## Snabbfakta

Basset artésien normand är en fransk, kortbent drivande jakthund för den som faktiskt vill jaga med sin hund. I Sverige används rasen på hjort, rådjur, hare och räv, och ibland på kanin. Den följer spåret noggrant, driver i ett lugnt men målmedvetet tempo och ger skall under arbetet. SKK betonar att rasen inte passar som enbart sällskapshund.

- **Användning:** långsamt drivande jakthund och spårhund
- **Rasgrupp:** grupp 6, drivande hundar samt sök- och spårhundar
- **Ursprung:** Frankrike
- **Storlek:** 30–36 cm i mankhöjd och vanligen 15–20 kg
- **Päls:** kort, slät och tätt åtliggande; trefärgad eller tvåfärgad
- **Temperament:** utåtriktad, glad och mycket tillgiven, med självständighet i sökarbetet
- **Viktigast inför köp:** jaktintresse, säker hantering utanför jakten och vilja att meritera hunden på jaktprov väger tyngre än bostadens storlek

Rasen kan vara en nära familjemedlem vid sidan av jakten, men familjelivet ersätter inte dess avlade arbetsuppgift. Den tydligaste frågan inför ett köp är därför inte om hunden ser lagom liten ut, utan om vardagen innehåller den jakt och träning som rasen behöver.

## Utseende och päls

Basset artésien normand är låg men inte nätt: kroppen är robust, välbalanserad och lång i förhållande till mankhöjden. Rasstandarden anger ungefär fem delar mankhöjd till åtta delar kroppslängd. Bröstkorgen ska vara oval och lång, med ett bröstben som sträcker sig väl bakåt. Det ska finnas plats för fria, jämna rörelser trots de korta benen.

Frambenen är korta, kraftiga och halvt krokiga eller något mindre böjda. Böjningen är en del av rastypen, men får inte bli en överdrift som försämrar markkontakten. Tassarna ska stå stadigt med bra stöd, och hunden ska röra sig jämnt, relativt lätt och stabilt. Det är mer relevant för en arbetande hund än en extra tung kropp eller en extremt låg front.

Huvudet har lågt ansatta, fina och mycket långa öron. Näsborrarna ska vara väl öppna. Den korta pälsen ligger tätt och är antingen rödgul och vit med svart mantel, eller rödgul och vit. Pälsen kräver lite arbete och hunden badas vid behov. Håll uppsikt över öronen eftersom öronbesvär finns dokumenterade i rasen. Återkommande problem ska bedömas av veterinär, och skötseln behöver anpassas till den enskilda hunden.

## Temperament och personlighet

Basset artésien normand ska vara utåtriktad och mycket tillgiven. Den brukar vilja vara nära familjen och samarbetar med jägaren, men samarbetet bygger inte på att hunden väntar på instruktioner i varje steg. I söket behöver den fatta egna beslut, följa vittring och arbeta uthålligt.

Det gör rasen både social och självständig. Tillgivenhet i hemmet betyder inte att jaktlusten försvinner utomhus, och självständighet är inte samma sak som att hunden är omöjlig att träna. En bra förare bygger kontakt och tydliga vanor utan att försöka ta bort den egenskap som hunden är avlad för.

Påståenden om att rasen alltid är barnvänlig, alltid går bra med katter eller automatiskt fungerar med alla hundar är för säkra. Individer, erfarenheter och introduktioner spelar stor roll. Den rastypiska vänligheten är en god utgångspunkt, men varje relation måste fortfarande byggas och följas upp.

## Träning och motion

Basset artésien normand behöver jaktarbete, inte bara ett visst antal promenadminuter. Under ett drev använder hunden näsan självständigt, tar sig fram i tät vegetation och följer viltet uthålligt utan att driva fort. I Sverige arbetar rasen bland annat på hjort, rådjur, hare och räv. Internationellt beskriver standarden även kanin som ett typiskt villebråd.

Jaktprov är ett praktiskt sätt att bedöma drevarbete, samarbete och andra egenskaper som behövs i aveln. För en valpköpare är det därför klokt att fråga hur föräldrarna arbetar, vilka jaktmeriter som finns och vilket stöd uppfödaren ger vid injagning och provstart. Spårövningar och annat nosarbete kan komplettera träningen, men bör inte användas som argument för att köpa rasen utan plan för dess huvudsakliga arbete.

Vardagslydnad tränas bäst med belöningar, korta tydliga övningar och konsekventa rutiner. Prioritera kontakt, koppelvana, stopp och inkallning tidigt. En vältränad inkallning minskar riskerna men upphäver inte en drivande hunds jaktinstinkt. Utanför kontrollerad jakt bör friheten därför ske under uppsikt i säker omgivning; koppel eller långlina är ofta det ansvarsfulla valet där vilt kan dyka upp.

Motionen ska följa hundens ålder, kondition, underlag och arbetsbelastning. Ett enda minutantal passar inte varje individ. Bedöm i stället om hunden håller en sund vikt, rör sig obehindrat, återhämtar sig normalt och kommer till ro hemma.

## Hälsa

SKK beskriver rasen som en hund med få hälsoproblem, men pekar samtidigt ut öron- och halssjukdomar samt jaktödem. Kunskapsläget är begränsat, och äldre siffror ska inte läsas som dagens förekomst. I rasklubbens enkät 2011 kom svar om 198 av 542 hundar, en svarsfrekvens på 37 procent. Där rapporterades öroninflammation, halsinfektion och symtom som stämde med lungödem för 4 procent vardera. Det är ett historiskt stickprov, inte ett aktuellt riskmått för en enskild valp.

Jaktödem är det viktigaste akuta tillståndet att vara uppmärksam på hos den arbetande hunden. Onormal andning eller trötthet som är tydligt större än väntat under eller efter jakt ska tas på allvar: avbryt arbetet och låt en veterinär bedöma hunden skyndsamt. Forskning om arvbarhet som ofta återges gäller drever och får inte utan vidare överföras till basset artésien normand. Någon säker aktuell förekomst eller arvbarhet för rasen är inte fastställd.

Den äldre avelsstrategin beskriver också så kallad bassethälta, eller för tidig slutning av en tillväxtzon. Då fortsätter strålbenet att växa medan armbågsbenets tillväxt stannar, vilket kan ge frambenshälta. Fall hade rapporterats, men antalet var okänt. Hälta hos en växande hund ska därför undersökas av veterinär och inte avfärdas som ett normalt följdtillstånd av krokiga framben.

Rasen är inte individuellt utpekad i SKK:s nuvarande domaranvisningar om exteriöra överdrifter. Den gemensamma texten för bassetraser understryker ändå en sund front, trampdynor som får ordentligt stöd mot marken och en välformad bröstkorg. När du träffar föräldradjuren, se hur de rör sig och fråga hur uppfödaren följer upp hälta, bröstkorg, öron- och halsbesvär samt jaktödem i släkten.

SKK:s registreringsregler för 2026 kräver inga hälsoundersökningar som är särskilt obligatoriska för rasen vid registrering av valpar. Det betyder inte att hälsofrågorna kan hoppas över. Be om konkreta uppgifter om föräldrar och nära släktingar, hur hundarna har återhämtat sig efter jakt och eventuella veterinärdiagnoser i stället för att nöja dig med att “rasen brukar vara frisk”.

## Historia och ursprung

Basset artésien normand utvecklades i Frankrike som en kortbent, korthårig jakthund. Den kontrollerade aveln av franska korthåriga bassettyper tog fart omkring 1870. Greve Le Couteulx de Canteleu formade en mer nyttoinriktad Artois-typ med rakare framben, medan Louis Lane utvecklade en Normand-typ med krokigare front.

År 1924 antogs namnet Basset Artésien Normand. Rasens låga byggnad gjorde att den kunde arbeta i tät vegetation där större hundar hade svårare att ta sig fram, samtidigt som det måttliga drevtempot gav jägaren möjlighet att följa arbetet. Den första svenska kullen föddes 1966, och den svenska aveln har sedan dess haft tydligt fokus på rasens funktion som drivande hund.

## Att leva med rasen

Basset artésien normand passar bäst hos en aktiv jägare som också vill ha en tillgiven hund i hemmet. Den kan delta i familjens vardag, men köparen behöver acceptera tre saker från början: jaktlusten är central, skallet är kraftfullt och säkerheten utanför jakten kräver planering.

Boendeformen är mindre avgörande än möjligheten att arbeta, komma ut och hanteras säkert. Det kraftfulla jaktskallet betyder inte att varje individ skäller inomhus, men ljudnivån är relevant om man bor tätt. Ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder; en liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket åt i vad de klarar.

I en barnfamilj ska en vuxen vara närvarande och lära både barn och hund att respektera vila, mat och kroppsspråk. Rasens mycket långa öron ska inte dras i. Samlevnad med andra hundar eller katter bedöms individuellt och byggs med lugna, kontrollerade introduktioner. Utomhus måste ägaren räkna med att doft och rörelse kan väcka jaktintresset även hos en hund som är vänlig med familjens djur.

Inför köp bör du kunna svara ja på följande frågor:

- Har jag en verklig plan för jakt, injagning och gärna jaktprov?
- Kan jag låta hunden röra sig fritt på ett säkert sätt utan att lita blint på inkallningen?
- Har uppfödaren öppet redovisat jaktmeriter, rörelser och hälsa hos nära släktingar?
- Kan jag reagera snabbt på avvikande andning, onormal trötthet eller hälta?
- Passar ett kraftfullt skall och en självständig noshund i min vardag?

Om svaren är ja kan basset artésien normand förena noggrant jaktarbete med stor närhet hemma. Om jakten saknas bör du välja en annan ras.

Basset artésien normand

Société Centrale Canine (France)

The Basset Hound Club of Great Britain

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Swedish Kennel Club

Norwegian Kennel Club

Medelstor fransk drivande hund med korta ben, lång kraftig kropp och mjukt, ädelt uttryck. Tillgiven, lugn i hemmet och social med andra hundar, men följer envist vittring utomhus. Behöver måttlig motion, positiv träning, säker inhägnad samt regelbunden skötsel av öron, vikt, rygg och leder.

Vi är Myrkullens och föder upp basset artésien normand i Molkom. Våra registreringar av rasen sträcker sig tillbaka till 2020 och omfattar även 2026. Hundar som vi har fött upp har nått resultat inom viltspår, drevprov och utställning. År 2021 tilldelades en av dem Hallands Läns Jägareförbunds vandringspris som bästa hund vid ett rörligt viltspårprov. En svensk viltspårchampion från vår uppfödning deltog året därpå i öppen klass vid den internationella utställningen i Tvååker. Under 2022 blev en hund som vi fött upp även bäst i rasen och fick CACIB i Tvååker. Vid Svenska Bassetklubbens nationella utställning i Vårgårda samma år fick en hund från vår uppfödning Excellent och CK samt blev trea i bästa tikklass. En hund med J-titel fick förstapris i två rådjursdrev i januari 2023, och i oktober samma år fick en hund från vår uppfödning ytterligare ett förstapris på drevprov.

Myrkullens

## Snabbfakta

Tax är en tysk jakthund i FCI-grupp 4, framtagen för arbete både under och ovan jord. Rasen finns i nio varianter: normalstor, dvärg och kanin kombinerat med kort-, lång- eller strävhår. Det är därför klokare att välja tax efter storlek, hårlag, uppfödarens avelsmål och hundarnas faktiska egenskaper än efter rasnamnet ensamt.

- **Användning:** grytjakt, drevjakt, eftersök och sällskap.
- **Arbetssätt:** uthållig, självständig och mycket nosorienterad.
- **Storlek:** avgörs av bröstomfång, inte av mankhöjd eller en generell viktangivelse.
- **Päls:** kort-, lång- eller strävhårig, med tydligt olika skötselbehov.
- **Viktig hälsofråga:** diskdegeneration och diskbråck, ofta sammanfattat som IVDD.
- **Passar bäst för:** den som vill ha en lågställd jakthund med stor arbetslust och kan erbjuda både vardagsmotion, nosarbete och konsekvent träning.

Den slutliga storleksvarianten fastställs först när hunden är minst 15 månader. Föräldrarna ger en rimlig fingervisning, men valpens slutliga variant kan inte lovas före mätningen.

## Utseende och päls

Taxen ska vara låg och långsträckt men samtidigt kompakt, muskulös och rörlig. Kroppen är byggd för att kunna arbeta smidigt i trånga utrymmen, inte för att vara extremt lång eller tung. Rasstandarden anger ungefär en tredjedel av mankhöjden som markfrigång och ett förhållande mellan mankhöjd och kroppslängd på cirka 1:1,7–1,8.

Bröstomfånget mäts efter 15 månaders ålder, från mankens högsta punkt till bröstkorgens lägsta punkt. De aktuella intervallen är:

- **Normalstor tax:** hanar mer än 37 men högst 47 cm, tikar mer än 35 men högst 45 cm.
- **Dvärgtax:** hanar mer än 32 men högst 37 cm, tikar mer än 30 men högst 35 cm.
- **Kanintax:** hanar 27–32 cm, tikar 25–30 cm.

De tre hårlagen är mer än en utseendefråga. Korthårig tax har kort, tät och slätt åtliggande päls som normalt kräver begränsad regelbunden skötsel men ändå behöver ses över efter vistelse i terräng. Långhårig tax har underull och längre behäng som bör kammas där tovor lätt bildas, särskilt bakom öronen och på ben, buk och svans. Strävhårig tax har täckhår, underull, skägg och markerade ögonbryn. En korrekt sträv päls trimmas vid behov; att klippa ned den ger inte samma pälsstruktur.

Godkända färger och mönster beror delvis på hårlag. Rött, svart eller brunt med tanteckning, merle och brindle ingår i standarden, medan viltfärger är typiska för strävhår. Pälsfärg är ingen genväg till temperament eller jaktlust, men vissa färgkombinationer har betydelse för hälsan. Be uppfödaren förklara både registrerad färgbeteckning och nedärvning om valpen är merle.

## Temperament och personlighet

Taxens rasideal är vänligt och jämnt, utan rädsla eller aggression, men också energiskt, uthålligt och självsäkert. Självständigheten kommer från arbete där hunden måste fatta beslut på avstånd från föraren. I vardagen kan samma egenskap märkas som att taxen prövar om en regel verkligen gäller varje gång.

Jaktlust, socialitet, ljudbenägenhet, lekintresse och förmåga att koppla av varierar mellan individer och släktlinjer. Den svenska analysen av Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, BPH, ger en bild av många trygga taxar men omfattar mindre än en procent av den studerade svenskfödda populationen. Den kan därför inte användas som löfte om en enskild valps personlighet. Påståenden om att ett visst hårlag alltid är lugnare, mer lättlärt eller mindre jaktintresserat är också för grova.

Fråga i stället hur föräldrar och nära släktingar fungerar hemma, vid besök, på promenad och i nya miljöer. För en jakttax är provresultat och praktisk användning relevant; för en sällskapstax är det lika viktigt att få konkreta exempel på hur hundarna varvar ner efter aktivitet, hur mycket de låter och hur de fungerar vid hantering. En seriös uppfödare ska kunna beskriva både styrkor och sådant som kräver arbete.

## Träning och motion

Tax behöver daglig fysisk aktivitet och meningsfullt nosarbete, men en fast minutkvot passar inte alla. Ålder, kondition, underlag, storleksvariant, hälsa och hur hunden arbetar avgör belastningen. En vuxen, frisk tax kan vara en uthållig promenad- och friluftshund, medan en valp ska bygga styrka och koordination stegvis och en hund med ryggsymtom behöver veterinärens plan.

Spår, sökövningar, personspår och noggranna godisgömmor låter taxen använda sin bästa resurs: nosen. Korta, tydliga träningspass med en belöning hunden verkligen vill ha fungerar ofta bättre än upprepningar utan tydligt mål. Träna tidigt på inkallning, stopp, följsamhet och att kunna avbryta ett doftspår. Jaktlust försvinner inte genom lydnad, så långlina och genomtänkta miljöval är viktiga när inkallningen inte är säker. I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt utanför jakt, och mellan 1 mars och 20 augusti gäller särskild uppsikt där vilt kan finnas.

Rygghänsyn betyder inte att en frisk tax ska leva stilla. Det finns inte stöd för att ett totalförbud mot alla trappor eller möbelhopp i sig förhindrar IVDD. Bygg i stället god grundkondition, håll hunden i normalt hull, minska halkrisken hemma och undvik okontrollerade höga hopp eller kollisioner. Anpassa hjälpen i trappor och vid lyft efter hundens ålder, storlek och hälsa.

## Hälsa

Diskdegeneration och diskbråck är taxens viktigaste rasspecifika hälsofråga. IVDD innebär att diskarna mellan ryggkotorna förändras och i vissa fall trycker mot nerver eller ryggmärg. Sök veterinär skyndsamt om taxen plötsligt får tydlig rygg- eller nacksmärta, kröker ryggen, vägrar röra sig, går ostadigt, tappar kraft i benen eller får svårt att kontrollera urin och avföring. Vänta inte på att svaga neurologiska tecken ska gå över av sig själva.

SKK:s officiella ryggröntgen för tax räknar förkalkade diskar. Undersökningen görs från tvåårsdagen till dagen före fyraårsdagen och resultatet anges som K0, K1–K2, K3–K4 eller K5–K26. K0 betyder inga upptäckta förkalkningar, medan ett högre K-tal betyder fler helt eller delvis förkalkade diskar. Resultatet är ett avels- och riskunderlag, inte en garanti för att hunden aldrig får eller säkert kommer att få kliniska problem. Även uppgifter om diskbråck hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor är därför viktiga.

Ryggscreening och ögonlysning är frivilliga för tax i Sverige. Svenska Taxklubbens rasspecifika avelsstrategi rekommenderar ändå att rygg- och familjehistorik vägs in samt att avelsdjur ögonlyses inför avelsdebut och senare i livet. PRA förekommer i rasen. De aktuella registreringsbestämmelserna för tax reglerar bland annat variant, hårlag, färg och slutlig storleksmätning, men listar inte rygg- eller ögonundersökning som obligatoriska villkor för registrering. En köpare bör alltså fråga efter faktiska resultat i stället för att nöja sig med uttrycket ”testade föräldrar”.

Följ också hundens hull: en midja ska kunna ses och revbenen kännas med lätt tryck. När merle ingår i en kombination bör uppfödaren kunna redogöra för färganlagen. Två merleanlag kan ge dubbel merle, vilket hos hund är förknippat med ökad risk för hörsel- och ögonproblem.

## Historia och ursprung

Taxen utvecklades i Tyskland ur lågbenta jakthundar för arbete i gryt. Sådana hundar är kända sedan medeltiden, medan den organiserade aveln fick tydligare form under 1800-talet. Den tyska taxklubben grundades 1888, och aveln kom att omfatta de tre storlekarna och tre hårlagen som bildar dagens nio varianter.

Rasens låga format, kraftiga framdel, uthållighet och självständighet har en praktisk förklaring. Taxen skulle kunna följa vilt under jord, men också arbeta som drivande eller stötande hund och hjälpa till vid eftersök. I Sverige blev den särskilt betydelsefull som långsamt drivande hund när rådjursstammen ökade under 1940-talet. Svenska Taxklubben grundades redan 1901.

Det historiska användningsområdet märks fortfarande i vardagen. En tax som aldrig ska jaga behöver ändå få utlopp för nosarbete, problemlösning och rörelse. Det är också därför en köpare bör fråga vad uppfödaren faktiskt prioriterar: gryt, drev, eftersök, utställning eller främst sällskap.

## Att leva med rasen

Tax kan bo bra i lägenhet om den får tillräckligt med utevistelse, aktivitet och träning på ljud i trapphus och utanför dörren. Bostadens yta är mindre avgörande än vardagens innehåll. Planera för flera rastningar, möjlighet att nosa i lugn takt och en plats där hunden får vila ostört. Ensamhet ska läras in gradvis; avbryt och förenkla om hunden visar oro. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid handlar om rastning, inte om hur länge en enskild tax bör lämnas ensam.

Med barn kan taxen bli en fin familjehund, men små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar. Små barn bör inte bära taxen; en liten hund kan lätt tappas och rygg och bakdel måste få ordentligt stöd vid lyft. Hunden ska alltid ha en trygg, fredad viloplats.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidigare erfarenhet och jaktlust. Introducera lugnt, använd barriär och ge båda djuren separata säkra platser. En tax med stark jaktlust behöver inte bli pålitlig med kanin, marsvin eller katt bara för att möten tränas. Säker fysisk separation kan vara den rätta långsiktiga lösningen.

Inför köp bör du be om konkreta svar på följande:

- Vilken storlek och vilket hårlag väntas valpen få, och hur säkert går det att bedöma?
- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de och nära släktingar i vardagen?
- Finns officiellt K-resultat och uppgifter om kliniska ryggproblem hos föräldrar, syskon eller tidigare avkommor?
- När ögonlystes föräldrarna senast, och vad visar resultatet?
- Vilka BPH-, jakt- eller utställningsresultat är registrerade och relevanta för just denna kull?
- Hur har valparna vant sig vid hantering, vardagsljud, människor och korta stunder utan kullsyskon?

Den bästa matchningen är inte automatiskt den minsta, lugnaste på besöket eller den färg du först fastnar för. Välj den kombination där uppfödarens mål, hundarnas dokumenterade hälsa och temperament samt din egen vardag pekar åt samma håll.

UK Dachshund Club

British Veterinary Association

FCI - Fédération Cynologique Internationale

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Tax: djärv, långsträckt, kortbent jakthund, ursprungligen avlad för grävling och kanin. Finns med slät, lång och sträv päls, i normalstorlek och dvärgstorlek. Lojal, spårsäker, självständig och ofta skällig. Behöver regelbunden men skonsam motion och viktkontroll för att skydda ryggraden.

Billingedalens

## Snabbfakta

Labrador retriever är en medelstor till stor apporterande fågelhund med rötter i Newfoundland i Kanada. Rasen utvecklades framför allt i Storbritannien. Den är känd för sin samarbetsvilja och sitt intresse för att bära och hämta saker. Det är samtidigt en aktiv arbetshund, inte en automatiskt lättsam familjehund.

- **Mankhöjd:** idealet är 56–57 cm för hanar och 54–56 cm för tikar.
- **Vikt:** ungefär 25–36 kg är ett grovt riktmärke för en vuxen hund, beroende på kön, kroppsbyggnad och hull.
- **Förväntad livslängd:** ofta omkring 10–12 år.
- **Godkända färger:** svart, gul eller leverbrun. Gult kan variera från ljust gräddfärgat till rävrött.
- **Päls:** kort, tät och försedd med vattenavvisande underull.
- **Ursprunglig uppgift:** att söka upp och apportera fällt vilt efter skott.

Labradorer avlas med olika mål. Vissa uppfödare prioriterar jaktliga egenskaper, andra exteriör och sällskap, och många försöker förena flera kvaliteter. Etiketter som ”jaktlabrador” och ”utställningslabrador” säger därför inte allt om en enskild hund. Titta på föräldradjur, vuxna släktingar, arbetsmeriter och hur uppfödaren faktiskt lever med och använder sina hundar.

## Utseende och päls

En labrador ska vara starkt byggd, kompakt och rörlig utan att bli tung eller överviktig. Typiska drag är ett brett huvud, en kraftig kropp, välvinklade ben och den karakteristiska ”uttersvansen”: tjock vid roten, avsmalnande mot spetsen och täckt av kort, tät päls. Hanar har en idealhöjd på 56–57 cm och tikar 54–56 cm. Kilogrammen är mindre viktiga än att hunden har synlig midja och revben som lätt kan kännas under huden.

Pälsen består av kort, tätt täckhår och vattenavvisande underull. Den skyddar väl i kallt och vått väder men innebär också att labradoren kan fälla mycket, särskilt när underullen byts. Borsta extra under fällningsperioder och bada när hunden faktiskt behöver det. Ett fast bad- eller borstschema passar inte alla hundar.

Kontrollera hud, tassar och öron regelbundet, särskilt efter bad och simning. Torka ytterörat om det är fuktigt, men rengör bara när det behövs. Dålig lukt, brunaktigt sekret, rodnad eller återkommande huvudskakningar bör bedömas av veterinär i stället för att behandlas med rutinmässig öronrengöring.

Rasstandarden godkänner enfärgat svart, gult eller leverbrunt; en liten vit fläck på bröstet kan förekomma. ”Silver” är inte en fjärde godkänd färg utan registreras som en färg som avviker från standarden. Färgbeteckningen i sig ger däremot inte underlag för svepande påståenden om en enskild hunds hälsa.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, intelligent och samarbetsvillig hund som gärna arbetar med sin förare. Många labradorer söker social kontakt, uppskattar belöningsbaserad träning och är entusiastiska i både lek och arbete. Ingen rasbeskrivning är dock en garanti. Temperament påverkas också av arv, tidiga erfarenheter, träning, hälsa och vardagsmiljö.

Apporteringslusten märks ofta som ett behov av att bära saker i munnen. Ge hunden tillåtna föremål och lär in ett lugnt byte eller ”loss” i stället för att jaga den när den tar något. Det gör vardagen säkrare och tar vara på ett naturligt beteende. Mat kan vara en stark belöning, men även lek, sök och möjligheten att hämta ett föremål kan fungera väl.

Skillnaderna mellan avelsinriktningar är verkliga, men de är inte absoluta. Jaktavlade hundar är ofta utvalda för fart, uthållighet och koncentrerat apporteringsarbete. Hundar från mer exteriört inriktade linjer kan ha en annan kroppsbyggnad och arbetsstil. Det betyder inte att varje jaktavlad labrador är svår att koppla av eller att varje utställningsinriktad labrador är lugn. Be uppfödaren beskriva föräldradjurens energi, förmåga att varva ner, ljudnivå, socialitet och arbetslust med konkreta exempel.

En BPH- eller MH-beskrivning kan ge ytterligare information om hur en hund reagerade i standardiserade situationer. Resultatet är en beskrivning, inte ett godkänt eller underkänt temperamentstest. Läs det tillsammans med egna möten och kunskap om släkten.

## Träning och motion

En labrador behöver daglig rörelse, men också uppgifter som engagerar nosen, minnet och samarbetet med föraren. Det finns ingen universell timgräns som passar valp, vuxen jakthund, familjehund och äldre hund. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, vana och hur hunden återhämtar sig.

Promenader kan kombineras med apportering, personsök, spår, lydnad, stadga och enkla nosövningar. Korta fokuserade träningspass passar ofta bättre än att upprepa samma övning tills hunden tappar koncentrationen. Vila och förmågan att koppla av är en del av träningen, inte ett tecken på att hunden fått för lite att göra.

Prioritera tidigt en säker inkallning, följsamhet i koppel, lugn hantering, stadga och en tydlig signal för att lämna ifrån sig föremål. Träna belöningsbaserat och höj svårigheten stegvis. Om du använder mycket godis bör det räknas in i dagens matmängd.

Vattenintresse är vanligt hos rasen, men alla labradorer tycker inte om att simma och ingen hund är automatiskt vattensäker. Börja på grunt, lugnt vatten, låt hunden välja tempo och se till att den enkelt kan ta sig upp. Ha uppsikt nära strömt, kallt eller algpåverkat vatten och undvik att kasta föremål så långt att en ivrig hund pressas över sin förmåga.

## Hälsa

Den viktigaste hälsokontrollen inför ett valpköp är inte att föräldrarna bara är ”testade”, utan vilka undersökningar som gjorts, när de gjordes och vilka resultaten blev. Labradorens leder, ögon och kroppsvikt förtjänar särskild uppmärksamhet.

För att en labradorkull ska kunna registreras hos Svenska Kennelklubben måste båda föräldradjuren ha ett officiellt HD-resultat före parningen. Ett registrerat resultat är inte samma sak som att höftlederna är utan anmärkning. Svenska Labrador Retrieverklubben rekommenderar strängare urval: båda föräldrarna bör vara röntgade för HD och ED utan anmärkning samt ögonundersökta inom två år före parningen och fria från ärftlig ögonsjukdom, med vissa angivna undantag.

Be om föräldradjurens registreringsnummer och kontrollera själva resultatet, undersökningsdatumet och gärna uppgifter om syskon, tidigare avkommor och andra nära släktingar. Det ger mer information än en allmän formulering om att hundarna är hälsotestade.

DNA-test kan vara värdefulla när de används för rätt sjukdom och resultaten hos två föräldradjur bedöms tillsammans. Ett test för prcd-PRA kan exempelvis bara säga något om just den formen av näthinnesjukdom; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. För recessiva sjukdomar som EIC behöver en frisk bärare inte själv bli sjuk, men partnerns resultat måste vara känt så att sjuka valpar inte föds. En stor DNA-panel är därför inte ett bevis på god hälsa i stort.

Övervikt belastar kroppen och ska inte betraktas som ett normalt rasdrag. Känn på revbenen och titta efter en tydlig midja uppifrån och från sidan. Väg hunden regelbundet och justera portioner, tugg och träningsbelöningar efter hullet. Forskning har kopplat en variant i POMC-genen hos vissa labradorer till större matmotivation och högre kroppsvikt, men varianten finns inte hos alla och gör inte övervikt oundviklig.

## Historia och ursprung

Labrador retriever har sina tidiga rötter vid Newfoundlands kust i Kanada, där hundar av liknande typ hjälpte fiskare att hämta föremål och fångst ur vattnet. Under 1800-talet fördes sådana hundar till Storbritannien, där rasen utvecklades till en specialiserad apporterande fågelhund.

Den brittiska kennelklubben erkände labrador retriever som ras 1903. Uppgiften efter skottet formade flera av de egenskaper som fortfarande präglar rasen: intresse för att söka, bära och lämna föremål, vilja att samarbeta på avstånd och förmåga att arbeta i vatten och besvärlig terräng. I dag används labradoren inom jakt, hundsport och flera samhällsuppgifter, men dess historiska arbetsbakgrund är viktig även för den som främst söker en sällskapshund.

## Att leva med rasen

Labrador retriever kan passa i många hem när ägaren vill dela en aktiv vardag med hunden och har tid för både träning och återhämtning. Trädgård är inget krav och lägenhet kan fungera, men bostaden ersätter inte promenader, nosarbete och annan meningsfull aktivitet utomhus. Träna också på att vara tyst och lugn i trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Med barn behövs vuxen närvaro, tydliga regler och en ostörd viloplats för hunden. En ung eller uppspelt labrador är stark nog att välta ett litet barn utan att mena illa. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund de inte fysiskt kan hantera.

Många labradorer lever väl med andra hundar och katter, men det avgörs inte enbart av rasen. Introducera djuren gradvis, hindra jakt och trängning och ge katten höga eller avskilda flyktvägar. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är lugnt och förutsägbart.

Ensamhet behöver tränas stegvis. En liten valp ska inte lämnas ensam direkt; börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan slappna av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar, så utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Inför valpköpet bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vilka aktiviteter och vilken vardag är kullen avlad för?
- Hur arbetar föräldradjuren, hur fungerar de socialt och hur kopplar de av i praktiken?
- Vilka officiella resultat finns för HD, ED och ögon, och hur ser hälsan ut hos nära släktingar?
- Finns BPH, jaktprov eller andra relevanta beskrivningar och meriter, och vad visar de?
- Hur matchar uppfödaren valparnas olika egenskaper med köparnas liv?

Den bästa matchningen bygger på mer än färg, kön och en linjeetikett. Välj en uppfödare som kan beskriva hundarnas faktiska egenskaper, visa de verkliga hälsoresultaten och vara ärlig även om variationen inom kullen.

Labrador retriever

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Labrador retriever är en medelstor till stor, atletisk och vänlig hund med mycket god simförmåga och en kort, tät, vattenavvisande päls i gult, svart eller brunt (chocolate). Den är intelligent och matmotiverad, lätt att träna, har behov av daglig motion och mental stimulans och används i stor utsträckning både som familjehund och som arbetande hund.

Hjärtlyckans

## Snabbfakta

Rhodesian ridgeback är en stor, atletisk hund från södra Afrika, mest känd för hårstrimman längs ryggen där pälsen växer åt motsatt håll. Rasen passar bäst hos den som vill lägga mycket tid på både fysisk aktivitet och träning, och som kan hantera en självständig hund med bakgrund inom jakt och bevakning.

- **Ursprung:** södra Afrika. Sydafrika och Zimbabwe ansvarar för rasstandarden.
- **Rasgrupp:** FCI grupp 6, drivande hundar samt sök- och spårhundar.
- **Mankhöjd:** önskvärd höjd är 63–69 cm för hanar och 61–66 cm för tikar.
- **Önskvärd vikt:** cirka 36,5 kg för hanar och 32 kg för tikar enligt rasstandarden.
- **Päls:** kort, tät och slät, från ljust vetefärgad till röd vetefärg.
- **Temperament:** rasidealet är värdigt och intelligent, med viss reservation mot främmande men utan aggressivitet eller rädsla.
- **Aktivitetsnivå:** hög. Rhodesian ridgeback behöver varierad rörelse, mentala uppgifter och tid att varva ned.

Rasbeskrivningen är inget löfte om en enskild hund. Föräldrar, nära släktingar, uppväxt och träning säger mer om valpen du möter.

## Utseende och päls

Rhodesian ridgeback ska vara kraftfull och muskulös men samtidigt rörlig och balanserad, inte tung eller massiv. Standarden anger 63–69 cm och omkring 36,5 kg som önskvärt för hanar samt 61–66 cm och omkring 32 kg för tikar. Det är idealmått för rasen, inte ett löfte om varje vuxen hunds slutliga vikt.

Ridgen är rasens tydligaste kännetecken. Den ska börja bakom skuldrorna, smalna av mot höftbenen och vara symmetrisk. Standarden kräver två likadana virvlar, så kallade kronor, mitt emot varandra. Fel antal kronor är ett exteriört fel, och en hund utan ridge kan inte prisbelönas enligt standarden. Det avgör däremot inte hur hunden fungerar i vardagen. Ridgens utseende och kontrollen av dermoid sinus är två skilda frågor.

Pälsen ska vara kort, tät, slät och glansig, varken ullig eller silkesmjuk. Färgen går från ljust vetefärgad till röd vetefärg. Lite vitt på bröst och tår samt mörk nosmask och mörka öron är tillåtet, medan stora vita fält och mycket svarta hår inte är önskvärda. Nosspegeln kan vara svart eller brun, och ögonfärgen ska harmoniera med päls- och nosfärgen.

Den korta pälsen kräver ingen avancerad frisering. Borsta och bada efter behov, håll klorna lagom korta och kontrollera hud, öron och tassar. Låt hundens skick och vardag styra skötseln i stället för ett fast veckoschema.

## Temperament och personlighet

En typisk rhodesian ridgeback är självständig, uppmärksam och reserverad mot personer den inte känner. Reservation betyder att hunden kan avvakta; det är inte samma sak som rädsla. Rasstandarden beskriver varken skygghet eller aggressivitet som önskvärt, och rasklubbens mentalitetsmaterial visar samtidigt att social trygghet, reaktioner och återhämtning varierar mellan individer.

Rasen har bakgrund inom både jakt och bevakning. Jaktintresse, vaksamhet och egna beslut kan därför märkas i vardagen, men styrkan skiljer sig mellan hundar. En hund som uppmärksammar besökare är inte automatiskt en pålitlig vakthund, och att hunden är tyst i ett mentaltest garanterar inte att den är tyst hemma.

BPH kan ge värdefull information om hur en hund reagerar i en bestämd testsituation. Beskrivningen är inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Läs hela resultatet i SKK Avelsdata och titta särskilt på social trygghet, rädsla och återhämtning. Be också att få träffa tiken och gärna fler vuxna släktingar. Deras beteende i vanliga situationer ger ett bättre beslutsunderlag än ord som “familjevänlig” eller “stabil” i en annons.

Rhodesian ridgeback kan leva väl i en barnfamilj, men rasnamnet är ingen säkerhetsgaranti. En vuxen ska alltid styra samspelet, och hunden ska få äta, sova och dra sig undan ostörd. Välj individ och uppfödare efter den faktiska familjesituationen, inte efter en generell etikett.

## Träning och motion

Rhodesian ridgeback behöver mycket fysisk och mental aktivitet, men ett visst antal minuter passar inte alla hundar. En fungerande vardag innehåller promenader i varierad miljö, möjlighet att röra sig friare på säkra platser, nosarbete och uppgifter där hunden får samarbeta och sedan komma till ro.

Spår, sökövningar och annan doftbaserad träning tar vara på rasens egenskaper. Styrka, tempo och uthållighet behöver byggas gradvis, särskilt hos en växande unghund. Anpassa belastningen efter kropp, underlag och återhämtning i stället för att följa en enkel åldersformel.

Självständigheten gör inte rasen omöjlig att träna, men den ställer krav på motivation och tydlighet. Belöningsbaserade, varierade pass fungerar bättre än långa upprepningar eller hårda konfrontationer. Träna kontakt, följsamhet och inkallning tidigt. Om hunden vill följa vilt bör långlina eller ett väl inhägnat område ge säkerhet tills träningen verkligen håller under störning.

Låt valpen möta människor, hundar, platser och ljud i en takt där den fortfarande kan ta kontakt och återhämta sig. Målet är inte att hälsa på alla, utan att känna sig trygg i vardagen.

## Hälsa

Inför ett valpköp är officiella resultat för höftleder och armbågar samt en dokumenterad kontroll av valpen för dermoid sinus centrala frågor. Kontrollera uppgifterna mot hundarnas identitet och skilj på SKK:s registreringsregler och rasklubbens strängare villkor för valphänvisning.

För registrering av en rhodesian ridgeback-kull kräver SKK att båda föräldrarna har ett officiellt HD-resultat före parning. Rasen har dessutom ett särskilt krav på officiell ED-status. Nordiska avelshundar som omfattas av regeln får inte användas om de har ED grad 2 eller 3, eller kliniskt konstaterad eller opererad armbågsledsdysplasi. Ett känt resultat är inte automatiskt ett bra resultat, så läs graden och fråga hur kombinationen har planerats.

Svenska Rhodesian Ridgeback Sällskapets valphänvisning går längre än grundkraven. Där finns bland annat villkor om föräldrarnas ålder, HD-grader och kombinationer, ED grad 0 samt mental dokumentation för vissa hundar. Om en kull marknadsförs som valphänvisad bör du kontrollera vad det betyder vid just parningen. Om den inte är valphänvisad kan du fråga vilket villkor som saknas; etiketten ensam berättar inte hur hela hälsobilden ser ut.

Dermoid sinus, ofta förkortat DS, är en medfödd utvecklingsavvikelse där huden och underliggande vävnad inte har separerats fullständigt under fosterutvecklingen. Förändringen kan bilda en kanal med varierande djup. Valpar ska därför undersökas noggrant av någon med rätt erfarenhet, och köparen bör få veta vem som gjorde kontrollen och vad som dokumenterades.

Den genetiska förändring som ger ridge har i forskning kopplats till högre risk för DS, men ett ridge-test är inte ett diagnostiskt test för dermoid sinus. Rasklubben betonar att den fullständiga genetiska orsaken till DS inte är fastställd och avråder från ett nyare kommersiellt risktest som saknar publicerad validering. En synlig korrekt ridge ersätter alltså aldrig en fysisk valpkontroll.

DNA-tester för exempelvis juvenil myoklonisk epilepsi, JME, och degenerativ myelopati, DM, ska inte behandlas som ett obligatoriskt standardpaket för varje svensk kombination. Rasklubben rekommenderar en bedömning utifrån släktskap och kända resultat. Be uppfödaren förklara varför ett visst test har valts, vilken hund resultatet gäller och hur resultatet påverkat parningen. Det ger mer information än en ospecificerad uppgift om att hundarna är “DNA-testade”.

Håll också hunden i ett funktionellt hull. Följ vikt, midja, hur lätt revbenen känns och hundens ork över tid. Låt veterinären bedöma förändringar eller symtom i stället för att dra slutsatser från en generell sjukdomslista.

## Historia och ursprung

Rhodesian ridgeback utvecklades i södra Afrika och är den enda internationellt erkända hundrasen med detta ursprung. I Kapkolonin korsades tidiga nybyggares hundar med lokala, delvis domesticerade jakthundar som bar ridge. Den officiella historiken ger ingen säker lista över alla europeiska raser bakom dagens hund, så exakta recept blir spekulation.

Rasens ursprungliga arbete har gett upphov till namnet “lejonhund”, men uppgiften behöver förklaras rätt. Hundarna skulle spåra framför allt lejon och genom sin rörlighet hålla djuret på avstånd tills jägaren kom. De arbetade ofta i par eller grupper om tre; uppgiften var inte att ensamma döda ett lejon.

F.R. Barnes formulerade den första rasstandarden i Bulawayo i dåvarande Rhodesia 1922 med dalmatinerstandarden som förebild. Standarden erkändes av den sydafrikanska kennelorganisationen 1926. Dagens standard förvaltas av Sydafrika och Zimbabwe och beskriver fortfarande en uthållig, snabb och funktionell hund snarare än en tung kroppstyp.

## Att leva med rasen

Rhodesian ridgeback passar bäst i ett hem som kan ge den nära kontakt, daglig aktivitet, konsekvent träning och tydliga möjligheter till vila. Bostadens storlek avgör inte ensam om livet fungerar. En lägenhet kan vara möjlig om hundens behov tillgodoses utanför hemmet och den kan koppla av inomhus; en stor tomt ersätter varken promenader, nosarbete eller samarbete.

Ensamhet behöver tränas gradvis och utan att valpen lämnas innan den är redo. Börja med mycket korta, odramatiska stunder och öka först när hunden förblir trygg. Det finns ingen rasbaserad timgräns som passar alla vuxna individer. Planera därför vardagen efter den hund du faktiskt har och ordna hjälp om den visar oro, ljud, förstörande beteende eller svårigheter att komma till ro.

Hur rasen fungerar med andra hundar eller katter beror på individ, tidigare erfarenheter och introduktion. Gör de första mötena kontrollerade, ge djuren separata trygga platser och förhindra jakt. En valp som växer upp med katt kan få goda vanor, men det säger inte säkert hur den reagerar på okända smådjur utomhus.

Inför köp är följande kontroller mer värdefulla än generella löften:

- verifiera föräldrarnas identitet och officiella HD- och ED-resultat i SKK Avelsdata;
- fråga om kullen uppfyller SRRS valphänvisningsvillkor och vad eventuella avvikelser innebär;
- be om dokumentation av valpens kontroll för dermoid sinus;
- läs föräldrars och nära släktingars BPH-resultat som beskrivningar, inte betyg;
- fråga varför eventuella DNA-tester gjorts och hur resultaten styrde kombinationen;
- träffa vuxna släktingar och bedöm trygghet, återhämtning, jaktintresse och vardagsro;
- beskriv ärligt hur mycket tid du har för träning, motion, hundvakt och gradvis ensamhetsträning.

Rätt hund ska inte bara motsvara rasstandarden. Den ska komma från föräldrar med väl dokumenterad hälsa och ha egenskaper som passar det liv du kan erbjuda.

Rhodesian ridgeback

Verein für Deutsche Doggen (Germany)

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Rhodesian Ridgeback Club of Great Britain

Rhodesian ridgeback är en kraftfull, atletisk afrikansk jakthund med en karakteristisk ås av hår som växer i motsatt riktning. Den är lojal och kärleksfull mot sin familj men reserverad mot främlingar, behöver mycket daglig motion, konsekvent positiv träning och passar bäst hos aktiva, erfarna ägare.

Vi är Aazambas och föder upp rhodesian ridgeback i Staffanstorp. Registreringar under vårt kennelnamn finns från både 2024 och 2026. Under 2025 var vårt kennelnamn representerat vid svenska Nordic Dog Shows. År 2026 hade en hund från vår uppfödning de norska titlarna NOJR CH, OSLJV-25 och ARCTICJV-25. Samma år fick en hund från vår uppfödning kvalitetspriset Excellent vid Dansk Kennel Klubs internationella utställning i Roskilde och var noterad med titeln VIJV25. Vår uppfödning har därmed varit representerad i officiella sammanhang i Sverige, Norge och Danmark.

Aazambas

## Snabbfakta

Jack russell terrier är en liten, erkänd terrierras med stor arbetslust och tydlig jaktbakgrund. Den passar bäst hos den som vill träna aktivt, kan hantera jaktintresse i vardagen och samtidigt lär hunden att komma till ro. Liten storlek betyder alltså inte små behov.

- **Ursprung:** England; rasen utvecklades vidare i Australien
- **Användning:** grythund och sällskapshund
- **Ideal mankhöjd:** 25–30 cm
- **Ungefärlig vikt enligt rasstandarden:** cirka 5 kg vid 25 cm och 6 kg vid 30 cm
- **Päls:** slät, raggig (broken) eller sträv; vitt ska dominera, med svarta och/eller rödgula tecken
- **Typiska drag i rasstandarden:** livlig, alert, aktiv, modig, vänlig och trygg i sig själv
- **Viktigt för ägaren:** jaktinstinkt, inkallning, vardagslugn och meningsfull aktivering behöver tas på allvar

Jack russell terrier och parson russell terrier är två olika raser. Parson är högre och mer kvadratiskt byggd, medan jack russell är lägre och något längre i kroppen. Det är därför bättre att kontrollera hundens registrerade ras än att gå efter utseendet eller använda namnen som synonymer.

## Utseende och päls

Jack russell terrier ska vara stark, smidig och rektangulär – kroppen är något längre än hunden är hög. Idealhöjden är 25–30 cm, och rasstandardens viktangivelse motsvarar ungefär ett kilo per fem centimeter mankhöjd. Det är en proportion i standarden, inte en bantningstabell: en enskild hunds lämpliga vikt bedöms också utifrån kroppsbyggnad, muskelmassa och hull.

Bröstkorgen ska vara djupare än den är bred och ha en omkrets på ungefär 40–43 cm bakom armbågarna. Den relativt smidiga bröstkorgen hänger ihop med rasens ursprungliga arbete under jord. Helheten ska vara funktionell och rörlig, inte tung eller överdriven.

Rasen har tre pälslag:

- **Slät päls** ligger tätt mot kroppen och kräver normalt enkel borstning för att få bort lösa hår och smuts.
- **Raggig (broken) päls** är ett mellanting, med längre sträva hår på delar av kroppen.
- **Sträv päls** har sträv ytterpäls och underull och behöver trimmas för hand när den är mogen.

Raggig och sträv päls bör trimmas, inte maskinklipas. När gamla hårstrån klipps av i stället för att plockas bort kan pälsens struktur och skydd mot väta och smuts försämras. Be en van trimmare visa hur just hundens päls ska skötas; behovet följer pälsens mognad och kvalitet, inte ett universellt veckoschema. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och tänder regelbundet.

## Temperament och personlighet

Jack russell terrier är i grunden en livlig, vaken och självsäker arbetsterrier som också ska vara vänlig. Rasen avlades för att fatta egna beslut nära vilt, och samma självständighet kan i ett hem märkas som initiativförmåga, envishet och snabb reaktion på rörelse eller ljud. Jaktintresset finns kvar även hos hundar som enbart hålls som sällskap.

Rasbeskrivningen är ett ideal, inte ett löfte om varje individ. Temperament påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa, miljö och träning. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”. Be att få möta minst tiken, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på främmande människor, hundmöten, plötsliga ljud, hantering och vila, och ta reda på vad uppfödaren avlar för – jakt, hundsport eller främst sällskap.

BPH kan ge strukturerad information om hur en enskild hund reagerade i en standardiserad beskrivning, men det är inget godkänd-eller-underkänd-test och garanterar inte valpens framtida beteende. Äldre svenska rasunderlag byggde dessutom på för få beskrivna jack russell terrier för säkra slutsatser om hela rasen. För en valpköpare är resultat för föräldrar och släktingar därför mer användbara än svepande påståenden om rasens genomsnitt.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill lära sig, gå kurs och arbeta konsekvent med belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en liten, okomplicerad hund som automatiskt kan gå lös eller nöjer sig med korta rastningar.

## Träning och motion

En jack russell behöver daglig rörelse, nosarbete, problemlösning och möjlighet att varva ner, men det finns inget korrekt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition, miljö och aktivitetens intensitet avgör belastningen. En lugn skogspromenad med nosande, ett genomtänkt träningspass och återhämtning kan ge mer än lång, ensidig bollkastning.

Bygg vardagen kring flera sorters aktivitet: promenader i varierad terräng, sök eller spår, korta träningspass, kontrollerad lek och uppgifter där hunden får använda nos och kropp. Hundsporter som agility, nosework och viltspår kan passa många individer, men träningsmängden ska stegras gradvis. För valpar bör underlag, tempo, lek och vila anpassas efter individen; den ofta upprepade femminutersregeln har inget vetenskapligt stöd.

Prioritera dessa färdigheter tidigt:

- kontakt och följsamhet trots dofter och rörelse
- inkallning samt en separat stoppsignal
- att släppa föremål och avbryta aktivitet
- lugn koppelgång och neutrala hundpassager
- hantering av tassar, mun, öron och päls
- att gå till en bädd och koppla av
- ensamhet i mycket små, trygga steg

Jaktinstinkten gör att löshet aldrig bör bygga på hopp. Träna först i inhägnat område och använd långlina där det är säkert tills hunden kan vända bort från störningar och svara på signaler med hög tillförlitlighet. Även en vältränad hund kan behöva koppel nära vilt, trafik och andra risker. Belöningsbaserad träning med tydliga regler ger hunden information om vad den ska göra och hjälper till att bevara samarbete när aktivitetsnivån stiger.

## Hälsa

Svenska Kennelklubben anger att rasen inte har några kända rassjukdomar men att patellaluxation förekommer. Det betyder inte att varje hund drabbas eller att rasen saknar all annan sjukdom; det betyder att en seriös hälsogenomgång bör utgå från dokumenterade resultat och den aktuella familjen, inte från en lång osorterad diagnoslista.

I den svenska rasspecifika avelsstrategin rekommenderas att hundar som används i avel undersöks för patella och ögonlyses. För ögon är rekommendationen undersökning före avel, därefter vart tredje år och en gång efter åtta års ålder. Det är avelsrekommendationer – formulera dem inte som om varje undersökning vore ett generellt registreringskrav eller en garanti för friska valpar.

Inför valpköp, be om föräldrarnas registrerade namn och nummer och kontrollera själv:

- vem som utfört undersökningen
- datumet för patella- och ögonundersökningen
- det faktiska resultatet, inte bara beskedet ”testad”
- om nära släktingar haft återkommande knä-, ögon- eller andra hälsoproblem
- föräldrarnas ålder och om äldre hundar i släkten följts upp

Ett normalt resultat minskar osäkerheten kring just det som undersökts men är ingen livslång garanti. Håll hunden i lämpligt hull, bygg kondition gradvis och kontakta veterinär vid exempelvis återkommande hälta, smärta, förändrad syn eller tydliga beteendeförändringar.

## Historia och ursprung

Jack russell terrier har sitt ursprung i 1800-talets England och förknippas med prästen John Russell. Han utvecklade foxterrier som kunde följa foxhounds och gå ner i gryt för att få räv och annat vilt att lämna sitt gömställe. Arbetsuppgiften krävde en liten, rörlig, modig och självständig hund.

Ur närbesläktade linjer växte två typer fram. Den högre och mer kvadratiska typen blev parson russell terrier; den lägre och något längre typen blev jack russell terrier. Rasen har alltså engelskt ursprung, men Australien anges som landet där den utvecklades vidare och där ett viktigt standardarbete gjordes. Svenska Kennelklubben godkände jack russell terrier 2001.

Historien förklarar flera egenskaper som fortfarande märks: den funktionella storleken, den rörliga kroppen, förmågan att fatta egna beslut och intresset för att söka och följa vilt. De egenskaperna kan bli en tillgång i träning och hundsport, men behöver styras i en modern vardag.

## Att leva med rasen

Att leva med en jack russell fungerar bäst när hemmet kombinerar aktivitet med tydliga rutiner för vila, säkerhet och självkontroll. Rasen kan bo i lägenhet; bostadens storlek är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och lär sig att inte reagera på varje ljud i trapphus eller utanför fönstret. Träna lugn och ljudneutralitet innan skall har hunnit bli en vana.

Med barn krävs samma grundregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet, och hunden ska ha en skyddad viloplats där den inte störs. Barn ska inte ta mat eller leksaker, bära hunden eller följa efter den när den går undan. Rasens snabbhet och intensitet gör lugna, korta möten bättre än vild lek utan pauser.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och bör byggas genom gradvisa, kontrollerade introduktioner. Tidig vana kan hjälpa men tar inte bort jaktinstinkten. Kaniner, gnagare och andra smådjur behöver hållas helt säkert åtskilda; välj inte rasen med antagandet att träning garanterar fredlig samvaro. Även i ett flerhundshem behövs separata viloplatser och möjlighet att hantera resurser utan konkurrens.

Ensamhet ska läras in stegvis när hunden redan känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta frånvarostunder och öka först när hunden kan vara lugn. En stängd bur får inte användas som vanlig viloplats eller för att stänga in hunden i hemmet i Sverige. Ordna i stället en bekväm bädd eller ett tillräckligt stort, säkert utrymme där hunden kan röra sig och själv välja viloplats.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på tre frågor: Kan vi ge hunden meningsfull aktivitet varje dag? Kan vi hantera jaktintresse med träning, koppel och säkra miljöer? Kan vi erbjuda ostörd återhämtning och konsekventa regler utan hårda metoder? Om svaret är ja kan jack russell terrier bli en mycket engagerad träningskamrat och sällskapshund – men den blir sällan en passiv liten hund vid sidan av livet.

Jack russell terrier

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Jack russell terrier: liten, kompakt och energisk rävjakts-terrier med modig och intelligent läggning. Behöver 1–2 timmars motion dagligen plus mental stimulans. Övervägande vit med tre olika pälstyper, stark lust att gräva och jaga. Mycket tillgiven sin familj men krävande och olämplig för mycket stillsamma hem.

Hos Andreas Friberg föder vi upp jack russell terrier i Lidköping, Sverige.

Andreas Friberg

## Snabbfakta

Irish softcoated wheaten terrier är en medelstor, aktiv terrier från Irland. Rasen utvecklades som en mångsidig gårdshund och hålls i dag främst som sällskapshund. Den brukar beskrivas som livlig, tillgiven, intelligent och påhittig, men också som självständig. Det är därför en hund för den som vill lägga tid på träning, motion och pälsvård.

- **Rasgrupp:** Grupp 3, terrier
- **Ursprung:** Irland
- **Tidigare användning:** Gårdsarbete, skadedjursbekämpning och jakt
- **Storlek:** Hanhundar ska enligt rasstandarden vara 46–48 cm höga och väga cirka 18–20,5 kg; tikar ska vara något mindre
- **Päls:** Enkel, mjuk och silkig, i nyanser av vetefärg
- **Aktivitetsnivå:** Aktiv; behöver daglig fysisk och mental sysselsättning
- **Pälsvård:** Omfattande och regelbunden

Rasen passar bäst när ägaren uppskattar en social hund med tydlig terrierkaraktär och kan erbjuda vardagsträning, varierad aktivitet och noggrann pälsvård. Den är ett sämre val om du söker en hund som nöjer sig med korta promenader, kräver mycket lite skötsel eller är okomplicerad att träna i alla lägen.

## Utseende och päls

Irish softcoated wheaten terrier är kompakt och välbyggd utan att vara tung. Kroppen är ungefär lika lång som hunden är hög, och helheten ska ge intryck av både styrka och smidighet. Små framåtvikta öron, mörka ögon, skägg och päls över pannan ger rasen dess typiska uttryck.

Den vuxna pälsen är rasens tydligaste kännetecken. Den ska bestå av ett pälslager; bara på öronen får underull förekomma. Strukturen ska kännas mjuk och silkig snarare än sträv eller ullig. Färgen varierar från ljust vete till en varmare gyllene, rödaktig ton. Pälsen kan vara vågig eller löst lockig.

En wheatenvalp behöver inte se ut som den vuxna hunden. Valppälsen kan vara rödaktig, gråaktig eller ha mörk mask och mörka hårspetsar. Både färg och struktur förändras i flera steg, och den färdiga vuxenpälsen kommer oftast först mellan 18 månaders och två och ett halvt års ålder. Det går därför inte att avgöra exakt hur vuxenpälsen blir enbart genom att titta på valpens färg eller mjukhet.

Pälsen lämnar ofta mindre löst hår i hemmet än raser med tydlig säsongsfällning, men den sköter inte sig själv. Lösa hår kan stanna kvar i pälsen och bidra till tovor. För många vuxna hundar är en noggrann genomkamning varje vecka en rimlig utgångspunkt, medan pälsbytet kan kräva kamning flera gånger i veckan. Rasklubbens och SKK:s skötselråd anger också regelbundna bad och klippning flera gånger om året. Hur ofta det behövs beror på pälsens struktur och längd samt på vad hunden gör i vardagen.

Rasen ska inte beskrivas som allergifri. Hundallergen finns bland annat i saliv och hud, och mängden varierar mellan individer även inom samma ras. Den som har hundallergi bör därför utreda sin allergi och träffa den aktuella hunden flera gånger innan ett köp övervägs.

## Temperament och personlighet

En typisk irish softcoated wheaten terrier är livlig, social med sin familj och snabb att engagera sig i det som händer. Rasstandarden beskriver den som sportig, tillgiven, lojal och intelligent. Samtidigt finns en självständig terriersida som kan märkas när något i omgivningen känns mer intressant än ägarens plan.

Temperamentet varierar mellan individer och linjer. Bland de hundar som deltagit i svenska mentalbeskrivningar visar de flesta låga nivåer av aggressiva reaktioner, men resultaten visar också en tydlig variation inom rasen. Fråga därför uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande människor, andra hundar, plötsliga ljud, hantering och återhämtning efter överraskningar. Om föräldradjuren har genomfört BPH eller MH kan resultatet ge mer konkret information än allmänna påståenden om rasen.

Rasen kan leva bra med barn när hund och barn lär sig respektera varandras gränser. Små barn och hundar ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. Hur en individ fungerar med andra hundar eller andra djurslag varierar. Tidig, lugn introduktion och genomtänkt vardagshantering är viktigare än att utgå från att alla individer fungerar likadant.

## Träning och motion

Irish softcoated wheaten terrier behöver röra sig och använda huvudet varje dag. Det finns ingen fast mängd motion som passar alla individer. En unghund, en vältränad vuxen och en äldre hund behöver olika belastning, och motionen bör anpassas efter kondition, hälsa och återhämtning.

Rasen passar för exempelvis nosework, spår, rallylydnad, agility och vanlig vardagsträning. Variation är ofta mer givande än att enbart förlänga promenaden. Sökövningar, följsamhet, kroppskontroll och korta problemlösningspass kan ge en bättre balans mellan aktivitet och vila.

Börja tidigt med inkallning, koppelgående, hantering och förmågan att koppla av. SKK lyfter att rasen kan vara nyfiken och ge sig ut på egna utflykter, så en trädgård behöver vara säkert inhägnad. Träna inkallning systematiskt, men använd koppel eller långlina på platser där en misslyckad inkallning kan bli farlig.

Belöningsbaserad träning passar en intelligent och självständig hund väl: belöna det beteende du vill se, gör uppgiften tydlig och öka svårigheten stegvis. Hårda korrigeringar behövs inte och kan göra hunden stressad samt försämra samarbetet. Korta, engagerande pass med tydliga pauser brukar vara lättare att lyckas med än långa repetitioner.

## Hälsa

Många irish softcoated wheaten terrier lever ett aktivt liv långt upp i åren, men rasen har hälsorisker som en valpköpare bör känna till. Svenska rasunderlag lyfter framför allt njur- och mag-tarmproblem samt vissa hud- och öronbesvär. Att en risk finns i rasen betyder inte att varje hund drabbas.

Två viktiga begrepp är PLN och PLE. **PLN**, protein-losing nephropathy, innebär att protein förloras genom njurarna. **PLE**, protein-losing enteropathy, är ett samlingsbegrepp för proteinförlust genom tarmen. Tillstånden kan vara allvarliga och kan utvecklas först i vuxen ålder. För PLN finns ett DNA-test för riskvarianter, men resultatet är inte en enkel diagnos: hundar med riskvarianter behöver inte bli sjuka, och även andra faktorer påverkar. För PLE finns inget motsvarande genetiskt test.

Återkommande diarré eller kräkningar, oförklarlig viktnedgång, svullnad, ökad törst eller ökad urinering ska bedömas av veterinär. Sådana symtom kan ha många orsaker och bevisar inte PLE eller PLN, men de bör inte avfärdas hos en hund med känd rasrisk.

Rasklubbens svenska avelsrekommendationer omfattar bland annat känd höftledsstatus och känd DNA-status för mikroftalmi. Tillståndet kallas microphthalmia i dokumenten och innebär att ögat inte har utvecklats normalt. Klubben har också särskilda rekommendationer om nära släktingar till hundar som drabbats av renal dysplasi, PLE eller PLN. I SKK:s registreringsregler för 2026 finns däremot inget särskilt krav på officiell höftledsstatus för att registrera valpar av rasen. En SKK-registrerad valp är alltså inte automatiskt resultatet av alla undersökningar som rasklubben rekommenderar.

Be uppfödaren visa:

- föräldrarnas officiella höftledsresultat
- DNA-resultat för mikroftalmi
- PLN-resultat, om testet har gjorts, samt en nyanserad förklaring av vad resultatet betyder
- känd förekomst av PLE, PLN eller renal dysplasi bland nära släktingar
- hur föräldrar och äldre släktingar har mått över tid

## Historia och ursprung

Irish softcoated wheaten terrier kommer från Irland och hör till landets fyra terrierraser. Den exakta tidiga historien är inte fullt dokumenterad. Det finns skriftliga hänvisningar till mjukpälsade hundar från omkring 200 år tillbaka, men påståenden om en mer exakt eller äldre härstamning bör ses som osäkra.

Småbrukare använde dessa terrier till flera uppgifter på gården, bland annat för att hålla efter skadedjur och hjälpa till i gårdsarbetet. Hundarna användes också vid jakt på grävling och utter. Den irländska kennelklubben erkände rasen 1937, och FCI erkände den definitivt 1957.

Rasen kom till Sverige 1965, och den första svenska kullen föddes 1967. Här har den främst blivit en sällskaps- och aktivitetshund, även om arbetslusten fortfarande märks i exempelvis spår, nosework, lydnad och agility.

## Att leva med rasen

Att leva med en irish softcoated wheaten terrier innebär en aktiv och social vardag. Den kan bo i lägenhet eller hus så länge den får motion, mental aktivering, regelbunden rastning och tillräcklig vila. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur hundens dagar faktiskt ser ut.

Räkna med tid för pälsvård varje vecka och mer arbete under perioder då unghundspälsen förändras. Be uppfödaren visa kamning, bad och klippning praktiskt. Kontrollera särskilt skägg, ben, armhålor, ljumskar och området bakom öronen, där fukt och friktion lätt kan skapa tovor.

Ensamhet måste tränas gradvis när hunden är trygg i hemmet. En vuxen, väl ensamhetstränad hund kan vanligen vara själv några timmar, men individer skiljer sig mycket och en liten valp ska inte lämnas ensam. Planera därför för stor närvaro under valptiden och för en vardag där hunden får vara en del av familjens liv.

Rasen passar dig som vill ha en glad, företagsam terrier och tycker att träning och pälsvård är en del av hundägandet. Den passar sämre om lågt skötselbehov, långvarig ensamhet eller en hund som alltid sätter samarbetsviljan före sin egen nyfikenhet är avgörande krav. Välj uppfödare efter dokumenterad hälsa, stabil mentalitet och öppen information om släkten – inte enbart efter valpens färg eller ett löfte om att rasen är lättskött eller allergivänlig.

Irish softcoated wheaten terrier

Irish Soft Coated Wheaten Terrier Club of Great Britain

Svenska Terrierklubben (Sweden)

Norsk Terrier Klub (Norway)

Irish softcoated wheaten terrier är en medelstor, atletisk irländsk gårdsterrier som blivit en familjehund, känd för sin silkeslena, lätt fällande vetefärgade päls, sitt glada och människokära sätt, sina stora pälsvårdsbehov, sitt livliga men träningsbara temperament och sin i allmänhet goda hälsa med vissa rasspecifika risker.

Vi er Trude Plassen og driver oppdrett av Irish softcoated wheaten terrier i Biri, der vi har virksomheten vår.

Trude Plassen

## Snabbfakta

Continental Bulldog är en medelstor, kraftfull och rörlig bulldogg från Schweiz. Rasen togs fram som sällskaps- och familjehund genom korsningar mellan engelsk bulldogg och old english bulldog. Den hör till FCI grupp 2 och är provisoriskt, inte definitivt, erkänd av FCI sedan 2022. Den nu gällande internationella rasstandarden publicerades 2026.

- **Användning:** sällskaps- och familjehund
- **Mankhöjd:** hanar 42–50 cm, tikar 40–48 cm
- **Vikt:** normalt 20–30 kg beroende på storlek; standardens riktmärken är cirka 30 kg för hanar och 25 kg för tikar
- **Kroppsbyggnad:** atletisk och nästan kvadratisk, men kroppen ska vara ungefär 20 procent längre än mankhöjden
- **Päls:** kort, tät, slät och glansig; vissa hundar saknar underull
- **Temperamentsideal:** uppmärksam, självsäker och vänlig, varken aggressiv eller skygg
- **Viktig hälsokontroll:** andning och ögonlock behöver bedömas hos den enskilda hunden; rasens avelsmål är inte en garanti för problemfri andning

Rasen passar bäst hos den som vill ha en social och aktiv hund. Den kompakta kroppen får inte tolkas som att hunden bara behöver korta rastningar. En blivande ägare behöver samtidigt granska andning, ögon och dokumenterade hälsoundersökningar lika noggrant som temperament och utseende.

## Utseende och päls

Continental Bulldog ska se ut som en atletisk bulldogg, inte som en extremt kortnosig eller tung hund. Kroppen är kompakt och muskulös men hunden ska röra sig med jämna, flytande steg. Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är ungefär 1:1,2, vilket betyder att hunden är något längre än hög. De officiella höjdintervallen är 42–50 cm för hanar och 40–48 cm för tikar.

Huvudet är kraftigt utan att hud och rynkor ska överdrivas. Nosen ska vara helt svart, med stora och väl öppna näsborrar. Nosryggen ska normalt motsvara ungefär en tredjedel av huvudets längd, med en fjärdedel som tolererad nedre gräns. Det är en viktig funktionsdetalj: ett rastypiskt huvud får inte byggas på bekostnad av fria luftvägar. Ögonen ska varken vara insjunkna eller utstående, och ögonlocken ska sluta tätt utan synlig irritation.

Den gällande FCI-standarden från 2026 tillåter fawn i nyanser från sand till rött, brindle och svart. Färgerna kan förekomma med olika mycket vitt eller mörk mask, och vitt kan vara grundfärg med tecken i de tillåtna färgerna. Äldre uppgifter om att alla färger med svart nos är godkända är därför inte längre aktuella.

Pälsen är kort, åtliggande och lätt att överblicka. Borsta och bada när hunden faktiskt behöver det i stället för efter ett fast veckoschema. Kontrollera samtidigt hud, tassar, öron och eventuella ansiktsveck. Ihållande rodnad, fukt, klåda eller återkommande irritation bör bedömas av veterinär, inte bara döljas med tätare rengöring.

## Temperament och personlighet

En typisk Continental Bulldog ska vara uppmärksam, självsäker och vänlig. Det beskriver rasens målbild, inte ett löfte om hur varje valp blir. Arv, tidiga erfarenheter, miljö, träning och hälsa påverkar hur en vuxen hund reagerar på människor, hundar och nya situationer.

Rasen utvecklades för att leva nära människor och kan uppskatta att följa med på familjens aktiviteter. Den kraftiga kroppen och lekfullheten gör dock att lugn vardagsträning är lika viktig som social kontakt. Träna tidigt på att hälsa med tassarna i marken, vänta vid dörrar, lämna föremål och koppla av när inget händer. Det hjälper både i ett hem med barn och i möten med besökare.

Continental Bulldog kan fungera som första hund för en påläst ägare som vill träna konsekvent och belöningsbaserat. Rasen är ett sämre val för den som söker en hund som nöjer sig med korta rastningar, kan lämnas ensam utan träning eller förväntas fungera i alla sociala situationer av sig själv. En vuxen hund på 20–30 kilo kräver dessutom att alla i hushållet kan hantera koppel, passeringar och upphetsade situationer säkert.

Bedöm föräldradjuren i vardagen om det är möjligt. Fråga hur de reagerar på främmande människor, hantering, hundmöten och återhämtning efter aktivitet. En allmän beskrivning som ”snäll familjehund” säger mindre än konkreta exempel och dokumenterad mentalbeskrivning.

## Träning och motion

Continental Bulldog behöver daglig fysisk aktivitet, nosarbete, inlärning och möjlighet att varva ned. Det finns ingen tillförlitlig minutregel som passar alla vuxna hundar, och valpens motion bör inte styras av den förenklade femminutersregeln. Ålder, kropp, underlag, intensitet, temperatur, andning och återhämtning ger bättre vägledning än ett fast tidsschema.

Variera promenader med lugnt nosarbete, kontaktövningar, kroppskontroll och korta träningspass. Belöna det beteende du vill se och öka svårigheten stegvis. Rasen kan vara både stark och engagerad, så koppelvana, inkallning, impulskontroll och förmåga att ligga still är praktiska grundfärdigheter. Hård korrigering eller träning som bygger på rädsla behövs inte och riskerar att försämra både trygghet och samarbete.

En växande valp mår bra av självvald lek, utforskande promenader och flera korta erfarenheter i vardagen. Undvik att upprepa hårda hopp, tvära stopp eller annan belastning som valpen inte är förberedd för, men gör inte normal rörelse till något farligt. Öka aktivitet gradvis och se till att valpen kan vila ostört.

Andningen ska vara tyst även när hunden rör sig snabbt enligt rasstandarden. Avbryt och låt hunden svalka sig om andningen blir ansträngd, återhämtningen drar ut på tiden eller hunden tappar tempo och vilja. Var särskilt försiktig i värme. Upprepade andningsljud, bukandning, andning med öppen mun vid liten ansträngning, överhettning eller svimning är varningssignaler som kräver veterinärbedömning.

## Hälsa

Rasens svenska population är ännu för liten för att sjukdomsförekomst ska kunna bedömas säkert. Det gör det missvisande både att kalla rasen problemfri och att presentera en lång diagnoslista som om alla tillstånd vore vanliga. Andning och ögonlock är de tydligast dokumenterade riskområdena, medan leder, DNA-resultat och mentalitet ingår i rasklubbens avelsrekommendationer.

Continental Bulldog är kortskallig och finns med i SKK:s instruktioner för att motverka exteriöra överdrifter. Där pekas ansträngd eller ljudlig andning ut tillsammans med för kort nos, knipna näsborrar och trånga luftvägar. Felaktigt formade ögonlock är det andra namngivna riskområdet. I rasstandarden är andningsljud i vila eller rörelse samt inåt- eller utåtrullade ögonlock diskvalificerande fel.

Sedan maj 2026 kan Continental Bulldog undersökas med RFG-S i Sverige. Veterinären bedömer bland annat näsborrar och andning före och efter fysisk belastning, och resultat för SKK-registrerade hundar kan ses i SKK:s offentliga register. Be om föräldrarnas resultat och titta även på hur hundarna faktiskt andas och återhämtar sig. Ett testresultat är viktig information, men ersätter inte observation över tid.

Det är också viktigt att skilja krav från rekommendationer. I SKK:s registreringsregler för 2026 finns inget rasspecifikt krav på HD- eller ED-status för Continental Bulldog, och gruppens uttryckliga RFG-S-krav gäller engelsk bulldogg. Rasens svenska avelsstrategi rekommenderar däremot känd HD- och ED-status, DNA-resultat för cystinuri och DVL2 samt genomförd BPH. Det är relevanta uppgifter att fråga efter, men de ska inte beskrivas som obligatoriska SKK-test för rasen.

Be uppfödaren visa originalresultat och förklara hur de två föräldradjurens resultat har vägts samman. Fråga också om andning, ögon, hud, urinvägsproblem och rörelse hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. För cystinuri och DVL2 behöver du få veta exakt vilken variant som testats och hur resultatet påverkar parningen; orden ”DNA-testad” eller ”hälsotestad” räcker inte på egen hand.

## Historia och ursprung

Continental Bulldog är en ung schweizisk ras med en tydligt dokumenterad start. Den schweiziska kennelorganisationen gav år 2000 uppfödaren Imelda Angehrn tillstånd att korsa engelsk bulldogg med old english bulldog. Den första kullen av de så kallade Pickwick-korsningarna föddes sommaren 2001.

Avelsprogrammets mål var en medelstor bulldogg med bättre rörelseförmåga, tyst andning samt naturlig parning och valpning. Dessa var mål för avelsarbetet, inte garantier för varje hund som föds. När projektet utvecklades till en egen ras gav den schweiziska kennelklubben den 15 september 2004 klartecken till fortsatt avel under namnet Continental Bulldog. Den schweiziska rasklubben bildades samma år.

FCI accepterade rasen på provisorisk basis den 30 mars 2022. Provisorisk status innebär att rasen är internationellt upptagen av FCI men ännu inte definitivt erkänd. Den nu gällande officiella standarden är daterad februari 2026 och publicerades i mars samma år. Den tidslinjen är mer korrekt än att bara skriva att rasen blev fullt FCI-erkänd 2022.

## Att leva med rasen

Continental Bulldog kan trivas i många typer av hem om vardagen rymmer aktivitet, återhämtning, träning och regelbunden uppföljning av hälsan. Bostadens storlek avgör mindre än hur hunden fungerar med ljud, trappor, besök, hundmöten och ensamhet. En lägenhet kan fungera, men återkommande skällande eller oro behöver tränas och hanteras; rasnamnet lovar inte en tyst hund.

Barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Den fysiska styrkan gör att även vänlig lek kan bli omtumlande för ett litet barn. Lär därför både barnet och hunden tydliga gränser och avbryt innan leken blir för intensiv.

Samma försiktighet gäller andra djur. Vissa individer lever väl med hundar eller katter, medan andra behöver större avstånd och mer styrda introduktioner. Utgå från den aktuella hundens erfarenheter och beteende, håll de första mötena lugna och separera djuren när ingen kan övervaka dem. Socialisering förbättrar förutsättningarna men garanterar inte ett visst resultat.

Ensamhet tränas från mycket korta, lugna stunder och ökas först när hunden är trygg. En valp kan inte förväntas vara ensam som en tränad vuxen hund, och även vuxna skiljer sig mycket åt. Ordna hjälp om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar utan stress.

Inför ett köp bör du kunna svara ja på tre frågor: Kan du ge hunden varierad aktivitet utan att ignorera andning och värme? Kan du hantera en kraftfull vuxen hund med lugn, belöningsbaserad träning? Kan uppfödaren visa dokumenterade resultat för föräldrarnas andning, ögon, leder, DNA och mentalitet? Om någon del saknas är det klokt att vänta på en bättre dokumenterad kombination.

Continental Bulldog

Continental Bulldog Club of Great Britain

Deutscher Continental Bulldog Club (Germany)

Societé Centrale Canine (France)

Denmark Continental Bulldog Club

Continental bulldog är en medelstor, atletisk bulldogsliknande sällskapshund som avlats fram i Europa för bättre hälsa och rörelser. Den har en kort, lättskött päls i många olika färger, ett vänligt och stabilt temperament, behöver regelbundna promenader och mental stimulans och blir i regel omkring 10–12 år gammal.

Vi är Hogwart's och föder upp continental bulldog i Harestad. Vi fick vår första bulldogg 1999 och har varit medlemmar i Svenska Klubben för Engelsk Bulldogg sedan 2000. Vår första kull med bulldoggar föddes 2011. Målet med vår avel är att föda upp sunda hundar i enlighet med rasstandarden. I aveln använder vi hundar som är besiktigade i vuxen ålder, BOAS-testade och DNA-testade samt har deltagit i officiella utställningar. Hundar från vår uppfödning blev svenska utställningschampioner 2022 och 2023. År 2025 utsåg Svenska Klubben för Engelsk Bulldogg oss till Årets uppfödare.

Hogwart's

Vi på Viltgläntan's föder upp tax i Grums. Vi har en liten uppfödning i lantlig miljö med strävhåriga och korthåriga dvärg- och kanintaxar. Vår uppfödning under kennelnamnet går tillbaka till 2009. Vi är anslutna till Svenska Kennelklubben och Svenska Taxklubben, och vår uppfödning är godkänd av Länsstyrelsen i Värmland. Bland våra uppfödningsresultat finns en strävhårig dvärgtax som har blivit svensk utställningschampion och svensk viltspårchampion. En korthårig kanintax som vi fött upp blev även tvåa i bästa valpklass vid en nationell SKK-utställning 2023.

Viltgläntan's

## Snabbfakta

Dvärgschnauzern är en liten men robust tysk hundras med tydlig vaktlust, stor arbetsvilja och en päls som kräver trimning. Den är minst av schnauzerraserna, men är inte bara en mindre version av schnauzern. Dvärgschnauzern är en egen ras som utvecklades för gårdsarbete i ett litet, smidigt format.

- **Mankhöjd:** 30–35 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 4–8 kg enligt rasstandarden
- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Ursprunglig uppgift:** råttfångare och gårdshund
- **Päls:** strävt täckhår med tät underull
- **Färger:** svart, peppar och salt, svart och silver samt vit
- **Typiska drag:** vaksam, uthållig, nyfiken och ofta snabb att larma

Dvärgschnauzern passar bäst hos den som vill träna och aktivera sin hund varje dag och som accepterar återkommande pälsvård. Den behändiga storleken gör hunden lätt att ta med, men vardagen kräver ändå tydliga rutiner.

## Utseende och päls

Dvärgschnauzern ska vara kompakt, kraftig och ungefär lika lång som den är hög. Skägget, de buskiga ögonbrynen och det sträva hårlaget ger det välkända schnauzerutseendet. Rasstandarden anger samma höjd- och viktspann för båda könen, men en enskild vuxen hund kan ligga olika inom spannet beroende på kroppsbyggnad och hull.

Pälsen består av tät underull och hårt, åtliggande täckhår. De fyra godkända färgerna är helt svart, peppar och salt, svart och silver samt helt vit. Färgen säger inte hur hunden blir i temperament eller hur väl den passar ett visst hem.

Den sträva pälsen behöver trimmas, vilket innebär att mogna, döda täckhår plockas bort. SKK anger trimning minst fyra gånger om året och genomgång av underullen ungefär varje vecka. Hur ofta just din hund behöver trimmas beror på pälskvalitet, tillväxt och hur kort päls du vill hålla. Skägg, benhår och mjukare partier behöver kammas så att smuts och tovor inte blir kvar.

Klippning kan passa en hund som blivit öm eller har svårt att stå under en trimning, men metoden förändrar pälsens struktur. När täckhåren klipps av i stället för att plockas bort blir pälsen ofta mjukare och mer ullig. Fråga därför uppfödaren eller en erfaren trimmare hur hundens päls har skötts innan du väljer metod.

En korrekt skött sträv päls fäller normalt mycket lite, men det gör inte dvärgschnauzern allergifri. Lite fällning säger inte hur en allergisk person kommer att reagera, och ingen hundras kan lovas fungera för alla. Om allergi finns i familjen bör ni prata med vården, träffa hundar under kontrollerade former och ha en plan innan hundköpet.

## Temperament och personlighet

Dvärgschnauzern är vanligen uppmärksam, nyfiken och uthållig. Den märker snabbt ljud, rörelser och människor i omgivningen och kan därför vara en effektiv liten larmhund. Samma vaksamhet kan bli återkommande skall vid dörren, i trapphuset eller utanför fönstret om hunden inte får hjälp att varva ned.

Rasdrag beskriver en tendens, inte varje individ. De svenska mentalbeskrivningarna kommer från en för liten del av uppfödarna för att ge en säker bild av alla dvärgschnauzrar. Skillnader mellan familjer och individer kan vara stora. Titta därför på hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. En trygg hund ska kunna återhämta sig efter en överraskning och koppla av när inget händer.

Dvärgschnauzern lär sig ofta snabbt och är rolig att samarbeta med. Samtidigt behöver ägaren visa tydligt vilka beteenden som lönar sig. Hårda korrigeringar kan öka stress och skall. Med lugn, belöningsbaserad träning blir det lättare att lära hunden vad den ska göra i stället.

## Träning och motion

Dvärgschnauzern behöver fysisk rörelse och uppgifter för nos och hjärna varje dag. Det finns ingen meningsfull minutregel som passar alla. En ung vuxen hund med god hälsa kan vilja följa med på långa promenader och hundsport, medan en valp, äldre hund eller hund med sjukdom behöver en annan belastning.

Variera promenader i olika miljöer med korta träningspass, sökövningar och möjlighet att undersöka i egen takt. Rallylydnad, nosework, tricks och agility är aktiviteter där snabbhet och samarbetslust kan komma till användning. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag. En bättre kontrollpunkt är att den kan vara aktiv ute och sedan komma till ro hemma.

Börja tidigt med vardagsfärdigheter: kontakt, inkallning, koppelgående, hantering av tassar och skägg samt lugn på en bestämd plats. Träna larmandet innan det blivit en vana. Belöna hunden när den uppmärksammar ett ljud och sedan vänder sig till dig, och lär in en enkel rutin för dörrklocka och besök. Skärma av utsikten om hunden övar på att skälla i fönstret. Förändra en sak i taget och öka svårigheten först när hunden är lugn.

Rasens bakgrund som råttfångare gör att vissa individer gärna förföljer små, snabba djur. En säker inkallning och koppel där vilt kan dyka upp är därför klokt, även om jaktintresset varierar.

## Hälsa

Dvärgschnauzern beskrivs generellt som en robust ras, men urinsten och ögonsjukdomar är två dokumenterade områden att känna till. SKK anger att urinsten förekommer hos drygt fem procent av rasen. Rasklubbens avelsarbete följer också bland annat progressiv retinal atrofi, PRA, och katarakt.

Rasen har dessutom en känd benägenhet för förhöjda triglycerider i blodet. Det är inte samma sak som att varje dvärgschnauzer blir sjuk, och ett förhöjt värde förklarar inte automatiskt magbesvär eller bukspottkörtelinflammation. Återkommande kräkningar, diarré, buksmärta, urinbesvär eller förändrad syn ska bedömas av veterinär. Veterinären avgör om exempelvis urinprov, ögonundersökning eller ett fastande blodprov är relevant.

Inför valpköp bör du be uppfödaren visa faktiska hälsouppgifter, inte bara säga att linjen är frisk. Kontrollera föräldrarnas registrerade ögonresultat och fråga om urinsten, återkommande magproblem och ögonsjukdom hos nära släktingar. Rasklubben redovisar DNA-resultat för flera testbara tillstånd, men ett DNA-paket är inte ett allmänt friskintyg och täcker inte alla former av PRA. Fråga vilka tester som gjorts, vad resultaten betyder för just kombinationen och vilka aktuella rekommendationer uppfödaren följer.

Små hundar behöver också regelbunden tandvård. Vänj valpen vid tandborstning och kontrollera munnen så att dålig andedräkt, ömhet eller svårigheter att tugga upptäcks tidigt.

## Historia och ursprung

Dvärgschnauzern utvecklades i Tyskland kring förra sekelskiftet. I området runt Frankfurt am Main förekom en schnauzerliknande liten hund under namnet strävhårig dvärgpinscher. SKK beskriver hur små schnauzrar och dvärgpinscher användes när rasen tog form under mer ordnade former.

Den lilla gårdshunden skulle kunna hålla efter råttor och samtidigt uppmärksamma det som hände omkring gård och stall. Det historiska arbetet hjälper till att förklara dagens kombination av snabbhet, vaksamhet och intresse för små rörelser. I dag är dvärgschnauzern en sällskapshund, men den mår fortfarande bra av att få använda både kropp och huvud.

## Att leva med rasen

Dvärgschnauzern kan bo i lägenhet, men en liten hund är inte automatiskt enkel att ha nära grannar. Fråga dig om du kan hantera ljud vid dörr och fönster, ordna flera rastningar och ge hunden daglig aktivitet. Förmågan att koppla av hemma är ofta viktigare än bostadens storlek.

Med barn kan rasen fungera fint när en vuxen hjälper både barnet och hunden att umgås lugnt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Det är de vuxna som ansvarar för promenader, träning och pälsvård, även om barnen gärna hjälper till.

Om hunden kan bo med katt beror mer på individer, tidigare erfarenheter och introduktion än på rasnamnet. Gör de första mötena lugna, skilj djuren åt med grind vid behov och ge katten vägar undan. Gnagare och andra smådjur bör hållas säkert åtskilda. Bakgrunden som råttfångare gör det olämpligt att räkna med att jaktintresset saknas.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i vad de klarar utan oro. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den förblir lugn. Planera vardagen utifrån individen i stället för att utgå från att en viss ras kan vara ensam ett bestämt antal timmar.

Välj dvärgschnauzer om du uppskattar en observant, aktiv hund och vill lägga tid på träning och trimning. Välj en annan ras om du söker obetydlig pälsvård, en hund som sällan larmar eller en säker lösning för allergi och smådjur.

Dvärgschnauzer

Svenska Schnauzer Pinscherklubben (Sweden)

Verein für Deutsche Schäferhunde (Germany)

Kompakta, robusta Dvärgschnauzer är smarta, lättlärda och mycket människoorienterade. Deras sträva, låg-fällande päls kräver regelbunden pälsvård. Som uppmärksamma vakthundar med terriertemperament behöver de daglig motion, mental stimulans och tydlig träning, och blir ofta 12–15 år gamla.

Vi driver kenneln Arbaq's och föder upp dvärgschnauzer i Upplands Väsby. Vår första kull i rasen föddes 2004, och vi har registrerat dvärgschnauzer i färgerna peppar och salt samt svart och silver. Vi har också en bakgrund inom uppfödning av svart riesenschnauzer, med registreringar från perioden 2000–2012. En riesenschnauzer som vi fött upp deltog i riesenschnauzer-VM 2015. Bland de dvärgschnauzrar vi har fött upp finns en hund med titlar i både agility och rallylydnad, däribland svenskt agilitychampionat. Vid Nordic Dog Show i Norrköping 2022 vann en annan dvärgschnauzer från vår uppfödning championklassen och placerade sig som andra bästa hane.

Arbaq's

Hos Terje Sørbø i Førde driver vi oppdrett av jack russell terrier.

Terje Sørbø

Under namnet Alexandra Wulff bedriver vi uppfödning av labrador retriever i Laholm. År 2025 var vi även anmälda i öppen klass till SKK-utställningen Skåne Spring Dog.

Alexandra Wulff

## Snabbfakta

Welsh corgi cardigan är en brittisk boskapsvallare och sällskapshund i liten höjd men med betydligt mer kropp, kraft och arbetslust än de korta benen först antyder. Den passar bäst hos någon som vill träna, promenera och lösa uppgifter tillsammans med sin hund varje dag.

- **Storlek:** Rasstandarden anger 30 cm i mankhöjd som ideal. Den anger inget fast viktspann; vikten ska stå i proportion till hundens storlek och helhet.
- **Kropp:** Lång och stark med korta ben, god markfrigång och en lång, rävlik svans.
- **Temperament:** Rasidealet är alert, aktivt, intelligent och stabilt, utan skygghet eller aggressivitet.
- **Aktivering:** Daglig fysisk rörelse och mental sysselsättning behövs. Ett visst antal motionsminuter passar inte alla individer.
- **Päls:** Kort till medellång, vädertålig dubbelpäls med underull. Räkna med fällning och regelbunden borstning.
- **Viktigt vid valpköp:** Be att få se föräldradjurens faktiska HD-resultat och fråga om ögonlysning, rcd3-PRA och eventuell merlefärg.

Cardigan och welsh corgi pembroke är två separata raser. Välj därför inte enbart efter ordet ”corgi” eller en bild på en kortbent hund. Jämför rasernas vardagsbehov, träffa vuxna hundar och bedöm den aktuella uppfödarens hundar.

## Utseende och päls

En welsh corgi cardigan ska vara robust, rörlig och uthållig: låg över marken, men inte så låg att kroppen saknar markfrigång. Kroppen är ganska lång och stark, benstommen kraftig och öronen stora, upprättstående och lätt rundade i spetsarna. Den måttligt långa svansen når till eller nästan till marken och får lyftas när hunden rör sig, men ska inte ringlas över ryggen. Den långa, rävliknande svansen är ett tydligt drag i cardiganstandarden.

De godkända färgerna är blue merle, brindle, röd, sobel, trefärgad med brindle tanteckning och trefärgad med röd tanteckning. Typiska vita tecken får finnas, men vitt ska inte dominera på kropp eller huvud och ska inte omringa ögonen. Blå eller blåspräckliga ögon är enligt standarden endast tillåtna hos blue merle.

Pälsen består av hårda, helst raka täckhår och en skyddande underull. Borsta igenom hela pälsen regelbundet och oftare när mycket underull lossnar. Kontrollera särskilt att lös underull inte packas ihop bakom öron, vid byxorna och kring svansen. Hur kraftigt och när en hund fäller varierar; planera för mer löst hår under vissa perioder i stället för att utgå från en bestämd kalender. Vänj valpen lugnt vid borstning, kloklippning och annan hantering från början.

## Temperament och personlighet

Welsh corgi cardigan är i rasidealet uppmärksam, aktiv, intelligent och mentalt stabil. Det är en bra utgångspunkt, men inte en garanti för hur varje hund blir. Svenska BPH-resultat visar variation inom rasen, och uppväxt, erfarenheter och individ påverkar bland annat socialitet, rädsla, lekintresse och förmåga att koppla av.

Bakgrunden som gårds- och boskapshund kan märkas som uppmärksamhet på rörelse, vilja att hålla reda på omgivningen och benägenhet att skälla. Vissa unga hundar försöker också styra springande människor eller djur och kan nafsa mot ben. Det här är beteenden som kan förekomma och som går att förebygga eller påverka med träning, inte något alla cardigan gör. Avbryt lugnt, belöna ett alternativt beteende och ge hunden planerade aktiviteter där den får använda nos, kropp och huvud.

Fråga uppfödaren hur föräldradjuren fungerar med besökare, i nya miljöer och efter aktivitet. Träffa dem om det är möjligt. En hund som snabbt går upp i varv men har svårt att vila kan bli krävande även om den är lättlärd. För många hem är förmågan att växla mellan aktivitet och lugn minst lika viktig som träningslusten.

## Träning och motion

En cardigan behöver röra sig och tänka varje dag, men det finns ingen trovärdig minutregel som passar alla. Ålder, hälsa, kondition och personlighet avgör mängden. En bra vardag blandar promenader i olika miljöer med nosarbete, korta träningspass, lek och tid för återhämtning.

Rasen brukar uppskatta uppgifter där den får samarbeta och fatta små beslut. Personspår, sökövningar, vardagslydnad, rallylydnad och kontrollerad kroppsträning är exempel; hunden behöver inte valla för att få ett meningsfullt liv. Öka svårighet och fysisk belastning stegvis, särskilt hos en växande hund, och ta hjälp av veterinär eller fysioterapeut om hunden har ont, haltar eller rör sig avvikande. Kroppsformen är inte i sig skäl för generella förbud mot alla trappor eller hopp, men miljön och aktiviteten ska passa den enskilda hunden.

Träna positivt, belöningsbaserat och i tydliga steg. Prioritera kontakt, inkallning, följsamhet och ett lugnt beteende kring cyklar, springande barn och andra rörelser som kan väcka intresse. Om hunden skäller vid dörren eller fönstret, hjälp den bort från situationen innan skällandet hinner bli en vana och belöna det beteende du vill se. Hårda korrigeringar eller idéer om att ”dominera” hunden behövs inte och riskerar att försämra tryggheten.

## Hälsa

Den aktuella svenska avelsstrategin beskriver welsh corgi cardigan som generellt frisk. Ingen enskild ögonsjukdom stack ut i de ögonundersökningar som hade sammanställts. Det betyder inte att varje hund är frisk eller att hälsokontroller saknar betydelse. För en valpköpare är dokumenterade resultat mer värdefulla än allmänna försäkringar om att en linje är ”problemfri”.

### Höfter och rörelseapparat

Sedan 2025 måste båda föräldradjuren ha officiell höftledsstatus före parning för att avkomman ska kunna registreras i SKK. **Känd status betyder att resultatet finns registrerat, inte att höfterna automatiskt är fria från HD.** Be därför om de faktiska graderna och låt uppfödaren förklara sitt val av kombination.

Rasklubben bevakar också short ulna, där armbågsbenet slutar växa för tidigt och frambenet kan bli allt krokigare. Om en växande hund får tydligt förändrad benställning, utåtvriden tass eller hälta bör den bedömas tidigt av en veterinär med erfarenhet av ortopedi. Behandling kan behöva sättas in medan hunden fortfarande växer, så vänta inte och se.

### Ögon, rcd3-PRA och merle

Rcd3-PRA är en tidigt debuterande, autosomalt recessiv form av PRA som förekommer i rasen. DNA-testet kan visa om en hund är fri, anlagsbärare eller genetiskt affekterad. En bärare blir inte själv sjuk av just rcd3-PRA, men kan föra anlaget vidare. Testet svarar bara på denna genetiska variant. En ögonlysning kan i stället hitta kliniska ögonförändringar men avslöjar inte friska anlagsbärare, så undersökningarna ersätter inte varandra.

Blue merle är en godkänd färg, men merleanlaget får inte dubbleras i en parning eftersom avkomman då riskerar allvarliga hörsel- och ögondefekter. Vid köp av en merlefärgad valp bör uppfödaren kunna redogöra för föräldrarnas färg och hur parningen följer SKK:s regler.

Håll dessutom hunden i lämpligt hull. En tydlig midja ska synas bakom revbenen och revbenen ska kunna kännas med lätt tryck. Följ förändringar över tid i stället för att jaga en enda standardvikt.

## Historia och ursprung

Welsh corgi cardigan utvecklades i Wales som gårds- och boskapshund. Den arbetade nära gårdens människor och hjälpte bland annat till att driva och hålla ordning på kreatur. Den historiska funktionen förklarar rasens kombination av låg höjd, rörlighet, uthållighet och uppmärksamhet på det som händer runt omkring.

Hur gammal rasen är och exakt vilka hundar som ligger bakom den är inte slutgiltigt fastställt. Äldre berättelser kopplar den till mycket tidiga walesiska hundar, kelter eller vikingar, men sådana teorier ska inte behandlas som säker släkthistoria. SKK anger att cardigan och pembroke korsades fram till 1934, då de skildes och blev två separata raser. Den första welsh corgi cardigan som registrerades i Sverige kom 1963.

I dag klassificerar FCI rasen som boskapsvallare och sällskapshund. Många lever enbart som familjehundar, men det aktiva och arbetsinriktade arvet är fortfarande relevant när man bedömer om vardagen passar.

## Att leva med rasen

En welsh corgi cardigan kan bo i lägenhet, men den låga mankhöjden gör den inte automatiskt lätt att ha i en liten bostad. Den behöver daglig aktivitet, möjlighet att varva ned och träning kring ljud i trapphus och utanför fönster. Hus och trädgård ersätter inte promenader, samarbete eller nya miljöer.

Ensamhet är inte en fast rasegenskap. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka gradvis; backa om den visar oro. Planera vardagen utifrån individen och räkna inte med att en liten valp kan lämnas ensam.

Rasen kan leva bra i en barnfamilj, men ingen ras är automatiskt barnsäker. En vuxen ska alltid vara med när små barn och hund umgås, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Lär både barn och hund lugna regler, särskilt när lek och spring kan väcka hundens intresse för rörelse.

Samma sak gäller andra hundar och katter: individen är viktigare än rasnamnet. Tidigare erfarenheter och en kontrollerad introduktion spelar stor roll. Vid introduktion till katt bör katten ha en hundfri plats att dra sig undan till, möten ske lugnt och jakt förhindras från första början.

Inför köp är det klokt att kontrollera:

- föräldradjurens officiella HD-grader, inte bara att de är röntgade;
- datum och resultat för ögonlysning samt status för rcd3-PRA;
- hur en eventuell merlekombination har planerats;
- hur nära släktingar fungerar med ljud, människor, hundar och återhämtning;
- om du vill ha vardagen med pälsfällning, träning och daglig aktivering under hela hundens liv.

Rasen passar alltså inte någon som väljer den enbart för det kompakta formatet. En cardigan är en aktiv och intelligent vallhund på korta ben och behöver en ägare som har både tid och intresse för ett genomtänkt vardagsliv.

Welsh corgi cardigan

Welsh Corgi League (UK)

Welsh corgi cardigan är en robust, långsträckt vallhund med rävlikt huvud och lång svans. Trots sina korta ben är den energisk och smidig, lojal, vaksam och ofta reserverad mot främlingar. Pälsen är en vädertålig dubbelpäls som finns i många färger, och rasen behöver regelbunden motion och pälsvård.

Vi er Henriette Vangen Østvang og driver oppdrett av Welsh corgi cardigan i Stavsjø, der vi har virksomheten vår.

Henriette Vangen Østvang

## Snabbfakta

Engelsk springer spaniel är en aktiv brittisk fågelhund som avlats för att söka efter vilt, stöta upp det och apportera. Den passar bäst hos någon som vill använda både hundens kropp och huvud varje dag, oavsett om det sker genom jakt, hundsport eller ett omväxlande friluftsliv.

- **Storlek:** Rasstandarden anger cirka 51 centimeters mankhöjd. Den anger ingen vikt, så ett bestämt viktintervall är ingen bra måttstock för varje individ.
- **Rastyp:** Det finns sedan länge olika avelsinriktningar, framför allt jaktinriktade och mer utställningsinriktade hundar. Uppfödarens mål och föräldrarnas egenskaper säger mer om vilka egenskaper en valp kan få än etiketten ensam.
- **Temperament:** Rasidealet är en vänlig, gladlynt och följsam hund. Enskilda hundar skiljer sig ändå åt i bland annat aktivitetsnivå, socialitet och känslighet.
- **Aktivering:** Rasen behöver regelbunden motion och mental sysselsättning, men samma antal minuter passar inte alla hundar.
- **Päls:** Tät, rak och vädertålig med behäng som behöver återkommande borstning och trimning.
- **För rätt hem:** Ett bra val för den som vill träna, samarbeta och vara ute mycket; ett sämre val om hunden ofta förväntas nöja sig med korta rastningar.

## Utseende och päls

Engelsk springer spaniel är en stark och kompakt hund med ett rörligt, elegant helhetsintryck. Rasstandarden anger cirka 51 centimeters mankhöjd för rasen, men inget officiellt viktspann. Bedöm därför inte en hund mot ett godtyckligt antal kilo. Följ i stället hullet: en tydlig midja ska synas och revbenen ska kunna kännas med lätt tryck.

Pälsen ska vara tät, rak och ge skydd mot väder utan att vara grov. Den längre pälsen på öron, ben och kropp bildar måttliga behäng. Godkända färger är leverbrunt och vitt eller svart och vitt, med eller utan tantecken.

En genomgång med borste ungefär en gång i veckan är en rimlig utgångspunkt för många hundar, men pälsmängd, årstid och aktivitet avgör det verkliga behovet. Kontrollera armhålor, ljumskar, öronbehäng och tassar extra efter skog, bad eller blött väder, eftersom skräp och tovor lätt fastnar där. Bada när hunden faktiskt behöver det. Klippning och trimning behövs återkommande, men intervallet bör följa pälsens längd och kvalitet i stället för en stel kalender.

De hängande, välbehårade öronen behöver regelbunden kontroll. Klipp vid behov den långa pälsen på öronens insida och kontrollera öronen efter bad. Dålig lukt, rodnad, sekret eller återkommande kliande är skäl att kontakta veterinär, inte att fortsätta rengöra på egen hand utan att veta orsaken.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, gladlynt och följsam hund som gärna arbetar tillsammans med sin förare. Tydlig skygghet och aggressivitet hör inte till det önskade temperamentet. Det gör engelsk springer spaniel till en attraktiv samarbetskamrat, men det är inte en garanti för hur varje hund fungerar med barn, främmande människor eller andra djur.

BPH-resultat visar också att ett rasgenomsnitt inte berättar hela sanningen. Hundar inom samma ras kan reagera olika i sociala situationer, lek och oväntade händelser. Dessutom rymmer rasen skilda avelsinriktningar som inte alltid har bedömts var för sig. Fråga därför uppfödaren hur föräldrarna och nära släktingar fungerar i vardagen, vilka egenskaper som prioriterats och om det finns resultat från BPH eller andra relevanta prov.

Rasen behöver få använda sin nyfikenhet och arbetslust i vardagen. Samtidigt ska hög aktivitet inte förväxlas med att hunden måste vara uppvarvad. Förmågan att växla mellan arbete och vila behöver tränas från början genom tydliga rutiner, lugna pauser och lagom svåra uppgifter.

## Träning och motion

Rasens ursprungliga arbetskedja – söka, stöta och apportera – förklarar mycket av träningsbehovet. Många individer tycker om att undersöka mark och vegetation, bära föremål och arbeta nära sin förare. Promenader blir därför mer givande om de ibland innehåller nosarbete, apportering, enkla sökövningar eller annan träning tillsammans.

Det går inte att ange ett visst antal motionsminuter som passar alla. En vuxen, frisk och vältränad hund kan klara betydligt mer än en valp, en äldre hund eller en individ som byggs upp efter vila. Utgå från ålder, hälsa, kondition och återhämtning. Variera lugna promenader, rörelse i naturen, mental träning och vila i stället för att försöka trötta ut hunden med hög fart varje dag.

Kontakt, inkallning och förmågan att stanna kvar trots vittring eller rörelse är särskilt värdefulla färdigheter. Börja på lätt nivå och öka störningarna stegvis. Positiva, belöningsbaserade metoder och korta pass gör det lättare att behålla trygghet och samarbetsvilja. En långlina kan ge säkerhet under träningen, men är inte ett bevis på att hunden senare kan vara lös överallt.

I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt när de inte deltar i jakt. Mellan den 1 mars och 20 augusti krävs extra tillsyn där vilda djur kan finnas. Har hunden starkt viltintresse måste ägaren kunna hindra den från att sticka efter vilt.

## Hälsa

Engelsk springer spaniel beskrivs i huvudsak som en frisk ras. När du köper valp är det ändå viktigt att skilja formella krav från rasklubbens rekommendationer. Långa listor över allt som någon gång förekommit i rasen hjälper mindre än aktuella resultat för just föräldradjuren och deras familjer.

För svenskregistrerade kullar kräver SKK att båda föräldradjuren har officiell höftledsstatus före parning. Det betyder att de ska vara undersökta och att resultatet ska finnas, inte att varje bokstav automatiskt är lika lämplig i avel. Springerklubben har mer långtgående avelsrekommendationer om HD-resultat och kombinationer. Be därför att få se föräldrarnas faktiska resultat och fråga hur kombinationen följer klubbens aktuella råd.

Rasklubben rekommenderar också att avelsdjur ögonundersöks högst ett år före parning. Gonioskopi före avelsdebut ingår i klubbens råd för att bedöma ögats kammarvinkel. Kontrollera datum, diagnoser och eventuella uppföljningsråd i intygen; nöj dig inte med beskedet att hundarna är ”testade”.

Fucosidos är en recessivt nedärvd enzymbristsjukdom som kan påverka centrala nervsystemet. En anlagsbärare blir inte själv sjuk av anlaget men kan föra det vidare. DNA-test finns, vilket gör att uppfödaren kan redovisa föräldrarnas status och undvika en kombination som kan ge sjuka valpar. Det är viktigare att förstå de verifierade resultaten än att kräva samma uppsättning tester av alla hundar.

I vardagen bör öronen kontrolleras och hullet följas regelbundet. Återkommande öronbesvär, ögonförändringar, hälta eller andra symtom ska bedömas av veterinär. Förutsätt inte att ett problem är ”typiskt för rasen” och därför ofarligt.

## Historia och ursprung

Engelsk springer spaniel kommer ur Storbritanniens äldre spanieltradition. Hundarnas uppgift var att finna och stöta upp vilt vid jakt med nät, falk eller greyhound. När jakt med skjutvapen utvecklades blev arbetet att söka framför jägaren, stöta viltet och därefter apportera.

Namnet ”springer” anknyter till sättet att få viltet att lämna sitt gömställe. The Kennel Club erkände engelsk springer spaniel som egen ras 1902. Den svenska Springerklubben bildades 1982.

Under lång tid har aveln utvecklats i olika riktningar. Jaktinriktade populationer har främst valts för arbete, medan andra har valts mer för exteriör och utställning. Det är en viktig historisk och praktisk skillnad, men inte två enkla personlighetsmallar. Det finns variation inom båda inriktningarna, och moderna hundar kan användas på flera sätt. Därför bör en köpare bedöma den aktuella uppfödarens mål, föräldradjur och släkt – inte bara en benämning.

## Att leva med rasen

Engelsk springer spaniel kan bo i lägenhet om den får tillräckligt med aktivitet, återhämtning och tillgång till natur eller andra bra träningsmiljöer. En trädgård ersätter inte promenader och gemensamt arbete. Det avgörande är vad hunden får göra under dagen, inte om hemmet är en villa eller lägenhet.

Ensamhet behöver tränas gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, och öka först när den kan koppla av. Individernas förmåga varierar, så planera inte vardagen utifrån att rasnamnet skulle garantera ett visst antal ensamtimmar.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. Att rasstandarden beskriver hunden som vänlig ersätter aldrig tillsyn. Samma försiktighet gäller andra djur. Vid introduktion till katt bör hunden hindras från att jaga, mötena hållas korta och kontrollerade och katten ha egna reträttplatser. Hur väl en viss hund fungerar med katt eller andra hundar beror på individ, tidigare erfarenheter och introduktion.

Inför ett valpköp är det särskilt värdefullt att kontrollera:

- uppfödarens avelsmål och om hundarnas arbetsnivå passar ditt liv
- båda föräldrarnas officiella HD-resultat, inte bara att de är röntgade
- datum och fullständigt resultat från ögonundersökningar samt eventuell gonioskopi
- verifierad fucosidosstatus när den är relevant för kombinationen
- hur föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen, gärna kompletterat med BPH- eller arbetsresultat
- hur valparna vänjs vid hantering, vila, olika miljöer och ett normalt familjeliv.

Den bästa matchningen är en hund vars förväntade aktivitetsnivå, arbetslust och känslighet passar ägarens faktiska vardag. För engelsk springer spaniel är den bedömningen mer värdefull än löften om att rasen alltid är enkel, barnvänlig eller likadan oavsett avelsinriktning.

Engelsk springer spaniel

Norwegian Kennel Club (Norsk Kennel Klub)

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Engelsk springer spaniel är en medelstor, atletisk jakthund med en behårad, vädertålig päls som kräver regelbunden skötsel. Den är glad, tillgiven och mycket människoorienterad och behöver 1,5–2 timmars daglig mental och fysisk aktivering. I regel en frisk, aktiv ras som passar bäst i engagerade, utomhusaktiva hem.

Vi på Favours föder upp engelsk springer spaniel i Västra Ämtervik. Vi startade vår uppfödning 2011 och är inriktade på rasens utställningstyp. Vårt kennelnamn är registrerat hos både Svenska Kennelklubben och FCI, och vi är medlemmar i Springerklubben, Svenska Spaniel- och Retrieverklubben samt Svenska Kennelklubben. Vi finns även med på den nederländska rasklubbens officiella uppfödarlista. År 2023 utsågs en hund från vår uppfödning till Nederländernas bästa hanhund i rasen och blev samma år nederländsk champion. Vi har de tillstånd för verksamheten som krävs av Länsstyrelsen Värmland.

Favours

## Snabbfakta

Whippet är en brittisk, FCI-erkänd vinthund i grupp 10. Rasen utvecklades för snabbhet och arbete, och rasstandarden beskriver en kombination av muskelkraft, styrka och elegans utan överdrifter. Det är alltså en atletiskt byggd hund, inte bara en smal sällskapshund.

Önskvärd mankhöjd är 47–51 cm för hanhund och 44–47 cm för tik. Rasstandarden anger däremot ingen idealvikt. Bedöm därför vikt och hull utifrån individens storlek, muskulatur och kondition, inte mot ett fast tal.

Inför ett köp behöver du framför allt ta ställning till säker motion, jaktintresse, kyla och dokumenterad hälsa i familjen. Whippet kan vara en anpassningsbar sällskapshund, men behöver få springa under säkra former, tränas gradvis på att vara ensam och hanteras med omsorg kring vilt och smådjur.

## Utseende och päls

Whippet ska vara funktionellt byggd för snabbhet. Standarden efterfrågar bland annat en djup bröstkorg, kraft över länden, starkt bakställ och fria, långa rörelser med kraftfullt påskjut. Rörelserna ska vara parallella och varken korta, styltiga eller överdrivna. En extremt tunn eller svag hund är därför inte mer rastypisk än en tung och osmidig hund.

Skillnaden i önskvärd höjd mellan könen är liten, och individer kan ändå skilja sig tydligt i kroppsbyggnad. Eftersom standarden saknar viktangivelse är ett enskilt kilotal ett dåligt köp- eller hälsokriterium. Bedöm hellre proportioner, muskulatur, rörelser och aktuellt hull tillsammans med uppfödare eller veterinär.

Pälsen ska vara fin, kort och tätt åtliggande. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Rasstandarden anger inte om whippet har underull. Bedöm därför den enskilda hundens pälstäthet och köldtålighet i stället för att utgå från att alla har exakt samma skydd.

Den fina pälsen ger lite skydd mot kyla och väta. En del whippets behöver ett välpassande täcke under kalla promenader, medan väder, aktivitet och individ avgör när det behövs. Skakningar, sänkt tempo eller att hunden tydligt söker värme är signaler att avbryta eller ge mer skydd. Pälsvården är i övrigt enkel, men hud, trampdynor och klor bör kontrolleras efter aktivitet i ris, skare eller ojämn terräng.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver whippet som vänlig, tillgiven och stabil, med förmåga att anpassa sig hemma och i sportsammanhang. Det är idealet i standarden, inte en garanti för varje individ. Uppfödning, tidiga erfarenheter, hälsa och vardagsträning påverkar hur en enskild hund fungerar.

Svenska BPH-resultat ger en mer nyanserad bild. Till och med juli 2024 hade 373 whippets beskrivits. För svenskfödda hundar från 2004–2023 motsvarade deltagandet 323 av 8 641 hundar, eller 3,7 procent. Den beskrivna gruppen var i genomsnitt måttligt social, relativt lekfull samt förhållandevis trygg och nyfiken. Samtidigt fanns större variation i bland annat hälsning, nyfikenhet och lek. Resultatet beskriver deltagarna och ska inte användas som löfte om en valp eller hela rasen.

Med barn är lugn hantering och en fredad viloplats viktigare än etiketten ”familjehund”. En vuxen behöver vara med, och barn ska inte störa en hund som äter eller vilar. Möten med andra hundar bör också introduceras kontrollerat, särskilt om hundarnas storlek, leksätt eller erfarenhet skiljer sig.

En whippet kan leva med katt, men rasnamnet garanterar inte att det fungerar. Jaktintresse och reaktion på snabba rörelser varierar. Börja med avstånd och fysisk avskiljning, håll hunden kopplad, ge katten en säker flyktväg och övervaka tills båda djuren är avslappnade. Att hunden accepterar familjens katt säger inte säkert hur den reagerar på främmande katter eller smådjur utomhus.

## Träning och motion

Whippet behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men varken rasstandarden eller svenska myndighetsråd anger ett visst antal minuter eller kräver att hunden springer lös i full fart varje dag. Anpassa belastningen efter ålder, hälsa, kondition och underlag. Promenader, nosarbete, vardagslydnad och möjlighet att ibland sträcka ut på en säker plats ger en bra blandning.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Korta pass med tydligt mål passar ofta bättre än många upprepningar. Prioritera inkallning, kontakt vid rörelse, lugn väntan, hantering av tassar och förmågan att växla ned efter aktivitet. Träna först i enkla miljöer och öka störningen när beteendet fungerar stabilt.

Jaktintresset är en säkerhetsfråga, inte ett karaktärsfel. Rasens bakgrund gör att snabba rörelser kan utlösa en jaktreaktion, men styrkan varierar. Inkallning minskar risken utan att göra en öppen plats säker i alla lägen. Använd koppel eller långlina där vilt, trafik, cyklister eller smådjur kan dyka upp och välj ordentligt inhägnade ytor när hunden ska springa fritt.

I svensk natur gäller dessutom särskild hänsyn till vilt. Mellan 1 mars och 20 augusti ska hundar hindras från att springa lösa i naturen, och även under resten av året måste du kunna hindra hunden från att driva eller förfölja vilt. Lure coursing och andra organiserade vinthundsaktiviteter kan ge ett kontrollerat utlopp för förföljandebeteendet, men de är möjligheter snarare än krav för ett bra hundliv.

## Hälsa

Whippet ingår inte i något av SKK:s hälsoprogram, och det finns därför inga rasbundna hälsoundersökningar som måste vara genomförda före parning i Sverige. Det betyder inte att dokumentation saknar betydelse. Svenska Whippetklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar undersökningar och uppföljning som en valpköpare bör kunna fråga konkret om.

Rasklubben rekommenderar att avelsdjur får hjärtat auskulterat, alltså avlyssnat med stetoskop. Om ett blåsljud hörs bör hunden undersökas vidare av veterinär med specialistkompetens i kardiologi. MMVD förekommer i rasen, men ett blåsljud är ett fynd och inte i sig en diagnos. Rasklubben rekommenderar också ögonlysning, BPH och att hunden är minst två år innan den används i avel. Det är rekommendationer, inte svenska registreringskrav för rasen.

Ögonläget behöver beskrivas med samma noggrannhet. Ett fåtal svenska fall av PRA finns dokumenterade, samtidigt som en liten andel hundar har undersökts för ärftliga ögonsjukdomar. Man kan därför varken kalla problemet vanligt eller avfärda det. Be att få se daterade resultat för föräldradjuren och fråga hur uppfödaren använder resultat från släktingar.

Skador förtjänar mer uppmärksamhet än en lång lista med möjliga sjukdomar. I rasklubbens hälsoenkät 2020, som omfattade svar om 367 individer, uppgav ägarna att 42,7 procent hade råkat ut för en olycka som krävt veterinärvård; sårskador var vanligast. En enkät visar inte risken för varje hund, men den motiverar kontroll av hud, tassar och rörelser efter snabb aktivitet samt genomtänkta underlag och inhägnader.

Fråga också om testikelstatus hos hanhundar och om immunmedierad sjukdom i nära släkt. RAS beskriver familjär förekomst, men inte någon enkel arvsgång som ett enskilt DNA-test kan reda ut. Uppgifter om föräldrar, kullsyskon och äldre släktingar kan därför vara mer informativa än ett allmänt påstående om att linjen är hälsotestad.

Hjärtfynd hos whippet behöver tolkas med kunskap om rasen. Studier på friska whippets visar att vissa EKG- och ultraljudsmått kan skilja sig från generella referensvärden för hund. Berätta därför för veterinären att hunden är whippet och hur den tränas. Det kan minska risken för feltolkning, men får inte användas för att avfärda ett blåsljud, symtom eller behovet av vidare utredning.

## Historia och ursprung

Whippetens dokumenterade historia börjar i Storbritannien. Rasen nämndes i officiellt utställningssammanhang i England 1876, och The Kennel Club erkände den 1890. Kapplöpning med whippet är dokumenterad från 1890-talet, medan rasstandarden anger att hundtypen ursprungligen användes för jakt med syn eller vittring.

Rasen förknippas särskilt med norra England och med kapplöpning, men de tidiga avelsvalen är inte fullständigt dokumenterade. Greyhound och vissa terrierraser anges ofta som möjliga inslag, samtidigt som den svenska avelsstrategin konstaterar att skriftliga redogörelser från de första uppfödarna saknas. Det är därför rimligt att beskriva sådana korsningar som sannolika teorier, inte som ett exakt recept.

Den äldre användningen märks fortfarande i rasens konstruktion och intresse för rörelse. Dagens whippet är samtidigt en etablerad sällskaps- och sporthund. Historien hjälper till att förklara fart och jaktintresse, men den ska inte användas för att påstå att varje individ måste tävla eller reagerar likadant på vilt.

## Att leva med rasen

Whippet kan fungera i lägenhet om vardagen ger tillräcklig utevistelse, aktivitet och möjlighet att komma till ro. Bostadens kvadratmeter är mindre avgörande än rastningsmöjligheter, ljudmiljö och hur ofta hunden behöver lämnas ensam. För en individ som reagerar på ljud eller har svårt att varva ned kan ett lyhört flerbostadshus vara mer krävande än planlösningen antyder.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, lämna mycket kort och öka först när den förblir lugn. Att rasen ofta beskrivs som tillgiven innebär inte att alla whippets får separationsproblem, och en andra hund är ingen säker lösning. Bedöm beteendet hos individen och backa i träningen vid tecken på oro.

Planera också för värme, vila och säker transport. En kortpälsad hund kan behöva extra skydd i kyla, men passform och rörelsefrihet är viktigare än en lång utrustningslista. En lugn, skyddad sovplats och varsam hantering efter hård aktivitet hjälper dig samtidigt att upptäcka sår, ömhet eller förändrade rörelser tidigt.

Inför ett valpköp bör du be om konkreta underlag:

- registrerade uppgifter och daterade resultat för hjärta och ögon hos föräldradjuren;
- BPH-resultat eller en tydlig beskrivning av temperament hos föräldrar och nära släktingar;
- information om skador, hjärtsjukdom, ögonsjukdom, testikelstatus och immunmedierad sjukdom i familjen;
- uppfödarens plan för socialisering, miljöträning och stöd efter leverans.

Whippet passar bäst när du uppskattar en nära sällskapshund men samtidigt respekterar att den är en snabb vinthund. Den avgörande frågan är inte om rasen alltid är lugn, lätt eller familjevänlig, utan om du kan erbjuda säker rörelse, konsekvent träning och utrymme för den variation som finns mellan individer.

Whippet

Medelstor vinthund som förenar kapplöpningsfart med lugnt sällskap. Slank, smäcker och greyhound‑lik, med kort, lättskött päls men begränsat skydd mot väder och vind. Känslig, mjuk och mycket människoorienterad; den behöver vänlig träning, säkra möjligheter att springa i full fart, en mjuk och varm liggplats samt ett stabilt och stillsamt hem.

Krister Niklasson i Vollsjö – vi föder upp whippet och har även ägt tibetanska spanieler som deltagit i utställningar. År 2025 hade vi två tibetanska spanieler anmälda i valpklass vid Tomelilla Dog Show. Vid Pink Dog Show samma år placerade sig tibetanska spanieler som vi ägde som tvåa i både BIS-valp och BIS-veteran. Veteranen var svensk och dansk utställningschampion.

Krister Niklasson

## Snabbfakta

- Eurasier är en medelstor tysk spetshund som skapades som sällskapshund och trivs bäst när den får leva nära sin familj.
- Hanar ska enligt rasstandarden vara 52–60 cm höga och väga 22–30 kg. För tikar är motsvarande spann 48–56 cm och 18–26 kg.
- Rasstandarden beskriver en lugn, självsäker och uppmärksam hund som är starkt bunden till familjen men inte påträngande mot främmande människor.
- Att hunden är reserverad ska inte förväxlas med rädsla. Svenska BPH-resultat visar att den sociala tryggheten varierar tydligt inom rasen.
- Eurasier följer gärna med på familjens aktiviteter men har normalt inte samma arbetsbehov som en brukshund. Motion och träning behöver ändå anpassas till individen varje dag.
- Dubbelpälsen behöver vanligtvis borstas ungefär en gång i veckan och oftare när underullen fälls.
- I svensk avel måste föräldradjuren ha officiell höftledsstatus före parning. Rasklubbens råd om resultat och andra tester går längre än själva registreringskravet.
- Rasen passar den som vill ha en nära vardagspartner och accepterar ett självständigt sätt, men passar sämre i ett liv med lite sällskap eller krav på att hunden ska hälsa på alla.

## Utseende och päls

Eurasier är en harmoniskt byggd, medelstor hund av spetstyp. Kroppen är något längre än mankhöjden, öronen är upprättstående och den buskiga svansen bärs över ryggen eller böjd åt sidan. Benstommen ska vara medelgrov och den tjocka pälsen får inte dölja kroppens proportioner. Helheten ska vara funktionell och välbalanserad, inte tung eller överdrivet fluffig.

Rasstandardens spann är 52–60 cm och 22–30 kg för hanar samt 48–56 cm och 18–26 kg för tikar. Det är riktmärken för rasen, inte en garanti för hur stor en enskild valp blir. Titta därför även på föräldrar och nära släktingar om storleken har praktisk betydelse för dig.

Pälsen består av tät, mjuk underull och medellånga, raka täckhår som ligger relativt löst. Håret är kortare på ansikte, öron och benens framsidor och längre på svansen och benens baksidor. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom helvitt och skäck enligt den nuvarande internationella standarden.

I vardagen räcker det ofta att borsta igenom pälsen ungefär en gång i veckan. När underullen lossnar en eller ett par gånger om året behövs tätare borstning och då kan mängden löst hår bli stor. Kontrollera samtidigt hud, klor, öron och tänder. Bad behövs när hunden är smutsig.

## Temperament och personlighet

Eurasier ska vara lugn, självsäker och jämn i humöret, med stark familjekänsla och ett begränsat behov av att söka kontakt med främlingar. Det gör rasen till ett intressant val för den som uppskattar en hund som gärna är nära de egna människorna utan att automatiskt hälsa på alla. Det betyder däremot inte att varje eurasier är tyst, trygg eller enkel i varje situation.

Svenska BPH-resultat ger en mer nyanserad bild än rasstandardens ideal. Som grupp visade hundarna litet intresse för främmande personer, men tryggheten i sociala möten varierade mycket. En hund som lugnt avstår från att hälsa är reserverad. En hund som flyr, stelnar eller blir starkt orolig behöver mer avstånd och stöd. Reservation får inte användas som förklaring till rädsla eller hotfullt beteende.

Valpen behöver tidiga, positiva erfarenheter av olika människor, miljöer, underlag och vardagssituationer. Målet är inte att främlingar ska klappa den, utan att hunden kan vara lugn och trygg även när den inte vill ta kontakt. Låt den observera på ett avstånd där den fortfarande kan äta, undersöka och återhämta sig. Tvingade hälsningar kan göra osäkerheten större.

En eurasier kan leva fint med barn, hundar eller andra djur, men rasnamnet ger ingen garanti. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Fråga uppfödaren hur föräldradjuren reagerar på hantering, oväntade rörelser och främmande hundar. Vid katt eller smådjur i hemmet behövs lugna introduktioner, säkra avgränsningar och uppsikt medan du lär känna just den hundens jaktbeteende.

## Träning och motion

Eurasier lär sig ofta snabbt men är inte framtagen för att arbeta som en brukshund. Bäst resultat kommer av tydliga rutiner, belöningar som hunden uppskattar och korta pass med ett begripligt mål. Belöna det beteende du vill se igen, så blir uppgiften tydlig utan att tilliten tar skada. Hårda korrigeringar, skrämsel och fysisk press hör inte hemma i träningen.

Vardagsfärdigheter är viktigare än många avancerade moment. Träna på att följa med i koppel, vänta, komma på inkallning, kunna bli undersökt och koppla av när inget händer. Variera belöningen mellan mat, lek, rörelse och tillgång till sådant hunden vill undersöka. Om hunden tappar intresset är det ofta bättre att sänka svårigheten eller byta uppgift än att upprepa samma signal.

Rasen följer gärna med på promenader och familjeutflykter utan att normalt kräva den arbetsmängd som en utpräglad bruksras gör. Ett fast antal motionsminuter säger däremot lite om vad en viss hund behöver. En bra vardag innehåller rörelse, möjlighet att nosa, någon form av problemlösning och tillräckligt med vila. Anpassa efter ålder, hälsa, väder och hur hunden återhämtar sig. Nosarbete, spår, rallylydnad, hoopers och andra samarbetsaktiviteter kan passa, men välj efter individens motivation.

Inkallning måste tränas även om hunden gärna håller sig nära familjen. Varken familjeband eller påstått låg jaktlust gör en hund säker lös. Använd koppel eller långlina där vilt, trafik, andra djur eller reglerna på platsen gör löshet olämplig.

## Hälsa

Eurasier beskrivs som förhållandevis frisk, men det finns hälsorisker och avelsfrågor som en valpköpare bör kontrollera konkret. Börja med att skilja på SKK:s registreringskrav och rasklubbens mer omfattande avelsrekommendationer.

För att en svensk kull ska kunna registreras måste båda föräldradjuren ha officiell höftledsstatus före parning. Kravet är alltså ett känt resultat, inte automatiskt grad A eller B. Svenska Eurasierklubben rekommenderar däremot att avelsdjur har HD A eller B, ED 0 och patella 0. Be att få se de officiella resultaten och kontrollera gärna även syskon och tidigare avkommor; föräldradjurens resultat kan minska osäkerheten men garanterar inte en frisk valp.

Rasklubben rekommenderar också genomtänkta parningar för Dandy-Walker-liknande missbildning, DWLM. Varianten nedärvs recessivt och kan testas med DNA-prov. Fri hund kan paras med fri hund eller bärare, medan två bärare inte ska kombineras. En bärare är inte samma sak som en sjuk hund och behöver inte tas bort ur aveln om partnern är testad fri. Den skillnaden är viktig för att både undvika sjuka valpar och bevara genetisk variation.

Rasklubben följer dessutom rapporterade fall av nedsatt sköldkörtelfunktion, exokrin pankreasinsufficiens, EPI/EPA, och magomvridning. Klubben beskriver dem inte som stora problem i rasen, men vill kartlägga dem. Långvarig trötthet och pälsförändringar eller återkommande diarré med viktnedgång ska därför tas på allvar. Misstänkt magomvridning kräver akut veterinärvård.

Fråga uppfödaren om officiella led- och patellaresultat, DWLM-status och kända diagnoser hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Ett allmänt svar om att hundarna i släkten är ”friska” säger mindre än dokumenterade resultat och en öppen redovisning av släktingarnas hälsa.

## Historia och ursprung

Eurasier är en ung, dokumenterad ras från Tyskland. Julius Wipfel inledde avelsarbetet 1960 genom att kombinera chow chow och wolfspitz, som också kallas keeshond. De tidiga hundarna kallades wolf-chow. Samojedhund fördes senare in, och rasen fick namnet eurasier efter sitt europeiska och asiatiska ursprung.

FCI erkände eurasier 1973. Den första eurasiern kom till Sverige 1994. Rasen har hela tiden varit avsedd som sällskapshund, och den internationella standarden kräver inget arbetsprov. Det förklarar varför nära familjekontakt och ett stabilt vardagstemperament står i centrum. Det är däremot klokt att undvika förenklade påståenden om att varje ursprungsras skulle ha lämnat en bestämd egenskap; dagens hundar varierar både mentalt och fysiskt.

## Att leva med rasen

Eurasier passar bäst i ett hem där hunden är en del av vardagen. Den kan bo i lägenhet eller hus, eftersom bostadens storlek säger mindre än rutinerna runt motion, återhämtning, ljud och sällskap. En trädgård ersätter inte promenader eller familjekontakt, och rasens bakgrund gör den olämplig som hund som huvudsakligen lever ensam i hundgård.

Ensamhet behöver tränas stegvis när valpen har blivit trygg i sitt nya hem. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden är lugn före, under och efter frånvaron. Hundar lär sig detta olika snabbt. Planera därför vardagen utifrån den individ du faktiskt får, inte en påstådd rasgräns i timmar.

För en barnfamilj är vuxennärvaro och en fredad viloplats viktigare än etiketten ”familjehund”. För ett hem med katt eller smådjur är säkra avgränsningar och kontrollerade introduktioner viktigare än antaganden om jaktlust. För den som vill träna mycket är det klokt att möta föräldradjur och fråga hur de motiveras, hanteras och återhämtar sig i nya miljöer.

Inför valpköpet bör du be om registreringsbevis, köpeavtal, ett aktuellt veterinärbesiktningsintyg och dokumenterade hälsodata för föräldrarna. Träffa om möjligt modern och andra vuxna släktingar. Titta särskilt på om de kan vara lugnt neutrala mot främmande personer utan att fly, stelna eller pressas till kontakt. En väl genomtänkt eurasierkombination ska passa både på papperet och i den vardag du kan erbjuda.

Eurasier

German Kennel Club (VDH)

Eurasier Klub e.V. Sitz Weinheim (EKW)

The Eurasier Society UK

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Eurasier är en medelstor spets med rik, mjuk päls som avlats fram som en lugn familjehund. Den är känslig och starkt knuten till sin familj, trivs bäst i ett stillsamt hem, är reserverad men inte aggressiv mot främlingar, och behöver måttliga dagliga promenader, mentala aktiveringslekar, mjuk och varsam träning samt regelbunden pälsvård.

Love & Eurasier

## Snabbfakta

Finsk lapphund är en finländsk vall- och vakthund med bakgrund i renskötseln, men i dag lever de flesta som aktiva sällskapshundar. Rasen passar bäst hos den som vill vara ute mycket, träna varierat och samtidigt kan lära hunden att koppla av. Den vänliga framtoningen är typisk, men den säger inte hur social, ljudlig eller lättstressad en viss valp blir.

- **Ursprung:** Finland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp
- **Ursprunglig uppgift:** valla och vakta renar
- **Ideal mankhöjd:** 49 cm för hanar och 44 cm för tikar, med 3 cm tillåten avvikelse åt båda håll
- **Päls:** långt, grovt täckhår och mjuk, tät underull
- **Färg:** alla färger är tillåtna, men grundfärgen ska dominera
- **Passar bäst:** ett aktivt hem som uppskattar samarbete, friluftsliv och en uppmärksam hund
- **Viktigt att bedöma:** skalljud, förmåga att varva ned, föräldradjurens mentalitet och dokumenterade hälsoundersökningar

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Höjden är också ett riktmärke för rastypen, inte ett löfte om exakt storlek; standarden betonar att typen är viktigare än måttet.

## Utseende och päls

Finsk lapphund är något under medelstorlek, kraftigt byggd för sin storlek och lite längre än den är hög. Huvudet är förhållandevis brett, öronen är upprätta eller halvt upprätta och den rikligt bepälsade svansen bärs över ryggen eller åt sidan när hunden rör sig. I vila får svansen hänga.

Dubbelpälsen består av långt och grovt täckhår över en mjuk, tät underull. Hanhundar har ofta en tydligare krage. Alla färger är tillåtna så länge en grundfärg dominerar; därför kan två rastypiska finska lapphundar se ganska olika ut.

Pälsen behöver borstas igenom regelbundet och tätare när hunden fäller mycket. Arbeta ända ned till underullen, särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger mot pälsen. Bada när det behövs. Pälsen sköts normalt med borstning i stället för kortklippning; om den måste klippas av medicinska skäl bör veterinärens råd styra.

Fällningen och pälsmängden varierar mellan individer och över året. Räkna därför inte med ett hårfritt hem eller en fast borstningsdag som alltid räcker. Känn igenom pälsen, använd en kam och anpassa skötseln efter just hundens behov.

## Temperament och personlighet

Finsk lapphund ska enligt rasstandarden vara intelligent, modig, lugn, foglig, vänlig och tillgiven. I vardagen märks ofta en kombination av arbetslust, uppmärksamhet och god förmåga att vara nära familjen. Det är ändå en vallande och vaktande spetshund, inte en hund som automatiskt är tyst eller okomplicerad i alla miljöer.

Rasen använder gärna rösten. En del individer larmar vid ljud, människor utanför bostaden eller rörelse i omgivningen, medan andra är betydligt tystare. Fråga därför uppfödaren hur föräldradjuren reagerar på dörrklocka, besök, hundmöten och vila inomhus. Det ger mer vägledning än ett allmänt påstående om att rasen är skällig.

SKK:s BPH-analys från 2019 ger en nyttig men begränsad bild. Underlaget omfattade 229 beskrivna hundar, och de 212 svenskfödda deltagarna motsvarade bara omkring tre procent av de svenskfödda hundarna från de redovisade årskullarna. Analysen visar bland annat måttlig hälsning på främmande människor som rasmedel, men också stor variation från hundar som knappt hälsade till hundar som hälsade intensivt. Ett rasmedel kan alltså beskriva en population, men aldrig lova hur en viss valp blir.

Titta gärna på föräldrarnas BPH- eller MH-resultat, men läs hela beskrivningen och fråga hur beteendet ser ut i vardagen. Att hunden snabbt blir lugn efter en överraskning, inte låter mer än familjen kan hantera och kan slappna av är ofta viktigare för familjelivet än hur ivrigt den hälsar.

## Träning och motion

Finsk lapphund behöver regelbunden rörelse, mental aktivering och en tydlig av-knapp, men det finns ingen minutregel som passar alla. En bra vecka innehåller promenader i varierad terräng, tillfällen att nosa och undersöka, korta samarbetsövningar och lugna dagar där hunden hinner återhämta sig. Spår, nose work, lydnad, rallylydnad, agility och genomtänkt vallning är exempel på aktiviteter som kan passa olika individer.

Bedöm balansen genom hundens beteende. En lämpligt aktiverad hund kan arbeta med engagemang och sedan komma till ro. Rastlös vandring, ständig bevakning, svårighet att sova eller allt intensivare krav på aktivitet kan betyda att hunden behöver mer återhämtning och tydligare lugnrutiner, inte bara längre pass.

Belöningsbaserad träning passar rasens följsamhet. Börja tidigt med kontakt, inkallning och att välja bort störningar. Träna först på lätt avstånd och använd långlina där inkallningen ännu inte är säker. Vallbakgrunden kan göra rörelse intressant, men jakt- och vallintresse varierar; utgå från hunden framför dig.

För skallträning är målet inte att bestraffa larmet utan att göra situationen begriplig. Bekräfta att du har sett det hunden reagerar på, belöna en paus och lär in en lugn plats bort från fönster eller dörr. Minska möjligheten att öva på oavbruten bevakning. Om skällandet drivs av rädsla, ensamhetsproblem eller hög stress behöver orsaken utredas i stället för att bara tysta ljudet.

## Hälsa

Finsk lapphund beskrivs i rasens avelsstrategi som en ras utan stora övergripande problem med den fysiska hälsan, men flera ärftliga tillstånd behöver ändå beaktas i aveln. De viktigaste kontrollerna för en valpköpare gäller höfter, ögon och rätt tolkade DNA-resultat; armbågsresultat och mentalbeskrivning ger ytterligare information.

Det är viktigt att skilja formella regler från rasklubbens strängare kriterier. SKK:s registreringsregler för 2026 kräver att båda föräldradjuren har officiell höftledsstatus före parning. För att en kull ska förmedlas genom Svenska Rasklubben för Finsk Lapphund krävs därutöver bland annat godtagbara höftresultat, ögonlysning inom 24 månader och en genomtänkt DNA-kombination. Om föräldrarna är ED-röntgade ska resultaten vara utan anmärkning. Det betyder inte att ögonlysning, ED-röntgen och varje DNA-test är identiska formella SKK-krav för registrering.

Prcd-PRA är en form av progressiv näthinnesjukdom och Pompes sjukdom, GSDII, är en allvarlig glykogeninlagringssjukdom. Båda nedärvs autosomalt recessivt. En bärare är inte samma sak som en sjuk hund och kan paras med en genetiskt fri eller hereditärt fri partner utan att valparna blir sjuka av den aktuella mutationen. Två bärare ska däremot inte kombineras. Ett prcd-PRA-test säger bara något om den specifika prcd-varianten, inte om alla ögonsjukdomar. Därför är även en aktuell ögonlysning relevant.

Be uppfödaren visa original eller verifierbara registrerade resultat och kontrollera:

- båda föräldrarnas officiella HD-resultat och gärna kombinationens HD-index
- datum och resultat för ögonlysning
- prcd-PRA- och GSDII-status för kombinationen, inte bara ordet ”testad”
- ED-resultat om hundarna är röntgade
- BPH eller MH och hur föräldradjuren fungerar hemma, vid ljud och efter överraskningar
- vilka hälsoproblem som förekommit hos nära släktingar

Ingen testlista garanterar en frisk valp. Den visar däremot om uppfödaren har gjort relevanta kontroller, förstått resultaten och valt en kombination som minskar kända risker utan att i onödan utesluta friska bärare ur aveln.

## Historia och ursprung

Finsk lapphund har sitt moderna rasursprung i Finland. Rasstandarden berättar att samer under århundraden använde hundar som liknade finsk lapphund för att valla och vakta renar i norra Fennoskandien och Ryssland. Formuleringen ”hundar som liknar” är viktig: den dokumenterar en äldre arbetsfunktion och hundtyp, men bevisar inte en obruten stamtavla från forntida hundar till dagens ras.

Den moderna utvecklingen har tydligare hållpunkter. Finska Kennelklubben fastställde en första standard för den lapska vallhunden 1945. Namnet ändrades till lapphund 1967, rastypen stabiliserades under 1970-talet och rasen fick namnet finsk lapphund 1993. Under utvecklingen skildes den långhårigare lapphundstypen från den mer långsträckta och korthårigare lapska vallhunden.

Arvet från renskötseln hjälper till att förklara varför rasstandarden förenar uppmärksamhet och mod med lugn och följsamhet. En arbetande hund behövde reagera på rörelse och hålla kontakt med föraren utan att skapa onödigt kaos i hjorden. I dag syns samma bredd i rasens användning som aktiv sällskapshund och inom flera hundsporter, även om få individer arbetar med renar.

## Att leva med rasen

Finsk lapphund kan bli en mycket trevlig familjehund när hushållet uppskattar aktivitet, päls, ljud och nära samarbete. Rasen är mindre lämplig för den som vill ha en genomgående tyst hund, minimalt med hår eller en hund som nöjer sig med korta rastningar utan annan sysselsättning.

Med barn gäller samma säkerhetsregler som för alla hundar: en vuxen ska vara närvarande med små barn, och hunden behöver en fredad viloplats. Även en vänlig hund kan bli trängd när den sover, äter eller vill gå undan. Lär därför både barn och hund hur lugna möten fungerar.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidig erfarenhet och introduktion. Räkna inte med att rasnamnet garanterar låg jaktlust eller omedelbar vänskap. Fråga hur föräldradjuren och valpen har fungerat med andra djur, ordna första möten med avstånd och möjlighet att avbryta, och ge varje djur egna resurser och viloplatser.

Lägenhet kan fungera om hunden får ett rikt liv utomhus och om ägaren arbetar aktivt med larm vid trapphus, hiss och fönster. Bostadens storlek löser varken aktivitetsbehov eller skällande; vardagsrutinerna och ljudmiljön är mer avgörande.

Ensamhet måste tränas gradvis när valpen känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden kan vara lugn. Vuxna hundar skiljer sig mycket i vad de klarar, och en andra hund är ingen säker lösning på ensamhetsproblem. Om hunden inte kan komma till ro när den lämnas bör träningen backas och professionell hjälp övervägas.

Det bästa köpbeslutet bygger därför på mer än rasens vänliga rykte. Träffa vuxna släktingar om möjligt, lyssna efter hur de reagerar på vardagsljud, se om de kan komma till ro och be uppfödaren förklara både hälsodata och mentalitet. Då blir det lättare att avgöra om finsk lapphund passar just ditt hem.

Finsk lapphund

The Finnish Lapphund Club Of Great Britain

Suomen Kennelliitto (The Finnish Kennel Club)

Verein für Finnische Lapphunde Deutschland e.V.

Finsk lapphund är en medelstor, kraftig arktisk spets med tjock dubbelpäls och ett vänligt men vaksamt temperament. Ursprungligen avlad som renvallare är den mycket människoorienterad, intelligent, lätt till skall och trivs bäst med daglig motion, mental stimulans och nära gemenskap med familjen.

Vi föder upp finsk lapphund i Mjölby under kennelnamnet World's Wildest. Vår första kull föddes i januari 2018, och registreringar under vårt kennelnamn finns hos SKK från samma år. Vi har genomfört SKK:s uppfödarutbildning 2016 och en hundinstruktörsutbildning samt läst universitetskurser i genetik. Vi har också varit representerade i rasklubbens avelskommitté för finsk lapphund och medverkade 2021 i kommitténs informationsarbete om degenerativ myelopati. I rasklubbens uppfödarställning till och med juni 2023 placerade vi oss på nionde plats.

World's Wildest

## Snabbfakta

Cavalier king charles spaniel är en brittisk sällskaps- och dvärghund som kombinerar litet format med ett livligt och socialt sätt. Den vill vanligtvis vara nära människor, men är ingen hund som bara behöver en famn och några korta rastningar.

- Rasstandarden anger 5,5–8 kilo som vikt. Den anger ingen mankhöjd; Svenska Kennelklubben beskriver cirka 30–35 centimeter som vanligt.
- Pälsen är lång och silkig. De fyra godkända färgerna är black and tan, ruby, blenheim och trefärgad.
- Rasidealet är en glad, vänlig, tillgiven och orädd hund. Enskilda hundar kan ändå skilja sig tydligt i energi, ljudlighet och trygghet.
- Cavalieren behöver fysisk aktivitet, nosarbete, träning och social närhet varje dag. Det finns ingen meningsfull minutregel som passar alla.
- Hälsan kräver extra eftertanke. I Sverige omfattas rasen av ett obligatoriskt hälsoprogram för hjärtstatus i avel, medan flera andra undersökningar är rekommendationer från rasklubben.

## Utseende och päls

Cavalier king charles spaniel ska vara liten, välbalanserad och fri i sina rörelser, med ett milt uttryck. Hjässan ska vara nästan flat mellan öronen. Ögonen är stora, mörka och runda men ska inte vara framträdande, och de högt ansatta öronen är långa och rikligt behårade. Standarden anger vikten 5,5–8 kilo men ingen exakt höjd. Uppgiften 30–35 centimeter är därför ett vanligt riktmärke, inte ett höjdkrav.

Pälsen ska vara lång och silkig utan lockar; en lätt våg är tillåten. Behäng finns bland annat på öron, ben, tassar och svans. De fyra färgerna är:

- **Black and tan:** svart med tydliga rödbruna tecken.
- **Ruby:** enfärgat djupt röd.
- **Blenheim:** kastanjefärgade fläckar på pärlvit botten.
- **Trefärgad:** svart och vitt med rödbruna tecken.

Pälsen behöver kammas igenom regelbundet, särskilt bakom öronen där det mjuka håret lätt tovar sig. Kontrollera också behänget kring tassarna efter promenader. Standarden föreskriver en naturlig, otrimmad päls, men rikligt hår under och mellan trampdynorna kan behöva hållas efter så att det inte bildas filtmattor. Vänj valpen lugnt vid kam, tasshantering och kontroll av öron och ögon; då blir både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

Ingen hundras är allergifri, och cavalieren är inget undantag. Hundallergen kommer främst från hud och saliv och varierar mellan individer. Den som har allergiska besvär bör därför inte bedöma risken utifrån pälslängden eller rasnamnet.

## Temperament och personlighet

Cavalier king charles spaniel är avlad för sällskap och brukar vara öppen, tillgiven och social. Rasstandarden beskriver en glad och vänlig hund utan aggressivitet eller nervositet, men det är ett avelsmål – inte en garanti för varje individ.

Resultat från svenska BPH-beskrivningar ger en mer nyanserad bild. I en analys av 192 svenskfödda cavalierer var rasen i huvudsak trygg och visade i regel inte aggressiva reaktioner i sociala möten. Medelhunden uppfattades inte heller som ljudlig, samtidigt som några hundar skällde eller gnällde i situationer där det inte förväntades. Det finns alltså verklig variation bakom rasbeskrivningen. Träffa gärna valpens mamma, fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen och ta reda på om det finns rädsla, stress eller resursförsvar i nära släkt.

Rasen fungerar ofta väl i en familj och är i allmänhet social även med andra hundar. Med små barn gäller ändå samma säkerhetsregler som för alla hundar: en vuxen ska vara närvarande, och hunden ska ha en fredad viloplats. Barn behöver lära sig att inte bära hunden, dra i öronen eller störa den när den äter och sover. Samliv med katt beror på individ, tidigare erfarenhet och en lugn introduktion; rasnamnet ger ingen garanti.

## Träning och motion

Cavalieren behöver röra sig och använda huvudet varje dag, men rätt mängd bestäms av hundens ålder, hälsa, kondition och återhämtning – inte av ett fast antal minuter. En frisk vuxen hund kan varva promenader och fri rörelse på säker plats med nosövningar, lek och korta träningspass. Många uppskattar lydnad, rallylydnad eller agility på en nivå som passar individen.

Korta, positiva pass gör det lättare att behålla fokus. Börja tidigt med kontakt, följsamhet och inkallning, och belöna när hunden väljer dig trots dofter och andra störningar. Även en sällskapshund av spanieltyp kan bli upptagen av något intressant utomhus, så använd långlina tills inkallningen fungerar i den aktuella miljön.

Valpar behöver utforska, leka och vila i sin egen takt. Undvik generella femminutersregler och bygg i stället aktivitet gradvis utan att pressa en trött valp. En hund med blåsljud, hjärtsjukdom, smärta eller neurologiska symtom behöver en individuell plan från veterinär.

## Hälsa

Hjärtat är den viktigaste rasspecifika kontrollpunkten för en svensk valpköpare. Cavalier king charles spaniel är särskilt utsatt för myxomatös mitralisklaffsjukdom, MMVD. Då förändras klaffen mellan vänster förmak och kammare så att blod kan läcka bakåt och ge ett blåsljud. En hund kan ha sjukdomen utan synliga tecken under lång tid, medan andra senare utvecklar hjärtsvikt.

Rasen har ett hälsoprogram för hjärtstatus på nivå 3. Föräldradjuren måste ha ett officiellt intyg om hjärta utan anmärkning för att avkomman ska kunna registreras enligt reglerna. Intyget får inte vara äldre än tolv månader vid parningen, och lägsta ålder för ett officiellt hjärtintyg är tre år. Detta är en miniminivå, inte ett bevis på att en kombination är riskfri. Be om föräldrarnas registreringsnummer, kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata och titta även på hur länge äldre nära släktingar varit fria från blåsljud. Rasklubben rekommenderar årlig hjärtundersökning från tre års ålder tills blåsljud konstateras, även för hundar som inte längre går i avel.

Chiari-liknande missbildning och syringomyeli, CM/SM, är en annan viktig hälsofråga. När utrymmet i skallen är för litet i förhållande till hjärnan kan flödet av ryggmärgsvätska störas och en vätskefylld hålighet bildas i ryggmärgen. En del hundar med lindriga fynd visar inga tydliga tecken. Andra får smärta, blir känsliga vid huvud eller nacke, vill inte röra sig, kliar i luften nära halsen eller visar svaghet och sämre koordination. Sådana symtom ska bedömas av veterinär. Magnetkameraundersökning (MRI) kan användas i avelsurval, men är en rasklubbsrekommendation och ska inte blandas ihop med det obligatoriska hjärtprogrammet. Fråga uppfödaren om kliniska symtom och MRI-resultat hos föräldrar och nära släktingar.

Cavaliersällskapet rekommenderar dessutom att avelsdjur ögonlyses och undersöks för patellaluxation från minst ett års ålder. Även här är skillnaden viktig: det är rekommenderade kontroller, inte samma registreringskrav som hjärtintyget. Som köpare behöver du därför hålla isär formella krav, rasklubbens rekommendationer och vad släktens samlade resultat visar.

## Historia och ursprung

Cavalier king charles spaniel har sitt moderna ursprung i Storbritannien och är nära förknippad med de små spanielhundar som syns på europeiska målningar från flera århundraden. Hundtypen fick sitt kungliga namn genom kopplingen till huset Stuart och särskilt Karl II.

När den kortnosade typen blev modern förändrades king charles spaniel. År 1926 erbjöd amerikanen Roswell Eldridge priser vid Crufts för hundar som liknade den äldre typen, med längre nos och flatare skalle. En brittisk rasklubb bildades 1928, och 1945 erkände The Kennel Club cavalier king charles spaniel som en egen ras.

Cavalier king charles spaniel och king charles spaniel är därför inte två namn på samma hund. De är skilda raser med gemensam bakgrund, där cavalieren utvecklades för att återfå mer av den äldre spanieltypen.

## Att leva med rasen

Cavalier king charles spaniel kan passa både i lägenhet och hus om den får sällskap, promenader, mental aktivitet och möjlighet att vila ostört. Bostadens storlek ersätter inte vardagsrutinerna. Rasen kan också passa en förstagångsägare som vill träna, sköta päls och ta hälsokontroller på allvar; det lilla formatet gör den inte automatiskt lättskött.

Ensamhet ska tränas stegvis först när valpen känner sig trygg i hemmet. Gå undan mycket korta stunder och öka först när hunden kan koppla av. Gnyende, ihållande skall, förstörande, matvägran eller att hunden gör ifrån sig inne kan vara tecken på obehag. Olika hundar klarar olika mycket, så planera hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamhet än just din hund hanterar väl.

Inför valpköp är tre kontroller särskilt värdefulla:

1. Kontrollera föräldrarnas aktuella hjärtintyg och äldre släktingars resultat i SKK:s öppna register.
2. Fråga separat om CM/SM-symtom och MRI samt om ögon- och patellaundersökningar; blanda inte ihop rekommendationerna med hjärtprogrammets krav.
3. Bedöm vardagsmentaliteten hos föräldrarna och hur valparna har fått vänja sig vid människor, hantering och hemmiljö.

Den som gör de kontrollerna får en mer realistisk bild än den som bara går på rasens vänliga rykte. En väl vald cavalier kan vara en engagerad och mycket nära följeslagare, men den behöver en ägare som tar både sociala behov och dokumenterade hälsorisker på allvar.

Cavalier king charles spaniel

Cavalier King Charles Spaniel Club UK

Liten, mild spaniel (5,4–8 kg) med silkig, medellång päls i Blenheim, tricolour, black and tan eller ruby. Tillgiven, mycket människoorienterad och bra med barn och andra husdjur. Behöver regelbunden pälsvård, måttlig motion och ogillar att lämnas ensam under längre perioder.

Maria

Startade med uppfödning av Border Collie 1991. Nu mera är det av rasen Labrador Retriever.

Sheep Trix

## Snabbfakta

Dansk-svensk gårdshund är en liten men rejäl och aktiv gårds- och sällskapshund från Danmark och Sverige. FCI placerar rasen i grupp 2 som hund av pinschertyp. Den är alltså inte en terrier, även om den förr kallades skånsk terrier.

- **Mankhöjd:** 34–37 cm för hanar och 32–35 cm för tikar, med en tillåten avvikelse på 2 cm åt båda håll.
- **Ursprunglig uppgift:** att larma, fånga råttor och leva nära människorna på gården.
- **Temperament enligt standarden:** alert, livlig och uppmärksam.
- **Päls:** kort, hård och slät, med vitt som dominerande färg.
- **Passar bäst hos:** en person eller familj som vill träna vardagsfärdigheter, erbjuda både rörelse och nosarbete och hjälpa hunden att komma till ro.

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Viktuppgifter på olika webbplatser är därför riktvärden, inte ett mått som alla vuxna dansk-svenska gårdshundar ska passa in i. För den som väljer valp är föräldrarnas storlek, hull och funktion mer användbara än ett enda viktspann.

## Utseende och päls

Dansk-svensk gårdshund ska vara liten, kompakt och substansfull, inte tunn eller elegant. Kroppen är svagt rektangulär: förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är 9:10. Rasen utvecklas sent i kroppen, och den fulla muskelmassan och volymen kan dröja tills hunden är tre till fyra år.

Huvudet är förhållandevis litet och trekantigt. Öronen får vara rosenöron eller framåtvikta; ståndöron ingår inte i rasidealet. Svansen kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans av varierande längd. En medfödd stubbsvans är en naturlig variation och ska inte blandas ihop med en kuperad svans.

Pälsen är hård, kort och slät och saknar underull. Vitt ska dominera, med en- eller flerfärgade fläckar i svart, tan, gult, leverbrunt, viltfärgat eller olika nyanser av fawn. Fläckar ska också finnas på huvudet, och små prickar i det vita är tillåtna. Utseendet kan alltså variera mycket utan att hundarna tillhör olika varianter av rasen.

Pälsen kräver lite skötsel, men fällningen kan märkas. Borsta bort lösa hår när det behövs, särskilt under fällningsperioder, och bada när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, öron, tassar och klor. Vänj valpen stegvis vid tandborstning och annan hantering. Lugn, belöningsbaserad hanteringsträning gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Dansk-svensk gårdshund är normalt snabb, nyfiken och människoorienterad, men rasnamnet är ingen garanti för en lättsam familjehund. Standardens ord är alert, livlig och uppmärksam. I vardagen märks det ofta som beredskap att följa med, reagera på rörelse och tala om när något händer i närheten.

Vaktuppgiften på gården märks fortfarande hos många individer. Många larmar när någon kommer, men hur lätt skallet startar och hur snabbt hunden tystnar varierar. I ett lyhört hem är det klokt att undersöka hur föräldrar och vuxna släktingar reagerar på dörrar, trapphus och besök. Det är mer träffsäkert än att utgå från att rasen alltid är tyst eller alltid skällig.

I SKK:s äldre BPH-sammanställning framstår rasen som i huvudsak trygg och förhållandevis energisk. Samtidigt varierar nyfikenhet, lekfullhet och intresse för främmande människor tydligt. BPH beskriver hundens reaktioner; det är inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Läs därför den enskilda hundens protokoll och fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen.

Bakgrunden som råttfångare gör intresset för små, snabba djur relevant. Det betyder inte att varje gårdshund jagar allt den ser, men en blivande ägare bör räkna med att träna avbrott och inkallning. Kaniner, marsvin och andra små sällskapsdjur behöver säkra utrymmen som hunden inte kan nå.

## Träning och motion

Dansk-svensk gårdshund behöver regelbunden fysisk och mental aktivitet, men det finns ingen korrekt timregel som passar alla. Ålder, hälsa, intensitet, miljö och återhämtning avgör hur en bra dag ser ut. En vuxen hund kan få en blandning av promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, lek och kort vardagsträning. Valpar behöver gradvis ökande erfarenheter och gott om vila, inte ett vuxenprogram i miniatyr.

Följ hundens beteende i stället för klockan. En rimlig nivå ger en hund som kan varva ned hemma, återhämtar sig efter aktivitet och fortfarande rör sig ledigt nästa dag. Ihållande rastlöshet kan betyda att vardagen saknar meningsfulla uppgifter, men mer fart är inte alltid lösningen. Ibland behöver hunden mer nosarbete, tydligare rutiner eller hjälp att komma till ro.

Prioritera färdigheter som hjälper en snabb och uppmärksam hund att fungera i vardagen:

- inkallning och frivillig kontakt när vilt eller andra störningar dyker upp
- att kunna avbryta jakt, grävande och intensiv lek
- lugnt beteende vid dörr, fönster och besök
- att kunna vila trots att människor rör sig i hemmet
- koppelgående och följsamhet i trafikerade miljöer
- trygg hantering av tassar, mun, öron och kropp

Träna stegvis med positiva, belöningsbaserade metoder och anpassa svårigheten till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket även betyder att skällande, dragande eller uppvarvning kan befästas om det ofta leder till det hunden vill ha. Agility, rallylydnad, spår, nosework och annan hundsport kan passa, men ingen särskild gren är ett krav. Det viktiga är en hållbar kombination av samarbete, nosarbete, rörelse och återhämtning.

## Hälsa

Dansk-svensk gårdshund betraktas generellt som en sund ras, men ”frisk ras” ersätter inte kontroll av den aktuella kullen. Be om registrerade resultat, datum och information om nära släktingar. Ett testnamn eller en märkning om att föräldrarna är hälsotestade säger för lite utan själva resultatet.

Höftledsdysplasi, HD, är ett område där gammal och ny information lätt blandas ihop. Rasen har i dag hälsoprogram nivå 1 hos SKK. Det betyder att HD-resultat kan registreras centralt, men att röntgen inte är ett krav för att valpar ska kunna registreras. Enligt rasklubben ska hundar med HD D eller E eller kliniska symtom inte användas i avel. Ett officiellt resultat och, när det finns, HD-index ger ändå värdefull information om just höfterna; det är inte ett intyg på hundens totala hälsa.

För patellaluxation säger rasklubbens aktuella rekommendationer att en hund som har tillståndet eller har opererats för det inte ska användas i avel. Rekommendationen innebär däremot inte att alla föräldradjur har ett obligatoriskt officiellt patellaresultat. Fråga därför både om undersökning och om knäproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

Primär linsluxation, PLL, är en allvarlig ögonsjukdom kopplad till en mutation i genen ADAMTS17, och det finns ett validerat DNA-test för rasen. Rasklubben rekommenderar särskilt testning när det finns bärare eller otestade nära släktingar i linjen utan en DNA-testad fri hund i mellanled. En bärare får enligt rekommendationen endast paras med en DNA-testad fri hund eller en hund som är fri genom härstamning, så kallat hereditärt fri. Ett fritt PLL-resultat gäller denna mutation; det utesluter inte andra ögonproblem eller andra sjukdomar.

Inför ett köp är det rimligt att kontrollera:

- föräldrarnas identitet och faktiska HD-resultat, om de är röntgade
- eventuell patellaundersökning och känd familjehistorik
- PLL-status och hur resultatet passar ihop med den andra förälderns
- sjukdomar, hältor, tandproblem och mentalitet hos nära släktingar
- att uppfödaren kan förklara både styrkor och osäkerheter i kombinationen

## Historia och ursprung

Dansk-svensk gårdshund är en gammal skandinavisk gårdshundstyp men en förhållandevis sent erkänd ras. Liknande hundar levde länge på gårdar i Danmark och södra Sverige, där de höll efter råttor, larmade när någon kom och fungerade som sällskap. Exakt hur typen uppstod är inte klarlagt. Kopplingar till pinscherhundar och brittiska vita jaktterrier har diskuterats, men ska inte beskrivas som en säker stamtavla.

Före erkännandet användes bland annat namnet skånsk terrier. Vid en svensk inventering 1986 samlades 107 hundar, vilket bidrog till bedömningen att typen var tillräckligt enhetlig och att det samtidigt fanns en användbar genetisk variation. Sverige och Danmark erkände rasen gemensamt 1987 under namnet dansk-svensk gårdshund.

FCI gav rasen ett preliminärt internationellt erkännande 2008 och ett definitivt erkännande 2019. Den placerades i grupp 2 som hund av pinschertyp, inte i terriergruppen. I dag är de flesta sällskapshundar, men viljan att larma, intresset för smågnagare och den stora arbetslusten gör rasens historia relevant även i ett modernt hem.

## Att leva med rasen

Dansk-svensk gårdshund passar bäst i ett hem där närhet, aktivitet och vardagsträning är en naturlig del av livet. Den kan fungera för en förstagångsägare, men den behändiga storleken gör inte rasen kravlös. Ägaren behöver uppskatta en snabb hund, kunna förebygga jakt och larm och vara beredd att träna lugn lika noggrant som fart.

Med barn ska samspelet alltid ledas av en vuxen. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn ska inte störa den när den äter, sover eller försöker gå undan. Bedöm föräldradjurens beteende och hundens egen förmåga att avbryta lek; uttrycket ”barnvänlig ras” är inte en säkerhetsgaranti.

En gårdshund kan leva med katt, men utfallet beror på individerna och introduktionen. Förhindra att hunden jagar katten, låt katten ha höga platser och fria flyktvägar och håll de första mötena korta och kontrollerade. Smådjur som kaniner och gnagare bör hållas fysiskt åtskilda även om hunden verkar lugn under uppsikt.

Lägenhet kan fungera om hunden får komma ut, arbeta med nosen och lära sig att inte bevaka varje ljud i huset. En trädgård ersätter inte aktivering, och ett stort hem löser inte ensamhet. Börja ensamhetsträningen med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, öka först när den verkligen kan koppla av och ordna annan omsorg om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

Träffa om möjligt båda föräldrarna eller andra vuxna släktingar före beslutet. Titta efter hur de hälsar, återhämtar sig efter en överraskning, reagerar på smådjur och ljud och kommer till ro efter aktivitet. Den informationen, tillsammans med verifierbara hälsodata och en uppfödare som känner sina linjer, säger mer om vardagen än generella löften om att rasen passar alla.

Dansk-svensk gårdshund

Danish Kennel Club

The Danish/Swedish Farmdog Club of America

Fédération Cynologique Internationale

Dansk-svensk gårdshund är en livlig, medelstor till liten skandinavisk gårdshundsras, kompakt och atletisk med slät, övervägande vit päls med färgade fläckar. Den är mycket människoorienterad, intelligent och energisk, och är en kärleksfull familjehund när den får daglig motion, träning och mental stimulans.

Brinkstigen

## Snabbfakta

Storpudeln är den största av pudelns fyra officiella storlekar och en aktiv sällskapshund med stort behov av både samarbete och pälsvård. Namnet **kungspudel** används ibland i vardagligt tal, men det är inte en egen ras eller storleksvariant. I Sverige heter varianten officiellt **Pudel, stor**.

- **Rastyp:** erkänd pudelvariant i FCI grupp 9, sällskapshundar
- **Mankhöjd:** över 45 till och med 60 cm; rasstandarden medger 2 cm tolerans uppåt
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt
- **Päls:** riklig, krusig ullpäls eller päls som bildar snören
- **Karaktärsideal:** alert, aktiv, följsam och lätt att träna
- **Vardagsbehov:** daglig fysisk aktivitet, mental stimulans, vila och återkommande pälsarbete
- **Svenskt hälsoprogram:** officiell HD-status krävs för föräldradjur före parning

Storpudel kan passa en engagerad förstagångsägare, men rasen är inte lättskött bara för att den är samarbetsvillig. Den blivande ägaren behöver vilja träna vardagsfärdigheter, ge hunden meningsfull aktivitet och sköta pälsen även när vädret är blött och kalendern är full.

## Utseende och päls

Storpudeln ska vara harmonisk och atletisk, med en kropp som är något längre än mankhöjden – inte helt kvadratisk. Den officiella höjden är över 45 till och med 60 cm, med en tolerans på 2 cm uppåt. Toleransen innebär inte att 62 cm är den normala målhöjden. Eftersom rasstandarden inte anger någon vikt bör en vuxen hund bedömas efter proportioner och kroppskondition, inte mot ett påstått officiellt kilotal.

Pälsen förekommer enligt standarden i två strukturer. Ullpudeln har tät, fin, ullig och krusig päls, medan snörpudeln har päls som formas till långa, tydliga snören. Sällskapshundar hålls ofta i en praktisk, kortare frisyr, men en kort frisyr tar inte bort behovet av bad, genomgång av pälsen och klippning.

Pudelns godkända färger är bredare än många äldre rasbeskrivningar anger. Förutom enfärgat svart, vitt, brunt, grått och aprikosrött godkänner den nuvarande standarden flera bestämda flerfärgade mönster, bland annat vitt kombinerat med svart, grått, brunt eller aprikosrött, tanteckning, trefärg och brindle. De flerfärgade alternativen infördes i den internationella standard som började gälla i Sverige 2024. En äldre uppgift om att pudel alltid måste vara enfärgad är därför inaktuell.

Pälsen växer kontinuerligt och kräver en plan. Hur ofta den behöver redas ut, badas och klippas beror på pälslängd, frisyr, aktivitet och hur lätt pälsen tovar sig. Kontrollera ända ned mot huden i stället för att bara borsta ytan. Vänj valpen lugnt vid kam, klippmaskin, fön, tasshantering och att stå stilla; det underlättar framtida skötsel.

Storpudel brukar beskrivas som en ras som fäller lite, men låg fällning är inte samma sak som allergifrihet. Hundallergen finns bland annat i hud och saliv, och reaktionen kan skilja mellan enskilda hundar – även inom samma kull. Den som har allergi bör därför inte köpa storpudel enbart utifrån rasnamnet eller ett löfte om ”hypoallergen” päls.

## Temperament och personlighet

Storpudeln ska enligt rasstandarden vara alert, aktiv, trogen och lätt att lära och träna. I vardagen märks det ofta som en hund som snabbt uppfattar mönster, söker kontakt och gärna deltar i det familjen gör. Samma uppmärksamhet gör också att hunden lär sig oönskade rutiner snabbt om regler, belöningar och förväntningar är otydliga.

Att rasen är lättlärd betyder inte att varje storpudel har samma temperament, och en intelligenslista förklarar inte hur en hund fungerar i vardagen. Resultat från BPH-beskrivna pudlar kan visa gemensamma drag, men de beskriver hundarna som deltagit – inte varje storpudel. Social trygghet, aktivitetsnivå, ljudkänslighet, jaktintresse och förmåga att koppla av kan variera med arv, tidiga erfarenheter och träning.

Träffa därför om möjligt valpens mamma och gärna vuxna släktingar. Titta mindre på om hundarna kan ett trick och mer på hur de återhämtar sig efter en överraskning, hälsar utan att fastna i stress och kan varva ned när inget händer. Fråga uppfödaren vilka egenskaper som faktiskt återkommer i familjen och hur den planerade kombinationen är tänkt att fungera i ett vanligt hem.

En storpudel kan vara ett bra val för en förstagångsägare som uppskattar träning och accepterar pälsarbetet. Den passar sämre för den som främst söker en självgående hund eller vill ha en stor hund med minimalt behov av vardaglig kontakt och aktivering.

## Träning och motion

Storpudeln behöver fysisk rörelse och mental aktivitet varje dag, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, vana, väder, underlag och återhämtning avgör hur ett bra upplägg ser ut. En balanserad vardag innehåller både promenader och tillfällen att nosa, undersöka, samarbeta och vila ostört.

Rasen brukar uppskatta träning där den får förstå en uppgift: följsamhet, inkallning, apportering, nosarbete, kroppskontroll eller andra hundsporter. Korta, tydliga pass kan blandas med färdigheter i verkliga miljöer. Målet är inte att hålla hunden upptagen hela tiden, utan att bygga en hund som kan växla mellan aktivitet och lugn.

För en valp är kvalitet och gradvis tillvänjning viktigare än en mekanisk minutregel. Låt valpen röra sig i egen takt på varierade men säkra underlag, ge pauser och öka belastningen stegvis. Anpassa nästa pass efter hur valpen rör sig, håller fokus och kommer till ro efteråt.

Pudelns historia som vattenapporterande hund förklarar varför vatten och apportering ofta nämns i rasbeskrivningar. Det garanterar däremot inte att varje storpudel vill simma. Introducera vatten utan tvång, välj säkra platser och lär hunden att gå i och ur på signal.

## Hälsa

Det viktigaste verifierbara hälsokravet för svensk storpudelavel är HD-status: båda föräldradjuren ska ha ett officiellt höftledsresultat före parning för att avkomman ska kunna registreras enligt SKK:s regler. Ett besked om att föräldrarna är ”hälsotestade” räcker alltså inte – be att få se vilka undersökningar som är gjorda och kontrollera resultaten.

HD graderas från A till E. A och B räknas som normala höfter, och storpudelns svenska program tillåter även grad C i avel. Svenska Pudelklubbens strategi är att hundar med D eller E inte ska användas. Resultatet för en enskild hund är ändå bara en del av bilden, eftersom både arv och miljö påverkar höftledsutvecklingen.

Storpudel har också HD-index. Indexet väger samman hundens eget resultat med information från släktingar; värdet 100 motsvarar rasens genomsnittliga skattade avelsvärde vid den aktuella beräkningen. Svenska Pudelklubben rekommenderar att en planerad kombinations beräknade kullindex är minst 97. Det är en avelsrekommendation och ska läsas tillsammans med föräldrarnas grader, släktresultat, hälsa i övrigt och genetisk variation – inte som ett fristående kvalitetsbetyg på valpen.

Det är lätt att blanda ihop hälsoreglerna för pudelns fyra storlekar. Det formella svenska DNA-kravet för prcd-PRA gäller toy-, dvärg- och mellanpudel, inte storpudel. Svenska Pudelklubben uppmuntrar däremot DNA-test för ögonsjukdomen rcd4 hos alla storlekar och rekommenderar ögonlysning. Ett DNA-resultat gäller bara den specifika genvariant som testet avser och ersätter varken en ögonundersökning eller en bred bedömning av hundens hälsa.

Inför köp är följande frågor mer användbara än en lång generell sjukdomslista:

- Vilka officiella HD-resultat har båda föräldrarna, och vad är kombinationens beräknade HD-index?
- Finns HD-resultat från vuxna syskon och andra nära släktingar?
- Är föräldrarna ögonlysta, och vilka DNA-test är gjorda? Be om testets exakta namn och resultat.
- Vilka återkommande diagnoser, rörelseproblem eller andra hälsobesvär känner uppfödaren till i familjen?
- Hur gamla är de äldre släktingarna, och hur har deras funktion och hälsa utvecklats?

## Historia och ursprung

Pudelns dokumenterade bakgrund finns i Europa, och Frankrike anges som rasens hemland i den internationella standarden. Standarden beskriver ett ursprung nära rasen barbet och en tidig användning vid jakt på sjöfågel. Även rasnamnets historia knyts till vatten och änder.

Den stora pudelvarianten låg närmast det ursprungliga arbetet i vatten innan pudeln utvecklades vidare som sällskaps- och utställningshund i flera storlekar. Svenska Pudelklubbens rashistorik förklarar den klassiska lejonklippningen som en funktionell klippning: päls lämnades på utsatta delar medan andra partier rakades för att underlätta rörelse i vatten. Dagens frisyrer har främst praktiska och utställningsmässiga syften, men kopplingen gör den särpräglade silhuetten lättare att förstå.

Pudelliknande hundar finns avbildade i europeisk konst sedan 1400-talet. Rasens moderna standardisering är betydligt senare, och dagens storpudel bedöms som sällskapshund – inte som om varje individ vore en färdig vattenapportör.

## Att leva med rasen

Att leva med storpudel fungerar bäst när familjen planerar för tre saker samtidigt: nära samarbete, daglig aktivitet och pälsvård som aldrig riktigt tar paus. En hund som får använda både kropp och huvud men också tränas i att vila blir oftast enklare att ha med i vardagen än en hund som enbart får mer och mer intensiv motion.

Storpudel kan bo i lägenhet om ägaren ordnar bra rastning, aktivitet och lugn inomhus. En trädgård kan vara praktisk men ersätter inte promenader, miljöträning eller tid tillsammans. Skall och oro ska inte avfärdas som en given rasegenskap; undersök i stället situation, förstärkning, stress, understimulans och hundens möjlighet att komma till ro.

Ensamhet behöver tränas gradvis, från korta stunder där hunden fortfarande är trygg. Hur snabbt träningen kan ökas är individuellt. Planera redan före köp för valptid, arbetsdagar och hjälp vid behov, i stället för att utgå från att en lättlärd hund automatiskt klarar en viss tid ensam.

Rasen kan fungera väl med barn, andra hundar och katter, men rasnamnet är ingen garanti. Barn och hund ska ha vuxen tillsyn, och hunden behöver en fredad viloplats. Möten med katt eller annan hund bör ske lugnt och kontrollerat, med möjlighet till avstånd. Valpens tidigare erfarenheter, de vuxna djurens beteende och ägarens introduktion betyder mer än ett generellt ja eller nej i en rastabell.

Be slutligen uppfödaren visa en vanlig pälsvårdsstund och förklara vilken frisyr hundarna hålls i hemma. Kombinera den praktiska demonstrationen med verifierbara HD-resultat, tydlig information om ögon och DNA-test samt en ärlig beskrivning av vuxna släktingars temperament. Då blir valet av storpudel grundat i den hund du faktiskt kan få – inte i löften som ingen ras kan garantera.

Pudel, stor

The Poodle Club of the United Kingdom

The Kennel Club (United Kingdom)

Pudel, stor är en atletisk, lågfällande apporterande vattenhund med en tät, lockig päls som kräver regelbunden pälsvård. Den är mycket intelligent och känslig, trivs utmärkt med träning, hundsporter och familjeliv, och mår som bäst med nära sällskap, daglig motion och mental stimulans.

Vi är Karin Fjellström och föder upp Pudel, stor i Laholm, där vi har vår verksamhet.

Hunduppfödare

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet