Miniatyrbullterrier

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Kompakt, muskulös terrier med äggformat huvud och trekantiga ögon. Djärv, clownaktig och tillgiven, med stark vilja som kräver konsekvent, positiv träning och tidig socialisering. Lågvårdad, kort päls, men behöver daglig motion, mental stimulans och uppmärksam hälsovård.

Patrycja Buder

Vorsteh

German Shorthaired Pointer Club of Germany (Deutsch-Kurzhaar-Verband)

Norwegian German Shorthaired Pointer Club (Norsk Vorstehhundklubb)

Svenska Vorstehklubben (Swedish Pointing Dog Club)

Vorsteh är en medelstor till stor, atletisk stående fågelhund med kort, fällande päls och iögonfallande levervita teckningar. Den är energisk, människoorienterad och intelligent, och behöver mycket daglig motion, positiv träning och nära kontakt med familjen för att hålla sig lugn och nöjd.

Martin Broberg Laigaard

## Snabbfakta

Pudel, mellan – ofta kallad mellanpudel – är den mellanstora av pudelns fyra erkända storleksvarianter. Den är en uppmärksam och träningsvillig sällskapshund med stort behov av pälsvård.

- **Storlek:** Mankhöjden ska vara över 35 och högst 45 centimeter. Rasstandarden anger ingen officiell vikt, så bedöm en vuxen hund efter kroppsbyggnad och hull i stället för ett generellt kilospann.
- **Storleksvariant:** En pudel som ännu inte är slutmätt kan byta storleksvariant efter officiell mätning. I Sverige kan slutmätning göras från 15 månaders ålder.
- **Temperament:** Rasidealet är en positiv, social och lättlärd hund, men social trygghet, aktivitetsnivå och ljudreaktioner varierar mellan individer och släktlinjer.
- **Aktivering:** Mellanpudeln behöver rörelse och mental sysselsättning varje dag. Någon fast minutkvot passar inte alla.
- **Päls:** Pälsen kan vara lockig eller snörad och släpper ofta lite löst hår, men den kräver genomtänkt kamning, bad, torkning och klippning.
- **Hälsokontroll i avel:** Föräldradjur ska ha ett giltigt officiellt resultat för prcd-PRA, genom DNA-test eller godkänd status som hereditärt fri, före parning.

## Utseende och päls

Mellanpudeln är harmoniskt byggd och kroppen är något längre än mankhöjden. Den ska ge ett vaket och aktivt intryck utan att se tung eller lågställd ut. Mankhöjden skiljer varianten från dvärg- och storpudel.

Pälsen är tät och kan vara lockig eller bilda snören. Den fortsätter att växa och behöver klippas, men hur ofta beror på pälslängd, frisyr, vardag och hur lätt den tovar sig. En kort vardagsfrisyr minskar ofta arbetet, men tar inte bort behovet av skötsel.

Kamma ända in till huden och var särskilt uppmärksam bakom öronen, under sele eller halsband, i armhålor och kring ben. Red ut små tovor innan de blir täta och kontrollera samtidigt hud, öron och klor. Vänj valpen vid att stå still och bli berörd under korta, lugna pass med belöning. Det förenklar både hemmaskötsel och besök hos hundfrisör.

Undvik ett stelt schema för bad och klippning. Utgå från om kammen går igenom hela pälsen, huden hålls torr och ren och hunden kan röra sig obehindrat. Efter bad eller simning behöver den täta pälsen torkas ordentligt. Låt en veterinär bedöma rodnad, dålig lukt eller återkommande besvär i hud eller öron i stället för att rutinmässigt plocka hår eller använda starka produkter.

Sedan den nya rasstandarden infördes 2024 registrerar SKK 16 färgvarianter, både enfärgade och flerfärgade. Det betyder inte att merle är en godkänd avelsfärg. Enligt de svenska registreringsreglerna kan avkomma efter en merlebärande förälder inte registreras, och avelsspärrar följer av en sådan kombination.

Mellanpudeln släpper ofta mycket lite hår i hemmet, eftersom lösa hårstrån kan stanna i lockarna tills pälsen kammas. Det är ändå missvisande att kalla rasen fällfri eller allergivänlig. Ingen hundras är allergenfri, och en person med allergi kan reagera olika på olika hundar. Den som är allergisk behöver därför utreda sin egen reaktion innan ett köp, inte förlita sig på rasnamnet.

## Temperament och personlighet

Mellanpudeln ska enligt rasidealet vara vänlig, social, livlig och lätt att träna. Många söker rasen just för kombinationen av samarbetsvilja och praktisk mellanstorlek. Idealet är dock inte en garanti för att varje hund är trygg med barn, främmande människor, hundar eller nya miljöer.

Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) ger bättre underlag än påståenden om att rasen alltid är enkel. I Svenska Pudelklubbens sammanställning för mellanpudel från februari 2026 hade 565 hundar startat. BPH är inget prov med godkänt eller underkänt och berättar inte allt om individen. Det visar däremot reaktioner på kontakt, lek, överraskningar, ljud och en person som närmar sig på ett ovanligt sätt.

Be uppfödaren sätta resultaten i sammanhang. Hur beter sig föräldrar och nära släktingar i vardagen? Söker de kontakt utan att bli påträngande? Kan de koppla av, hantera plötsliga ljud och återhämta sig efter något oväntat? Finns flera beskrivna släktingar, eller bygger omdömet på en enda hund? Sådana frågor säger mer än etiketter som ”smart”, ”barnvänlig” eller ”perfekt för nybörjare”.

En mellanpudel kan vara snabb på att uppmärksamma rörelse och ljud, men skällighet varierar. Titta på föräldradjurens ljudreaktioner och träna hunden på att gå från fönstret eller dörren och lägga sig på en lugn plats. Aktivitet och hjälp att varva ned ger bättre förutsättningar i ett lyhört boende.

## Träning och motion

Mellanpudeln behöver använda både kropp och huvud varje dag, men behovet kan inte sammanfattas med ett visst antal promenadminuter. Ålder, hälsa, kondition, miljö och individens förmåga att komma till ro avgör en rimlig nivå. En bra vardag innehåller promenader med möjlighet att nosa, träning i korta pass och någon uppgift där hunden får tänka eller söka.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta och gör inlärningen tydlig utan att skapa rädsla. Börja med kontakt, inkallning, följsamhet, hantering och vila på en bestämd plats. Öka svårigheten stegvis och välj det hunden uppskattar som belöning: mat, lek, kontakt eller att få fortsätta undersöka något.

Nose work, spår, apportering, tricks, lydnad, rallylydnad och agility är möjliga aktiviteter, inte krav. Variera fysisk rörelse, problemlösning och återhämtning. En valp behöver kortare och enklare pass, medan en vuxen frisk hund gradvis kan byggas upp för längre utflykter eller mer krävande sport.

Bedöm balansen i vardagen, inte bara mängden aktivitet. Om hunden kan koncentrera sig, återhämta sig och vila efteråt är belastningen ofta bättre avvägd än om den ständigt blir uppskruvad. Rastlöshet kan betyda att hunden behöver en uppgift, men också hjälp att sänka tempot. Ge därför lugn, sömn och passivitetsträning lika medvetet utrymme som nya trick.

## Hälsa

Det formella hälsokravet för mellanpudel i svensk avel gäller prcd-PRA, en ärftlig form av progressiv retinal atrofi. Före parning ska båda föräldradjuren ha officiell status genom DNA-test eller en giltig registrering som hereditärt fri. En anlagsbärare får bara paras med en hund som är testad fri eller hereditärt fri. En genetiskt sjuk hund får inte användas i avel.

Ett prcd-PRA-resultat gäller bara denna genetiska variant. Det utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonproblem. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även återkommande ögonlysning av avelsdjur. Klubben vill dessutom att fler mellanpudlar höftledsröntgas och rekommenderar att en hund med HD grad C används sparsamt och endast med en HD-fri partner. Detta är rekommendationer, inte det bindande prcd-PRA-kravet.

Be att få se daterade, officiella resultat och kontrollera hundarnas identitet, inte bara höra att en kull är ”hälsotestad”. Fråga om sjukdomar, rörelseproblem, ögonbesvär och mentalitet hos föräldrar, helsyskon, tidigare avkommor och äldre släktingar. Ett fritt test sammanfattar inte hela familjens hälsa.

Inför valpköpet kan du be uppfödaren förklara:

- vilken prcd-PRA-status båda föräldrarna har och varför kombinationen följer reglerna
- när föräldrarna senast ögonlystes och vilka höftresultat som finns
- vilka andra officiella resultat, exempelvis BPH, som finns för hundarna och deras nära släktingar
- vilka hälsoproblem som faktiskt har förekommit i familjen, även när det saknas ett DNA-test

Eftersom rasstandarden inte anger någon idealvikt bör den vuxna hundens hull bedömas med både händer och blick. Revbenen ska kunna kännas och midjan synas i relation till kroppsbyggnaden. Snabb viktförändring, hälta, synförändring eller återkommande hud- och öronbesvär är skäl att rådgöra med veterinär.

## Historia och ursprung

FCI anger Frankrike som pudelns ursprungsland. Rasnamnet *caniche* kopplas i standardens historik till det franska ordet för en andhona, och pudeln användes vid jakt på sjöfågel. Standarden beskriver också rasen som en avkomling till barbet, en äldre fransk vattenhund. Det är den dokumenterade kärnan; teorier om en exakt utvecklingsväg genom Europa bör behandlas försiktigt.

Pudeln utvecklades med tiden i fyra storlekar som delar samma grundtyp. I Sverige delades pudlarna 1932 i en stor och en liten variant. Den mindre varianten fick namnet mellanpudel 1952, innan dvärg- och senare toypudel etablerades som ytterligare storlekar. Mellanpudeln är alltså inte en korsning eller en modern blandras, utan en erkänd storleksvariant inom pudelrasen.

Vattenarvet syns fortfarande i rasens historia och kan inspirera till apportering och simning för hundar som tycker om det. Det innebär inte att varje mellanpudel automatiskt gillar vatten eller måste tränas för jakt. Dagens ras hör till sällskapshundarna, och individens intresse ska styra aktiviteten.

## Att leva med rasen

Att leva med en mellanpudel innebär en kombination av nära sällskap, daglig aktivering och ett återkommande pälsarbete som inte går att välja bort. Den kan fungera i både lägenhet och hus, men bostadens storlek avgör mindre än hundens förmåga att koppla av, hantera ljud och få sina behov mötta utanför hemmet.

I en barnfamilj behövs en vuxen som ansvarar för samspelet. Barn ska lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, och hunden behöver en egen plats där den får vara ifred. Välj individ och uppfödare efter dokumenterad trygghet, inte efter antagandet att mellanstorleken automatiskt gör hunden tålig eller barnsäker.

Ensamhet måste tränas i små steg när hunden är trygg. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden är lugn. Planera inte för att en valp eller otränad vuxen genast ska klara en hel arbetsdag ensam. Arbetstider, rastning och hjälp vid behov måste vara lösta innan hunden flyttar in.

Samma individuella syn gäller andra djur. Vid introduktion till katt bör katten ha en säker reträttplats, hunden hindras från att jaga och mötena hållas korta och kontrollerade. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän båda är avslappnade och samspelet har varit stabilt över tid. Samlevnad med andra hundar eller smådjur beror på erfarenhet, jakt- och leklust samt hur introduktionen genomförs, inte bara på ras.

Inför köp behöver du väga in tre återkommande resurser: tid för träning och sällskap, en plan för pälsvården och kostnaden för klippning eller egen utrustning. Besök vuxna släktingar om det går, be att få se hur de varvar ned och hanteras, och kontrollera de officiella hälsoresultaten. Då väljer du utifrån den verkliga hundfamiljen och din vardag, inte utifrån en idealiserad bild av mellanpudeln.

Pudel, mellan

The Poodle Club of UK

Norwegian Kennel Club (NKK)

Svenska Pudelklubben (Swedish Poodle Club)

Verein für Deutsche Spitze e.V.

Pudel, mellan är en medelstor, atletisk hund med en lockig päls som fäller lite men kräver regelbunden pälsvård. Den är mycket intelligent och lättlärd, livlig utomhus men lugn inomhus. Kärleksfull, människoorienterad och mångsidig trivs den utmärkt i familjeliv och är framstående inom många hundsporter.

World Virginia's

## Snabbfakta

Tysk schäferhund är en medelstor, kraftfull tysk bruks-, vall- och tjänstehund för en ägare som vill träna aktivt och metodiskt. Rasen är samarbetsinriktad och mångsidig, men den stora variationen inom rasen gör valet av uppfödare, föräldradjur och kull ovanligt viktigt.

- **Ursprung:** Tyskland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar
- **Mankhöjd:** hanhund 60–65 cm, tik 55–60 cm
- **Vikt:** hanhund 30–40 kg, tik 22–32 kg
- **Hårlag:** normalhårig dubbelpäls eller lång dubbelpäls, båda med underull
- **Aktivitetsnivå:** hög; rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete
- **Viktigt inför köp:** kontrollera hälsa, mentalitet, arbetsegenskaper och rörelser hos föräldrar och nära släktingar, inte bara vad uppfödaren kallar linjen eller vilka utställningsmeriter hundarna har

En tysk schäferhund kan vara en mycket kompetent familje- och träningshund när vardagen motsvarar individens arbetslust. Den är däremot sällan ett bra val för den som främst vill ha en okomplicerad sällskapshund. En förstagångsägare behöver vara beredd att gå kurs, träna regelbundet och ordna hjälp tidigt om hunden utvecklar rädsla, stress, en stark vilja att jaga sådant som rör sig eller svårigheter att koppla av.

## Utseende och päls

Tysk schäferhund ska vara kraftfull och välmusklad utan att kroppen eller rörelserna blir överdrivna. Kroppen är något längre än den är hög. Hanhundar ska enligt rasstandarden vara 60–65 cm och väga 30–40 kg; tikar ska vara 55–60 cm och väga 22–32 kg.

Rygg och kors är inte samma sak. Rasstandarden beskriver en rak rygg som fortsätter till ett lätt sluttande kors. En kraftigt välvd eller avfallande länd och ett övervinklat, kohasigt eller instabilt bakställ är inte ett rastypiskt ideal. SKK:s särskilda domaranvisningar pekar ut just överlinje och bakställ som riskområden och anger att rörelserna ska bedömas både i skritt och trav.

För en valpköpare är naturliga rörelser mer informativa än en extrem uppställningsbild. Be att få se föräldradjuren gå och trava på ett plant underlag. Bakbenen ska arbeta stabilt och parallellt bakifrån, utan att haserna faller in eller ser ostadiga ut. Titta också på vuxna släktingar; en valp visar ännu inte hur den färdiga kroppen kommer att fungera.

Rasen har två godkända hårlag. Normalhårig schäfer har tät, grov och åtliggande dubbelpäls. Den långhåriga varianten har längre, mjukare täckhår som inte ligger lika tätt. Båda ska ha underull och båda fäller. Borsta och kamma efter behov, oftare under fällningsperioder, och kontrollera särskilt längre päls bakom öron, på ben och svans. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt ett fast schema.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden eftersträvar en välbalanserad, nervfast, självsäker, uppmärksam och följsam tysk schäferhund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, arbetslust, socialitet, rädsla och förmåga att varva ner kan skilja tydligt mellan hundar och släktlinjer inom rasen.

Schäferhundar beskrivs ofta som intelligenta, lojala eller naturligt vaktande, men sådana etiketter säger för lite om vardagen. En hund med stor arbetslust kan vara fokuserad och följsam i rätt arbete men krävande utan tydliga uppgifter. Uppmärksamhet på omgivningen kan ge god kontroll tillsammans med föraren, men också skall eller starka reaktioner om hunden är osäker, stressad eller dåligt tränad. Rasen ska inte väljas med förväntningen att alla individer automatiskt är trygga vakthundar eller enkla familjehundar.

I vissa delar av rasens avel har bruksprov och tjänst vägt tyngst, i andra har utställning vägt tyngre. Etiketter som ”bruks” och ”exteriör” räcker ändå inte för att förutsäga aktivitetsnivå eller familjelämplighet. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande människor, hundar, ljud, avkoppling och nya miljöer. Be om resultat och vardagsbeskrivningar även för kullsyskon, halvsyskon och tidigare avkommor.

På Mentalbeskrivning Hund, MH, dokumenteras hundens reaktioner vid bland annat kontakt, lek, förföljande, passivitet, överraskningar, hot och skott. MH är en beskrivning, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd. Läs därför hela protokollet och jämför flera nära släktingar i stället för att nöja dig med att en hund har ”känd mental status”.

## Träning och motion

Tysk schäferhund behöver dagligen använda både kroppen och hjärnan, men det finns inget korrekt timtal som passar varje individ. Behovet påverkas av ålder, hälsa, återhämtning, träningsvana och vad aktiviteten faktiskt innehåller. En ung hund behöver andra belastningar än en färdigvuxen, vältränad hund.

En fungerande vardag kombinerar promenader och fri rörelse på säkra platser med nosarbete, problemlösning och samarbetsövningar. Spår, sök, lydnad, bruksgrenar och andra uppgifter där hunden får arbeta koncentrerat passar rasens bakgrund. Variera underlag och miljö men öka längd, svårighet och fysisk belastning stegvis. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag, utan att bygga kondition, kroppskontroll, självbehärskning och förmåga att återhämta sig.

Belöningsbaserad, individanpassad träning gör det tydligt vilket beteende som lönar sig utan att bygga samarbetet på rädsla eller obehag. Börja tidigt med inkallning, följsamhet, hantering, koppelgående, avstånd till störningar och att lämna föremål. Träna också den mindre spektakulära färdigheten att ligga lugnt medan inget händer. En schäferhund som bara får högintensiva aktiviteter kan bli skicklig på att gå upp i varv men få svårt att komma ner igen.

Valpar ska inte motioneras som vuxna hundar. Korta upptäcktsstunder, lek i eget tempo, vila och positiv miljöträning är viktigare än långa sträckor, hopp eller tvära vändningar. Öka belastningen stegvis när hunden växer. Vid hälta, stelhet, ovilja att röra sig eller förändrat rörelsemönster bör träningen anpassas och veterinär kontaktas.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, och armbågsledsdysplasi, ED, är de mest centrala dokumenterade hälsokontrollerna inför köp av en svenskregistrerad tysk schäferhund. SKK och rasklubbens avelsstrategi prioriterar båda områdena. Hudproblem och besvär från rörelseapparaten förekommer också, medan den svenska avelsstrategin samtidigt påpekar att samlad dokumentation saknas för vissa omdiskuterade rygg- och klådproblem. Långa sjukdomslistor utan uppgifter om släkten säger därför mindre inför ett valpköp än verifierade resultat och hälsan hos nära släktingar.

Enligt SKK:s registreringsregler som gäller 2026 måste föräldradjuren ha officiell HD-status före parning. Eftersom rasen har HD-index rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga index vid parningen är över 100, och hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel. För tysk schäferhund krävs även officiell ED-status; för föräldradjur födda den 1 januari 2006 eller senare ska resultatet vara ED 0. Ett genomsnittligt ED-index över 100 är en rekommendation. Regler kan ändras, så kontrollera alltid den aktuella versionen hos SKK.

Vid valpköp bör du kontrollera mer än att båda föräldrarna uppfyller minimikraven:

- jämför föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella index
- se hur stor del av tidigare kullar och nära släktingar som är röntgade
- fråga om hudbesvär, återkommande klåda, rörelseproblem och andra diagnoser i familjen
- läs MH- eller MT-resultat för föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- se vuxna hundar i naturlig skritt och trav och fråga hur de fungerar i arbete och vardag

Ett enskilt fint resultat utesluter inte risk. Resultaten i hela kullen och den nära släkten ger en bättre bild inför köpet.

## Historia och ursprung

Tysk schäferhund skapades i Tyskland som en mångsidig vall- och brukshund. Efter bildandet av den tyska schäferhundföreningen 1899 inleddes planerad avel med vallhundar från centrala och södra Tyskland. Målet var att förena funktionell kroppsbyggnad med temperament och arbetsförmåga.

Den första rasstandarden skrevs 1899 efter förslag av A. Meyer och Max von Stephanitz. Rasens arbetskapacitet gjorde att användningen snart blev bredare än vallning. Tysk schäferhund har därefter fått en framträdande roll som bruks-, tävlings- och tjänstehund inom flera områden.

Historien förklarar varför samarbetsförmåga, uthållighet, nosarbete och en funktionell kropp fortfarande är centrala. Den förklarar också varför rasen inte bör bedömas enbart efter silhuett eller färg. En sund tysk schäferhund ska kunna arbeta och röra sig effektivt; utseendet ska stödja funktionen.

## Att leva med rasen

Tysk schäferhund kan leva väl i en familj och även i lägenhet, men bara om ägaren kan erbjuda träning, återhämtning, utrymme och säker vardagskontroll. Trädgård ersätter inte aktivitet, och bostadsformen ersätter inte planering. I ett lyhört boende behöver man dessutom förebygga och träna skall och reaktioner på ljud i trapphus eller utanför fönster.

Med barn krävs en närvarande vuxen, särskilt eftersom rasen är stor och stark. Barn ska inte ansvara för promenader eller ingripa i uppjagade situationer. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn och hund ska inte lämnas ensamma tillsammans. Familjelämplighet avgörs av individens mentalitet, erfarenheter och träning, inte av rasnamnet.

Samma försiktighet gäller andra djur. En schäferhund kan leva med hund eller katt, men det går inte att lova utifrån rasen. Låt hundar mötas lugnt och helst på neutral plats. Vid introduktion till katt ska katten ha hundfria reträttvägar; använd barriär och koppel och förhindra jakt från första mötet. Gå vidare först när båda djuren är avslappnade och håll uppsikt tills samspelet är stabilt.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en trygg, ensamhetstränad vuxen hund klarar normalt några timmar snarare än en hel arbetsdag. Öka tiden i små steg och ordna hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamtid än individen hanterar lugnt.

Det bästa hemmet för en tysk schäferhund har inte en viss adress. Det har vuxna som vill träna, kan läsa hundens signaler, följer upp hälsa och ger både meningsfull aktivitet och verklig vila under hela hundens liv.

Tysk Schäferhund

Verein für Deutsche Schäferhunde (SV) e.V. (Germany)

Den Danske Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Tysk Schäferhund är en medelstor till stor, atletisk brukshund som är mycket intelligent och lättlärd. Den är lojal och naturligt beskyddande och behöver omfattande daglig mental och fysisk stimulans. Rasen har en dubbel päls och fäller mycket, och används i stor utsträckning inom polis, militär samt sök- och räddningsarbete.

Team Marlboro

## Snabbfakta

Labrador retriever är en medelstor till stor apporterande fågelhund med rötter i Newfoundland i Kanada. Rasen utvecklades framför allt i Storbritannien. Den är känd för sin samarbetsvilja och sitt intresse för att bära och hämta saker. Det är samtidigt en aktiv arbetshund, inte en automatiskt lättsam familjehund.

- **Mankhöjd:** idealet är 56–57 cm för hanar och 54–56 cm för tikar.
- **Vikt:** ungefär 25–36 kg är ett grovt riktmärke för en vuxen hund, beroende på kön, kroppsbyggnad och hull.
- **Förväntad livslängd:** ofta omkring 10–12 år.
- **Godkända färger:** svart, gul eller leverbrun. Gult kan variera från ljust gräddfärgat till rävrött.
- **Päls:** kort, tät och försedd med vattenavvisande underull.
- **Ursprunglig uppgift:** att söka upp och apportera fällt vilt efter skott.

Labradorer avlas med olika mål. Vissa uppfödare prioriterar jaktliga egenskaper, andra exteriör och sällskap, och många försöker förena flera kvaliteter. Etiketter som ”jaktlabrador” och ”utställningslabrador” säger därför inte allt om en enskild hund. Titta på föräldradjur, vuxna släktingar, arbetsmeriter och hur uppfödaren faktiskt lever med och använder sina hundar.

## Utseende och päls

En labrador ska vara starkt byggd, kompakt och rörlig utan att bli tung eller överviktig. Typiska drag är ett brett huvud, en kraftig kropp, välvinklade ben och den karakteristiska ”uttersvansen”: tjock vid roten, avsmalnande mot spetsen och täckt av kort, tät päls. Hanar har en idealhöjd på 56–57 cm och tikar 54–56 cm. Kilogrammen är mindre viktiga än att hunden har synlig midja och revben som lätt kan kännas under huden.

Pälsen består av kort, tätt täckhår och vattenavvisande underull. Den skyddar väl i kallt och vått väder men innebär också att labradoren kan fälla mycket, särskilt när underullen byts. Borsta extra under fällningsperioder och bada när hunden faktiskt behöver det. Ett fast bad- eller borstschema passar inte alla hundar.

Kontrollera hud, tassar och öron regelbundet, särskilt efter bad och simning. Torka ytterörat om det är fuktigt, men rengör bara när det behövs. Dålig lukt, brunaktigt sekret, rodnad eller återkommande huvudskakningar bör bedömas av veterinär i stället för att behandlas med rutinmässig öronrengöring.

Rasstandarden godkänner enfärgat svart, gult eller leverbrunt; en liten vit fläck på bröstet kan förekomma. ”Silver” är inte en fjärde godkänd färg utan registreras som en färg som avviker från standarden. Färgbeteckningen i sig ger däremot inte underlag för svepande påståenden om en enskild hunds hälsa.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, intelligent och samarbetsvillig hund som gärna arbetar med sin förare. Många labradorer söker social kontakt, uppskattar belöningsbaserad träning och är entusiastiska i både lek och arbete. Ingen rasbeskrivning är dock en garanti. Temperament påverkas också av arv, tidiga erfarenheter, träning, hälsa och vardagsmiljö.

Apporteringslusten märks ofta som ett behov av att bära saker i munnen. Ge hunden tillåtna föremål och lär in ett lugnt byte eller ”loss” i stället för att jaga den när den tar något. Det gör vardagen säkrare och tar vara på ett naturligt beteende. Mat kan vara en stark belöning, men även lek, sök och möjligheten att hämta ett föremål kan fungera väl.

Skillnaderna mellan avelsinriktningar är verkliga, men de är inte absoluta. Jaktavlade hundar är ofta utvalda för fart, uthållighet och koncentrerat apporteringsarbete. Hundar från mer exteriört inriktade linjer kan ha en annan kroppsbyggnad och arbetsstil. Det betyder inte att varje jaktavlad labrador är svår att koppla av eller att varje utställningsinriktad labrador är lugn. Be uppfödaren beskriva föräldradjurens energi, förmåga att varva ner, ljudnivå, socialitet och arbetslust med konkreta exempel.

En BPH- eller MH-beskrivning kan ge ytterligare information om hur en hund reagerade i standardiserade situationer. Resultatet är en beskrivning, inte ett godkänt eller underkänt temperamentstest. Läs det tillsammans med egna möten och kunskap om släkten.

## Träning och motion

En labrador behöver daglig rörelse, men också uppgifter som engagerar nosen, minnet och samarbetet med föraren. Det finns ingen universell timgräns som passar valp, vuxen jakthund, familjehund och äldre hund. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, vana och hur hunden återhämtar sig.

Promenader kan kombineras med apportering, personsök, spår, lydnad, stadga och enkla nosövningar. Korta fokuserade träningspass passar ofta bättre än att upprepa samma övning tills hunden tappar koncentrationen. Vila och förmågan att koppla av är en del av träningen, inte ett tecken på att hunden fått för lite att göra.

Prioritera tidigt en säker inkallning, följsamhet i koppel, lugn hantering, stadga och en tydlig signal för att lämna ifrån sig föremål. Träna belöningsbaserat och höj svårigheten stegvis. Om du använder mycket godis bör det räknas in i dagens matmängd.

Vattenintresse är vanligt hos rasen, men alla labradorer tycker inte om att simma och ingen hund är automatiskt vattensäker. Börja på grunt, lugnt vatten, låt hunden välja tempo och se till att den enkelt kan ta sig upp. Ha uppsikt nära strömt, kallt eller algpåverkat vatten och undvik att kasta föremål så långt att en ivrig hund pressas över sin förmåga.

## Hälsa

Den viktigaste hälsokontrollen inför ett valpköp är inte att föräldrarna bara är ”testade”, utan vilka undersökningar som gjorts, när de gjordes och vilka resultaten blev. Labradorens leder, ögon och kroppsvikt förtjänar särskild uppmärksamhet.

För att en labradorkull ska kunna registreras hos Svenska Kennelklubben måste båda föräldradjuren ha ett officiellt HD-resultat före parningen. Ett registrerat resultat är inte samma sak som att höftlederna är utan anmärkning. Svenska Labrador Retrieverklubben rekommenderar strängare urval: båda föräldrarna bör vara röntgade för HD och ED utan anmärkning samt ögonundersökta inom två år före parningen och fria från ärftlig ögonsjukdom, med vissa angivna undantag.

Be om föräldradjurens registreringsnummer och kontrollera själva resultatet, undersökningsdatumet och gärna uppgifter om syskon, tidigare avkommor och andra nära släktingar. Det ger mer information än en allmän formulering om att hundarna är hälsotestade.

DNA-test kan vara värdefulla när de används för rätt sjukdom och resultaten hos två föräldradjur bedöms tillsammans. Ett test för prcd-PRA kan exempelvis bara säga något om just den formen av näthinnesjukdom; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. För recessiva sjukdomar som EIC behöver en frisk bärare inte själv bli sjuk, men partnerns resultat måste vara känt så att sjuka valpar inte föds. En stor DNA-panel är därför inte ett bevis på god hälsa i stort.

Övervikt belastar kroppen och ska inte betraktas som ett normalt rasdrag. Känn på revbenen och titta efter en tydlig midja uppifrån och från sidan. Väg hunden regelbundet och justera portioner, tugg och träningsbelöningar efter hullet. Forskning har kopplat en variant i POMC-genen hos vissa labradorer till större matmotivation och högre kroppsvikt, men varianten finns inte hos alla och gör inte övervikt oundviklig.

## Historia och ursprung

Labrador retriever har sina tidiga rötter vid Newfoundlands kust i Kanada, där hundar av liknande typ hjälpte fiskare att hämta föremål och fångst ur vattnet. Under 1800-talet fördes sådana hundar till Storbritannien, där rasen utvecklades till en specialiserad apporterande fågelhund.

Den brittiska kennelklubben erkände labrador retriever som ras 1903. Uppgiften efter skottet formade flera av de egenskaper som fortfarande präglar rasen: intresse för att söka, bära och lämna föremål, vilja att samarbeta på avstånd och förmåga att arbeta i vatten och besvärlig terräng. I dag används labradoren inom jakt, hundsport och flera samhällsuppgifter, men dess historiska arbetsbakgrund är viktig även för den som främst söker en sällskapshund.

## Att leva med rasen

Labrador retriever kan passa i många hem när ägaren vill dela en aktiv vardag med hunden och har tid för både träning och återhämtning. Trädgård är inget krav och lägenhet kan fungera, men bostaden ersätter inte promenader, nosarbete och annan meningsfull aktivitet utomhus. Träna också på att vara tyst och lugn i trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Med barn behövs vuxen närvaro, tydliga regler och en ostörd viloplats för hunden. En ung eller uppspelt labrador är stark nog att välta ett litet barn utan att mena illa. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund de inte fysiskt kan hantera.

Många labradorer lever väl med andra hundar och katter, men det avgörs inte enbart av rasen. Introducera djuren gradvis, hindra jakt och trängning och ge katten höga eller avskilda flyktvägar. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är lugnt och förutsägbart.

Ensamhet behöver tränas stegvis. En liten valp ska inte lämnas ensam direkt; börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan slappna av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar, så utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Inför valpköpet bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vilka aktiviteter och vilken vardag är kullen avlad för?
- Hur arbetar föräldradjuren, hur fungerar de socialt och hur kopplar de av i praktiken?
- Vilka officiella resultat finns för HD, ED och ögon, och hur ser hälsan ut hos nära släktingar?
- Finns BPH, jaktprov eller andra relevanta beskrivningar och meriter, och vad visar de?
- Hur matchar uppfödaren valparnas olika egenskaper med köparnas liv?

Den bästa matchningen bygger på mer än färg, kön och en linjeetikett. Välj en uppfödare som kan beskriva hundarnas faktiska egenskaper, visa de verkliga hälsoresultaten och vara ärlig även om variationen inom kullen.

Labrador retriever

Norwegian Kennel Club

Labrador retriever är en medelstor till stor, atletisk och vänlig hund med mycket god simförmåga och en kort, tät, vattenavvisande päls i gult, svart eller brunt (chocolate). Den är intelligent och matmotiverad, lätt att träna, har behov av daglig motion och mental stimulans och används i stor utsträckning både som familjehund och som arbetande hund.

Lykkesminde

Oluf Fabricius Jensen

## Snabbfakta

- Shih tzu är en liten, renrasig sällskapshund med ursprung i Tibet och utveckling i Kina; Storbritannien ansvarar för rasstandarden.
- Rasstandarden anger högst 27 centimeters mankhöjd och 4,5–8 kilos vikt. FCI erkänner en shih tzu, inte separata ”mini”, ”imperial” eller ”teacup”-varianter.
- Typiska drag är ett vänligt men självständigt sätt, ett alert uttryck och en stadig kropp som är något längre än den är hög.
- Den långa pälsen kräver mycket skötsel. En kortare vardagsfrisyr minskar arbetet men tar inte bort behovet av borstning, bad och kontroll av ögon, öron, tassar och hud.
- Fri, tyst andning, ögon som inte är utstående och en fungerande mun är viktigare än ett extremt kort nosparti eller en överdriven päls.
- Shih tzu kan trivas i lägenhet, men behöver fortfarande daglig rörelse, mental aktivering och social kontakt.

## Utseende och päls

Shih tzu är liten men stadigt byggd, inte en späd miniatyrhund. Kroppslängden från manken till svansroten ska överstiga mankhöjden. Bröstkorgen är bred och djup, och den högt ansatta svansen bärs i en båge över ryggen. Huvudet är brett och runt. Nospartiet är kort och brett, men näsborrarna ska vara väl öppna och ögonen stora utan att vara utstående.

Rasstandarden anger en högsta mankhöjd på 27 centimeter och en vikt på 4,5–8 kilo. Typ och funktion ska väga tyngre än jakten på en så liten hund som möjligt. Benämningar som ”imperial” och ”teacup” är därför inga erkända storleksvarianter av rasen.

Pälsen består av långt, tätt täckhår och måttlig underull som inte ska vara ullig. Den får vara rak eller svagt vågig, och alla färger är tillåtna. Håret på huvudet ger det karakteristiska krysantemumliknande uttrycket, men får inte skymma hundens syn. Pälsen ska heller aldrig vara så lång eller tung att den begränsar rörelserna.

En shih tzu i full lång päls behöver en genomtänkt rutin. SKK beskriver regelbundna bad, noggrann torkning och genomkamning för att förebygga tovor. Håret vid ansiktet behöver hållas borta från ögonen, och pälsen bör gås igenom ända in till huden så att små tovor inte hinner bli stora och smärtsamma.

En kortklippt shih tzu är enklare att sköta, men inte underhållsfri. Pälsen fortsätter att växa och behöver borstas, tvättas och klippas med ett intervall som passar individens päls och vardag. Rasen bör inte beskrivas som allergivänlig: hur en människa reagerar på en hund kan inte avgöras av pälsens utseende eller mängden synligt hår i hemmet.

## Temperament och personlighet

Shih tzu ska vara vänlig, livlig, alert och självständig. Det är en sällskapshund som gärna deltar i familjens vardag, men självständigheten kan märkas när hunden inte ser någon mening med en uppgift. Det gör rasen personlig och underhållande, men inte automatiskt följsam i alla situationer.

Temperamentet varierar mellan individer och påverkas av avel, tidiga erfarenheter och vardagsträning. Rasens vänlighet är därför ingen garanti för att varje shih tzu älskar alla barn, hundar eller katter. Med barn fungerar samspelet bäst när de kan hantera hunden lugnt, låta den vila ostört och inte bära den utan hjälp. Små barn och hund bör alltid ha en vuxen nära.

Möten med andra hundar och katter bör byggas stegvis. En lugn introduktion och möjlighet att gå undan är viktigare än föreställningen att rasen alltid kommer överens med alla. Vissa individer är öppna direkt, andra behöver mer tid.

Shih tzu kan uppmärksamma ljud och besökare med skall, men hur mycket hunden låter är individuellt och går att påverka med vardagsrutiner. Belöna lugn, ge hunden ett alternativ till att rusa mot dörren och undvik att oavsiktligt förstärka varje larmskall med stor uppmärksamhet.

## Träning och motion

Shih tzu behöver daglig motion och mental aktivering, även om rasen inte är byggd för långvarigt, hårt arbete. Flera promenader med tid att nosa, korta lekstunder och små träningsuppgifter ger oftast en bättre vardag än en enda enformig sträcka. Hur långt och intensivt hunden kan röra sig måste anpassas efter ålder, kondition, väder och andningsförmåga.

Korta, tydliga träningspass passar rasens kombination av intelligens och självständighet. Belöna det beteende du vill se och träna på en sak i taget: kontakt, inkallning, hantering, koppelgång och att kunna koppla av. Rumsrenhet blir lättare med täta möjligheter att gå ut, förutsägbara rutiner och direkt belöning ute; det finns inget stöd för att alla shih tzu skulle vara ovanligt lätta eller svåra att få rumsrena.

Värme och andning ska styra aktivitetsnivån. En shih tzu som andas ansträngt eller ljudligt, tappar tempo snabbt eller har svårt att återhämta sig ska inte pressas vidare. Motionera hellre under svalare delar av dagen när det är varmt och låt veterinär bedöma återkommande andningsljud eller nedsatt ork. Snarkning och rossling bör inte avfärdas som normalt bara för att rasen är kortnosig.

Ensamhet tränas gradvis från mycket korta stunder. Öka först när hunden förblir lugn, och anpassa upplägget om den visar oro eller obehag. I Sverige ska hundar få daglig fysisk och mental aktivering och bör rastas minst var sjätte timme dagtid; valpar och äldre hundar behöver vanligen komma ut oftare.

## Hälsa

De viktigaste hälsokontrollerna för shih tzu gäller andning, ögon samt mun och tänder. Rasen kan leva länge och en stor brittisk journalstudie fann ett övergripande sjukdomsmönster som låg närmare hundar i allmänhet än flera andra kortnosiga raser. Det betyder inte att riskerna med den korta skallen kan ignoreras.

Shih tzu kan drabbas av brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom, BOAS. I en brittisk studie från 2026 av 42 shih tzu bedömdes rasen ha måttlig BOAS-risk, och knappt hälften av hundarna fick grad 0. Urvalet var litet och säger inte hur en enskild hund mår, men visar att fri andning måste kontrolleras i praktiken. Öppna näsborrar, tyst andning i vila och rörelse, normal återhämtning och sunt hull är viktiga tecken. Studien fann också ett samband mellan hull och BOAS-grad hos shih tzu.

RFG Scheme är en standardiserad funktionsbedömning av andningen. SKK beslutade 2026 att införa central registrering av RFG-resultat för shih tzu, men undersökningarna kan börja först när utbildade veterinärer och tekniska rutiner finns på plats. Fråga därför uppfödaren vilka andningsbedömningar som faktiskt är genomförda och kontrollera aktuell status hos SKK.

Ögonen ska vara stora men inte utstående. SKK:s särskilda instruktioner pekar ut alltför framträdande ögon som ett riskområde, och brittiska hälsorekommendationer anger ögonundersökning inför avel. Sök veterinär snabbt om hunden plötsligt kniper med ett öga, gnuggar det, får tydlig rodnad, grumlighet eller rikligt sekret; skador på hornhinnan är smärtsamma och behöver undersökas.

Munnen är ett annat prioriterat område eftersom SKK:s instruktioner varnar för smal underkäke och bristande tandstatus. I en brittisk studie av 11 082 shih tzu var sjukdom i tandkött och tändernas stödjevävnad den vanligast registrerade diagnosen. Samma studie lyfte även problem med analsäckar, öron och ögon. Daglig tandborstning med hundtandkräm är den mest effektiva hemvården mot plack; veterinärkontroller behövs ändå när tandsten, dålig lukt, blödande tandkött eller tuggsvårigheter uppstår.

Studien rapporterade en genomsnittlig ålder vid död på 12,7 år i den undersökta brittiska populationen. Det är ett populationsmått, inte en garanti för en individ.

## Historia och ursprung

Shih tzu har sitt ursprung i Tibet men utvecklades som ras i Kina, där hundar av typen levde i de kejserliga palatsen. FCI anger Tibet (Kina) som ursprungsland och Storbritannien som landet med ansvar för rasstandarden. Rasen hör till gruppen sällskapshundar och har aldrig haft krav på arbetsprov.

Den första dokumenterade importen till Storbritannien skedde 1931. Shih tzu visades först tillsammans med lhasa apso, men skillnader i bland annat huvud och typ ledde till att shih tzu erkändes som en egen ras 1934. Den registrerades separat av den brittiska kennelklubben 1940. Till Skandinavien kom rasen under 1930-talet.

Den verifierade historien är alltså tydlig nog utan romantiska tillägg: tibetanska rötter, utveckling i Kina och senare standardisering i Storbritannien. Dagens vänliga men självständiga sällskapshund speglar den roll som rasen länge har haft nära människor.

## Att leva med rasen

Shih tzu passar bäst för den som vill ha en liten, social sällskapshund och accepterar att päls, ögon, tänder och andning kräver löpande uppmärksamhet. Rasen kan passa både i lägenhet och hus; avgörande är inte bostadens storlek utan om hunden får rörelse, nosarbete, vila, sällskap och regelbundna möjligheter att gå ut.

Vardagen blir enklast när pälsvård, tandborstning och hantering lärs in tidigt i små steg. En hund som klipps kort behöver fortfarande bli bekväm med borste, kam, bad, fön, tasskontroll och beröring kring ansiktet. Planera även för återkommande klippning hemma eller hos hundfrisör.

Innan du väljer valp bör du träffa tiken och gärna fler vuxna släktingar i normal rörelse, inte bara när de sitter stilla. Lyssna på andningen före och efter en kort promenad, titta efter öppna näsborrar och ögon som inte är utstående, och fråga hur uppfödaren följer ögon, mun/tänder och andningsfunktion. Be att få se de undersökningsresultat som finns och kontrollera dem mot aktuell information från SKK.

Rasen passar sämre om hunden regelbundet ska vara ensam långa dagar, om daglig pälsvård känns orealistisk eller om man söker en hund för hård motion i varmt väder. För ett hem som uppskattar en nära men inte alltid foglig följeslagare kan shih tzu däremot vara ett mycket trevligt val, förutsatt att sund funktion får gå före extremt utseende.

Shih tzu

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Liten, robust sällskapshund från tibetanska och kinesiska palats, 4,5–8 kg, med lång, flödande päls och ett krysantemumliknande ansikte. Kärleksfull, glad och trygg i sig själv och passar i många olika hem. Behöver måttlig motion, krävande pälsvård och tålmodig, belöningsbaserad träning.

Henshu's

## Snabbfakta

Border collie är en brittisk vallhund för den som vill samarbeta, träna och ge hunden meningsfulla uppgifter under hela livet. Rasen är mycket lättlärd och uthållig, men just därför ofta mer krävande än en hund som främst är avlad för sällskap.

- **Hundtyp:** renrasig vallhund, erkänd av FCI i grupp 1
- **Storlek:** medelstor; idealhöjden för hanar är cirka 53 cm och tikar är vanligen något lägre
- **Vikt:** ungefär 12–20 kg, med variation mellan kön och kroppsbyggnad
- **Förväntad livslängd:** cirka 10–15 år
- **Päls:** slät eller medellång dubbelpäls i många färger
- **Typiska drag:** alert, följsam, reaktionssnabb, intelligent och starkt arbetsmotiverad
- **Passar bäst:** en engagerad ägare som uppskattar regelbunden träning och kan lära hunden både aktivitet och vila

Det viktigaste inför ett köp är inte om familjen promenerar ett visst antal timmar, utan om vardagen ger tid till återkommande träning och samarbete. En border collie behöver använda huvudet, få utlopp för sina vallningsanlag under kontrollerade former och samtidigt kunna varva ned hemma.

## Utseende och päls

Border collie är en atletisk och välbalanserad hund, byggd för smidighet och uthålligt arbete snarare än för ett enhetligt utseende. Kroppen är något längre än mankhöjden och rörelserna ska vara fria, mjuka och effektiva. Idealhöjden i rasstandarden är 53 cm för hanar och något lägre för tikar, men rasen varierar tydligt i både storlek och kroppsbyggnad.

Standarden beskriver två pälsvarianter: slät och medellång. Båda har en tät täckpäls och en mjuk, tät underull som ger skydd mot väder. Den medellånga pälsen bildar mer krage, byxor och fana på svansen, medan den släta ligger närmare kroppen. Många färger och teckningar förekommer; svart och vitt samt trefärgat är vanligt, men rasstandarden tillåter stor variation så länge vitt inte dominerar.

Pälsen är i grunden lätt att sköta. Borsta så ofta som behövs för att få bort lös underull och förebygga tovor, särskilt bakom öronen och där den längre pälsen bildar fanor. Under fällningsperioder behöver du borsta oftare. Bad görs vid behov. En hund som arbetar eller tränar ute bör också kontrolleras efteråt: se över tassar, klor, hud och päls efter sår, gräsax, fästingar och skräp.

## Temperament och personlighet

Border collie är uppmärksam, samarbetsvillig och mycket snabb på att upptäcka mönster. Den lär sig därför inte bara det ägaren avser att träna, utan också vilka ljud som föregår en promenad, hur människor brukar röra sig och vilka beteenden som ger respons. Lättlärd betyder alltså inte automatiskt lätt att leva med; otydliga rutiner och oavsiktliga belöningar kan befästa beteenden lika snabbt som genomtänkt träning.

Vallningen bygger på att hunden uppmärksammar och påverkar rörelse. I en vardag utan får kan samma känslighet riktas mot bilar, cyklar, joggare, barn eller andra djur. Stirra, smyga, skära av vägen och jaga är signaler att ta på allvar tidigt. De ska avbrytas lugnt och ersättas med ett inlärt alternativ, inte uppmuntras som en rolig egenhet.

En border collie kan fungera väl i en familj, men rasen är inte generellt ”barnvänlig” oberoende av individ och miljö. Spring, skrik och snabba lekar kan väcka vallbeteende eller stress. Barn och hund ska därför ha vuxen tillsyn, och hunden behöver en ostörd viloplats. Samlevnad med katt eller andra hundar kan också fungera, särskilt med genomtänkta introduktioner, men kan inte lovas på rasnivå. Katten ska kunna ta sig undan och hunden ska tränas att lämna den i fred.

## Träning och motion

Border collie behöver dagligen både fysisk aktivitet och uppgifter som kräver koncentration, men det går inte att ange ett visst antal timmar som passar alla individer. Ålder, hälsa, temperament, tidigare träning och arbetsuppgifter avgör belastningen. En bra vardag växlar mellan rörelse, problemlösning, samarbete och återhämtning.

Promenader i varierad miljö, fri rörelse där det är säkert, nosarbete, lydnad, spår, vallning och andra hundsporter aktiverar hunden på olika sätt. Välj aktiviteter där hunden behöver lyssna och fatta beslut, inte bara springa fort. Ändlös bollkastning eller annan uppjagad repetition är ett dåligt mått på om hundens behov är tillgodosedda; det kan höja förväntan utan att lära hunden att komma till ro.

Träna kort, tydligt och belöningsbaserat. Lägg lika stor vikt vid vardagsfärdigheter som inkallning, koppelgående, stopp på avstånd och att kunna avstå från rörelse som vid tricks eller tävlingsmoment. Belöna även lugna beteenden: att ligga på en bestämd plats, vänta medan något händer och somna efter aktivitet. En border collie som alltid erbjuds mer fart kan bli mycket vältränad utan att lära sig vila.

Valpar och unghundar behöver kontrollerade erfarenheter, inte ett vuxet träningsschema i miniatyr. Bygg trygghet i olika miljöer, låt kroppen mogna och öka fysisk belastning och svårighetsgrad stegvis. Om hunden blir mer splittrad, ljudkänslig eller fixerad trots mer aktivitet kan lösningen vara bättre balans och professionell hjälp, inte ännu hårdare motion.

## Hälsa

Border collie betraktas som jämförelsevis frisk, men rasen har dokumenterade problem som en valpköpare bör känna till. Höftledsdysplasi (HD), ögonsjukdomen CEA, andra förändringar i näthinnan, epilepsi och osteokondros i framför allt bogleden hör till de områden som lyfts av SKK och Svenska Vallhundsklubben.

När du bedömer en svenskregistrerad kull bör du börja med att kontrollera föräldrarnas officiella HD-status och ögonundersökning. Ögonresultatet ska enligt SKK:s regler finnas före parning och normalt vara högst ett år gammalt. Kontrollera de registrerade resultaten och fråga även om epilepsi, återkommande kramper, bogproblem och tidiga dödsfall hos syskon, föräldrar och andra nära släktingar. Ett normalt resultat hos två föräldradjur beskriver inte hela släktens hälsa.

Det finns DNA-test för flera ärftliga tillstånd i rasen, bland annat CEA, IGS, TNS och sensorisk neuropati. Vilka test som är relevanta beror på härstamning och aktuella rekommendationer. Be därför uppfödaren förklara vad som har testats och varför. För recessiva sjukdomar är en frisk anlagsbärare inte detsamma som en sjuk hund; det avgörande är att parningen planeras så att valpar inte kan ärva sjukdomsanlaget från båda föräldrarna. Ett DNA-test ersätter inte klinisk ögonundersökning, ledresultat eller kunskap om släkten.

En hund med border collie collapse (BCC) kan vara helt symtomfri i vila men bli desorienterad, vinglig eller falla under eller strax efter intensiv aktivitet. Hunden kan verka återställd efter 5–30 minuter, men kollaps ska alltid tas på allvar och bedömas av veterinär. BCC är inte samma sak som vanlig trötthet, värmeslag eller den dynamin-1-relaterade EIC-variant som är vanligare hos labrador. Avbryt aktivitet direkt om hundens fokus eller rörelser förändras onormalt.

## Historia och ursprung

Border collie utvecklades i gränstrakterna mellan England och Skottland som en arbetande hund för fårskötsel. Urvalet byggde länge på praktisk vallningsförmåga: hunden skulle kunna läsa djuren, arbeta på avstånd och svara på förarens signaler under krävande förhållanden. Den funktionella bakgrunden förklarar rasens blick, smygande rörelser, uthållighet och starka vilja att kontrollera rörelse.

FCI erkänner border collie som brittisk fårhund med arbetsprov. I Sverige har funktionen en ovanligt tydlig plats även i registreringen. Rasen förs i SKK:s särskilda vallhundsregister, REG V, och en svenskfödd border collie kan registreras först när båda föräldradjuren har godkänt vallhundsprov genom Svenska Vallhundsklubben eller en godkänd motsvarande merit från utlandet. Utseendet kan därför variera mer än hos många andra raser, medan arbetsförmågan fortsatt är central i den svenska avelsmodellen.

## Att leva med rasen

Att leva bra med en border collie kräver planering, men inte ständig underhållning. Målet är en hund som kan arbeta fokuserat när det behövs och vila när inget händer. Den balansen passar bäst i ett hem där någon verkligen tycker om hundträning och där ansvaret inte bygger på att barnen ska aktivera hunden.

Lägenhet är inte automatiskt uteslutet, och en stor tomt är ingen garanti för ett bra liv. Viktigare är tillgången till lämpliga träningsmiljöer, säker motion och en vardagsrutin som faktiskt går att följa. I tät miljö behöver ägaren kunna hantera trafik, cyklar, joggare, ljud och möten utan att hunden fastnar i vallning eller ständig bevakning.

Ensamhet ska tränas gradvis från mycket korta stunder och anpassas efter hundens ålder och reaktioner. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett löfte om att en hund mår bra ensam så länge. Filma gärna de första passen och backa om hunden vandrar, flåsar, skäller, förstör eller inte kommer till ro. En vardag med återkommande långa arbetsdagar utan hjälp är en dålig utgångspunkt för rasen.

Inför ett svenskt valpköp bör du minst kontrollera tre saker hos båda föräldrarna: registrerad HD-status, giltigt ögonresultat och godkänt resultat på vallhundsprov. Gå sedan vidare med frågor om nära släktingars epilepsi och ledhälsa, relevanta DNA-test, hur föräldrarna fungerar i vila och arbete samt vilket stöd uppfödaren ger efter köpet. Den bästa matchningen handlar inte om att hitta den ”smartaste” valpen, utan om att välja en valp vars temperament och arbetsnivå passar det du kan erbjuda under hela hundens liv.

Border collie

Border collie är en medelstor, atletisk vallhund känd för sitt intensiva fokus, sin höga intelligens och mycket höga energinivå. Den utvecklades för att valla får hela dagarna och utmärker sig i vallning, hundsporter och träning. Den behöver mycket motion, mental stimulans och tydlig vägledning i ett aktivt hem.

Ditte Byskov Hansen

## Snabbfakta

Irländsk varghund är en mycket stor, strävhårig vinthund från Irland. Den förenar vinthundens snabbhet och jaktlust med ett oftast vänligt sätt, men storleken påverkar nästan varje vardagsbeslut – från bil och bostad till valpens uppväxt.

- **Rastyp:** Vinthund i FCI grupp 10, ursprungligen använd för jakt på varg och annat storvilt.
- **Storlek:** Standarden anger minst 79 cm och 54 kg för hanar samt minst 71 cm och 41 kg för tikar. För hanar är 81–86 cm önskvärd genomsnittlig mankhöjd; maxhöjd och maxvikt anges inte.
- **Kropp:** Kraftfull och muskulös, men inte lika massiv som en grand danois. Den ska ha mer massa än en skotsk hjorthund utan att förlora vinthundens linjer och rörlighet.
- **Temperament:** Vanligen vänlig, tillgiven och lugn i hemmet. Jaktlusten kan vara stark och varierar mellan individer.
- **Aktivitet:** Behöver daglig rörelse, mental stimulans och möjlighet att springa ut på en säker plats. Mängden anpassas efter ålder, kondition och återhämtning.
- **Päls:** Sträv och hård på kropp, ben och huvud, med tydliga ögonbryn och skägg. Den behöver kammas men ska inte klippas som en mjuk sällskapshundspäls.
- **Att tänka på:** Rasen har kortare förväntad livslängd än många mindre hundar. Hjärthälsa, tidig testning av valpar för portosystemisk shunt och sjukdomar i nära släktingar är viktiga frågor inför ett köp.

## Utseende och päls

Irländsk varghund ska vara stor och imponerande utan att bli tung och klumpig. Den har lång kropp, djup bröstkorg, välmusklade ben och en lång, lätt böjd svans. Rörelserna ska vara fria och aktiva. Jämfört med en grand danois är den mindre massiv; jämfört med en skotsk hjorthund ska den ha mer tyngd och kraft.

Storleksangivelserna misstolkas ofta. Standarden anger minimimått för båda könen och ett önskvärt genomsnitt på 81–86 cm för hanar, men inte ett officiellt maxmått. Tikens storlek och hundens slutliga vikt kan därför inte utläsas som ett snävt intervall. Proportioner, styrka och sunda rörelser är viktigare än att eftersträva största möjliga hund.

Pälsen ska vara sträv och hård, särskilt över ögonen och under käken. Godkända färger är grå, tigrerad, röd, svart, rent vit och fawn samt de färger som förekommer hos skotsk hjorthund. Kamma och borsta efter behov, reda ut tovor och avlägsna dött, risigt hår utan att strippa bort den skyddande täckpälsen. Kontrollera även skägg, öron, tassar, klor och hud. Badbehovet avgörs av smuts, hud och vardag – inte av en fast kalender.

## Temperament och personlighet

Irländsk varghund är oftast vänlig och människoorienterad, men rasbeskrivningen är ingen garanti för varje individ. Tidig miljöträning, föräldrarnas mentalitet och hundens egna erfarenheter påverkar hur trygg och social den blir. Storleken gör att även vänliga hälsningar, lek och ett plötsligt koppelryck kräver god kontroll.

Rasen är en vinthund med bakgrund som jakthund. En hund som är lugn inomhus kan växla snabbt när den ser ett rådjur, en hare eller en katt som springer. Släpp därför bara hunden där inkallningen fungerar och miljön är säker; ett milt temperament betyder inte svag jaktlust. Ett inhägnat område är ofta bäst för löpning i full fart.

Många lever väl med andra hundar. Samlevnad med katt och mindre djur är mer individuell: en valp kan lära sig hemmets regler utan att jaktreaktionen utomhus försvinner. Introducera djuren lugnt, med flyktvägar för katten och kontroll över hunden tills samspelet är förutsägbart.

Med barn kan en stabil vuxen hund vara mjuk och tålmodig, men barn och hund ska ändå ha aktiv vuxennärvaro. Den stora kroppen kan välta ett litet barn utan avsikt. Lär barnet att låta hunden äta och vila ostört och ge hunden en egen plats där den får vara ifred.

## Träning och motion

Irländsk varghund behöver konsekvent men vänlig träning som fungerar även när hunden väger mer än sin förare. Börja tidigt med följsamhet, koppelgång, inkallning, hantering och att lugnt kunna passera människor, hundar och vilt. Korta, tydliga pass och belöningar brukar passa bättre än hårda korrigeringar eller lång, monoton repetition.

Inkallning ska byggas gradvis från enkla miljöer till svårare störningar. Använd långlina när området inte är inhägnat och jaktlusten ännu inte är säkert hanterbar. Ingen träningsmetod kan lova att en vinthund alltid avbryter en jakt, så koppel och stängsel är också säkerhetsverktyg – inte ett misslyckande i träningen.

En vuxen hund mår bra av varierade promenader, nosarbete och tillfällen att röra sig friare på säker plats. Det finns ingen evidensbaserad minutregel som passar alla. Bedöm i stället hundens steg, andning, vilja och återhämtning under och efter aktivitet. Öka belastningen gradvis och anpassa den vid värme, sjukdom eller svag kondition.

Valpar växer snabbt och ska få leka och röra sig i egen takt. Undvik långa, repetitiva sträckor, höga hopp och hård konditionsträning innan kroppen har mognat. Vardagsrörelse, lek på bra underlag, pauser och nya miljöer bygger kropp och självförtroende. Be om råd som utgår från valpens tillväxt och hull, inte från en generell minutformel baserad på ålder.

## Hälsa

Hälsan kräver ett genomtänkt val av uppfödare och uppföljning genom livet. Irländsk varghund har kortare förväntad livslängd än många mindre raser. Svenska och internationella underlag lyfter särskilt hjärtsjukdom, cancer, lunginflammation och portosystemisk shunt. Enskilda hundar kan vara friska länge, men riskerna bör inte tonas ned.

Dilaterad kardiomyopati, DCM, och rytmrubbningen förmaksflimmer förekommer i rasen. Förmaksflimmer kan finnas innan ägaren ser tydliga symtom och kan föregå utveckling av hjärtmuskelsjukdom. Ultraljud visar hjärtats struktur och pumpfunktion, medan EKG bedömer rytmen; undersökningarna svarar alltså på olika frågor och kan behöva kombineras. Fråga när båda föräldradjuren senast undersöktes, med vilka metoder och vad som är känt om hjärtan i tidigare generationer. En normal undersökning minskar osäkerheten vid den tidpunkten men garanterar inte att hunden aldrig utvecklar sjukdom.

Portosystemisk shunt, PSS, innebär att blod leds förbi levern. För rasen finns en etablerad tidig kontroll med gallsyror, vanligen när valpen är omkring sex till åtta veckor och före leverans. Be att få se kullens provresultat och fråga hur ett avvikande värde har följts upp. Det ger ett tydligare besked än en allmän försäkran om att linjen är frisk.

Osteosarkom och annan cancer samt allvarlig lunginflammation hör till rasklubbens prioriterade hälsofrågor. Ihållande hälta, smärta eller svullnad behöver veterinärbedömas. Sök också vård snabbt vid tydligt påverkat allmäntillstånd eller luftvägsbesvär; hos rasen kan en lunginflammation få ett snabbt och allvarligt förlopp.

Den djupa bröstkorgen innebär även risk för magomvridning, GDV. Upprepade försök att kräkas utan att något kommer, snabbt uppsvälld eller öm buk, kraftig oro, bleka slemhinnor, svaghet eller kollaps är akuta varningssignaler. Åk direkt till veterinär – tillståndet kan inte behandlas hemma. Diskutera individuell risk och eventuell förebyggande gastropexi med veterinär; ingreppet minskar risken att magsäcken vrider sig men förhindrar inte all uppblåsthet.

När du bedömer en kull, skilj på krav för registrering och rasklubbens hälsorekommendationer. Att ett resultat inte krävs betyder inte att frågan är oviktig. Be om daterade undersökningsresultat, valpens PSS-prov och information om livslängd och dödsorsaker hos nära släktingar.

## Historia och ursprung

Irländsk varghund har rötter i Irlands stora jakthundar, men dagens ras är resultatet av en dokumenterad rekonstruktion under 1800-talet – inte en oförändrad linje från antiken. År 391 skrev en romersk konsul om irländska hundar som hade skickats till Rom. De användes för jakt på varg och annat storvilt.

När vargen försvann från Irland minskade behovet av dessa hundar, och typen var nära att dö ut mot slutet av 1600-talet. Under senare delen av 1800-talet samlade kapten George Augustus Graham de kvarvarande hundar som ansågs höra till typen och byggde upp rasen igen. I arbetet användes bland annat skotsk hjorthund och, vid enstaka tillfällen, borzoi och grand danois. Rasen visades i en egen klass 1879 och den irländska rasklubben bildades 1885.

Den moderna historien förklarar både släktskapet med andra stora vinthundar och varför sägner om urgamla varghundar inte bör läsas som en fullständig stamtavla för dagens hundar. Den första irländska varghunden kom till Sverige 1931, och Svenska Irländsk Varghund Klubben bildades 1976.

## Att leva med rasen

Att leva med en irländsk varghund är framför allt en fråga om plats, säkerhet och framförhållning. Rasen kan bo i lägenhet om den får rätt aktivitet och bostaden fungerar praktiskt, men en mycket stor hund behöver golvyta för att vända och vila, halksäkra ytor och en lätt väg ut. Många trappor utan hiss blir särskilt besvärliga för en valp under tillväxt eller en vuxen hund som är skadad och inte går att bära.

Prova bilen med en vuxen hund i åtanke: den ska kunna ligga säkert, komma in utan farliga hopp och kunna transporteras även om den blir sjuk. Kontrollera också att grindar och staket verkligen håller för en hög, snabb hund. En mjuk bädd som avlastar kroppen, mat- och vattenskålar som står stabilt och gott om plats kring matstunden gör vardagen enklare.

Ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. En lugn ras är inte automatiskt bekväm med långa dagar ensam, och en stor orolig hund kan skada både sig själv och hemmet. Planera hundvakt eller annan hjälp innan köp om arbetsdagen regelbundet är längre än hunden klarar.

Inför valet av uppfödare är följande frågor särskilt användbara:

- Kan du träffa mamman, och hur fungerar föräldradjuren med människor, hundar och vardagliga miljöer?
- När undersöktes båda föräldrarna senast med hjärtultraljud och EKG, och vilka resultat finns i nära släkt?
- Har hela valpkullen testats för PSS före leverans, och får du en kopia av resultatet?
- Vilken livslängd och vilka dödsorsaker finns hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor?
- Hur ska du lösa säker rastning, biltransport, försäkring och hjälp om hunden inte kan gå själv?

Rätt hem behöver inte vara störst, men det måste vara praktiskt förberett. Den som uppskattar en vänlig vinthund, kan hantera jaktlusten och har råd och utrymme för en mycket stor hund får en särpräglad följeslagare. Den som vill ha säker löshet överallt, en liten bil eller en hund som klarar långa ensamma dagar bör välja en annan ras.

Irländsk varghund

Irish Wolfhound Club of Great Britain

Irish Wolfhound Club of Northern Ireland

The Irish Wolfhound Club (Germany)

Irländsk varghund är en mycket stor och högväxt vinthund med kraftig men elegant kropp och en sträv, vädertålig päls. Den är lugn, vänlig och känslig, oftast stillsam inomhus men behöver regelbunden motion och gott om utrymme. Rasens hälsa innebär vissa påtagliga risker och en relativt kort livslängd, så både genomtänkt avel och noggrann skötsel är mycket viktiga.

Pierpoint

## Snabbfakta

Beagle är en social och uthållig jakthund som följer doftspår med stor målmedvetenhet. Den behändiga storleken gör rasen lätt att ta med, men det välutvecklade luktsinnet, jaktlusten och rösten kräver mer planering än storleken först antyder.

- **Ursprung:** Storbritannien
- **Användning:** Drivande jakthund för bland annat hare, rådjur, hjort och räv
- **Storlek:** 33–40 cm i mankhöjd och vanligen 10–15 kg som vuxen
- **Temperament:** Glad, öppen, livlig och vänlig, men också självständig och envis
- **Aktivering:** Behöver röra sig varje dag och regelbundet få arbeta med nosen
- **Päls:** Kort, tät och vädertålig; lättskött men fällande
- **Passar dig som:** Vill leva aktivt med en sällskaplig hund och kan hantera inkallning, ljud och matlust

## Utseende och päls

Beagle är en kompakt och robust hund som ska se atletisk ut utan att vara grov. Kroppen är välbalanserad, benen stadiga och bröstkorgen välutvecklad för ett uthålligt arbete. De långa, lågt ansatta öronen ligger tätt mot kinderna, och den kraftiga svansen bärs högt när hunden är i rörelse.

Rasstandarden anger 33–40 cm som önskvärd mankhöjd. En vuxen beagle väger enligt svensk rasinformation vanligen 10–15 kg. Vikten säger dock mindre än hullet: en välmusklad jakthund och en stillsammare sällskapshund kan väga olika inom samma storlek.

Pälsen är kort, tät och skyddar mot väder. Trefärgat i svart, gulrött och vitt är välkänt, men standarden tillåter även flera tvåfärgade och spräckliga varianter. Svansspetsen ska vara vit.

Pälsvården är enkel. En regelbunden genomborstning fångar lösa hår, särskilt under perioder med mer fällning. Kontrollera samtidigt hud, tassar, klor och tänder. Hängöron kan öka risken för öroninflammation, men friska öron ska inte rengöras i onödan. Huvudskakningar, klåda, rodnad, smärta, illaluktande sekret eller återkommande besvär ska bedömas av veterinär.

## Temperament och personlighet

En typisk beagle är vänlig, livlig och nyfiken, med ett stabilt temperament och stor lust att delta. Rasen är framavlad för att arbeta nära både människor och andra hundar och är ofta sällskaplig i vardagen. Samtidigt är den inte avlad för att invänta instruktioner i varje steg. Under jakt ska den fatta egna beslut och hålla fast vid ett spår, vilket hemma lätt kan tolkas som envishet.

Många beaglar trivs väl med barn och andra hundar. Det är en vanlig egenskap hos rasen, inte ett löfte om hur varje individ eller möte fungerar. Barn behöver lära sig att låta hunden äta och vila i fred, och en vuxen ska alltid aktivt övervaka samspelet mellan hund och yngre barn.

Rösten hör till rasens arbete. En beagle kan skälla eller ge ett klangfullt drevskall när den följer vittring, blir upphetsad eller vill få kontakt. Hur mycket hunden låter varierar. Tillräcklig aktivitet, genomtänkt ensamhetsträning och lugna vardagsrutiner kan minska onödigt ljud, men den som behöver en helt tyst hund bör välja en annan ras.

Mat är ofta en stark drivkraft. Det gör belöningsträning enklare, men innebär också att mat på bänkar, öppna sopor och sådant hunden hittar ute snabbt kan bli ett problem.

## Träning och motion

Beagle behöver daglig fysisk aktivitet, mental träning och framför allt meningsfullt nosarbete. Ett exakt antal minuter passar inte alla: ålder, hälsa, jakt, tempo och övrig aktivering avgör belastningen. En bra vardag innehåller promenader med tid att nosa, längre turer i varierad terräng och återkommande uppgifter där hunden får söka eller följa spår.

Viltspår, personspår, nosework och enkla sökövningar använder rasens främsta styrka. Jaktintresserade kan arbeta med rasens traditionella uppgift som drivande hund. I Sverige används beaglen som ensamdrivande hund vid jakt på hare, rådjur, hjort och räv, medan viltspår också kan utveckla färdigheter för eftersök. Alla individer passar inte för alla viltslag; drevsätt, fart och skall spelar roll.

Träna med belöningar och bygg svårigheten stegvis. Korta pass, tydliga signaler och belöningar som hunden verkligen värderar ger bättre förutsättningar än hårda korrigeringar. Använd gärna en del av den dagliga fodergivan i träningen, så att hunden inte får fler kalorier än du har tänkt.

Inkallning kräver särskild omsorg. En beagle som hittar ett färskt spår kan prioritera doften framför föraren, även om inkallningen fungerar i lugn miljö. Börja utan störningar, träna vidare i långlina och öka svårigheten först när hunden lyckas. Många beaglar behöver långlina eller ett säkert inhägnat område för fri rörelse. Släpp inte hunden nära trafik eller vilt bara för att inkallningen fungerade dagen innan.

Lär också hunden att varva ner. En beagle som får både arbeta och vila blir ofta lättare att leva med än en hund som ständigt hålls i gång.

## Hälsa

Beagle räknas överlag som en frisk ras, men även ovanliga sjukdomar kan drabba enskilda hundar. Svensk rasinformation nämner bland annat sköldkörtelrubbning, diskbråck, epilepsi, steroidresponsiv meningit-arterit och höftledsdysplasi. Rasens svenska avelsstrategi, RAS, tar även upp de ärftliga sjukdomarna Musladin–Lueke syndrom, MLS, och Laforaepilepsi.

När du pratar med en uppfödare bör du be om konkreta svar:

- Vilken teststatus för MLS och Lafora har båda föräldrarna? Om en förälder är bärare ska den andra vara genetiskt fri enligt rasens avelsstrategi.
- Finns epilepsi, meningit, ryggproblem, sköldkörtelrubbning eller andra återkommande besvär i den nära släkten?
- Hur har föräldradjurens mentalitet och jaktliga funktion bedömts?
- Vilka aktuella rekommendationer och registreringsregler har uppfödaren följt inför just denna parning?

HD förekommer i låg frekvens, men Beagle har inget rasspecifikt krav på officiell HD-status i SKK:s registreringsregler för 2026. Fråga därför vad uppfödaren faktiskt har undersökt och varför, i stället för att utgå från en generell testlista. Regler och rekommendationer kan ändras mellan år.

Vikten är en viktig vardagsfråga. Mät upp maten, räkna in träningsbelöningar och följ hundens hull över tid. Anpassa fodergivan efter ålder, arbete och aktivitetsnivå, och ta hjälp av veterinär om vikten stiger eller om hunden behöver en individuell plan. Håll också mat, läkemedel och sopor utom räckhåll; en matglad beagle kan vara både snabb och uppfinningsrik.

## Historia och ursprung

Beagle utvecklades i Storbritannien som en liten drivande hund för jakt till fots, framför allt på hare. Rasnamnet finns dokumenterat sedan 1400-talet, men den typ som känns igen i dag renodlades först under 1870-talet. I den brittiska traditionen arbetade flera beaglar tillsammans i pack medan jägarna följde efter till fots.

De första kända beaglarna i Sverige visades i Göteborg 1891. Det svenska rasarbetet tog fart när Svenska Beagleklubben bildades 1953. Här anpassades användningen till nordisk jakttradition: i stället för ett pack arbetar en beagle normalt ensam med att söka, resa och driva vilt med hörbart skall.

Den historien syns tydligt i dagens hund. Näsan nära marken, uthålligheten, självständigheten och rösten är inte små egenheter vid sidan av familjehunden. De är själva grunden för rasens funktion och behöver få en rimlig plats även i ett hem där hunden inte jagar.

## Att leva med rasen

Beagle passar bäst i ett hem som uppskattar en aktiv, social och nosstyrd hund och som kan planera för säkerhet och ljud. Bostadens storlek är mindre viktig än vardagen. Lägenhet kan fungera om hunden får rätt aktivitet, kan koppla av inomhus och inte stör grannarna. I ett lyhört hus måste du vara beredd på att rasens röst kan bli ett problem.

En trädgård ersätter inte promenader eller arbete, och inhägnaden måste vara säker. Utanför inhägnat område är en välpassande sele och långlina ofta säkrare än att lita på en perfekt inkallning. Mat och sopor behöver förvaras så att hunden inte kommer åt dem.

Ensamhet ska tränas gradvis, från mycket korta stunder och med hänsyn till hundens ålder och reaktioner. Jordbruksverkets vägledning säger att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, oftare om de är valpar eller äldre. Det är en riktlinje för rastning, inte ett besked om att en viss hund klarar att vara ensam så länge. En beagle som blir orolig, ylar eller inte kommer till ro behöver kortare steg, mer sällskap och en vardag som är bättre anpassad till individen.

Katter kan fungera i samma hem, men introduktionen ska ske långsamt och under kontroll. Katten behöver hundfria platser och fria flyktvägar, och hunden får aldrig öva på att jaga katten. Var extra försiktig med kaniner, gnagare och fåglar: rasens jaktbakgrund gör att trygg samvaro inte kan tas för given.

Välj Beagle om du vill använda nosen som en del av vardagen och tycker om en självständig, uthållig hund som hörs. Välj en annan ras om du söker en tyst hund som enkelt går lös, nöjer sig med korta promenader eller regelbundet ska vara ensam under långa arbetsdagar.

Beagle

The Beagle Club

Fédération Cynologique Internationale

Société Centrale Canine (France)

Beagle är en liten, robust drivande hund med kort, fällande päls och en karakteristisk, ylande röst. Glad och nyfiken, och brukar vara vänlig mot både barn och andra hundar. Den behöver daglig motion, mental stimulans, säker inhägnad och kontroll av vikten, men pälsvården är enkel.

Tina Lykke Jørgensen

## Snabbfakta

Fransk bulldogg är en liten, kraftig och social sällskapshund från Frankrike. Den ska vara livlig och aktiv, men den korta skallen och det korta nospartiet medför risk för andningsproblem och sämre temperaturreglering. Den som överväger rasen behöver därför bedöma funktion och dokumenterad hälsa lika noggrant som temperament och utseende.

- **Rasgrupp och användning:** FCI grupp 9, sällskapshund
- **Mankhöjd:** hanar 27–35 cm, tikar 24–32 cm
- **Vikt:** hanar 9–14 kg, tikar 8–13 kg
- **Päls:** kort, slät och utan underull
- **Färger i rasstandarden:** fawn, tigrerad och skäck, med de teckningar som standarden beskriver
- **Idealtemperament:** social, livlig, lekfull och tillgiven
- **Viktig svensk hälsokontroll:** RFG-Scheme är obligatoriskt före avel inom SKK sedan den 1 januari 2025

Rasen är inget självklart val för den som söker en hund med låga vårdbehov. En fransk bulldogg ska kunna röra sig ledigt och andas fritt även under rörelse. Hörbar eller ansträngd andning är inte en charmig eller normal rasdetalj.

## Utseende och päls

Fransk bulldogg ska vara kompakt och muskulös utan att bli tung, orörlig eller överdriven. Kroppen är något längre än mankhöjden, huvudet är brett och de upprättstående så kallade fladdermusöronen är ett tydligt kännetecken. Helheten ska fungera i rörelse: öppna näsborrar, tillräcklig noslängd, fria steg och en kropp som inte hindrar hunden från att vara aktiv är viktigare än ett extremt utseende.

Rasstandarden anger olika mått för könen. Hanar ska vara 27–35 cm höga och väga 9–14 kg, medan tikar ska vara 24–32 cm och väga 8–13 kg. Siffrorna är inte en målvikt för varje individ. Lämpligt hull bedöms utifrån hundens byggnad, muskelmassa och fettlager; övervikt belastar andning, leder och rygg.

Pälsen är kort, slät, mjuk och glänsande och saknar underull. Fällningen hanteras normalt med enkel borstning efter behov. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron, tänder och hud. Ansiktsveck ska hållas rena och torra, men skötseln bör styras av hur huden faktiskt ser ut. Rodnad, lukt, vätska, klåda eller ömhet är skäl att söka rådgivning, inte att bara rengöra oftare.

Rasstandardens färger är fawn, tigrerad och skäck. Blått och merle ingår inte bland de godkända färgerna. En valp som marknadsförs med ”sällsynt färg” bör bedömas efter samma viktiga underlag som alla andra: registrering, andningsfunktion, föräldradjur och uppfödarens avelsarbete.

## Temperament och personlighet

Fransk bulldogg ska enligt rasstandarden vara social, livlig, lekfull och tillgiven. Många individer söker gärna kontakt och uppskattar att delta i familjens vardag. Rasen kan lära sig snabbt, men självständighet och envishet gör att tydliga rutiner och bra belöningar ofta fungerar bättre än upprepningar och hårda korrigeringar.

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte varje hund. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, smärta, miljö och träning påverkar hur en individ beter sig. En hund som har svårt att andas eller är obekväm i hud, rygg eller leder kan också få sämre tålamod och återhämtning. Bedöm därför temperament tillsammans med fysisk funktion.

BPH visar hur en viss hund reagerade under en standardiserad beteendebeskrivning. Det är inget godkänd-eller-underkänd-test och ingen garanti för valpens framtida personlighet. Den äldre svenska BPH-analysen omfattade bara en liten andel av de svenskfödda hundarna. För en valpköpare är det därför mer värdefullt att möta tiken och fråga hur föräldrar och nära släktingar hanterar främmande människor, hundmöten, oväntade ljud, kroppshantering, aktivitet och vila.

Rasen kan fungera för en påläst förstagångsägare som är beredd på belöningsbaserad träning, daglig aktivitet och möjliga veterinärbehov. Den passar sämre när valet främst bygger på liten storlek, ett visst utseende eller antagandet att en kortnosig hund automatiskt behöver mycket lite motion.

## Träning och motion

En fransk bulldogg behöver dagliga promenader, nosarbete, lek och vardagsträning, men det finns ingen motionsmängd i minuter som passar alla. Ålder, kondition, väder och framför allt hundens andning och återhämtning avgör vad som är lämpligt. Avkylning genom flåsning är mindre effektiv hos kortnosiga hundar, så samma aktivitet kan vara lätt en sval dag och olämplig i värme.

Planera hellre flera hanterbara aktiviteter än ett långt pass som måste fullföljas. Låt hunden nosa, gå i lugnt varierad terräng och använda huvudet genom sök och enkla problemlösningar. Bygg kondition gradvis och följ hunden under hela aktiviteten. Tempot ska sänkas eller passet avbrytas om andningen blir tydligt bullrig eller mödosam, näsborrarna dras ihop, hunden använder magen kraftigt för att andas, släpar efter eller inte återhämtar sig normalt. Uttalad andnöd, blåaktiga slemhinnor, vinglighet, kollaps eller medvetslöshet kräver omedelbar veterinärkontakt.

Under varma dagar behöver promenader flyttas till svalare tider, tempot minskas och hunden ha tillgång till skugga, vatten och en sval viloplats. Lämna aldrig hunden i en varm bil eller annat instängt utrymme. En hund som återkommande får problem vid måttlig aktivitet eller värme behöver veterinärbedömning; lösningen är inte bara att undvika all motion.

Prioritera kontakt, lugn koppelgång, inkallning, att avbryta lek, att koppla av och att acceptera kontroll av mun, öron, hudveck, tassar och klor. Träna ensamhet i mycket små steg när hunden redan är trygg hemma. Belöningsbaserade metoder gör uppgiften tydlig och underlättar nödvändig hantering.

## Hälsa

Det viktigaste hälsoproblemet att förstå hos fransk bulldogg är BOAS, brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom. Det uppstår när utrymmet i det förkortade nospartiet och svalget inte räcker till för mjukdelarna. Följden kan bli bullrig eller ansträngd andning, låg uthållighet, sömnstörningar och svårigheter att reglera kroppstemperaturen.

RFG-Scheme är en veterinärundersökning som bedömer andningsfunktionen före och efter tre minuters rask rörelse och graderar resultatet från 0 till 3. Inom SKK gäller sedan den 1 januari 2025 ett hälsoprogram på nivå 2 för fransk bulldogg: hundar som används i avel ska ha ett resultat före parning. Ett officiellt resultat kan registreras från 24 månaders ålder och får inte vara äldre än två år vid parningen. Grad 0 rekommenderas; hundar med grad 2 eller 3 ska inte användas i avel enligt SKK:s regler. En hund som har opererats i luftvägarna kan inte testas inom programmet.

Ett RFG-resultat beskriver hundens status vid undersökningen och minskar inte behovet av egna observationer. Det är ingen livslång garanti och säger inte heller allt om andra hälsorisker. Inför valpköp bör du be om föräldrarnas registrerade namn, undersökningsdatum och faktiska RFG-grad. Se helst föräldradjuren både i vila och efter normal rörelse: andningen ska vara fri, återhämtningen rimlig och näsborrarna öppna. Acceptera inte ”testad” eller ”veterinärbesiktigad” som ersättning för det registrerade resultatet.

Andra belagda riskområden är allergi och hudbesvär, problem i rygg, skelett och leder inklusive patellaluxation samt skador på de framträdande ögonen. Det betyder inte att varje hund drabbas. Fråga om återkommande hudproblem, hälta, ryggsmärta och ögonskador hos föräldrar och nära släktingar. Rasklubben rekommenderar också valpköpare att fråga om patella, hjärta och de vuxna hundarnas andning; detta ska skiljas från det formella RFG-kravet.

Kontakta veterinär vid återkommande andningsljud, tydlig motions- eller värmeintolerans, sömnproblem på grund av andningen, hud som luktar eller gör ont, återkommande hälta, ryggsmärta eller ett rött, rinnande eller smärtande öga. Tidig bedömning är bättre än att vänta på att ett problem ska bli ”typiskt för rasen”.

## Historia och ursprung

Fransk bulldogg formades som ras i Paris under slutet av 1800-talet. Den första rasklubben bildades i Paris 1880, den första hunden registrerades 1885 och den första rasstandarden fastställdes 1898. Samma år erkände den franska kennelklubben rasen.

Rasen utvecklades som sällskapshund och fick den kompakta kroppen, det breda huvudet och de upprättstående fladdermusöron som fortfarande kännetecknar standarden. Fransk bulldogg visades i Sverige första gången 1913. Den historiska typen förklarar dagens utseende, men modern avel ska inte förstärka drag så långt att andning, ögon, rygg, svans eller rörelse påverkas negativt.

## Att leva med rasen

Fransk bulldogg kan bo i lägenhet eller hus, eftersom bostadens storlek i sig inte avgör om vardagen fungerar. Det avgörande är att hunden får daglig aktivitet, kan vila ostört och har en trygg, sval miljö. I lägenhet behöver ljud i trapphus och utanför fönster tränas bort från början, och tillgången till hiss eller många trappor kan få praktisk betydelse om hunden får ont eller har svårt att andas.

Med barn gäller samma säkerhetsregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet. Barn ska inte störa hunden när den äter eller vilar, klättra på den eller fortsätta när den försöker gå undan. Ordna en skyddad viloplats och lär både barn och hund lugna umgängesformer. Liten kropp och lekfullt temperament gör inte en individ automatiskt barnsäker.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och deras erfarenheter. Gör introduktioner gradvis, med möjlighet att skilja djuren åt och utan att tvinga fram närkontakt. Socialisering kan förbättra förutsättningarna men garanterar inte att alla kombinationer fungerar. Var särskilt uppmärksam på stress, resursförsvar och om den andra hundens lek blir för fysisk för en individ med nedsatt andningskapacitet.

Ensamhet behöver tränas stegvis från mycket korta stunder. Öka först när hunden kan vara lugn, och använd gärna en kamera för att upptäcka oro eller skällande som inte märks när du kommer hem. Rasen ska inte väljas med planen att regelbundet lämnas ensam större delen av dagen.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på följande frågor:

- Kan vi välja fri andning och funktion före ett extremt utseende eller en ovanlig färg?
- Kan vi kontrollera föräldrarnas identitet, RFG-grad och undersökningsdatum i stället för att nöja oss med muntliga besked?
- Kan vi anpassa aktivitet efter värme och dagsform utan att göra hunden passiv?
- Har vi tid och ekonomi att hantera de veterinärbehov som kan följa med rasens kroppsform?

Om svaren är ja och uppfödaren kan visa öppna, kontrollerbara resultat kan fransk bulldogg vara en livlig och nära sällskapshund. Det viktigaste urvalet är inte det mest extrema huvudet eller den ovanligaste färgen, utan en hund som kan andas, röra sig, återhämta sig och leva ett aktivt vardagsliv.

Fransk bulldogg

The French Bulldog Club of England

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Svenska Kennelklubben (Sweden)

The Kennel Club (United Kingdom)

Fransk bulldogg är en liten, muskulös sällskapshund med kort päls och fladdermusliknande öron. Den är tillgiven, människoorienterad och lekfull men ändå lugn inomhus, vilket gör den väl lämpad för lägenhetsliv. Den behöver måttlig, noggrant anpassad motion, regelbunden skötsel av hud, öron och klor samt uppmärksamhet på andning och vikt.

## Snabbfakta

Staffordshire bullterrier är en brittisk, kompakt terrier med stor styrka i förhållande till sin storlek. Det är en egen erkänd ras, inte samma ras som american staffordshire terrier, bullterrier eller american bully. För rätt ägare kan den vara en nära och aktiv sällskapshund, men valet bör bygga på individens temperament, hundmöten och familjens förmåga att hantera en stark och snabb hund – inte på smeknamn eller stereotyper.

- **Ursprung:** Storbritannien, med rötter i Midlands och Staffordshire
- **Rasgrupp:** FCI grupp 3, terrier
- **Mankhöjd:** 35,5–40,5 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 12,7–17 kg för hanar och 11–15,4 kg för tikar
- **Päls:** kort, slät och tätt liggande
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill träna belöningsbaserat, kan läsa hundens signaler och har en genomtänkt plan för hundmöten, motion och återhämtning

Rasstandarden beskriver en intelligent, tillgiven, modig och pålitlig hund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Uppväxtmiljö, hälsa, erfarenheter och nedärvda egenskaper påverkar vardagen. En förstagångsägare kan lyckas väl om personen är beredd att träna vardagskontroll och förebygga svåra situationer.

## Utseende och päls

En Staffordshire bullterrier ska förena muskelkraft med balans, smidighet och fria rörelser. Bröstkorgen är bred, kroppen kompakt och huvudet kort och djupt med bred skalle. Mer vikt är inte ett tecken på bättre rastyp. Höjd och vikt ska passa ihop, och en hund som blir för tung förlorar den rörlighet som hör till rasen.

Standarden anger 35,5–40,5 cm i mankhöjd. Hanar ska väga 12,7–17 kg och tikar 11–15,4 kg. Vikten i överkant är inte ett mål i sig; hull, muskler, kön och kroppsbyggnad måste bedömas tillsammans.

Pälsen är kort, slät och tätt liggande. Ta bort lösa hår och anpassa bad efter hundens behov i stället för ett fast schema. Klåda, återkommande rodnad eller tasslickande ska inte avfärdas som ett vanligt pälsproblem.

Godkända färger är röd, fawn, vit, svart eller blå, med eller utan vitt, samt alla nyanser av brindle med eller utan vitt. Leverfärg och svart med tanteckning är enligt standarden absolut oönskade. Blått är en godkänd färg, men färg bör aldrig väga tyngre än hälsa, temperament och en genomtänkt kombination.

Rasen har ett förhållandevis kort huvud, men andningen ska vara fri och tyst. Återkommande snörvlande, tydligt andningsljud vid måttlig aktivitet eller kraftig snarkning under sömn ska inte förklaras bort som normalt för rasen. Det är funktion som avgör om huvud och luftvägar fungerar bra.

## Temperament och personlighet

Staffordshire bullterrier förväntas vara tillgiven mot människor, modig och mentalt stabil, men svenska mentalbeskrivningar visar stor variation. En hund kan vara öppen och energisk, mer avvaktande eller snabbt bli överväldigad. Vardagliga exempel från föräldrar och nära släktingar är därför mer värdefulla än påståenden om hur rasen “alltid” är.

Ett intensivt och långvarigt hälsande bevisar inte trygg socialitet; det kan också handla om hög upphetsning eller social stress. Hunden behöver kunna återfå lugnet och avstå från kontakt. Aggressivitet mot människor och extrem skygghet hör inte till rasidealet och ska tas på allvar.

Hundens inställning till människor säger inte hur den fungerar med andra hundar. Rasens historia och den variation som rasklubben beskriver gör det klokt att välja lekkamrater och att inte räkna med att en vuxen hund trivs i en okänd grupp eller hundrastgård. Alla Staffordshire bullterrier är inte hundaggressiva; faktisk lekstil, förmåga att avbryta, spänningsnivå och erfarenheter ska styra – inte könsregler eller en rasetikett.

BPH, MH och mentalindex kan ge värdefull information om föräldradjur och släktingar, men förutsäger inte hela valpens personlighet. Fråga hur hundarna reagerar på överraskningar, människor, hantering, skottljud och hundmöten, och hur snabbt de återhämtar sig.

Smeknamnet “nanny dog” är ingen säkerhetsbedömning. Även en mycket människokär hund kan bli stressad, ha ont eller reagera snabbt. Barn och hund ska därför alltid ha en närvarande vuxen som kan läsa situationen och avbryta i tid.

## Träning och motion

Staffordshire bullterrier behöver regelbunden rörelse, mental aktivitet och återhämtning, men det finns ingen bestämd motionstid som passar alla. En bra vecka kan innehålla promenader i olika miljöer, fri rörelse på säkert område, nosarbete, korta träningspass och lugna dagar. Mängden anpassas efter ålder, kondition, hälsa, temperatur, intensitet och återhämtning.

Belöningsbaserad träning passar rasens energi och vilja att samarbeta. Prioritera sådant som gör vardagen säker: följsamhet i koppel, inkallning eller långlina, att kunna passera hundar, släppa en aktivitet, hälsa lugnt, vänta, hanteras och koppla av. Målet är inte blind lydnad utan en hund som kan fatta bra beslut även när den blir ivrig.

Social träning betyder inte att hunden måste leka med alla. Några väl valda hundrelationer, tydliga pauser och kontrollerade möten ger ofta bättre förutsättningar än en stökig hundrastgård. Avsluta om kroppen blir stel, leken ensidig, intensiteten bara ökar eller någon hund försöker komma undan. Träna gärna lugn närvaro på avstånd i stället för att alltid gå fram.

Valpar ska få utforska, leka och bygga kroppskontroll utan långa, ensidiga eller tvingande motionspass. För vuxna hundar kan exempelvis nosework, lydnad, rallylydnad och anpassad agility ge både tankeuppgifter och samarbete. Belastningen ska ökas stegvis.

Vid värme eller hård aktivitet ska hundens andning och återhämtning styra. Sök veterinär om hunden får tydligt ansträngd eller ljudlig andning, blir ostadig eller har svårt att återgå till normal andning. Sådana tecken ska inte accepteras som en del av rasens utseende.

## Hälsa

Allergi och atopiska hudproblem är ett av de viktigaste aktuella hälsoområdena för Staffordshire bullterrier i Sverige. Fråga därför inte bara om en förälder har ett testresultat, utan om klåda, öronproblem, tassbesvär och andra hudproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Återkommande hudsymtom kan påverka både välfärd och vardag under lång tid.

Rasklubbens nuvarande arbete lyfter även leder och rörelser, särskilt höfter, armbågar och knän, samt ögon, tänder, bett och andning. Hornhinneskador och felplacerade ögonhår förekommer, och felställda hörntänder kan skada vävnad i munnen. Be att få se hur föräldradjuren rör sig och andas i vanlig aktivitet, inte bara när de står uppställda.

Hälsokrav och rekommendationer är inte samma sak. SKK:s registreringsregler för 2026 ställer inget särskilt krav på att föräldrar till Staffordshire bullterrier ska ha ett visst hälsotestresultat. Rasklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar däremot att båda föräldrarna har resultat för höftleder, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt känd mental status genom BPH eller MH. Som köpare bör du be om de faktiska resultaten även när de inte är ett villkor för registrering.

L2Hga och HC är två skilda recessivt nedärvda sjukdomar med DNA-test. SKK registrerar L2Hga-resultat centralt på nivå 1 i hälsoprogrammet. En anlagsbärare är inte sjuk av den aktuella recessiva varianten, men får bara paras med en hund som är testad fri. En hund som har ärvt sjukdomsvarianten från båda föräldrarna ska inte användas i avel. Kontrollera hundens identitet, provdatum och resultat för kombinationen. Ett DNA-test säger inget om allergi, leder, andning eller allmän hälsa.

Rasklubben avråder i sin nuvarande avelsstrategi från kombinationerna blå med blå och vit med vit. Det är ett råd om avelskombinationer, inte ett bevis på att varje blå eller vit hund är sjuk. Välj aldrig valp främst efter en ovanlig färg och acceptera inte sämre dokumentation för att få ett visst utseende.

## Historia och ursprung

Staffordshire bullterrier utvecklades i engelska Midlands och området kring Staffordshire ur äldre hundar av bull- och terriertyp. Bakgrunden omfattar tidens blodiga djurhetsningar och hundkamper. När hetsning mot fastbundna djur förbjöds 1835 fortsatte hundkamper olagligt, samtidigt som hundarna också levde nära sina ägare. Historien bör beskrivas öppet, men den gör inte varje modern hund aggressiv och den får inte användas för att romantisera riskfyllda beteenden.

Arbetet med en enhetlig ras tog fart under 1900-talet. Brittiska kennelklubben erkände Staffordshire bullterrier den 25 maj 1935. Det lade grunden för en skriven standard och mer organiserad avel med fokus på en stark, smidig och stabil terrier. Den första kända importen till Sverige kom 1962.

Dagens ras ska bedömas utifrån nutida funktion, hälsa och temperament. Historiken förklarar varför kraft, uthållighet och hundmöten förtjänar särskild uppmärksamhet, men den ersätter aldrig en bedömning av den enskilda hunden.

## Att leva med rasen

Staffordshire bullterrier kan bo med barn, men ingen hund är barnvakt. En vuxen ska styra kontakten, hunden ska få vara ostörd vid sömn och mat, och både barn och hund behöver kunna lämna situationen. Barn ska inte klättra på, hålla fast eller ta saker från hunden.

Samliv med en annan hund, katt eller mindre djur måste bedömas individuellt. Tidigare lugnt samliv är positiv information men ingen framtida garanti. Introducera djuren gradvis, använd fysisk avskiljning när ingen kan övervaka, ge katten höga eller separata reträttvägar och avbryt jakt, fixering eller upptrappning tidigt.

Lägenhetsboende kan fungera om hunden får sitt behov av aktivitet, rastning och återhämtning tillgodosett och om ägaren kan hantera ljud och möten i trapphus och entréer. Träna ensamhet stegvis och följ hundens beteende, gärna med kamera. Det finns ingen särskild ensamtid som passar hela rasen. En stängd bur får inte användas som vardaglig förvaring eller vanlig lösning på ensamhetsproblem i Sverige.

Inför ett köp bör du be om mer än en lista med testnamn:

- Kontrollera hundens registrerade ras och härstamning så att den inte blandas ihop med andra bull- och terrierraser.
- Be att få se resultaten för höfter, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt få den planerade kombinationen förklarad.
- Fråga om hud, öron, tassar, tänder, bett, andning och rörelser hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.
- Gå igenom BPH, MH eller mentalindex tillsammans med konkreta exempel från vardagen och hundmöten.
- Ta reda på varför uppfödaren valt just dessa två hundar och vilka svagheter kombinationen är tänkt att förbättra.

Den viktigaste frågan är inte om rasen är “snäll” eller “tuff”, utan om hundens egenskaper passar ditt hem och om du kan ge den säker träning, lagom aktivitet, vila och lämpligt sällskap.

Staffordshire bullterrier

The Staffordshire Bull Terrier Club of Great Britain

American Kennel Club (AKC) - Though not EU, it is a well-established source

Staffordshire bullterrier är en kompakt, muskulös engelsk terrier med kraftig kroppsbyggnad och kort, lättskött päls. Den är känd för sin djupa kärlek till människor, särskilt barn, och är livlig och känslig. Den behöver daglig motion, positiv träning, tåliga tuggleksaker och nära gemenskap med sin familj.

Felloak's

Terrier brasileiro

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Verein für Deutsche Spitze (German Society for German Spitz and Related Breeds)

Terrier brasileiro är en medelstor till liten, atletisk tre­färgad gårdsterrier från Brasilien, avlad för råttjakt och vakttjänst. Den är energisk, intelligent och knyter sig ofta starkt till en person, och behöver daglig motion, konsekvent positiv träning och mental stimulans. Pälsvården är enkel, men det kan vara svårt att hitta valpar utomlands.

Tenderlove N'care's

Monica Lerang

## Snabbfakta

Pharaoh Hound heter faraohund på svenska och är en livlig, medelstor hund från Malta. Bakom det eleganta utseendet finns en snabb och uppmärksam kaninjägare som använder både syn, lukt och hörsel. I Sverige lever den främst som aktiv sällskaps- och sporthund. Den förenar tillgivenhet och lekfullhet med självständighet, och jaktlusten behöver tas på allvar i vardagen.

- **Storlek:** hanar är 56–63,5 cm i mankhöjd och tikar 53–61 cm. Kroppen ska vara smidig och muskulös med något större längd än höjd.
- **Aktivitetsnivå:** hög. Rasen behöver dagliga promenader, mental stimulans och säkra möjligheter att springa och använda kroppen.
- **Pälsvård:** mycket lättskött, kort päls. Regelbunden avtorkning eller borstning och bad vid behov räcker vanligen, tillsammans med skötsel av klor, öron och tänder.
- **Förväntad livslängd:** AKC anger ungefär 12–14 år som ett allmänt riktmärke för rasen. Enskilda hundars livslängd varierar.
- **Passar bäst hos:** en aktiv ägare som uppskattar en lekfull, självständig hund och kan ordna trygg utevistelse, gemensamma aktiviteter och nära kontakt i hemmet.

Fråga uppfödaren hur de vuxna hundarna fungerar med vardagsljud, främmande människor, hundmöten och ensamma stunder. Rasen mognar förhållandevis sent, så valp- och unghundstiden behöver få ta tid. Be också att få veta hur hälsa och mentalitet följs upp i släkten och hur hundarnas jaktlust hanteras i ett vanligt familjeliv.

## Utseende och päls

Faraohunden har rena linjer, lång hals, djup bröstkorg och välutvecklad muskulatur utan ett tungt helhetsintryck. Huvudet är långsträckt och bildar en trubbig kil, med ett nosparti som är något längre än skallen. De stora, tunna öronen är mycket rörliga och bärs upprätt när hunden är uppmärksam. Ögonen är ovala och bärnstensfärgade.

Mankhöjden är 56–63,5 cm för hanar och 53–61 cm för tikar. Pälsen är rödbrun i ljusare eller djupare nyanser, och nosens färg ska harmoniera med pälsen. En vit svansspets är särskilt önskvärd enligt standarden; mindre vita tecken på bröst, tår och som en smal bläs tillåts också. Den långa svansen smalnar av mot spetsen och är böjd när hunden rör sig.

Den korta pälsen är blank och kan vara fin och tätt åtliggande eller något grövre. Skötseln kräver begränsad tid: torka eller borsta bort smuts och lösa hår och bada när det behövs. Den tunna pälsbeklädnaden innebär samtidigt att hunden kan behöva ett varmt täcke vintertid. Anpassa utevistelsen efter väder och individ och ge hunden en varm, torr plats att vila på.

Gör hantering till en lugn del av vardagen redan från valptiden. Vänj hunden vid att du tittar i öronen, känner mellan tårna och undersöker munnen. Håll klorna korta och kontrollera trampdynor och hud efter springpass. Genom att regelbundet känna igenom kroppen lär du dig vad som är normalt för just din hund och upptäcker lättare sår, ömhet eller knölar.

## Temperament och personlighet

Faraohunden ska vara vänlig, tillgiven, intelligent och lekfull. Många knyter nära band till familjen och vill gärna vara med när något händer. En vuxen hund kan vara lugn inomhus när vardagen ger tillräcklig rörelse och stimulans. Den snabba, alerta unghunden kan däremot kräva mycket vägledning innan vila och vardagsrutiner fungerar lika väl.

Mot främmande människor kan faraohunden vara avvaktande eller ganska ointresserad. SKK skiljer sådan reservation från rädsla, och det är en viktig skillnad att diskutera med uppfödaren. Fråga hur hundarna återhämtar sig efter överraskningar och hur de reagerar på starka ljud. Den svenska avelsstrategin lyfter ljudkänslighet som ett område att följa upp; en trygg introduktion till nya situationer är därför värdefull.

Jaktlusten kan märkas snabbt när något rör sig eller en doft blir intressant. Faraohunden använder flera sinnen i arbetet, så en hund som inte har sett viltet kan ändå bli engagerad av det. Bygg kontakt och goda vanor från början, men låt säker avgränsning vara en del av planeringen. En varm relation till ägaren garanterar inte att hunden avstår från att jaga.

## Träning och motion

Låt vardagen innehålla både promenader, samarbetsövningar och möjlighet att springa på en säker plats. SKK nämner lure coursing, agility och viltspår som aktiviteter som kan passa rasen. Vid lure coursing följer hunden ett konstgjort byte, vilket ger utlopp för delar av jaktbeteendet. Ta hjälp av en kunnig arrangör när hunden ska introduceras och anpassa deltagandet efter dess mognad och kondition.

Träna med tydliga signaler, belöningar och lagom svåra uppgifter. Faraohunden har lätt att lära, men kan också vara självständig och impulsiv. Korta övningar i inkallning, koppelgående, hantering och att vänta lugnt hjälper er i många situationer. Börja med små störningar och bygg vidare stegvis, så att hunden får erfarenhet av att lyckas även när omgivningen blir mer lockande.

Frihet behöver ordnas med hänsyn till jaktinstinkten. AKC varnar för att inte ens god lydnad är en säker grund för att släppa rasen i ett oinhägnat område. Kontrollera därför inhägnaden och använd koppel där det behövs. Anpassa också den fysiska belastningen till ålder och hälsa; en ung hund behöver ett annat upplägg än en vuxen som redan byggt upp kondition för snabba pass.

## Hälsa

SKK beskriver faraohunden som en överlag frisk ras, men det innebär inte att varje individ är fri från ärftliga eller andra hälsoproblem. Inför valpköp bör du be om konkreta uppgifter för föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Dokumenterade undersökningar och en öppen sjukdomshistorik ger mer information än ett allmänt besked om att rasen brukar vara frisk.

Patellaluxation, där knäskålen kan lämna sitt normala läge, förekommer enligt SKK i enstaka fall. Den svenska avelsstrategin tar också upp höftleder och uppmuntrar frivillig kontroll när det är relevant. Fråga vilka knä- och ledundersökningar som har gjorts i den aktuella familjen. Hälta eller förändrat rörelsemönster ska bedömas av veterinär, även hos en hund som gärna fortsätter springa och leka.

Den amerikanska rasklubben rekommenderar enligt AKC undersökning av knäskålar, höfter, ögon och sköldkörtel. Det är amerikanska rekommendationer och ska inte presenteras som obligatoriska svenska registreringskrav. Be att få se exakt resultat, datum och identitet för hunden som undersökts. Ett normalt resultat gäller den undersökning som gjorts och är inte ett besked om att alla tänkbara hälsoproblem har uteslutits.

Den svenska avelsstrategin från 2019 lyfter bland annat tumörsjukdomar, ögon och sköldkörtel som områden för fortsatt uppföljning. Underlaget bygger delvis på äldre ägarenkäter och kan inte användas som en säker beskrivning av dagens sjukdomsfrekvenser. Fråga om återkommande diagnoser i släkten och reagera på nya knölar, ihållande hudbesvär eller andra förändringar. Veterinärens bedömning ska styra när hunden visar symtom.

## Historia och ursprung

Faraohundens ursprung är Malta och Gozo, där den har använts till kaninjakt i stenig terräng. Namnet och likheten med hundar på forntida egyptiska avbildningar har bidragit till teorier om en mycket gammal bakgrund kring Medelhavet. Likheten visar däremot inte i sig en obruten härstamning från faraonernas hundar. I rasbeskrivningen är den maltesiska jakttraditionen den tydligaste utgångspunkten.

Enstaka hundar kom tidigt till Storbritannien, men enligt SKK etablerades rasen där under 1960-talet och spreds sedan vidare internationellt. Den första faraohunden importerades till Sverige 1971 och den första svenska kullen föddes 1974. Här har utställning, familjeliv och aktiviteter som lure coursing fått stor betydelse, samtidigt som rasens snabbhet och jaktliga egenskaper fortsatt behöver tas till vara.

## Att leva med rasen

Faraohunden passar den som vill ha en nära följeslagare med både humor, energi och egna idéer. Planera vardagen så att hunden får rörelse och uppgifter men också hjälp att varva ner. Säkra rastningsmöjligheter är en konkret fråga att lösa innan valpen kommer hem. Be uppfödaren visa hur vardagen fungerar med vuxna hundar, även under dagar utan tävling eller annan större aktivitet.

Familjens barn behöver lära känna hunden under trygga former. En vänlig rasbeskrivning ersätter inte vuxnas ansvar, och små barn ska alltid ha en vuxen närvarande tillsammans med hunden. Ordna en viloplats där hunden får vara ifred och lär barnen att respektera mat, sömn och signaler om avstånd. De vuxna ansvarar också för promenader och hantering av en snabb, stark hund.

Många faraohundar fungerar väl med andra hundar, men möten behöver fortfarande anpassas efter individerna. Med katter och andra mindre djur kräver jaktlusten särskild eftertanke. Låt djuren vänja sig under kontroll och använd avskiljning när det behövs. Att hunden känner ett djur i hemmet innebär inte att den reagerar likadant på en främmande katt eller ett annat litet djur utomhus.

Boendet behöver ge möjlighet till både lugn och säker aktivitet. Rasen kan slå larm när något händer, så fråga om vuxna släktingars vardagsskall och hur de hanterar ljud och besök. Den korta pälsen gör också varma sovplatser och anpassning till vinterväder praktiskt viktiga. En inhägnad trädgård kan vara användbar, men den ersätter inte promenader, träning och kontakt med människor.

Ensamhetsträna i små steg när hunden har blivit trygg i hemmet. Börja med korta stunder och anpassa fortsättningen efter hur hunden reagerar. Ordna sällskap eller tillsyn när frånvaron annars blir för svår att hantera. Självständighet under jakt berättar inte hur hunden upplever ensamhet hemma, och det finns ingen särskild tid som alla faraohundar automatiskt klarar.

Inför köp bör du få tydliga svar på hur jaktlusten ska hanteras, hur uppfödaren arbetar med trygg mentalitet och vilka hälsouppgifter som finns för den planerade kullen. Träffa gärna vuxna hundar och välj en uppfödare som beskriver både fördelar och utmaningar. När motion, säkerhet och social kontakt passar hushållet finns goda förutsättningar för en tillgiven och lekfull kamrat genom många gemensamma aktiviteter.

Faraohund

Elegant, medelstor hund från Malta med rödbrun päls, stora ståndöron och bärnstensfärgade ögon. Bakgrunden som kaninjägare märks i snabbheten och den starka jaktlusten. Faraohunden är vänlig, tillgiven och lekfull men också självständig. Den behöver daglig motion, mental stimulans och säkra möjligheter att springa. Pälsen är lättskött, men vintertid kan hunden behöva ett varmt täcke.

Vaskurs

Ingen

Camilla Pigato Lillehorn

Axstar

Starspeed's

## Snabbfakta

Cocker spaniel är en brittisk stötande och apporterande fågelhund som också passar som aktiv sällskapshund. Rasen brukar vara glad, social och samarbetsvillig, men jaktlust, aktivitetsnivå och förmåga att koppla av varierar mellan individer och avelsinriktningar. Det viktigaste valet är därför inte bara rasen, utan även vilken uppfödare och linje som passar din vardag.

- **Storlek:** hanar är vanligen omkring 39–41 cm i mankhöjd och tikar 38–39 cm. Vikten ligger ofta runt 13–15 kg.
- **Aktivitetsnivå:** hög. Rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, träning och tid att varva ner varje dag.
- **Pälsvård:** pälsen behöver kammas och borstas igenom ordentligt varje vecka. Trimning ungefär varannan månad är en användbar riktlinje, men behovet beror på pälsen, vardagen och hur den hålls.
- **Förväntad livslängd:** cirka 11–15 år är ett brett riktmärke, inte en garanti för den enskilda hunden.
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill göra saker tillsammans med hunden och som har tid för både träning och regelbunden pälsvård.

Det finns hundar som främst avlas för jakt och hundar som främst avlas med rasstandard och andra egenskaper i fokus. Skillnaden kan märkas i arbetssätt, kropp och päls, men typen avgör inte ensam hur en hund blir. Berätta för uppfödaren hur du lever, fråga vad föräldrarna används till och träffa gärna vuxna släktingar innan du väljer valp.

## Utseende och päls

Cocker spaniel är en kompakt, robust och välbalanserad hund med långa, lågt ansatta öron och ett vaket uttryck. Pälsen ska vara slät och silkesaktig, med längre behåring på bland annat öron, bröst, buk och ben. Rasen finns i många godkända färger, både enfärgat och i olika flerfärgade eller skimlade kombinationer.

Mankhöjden är ungefär 39–41 cm för hanar och 38–39 cm för tikar. En vuxen hund väger ofta omkring 13–15 kg. Måtten beskriver rasens normalbild, men berättar inte om en valps framtida aktivitetsnivå eller om en viss individ passar ditt hem.

Pälsvården är en verklig del av vardagen. Kamma ända ner till huden minst en gång i veckan och var särskilt noggrann där tovor lätt bildas, exempelvis bakom öronen, i armhålorna och i behåringen på ben och tassar. Regelbundna bad och noggrann torkning kan göra pälsen lättare att hålla i ordning. Många behöver hjälp av en kunnig trimmare ungefär varannan månad; en hund med riklig utställningspäls kan kräva mer arbete, medan en kortare eller mer praktiskt hållen päls kan skötas annorlunda.

Kontrollera samtidigt öron, hud, klor och tassar. Dålig lukt, rodnad, sekret, klåda eller återkommande huvudskakningar är tecken att reagera på, inte något som ska döljas med en fast rengöringsrutin. Be uppfödaren eller en erfaren trimmare visa hur pälsen runt tassar och öron hålls välskött utan att irritera huden eller hörselgången.

## Temperament och personlighet

En cocker spaniel ska vara vänlig, tillgiven, livlig och nyfiken, och många uppskattar nära samarbete med sin människa. Det gör rasen rolig att träna och lätt att engagera i gemensamma aktiviteter. Samtidigt kan den vara självständig när en doft eller rörelse blir mer intressant än föraren. Vänlighet i rasbeskrivningen är därför en önskad egenskap, inte ett löfte om att varje hund automatiskt fungerar i alla miljöer.

Skillnaden mellan jaktavlad och mer utställningsinriktad cocker är viktig men ska inte överdrivas. Jaktavlade hundar föds upp med tydligt fokus på arbete i fält. Hundar som främst avlas mot rasstandarden kan ändå ha tydliga jaktliga egenskaper och stort aktivitetsbehov. Om du vill jaga bör du välja dokumenterade arbetande linjer. Om du främst söker sällskap bör du ändå räkna med en aktiv hund och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i en vanlig vardag.

BPH-resultat kan ge mer information om hundars reaktioner på exempelvis människor, lek, överraskningar och underlag. BPH är en beskrivning av beteenden i en bestämd situation, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd, och det fångar inte alla egenskaper som behövs i jakt. Se resultatet som en del av helheten tillsammans med uppfödarens mål, föräldrarnas vardagsbeteende och eventuella jakt- eller arbetsmeriter.

## Träning och motion

Cocker spaniel behöver daglig fysisk aktivitet och mental träning, men ett fast antal minuter passar inte alla hundar. Ålder, hälsa, avelsinriktning, intensitet och möjlighet till återhämtning påverkar behovet. En bra vardag innehåller promenader i varierad miljö, nos- och sökarbete, apportering eller annan samarbetsövning samt träning i att vila när inget händer.

Rasens bakgrund gör aktiviteter där hunden får söka, hitta och samarbeta särskilt naturliga. Viltspår, spanielarbete, apportering, nosework, lydnad och agility är exempel, men vardagsövningar fungerar också: leta föremål, följa ett kort spår eller bära in en leksak på signal. En jaktavlad cocker kan behöva mer målmedvetet arbete än en vanlig promenad ger. Mycket fart utan planerad återhämtning skapar däremot inte automatiskt en lugn hund.

Börja tidigt med inkallning, följsamhet och impulskontroll. Träna först där störningen är liten och höj svårigheten stegvis; säkra hunden med lina där jaktintresset kan ta över. Belöningsbaserad, tydlig och kort träning brukar passa en snabb och engagerad cocker bättre än hårda korrigeringar eller långa repetitiva pass. Lägg också tid på hantering av öron, tassar och päls, så att den återkommande skötseln blir trygg för både hund och människa.

## Hälsa

En cocker spaniel kan leva ett långt och aktivt liv, men hälsa ska bedömas genom verifierbara resultat – inte genom att en uppfödare bara säger att linjen är frisk. För svenskregistrerade valpar måste föräldrarna ha känd HD-status för att kullen ska kunna registreras i SKK. Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera deras resultat i SKK Avelsdata eller Hunddata.

Cocker Spanielklubbens nuvarande regler för valphänvisning ger valpköparen en konkret svensk checklista, men reglerna är frivilliga. Där ska resultaten vara kända före parning. Föräldrarna ska ha HD-resultat A, B eller C; om en hund har C rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga HD-index vid parningen är över 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parningen, och minst en av föräldrarna ska vara DNA-testad fri eller hereditärt fri från familjär nefropati, FN. Det här är rasklubbens villkor för hänvisning, inte en garanti för att valpen aldrig blir sjuk.

Fråga inte bara om ”alla tester är gjorda”. Be att få se exakt resultat, datum och identitet för båda föräldrarna. FN och renal dysplasi, RD, är olika njursjukdomar; ett DNA-resultat för FN utesluter därför inte alla njurproblem. Ett DNA-test för prcd-PRA visar status för en särskild ärftlig variant, medan en ögonundersökning kan upptäcka kliniska förändringar och andra ögondiagnoser. Testerna kompletterar varandra men svarar inte på samma fråga.

Långa öron och riklig behåring gör öronkontroll till en praktisk rutin. Håll öronen torra efter bad och simning och sök veterinär vid smärta, lukt, rodnad, sekret eller återkommande klåda. Undvik att behandla en hund på egen hand enbart för att rasen ofta förknippas med öronbesvär.

## Historia och ursprung

Cocker spaniel kommer från Storbritannien och utvecklades för att stöta och apportera fågel i nära samarbete med jägaren. Rasen erkändes som skild från field spaniel och springer spaniel kort efter att den engelska kennelklubben bildades 1873. Det äldre namnet ”cocking spaniel” knyts till arbetet med morkulla, som heter *woodcock* på engelska.

Med tiden har olika avelsinriktningar blivit tydligare. Jaktavlade hundar har selekterats för egenskaper som sök, fart, arbetsvilja och följsamhet i fält, medan annan avel i högre grad utgår från rasstandarden. Båda tillhör samma ras, men skillnaden förklarar varför två cocker spaniels kan kräva ganska olika vardag. Den engelska cocker spanieln ska inte heller blandas ihop med amerikansk cocker spaniel, som är en egen ras.

## Att leva med rasen

Cocker spaniel kan fungera i både barnfamilj, lägenhet och hem med andra djur, men inget av detta följer automatiskt av rasnamnet. Det avgörande är individens egenskaper, tidig träning, vardagens rutiner och hur de vuxna tar ansvar.

Med små barn ska en vuxen alltid vara med. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, drar sig undan eller visar att den vill vara ifred. Hunden behöver en trygg viloplats som barnen respekterar. Träffa föräldradjuren om möjligt och fråga uppfödaren hur de fungerar med hantering, ljud, besökare och barn i stället för att nöja dig med etiketten ”familjehund”.

Rasen kan ofta leva med andra hundar, men en katt eller ett mindre djur kan utlösa jaktintresse. Vid en introduktion ska djuren först kunna vänja sig vid varandras doft och sedan mötas under kontroll, med avstånd, barriär eller koppel. Katten behöver alltid en säker flyktväg, och hunden får inte öva på att jaga. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

En lägenhet är inte i sig ett problem om hunden får tillräcklig aktivitet utomhus och kan koppla av inne. I ett lyhört hus behöver du dessutom förebygga vakt- och förväntansskall genom lugna rutiner och träning vid ljud i trapphuset. En trädgård ersätter inte promenader, nosarbete eller gemensam träning.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam från början; starta med mycket korta stunder när den är trygg och öka bara om den förblir lugn. Det finns ingen särskild tidsgräns som alla cocker spaniels klarar. Planera hundvakt eller annan lösning om vardagen regelbundet kräver mer ensamhet än just din hund hanterar väl.

Inför köp bör du därför kontrollera tre saker: vad uppfödaren faktiskt prioriterar i aveln, hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar och vilka registrerade hälsoresultat som finns. När linje, aktivitetsbehov och pälsvård passar hushållet får du bäst förutsättningar för det rasen är avlad för – en glad hund som vill arbeta nära sin människa.

Cocker spaniel

Svenska Spaniel och Retrieverklubben - SSRK (Sweden)

Dansk Spaniel Klub (Denmark)

American Kennel Club (Provides UK information)

Fédération Cynologique Internationale (FCI), Belgium

Glad, medelstor fågelhund med kraftig kropp, mjukt uttryck och långa, silkeslena öron. Avlad för jakt på morkulla trivs den med att nosa, spåra och vara med i familjens alla aktiviteter. Känslig och människoorienterad, den behöver daglig motion, mental stimulans och regelbunden pälsvård för att hålla sig frisk och nöjd.

Paisley's

## Snabbfakta

Dvärgpudel är en liten, aktiv storleksvariant av pudel med stor träningslust och ett tydligt pälsvårdsbehov. Det är en sällskapshund som brukar uppskatta att lära sig saker och delta i vardagen, men den passar bäst när ägaren också vill lägga tid på aktivitet, lugnträning och regelbunden pälsvård.

- **Ras och grupp:** en av pudelns fyra storleksvarianter, placerad i grupp 9 för sällskapshundar
- **Officiellt hemland:** Frankrike
- **Mankhöjd:** över 28 till och med 35 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt; sunt hull är viktigare än ett generellt kilogramtal
- **Päls:** riklig ullpäls eller snörpäls som behöver skötas och klippas
- **Aktivitetsnivå:** daglig fysisk rörelse och mental aktivering behövs, men mängden ska anpassas till individ, ålder och hälsa
- **Svenskt hälsoprogram:** föräldradjur måste ha ett registrerat prcd-PRA-resultat eller vara registrerade som ärftligt fria före parning

Dvärgpudel ligger mellan toy- och mellanpudel i storlek. I Sverige kan den slutliga storleksvarianten fastställas genom officiell mätning först när hunden är minst 15 månader. En ung hund nära en storleksgräns kan därför vara registrerad utifrån föräldrarnas storlek innan den har mätts in slutligt.

## Utseende och päls

Dvärgpudeln ska se ut som en mindre, välproportionerlig pudel utan dvärglika drag. Kroppen ska enligt standarden vara något längre än mankhöjden, inte helt kvadratisk, och helheten ska vara harmonisk med lätta, fria rörelser. Hunden ska ge ett elegant intryck utan att vara överdrivet tunn eller klen.

Pälsen förekommer i två strukturer. Ullpälsen är fin, tät, krusig och spänstig med jämna lockar. Snörpälsen är också fin och tät men formas till karakteristiska snören. De flesta familjehundar hålls i en kortare klippning, men kort päls betyder inte att skötseln försvinner.

Pälslängd, frisyr, väder och individ avgör hur ofta hunden behöver borstas, badas och klippas. Kontrollera särskilt där pälsen lätt tovar, exempelvis bakom öronen, i armhålorna, på benen och under sele eller halsband. Kammen ska kunna nå ned genom pälsen utan att fastna. Om tovor återkommer trots skötsel är en kortare frisyr eller hjälp av hundfrisör ett bättre val än ett fast tidsschema som inte fungerar för hunden.

Vänj valpen stegvis vid att stå på ett halkfritt underlag, bli kammad, få tassar och ansikte hanterade och höra en klippmaskin eller hårfön. Belöna lugn och gör momenten begripliga. Det ger bättre förutsättningar för säker pälsvård under resten av livet.

Sedan den 1 augusti 2024 omfattar pudelstandarden och de svenska registreringsreglerna 16 färgvarianter. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns godkända flerfärgade varianter, bland annat vitt kombinerat med annan färg, svart eller brunt med tanteckning, trefärgat och brindle. Merle ingår inte bland standardfärgerna, och i Sverige registreras inte avkomma efter en pudelförälder som bär anlag för merle.

Pudel fäller inte på samma sätt som många andra hundar, och lösa hår kan stanna kvar i den krusiga pälsen tills de borstas ur. Det gör inte dvärgpudeln allergifri. Hundallergen kommer framför allt från hud och saliv, och reaktionen kan skilja mer mellan individer än mellan raser. Den som har hundallergi bör därför inte välja ras enbart utifrån pälstyp.

## Temperament och personlighet

Dvärgpudeln ska vara alert, aktiv, följsam och lätt att lära. En välfungerande individ är ofta snabb att uppfatta mönster och uppskattar samarbete, men rasbeskrivningen är ett ideal och ingen garanti för hur varje hund reagerar på ljud, främmande människor, hundmöten eller nya miljöer.

Svenska Pudelklubbens avelsstrategi redovisar BPH-resultat för 630 mindre pudlar. Gruppen omfattar mellan-, dvärg- och toypudel och består till största del av mellanpudlar. Resultaten beskriver bland annat ganska energiska hundar, ofta med positiv attityd och få hot- eller aggressionsreaktioner i de aktuella testsituationerna. Samma underlag betonar både variationen inom rasen och att antalet beskrivna hundar är litet i förhållande till populationen. Resultaten kan alltså säga något om gruppen men förutsäger inte hur en enskild dvärgpudel blir.

Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. Be om konkreta exempel på återhämtning efter överraskningar, hantering, besökare, ljud, hundmöten och förmåga att koppla av. Sådana svar säger mer om matchningen än allmänna ord som social, smart eller lättsam.

## Träning och motion

Dvärgpudeln behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men inget enda minutantal passar alla individer. En bra vardag kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, lek eller fysisk aktivitet samt uppgifter som hunden kan förstå och lösa. Belastningen behöver ändras med ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden återhämtar sig.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta. Var tydlig med vilket beteende som lönar sig, höj svårigheten i små steg och träna samma färdighet i flera miljöer. Inkallning, följsamhet, lugn hantering, att kunna vänta och att kunna passera människor och hundar är viktigare i vardagen än många trick.

Variation är ofta mer värdefull än att bara förlänga promenaden. Nosarbete, sökövningar, apportering, balans- och kroppskontroll, rallylydnad eller andra färdigheter kan ge meningsfull aktivering. Samtidigt behöver hunden kunna vila utan att bli underhållen hela tiden. Om den har svårt att komma till ro bör man se över hela dygnet: sömn, miljö, förutsägbarhet, motion och träningsnivå. Mer aktivitet är inte alltid rätt svar.

Valpar ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Prioritera korta upptäcktsstunder, trygg miljöträning, lek på lämpligt underlag och mycket återhämtning. För en vuxen hund är rätt nivå den som ger god kondition och en fungerande vardag utan återkommande stelhet, hälta, stress eller långvarig utmattning.

## Hälsa

Det viktigaste rasspecifika hälsokravet att kontrollera vid valpköp är föräldrarnas resultat för prcd-PRA. För toy-, dvärg- och mellanpudel kräver de svenska registreringsreglerna att båda föräldradjuren före parning har ett officiellt DNA-resultat eller är registrerade som ärftligt fria.

Prcd-PRA är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi som bryter ned näthinnans synceller. Mörkerseendet påverkas först och en drabbad hund kan med tiden bli blind. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare är inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra. En bärare får bara användas tillsammans med en hund som är DNA-testad fri eller ärftligt fri, och en affekterad hund får inte användas i avel.

Ett fritt prcd-PRA-resultat är inte en allmän garanti för friska ögon. Testet gäller bara prcd-varianten och utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även ögonlysning av avelsdjur och uppmuntrar DNA-test för PRA-varianten rcd4.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt normala läge, är en annan relevant avelsfråga för mindre pudlar. Svenska Pudelklubben rekommenderar officiell patellaundersökning för dvärgpudel, men detta är inte samma bindande registreringskrav som prcd-PRA. Klubben rekommenderar att hund med patellagrad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har resultat 0/0.

Be uppfödaren visa registrerade resultat i stället för att nöja dig med att föräldrarna är ”testade”. Kontrollera prcd-PRA-status, fråga efter officiellt patella- och ögonlysningsresultat samt efter kända problem hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. DNA-test, veterinärundersökningar och en öppen familjehistorik kompletterar varandra; inget enskilt prov kan lova att en valp aldrig blir sjuk.

## Historia och ursprung

Pudel är en gammal europeisk hundtyp som finns avbildad på målningar från 1400-talet, medan Frankrike är rasens officiella hemland. Rasens namn och tidiga användning är nära förknippade med vatten: pudel användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel, och det var framför allt de större hundarna som arbetade som vattenapportörer.

De mindre pudlarna utvecklades främst för sällskap. Under 1800-talet började en dvärgvariant formas från små exemplar av de större varianterna. I Sverige delades de mindre pudlarna i början av 1930-talet upp i liten pudel och dvärgpudel; den förstnämnda storleken fick senare namnet mellanpudel. Dagens dvärgpudel delar därför rasens arbetsbakgrund och lättlärdhet, men ska inte beskrivas som om varje individ automatiskt är en vatten- eller apporteringshund.

De fyra moderna storleksvarianterna har samma grundläggande rastyp. Skillnaderna i storlek påverkar vardagen, men gör inte dvärgpudeln till en separat korsning eller en miniatyr med avvikande kroppsbyggnad.

## Att leva med rasen

Dvärgpudel kan fungera i många slags hem, även i lägenhet, om hunden får daglig rörelse, mental aktivering, pälsvård, social kontakt och träning i att vara lugn. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen faktiskt ser ut. En liten hund som saknar återhämtning, promenader eller trygg ensamhetsträning får inte sina behov uppfyllda bara för att den tar liten plats.

Ensamhet ska läras in gradvis. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vara lugn. Ta hänsyn till ålder och till tecken på oro; det går inte att lova att en viss dvärgpudel klarar ett bestämt antal timmar ensam. Planera hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagen är längre än hundens tränade förmåga.

Rasen kan leva bra med barn, hundar och katter, men det avgörs av individ, erfarenheter och introduktion—inte av rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Introducera andra djur stegvis med avstånd, barriär eller koppel vid behov, separata resurser och möjlighet att avbryta. Tvinga inte fram kontakt.

Den bästa matchningen är ett hem som tycker om en läraktig och deltagande liten hund men också accepterar det praktiska arbetet. Räkna med återkommande klippning, noggrann pälsgenomgång, vardagsträning och aktivitet året runt. Välj en annan ras om du vill ha minimalt pälsarbete eller en hund som förväntas anpassa sig utan planerad träning och sällskap.

Pudel, dvärg

Pudel, dvärg är en liten, atletisk och nästintill fällfri hund med tät, lockig päls och en kvadratisk, välbalanserad kroppsbyggnad. Den är mycket intelligent, känslig och människoorienterad, trivs med träning, daglig motion och nära sällskap och lever ofta ett långt, aktivt liv vid god omvårdnad.

Hunduppfödare

För köpare

För säljare

Verktyg

Hundar

Katter

Get a Pet