron, tänder och hud. Ansiktsveck ska hållas rena och torra, men skötseln bör styras av hur huden faktiskt ser ut. Rodnad, lukt, vätska, klåda eller ömhet är skäl att söka rådgivning, inte att bara rengöra oftare.

Rasstandardens färger är fawn, tigrerad och skäck. Blått och merle ingår inte bland de godkända färgerna. En valp som marknadsförs med ”sällsynt färg” bör bedömas efter samma viktiga underlag som alla andra: registrering, andningsfunktion, föräldradjur och uppfödarens avelsarbete.

## Temperament och personlighet

Fransk bulldogg ska enligt rasstandarden vara social, livlig, lekfull och tillgiven. Många individer söker gärna kontakt och uppskattar att delta i familjens vardag. Rasen kan lära sig snabbt, men självständighet och envishet gör att tydliga rutiner och bra belöningar ofta fungerar bättre än upprepningar och hårda korrigeringar.

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte varje hund. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, smärta, miljö och träning påverkar hur en individ beter sig. En hund som har svårt att andas eller är obekväm i hud, rygg eller leder kan också få sämre tålamod och återhämtning. Bedöm därför temperament tillsammans med fysisk funktion.

BPH visar hur en viss hund reagerade under en standardiserad beteendebeskrivning. Det är inget godkänd-eller-underkänd-test och ingen garanti för valpens framtida personlighet. Den äldre svenska BPH-analysen omfattade bara en liten andel av de svenskfödda hundarna. För en valpköpare är det därför mer värdefullt att möta tiken och fråga hur föräldrar och nära släktingar hanterar främmande människor, hundmöten, oväntade ljud, kroppshantering, aktivitet och vila.

Rasen kan fungera för en påläst förstagångsägare som är beredd på belöningsbaserad träning, daglig aktivitet och möjliga veterinärbehov. Den passar sämre när valet främst bygger på liten storlek, ett visst utseende eller antagandet att en kortnosig hund automatiskt behöver mycket lite motion.

## Träning och motion

En fransk bulldogg behöver dagliga promenader, nosarbete, lek och vardagsträning, men det finns ingen motionsmängd i minuter som passar alla. Ålder, kondition, väder och framför allt hundens andning och återhämtning avgör vad som är lämpligt. Avkylning genom flåsning är mindre effektiv hos kortnosiga hundar, så samma aktivitet kan vara lätt en sval dag och olämplig i värme.

Planera hellre flera hanterbara aktiviteter än ett långt pass som måste fullföljas. Låt hunden nosa, gå i lugnt varierad terräng och använda huvudet genom sök och enkla problemlösningar. Bygg kondition gradvis och följ hunden under hela aktiviteten. Tempot ska sänkas eller passet avbrytas om andningen blir tydligt bullrig eller mödosam, näsborrarna dras ihop, hunden använder magen kraftigt för att andas, släpar efter eller inte återhämtar sig normalt. Uttalad andnöd, blåaktiga slemhinnor, vinglighet, kollaps eller medvetslöshet kräver omedelbar veterinärkontakt.

Under varma dagar behöver promenader flyttas till svalare tider, tempot minskas och hunden ha tillgång till skugga, vatten och en sval viloplats. Lämna aldrig hunden i en varm bil eller annat instängt utrymme. En hund som återkommande får problem vid måttlig aktivitet eller värme behöver veterinärbedömning; lösningen är inte bara att undvika all motion.

Prioritera kontakt, lugn koppelgång, inkallning, att avbryta lek, att koppla av och att acceptera kontroll av mun, öron, hudveck, tassar och klor. Träna ensamhet i mycket små steg när hunden redan är trygg hemma. Belöningsbaserade metoder gör uppgiften tydlig och underlättar nödvändig hantering.

## Hälsa

Det viktigaste hälsoproblemet att förstå hos fransk bulldogg är BOAS, brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom. Det uppstår när utrymmet i det förkortade nospartiet och svalget inte räcker till för mjukdelarna. Följden kan bli bullrig eller ansträngd andning, låg uthållighet, sömnstörningar och svårigheter att reglera kroppstemperaturen.

RFG-Scheme är en veterinärundersökning som bedömer andningsfunktionen före och efter tre minuters rask rörelse och graderar resultatet från 0 till 3. Inom SKK gäller sedan den 1 januari 2025 ett hälsoprogram på nivå 2 för fransk bulldogg: hundar som används i avel ska ha ett resultat före parning. Ett officiellt resultat kan registreras från 24 månaders ålder och får inte vara äldre än två år vid parningen. Grad 0 rekommenderas; hundar med grad 2 eller 3 ska inte användas i avel enligt SKK:s regler. En hund som har opererats i luftvägarna kan inte testas inom programmet.

Ett RFG-resultat beskriver hundens status vid undersökningen och minskar inte behovet av egna observationer. Det är ingen livslång garanti och säger inte heller allt om andra hälsorisker. Inför valpköp bör du be om föräldrarnas registrerade namn, undersökningsdatum och faktiska RFG-grad. Se helst föräldradjuren både i vila och efter normal rörelse: andningen ska vara fri, återhämtningen rimlig och näsborrarna öppna. Acceptera inte ”testad” eller ”veterinärbesiktigad” som ersättning för det registrerade resultatet.

Andra belagda riskområden är allergi och hudbesvär, problem i rygg, skelett och leder inklusive patellaluxation samt skador på de framträdande ögonen. Det betyder inte att varje hund drabbas. Fråga om återkommande hudproblem, hälta, ryggsmärta och ögonskador hos föräldrar och nära släktingar. Rasklubben rekommenderar också valpköpare att fråga om patella, hjärta och de vuxna hundarnas andning; detta ska skiljas från det formella RFG-kravet.

Kontakta veterinär vid återkommande andningsljud, tydlig motions- eller värmeintolerans, sömnproblem på grund av andningen, hud som luktar eller gör ont, återkommande hälta, ryggsmärta eller ett rött, rinnande eller smärtande öga. Tidig bedömning är bättre än att vänta på att ett problem ska bli ”typiskt för rasen”.

## Historia och ursprung

Fransk bulldogg formades som ras i Paris under slutet av 1800-talet. Den första rasklubben bildades i Paris 1880, den första hunden registrerades 1885 och den första rasstandarden fastställdes 1898. Samma år erkände den franska kennelklubben rasen.

Rasen utvecklades som sällskapshund och fick den kompakta kroppen, det breda huvudet och de upprättstående fladdermusöron som fortfarande kännetecknar standarden. Fransk bulldogg visades i Sverige första gången 1913. Den historiska typen förklarar dagens utseende, men modern avel ska inte förstärka drag så långt att andning, ögon, rygg, svans eller rörelse påverkas negativt.

## Att leva med rasen

Fransk bulldogg kan bo i lägenhet eller hus, eftersom bostadens storlek i sig inte avgör om vardagen fungerar. Det avgörande är att hunden får daglig aktivitet, kan vila ostört och har en trygg, sval miljö. I lägenhet behöver ljud i trapphus och utanför fönster tränas bort från början, och tillgången till hiss eller många trappor kan få praktisk betydelse om hunden får ont eller har svårt att andas.

Med barn gäller samma säkerhetsregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet. Barn ska inte störa hunden när den äter eller vilar, klättra på den eller fortsätta när den försöker gå undan. Ordna en skyddad viloplats och lär både barn och hund lugna umgängesformer. Liten kropp och lekfullt temperament gör inte en individ automatiskt barnsäker.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och deras erfarenheter. Gör introduktioner gradvis, med möjlighet att skilja djuren åt och utan att tvinga fram närkontakt. Socialisering kan förbättra förutsättningarna men garanterar inte att alla kombinationer fungerar. Var särskilt uppmärksam på stress, resursförsvar och om den andra hundens lek blir för fysisk för en individ med nedsatt andningskapacitet.

Ensamhet behöver tränas stegvis från mycket korta stunder. Öka först när hunden kan vara lugn, och använd gärna en kamera för att upptäcka oro eller skällande som inte märks när du kommer hem. Rasen ska inte väljas med planen att regelbundet lämnas ensam större delen av dagen.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på följande frågor:

- Kan vi välja fri andning och funktion före ett extremt utseende eller en ovanlig färg?
- Kan vi kontrollera föräldrarnas identitet, RFG-grad och undersökningsdatum i stället för att nöja oss med muntliga besked?
- Kan vi anpassa aktivitet efter värme och dagsform utan att göra hunden passiv?
- Har vi tid och ekonomi att hantera de veterinärbehov som kan följa med rasens kroppsform?

Om svaren är ja och uppfödaren kan visa öppna, kontrollerbara resultat kan fransk bulldogg vara en livlig och nära sällskapshund. Det viktigaste urvalet är inte det mest extrema huvudet eller den ovanligaste färgen, utan en hund som kan andas, röra sig, återhämta sig och leva ett aktivt vardagsliv.

Fransk bulldogg

The French Bulldog Club of England

Société Centrale Canine (France)

The Kennel Club (United Kingdom)

Fransk bulldogg är en liten, muskulös sällskapshund med kort päls och fladdermusliknande öron. Den är tillgiven, människoorienterad och lekfull men ändå lugn inomhus, vilket gör den väl lämpad för lägenhetsliv. Den behöver måttlig, noggrant anpassad motion, regelbunden skötsel av hud, öron och klor samt uppmärksamhet på andning och vikt.

## Snabbfakta

Grand danois är en mycket stor tysk hundras som framför allt hålls som sällskapshund. Den förenar kraft med en elegant kroppsbyggnad och ska enligt rasstandarden vara vänlig, tillgiven och trygg. Storleken påverkar hela hundägandet: vardagslydnad, bil, bostad, veterinärbesök och kostnader kräver mer planering än med en mindre hund.

- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 2, schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar
- **Användning:** sällskaps-, vakt- och skyddshund enligt rasstandarden; i dag främst sällskapshund
- **Mankhöjd:** hanar minst 80 cm och helst högst 90 cm; tikar minst 72 cm och helst högst 84 cm
- **Päls:** mycket kort, tät, åtliggande och blank, utan underull
- **Mentalitet:** vänlig, kärleksfull och trogen; kan vara reserverad mot främmande människor
- **Viktigt för köparen:** fråga om HD-resultat, hjärtundersökningar i släkten och förekomst av magsäcksomvridning

Rasstandarden anger ingen bestämd vikt. Viktuppgifter i rasguider ska därför ses som ungefärliga och får inte ersätta en bedömning av hundens hull, proportioner och hälsa.

## Utseende och päls

Grand danois är hög, kraftfull och nästan kvadratisk i kroppen, men ska inte se tung eller klumpig ut. Hanar ska vara särskilt nära kvadratiska proportioner, medan tikar får vara något längre. Huvudet är långt och tydligt format, öronen är naturligt hängande och helheten ska ge ett balanserat intryck av styrka och elegans.

Den aktuella rasstandarden delar in färgerna i tre varianter: gul eller tigrerad; harlekin, merle eller svart; samt blå. Merle ingår alltså i den nuvarande standarden, något som äldre rasbeskrivningar inte alltid speglar. Det finns detaljerade krav för varje färg, men en valpköpare bör lägga större vikt vid hälsa, mentalitet och en hållbar kroppsbyggnad än vid en viss teckning.

Pälsen är lättskött men inte underhållsfri. En mjuk borste eller gummiborste tar bort lösa hår, särskilt under vår och höst när fällningen ofta märks mer. Bada när hunden faktiskt behöver det och kontrollera samtidigt hud, klor, tassar, tänder och hängande öron. Den korta pälsen saknar underull, så hunden kan behöva skydd i kallt, blåsigt eller vått väder. Anpassa efter individ, aktivitet och väder i stället för efter en fast temperaturgräns.

## Temperament och personlighet

En rastypisk grand danois ska vara vänlig, tillgiven, självsäker och lätt att vägleda. Den får vara avvaktande mot främlingar men ska inte vara aggressiv. Många söker rasen för dess nära kontakt med familjen, men etiketten ”snäll jätte” är ingen garanti för hur en enskild hund beter sig.

Storleken förstärker både goda och dåliga vanor. En hund som drar i kopplet, hoppar upp eller rusar mot en besökare blir svår att hantera även om avsikten är vänlig. Tidig träning i lugna hälsningar, koppelgående, inkallning, väntan och frivillig hantering är därför grundläggande säkerhet, inte bara vardagsfiness. Rasen ska vilja samarbeta och passar bäst med konsekvent, belöningsbaserad träning. Hårda metoder riskerar att skapa osäkerhet och kan inte ersätta genomtänkt träning.

Mentaliteten varierar mellan individer och släktlinjer. Träffa helst valpens mamma och andra nära släktingar, fråga hur de fungerar med främmande människor och i nya miljöer och be att få se resultat från officiella mentalbeskrivningar om sådana finns. Tidigare hundvana är en fördel, särskilt för den som inte har tränat en mycket stor hund förut.

## Träning och motion

Grand danois behöver daglig rörelse och mental aktivering, men mängden ska anpassas efter ålder, hälsa, kondition och hur hunden återhämtar sig. Det finns ingen väl underbyggd minutregel som passar alla vuxna hundar eller valpar. Regelbundna promenader, möjlighet att nosa och röra sig i varierad terräng samt korta träningspass ger en bättre grund än sporadiska hårda pass.

Valpen växer länge och ska varken överbelastas eller hållas passiv. Låt den bygga koordination och styrka genom fri, kontrollerad rörelse och successivt längre promenader. Begränsa upprepade hopp, tvära stopp, långa löp- eller cykelpass och vild lek på hala golv medan kroppen utvecklas. Hur snabbt belastningen kan ökas beror på individen; rådgör med veterinär eller fysioterapeut om valpen är halt, stel eller återhämtar sig dåligt.

En storvuxen valp behöver ett komplett foder avsett för tillväxt hos stora eller mycket stora raser. Målet är en jämn tillväxt och ett slankt, hälsosamt hull, inte att valpen ska växa så fort som möjligt. Ge inte extra kalcium eller andra mineraler ovanpå ett komplett foder utan veterinärens råd. Hos mycket stora raser kan skelettet fortsätta mogna till omkring 15–16 månaders ålder, men tiden varierar mellan individer.

Prioritera färdigheter som gör den vuxna hunden hanterbar: att stå still, gå på våg, acceptera kloklippning och undersökning, lämna föremål och kunna passera människor och hundar utan att kasta sig fram. Nosarbete, vardagslydnad och problemlösning ger mental stimulans utan att kroppen behöver utsättas för hög belastning.

## Hälsa

Grand danois har flera hälsorisker som en köpare behöver diskutera öppet med uppfödaren, framför allt magsäcksomvridning, dilaterad kardiomyopati och höftledsdysplasi. Rasen lever också i genomsnitt kortare än många mindre hundraser. Siffror för livslängd bygger dock på en viss grupp hundar och kan inte förutsäga hur länge en enskild hund lever.

**Magsäcksomvridning, GDV, är ett akut och livshotande tillstånd.** Åk omedelbart till veterinär om hunden upprepade gånger försöker kräkas utan att något kommer upp, blir orolig, dreglar, får en svullen buk, blir svag eller kollapsar. Vänta inte för att se om symtomen går över. Orsakerna är flera och inte helt klarlagda, så ingen utfodringsrutin kan lova att förebygga tillståndet. Fråga uppfödaren om drabbade nära släktingar och gör i förväg upp en plan för vilket djursjukhus som kan ta emot akut. Förebyggande gastropexi kan diskuteras med veterinär. Ingreppet minskar risken att magsäcken roterar men hindrar inte att den kan utvidgas.

**Dilaterad kardiomyopati, DCM, kan finnas innan hunden visar tydliga symtom.** Hjärteko, EKG eller långtids-EKG och ibland blodmarkörer kan ingå i en veterinär hjärtutredning. Ett normalt resultat beskriver läget vid undersökningen och är ingen livslång garanti. Fråga vilka hjärtundersökningar föräldrar och äldre släktingar har gjort, vid vilken ålder de gjordes och om plötsliga dödsfall eller DCM förekommer i familjen.

**De svenska HD-kraven måste skiljas från rasklubbens rekommendation.** För att valparna ska kunna registreras hos SKK måste båda föräldrarna ha ett officiellt HD-resultat före parning; grand danois röntgas tidigast vid 18 månaders ålder. SKK:s allmänna regler förbjuder avel med grad E och tillåter grad D endast tillsammans med A eller B. Hundar med kliniska besvär av HD ska inte användas i avel. Svenska Grand Danois Klubben rekommenderar dessutom att avelsdjuren är HD-fria. Be därför att få se de faktiska resultaten i stället för att nöja dig med formuleringen ”hälsotestad”.

SKK uppmärksammar också tonsillit i rasen. Vid bedömning granskas bland annat lösa ögonkanter, bristfälliga tassar, hur fram- och bakbenen är byggda, överdrivna rasdrag och mentalitet. En ansvarsfull uppfödare kan förklara både styrkor och problem i sin linje och hur äldre släktingar har mått.

## Historia och ursprung

Grand danois är en tysk ras trots det franskklingande namnet som används i Sverige och flera andra länder. I rasens hemland heter den Deutsche Dogge, medan det engelska namnet är Great Dane.

Den officiella rashistoriken beskriver föregångare som bullenbeisser samt jakt- och vildsvinshundar av en typ mellan den tunga mastiffen och den snabbare vinthunden. I Berlin samlades domare och uppfödare 1878 för att förena de olika benämningarna under namnet Deutsche Dogge. Den första rasstandarden fastställdes 1880 och den tyska rasklubben bildades 1888.

Organiserad avel i Sverige började 1908. Äldre berättelser för rasens historia mycket längre tillbaka, men påståenden om exempelvis keltiska stridshundar eller en obruten linje från antiken är betydligt svårare att belägga. De dokumenterade tyska milstolparna ger en säkrare bild av hur den moderna rasen formades.

## Att leva med rasen

Grand danois kan bo i lägenhet om den får rätt motion, vila och träning, men bostaden och vardagen måste fungera för en hund i jätteformat. Ett hus med stor tomt ersätter inte promenader och samvaro, och en liten bostad är inte automatiskt olämplig. Gå i stället igenom de praktiska frågorna före köp.

Finns det plats för en stor, stadig bädd där hunden kan ligga ostört? Är golven halksäkra? Ryms hunden säkert i bilen, och kan den gå in via ramp om den blir gammal eller skadad? Fungerar vardagen om hissen stannar och ni måste ta trapporna? Hur tar två vuxna en sjuk hund till veterinär om den inte kan gå själv? Svar på de frågorna säger mer än bostadens adress.

Rasen kan fungera i en barnfamilj, men hundens vänliga avsikt tar inte bort den fysiska risken. En ung eller uppspelt grand danois kan välta ett litet barn utan att mena det. Hund och små barn ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där barnen lämnar den i fred. En vuxen måste ansvara för promenader och hantering.

Samma försiktighet gäller andra djur. Det går inte att lova att en viss grand danois fungerar med katt eller andra hundar. Gör introduktioner gradvis, hindra jaktbeteenden och alltför hård lek och ge katten hundfria ytor och höga flyktvägar. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt och säkert.

En ensamhetstränad vuxen hund kan ofta vara själv några timmar, men individer skiljer sig mycket åt och en liten valp kan inte lämnas ensam. Börja när valpen är trygg hemma, öka tiden stegvis och planera hundvakt eller annan lösning om arbetsdagen är längre än hunden klarar. När en mycket stor hund blir orolig märks det snabbt i hemmet, så ensamhet är något som ska tränas och följas upp – inte antas fungera på grund av rasen.

Grand danois

The Great Dane Club of Germany (Deutscher Doggen-Club 1888 e.V.)

The Great Dane Club of UK

The Danish Kennel Club (Dansk Kennel Klub)

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Grand danois är en enorm och elegant hund, en av de högsta raserna. Den användes tidigare för vildsvinsjakt och som vakthund på stora gods, men är numera en lojal och människoorienterad sällskapshund. Den är lugn inomhus och har måttligt motionsbehov, men kräver gott om utrymme, genomtänkt träning, noggrann hälsovård och nära dagligt umgänge.

## Snabbfakta

Engelsk bulldogg är en brittisk, FCI-erkänd sällskapshund i grupp 2. Det är en kompakt och kraftig hund, men rasens typ får aldrig uppnås på bekostnad av fri andning, sund rörelse eller friska ögon och hud.

- **Ursprung:** Storbritannien
- **Användning:** Sällskapshund
- **Officiell vikt:** cirka 25 kg för hanar och 23 kg för tikar
- **Mankhöjd:** den aktuella FCI-standarden anger ingen officiell höjd
- **Päls:** kort, slät och tätt åtliggande
- **Rasideal:** alert, modig, lojal, pålitlig och tillgiven
- **Viktigast vid valpköp:** kontrollera dokumenterad andningsfunktion och se hur föräldradjuren andas, rör sig och återhämtar sig

Rasen kan passa den som vill ha en social sällskapshund som gärna är nära sin familj och som är beredd att välja uppfödare mycket noggrant. Den passar sämre för den som söker en hund för hård fysisk träning eller inte kan anpassa vardagen efter värme och hur hunden andas.

## Utseende och päls

Engelsk bulldogg ska vara låg, bred, muskulös och kompakt utan att se överdriven ut. Huvudet är stort i förhållande till kroppen, men rasstandarden är tydlig med att huvudet inte får störa hundens balans eller rörelse. Andningsbesvär är inte ett önskvärt rasdrag.

Nosen ska vara svart, bred och ha stora, öppna näsborrar. Ansiktet får ha fina rynkor, men inte så mycket hud att ögon, nos eller andning påverkas. Ögonen ska vara fria från tydliga problem. Svansen är naturligt kort, men ska inte vara inåtvänd eller så hårt åtsittande att huden eller hundens möjlighet att göra ifrån sig påverkas. Rörelserna ska vara sunda och obehindrade.

Pälsen är kort, slät och lätt att hålla ren. Godkända färger omfattar bland annat tigrerat, rött i olika nyanser, fawn, ljust gulbrunt, vitt och skäck. Svart, svart med tanteckning och avpigmenterad nos hör inte till rasstandardens önskade färger.

Pälsvården är enkel, men hudveck kräver uppmärksamhet. Kontrollera ansiktsveck och eventuella veck vid svansen, rengör när det behövs och torka huden ordentligt. Rodnad, lukt, fukt, klåda eller ömhet är skäl att kontakta veterinär i stället för att bara öka rengöringen. Vänj hunden tidigt vid att du undersöker hud, ögon, öron, tassar, tänder och svans.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en alert, modig, lojal och tillgiven hund, men temperamentet varierar mellan individer och linjer. En engelsk bulldogg kan vara mycket människonära och social, samtidigt som dess styrka och intensitet ibland uppfattas som burdus eller påstridig.

Bedöm därför den enskilda hunden, inte bara rasbeskrivningen. Träffa om möjligt valpens mamma och andra vuxna släktingar i en vanlig miljö. De ska kunna möta människor utan överdriven rädsla eller oprovocerad aggressivitet och kunna varva ned efter aktivitet.

Med barn är vuxnas närvaro avgörande. Hunden behöver en ostörd viloplats, och barn ska lära sig att inte klättra på den, störa sömn eller hantera ansiktsveck och svans. En kraftig bulldogg kan välta ett litet barn av misstag även om avsikten är vänlig.

Samma försiktighet gäller andra djur. Vissa individer lever fint med hundar eller katter, men rasnamnet garanterar inte kompatibilitet. Tidig socialisering, lugna introduktioner och möjlighet att skilja djuren åt i början är mer användbart än generella löften om att rasen alltid fungerar med andra.

## Träning och motion

Engelsk bulldogg behöver daglig rörelse och mental stimulans, men rätt mängd avgörs av hundens andning, hur den klarar värme och hur snabbt den återhämtar sig – inte av ett fast antal minuter. Lugn vardagslydnad, nosarbete, problemlösning och promenader i hundens tempo ger bra aktivitet. Målet är inte att göra hunden helt uttröttad.

Träna vänligt, tydligt och konsekvent. Korta pass med belöningar som hunden uppskattar gör det lättare att behålla fokus. Prioritera följsamhet, inkallning, hantering och förmågan att koppla av. Hunden är stark för sin storlek, så koppelvana och lugna hälsningar bör läras in tidigt.

Anpassa motionen efter väder och underlag. Vid värme eller hög luftfuktighet kan en kortskallig hund få svårare att kyla sig. Avbryt om hunden får tydliga andningsljud, börjar arbeta kraftigt med magen, andas med öppen mun utan att återhämta sig, nickar med huvudet i takt med andningen, sackar efter eller verkar ovanligt trött. Kollaps, svimning, blåaktiga eller mycket bleka slemhinnor och uttalad andnöd kräver akut veterinärvård.

En frisk individ ska kunna promenera, leka och utforska utan att andningen blir ett hinder. Snarkningar, rosslingar och lång återhämtning ska inte avfärdas som charmiga egenheter.

## Hälsa

Andningsfunktionen är den viktigaste rasspecifika hälsofrågan. BOAS, brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom, kan påverka hundens möjlighet att leka, äta, sova, motionera och reglera kroppstemperaturen. Risken hänger samman med den korta skallen och de mjukdelar som ska rymmas i luftvägarna. Alla engelska bulldoggar är inte lika påverkade, och graden kan förändras med ålder, hull och andra individuella faktorer.

I Sverige omfattas rasen av SKK:s hälsoprogram RFG-S. För valpkullar som ska registreras måste båda föräldradjuren ha genomfört en officiell RFG-S-undersökning före parning. Hunden ska vara minst 24 månader vid den officiella undersökningen, och intyget får inte vara äldre än 24 månader vid parningen. Undersökningen omfattar bland annat näsborrar, hull, hjärta och lungor samt ett tre minuter långt gångtest i rask takt med bedömning före och efter belastning.

RFG-S graderar andningsfunktionen från 0 till 3. Grad 0 och 1 innebär att hunden bedöms vara kliniskt opåverkad, medan grad 2 och 3 innebär att den är kliniskt påverkad av BOAS. Hundar med grad 2 eller 3, eller med kraftigt knipna näsborrar, får inte användas i avel enligt SKK:s regler. Ett testresultat är en viktig kontrollpunkt, inte en livslång garanti; BOAS kan utvecklas och därför kan en hund behöva undersökas igen.

Be uppfödaren visa föräldrarnas aktuella resultat och kontrollera dem själv i SKK Hunddata eller Avelsdata. Titta också på hundarna i vila och efter lugn rörelse: andningen ska vara tyst och obesvärad, näsborrarna öppna och återhämtningen rimlig. Operationer i luftvägarna hos hunden eller dess nära släktingar är viktig information. En hund som har opererats för att vidga luftvägarna kan inte få ett officiellt RFG-S-resultat.

SKK:s särskilda domaranvisningar lyfter även rörelser, hud, ögon och svans. Leta efter en hund som rör sig obehindrat, har friska ögon utan irritation, hud utan inflammerade veck och en svans som går att hålla ren och som inte sitter hårt över ändtarmsöppningen. Håll hunden i sunt hull, eftersom övervikt kan förvärra andningsbelastningen. Sök veterinär vid nya andningsljud, sämre ork, värmekänslighet, återkommande hudbesvär, ögonirritation, hälta eller problem kring svansen.

## Historia och ursprung

Den engelska bulldoggens dokumenterade historia är knuten till Storbritannien. Benämningen bulldog finns belagd från 1630-talet, och hundtypen användes tidigare vid tjurhetsning. När sådana djurkamper förbjöds 1835 förändrades rasens användning och utveckling.

Bulldoggen visades på hundutställning från omkring 1860. Under övergången från kamphund till sällskaps- och utställningshund förändrades även det eftersträvade temperamentet mot den tillgivna och pålitliga hund som dagens rasstandard beskriver. Äldre berättelser om exakt vilka medeltida hundar som skapade rasen är mindre säkra och bör inte blandas ihop med den dokumenterade historien.

Rasen har länge varit en brittisk symbol, men dagens viktigaste arv är inte ett extremt utseende. Den aktuella standarden betonar i stället att överdrifter, andningsbesvär, osunda rörelser och tydliga ögonproblem är oönskade.

## Att leva med rasen

Engelsk bulldogg kan bo i lägenhet eller hus om vardagen ger daglig utevistelse, aktivitet, vila och en temperatur som hunden klarar. Bostadens storlek är mindre avgörande än möjligheten att komma ut regelbundet och att undvika överhettning. En bulldogg med ansträngd andning blir inte mer lämpad för ett stilla liv bara för att den motionerar lite.

Ensamhet måste tränas gradvis. Börja med mycket korta, trygga stunder och öka först när hunden förblir lugn. Hur länge en vuxen hund kan vara ensam varierar, och en liten valp ska inte lämnas ensam. Planera därför valptiden och arbetsdagarna innan köpet i stället för att utgå från att rasen automatiskt klarar en viss tid.

Välj uppfödare efter funktion och öppenhet, inte bara efter huvudform, färg eller meriter. Be om konkreta svar på följande:

- Vilken RFG-S-grad har båda föräldrarna, när gjordes testen och går resultaten att verifiera?
- Kan du se föräldradjuren röra sig och återhämta sig utan påtagliga andningsljud eller ansträngning?
- Finns återkommande problem med hud, ögon, rörelser eller svans i nära släkten?
- Kan svansen röras och hållas ren utan smärta eller trånga hudveck?
- Hur har parning och valpning fungerat i linjen, och har tikarna kunnat föda naturligt?
- Hur socialiseras valparna och hur bedöms temperamentet hos föräldradjuren?

En bra match är en individ som kan leva ett normalt hundliv med fri andning, sund rörelse och stabilt temperament. Det är viktigare än extremt kort nos, bred front eller tung kropp.

Engelsk bulldogg

The Bulldog Club Inc. (UK)

Engelsk bulldogg är en kompakt, muskulös sällskapshund med bred bröstkorg, rynkigt ansikte och kort päls. Den är lugn och tillgiven, knyter starka band till familjen, älskar ofta barn och behöver varsam, måttlig motion samt noggrann livslång skötsel av andning, hud och leder.

Lacadorzos är en uppfödare av raserna Bostonterrier, Fransk bulldogg, Grand danois och Engelsk bulldogg med bas i Skultuna i Sverige.

Lacadorzos

## Snabbfakta

- Lagotto romagnolo är en italiensk tryffelhund i rasgrupp 8, med rötter som vattenapportör i Romagna.
- Rasen är liten till medelstor, robust och nästan kvadratisk. Hanar är 43–48 cm och väger 13–16 kg; tikar är 41–46 cm och väger 11–14 kg.
- En lagotto behöver både daglig rörelse och uppgifter för nosen. Sök, spår, nose work och annan samarbetsinriktad träning passar rasens arbetsbakgrund.
- Rasidealet är en lättlärd, entusiastisk och tillgiven hund, men social trygghet, ljudkänslighet och intresse för främmande människor varierar mellan individer.
- Den täta, lockiga pälsen växer fortlöpande och behöver klippas, kontrolleras och redas innan den filtar. Rasen är inte allergifri.
- För en svenskfödd valp bör köparen skilja mellan SKK:s registreringskrav och rasklubbens mer långtgående avelsrekommendationer.

## Utseende och päls

Lagotto romagnolo är en kompakt hund med robust, rustikt utseende och en kropp som är nästan lika lång som den är hög. Den vuxna storleken skiljer sig något mellan könen: hanar ska vara 43–48 cm i mankhöjd och väga 13–16 kg, medan tikar ska vara 41–46 cm och väga 11–14 kg. Det ger en smidig arbetshund som varken ska se tung eller överdrivet nätt ut.

Den lockiga pälsen är rasens tydligaste kännetecken. Den ska vara tät och ullig, med synlig underull och grövre lockar utanpå. Tillåtna färger omfattar smutsvitt, vitt med bruna eller orange fläckar, orange- och brunskimmel samt enfärgat brunt eller orange, med eller utan vitt. Tanteckning kan förekomma. Svart är inte en godkänd färg.

Pälsen växer hela livet och kan filta om den lämnas utan tillsyn. Kontrollera därför huden och gå igenom områden som lätt tovar sig, särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger. Red ut eller klipp innan tovorna blir täta och anpassa intervallet efter pälskvalitet, årstid, bad och hur mycket hunden vistas i vegetation. Det finns inget enda veckoschema som passar alla lagotto.

Rasstandarden beskriver en naturlig, funktionell klippning som följer kroppen; pälsen ska inte skulpteras som på en pudel. För utställning anges högst cirka fyra centimeter på kroppen, med längre päls på huvudet utan att ögonen täcks. För en sällskapshund är pälsens skick viktigare än ett visst datum: hunden ska kunna se och röra sig obehindrat, huden ska gå att inspektera och pälsen ska varken vara hopfiltad eller full av smuts och växtdelar. Be uppfödaren visa hur just den linjens päls sköts.

Titta och lukta i öronen regelbundet och håll ytterörat rent vid behov. Riklig hårväxt kan bidra till besvär hos vissa individer, men rutinmässig hårplockning passar inte automatiskt varje hund. Dålig lukt, brun smuts, rodnad, ömhet eller återkommande huvudskakningar är skäl att kontakta veterinär.

Lagotto beskrivs ibland som allergivänlig eftersom lös päls inte märks på samma sätt som hos många fällande raser. Det är missvisande. Hundallergener finns främst i hud och saliv, allergenmängden varierar även mellan hundar i samma ras och ingen hundras är allergifri.

## Temperament och personlighet

En lagotto ska enligt rasidealet vara foglig, lättsam, entusiastisk, lättlärd och mycket tillgiven sin ägare. Den arbetar gärna nära en människa, använder nosen uthålligt och kan larma när något avviker utan att vara avlad som vakthund. För rätt hem blir det ofta en engagerad följeslagare som vill vara med och göra saker, inte bara få motion på egen hand.

Rasidealet är samtidigt ingen garanti för varje individ. Svenska BPH-resultat visar stor spridning i hur lagotto hälsar på främmande människor. Många tar liten kontakt, och det finns även variation i oro, nyfikenhet och hur snabbt hunden återhämtar sig efter något oväntat. Reserverad behöver inte betyda rädd, men en hund som ofta blir osäker behöver mer avstånd och stöd, inte påtvingade hälsningar.

För en valpköpare är mentaliteten i familjen därför lika viktig som en allmän rasbeskrivning. Träffa tiken med valparna, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på besökare, ljud och nya miljöer och be att få se eventuella BPH-resultat. BPH är en beskrivning av beteenden, inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på.

Lagotto kan leva fint med barn, andra hundar och katter, men det går inte att lova utifrån rasnamnet. Tidiga, lugna introduktioner och erfarenheterna hos den enskilda hunden spelar stor roll. En vuxen ska alltid vara närvarande med små barn, och hunden behöver en fredad viloplats. Jaktlekar och möten med smådjur kräver samma eftertanke som hos andra hundar.

## Träning och motion

Lagotto romagnolo behöver ett aktivt liv där nosarbete får en tydlig plats. Rasen har utvecklats för självständigt sök i samarbete med en förare, och många individer trivs med nose work, person- eller föremålssök, spår, lydnad, rallylydnad och agility. Man behöver däremot inte tävla eller leta riktig tryffel för att möta behovet.

Planera en vardag med promenader i olika miljöer, tid att undersöka dofter och korta uppgifter som kräver koncentration. Ett enkelt sök efter gömda föremål eller godbitar kan vara värdefullt, men nosarbete ersätter inte rörelse, social kontakt, vila eller vanlig vardagsträning. Exakta minut- och timråd säger mindre än hundens beteende: en bra nivå ger hunden arbetsglädje ute och förmåga att komma till ro hemma, utan ständig rastlöshet eller återkommande överbelastning.

Träna inkallning tidigt och belöna kontakten även när omgivningen lockar. Rasens tidigare jaktinstinkt har dämpats genom urval, men den är inte borta hos varje individ; äldre rasenkäter har visat viltintresse hos en minoritet. Använd därför lina eller inhägnat område tills inkallningen fungerar i den miljö där hunden ska vara lös.

Varva också uppgifter med passivitet. En lagotto som alltid får mer fart lär sig inte automatiskt att vila. Korta, tydliga träningspass, förutsägbara pauser och belöningsbaserad inlärning gör det lättare att utveckla både samarbete och självkontroll. Anpassa motionen efter ålder, hälsa och dagsform, särskilt under valpens tillväxt och efter sjukdom eller skada.

## Hälsa

Det viktigaste för en lagottoköpare är att kontrollera dokumenterade resultat och den breda hälsobilden i familjen, inte att bara bocka av en lång testlista. I Sverige omfattas rasen av SKK:s hälsoprogram för höftledsdysplasi. Föräldradjuren måste ha officiell HD-status före parning för att avkomman ska kunna registreras enligt reglerna.

Rasklubben går längre i sina avelsrekommendationer. Den rekommenderar bland annat ett preliminärt kullindex på minst 98, att hundar utan svenskt HD-index ska ha HD A eller B och att HD D eller E inte används. Detta är viktigt att fråga om, men bör beskrivas som klubbens rekommendation och inte blandas ihop med det formella kravet på känd status.

Ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasklubben rekommenderar därför att avelsdjur har ett officiellt ögonintyg registrerat hos SKK som inte är äldre än ett år vid parningen. Be att få se datum och resultat, inte bara beskedet att hunden är “testad”.

Det finns även DNA-test för de recessivt nedärvda tillstånden BFJE, ibland kallat övergående rasbunden valpataxi, och lagotto storage disease, LSD. Rasklubben rekommenderar känd status och att en bärare bara paras med en genetiskt fri hund. Orden fri, bärare och affekterad gäller den testade varianten. En bärare är inte automatiskt sjuk, och ett fritt resultat är inte ett intyg på att hunden är fri från alla andra sjukdomar. Fråga därför både efter testresultat och om återkommande öron-, hud-, mag-, ögon- eller neurologiska problem i nära släkt.

Öronen förtjänar löpande uppmärksamhet eftersom vissa individer får besvär. Kontrollera dem i samband med pälsvården och sök veterinär vid tydlig lukt, sekret, rodnad, smärta eller huvudskakningar. Behandla inte återkommande problem enbart som en klipp- eller rengöringsfråga.

## Historia och ursprung

Lagotto romagnolo kommer från Romagna i nordöstra Italien. Rasens namn anknyter till vatten, och hundarna arbetade från början som vattenapportörer i de låglänta våtmarkerna kring Comacchio och Ravenna. Den täta pälsen, arbetsviljan och nosen var praktiska egenskaper i den miljön.

När stora våtmarker dikades ut och omvandlades till jordbruksmark förändrades arbetet. Lagottons sökförmåga togs då till vara vid tryffelsök på fält och kullar i Romagna. Dagens rasstandard anger tryffelhund som användningsområde, samtidigt som placeringen i rasgrupp 8 påminner om bakgrunden bland vattenhundarna.

Efter andra världskriget minskade rasen kraftigt, men ett bevarandearbete tog fart under 1970-talet. FCI erkände rasen 1995. Samma år kom de första dokumenterade importerna till Sverige, de första svenska kullarna föddes 1996 och Svenska Lagotto Romagnoloklubben bildades år 2000.

## Att leva med rasen

Lagotto romagnolo passar bäst hos den som vill kombinera hundliv med daglig aktivitet, nosarbete och återkommande pälsvård. Den hanterbara storleken gör att rasen kan bo i lägenhet, men bostadens storlek ersätter inte utevistelse, träning och möjlighet att varva ned. I ett lyhört hus behöver man dessutom arbeta tidigt med larmande och ljud i trapphus eller utanför dörren.

Ensamhet måste läras in stegvis när hunden känner sig trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam från början, och vuxna individer skiljer sig mycket åt i hur lätt de klarar några timmar. Öka tiden först när hunden kan vila lugnt; återkommande pip, vandrande, förstörande eller stress betyder att planen behöver backas och ibland att man bör ta hjälp.

Inför ett valpköp är en konkret kontrollista mer värdefull än löften om att rasen “passar alla”:

- Träffa tiken och fråga om vardagsbeteende, rädslor, återhämtning och eventuella BPH-resultat i familjen.
- Kontrollera föräldrarnas officiella HD-resultat samt hur kombinationen förhåller sig till rasklubbens indexrekommendation.
- Be att få se aktuella ögonresultat och DNA-status för BFJE och LSD, med en förklaring av hur kombinationen är planerad.
- Fråga om återkommande hälsoproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor, inte bara om registrerade testresultat.
- Be uppfödaren visa päls- och öronvård i praktiken och räkna med att klippning är en livslång rutin.

För en förstagångsägare kan lagotto vara ett bra val om det finns tid och intresse för träning, pälsvård och att förstå hundens signaler. Den är mindre lämplig för den som främst söker en lättskött hund som nöjer sig med samma korta runda varje dag eller som regelbundet ska lämnas ensam långa arbetsdagar.

Lagotto romagnolo

The Swedish Lagotto Club

The Norwegian Lagotto Club

The Danish Kennel Club

The Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Medelstor italiensk vatten- och tryffelhund med kraftig kroppsbyggnad och tät, lockig, nästintill fällfri päls som kräver regelbunden pälsvård. Kärleksfull, känslig och mycket människoorienterad, lättlärd och trivs särskilt bra med nosarbete, mentala utmaningar och ett aktivt friluftsliv tillsammans med familjen.

Meahcci's är en uppfödare av rasen Lagotto romagnolo med bas i Bureå i Sverige.

Meahcci's

## Snabbfakta

Australian shepherd utvecklades i USA som vall- och brukshund och passar människor som vill träna och arbeta tillsammans med sin hund varje dag. Den är snabb, lyhörd och mångsidig, men arbetslusten och vakt- och vallanlagen gör att den sällan passar den som främst söker en okomplicerad sällskapshund.

- Rasen hör till FCI-grupp 1 och utvecklades för arbete med får och boskap på gårdar och rancher.
- Önskvärd mankhöjd är 51–58 cm för hanar och 46–53 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- Pälsen är medellång, vädertålig och har underull. Grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd, med eller utan vitt och tantecken.
- Svansen kan vara naturligt lång eller kort. Svanskupering är förbjuden i Sverige.
- En australian shepherd behöver daglig fysisk aktivitet, problemlösning, samarbete och möjlighet att varva ner.
- För svenska avelsdjur är officiell HD-status och känd mental status genom MH centrala kontroller. Ett MH beskriver reaktioner; det är inte ett prov med godkänt eller underkänt.

## Utseende och päls

Australian shepherd är en medelstor, välbalanserad och rörlig hund som ska vara något längre än hög. Den ska vara muskulös och stabil utan att bli tung eller klumpig, eftersom konstruktionen ska tillåta snabba riktningsbyten och långvarigt arbete. Standarden anger önskvärd mankhöjd men ingen idealvikt. Bedöm därför en vuxen hund efter proportioner, hull, rörelser och funktion i stället för att utgå från en viktuppgift som påstås komma från standarden.

Pälsen är rak till vågig, medellång och vädertålig. Mängden underull varierar bland annat med klimat och säsong. En korrekt päls behöver regelbunden genomkamning och tätare kontroll under fällning, men inte ett identiskt veckoschema för alla hundar. Känn igenom pälsen ända ned till huden och var särskilt uppmärksam på områden där friktion lätt ger tovor, till exempel bakom öronen och i behängen. Kontrollera samtidigt hud, tassar och klor efter arbete i skog och mark.

De fyra grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd. Alla kan förekomma med eller utan vita tecken och tantecken. Ögonen kan vara bruna, blå eller bärnstensfärgade, även i olika kombinationer eller med fläckar och marmorering. Olikfärgade ögon är alltså tillåtna och säger i sig inget om hundens mentalitet.

Svansen kan vara naturligt lång eller naturligt kort. Det senare kallas ofta NBT, natural bobtail, och ska inte blandas ihop med en kuperad svans. SKK registrerar rasen med en svansbeteckning som visar om hunden har hellång svans, stubbsvans, en svans som är kortare än normalt, avsaknad av svans eller en kuperad svans. För en valpköpare är registreringsuppgiften ett bättre underlag än att gissa från ett fotografi.

## Temperament och personlighet

Australian shepherd ska enligt rasstandarden vara en intelligent arbetshund med starka vall- och vaktinstinkter, jämnt humör och vänligt sätt. Den kan vara avvaktande vid första mötet med okända, men rastypisk neutralitet är inte samma sak som rädsla eller aggressivitet. Svenska Australian Shepherdklubben betonar därför att neutral är ett tydligare ord än reserverad.

Det finns betydande variation mellan individer och familjer. Vissa hundar arbetar mycket intensivt och reagerar snabbt på omgivningen, medan andra är mer balanserade i vardagen. Styrkan i vallning, vakt, ljudreaktioner och socialt intresse kan också skilja sig. Etiketter som arbetslinje eller utställningslinje räcker inte för att förutsäga en valps temperament. Titta i stället på föräldrar, vuxna nära släktingar, uppfödarens avelsmål, arbetsmeriter och dokumenterade mentalbeskrivningar.

Som vallhund använder rasen bland annat sin kropp och sina rörelser för att styra djur. Det kan ge ett starkt intresse för sådant som rör sig. I vardagen kan hunden vilja följa, stoppa eller styra springande barn, cyklar, joggare eller andra djur. Det är en möjlig egenskap hos rasen, inte något varje australian shepherd gör och inte en ursäkt för att låta beteendet fortsätta. Avstånd, koppel eller barriär, ett inlärt alternativ och belöning för kontakt gör situationen säkrare medan färdigheten tränas.

En MH-beskrivning är särskilt användbar när man jämför avelsdjur och släktingar. Den visar hur en hund reagerade vid bland annat kontakt, hantering, lek, överraskningar, ljud och skott. Den säger inte ensam hur en valp kommer att bli, och den mäter inte hela arbetsförmågan. Läs hela protokollet och fråga hur hunden fungerar och återhämtar sig i vanliga miljöer.

## Träning och motion

Australian shepherd behöver dagligen både rörelse och uppgifter som kräver nosarbete, problemlösning och samarbete, men ett fast antal timmar beskriver inte vad en viss hund behöver. En lugn skogstur, spår eller sök, vardagslydnad, vallning, bruksarbete, agility och annan genomtänkt träning belastar på olika sätt. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, tidigare vana och hur hunden återhämtar sig.

En fungerande vardag bygger på mer än att göra hunden fysiskt trött. Prioritera tidigt:

- kontakt och följsamhet även när något rör sig i omgivningen,
- inkallning som först tränas i lätt miljö och säkras med långlina vid behov,
- koppelgående, hantering och förmåga att vänta,
- en tydlig växling mellan aktivitet och lugn,
- att kunna avstå från att följa eller styra barn, fordon och djur.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket också betyder att oavsiktligt belönade vanor kan befästas snabbt. Gör rätt beteende lätt att välja, öka svårigheten gradvis och använd inte rädsla, hot eller fysisk bestraffning.

Valpar och unghundar behöver rörelse, miljöerfarenhet, vila och korta inlärningstillfällen, inte vuxenhundens belastning eller ett träningsschema som bygger på ett bestämt antal minuter. Målet är en hund som kan arbeta engagerat, behålla kontakt och sedan komma till ro. Om aktivitetsmängden ökar men hunden får svårare att sova, slappna av eller hantera vardagsintryck behöver upplägget ses över, inte bara fyllas på med mer fart.

## Hälsa

För en svensk valpköpare är det viktigaste att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens rekommendationer och från frivilliga DNA-test. I de aktuella SKK-reglerna krävs officiell HD-status före parning och, för de svenskboende föräldradjur som omfattas av reglerna, känd mental status genom ett fullständigt MH. Känd status betyder inte automatiskt ett bra höftresultat eller en önskvärd mental profil; kontrollera själva resultatet.

SASK rekommenderar i sin rasspecifika avelsstrategi i regel HD-grad A eller B och ögonundersökning av avelsdjur. Klubben lyfter också värdet av att granska nära släktingars HD-status, eftersom rasen saknar HD-index. ED-röntgen görs frivilligt och är inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Be därför uppfödaren visa vad som faktiskt är undersökt, på vilken hund, vid vilket datum och med vilket resultat i stället för att nöja dig med ordet hälsotestad.

Det finns DNA-test för bland annat CEA, HSF4 och MDR1, men SASK anger inget universellt testpaket för alla kombinationer. Varje test gäller en viss gen eller riskvariant. Ett fritt HSF4-resultat utesluter till exempel inte alla former av katarakt och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. Relevanta test väljs utifrån släktens dokumenterade risker och den planerade kombinationen.

MDR1, även kallad ABCB1, kan påverka hur vissa läkemedel fördelas i kroppen och nå hjärnan. Det går inte att avgöra en enskild hunds status på utseendet. Om hunden är testad bör resultatet finnas i veterinärjournalen; läkemedelsval och dosering hör alltid hemma hos veterinären.

Två merlefärgade hundar ska inte paras. Kombinationen kan ge valpar med dubbel uppsättning av merleanlaget och ökad risk för dövhet samt syn- och ögonproblem. Den naturligt korta NBT-svansen har en annan genetisk bakgrund. SASK rekommenderar försiktighet även vid kombinationer där båda föräldrarna bär NBT-anlaget, men de två frågorna ska inte blandas ihop.

## Historia och ursprung

Trots namnet utvecklades australian shepherd som den är känd i dag i USA. FCI-standarden kopplar namnet till baskiska herdar som kom till USA från Australien under 1800-talet. Exakt vilka äldre vallhundar som bidrog är mindre säkert. Detaljerade påståenden om en bestämd blandning av raser bör därför behandlas som teorier.

Amerikanska får- och boskapsuppfödare fortsatte att välja hundar för mångsidighet, självständigt arbete, intelligens och vallningsförmåga. Efter andra världskriget ökade kännedomen om rasen när westernridning, rodeo, hästuppvisningar, film och tv nådde en större publik. Den moderna rasens amerikanska ranchbakgrund förklarar både namnets paradox och varför funktion fortfarande är central i rasbeskrivningen.

## Att leva med rasen

Australian shepherd passar bäst när vardagen rymmer planerad aktivitet, inlärning och återhämtning även under vanliga arbetsveckor. En stor trädgård ersätter inte gemensamma uppgifter, och en tävlingsambition är inte nödvändig om hunden ändå får en meningsfull och varierad vardag. Den som önskar en hund som mest följer med på kortare promenader bör välja en mindre krävande typ.

Med barn behövs alltid en vuxen närvarande, en ostörd viloplats för hunden och en plan för fartfylld lek. Avbryt och skapa avstånd innan hunden börjar fixera eller styra rörelsen. Barn ska inte få ansvar för situationer där en snabb och stark hund kan reagera på omgivningen.

Samliv med hundar eller katter avgörs av individerna och introduktionen, inte av rasnamnet. Ta reda på föräldrarnas och den aktuella hundens historik. Börja lugnt med separata trygga platser, barriär och koppel, ge katten en fri flyktväg och gå vidare först när båda djuren kan vara avslappnade. Smådjur kan kräva permanent fysisk separation.

Rasen kan bo i lägenhet om hunden får tillräckligt med tid ute, meningsfulla uppgifter och vila, och ägaren kan hantera reaktioner på ljud. I ett lyhört hus behöver man kunna förebygga att ljud i trapphuset får hunden att vakta och skälla. Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas efter just hundens beteende. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är ett rastningsråd, inte ett mått på hur länge en individ mår bra av att vara ensam.

Inför ett valpköp bör du be om föräldrarnas registreringsnummer, HD-resultat, fullständiga MH-protokoll, datum och resultat från ögonundersökningar samt relevanta DNA-resultat. Kontrollera också svansbeteckning och arbetsmeriter, och fråga hur vuxna nära släktingar fungerar med människor, ljud, rörelse, vila och återhämtning. De uppgifterna säger mer om hur vardagen med hunden sannolikt blir än färg, ögon eller om uppfödaren kallar hundarna arbets- eller utställningslinje.

Australian shepherd

Norwegian Kennel Club (NKK)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Australian shepherd är en medelstor, atletisk vallhund som är mycket intelligent och energisk. Den är lojal och människoorienterad, knyter starka band och behöver rejlig daglig motion, träning och mental stimulans. Den har en iögonfallande, vädertålig päls och varierande ögonfärger som bidrar till dess attraktionskraft.

Everyday Working är en uppfödare av rasen Australian shepherd med bas i Fagersta i Sverige. Verksamheten fick sin första kull i mars 2020 och en andra kull i maj 2021. Hundarna används i vallning, eftersök och annan träning.

Everyday Working

Sredneasiatskaja ovtjarka

German Kennel Club (VDH - Verband für das Deutsche Hundewesen)

Forntida centralasiatisk boskaps- och egendomsvakt: mycket stor, kraftfull, lugn och självständig, djupt lojal mot familjen men reserverad mot främlingar. Behöver tidig socialisering, fast och erfaren hand, säker inhägnad, måttlig motion och regelbunden skötsel av den tjocka, fällande pälsen.

Mytologins är en uppfödare av rasen Sredneasiatskaja ovtjarka med bas i Björklinge i Sverige.

Mytologins

## Snabbfakta

Storpudeln är den största av pudelns fyra officiella storlekar och en aktiv sällskapshund med stort behov av både samarbete och pälsvård. Namnet **kungspudel** används ibland i vardagligt tal, men det är inte en egen ras eller storleksvariant. I Sverige heter varianten officiellt **Pudel, stor**.

- **Rastyp:** erkänd pudelvariant i FCI grupp 9, sällskapshundar
- **Mankhöjd:** över 45 till och med 60 cm; rasstandarden medger 2 cm tolerans uppåt
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt
- **Päls:** riklig, krusig ullpäls eller päls som bildar snören
- **Karaktärsideal:** alert, aktiv, följsam och lätt att träna
- **Vardagsbehov:** daglig fysisk aktivitet, mental stimulans, vila och återkommande pälsarbete
- **Svenskt hälsoprogram:** officiell HD-status krävs för föräldradjur före parning

Storpudel kan passa en engagerad förstagångsägare, men rasen är inte lättskött bara för att den är samarbetsvillig. Den blivande ägaren behöver vilja träna vardagsfärdigheter, ge hunden meningsfull aktivitet och sköta pälsen även när vädret är blött och kalendern är full.

## Utseende och päls

Storpudeln ska vara harmonisk och atletisk, med en kropp som är något längre än mankhöjden – inte helt kvadratisk. Den officiella höjden är över 45 till och med 60 cm, med en tolerans på 2 cm uppåt. Toleransen innebär inte att 62 cm är den normala målhöjden. Eftersom rasstandarden inte anger någon vikt bör en vuxen hund bedömas efter proportioner och kroppskondition, inte mot ett påstått officiellt kilotal.

Pälsen förekommer enligt standarden i två strukturer. Ullpudeln har tät, fin, ullig och krusig päls, medan snörpudeln har päls som formas till långa, tydliga snören. Sällskapshundar hålls ofta i en praktisk, kortare frisyr, men en kort frisyr tar inte bort behovet av bad, genomgång av pälsen och klippning.

Pudelns godkända färger är bredare än många äldre rasbeskrivningar anger. Förutom enfärgat svart, vitt, brunt, grått och aprikosrött godkänner den nuvarande standarden flera bestämda flerfärgade mönster, bland annat vitt kombinerat med svart, grått, brunt eller aprikosrött, tanteckning, trefärg och brindle. De flerfärgade alternativen infördes i den internationella standard som började gälla i Sverige 2024. En äldre uppgift om att pudel alltid måste vara enfärgad är därför inaktuell.

Pälsen växer kontinuerligt och kräver en plan. Hur ofta den behöver redas ut, badas och klippas beror på pälslängd, frisyr, aktivitet och hur lätt pälsen tovar sig. Kontrollera ända ned mot huden i stället för att bara borsta ytan. Vänj valpen lugnt vid kam, klippmaskin, fön, tasshantering och att stå stilla; det underlättar framtida skötsel.

Storpudel brukar beskrivas som en ras som fäller lite, men låg fällning är inte samma sak som allergifrihet. Hundallergen finns bland annat i hud och saliv, och reaktionen kan skilja mellan enskilda hundar – även inom samma kull. Den som har allergi bör därför inte köpa storpudel enbart utifrån rasnamnet eller ett löfte om ”hypoallergen” päls.

## Temperament och personlighet

Storpudeln ska enligt rasstandarden vara alert, aktiv, trogen och lätt att lära och träna. I vardagen märks det ofta som en hund som snabbt uppfattar mönster, söker kontakt och gärna deltar i det familjen gör. Samma uppmärksamhet gör också att hunden lär sig oönskade rutiner snabbt om regler, belöningar och förväntningar är otydliga.

Att rasen är lättlärd betyder inte att varje storpudel har samma temperament, och en intelligenslista förklarar inte hur en hund fungerar i vardagen. Resultat från BPH-beskrivna pudlar kan visa gemensamma drag, men de beskriver hundarna som deltagit – inte varje storpudel. Social trygghet, aktivitetsnivå, ljudkänslighet, jaktintresse och förmåga att koppla av kan variera med arv, tidiga erfarenheter och träning.

Träffa därför om möjligt valpens mamma och gärna vuxna släktingar. Titta mindre på om hundarna kan ett trick och mer på hur de återhämtar sig efter en överraskning, hälsar utan att fastna i stress och kan varva ned när inget händer. Fråga uppfödaren vilka egenskaper som faktiskt återkommer i familjen och hur den planerade kombinationen är tänkt att fungera i ett vanligt hem.

En storpudel kan vara ett bra val för en förstagångsägare som uppskattar träning och accepterar pälsarbetet. Den passar sämre för den som främst söker en självgående hund eller vill ha en stor hund med minimalt behov av vardaglig kontakt och aktivering.

## Träning och motion

Storpudeln behöver fysisk rörelse och mental aktivitet varje dag, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, vana, väder, underlag och återhämtning avgör hur ett bra upplägg ser ut. En balanserad vardag innehåller både promenader och tillfällen att nosa, undersöka, samarbeta och vila ostört.

Rasen brukar uppskatta träning där den får förstå en uppgift: följsamhet, inkallning, apportering, nosarbete, kroppskontroll eller andra hundsporter. Korta, tydliga pass kan blandas med färdigheter i verkliga miljöer. Målet är inte att hålla hunden upptagen hela tiden, utan att bygga en hund som kan växla mellan aktivitet och lugn.

För en valp är kvalitet och gradvis tillvänjning viktigare än en mekanisk minutregel. Låt valpen röra sig i egen takt på varierade men säkra underlag, ge pauser och öka belastningen stegvis. Anpassa nästa pass efter hur valpen rör sig, håller fokus och kommer till ro efteråt.

Pudelns historia som vattenapporterande hund förklarar varför vatten och apportering ofta nämns i rasbeskrivningar. Det garanterar däremot inte att varje storpudel vill simma. Introducera vatten utan tvång, välj säkra platser och lär hunden att gå i och ur på signal.

## Hälsa

Det viktigaste verifierbara hälsokravet för svensk storpudelavel är HD-status: båda föräldradjuren ska ha ett officiellt höftledsresultat före parning för att avkomman ska kunna registreras enligt SKK:s regler. Ett besked om att föräldrarna är ”hälsotestade” räcker alltså inte – be att få se vilka undersökningar som är gjorda och kontrollera resultaten.

HD graderas från A till E. A och B räknas som normala höfter, och storpudelns svenska program tillåter även grad C i avel. Svenska Pudelklubbens strategi är att hundar med D eller E inte ska användas. Resultatet för en enskild hund är ändå bara en del av bilden, eftersom både arv och miljö påverkar höftledsutvecklingen.

Storpudel har också HD-index. Indexet väger samman hundens eget resultat med information från släktingar; värdet 100 motsvarar rasens genomsnittliga skattade avelsvärde vid den aktuella beräkningen. Svenska Pudelklubben rekommenderar att en planerad kombinations beräknade kullindex är minst 97. Det är en avelsrekommendation och ska läsas tillsammans med föräldrarnas grader, släktresultat, hälsa i övrigt och genetisk variation – inte som ett fristående kvalitetsbetyg på valpen.

Det är lätt att blanda ihop hälsoreglerna för pudelns fyra storlekar. Det formella svenska DNA-kravet för prcd-PRA gäller toy-, dvärg- och mellanpudel, inte storpudel. Svenska Pudelklubben uppmuntrar däremot DNA-test för ögonsjukdomen rcd4 hos alla storlekar och rekommenderar ögonlysning. Ett DNA-resultat gäller bara den specifika genvariant som testet avser och ersätter varken en ögonundersökning eller en bred bedömning av hundens hälsa.

Inför köp är följande frågor mer användbara än en lång generell sjukdomslista:

- Vilka officiella HD-resultat har båda föräldrarna, och vad är kombinationens beräknade HD-index?
- Finns HD-resultat från vuxna syskon och andra nära släktingar?
- Är föräldrarna ögonlysta, och vilka DNA-test är gjorda? Be om testets exakta namn och resultat.
- Vilka återkommande diagnoser, rörelseproblem eller andra hälsobesvär känner uppfödaren till i familjen?
- Hur gamla är de äldre släktingarna, och hur har deras funktion och hälsa utvecklats?

## Historia och ursprung

Pudelns dokumenterade bakgrund finns i Europa, och Frankrike anges som rasens hemland i den internationella standarden. Standarden beskriver ett ursprung nära rasen barbet och en tidig användning vid jakt på sjöfågel. Även rasnamnets historia knyts till vatten och änder.

Den stora pudelvarianten låg närmast det ursprungliga arbetet i vatten innan pudeln utvecklades vidare som sällskaps- och utställningshund i flera storlekar. Svenska Pudelklubbens rashistorik förklarar den klassiska lejonklippningen som en funktionell klippning: päls lämnades på utsatta delar medan andra partier rakades för att underlätta rörelse i vatten. Dagens frisyrer har främst praktiska och utställningsmässiga syften, men kopplingen gör den särpräglade silhuetten lättare att förstå.

Pudelliknande hundar finns avbildade i europeisk konst sedan 1400-talet. Rasens moderna standardisering är betydligt senare, och dagens storpudel bedöms som sällskapshund – inte som om varje individ vore en färdig vattenapportör.

## Att leva med rasen

Att leva med storpudel fungerar bäst när familjen planerar för tre saker samtidigt: nära samarbete, daglig aktivitet och pälsvård som aldrig riktigt tar paus. En hund som får använda både kropp och huvud men också tränas i att vila blir oftast enklare att ha med i vardagen än en hund som enbart får mer och mer intensiv motion.

Storpudel kan bo i lägenhet om ägaren ordnar bra rastning, aktivitet och lugn inomhus. En trädgård kan vara praktisk men ersätter inte promenader, miljöträning eller tid tillsammans. Skall och oro ska inte avfärdas som en given rasegenskap; undersök i stället situation, förstärkning, stress, understimulans och hundens möjlighet att komma till ro.

Ensamhet behöver tränas gradvis, från korta stunder där hunden fortfarande är trygg. Hur snabbt träningen kan ökas är individuellt. Planera redan före köp för valptid, arbetsdagar och hjälp vid behov, i stället för att utgå från att en lättlärd hund automatiskt klarar en viss tid ensam.

Rasen kan fungera väl med barn, andra hundar och katter, men rasnamnet är ingen garanti. Barn och hund ska ha vuxen tillsyn, och hunden behöver en fredad viloplats. Möten med katt eller annan hund bör ske lugnt och kontrollerat, med möjlighet till avstånd. Valpens tidigare erfarenheter, de vuxna djurens beteende och ägarens introduktion betyder mer än ett generellt ja eller nej i en rastabell.

Be slutligen uppfödaren visa en vanlig pälsvårdsstund och förklara vilken frisyr hundarna hålls i hemma. Kombinera den praktiska demonstrationen med verifierbara HD-resultat, tydlig information om ögon och DNA-test samt en ärlig beskrivning av vuxna släktingars temperament. Då blir valet av storpudel grundat i den hund du faktiskt kan få – inte i löften som ingen ras kan garantera.

Pudel, stor

The Poodle Club of the United Kingdom

Swedish Kennel Club

Pudel, stor är en atletisk, lågfällande apporterande vattenhund med en tät, lockig päls som kräver regelbunden pälsvård. Den är mycket intelligent och känslig, trivs utmärkt med träning, hundsporter och familjeliv, och mår som bäst med nära sällskap, daglig motion och mental stimulans.

Idamelaldilus är en uppfödare av rasen Pudel, stor med bas i Kosta i Sverige.

Idamelaldilus

## Snabbfakta

Golden retriever är en brittisk apporterande fågelhund i FCI grupp 8, utvecklad för att söka efter och hämta fällt vilt i nära samarbete med sin förare. Bakgrunden märks fortfarande i rasens arbetslust, intresse för att bära föremål och behov av både fysisk aktivitet och uppgifter att lösa.

- **Ursprung:** Storbritannien, med dokumenterad utveckling i gränstrakten mellan England och Skottland
- **Ursprunglig funktion:** apportering av fågel på land och i vatten
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar enligt rasstandarden
- **Päls:** rak eller vågig dubbelpäls med tät, vattenavvisande underull
- **Färg:** nyanser av guld eller creme; rött och mahogny ingår inte i standarden
- **Rasideal:** vänlig, tillitsfull, intelligent, samarbetsvillig och arbetsvillig
- **Passar bäst:** ett hem som vill träna, aktivera och låta hunden vara delaktig i vardagen

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, aktivitetsnivå och vardagsegenskaper påverkas även av avelsinriktning, föräldradjur, uppväxt, hälsa och träning.

## Utseende och päls

Golden retriever ska vara välbalanserad, proportionerlig och aktiv, med en kroppsbyggnad som klarar arbete utan att bli tung eller överdriven. Hanar är vanligen större än tikar, men funktion, fria rörelser och en sund helhet är viktigare än ett kraftigt utseende.

Pälsen består av raka eller vågiga täckhår, rikligare behäng och tät, vattenavvisande underull. Godkända färger går från creme till olika nyanser av guld. Rött och mahogny är inte standardfärger, och vitt är begränsat till några få hår på bröstet. Färg eller kroppsform berättar däremot inte säkert vilken aktivitetsnivå eller arbetslust en enskild hund kommer att få.

Dubbelpälsen fäller och behöver regelbunden genomgång, särskilt när underullen lossnar mer. Borsta igenom hela pälsen efter behov och var extra noggrann bakom öronen, i armhålorna och i behänget på ben och svans, där tovor lättare uppstår. En kam hjälper till att kontrollera att borstningen når igenom underullen. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt en fast kalender. Efter simning eller blöta promenader är det praktiskt att reda ut pälsen, låta den torka ordentligt och kontrollera hud och öron om hunden visar tecken på irritation.

Kloklippning, tandvård och kontroll av hud, öron och tassar hör till den löpande skötseln. Det viktiga är att anpassa rutinen efter individens päls, fällning, aktivitet och hur ofta den blir våt eller smutsig.

## Temperament och personlighet

Rasidealet för golden retriever är en vänlig, trygg och samarbetsvillig hund med naturlig arbets- och apporteringslust. Många söker gärna kontakt, bär föremål och uppskattar gemensamma uppgifter, men beskrivningen ska inte tolkas som att varje golden automatiskt är lugn, okomplicerad eller social med alla.

Rasen mognar ofta förhållandevis sent. En ung golden kan vara fysisk, intensiv och lätt distraherad långt efter att den nått sin fulla storlek. Vardagsfärdigheter som lugna hälsningar, följsamhet, hantering och förmåga att koppla av behöver därför tränas lika medvetet som apportering och lydnad.

Det finns uppfödare med olika mål, exempelvis jaktligt arbete, prov, utställning eller ett bredare sällskapsfokus. Etiketter som ”jaktgolden” och ”utställningsgolden” ger bara en grov ledtråd och förutsäger inte säkert en individs motor, utseende eller förmåga att varva ned. Be i stället uppfödaren beskriva föräldrarnas och nära släktingars vardagsegenskaper, arbetslust, rädslor, socialitet och återhämtning. Arbets- och mentalbeskrivningar kan ge ytterligare information, men de är delar av underlaget och inte garantier.

Rasen kan passa en engagerad förstagångsägare, särskilt med stöd från uppfödare och hundkurs. Det kräver ändå beredskap för en relativt stor, stark och ofta livlig unghund som behöver konsekventa rutiner, daglig aktivering och tid att mogna.

## Träning och motion

Golden retriever behöver daglig fysisk aktivitet, mental problemlösning och möjlighet till återhämtning, men det finns ingen fast tidsangivelse som passar alla. Ålder, hälsa, kondition, personlighet och avelsinriktning avgör hur motionen ska fördelas och hur belastande den kan vara.

En fungerande vuxenvardag kan innehålla promenader i varierad terräng, nosarbete, sökövningar, apportering, lydnad och lugn träning i olika miljöer. Variation ger mer än att försöka trötta ut hunden med samma intensiva aktivitet varje dag. Rasen är avlad för samarbete, så uppgifter med tydlig start, uppgift och avslut passar ofta bättre än oreglerad bollkastning i högt tempo.

Valpar behöver korta, positiva stunder av lek, miljöträning och rörelse med mycket vila mellan aktiviteterna. Belastningen ska anpassas efter valpens utveckling och underlag, inte räknas fram med en fast minutregel. Öka längd och svårighet gradvis och låt valpens ork och återhämtning styra nästa steg.

Belöningsbaserad träning brukar passa rasens samarbetsvilja. Prioritera tidigt:

- inkallning och kontakt även runt människor, hundar och viltvittring
- koppelgående och lugna hälsningar
- att lämna och byta föremål utan konflikt
- stadga och väntan före apportering eller lek
- en inlärd signal för vila och nedvarvning

Vattenintresse är vanligt, men alla golden retriever vill inte bada och simkunnighet ska aldrig tas för given. Introducera vatten i grunt, lugnt område med enkel väg upp, låt hunden välja tempo och ha ständig uppsikt. Strömt vatten, svag is, algblomning och svåråtkomliga kanter kräver särskild försiktighet.

## Hälsa

Höftleder, armbågsleder och ögon är centrala hälsoområden i svensk golden retrieveravel. För en valpköpare är det viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringskrav, rasklubbens rekommendationer och ett enskilt testresultat.

För att avkomman ska kunna registreras i SKK ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parningen. Det betyder inte att ED, ögonlysning och DNA-test är motsvarande obligatoriska SKK-krav för varje kull av rasen. Golden retrieverklubbens rekommendationer och villkor för valphänvisning går längre: de omfattar bland annat HD- och ED-resultat, aktuell ögonundersökning och GR_PRA1/2-status samt vissa meriter.

Klubben rekommenderar i normalfallet HD A eller B och ED utan anmärkning. Hundar med HD C eller ED grad 1 bör enligt rekommendationerna bara användas undantagsvis, och då ska kullens beräknade HD- respektive ED-index vara minst 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parning, och minst en förälder ska vara fri eller hereditärt fri från både GR_PRA1 och GR_PRA2.

Be om de faktiska resultaten, inte bara beskedet att hundarna är ”testade”. Kontrollera HD- och ED-grad, index när det finns, datum och resultat för ögonundersökningen samt respektive förälders DNA-status. GR_PRA1 och GR_PRA2 avser specifika mutationer. Testerna täcker inte alla genetiska orsaker till PRA och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning.

HD, ED och vissa ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasens avelsstrategi lyfter också tumörsjukdomar som en viktig fråga för rasen som helhet. Sådana sammanställningar kan inte översättas till en säker procentsats eller prognos för den enskilda valpen. Fråga därför även om hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Bra undersökningsresultat minskar osäkerheten men kan aldrig garantera framtida hälsa.

## Historia och ursprung

Golden retriever utvecklades under senare delen av 1800-talet i gränstrakten mellan England och Skottland för att apportera fällt vilt på både land och i vatten. Förändrade jaktformer skapade behov av en hund som kunde söka, markera, vänta och arbeta uthålligt i nära samspel med föraren.

Lord Tweedmouths bevarade avelsanteckningar dokumenterar den tidiga utvecklingen. En gul retriever parades med en Tweed water spaniel, och fortsatt urval formade de egenskaper som förknippas med rasens apportering, vattenarbete och samarbetsförmåga. Golden retriever erkändes som egen ras 1913 och introducerades i Sverige omkring 1950.

Rasens moderna användning är bredare än praktisk jakt, men bakgrunden är fortfarande relevant. Sök, föremålsintresse, uthållighet och förmågan att växla mellan aktivitet och väntan är egenskaper som behöver förvaltas genom avel och träning, även hos hundar som främst lever som sällskap.

## Att leva med rasen

Golden retriever passar bäst hos människor som vill ha en social och träningsbar hund som får delta i vardagen. Ett vänligt rasideal gör inte vardagsfärdigheter medfödda: en ung golden behöver lära sig att hälsa lugnt, gå i koppel, hantera föremål och koppla av även när det händer mycket omkring den.

Rasen kan fungera väl med barn, men samspelet kräver vuxen tillsyn. Barn ska få lära sig att respektera hundens vila, mat och signaler, och hunden behöver tränas att hälsa och leka utan att välta eller tränga sig på. Samma försiktighet gäller andra djur. Många golden retriever lever med hundar eller katter, men introduktionen ska ske gradvis med kontroll, avstånd och en trygg reträttplats för katten. Individens tidigare erfarenheter och jakt- eller föremålsintresse spelar roll.

Lägenhet kan fungera om det finns en realistisk plan för rastning och träning, liksom plats för blöt päls och lugn inomhus. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, miljöombyte eller gemensam aktivitet. Rasen är ofta social, och ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. Hur länge en viss hund klarar att vara ensam går inte att bestämma utifrån rasnamnet.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än färg och föräldrarnas titlar. Be uppfödaren visa officiella hälsoresultat, index, ögonundersökningens datum och DNA-status. Träffa helst tiken, fråga hur nära släktingar fungerar i hemmet och be om konkreta exempel på aktivitetsnivå, socialitet, rädslor och återhämtning. Välj en kull vars dokumenterade egenskaper och uppfödarens mål passar det liv du faktiskt kan erbjuda.

Golden retriever

The Golden Retriever Club UK

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

The Kennel Club UK

Vänlig, medelstor till stor retriever med tät, vattenavvisande gyllene päls och mjuk mun. Mycket lättlärd, människoorienterad och lekfull, som behöver daglig delaktighet, regelbunden pälsvård och 1,5–2 timmars varierad motion. Ursprungs­ligen avlad som apportör vid jakt, numera vanlig som familjehund, assistanshund och terapihund.

Goldenhundar som blir bra uppfödda i hemmamiljö. 
Trevliga familjehundar. 
Blir vad du vill sysselsätta dig med. Jag tränar viltspår med mina tjejer.
Sen är de med oss överallt
Jag är utbildad i skk uppfödarutbildning. 
Du får livslång hjälp med din valp.

Dragen Lich's

## Snabbfakta

Miniature american shepherd är en liten, atletisk vallhund och en egen internationellt erkänd ras – inte bara ett informellt namn på en liten australian shepherd. Rasen utvecklades visserligen ur små australian shepherd-hundar i USA, men har i dag en egen rasstandard och registreras separat.

- **Ursprung och användning:** USA; framtagen som gårds-, vall- och sällskapshund.
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar.
- **Mankhöjd:** hanar 35,5–46 cm och tikar 33–43,5 cm.
- **Vikt:** rasstandarden anger inget fast intervall. En sund vikt beror på hundens höjd, kön och kroppsbyggnad.
- **Päls:** medellång dubbelpäls som kan vara rak eller vågig.
- **Aktivitetsnivå:** hög, med behov av både rörelse, tankearbete och återhämtning.

Det här är en kompakt hund, men inte en bekväm genväg till vallhundsegenskaper i mindre format. Den passar bäst hos den som vill träna, vara ute och samtidigt lära hunden att koppla av. För en förstagångsägare kan rasen fungera om det finns tid, tålamod och intresse för belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en okomplicerad hund med låga krav på aktivitet och vardagsträning.

## Utseende och päls

Miniature american shepherd ska vara välbalanserad, smidig och stark utan att se tung eller överdriven ut. Kroppen är något längre än hög. Storleksskillnaden inom de tillåtna höjderna är tydlig, och därför blir ett enda viktspann missvisande. Bedöm hellre hull, proportioner och muskulatur tillsammans med veterinär än mot en siffra för hela rasen.

Pälsen består av vädertåligt täckhår och underull, vars mängd kan variera med årstid och klimat. Regelbunden genomkamning räcker ofta i vardagen, men under fällning behöver löst underull tas om hand oftare. Bad görs när hunden faktiskt är smutsig. Pälsen ska i huvudsak lämnas naturlig; omfattande formklippning hör inte till rasens normala pälsvård.

Godkända grundfärger är svart, rödbrun, blue merle och rödbrun merle, med eller utan tantecken och vitt. Vitt får förekomma på bestämda områden men ska inte dominera huvud eller kropp. Ögonen kan vara bruna, blå, hasselnötsfärgade eller bärnstensfärgade, och en hund kan ha olika färg på ögonen eller flera färger i samma öga. Ett ovanligt öga är en tillåten utseendevariation, inte i sig ett besked om syn, hälsa eller mentalitet.

Svansen kan vara lång eller naturligt kort, så kallad natural bobtail, NBT. En kort svans är alltså inte automatiskt kuperad. Kupering är förbjuden i Sverige, och den svenska köparen bör skilja mellan en medfödd stubbsvans och en kirurgiskt förkortad svans hos en importerad hund.

## Temperament och personlighet

Miniature american shepherd beskrivs i rasstandarden som intelligent, arbetsvillig, anpassningsbar och lojal, med vall- och vaktinstinkt. Den är ofta uppmärksam på sin omgivning och snabb att reagera. Det kan ge fin följsamhet i träning, men också en hund som registrerar rörelser, ljud och förändringar som ägaren knappt märker.

Rasen får vara reserverad mot främmande människor. Reservation betyder att hunden kan avvakta utan att söka kontakt; det är inte samma sak som att vara skygg, rädd eller hotfull. Tvingade hälsningar gör sällan en avvaktande hund tryggare. Ge den i stället utrymme, låt den observera och belöna lugna egna initiativ.

Svensk BPH-data visar framför allt att variationen inom rasen är stor. Vissa hundar hälsar gärna, andra är tydligt ointresserade, och reaktioner på överraskningar, ljud och osäkerhet skiljer sig mellan individer. BPH beskriver hundens reaktioner den dagen och ger inget godkänt eller underkänt. Vid valpköp är därför föräldrarnas och nära släktingars beteende, återhämtning och vardagsfunktion mer upplysande än en ensam etikett som ”typisk mentalitet”.

Den starka uppmärksamheten på familjen ska inte romantiseras som att varje individ automatiskt blir trygg, social och lättsam. Fråga uppfödaren hur de vuxna hundarna fungerar med gäster, nya miljöer, hantering, ljud och passivitet. Be om konkreta exempel och ta del av eventuella BPH-resultat i sitt sammanhang.

## Träning och motion

Miniature american shepherd behöver ett aktivt liv, men det finns ingen fast tidsmall som passar alla individer. En bra vardag innehåller promenader och fri rörelse där det är säkert, nosarbete eller problemlösning, korta träningspass och verklig vila. Hundens ålder, kondition, hälsa och förmåga att återhämta sig ska styra belastningen.

Agility, rallylydnad, spår, nosework, lydnad, sök, vallning och trickträning är exempel på aktiviteter som kan passa. Ingen särskild sport är ett krav. Det viktiga är att hunden får använda kroppen och huvudet utan att varje dag byggs upp till allt högre tempo. Om den efter aktivitet fortfarande har svårt att komma till ro kan lösningen vara tydligare pauser och bättre anpassad träning, inte automatiskt mer motion.

Belöningsbaserad träning med tydliga kriterier passar en snabb och lyhörd hund. Börja tidigt med kontakt, inkallning, koppelvana, hantering och att kunna vänta. Träna också på sådant som lätt glöms bort: att ligga still medan familjen äter, släppa en uppgift, se människor eller hundar passera utan att ingripa och återgå till lugn efter lek.

Vall- och vaktbeteenden kan i vardagen märkas som att hunden följer rörelse, försöker kontrollera spring eller larmar när något händer. Det betyder inte att alla individer jagar barn, vallar katter eller skäller mycket. Observera den egna hundens utlösare och träna alternativa beteenden innan mönstret blir en vana. Valpar ska få korta, positiva erfarenheter och åldersanpassad rörelse; de ska inte motioneras som färdigvuxna hundar.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, förekommer hos miniature american shepherd, men den svenska rasen är ung och underlaget för säkra frekvensuppgifter om flera andra tillstånd är begränsat. Försäkringskodning, små material och hundarnas låga genomsnittsålder har gjort äldre sammanställningar svåra att tolka. En lång lista över möjliga diagnoser säger därför mindre än verifierade resultat hos valpens föräldrar och nära släktingar.

Det är viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringsregler och rasklubbens avelsrekommendationer. Miniature american shepherd har inget särskilt rasspecifikt hälsoprogram markerat som registreringskrav i SKK:s aktuella registreringsregler. Svenska Miniature American Shepherdklubben rekommenderar däremot att båda föräldradjuren före parning har:

- HD-resultat A eller B och ED-resultat 0
- ögonundersökning utan anmärkning som inte är äldre än 18 månader
- känd prcd-PRA-status, där en anlagsbärare bara kombineras med en genetiskt fri hund
- känd NAD-status, med kombinationen fri med fri eller fri med anlagsbärare.

Be att få se det faktiska resultatet, undersökningsdatumet och hur föräldradjurens resultat kombineras. Ordet ”hälsotestad” räcker inte. Ett DNA-test kan dessutom bara svara på den variant testet avser och ersätter inte en klinisk ögonundersökning.

MDR1, även kallad ABCB1, är en genvariant som kan påverka hur hunden hanterar vissa läkemedel. Om hunden är testad bör resultatet sparas och visas för behandlande veterinär. Varken läkemedelsval eller dos ska avgöras utifrån generella rasråd på nätet.

Merle ska inte paras med merle, eftersom kombinationen kan ge valpar med dubbla merleanlag och därmed ökad risk för allvarliga syn- och hörselproblem; en sådan parning strider mot SKK:s grundregler. Naturlig stubbsvans är kopplad till NBT-anlaget. Rasklubben uppmanar till försiktighet med NBT–NBT-kombinationer medan frågan följs, vilket inte ska blandas ihop med det uttryckliga förbudet mot merle–merle.

## Historia och ursprung

Miniature american shepherd utvecklades i Kalifornien i slutet av 1960-talet genom avel på små australian shepherd-hundar. Målet var en mindre, uthållig vallhund som kunde arbeta med bland annat får och getter och samtidigt följa med i ett rörligt gårds- och hästliv. Från 1980 användes namnet Miniature Australian Shepherd i registreringen, innan rasen senare fick sitt nuvarande namn.

Den amerikanska rasklubben bildades 1990, och rasen togs in i American Kennel Clubs utvecklingsregister 2011. Fullt amerikanskt erkännande kom 2015 och FCI erkände rasen 2019. Den första svenska kullen föddes 2006, medan svensk registrering som miniature american shepherd började 2017.

I Sverige finns också ett kontrollerat korsningsprogram där australian shepherd får användas enligt SKK:s registreringsregler och avkomman registreras som miniature american shepherd. Det förändrar inte att hundarna tillhör den erkända rasen; programmet är ett reglerat avelsverktyg. För en köpare gör det stamtavlan och uppfödarens mål extra relevanta, eftersom egenskaper och storlek kan variera även inom rasstandarden.

## Att leva med rasen

Miniature american shepherd kan leva bra i både hus och lägenhet. Bostadens storlek avgör mindre än hur vardagen fungerar: hunden behöver komma ut, använda sina sinnen, tränas och kunna vila utan att ständigt bevaka trapphus, fönster eller tomt. En trädgård kan vara praktisk men ersätter inte gemensam aktivitet eller miljöträning.

Med barn behövs vuxen tillsyn, tydliga regler och en viloplats där hunden får vara ostörd. Spring och höga ljud kan väcka intresse hos en rörelsekänslig vallhund, så lugna möten och avbrott innan hunden går upp i varv är viktigare än att anta att rasen är ”barnvänlig”. Barn ska aldrig ansvara för att läsa eller hantera en pressad hund.

Samliv med hund eller katt avgörs av individ, tidigare erfarenheter och introduktionen. Låt möten ske gradvis och kontrollerat, ge katten flyktvägar och egna resurser och avbryt fixering eller jakt tidigt. Rasen har ingen garanti för kompatibilitet, men vallbakgrunden gör heller inte problem oundvikliga.

Ensamhet tränas stegvis när hunden är trygg, rastad och mottaglig för vila. Börja med mycket korta stunder och följ hur just den hunden reagerar; långvarigt skällande, vandrande eller oförmåga att äta och vila visar att träningen gått för fort. En stängd bur får inte användas som normal förvaring eller lösning på ensamhetsproblem i svenska hem.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än registrering och färg. Be att få se föräldrarnas hälsoresultat och datum, fråga om MDR1 och andra relevanta DNA-resultat, studera mentalitet och återhämtning i familjen och diskutera hur uppfödaren prioriterar arbetslust, ljudreaktioner, reservation och förmåga att varva ner. En seriös matchning handlar om vilken vardag hunden är avlad och uppväxt för – inte bara om att hitta rätt utseende.

Miniature american shepherd

Kompakt, atletisk vallhund framtagen i USA som en mindre Australian Shepherd. Intelligent, hängiven och en riktig “klisterhund” med familjen, ofta reserverad mot främlingar. Behöver regelbunden träning, mental stimulans och motion. Medellång dubbelpäls i varierande färger; överlag en frisk ras med en livslängd på 12–15 år.

Nynnagårdens Kennel är en uppfödare av rasen Miniature american shepherd med bas i Henån i Sverige.

Nynnagårdens Kennel

Creamtoffees är en uppfödare av rasen Golden retriever med bas i Västerås i Sverige.

Creamtoffees

Dogue de bordeaux

Verein für Deutsche Doggen (Germany)

Norsk Kennel Klub (Norway)

Dogue de bordeaux är en massiv fransk mastiff med ett stort, rynkigt huvud och kort, fawnfärgad päls. Den är lugn, djupt fäst och knyter ofta starkast an till en person. Det är en tystlåten men beskyddande familjehund som behöver måttlig motion, ständig mänsklig närhet – och ägare som står ut med rikligt dregel och högt snarkande.

Chien Courage är en uppfödare av raserna Fransk bulldogg och Dogue de bordeaux med bas i Sölvesborg i Sverige.

Chien Courage

## Snabbfakta

- Chinese crested dog är en liten sällskapshund i två hårlagsvarianter: hårlös och powder puff. Båda kan födas i samma kull.
- Idealmankhöjden är 28–33 cm för hanar och 23–30 cm för tikar. Den nuvarande rasstandarden anger ingen officiell vikt.
- Den hårlösa varianten har crest på huvudet, så kallade socks på tassarna och en plym på svansen. Powder puff har lång, mjuk päls över hela kroppen.
- Rasidealet är en gladlynt hund som aldrig ska vara ilsken. Samtidigt finns tydliga individuella skillnader i socialitet, nyfikenhet, ljudlighet och trygghet.
- Hud- eller pälsvård, tandborstning och skydd efter väder behöver ingå i vardagen från början.
- Inför valpköp är ögonresultat, PLL-status, tandstatus samt hälsa och mentalitet hos nära släktingar viktigare än allmänna löften om rasen.

## Utseende och päls

Chinese crested dog är liten, rörlig och graciös utan att behöva vara bräcklig. Rasen finns både som elegant hjorttyp och som något kraftigare cobbytyp. Kroppen ska vara medellång till lång, ryggen plan och rörelserna långa, flytande och fria. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna.

Hanar har en idealmankhöjd på 28–33 cm och tikar på 23–30 cm. Den nuvarande rasstandarden anger ingen vikt, så uppgiften om en gräns på 5,4 kilo ska inte användas som dagens ideal. Bedöm i stället en vuxen hund efter proportioner, muskulatur och hull.

Hos den hårlösa varianten ska kroppen i huvudsak vara naken, med lång behåring på huvud, tassar och svans. Mängden hår på kroppen varierar dock mellan individer. Be därför att få se valpen otrimmad och låt uppfödaren visa hur just dess hud och behäng ska skötas. Huden ska vara mjuk och kännas varm.

Powder puff har en tunn underull och en slöja av långt, mjukt hår. Pälsen ska vara följsam, inte tung eller ullig. Dela pälsen och kamma ända ned till huden. Leta särskilt efter början till tovor där hår ligger tätt eller utsätts för friktion. En veckovis rutin för bad och genomgång kan vara en startpunkt, men pälsens skick avgör hur ofta den behöver redas ut, tvättas och torkas ordentligt.

Den hårlösa huden behöver i stället kontrolleras för skav, rodnad, finnar och torrhet. Unga hundar kan få pormaskar och finnar under hormonella perioder, men graden varierar mycket. Skydda hunden med skugga och lämpliga kläder när sol, vind, väta eller kyla kräver det. Även en powder puff kan behöva väderskydd eftersom den tunna pälsen inte ger särskilt mycket värme och inte heller stöter bort vatten särskilt väl. Om huden förblir inflammerad, kliar eller får sår som inte läker bör en veterinär bedöma orsaken och hjälpa till att välja produkter.

Varken den hårlösa eller powder puff är allergifri. Hundallergen finns bland annat i hudceller, talg, saliv och urin, och mängden varierar även mellan hundar av samma ras. Liten mängd löst hår är därför inget säkert besked för en allergisk familj.

## Temperament och personlighet

Chinese crested dog ska vara gladlynt och inte ilsken, men rasen rymmer många personligheter. I det svenska BPH-underlaget framstår de beskrivna hundarna som relativt trygga, måttligt nyfikna och inte generellt ljudliga eller arga. Samma underlag visar stor variation i hur hundarna hälsar på främmande människor, leker och reagerar på oväntade händelser.

Det är mer användbart än etiketter som ”kardborrehund” eller ”enmanshund”. En individ kan söka mycket kroppskontakt, en annan kan vara mer självständig. En del hälsar snabbt på besökare, andra vill först observera. Fråga uppfödaren hur föräldrar och nära släktingar fungerar vid hantering, nya människor, ljud, vila och kortare separationer. Titta efter en valp som kan undersöka i egen takt och återhämta sig efter något oväntat.

Rasen kan vara uppmärksam och larma när något händer, men det betyder inte att varje hund skäller mycket. I ett lyhört boende är det klokt att tidigt belöna lugn vid dörr, fönster och ljud i trapphuset. Ta också reda på om hunden kan varva ned när ingenting händer. Förmågan att vila är lika viktig som lekfullhet.

Med barn avgör samspelet mer än rasen. Den lilla storleken kräver extra varsamhet om barn vill lyfta eller bära hunden, men det finns ingen generell regel att rasen bara passar äldre barn. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats.

## Träning och motion

Chinese crested dog behöver daglig rörelse och mental sysselsättning, men det finns ingen välgrundad minutformel som passar alla. En bra dag kan innehålla promenader med tid att nosa, lek, någon kort färdighetsövning och lugn återhämtning. En aktiv individ kan uppskatta längre utflykter, agility, rallylydnad, freestyle eller spår, medan en annan trivs bäst med mindre krävande aktiviteter.

Anpassa längd och intensitet efter ålder, kondition, väder och hur hunden rör sig och återhämtar sig. En hårlös hund som spänner sig av kyla får inte en bra promenad bara för att en viss tid ska uppnås. Välj då skydd och miljö efter förhållandena och komplettera med inomhusträning.

Belöningsbaserad träning passar väl när hunden ska lära sig vardagsfärdigheter. Börja med inkallning, koppelgående, lugn på en plats, att lämna föremål och att kunna avbryta en aktivitet. Träna även frivillig hantering av mun, tassar, hud, päls och öron. Det gör tandborstning, bad, klippning och veterinärbesök mindre stressande.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Låt den i stället möta olika människor, hundar, underlag, ljud och miljöer på ett avstånd där den fortfarande kan äta, tänka och välja kontakt. Om den blir rädd, minska svårigheten och ge den tid att återhämta sig. Det bygger större trygghet än att pressa fram ett möte.

## Hälsa

För Chinese crested dog finns inga rasspecifika hälsotest som måste vara klara för att en valpkull ska registreras hos SKK. Rasklubben har däremot tydliga avelsrekommendationer. Skillnaden är viktig när du granskar en kull: en rekommendation kan vara mycket relevant utan att vara bindande.

Rasklubben vill att båda föräldrarna är ögonlysta tidigast vid 18 månaders ålder och att intyget är högst ett år gammalt vid parning. Den vill också att båda har känd DNA-status för primär linsluxation, PLL. Därutöver rekommenderas känd DNA-status för prcd-PRA och känd patellastatus efter minst 12 månaders ålder. Patellaundersökning är alltså en viktig kontrollpunkt, men inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Veterinär auskultation av hjärtat inför avel beskrivs som önskvärd, inte som ett ska- eller bör-krav.

Be att få se själva resultatet, datumet och hundens identitet. Ett DNA-test gäller bara den mutation som analyserats och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. En frisk anlagsbärare av en enkelt recessiv sjukdom behöver inte automatiskt tas ur avel, men ska paras med en genetiskt fri hund så att sjuka valpar inte föds. En hund som genetiskt har statusen affekterad får inte användas i avel.

Bland de ögonproblem som uppmärksammas i rasen finns PLL, olika former av PRA eller retinopati och torra ögon. Fråga också om ögonresultat och symtom hos äldre släktingar. Rasklubbens hälsoöversikt tar dessutom upp hjärtproblem som främst visar sig högre upp i åldern och uppgifter om ryggbesvär. Det motiverar frågor om äldre släktingar och tidiga blåsljud eller ryggsymtom, inte antagandet att varje hund kommer att bli sjuk.

Hårlöshet och tanduppsättning hänger ihop genom en variant i genen FOXI3, som påverkar utvecklingen av både hår och tänder. Hårlösa hundar kan därför sakna permanenta tänder eller ha annorlunda formade och framåtriktade tänder. Powder puff saknar den här specifika genetiska effekten och ska normalt ha komplett saxbett. Medfödd avsaknad av tänder är inte samma sak som tandlossning, men båda varianterna behöver daglig tandborstning för att begränsa plack och tandköttssjukdom. Följ tandbytet och låt veterinär bedöma kvarvarande mjölktänder, smärta, dålig lukt eller problem att tugga.

I en stor brittisk studie var medianlivslängden 13,4 år för 928 Chinese crested dog. Osäkerhetsintervallet för medianen var 13,0–13,8 år. Resultatet beskriver den studerade populationen, inte hur länge en enskild hund kommer att leva.

## Historia och ursprung

Rasens tidiga historia är osäker. Kina anges som ursprungsland och Storbritannien har ansvar för rasstandarden, men det går inte att följa en obruten linje från gamla kinesiska nakenhundar till dagens ras. Berättelser om hundar på handelsskepp, råttjakt och livet under Han-dynastin ska därför behandlas som teorier, inte som säkra fakta.

De dokumenterade moderna hållpunkterna är tydligare. Chinese crested dog visades i USA mellan 1885 och 1926 och syntes därefter knappt till under nära 50 år. Organiserad brittisk avel byggdes upp igen med importer från USA under 1965–1968. De första svenska hundarna kom 1972, den första svenska kullen föddes samma år och hundarna registrerades hos SKK 1973. Chinese Crested Club Sverige bildades 1990.

## Att leva med rasen

Bostadstypen avgör inte ensam om en Chinese crested dog trivs. Både lägenhet och hus kan fungera om hunden får aktivitet, vila och gradvis ensamhetsträning. Bedöm hemmet efter ljudmiljö, möjlighet till rastning och hur lätt hunden kan komma undan drag, stark sol och stök. Liten kropp betyder inte små behov.

En liten valp ska inte lämnas ensam. När valpen är trygg i hemmet kan träningen börja med att den kopplar av medan du rör dig bakom en grind eller lämnar rummet mycket kort. Öka först när hunden förblir lugn. En vuxen hund som tränats gradvis kan ofta vara själv några timmar, men individer skiljer sig kraftigt. Kamera kan hjälpa dig att upptäcka vandring, flåsning, skall eller att hunden inte kommer till ro.

Katter och andra hundar kan fungera bra tillsammans, men låg jaktlust eller problemfri samvaro kan inte lovas utifrån rasen. Gör introduktioner gradvis, hindra jakt och ge katten en säker flyktväg och egna resurser. Anpassa lek efter hundarnas storlek och sätt att kommunicera. Smådjur ska hållas säkert åtskilda om du inte med säkerhet kan kontrollera situationen.

Rätt hem behöver vara redo för skillnaden mellan de två hårlagsvarianterna, daglig tandvård och en hund som behöver både närhet och egen trygghet. Träffa vuxna släktingar om möjligt, se valpen otrimmad och kontrollera dokumenterade hälsoresultat. Det säger betydligt mer än löften om att alla Chinese crested dog är tysta, allergivänliga eller automatiskt enkla familjehundar.

Chinese crested dog

Chinese crested dog är en finlemmad dvärghundsras som antingen är hårlös med silkeslen päls på huvud, tassar och svans, eller Powder Puff med en mjuk, fyllig päls över hela kroppen. Den är tillgiven och mycket människoorienterad, tränas bäst med mjuka, vänliga metoder, behöver omsorg och skydd för hud eller päls samt måttlig daglig motion.

Nightstorms är en uppfödare av rasen Chinese crested dog med bas i Vara i Sverige.

Nightstorms

## Snabbfakta

Irländsk varghund är en mycket stor, strävhårig vinthund från Irland. Den förenar vinthundens snabbhet och jaktlust med ett oftast vänligt sätt, men storleken påverkar nästan varje vardagsbeslut – från bil och bostad till valpens uppväxt.

- **Rastyp:** Vinthund i FCI grupp 10, ursprungligen använd för jakt på varg och annat storvilt.
- **Storlek:** Standarden anger minst 79 cm och 54 kg för hanar samt minst 71 cm och 41 kg för tikar. För hanar är 81–86 cm önskvärd genomsnittlig mankhöjd; maxhöjd och maxvikt anges inte.
- **Kropp:** Kraftfull och muskulös, men inte lika massiv som en grand danois. Den ska ha mer massa än en skotsk hjorthund utan att förlora vinthundens linjer och rörlighet.
- **Temperament:** Vanligen vänlig, tillgiven och lugn i hemmet. Jaktlusten kan vara stark och varierar mellan individer.
- **Aktivitet:** Behöver daglig rörelse, mental stimulans och möjlighet att springa ut på en säker plats. Mängden anpassas efter ålder, kondition och återhämtning.
- **Päls:** Sträv och hård på kropp, ben och huvud, med tydliga ögonbryn och skägg. Den behöver kammas men ska inte klippas som en mjuk sällskapshundspäls.
- **Att tänka på:** Rasen har kortare förväntad livslängd än många mindre hundar. Hjärthälsa, tidig testning av valpar för portosystemisk shunt och sjukdomar i nära släktingar är viktiga frågor inför ett köp.

## Utseende och päls

Irländsk varghund ska vara stor och imponerande utan att bli tung och klumpig. Den har lång kropp, djup bröstkorg, välmusklade ben och en lång, lätt böjd svans. Rörelserna ska vara fria och aktiva. Jämfört med en grand danois är den mindre massiv; jämfört med en skotsk hjorthund ska den ha mer tyngd och kraft.

Storleksangivelserna misstolkas ofta. Standarden anger minimimått för båda könen och ett önskvärt genomsnitt på 81–86 cm för hanar, men inte ett officiellt maxmått. Tikens storlek och hundens slutliga vikt kan därför inte utläsas som ett snävt intervall. Proportioner, styrka och sunda rörelser är viktigare än att eftersträva största möjliga hund.

Pälsen ska vara sträv och hård, särskilt över ögonen och under käken. Godkända färger är grå, tigrerad, röd, svart, rent vit och fawn samt de färger som förekommer hos skotsk hjorthund. Kamma och borsta efter behov, reda ut tovor och avlägsna dött, risigt hår utan att strippa bort den skyddande täckpälsen. Kontrollera även skägg, öron, tassar, klor och hud. Badbehovet avgörs av smuts, hud och vardag – inte av en fast kalender.

## Temperament och personlighet

Irländsk varghund är oftast vänlig och människoorienterad, men rasbeskrivningen är ingen garanti för varje individ. Tidig miljöträning, föräldrarnas mentalitet och hundens egna erfarenheter påverkar hur trygg och social den blir. Storleken gör att även vänliga hälsningar, lek och ett plötsligt koppelryck kräver god kontroll.

Rasen är en vinthund med bakgrund som jakthund. En hund som är lugn inomhus kan växla snabbt när den ser ett rådjur, en hare eller en katt som springer. Släpp därför bara hunden där inkallningen fungerar och miljön är säker; ett milt temperament betyder inte svag jaktlust. Ett inhägnat område är ofta bäst för löpning i full fart.

Många lever väl med andra hundar. Samlevnad med katt och mindre djur är mer individuell: en valp kan lära sig hemmets regler utan att jaktreaktionen utomhus försvinner. Introducera djuren lugnt, med flyktvägar för katten och kontroll över hunden tills samspelet är förutsägbart.

Med barn kan en stabil vuxen hund vara mjuk och tålmodig, men barn och hund ska ändå ha aktiv vuxennärvaro. Den stora kroppen kan välta ett litet barn utan avsikt. Lär barnet att låta hunden äta och vila ostört och ge hunden en egen plats där den får vara ifred.

## Träning och motion

Irländsk varghund behöver konsekvent men vänlig träning som fungerar även när hunden väger mer än sin förare. Börja tidigt med följsamhet, koppelgång, inkallning, hantering och att lugnt kunna passera människor, hundar och vilt. Korta, tydliga pass och belöningar brukar passa bättre än hårda korrigeringar eller lång, monoton repetition.

Inkallning ska byggas gradvis från enkla miljöer till svårare störningar. Använd långlina när området inte är inhägnat och jaktlusten ännu inte är säkert hanterbar. Ingen träningsmetod kan lova att en vinthund alltid avbryter en jakt, så koppel och stängsel är också säkerhetsverktyg – inte ett misslyckande i träningen.

En vuxen hund mår bra av varierade promenader, nosarbete och tillfällen att röra sig friare på säker plats. Det finns ingen evidensbaserad minutregel som passar alla. Bedöm i stället hundens steg, andning, vilja och återhämtning under och efter aktivitet. Öka belastningen gradvis och anpassa den vid värme, sjukdom eller svag kondition.

Valpar växer snabbt och ska få leka och röra sig i egen takt. Undvik långa, repetitiva sträckor, höga hopp och hård konditionsträning innan kroppen har mognat. Vardagsrörelse, lek på bra underlag, pauser och nya miljöer bygger kropp och självförtroende. Be om råd som utgår från valpens tillväxt och hull, inte från en generell minutformel baserad på ålder.

## Hälsa

Hälsan kräver ett genomtänkt val av uppfödare och uppföljning genom livet. Irländsk varghund har kortare förväntad livslängd än många mindre raser. Svenska och internationella underlag lyfter särskilt hjärtsjukdom, cancer, lunginflammation och portosystemisk shunt. Enskilda hundar kan vara friska länge, men riskerna bör inte tonas ned.

Dilaterad kardiomyopati, DCM, och rytmrubbningen förmaksflimmer förekommer i rasen. Förmaksflimmer kan finnas innan ägaren ser tydliga symtom och kan föregå utveckling av hjärtmuskelsjukdom. Ultraljud visar hjärtats struktur och pumpfunktion, medan EKG bedömer rytmen; undersökningarna svarar alltså på olika frågor och kan behöva kombineras. Fråga när båda föräldradjuren senast undersöktes, med vilka metoder och vad som är känt om hjärtan i tidigare generationer. En normal undersökning minskar osäkerheten vid den tidpunkten men garanterar inte att hunden aldrig utvecklar sjukdom.

Portosystemisk shunt, PSS, innebär att blod leds förbi levern. För rasen finns en etablerad tidig kontroll med gallsyror, vanligen när valpen är omkring sex till åtta veckor och före leverans. Be att få se kullens provresultat och fråga hur ett avvikande värde har följts upp. Det ger ett tydligare besked än en allmän försäkran om att linjen är frisk.

Osteosarkom och annan cancer samt allvarlig lunginflammation hör till rasklubbens prioriterade hälsofrågor. Ihållande hälta, smärta eller svullnad behöver veterinärbedömas. Sök också vård snabbt vid tydligt påverkat allmäntillstånd eller luftvägsbesvär; hos rasen kan en lunginflammation få ett snabbt och allvarligt förlopp.

Den djupa bröstkorgen innebär även risk för magomvridning, GDV. Upprepade försök att kräkas utan att något kommer, snabbt uppsvälld eller öm buk, kraftig oro, bleka slemhinnor, svaghet eller kollaps är akuta varningssignaler. Åk direkt till veterinär – tillståndet kan inte behandlas hemma. Diskutera individuell risk och eventuell förebyggande gastropexi med veterinär; ingreppet minskar risken att magsäcken vrider sig men förhindrar inte all uppblåsthet.

När du bedömer en kull, skilj på krav för registrering och rasklubbens hälsorekommendationer. Att ett resultat inte krävs betyder inte att frågan är oviktig. Be om daterade undersökningsresultat, valpens PSS-prov och information om livslängd och dödsorsaker hos nära släktingar.

## Historia och ursprung

Irländsk varghund har rötter i Irlands stora jakthundar, men dagens ras är resultatet av en dokumenterad rekonstruktion under 1800-talet – inte en oförändrad linje från antiken. År 391 skrev en romersk konsul om irländska hundar som hade skickats till Rom. De användes för jakt på varg och annat storvilt.

När vargen försvann från Irland minskade behovet av dessa hundar, och typen var nära att dö ut mot slutet av 1600-talet. Under senare delen av 1800-talet samlade kapten George Augustus Graham de kvarvarande hundar som ansågs höra till typen och byggde upp rasen igen. I arbetet användes bland annat skotsk hjorthund och, vid enstaka tillfällen, borzoi och grand danois. Rasen visades i en egen klass 1879 och den irländska rasklubben bildades 1885.

Den moderna historien förklarar både släktskapet med andra stora vinthundar och varför sägner om urgamla varghundar inte bör läsas som en fullständig stamtavla för dagens hundar. Den första irländska varghunden kom till Sverige 1931, och Svenska Irländsk Varghund Klubben bildades 1976.

## Att leva med rasen

Att leva med en irländsk varghund är framför allt en fråga om plats, säkerhet och framförhållning. Rasen kan bo i lägenhet om den får rätt aktivitet och bostaden fungerar praktiskt, men en mycket stor hund behöver golvyta för att vända och vila, halksäkra ytor och en lätt väg ut. Många trappor utan hiss blir särskilt besvärliga för en valp under tillväxt eller en vuxen hund som är skadad och inte går att bära.

Prova bilen med en vuxen hund i åtanke: den ska kunna ligga säkert, komma in utan farliga hopp och kunna transporteras även om den blir sjuk. Kontrollera också att grindar och staket verkligen håller för en hög, snabb hund. En mjuk bädd som avlastar kroppen, mat- och vattenskålar som står stabilt och gott om plats kring matstunden gör vardagen enklare.

Ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. En lugn ras är inte automatiskt bekväm med långa dagar ensam, och en stor orolig hund kan skada både sig själv och hemmet. Planera hundvakt eller annan hjälp innan köp om arbetsdagen regelbundet är längre än hunden klarar.

Inför valet av uppfödare är följande frågor särskilt användbara:

- Kan du träffa mamman, och hur fungerar föräldradjuren med människor, hundar och vardagliga miljöer?
- När undersöktes båda föräldrarna senast med hjärtultraljud och EKG, och vilka resultat finns i nära släkt?
- Har hela valpkullen testats för PSS före leverans, och får du en kopia av resultatet?
- Vilken livslängd och vilka dödsorsaker finns hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor?
- Hur ska du lösa säker rastning, biltransport, försäkring och hjälp om hunden inte kan gå själv?

Rätt hem behöver inte vara störst, men det måste vara praktiskt förberett. Den som uppskattar en vänlig vinthund, kan hantera jaktlusten och har råd och utrymme för en mycket stor hund får en särpräglad följeslagare. Den som vill ha säker löshet överallt, en liten bil eller en hund som klarar långa ensamma dagar bör välja en annan ras.

Irländsk varghund

Irish Wolfhound Club of Great Britain

Irish Wolfhound Club of Northern Ireland

The Irish Wolfhound Club (Germany)

Irländsk varghund är en mycket stor och högväxt vinthund med kraftig men elegant kropp och en sträv, vädertålig päls. Den är lugn, vänlig och känslig, oftast stillsam inomhus men behöver regelbunden motion och gott om utrymme. Rasens hälsa innebär vissa påtagliga risker och en relativt kort livslängd, så både genomtänkt avel och noggrann skötsel är mycket viktiga.

Liten uppfödning i hemmiljö sedan 1989.
BPH beskriver de flesta hundar av min uppfödning.
Innehavare av Hamiltonplaketten och Sv. Vinthundklubbens Uppfödarmedalj.
Internationell exteriördomare sedan 2002

Irishcanis

## Snabbfakta

Dvärgschnauzern är en liten men robust tysk hundras med tydlig vaktlust, stor arbetsvilja och en päls som kräver trimning. Den är minst av schnauzerraserna, men är inte bara en mindre version av schnauzern. Dvärgschnauzern är en egen ras som utvecklades för gårdsarbete i ett litet, smidigt format.

- **Mankhöjd:** 30–35 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 4–8 kg enligt rasstandarden
- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Ursprunglig uppgift:** råttfångare och gårdshund
- **Päls:** strävt täckhår med tät underull
- **Färger:** svart, peppar och salt, svart och silver samt vit
- **Typiska drag:** vaksam, uthållig, nyfiken och ofta snabb att larma

Dvärgschnauzern passar bäst hos den som vill träna och aktivera sin hund varje dag och som accepterar återkommande pälsvård. Den behändiga storleken gör hunden lätt att ta med, men vardagen kräver ändå tydliga rutiner.

## Utseende och päls

Dvärgschnauzern ska vara kompakt, kraftig och ungefär lika lång som den är hög. Skägget, de buskiga ögonbrynen och det sträva hårlaget ger det välkända schnauzerutseendet. Rasstandarden anger samma höjd- och viktspann för båda könen, men en enskild vuxen hund kan ligga olika inom spannet beroende på kroppsbyggnad och hull.

Pälsen består av tät underull och hårt, åtliggande täckhår. De fyra godkända färgerna är helt svart, peppar och salt, svart och silver samt helt vit. Färgen säger inte hur hunden blir i temperament eller hur väl den passar ett visst hem.

Den sträva pälsen behöver trimmas, vilket innebär att mogna, döda täckhår plockas bort. SKK anger trimning minst fyra gånger om året och genomgång av underullen ungefär varje vecka. Hur ofta just din hund behöver trimmas beror på pälskvalitet, tillväxt och hur kort päls du vill hålla. Skägg, benhår och mjukare partier behöver kammas så att smuts och tovor inte blir kvar.

Klippning kan passa en hund som blivit öm eller har svårt att stå under en trimning, men metoden förändrar pälsens struktur. När täckhåren klipps av i stället för att plockas bort blir pälsen ofta mjukare och mer ullig. Fråga därför uppfödaren eller en erfaren trimmare hur hundens päls har skötts innan du väljer metod.

En korrekt skött sträv päls fäller normalt mycket lite, men det gör inte dvärgschnauzern allergifri. Lite fällning säger inte hur en allergisk person kommer att reagera, och ingen hundras kan lovas fungera för alla. Om allergi finns i familjen bör ni prata med vården, träffa hundar under kontrollerade former och ha en plan innan hundköpet.

## Temperament och personlighet

Dvärgschnauzern är vanligen uppmärksam, nyfiken och uthållig. Den märker snabbt ljud, rörelser och människor i omgivningen och kan därför vara en effektiv liten larmhund. Samma vaksamhet kan bli återkommande skall vid dörren, i trapphuset eller utanför fönstret om hunden inte får hjälp att varva ned.

Rasdrag beskriver en tendens, inte varje individ. De svenska mentalbeskrivningarna kommer från en för liten del av uppfödarna för att ge en säker bild av alla dvärgschnauzrar. Skillnader mellan familjer och individer kan vara stora. Titta därför på hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. En trygg hund ska kunna återhämta sig efter en överraskning och koppla av när inget händer.

Dvärgschnauzern lär sig ofta snabbt och är rolig att samarbeta med. Samtidigt behöver ägaren visa tydligt vilka beteenden som lönar sig. Hårda korrigeringar kan öka stress och skall. Med lugn, belöningsbaserad träning blir det lättare att lära hunden vad den ska göra i stället.

## Träning och motion

Dvärgschnauzern behöver fysisk rörelse och uppgifter för nos och hjärna varje dag. Det finns ingen meningsfull minutregel som passar alla. En ung vuxen hund med god hälsa kan vilja följa med på långa promenader och hundsport, medan en valp, äldre hund eller hund med sjukdom behöver en annan belastning.

Variera promenader i olika miljöer med korta träningspass, sökövningar och möjlighet att undersöka i egen takt. Rallylydnad, nosework, tricks och agility är aktiviteter där snabbhet och samarbetslust kan komma till användning. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag. En bättre kontrollpunkt är att den kan vara aktiv ute och sedan komma till ro hemma.

Börja tidigt med vardagsfärdigheter: kontakt, inkallning, koppelgående, hantering av tassar och skägg samt lugn på en bestämd plats. Träna larmandet innan det blivit en vana. Belöna hunden när den uppmärksammar ett ljud och sedan vänder sig till dig, och lär in en enkel rutin för dörrklocka och besök. Skärma av utsikten om hunden övar på att skälla i fönstret. Förändra en sak i taget och öka svårigheten först när hunden är lugn.

Rasens bakgrund som råttfångare gör att vissa individer gärna förföljer små, snabba djur. En säker inkallning och koppel där vilt kan dyka upp är därför klokt, även om jaktintresset varierar.

## Hälsa

Dvärgschnauzern beskrivs generellt som en robust ras, men urinsten och ögonsjukdomar är två dokumenterade områden att känna till. SKK anger att urinsten förekommer hos drygt fem procent av rasen. Rasklubbens avelsarbete följer också bland annat progressiv retinal atrofi, PRA, och katarakt.

Rasen har dessutom en känd benägenhet för förhöjda triglycerider i blodet. Det är inte samma sak som att varje dvärgschnauzer blir sjuk, och ett förhöjt värde förklarar inte automatiskt magbesvär eller bukspottkörtelinflammation. Återkommande kräkningar, diarré, buksmärta, urinbesvär eller förändrad syn ska bedömas av veterinär. Veterinären avgör om exempelvis urinprov, ögonundersökning eller ett fastande blodprov är relevant.

Inför valpköp bör du be uppfödaren visa faktiska hälsouppgifter, inte bara säga att linjen är frisk. Kontrollera föräldrarnas registrerade ögonresultat och fråga om urinsten, återkommande magproblem och ögonsjukdom hos nära släktingar. Rasklubben redovisar DNA-resultat för flera testbara tillstånd, men ett DNA-paket är inte ett allmänt friskintyg och täcker inte alla former av PRA. Fråga vilka tester som gjorts, vad resultaten betyder för just kombinationen och vilka aktuella rekommendationer uppfödaren följer.

Små hundar behöver också regelbunden tandvård. Vänj valpen vid tandborstning och kontrollera munnen så att dålig andedräkt, ömhet eller svårigheter att tugga upptäcks tidigt.

## Historia och ursprung

Dvärgschnauzern utvecklades i Tyskland kring förra sekelskiftet. I området runt Frankfurt am Main förekom en schnauzerliknande liten hund under namnet strävhårig dvärgpinscher. SKK beskriver hur små schnauzrar och dvärgpinscher användes när rasen tog form under mer ordnade former.

Den lilla gårdshunden skulle kunna hålla efter råttor och samtidigt uppmärksamma det som hände omkring gård och stall. Det historiska arbetet hjälper till att förklara dagens kombination av snabbhet, vaksamhet och intresse för små rörelser. I dag är dvärgschnauzern en sällskapshund, men den mår fortfarande bra av att få använda både kropp och huvud.

## Att leva med rasen

Dvärgschnauzern kan bo i lägenhet, men en liten hund är inte automatiskt enkel att ha nära grannar. Fråga dig om du kan hantera ljud vid dörr och fönster, ordna flera rastningar och ge hunden daglig aktivitet. Förmågan att koppla av hemma är ofta viktigare än bostadens storlek.

Med barn kan rasen fungera fint när en vuxen hjälper både barnet och hunden att umgås lugnt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Det är de vuxna som ansvarar för promenader, träning och pälsvård, även om barnen gärna hjälper till.

Om hunden kan bo med katt beror mer på individer, tidigare erfarenheter och introduktion än på rasnamnet. Gör de första mötena lugna, skilj djuren åt med grind vid behov och ge katten vägar undan. Gnagare och andra smådjur bör hållas säkert åtskilda. Bakgrunden som råttfångare gör det olämpligt att räkna med att jaktintresset saknas.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i vad de klarar utan oro. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den förblir lugn. Planera vardagen utifrån individen i stället för att utgå från att en viss ras kan vara ensam ett bestämt antal timmar.

Välj dvärgschnauzer om du uppskattar en observant, aktiv hund och vill lägga tid på träning och trimning. Välj en annan ras om du söker obetydlig pälsvård, en hund som sällan larmar eller en säker lösning för allergi och smådjur.

Dvärgschnauzer

Svenska Schnauzer Pinscherklubben (Sweden)

Verein für Deutsche Schäferhunde (Germany)

Kompakta, robusta Dvärgschnauzer är smarta, lättlärda och mycket människoorienterade. Deras sträva, låg-fällande päls kräver regelbunden pälsvård. Som uppmärksamma vakthundar med terriertemperament behöver de daglig motion, mental stimulans och tydlig träning, och blir ofta 12–15 år gamla.

Baby Bright Light's är en uppfödare av rasen Dvärgschnauzer med bas i Oxie i Sverige. Uppfödningen har förekommit med den vita varianten av dvärgschnauzer.

Baby Bright Light's

## Snabbfakta

Irish softcoated wheaten terrier är en medelstor, aktiv terrier från Irland. Rasen utvecklades som en mångsidig gårdshund och hålls i dag främst som sällskapshund. Den brukar beskrivas som livlig, tillgiven, intelligent och påhittig, men också som självständig. Det är därför en hund för den som vill lägga tid på träning, motion och pälsvård.

- **Rasgrupp:** Grupp 3, terrier
- **Ursprung:** Irland
- **Tidigare användning:** Gårdsarbete, skadedjursbekämpning och jakt
- **Storlek:** Hanhundar ska enligt rasstandarden vara 46–48 cm höga och väga cirka 18–20,5 kg; tikar ska vara något mindre
- **Päls:** Enkel, mjuk och silkig, i nyanser av vetefärg
- **Aktivitetsnivå:** Aktiv; behöver daglig fysisk och mental sysselsättning
- **Pälsvård:** Omfattande och regelbunden

Rasen passar bäst när ägaren uppskattar en social hund med tydlig terrierkaraktär och kan erbjuda vardagsträning, varierad aktivitet och noggrann pälsvård. Den är ett sämre val om du söker en hund som nöjer sig med korta promenader, kräver mycket lite skötsel eller är okomplicerad att träna i alla lägen.

## Utseende och päls

Irish softcoated wheaten terrier är kompakt och välbyggd utan att vara tung. Kroppen är ungefär lika lång som hunden är hög, och helheten ska ge intryck av både styrka och smidighet. Små framåtvikta öron, mörka ögon, skägg och päls över pannan ger rasen dess typiska uttryck.

Den vuxna pälsen är rasens tydligaste kännetecken. Den ska bestå av ett pälslager; bara på öronen får underull förekomma. Strukturen ska kännas mjuk och silkig snarare än sträv eller ullig. Färgen varierar från ljust vete till en varmare gyllene, rödaktig ton. Pälsen kan vara vågig eller löst lockig.

En wheatenvalp behöver inte se ut som den vuxna hunden. Valppälsen kan vara rödaktig, gråaktig eller ha mörk mask och mörka hårspetsar. Både färg och struktur förändras i flera steg, och den färdiga vuxenpälsen kommer oftast först mellan 18 månaders och två och ett halvt års ålder. Det går därför inte att avgöra exakt hur vuxenpälsen blir enbart genom att titta på valpens färg eller mjukhet.

Pälsen lämnar ofta mindre löst hår i hemmet än raser med tydlig säsongsfällning, men den sköter inte sig själv. Lösa hår kan stanna kvar i pälsen och bidra till tovor. För många vuxna hundar är en noggrann genomkamning varje vecka en rimlig utgångspunkt, medan pälsbytet kan kräva kamning flera gånger i veckan. Rasklubbens och SKK:s skötselråd anger också regelbundna bad och klippning flera gånger om året. Hur ofta det behövs beror på pälsens struktur och längd samt på vad hunden gör i vardagen.

Rasen ska inte beskrivas som allergifri. Hundallergen finns bland annat i saliv och hud, och mängden varierar mellan individer även inom samma ras. Den som har hundallergi bör därför utreda sin allergi och träffa den aktuella hunden flera gånger innan ett köp övervägs.

## Temperament och personlighet

En typisk irish softcoated wheaten terrier är livlig, social med sin familj och snabb att engagera sig i det som händer. Rasstandarden beskriver den som sportig, tillgiven, lojal och intelligent. Samtidigt finns en självständig terriersida som kan märkas när något i omgivningen känns mer intressant än ägarens plan.

Temperamentet varierar mellan individer och linjer. Bland de hundar som deltagit i svenska mentalbeskrivningar visar de flesta låga nivåer av aggressiva reaktioner, men resultaten visar också en tydlig variation inom rasen. Fråga därför uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande människor, andra hundar, plötsliga ljud, hantering och återhämtning efter överraskningar. Om föräldradjuren har genomfört BPH eller MH kan resultatet ge mer konkret information än allmänna påståenden om rasen.

Rasen kan leva bra med barn när hund och barn lär sig respektera varandras gränser. Små barn och hundar ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. Hur en individ fungerar med andra hundar eller andra djurslag varierar. Tidig, lugn introduktion och genomtänkt vardagshantering är viktigare än att utgå från att alla individer fungerar likadant.

## Träning och motion

Irish softcoated wheaten terrier behöver röra sig och använda huvudet varje dag. Det finns ingen fast mängd motion som passar alla individer. En unghund, en vältränad vuxen och en äldre hund behöver olika belastning, och motionen bör anpassas efter kondition, hälsa och återhämtning.

Rasen passar för exempelvis nosework, spår, rallylydnad, agility och vanlig vardagsträning. Variation är ofta mer givande än att enbart förlänga promenaden. Sökövningar, följsamhet, kroppskontroll och korta problemlösningspass kan ge en bättre balans mellan aktivitet och vila.

Börja tidigt med inkallning, koppelgående, hantering och förmågan att koppla av. SKK lyfter att rasen kan vara nyfiken och ge sig ut på egna utflykter, så en trädgård behöver vara säkert inhägnad. Träna inkallning systematiskt, men använd koppel eller långlina på platser där en misslyckad inkallning kan bli farlig.

Belöningsbaserad träning passar en intelligent och självständig hund väl: belöna det beteende du vill se, gör uppgiften tydlig och öka svårigheten stegvis. Hårda korrigeringar behövs inte och kan göra hunden stressad samt försämra samarbetet. Korta, engagerande pass med tydliga pauser brukar vara lättare att lyckas med än långa repetitioner.

## Hälsa

Många irish softcoated wheaten terrier lever ett aktivt liv långt upp i åren, men rasen har hälsorisker som en valpköpare bör känna till. Svenska rasunderlag lyfter framför allt njur- och mag-tarmproblem samt vissa hud- och öronbesvär. Att en risk finns i rasen betyder inte att varje hund drabbas.

Två viktiga begrepp är PLN och PLE. **PLN**, protein-losing nephropathy, innebär att protein förloras genom njurarna. **PLE**, protein-losing enteropathy, är ett samlingsbegrepp för proteinförlust genom tarmen. Tillstånden kan vara allvarliga och kan utvecklas först i vuxen ålder. För PLN finns ett DNA-test för riskvarianter, men resultatet är inte en enkel diagnos: hundar med riskvarianter behöver inte bli sjuka, och även andra faktorer påverkar. För PLE finns inget motsvarande genetiskt test.

Återkommande diarré eller kräkningar, oförklarlig viktnedgång, svullnad, ökad törst eller ökad urinering ska bedömas av veterinär. Sådana symtom kan ha många orsaker och bevisar inte PLE eller PLN, men de bör inte avfärdas hos en hund med känd rasrisk.

Rasklubbens svenska avelsrekommendationer omfattar bland annat känd höftledsstatus och känd DNA-status för mikroftalmi. Tillståndet kallas microphthalmia i dokumenten och innebär att ögat inte har utvecklats normalt. Klubben har också särskilda rekommendationer om nära släktingar till hundar som drabbats av renal dysplasi, PLE eller PLN. I SKK:s registreringsregler för 2026 finns däremot inget särskilt krav på officiell höftledsstatus för att registrera valpar av rasen. En SKK-registrerad valp är alltså inte automatiskt resultatet av alla undersökningar som rasklubben rekommenderar.

Be uppfödaren visa:

- föräldrarnas officiella höftledsresultat
- DNA-resultat för mikroftalmi
- PLN-resultat, om testet har gjorts, samt en nyanserad förklaring av vad resultatet betyder
- känd förekomst av PLE, PLN eller renal dysplasi bland nära släktingar
- hur föräldrar och äldre släktingar har mått över tid

## Historia och ursprung

Irish softcoated wheaten terrier kommer från Irland och hör till landets fyra terrierraser. Den exakta tidiga historien är inte fullt dokumenterad. Det finns skriftliga hänvisningar till mjukpälsade hundar från omkring 200 år tillbaka, men påståenden om en mer exakt eller äldre härstamning bör ses som osäkra.

Småbrukare använde dessa terrier till flera uppgifter på gården, bland annat för att hålla efter skadedjur och hjälpa till i gårdsarbetet. Hundarna användes också vid jakt på grävling och utter. Den irländska kennelklubben erkände rasen 1937, och FCI erkände den definitivt 1957.

Rasen kom till Sverige 1965, och den första svenska kullen föddes 1967. Här har den främst blivit en sällskaps- och aktivitetshund, även om arbetslusten fortfarande märks i exempelvis spår, nosework, lydnad och agility.

## Att leva med rasen

Att leva med en irish softcoated wheaten terrier innebär en aktiv och social vardag. Den kan bo i lägenhet eller hus så länge den får motion, mental aktivering, regelbunden rastning och tillräcklig vila. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur hundens dagar faktiskt ser ut.

Räkna med tid för pälsvård varje vecka och mer arbete under perioder då unghundspälsen förändras. Be uppfödaren visa kamning, bad och klippning praktiskt. Kontrollera särskilt skägg, ben, armhålor, ljumskar och området bakom öronen, där fukt och friktion lätt kan skapa tovor.

Ensamhet måste tränas gradvis när hunden är trygg i hemmet. En vuxen, väl ensamhetstränad hund kan vanligen vara själv några timmar, men individer skiljer sig mycket och en liten valp ska inte lämnas ensam. Planera därför för stor närvaro under valptiden och för en vardag där hunden får vara en del av familjens liv.

Rasen passar dig som vill ha en glad, företagsam terrier och tycker att träning och pälsvård är en del av hundägandet. Den passar sämre om lågt skötselbehov, långvarig ensamhet eller en hund som alltid sätter samarbetsviljan före sin egen nyfikenhet är avgörande krav. Välj uppfödare efter dokumenterad hälsa, stabil mentalitet och öppen information om släkten – inte enbart efter valpens färg eller ett löfte om att rasen är lättskött eller allergivänlig.

Irish softcoated wheaten terrier

Irish Soft Coated Wheaten Terrier Club of Great Britain

Svenska Terrierklubben (Sweden)

Norsk Terrier Klub (Norway)

Irish softcoated wheaten terrier är en medelstor, atletisk irländsk gårdsterrier som blivit en familjehund, känd för sin silkeslena, lätt fällande vetefärgade päls, sitt glada och människokära sätt, sina stora pälsvårdsbehov, sitt livliga men träningsbara temperament och sin i allmänhet goda hälsa med vissa rasspecifika risker.

Alester's är en uppfödare av rasen Irish softcoated wheaten terrier med bas i Alingsås i Sverige.

Alester's

## Snabbfakta

Labrador retriever är en medelstor till stor apporterande fågelhund med rötter i Newfoundland i Kanada. Rasen utvecklades framför allt i Storbritannien. Den är känd för sin samarbetsvilja och sitt intresse för att bära och hämta saker. Det är samtidigt en aktiv arbetshund, inte en automatiskt lättsam familjehund.

- **Mankhöjd:** idealet är 56–57 cm för hanar och 54–56 cm för tikar.
- **Vikt:** ungefär 25–36 kg är ett grovt riktmärke för en vuxen hund, beroende på kön, kroppsbyggnad och hull.
- **Förväntad livslängd:** ofta omkring 10–12 år.
- **Godkända färger:** svart, gul eller leverbrun. Gult kan variera från ljust gräddfärgat till rävrött.
- **Päls:** kort, tät och försedd med vattenavvisande underull.
- **Ursprunglig uppgift:** att söka upp och apportera fällt vilt efter skott.

Labradorer avlas med olika mål. Vissa uppfödare prioriterar jaktliga egenskaper, andra exteriör och sällskap, och många försöker förena flera kvaliteter. Etiketter som ”jaktlabrador” och ”utställningslabrador” säger därför inte allt om en enskild hund. Titta på föräldradjur, vuxna släktingar, arbetsmeriter och hur uppfödaren faktiskt lever med och använder sina hundar.

## Utseende och päls

En labrador ska vara starkt byggd, kompakt och rörlig utan att bli tung eller överviktig. Typiska drag är ett brett huvud, en kraftig kropp, välvinklade ben och den karakteristiska ”uttersvansen”: tjock vid roten, avsmalnande mot spetsen och täckt av kort, tät päls. Hanar har en idealhöjd på 56–57 cm och tikar 54–56 cm. Kilogrammen är mindre viktiga än att hunden har synlig midja och revben som lätt kan kännas under huden.

Pälsen består av kort, tätt täckhår och vattenavvisande underull. Den skyddar väl i kallt och vått väder men innebär också att labradoren kan fälla mycket, särskilt när underullen byts. Borsta extra under fällningsperioder och bada när hunden faktiskt behöver det. Ett fast bad- eller borstschema passar inte alla hundar.

Kontrollera hud, tassar och öron regelbundet, särskilt efter bad och simning. Torka ytterörat om det är fuktigt, men rengör bara när det behövs. Dålig lukt, brunaktigt sekret, rodnad eller återkommande huvudskakningar bör bedömas av veterinär i stället för att behandlas med rutinmässig öronrengöring.

Rasstandarden godkänner enfärgat svart, gult eller leverbrunt; en liten vit fläck på bröstet kan förekomma. ”Silver” är inte en fjärde godkänd färg utan registreras som en färg som avviker från standarden. Färgbeteckningen i sig ger däremot inte underlag för svepande påståenden om en enskild hunds hälsa.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, intelligent och samarbetsvillig hund som gärna arbetar med sin förare. Många labradorer söker social kontakt, uppskattar belöningsbaserad träning och är entusiastiska i både lek och arbete. Ingen rasbeskrivning är dock en garanti. Temperament påverkas också av arv, tidiga erfarenheter, träning, hälsa och vardagsmiljö.

Apporteringslusten märks ofta som ett behov av att bära saker i munnen. Ge hunden tillåtna föremål och lär in ett lugnt byte eller ”loss” i stället för att jaga den när den tar något. Det gör vardagen säkrare och tar vara på ett naturligt beteende. Mat kan vara en stark belöning, men även lek, sök och möjligheten att hämta ett föremål kan fungera väl.

Skillnaderna mellan avelsinriktningar är verkliga, men de är inte absoluta. Jaktavlade hundar är ofta utvalda för fart, uthållighet och koncentrerat apporteringsarbete. Hundar från mer exteriört inriktade linjer kan ha en annan kroppsbyggnad och arbetsstil. Det betyder inte att varje jaktavlad labrador är svår att koppla av eller att varje utställningsinriktad labrador är lugn. Be uppfödaren beskriva föräldradjurens energi, förmåga att varva ner, ljudnivå, socialitet och arbetslust med konkreta exempel.

En BPH- eller MH-beskrivning kan ge ytterligare information om hur en hund reagerade i standardiserade situationer. Resultatet är en beskrivning, inte ett godkänt eller underkänt temperamentstest. Läs det tillsammans med egna möten och kunskap om släkten.

## Träning och motion

En labrador behöver daglig rörelse, men också uppgifter som engagerar nosen, minnet och samarbetet med föraren. Det finns ingen universell timgräns som passar valp, vuxen jakthund, familjehund och äldre hund. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, vana och hur hunden återhämtar sig.

Promenader kan kombineras med apportering, personsök, spår, lydnad, stadga och enkla nosövningar. Korta fokuserade träningspass passar ofta bättre än att upprepa samma övning tills hunden tappar koncentrationen. Vila och förmågan att koppla av är en del av träningen, inte ett tecken på att hunden fått för lite att göra.

Prioritera tidigt en säker inkallning, följsamhet i koppel, lugn hantering, stadga och en tydlig signal för att lämna ifrån sig föremål. Träna belöningsbaserat och höj svårigheten stegvis. Om du använder mycket godis bör det räknas in i dagens matmängd.

Vattenintresse är vanligt hos rasen, men alla labradorer tycker inte om att simma och ingen hund är automatiskt vattensäker. Börja på grunt, lugnt vatten, låt hunden välja tempo och se till att den enkelt kan ta sig upp. Ha uppsikt nära strömt, kallt eller algpåverkat vatten och undvik att kasta föremål så långt att en ivrig hund pressas över sin förmåga.

## Hälsa

Den viktigaste hälsokontrollen inför ett valpköp är inte att föräldrarna bara är ”testade”, utan vilka undersökningar som gjorts, när de gjordes och vilka resultaten blev. Labradorens leder, ögon och kroppsvikt förtjänar särskild uppmärksamhet.

För att en labradorkull ska kunna registreras hos Svenska Kennelklubben måste båda föräldradjuren ha ett officiellt HD-resultat före parningen. Ett registrerat resultat är inte samma sak som att höftlederna är utan anmärkning. Svenska Labrador Retrieverklubben rekommenderar strängare urval: båda föräldrarna bör vara röntgade för HD och ED utan anmärkning samt ögonundersökta inom två år före parningen och fria från ärftlig ögonsjukdom, med vissa angivna undantag.

Be om föräldradjurens registreringsnummer och kontrollera själva resultatet, undersökningsdatumet och gärna uppgifter om syskon, tidigare avkommor och andra nära släktingar. Det ger mer information än en allmän formulering om att hundarna är hälsotestade.

DNA-test kan vara värdefulla när de används för rätt sjukdom och resultaten hos två föräldradjur bedöms tillsammans. Ett test för prcd-PRA kan exempelvis bara säga något om just den formen av näthinnesjukdom; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. För recessiva sjukdomar som EIC behöver en frisk bärare inte själv bli sjuk, men partnerns resultat måste vara känt så att sjuka valpar inte föds. En stor DNA-panel är därför inte ett bevis på god hälsa i stort.

Övervikt belastar kroppen och ska inte betraktas som ett normalt rasdrag. Känn på revbenen och titta efter en tydlig midja uppifrån och från sidan. Väg hunden regelbundet och justera portioner, tugg och träningsbelöningar efter hullet. Forskning har kopplat en variant i POMC-genen hos vissa labradorer till större matmotivation och högre kroppsvikt, men varianten finns inte hos alla och gör inte övervikt oundviklig.

## Historia och ursprung

Labrador retriever har sina tidiga rötter vid Newfoundlands kust i Kanada, där hundar av liknande typ hjälpte fiskare att hämta föremål och fångst ur vattnet. Under 1800-talet fördes sådana hundar till Storbritannien, där rasen utvecklades till en specialiserad apporterande fågelhund.

Den brittiska kennelklubben erkände labrador retriever som ras 1903. Uppgiften efter skottet formade flera av de egenskaper som fortfarande präglar rasen: intresse för att söka, bära och lämna föremål, vilja att samarbeta på avstånd och förmåga att arbeta i vatten och besvärlig terräng. I dag används labradoren inom jakt, hundsport och flera samhällsuppgifter, men dess historiska arbetsbakgrund är viktig även för den som främst söker en sällskapshund.

## Att leva med rasen

Labrador retriever kan passa i många hem när ägaren vill dela en aktiv vardag med hunden och har tid för både träning och återhämtning. Trädgård är inget krav och lägenhet kan fungera, men bostaden ersätter inte promenader, nosarbete och annan meningsfull aktivitet utomhus. Träna också på att vara tyst och lugn i trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Med barn behövs vuxen närvaro, tydliga regler och en ostörd viloplats för hunden. En ung eller uppspelt labrador är stark nog att välta ett litet barn utan att mena illa. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund de inte fysiskt kan hantera.

Många labradorer lever väl med andra hundar och katter, men det avgörs inte enbart av rasen. Introducera djuren gradvis, hindra jakt och trängning och ge katten höga eller avskilda flyktvägar. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är lugnt och förutsägbart.

Ensamhet behöver tränas stegvis. En liten valp ska inte lämnas ensam direkt; börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan slappna av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar, så utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Inför valpköpet bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vilka aktiviteter och vilken vardag är kullen avlad för?
- Hur arbetar föräldradjuren, hur fungerar de socialt och hur kopplar de av i praktiken?
- Vilka officiella resultat finns för HD, ED och ögon, och hur ser hälsan ut hos nära släktingar?
- Finns BPH, jaktprov eller andra relevanta beskrivningar och meriter, och vad visar de?
- Hur matchar uppfödaren valparnas olika egenskaper med köparnas liv?

Den bästa matchningen bygger på mer än färg, kön och en linjeetikett. Välj en uppfödare som kan beskriva hundarnas faktiska egenskaper, visa de verkliga hälsoresultaten och vara ärlig även om variationen inom kullen.

Labrador retriever

Labrador retriever är en medelstor till stor, atletisk och vänlig hund med mycket god simförmåga och en kort, tät, vattenavvisande päls i gult, svart eller brunt (chocolate). Den är intelligent och matmotiverad, lätt att träna, har behov av daglig motion och mental stimulans och används i stor utsträckning både som familjehund och som arbetande hund.

Askrikes kennel

## Snabbfakta

Papillon är en liten, livlig och lättlärd sällskapshund som ofta trivs bäst hos den som vill kombinera närhet med promenader, träning och vardagsaktivering. Rasen hör till épagneul nain continental, kontinental dvärgspaniel. Papillon har upprättstående öron, medan varianten phalène har hängande öron. I Sverige registreras de efter öronställning och en hund kan omregistreras om öronen utvecklas annorlunda än man först bedömde.

- **Ursprung:** Frankrike och Belgien
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Mankhöjd:** omkring 28 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** standarden har två viktklasser. Den större sträcker sig från 2,5 till 4,5 kg för hanar och till 5 kg för tikar. Den andra omfattar hundar under 2,5 kg, med 1,5 kg som lägsta vikt.
- **Päls:** lång, silkig och utan underull
- **Aktivitetsnivå:** liten till formatet men ofta pigg, arbetsvillig och intresserad av att lära
- **Livslängd:** många blir gamla; enligt Svenska Kennelklubben är 15 år inte ovanligt

Måtten i en rasstandard beskriver ett ideal, inte ett löfte om exakt storlek hos varje vuxen hund. För en blivande ägare är därför föräldrarnas storlek, hundens hull och en sund kroppsbyggnad mer användbara än att jaga en viss siffra eller en extremt liten individ.

## Utseende och päls

Papillon ska vara en harmoniskt byggd dvärghund som är graciös men ändå robust. Kroppen är något längre än mankhöjden och rörelserna ska vara fria, lätta och eleganta. Det lilla formatet kräver omtanke vid fall och lek med betydligt större hundar, men rasstandarden beskriver inte papillon som en skör hund.

De stora öronen är rasens tydligaste kännetecken. Hos papillon står de upp och bärs snett utåt så att de påminner om en fjärils vingar. Phalène har i stället rörliga, hängande öron. Skillnaden gäller alltså öronställningen; båda är varianter av samma kontinentala dvärgspaniel och kan födas i samma kull.

Pälsen är enkel, utan underull, och ska vara riklig, glansig och lätt vågig snarare än lockig. Den är kort på huvudet och benens framsidor men längre över kroppen, på öronen, bröstet, låren och svansen. Vit är bottenfärg, och vitt ska dominera på kropp och ben. Färgade fläckar kan ha olika färg, medan läppar, ögonkanter och nostryffel ska vara väl pigmenterade enligt standarden.

Pälsvården är oftast hanterbar om man förebygger tovor. Känn igenom pälsen regelbundet och kamma särskilt bakom öronen och på lårens insidor, där SKK anger att tovor lätt kan bildas. Bad behövs när hunden är smutsig; någon bestämd kalender passar inte alla. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och hud. Utgå från hundens faktiska päls och vardag i stället för en fast bad- eller klipprutin.

## Temperament och personlighet

Papillon är typiskt alert, livlig och snabb att lära, med ett tydligt intresse för människor och aktiviteter. Den lilla kroppen rymmer ofta mer arbetslust än uttrycket ”knähund” antyder. En papillon kan uppskatta både nära sällskap och uppgifter som kräver koncentration, problemlösning eller kroppskontroll.

Rasbeskrivningar ska ändå inte läsas som en garanti för en viss personlighet. SKK:s BPH-analys visar stor variation mellan de papilloner som deltagit, bland annat i hur intensivt de hälsar på främmande människor, hur gärna de leker och hur nyfikna de är. Resultaten gäller de beskrivna hundarna och visar framför allt varför individ, släktlinjer, tidiga erfarenheter och fortsatt träning spelar roll.

Alertheten kan märkas som att hunden snabbt uppfattar ljud, besökare och rörelse utanför hemmet. Det behöver inte bli ett stort skällproblem, men det är klokt att från början belöna lugn, ge hunden en annan uppgift vid dörren och undvika att varje signal leder till upphetsning. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar i vardagen, inte bara hur de beter sig på utställning eller träning.

## Träning och motion

Papillon behöver daglig fysisk rörelse och mental aktivering, men det finns ingen enda minutnivå som passar alla. En vuxen, frisk och tränad hund kan ofta följa med på förvånansvärt rejäla promenader, medan en valp, en äldre hund eller en individ med besvär behöver en annan belastning. Anpassa efter ålder, kondition, väder och hur hunden återhämtar sig, i stället för att se kroppsstorleken som ett mått på behovet.

Rasen lär sig ofta fort, även sådant man inte avsåg att lära ut. Belöningsbaserad träning med tydliga kriterier fungerar väl. Variera vardagslydnad, nosarbete, balansövningar och små problemlösningsuppgifter, och avsluta medan hunden fortfarande kan fokusera. Agility, lydnad och andra hundsporter kan passa bra när träningen byggs upp stegvis och underlaget, hindren och belastningen anpassas till hundens storlek och mognad.

En liten hund behöver samma omsorg om inkallning och miljöträning som en stor. Öva kontakt och återgång i säkra miljöer innan frihet ges där trafik, vilt eller större hundar kan innebära risk. Träna också på att koppla av mellan aktiviteter. En papillon som bara får fartfyllda uppgifter kan bli skicklig på att gå upp i varv men sämre på att komma till ro.

## Hälsa

Papillon beskrivs av SKK som en i grunden sund och ofta långlivad ras, men seriösa hälsokontroller är fortfarande viktiga. För svenska valpkullar är pap-PRA1 den tydligaste formella kontrollpunkten. Pap-PRA1 är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi, PRA, som bryter ned näthinnan. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare har en kopia av anlaget och blir inte sjuk av just den formen, medan en genetiskt affekterad hund har fått anlaget från båda föräldrarna.

SKK:s registreringsregler kräver att föräldradjuren har officiellt DNA-resultat för pap-PRA1 eller är registrerade som hereditärt fria. Två anlagsbärare får inte paras med varandra och en affekterad hund får inte användas i avel. Ett DNA-test för pap-PRA1 utesluter däremot inte alla andra genetiska orsaker till PRA eller andra ögonsjukdomar. Därför fyller en ögonlysning en annan funktion. Papillon-Ringen rekommenderar ögonlysning efter tre års ålder för att följa andra ögonförändringar.

Patellaluxation, där knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge, förekommer i rasen. Rasklubben vill att avelsdjur ska ha känd och normal patellastatus före parning. Det är en viktig rekommendation, men i SKK:s aktuella svenska regler är patellastatus inte upptaget som ett särskilt registreringskrav för papillon. Be därför att få se resultatet i stället för att anta att registreringen i sig omfattar det.

I andra länder kan fler tester ingå i rekommenderade program. Exempelvis listar brittiska Royal Kennel Club bland annat NAD-test som en ytterligare kontroll för papillon. Det gör inte NAD till ett svenskt registreringskrav. Be uppfödaren skilja på obligatoriska svenska resultat, rasklubbens rekommendationer och frivilliga tilläggstester.

Munhälsan förtjänar också uppmärksamhet. Små hundraser drabbas oftare av tandlossningssjukdom, och daglig tandborstning är ett enkelt sätt att minska risken för svår tandsten och smärtsam parodontit. Dålig andedräkt, blödande tandkött eller ovilja att tugga ska bedömas av veterinär.

## Historia och ursprung

Papillon har sitt ursprung i Frankrike och Belgien och är varianten med stående öron av den kontinentala dvärgspanieln. Hundtypen är dokumenterad sedan 1500-talet och förekom som sällskapshund vid europeiska hov. Namnet papillon betyder fjäril på franska och syftar på de stora, snett burna öronen med långa hårfransar. Namnet phalène betyder nattfjäril och används för varianten med hängande öron.

FCI erkänner rasen under nummer 77 i gruppen för sällskaps- och dvärghundar. Den moderna standarden bevarar både papillon och phalène. Historien förklarar sällskapshundsrollen, men dagens papillon är inte bara en dekorativ hund: rasens livlighet och lättlärdhet märks i många moderna hundaktiviteter.

## Att leva med rasen

Papillon kan fungera väl både i lägenhet och hus när den får daglig aktivitet, närhet och hjälp att koppla av. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen ser ut. Ett lyhört hem med mycket ljud kräver extra arbete med lugn vid dörr, trapphus och fönster, eftersom en alert individ annars kan börja kommentera varje förändring.

Rasen kan leva bra med barn, men det avgörs av hundens temperament, barnets sätt och de vuxnas tillsyn. Lär barn att låta hunden sova och äta ostörd, att inte lyfta eller gripa tag i den och att leka på golvnivå under uppsikt. Det skyddar både hund och barn och är mer träffsäkert än en generell etikett som ”barnvänlig”.

Samma individuella bedömning behövs med andra djur. En papillon kan leva med hundar eller katter, men introduktioner ska ske lugnt och stegvis. Ge djuren separata resurser och reträttplatser, och övervaka lek där storleksskillnaden är stor. En vänlig stor hund kan skada en mycket liten hund av misstag.

Ensamhet är en färdighet, inte något man kan förutsätta utifrån ras. Vänj hunden gradvis vid korta stunder på egen hand och öka först när den förblir avslappnad. Skällande, gnäll, rastlöst vandrande, förstörande eller att hunden inte tar en normalt uppskattad belöning kan tyda på att steget varit för stort.

Inför ett valpköp bör du kontrollera mer än valpens utseende. Be att få se föräldrarnas registrerade pap-PRA1-resultat, patellastatus och eventuella ögonresultat, och fråga varför just kombinationen gjorts. Träffa tiken och lägg märke till hur hundarna återhämtar sig efter nya ljud och besök. För en SKK-registrerad valp ska du få registreringsbevis, SKK-avtal och ett veterinärbesiktningsintyg som är högst sju dagar gammalt vid leveransen. Kontroller minskar risker men kan aldrig garantera en viss hälsa eller personlighet; öppen dokumentation och rimliga förväntningar är därför viktigare än löften.

Papillon

Papillon Breed Club UK

Danish Kennel Club (Dansk Kennel Klub)

Papillon är en liten, elegant dvärghund med stora, fjärilsliknande öron, en fin, silkig flerfärgad päls och en yvig svans. Den är livlig, intelligent och mycket lättlärd, trivs med både fysisk aktivitet och mental stimulans, fungerar som en uppmärksam liten vakthund, kräver regelbunden borstning och blir ofta långt upp i tonåren.

Phalène

The Norwegian Kennel Club

Verein für Deutsche Spitze und Phalène

Phalène är en liten, elegant dvärgspaniel med hängande öron, lång silkig päls och vit kropp med tecken i olika färger. Den är livlig men känslig och mycket människoorienterad, lättlärd, tycker om hundsporter, måttlig daglig motion och nära sällskap.

Liten kennel som föder upp phalène & papillon i hemmet utanför Lysekil.

Well-Heeleds

## Snabbfakta

- Norsk älghund - Gråhund, oftast kallad gråhund i Sverige, är en norsk älgjakthund och en av de nordiska jaktspetsarna.
- Rasen arbetar främst som löshund: den söker självständigt efter älg och markerar stillastående vilt med ståndskall.
- Rasstandarden anger 52 cm som idealhöjd för hanar och 49 cm för tikar, men ingen officiell vikt.
- Gråhunden är modig, djärv och energisk. Jaktlust, självständighet och skall är centrala arbetsegenskaper.
- Den täta dubbelpälsen är grå med mörk mask och ljusare partier. Pälsen fäller och behöver borstas extra när underullen lossnar.
- Rasen passar bäst hos den som verkligen kan ge den jakt eller annan krävande, regelbunden sysselsättning. SKK beskriver den som olämplig som enbart sällskapshund.

## Utseende och päls

Gråhunden är en medelstor, kvadratisk och kompakt spets byggd för rörlighet och uthålligt arbete i skogen. Kroppen ska vara stark utan att bli tung, öronen små och upprättstående och svansen hårt rullad över ryggens mittlinje. Idealhöjden är 52 cm för hanar och 49 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen vikt, så kroppskondition och funktion är bättre riktmärken än ett generellt viktintervall.

Pälsen består av grova, raka täckhår och mjuk, tät underull. Den är medellång och ligger tätare på huvudet och benens framsidor, medan krage, lår, frambenens baksidor och svans har mer päls. Färgen kan vara mörkare eller ljusare grå eftersom täckhåren har svarta spetsar. Bröst, buk, ben, svansens undersida och den tydliga selteckningen är ljusare. Öronen och främre delen av nosen bildar en mörk mask.

Pälsen behöver inte klippas. Borsta igenom den regelbundet och tätare när underullen släpper, så att löst hår kommer bort och huden kan kontrolleras. Bad behövs när hunden är smutsig, inte efter ett fast veckoschema. Kontrollera samtidigt tassar, klor, hud och ögon, särskilt efter jakt i tät terräng. Anpassa arbete och återhämtning efter väder och individ.

## Temperament och personlighet

Norsk älghund - Gråhund är modig, energisk och van att fatta egna beslut på avstånd från föraren. Det betyder inte att rasen ska vara hård eller aggressiv. En välfungerande gråhund ska kunna växla mellan självständigt arbete i skogen och samarbete med sin förare, men den blir sällan lika följsam i varje situation som en ras som främst har avlats för nära arbete.

Skallet är en del av rasens verktyg. Under löshundsjakt söker hunden självständigt och använder ett lugnt, jämnt ståndskall för att visa jägaren var älgen står. Samma benägenhet kan märkas hemma när hunden reagerar på rörelser, ljud eller förväntan. Den som bor lyhört behöver därför bedöma individens ljudnivå och träna på lugn från början. Att lova en helt tyst gråhund är inte realistiskt.

Rasen kan leva väl i en familj, men ”familjehund” får inte tolkas som att jaktbehovet försvinner eller att alla individer automatiskt passar med barn och andra djur. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Introducera andra hundar lugnt. Katter och smådjur kräver särskild eftertanke eftersom en stark jaktlust kan riktas mot djur som flyr. Bedöm den enskilda hundens erfarenheter och beteende i stället för att förlita dig på en rasgaranti.

## Träning och motion

Gråhunden behöver mer än promenader runt kvarteret. För de flesta individer är jakt det mest rasriktiga utloppet, och SKK bedömer att rasen inte lämpar sig som enbart sällskapshund. Om hunden inte jagar krävs en genomtänkt plan med exempelvis spårarbete, sökövningar, längre turer i varierad terräng och uppgifter där den får använda nos, uthållighet och problemlösning. Aktiviteterna måste vara återkommande och tillräckligt meningsfulla; en aktiveringsleksak ibland ersätter inte arbetet rasen är skapad för.

Det finns ingen trovärdig minutformel som passar alla gråhundar. Bedöm i stället om hunden får arbeta både fysiskt och mentalt, kan varva ned efteråt och återhämtar sig normalt till nästa dag. Öka belastningen gradvis hos valpar och unghundar. Långa löprundor, hård dragträning och heldagsarbete ska vänta tills kroppen är mogen och hunden har byggt kondition steg för steg.

Träningen fungerar bäst när den är belöningsbaserad, tydlig och varierad. Börja tidigt med kontakt, inkallning, koppelgående, hantering och en signal för att avbryta skall eller aktivitet. Öva först där störningarna är små och höj svårigheten långsamt. Jaktintresset kan väga tyngre än en välkänd inkallningssignal, så använd långlina eller inhägnat område när säkerheten är osäker. Målet är inte att ta bort självständigheten utan att skapa vanor som gör den hanterbar.

Planera också för vila. En hund som går upp i varv vid varje ljud, ständigt patrullerar tomten eller har svårt att lägga sig efter aktivitet behöver hjälp att komma till ro. Belöna lugna val, minska onödiga retningar och skilj tydligt mellan arbete och återhämtning.

## Hälsa

Gråhunden beskrivs som frisk överlag, men höftledsdysplasi och ärftligt glaukom är viktiga områden att kontrollera. Rasklubbarnas svenska avelsdokument tar även upp bland annat PRA och ärftlig njursvikt, men underlaget ger inte stöd för att göra varje nämnt tillstånd till ett obligatoriskt test eller en bestämd risk för varje hund.

För svensk avel kräver SKK att båda föräldradjuren har officiell HD-status före parning. Rasen har HD-index, och ett genomsnittligt index över 100 för kombinationen rekommenderas. Hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel för rasen. Som valpköpare bör du därför be om föräldrarnas registrerade resultat och kombinationens aktuella index, inte nöja dig med att höra att höfterna är ”kontrollerade”.

En variant i genen ADAMTS10 orsakar en recessivt nedärvd form av primärt öppenvinkelglaukom hos norsk älghund, grå. SKK registrerar DNA-resultat centralt på hälsoprogram nivå 1. En anlagsbärare förväntas inte själv utveckla just denna genetiska form, men två bärare får inte paras. En genetiskt affekterad hund kan förväntas utveckla sjukdomen och får inte användas i avel. Central registrering betyder att resultatet kan kontrolleras i SKKs tjänster; det är inte samma sak som att 2026 års svenska registreringsregler kräver DNA-resultat från varje förälder.

Glaukom är smärtsamt och kan leda till blindhet. Ett rött eller förstorat öga, en utvidgad pupill som reagerar dåligt på ljus, kisande eller en gråaktig hornhinna kräver snabb veterinärbedömning. Vänta inte på nästa ordinarie kontroll.

SKK registrerar också DNA-test för ITGA10-relaterad dvärgväxt på nivå 1. Även denna form nedärvs recessivt: fria hundar saknar anlaget, bärare kan föra det vidare utan att själva vara dvärgväxta och genetiskt affekterade hundar förväntas få tillståndet. Fråga uppfödaren hur resultaten för ADAMTS10 och ITGA10 har tolkats i just kombinationen. Be också om en öppen redovisning av glaukom, PRA, njursjukdom, hudknölar, rörelseproblem och arbetsrelaterade skador hos nära släktingar. Familjehistorien är viktig även när det saknas ett enkelt test.

## Historia och ursprung

Gråhunden har nordisk jaktspetstyp och lång användning i Skandinavien, men en obruten linje från stenålders- eller vikingahundar är inte dokumenterad. Norska Kennelklubben beskriver sådana påståenden som myter och placerar den moderna rasens framväxt i 1800-talets selektiva avel. Det är en viktig skillnad mellan gammal hundtyp och en ras med dokumenterad stambok och standard.

En grå älghund visades i Kristiania, dagens Oslo, 1877. Hunden Bamse, född 1865 och känd som Gamle Bamse Gram, fick stor betydelse i den tidiga dokumenterade stammen. Norge publicerade den första rasstandarden 1905. I Sverige var gråhund och jämthund länge mindre tydligt åtskilda, innan standarder, organisation och jaktprov bidrog till en klarare rasindelning under 1900-talet.

Arbetet har hela tiden stått i centrum. Gråhunden används främst som ställande löshund på älg men kan även arbeta som ledhund. Vid löshundsjakt söker den ut från föraren, hittar viltet och försöker hålla det kvar med lugnt ståndskall så att jägaren kan närma sig. Jaktprov har därför påverkat vilka egenskaper som bevaras i aveln.

## Att leva med rasen

Norsk älghund - Gråhund passar bäst i ett hem där någon vill leva med en arbetande jakthund, inte bara med dess utseende. Den avgörande frågan är inte om bostaden är ett hus eller en lägenhet, utan om hunden får rätt arbete, återhämtning och vardagsträning. Lägenhet kan fungera för en enskild hund, men lyhördhet, skall, tillgång till natur och daglig logistik måste bedömas ärligt.

En trädgård är praktisk men ersätter varken jakt, träning eller promenader. Inhägnaden behöver vara säker, och hunden bör inte lämnas ute för att själv hitta sysselsättning; det kan förstärka skall och bevakning. Ensamhet tränas gradvis när hunden är trygg. En valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket åt i hur snabbt de lär sig att vila utan sällskap.

Innan du väljer rasen bör du kunna svara ja på följande:

- Har jag en realistisk och långsiktig plan för jakt eller likvärdigt krävande nos- och terrängarbete?
- Kan jag hantera en hund som fattar egna beslut och ibland väljer vilt framför min inkallning?
- Tål boendemiljön en hund med tydlig benägenhet att använda rösten?
- Kan jag ge säker motion, återhämtning och päls- och kroppskontroll efter arbete i skogen?
- Kan uppfödaren visa officiell HD-status, relevant index, DNA-resultat eller genomtänkt parningslogik och öppet redovisa hälsan i släkten?

För den som söker en självständig älgjakthund med stor arbetslust kan gråhunden vara en mycket ändamålsenlig partner. För den som främst vill ha en lättsam sällskapshund finns det mer passande rasval.

Norsk älghund - Gråhund

Norsk Elghundklubb

Svenska Kennelklubben (SKK)

Uråldrig nordisk spets avlad för älgjakt; medelstor, kraftig och kvadratisk med tjock grå dubbelpäls och ringlad svans. Lojal, skällig och självständig, med starka vakt- och jaktinstinkter. Kräver erfaren och konsekvent träning samt gott om daglig motion och mental aktivering.

Blomskogens Kennel är en uppfödare av rasen Norsk älghund - Gråhund med bas i Lysvik i Sverige. Kenneln har gråhundar.

Blomskogens Kennel

## Snabbfakta

Pomeranian är den minsta storleksvarianten av tysk spets: en mycket liten men livlig sällskapshund med tät dubbelpäls, stor vaksamhet och nära till skall. Den passar bäst hos den som vill träna och aktivera en riktig hund i litet format, inte hos den som söker en hund som mest ska bäras.

- **Ras och ursprung:** tysk spets, pomeranian/zwergspitz, med ursprung i Tyskland och senare utveckling i England
- **Storlek:** vanligen 18–23 cm i mankhöjd och omkring 2–3 kg; rasstandarden anger 21 cm med tillåten variation och att vikten ska motsvara hundens storlek
- **Förväntad livslängd:** ungefär 12–16 år är en vägledning, inte ett löfte för den enskilda hunden
- **Temperament:** ofta vaken, glad, tillgiven och lättlärd, men individ, uppväxt och vardag påverkar mycket
- **Aktivering:** dagliga promenader, nosarbete och korta träningsstunder, med tid för lugn och återhämtning
- **Pälsvård:** grundlig genomgång ungefär varannan vecka och oftare under fällning
- **Att tänka på:** skall, tandvård, patellastatus och säker hantering kring små barn och betydligt större hundar

“Teacup Pomeranian” och “mini Pomeranian” är inte egna erkända storleksvarianter. Det är marknadsord som inte ger någon säkrare prognos för vuxen storlek, hälsa eller temperament. Den officiella varianten heter Pomeranian eller Zwergspitz. Bedöm därför föräldrar, vuxna släktingar, hälsodata och uppfödarens avelsmål i stället för att lita på ett säljnamn.

## Utseende och päls

Pomeranian är kompakt och kvadratiskt byggd, med litet spetsformat huvud, små upprätta öron och en yvig svans som bärs högt över ryggen. Den stora pälsen ger en rundare silhuett än kroppen egentligen har.

Rasen har dubbelpäls. Täckhåren ska vara långa, raka och utstående, medan underullen är kort, tät och mjuk. Pälsen bildar en tydlig krage runt halsen, byxor på bakbenen och en buskig svans. Standarden beskriver en naturlig päls som inte ska se formklippt ut. Godkända färger omfattar bland annat vit, svart, brun, orange och gråschatterad samt flera andra definierade färger och kombinationer.

En ordentlig genomgång ungefär varannan vecka är en bra utgångspunkt enligt SKK, men under fällning behöver många hundar borstas oftare. Arbeta igenom pälsen ända ner mot huden i stället för att bara jämna till ytan. Öka skötseln så snart små tovor börjar bildas. Frekvensen ska följa hundens päls, årstid och vardag; ett fast schema passar inte varje individ.

Pälsens kvalitet är viktigare än maximal volym. En korrekt dubbelpäls innehåller både täckhår och underull. Mycket underull i kombination med brist på täckhår är ett uppmärksammat problem inom rasen och kan göra pälsen svårskött. När du träffar en uppfödare är det därför relevant att se vuxna hundar, inte bara valpens mjuka valppäls.

## Temperament och personlighet

Pomeranian är ofta uppmärksam, livlig och starkt fäst vid sina människor. Rasstandarden beskriver en glad, tillgiven och lättlärd hund utan utpräglad jaktlust, men det är ett avelsideal och ingen garanti för hur varje individ fungerar med främmande människor, barn eller andra djur.

Spetsens vaksamhet gör att den snabbt kan reagera på ljud, rörelse utanför fönstret eller någon som kommer till dörren. Skallet har en bakgrund i rasens larmande funktion. Målet behöver därför inte vara en hund som aldrig säger ifrån, utan en hund som kan avbryta, söka stöd hos sin förare och komma till ro igen. Begränsa möjligheten att öva långa skallserier, belöna pauser och träna en lugn rutin i situationer som brukar utlösa skall.

Socialisering är värdefull men lovar inte ett visst temperament. Låt valpen möta människor, miljöer och stabila hundar i en takt där den fortfarande kan tänka, ta kontakt och återhämta sig. Mer exponering är inte alltid bättre om hunden blir pressad.

BPH kan visa hur en beskriven hund reagerade i standardiserade moment, men resultatet är inte ett godkänt- eller underkäntprov och förutsäger inte allt. Underlaget för Pomeranian är dessutom begränsat. Väg ihop BPH om det finns, föräldrarnas vardagsbeteende och vad uppfödaren kan berätta om vuxna släktingar.

## Träning och motion

Pomeranian behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla hundar. En bra vardag blandar promenader i hundens tempo med nosarbete, samarbete, lek och ostörd vila. Bedöm upplägget efter hundens hull, rörelser, koncentration och förmåga att varva ner, inte bara efter hur långt den har gått.

Rasen kan uppskatta nosework, rallylydnad och agility när uppgifterna och miljön anpassas till hundens storlek och erfarenhet. Även följsamhet, inkallning, trick och sök efter mat eller föremål ger meningsfull aktivering. Låt hundens engagemang styra passens längd i stället för ett fast fem- eller tiominutersschema.

Belöningsbaserad träning hjälper hunden att förstå vad som lönar sig utan att göra den mer osäker. Prioritera tidigt:

- lugn hantering av tassar, mun och päls
- kontakt och inkallning även när något rör sig eller låter
- att kunna gå undan och vila
- en inlärd paus efter att hunden har uppmärksammat ett ljud
- trygghet på olika underlag och i vardagens transporter

Den lilla kroppen kräver säkerhet, inte passivitet. Lyft hunden när situationen faktiskt innebär risk, men ge den också möjlighet att gå, nosa och lösa enkla uppgifter själv. Förebygg fall från möbler eller famnar och avbryt hård lek med betydligt större hundar innan storleksskillnaden blir ett problem.

## Hälsa

Inför ett svenskt valpköp är föräldrarnas registrerade patellastatus, uppgifter om tänder och bett samt information om pälsproblem i vuxna släktingar särskilt användbara. Identifierade hundar, registrerade resultat och öppna svar säger mer än en lång lista över möjliga sjukdomar.

Patellaluxation förekommer hos Pomeranian och andra små hundraser. I Sverige är patellaundersökning inte ett obligatoriskt hälsoprogram för rasen, men Pomeranianklubben rekommenderar att avelsdjur undersöks. Klubbens rekommendation är att hundar med grad 2 eller 3 inte används i avel och att grad 1 endast kombineras med grad 0. Det är en avelsrekommendation, inte en garanti för valpens framtida hälsa.

Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata. Kontrollera hundens identitet, undersökningsdatum och status för båda föräldrarna. Formuleringen “föräldrarna är testade” räcker inte om identitet och resultat inte går att följa.

Håravfall beskrivs ibland som “black skin disease”, BSD eller alopeci X. Rasens aktuella avelsstrategi betonar att BSD varken är en sjukdom i sig eller ett vetenskapligt diagnosnamn, utan ett vardagligt samlingsnamn för flera tillstånd som kan ge pälsförlust. Oförklarligt håravfall behöver därför bedömas veterinärt. Fråga hur pälsen har utvecklats hos föräldrar och äldre släktingar, men kräv inte säkra ärftlighetslöften när orsaksbilden är oklar.

Tänder, käkar och bett är också viktiga inom rasen. Vänj valpen vid att munnen undersöks och börja med tandborstning tidigt; helst bör tänderna borstas dagligen. Sök hjälp om hunden får ont, har svårt att äta eller om bettet verkar skada mjukdelar i munnen.

## Historia och ursprung

Pomeranian har sitt ursprung i Tyskland och hör till familjen tysk spets. Namnet Zwergspitz betyder dvärgspets, medan Pomeranian är det internationellt välkända namnet på samma officiella storleksvariant.

Rasens moderna typ utvecklades vidare i England. Där bildades Pomeranian Club 1891 och en tidig rasstandard togs fram. Den dokumenterade historien är därför bäst sammanfattad som tysk spetsbakgrund med viktig engelsk vidareutveckling, inte som en säker obruten berättelse om en särskild förhistorisk hundtyp.

Den tidigare larmande funktionen hjälper till att förklara dagens vaksamhet och skallbenägenhet. I dag hålls Pomeranian främst som sällskapshund, men den har kvar spetsens uppmärksamhet och uppskattar ofta uppgifter där den får samarbeta och använda nosen.

## Att leva med rasen

Pomeranian kan fungera med barn, andra djur och i lägenhet, men bara när de vuxna anpassar miljön till en mycket liten, alert hund. Varken rasnamnet eller tidig socialisering gör samspelet automatiskt säkert.

Små barn och hund ska alltid ha en vuxen nära. Barnet bör sitta ner vid kel, låta hunden gå undan och aldrig bära den utan hjälp. Hunden behöver en fredad viloplats. Pomeranian är inte en leksak, och ett fall ur famnen eller från en hög möbel kan få stora följder även om rasen i grunden är livlig och tålig.

Med andra hundar är kontrollerade möten viktigare än många möten. Välj lugna individer, träna lugn kontakt på avstånd och avbryt ojämn fysisk lek. Introduktion till katt bör ske stegvis, gärna först genom doft och barriär. Katten ska ha en egen flyktväg, och jakt får inte bli ett inövat beteende. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

Lägenhetsboende fungerar när hunden får aktivitet utomhus och kan koppla av inomhus. Den avgörande frågan är ofta ljud, inte bostadens storlek. I ett lyhört hus behöver ägaren förebygga vakt vid fönster och dörr, träna lugna rutiner och ta grannars situation på allvar.

Pomeranian beskrivs ofta som starkt knuten till sin människa och bör tränas gradvis på att vara ensam. En valp kan inte lämnas ensam från början. Starta med mycket korta stunder i en trygg miljö och öka bara när hunden förblir lugn. Om den börjar skälla ihållande, vandra, klösa eller inte kan komma till ro har träningen blivit för svår och behöver förenklas.

Inför valpköp, kontrollera mer än färg och utlovad vuxenvikt:

- träffa tiken och gärna andra vuxna släktingar
- fråga hur de fungerar med ljud, främmande människor, hantering och vila
- verifiera båda föräldrarnas patellaresultat och identitet
- fråga om tänder, bett och bestående pälsförlust i släkten
- be uppfödaren förklara kombinationens mål och hur tidigare avkommor har utvecklats
- avstå från säljargument som gör “teacup” eller “mini” till en hälsogaranti

En bra match är en Pomeranian vars förväntade temperament och skötselbehov passar din vardag, och en uppfödare som visar dokumentation, känner sina vuxna hundar och kan tala lika öppet om variation och risker som om rasens charm.

Pomeranian

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Deutscher Spitz Club (Germany)

Liten, rävliknande spets med fluffig dubbelpäls i många färger. Med en vikt på 2–3,5 kg är Pomeranians livliga, alerta och väldigt människoorienterade sällskapshundar som också är bra vakthundar. De behöver regelbunden pälsvård, mjuk och positiv träning, dagliga promenader, hjärngympa, tandvård och skydd för sina små leder.

Kennel Hjärtats Magic Pom är en uppfödare av rasen Pomeranian med bas i Knivsta i Sverige.

Kennel Hjärtats Magic Pom

## Snabbfakta

Borzoi är en stor rysk vinthund som förenar ett lugnt sätt hemma med stark jaktlust och mycket snabb galopp. I Sverige hålls rasen främst som sällskapshund, men dess ursprungliga arbetssätt lever kvar i lure coursing, där hunden jagar en konstgjord attrapp under ordnade former.

- Önskvärd mankhöjd är 75–85 cm för hanar och 68–78 cm för tikar.
- Rasen är oftast stillsam inomhus, självständig och neutral till vänlig mot människor.
- Snabba rörelser på avstånd kan utlösa jakt; koppel, långlina eller helt inhägnad mark är därför en central del av vardagen.
- Den långa, silkiga pälsen behöver regelbunden borstning och fäller periodvis mycket.
- Borzoi passar bäst hos den som uppskattar en stor, känslig hund och inte räknar med att kunna ha den lös i öppen terräng.

## Utseende och päls

Borzoi är högbent, smal och något långsträckt, men ska samtidigt vara stark och välmusklad. Det långa, smala huvudet, den djupa bröstkorgen, den uppdragna buklinjen och den mjukt välvda rygglinjen ger rasen dess särpräglade siluett. Benstommen ska vara stark utan att bli grov. Det typiska travet är långsträckt och lätt; när hunden jagar växlar den till mycket snabb galopp.

Pälsen är lång, lätt och silkig. Den kan vara vågig eller bilda stora lockar och är kortare på huvudet, öronen och benens insidor. Längre behäng finns bland annat på halsen, bröstet, benens baksidor och svansen. Många färger och färgkombinationer förekommer.

Räkna med borstning ett par gånger i veckan och tätare skötsel under fällningen. Arbeta igenom pälsen ända in mot huden, särskilt bakom öronen, i armhålorna och i de långa behängen där tovor lätt gömmer sig. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och mun. Pälsen behöver inte hållas i utställningsskick för att må bra, men den får inte lämnas så att tovor drar i huden. Borzoi är inte ett bra val för den som vill slippa hundhår i hemmet.

## Temperament och personlighet

Borzoi är vanligen lugn, klok och självständig, med tydlig uppmärksamhet på sådant som rör sig i omgivningen. Rasstandarden beskriver inställningen till människor som neutral till vänlig. Många individer är återhållsamma med främmande människor och skäller lite, men det är inte samma sak som rädsla eller ointresse för familjen. En trygg borzoi kan vara mycket tillgiven utan att hela tiden söka instruktioner.

Rasens lugna rykte är ingen garanti för att varje individ passar med alla barn eller hundar. Tidig, varsam socialisering och föräldrarnas temperament spelar stor roll. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den lämnas i fred. Eftersom borzoi är stor och snabb bör en vuxen också ansvara för promenaderna.

Många borzoier lever väl tillsammans med andra hundar. En bekant katt i hemmet kan också fungera, särskilt efter en genomtänkt introduktion. Det gör dock inte hunden automatiskt säker med springande katter eller andra smådjur utomhus. Den svenska avelsstrategin för rasen lyfter just denna skillnad: ett djur som ingår i hemmet kan bemötas på ett helt annat sätt än ett djur som flyr ute.

## Träning och motion

Träningen fungerar bäst som ett lugnt samarbete med tydliga belöningar, korta pass och meningsfull variation. Borzoi är intelligent men avlad för att fatta snabba beslut på avstånd. Upprepningar utan tydligt syfte kan därför ge sämre engagemang, medan hårda metoder riskerar både välfärden och relationen. Träna tidigt på följsamhet, koppelgång, stopp vid dörrar och grindar, hantering samt en stark inkallningssignal.

Inkallning är viktig men får inte vara den enda säkerhetsplanen. När en borzoi ser ett möjligt byte kan beslutet att jaga komma på ett ögonblick. Använd därför koppel eller långlina där vilt kan dyka upp och välj ett helt inhägnat område för fri löpning. Mellan den 1 mars och den 20 augusti får hundar inte springa lösa där det kan finnas vilt; även under resten av året måste hundägaren hindra hunden från att driva eller förfölja vilt.

En vuxen borzoi behöver daglig motion som kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, kort träning och tillfällen att sträcka ut i säker miljö. Det finns inget enda minutantal som passar alla. Anpassa mängden efter ålder, hälsa, underlag och individens återhämtning. Lure coursing kan ge ett kontrollerat utlopp för rastypiskt beteende för en frisk, mogen hund.

Valpen växer snabbt och kan nå hög fart tidigt. Öka därför promenader och träning stegvis och undvik att pressa den genom långa, enformiga eller hårt belastande pass. Fri rörelse i egen takt på säkert underlag, vila och en genomtänkt utfodring som följs upp med uppfödare och veterinär ger en bättre grund än att försöka trötta ut valpen.

## Hälsa

Den svenska rasspecifika avelsstrategin beskriver borzoi som en i huvudsak frisk ras, och något särskilt hälsoprogram har inte bedömts behövas. Det betyder inte att rasen är fri från sjukdom eller att alla linjer är lika. Delar av underlaget bygger på ägarenkäter och äldre försäkringsdata, så procentsiffror ska inte tolkas som en exakt risk för en enskild hund.

I 2021 års svenska hälsoenkät var mage och tarm det vanligaste rapporterade problemområdet, men diagnoser saknades ofta. Enkäten nämner också osteosarkom, en form av skelettcancer, bland cancerdiagnoserna hos rasen. Fråga därför inte bara om ett standardpaket av tester. Be uppfödaren redogöra för hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar, inklusive mag- och tarmproblem, magomvridning, cancer, plötsliga dödsfall och temperament.

Magomvridning är ett omedelbart livshotande tillstånd som oftast drabbar storvuxna hundar. Fruktlösa kräkförsök, oro, snabbt uppsvälld buk och kraftig smärta kräver omedelbar kontakt med veterinär och färd till klinik. Diskutera förebyggande rutiner med veterinär; SKK rekommenderar bland annat att undvika motion direkt före och under de närmaste timmarna efter utfodring.

Ett DNA-test för degenerativ myelopati, DM, måste tolkas försiktigt. I rasens svenska avelsstrategi beskrivs testet som ett risktest, inte som en diagnos, och flera andra tillstånd kan ge liknande symtom. Ett testresultat ska därför bedömas tillsammans med släkthistorik och veterinärmedicinsk kunskap, inte användas som ett ensamt besked om hundens framtid.

## Historia och ursprung

Borzoi utvecklades i Ryssland som en snabb, stark och vädertålig jakthund. Den officiella FCI-historiken spårar rasens utveckling från 1400-talet och beskriver hur flera vinthunds- och lokala hundtyper bidrog till den moderna borzoien. Hundarna användes främst på hare och räv och i mindre omfattning på varg.

Under 1700- och 1800-talen organiserade den ryska adeln stora jakter med många vinthundar, drivande hundar och ryttare. Arbetet krävde att hunden upptäckte rörelse, accelererade snabbt och agerade utan ständig styrning från människan. Det förklarar mycket av dagens kombination av lugn, självständighet och stark reaktion på synintryck.

År 1888 antog Moskvas jaktsällskap en gemensam rasstandard. Huvuddragen finns kvar i dagens standard. I Sverige är borzoi numera framför allt sällskapshund; lure coursing låter rasen använda delar av sitt naturliga rörelse- och jaktmönster utan levande byte.

## Att leva med rasen

Att leva med borzoi kräver mer planering än det lugna inomhusbeteendet först antyder. Bostaden behöver ge en så stor hund plats att vända, vila utsträckt och röra sig utan att halka. Lägenhet kan fungera om trappor, transport, päls, rastning och säker löpning är lösta, men en egen trädgård ersätter varken promenader eller aktivering. Ett vanligt staket är heller inte automatiskt en säker rastgård; kontrollera höjd, grindar och svaga punkter utifrån den enskilda hunden.

Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas individuellt. En liten valp ska inte lämnas ensam, medan en vuxen hund som är tryggt ensamhetstränad kan klara några timmar. Jordbruksverkets råd är att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, och valpar samt äldre hundar oftare. Planera vardagen efter hundens faktiska reaktioner, inte efter antagandet att en tyst hund alltid är nöjd.

Före köp bör du kunna svara ja på följande frågor:

- Kan jag ordna daglig, säker motion och regelbundna tillfällen att springa i helt inhägnad miljö?
- Accepterar jag att hunden ofta behöver vara kopplad där vilt eller smådjur kan dyka upp?
- Har jag plats, bil- eller reselösning och ekonomi för en mycket stor hund?
- Kan jag sköta en lång päls och leva med kraftig fällning?
- Kan uppfödaren beskriva temperament, hälsa och livslängd i flera generationer, inte bara visa enstaka testresultat?

För den som uppskattar ett självständigt samarbete och kan lösa jaktinstinkt, storlek och motion praktiskt kan borzoi vara en stillsam och nära familjemedlem med imponerande fart när den får rätt utlopp.

Borzoi

The Borzoi Club

Svenska Vinthundklubben (Swedish Sighthound Club)

Verein für Deutsche Windhunde (German Sighthound Association)

Borzoi är en hög, elegant rysk vinthund med lång, böljande päls och ett långt, smalt huvud. Den är lugn, känslig och nästan kattlik inomhus, men kan plötsligt accelerera till mycket hög fart utomhus och har en stark jaktinstinkt. Rasens hundar behöver mjuk träning, god socialisering och säkra områden att röra sig fritt i.

Barowiak's är en uppfödare av rasen Borzoi med bas i Stora sundby i Sverige. Uppfödningen av borzoi har bedrivits sedan 1997.

Barowiak's

## Snabbfakta

Cavalier king charles spaniel är en brittisk sällskaps- och dvärghund som kombinerar litet format med ett livligt och socialt sätt. Den vill vanligtvis vara nära människor, men är ingen hund som bara behöver en famn och några korta rastningar.

- Rasstandarden anger 5,5–8 kilo som vikt. Den anger ingen mankhöjd; Svenska Kennelklubben beskriver cirka 30–35 centimeter som vanligt.
- Pälsen är lång och silkig. De fyra godkända färgerna är black and tan, ruby, blenheim och trefärgad.
- Rasidealet är en glad, vänlig, tillgiven och orädd hund. Enskilda hundar kan ändå skilja sig tydligt i energi, ljudlighet och trygghet.
- Cavalieren behöver fysisk aktivitet, nosarbete, träning och social närhet varje dag. Det finns ingen meningsfull minutregel som passar alla.
- Hälsan kräver extra eftertanke. I Sverige omfattas rasen av ett obligatoriskt hälsoprogram för hjärtstatus i avel, medan flera andra undersökningar är rekommendationer från rasklubben.

## Utseende och päls

Cavalier king charles spaniel ska vara liten, välbalanserad och fri i sina rörelser, med ett milt uttryck. Hjässan ska vara nästan flat mellan öronen. Ögonen är stora, mörka och runda men ska inte vara framträdande, och de högt ansatta öronen är långa och rikligt behårade. Standarden anger vikten 5,5–8 kilo men ingen exakt höjd. Uppgiften 30–35 centimeter är därför ett vanligt riktmärke, inte ett höjdkrav.

Pälsen ska vara lång och silkig utan lockar; en lätt våg är tillåten. Behäng finns bland annat på öron, ben, tassar och svans. De fyra färgerna är:

- **Black and tan:** svart med tydliga rödbruna tecken.
- **Ruby:** enfärgat djupt röd.
- **Blenheim:** kastanjefärgade fläckar på pärlvit botten.
- **Trefärgad:** svart och vitt med rödbruna tecken.

Pälsen behöver kammas igenom regelbundet, särskilt bakom öronen där det mjuka håret lätt tovar sig. Kontrollera också behänget kring tassarna efter promenader. Standarden föreskriver en naturlig, otrimmad päls, men rikligt hår under och mellan trampdynorna kan behöva hållas efter så att det inte bildas filtmattor. Vänj valpen lugnt vid kam, tasshantering och kontroll av öron och ögon; då blir både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

Ingen hundras är allergifri, och cavalieren är inget undantag. Hundallergen kommer främst från hud och saliv och varierar mellan individer. Den som har allergiska besvär bör därför inte bedöma risken utifrån pälslängden eller rasnamnet.

## Temperament och personlighet

Cavalier king charles spaniel är avlad för sällskap och brukar vara öppen, tillgiven och social. Rasstandarden beskriver en glad och vänlig hund utan aggressivitet eller nervositet, men det är ett avelsmål – inte en garanti för varje individ.

Resultat från svenska BPH-beskrivningar ger en mer nyanserad bild. I en analys av 192 svenskfödda cavalierer var rasen i huvudsak trygg och visade i regel inte aggressiva reaktioner i sociala möten. Medelhunden uppfattades inte heller som ljudlig, samtidigt som några hundar skällde eller gnällde i situationer där det inte förväntades. Det finns alltså verklig variation bakom rasbeskrivningen. Träffa gärna valpens mamma, fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen och ta reda på om det finns rädsla, stress eller resursförsvar i nära släkt.

Rasen fungerar ofta väl i en familj och är i allmänhet social även med andra hundar. Med små barn gäller ändå samma säkerhetsregler som för alla hundar: en vuxen ska vara närvarande, och hunden ska ha en fredad viloplats. Barn behöver lära sig att inte bära hunden, dra i öronen eller störa den när den äter och sover. Samliv med katt beror på individ, tidigare erfarenhet och en lugn introduktion; rasnamnet ger ingen garanti.

## Träning och motion

Cavalieren behöver röra sig och använda huvudet varje dag, men rätt mängd bestäms av hundens ålder, hälsa, kondition och återhämtning – inte av ett fast antal minuter. En frisk vuxen hund kan varva promenader och fri rörelse på säker plats med nosövningar, lek och korta träningspass. Många uppskattar lydnad, rallylydnad eller agility på en nivå som passar individen.

Korta, positiva pass gör det lättare att behålla fokus. Börja tidigt med kontakt, följsamhet och inkallning, och belöna när hunden väljer dig trots dofter och andra störningar. Även en sällskapshund av spanieltyp kan bli upptagen av något intressant utomhus, så använd långlina tills inkallningen fungerar i den aktuella miljön.

Valpar behöver utforska, leka och vila i sin egen takt. Undvik generella femminutersregler och bygg i stället aktivitet gradvis utan att pressa en trött valp. En hund med blåsljud, hjärtsjukdom, smärta eller neurologiska symtom behöver en individuell plan från veterinär.

## Hälsa

Hjärtat är den viktigaste rasspecifika kontrollpunkten för en svensk valpköpare. Cavalier king charles spaniel är särskilt utsatt för myxomatös mitralisklaffsjukdom, MMVD. Då förändras klaffen mellan vänster förmak och kammare så att blod kan läcka bakåt och ge ett blåsljud. En hund kan ha sjukdomen utan synliga tecken under lång tid, medan andra senare utvecklar hjärtsvikt.

Rasen har ett hälsoprogram för hjärtstatus på nivå 3. Föräldradjuren måste ha ett officiellt intyg om hjärta utan anmärkning för att avkomman ska kunna registreras enligt reglerna. Intyget får inte vara äldre än tolv månader vid parningen, och lägsta ålder för ett officiellt hjärtintyg är tre år. Detta är en miniminivå, inte ett bevis på att en kombination är riskfri. Be om föräldrarnas registreringsnummer, kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata och titta även på hur länge äldre nära släktingar varit fria från blåsljud. Rasklubben rekommenderar årlig hjärtundersökning från tre års ålder tills blåsljud konstateras, även för hundar som inte längre går i avel.

Chiari-liknande missbildning och syringomyeli, CM/SM, är en annan viktig hälsofråga. När utrymmet i skallen är för litet i förhållande till hjärnan kan flödet av ryggmärgsvätska störas och en vätskefylld hålighet bildas i ryggmärgen. En del hundar med lindriga fynd visar inga tydliga tecken. Andra får smärta, blir känsliga vid huvud eller nacke, vill inte röra sig, kliar i luften nära halsen eller visar svaghet och sämre koordination. Sådana symtom ska bedömas av veterinär. Magnetkameraundersökning (MRI) kan användas i avelsurval, men är en rasklubbsrekommendation och ska inte blandas ihop med det obligatoriska hjärtprogrammet. Fråga uppfödaren om kliniska symtom och MRI-resultat hos föräldrar och nära släktingar.

Cavaliersällskapet rekommenderar dessutom att avelsdjur ögonlyses och undersöks för patellaluxation från minst ett års ålder. Även här är skillnaden viktig: det är rekommenderade kontroller, inte samma registreringskrav som hjärtintyget. Som köpare behöver du därför hålla isär formella krav, rasklubbens rekommendationer och vad släktens samlade resultat visar.

## Historia och ursprung

Cavalier king charles spaniel har sitt moderna ursprung i Storbritannien och är nära förknippad med de små spanielhundar som syns på europeiska målningar från flera århundraden. Hundtypen fick sitt kungliga namn genom kopplingen till huset Stuart och särskilt Karl II.

När den kortnosade typen blev modern förändrades king charles spaniel. År 1926 erbjöd amerikanen Roswell Eldridge priser vid Crufts för hundar som liknade den äldre typen, med längre nos och flatare skalle. En brittisk rasklubb bildades 1928, och 1945 erkände The Kennel Club cavalier king charles spaniel som en egen ras.

Cavalier king charles spaniel och king charles spaniel är därför inte två namn på samma hund. De är skilda raser med gemensam bakgrund, där cavalieren utvecklades för att återfå mer av den äldre spanieltypen.

## Att leva med rasen

Cavalier king charles spaniel kan passa både i lägenhet och hus om den får sällskap, promenader, mental aktivitet och möjlighet att vila ostört. Bostadens storlek ersätter inte vardagsrutinerna. Rasen kan också passa en förstagångsägare som vill träna, sköta päls och ta hälsokontroller på allvar; det lilla formatet gör den inte automatiskt lättskött.

Ensamhet ska tränas stegvis först när valpen känner sig trygg i hemmet. Gå undan mycket korta stunder och öka först när hunden kan koppla av. Gnyende, ihållande skall, förstörande, matvägran eller att hunden gör ifrån sig inne kan vara tecken på obehag. Olika hundar klarar olika mycket, så planera hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamhet än just din hund hanterar väl.

Inför valpköp är tre kontroller särskilt värdefulla:

1. Kontrollera föräldrarnas aktuella hjärtintyg och äldre släktingars resultat i SKK:s öppna register.
2. Fråga separat om CM/SM-symtom och MRI samt om ögon- och patellaundersökningar; blanda inte ihop rekommendationerna med hjärtprogrammets krav.
3. Bedöm vardagsmentaliteten hos föräldrarna och hur valparna har fått vänja sig vid människor, hantering och hemmiljö.

Den som gör de kontrollerna får en mer realistisk bild än den som bara går på rasens vänliga rykte. En väl vald cavalier kan vara en engagerad och mycket nära följeslagare, men den behöver en ägare som tar både sociala behov och dokumenterade hälsorisker på allvar.

Cavalier king charles spaniel

Cavalier King Charles Spaniel Club UK

Liten, mild spaniel (5,4–8 kg) med silkig, medellång päls i Blenheim, tricolour, black and tan eller ruby. Tillgiven, mycket människoorienterad och bra med barn och andra husdjur. Behöver regelbunden pälsvård, måttlig motion och ogillar att lämnas ensam under längre perioder.

Paradisbäckens är en uppfödare av raserna Shetland sheepdog och Cavalier king charles spaniel med bas i Linneryd i Sverige.

Hunduppfödare

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet