## Snabbfakta

Tysk schäferhund är en medelstor, kraftfull tysk bruks-, vall- och tjänstehund för en ägare som vill träna aktivt och metodiskt. Rasen är samarbetsinriktad och mångsidig, men den stora variationen inom rasen gör valet av uppfödare, föräldradjur och kull ovanligt viktigt.

- **Ursprung:** Tyskland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar
- **Mankhöjd:** hanhund 60–65 cm, tik 55–60 cm
- **Vikt:** hanhund 30–40 kg, tik 22–32 kg
- **Hårlag:** normalhårig dubbelpäls eller lång dubbelpäls, båda med underull
- **Aktivitetsnivå:** hög; rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete
- **Viktigt inför köp:** kontrollera hälsa, mentalitet, arbetsegenskaper och rörelser hos föräldrar och nära släktingar, inte bara vad uppfödaren kallar linjen eller vilka utställningsmeriter hundarna har

En tysk schäferhund kan vara en mycket kompetent familje- och träningshund när vardagen motsvarar individens arbetslust. Den är däremot sällan ett bra val för den som främst vill ha en okomplicerad sällskapshund. En förstagångsägare behöver vara beredd att gå kurs, träna regelbundet och ordna hjälp tidigt om hunden utvecklar rädsla, stress, en stark vilja att jaga sådant som rör sig eller svårigheter att koppla av.

## Utseende och päls

Tysk schäferhund ska vara kraftfull och välmusklad utan att kroppen eller rörelserna blir överdrivna. Kroppen är något längre än den är hög. Hanhundar ska enligt rasstandarden vara 60–65 cm och väga 30–40 kg; tikar ska vara 55–60 cm och väga 22–32 kg.

Rygg och kors är inte samma sak. Rasstandarden beskriver en rak rygg som fortsätter till ett lätt sluttande kors. En kraftigt välvd eller avfallande länd och ett övervinklat, kohasigt eller instabilt bakställ är inte ett rastypiskt ideal. SKK:s särskilda domaranvisningar pekar ut just överlinje och bakställ som riskområden och anger att rörelserna ska bedömas både i skritt och trav.

För en valpköpare är naturliga rörelser mer informativa än en extrem uppställningsbild. Be att få se föräldradjuren gå och trava på ett plant underlag. Bakbenen ska arbeta stabilt och parallellt bakifrån, utan att haserna faller in eller ser ostadiga ut. Titta också på vuxna släktingar; en valp visar ännu inte hur den färdiga kroppen kommer att fungera.

Rasen har två godkända hårlag. Normalhårig schäfer har tät, grov och åtliggande dubbelpäls. Den långhåriga varianten har längre, mjukare täckhår som inte ligger lika tätt. Båda ska ha underull och båda fäller. Borsta och kamma efter behov, oftare under fällningsperioder, och kontrollera särskilt längre päls bakom öron, på ben och svans. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt ett fast schema.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden eftersträvar en välbalanserad, nervfast, självsäker, uppmärksam och följsam tysk schäferhund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, arbetslust, socialitet, rädsla och förmåga att varva ner kan skilja tydligt mellan hundar och släktlinjer inom rasen.

Schäferhundar beskrivs ofta som intelligenta, lojala eller naturligt vaktande, men sådana etiketter säger för lite om vardagen. En hund med stor arbetslust kan vara fokuserad och följsam i rätt arbete men krävande utan tydliga uppgifter. Uppmärksamhet på omgivningen kan ge god kontroll tillsammans med föraren, men också skall eller starka reaktioner om hunden är osäker, stressad eller dåligt tränad. Rasen ska inte väljas med förväntningen att alla individer automatiskt är trygga vakthundar eller enkla familjehundar.

I vissa delar av rasens avel har bruksprov och tjänst vägt tyngst, i andra har utställning vägt tyngre. Etiketter som ”bruks” och ”exteriör” räcker ändå inte för att förutsäga aktivitetsnivå eller familjelämplighet. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande människor, hundar, ljud, avkoppling och nya miljöer. Be om resultat och vardagsbeskrivningar även för kullsyskon, halvsyskon och tidigare avkommor.

På Mentalbeskrivning Hund, MH, dokumenteras hundens reaktioner vid bland annat kontakt, lek, förföljande, passivitet, överraskningar, hot och skott. MH är en beskrivning, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd. Läs därför hela protokollet och jämför flera nära släktingar i stället för att nöja dig med att en hund har ”känd mental status”.

## Träning och motion

Tysk schäferhund behöver dagligen använda både kroppen och hjärnan, men det finns inget korrekt timtal som passar varje individ. Behovet påverkas av ålder, hälsa, återhämtning, träningsvana och vad aktiviteten faktiskt innehåller. En ung hund behöver andra belastningar än en färdigvuxen, vältränad hund.

En fungerande vardag kombinerar promenader och fri rörelse på säkra platser med nosarbete, problemlösning och samarbetsövningar. Spår, sök, lydnad, bruksgrenar och andra uppgifter där hunden får arbeta koncentrerat passar rasens bakgrund. Variera underlag och miljö men öka längd, svårighet och fysisk belastning stegvis. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag, utan att bygga kondition, kroppskontroll, självbehärskning och förmåga att återhämta sig.

Belöningsbaserad, individanpassad träning gör det tydligt vilket beteende som lönar sig utan att bygga samarbetet på rädsla eller obehag. Börja tidigt med inkallning, följsamhet, hantering, koppelgående, avstånd till störningar och att lämna föremål. Träna också den mindre spektakulära färdigheten att ligga lugnt medan inget händer. En schäferhund som bara får högintensiva aktiviteter kan bli skicklig på att gå upp i varv men få svårt att komma ner igen.

Valpar ska inte motioneras som vuxna hundar. Korta upptäcktsstunder, lek i eget tempo, vila och positiv miljöträning är viktigare än långa sträckor, hopp eller tvära vändningar. Öka belastningen stegvis när hunden växer. Vid hälta, stelhet, ovilja att röra sig eller förändrat rörelsemönster bör träningen anpassas och veterinär kontaktas.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, och armbågsledsdysplasi, ED, är de mest centrala dokumenterade hälsokontrollerna inför köp av en svenskregistrerad tysk schäferhund. SKK och rasklubbens avelsstrategi prioriterar båda områdena. Hudproblem och besvär från rörelseapparaten förekommer också, medan den svenska avelsstrategin samtidigt påpekar att samlad dokumentation saknas för vissa omdiskuterade rygg- och klådproblem. Långa sjukdomslistor utan uppgifter om släkten säger därför mindre inför ett valpköp än verifierade resultat och hälsan hos nära släktingar.

Enligt SKK:s registreringsregler som gäller 2026 måste föräldradjuren ha officiell HD-status före parning. Eftersom rasen har HD-index rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga index vid parningen är över 100, och hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel. För tysk schäferhund krävs även officiell ED-status; för föräldradjur födda den 1 januari 2006 eller senare ska resultatet vara ED 0. Ett genomsnittligt ED-index över 100 är en rekommendation. Regler kan ändras, så kontrollera alltid den aktuella versionen hos SKK.

Vid valpköp bör du kontrollera mer än att båda föräldrarna uppfyller minimikraven:

- jämför föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella index
- se hur stor del av tidigare kullar och nära släktingar som är röntgade
- fråga om hudbesvär, återkommande klåda, rörelseproblem och andra diagnoser i familjen
- läs MH- eller MT-resultat för föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- se vuxna hundar i naturlig skritt och trav och fråga hur de fungerar i arbete och vardag

Ett enskilt fint resultat utesluter inte risk. Resultaten i hela kullen och den nära släkten ger en bättre bild inför köpet.

## Historia och ursprung

Tysk schäferhund skapades i Tyskland som en mångsidig vall- och brukshund. Efter bildandet av den tyska schäferhundföreningen 1899 inleddes planerad avel med vallhundar från centrala och södra Tyskland. Målet var att förena funktionell kroppsbyggnad med temperament och arbetsförmåga.

Den första rasstandarden skrevs 1899 efter förslag av A. Meyer och Max von Stephanitz. Rasens arbetskapacitet gjorde att användningen snart blev bredare än vallning. Tysk schäferhund har därefter fått en framträdande roll som bruks-, tävlings- och tjänstehund inom flera områden.

Historien förklarar varför samarbetsförmåga, uthållighet, nosarbete och en funktionell kropp fortfarande är centrala. Den förklarar också varför rasen inte bör bedömas enbart efter silhuett eller färg. En sund tysk schäferhund ska kunna arbeta och röra sig effektivt; utseendet ska stödja funktionen.

## Att leva med rasen

Tysk schäferhund kan leva väl i en familj och även i lägenhet, men bara om ägaren kan erbjuda träning, återhämtning, utrymme och säker vardagskontroll. Trädgård ersätter inte aktivitet, och bostadsformen ersätter inte planering. I ett lyhört boende behöver man dessutom förebygga och träna skall och reaktioner på ljud i trapphus eller utanför fönster.

Med barn krävs en närvarande vuxen, särskilt eftersom rasen är stor och stark. Barn ska inte ansvara för promenader eller ingripa i uppjagade situationer. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn och hund ska inte lämnas ensamma tillsammans. Familjelämplighet avgörs av individens mentalitet, erfarenheter och träning, inte av rasnamnet.

Samma försiktighet gäller andra djur. En schäferhund kan leva med hund eller katt, men det går inte att lova utifrån rasen. Låt hundar mötas lugnt och helst på neutral plats. Vid introduktion till katt ska katten ha hundfria reträttvägar; använd barriär och koppel och förhindra jakt från första mötet. Gå vidare först när båda djuren är avslappnade och håll uppsikt tills samspelet är stabilt.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en trygg, ensamhetstränad vuxen hund klarar normalt några timmar snarare än en hel arbetsdag. Öka tiden i små steg och ordna hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamtid än individen hanterar lugnt.

Det bästa hemmet för en tysk schäferhund har inte en viss adress. Det har vuxna som vill träna, kan läsa hundens signaler, följer upp hälsa och ger både meningsfull aktivitet och verklig vila under hela hundens liv.

Tysk Schäferhund

The Kennel Club (UK)

Verein für Deutsche Schäferhunde (SV) e.V. (Germany)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Den Danske Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Tysk Schäferhund är en medelstor till stor, atletisk brukshund som är mycket intelligent och lättlärd. Den är lojal och naturligt beskyddande och behöver omfattande daglig mental och fysisk stimulans. Rasen har en dubbel päls och fäller mycket, och används i stor utsträckning inom polis, militär samt sök- och räddningsarbete.

Vit herdehund

United Kennel Club (UKC)

Berger Blanc Suisse Club of the United Kingdom

Societé Centrale Canine (France)

Deutscher Club für Weiße Schweizer Schäferhunde e.V. (Germany)

Vit herdehund: medelstor till stor, atletisk vit vallhund nära släkt med schäfer, avlad för ett milt och stabilt temperament. Intelligent, känslig och mycket människoorienterad, behöver daglig mental och fysisk aktivering. Passar aktiva men lugna hem och utmärker sig i hundsporter och terapiarbete.

Snömarkens är en uppfödare av raserna Tysk Schäferhund och Vit herdehund med bas i Liden i Sverige. Uppfödningen har haft flera kullar av tysk schäferhund och vit herdehund. Uppfödaren arrangerade uppfödar-MH under 2022 och 2023.

Snömarkens

## Snabbfakta

Mops är en liten, kompakt sällskapshund som gärna lever nära sina människor. Rasen passar bäst hos den som vill ha en social vardagshund och är beredd att regelbundet kontrollera andning, ögon, hudveck, tänder och vikt.

- **Ursprung:** Kina; Storbritannien ansvarar för rasstandarden
- **Rasgrupp:** FCI grupp 9, sällskapshundar
- **FCI-nummer:** 253
- **Idealvikt enligt rasstandarden:** 6,3–8,1 kg
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger ingen höjd
- **Standardfärger:** silver, aprikos, fawn och svart
- **Päls:** kort, fin, slät och mjuk
- **Typisk roll:** sällskapshund

Idealvikten beskriver hur rasen ska vara byggd; den är inte en personlig målvikt för varje hund. En mops ska vara muskulös och kraftig för sin storlek utan att vara överviktig. Bedöm därför vikten tillsammans med hundens kroppsbyggnad, kön och hull.

## Utseende och päls

Mopsen ska vara tydligt kvadratisk, kompakt och kraftfullt byggd, men ändå kunna röra sig effektivt. Den högt ansatta, ringlade svansen och den mörka masken hos de ljusare färgerna är karakteristiska drag. Rasstandarden anger en idealvikt men ingen mankhöjd. Uppgifter om ett officiellt höjdintervall bör därför inte styra valet av hund.

Ett rastypiskt huvud ska också fungera väl. Näsborrarna ska vara öppna, nosrynkan får inte täcka eller störa nos eller ögon och ögonen ska inte vara utstående. Titta på hunden både i vila och när den har rört sig: fri andning, klara ögon och stadiga rörelser är viktigare än extra kort nos eller mycket rynkor.

Den korta pälsen kräver ingen klippning. Borstning tar bort lösa hår och ger samtidigt en chans att upptäcka förändringar i huden. Hur mycket en mops fäller varierar, och kort päls betyder inte att rasen är allergivänlig.

Anpassa skötseln av hudvecken efter hur just hundens hud ser ut, inte efter ett schema som antas passa alla. Huden ska vara torr och fri från rodnad och sår. Ömhet, vätska eller tydlig lukt är skäl att kontakta veterinär i stället för att prova olika produkter på egen hand. Kontrollera även klor, öron och mun regelbundet och vänj hunden vid hantering i små steg.

## Temperament och personlighet

Mopsen beskrivs i rasstandarden som charmfull, värdig och intelligent, med jämnt temperament och en glad, livlig läggning. Den är avlad som sällskapshund och vill ofta vara nära och med i vardagen. Det passar den som vill dela mycket tid med sin hund, men innebär inte att varje mops är likadan.

Det finns ännu för få genomförda BPH för att dra säkra, detaljerade slutsatser om beteendet i den svenska rasen som helhet. Uppväxt, erfarenheter och hälsa påverkar bland annat trygghet, aktivitetsnivå, ljudlighet och bemötande av främmande människor. Träffa därför gärna valpens mamma och, om möjligt, andra vuxna släktingar. Titta efter hundar som återhämtar sig efter nya intryck och kan vara sociala utan att bli överdrivet uppjagade.

En mops kan leva bra med barn, hundar eller katter, men rasnamnet är ingen garanti. Barn och hund ska ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. Möten med andra djur bör ske lugnt och stegvis, med möjlighet till avstånd. En vuxen omplaceringshunds tidigare erfarenheter är ofta mer vägledande än generella påståenden om rasen.

Obehag påverkar också beteendet. En hund som plötsligt undviker beröring, blir orolig, tappar lusten att röra sig eller ändrar humör bör få sin hälsa bedömd, inte bara mer träning.

## Träning och motion

Mopsen behöver daglig rörelse och mental stimulans, men inget minutantal passar alla. Ålder, kondition, hull, temperatur och framför allt andningsförmåga avgör hur belastande en aktivitet blir. Flera lugna promenader, nosarbete och enkel vardagsträning kan varieras efter individen.

Belöningsbaserad träning passar bra för kontakt, inkallning, koppelgående och hantering. Håll uppgifterna tydliga och lägg in pauser innan hunden blir trött eller frustrerad. Mat kan vara en praktisk belöning, men räkna in träningsgodiset i hundens totala fodermängd så att träningen inte leder till viktuppgång.

Titta på hur hunden fungerar i stället för att jämföra promenadsträckor. En mops ska kunna röra sig utan kraftiga andningsljud eller tydlig ansträngning och återhämta sig utan att behöva kämpa länge för att få luft. Avbryt och låt hunden komma till en sval, lugn plats om andningen blir påtagligt tyngre, rörelserna tappar kraft eller hunden inte vill fortsätta. Blåaktiga slemhinnor, kollaps eller svimning är akuta varningssignaler.

Varmt och fuktigt väder kan göra temperaturregleringen svårare för kortnosiga hundar. Flytta då aktivitet till svalare delar av dygnet, välj lugnare tempo och avstå från hård belastning. Det finns ingen säker temperaturgräns som gäller alla mopsar. Låt hundens andning, återhämtning och beteende avgöra.

En valp ska få utforska och utveckla sin koordination utan långa, pressade pass. En vuxen mops med god andning och kondition kan ofta göra mer än korta kvarterspromenader, men öka belastningen gradvis. En hund som gång på gång begränsas av andningen behöver bedömas av veterinär. Det ska inte förklaras bort som normalt för en kortnosig hund.

## Hälsa

Det viktigaste att följa hos en mops är andningen. BOAS, brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom, innebär att trånga övre luftvägar försvårar andningen. Tecken kan vara ansträngd eller ljudlig andning, dålig återhämtning, känslighet för värme och motion eller störd sömn. Uppstötningar kan förekomma tillsammans med luftvägsproblem. Kraftig andnöd, blåaktiga slemhinnor eller kollaps kräver omedelbar veterinärvård.

I Sverige omfattas mops av SKK:s hälsoprogram för RFG-Scheme. För att en kull ska kunna registreras måste båda föräldrarna ha ett giltigt officiellt RFG-resultat före parningen. Den officiella undersökningen görs tidigast vid 24 månaders ålder och intyget får inte vara äldre än 24 månader vid parningen. Hundar med BOAS grad 2 eller 3, eller kraftigt knipna näsborrar, får inte användas i avel.

Grad 0 betyder att hunden vid undersökningen är kliniskt opåverkad och fri från BOAS-relaterade andningsbesvär. Grad 1 betyder att hunden är kliniskt opåverkad men har lindriga tecken som inte påverkar prestationen under belastningen. Resultatet beskriver hunden vid undersökningstillfället och är ingen livslång garanti. När du väljer valp bör du därför be att få se båda föräldrarnas resultat, undersökningsdatum och bedömning av näsborrarna. Valpen är för ung för ett eget officiellt resultat.

Ögonen är en annan viktig kontrollpunkt. Utstående ögon blir mer exponerade för skador, och felväxande hår, inåtrullade ögonlock eller torra ögon kan irritera hornhinnan. Knipande, ökat tårflöde, rodnad, grumlighet, missfärgning eller att hunden gnuggar ögat ska bedömas snabbt av veterinär. Ett hornhinnesår kan vara mycket smärtsamt även när skadan är svår att se utan särskild färgning.

Hudveck, mun och hull behöver följas hela livet. Torka hudvecken när de har blivit fuktiga och sök hjälp vid inflammation. Vänj valpen vid tandborstning och kontrollera tänder och tandkött regelbundet. Be också veterinären visa hur du bedömer hull; övervikt kan belasta både andning och rörelseförmåga.

MopsOrden rekommenderar att båda föräldradjuren har känd status för patellaluxation och för NME/PDE, en inflammatorisk hjärnsjukdom som förekommer hos mops. Detta är rasklubbens rekommendationer och ska inte blandas ihop med det bindande RFG-kravet för registrering. DNA-testet för NME visar genetisk sårbarhet, inte om hunden har eller säkert kommer att få sjukdomen. Be därför uppfödaren förklara både testresultat och hur kombinationen har valts, utan att tolka ett markörtest som en friskförklaring.

I en stor brittisk studie publicerad 2024 var medianlivslängden för mops 11,6 år. Studien beskriver de brittiska hundar som ingick och förutsäger inte livslängden för en enskild svensk hund. Andning, hull, ögon, tänder, övrig hälsa och tillgång till vård påverkar hundens livskvalitet genom åren.

## Historia och ursprung

Mopsens officiella ursprungsland är Kina, medan Storbritannien är rasens hemland och ansvarar för standarden. Den tidiga historien är inte fullständigt dokumenterad. Berättelser om kinesiska hovhundar, nederländska handelsskepp och kungligheter bör därför ses som traditioner kring rasen, inte som helt belagd historia.

Det finns säkrare hållpunkter längre fram. Mops nämns i en svensk akademisk avhandling från 1753. Rasen visades på hundutställning i Storbritannien 1861, och den engelska rasklubben bildades 1883. Under utvecklingen i Storbritannien fick mopsen mycket av den form som dagens rasstandard beskriver.

Rasens historia förklarar dess roll som sällskapshund, men äldre ideal ska inte användas för att försvara överdrifter. Den moderna standarden kräver bland annat öppna näsborrar, ögon som inte är utstående och effektiv rörelse. En rastypisk mops ska alltså också fungera väl i vardagen.

## Att leva med rasen

Mopsen kan fungera i lägenhet såväl som i hus. Bostadens storlek säger mindre än hur hundens dagar ser ut. Det viktiga är regelbundna rastningar, aktivitet på hundens nivå, sval viloplats och möjlighet att vara nära familjen utan att alltid stå i centrum. I ett lyhört boende behöver man dessutom tidigt träna lugn vid ljud i trapphus och utanför dörren.

Ensamhet måste tränas gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, öka tiden i små steg och gå tillbaka om den blir orolig. Hur länge en vuxen mops kan vara lugn ensam varierar med individ, vana, ålder och hälsa. En valp behöver tätare tillsyn och rastning än en vuxen hund.

Inför ett valpköp är det särskilt värdefullt att:

- se föräldradjur i rörelse och lyssna på deras andning före och efter aktivitet
- kontrollera båda föräldrarnas aktuella officiella RFG-resultat och datum
- fråga om ögon, hud, tänder, patella och NME/PDE i släkten
- se att näsborrarna är öppna och att nosrynkan inte stör ögon eller nos
- välja en uppfödare som kan beskriva både styrkor och svagheter i kombinationen
- planera för veterinärvård och uppföljning av andning, ögon, mun, hud och hull

Mops passar bäst för den som uppskattar en social, kompakt sällskapshund och låter hundens andning och ork styra vardagen. Den är ett mindre bra val för den som vill kunna motionera hårt oavsett väder eller inte vill lägga tid på hälsokontroller och förebyggande skötsel.

Mops

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Association of Veterinarians for Animal Rights (AVAR) - Germany

Liten, kompakt sällskapshund med rynkigt ansikte, ringlad svans och uttrycksfulla ögon, väger vanligtvis 6–8 kg och passar bra i lägenhet och stadsmiljö. Kärleksfull, människoorienterad och lekfull, behöver måttlig, skonsam motion, nära kontakt med familjen, noggrann viktkontroll och extra omsorg i varmt väder på grund av sin korta nos.

Queen Giallos är en uppfödare av rasen Mops med bas i Luleå i Sverige. Uppfödningen av mops under kennelnamnet har funnits sedan 2020.

Queen Giallos

## Snabbfakta

Grand danois är en mycket stor tysk hundras som framför allt hålls som sällskapshund. Den förenar kraft med en elegant kroppsbyggnad och ska enligt rasstandarden vara vänlig, tillgiven och trygg. Storleken påverkar hela hundägandet: vardagslydnad, bil, bostad, veterinärbesök och kostnader kräver mer planering än med en mindre hund.

- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 2, schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar
- **Användning:** sällskaps-, vakt- och skyddshund enligt rasstandarden; i dag främst sällskapshund
- **Mankhöjd:** hanar minst 80 cm och helst högst 90 cm; tikar minst 72 cm och helst högst 84 cm
- **Päls:** mycket kort, tät, åtliggande och blank, utan underull
- **Mentalitet:** vänlig, kärleksfull och trogen; kan vara reserverad mot främmande människor
- **Viktigt för köparen:** fråga om HD-resultat, hjärtundersökningar i släkten och förekomst av magsäcksomvridning

Rasstandarden anger ingen bestämd vikt. Viktuppgifter i rasguider ska därför ses som ungefärliga och får inte ersätta en bedömning av hundens hull, proportioner och hälsa.

## Utseende och päls

Grand danois är hög, kraftfull och nästan kvadratisk i kroppen, men ska inte se tung eller klumpig ut. Hanar ska vara särskilt nära kvadratiska proportioner, medan tikar får vara något längre. Huvudet är långt och tydligt format, öronen är naturligt hängande och helheten ska ge ett balanserat intryck av styrka och elegans.

Den aktuella rasstandarden delar in färgerna i tre varianter: gul eller tigrerad; harlekin, merle eller svart; samt blå. Merle ingår alltså i den nuvarande standarden, något som äldre rasbeskrivningar inte alltid speglar. Det finns detaljerade krav för varje färg, men en valpköpare bör lägga större vikt vid hälsa, mentalitet och en hållbar kroppsbyggnad än vid en viss teckning.

Pälsen är lättskött men inte underhållsfri. En mjuk borste eller gummiborste tar bort lösa hår, särskilt under vår och höst när fällningen ofta märks mer. Bada när hunden faktiskt behöver det och kontrollera samtidigt hud, klor, tassar, tänder och hängande öron. Den korta pälsen saknar underull, så hunden kan behöva skydd i kallt, blåsigt eller vått väder. Anpassa efter individ, aktivitet och väder i stället för efter en fast temperaturgräns.

## Temperament och personlighet

En rastypisk grand danois ska vara vänlig, tillgiven, självsäker och lätt att vägleda. Den får vara avvaktande mot främlingar men ska inte vara aggressiv. Många söker rasen för dess nära kontakt med familjen, men etiketten ”snäll jätte” är ingen garanti för hur en enskild hund beter sig.

Storleken förstärker både goda och dåliga vanor. En hund som drar i kopplet, hoppar upp eller rusar mot en besökare blir svår att hantera även om avsikten är vänlig. Tidig träning i lugna hälsningar, koppelgående, inkallning, väntan och frivillig hantering är därför grundläggande säkerhet, inte bara vardagsfiness. Rasen ska vilja samarbeta och passar bäst med konsekvent, belöningsbaserad träning. Hårda metoder riskerar att skapa osäkerhet och kan inte ersätta genomtänkt träning.

Mentaliteten varierar mellan individer och släktlinjer. Träffa helst valpens mamma och andra nära släktingar, fråga hur de fungerar med främmande människor och i nya miljöer och be att få se resultat från officiella mentalbeskrivningar om sådana finns. Tidigare hundvana är en fördel, särskilt för den som inte har tränat en mycket stor hund förut.

## Träning och motion

Grand danois behöver daglig rörelse och mental aktivering, men mängden ska anpassas efter ålder, hälsa, kondition och hur hunden återhämtar sig. Det finns ingen väl underbyggd minutregel som passar alla vuxna hundar eller valpar. Regelbundna promenader, möjlighet att nosa och röra sig i varierad terräng samt korta träningspass ger en bättre grund än sporadiska hårda pass.

Valpen växer länge och ska varken överbelastas eller hållas passiv. Låt den bygga koordination och styrka genom fri, kontrollerad rörelse och successivt längre promenader. Begränsa upprepade hopp, tvära stopp, långa löp- eller cykelpass och vild lek på hala golv medan kroppen utvecklas. Hur snabbt belastningen kan ökas beror på individen; rådgör med veterinär eller fysioterapeut om valpen är halt, stel eller återhämtar sig dåligt.

En storvuxen valp behöver ett komplett foder avsett för tillväxt hos stora eller mycket stora raser. Målet är en jämn tillväxt och ett slankt, hälsosamt hull, inte att valpen ska växa så fort som möjligt. Ge inte extra kalcium eller andra mineraler ovanpå ett komplett foder utan veterinärens råd. Hos mycket stora raser kan skelettet fortsätta mogna till omkring 15–16 månaders ålder, men tiden varierar mellan individer.

Prioritera färdigheter som gör den vuxna hunden hanterbar: att stå still, gå på våg, acceptera kloklippning och undersökning, lämna föremål och kunna passera människor och hundar utan att kasta sig fram. Nosarbete, vardagslydnad och problemlösning ger mental stimulans utan att kroppen behöver utsättas för hög belastning.

## Hälsa

Grand danois har flera hälsorisker som en köpare behöver diskutera öppet med uppfödaren, framför allt magsäcksomvridning, dilaterad kardiomyopati och höftledsdysplasi. Rasen lever också i genomsnitt kortare än många mindre hundraser. Siffror för livslängd bygger dock på en viss grupp hundar och kan inte förutsäga hur länge en enskild hund lever.

**Magsäcksomvridning, GDV, är ett akut och livshotande tillstånd.** Åk omedelbart till veterinär om hunden upprepade gånger försöker kräkas utan att något kommer upp, blir orolig, dreglar, får en svullen buk, blir svag eller kollapsar. Vänta inte för att se om symtomen går över. Orsakerna är flera och inte helt klarlagda, så ingen utfodringsrutin kan lova att förebygga tillståndet. Fråga uppfödaren om drabbade nära släktingar och gör i förväg upp en plan för vilket djursjukhus som kan ta emot akut. Förebyggande gastropexi kan diskuteras med veterinär. Ingreppet minskar risken att magsäcken roterar men hindrar inte att den kan utvidgas.

**Dilaterad kardiomyopati, DCM, kan finnas innan hunden visar tydliga symtom.** Hjärteko, EKG eller långtids-EKG och ibland blodmarkörer kan ingå i en veterinär hjärtutredning. Ett normalt resultat beskriver läget vid undersökningen och är ingen livslång garanti. Fråga vilka hjärtundersökningar föräldrar och äldre släktingar har gjort, vid vilken ålder de gjordes och om plötsliga dödsfall eller DCM förekommer i familjen.

**De svenska HD-kraven måste skiljas från rasklubbens rekommendation.** För att valparna ska kunna registreras hos SKK måste båda föräldrarna ha ett officiellt HD-resultat före parning; grand danois röntgas tidigast vid 18 månaders ålder. SKK:s allmänna regler förbjuder avel med grad E och tillåter grad D endast tillsammans med A eller B. Hundar med kliniska besvär av HD ska inte användas i avel. Svenska Grand Danois Klubben rekommenderar dessutom att avelsdjuren är HD-fria. Be därför att få se de faktiska resultaten i stället för att nöja dig med formuleringen ”hälsotestad”.

SKK uppmärksammar också tonsillit i rasen. Vid bedömning granskas bland annat lösa ögonkanter, bristfälliga tassar, hur fram- och bakbenen är byggda, överdrivna rasdrag och mentalitet. En ansvarsfull uppfödare kan förklara både styrkor och problem i sin linje och hur äldre släktingar har mått.

## Historia och ursprung

Grand danois är en tysk ras trots det franskklingande namnet som används i Sverige och flera andra länder. I rasens hemland heter den Deutsche Dogge, medan det engelska namnet är Great Dane.

Den officiella rashistoriken beskriver föregångare som bullenbeisser samt jakt- och vildsvinshundar av en typ mellan den tunga mastiffen och den snabbare vinthunden. I Berlin samlades domare och uppfödare 1878 för att förena de olika benämningarna under namnet Deutsche Dogge. Den första rasstandarden fastställdes 1880 och den tyska rasklubben bildades 1888.

Organiserad avel i Sverige började 1908. Äldre berättelser för rasens historia mycket längre tillbaka, men påståenden om exempelvis keltiska stridshundar eller en obruten linje från antiken är betydligt svårare att belägga. De dokumenterade tyska milstolparna ger en säkrare bild av hur den moderna rasen formades.

## Att leva med rasen

Grand danois kan bo i lägenhet om den får rätt motion, vila och träning, men bostaden och vardagen måste fungera för en hund i jätteformat. Ett hus med stor tomt ersätter inte promenader och samvaro, och en liten bostad är inte automatiskt olämplig. Gå i stället igenom de praktiska frågorna före köp.

Finns det plats för en stor, stadig bädd där hunden kan ligga ostört? Är golven halksäkra? Ryms hunden säkert i bilen, och kan den gå in via ramp om den blir gammal eller skadad? Fungerar vardagen om hissen stannar och ni måste ta trapporna? Hur tar två vuxna en sjuk hund till veterinär om den inte kan gå själv? Svar på de frågorna säger mer än bostadens adress.

Rasen kan fungera i en barnfamilj, men hundens vänliga avsikt tar inte bort den fysiska risken. En ung eller uppspelt grand danois kan välta ett litet barn utan att mena det. Hund och små barn ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där barnen lämnar den i fred. En vuxen måste ansvara för promenader och hantering.

Samma försiktighet gäller andra djur. Det går inte att lova att en viss grand danois fungerar med katt eller andra hundar. Gör introduktioner gradvis, hindra jaktbeteenden och alltför hård lek och ge katten hundfria ytor och höga flyktvägar. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt och säkert.

En ensamhetstränad vuxen hund kan ofta vara själv några timmar, men individer skiljer sig mycket åt och en liten valp kan inte lämnas ensam. Börja när valpen är trygg hemma, öka tiden stegvis och planera hundvakt eller annan lösning om arbetsdagen är längre än hunden klarar. När en mycket stor hund blir orolig märks det snabbt i hemmet, så ensamhet är något som ska tränas och följas upp – inte antas fungera på grund av rasen.

Grand danois

The Great Dane Club of Germany (Deutscher Doggen-Club 1888 e.V.)

The Great Dane Club of UK

The Danish Kennel Club (Dansk Kennel Klub)

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Grand danois är en enorm och elegant hund, en av de högsta raserna. Den användes tidigare för vildsvinsjakt och som vakthund på stora gods, men är numera en lojal och människoorienterad sällskapshund. Den är lugn inomhus och har måttligt motionsbehov, men kräver gott om utrymme, genomtänkt träning, noggrann hälsovård och nära dagligt umgänge.

Phalène

Swedish Kennel Club

The Norwegian Kennel Club

The Danish Kennel Club

Verein für Deutsche Spitze und Phalène

The Kennel Club UK

Phalène är en liten, elegant dvärgspaniel med hängande öron, lång silkig päls och vit kropp med tecken i olika färger. Den är livlig men känslig och mycket människoorienterad, lättlärd, tycker om hundsporter, måttlig daglig motion och nära sällskap.

Concert Of angels är en uppfödare av raserna Grand danois och Phalène med bas i Aneby i Sverige. Uppfödningen av grand danois går tillbaka till 2021, medan uppfödningen av phalène inleddes 2024. Grand danois-uppfödningen har även varit representerad i Norge.

Concert Of angels

## Snabbfakta

Greyhound är en brittisk vinthund i FCI-grupp 10. Rasen utvecklades för att förfölja hare med synen och är byggd för hög fart. I Sverige finns framför allt standard- eller utställningslinjer och kapplöpningslinjer. De tillhör samma ras, och en hund från kapplöpningslinjer behöver inte själv ha tävlat.

- Ideal mankhöjd enligt rasstandarden är 71–76 centimeter för hanar och 68–71 centimeter för tikar.
- Rasstandarden anger ingen vikt. Som ett grovt riktmärke anger SKK 30–50 kilo för hanar och 28–42 kilo för tikar av standardtyp; hundar av kapplöpningstyp är ofta 10–15 kilo lättare. Linje, kön, höjd och hull gör därför stor skillnad.
- Pälsen är fin, kort och tätt åtliggande. Den kräver lite arbete men skyddar begränsat mot kyla, väta och skav.
- Greyhound reagerar snabbt på rörelse. Tillgång till ett rymligt, säkert inhägnat område är viktigare än föreställningen att god inkallning gör hunden säker lös överallt.
- Rasstandarden beskriver greyhound som intelligent, vänlig, tillgiven och stabil. Hur lugn, social eller jaktbenägen en enskild hund är påverkas också av linje, uppväxt, erfarenheter och hälsa.

Greyhound passar bäst hos den som uppskattar en nära följeslagare men samtidigt kan hantera rasens fart och jaktlust. Den som överväger rasen behöver därför bedöma både vardagslivet inomhus och möjligheterna till säker rörelse utomhus.

## Utseende och päls

Greyhound är en hög, stark och välbalanserad hund, inte bara en mycket smal hund. Det långa huvudet och den muskulösa halsen övergår i väl tillbakalagda skuldror, djup bröstkorg, lätt välvd länd och ett kraftfullt bakställ. Den uppdragna buklinjen och de långa benen ger den välkända vinthundssiluetten. Helheten förenar fart och uthållighet utan att verka grov.

Standard- och kapplöpningslinjer kan se tydligt olika ut. Standardtypen är vanligen större och tyngre, medan kapplöpningstypen ofta är lättare. Det är avelsinriktningar inom samma ras, inte två officiellt skilda raser. Be därför uppfödaren visa vuxna nära släktingar om storleken är viktig för ditt boende, din bil eller din vardag.

Pälsen ska vara fin och tätt åtliggande. Godkända färger är svart, vit, röd, blå, fawn, rödgul och tigrerad, antingen enfärgade eller i kombination med vitt. Pälsen behöver normalt bara borstas när det finns lösa hår och badas när hunden faktiskt är smutsig. Samtidigt gör den korta pälsen att du lätt ser hudsår, skav och förändringar i hull.

Välj väderskydd efter individ och situation, inte efter en bestämd temperaturgräns. En tunn hund som står stilla i kyla eller blir våt kan behöva täcke, medan en hund i rörelse kan bli för varm i samma plagg. Kontrollera att halsband, sele och täcke inte skaver över den smala halsen, skuldrorna eller armhålorna. En mjuk, dragfri viloplats är också praktisk för en hund med kort päls och beniga partier.

## Temperament och personlighet

Greyhound kan vara stillsam och tillgiven hemma, men uttrycket ”soffpotatis” är en förenkling, inte en egenskap du kan räkna med hos varje hund. En del kopplar av lätt mellan aktiviteter, andra behöver mer stöd för att hantera ljud, ensamhet, besök eller nya miljöer. Fråga hur den aktuella hunden fungerar i verkliga vardagssituationer i stället för att utgå från rasens rykte.

Rasen har avlats för att upptäcka och förfölja rörelse på långt håll. Jaktintresset kan därför väckas mycket snabbt av vilt, en katt eller en liten springande hund. Det betyder inte att alla greyhounds är olämpliga med andra djur. Det betyder att kompatibilitet måste bedömas individuellt och att en lugn första träff inte bevisar hur hunden reagerar när ett djur börjar springa.

Med barn är individens trygghet och hemmets rutiner viktigare än en generell rasetikett. En vuxen ska styra mötena, skydda hundens sovplats och hindra barn från att klättra på, hålla fast eller överraska hunden i vila. Samma försiktighet behövs med små hundar och katter: börja på avstånd med koppel, grind eller annan säker avskiljning, ge djuren egna reträttplatser och lämna dem inte tillsammans utan uppsikt förrän du känner deras reaktioner väl. Smådjur i bur eller hage kräver säker separation.

Vänlig och tydlig hantering passar rasen bättre än hårda korrigeringar. En greyhound som stannar upp eller drar sig undan är inte nödvändigtvis envis; den kan vara osäker, överbelastad eller ha ont. Belöna det beteende du vill se och sänk svårighetsgraden så att hunden vågar försöka igen.

## Träning och motion

Greyhound behöver daglig rörelse och möjlighet att använda kroppen, men det finns ingen trovärdig minutformel som passar alla. Promenader, nosande och vardagsträning bildar basen. Tillfällen att galoppera kan läggas till på ett stort, säkert inhägnat område när hundens ålder, hälsa, underlag och kondition medger det. En ung, otränad, äldre eller nyligen omplacerad hund ska byggas upp stegvis.

Jaktlusten är den viktigaste säkerhetsfrågan. Håll hunden kopplad nära trafik och där vilt eller små djur kan dyka upp. Ett stängsel behöver vara helt, tillräckligt högt för individen och fritt från öppningar där en smal hund kan ta sig igenom. Kontrollera också marken innan hunden släpps; hög fart på halt, gropigt eller skräpigt underlag ökar skaderisken.

Träna namnrespons, kontakt, stopp och inkallning eftersom de kan minska risk och göra vardagen enklare. Men inkallning tar inte bort den medfödda förföljandereaktionen. En hund som kommer varje gång på träningsplanen kan ändå fatta ett annat beslut när ett rådjur springer upp. Långlina kan ge rörelseutrymme i vissa miljöer, men den är inte säker för okontrollerad fullfartsgalopp och kräver genomtänkt hantering.

Korta, begripliga pass med belöningar fungerar ofta väl. Träna sådant som gör konkret skillnad: lugn vid dörrar, följsamhet i koppel, hantering av tassar och mun, att kunna vänta och att koppla av på en bestämd plats. För en före detta kapplöpningshund kan trappor, hala golv, glasdörrar, hushållsljud och vanligt familjeliv vara nya erfarenheter. Ta reda på vad just hunden redan kan och introducera resten i små steg; anta inte att samma lista gäller alla omplacerade hundar.

## Hälsa

Greyhounds hälsoläge behöver bedömas utifrån linje och familj, eftersom svensk statistik ofta samlar standard- och kapplöpningstyp trots att deras riskmönster kan skilja sig. Be om registrerade resultat, fråga om nära släktingars hälsa och kontrollera att testerna är relevanta för den avelsinriktning hunden kommer från.

För standard- och utställningslinjer rekommenderar den aktuella svenska rasspecifika avelsstrategin att avelsdjur har känd status för greyhoundneuropati, GHN. Sjukdomen har i en studie kopplats till en recessivt nedärvd förändring i genen NDRG1 hos undersökta utställningsgreyhounds. Ett DNA-resultat ska därför läsas tillsammans med nedärvningssätt och den andra förälderns resultat, inte som ett allmänt besked om att varje bärare är sjuk.

För kapplöpningslinjer rekommenderar samma avelsstrategi DNA-test för progressiv retinal atrofi, PRA, samt ögonlysning inför varje parning. Rekommendationerna är linjespecifika. Greyhound saknar samtidigt ett särskilt obligatoriskt hälsoprogram i SKK:s registreringsregler för 2026. Att det inte finns ett bindande registreringskrav betyder alltså inte att hälsoundersökningar saknar betydelse.

Greyhound har också blodvärden som kan avvika från generella referensintervall för hund. I studier har rasen bland annat haft fler röda blodkroppar och högre hematokrit, medan vita blodkroppar och blodplättar ofta ligger lägre; även kreatinin och sköldkörtelvärden kan behöva tolkas med hänsyn till rasen. Berätta därför alltid för veterinären att hunden är en greyhound och be kliniken väga in rasspecifika intervall innan ett provsvar bedöms som onormalt.

Fördröjd blödning har rapporterats hos vissa greyhounds ett till fyra dygn efter operation, även när vanliga koagulationsprov inte tydligt förutsett problemet. Inför operation eller tandbehandling bör veterinären känna till rasen, eventuell tidigare onormal blödning och tidigare ingrepp. Läkemedel och förebyggande behandling ska väljas av veterinären; forskningen stöder inte en enkel standardlösning för alla greyhounds.

En brittisk klinisk studie har dessutom placerat greyhound bland raser med högre förekomst av osteosarkom i den studerade populationen. Det förutsäger inte vad som händer med en enskild hund, men ihållande oförklarlig hälta, lokal smärta eller svullnad ska undersökas av veterinär och inte bara förklaras med ålder eller tidigare kapplöpning.

## Historia och ursprung

Greyhound har en lång historia, men den berättas ofta med större säkerhet än källorna tillåter. Den officiella rasstandarden beskriver ursprunget i Mellanöstern som omdiskuterat och nämner avbildningar av greyhoundliknande hundar i egyptiska gravar. Likheten visar att vinthundstypen är gammal, inte att varje modern härstamningslinje kan följas obruten till det forntida Egypten.

Den enhetliga ras som dagens standard beskriver utvecklades på de brittiska öarna. Greyhound användes vid hetsjakt på hare, där hunden arbetar med synen och fart över öppen mark. Denna bakgrund förklarar den snabba reaktionen på rörelse och den kroppsbyggnad som prioriterar galopp.

När mekanisk kapplöpning på oval bana etablerades 1926 växte en avelsinriktning med starkt fokus på tävlingsfart fram. Utställningsaveln och kapplöpningsaveln har därefter utvecklats åt delvis olika håll, och i Sverige syns skillnaden bland annat i storlek och hälsorekommendationer. De är fortfarande samma ras. I dag förekommer greyhound som sällskapshund, utställningshund och inom organiserade vinthundsaktiviteter, medan många tidigare tävlingshundar också omplaceras till vanliga hem.

## Att leva med rasen

Greyhound kan fungera i lägenhet eller hus om hunden kan koppla av inomhus, får daglig utevistelse och har säkra möjligheter till motion. Bostadens storlek avgör mindre än trappor, hala golv, hur lyhört det är, hur enkelt det är att komma ut och hur lätt hunden hanterar ljud och ensamhet. Bedöm den enskilda hunden i den miljö där den faktiskt ska bo.

Ensamhet behöver tränas gradvis. Börja med mycket korta, odramatiska frånvarostunder och öka först när hunden förblir lugn. En omplacerad hund bör få landa i nya rutiner innan kraven höjs. Tecken som ihållande skall, vandrande, förstörande, salivering eller att hunden inte kan ta emot mat visar att steget kan ha varit för stort; backa i träningen och sök kunnig hjälp om problemen fortsätter.

Planera hemmet för en lång, snabb hund som kan reagera plötsligt på rörelse. Ge den en ostörd mjuk sovplats, halkskydd där det behövs och säkra dörrar och grindar innan kopplet tas av. Introducera katter och andra hundar stegvis. Även en hund som lever lugnt med familjens katt kan reagera annorlunda på en springande katt utomhus.

Inför köp eller omplacering bör du få tydliga svar på följande:

- Är hunden av standard-/utställningstyp eller kapplöpningstyp, och hur stora är de närmaste vuxna släktingarna?
- Vilka hälsotester är gjorda på föräldrarna: känd GHN-status i standardlinjer eller PRA-test och ögonlysning i kapplöpningslinjer?
- Hur ser hälsa och livslängd ut hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar?
- Hur reagerar hunden på barn, små hundar, katter, vilt, trafik, främmande människor och att vara ensam?
- Vilka miljöer och vardagsmoment har hunden faktiskt erfarenhet av?

Bra svar beskriver observationer, resultat och undantag i stället för att lova att alla greyhounds är likadana. När jaktlust, linje, hälsa och vardagsmiljö passar ihop kan greyhound bli en nära följeslagare som är lätt att leva med, utan att man underskattar dess säkerhetsbehov.

Greyhound

The Greyhound Club of Great Britain

Svenska Vinthundklubben (Swedish Sighthound Club)

Norwegian Kennel Club

Den Danske Greyhound Klub

Långa, slanka Greyhounds är snabba vinthundar byggda för sprint, men lugna inomhus. De har en kort, lättskött päls i många färger och behöver mjukt underlag att ligga på samt skydd mot väder och vind. De är vänliga, känsliga och tillgivna, och passar ägare som erbjuder fasta rutiner, mjuk träning och måttlig daglig motion.

## Snabbfakta

Italiensk vinthund är den minsta rasen i vinthundsgruppen, men den är byggd som en vinthund i litet format. Rasstandarden anger 32–38 centimeters mankhöjd för båda könen och att hunden får väga högst 5 kilo. Det finns ingen officiell minimivikt eller snäv “idealvikt”; bedöm i stället kroppskondition, muskulatur och helhet.

- Ursprungsland är Italien. Rasen har FCI-nummer 200 och tillhör grupp 10, sektion 3.
- Rasstandarden beskriver temperamentet som livligt, tillgivet och följsamt. Det är ett avelsmål, inte en garanti för hur varje hund reagerar på främlingar, ensamhet eller nya miljöer.
- Den korta, fina pälsen ger begränsat väderskydd. Kläder kan behövas när det är kallt, blött eller blåsigt, men behovet avgörs av hunden, vädret och hur aktiv den är.
- Rörelse i synfältet kan snabbt utlösa en jaktreaktion. Inkallning är viktig träning, men koppel eller ett säkert inhägnat område är fortfarande det trygga valet nära trafik, vilt och smådjur.
- En ung hund behöver både skydd mot dåliga landningar och fri, varierad rörelse som bygger muskler, balans och skelett.

Rasen passar den som vill leva nära en liten, snabb och uppmärksam hund och kan förena vardagsmotion med genomtänkt säkerhet. Liten storlek innebär inte att hunden saknar motionsbehov.

## Utseende och päls

Italiensk vinthund ska vara kvadratisk eller nästan kvadratisk: kroppen är lika lång som, eller något kortare än, mankhöjden. Fin benstomme, djup bröstkorg, uppdragen buklinje och långa ben skapar vinthundssiluetten. “Finlemmad” betyder inte svag, omusklad eller mager.

Standarden efterfrågar en spänstig, harmonisk trav som vinner mark. Ett överdrivet högt och kort steg som påminner om hackneytrav är ett fel, även om det kan se elegant ut. I galopp ska rasen visa vinthundens snabbhet och spänst.

Pälsen ska vara kort, silkeslen och fin över hela kroppen, utan fransar. Enligt FCI-standarden är endast enfärgat svart, grått eller isabellfärgat i olika nyanser godkänt. Vitt tolereras bara på bröstet och tassarna. Rött, tigrerat och andra färgteckningar är därför inte standardfärger i Sverige, även om andra register eller vardagliga färgnamn kan skapa förvirring.

Pälsvården är enkel och görs vid behov. Torka bort smuts, avlägsna lösa hår med en mjuk borste eller handske och bada när hunden är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, klor, trampdynor, öron och mun.

Den fina pälsen isolerar dåligt mot vind och väta. Ett välsittande täcke kan göra promenaden behagligare i ruskväder, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som passar alla hundar. Titta efter skakningar, spänd kropp, ovilja att röra sig eller att hunden söker skydd. Ta av eller anpassa kläderna om hunden blir varm när tempot ökar.

## Temperament och personlighet

Italiensk vinthund ska vara livlig, tillgiven och följsam, och många söker nära kontakt. Det betyder inte att alla är tysta, vill ligga i knät eller utan träning kan lämnas ensamma. Arv, erfarenhet och vardagsmiljö påverkar individen.

Rasen kan växla snabbt mellan vila och intensiv lek. En hund som får röra sig, nosa, lära sig saker och vila ostört har bättre förutsättningar att komma till ro inomhus.

Det svenska BPH- och MH-underlaget är för litet för säkra slutsatser om hela rasens mentalitet. Träffa därför föräldradjur och vuxna släktingar. Se hur de återhämtar sig efter överraskningar, möter obekanta personer och kan slappna av.

Med barn avgör samspelet mer än barnets ålder. En vuxen ska övervaka leken, hunden ska kunna gå undan och barn ska inte bära den eller störa den när den sover och äter. Hunden kan skadas om den tappas, blir påsprungen eller leker hårt med en mycket större hund. Matcha lekstil och avbryt innan tempot blir okontrollerat.

Katter kan fungera efter en lugn, kontrollerad introduktion, men tidigare erfarenhet är ingen garanti utomhus. Rörelse kan väcka jaktintresse. Fåglar, kaniner och små gnagare bör hållas fysiskt åtskilda. Anpassa grindar, koppel och separata rum efter hundens faktiska beteende.

## Träning och motion

Italiensk vinthund behöver röra sig varje dag, få springa säkert och träna i korta, roliga pass. Ingen tillförlitlig minutregel passar alla. Ålder, hälsa, kondition, väder, underlag och återhämtning avgör fördelningen mellan promenader, lek och fri rörelse.

Rasklubbens avelsstrategi lyfter långpromenader, varierad träning och säker fri löpning. I ett inhägnat område kan hunden ändra tempo utan trafik- och viltrisken i öppen miljö. Kontrollera staket, grindar och mark. Träna inkallning och att hunden självmant söker kontakt, men räkna inte med att det tar bort jaktreaktionen.

Valpen behöver en balans mellan belastning och skydd. Rasklubbens strategi rekommenderar tidig rörelse på varierade underlag och säker fri aktivitet för att bygga muskler och skelett. Låt valpen röra sig i eget tempo på greppvänliga ytor. Förebygg fall från höga möbler, dåliga landningar på hala golv och kollisioner med större hundar. Introducera trappor, hopp och hundsport gradvis i takt med att hundens kroppskontroll utvecklas.

Träna belöningsbaserat i korta omgångar. Följsamhet i koppel, lugn hantering av tassar och mun, väntan vid dörrar och en säker viloplats är särskilt värdefulla vardagsfärdigheter.

I kallt eller vått väder kan täcke och flera kortare pass fungera bättre än en promenad där hunden stelnar. Välj skyddade stråk och komplettera med nosarbete inomhus. Om hunden haltar, avlastar ett ben eller plötsligt inte vill röra sig ska aktiviteten avbrytas och hunden bedömas av veterinär.

## Hälsa

Italiensk vinthund omfattas inte av något särskilt hälsoprogram i Svenska Kennelklubbens registreringsregler för 2026. Det betyder inte att hälsoundersökningar saknar värde. Rasens nuvarande svenska avelsstrategi rekommenderar ögonundersökning av föräldradjur före parning. Den uppmuntrar också officiell patellaundersökning och att en veterinär lyssnar på hjärtat inför avel. Regelbunden tandvård är ett prioriterat område.

Enkäter, försäkringsstatistik och veterinärmaterial samlar information på olika sätt, och flera svenska underlag är små. De ger ingen säker individuell risk. Ögon, tänder, knäleder och frakturer på strålben och armbågsben är ändå relevanta frågor eftersom de återkommer i materialet.

Det är viktigt att skilja mellan två sorters tandproblem. Regelbunden munvård och veterinärkontroller förebygger vanlig tandlossningssjukdom. Familjär emaljhypoplasi, FEH, är i stället en recessivt ärftlig emaljdefekt kopplad till ENAM-genen. Den kan ge gropar, missfärgning och avvikande tandform. UC Davis betonar att FEH-varianten inte är förknippad med tandlossningssjukdom; ett DNA-resultat ersätter alltså inte tandvård.

Internationellt finns genetiska riskbedömningar för primärt trångvinkelglaukom, PCAG, och progressiv retinal atrofi, PRA. De ger inte enkla besked om att hunden är fri eller kommer att bli sjuk. PCAG-testet avser två sammankopplade riskvarianter som fanns hos många, men inte alla, studerade sjuka hundar. PRA-resultatet väger samman fem riskområden, och andra genetiska former kan finnas. Testerna är inte svenska registreringskrav och ersätter inte ögonundersökning.

Små valpar kan hoppa från höjd innan de kontrollerar landningen, och det svenska materialet nämner underarmsfrakturer. Använd greppvänliga golv, kontrollerad lek och skydd mot höga fall. Håll inte en frisk valp stilla; varierad säker rörelse bygger kroppen.

Be uppfödaren visa undersöknings- och testresultaten och förklara hur de vägdes in när parningen planerades. Fråga även om tänder, ögon, knän, hjärta och frakturer hos nära släktingar. “Hälsotestad” räcker inte; testets namn, datum, resultat och begränsning går att värdera.

## Historia och ursprung

Rasstandarden beskriver en väg från små vinthundar vid faraonernas hov, via Grekland, till Italien i början av det femte århundradet före vår tideräkning. Den anger också att rasens viktigaste utveckling skedde vid renässansens hov. Det är den officiella historieskrivningen, inte belägg för en obruten modern stamtavla eller alla senare kungliga anekdoter.

Svenska Kennelklubben beskriver småviltjakt som en historisk uppgift och fortsatt utveckling i Italien, Tyskland och Österrike. Sällskapsrollen och vinthundsegenskaperna hör ihop: snabb reaktion, jakt på synintryck och förmåga till galopp finns kvar.

I FCI-standarden är Italien ursprungsland och rasen hör till vinthundarna, inte dvärg- och sällskapshundarna. Bedöm därför dess behov som en liten vinthunds, även om den gärna vilar nära familjen.

## Att leva med rasen

Italiensk vinthund kan leva bra i lägenhet om den enkelt kan rastas, får röra sig varje dag, kan springa säkert och får vila ostört. Rutinerna är viktigare än bostadens storlek. Hala golv, okontrollerade hopp och långa ensamma dagar blir inte lämpliga bara för att hunden är liten.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja när hunden är rastad och lugn, lämna den kort och öka först när den kan vila. Kamera kan visa beteendet, men en andra hund är ingen säker lösning. Om hunden skäller, ylar, förstör eller inte kan ta emot mat behöver träningen backas; sök professionell hjälp vid tydliga besvär.

Rumsrenhet är en träningsfråga, inte ett bevisat rasfel. Ge täta chanser efter sömn, mat och lek, följ med ut och belöna. Väderskydd kan hjälpa, men konsekventa möjligheter och uppsikt är viktigare än en särskild inomhustoalett.

Lägg mattor där hunden halkar, ge den en ostörd viloplats och hindra osäkra höga hopp. Låt samtidigt hunden utforska underlag och använda kroppen. Barn och större hundar kräver uppsikt; katter kräver långsam introduktion och möjlighet till separation.

Inför valpköpet bör uppfödaren kunna ge tydliga svar på följande:

- När ögonundersöktes föräldrarna, och vad blev resultatet?
- Finns officiella resultat för patella och har en veterinär lyssnat på hjärtat inför avel?
- Har FEH, PCAG eller PRA-riskpaneler använts, och hur ska just dessa resultat tolkas?
- Hur ser tandhälsa, frakturer, ögonproblem och knäproblem ut hos nära och äldre släktingar?
- Hur beter sig föräldradjuren vid nya människor, underlag, hantering, vila och kortare stunder ensamma?
- Hur har valparna fått utveckla balans, muskler, miljötrygghet och vardagsrutiner?

En bra match kräver att du uppskattar vinthundens snabbhet och känslighet, kan ge säker fysisk utveckling och vill träna vardagen steg för steg. Då kan italiensk vinthund vara både nära sällskap och en rörlig, kompetent liten hund.

Italiensk vinthund

The Italian Greyhound Club (UK)

Italiensk vinthund är en liten, tunnlemmad vinthund med kort, lättskött päls som fäller sparsamt och en elegant rörelse. Den är tillgiven, känslig och mycket människoorienterad, knyter starka band, behöver värme, mjuk och vänlig träning, måttlig motion med säkra sprinter samt varsam hantering för att skydda sina ömtåliga ben.

Vi föder upp Greyhounds av kapplöpnings typ

Tali-Ho Racing

## Snabbfakta

Borzoi är en stor rysk vinthund som förenar ett lugnt sätt hemma med stark jaktlust och mycket snabb galopp. I Sverige hålls rasen främst som sällskapshund, men dess ursprungliga arbetssätt lever kvar i lure coursing, där hunden jagar en konstgjord attrapp under ordnade former.

- Önskvärd mankhöjd är 75–85 cm för hanar och 68–78 cm för tikar.
- Rasen är oftast stillsam inomhus, självständig och neutral till vänlig mot människor.
- Snabba rörelser på avstånd kan utlösa jakt; koppel, långlina eller helt inhägnad mark är därför en central del av vardagen.
- Den långa, silkiga pälsen behöver regelbunden borstning och fäller periodvis mycket.
- Borzoi passar bäst hos den som uppskattar en stor, känslig hund och inte räknar med att kunna ha den lös i öppen terräng.

## Utseende och päls

Borzoi är högbent, smal och något långsträckt, men ska samtidigt vara stark och välmusklad. Det långa, smala huvudet, den djupa bröstkorgen, den uppdragna buklinjen och den mjukt välvda rygglinjen ger rasen dess särpräglade siluett. Benstommen ska vara stark utan att bli grov. Det typiska travet är långsträckt och lätt; när hunden jagar växlar den till mycket snabb galopp.

Pälsen är lång, lätt och silkig. Den kan vara vågig eller bilda stora lockar och är kortare på huvudet, öronen och benens insidor. Längre behäng finns bland annat på halsen, bröstet, benens baksidor och svansen. Många färger och färgkombinationer förekommer.

Räkna med borstning ett par gånger i veckan och tätare skötsel under fällningen. Arbeta igenom pälsen ända in mot huden, särskilt bakom öronen, i armhålorna och i de långa behängen där tovor lätt gömmer sig. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och mun. Pälsen behöver inte hållas i utställningsskick för att må bra, men den får inte lämnas så att tovor drar i huden. Borzoi är inte ett bra val för den som vill slippa hundhår i hemmet.

## Temperament och personlighet

Borzoi är vanligen lugn, klok och självständig, med tydlig uppmärksamhet på sådant som rör sig i omgivningen. Rasstandarden beskriver inställningen till människor som neutral till vänlig. Många individer är återhållsamma med främmande människor och skäller lite, men det är inte samma sak som rädsla eller ointresse för familjen. En trygg borzoi kan vara mycket tillgiven utan att hela tiden söka instruktioner.

Rasens lugna rykte är ingen garanti för att varje individ passar med alla barn eller hundar. Tidig, varsam socialisering och föräldrarnas temperament spelar stor roll. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den lämnas i fred. Eftersom borzoi är stor och snabb bör en vuxen också ansvara för promenaderna.

Många borzoier lever väl tillsammans med andra hundar. En bekant katt i hemmet kan också fungera, särskilt efter en genomtänkt introduktion. Det gör dock inte hunden automatiskt säker med springande katter eller andra smådjur utomhus. Den svenska avelsstrategin för rasen lyfter just denna skillnad: ett djur som ingår i hemmet kan bemötas på ett helt annat sätt än ett djur som flyr ute.

## Träning och motion

Träningen fungerar bäst som ett lugnt samarbete med tydliga belöningar, korta pass och meningsfull variation. Borzoi är intelligent men avlad för att fatta snabba beslut på avstånd. Upprepningar utan tydligt syfte kan därför ge sämre engagemang, medan hårda metoder riskerar både välfärden och relationen. Träna tidigt på följsamhet, koppelgång, stopp vid dörrar och grindar, hantering samt en stark inkallningssignal.

Inkallning är viktig men får inte vara den enda säkerhetsplanen. När en borzoi ser ett möjligt byte kan beslutet att jaga komma på ett ögonblick. Använd därför koppel eller långlina där vilt kan dyka upp och välj ett helt inhägnat område för fri löpning. Mellan den 1 mars och den 20 augusti får hundar inte springa lösa där det kan finnas vilt; även under resten av året måste hundägaren hindra hunden från att driva eller förfölja vilt.

En vuxen borzoi behöver daglig motion som kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, kort träning och tillfällen att sträcka ut i säker miljö. Det finns inget enda minutantal som passar alla. Anpassa mängden efter ålder, hälsa, underlag och individens återhämtning. Lure coursing kan ge ett kontrollerat utlopp för rastypiskt beteende för en frisk, mogen hund.

Valpen växer snabbt och kan nå hög fart tidigt. Öka därför promenader och träning stegvis och undvik att pressa den genom långa, enformiga eller hårt belastande pass. Fri rörelse i egen takt på säkert underlag, vila och en genomtänkt utfodring som följs upp med uppfödare och veterinär ger en bättre grund än att försöka trötta ut valpen.

## Hälsa

Den svenska rasspecifika avelsstrategin beskriver borzoi som en i huvudsak frisk ras, och något särskilt hälsoprogram har inte bedömts behövas. Det betyder inte att rasen är fri från sjukdom eller att alla linjer är lika. Delar av underlaget bygger på ägarenkäter och äldre försäkringsdata, så procentsiffror ska inte tolkas som en exakt risk för en enskild hund.

I 2021 års svenska hälsoenkät var mage och tarm det vanligaste rapporterade problemområdet, men diagnoser saknades ofta. Enkäten nämner också osteosarkom, en form av skelettcancer, bland cancerdiagnoserna hos rasen. Fråga därför inte bara om ett standardpaket av tester. Be uppfödaren redogöra för hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar, inklusive mag- och tarmproblem, magomvridning, cancer, plötsliga dödsfall och temperament.

Magomvridning är ett omedelbart livshotande tillstånd som oftast drabbar storvuxna hundar. Fruktlösa kräkförsök, oro, snabbt uppsvälld buk och kraftig smärta kräver omedelbar kontakt med veterinär och färd till klinik. Diskutera förebyggande rutiner med veterinär; SKK rekommenderar bland annat att undvika motion direkt före och under de närmaste timmarna efter utfodring.

Ett DNA-test för degenerativ myelopati, DM, måste tolkas försiktigt. I rasens svenska avelsstrategi beskrivs testet som ett risktest, inte som en diagnos, och flera andra tillstånd kan ge liknande symtom. Ett testresultat ska därför bedömas tillsammans med släkthistorik och veterinärmedicinsk kunskap, inte användas som ett ensamt besked om hundens framtid.

## Historia och ursprung

Borzoi utvecklades i Ryssland som en snabb, stark och vädertålig jakthund. Den officiella FCI-historiken spårar rasens utveckling från 1400-talet och beskriver hur flera vinthunds- och lokala hundtyper bidrog till den moderna borzoien. Hundarna användes främst på hare och räv och i mindre omfattning på varg.

Under 1700- och 1800-talen organiserade den ryska adeln stora jakter med många vinthundar, drivande hundar och ryttare. Arbetet krävde att hunden upptäckte rörelse, accelererade snabbt och agerade utan ständig styrning från människan. Det förklarar mycket av dagens kombination av lugn, självständighet och stark reaktion på synintryck.

År 1888 antog Moskvas jaktsällskap en gemensam rasstandard. Huvuddragen finns kvar i dagens standard. I Sverige är borzoi numera framför allt sällskapshund; lure coursing låter rasen använda delar av sitt naturliga rörelse- och jaktmönster utan levande byte.

## Att leva med rasen

Att leva med borzoi kräver mer planering än det lugna inomhusbeteendet först antyder. Bostaden behöver ge en så stor hund plats att vända, vila utsträckt och röra sig utan att halka. Lägenhet kan fungera om trappor, transport, päls, rastning och säker löpning är lösta, men en egen trädgård ersätter varken promenader eller aktivering. Ett vanligt staket är heller inte automatiskt en säker rastgård; kontrollera höjd, grindar och svaga punkter utifrån den enskilda hunden.

Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas individuellt. En liten valp ska inte lämnas ensam, medan en vuxen hund som är tryggt ensamhetstränad kan klara några timmar. Jordbruksverkets råd är att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, och valpar samt äldre hundar oftare. Planera vardagen efter hundens faktiska reaktioner, inte efter antagandet att en tyst hund alltid är nöjd.

Före köp bör du kunna svara ja på följande frågor:

- Kan jag ordna daglig, säker motion och regelbundna tillfällen att springa i helt inhägnad miljö?
- Accepterar jag att hunden ofta behöver vara kopplad där vilt eller smådjur kan dyka upp?
- Har jag plats, bil- eller reselösning och ekonomi för en mycket stor hund?
- Kan jag sköta en lång päls och leva med kraftig fällning?
- Kan uppfödaren beskriva temperament, hälsa och livslängd i flera generationer, inte bara visa enstaka testresultat?

För den som uppskattar ett självständigt samarbete och kan lösa jaktinstinkt, storlek och motion praktiskt kan borzoi vara en stillsam och nära familjemedlem med imponerande fart när den får rätt utlopp.

Borzoi

The Borzoi Club

Verein für Deutsche Windhunde (German Sighthound Association)

Borzoi är en hög, elegant rysk vinthund med lång, böljande päls och ett långt, smalt huvud. Den är lugn, känslig och nästan kattlik inomhus, men kan plötsligt accelerera till mycket hög fart utomhus och har en stark jaktinstinkt. Rasens hundar behöver mjuk träning, god socialisering och säkra områden att röra sig fritt i.

Borscana är en uppfödare av rasen Borzoi med bas i Grillby i Sverige. Uppfödningen av borzoi har pågått sedan 1993.

Borscana

Kämpenbergs är en uppfödare av rasen Borzoi med bas i Sundsbruk i Sverige. Kämpenbergs förekommer i samband med borzoiutställningar och lure coursing.

Kämpenbergs

## Snabbfakta

- Tibetansk spaniel är en liten, erkänd sällskapshund i FCI grupp 9 – inte en arbetande jaktspaniel trots namnet.
- Rasstandarden anger cirka 25 cm i mankhöjd och cirka 4–7 kg. Det är riktvärden, inte en garanti för varje vuxen hund.
- Rasen beskrivs som gladlynt, alert, intelligent och trogen, men också självständig och ibland avståndstagande mot främlingar.
- Den medellånga dubbelpälsen har silkeslent täckhår och fin, tät underull. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna.
- En tibetansk spaniel behöver daglig rörelse, mental aktivitet och närhet, men mängden måste anpassas till individen.
- Ögonhälsan är den tydligaste svenska avelsfrågan. Ögonlysning och DNA-status för PRA3 ger olika information och ska inte blandas ihop.

## Utseende och päls

Tibetansk spaniel är liten men ska se balanserad och rörlig ut, utan överdrifter. Kroppen är något längre än mankhöjden, ryggen är plan och rörelserna ska vara fria, aktiva och parallella. Rasstandardens cirka 25 cm och cirka 4–7 kg är ungefärliga riktmärken. Om vuxenstorleken spelar stor roll bör du även titta på båda föräldrarna och vuxna nära släktingar.

Huvudet är litet i förhållande till kroppen och nospartiet ska vara medellångt, trubbigt och utan rynkor. Ett svagt underbett är rastypiskt, men tänder och tunga ska inte synas när munnen är stängd. Ögonen ska vara mörkbruna, ovala, klara och framåtriktade. Bedöm därför hela hunden – klara ögon, stängd mun, obehindrad rörelse och ett proportionerligt huvud – i stället för att välja den som ser mest extrem ut.

Pälsen består av ett medellångt, ganska åtliggande täckhår och fin, tät underull. Öron, frambenens baksidor, svans och lår har längre behäng. Hanar brukar ha mer uttalad man än tikar, men hunden ska inte vara överpälsad. Alla färger och blandningar av färger är tillåtna; färgen säger däremot inget om temperament eller hälsa.

En grundlig genomgång med borste och kam varje vecka är ett rimligt riktmärke. Under fällningen behöver pälsen kontrolleras oftare. För kammen ända ned till huden och ägna extra uppmärksamhet åt området bakom öronen, armhålorna och behänget där friktion lätt skapar tovor. Tvätta när hunden faktiskt är smutsig och låt pälsens skick, inte en badkalender, styra. Vänj också valpen lugnt vid kloklippning, munvård och annan hantering; tandborstning är en viktig vardagsrutin genom hela livet.

## Temperament och personlighet

Tibetansk spaniel passar den som uppskattar en uppmärksam sällskapshund med egna åsikter. Rasidealet är gladlynt, självsäkert, intelligent, alert och troget. Självständigheten kan vara charmig, men den betyder också att hunden inte alltid arbetar bara för att du ber om det. Rasen kan passa en förstagångsägare, men är inte automatiskt enkel: tålamod, belöningsbaserad träning och respekt för hundens signaler är viktigare än tidigare hundvana i sig.

Att rasen får vara avståndstagande mot främlingar är inte ett stöd för rädsla eller aggressivitet. En stabil hund ska kunna observera på avstånd och sedan återgå till lugn utan att tvingas hälsa. När du träffar en uppfödare, se hur tiken och andra vuxna släktingar reagerar på en ny person, beröring, ljud och vardaglig upphetsning. De ska kunna ta stöd och återhämta sig.

Vaksamhet kan innebära skall när något förändras utanför dörren eller fönstret. Hur mycket en enskild hund skäller påverkas även av miljö, vana och träning. Fråga därför inte bara om rasen är ”skällig”, utan hur föräldrarna beter sig när besökare kommer och hur snabbt de blir lugna igen. I ett lyhört boende behöver du från början belöna tyst observation, lära in en tydlig paus från skällandet och begränsa utsiktsplatser som håller hunden i ständig beredskap.

BPH kan ge användbar information om en enskild hunds reaktioner, men är en beskrivning och inte ett godkänt-eller-underkänt prov. Om föräldrar eller vuxna släktingar har genomfört BPH kan du läsa resultaten tillsammans med uppfödaren. Använd dem som ett komplement till det du själv ser, inte som en garanti för valpens framtida personlighet.

## Träning och motion

Tibetansk spaniel behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men behovet kan inte räknas i ett fast antal minuter. Rasen kan följa med på längre utflykter och samtidigt koppla av hemma. En bra vardag växlar mellan promenader, nosarbete, lek, samarbetsövningar och ostörd återhämtning. Anpassa belastningen efter ålder, hälsa, underlag, väder och hur snabbt hunden återfår normal rörelse och energi efter aktiviteten.

Belöningsbaserad, stegvis träning passar rasens självständiga sätt. Gör uppgiften begriplig och lönsam i stället för att höja rösten eller ta till fysiska korrigeringar. Variera miljö och belöning, och sluta medan hunden fortfarande är engagerad. Korta pass kan vara praktiska, men klockan är mindre viktig än koncentration och kvalitet.

Prioritera färdigheter som gör vardagen säker och lugn:

- kontakt och följsamhet nära trafik och andra störningar
- inkallning som först tränas med lina eller i inhägnat område
- en signal för att lämna dörren eller fönstret och komma till ro
- frivillig hantering av päls, tassar, mun och ögon
- lugna besök och förmåga att vila trots ljud i trapphus eller utanför hemmet
- ensamhetsträning i små steg, utan att hunden lämnas längre än den klarar lugnt

Hundsport kan vara rolig om individen tycker om den, men är inget krav och säger inte i sig att vardagsbehoven är uppfyllda. Det viktiga är en hund som rör sig obehindrat, är nyfiken under aktivitet och kan varva ned efteråt.

## Hälsa

Ögonhälsan är den mest konkreta dokumentkontrollen när du köper en svenskfödd tibetansk spaniel. För att en kull ska kunna registreras i SKK ska båda föräldrarna ha ett officiellt ögonundersökningsresultat som var högst ett år gammalt vid parningen. Be att få se registreringsnummer, undersökningsdatum och själva resultaten för båda föräldrarna – inte bara beskedet att de är ”testade”.

PRA är ett samlingsnamn för ärftliga näthinnesjukdomar som kan leda till blindhet. PRA3 är en av de genetiska varianter som förekommer i rasen, men DNA-testet för PRA3 täcker inte alla orsaker till klinisk PRA. Ögonlysning och DNA-test svarar alltså på olika frågor:

- ögonlysning visar ögonens kliniska status vid undersökningen och kan upptäcka PRA och andra förändringar
- PRA3-testet visar om hunden är fri, bärare eller genetiskt drabbad av just PRA3-varianten
- en bärare är inte sjuk i PRA3 men kan föra varianten vidare och bör endast kombineras med en fri hund
- ett fritt PRA3-resultat är inte ett intyg på att hunden är fri från all ögonsjukdom

PRA3-resultat kan registreras centralt, men DNA-testet är inte samma formella krav som den aktuella ögonlysningen. Om uppfödaren säger att en hund är hereditärt fri, kontrollera att uppgiften verkligen finns registrerad. SKK registrerar sådan frihet genom härstamning i högst tre generationer.

Rasklubben uppmärksammar även renal dysplasi, felväxande ögonhår, inåtrullade ögonlock och patellaluxation i avelsarbetet. Det betyder inte att varje tibetansk spaniel drabbas eller att alla undersökningarna är obligatoriska för registrering. Fråga i stället om faktiska diagnoser och undersökningsresultat hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Vid ett valpköp är en kort, verifierbar familjehistorik mer användbar än ett svepande påstående om att linjen är ”helt frisk”.

## Historia och ursprung

Tibetansk spaniel har asiatiskt ursprung, men den tidiga historien är inte en obruten, fullt dokumenterad stamtavla. Små hundar fanns länge i Tibet och Kina, och rastraditionen förknippar dem med palats och kloster som sällskap och vaksamma larmhundar. Exakt var typen först uppstod och hur den spreds mellan områdena går däremot inte att fastställa säkert.

Den moderna rasen utvecklades i Storbritannien, där den dokumenterades i slutet av 1800-talet. År 1934 fick de tibetanska raserna egna standarder genom den brittiska Tibetan Breeds Association. Efter andra världskriget byggdes den brittiska populationen upp från ett litet antal hundar. Storbritannien har därför standardansvaret även om Tibet anges som ursprungsland.

Den första tibetanska spanieln importerades till Sverige 1955 och den första svenska registreringen följde året därpå. De årtalen är bättre belagda än berättelser om exakt hur klosterhundar gavs bort eller arbetade på murar. Sådana berättelser kan förklara rasens rykte som vaksam sällskapshund, men bör läsas som tradition snarare än verifierad historia.

## Att leva med rasen

Tibetansk spaniel kan fungera i både lägenhet och hus när vardagen ger rörelse, mental aktivitet, vila och social kontakt. Bostadens storlek är mindre avgörande än möjligheten att rasta hunden ofta och hantera ljud. I lägenhet bör du särskilt bedöma föräldrarnas skall, husets lyhördhet och om du kan träna lugn vid dörr, fönster och trapphus.

Med barn behövs samma grundregler som för andra små hundar: en vuxen ska vara närvarande, barnet ska inte lyfta eller bära hunden och hunden ska ha en fredad viloplats. En trygg individ kan bli en fin familjehund, men rasnamnet ersätter aldrig tillsyn eller respekt för kroppsspråk.

Samliv med hund eller katt avgörs av individerna och introduktionen. Be om föräldrarnas och valpens faktiska erfarenhet av andra djur. Vid en kattintroduktion börjar du med åtskilda utrymmen och doft, går vidare med barriär och koppel och ser till att katten alltid har en fri flyktväg. Låt djuren gå fram i sin egen takt och lämna dem inte tillsammans utan tillsyn förrän deras beteende är förutsägbart – och även då ska båda ha egna platser.

Ensamhet är en tränad färdighet, inte en fast rasegenskap. En liten valp kan inte lämnas ensam, och en vuxen hund måste vänjas gradvis från mycket korta, lugna frånvarostunder. Öka först när hunden kan vila utan ihållande skall, vandring eller stress. Om vardagen kräver heldagar på egen hand är rasen, liksom andra sällskapshundar, ett dåligt val utan ordnad daglösning.

Inför köp bör du kunna få raka svar på följande:

- varför just denna kombination gjordes och hur föräldrarna fungerar i vardagen
- föräldrarnas registreringsnummer samt datum och resultat från ögonlysning
- PRA3-status för båda föräldrarna och vad kombinationen innebär för valparna
- kända fall av ögonproblem, renal dysplasi och patellaluxation bland nära släktingar
- vuxenstorlek, skall, främlingsreaktion och återhämtning hos föräldrar och äldre avkommor

Rasen passar bäst när du vill leva med en liten, aktiv sällskapshund som gärna är nära men inte alltid vill lyda på beställning. Om du kan erbjuda vänlig träning, tydliga vardagsramar och plats för en självständig personlighet får du en följeslagare som kan växla mellan utflykt, uppmärksam omvärldsbevakning och lugn vila hemma.

Tibetansk spaniel

The Tibetan Spaniel Association (UK)

The United Kingdom Kennel Club

Liten men robust tibetansk sällskapshund på cirka 4–7 kg, med silkig dubbelpäls, kragliknande man och plymformad svans. Vaken och uppmärksam men inte skällig när den är vältränad, kattlikt självständig, djupt fäst vid sin familj, bra med hänsynsfulla barn och anpassningsbar till både stad och landsbygd med måttlig motion och pälsvård.

Krutgumman's är en uppfödare av rasen Tibetansk spaniel med bas i ärla i Sverige. Uppfödningen av tibetansk spaniel inleddes 2022.

Krutgumman's

## Snabbfakta

Australian shepherd utvecklades i USA som vall- och brukshund och passar människor som vill träna och arbeta tillsammans med sin hund varje dag. Den är snabb, lyhörd och mångsidig, men arbetslusten och vakt- och vallanlagen gör att den sällan passar den som främst söker en okomplicerad sällskapshund.

- Rasen hör till FCI-grupp 1 och utvecklades för arbete med får och boskap på gårdar och rancher.
- Önskvärd mankhöjd är 51–58 cm för hanar och 46–53 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- Pälsen är medellång, vädertålig och har underull. Grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd, med eller utan vitt och tantecken.
- Svansen kan vara naturligt lång eller kort. Svanskupering är förbjuden i Sverige.
- En australian shepherd behöver daglig fysisk aktivitet, problemlösning, samarbete och möjlighet att varva ner.
- För svenska avelsdjur är officiell HD-status och känd mental status genom MH centrala kontroller. Ett MH beskriver reaktioner; det är inte ett prov med godkänt eller underkänt.

## Utseende och päls

Australian shepherd är en medelstor, välbalanserad och rörlig hund som ska vara något längre än hög. Den ska vara muskulös och stabil utan att bli tung eller klumpig, eftersom konstruktionen ska tillåta snabba riktningsbyten och långvarigt arbete. Standarden anger önskvärd mankhöjd men ingen idealvikt. Bedöm därför en vuxen hund efter proportioner, hull, rörelser och funktion i stället för att utgå från en viktuppgift som påstås komma från standarden.

Pälsen är rak till vågig, medellång och vädertålig. Mängden underull varierar bland annat med klimat och säsong. En korrekt päls behöver regelbunden genomkamning och tätare kontroll under fällning, men inte ett identiskt veckoschema för alla hundar. Känn igenom pälsen ända ned till huden och var särskilt uppmärksam på områden där friktion lätt ger tovor, till exempel bakom öronen och i behängen. Kontrollera samtidigt hud, tassar och klor efter arbete i skog och mark.

De fyra grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd. Alla kan förekomma med eller utan vita tecken och tantecken. Ögonen kan vara bruna, blå eller bärnstensfärgade, även i olika kombinationer eller med fläckar och marmorering. Olikfärgade ögon är alltså tillåtna och säger i sig inget om hundens mentalitet.

Svansen kan vara naturligt lång eller naturligt kort. Det senare kallas ofta NBT, natural bobtail, och ska inte blandas ihop med en kuperad svans. SKK registrerar rasen med en svansbeteckning som visar om hunden har hellång svans, stubbsvans, en svans som är kortare än normalt, avsaknad av svans eller en kuperad svans. För en valpköpare är registreringsuppgiften ett bättre underlag än att gissa från ett fotografi.

## Temperament och personlighet

Australian shepherd ska enligt rasstandarden vara en intelligent arbetshund med starka vall- och vaktinstinkter, jämnt humör och vänligt sätt. Den kan vara avvaktande vid första mötet med okända, men rastypisk neutralitet är inte samma sak som rädsla eller aggressivitet. Svenska Australian Shepherdklubben betonar därför att neutral är ett tydligare ord än reserverad.

Det finns betydande variation mellan individer och familjer. Vissa hundar arbetar mycket intensivt och reagerar snabbt på omgivningen, medan andra är mer balanserade i vardagen. Styrkan i vallning, vakt, ljudreaktioner och socialt intresse kan också skilja sig. Etiketter som arbetslinje eller utställningslinje räcker inte för att förutsäga en valps temperament. Titta i stället på föräldrar, vuxna nära släktingar, uppfödarens avelsmål, arbetsmeriter och dokumenterade mentalbeskrivningar.

Som vallhund använder rasen bland annat sin kropp och sina rörelser för att styra djur. Det kan ge ett starkt intresse för sådant som rör sig. I vardagen kan hunden vilja följa, stoppa eller styra springande barn, cyklar, joggare eller andra djur. Det är en möjlig egenskap hos rasen, inte något varje australian shepherd gör och inte en ursäkt för att låta beteendet fortsätta. Avstånd, koppel eller barriär, ett inlärt alternativ och belöning för kontakt gör situationen säkrare medan färdigheten tränas.

En MH-beskrivning är särskilt användbar när man jämför avelsdjur och släktingar. Den visar hur en hund reagerade vid bland annat kontakt, hantering, lek, överraskningar, ljud och skott. Den säger inte ensam hur en valp kommer att bli, och den mäter inte hela arbetsförmågan. Läs hela protokollet och fråga hur hunden fungerar och återhämtar sig i vanliga miljöer.

## Träning och motion

Australian shepherd behöver dagligen både rörelse och uppgifter som kräver nosarbete, problemlösning och samarbete, men ett fast antal timmar beskriver inte vad en viss hund behöver. En lugn skogstur, spår eller sök, vardagslydnad, vallning, bruksarbete, agility och annan genomtänkt träning belastar på olika sätt. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, tidigare vana och hur hunden återhämtar sig.

En fungerande vardag bygger på mer än att göra hunden fysiskt trött. Prioritera tidigt:

- kontakt och följsamhet även när något rör sig i omgivningen,
- inkallning som först tränas i lätt miljö och säkras med långlina vid behov,
- koppelgående, hantering och förmåga att vänta,
- en tydlig växling mellan aktivitet och lugn,
- att kunna avstå från att följa eller styra barn, fordon och djur.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket också betyder att oavsiktligt belönade vanor kan befästas snabbt. Gör rätt beteende lätt att välja, öka svårigheten gradvis och använd inte rädsla, hot eller fysisk bestraffning.

Valpar och unghundar behöver rörelse, miljöerfarenhet, vila och korta inlärningstillfällen, inte vuxenhundens belastning eller ett träningsschema som bygger på ett bestämt antal minuter. Målet är en hund som kan arbeta engagerat, behålla kontakt och sedan komma till ro. Om aktivitetsmängden ökar men hunden får svårare att sova, slappna av eller hantera vardagsintryck behöver upplägget ses över, inte bara fyllas på med mer fart.

## Hälsa

För en svensk valpköpare är det viktigaste att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens rekommendationer och från frivilliga DNA-test. I de aktuella SKK-reglerna krävs officiell HD-status före parning och, för de svenskboende föräldradjur som omfattas av reglerna, känd mental status genom ett fullständigt MH. Känd status betyder inte automatiskt ett bra höftresultat eller en önskvärd mental profil; kontrollera själva resultatet.

SASK rekommenderar i sin rasspecifika avelsstrategi i regel HD-grad A eller B och ögonundersökning av avelsdjur. Klubben lyfter också värdet av att granska nära släktingars HD-status, eftersom rasen saknar HD-index. ED-röntgen görs frivilligt och är inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Be därför uppfödaren visa vad som faktiskt är undersökt, på vilken hund, vid vilket datum och med vilket resultat i stället för att nöja dig med ordet hälsotestad.

Det finns DNA-test för bland annat CEA, HSF4 och MDR1, men SASK anger inget universellt testpaket för alla kombinationer. Varje test gäller en viss gen eller riskvariant. Ett fritt HSF4-resultat utesluter till exempel inte alla former av katarakt och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. Relevanta test väljs utifrån släktens dokumenterade risker och den planerade kombinationen.

MDR1, även kallad ABCB1, kan påverka hur vissa läkemedel fördelas i kroppen och nå hjärnan. Det går inte att avgöra en enskild hunds status på utseendet. Om hunden är testad bör resultatet finnas i veterinärjournalen; läkemedelsval och dosering hör alltid hemma hos veterinären.

Två merlefärgade hundar ska inte paras. Kombinationen kan ge valpar med dubbel uppsättning av merleanlaget och ökad risk för dövhet samt syn- och ögonproblem. Den naturligt korta NBT-svansen har en annan genetisk bakgrund. SASK rekommenderar försiktighet även vid kombinationer där båda föräldrarna bär NBT-anlaget, men de två frågorna ska inte blandas ihop.

## Historia och ursprung

Trots namnet utvecklades australian shepherd som den är känd i dag i USA. FCI-standarden kopplar namnet till baskiska herdar som kom till USA från Australien under 1800-talet. Exakt vilka äldre vallhundar som bidrog är mindre säkert. Detaljerade påståenden om en bestämd blandning av raser bör därför behandlas som teorier.

Amerikanska får- och boskapsuppfödare fortsatte att välja hundar för mångsidighet, självständigt arbete, intelligens och vallningsförmåga. Efter andra världskriget ökade kännedomen om rasen när westernridning, rodeo, hästuppvisningar, film och tv nådde en större publik. Den moderna rasens amerikanska ranchbakgrund förklarar både namnets paradox och varför funktion fortfarande är central i rasbeskrivningen.

## Att leva med rasen

Australian shepherd passar bäst när vardagen rymmer planerad aktivitet, inlärning och återhämtning även under vanliga arbetsveckor. En stor trädgård ersätter inte gemensamma uppgifter, och en tävlingsambition är inte nödvändig om hunden ändå får en meningsfull och varierad vardag. Den som önskar en hund som mest följer med på kortare promenader bör välja en mindre krävande typ.

Med barn behövs alltid en vuxen närvarande, en ostörd viloplats för hunden och en plan för fartfylld lek. Avbryt och skapa avstånd innan hunden börjar fixera eller styra rörelsen. Barn ska inte få ansvar för situationer där en snabb och stark hund kan reagera på omgivningen.

Samliv med hundar eller katter avgörs av individerna och introduktionen, inte av rasnamnet. Ta reda på föräldrarnas och den aktuella hundens historik. Börja lugnt med separata trygga platser, barriär och koppel, ge katten en fri flyktväg och gå vidare först när båda djuren kan vara avslappnade. Smådjur kan kräva permanent fysisk separation.

Rasen kan bo i lägenhet om hunden får tillräckligt med tid ute, meningsfulla uppgifter och vila, och ägaren kan hantera reaktioner på ljud. I ett lyhört hus behöver man kunna förebygga att ljud i trapphuset får hunden att vakta och skälla. Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas efter just hundens beteende. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är ett rastningsråd, inte ett mått på hur länge en individ mår bra av att vara ensam.

Inför ett valpköp bör du be om föräldrarnas registreringsnummer, HD-resultat, fullständiga MH-protokoll, datum och resultat från ögonundersökningar samt relevanta DNA-resultat. Kontrollera också svansbeteckning och arbetsmeriter, och fråga hur vuxna nära släktingar fungerar med människor, ljud, rörelse, vila och återhämtning. De uppgifterna säger mer om hur vardagen med hunden sannolikt blir än färg, ögon eller om uppfödaren kallar hundarna arbets- eller utställningslinje.

Australian shepherd

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Norwegian Kennel Club (NKK)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Australian shepherd är en medelstor, atletisk vallhund som är mycket intelligent och energisk. Den är lojal och människoorienterad, knyter starka band och behöver rejlig daglig motion, träning och mental stimulans. Den har en iögonfallande, vädertålig päls och varierande ögonfärger som bidrar till dess attraktionskraft.

Elder Vand är en uppfödare av rasen Australian shepherd med bas i Karlstad i Sverige. Uppfödningen av australian shepherd inleddes 2022.

Elder Vand

## Snabbfakta

Dvärgpinschern är en liten, aktiv och självsäker sällskapshund som behöver betydligt mer vardagsträning än storleken antyder.

- Rasen kommer från Tyskland och är en egen ras – inte en förminskad dobermann.
- En vuxen dvärgpinscher ska enligt rasstandarden vara 25–30 cm hög och väga 4–6 kg.
- Pälsen är kort, slät och lättskött. Godkända färger i den svenska rasstandarden är rött i olika nyanser samt svart med röda eller rostbruna tantecken.
- Dvärgpinschern är livlig, lättlärd och uppmärksam. Vaktintresset kan märkas som skall på ljud och besökare.
- Dagliga promenader behöver kombineras med nosarbete, lek, problemlösning eller annan mental aktivering.
- I det svenska avelsarbetet ligger fokus på patella, ögon och tandstatus.
- Rasen kan fungera i lägenhet och familj, men bara om aktivitet, ljudträning, ensamhet och varsam hantering får plats i vardagen.

## Utseende och päls

Dvärgpinschern är kompakt och elegant, men ska varken se skör eller dvärgpräglad ut. Kroppen ska vara så kvadratisk som möjligt, med ungefär samma höjd som längd, och den korta pälsen gör konturerna tydliga. Både hanar och tikar har samma standardmått: 25–30 cm i mankhöjd och 4–6 kg i vikt.

Rasen har mörka, ovala ögon och antingen ståndöron eller framåtvikta, V-formade öron. Svansen är naturlig. I Sverige är svanskupering förbjuden.

Rasstandarden beskriver ett harmoniskt, fritt och marktäckande trav med fast rygg. Det höga, överdrivet lyftande frambenssteg som ibland kallas hackney är alltså inte ett svenskt rasideal; det anges tvärtom som ett fel i standarden.

Pälsen ska vara kort, tät, slät och glänsande. Den kräver normalt bara en mjuk borste eller pälshandske då och då och bad när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt klor, hud, öron och tänder så att små förändringar upptäcks tidigt.

I den svenska och internationella FCI-standarden finns två färgvarianter:

- enfärgat hjortrött, rödbrunt eller mörkrödbrunt
- lacksvart med tydligt avgränsade röda eller rostbruna tantecken

Brunt, blått och andra så kallade specialfärger ingår inte i den svenska FCI-standarden. Det är därför klokt att kontrollera vilken standard en uppfödare hänvisar till om en valp marknadsförs med en ovanlig färg.

Dvärgpinschern är både liten och kortpälsad och kan behöva hjälp att hålla värmen i svenskt vinterväder. Anpassa promenadens längd efter hunden, håll den i rörelse och använd ett väl sittande täcke vid kyla om den blir spänd, lyfter tassarna, skakar eller söker värme. Alla hundar behöver alltså inte täcke vid samma temperatur.

## Temperament och personlighet

Dvärgpinschern är typiskt livlig, temperamentsfull, självsäker och uppmärksam. Den vill ofta vara nära familjen, lär sig snabbt och märker små förändringar i omgivningen. Samma egenskaper kan göra rasen rolig att träna och krävande att leva med: en hund som snabbt upptäcker rätt belöning upptäcker också snabbt vilka ljud, dörrar och rörelser som brukar få människor att reagera.

Vaktintresset bör tas på allvar utan att förstärkas. En dvärgpinscher kan varna när någon kommer, men målet i ett hem med grannar bör vara att hunden kan registrera ljudet och sedan återgå till vila. Träna därför tidigt på dörrsignal, besök och ljud i trapphus. Belöna lugn innan skallet har hunnit bli en lång kedja.

Svenska beteendebeskrivningar ger en mer nyanserad bild än etiketter som ”tuff” eller ”envis”. I resultaten från BPH, Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, syns bland annat nyfikenhet, engagemang för mat och intresse för den egna leksaken. Många av de beskrivna hundarna var mindre intresserade av att hälsa på eller leka med främmande personer än med människor de kände. Resultaten gäller dock de hundar som deltog, inte varje dvärgpinscher. När du väljer valp är föräldrarnas och nära släktingars faktiska vardagsbeteende viktigare än en allmän rasbeskrivning.

Rädsla, aggressivitet eller ständig stress ska inte avfärdas som typisk ”stor hund i liten kropp”. En trygg dvärgpinscher får gärna ha integritet och vara avvaktande, men ska kunna återhämta sig och fungera i sin vardag.

## Träning och motion

Dvärgpinschern behöver fysisk rörelse och uppgifter för hjärnan varje dag, men ett visst antal minuter passar inte alla. Ålder, hälsa, tempo, underlag och vad hunden får göra spelar större roll än en siffra. En lugn nospromenad, några korta träningspass och lek kan ge mer än en lika lång, stressig runda utan möjlighet att undersöka omgivningen.

En bra vardag innehåller en blandning av:

- promenader där hunden får nosa och röra sig i varierad miljö
- korta pass med kontakt, följsamhet, inkallning och koppelträning
- sökövningar, problemlösning eller tricks
- lek med tydlig start och avslutning
- ostörd återhämtning och träning på att kunna varva ner

Träna vänligt och konsekvent. Korta pass, tydliga uppgifter och belöningar som hunden verkligen uppskattar brukar fungera bättre än tjat eller hårda korrigeringar. Bygg inkallningen stegvis i långlina och träna i svårare miljö först när hunden lyckas i en lugnare. Använd koppel där trafik, öppna dörrar eller avsaknad av staket gör ett snabbt misstag farligt.

Vänj valpen tidigt vid kloklippning, mun- och tandkontroll, sele, täcke och att bli lyft på ett säkert sätt. Lägg också in passivitet. En hund som bara får mer fart när den blir uppvarvad lär sig inte automatiskt att koppla av.

## Hälsa

Dvärgpinschern beskrivs som en förhållandevis frisk ras, men svenska valpköpare bör särskilt kontrollera patella, ögon och tänder. Det är de områden som den svenska rasklubbens avelsstrategi från 2025 prioriterar.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge och kan ge hälta eller smärta. Rasklubben rekommenderar att avelsdjur är officiellt patellaundersökta utan anmärkning efter tolv månaders ålder. Be att få se resultatet för båda föräldrarna och kontrollera att det är registrerat, inte bara muntligt uppgivet.

För ögon rekommenderas ögonlysning före avel. Vid första undersökningen ska hunden vara minst ett år, och vid parningen bör resultatet helst inte vara äldre än tre år. En anmärkning behöver bedömas enligt veterinärens avelsrekommendation; ”undersökt” betyder därför inte automatiskt samma sak som ”utan fynd”.

Tandhälsa är ett tydligt förbättringsområde. I rasklubbens hälsoenkät med 298 anonyma svar uppgav 33 procent problem med tandsten och 14 procent tandlossning. Svaren bygger på ägarnas egna uppgifter och visar därför inte hur vanligt problemen är i hela rasen. De visar ändå varför tandvård inte bör behandlas som en detalj. Borsta tänderna, helst dagligen, och vänj valpen gradvis vid hanteringen. Under tandbytet omkring fem till sex månaders ålder bör du kontrollera att mjölktänder inte sitter kvar och påverkar det permanenta bettet.

Fråga även uppfödaren om hälsa och livslängd i nära släkt, hur tandstatusen ser ut och om föräldrarna har genomfört BPH eller MH, Mentalbeskrivning hund. Ingen undersökning garanterar en problemfri hund, men dokumenterade resultat gör risken lättare att bedöma.

## Historia och ursprung

Dvärgpinschern är en tysk pinscherras med bakgrund som råttjägare och vakthund, inte en nedavlad dobermann. Likheten i silhuett och svart-röd teckning har skapat missförståndet, men rasstandarden beskriver dvärgpinschern som en förminskad avbild av pinschern.

Små släthåriga pinschertyper har gamla rötter i Tyskland. Den mer organiserade utvecklingen av rasen som vi känner den i dag tog fart under 1870-talet, och den tyska pinscherklubben bildades 1895. Dvärgpinschern förekom redan i stort antal kring sekelskiftet 1900; den tyska stamboken från 1925 innehöll omkring 1 300 registrerade individer.

Den första dokumenterade importen till Sverige kom 1905. I dag är rasen främst sällskapshund, men historien märks fortfarande i vaksamheten, snabbheten och intresset för att undersöka små rörelser i omgivningen.

## Att leva med rasen

Dvärgpinschern kan leva bra i både lägenhet och hus, men ett litet format gör inte vardagen självgående. I lägenhet blir ljudträning, planerad aktivering och förmågan att vila särskilt viktiga. En trädgård kan underlätta rastning, men ersätter inte promenader, miljöträning eller kontakt med ägaren.

Ensamhet är en träningsfråga och varierar mellan individer. En liten valp ska inte lämnas ensam. Börja först när valpen är trygg i hemmet, lämna den mycket kort och öka tiden när den kan vara lugn. En ensamhetstränad vuxen hund kan klara några timmar, men arbete utanför hemmet en hel dag kräver en annan lösning. Backa träningen om hunden skäller, ylar, vandrar eller visar annan oro.

Med barn kan rasen bli en fin familjehund när en vuxen leder samspelet. Dvärgpinschern är liten nog att skadas om den tappas, trampas på eller lyfts fel. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Barnets ålder är mindre avgörande än familjens förmåga att respektera hundens signaler.

Möten med andra hundar ska vara lugna och kontrollerade. Samlevnad med katt beror på individerna och hur introduktionen görs. Med gnagare, fåglar och andra mycket små djur behövs särskild försiktighet eftersom rasens bakgrund som råttjägare fortfarande är relevant; lämna dem inte tillsammans utan säker avskiljning.

Inför ett valpköp bör du kontrollera mer än annonsen. Be om registrerade resultat för patella och ögon, fråga om tandstatus och BPH eller MH, och träffa gärna mamman och andra vuxna släktingar. Be uppfödaren beskriva hur hundarna reagerar på besök, ljud och hantering och hur lätt de kommer till ro igen. Den bästa matchningen är inte den valp som verkar modigast i fem minuter, utan den som har goda förutsättningar att trivas i det liv du faktiskt kan erbjuda.

Dvärgpinscher

Verein für Deutsche Schäferhunde (Germany)

Dvärgpinscher är en liten, kvadratiskt byggd och muskulös sällskapshund av dvärghundstyp med kort, slät, lättskött päls som fäller lite och ett högt, livligt steg. Den är energisk, djärv och uppmärksam – en tillgiven men självständig följeslagare och en effektiv liten vakthund som trivs bäst med aktiva ägare som engagerar sig i den.

Geordani's är en uppfödare av rasen Dvärgpinscher med bas i Huddinge i Sverige. Uppfödningen av dvärgpinscher går tillbaka till 2001. Flera hanhundar från uppfödningen har använts i rasens avel genom åren.

Geordani's

## Snabbfakta

Tysk spets – mittelspitz är den mellanstora varianten av tysk spets. Det är en livlig, vaksam och lättlärd sällskapshund med tydlig familjekänsla och en naturlig benägenhet att uppmärksamma det som händer runt hemmet. Den passar bäst hos någon som uppskattar en alert hund och är beredd att träna lugn och hantera skällande från början.

- **Rasgrupp:** Grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp
- **Ursprung:** Tyskland
- **Variant:** En av fem varianter av tysk spets
- **Mankhöjd:** 35 cm med 5 cm avvikelse åt båda håll, alltså 30–40 cm
- **Vikt:** Rasstandarden anger inget bestämt kilogramspann; vikten ska motsvara hundens storlek
- **Päls:** Dubbelpäls med lång, rak täckpäls och kort, tät underull
- **Vardag:** Aktiv och läraktig, med låg jaktlust enligt rasstandarden men tydlig vaksamhet

Mittelspitz är större än kleinspitz och mindre än grosspitz. Det är en egen storleksvariant och ska inte bedömas efter pomeranianens mått eller utseende. För en blivande ägare är ljudnivå, pälsvård och förmågan att ge hunden meningsfull aktivitet viktigare än bostadens storlek.

## Utseende och päls

Tysk spets – mittelspitz ska vara kompakt och kvadratisk: kroppslängden ska motsvara mankhöjden. Huvudet smalnar av mot nosen och ger ett rävliknande intryck. Ögonen ska vara mörka och mandelformade, öronen små, trekantiga och upprättstående. Den yviga svansen bärs högt över ryggen.

Den officiella höjden är 35 cm plus eller minus 5 cm. Det ger ett spann på 30–40 cm, inte 32–36 cm eller andra snävare mått som ibland anges. Standarden har ingen fast idealvikt i kilo. En vuxen hund ska i stället ha en vikt och ett hull som passar höjd, kroppsbyggnad och muskelmassa.

I Sverige är parning tillåten mellan mittelspitz och de närliggande varianterna grosspitz eller kleinspitz. Vid en sådan parning registreras avkomman som den största förälderns variant. Den slutliga storleksregistreringen görs efter officiell mätning när hunden är äldre än 15 månader. Fråga därför hur stora föräldrarna och vuxna nära släktingar faktiskt är.

Pälsen består av två tydliga lager. Täckhåren är långa, raka och ska stå ut från kroppen. Underullen är kort, tjock och tät. Runt hals och skuldror bildar pälsen en krage, och bakbenen har rikliga byxor. Pälsen ska inte vara vågig, lockig eller raggig och får inte se formklippt ut.

Godkända färger är svart, brun, vit, orange och gråschatterad samt flera färger som standarden samlar under ”andra färger”: orange-sobel, crème, crème-sobel, svart med tanteckning, svart och silver, brun med tanteckning och fläckig. En fläckig hund ska ha vit grundfärg och fläckar i en färg som standarden tillåter. Färger som inte beskrivs i standarden är diskvalificerande på utställning.

En genomkamning från huden och ut ungefär en gång i veckan är en praktisk utgångspunkt. När underullen lossnar kan hunden behöva kammas oftare. Pälsen fäller alltså, även om håravfallet ofta märks mest under tydliga fällningsperioder. Börja med hantering tidigt och kontrollera särskilt bakom öronen, i kragen, på benen och under svansen.

Standarden tillåter ett vårdat intryck men inte en formklippt silhuett. Be uppfödaren visa vilka redskap och vilken teknik som fungerar för just den aktuella pälsen innan du överväger en större klippning.

## Temperament och personlighet

En rastypisk mittelspitz är uppmärksam, livlig, tillgiven sin ägare och mycket läraktig. Rasstandarden beskriver också en naturlig misstro mot främmande människor och låg jaktlust. I vardagen märks vaksamheten ofta genom att hunden snabbt reagerar på personer, djur eller ljud utanför hemmet.

Det betyder inte att varje mittelspitz är likadan. SKK:s BPH-analys visar stor variation bland de beskrivna tyska spetsarna. Mittelspitzgruppen var i genomsnitt relativt trygg och visade sällan arga reaktioner i sociala möten, men det fanns hundar som knappt hälsade på främmande och andra som hälsade intensivt. Några beskrivningar avbröts på grund av rädsla. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”, utan hur de reagerar på besökare, plötsliga ljud, hantering och nya miljöer samt hur snabbt de återhämtar sig.

Skällandet är en central vardagsfråga. En mittelspitz som varnar när något händer visar en typisk egenskap för rasen, men ett larm behöver inte fortsätta länge. Belöna lugn, lär in en bestämd plats vid dörren och minska möjligheten att stå och bevaka varje rörelse utanför fönstret. Välj inte rasen om du behöver en hund som nästan aldrig ger ljud ifrån sig.

Rasen kan leva bra med barn när samspelet är lugnt och respektfullt. Små barn och hundar ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Den relativt låga jaktlusten kan underlätta samliv med andra djur, men den garanterar inte att alla individer fungerar med katter eller smådjur. Introducera stegvis och ordna säkra, separata platser.

## Träning och motion

Mittelspitz behöver daglig rörelse och mental aktivering, men inget fast timantal passar alla. En ung hund, en tränad vuxen och en senior behöver olika belastning. Anpassa promenader och aktiviteter efter ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden kommer till ro efteråt.

Rasen kan uppskatta nosework, spår, rallylydnad, agility, freestyle, lydnad och trickträning. En bra vardag behöver inte bygga på tävling, men hunden mår väl av uppgifter där den får nosa, tänka och samarbeta. Variera aktivitet med lugna promenader och planerad vila i stället för att försöka trötta ut hunden med ständig fart.

Prioritera tidigt:

- lugn vid dörr, fönster och ljud i trapphus
- inkallning och följsamhet trots att rasen vanligen har relativt låg jaktlust
- koppelgående och kontakt i miljöer med människor och hundar
- hantering av tassar, päls, mun och öron
- förmågan att lägga sig och vila när inget ska hända

Belöningsbaserad träning ger hunden tydlig information utan rädsla eller smärta. Fånga och belöna de lugna stunderna, gör rätt beteende lätt att välja och öka störningarna stegvis. Om hunden redan har börjat skälla ska du först skapa avstånd eller skärma av det som utlöser reaktionen; därefter kan du träna ett alternativt beteende.

## Hälsa

Tysk spets – mittelspitz beskrivs som en i grunden frisk och robust ras, men patellaluxation och ärftliga ögonförändringar är två områden som den svenska rasklubben följer. En valpköpare bör be om faktiska undersökningsresultat i stället för att nöja sig med att föräldrarna uppges vara ”hälsotestade”.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge. En del hundar visar inga tydliga symtom, medan andra kan halta eller tillfälligt hoppa över steg med ett bakben. Den svenska rasklubben rekommenderar att båda föräldradjuren har normala knäleder. Be att få se det officiella patellaresultatet för varje förälder och kontrollera hundens identitet i resultatet.

Klubben rekommenderar också ögonlysning utan anmärkning inför avel. En officiell ögonlysning utförs av en veterinär med särskild kompetens och resultatet registreras centralt hos SKK. Undersökningen kan visa kliniska ögonförändringar vid undersökningstillfället, men ett normalt resultat är inte ett löfte om att hunden aldrig får ögonproblem. Fråga även om ögonsjukdomar har förekommit hos äldre nära släktingar.

SKK:s registreringsregler för 2026 har inget särskilt krav på patellaundersökning eller ögonlysning för att registrera en mittelspitzkull. Rasklubbens rekommendationer är alltså mer omfattande än de bindande rasspecifika registreringskraven. En SKK-registrerad valp har därför inte automatiskt två föräldrar med de resultat klubben rekommenderar.

Be uppfödaren visa:

- officiellt patellaresultat för båda föräldrarna
- ögonlysningsresultat med datum och fullständig bedömning
- information om knän, ögon, hud och päls hos vuxna nära släktingar
- BPH-resultat, om föräldrar eller nära släktingar har genomfört beskrivningen

## Historia och ursprung

Tysk spets – mittelspitz är en tysk variant inom FCI-rasen tysk spets. FCI erkände tysk spets definitivt 1957, och den aktuella standarden delar rasen i wolfspitz, grosspitz, mittelspitz, kleinspitz och zwergspitz.

Rasstandarden återger en äldre teori om att tyska spetsar härstammar från stenålderns torvhundar och senare boplatskulturers spetsar. Standarden formulerar det som att rasen ”sägs härstamma” därifrån. Det bör därför läsas som en traditionell bakgrundsbeskrivning, inte som en obruten och fullständigt dokumenterad stamtavla från stenåldern.

Den tyska rasklubben beskriver den mellanstora spetsen som den storlek som länge förekom hos hantverkare, småbrukare och körkarlar, där hunden användes som vaksam gårds- och hemhund. Mittelspitz fick en egen plats i den tyska spetsstandarden 1969. I dag hålls den främst som sällskaps- och aktivitetshund, men vaksamheten finns kvar.

## Att leva med rasen

En mittelspitz kan bo i lägenhet eller hus om den får daglig aktivitet, vila och träning i att förhålla sig lugnt till ljud. I ett lyhört flerfamiljshus är det viktigt att redan före köpet fundera på hur hunden ska hindras från att bevaka trapphus, fönster och ytterdörr hela dagen. En stor trädgård löser inte skällandet och ersätter inte gemensamma promenader eller uppgifter.

Ensamhet måste tränas gradvis när hunden är trygg i hemmet. En vuxen, väl ensamhetstränad hund kan vanligen vara själv några timmar, men individer skiljer sig mycket och en liten valp ska inte lämnas ensam. En hund som blir stressad, skäller ihållande eller inte kan vila behöver kortare steg och mer sällskap.

Räkna med veckovis pälsvård och tätare kamning när underullen fälls. Hanteringsträningen bör omfatta hela hunden, inte bara ryggen. Kontrollera hud, knän, tassar, klor, öron och tänder samtidigt så att förändringar upptäcks tidigt.

Rasen passar dig som vill ha en alert hund som står familjen nära och tycker om att träna, och som accepterar att vaksamheten kräver aktiv vägledning. Den passar sämre om tystnad, mycket lågt aktivitetsbehov eller minimal pälsvård är avgörande. Välj uppfödare efter dokumenterade knä- och ögonresultat, stabila vuxna släktingar och öppen information om skällande och rädslor – inte enbart efter färg eller fluffig valppäls.

Tysk spets – mittelspitz

German Spitz Club of Great Britain

VDH - Verband für das Deutsche Hundewesen (German Kennel Club)

Mellanstor tysk spets med kvadratisk, kompakt kropp, tät dubbelpäls och yvig svans buren över ryggen. Vaksam och skällig som vakthund men samtidigt tillgiven och människoorienterad, med behov av sällskap, träning, mental stimulans och regelbunden pälsvård. I allmänhet robust, långlivad och aktiv.

Glims är en uppfödare av rasen Tysk spets – mittelspitz med bas i Arkelstorp i Sverige. Verksamheten under samma namn har en historia som sträcker sig längre tillbaka än 2008.

Glims

## Snabbfakta

- Lagotto romagnolo är en italiensk tryffelhund i rasgrupp 8, med rötter som vattenapportör i Romagna.
- Rasen är liten till medelstor, robust och nästan kvadratisk. Hanar är 43–48 cm och väger 13–16 kg; tikar är 41–46 cm och väger 11–14 kg.
- En lagotto behöver både daglig rörelse och uppgifter för nosen. Sök, spår, nose work och annan samarbetsinriktad träning passar rasens arbetsbakgrund.
- Rasidealet är en lättlärd, entusiastisk och tillgiven hund, men social trygghet, ljudkänslighet och intresse för främmande människor varierar mellan individer.
- Den täta, lockiga pälsen växer fortlöpande och behöver klippas, kontrolleras och redas innan den filtar. Rasen är inte allergifri.
- För en svenskfödd valp bör köparen skilja mellan SKK:s registreringskrav och rasklubbens mer långtgående avelsrekommendationer.

## Utseende och päls

Lagotto romagnolo är en kompakt hund med robust, rustikt utseende och en kropp som är nästan lika lång som den är hög. Den vuxna storleken skiljer sig något mellan könen: hanar ska vara 43–48 cm i mankhöjd och väga 13–16 kg, medan tikar ska vara 41–46 cm och väga 11–14 kg. Det ger en smidig arbetshund som varken ska se tung eller överdrivet nätt ut.

Den lockiga pälsen är rasens tydligaste kännetecken. Den ska vara tät och ullig, med synlig underull och grövre lockar utanpå. Tillåtna färger omfattar smutsvitt, vitt med bruna eller orange fläckar, orange- och brunskimmel samt enfärgat brunt eller orange, med eller utan vitt. Tanteckning kan förekomma. Svart är inte en godkänd färg.

Pälsen växer hela livet och kan filta om den lämnas utan tillsyn. Kontrollera därför huden och gå igenom områden som lätt tovar sig, särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger. Red ut eller klipp innan tovorna blir täta och anpassa intervallet efter pälskvalitet, årstid, bad och hur mycket hunden vistas i vegetation. Det finns inget enda veckoschema som passar alla lagotto.

Rasstandarden beskriver en naturlig, funktionell klippning som följer kroppen; pälsen ska inte skulpteras som på en pudel. För utställning anges högst cirka fyra centimeter på kroppen, med längre päls på huvudet utan att ögonen täcks. För en sällskapshund är pälsens skick viktigare än ett visst datum: hunden ska kunna se och röra sig obehindrat, huden ska gå att inspektera och pälsen ska varken vara hopfiltad eller full av smuts och växtdelar. Be uppfödaren visa hur just den linjens päls sköts.

Titta och lukta i öronen regelbundet och håll ytterörat rent vid behov. Riklig hårväxt kan bidra till besvär hos vissa individer, men rutinmässig hårplockning passar inte automatiskt varje hund. Dålig lukt, brun smuts, rodnad, ömhet eller återkommande huvudskakningar är skäl att kontakta veterinär.

Lagotto beskrivs ibland som allergivänlig eftersom lös päls inte märks på samma sätt som hos många fällande raser. Det är missvisande. Hundallergener finns främst i hud och saliv, allergenmängden varierar även mellan hundar i samma ras och ingen hundras är allergifri.

## Temperament och personlighet

En lagotto ska enligt rasidealet vara foglig, lättsam, entusiastisk, lättlärd och mycket tillgiven sin ägare. Den arbetar gärna nära en människa, använder nosen uthålligt och kan larma när något avviker utan att vara avlad som vakthund. För rätt hem blir det ofta en engagerad följeslagare som vill vara med och göra saker, inte bara få motion på egen hand.

Rasidealet är samtidigt ingen garanti för varje individ. Svenska BPH-resultat visar stor spridning i hur lagotto hälsar på främmande människor. Många tar liten kontakt, och det finns även variation i oro, nyfikenhet och hur snabbt hunden återhämtar sig efter något oväntat. Reserverad behöver inte betyda rädd, men en hund som ofta blir osäker behöver mer avstånd och stöd, inte påtvingade hälsningar.

För en valpköpare är mentaliteten i familjen därför lika viktig som en allmän rasbeskrivning. Träffa tiken med valparna, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på besökare, ljud och nya miljöer och be att få se eventuella BPH-resultat. BPH är en beskrivning av beteenden, inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på.

Lagotto kan leva fint med barn, andra hundar och katter, men det går inte att lova utifrån rasnamnet. Tidiga, lugna introduktioner och erfarenheterna hos den enskilda hunden spelar stor roll. En vuxen ska alltid vara närvarande med små barn, och hunden behöver en fredad viloplats. Jaktlekar och möten med smådjur kräver samma eftertanke som hos andra hundar.

## Träning och motion

Lagotto romagnolo behöver ett aktivt liv där nosarbete får en tydlig plats. Rasen har utvecklats för självständigt sök i samarbete med en förare, och många individer trivs med nose work, person- eller föremålssök, spår, lydnad, rallylydnad och agility. Man behöver däremot inte tävla eller leta riktig tryffel för att möta behovet.

Planera en vardag med promenader i olika miljöer, tid att undersöka dofter och korta uppgifter som kräver koncentration. Ett enkelt sök efter gömda föremål eller godbitar kan vara värdefullt, men nosarbete ersätter inte rörelse, social kontakt, vila eller vanlig vardagsträning. Exakta minut- och timråd säger mindre än hundens beteende: en bra nivå ger hunden arbetsglädje ute och förmåga att komma till ro hemma, utan ständig rastlöshet eller återkommande överbelastning.

Träna inkallning tidigt och belöna kontakten även när omgivningen lockar. Rasens tidigare jaktinstinkt har dämpats genom urval, men den är inte borta hos varje individ; äldre rasenkäter har visat viltintresse hos en minoritet. Använd därför lina eller inhägnat område tills inkallningen fungerar i den miljö där hunden ska vara lös.

Varva också uppgifter med passivitet. En lagotto som alltid får mer fart lär sig inte automatiskt att vila. Korta, tydliga träningspass, förutsägbara pauser och belöningsbaserad inlärning gör det lättare att utveckla både samarbete och självkontroll. Anpassa motionen efter ålder, hälsa och dagsform, särskilt under valpens tillväxt och efter sjukdom eller skada.

## Hälsa

Det viktigaste för en lagottoköpare är att kontrollera dokumenterade resultat och den breda hälsobilden i familjen, inte att bara bocka av en lång testlista. I Sverige omfattas rasen av SKK:s hälsoprogram för höftledsdysplasi. Föräldradjuren måste ha officiell HD-status före parning för att avkomman ska kunna registreras enligt reglerna.

Rasklubben går längre i sina avelsrekommendationer. Den rekommenderar bland annat ett preliminärt kullindex på minst 98, att hundar utan svenskt HD-index ska ha HD A eller B och att HD D eller E inte används. Detta är viktigt att fråga om, men bör beskrivas som klubbens rekommendation och inte blandas ihop med det formella kravet på känd status.

Ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasklubben rekommenderar därför att avelsdjur har ett officiellt ögonintyg registrerat hos SKK som inte är äldre än ett år vid parningen. Be att få se datum och resultat, inte bara beskedet att hunden är “testad”.

Det finns även DNA-test för de recessivt nedärvda tillstånden BFJE, ibland kallat övergående rasbunden valpataxi, och lagotto storage disease, LSD. Rasklubben rekommenderar känd status och att en bärare bara paras med en genetiskt fri hund. Orden fri, bärare och affekterad gäller den testade varianten. En bärare är inte automatiskt sjuk, och ett fritt resultat är inte ett intyg på att hunden är fri från alla andra sjukdomar. Fråga därför både efter testresultat och om återkommande öron-, hud-, mag-, ögon- eller neurologiska problem i nära släkt.

Öronen förtjänar löpande uppmärksamhet eftersom vissa individer får besvär. Kontrollera dem i samband med pälsvården och sök veterinär vid tydlig lukt, sekret, rodnad, smärta eller huvudskakningar. Behandla inte återkommande problem enbart som en klipp- eller rengöringsfråga.

## Historia och ursprung

Lagotto romagnolo kommer från Romagna i nordöstra Italien. Rasens namn anknyter till vatten, och hundarna arbetade från början som vattenapportörer i de låglänta våtmarkerna kring Comacchio och Ravenna. Den täta pälsen, arbetsviljan och nosen var praktiska egenskaper i den miljön.

När stora våtmarker dikades ut och omvandlades till jordbruksmark förändrades arbetet. Lagottons sökförmåga togs då till vara vid tryffelsök på fält och kullar i Romagna. Dagens rasstandard anger tryffelhund som användningsområde, samtidigt som placeringen i rasgrupp 8 påminner om bakgrunden bland vattenhundarna.

Efter andra världskriget minskade rasen kraftigt, men ett bevarandearbete tog fart under 1970-talet. FCI erkände rasen 1995. Samma år kom de första dokumenterade importerna till Sverige, de första svenska kullarna föddes 1996 och Svenska Lagotto Romagnoloklubben bildades år 2000.

## Att leva med rasen

Lagotto romagnolo passar bäst hos den som vill kombinera hundliv med daglig aktivitet, nosarbete och återkommande pälsvård. Den hanterbara storleken gör att rasen kan bo i lägenhet, men bostadens storlek ersätter inte utevistelse, träning och möjlighet att varva ned. I ett lyhört hus behöver man dessutom arbeta tidigt med larmande och ljud i trapphus eller utanför dörren.

Ensamhet måste läras in stegvis när hunden känner sig trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam från början, och vuxna individer skiljer sig mycket åt i hur lätt de klarar några timmar. Öka tiden först när hunden kan vila lugnt; återkommande pip, vandrande, förstörande eller stress betyder att planen behöver backas och ibland att man bör ta hjälp.

Inför ett valpköp är en konkret kontrollista mer värdefull än löften om att rasen “passar alla”:

- Träffa tiken och fråga om vardagsbeteende, rädslor, återhämtning och eventuella BPH-resultat i familjen.
- Kontrollera föräldrarnas officiella HD-resultat samt hur kombinationen förhåller sig till rasklubbens indexrekommendation.
- Be att få se aktuella ögonresultat och DNA-status för BFJE och LSD, med en förklaring av hur kombinationen är planerad.
- Fråga om återkommande hälsoproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor, inte bara om registrerade testresultat.
- Be uppfödaren visa päls- och öronvård i praktiken och räkna med att klippning är en livslång rutin.

För en förstagångsägare kan lagotto vara ett bra val om det finns tid och intresse för träning, pälsvård och att förstå hundens signaler. Den är mindre lämplig för den som främst söker en lättskött hund som nöjer sig med samma korta runda varje dag eller som regelbundet ska lämnas ensam långa arbetsdagar.

Lagotto romagnolo

The Swedish Lagotto Club

The Norwegian Lagotto Club

The Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Medelstor italiensk vatten- och tryffelhund med kraftig kroppsbyggnad och tät, lockig, nästintill fällfri päls som kräver regelbunden pälsvård. Kärleksfull, känslig och mycket människoorienterad, lättlärd och trivs särskilt bra med nosarbete, mentala utmaningar och ett aktivt friluftsliv tillsammans med familjen.

Popitop's

## Snabbfakta

Bostonterrier är en liten amerikansk sällskapshund som ska vara vänlig, livfull och intelligent. Den är ofta social och arbetsvillig, men rasens korta nos gör andning och temperaturreglering till viktiga saker att kontrollera vid både valpköp och vardagsmotion.

- **Ursprung och användning:** USA; sällskapshund i FCI-grupp 9.
- **Storlek:** Rasstandarden delar in hundarna i tre viktklasser: under 6,8 kg, 6,8–9 kg och 9–11,3 kg. Den anger ingen officiell mankhöjd.
- **Päls:** Kort, slät och lättskött.
- **Aktivitet:** En pigg hund som behöver fysisk och mental aktivering varje dag, men mängden måste anpassas efter individens andning, ålder, kondition och väder.
- **Viktigt före köp:** Be att få se föräldrarnas resultat för andning, ögon, patella och DNA-status för tidig juvenil katarakt.

## Utseende och päls

Bostonterriern ska vara kompakt, välbalanserad och rörlig utan att någon kroppsdel blir överdriven. Huvudet är kort, men nospartiet får enligt rasstandarden inte vara längre än en tredjedel av skallens längd. Näsborrarna ska vara öppna, ögonen får inte vara överdrivet framträdande och den korta svansen ska vara medfödd.

Godkända färger är tigrerad, seal eller svart med vita tecken. De vita tecknen är en viktig del av rasens uttryck, men färg och symmetri säger inget om hundens hälsa. Funktion är viktigare: hunden ska kunna andas obehindrat, röra sig fritt och sluta ögonlocken ordentligt.

Den korta, tätt liggande pälsen kräver normalt lite arbete. Borsta och bada vid behov, och kontrollera regelbundet klor, tänder, öron och ögon.

## Temperament och personlighet

Bostonterriern ska vara vänlig, livfull och intelligent, och många individer söker gärna kontakt med människor och vill vara med i vardagen. Det är ändå ingen garanti för att varje hund är trygg med barn, främmande hundar eller nya miljöer.

Arv, tidiga erfarenheter, hälsa och träning påverkar hur en enskild hund blir. Fråga därför uppfödaren hur föräldradjuren fungerar i vardagen: hur de återhämtar sig efter något oväntat, möter människor, hanterar andra hundar och kopplar av hemma. Träffa om möjligt tiken och se hur hon beter sig i en vanlig situation, inte bara när valparna är uppspelta.

Rasen kan vara både lekfull och fokuserad. Belöningsbaserad träning med tydliga pauser brukar passa bättre än hårda korrigeringar eller långa, upprepade pass. Lär tidigt in lugn, hantering av ögon och tassar, inkallning och att kunna vänta utan att stressa upp sig.

## Träning och motion

En bostonterrier behöver röra sig och använda huvudet varje dag, men det finns inget säkert minutantal som passar alla. Variera promenader med nosarbete, korta träningspass, lek och lugn återhämtning. En frisk hund med god andningsfunktion kan uppskatta flera hundsporter, medan en hund som låter eller arbetar hårt med andningen behöver veterinärbedömning och anpassad aktivitet.

Bedöm motionen efter hur hunden andas och återhämtar sig, inte efter hur gärna den fortsätter. Avbryt och låt hunden komma till en sval plats om andningen blir tydligt bullrig eller ansträngd, om den tappar tempo, får svårt att återhämta sig eller verkar ovanligt varm. Blåaktiga slemhinnor, svaghet, kollaps eller uttalad andnöd kräver akut veterinärvård.

Kortnosiga hundar är extra känsliga för värme eftersom de har svårare att kyla sig genom att hässja. Motionera därför under svalare delar av dagen, erbjud vatten och undvik hård aktivitet i varmt eller fuktigt väder. Övervikt ökar belastningen på luftvägar och leder, så följ hundens hull snarare än enbart siffran på vågen.

## Hälsa

De viktigaste hälsokontrollerna hos bostonterrier gäller andning, ögon, patella och tidig juvenil katarakt. Be om faktiska undersökningsresultat för båda föräldradjuren; ett piggt intryck eller tyst andning under ett kort möte ersätter inte dokumentation.

BOAS är ett samlingsnamn för andningsbesvär som kan uppstå när en kort nos och mjukdelarna i nos och svalg begränsar luftflödet. Snarkning är därför inte automatiskt ett harmlöst rasdrag. Var uppmärksam på andningsljud i vila, ansträngd inandning, dålig uthållighet, lång återhämtning, sömnstörning, värmekänslighet eller svimning.

RFG Scheme är en standardiserad veterinärundersökning av andningen. Hunden bedöms före och efter tre minuters rörelse i raskt tempo och får grad 0–3. Grad 0 betyder att hunden för närvarande är kliniskt opåverkad; grad 2–3 innebär kliniska besvär. Resultat från hundar som är minst 24 månader registreras centralt, medan yngre hundars resultat anges som preliminära.

Sedan maj 2026 kan RFG-resultat för bostonterrier registreras centralt hos SKK, men undersökningen är i dagsläget inte ett krav före avel för rasen. Det ska inte blandas ihop med SKK:s generella avelsrekommendation, som i första hand anger grad 0, eller med rasklubbens villkor för valphänvisning.

Ögonen är relativt stora och exponerade. Om hunden plötsligt kisar, håller ett öga stängt, gnider med tassen eller får ett rött, rinnande eller grumligt öga ska veterinär kontaktas snabbt; ögonsmärta betraktas som akut. Tidig juvenil katarakt är en recessivt nedärvd sjukdom som drabbar båda ögonen och kan leda till blindhet tidigt i livet. DNA-test kan visa om hunden är fri från anlaget, bär på ett sjukdomsanlag eller har fått anlaget från båda föräldrarna. En parning mellan två bärare kan ge genetiskt drabbade valpar och ska därför undvikas.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt läge, förekommer också i rasen. Svenska Bostonterrierklubben begär uppgifter om senaste ögonlysning, patellaresultat och DNA-test eller intyg på att hunden är fri från anlaget för juvenil katarakt genom härstamning när en kull ska få valphänvisning. Det är värdefull köparinformation, men ska inte beskrivas som bindande registreringskrav för alla kullar.

## Historia och ursprung

Bostonterriern utvecklades i och omkring Boston i Massachusetts under senare delen av 1800-talet. Målinriktad avel tog form ungefär mellan 1870 och 1890, men de tidiga korsningarna är inte fullständigt dokumenterade. Rasen kan därför beskrivas som framavlad ur dåtidens bulldogg- och terriertyper, men det går inte att säkert ange en exakt blandning.

American Kennel Club erkände rasen 1893. Med tiden utvecklades den från tyngre föregångare till den mindre, eleganta sällskapshund som dagens rasstandard beskriver. I dag är bostonterriern en internationellt erkänd ras med USA som ursprungsland.

## Att leva med rasen

Bostonterrier kan fungera i lägenhet såväl som i hus, men bostadens storlek avgör inte om vardagen blir bra. Hunden behöver daglig fysisk och mental aktivering, möjlighet att vila ostört och träning i att vara lugn när inget händer. Skällande och ljudkänslighet varierar mellan individer; fråga hur föräldradjuren fungerar i hemmiljö om tyst boende är viktigt.

Ensamhet måste läras in gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och även vuxna hundar skiljer sig mycket åt i vad de klarar utan oro. Börja med mycket korta, lugna separationer och öka bara när hunden kan koppla av. För hundar som hålls i Sverige anger Jordbruksverket att de ska aktiveras fysiskt och mentalt varje dag och bör rastas minst var sjätte timme dagtid; valpar och äldre hundar behöver komma ut oftare.

Med barn är vuxennärvaro och en fredad viloplats viktigare än rasens rykte som familjehund. Barn ska inte lyfta hunden, dra i öron eller närma sig när den äter eller sover. Kontakt med katter och andra hundar bör introduceras lugnt och kontrollerat. Tidigare erfarenheter och individens beteende väger tyngre än rasnamnet.

Inför köp, be uppfödaren visa:

- båda föräldrarnas RFG-resultat och hur gamla de var vid undersökningen;
- senaste ögonlysning och patellaresultat;
- registrerad DNA-status för tidig juvenil katarakt och hur parningen är planerad utifrån den;
- hur nära släktingar fungerar vad gäller andning, ögon, knän och vardagstemperament;
- hur valparna vänjs vid hantering, vila, olika underlag, människor och vanliga ljud.

Det ger ett bättre beslutsunderlag än löften om att rasen alltid är lätt, tyst eller problemfri.

Bostonterrier

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Bostonterrier är en liten, robust och människoorienterad sällskapshund med kvadratiskt format och kort, frackfärgad päls. Den är gladlynt, kärleksfull och anpassningsbar, och trivs både med lek och lugna stunder tillsammans med familjen. Pälsvården är enkel, men den korta nosen och de framträdande ögonen kräver extra hälsokontroll.

Kardarkas är en uppfödare av rasen Bostonterrier med bas i Malmö i Sverige. Uppfödningen av bostonterrier har en historik som sträcker sig tillbaka till 2020.

Kardarkas

## Snabbfakta

Flatcoated retriever är en brittisk, erkänd apporterande fågelhund i FCI:s grupp 8. Rasen är avlad för att söka efter och hämta fällt vilt på land och i vatten, så samarbete, apporteringslust och förmåga att arbeta i varierad terräng är centrala egenskaper – även hos hundar som främst lever som sällskap.

- Önskvärd mankhöjd är 58–61 cm för hanar och 56–58 cm för tikar.
- Önskvärd vikt i god kondition är 27–36 kg för hanar och 25–32 kg för tikar. Måtten beskriver standardens ideal, inte vad varje vuxen hund kommer att väga eller mäta.
- Godkända färger är svart och leverbrun.
- Rasidealet är en positiv, vänlig, vaken och lyhörd hund. Energi, intensitet och förmåga att komma till ro varierar mellan individer och familjer.
- Flatcoated retriever behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete varje dag. Enbart långa promenader ersätter inte meningsfulla uppgifter.
- Tumörsjukdomar är ett viktigt hälsoproblem i rasen. Inget enskilt test kan visa att en valp eller avelslinje är fri från framtida cancerrisk.

## Utseende och päls

Flatcoated retriever ska vara stark utan att bli tung och spänstig utan att se tunn ut. Den funktionella balansen är viktigare än mycket benstomme, mycket päls eller hög kroppsvikt. Rörelserna ska vara fria, flytande och regelbundna framifrån och bakifrån.

Huvudet är långt och välformat, med flat, måttligt bred skalle och ett obetydligt stop. Käkarna ska vara tillräckligt långa och kraftiga för apporteringsarbetet. Kroppen har djup, ganska bred bröstkorg och ett kort, kraftigt ländparti. Svansen bärs glatt men inte högt över rygglinjen.

Pälsen är tät, av fin till medelgrov struktur och så rak som möjligt. Ben och svans har tydliga fanor när hunden är färdigutvecklad. Endast svart och leverbrun ingår i standarden; gult förekommer men är inte en godkänd utställningsfärg.

Pälsvården bör följa hundens faktiska päls och vardag, inte ett fast kalenderintervall. Kamma igenom pälsen ända ned till huden och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna och i fanorna. Efter bad eller arbete i vatten och tät terräng behöver hunden torkas och gås igenom för tovor, hudirritation, frön, små sår och skadade trampdynor. Öronen ska hållas torra och kontrolleras vid lukt, rodnad eller klåda. Trimning kan hålla tassar och fanor funktionella, men pälsen ska inte formas till en tung eller överdriven silhuett.

## Temperament och personlighet

Flatcoated retriever ska vara förtroendeingivande, positiv, vänlig, vaken och lyhörd, men rasstandarden är ett avelsmål – inte en garanti för varje individ. En valpköpare bör därför bedöma föräldrar, vuxna släktingar och hur uppfödaren följer upp hundarnas vardagsbeteende, inte nöja sig med att rasen beskrivs som glad.

I SKK:s BPH-analys av 209 svenskfödda hundar uppfattades rasen överlag som trygg, energisk, nyfiken, lekfull och social. Samma analys betonar variationen inom rasen och lyfter att hög nyfikenhet och snabb reaktion också kan hänga ihop med svårigheter att koppla av. Underlaget är dessutom en beskrivning av deltagande hundar, inte ett facit för en valp. Titta därför efter både arbetslust och återhämtning: kan de vuxna hundarna hälsa utan att tappa all självkontroll, hanteras lugnt och vila när inget händer?

Rasen är ofta social, men barn-, hund- och kattvänlighet ska aldrig antas på rasnamnet. En stark och entusiastisk hund kan välta ett litet barn även utan ont uppsåt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Introduktion till hundar och katter bör ske stegvis. Tidigare erfarenhet, intresse för att jaga och förmåga att avbryta på signal väger tyngre än en allmän beskrivning av rasen.

## Träning och motion

Flatcoated retriever behöver dagligen använda både kropp och huvud, men det finns ingen seriös universell minut- eller timkvot. Rätt nivå beror på ålder, hälsa, kondition, aktivitetens intensitet och hur hunden återhämtar sig. En bra dag innehåller en blandning av rörelse, nosarbete, apportering, samarbete och ostörd vila.

Apportering och sök ger ofta mer än att bara öka promenadlängden. Dummies, enkla markeringsövningar, närsök, spår, jaktträning eller Funktionsbeskrivning Retriever kan ge utlopp för egenskaper som rasen är avlad för. Jaktprov och praktisk jakt passar den som vill utveckla arbetet vidare, men varje ägare kan bygga vardagsuppgifter där hunden får söka, bära, lämna av och vänta på signal.

Belöningsbaserad och stegvis träning passar en snabb och samarbetsinriktad retriever. Prioritera tidigt:

- följsamhet och koppelgående innan hunden blir fullstark;
- inkallning och stopp även när något rör sig eller luktar spännande;
- lugna hälsningar med fyra tassar i marken;
- att bära och lämna föremål utan konflikt;
- stadga, passivitet och förmåga att växla ned efter aktivitet;
- frivillig hantering av tassar, öron, mun och päls.

Vattenarbete kan vara ett bra utlopp, men vattenintresse är inte samma sak som simkunnighet. Börja grunt, visa en säker väg upp, undvik strömt eller mycket kallt vatten och lämna aldrig hunden utan uppsikt. Växande hundar behöver varierad, gradvis uppbyggd belastning; upprepade tvära stopp, höga hopp och ensidig bollkastning är inte en genväg till god kondition.

## Hälsa

Tumörsjukdomar är den viktigaste rasspecifika hälsosak som en valpköpare behöver förstå. SKK och rasklubben beskriver en överrepresentation av flera tumörformer, och flatcoated retriever är dokumenterat predisponerad för bland annat histiocytärt sarkom. Det betyder inte att varje hund blir sjuk, men risken kan inte avfärdas med ett gentest, ett normalt veterinärintyg eller friska unga föräldrar.

Be om ålder och dödsorsak för föräldrar, mor- och farföräldrar, hel- och halvsyskon samt tidigare kullar. Fråga vilka diagnoser som faktiskt är veterinärbekräftade och hur uppfödaren använder information om äldre släktingar. Hos den egna hunden bör en ny eller växande knöl, ihållande hälta, oförklarlig viktnedgång eller tydlig förändring i aptit och ork bedömas av veterinär. Sådana tecken har många möjliga orsaker och ska inte självdiagnostiseras som cancer.

För svenskregistrerad avkomma kräver SKK att båda föräldrarna har officiell höftledsstatus före parning. Känd status betyder att ett resultat finns – inte automatiskt att höften är graderad A eller B. Kontrollera därför själva graden och resultaten hos nära släktingar. ED-röntgen är en viktig kontroll som rasklubben vill se hos fler hundar, men den är inte ett separat krav för att registrera valpar enligt 2026 års regler.

Ögonlysning är inte heller ett formellt SKK-krav för rasen. Flatcoated Retrieverklubbens aktuella rekommendation är att avelsdjur har ett ögonintyg som är högst två år gammalt vid parning. Klubben rekommenderar också gonioskopi när det är möjligt och att känd grad av pektinatligamentdysplasi, PLD, inte dubbleras i en kombination. Be att få se datum, diagnoser och hela resultatet – ordet ”ögontestad” räcker inte.

Renal dysplasi, RD, förekommer i få men allvarliga fall. Det finns inget validerat DNA-test för RD hos flatcoated retriever, så ett kommersiellt testresultat ska inte användas som bevis för att en hund eller kombination är fri. Här är känd diagnos hos nära släktingar och uppfödarens öppenhet mer relevant.

## Historia och ursprung

Flatcoated retriever utvecklades i Storbritannien som en apporterande fågelhund för arbete efter skott. Uppgiften var att söka efter och hämta fällt fågel- och småvilt på land och i vatten, vilket förklarar rasens kombination av nosarbete, samarbetsvilja, bärande och uthållig rörelse.

FCI erkände rasen definitivt 1954 och placerar den bland retrieverraserna med arbetsprov. Flatcoated retriever kom till Sverige på 1960-talet. Exakta berättelser om vilka hundtyper som korsades i varje steg av utvecklingen varierar mellan historiska skildringar; det säkra och praktiskt viktiga är att dagens ras fortfarande ska ha funktion som apportör, inte bara ett retrieverlikt utseende.

## Att leva med rasen

Flatcoated retriever passar bäst hos någon som vill leva med en aktiv arbetande retriever och som också tänker träna lugn. Den kan fungera för en engagerad förstagångsägare, men är inte automatiskt lätt: storlek, snabbhet och intensiva hälsningar kräver planering, och behovet av samarbete består hela livet.

Lägenhet kan fungera om det är enkelt att komma ut, om hunden får meningsfull aktivitet och om ljud, hälsningar i trapphus och vila tränas. En trädgård ersätter inte promenader eller gemensamt arbete. Ensamhet måste byggas gradvis från korta, trygga stunder; en liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars förmåga varierar. Om arbetsdagen regelbundet innebär lång frånvaro behövs en fungerande plan för sällskap och rastning redan före köpet.

Inför valpköp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de i aktivitet, hantering och vila?
- Vilken officiell HD-grad har varje förälder, och finns ED-resultat samt ledhistorik hos nära släktingar?
- När gjordes senaste ögonlysningen, vad visade hela intyget och finns gonioskopiresultat?
- Hur gamla blev nära släktingar, vad dog de av och vilka tumördiagnoser eller RD-fall är kända?
- Hur följer uppfödaren tidigare kullars hälsa, mentalitet och arbetsförmåga över tid?

Rätt hem får en arbetsvillig, social och mångsidig hund. Fel matchning uppstår ofta när det vänliga rasidealet tolkas som att hunden klarar barn, andra djur, långa ensamma dagar och ett liv utan riktiga uppgifter av sig själv.

Flatcoated retriever

The Flatcoated Retriever Society of Great Britain

The Swedish Kennel Club (Svenska Kennelklubben)

The Norwegian Kennel Club (Norsk Kennel Klub)

The Kennel Club (United Kingdom)

Flatcoated retriever är en medelstor till stor, atletisk apporterande fågelhund med slät, svart eller leverfärgad päls och ett vänligt, valpliknande sätt. De är energiska, människoorienterade och mycket lättlärda, och behöver gott om motion, positiv träning, nära familjeliv och uppmärksam skötsel av hälsan.

Korphålans är en uppfödare av rasen Flatcoated retriever med bas i Ydre i Sverige.

Korphålans

liten uppfödning i hemmiljö.
Alla mina hundar är ögonlyst och patella kollade .
Trevliga och mysiga som hänger med på allt man hittar på .

Angemin'z

Miniatyrbullterrier

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Kompakt, muskulös terrier med äggformat huvud och trekantiga ögon. Djärv, clownaktig och tillgiven, med stark vilja som kräver konsekvent, positiv träning och tidig socialisering. Lågvårdad, kort päls, men behöver daglig motion, mental stimulans och uppmärksam hälsovård.

Rapunex är en uppfödare av rasen Miniatyrbullterrier med bas i Skene i Sverige.

Rapunex

Gå gärna in på hemsidan och  kika.
www.manikas.se

Swe Manika's

Gucka Espets

Änglavaktens Fina är en uppfödare av rasen Tysk Schäferhund med bas i Svartsjö i Sverige. Kennelnamnet har en dokumenterad historik med rasen sedan 2021.

Änglavaktens Fina

Den 14 mars föddes 5 valpar. 
Det finns 1 svart hane och 1 svart tik kvar. Valparna är leveransklara den 9 maj då de är 8 veckor.
Valparna är registrerade i Svenska kennelklubben och levereras allt enligt SKKs regler.

Valparna kommer från friska och sunda föräldrar.

Annika Olausson

Mix Grande's

## Snabbfakta

Engelsk springer spaniel är en aktiv brittisk fågelhund som avlats för att söka efter vilt, stöta upp det och apportera. Den passar bäst hos någon som vill använda både hundens kropp och huvud varje dag, oavsett om det sker genom jakt, hundsport eller ett omväxlande friluftsliv.

- **Storlek:** Rasstandarden anger cirka 51 centimeters mankhöjd. Den anger ingen vikt, så ett bestämt viktintervall är ingen bra måttstock för varje individ.
- **Rastyp:** Det finns sedan länge olika avelsinriktningar, framför allt jaktinriktade och mer utställningsinriktade hundar. Uppfödarens mål och föräldrarnas egenskaper säger mer om vilka egenskaper en valp kan få än etiketten ensam.
- **Temperament:** Rasidealet är en vänlig, gladlynt och följsam hund. Enskilda hundar skiljer sig ändå åt i bland annat aktivitetsnivå, socialitet och känslighet.
- **Aktivering:** Rasen behöver regelbunden motion och mental sysselsättning, men samma antal minuter passar inte alla hundar.
- **Päls:** Tät, rak och vädertålig med behäng som behöver återkommande borstning och trimning.
- **För rätt hem:** Ett bra val för den som vill träna, samarbeta och vara ute mycket; ett sämre val om hunden ofta förväntas nöja sig med korta rastningar.

## Utseende och päls

Engelsk springer spaniel är en stark och kompakt hund med ett rörligt, elegant helhetsintryck. Rasstandarden anger cirka 51 centimeters mankhöjd för rasen, men inget officiellt viktspann. Bedöm därför inte en hund mot ett godtyckligt antal kilo. Följ i stället hullet: en tydlig midja ska synas och revbenen ska kunna kännas med lätt tryck.

Pälsen ska vara tät, rak och ge skydd mot väder utan att vara grov. Den längre pälsen på öron, ben och kropp bildar måttliga behäng. Godkända färger är leverbrunt och vitt eller svart och vitt, med eller utan tantecken.

En genomgång med borste ungefär en gång i veckan är en rimlig utgångspunkt för många hundar, men pälsmängd, årstid och aktivitet avgör det verkliga behovet. Kontrollera armhålor, ljumskar, öronbehäng och tassar extra efter skog, bad eller blött väder, eftersom skräp och tovor lätt fastnar där. Bada när hunden faktiskt behöver det. Klippning och trimning behövs återkommande, men intervallet bör följa pälsens längd och kvalitet i stället för en stel kalender.

De hängande, välbehårade öronen behöver regelbunden kontroll. Klipp vid behov den långa pälsen på öronens insida och kontrollera öronen efter bad. Dålig lukt, rodnad, sekret eller återkommande kliande är skäl att kontakta veterinär, inte att fortsätta rengöra på egen hand utan att veta orsaken.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, gladlynt och följsam hund som gärna arbetar tillsammans med sin förare. Tydlig skygghet och aggressivitet hör inte till det önskade temperamentet. Det gör engelsk springer spaniel till en attraktiv samarbetskamrat, men det är inte en garanti för hur varje hund fungerar med barn, främmande människor eller andra djur.

BPH-resultat visar också att ett rasgenomsnitt inte berättar hela sanningen. Hundar inom samma ras kan reagera olika i sociala situationer, lek och oväntade händelser. Dessutom rymmer rasen skilda avelsinriktningar som inte alltid har bedömts var för sig. Fråga därför uppfödaren hur föräldrarna och nära släktingar fungerar i vardagen, vilka egenskaper som prioriterats och om det finns resultat från BPH eller andra relevanta prov.

Rasen behöver få använda sin nyfikenhet och arbetslust i vardagen. Samtidigt ska hög aktivitet inte förväxlas med att hunden måste vara uppvarvad. Förmågan att växla mellan arbete och vila behöver tränas från början genom tydliga rutiner, lugna pauser och lagom svåra uppgifter.

## Träning och motion

Rasens ursprungliga arbetskedja – söka, stöta och apportera – förklarar mycket av träningsbehovet. Många individer tycker om att undersöka mark och vegetation, bära föremål och arbeta nära sin förare. Promenader blir därför mer givande om de ibland innehåller nosarbete, apportering, enkla sökövningar eller annan träning tillsammans.

Det går inte att ange ett visst antal motionsminuter som passar alla. En vuxen, frisk och vältränad hund kan klara betydligt mer än en valp, en äldre hund eller en individ som byggs upp efter vila. Utgå från ålder, hälsa, kondition och återhämtning. Variera lugna promenader, rörelse i naturen, mental träning och vila i stället för att försöka trötta ut hunden med hög fart varje dag.

Kontakt, inkallning och förmågan att stanna kvar trots vittring eller rörelse är särskilt värdefulla färdigheter. Börja på lätt nivå och öka störningarna stegvis. Positiva, belöningsbaserade metoder och korta pass gör det lättare att behålla trygghet och samarbetsvilja. En långlina kan ge säkerhet under träningen, men är inte ett bevis på att hunden senare kan vara lös överallt.

I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt när de inte deltar i jakt. Mellan den 1 mars och 20 augusti krävs extra tillsyn där vilda djur kan finnas. Har hunden starkt viltintresse måste ägaren kunna hindra den från att sticka efter vilt.

## Hälsa

Engelsk springer spaniel beskrivs i huvudsak som en frisk ras. När du köper valp är det ändå viktigt att skilja formella krav från rasklubbens rekommendationer. Långa listor över allt som någon gång förekommit i rasen hjälper mindre än aktuella resultat för just föräldradjuren och deras familjer.

För svenskregistrerade kullar kräver SKK att båda föräldradjuren har officiell höftledsstatus före parning. Det betyder att de ska vara undersökta och att resultatet ska finnas, inte att varje bokstav automatiskt är lika lämplig i avel. Springerklubben har mer långtgående avelsrekommendationer om HD-resultat och kombinationer. Be därför att få se föräldrarnas faktiska resultat och fråga hur kombinationen följer klubbens aktuella råd.

Rasklubben rekommenderar också att avelsdjur ögonundersöks högst ett år före parning. Gonioskopi före avelsdebut ingår i klubbens råd för att bedöma ögats kammarvinkel. Kontrollera datum, diagnoser och eventuella uppföljningsråd i intygen; nöj dig inte med beskedet att hundarna är ”testade”.

Fucosidos är en recessivt nedärvd enzymbristsjukdom som kan påverka centrala nervsystemet. En anlagsbärare blir inte själv sjuk av anlaget men kan föra det vidare. DNA-test finns, vilket gör att uppfödaren kan redovisa föräldrarnas status och undvika en kombination som kan ge sjuka valpar. Det är viktigare att förstå de verifierade resultaten än att kräva samma uppsättning tester av alla hundar.

I vardagen bör öronen kontrolleras och hullet följas regelbundet. Återkommande öronbesvär, ögonförändringar, hälta eller andra symtom ska bedömas av veterinär. Förutsätt inte att ett problem är ”typiskt för rasen” och därför ofarligt.

## Historia och ursprung

Engelsk springer spaniel kommer ur Storbritanniens äldre spanieltradition. Hundarnas uppgift var att finna och stöta upp vilt vid jakt med nät, falk eller greyhound. När jakt med skjutvapen utvecklades blev arbetet att söka framför jägaren, stöta viltet och därefter apportera.

Namnet ”springer” anknyter till sättet att få viltet att lämna sitt gömställe. The Kennel Club erkände engelsk springer spaniel som egen ras 1902. Den svenska Springerklubben bildades 1982.

Under lång tid har aveln utvecklats i olika riktningar. Jaktinriktade populationer har främst valts för arbete, medan andra har valts mer för exteriör och utställning. Det är en viktig historisk och praktisk skillnad, men inte två enkla personlighetsmallar. Det finns variation inom båda inriktningarna, och moderna hundar kan användas på flera sätt. Därför bör en köpare bedöma den aktuella uppfödarens mål, föräldradjur och släkt – inte bara en benämning.

## Att leva med rasen

Engelsk springer spaniel kan bo i lägenhet om den får tillräckligt med aktivitet, återhämtning och tillgång till natur eller andra bra träningsmiljöer. En trädgård ersätter inte promenader och gemensamt arbete. Det avgörande är vad hunden får göra under dagen, inte om hemmet är en villa eller lägenhet.

Ensamhet behöver tränas gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, och öka först när den kan koppla av. Individernas förmåga varierar, så planera inte vardagen utifrån att rasnamnet skulle garantera ett visst antal ensamtimmar.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. Att rasstandarden beskriver hunden som vänlig ersätter aldrig tillsyn. Samma försiktighet gäller andra djur. Vid introduktion till katt bör hunden hindras från att jaga, mötena hållas korta och kontrollerade och katten ha egna reträttplatser. Hur väl en viss hund fungerar med katt eller andra hundar beror på individ, tidigare erfarenheter och introduktion.

Inför ett valpköp är det särskilt värdefullt att kontrollera:

- uppfödarens avelsmål och om hundarnas arbetsnivå passar ditt liv
- båda föräldrarnas officiella HD-resultat, inte bara att de är röntgade
- datum och fullständigt resultat från ögonundersökningar samt eventuell gonioskopi
- verifierad fucosidosstatus när den är relevant för kombinationen
- hur föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen, gärna kompletterat med BPH- eller arbetsresultat
- hur valparna vänjs vid hantering, vila, olika miljöer och ett normalt familjeliv.

Den bästa matchningen är en hund vars förväntade aktivitetsnivå, arbetslust och känslighet passar ägarens faktiska vardag. För engelsk springer spaniel är den bedömningen mer värdefull än löften om att rasen alltid är enkel, barnvänlig eller likadan oavsett avelsinriktning.

Engelsk springer spaniel

Norwegian Kennel Club (Norsk Kennel Klub)

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Engelsk springer spaniel är en medelstor, atletisk jakthund med en behårad, vädertålig päls som kräver regelbunden skötsel. Den är glad, tillgiven och mycket människoorienterad och behöver 1,5–2 timmars daglig mental och fysisk aktivering. I regel en frisk, aktiv ras som passar bäst i engagerade, utomhusaktiva hem.

Reedsweeper's är en uppfödare av rasen Engelsk springer spaniel med bas i Vänge i Sverige. Verksamheten omfattar även kurser för jakthundar.

Hunduppfödare

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet