## Snabbfakta

Miniature american shepherd är en liten, atletisk vallhund och en egen internationellt erkänd ras – inte bara ett informellt namn på en liten australian shepherd. Rasen utvecklades visserligen ur små australian shepherd-hundar i USA, men har i dag en egen rasstandard och registreras separat.

- **Ursprung och användning:** USA; framtagen som gårds-, vall- och sällskapshund.
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar.
- **Mankhöjd:** hanar 35,5–46 cm och tikar 33–43,5 cm.
- **Vikt:** rasstandarden anger inget fast intervall. En sund vikt beror på hundens höjd, kön och kroppsbyggnad.
- **Päls:** medellång dubbelpäls som kan vara rak eller vågig.
- **Aktivitetsnivå:** hög, med behov av både rörelse, tankearbete och återhämtning.

Det här är en kompakt hund, men inte en bekväm genväg till vallhundsegenskaper i mindre format. Den passar bäst hos den som vill träna, vara ute och samtidigt lära hunden att koppla av. För en förstagångsägare kan rasen fungera om det finns tid, tålamod och intresse för belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en okomplicerad hund med låga krav på aktivitet och vardagsträning.

## Utseende och päls

Miniature american shepherd ska vara välbalanserad, smidig och stark utan att se tung eller överdriven ut. Kroppen är något längre än hög. Storleksskillnaden inom de tillåtna höjderna är tydlig, och därför blir ett enda viktspann missvisande. Bedöm hellre hull, proportioner och muskulatur tillsammans med veterinär än mot en siffra för hela rasen.

Pälsen består av vädertåligt täckhår och underull, vars mängd kan variera med årstid och klimat. Regelbunden genomkamning räcker ofta i vardagen, men under fällning behöver löst underull tas om hand oftare. Bad görs när hunden faktiskt är smutsig. Pälsen ska i huvudsak lämnas naturlig; omfattande formklippning hör inte till rasens normala pälsvård.

Godkända grundfärger är svart, rödbrun, blue merle och rödbrun merle, med eller utan tantecken och vitt. Vitt får förekomma på bestämda områden men ska inte dominera huvud eller kropp. Ögonen kan vara bruna, blå, hasselnötsfärgade eller bärnstensfärgade, och en hund kan ha olika färg på ögonen eller flera färger i samma öga. Ett ovanligt öga är en tillåten utseendevariation, inte i sig ett besked om syn, hälsa eller mentalitet.

Svansen kan vara lång eller naturligt kort, så kallad natural bobtail, NBT. En kort svans är alltså inte automatiskt kuperad. Kupering är förbjuden i Sverige, och den svenska köparen bör skilja mellan en medfödd stubbsvans och en kirurgiskt förkortad svans hos en importerad hund.

## Temperament och personlighet

Miniature american shepherd beskrivs i rasstandarden som intelligent, arbetsvillig, anpassningsbar och lojal, med vall- och vaktinstinkt. Den är ofta uppmärksam på sin omgivning och snabb att reagera. Det kan ge fin följsamhet i träning, men också en hund som registrerar rörelser, ljud och förändringar som ägaren knappt märker.

Rasen får vara reserverad mot främmande människor. Reservation betyder att hunden kan avvakta utan att söka kontakt; det är inte samma sak som att vara skygg, rädd eller hotfull. Tvingade hälsningar gör sällan en avvaktande hund tryggare. Ge den i stället utrymme, låt den observera och belöna lugna egna initiativ.

Svensk BPH-data visar framför allt att variationen inom rasen är stor. Vissa hundar hälsar gärna, andra är tydligt ointresserade, och reaktioner på överraskningar, ljud och osäkerhet skiljer sig mellan individer. BPH beskriver hundens reaktioner den dagen och ger inget godkänt eller underkänt. Vid valpköp är därför föräldrarnas och nära släktingars beteende, återhämtning och vardagsfunktion mer upplysande än en ensam etikett som ”typisk mentalitet”.

Den starka uppmärksamheten på familjen ska inte romantiseras som att varje individ automatiskt blir trygg, social och lättsam. Fråga uppfödaren hur de vuxna hundarna fungerar med gäster, nya miljöer, hantering, ljud och passivitet. Be om konkreta exempel och ta del av eventuella BPH-resultat i sitt sammanhang.

## Träning och motion

Miniature american shepherd behöver ett aktivt liv, men det finns ingen fast tidsmall som passar alla individer. En bra vardag innehåller promenader och fri rörelse där det är säkert, nosarbete eller problemlösning, korta träningspass och verklig vila. Hundens ålder, kondition, hälsa och förmåga att återhämta sig ska styra belastningen.

Agility, rallylydnad, spår, nosework, lydnad, sök, vallning och trickträning är exempel på aktiviteter som kan passa. Ingen särskild sport är ett krav. Det viktiga är att hunden får använda kroppen och huvudet utan att varje dag byggs upp till allt högre tempo. Om den efter aktivitet fortfarande har svårt att komma till ro kan lösningen vara tydligare pauser och bättre anpassad träning, inte automatiskt mer motion.

Belöningsbaserad träning med tydliga kriterier passar en snabb och lyhörd hund. Börja tidigt med kontakt, inkallning, koppelvana, hantering och att kunna vänta. Träna också på sådant som lätt glöms bort: att ligga still medan familjen äter, släppa en uppgift, se människor eller hundar passera utan att ingripa och återgå till lugn efter lek.

Vall- och vaktbeteenden kan i vardagen märkas som att hunden följer rörelse, försöker kontrollera spring eller larmar när något händer. Det betyder inte att alla individer jagar barn, vallar katter eller skäller mycket. Observera den egna hundens utlösare och träna alternativa beteenden innan mönstret blir en vana. Valpar ska få korta, positiva erfarenheter och åldersanpassad rörelse; de ska inte motioneras som färdigvuxna hundar.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, förekommer hos miniature american shepherd, men den svenska rasen är ung och underlaget för säkra frekvensuppgifter om flera andra tillstånd är begränsat. Försäkringskodning, små material och hundarnas låga genomsnittsålder har gjort äldre sammanställningar svåra att tolka. En lång lista över möjliga diagnoser säger därför mindre än verifierade resultat hos valpens föräldrar och nära släktingar.

Det är viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringsregler och rasklubbens avelsrekommendationer. Miniature american shepherd har inget särskilt rasspecifikt hälsoprogram markerat som registreringskrav i SKK:s aktuella registreringsregler. Svenska Miniature American Shepherdklubben rekommenderar däremot att båda föräldradjuren före parning har:

- HD-resultat A eller B och ED-resultat 0
- ögonundersökning utan anmärkning som inte är äldre än 18 månader
- känd prcd-PRA-status, där en anlagsbärare bara kombineras med en genetiskt fri hund
- känd NAD-status, med kombinationen fri med fri eller fri med anlagsbärare.

Be att få se det faktiska resultatet, undersökningsdatumet och hur föräldradjurens resultat kombineras. Ordet ”hälsotestad” räcker inte. Ett DNA-test kan dessutom bara svara på den variant testet avser och ersätter inte en klinisk ögonundersökning.

MDR1, även kallad ABCB1, är en genvariant som kan påverka hur hunden hanterar vissa läkemedel. Om hunden är testad bör resultatet sparas och visas för behandlande veterinär. Varken läkemedelsval eller dos ska avgöras utifrån generella rasråd på nätet.

Merle ska inte paras med merle, eftersom kombinationen kan ge valpar med dubbla merleanlag och därmed ökad risk för allvarliga syn- och hörselproblem; en sådan parning strider mot SKK:s grundregler. Naturlig stubbsvans är kopplad till NBT-anlaget. Rasklubben uppmanar till försiktighet med NBT–NBT-kombinationer medan frågan följs, vilket inte ska blandas ihop med det uttryckliga förbudet mot merle–merle.

## Historia och ursprung

Miniature american shepherd utvecklades i Kalifornien i slutet av 1960-talet genom avel på små australian shepherd-hundar. Målet var en mindre, uthållig vallhund som kunde arbeta med bland annat får och getter och samtidigt följa med i ett rörligt gårds- och hästliv. Från 1980 användes namnet Miniature Australian Shepherd i registreringen, innan rasen senare fick sitt nuvarande namn.

Den amerikanska rasklubben bildades 1990, och rasen togs in i American Kennel Clubs utvecklingsregister 2011. Fullt amerikanskt erkännande kom 2015 och FCI erkände rasen 2019. Den första svenska kullen föddes 2006, medan svensk registrering som miniature american shepherd började 2017.

I Sverige finns också ett kontrollerat korsningsprogram där australian shepherd får användas enligt SKK:s registreringsregler och avkomman registreras som miniature american shepherd. Det förändrar inte att hundarna tillhör den erkända rasen; programmet är ett reglerat avelsverktyg. För en köpare gör det stamtavlan och uppfödarens mål extra relevanta, eftersom egenskaper och storlek kan variera även inom rasstandarden.

## Att leva med rasen

Miniature american shepherd kan leva bra i både hus och lägenhet. Bostadens storlek avgör mindre än hur vardagen fungerar: hunden behöver komma ut, använda sina sinnen, tränas och kunna vila utan att ständigt bevaka trapphus, fönster eller tomt. En trädgård kan vara praktisk men ersätter inte gemensam aktivitet eller miljöträning.

Med barn behövs vuxen tillsyn, tydliga regler och en viloplats där hunden får vara ostörd. Spring och höga ljud kan väcka intresse hos en rörelsekänslig vallhund, så lugna möten och avbrott innan hunden går upp i varv är viktigare än att anta att rasen är ”barnvänlig”. Barn ska aldrig ansvara för att läsa eller hantera en pressad hund.

Samliv med hund eller katt avgörs av individ, tidigare erfarenheter och introduktionen. Låt möten ske gradvis och kontrollerat, ge katten flyktvägar och egna resurser och avbryt fixering eller jakt tidigt. Rasen har ingen garanti för kompatibilitet, men vallbakgrunden gör heller inte problem oundvikliga.

Ensamhet tränas stegvis när hunden är trygg, rastad och mottaglig för vila. Börja med mycket korta stunder och följ hur just den hunden reagerar; långvarigt skällande, vandrande eller oförmåga att äta och vila visar att träningen gått för fort. En stängd bur får inte användas som normal förvaring eller lösning på ensamhetsproblem i svenska hem.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än registrering och färg. Be att få se föräldrarnas hälsoresultat och datum, fråga om MDR1 och andra relevanta DNA-resultat, studera mentalitet och återhämtning i familjen och diskutera hur uppfödaren prioriterar arbetslust, ljudreaktioner, reservation och förmåga att varva ner. En seriös matchning handlar om vilken vardag hunden är avlad och uppväxt för – inte bara om att hitta rätt utseende.

Miniature american shepherd

The Kennel Club (UK)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Norwegian Kennel Club (NKK)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Kompakt, atletisk vallhund framtagen i USA som en mindre Australian Shepherd. Intelligent, hängiven och en riktig “klisterhund” med familjen, ofta reserverad mot främlingar. Behöver regelbunden träning, mental stimulans och motion. Medellång dubbelpäls i varierande färger; överlag en frisk ras med en livslängd på 12–15 år.

Rita Iren Dalberg

## Snabbfakta

- Chinese crested dog är en liten sällskapshund i två hårlagsvarianter: hårlös och powder puff. Båda kan födas i samma kull.
- Idealmankhöjden är 28–33 cm för hanar och 23–30 cm för tikar. Den nuvarande rasstandarden anger ingen officiell vikt.
- Den hårlösa varianten har crest på huvudet, så kallade socks på tassarna och en plym på svansen. Powder puff har lång, mjuk päls över hela kroppen.
- Rasidealet är en gladlynt hund som aldrig ska vara ilsken. Samtidigt finns tydliga individuella skillnader i socialitet, nyfikenhet, ljudlighet och trygghet.
- Hud- eller pälsvård, tandborstning och skydd efter väder behöver ingå i vardagen från början.
- Inför valpköp är ögonresultat, PLL-status, tandstatus samt hälsa och mentalitet hos nära släktingar viktigare än allmänna löften om rasen.

## Utseende och päls

Chinese crested dog är liten, rörlig och graciös utan att behöva vara bräcklig. Rasen finns både som elegant hjorttyp och som något kraftigare cobbytyp. Kroppen ska vara medellång till lång, ryggen plan och rörelserna långa, flytande och fria. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna.

Hanar har en idealmankhöjd på 28–33 cm och tikar på 23–30 cm. Den nuvarande rasstandarden anger ingen vikt, så uppgiften om en gräns på 5,4 kilo ska inte användas som dagens ideal. Bedöm i stället en vuxen hund efter proportioner, muskulatur och hull.

Hos den hårlösa varianten ska kroppen i huvudsak vara naken, med lång behåring på huvud, tassar och svans. Mängden hår på kroppen varierar dock mellan individer. Be därför att få se valpen otrimmad och låt uppfödaren visa hur just dess hud och behäng ska skötas. Huden ska vara mjuk och kännas varm.

Powder puff har en tunn underull och en slöja av långt, mjukt hår. Pälsen ska vara följsam, inte tung eller ullig. Dela pälsen och kamma ända ned till huden. Leta särskilt efter början till tovor där hår ligger tätt eller utsätts för friktion. En veckovis rutin för bad och genomgång kan vara en startpunkt, men pälsens skick avgör hur ofta den behöver redas ut, tvättas och torkas ordentligt.

Den hårlösa huden behöver i stället kontrolleras för skav, rodnad, finnar och torrhet. Unga hundar kan få pormaskar och finnar under hormonella perioder, men graden varierar mycket. Skydda hunden med skugga och lämpliga kläder när sol, vind, väta eller kyla kräver det. Även en powder puff kan behöva väderskydd eftersom den tunna pälsen inte ger särskilt mycket värme och inte heller stöter bort vatten särskilt väl. Om huden förblir inflammerad, kliar eller får sår som inte läker bör en veterinär bedöma orsaken och hjälpa till att välja produkter.

Varken den hårlösa eller powder puff är allergifri. Hundallergen finns bland annat i hudceller, talg, saliv och urin, och mängden varierar även mellan hundar av samma ras. Liten mängd löst hår är därför inget säkert besked för en allergisk familj.

## Temperament och personlighet

Chinese crested dog ska vara gladlynt och inte ilsken, men rasen rymmer många personligheter. I det svenska BPH-underlaget framstår de beskrivna hundarna som relativt trygga, måttligt nyfikna och inte generellt ljudliga eller arga. Samma underlag visar stor variation i hur hundarna hälsar på främmande människor, leker och reagerar på oväntade händelser.

Det är mer användbart än etiketter som ”kardborrehund” eller ”enmanshund”. En individ kan söka mycket kroppskontakt, en annan kan vara mer självständig. En del hälsar snabbt på besökare, andra vill först observera. Fråga uppfödaren hur föräldrar och nära släktingar fungerar vid hantering, nya människor, ljud, vila och kortare separationer. Titta efter en valp som kan undersöka i egen takt och återhämta sig efter något oväntat.

Rasen kan vara uppmärksam och larma när något händer, men det betyder inte att varje hund skäller mycket. I ett lyhört boende är det klokt att tidigt belöna lugn vid dörr, fönster och ljud i trapphuset. Ta också reda på om hunden kan varva ned när ingenting händer. Förmågan att vila är lika viktig som lekfullhet.

Med barn avgör samspelet mer än rasen. Den lilla storleken kräver extra varsamhet om barn vill lyfta eller bära hunden, men det finns ingen generell regel att rasen bara passar äldre barn. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats.

## Träning och motion

Chinese crested dog behöver daglig rörelse och mental sysselsättning, men det finns ingen välgrundad minutformel som passar alla. En bra dag kan innehålla promenader med tid att nosa, lek, någon kort färdighetsövning och lugn återhämtning. En aktiv individ kan uppskatta längre utflykter, agility, rallylydnad, freestyle eller spår, medan en annan trivs bäst med mindre krävande aktiviteter.

Anpassa längd och intensitet efter ålder, kondition, väder och hur hunden rör sig och återhämtar sig. En hårlös hund som spänner sig av kyla får inte en bra promenad bara för att en viss tid ska uppnås. Välj då skydd och miljö efter förhållandena och komplettera med inomhusträning.

Belöningsbaserad träning passar väl när hunden ska lära sig vardagsfärdigheter. Börja med inkallning, koppelgående, lugn på en plats, att lämna föremål och att kunna avbryta en aktivitet. Träna även frivillig hantering av mun, tassar, hud, päls och öron. Det gör tandborstning, bad, klippning och veterinärbesök mindre stressande.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Låt den i stället möta olika människor, hundar, underlag, ljud och miljöer på ett avstånd där den fortfarande kan äta, tänka och välja kontakt. Om den blir rädd, minska svårigheten och ge den tid att återhämta sig. Det bygger större trygghet än att pressa fram ett möte.

## Hälsa

För Chinese crested dog finns inga rasspecifika hälsotest som måste vara klara för att en valpkull ska registreras hos SKK. Rasklubben har däremot tydliga avelsrekommendationer. Skillnaden är viktig när du granskar en kull: en rekommendation kan vara mycket relevant utan att vara bindande.

Rasklubben vill att båda föräldrarna är ögonlysta tidigast vid 18 månaders ålder och att intyget är högst ett år gammalt vid parning. Den vill också att båda har känd DNA-status för primär linsluxation, PLL. Därutöver rekommenderas känd DNA-status för prcd-PRA och känd patellastatus efter minst 12 månaders ålder. Patellaundersökning är alltså en viktig kontrollpunkt, men inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Veterinär auskultation av hjärtat inför avel beskrivs som önskvärd, inte som ett ska- eller bör-krav.

Be att få se själva resultatet, datumet och hundens identitet. Ett DNA-test gäller bara den mutation som analyserats och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. En frisk anlagsbärare av en enkelt recessiv sjukdom behöver inte automatiskt tas ur avel, men ska paras med en genetiskt fri hund så att sjuka valpar inte föds. En hund som genetiskt har statusen affekterad får inte användas i avel.

Bland de ögonproblem som uppmärksammas i rasen finns PLL, olika former av PRA eller retinopati och torra ögon. Fråga också om ögonresultat och symtom hos äldre släktingar. Rasklubbens hälsoöversikt tar dessutom upp hjärtproblem som främst visar sig högre upp i åldern och uppgifter om ryggbesvär. Det motiverar frågor om äldre släktingar och tidiga blåsljud eller ryggsymtom, inte antagandet att varje hund kommer att bli sjuk.

Hårlöshet och tanduppsättning hänger ihop genom en variant i genen FOXI3, som påverkar utvecklingen av både hår och tänder. Hårlösa hundar kan därför sakna permanenta tänder eller ha annorlunda formade och framåtriktade tänder. Powder puff saknar den här specifika genetiska effekten och ska normalt ha komplett saxbett. Medfödd avsaknad av tänder är inte samma sak som tandlossning, men båda varianterna behöver daglig tandborstning för att begränsa plack och tandköttssjukdom. Följ tandbytet och låt veterinär bedöma kvarvarande mjölktänder, smärta, dålig lukt eller problem att tugga.

I en stor brittisk studie var medianlivslängden 13,4 år för 928 Chinese crested dog. Osäkerhetsintervallet för medianen var 13,0–13,8 år. Resultatet beskriver den studerade populationen, inte hur länge en enskild hund kommer att leva.

## Historia och ursprung

Rasens tidiga historia är osäker. Kina anges som ursprungsland och Storbritannien har ansvar för rasstandarden, men det går inte att följa en obruten linje från gamla kinesiska nakenhundar till dagens ras. Berättelser om hundar på handelsskepp, råttjakt och livet under Han-dynastin ska därför behandlas som teorier, inte som säkra fakta.

De dokumenterade moderna hållpunkterna är tydligare. Chinese crested dog visades i USA mellan 1885 och 1926 och syntes därefter knappt till under nära 50 år. Organiserad brittisk avel byggdes upp igen med importer från USA under 1965–1968. De första svenska hundarna kom 1972, den första svenska kullen föddes samma år och hundarna registrerades hos SKK 1973. Chinese Crested Club Sverige bildades 1990.

## Att leva med rasen

Bostadstypen avgör inte ensam om en Chinese crested dog trivs. Både lägenhet och hus kan fungera om hunden får aktivitet, vila och gradvis ensamhetsträning. Bedöm hemmet efter ljudmiljö, möjlighet till rastning och hur lätt hunden kan komma undan drag, stark sol och stök. Liten kropp betyder inte små behov.

En liten valp ska inte lämnas ensam. När valpen är trygg i hemmet kan träningen börja med att den kopplar av medan du rör dig bakom en grind eller lämnar rummet mycket kort. Öka först när hunden förblir lugn. En vuxen hund som tränats gradvis kan ofta vara själv några timmar, men individer skiljer sig kraftigt. Kamera kan hjälpa dig att upptäcka vandring, flåsning, skall eller att hunden inte kommer till ro.

Katter och andra hundar kan fungera bra tillsammans, men låg jaktlust eller problemfri samvaro kan inte lovas utifrån rasen. Gör introduktioner gradvis, hindra jakt och ge katten en säker flyktväg och egna resurser. Anpassa lek efter hundarnas storlek och sätt att kommunicera. Smådjur ska hållas säkert åtskilda om du inte med säkerhet kan kontrollera situationen.

Rätt hem behöver vara redo för skillnaden mellan de två hårlagsvarianterna, daglig tandvård och en hund som behöver både närhet och egen trygghet. Träffa vuxna släktingar om möjligt, se valpen otrimmad och kontrollera dokumenterade hälsoresultat. Det säger betydligt mer än löften om att alla Chinese crested dog är tysta, allergivänliga eller automatiskt enkla familjehundar.

Chinese crested dog

Norwegian Kennel Club

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Chinese crested dog är en finlemmad dvärghundsras som antingen är hårlös med silkeslen päls på huvud, tassar och svans, eller Powder Puff med en mjuk, fyllig päls över hela kroppen. Den är tillgiven och mycket människoorienterad, tränas bäst med mjuka, vänliga metoder, behöver omsorg och skydd för hud eller päls samt måttlig daglig motion.

Trylleskogen

## Snabbfakta

Italiensk vinthund är den minsta rasen i vinthundsgruppen, men den är byggd som en vinthund i litet format. Rasstandarden anger 32–38 centimeters mankhöjd för båda könen och att hunden får väga högst 5 kilo. Det finns ingen officiell minimivikt eller snäv “idealvikt”; bedöm i stället kroppskondition, muskulatur och helhet.

- Ursprungsland är Italien. Rasen har FCI-nummer 200 och tillhör grupp 10, sektion 3.
- Rasstandarden beskriver temperamentet som livligt, tillgivet och följsamt. Det är ett avelsmål, inte en garanti för hur varje hund reagerar på främlingar, ensamhet eller nya miljöer.
- Den korta, fina pälsen ger begränsat väderskydd. Kläder kan behövas när det är kallt, blött eller blåsigt, men behovet avgörs av hunden, vädret och hur aktiv den är.
- Rörelse i synfältet kan snabbt utlösa en jaktreaktion. Inkallning är viktig träning, men koppel eller ett säkert inhägnat område är fortfarande det trygga valet nära trafik, vilt och smådjur.
- En ung hund behöver både skydd mot dåliga landningar och fri, varierad rörelse som bygger muskler, balans och skelett.

Rasen passar den som vill leva nära en liten, snabb och uppmärksam hund och kan förena vardagsmotion med genomtänkt säkerhet. Liten storlek innebär inte att hunden saknar motionsbehov.

## Utseende och päls

Italiensk vinthund ska vara kvadratisk eller nästan kvadratisk: kroppen är lika lång som, eller något kortare än, mankhöjden. Fin benstomme, djup bröstkorg, uppdragen buklinje och långa ben skapar vinthundssiluetten. “Finlemmad” betyder inte svag, omusklad eller mager.

Standarden efterfrågar en spänstig, harmonisk trav som vinner mark. Ett överdrivet högt och kort steg som påminner om hackneytrav är ett fel, även om det kan se elegant ut. I galopp ska rasen visa vinthundens snabbhet och spänst.

Pälsen ska vara kort, silkeslen och fin över hela kroppen, utan fransar. Enligt FCI-standarden är endast enfärgat svart, grått eller isabellfärgat i olika nyanser godkänt. Vitt tolereras bara på bröstet och tassarna. Rött, tigrerat och andra färgteckningar är därför inte standardfärger i Sverige, även om andra register eller vardagliga färgnamn kan skapa förvirring.

Pälsvården är enkel och görs vid behov. Torka bort smuts, avlägsna lösa hår med en mjuk borste eller handske och bada när hunden är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, klor, trampdynor, öron och mun.

Den fina pälsen isolerar dåligt mot vind och väta. Ett välsittande täcke kan göra promenaden behagligare i ruskväder, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som passar alla hundar. Titta efter skakningar, spänd kropp, ovilja att röra sig eller att hunden söker skydd. Ta av eller anpassa kläderna om hunden blir varm när tempot ökar.

## Temperament och personlighet

Italiensk vinthund ska vara livlig, tillgiven och följsam, och många söker nära kontakt. Det betyder inte att alla är tysta, vill ligga i knät eller utan träning kan lämnas ensamma. Arv, erfarenhet och vardagsmiljö påverkar individen.

Rasen kan växla snabbt mellan vila och intensiv lek. En hund som får röra sig, nosa, lära sig saker och vila ostört har bättre förutsättningar att komma till ro inomhus.

Det svenska BPH- och MH-underlaget är för litet för säkra slutsatser om hela rasens mentalitet. Träffa därför föräldradjur och vuxna släktingar. Se hur de återhämtar sig efter överraskningar, möter obekanta personer och kan slappna av.

Med barn avgör samspelet mer än barnets ålder. En vuxen ska övervaka leken, hunden ska kunna gå undan och barn ska inte bära den eller störa den när den sover och äter. Hunden kan skadas om den tappas, blir påsprungen eller leker hårt med en mycket större hund. Matcha lekstil och avbryt innan tempot blir okontrollerat.

Katter kan fungera efter en lugn, kontrollerad introduktion, men tidigare erfarenhet är ingen garanti utomhus. Rörelse kan väcka jaktintresse. Fåglar, kaniner och små gnagare bör hållas fysiskt åtskilda. Anpassa grindar, koppel och separata rum efter hundens faktiska beteende.

## Träning och motion

Italiensk vinthund behöver röra sig varje dag, få springa säkert och träna i korta, roliga pass. Ingen tillförlitlig minutregel passar alla. Ålder, hälsa, kondition, väder, underlag och återhämtning avgör fördelningen mellan promenader, lek och fri rörelse.

Rasklubbens avelsstrategi lyfter långpromenader, varierad träning och säker fri löpning. I ett inhägnat område kan hunden ändra tempo utan trafik- och viltrisken i öppen miljö. Kontrollera staket, grindar och mark. Träna inkallning och att hunden självmant söker kontakt, men räkna inte med att det tar bort jaktreaktionen.

Valpen behöver en balans mellan belastning och skydd. Rasklubbens strategi rekommenderar tidig rörelse på varierade underlag och säker fri aktivitet för att bygga muskler och skelett. Låt valpen röra sig i eget tempo på greppvänliga ytor. Förebygg fall från höga möbler, dåliga landningar på hala golv och kollisioner med större hundar. Introducera trappor, hopp och hundsport gradvis i takt med att hundens kroppskontroll utvecklas.

Träna belöningsbaserat i korta omgångar. Följsamhet i koppel, lugn hantering av tassar och mun, väntan vid dörrar och en säker viloplats är särskilt värdefulla vardagsfärdigheter.

I kallt eller vått väder kan täcke och flera kortare pass fungera bättre än en promenad där hunden stelnar. Välj skyddade stråk och komplettera med nosarbete inomhus. Om hunden haltar, avlastar ett ben eller plötsligt inte vill röra sig ska aktiviteten avbrytas och hunden bedömas av veterinär.

## Hälsa

Italiensk vinthund omfattas inte av något särskilt hälsoprogram i Svenska Kennelklubbens registreringsregler för 2026. Det betyder inte att hälsoundersökningar saknar värde. Rasens nuvarande svenska avelsstrategi rekommenderar ögonundersökning av föräldradjur före parning. Den uppmuntrar också officiell patellaundersökning och att en veterinär lyssnar på hjärtat inför avel. Regelbunden tandvård är ett prioriterat område.

Enkäter, försäkringsstatistik och veterinärmaterial samlar information på olika sätt, och flera svenska underlag är små. De ger ingen säker individuell risk. Ögon, tänder, knäleder och frakturer på strålben och armbågsben är ändå relevanta frågor eftersom de återkommer i materialet.

Det är viktigt att skilja mellan två sorters tandproblem. Regelbunden munvård och veterinärkontroller förebygger vanlig tandlossningssjukdom. Familjär emaljhypoplasi, FEH, är i stället en recessivt ärftlig emaljdefekt kopplad till ENAM-genen. Den kan ge gropar, missfärgning och avvikande tandform. UC Davis betonar att FEH-varianten inte är förknippad med tandlossningssjukdom; ett DNA-resultat ersätter alltså inte tandvård.

Internationellt finns genetiska riskbedömningar för primärt trångvinkelglaukom, PCAG, och progressiv retinal atrofi, PRA. De ger inte enkla besked om att hunden är fri eller kommer att bli sjuk. PCAG-testet avser två sammankopplade riskvarianter som fanns hos många, men inte alla, studerade sjuka hundar. PRA-resultatet väger samman fem riskområden, och andra genetiska former kan finnas. Testerna är inte svenska registreringskrav och ersätter inte ögonundersökning.

Små valpar kan hoppa från höjd innan de kontrollerar landningen, och det svenska materialet nämner underarmsfrakturer. Använd greppvänliga golv, kontrollerad lek och skydd mot höga fall. Håll inte en frisk valp stilla; varierad säker rörelse bygger kroppen.

Be uppfödaren visa undersöknings- och testresultaten och förklara hur de vägdes in när parningen planerades. Fråga även om tänder, ögon, knän, hjärta och frakturer hos nära släktingar. “Hälsotestad” räcker inte; testets namn, datum, resultat och begränsning går att värdera.

## Historia och ursprung

Rasstandarden beskriver en väg från små vinthundar vid faraonernas hov, via Grekland, till Italien i början av det femte århundradet före vår tideräkning. Den anger också att rasens viktigaste utveckling skedde vid renässansens hov. Det är den officiella historieskrivningen, inte belägg för en obruten modern stamtavla eller alla senare kungliga anekdoter.

Svenska Kennelklubben beskriver småviltjakt som en historisk uppgift och fortsatt utveckling i Italien, Tyskland och Österrike. Sällskapsrollen och vinthundsegenskaperna hör ihop: snabb reaktion, jakt på synintryck och förmåga till galopp finns kvar.

I FCI-standarden är Italien ursprungsland och rasen hör till vinthundarna, inte dvärg- och sällskapshundarna. Bedöm därför dess behov som en liten vinthunds, även om den gärna vilar nära familjen.

## Att leva med rasen

Italiensk vinthund kan leva bra i lägenhet om den enkelt kan rastas, får röra sig varje dag, kan springa säkert och får vila ostört. Rutinerna är viktigare än bostadens storlek. Hala golv, okontrollerade hopp och långa ensamma dagar blir inte lämpliga bara för att hunden är liten.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja när hunden är rastad och lugn, lämna den kort och öka först när den kan vila. Kamera kan visa beteendet, men en andra hund är ingen säker lösning. Om hunden skäller, ylar, förstör eller inte kan ta emot mat behöver träningen backas; sök professionell hjälp vid tydliga besvär.

Rumsrenhet är en träningsfråga, inte ett bevisat rasfel. Ge täta chanser efter sömn, mat och lek, följ med ut och belöna. Väderskydd kan hjälpa, men konsekventa möjligheter och uppsikt är viktigare än en särskild inomhustoalett.

Lägg mattor där hunden halkar, ge den en ostörd viloplats och hindra osäkra höga hopp. Låt samtidigt hunden utforska underlag och använda kroppen. Barn och större hundar kräver uppsikt; katter kräver långsam introduktion och möjlighet till separation.

Inför valpköpet bör uppfödaren kunna ge tydliga svar på följande:

- När ögonundersöktes föräldrarna, och vad blev resultatet?
- Finns officiella resultat för patella och har en veterinär lyssnat på hjärtat inför avel?
- Har FEH, PCAG eller PRA-riskpaneler använts, och hur ska just dessa resultat tolkas?
- Hur ser tandhälsa, frakturer, ögonproblem och knäproblem ut hos nära och äldre släktingar?
- Hur beter sig föräldradjuren vid nya människor, underlag, hantering, vila och kortare stunder ensamma?
- Hur har valparna fått utveckla balans, muskler, miljötrygghet och vardagsrutiner?

En bra match kräver att du uppskattar vinthundens snabbhet och känslighet, kan ge säker fysisk utveckling och vill träna vardagen steg för steg. Då kan italiensk vinthund vara både nära sällskap och en rörlig, kompetent liten hund.

Italiensk vinthund

The Italian Greyhound Club (UK)

Italiensk vinthund är en liten, tunnlemmad vinthund med kort, lättskött päls som fäller sparsamt och en elegant rörelse. Den är tillgiven, känslig och mycket människoorienterad, knyter starka band, behöver värme, mjuk och vänlig träning, måttlig motion med säkra sprinter samt varsam hantering för att skydda sina ömtåliga ben.

Nora Marie Bodøgaard Massa

## Snabbfakta

Whippet är en brittisk, FCI-erkänd vinthund i grupp 10. Rasen utvecklades för snabbhet och arbete, och rasstandarden beskriver en kombination av muskelkraft, styrka och elegans utan överdrifter. Det är alltså en atletiskt byggd hund, inte bara en smal sällskapshund.

Önskvärd mankhöjd är 47–51 cm för hanhund och 44–47 cm för tik. Rasstandarden anger däremot ingen idealvikt. Bedöm därför vikt och hull utifrån individens storlek, muskulatur och kondition, inte mot ett fast tal.

Inför ett köp behöver du framför allt ta ställning till säker motion, jaktintresse, kyla och dokumenterad hälsa i familjen. Whippet kan vara en anpassningsbar sällskapshund, men behöver få springa under säkra former, tränas gradvis på att vara ensam och hanteras med omsorg kring vilt och smådjur.

## Utseende och päls

Whippet ska vara funktionellt byggd för snabbhet. Standarden efterfrågar bland annat en djup bröstkorg, kraft över länden, starkt bakställ och fria, långa rörelser med kraftfullt påskjut. Rörelserna ska vara parallella och varken korta, styltiga eller överdrivna. En extremt tunn eller svag hund är därför inte mer rastypisk än en tung och osmidig hund.

Skillnaden i önskvärd höjd mellan könen är liten, och individer kan ändå skilja sig tydligt i kroppsbyggnad. Eftersom standarden saknar viktangivelse är ett enskilt kilotal ett dåligt köp- eller hälsokriterium. Bedöm hellre proportioner, muskulatur, rörelser och aktuellt hull tillsammans med uppfödare eller veterinär.

Pälsen ska vara fin, kort och tätt åtliggande. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Rasstandarden anger inte om whippet har underull. Bedöm därför den enskilda hundens pälstäthet och köldtålighet i stället för att utgå från att alla har exakt samma skydd.

Den fina pälsen ger lite skydd mot kyla och väta. En del whippets behöver ett välpassande täcke under kalla promenader, medan väder, aktivitet och individ avgör när det behövs. Skakningar, sänkt tempo eller att hunden tydligt söker värme är signaler att avbryta eller ge mer skydd. Pälsvården är i övrigt enkel, men hud, trampdynor och klor bör kontrolleras efter aktivitet i ris, skare eller ojämn terräng.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver whippet som vänlig, tillgiven och stabil, med förmåga att anpassa sig hemma och i sportsammanhang. Det är idealet i standarden, inte en garanti för varje individ. Uppfödning, tidiga erfarenheter, hälsa och vardagsträning påverkar hur en enskild hund fungerar.

Svenska BPH-resultat ger en mer nyanserad bild. Till och med juli 2024 hade 373 whippets beskrivits. För svenskfödda hundar från 2004–2023 motsvarade deltagandet 323 av 8 641 hundar, eller 3,7 procent. Den beskrivna gruppen var i genomsnitt måttligt social, relativt lekfull samt förhållandevis trygg och nyfiken. Samtidigt fanns större variation i bland annat hälsning, nyfikenhet och lek. Resultatet beskriver deltagarna och ska inte användas som löfte om en valp eller hela rasen.

Med barn är lugn hantering och en fredad viloplats viktigare än etiketten ”familjehund”. En vuxen behöver vara med, och barn ska inte störa en hund som äter eller vilar. Möten med andra hundar bör också introduceras kontrollerat, särskilt om hundarnas storlek, leksätt eller erfarenhet skiljer sig.

En whippet kan leva med katt, men rasnamnet garanterar inte att det fungerar. Jaktintresse och reaktion på snabba rörelser varierar. Börja med avstånd och fysisk avskiljning, håll hunden kopplad, ge katten en säker flyktväg och övervaka tills båda djuren är avslappnade. Att hunden accepterar familjens katt säger inte säkert hur den reagerar på främmande katter eller smådjur utomhus.

## Träning och motion

Whippet behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men varken rasstandarden eller svenska myndighetsråd anger ett visst antal minuter eller kräver att hunden springer lös i full fart varje dag. Anpassa belastningen efter ålder, hälsa, kondition och underlag. Promenader, nosarbete, vardagslydnad och möjlighet att ibland sträcka ut på en säker plats ger en bra blandning.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Korta pass med tydligt mål passar ofta bättre än många upprepningar. Prioritera inkallning, kontakt vid rörelse, lugn väntan, hantering av tassar och förmågan att växla ned efter aktivitet. Träna först i enkla miljöer och öka störningen när beteendet fungerar stabilt.

Jaktintresset är en säkerhetsfråga, inte ett karaktärsfel. Rasens bakgrund gör att snabba rörelser kan utlösa en jaktreaktion, men styrkan varierar. Inkallning minskar risken utan att göra en öppen plats säker i alla lägen. Använd koppel eller långlina där vilt, trafik, cyklister eller smådjur kan dyka upp och välj ordentligt inhägnade ytor när hunden ska springa fritt.

I svensk natur gäller dessutom särskild hänsyn till vilt. Mellan 1 mars och 20 augusti ska hundar hindras från att springa lösa i naturen, och även under resten av året måste du kunna hindra hunden från att driva eller förfölja vilt. Lure coursing och andra organiserade vinthundsaktiviteter kan ge ett kontrollerat utlopp för förföljandebeteendet, men de är möjligheter snarare än krav för ett bra hundliv.

## Hälsa

Whippet ingår inte i något av SKK:s hälsoprogram, och det finns därför inga rasbundna hälsoundersökningar som måste vara genomförda före parning i Sverige. Det betyder inte att dokumentation saknar betydelse. Svenska Whippetklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar undersökningar och uppföljning som en valpköpare bör kunna fråga konkret om.

Rasklubben rekommenderar att avelsdjur får hjärtat auskulterat, alltså avlyssnat med stetoskop. Om ett blåsljud hörs bör hunden undersökas vidare av veterinär med specialistkompetens i kardiologi. MMVD förekommer i rasen, men ett blåsljud är ett fynd och inte i sig en diagnos. Rasklubben rekommenderar också ögonlysning, BPH och att hunden är minst två år innan den används i avel. Det är rekommendationer, inte svenska registreringskrav för rasen.

Ögonläget behöver beskrivas med samma noggrannhet. Ett fåtal svenska fall av PRA finns dokumenterade, samtidigt som en liten andel hundar har undersökts för ärftliga ögonsjukdomar. Man kan därför varken kalla problemet vanligt eller avfärda det. Be att få se daterade resultat för föräldradjuren och fråga hur uppfödaren använder resultat från släktingar.

Skador förtjänar mer uppmärksamhet än en lång lista med möjliga sjukdomar. I rasklubbens hälsoenkät 2020, som omfattade svar om 367 individer, uppgav ägarna att 42,7 procent hade råkat ut för en olycka som krävt veterinärvård; sårskador var vanligast. En enkät visar inte risken för varje hund, men den motiverar kontroll av hud, tassar och rörelser efter snabb aktivitet samt genomtänkta underlag och inhägnader.

Fråga också om testikelstatus hos hanhundar och om immunmedierad sjukdom i nära släkt. RAS beskriver familjär förekomst, men inte någon enkel arvsgång som ett enskilt DNA-test kan reda ut. Uppgifter om föräldrar, kullsyskon och äldre släktingar kan därför vara mer informativa än ett allmänt påstående om att linjen är hälsotestad.

Hjärtfynd hos whippet behöver tolkas med kunskap om rasen. Studier på friska whippets visar att vissa EKG- och ultraljudsmått kan skilja sig från generella referensvärden för hund. Berätta därför för veterinären att hunden är whippet och hur den tränas. Det kan minska risken för feltolkning, men får inte användas för att avfärda ett blåsljud, symtom eller behovet av vidare utredning.

## Historia och ursprung

Whippetens dokumenterade historia börjar i Storbritannien. Rasen nämndes i officiellt utställningssammanhang i England 1876, och The Kennel Club erkände den 1890. Kapplöpning med whippet är dokumenterad från 1890-talet, medan rasstandarden anger att hundtypen ursprungligen användes för jakt med syn eller vittring.

Rasen förknippas särskilt med norra England och med kapplöpning, men de tidiga avelsvalen är inte fullständigt dokumenterade. Greyhound och vissa terrierraser anges ofta som möjliga inslag, samtidigt som den svenska avelsstrategin konstaterar att skriftliga redogörelser från de första uppfödarna saknas. Det är därför rimligt att beskriva sådana korsningar som sannolika teorier, inte som ett exakt recept.

Den äldre användningen märks fortfarande i rasens konstruktion och intresse för rörelse. Dagens whippet är samtidigt en etablerad sällskaps- och sporthund. Historien hjälper till att förklara fart och jaktintresse, men den ska inte användas för att påstå att varje individ måste tävla eller reagerar likadant på vilt.

## Att leva med rasen

Whippet kan fungera i lägenhet om vardagen ger tillräcklig utevistelse, aktivitet och möjlighet att komma till ro. Bostadens kvadratmeter är mindre avgörande än rastningsmöjligheter, ljudmiljö och hur ofta hunden behöver lämnas ensam. För en individ som reagerar på ljud eller har svårt att varva ned kan ett lyhört flerbostadshus vara mer krävande än planlösningen antyder.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, lämna mycket kort och öka först när den förblir lugn. Att rasen ofta beskrivs som tillgiven innebär inte att alla whippets får separationsproblem, och en andra hund är ingen säker lösning. Bedöm beteendet hos individen och backa i träningen vid tecken på oro.

Planera också för värme, vila och säker transport. En kortpälsad hund kan behöva extra skydd i kyla, men passform och rörelsefrihet är viktigare än en lång utrustningslista. En lugn, skyddad sovplats och varsam hantering efter hård aktivitet hjälper dig samtidigt att upptäcka sår, ömhet eller förändrade rörelser tidigt.

Inför ett valpköp bör du be om konkreta underlag:

- registrerade uppgifter och daterade resultat för hjärta och ögon hos föräldradjuren;
- BPH-resultat eller en tydlig beskrivning av temperament hos föräldrar och nära släktingar;
- information om skador, hjärtsjukdom, ögonsjukdom, testikelstatus och immunmedierad sjukdom i familjen;
- uppfödarens plan för socialisering, miljöträning och stöd efter leverans.

Whippet passar bäst när du uppskattar en nära sällskapshund men samtidigt respekterar att den är en snabb vinthund. Den avgörande frågan är inte om rasen alltid är lugn, lätt eller familjevänlig, utan om du kan erbjuda säker rörelse, konsekvent träning och utrymme för den variation som finns mellan individer.

Whippet

Swedish Kennel Club

Société Centrale Canine (France)

Medelstor vinthund som förenar kapplöpningsfart med lugnt sällskap. Slank, smäcker och greyhound‑lik, med kort, lättskött päls men begränsat skydd mot väder och vind. Känslig, mjuk och mycket människoorienterad; den behöver vänlig träning, säkra möjligheter att springa i full fart, en mjuk och varm liggplats samt ett stabilt och stillsamt hem.

Ann-Karin Skyggen Lystad

## Snabbfakta

Dansk-svensk gårdshund är en liten men rejäl och aktiv gårds- och sällskapshund från Danmark och Sverige. FCI placerar rasen i grupp 2 som hund av pinschertyp. Den är alltså inte en terrier, även om den förr kallades skånsk terrier.

- **Mankhöjd:** 34–37 cm för hanar och 32–35 cm för tikar, med en tillåten avvikelse på 2 cm åt båda håll.
- **Ursprunglig uppgift:** att larma, fånga råttor och leva nära människorna på gården.
- **Temperament enligt standarden:** alert, livlig och uppmärksam.
- **Päls:** kort, hård och slät, med vitt som dominerande färg.
- **Passar bäst hos:** en person eller familj som vill träna vardagsfärdigheter, erbjuda både rörelse och nosarbete och hjälpa hunden att komma till ro.

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Viktuppgifter på olika webbplatser är därför riktvärden, inte ett mått som alla vuxna dansk-svenska gårdshundar ska passa in i. För den som väljer valp är föräldrarnas storlek, hull och funktion mer användbara än ett enda viktspann.

## Utseende och päls

Dansk-svensk gårdshund ska vara liten, kompakt och substansfull, inte tunn eller elegant. Kroppen är svagt rektangulär: förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är 9:10. Rasen utvecklas sent i kroppen, och den fulla muskelmassan och volymen kan dröja tills hunden är tre till fyra år.

Huvudet är förhållandevis litet och trekantigt. Öronen får vara rosenöron eller framåtvikta; ståndöron ingår inte i rasidealet. Svansen kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans av varierande längd. En medfödd stubbsvans är en naturlig variation och ska inte blandas ihop med en kuperad svans.

Pälsen är hård, kort och slät och saknar underull. Vitt ska dominera, med en- eller flerfärgade fläckar i svart, tan, gult, leverbrunt, viltfärgat eller olika nyanser av fawn. Fläckar ska också finnas på huvudet, och små prickar i det vita är tillåtna. Utseendet kan alltså variera mycket utan att hundarna tillhör olika varianter av rasen.

Pälsen kräver lite skötsel, men fällningen kan märkas. Borsta bort lösa hår när det behövs, särskilt under fällningsperioder, och bada när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, öron, tassar och klor. Vänj valpen stegvis vid tandborstning och annan hantering. Lugn, belöningsbaserad hanteringsträning gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Dansk-svensk gårdshund är normalt snabb, nyfiken och människoorienterad, men rasnamnet är ingen garanti för en lättsam familjehund. Standardens ord är alert, livlig och uppmärksam. I vardagen märks det ofta som beredskap att följa med, reagera på rörelse och tala om när något händer i närheten.

Vaktuppgiften på gården märks fortfarande hos många individer. Många larmar när någon kommer, men hur lätt skallet startar och hur snabbt hunden tystnar varierar. I ett lyhört hem är det klokt att undersöka hur föräldrar och vuxna släktingar reagerar på dörrar, trapphus och besök. Det är mer träffsäkert än att utgå från att rasen alltid är tyst eller alltid skällig.

I SKK:s äldre BPH-sammanställning framstår rasen som i huvudsak trygg och förhållandevis energisk. Samtidigt varierar nyfikenhet, lekfullhet och intresse för främmande människor tydligt. BPH beskriver hundens reaktioner; det är inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Läs därför den enskilda hundens protokoll och fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen.

Bakgrunden som råttfångare gör intresset för små, snabba djur relevant. Det betyder inte att varje gårdshund jagar allt den ser, men en blivande ägare bör räkna med att träna avbrott och inkallning. Kaniner, marsvin och andra små sällskapsdjur behöver säkra utrymmen som hunden inte kan nå.

## Träning och motion

Dansk-svensk gårdshund behöver regelbunden fysisk och mental aktivitet, men det finns ingen korrekt timregel som passar alla. Ålder, hälsa, intensitet, miljö och återhämtning avgör hur en bra dag ser ut. En vuxen hund kan få en blandning av promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, lek och kort vardagsträning. Valpar behöver gradvis ökande erfarenheter och gott om vila, inte ett vuxenprogram i miniatyr.

Följ hundens beteende i stället för klockan. En rimlig nivå ger en hund som kan varva ned hemma, återhämtar sig efter aktivitet och fortfarande rör sig ledigt nästa dag. Ihållande rastlöshet kan betyda att vardagen saknar meningsfulla uppgifter, men mer fart är inte alltid lösningen. Ibland behöver hunden mer nosarbete, tydligare rutiner eller hjälp att komma till ro.

Prioritera färdigheter som hjälper en snabb och uppmärksam hund att fungera i vardagen:

- inkallning och frivillig kontakt när vilt eller andra störningar dyker upp
- att kunna avbryta jakt, grävande och intensiv lek
- lugnt beteende vid dörr, fönster och besök
- att kunna vila trots att människor rör sig i hemmet
- koppelgående och följsamhet i trafikerade miljöer
- trygg hantering av tassar, mun, öron och kropp

Träna stegvis med positiva, belöningsbaserade metoder och anpassa svårigheten till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket även betyder att skällande, dragande eller uppvarvning kan befästas om det ofta leder till det hunden vill ha. Agility, rallylydnad, spår, nosework och annan hundsport kan passa, men ingen särskild gren är ett krav. Det viktiga är en hållbar kombination av samarbete, nosarbete, rörelse och återhämtning.

## Hälsa

Dansk-svensk gårdshund betraktas generellt som en sund ras, men ”frisk ras” ersätter inte kontroll av den aktuella kullen. Be om registrerade resultat, datum och information om nära släktingar. Ett testnamn eller en märkning om att föräldrarna är hälsotestade säger för lite utan själva resultatet.

Höftledsdysplasi, HD, är ett område där gammal och ny information lätt blandas ihop. Rasen har i dag hälsoprogram nivå 1 hos SKK. Det betyder att HD-resultat kan registreras centralt, men att röntgen inte är ett krav för att valpar ska kunna registreras. Enligt rasklubben ska hundar med HD D eller E eller kliniska symtom inte användas i avel. Ett officiellt resultat och, när det finns, HD-index ger ändå värdefull information om just höfterna; det är inte ett intyg på hundens totala hälsa.

För patellaluxation säger rasklubbens aktuella rekommendationer att en hund som har tillståndet eller har opererats för det inte ska användas i avel. Rekommendationen innebär däremot inte att alla föräldradjur har ett obligatoriskt officiellt patellaresultat. Fråga därför både om undersökning och om knäproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

Primär linsluxation, PLL, är en allvarlig ögonsjukdom kopplad till en mutation i genen ADAMTS17, och det finns ett validerat DNA-test för rasen. Rasklubben rekommenderar särskilt testning när det finns bärare eller otestade nära släktingar i linjen utan en DNA-testad fri hund i mellanled. En bärare får enligt rekommendationen endast paras med en DNA-testad fri hund eller en hund som är fri genom härstamning, så kallat hereditärt fri. Ett fritt PLL-resultat gäller denna mutation; det utesluter inte andra ögonproblem eller andra sjukdomar.

Inför ett köp är det rimligt att kontrollera:

- föräldrarnas identitet och faktiska HD-resultat, om de är röntgade
- eventuell patellaundersökning och känd familjehistorik
- PLL-status och hur resultatet passar ihop med den andra förälderns
- sjukdomar, hältor, tandproblem och mentalitet hos nära släktingar
- att uppfödaren kan förklara både styrkor och osäkerheter i kombinationen

## Historia och ursprung

Dansk-svensk gårdshund är en gammal skandinavisk gårdshundstyp men en förhållandevis sent erkänd ras. Liknande hundar levde länge på gårdar i Danmark och södra Sverige, där de höll efter råttor, larmade när någon kom och fungerade som sällskap. Exakt hur typen uppstod är inte klarlagt. Kopplingar till pinscherhundar och brittiska vita jaktterrier har diskuterats, men ska inte beskrivas som en säker stamtavla.

Före erkännandet användes bland annat namnet skånsk terrier. Vid en svensk inventering 1986 samlades 107 hundar, vilket bidrog till bedömningen att typen var tillräckligt enhetlig och att det samtidigt fanns en användbar genetisk variation. Sverige och Danmark erkände rasen gemensamt 1987 under namnet dansk-svensk gårdshund.

FCI gav rasen ett preliminärt internationellt erkännande 2008 och ett definitivt erkännande 2019. Den placerades i grupp 2 som hund av pinschertyp, inte i terriergruppen. I dag är de flesta sällskapshundar, men viljan att larma, intresset för smågnagare och den stora arbetslusten gör rasens historia relevant även i ett modernt hem.

## Att leva med rasen

Dansk-svensk gårdshund passar bäst i ett hem där närhet, aktivitet och vardagsträning är en naturlig del av livet. Den kan fungera för en förstagångsägare, men den behändiga storleken gör inte rasen kravlös. Ägaren behöver uppskatta en snabb hund, kunna förebygga jakt och larm och vara beredd att träna lugn lika noggrant som fart.

Med barn ska samspelet alltid ledas av en vuxen. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn ska inte störa den när den äter, sover eller försöker gå undan. Bedöm föräldradjurens beteende och hundens egen förmåga att avbryta lek; uttrycket ”barnvänlig ras” är inte en säkerhetsgaranti.

En gårdshund kan leva med katt, men utfallet beror på individerna och introduktionen. Förhindra att hunden jagar katten, låt katten ha höga platser och fria flyktvägar och håll de första mötena korta och kontrollerade. Smådjur som kaniner och gnagare bör hållas fysiskt åtskilda även om hunden verkar lugn under uppsikt.

Lägenhet kan fungera om hunden får komma ut, arbeta med nosen och lära sig att inte bevaka varje ljud i huset. En trädgård ersätter inte aktivering, och ett stort hem löser inte ensamhet. Börja ensamhetsträningen med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, öka först när den verkligen kan koppla av och ordna annan omsorg om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

Träffa om möjligt båda föräldrarna eller andra vuxna släktingar före beslutet. Titta efter hur de hälsar, återhämtar sig efter en överraskning, reagerar på smådjur och ljud och kommer till ro efter aktivitet. Den informationen, tillsammans med verifierbara hälsodata och en uppfödare som känner sina linjer, säger mer om vardagen än generella löften om att rasen passar alla.

Dansk-svensk gårdshund

Danish Kennel Club

The Danish/Swedish Farmdog Club of America

Fédération Cynologique Internationale

Dansk-svensk gårdshund är en livlig, medelstor till liten skandinavisk gårdshundsras, kompakt och atletisk med slät, övervägande vit päls med färgade fläckar. Den är mycket människoorienterad, intelligent och energisk, och är en kärleksfull familjehund när den får daglig motion, träning och mental stimulans.

Lisa Kristin Johannessen

Belgisk vallhund – Tervueren

Belgian Shepherd Dog Association of Great Britain

Société Royale Saint-Hubert (Belgium)

The Norwegian Kennel Club

Belgisk vallhund – Tervueren är en intelligent, medelstor till stor vallhund med rik, lång päls och en alert, elegant kroppsbyggnad. Den är lojal och människoorienterad och behöver daglig fysisk och mental stimulans, regelbunden borstning samt vänlig, konsekvent träning för att trivas som aktiv familjehund.

Torill Ingebretsen

## Snabbfakta

Flatcoated retriever är en brittisk, erkänd apporterande fågelhund i FCI:s grupp 8. Rasen är avlad för att söka efter och hämta fällt vilt på land och i vatten, så samarbete, apporteringslust och förmåga att arbeta i varierad terräng är centrala egenskaper – även hos hundar som främst lever som sällskap.

- Önskvärd mankhöjd är 58–61 cm för hanar och 56–58 cm för tikar.
- Önskvärd vikt i god kondition är 27–36 kg för hanar och 25–32 kg för tikar. Måtten beskriver standardens ideal, inte vad varje vuxen hund kommer att väga eller mäta.
- Godkända färger är svart och leverbrun.
- Rasidealet är en positiv, vänlig, vaken och lyhörd hund. Energi, intensitet och förmåga att komma till ro varierar mellan individer och familjer.
- Flatcoated retriever behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete varje dag. Enbart långa promenader ersätter inte meningsfulla uppgifter.
- Tumörsjukdomar är ett viktigt hälsoproblem i rasen. Inget enskilt test kan visa att en valp eller avelslinje är fri från framtida cancerrisk.

## Utseende och päls

Flatcoated retriever ska vara stark utan att bli tung och spänstig utan att se tunn ut. Den funktionella balansen är viktigare än mycket benstomme, mycket päls eller hög kroppsvikt. Rörelserna ska vara fria, flytande och regelbundna framifrån och bakifrån.

Huvudet är långt och välformat, med flat, måttligt bred skalle och ett obetydligt stop. Käkarna ska vara tillräckligt långa och kraftiga för apporteringsarbetet. Kroppen har djup, ganska bred bröstkorg och ett kort, kraftigt ländparti. Svansen bärs glatt men inte högt över rygglinjen.

Pälsen är tät, av fin till medelgrov struktur och så rak som möjligt. Ben och svans har tydliga fanor när hunden är färdigutvecklad. Endast svart och leverbrun ingår i standarden; gult förekommer men är inte en godkänd utställningsfärg.

Pälsvården bör följa hundens faktiska päls och vardag, inte ett fast kalenderintervall. Kamma igenom pälsen ända ned till huden och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna och i fanorna. Efter bad eller arbete i vatten och tät terräng behöver hunden torkas och gås igenom för tovor, hudirritation, frön, små sår och skadade trampdynor. Öronen ska hållas torra och kontrolleras vid lukt, rodnad eller klåda. Trimning kan hålla tassar och fanor funktionella, men pälsen ska inte formas till en tung eller överdriven silhuett.

## Temperament och personlighet

Flatcoated retriever ska vara förtroendeingivande, positiv, vänlig, vaken och lyhörd, men rasstandarden är ett avelsmål – inte en garanti för varje individ. En valpköpare bör därför bedöma föräldrar, vuxna släktingar och hur uppfödaren följer upp hundarnas vardagsbeteende, inte nöja sig med att rasen beskrivs som glad.

I SKK:s BPH-analys av 209 svenskfödda hundar uppfattades rasen överlag som trygg, energisk, nyfiken, lekfull och social. Samma analys betonar variationen inom rasen och lyfter att hög nyfikenhet och snabb reaktion också kan hänga ihop med svårigheter att koppla av. Underlaget är dessutom en beskrivning av deltagande hundar, inte ett facit för en valp. Titta därför efter både arbetslust och återhämtning: kan de vuxna hundarna hälsa utan att tappa all självkontroll, hanteras lugnt och vila när inget händer?

Rasen är ofta social, men barn-, hund- och kattvänlighet ska aldrig antas på rasnamnet. En stark och entusiastisk hund kan välta ett litet barn även utan ont uppsåt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Introduktion till hundar och katter bör ske stegvis. Tidigare erfarenhet, intresse för att jaga och förmåga att avbryta på signal väger tyngre än en allmän beskrivning av rasen.

## Träning och motion

Flatcoated retriever behöver dagligen använda både kropp och huvud, men det finns ingen seriös universell minut- eller timkvot. Rätt nivå beror på ålder, hälsa, kondition, aktivitetens intensitet och hur hunden återhämtar sig. En bra dag innehåller en blandning av rörelse, nosarbete, apportering, samarbete och ostörd vila.

Apportering och sök ger ofta mer än att bara öka promenadlängden. Dummies, enkla markeringsövningar, närsök, spår, jaktträning eller Funktionsbeskrivning Retriever kan ge utlopp för egenskaper som rasen är avlad för. Jaktprov och praktisk jakt passar den som vill utveckla arbetet vidare, men varje ägare kan bygga vardagsuppgifter där hunden får söka, bära, lämna av och vänta på signal.

Belöningsbaserad och stegvis träning passar en snabb och samarbetsinriktad retriever. Prioritera tidigt:

- följsamhet och koppelgående innan hunden blir fullstark;
- inkallning och stopp även när något rör sig eller luktar spännande;
- lugna hälsningar med fyra tassar i marken;
- att bära och lämna föremål utan konflikt;
- stadga, passivitet och förmåga att växla ned efter aktivitet;
- frivillig hantering av tassar, öron, mun och päls.

Vattenarbete kan vara ett bra utlopp, men vattenintresse är inte samma sak som simkunnighet. Börja grunt, visa en säker väg upp, undvik strömt eller mycket kallt vatten och lämna aldrig hunden utan uppsikt. Växande hundar behöver varierad, gradvis uppbyggd belastning; upprepade tvära stopp, höga hopp och ensidig bollkastning är inte en genväg till god kondition.

## Hälsa

Tumörsjukdomar är den viktigaste rasspecifika hälsosak som en valpköpare behöver förstå. SKK och rasklubben beskriver en överrepresentation av flera tumörformer, och flatcoated retriever är dokumenterat predisponerad för bland annat histiocytärt sarkom. Det betyder inte att varje hund blir sjuk, men risken kan inte avfärdas med ett gentest, ett normalt veterinärintyg eller friska unga föräldrar.

Be om ålder och dödsorsak för föräldrar, mor- och farföräldrar, hel- och halvsyskon samt tidigare kullar. Fråga vilka diagnoser som faktiskt är veterinärbekräftade och hur uppfödaren använder information om äldre släktingar. Hos den egna hunden bör en ny eller växande knöl, ihållande hälta, oförklarlig viktnedgång eller tydlig förändring i aptit och ork bedömas av veterinär. Sådana tecken har många möjliga orsaker och ska inte självdiagnostiseras som cancer.

För svenskregistrerad avkomma kräver SKK att båda föräldrarna har officiell höftledsstatus före parning. Känd status betyder att ett resultat finns – inte automatiskt att höften är graderad A eller B. Kontrollera därför själva graden och resultaten hos nära släktingar. ED-röntgen är en viktig kontroll som rasklubben vill se hos fler hundar, men den är inte ett separat krav för att registrera valpar enligt 2026 års regler.

Ögonlysning är inte heller ett formellt SKK-krav för rasen. Flatcoated Retrieverklubbens aktuella rekommendation är att avelsdjur har ett ögonintyg som är högst två år gammalt vid parning. Klubben rekommenderar också gonioskopi när det är möjligt och att känd grad av pektinatligamentdysplasi, PLD, inte dubbleras i en kombination. Be att få se datum, diagnoser och hela resultatet – ordet ”ögontestad” räcker inte.

Renal dysplasi, RD, förekommer i få men allvarliga fall. Det finns inget validerat DNA-test för RD hos flatcoated retriever, så ett kommersiellt testresultat ska inte användas som bevis för att en hund eller kombination är fri. Här är känd diagnos hos nära släktingar och uppfödarens öppenhet mer relevant.

## Historia och ursprung

Flatcoated retriever utvecklades i Storbritannien som en apporterande fågelhund för arbete efter skott. Uppgiften var att söka efter och hämta fällt fågel- och småvilt på land och i vatten, vilket förklarar rasens kombination av nosarbete, samarbetsvilja, bärande och uthållig rörelse.

FCI erkände rasen definitivt 1954 och placerar den bland retrieverraserna med arbetsprov. Flatcoated retriever kom till Sverige på 1960-talet. Exakta berättelser om vilka hundtyper som korsades i varje steg av utvecklingen varierar mellan historiska skildringar; det säkra och praktiskt viktiga är att dagens ras fortfarande ska ha funktion som apportör, inte bara ett retrieverlikt utseende.

## Att leva med rasen

Flatcoated retriever passar bäst hos någon som vill leva med en aktiv arbetande retriever och som också tänker träna lugn. Den kan fungera för en engagerad förstagångsägare, men är inte automatiskt lätt: storlek, snabbhet och intensiva hälsningar kräver planering, och behovet av samarbete består hela livet.

Lägenhet kan fungera om det är enkelt att komma ut, om hunden får meningsfull aktivitet och om ljud, hälsningar i trapphus och vila tränas. En trädgård ersätter inte promenader eller gemensamt arbete. Ensamhet måste byggas gradvis från korta, trygga stunder; en liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars förmåga varierar. Om arbetsdagen regelbundet innebär lång frånvaro behövs en fungerande plan för sällskap och rastning redan före köpet.

Inför valpköp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de i aktivitet, hantering och vila?
- Vilken officiell HD-grad har varje förälder, och finns ED-resultat samt ledhistorik hos nära släktingar?
- När gjordes senaste ögonlysningen, vad visade hela intyget och finns gonioskopiresultat?
- Hur gamla blev nära släktingar, vad dog de av och vilka tumördiagnoser eller RD-fall är kända?
- Hur följer uppfödaren tidigare kullars hälsa, mentalitet och arbetsförmåga över tid?

Rätt hem får en arbetsvillig, social och mångsidig hund. Fel matchning uppstår ofta när det vänliga rasidealet tolkas som att hunden klarar barn, andra djur, långa ensamma dagar och ett liv utan riktiga uppgifter av sig själv.

Flatcoated retriever

The Flatcoated Retriever Society of Great Britain

The Swedish Kennel Club (Svenska Kennelklubben)

The Norwegian Kennel Club (Norsk Kennel Klub)

The Danish Kennel Club (Dansk Kennel Klub)

The Kennel Club (United Kingdom)

Flatcoated retriever är en medelstor till stor, atletisk apporterande fågelhund med slät, svart eller leverfärgad päls och ett vänligt, valpliknande sätt. De är energiska, människoorienterade och mycket lättlärda, och behöver gott om motion, positiv träning, nära familjeliv och uppmärksam skötsel av hälsan.

Tercinta

## Snabbfakta

Labrador retriever är en medelstor till stor apporterande fågelhund med rötter i Newfoundland i Kanada. Rasen utvecklades framför allt i Storbritannien. Den är känd för sin samarbetsvilja och sitt intresse för att bära och hämta saker. Det är samtidigt en aktiv arbetshund, inte en automatiskt lättsam familjehund.

- **Mankhöjd:** idealet är 56–57 cm för hanar och 54–56 cm för tikar.
- **Vikt:** ungefär 25–36 kg är ett grovt riktmärke för en vuxen hund, beroende på kön, kroppsbyggnad och hull.
- **Förväntad livslängd:** ofta omkring 10–12 år.
- **Godkända färger:** svart, gul eller leverbrun. Gult kan variera från ljust gräddfärgat till rävrött.
- **Päls:** kort, tät och försedd med vattenavvisande underull.
- **Ursprunglig uppgift:** att söka upp och apportera fällt vilt efter skott.

Labradorer avlas med olika mål. Vissa uppfödare prioriterar jaktliga egenskaper, andra exteriör och sällskap, och många försöker förena flera kvaliteter. Etiketter som ”jaktlabrador” och ”utställningslabrador” säger därför inte allt om en enskild hund. Titta på föräldradjur, vuxna släktingar, arbetsmeriter och hur uppfödaren faktiskt lever med och använder sina hundar.

## Utseende och päls

En labrador ska vara starkt byggd, kompakt och rörlig utan att bli tung eller överviktig. Typiska drag är ett brett huvud, en kraftig kropp, välvinklade ben och den karakteristiska ”uttersvansen”: tjock vid roten, avsmalnande mot spetsen och täckt av kort, tät päls. Hanar har en idealhöjd på 56–57 cm och tikar 54–56 cm. Kilogrammen är mindre viktiga än att hunden har synlig midja och revben som lätt kan kännas under huden.

Pälsen består av kort, tätt täckhår och vattenavvisande underull. Den skyddar väl i kallt och vått väder men innebär också att labradoren kan fälla mycket, särskilt när underullen byts. Borsta extra under fällningsperioder och bada när hunden faktiskt behöver det. Ett fast bad- eller borstschema passar inte alla hundar.

Kontrollera hud, tassar och öron regelbundet, särskilt efter bad och simning. Torka ytterörat om det är fuktigt, men rengör bara när det behövs. Dålig lukt, brunaktigt sekret, rodnad eller återkommande huvudskakningar bör bedömas av veterinär i stället för att behandlas med rutinmässig öronrengöring.

Rasstandarden godkänner enfärgat svart, gult eller leverbrunt; en liten vit fläck på bröstet kan förekomma. ”Silver” är inte en fjärde godkänd färg utan registreras som en färg som avviker från standarden. Färgbeteckningen i sig ger däremot inte underlag för svepande påståenden om en enskild hunds hälsa.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, intelligent och samarbetsvillig hund som gärna arbetar med sin förare. Många labradorer söker social kontakt, uppskattar belöningsbaserad träning och är entusiastiska i både lek och arbete. Ingen rasbeskrivning är dock en garanti. Temperament påverkas också av arv, tidiga erfarenheter, träning, hälsa och vardagsmiljö.

Apporteringslusten märks ofta som ett behov av att bära saker i munnen. Ge hunden tillåtna föremål och lär in ett lugnt byte eller ”loss” i stället för att jaga den när den tar något. Det gör vardagen säkrare och tar vara på ett naturligt beteende. Mat kan vara en stark belöning, men även lek, sök och möjligheten att hämta ett föremål kan fungera väl.

Skillnaderna mellan avelsinriktningar är verkliga, men de är inte absoluta. Jaktavlade hundar är ofta utvalda för fart, uthållighet och koncentrerat apporteringsarbete. Hundar från mer exteriört inriktade linjer kan ha en annan kroppsbyggnad och arbetsstil. Det betyder inte att varje jaktavlad labrador är svår att koppla av eller att varje utställningsinriktad labrador är lugn. Be uppfödaren beskriva föräldradjurens energi, förmåga att varva ner, ljudnivå, socialitet och arbetslust med konkreta exempel.

En BPH- eller MH-beskrivning kan ge ytterligare information om hur en hund reagerade i standardiserade situationer. Resultatet är en beskrivning, inte ett godkänt eller underkänt temperamentstest. Läs det tillsammans med egna möten och kunskap om släkten.

## Träning och motion

En labrador behöver daglig rörelse, men också uppgifter som engagerar nosen, minnet och samarbetet med föraren. Det finns ingen universell timgräns som passar valp, vuxen jakthund, familjehund och äldre hund. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, vana och hur hunden återhämtar sig.

Promenader kan kombineras med apportering, personsök, spår, lydnad, stadga och enkla nosövningar. Korta fokuserade träningspass passar ofta bättre än att upprepa samma övning tills hunden tappar koncentrationen. Vila och förmågan att koppla av är en del av träningen, inte ett tecken på att hunden fått för lite att göra.

Prioritera tidigt en säker inkallning, följsamhet i koppel, lugn hantering, stadga och en tydlig signal för att lämna ifrån sig föremål. Träna belöningsbaserat och höj svårigheten stegvis. Om du använder mycket godis bör det räknas in i dagens matmängd.

Vattenintresse är vanligt hos rasen, men alla labradorer tycker inte om att simma och ingen hund är automatiskt vattensäker. Börja på grunt, lugnt vatten, låt hunden välja tempo och se till att den enkelt kan ta sig upp. Ha uppsikt nära strömt, kallt eller algpåverkat vatten och undvik att kasta föremål så långt att en ivrig hund pressas över sin förmåga.

## Hälsa

Den viktigaste hälsokontrollen inför ett valpköp är inte att föräldrarna bara är ”testade”, utan vilka undersökningar som gjorts, när de gjordes och vilka resultaten blev. Labradorens leder, ögon och kroppsvikt förtjänar särskild uppmärksamhet.

För att en labradorkull ska kunna registreras hos Svenska Kennelklubben måste båda föräldradjuren ha ett officiellt HD-resultat före parningen. Ett registrerat resultat är inte samma sak som att höftlederna är utan anmärkning. Svenska Labrador Retrieverklubben rekommenderar strängare urval: båda föräldrarna bör vara röntgade för HD och ED utan anmärkning samt ögonundersökta inom två år före parningen och fria från ärftlig ögonsjukdom, med vissa angivna undantag.

Be om föräldradjurens registreringsnummer och kontrollera själva resultatet, undersökningsdatumet och gärna uppgifter om syskon, tidigare avkommor och andra nära släktingar. Det ger mer information än en allmän formulering om att hundarna är hälsotestade.

DNA-test kan vara värdefulla när de används för rätt sjukdom och resultaten hos två föräldradjur bedöms tillsammans. Ett test för prcd-PRA kan exempelvis bara säga något om just den formen av näthinnesjukdom; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. För recessiva sjukdomar som EIC behöver en frisk bärare inte själv bli sjuk, men partnerns resultat måste vara känt så att sjuka valpar inte föds. En stor DNA-panel är därför inte ett bevis på god hälsa i stort.

Övervikt belastar kroppen och ska inte betraktas som ett normalt rasdrag. Känn på revbenen och titta efter en tydlig midja uppifrån och från sidan. Väg hunden regelbundet och justera portioner, tugg och träningsbelöningar efter hullet. Forskning har kopplat en variant i POMC-genen hos vissa labradorer till större matmotivation och högre kroppsvikt, men varianten finns inte hos alla och gör inte övervikt oundviklig.

## Historia och ursprung

Labrador retriever har sina tidiga rötter vid Newfoundlands kust i Kanada, där hundar av liknande typ hjälpte fiskare att hämta föremål och fångst ur vattnet. Under 1800-talet fördes sådana hundar till Storbritannien, där rasen utvecklades till en specialiserad apporterande fågelhund.

Den brittiska kennelklubben erkände labrador retriever som ras 1903. Uppgiften efter skottet formade flera av de egenskaper som fortfarande präglar rasen: intresse för att söka, bära och lämna föremål, vilja att samarbeta på avstånd och förmåga att arbeta i vatten och besvärlig terräng. I dag används labradoren inom jakt, hundsport och flera samhällsuppgifter, men dess historiska arbetsbakgrund är viktig även för den som främst söker en sällskapshund.

## Att leva med rasen

Labrador retriever kan passa i många hem när ägaren vill dela en aktiv vardag med hunden och har tid för både träning och återhämtning. Trädgård är inget krav och lägenhet kan fungera, men bostaden ersätter inte promenader, nosarbete och annan meningsfull aktivitet utomhus. Träna också på att vara tyst och lugn i trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Med barn behövs vuxen närvaro, tydliga regler och en ostörd viloplats för hunden. En ung eller uppspelt labrador är stark nog att välta ett litet barn utan att mena illa. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund de inte fysiskt kan hantera.

Många labradorer lever väl med andra hundar och katter, men det avgörs inte enbart av rasen. Introducera djuren gradvis, hindra jakt och trängning och ge katten höga eller avskilda flyktvägar. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är lugnt och förutsägbart.

Ensamhet behöver tränas stegvis. En liten valp ska inte lämnas ensam direkt; börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan slappna av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar, så utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Inför valpköpet bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vilka aktiviteter och vilken vardag är kullen avlad för?
- Hur arbetar föräldradjuren, hur fungerar de socialt och hur kopplar de av i praktiken?
- Vilka officiella resultat finns för HD, ED och ögon, och hur ser hälsan ut hos nära släktingar?
- Finns BPH, jaktprov eller andra relevanta beskrivningar och meriter, och vad visar de?
- Hur matchar uppfödaren valparnas olika egenskaper med köparnas liv?

Den bästa matchningen bygger på mer än färg, kön och en linjeetikett. Välj en uppfödare som kan beskriva hundarnas faktiska egenskaper, visa de verkliga hälsoresultaten och vara ärlig även om variationen inom kullen.

Labrador retriever

Labrador retriever är en medelstor till stor, atletisk och vänlig hund med mycket god simförmåga och en kort, tät, vattenavvisande päls i gult, svart eller brunt (chocolate). Den är intelligent och matmotiverad, lätt att träna, har behov av daglig motion och mental stimulans och används i stor utsträckning både som familjehund och som arbetande hund.

Lill Karin Sørvik Sandvik

## Snabbfakta

Tysk schäferhund är en medelstor, kraftfull tysk bruks-, vall- och tjänstehund för en ägare som vill träna aktivt och metodiskt. Rasen är samarbetsinriktad och mångsidig, men den stora variationen inom rasen gör valet av uppfödare, föräldradjur och kull ovanligt viktigt.

- **Ursprung:** Tyskland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar
- **Mankhöjd:** hanhund 60–65 cm, tik 55–60 cm
- **Vikt:** hanhund 30–40 kg, tik 22–32 kg
- **Hårlag:** normalhårig dubbelpäls eller lång dubbelpäls, båda med underull
- **Aktivitetsnivå:** hög; rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete
- **Viktigt inför köp:** kontrollera hälsa, mentalitet, arbetsegenskaper och rörelser hos föräldrar och nära släktingar, inte bara vad uppfödaren kallar linjen eller vilka utställningsmeriter hundarna har

En tysk schäferhund kan vara en mycket kompetent familje- och träningshund när vardagen motsvarar individens arbetslust. Den är däremot sällan ett bra val för den som främst vill ha en okomplicerad sällskapshund. En förstagångsägare behöver vara beredd att gå kurs, träna regelbundet och ordna hjälp tidigt om hunden utvecklar rädsla, stress, en stark vilja att jaga sådant som rör sig eller svårigheter att koppla av.

## Utseende och päls

Tysk schäferhund ska vara kraftfull och välmusklad utan att kroppen eller rörelserna blir överdrivna. Kroppen är något längre än den är hög. Hanhundar ska enligt rasstandarden vara 60–65 cm och väga 30–40 kg; tikar ska vara 55–60 cm och väga 22–32 kg.

Rygg och kors är inte samma sak. Rasstandarden beskriver en rak rygg som fortsätter till ett lätt sluttande kors. En kraftigt välvd eller avfallande länd och ett övervinklat, kohasigt eller instabilt bakställ är inte ett rastypiskt ideal. SKK:s särskilda domaranvisningar pekar ut just överlinje och bakställ som riskområden och anger att rörelserna ska bedömas både i skritt och trav.

För en valpköpare är naturliga rörelser mer informativa än en extrem uppställningsbild. Be att få se föräldradjuren gå och trava på ett plant underlag. Bakbenen ska arbeta stabilt och parallellt bakifrån, utan att haserna faller in eller ser ostadiga ut. Titta också på vuxna släktingar; en valp visar ännu inte hur den färdiga kroppen kommer att fungera.

Rasen har två godkända hårlag. Normalhårig schäfer har tät, grov och åtliggande dubbelpäls. Den långhåriga varianten har längre, mjukare täckhår som inte ligger lika tätt. Båda ska ha underull och båda fäller. Borsta och kamma efter behov, oftare under fällningsperioder, och kontrollera särskilt längre päls bakom öron, på ben och svans. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt ett fast schema.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden eftersträvar en välbalanserad, nervfast, självsäker, uppmärksam och följsam tysk schäferhund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, arbetslust, socialitet, rädsla och förmåga att varva ner kan skilja tydligt mellan hundar och släktlinjer inom rasen.

Schäferhundar beskrivs ofta som intelligenta, lojala eller naturligt vaktande, men sådana etiketter säger för lite om vardagen. En hund med stor arbetslust kan vara fokuserad och följsam i rätt arbete men krävande utan tydliga uppgifter. Uppmärksamhet på omgivningen kan ge god kontroll tillsammans med föraren, men också skall eller starka reaktioner om hunden är osäker, stressad eller dåligt tränad. Rasen ska inte väljas med förväntningen att alla individer automatiskt är trygga vakthundar eller enkla familjehundar.

I vissa delar av rasens avel har bruksprov och tjänst vägt tyngst, i andra har utställning vägt tyngre. Etiketter som ”bruks” och ”exteriör” räcker ändå inte för att förutsäga aktivitetsnivå eller familjelämplighet. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande människor, hundar, ljud, avkoppling och nya miljöer. Be om resultat och vardagsbeskrivningar även för kullsyskon, halvsyskon och tidigare avkommor.

På Mentalbeskrivning Hund, MH, dokumenteras hundens reaktioner vid bland annat kontakt, lek, förföljande, passivitet, överraskningar, hot och skott. MH är en beskrivning, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd. Läs därför hela protokollet och jämför flera nära släktingar i stället för att nöja dig med att en hund har ”känd mental status”.

## Träning och motion

Tysk schäferhund behöver dagligen använda både kroppen och hjärnan, men det finns inget korrekt timtal som passar varje individ. Behovet påverkas av ålder, hälsa, återhämtning, träningsvana och vad aktiviteten faktiskt innehåller. En ung hund behöver andra belastningar än en färdigvuxen, vältränad hund.

En fungerande vardag kombinerar promenader och fri rörelse på säkra platser med nosarbete, problemlösning och samarbetsövningar. Spår, sök, lydnad, bruksgrenar och andra uppgifter där hunden får arbeta koncentrerat passar rasens bakgrund. Variera underlag och miljö men öka längd, svårighet och fysisk belastning stegvis. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag, utan att bygga kondition, kroppskontroll, självbehärskning och förmåga att återhämta sig.

Belöningsbaserad, individanpassad träning gör det tydligt vilket beteende som lönar sig utan att bygga samarbetet på rädsla eller obehag. Börja tidigt med inkallning, följsamhet, hantering, koppelgående, avstånd till störningar och att lämna föremål. Träna också den mindre spektakulära färdigheten att ligga lugnt medan inget händer. En schäferhund som bara får högintensiva aktiviteter kan bli skicklig på att gå upp i varv men få svårt att komma ner igen.

Valpar ska inte motioneras som vuxna hundar. Korta upptäcktsstunder, lek i eget tempo, vila och positiv miljöträning är viktigare än långa sträckor, hopp eller tvära vändningar. Öka belastningen stegvis när hunden växer. Vid hälta, stelhet, ovilja att röra sig eller förändrat rörelsemönster bör träningen anpassas och veterinär kontaktas.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, och armbågsledsdysplasi, ED, är de mest centrala dokumenterade hälsokontrollerna inför köp av en svenskregistrerad tysk schäferhund. SKK och rasklubbens avelsstrategi prioriterar båda områdena. Hudproblem och besvär från rörelseapparaten förekommer också, medan den svenska avelsstrategin samtidigt påpekar att samlad dokumentation saknas för vissa omdiskuterade rygg- och klådproblem. Långa sjukdomslistor utan uppgifter om släkten säger därför mindre inför ett valpköp än verifierade resultat och hälsan hos nära släktingar.

Enligt SKK:s registreringsregler som gäller 2026 måste föräldradjuren ha officiell HD-status före parning. Eftersom rasen har HD-index rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga index vid parningen är över 100, och hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel. För tysk schäferhund krävs även officiell ED-status; för föräldradjur födda den 1 januari 2006 eller senare ska resultatet vara ED 0. Ett genomsnittligt ED-index över 100 är en rekommendation. Regler kan ändras, så kontrollera alltid den aktuella versionen hos SKK.

Vid valpköp bör du kontrollera mer än att båda föräldrarna uppfyller minimikraven:

- jämför föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella index
- se hur stor del av tidigare kullar och nära släktingar som är röntgade
- fråga om hudbesvär, återkommande klåda, rörelseproblem och andra diagnoser i familjen
- läs MH- eller MT-resultat för föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- se vuxna hundar i naturlig skritt och trav och fråga hur de fungerar i arbete och vardag

Ett enskilt fint resultat utesluter inte risk. Resultaten i hela kullen och den nära släkten ger en bättre bild inför köpet.

## Historia och ursprung

Tysk schäferhund skapades i Tyskland som en mångsidig vall- och brukshund. Efter bildandet av den tyska schäferhundföreningen 1899 inleddes planerad avel med vallhundar från centrala och södra Tyskland. Målet var att förena funktionell kroppsbyggnad med temperament och arbetsförmåga.

Den första rasstandarden skrevs 1899 efter förslag av A. Meyer och Max von Stephanitz. Rasens arbetskapacitet gjorde att användningen snart blev bredare än vallning. Tysk schäferhund har därefter fått en framträdande roll som bruks-, tävlings- och tjänstehund inom flera områden.

Historien förklarar varför samarbetsförmåga, uthållighet, nosarbete och en funktionell kropp fortfarande är centrala. Den förklarar också varför rasen inte bör bedömas enbart efter silhuett eller färg. En sund tysk schäferhund ska kunna arbeta och röra sig effektivt; utseendet ska stödja funktionen.

## Att leva med rasen

Tysk schäferhund kan leva väl i en familj och även i lägenhet, men bara om ägaren kan erbjuda träning, återhämtning, utrymme och säker vardagskontroll. Trädgård ersätter inte aktivitet, och bostadsformen ersätter inte planering. I ett lyhört boende behöver man dessutom förebygga och träna skall och reaktioner på ljud i trapphus eller utanför fönster.

Med barn krävs en närvarande vuxen, särskilt eftersom rasen är stor och stark. Barn ska inte ansvara för promenader eller ingripa i uppjagade situationer. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn och hund ska inte lämnas ensamma tillsammans. Familjelämplighet avgörs av individens mentalitet, erfarenheter och träning, inte av rasnamnet.

Samma försiktighet gäller andra djur. En schäferhund kan leva med hund eller katt, men det går inte att lova utifrån rasen. Låt hundar mötas lugnt och helst på neutral plats. Vid introduktion till katt ska katten ha hundfria reträttvägar; använd barriär och koppel och förhindra jakt från första mötet. Gå vidare först när båda djuren är avslappnade och håll uppsikt tills samspelet är stabilt.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en trygg, ensamhetstränad vuxen hund klarar normalt några timmar snarare än en hel arbetsdag. Öka tiden i små steg och ordna hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamtid än individen hanterar lugnt.

Det bästa hemmet för en tysk schäferhund har inte en viss adress. Det har vuxna som vill träna, kan läsa hundens signaler, följer upp hälsa och ger både meningsfull aktivitet och verklig vila under hela hundens liv.

Tysk Schäferhund

Verein für Deutsche Schäferhunde (SV) e.V. (Germany)

Den Danske Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Tysk Schäferhund är en medelstor till stor, atletisk brukshund som är mycket intelligent och lättlärd. Den är lojal och naturligt beskyddande och behöver omfattande daglig mental och fysisk stimulans. Rasen har en dubbel päls och fäller mycket, och används i stor utsträckning inom polis, militär samt sök- och räddningsarbete.

Ulvehiet

## Snabbfakta

Drever är en svensk, lågställd drivande jakthund för framför allt hare, räv, rådjur och hjort. Rasen kombinerar stark jaktlust och självständigt arbete i skogen med ett lugnt grundtemperament. Den passar bäst hos en jägare eller i ett hem som verkligen kan ge utlopp för nosarbete och hantera rasens skall och spårintresse i vardagen.

- **Användning:** allrounddrivare som söker upp vilt, följer spåret och ger skall. Spårnoggrannhet, lämplig hastighet och förmåga att avbryta ett långt drev är viktiga egenskaper.
- **Storlek:** hanhundar ska vara 32–38 centimeter i mankhöjd, med 35 centimeter som ideal. Tikar ska vara 30–36 centimeter, med 33 centimeter som ideal.
- **Mentalitet:** rasstandarden beskriver drevern som uppmärksam och lugn. Aggressivitet, nervositet och skygghet hör inte till den önskade rastypen.
- **Aktivitetsnivå:** hög arbetslust och stor uthållighet. Koppelpromenader räcker sällan som enda aktivitet.
- **Päls:** grov, rak och tätt åtliggande päls som är förhållandevis enkel att sköta.
- **Viktigt hälsofokus:** jaktrelaterat lungödem, även kallat jaktödem, är rasens tydligast dokumenterade särskilda hälsoproblem.

Drevern kan vara en fin familjemedlem, men den är ingen okomplicerad sällskapshund. Den som vill ha en hund som ofta går lös, sällan arbetar med nosen och är tyst i flerbostadshus bör överväga en annan ras.

## Utseende och päls

Drevern ska vara långsträckt och lågställd, men samtidigt stark, muskulös och rörlig. Den är byggd för arbete i terräng, inte för ett överdrivet långt eller tungt intryck. Markavståndet ska vara ungefär 40 procent av mankhöjden, och rörelserna ska vara jämna, parallella och vägvinnande.

Rasstandarden anger mankhöjd men ingen idealvikt. En siffra på vågen säger därför mindre än hundens helhet: revbenen ska kunna kännas, midjan ska gå att urskilja och hunden ska ha muskler för sitt arbete. Vid val av valp är fria rörelser, välbyggda framben och tillräckligt markavstånd mer användbart än ett utlovat vuxet kilotal.

Pälsen är grov, rak och tätt åtliggande. Den är kortare på huvud, öron och nedre delen av benen och något längre på hals, rygg och lårens baksidor. Svansens undersida är borstig utan att bilda fana. Alla färger i kombination med vita tecken är tillåtna utom övervägande vitt, merle och leverbrunt. De vita tecknen ska synas från flera håll.

Pälsvården är lätt, men en arbetande hund behöver mer än borstning. Borsta bort lösa hår när det behövs och bada när hunden är smutsig, inte efter ett fast schema. Efter jakt eller en tur i tät terräng bör du gå igenom tassar, klor, hud, ögon och öron och leta efter sår, skräp och fästingar. Håll klorna så korta att de inte stör tassens kontakt med marken.

## Temperament och personlighet

Drevern ska vara lugn och uppmärksam, men den är också avlad för att fatta egna beslut på avstånd från föraren. Det som hemma kan uppfattas som envishet är ofta samma självständighet som behövs i skogen. När en intressant viltdoft dyker upp kan omvärlden snabbt bli mindre viktig än spåret.

I rätt vardag kan drevern växla mellan intensivt arbete ute och ro hemma. Det garanterar inte att varje individ blir tyst, lättstyrd eller social med alla. Arv, erfarenheter, träning och balansen mellan aktivitet och vila spelar stor roll.

Med barn gäller samma grundregel som för alla hundar: en vuxen ska vara närvarande och hunden ska ha en ostörd viloplats. Ett lugnt rastemperament ersätter inte tillsyn, och barn ska inte ansvara för en hund som kan kasta sig efter en doft på promenaden.

Om drevern kan leva med andra hundar, katter och smådjur avgörs från individ till individ. En drever kan lära sig att leva med en katt, särskilt genom tidiga och lugna introduktioner, men jaktlusten gör att man aldrig bör lova att det fungerar. Hindra hunden från att jaga katten från första mötet, ge katten egna säkra zoner och lämna inte djuren ensamma tillsammans innan du vet hur de fungerar ihop. Små sällskapsdjur behöver ett utrymme som hunden inte kan nå.

Skallet är ett arbetsredskap: jägaren ska kunna följa drevet med hörseln. Det betyder inte att alla drevrar skäller mycket inomhus, men ljudnivån måste vägas in före köp, särskilt i lägenhet. Återkommande skall eller ylande när hunden lämnas ensam ska ses som ett tecken på att upplägget behöver ändras, inte som en ofrånkomlig rasegenskap.

## Träning och motion

Drevern tränas bäst med tydliga rutiner, värdefulla belöningar och en svårighet som ökar lite i taget. Hårda korrigeringar skapar inte en säkrare jakthund. Belöningsbaserad träning som tar hänsyn till rasens motivation ger bättre förutsättningar för tillit och samarbete.

Börja inkallningen i en störningsfri miljö. Belöna snabbt, låt ofta hunden återgå till att nosa och flytta sedan träningen till långlina innan du ökar svårigheten. Då blir inkallning inte alltid lika med att det roliga tar slut. En vältränad inkallning minskar risken, men den gör inte jaktlusten ofarlig. I viltrika områden är långlina, inhägnad eller genomtänkt jaktlig hantering ofta säkrare än att pröva om lydnaden håller.

Ingen exakt tidsregel passar varje drever. En bra vardag innehåller fysisk aktivitet, nosarbete, korta träningspass och återhämtning. Anpassa mängden efter ålder, kondition, jaktperiod och individ. Bygg upp uthålligheten gradvis inför säsong i stället för att låta en otränad hund gå direkt från lugna veckor till en lång jaktdag.

Aktiviteter som ligger nära rasens förmågor är till exempel:

- viltspår eller personspår med tydlig början och slut;
- sökövningar där hunden får arbeta metodiskt med nosen;
- promenader i varierad terräng med tid att undersöka dofter;
- drevprov och jaktträning under kunnig handledning för den hund som ska användas i jakt.

Jakt är mer än motion. Drevern ska söka, resa och spårnoga driva hare, räv, rådjur eller hjort med ett hörbart skall och ett samarbete som gör jakten hanterbar. För den som inte jagar blir uppgiften därför större än att lägga till en extra lång promenad: hunden behöver regelbundet, strukturerat arbete som använder nos, uthållighet och problemlösning.

## Hälsa

Drevern betraktas i stort som en frisk ras, men jaktrelaterat lungödem är ett särskilt problem som varje valpköpare och ägare bör känna till. Tillståndet innebär akuta andningsbesvär i samband med eller efter jakt. Det är en form av icke-hjärtrelaterat lungödem, och den exakta bakomliggande mekanismen är fortfarande inte klarlagd.

Varningssignaler är hosta, onormalt snabb eller ansträngd andning och en trötthet som inte stämmer med arbetet. En drabbad hund kan ha svårt att lägga sig, sitta med uppsträckt huvud eller tystna under pågående drev. Avbryt ansträngningen och kontakta veterinär om en hund får sådana symtom. Vänta inte på att nästa jakttillfälle ska visa om det händer igen.

Ärftlighet har betydelse för risken, och Svenska Dreverklubbens avelsstrategi innehåller särskilda riktlinjer för att minska lungödem. Be därför uppfödaren visa hur fall på både tikens och hanens sida har bedömts och hur den planerade kombinationen ser ut i DreverData. Fråga också hur nära släktingar har fungerat under jakt; normal andning och återhämtning efter arbete är viktig information.

Bedöm inte en dreveruppfödare efter en generell lista med HD-, ED- och ögontester från andra raser. Utgå från aktuella råd för drever. Kontrollera föräldradjurens identitet, jakt- och utställningsresultat, mentalitet, sjukdomshistorik och släktskap i SKK:s och rasklubbens register. Be om raka svar även om problem som saknar ett enkelt test.

God vardagsvård är fortfarande viktig. Håll hunden slank och välmusklad, bygg kondition gradvis och ge tid för nedvarvning efter hårt arbete. Kontrollera hunden efter jakten och sök vård vid skada, smärta, avvikande rörelser eller förändrad andning. Ett bestämt löfte om en viss livslängd säger mindre än dokumenterad hälsa i släkten och en öppen uppfödare.

## Historia och ursprung

Drevern är svensk som ras men har kontinentala rötter. Westfalisk dachsbracke importerades till södra Sverige under 1910-talet, och det första exemplaret registrerades av SKK 1913. Den bakomliggande dachsbracke-typen hade utvecklats i bland annat södra Tyskland, Tyrolen och Schweiz under 1800-talet.

I Sverige uppskattades den lågställda hundens sätt att driva rådjur och senare även hare, räv och hjort. Svenska Dachsbrackenklubben bildades 1944. År 1947 fick den svenska varianten namnet drever och klubben bytte namn till Svenska Dreverklubben. SKK erkände drevern som svensk ras 1953.

Rasen har fortsatt att avlas som arbetande jakthund. Det förklarar både den robusta konstruktionen och dagens starka jaktlust. Dreverns identitet bygger inte bara på utseendet utan på förmågan att arbeta spårnoga i svenska marker, ge ett tydligt skall och hålla en hastighet som passar drevjakten.

## Att leva med rasen

Drevern passar bäst när jakt eller regelbundet spårarbete är en planerad del av livet, inte något man kanske provar senare. Den kan bo i hus eller lägenhet, men bostadstypen löser inte rasens behov. En lägenhetsägare måste ordna dagligt arbete ute och förebygga störande ljud; en husägare behöver ändå träna hunden och säkra grindar och tomt.

Gör följande verklighetskontroll före köp:

- **Arbete:** Vem ger hunden regelbundet nosarbete och fysisk träning även utanför jaktsäsongen?
- **Säkerhet:** Kan ni använda långlina, säkra inhägnader och pålitliga rutiner kring dörrar, bil och jaktmarker?
- **Ljud:** Klarar boendet ett kraftigt skall, och har ni en plan om hunden börjar skälla av stress eller understimulans?
- **Ensamhet:** Finns tid att ensamhetsträna i små steg och ordna hjälp om hunden inte klarar arbetsdagens upplägg? En drever ska inte förväntas vara ensam en hel arbetsdag.
- **Familjens djur:** Kan barn få vuxen tillsyn och kan katter eller smådjur få egna säkra utrymmen?
- **Uppfödare:** Kan uppfödaren redovisa jaktfunktion, mentalitet, lungödem i släkten och resonemanget bakom kombinationen utan att ge garantier som ingen kan hålla?

För en förstagångsägare är drever möjlig, men bara om personen vill lära sig drivande hundars arbetssätt och har stöd av uppfödare, rasklubb eller erfaren instruktör. För den som jagar och uppskattar en självständig hund med lugnt grundtemperament kan rasen bli både en skicklig jaktkamrat och en nära familjemedlem. För den som söker en lättstyrd ren sällskapshund är drevern sällan det mest träffsäkra valet.

Drever

Svenska Dreverklubben

The Swedish Kennel Club

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Drevern är en robust svensk drivande stövare, låg och lång i kroppen men ändå stark och uthållig. Den är avlad för att spåra och driva vilt i jämnt tempo, har en klar och tydlig röst, stark jaktinstinkt och behöver mycket motion. Den är vänlig, tillgiven och lättskött i pälsen, och passar bra i aktiva hem där man gillar friluftsliv.

Kjell Egil Moen

## Snabbfakta

Cavalier king charles spaniel är en brittisk sällskaps- och dvärghund som kombinerar litet format med ett livligt och socialt sätt. Den vill vanligtvis vara nära människor, men är ingen hund som bara behöver en famn och några korta rastningar.

- Rasstandarden anger 5,5–8 kilo som vikt. Den anger ingen mankhöjd; Svenska Kennelklubben beskriver cirka 30–35 centimeter som vanligt.
- Pälsen är lång och silkig. De fyra godkända färgerna är black and tan, ruby, blenheim och trefärgad.
- Rasidealet är en glad, vänlig, tillgiven och orädd hund. Enskilda hundar kan ändå skilja sig tydligt i energi, ljudlighet och trygghet.
- Cavalieren behöver fysisk aktivitet, nosarbete, träning och social närhet varje dag. Det finns ingen meningsfull minutregel som passar alla.
- Hälsan kräver extra eftertanke. I Sverige omfattas rasen av ett obligatoriskt hälsoprogram för hjärtstatus i avel, medan flera andra undersökningar är rekommendationer från rasklubben.

## Utseende och päls

Cavalier king charles spaniel ska vara liten, välbalanserad och fri i sina rörelser, med ett milt uttryck. Hjässan ska vara nästan flat mellan öronen. Ögonen är stora, mörka och runda men ska inte vara framträdande, och de högt ansatta öronen är långa och rikligt behårade. Standarden anger vikten 5,5–8 kilo men ingen exakt höjd. Uppgiften 30–35 centimeter är därför ett vanligt riktmärke, inte ett höjdkrav.

Pälsen ska vara lång och silkig utan lockar; en lätt våg är tillåten. Behäng finns bland annat på öron, ben, tassar och svans. De fyra färgerna är:

- **Black and tan:** svart med tydliga rödbruna tecken.
- **Ruby:** enfärgat djupt röd.
- **Blenheim:** kastanjefärgade fläckar på pärlvit botten.
- **Trefärgad:** svart och vitt med rödbruna tecken.

Pälsen behöver kammas igenom regelbundet, särskilt bakom öronen där det mjuka håret lätt tovar sig. Kontrollera också behänget kring tassarna efter promenader. Standarden föreskriver en naturlig, otrimmad päls, men rikligt hår under och mellan trampdynorna kan behöva hållas efter så att det inte bildas filtmattor. Vänj valpen lugnt vid kam, tasshantering och kontroll av öron och ögon; då blir både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

Ingen hundras är allergifri, och cavalieren är inget undantag. Hundallergen kommer främst från hud och saliv och varierar mellan individer. Den som har allergiska besvär bör därför inte bedöma risken utifrån pälslängden eller rasnamnet.

## Temperament och personlighet

Cavalier king charles spaniel är avlad för sällskap och brukar vara öppen, tillgiven och social. Rasstandarden beskriver en glad och vänlig hund utan aggressivitet eller nervositet, men det är ett avelsmål – inte en garanti för varje individ.

Resultat från svenska BPH-beskrivningar ger en mer nyanserad bild. I en analys av 192 svenskfödda cavalierer var rasen i huvudsak trygg och visade i regel inte aggressiva reaktioner i sociala möten. Medelhunden uppfattades inte heller som ljudlig, samtidigt som några hundar skällde eller gnällde i situationer där det inte förväntades. Det finns alltså verklig variation bakom rasbeskrivningen. Träffa gärna valpens mamma, fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen och ta reda på om det finns rädsla, stress eller resursförsvar i nära släkt.

Rasen fungerar ofta väl i en familj och är i allmänhet social även med andra hundar. Med små barn gäller ändå samma säkerhetsregler som för alla hundar: en vuxen ska vara närvarande, och hunden ska ha en fredad viloplats. Barn behöver lära sig att inte bära hunden, dra i öronen eller störa den när den äter och sover. Samliv med katt beror på individ, tidigare erfarenhet och en lugn introduktion; rasnamnet ger ingen garanti.

## Träning och motion

Cavalieren behöver röra sig och använda huvudet varje dag, men rätt mängd bestäms av hundens ålder, hälsa, kondition och återhämtning – inte av ett fast antal minuter. En frisk vuxen hund kan varva promenader och fri rörelse på säker plats med nosövningar, lek och korta träningspass. Många uppskattar lydnad, rallylydnad eller agility på en nivå som passar individen.

Korta, positiva pass gör det lättare att behålla fokus. Börja tidigt med kontakt, följsamhet och inkallning, och belöna när hunden väljer dig trots dofter och andra störningar. Även en sällskapshund av spanieltyp kan bli upptagen av något intressant utomhus, så använd långlina tills inkallningen fungerar i den aktuella miljön.

Valpar behöver utforska, leka och vila i sin egen takt. Undvik generella femminutersregler och bygg i stället aktivitet gradvis utan att pressa en trött valp. En hund med blåsljud, hjärtsjukdom, smärta eller neurologiska symtom behöver en individuell plan från veterinär.

## Hälsa

Hjärtat är den viktigaste rasspecifika kontrollpunkten för en svensk valpköpare. Cavalier king charles spaniel är särskilt utsatt för myxomatös mitralisklaffsjukdom, MMVD. Då förändras klaffen mellan vänster förmak och kammare så att blod kan läcka bakåt och ge ett blåsljud. En hund kan ha sjukdomen utan synliga tecken under lång tid, medan andra senare utvecklar hjärtsvikt.

Rasen har ett hälsoprogram för hjärtstatus på nivå 3. Föräldradjuren måste ha ett officiellt intyg om hjärta utan anmärkning för att avkomman ska kunna registreras enligt reglerna. Intyget får inte vara äldre än tolv månader vid parningen, och lägsta ålder för ett officiellt hjärtintyg är tre år. Detta är en miniminivå, inte ett bevis på att en kombination är riskfri. Be om föräldrarnas registreringsnummer, kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata och titta även på hur länge äldre nära släktingar varit fria från blåsljud. Rasklubben rekommenderar årlig hjärtundersökning från tre års ålder tills blåsljud konstateras, även för hundar som inte längre går i avel.

Chiari-liknande missbildning och syringomyeli, CM/SM, är en annan viktig hälsofråga. När utrymmet i skallen är för litet i förhållande till hjärnan kan flödet av ryggmärgsvätska störas och en vätskefylld hålighet bildas i ryggmärgen. En del hundar med lindriga fynd visar inga tydliga tecken. Andra får smärta, blir känsliga vid huvud eller nacke, vill inte röra sig, kliar i luften nära halsen eller visar svaghet och sämre koordination. Sådana symtom ska bedömas av veterinär. Magnetkameraundersökning (MRI) kan användas i avelsurval, men är en rasklubbsrekommendation och ska inte blandas ihop med det obligatoriska hjärtprogrammet. Fråga uppfödaren om kliniska symtom och MRI-resultat hos föräldrar och nära släktingar.

Cavaliersällskapet rekommenderar dessutom att avelsdjur ögonlyses och undersöks för patellaluxation från minst ett års ålder. Även här är skillnaden viktig: det är rekommenderade kontroller, inte samma registreringskrav som hjärtintyget. Som köpare behöver du därför hålla isär formella krav, rasklubbens rekommendationer och vad släktens samlade resultat visar.

## Historia och ursprung

Cavalier king charles spaniel har sitt moderna ursprung i Storbritannien och är nära förknippad med de små spanielhundar som syns på europeiska målningar från flera århundraden. Hundtypen fick sitt kungliga namn genom kopplingen till huset Stuart och särskilt Karl II.

När den kortnosade typen blev modern förändrades king charles spaniel. År 1926 erbjöd amerikanen Roswell Eldridge priser vid Crufts för hundar som liknade den äldre typen, med längre nos och flatare skalle. En brittisk rasklubb bildades 1928, och 1945 erkände The Kennel Club cavalier king charles spaniel som en egen ras.

Cavalier king charles spaniel och king charles spaniel är därför inte två namn på samma hund. De är skilda raser med gemensam bakgrund, där cavalieren utvecklades för att återfå mer av den äldre spanieltypen.

## Att leva med rasen

Cavalier king charles spaniel kan passa både i lägenhet och hus om den får sällskap, promenader, mental aktivitet och möjlighet att vila ostört. Bostadens storlek ersätter inte vardagsrutinerna. Rasen kan också passa en förstagångsägare som vill träna, sköta päls och ta hälsokontroller på allvar; det lilla formatet gör den inte automatiskt lättskött.

Ensamhet ska tränas stegvis först när valpen känner sig trygg i hemmet. Gå undan mycket korta stunder och öka först när hunden kan koppla av. Gnyende, ihållande skall, förstörande, matvägran eller att hunden gör ifrån sig inne kan vara tecken på obehag. Olika hundar klarar olika mycket, så planera hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamhet än just din hund hanterar väl.

Inför valpköp är tre kontroller särskilt värdefulla:

1. Kontrollera föräldrarnas aktuella hjärtintyg och äldre släktingars resultat i SKK:s öppna register.
2. Fråga separat om CM/SM-symtom och MRI samt om ögon- och patellaundersökningar; blanda inte ihop rekommendationerna med hjärtprogrammets krav.
3. Bedöm vardagsmentaliteten hos föräldrarna och hur valparna har fått vänja sig vid människor, hantering och hemmiljö.

Den som gör de kontrollerna får en mer realistisk bild än den som bara går på rasens vänliga rykte. En väl vald cavalier kan vara en engagerad och mycket nära följeslagare, men den behöver en ägare som tar både sociala behov och dokumenterade hälsorisker på allvar.

Cavalier king charles spaniel

Cavalier King Charles Spaniel Club UK

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Liten, mild spaniel (5,4–8 kg) med silkig, medellång päls i Blenheim, tricolour, black and tan eller ruby. Tillgiven, mycket människoorienterad och bra med barn och andra husdjur. Behöver regelbunden pälsvård, måttlig motion och ogillar att lämnas ensam under längre perioder.

Cavanettans

## Snabbfakta

- Borderterrier är en liten brittisk jakthund som utvecklades för att följa ryttare och foxhounds och arbeta i rävgryt.
- Rasstandarden anger ingen mankhöjd. Vikten är 5,9–7,1 kg för hanar och 5,1–6,4 kg för tikar.
- Rasen är ofta social och samarbetsvillig, men har också terrierns självständighet, uthållighet och jaktlust.
- Den sträva dubbelpälsen handtrimmas när den mogna täckpälsen släpper, vanligen minst två gånger om året.
- Borderterrier behöver daglig fysisk och mental aktivering. Inkallning och lugn kring vilt är viktiga delar av vardagsträningen.
- I Sverige finns inget obligatoriskt rasspecifikt hälsoprogram, men rasklubben rekommenderar att avelsdjur har känd status för SLEM.
- Rasen kan fungera i både lägenhet och hus om den får rätt aktivitet, kan koppla av och inte stör omgivningen med skall.

## Utseende och päls

Borderterriern är liten men byggd för arbete, inte för att vara nätt eller ömtålig. Kroppen ska vara djup, smal och ganska lång, med en bröstkorg som går att omspänna med händerna. Den formen hjälpte hunden att ta sig fram i gryt, samtidigt som den skulle orka följa jakten ovan jord. Huvudet brukar beskrivas som utterlikt, med kort nosparti, små framåtvikta öron och ett vaket uttryck.

Rasstandarden anger medvetet ingen mankhöjd. För den som jämför valpar är därför vikt, proportioner, hull och funktion mer användbara än ett påstått exakt höjdspann. Standardvikten är 5,9–7,1 kg för en vuxen hane och 5,1–6,4 kg för en vuxen tik. En borderterrier ska kännas smidig och muskulös utan att bröstkorgen blir bred eller hunden bär onödig vikt.

Pälsen består av en hård, tät täckpäls och en tätt liggande underull. Godkända färger är röd, vetefärgad, grizzle and tan samt blue and tan. När täckpälsen är mogen lossnar den relativt lätt och plockas då bort för hand. De flesta behöver en grundlig handtrimning minst två gånger per år, men pälsens mognad — inte kalendern — avgör rätt tidpunkt. Mellan trimningarna räcker regelbunden kamning och kontroll av hud, öron, klor och tänder långt.

Pälsvården bygger på att den mogna, sträva täckpälsen plockas bort för hand. Maskinklippning är därför inte samma behandling som handtrimning. Be en trimmare med erfarenhet av strävhåriga terrier visa hur en mogen päls känns. Borderterrier fäller hår, och rasen är inte allergifri.

## Temperament och personlighet

En typisk borderterrier förenar socialt intresse med stor handlingskraft. Rasen behövde samarbeta med människor och hundar ovan jord men fatta egna beslut i ett gryt. Det märks i dag som nyfikenhet, envishet och snabb problemlösning. Hunden kan vara mycket följsam när uppgiften känns meningsfull och lika snabbt välja ett doftspår om träningen inte lönar sig.

En svensk BPH-sammanställning beskriver de testade hundarna som förhållandevis sociala, nyfikna och trygga, med låg framträdande rädsla och aggressivitet. Resultatet ska läsas som en tendens i just det undersökta urvalet: bara omkring tre procent av den aktuella svenskfödda populationen ingick, och variationen mellan individer var tydlig. Titta därför på föräldrar, nära släktingar och uppfödarens vardagsbeskrivning, inte bara på ett rasomdöme.

Med barn kan en stabil borderterrier bli en engagerad kamrat, men rasnamnet är ingen säkerhetsgaranti. Små barn och hund ska ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Detsamma gäller möten med andra hundar: många fungerar socialt, men kön, erfarenheter och individ spelar roll.

Jaktlusten är den viktigaste osäkerheten kring andra djur. En hund som vuxit upp med en katt kan lära sig att leva lugnt med just den katten, men det säger inte säkert hur den reagerar på en springande katt utomhus. Kaniner, gnagare och andra smådjur bör hållas fysiskt åtskilda. Tidiga, kontrollerade introduktioner kan förbättra förutsättningarna men tar inte bort en medfödd jaktrespons.

## Träning och motion

Borderterrier behöver använda både kropp och huvud varje dag, men ett exakt minutmål säger mindre än hur hunden fungerar efter aktiviteten. En bra vardag innehåller promenader i varierad miljö, tid att nosa, korta träningspass och en tydlig övergång till vila. Spår, nosework, sökövningar, agility och lydnad kan passa rasens arbetslust. Höj belastningen stegvis för valpar och otränade hundar.

Träna med belöningar och dela upp färdigheter i små steg. Hårda korrigeringar kan skapa konflikt utan att göra ett spännande viltspår mindre lockande. Mat, lek, rörelse och chansen att få nosa kan alla fungera som belöning. Korta pass med tydligt mål brukar ge bättre resultat än långa upprepningar.

Inkallning bör tränas tidigt, men planera också för de dagar då träningen inte räcker. Börja i lätt miljö, belöna snabbt och bygg störningar gradvis. En väl anpassad sele och långlina ger rörelsefrihet utan att hunden kan fullfölja en jakt. Släpp bara hunden där lagar, miljö och den enskilda hundens förmåga gör det säkert. Ett stabilt stopp, frivillig kontakt och förmågan att vända bort från en retning är minst lika användbara som själva inkallningssignalen.

En borderterrier behöver också lära sig att inte alltid vara i gång. Om hunden efter aktivitet fortfarande har svårt att sova, vaktar fönster, skäller eller söker nya projekt kan den behöva mer återhämtning och tydligare lugna rutiner, inte automatiskt längre motion. Om den däremot tappar muskelkondition, blir rastlös eller börjar skapa egna jakt- och grävprojekt behöver vardagens innehåll ses över.

## Hälsa

Det finns inget obligatoriskt rasspecifikt hälsoprogram för borderterrier i SKK. I 2026 års registreringsregler finns heller inga särskilda krav på resultat från höft-, knä-, ögon- eller hjärtundersökningar för rasen. Det betyder inte att hälsa är oviktig. Valpköparen behöver fråga om relevanta problem i familjen och skilja bindande regler från frivilliga undersökningar och rasklubbens avelsråd.

SLEM, ibland kallat shaking puppy syndrome, är en allvarlig neurologisk störning där valpar får okontrollerade skakningar och koordinationsproblem när de försöker stå och gå. Rasklubben rekommenderar känd SLEM-status hos avelsdjur genom DNA-test eller verifierad härstamning. Avelsråden utgår från recessiv nedärvning: en frisk bärare kan paras med en genetiskt eller ärftligt fri hund utan att valpar blir sjuka, samtidigt som genetisk variation bevaras. Laboratoriet bakom det tillgängliga testet anger dock att den bakomliggande varianten ännu inte har publicerats vetenskapligt. Be därför uppfödaren visa resultat och förklara kombinationen, inte bara säga att hundarna är “testade”.

CECS, numera ofta beskrivet som paroxysmal dyskinesi eller PGSD, är ett annat tillstånd. Drabbade hundar kan få episoder med onormala rörelser, muskelryckningar och fall, ofta med bibehållet medvetande. En studie fann ingen enskild genetisk region som förklarade tillståndet, och det finns inget motsvarande enkelt DNA-test. Episoder kan likna andra neurologiska problem. Filma händelsen om det går säkert och låt veterinär utreda den; ändra inte behandling eller kost efter en diagnos du själv ställt på nätet.

I rasklubbens långsiktiga hälsoarbete följs även återkommande krampliknande episoder, hud- och magproblem samt mun- och tandhälsa. Fråga uppfödaren hur föräldrar och nära släktingar har mått över tid, inte bara vilka intyg som fanns när parningen gjordes. En seriös genomgång omfattar SLEM-status och föräldrakombination, eventuella episoder, långvarig klåda eller magbesvär, tandförluster och annan återkommande sjuklighet.

## Historia och ursprung

Borderterriern formades i Border District på gränsen mellan England och Skottland. Där behövdes en terrier som orkade följa hästar och foxhounds över ojämn mark men samtidigt var smal nog att gå ner i gryt när räven sökte skydd. Rasens storlek, vädertåliga päls, uthållighet och självständiga arbetssätt hänger ihop med den uppgiften.

Lokala terriertyper hade flera namn innan Border Terrier blev den gemensamma beteckningen. Den brittiska kennelklubben erkände rasen 1920. De första dokumenterade importerna till Sverige kom under 1930-talet. Importer och avelsarbete från 1960-talet lade sedan grunden för en mer varaktig svensk population.

Rasen används fortfarande i jakt, bland annat som grythund, stötande eller kortdrivande hund och vid eftersök. Många lever samtidigt som aktiva sällskapshundar. Arbetsbakgrunden är därför inte bara historia: den förklarar varför dagens borderterrier gärna följer spår, undersöker håligheter och fortsätter en uppgift även när ägaren har andra planer.

## Att leva med rasen

Borderterrier passar bäst hos den som uppskattar en liten hund med mycket initiativ och kan kombinera aktivitet med tydliga säkerhetsrutiner. Lägenhet eller hus är mindre avgörande än tillgången till rastning, mental sysselsättning och vila. I flerbostadshus behöver du tidigt träna lugn vid ljud i trapphus och rörelse utanför fönster. I hus behöver staketet tåla både grävning och ett plötsligt intresse för vilt.

Ensamhet tränas gradvis från mycket korta stunder. Valpar kan inte lämnas som vuxna hundar, och en vuxens trygghet varierar med individ och situation. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett mål för hur länge hunden bör lämnas ensam. Bedöm i stället om hunden faktiskt kan vila utan oro, skall eller destruktivt beteende och ordna hjälp innan den gränsen passeras.

Inför ett hem med katt ska katten ha hundfria zoner och flyktvägar. Håll hunden kopplad i början, belöna lugn och förhindra varje jaktförsök. Med barn behövs vuxennärvaro och enkla regler: stör inte hunden när den äter eller vilar, och låt hunden gå undan. Sådana rutiner är viktigare än generella påståenden om att rasen “alltid” är bra med barn eller djur.

Fråga uppfödaren om följande innan du bestämmer dig:

- Vilken SLEM-status har föräldrarna, och varför är just kombinationen säker?
- Finns CECS/PGSD-liknande episoder, återkommande hud- eller magbesvär eller tandproblem hos nära släktingar?
- Hur fungerar föräldrarna med vila, främmande människor, hundar, ljud och vilt?
- Finns BPH, jaktliga meriter eller andra beskrivningar som går att läsa i sitt sammanhang?
- Vilken hjälp får du med handtrimning, inkallning och vardagsfrågor efter köpet?

För en förstagångsägare kan borderterrier vara ett bra val om jaktlust, pälsvård och konsekvent träning känns lockande snarare än besvärliga. Den som främst söker en hund som kan gå lös överallt, automatiskt lämnar smådjur i fred eller nöjer sig med samma korta runda varje dag bör välja efter andra egenskaper.

Borderterrier

Svenska Terrierklubben (Sweden)

Deutscher Terrier Club (Germany)

French Kennel Club (Société Centrale Canine)

Liten, kraftig terrier som ursprungligen avlades vid gränsen mellan England och Skottland för rävjakt. Tillgiven och starkt knuten till familjen, men självständig med stark jaktinstinkt. Behöver 1–2 timmars motion dagligen, säker inhägnad och vänlig, konsekvent träning. Den sträva, vädertåliga pälsen behöver borstning och ibland trimmas för hand.

Borderfun

## Snabbfakta

Dvärgschnauzern är en liten men robust tysk hundras med tydlig vaktlust, stor arbetsvilja och en päls som kräver trimning. Den är minst av schnauzerraserna, men är inte bara en mindre version av schnauzern. Dvärgschnauzern är en egen ras som utvecklades för gårdsarbete i ett litet, smidigt format.

- **Mankhöjd:** 30–35 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 4–8 kg enligt rasstandarden
- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Ursprunglig uppgift:** råttfångare och gårdshund
- **Päls:** strävt täckhår med tät underull
- **Färger:** svart, peppar och salt, svart och silver samt vit
- **Typiska drag:** vaksam, uthållig, nyfiken och ofta snabb att larma

Dvärgschnauzern passar bäst hos den som vill träna och aktivera sin hund varje dag och som accepterar återkommande pälsvård. Den behändiga storleken gör hunden lätt att ta med, men vardagen kräver ändå tydliga rutiner.

## Utseende och päls

Dvärgschnauzern ska vara kompakt, kraftig och ungefär lika lång som den är hög. Skägget, de buskiga ögonbrynen och det sträva hårlaget ger det välkända schnauzerutseendet. Rasstandarden anger samma höjd- och viktspann för båda könen, men en enskild vuxen hund kan ligga olika inom spannet beroende på kroppsbyggnad och hull.

Pälsen består av tät underull och hårt, åtliggande täckhår. De fyra godkända färgerna är helt svart, peppar och salt, svart och silver samt helt vit. Färgen säger inte hur hunden blir i temperament eller hur väl den passar ett visst hem.

Den sträva pälsen behöver trimmas, vilket innebär att mogna, döda täckhår plockas bort. SKK anger trimning minst fyra gånger om året och genomgång av underullen ungefär varje vecka. Hur ofta just din hund behöver trimmas beror på pälskvalitet, tillväxt och hur kort päls du vill hålla. Skägg, benhår och mjukare partier behöver kammas så att smuts och tovor inte blir kvar.

Klippning kan passa en hund som blivit öm eller har svårt att stå under en trimning, men metoden förändrar pälsens struktur. När täckhåren klipps av i stället för att plockas bort blir pälsen ofta mjukare och mer ullig. Fråga därför uppfödaren eller en erfaren trimmare hur hundens päls har skötts innan du väljer metod.

En korrekt skött sträv päls fäller normalt mycket lite, men det gör inte dvärgschnauzern allergifri. Lite fällning säger inte hur en allergisk person kommer att reagera, och ingen hundras kan lovas fungera för alla. Om allergi finns i familjen bör ni prata med vården, träffa hundar under kontrollerade former och ha en plan innan hundköpet.

## Temperament och personlighet

Dvärgschnauzern är vanligen uppmärksam, nyfiken och uthållig. Den märker snabbt ljud, rörelser och människor i omgivningen och kan därför vara en effektiv liten larmhund. Samma vaksamhet kan bli återkommande skall vid dörren, i trapphuset eller utanför fönstret om hunden inte får hjälp att varva ned.

Rasdrag beskriver en tendens, inte varje individ. De svenska mentalbeskrivningarna kommer från en för liten del av uppfödarna för att ge en säker bild av alla dvärgschnauzrar. Skillnader mellan familjer och individer kan vara stora. Titta därför på hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. En trygg hund ska kunna återhämta sig efter en överraskning och koppla av när inget händer.

Dvärgschnauzern lär sig ofta snabbt och är rolig att samarbeta med. Samtidigt behöver ägaren visa tydligt vilka beteenden som lönar sig. Hårda korrigeringar kan öka stress och skall. Med lugn, belöningsbaserad träning blir det lättare att lära hunden vad den ska göra i stället.

## Träning och motion

Dvärgschnauzern behöver fysisk rörelse och uppgifter för nos och hjärna varje dag. Det finns ingen meningsfull minutregel som passar alla. En ung vuxen hund med god hälsa kan vilja följa med på långa promenader och hundsport, medan en valp, äldre hund eller hund med sjukdom behöver en annan belastning.

Variera promenader i olika miljöer med korta träningspass, sökövningar och möjlighet att undersöka i egen takt. Rallylydnad, nosework, tricks och agility är aktiviteter där snabbhet och samarbetslust kan komma till användning. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag. En bättre kontrollpunkt är att den kan vara aktiv ute och sedan komma till ro hemma.

Börja tidigt med vardagsfärdigheter: kontakt, inkallning, koppelgående, hantering av tassar och skägg samt lugn på en bestämd plats. Träna larmandet innan det blivit en vana. Belöna hunden när den uppmärksammar ett ljud och sedan vänder sig till dig, och lär in en enkel rutin för dörrklocka och besök. Skärma av utsikten om hunden övar på att skälla i fönstret. Förändra en sak i taget och öka svårigheten först när hunden är lugn.

Rasens bakgrund som råttfångare gör att vissa individer gärna förföljer små, snabba djur. En säker inkallning och koppel där vilt kan dyka upp är därför klokt, även om jaktintresset varierar.

## Hälsa

Dvärgschnauzern beskrivs generellt som en robust ras, men urinsten och ögonsjukdomar är två dokumenterade områden att känna till. SKK anger att urinsten förekommer hos drygt fem procent av rasen. Rasklubbens avelsarbete följer också bland annat progressiv retinal atrofi, PRA, och katarakt.

Rasen har dessutom en känd benägenhet för förhöjda triglycerider i blodet. Det är inte samma sak som att varje dvärgschnauzer blir sjuk, och ett förhöjt värde förklarar inte automatiskt magbesvär eller bukspottkörtelinflammation. Återkommande kräkningar, diarré, buksmärta, urinbesvär eller förändrad syn ska bedömas av veterinär. Veterinären avgör om exempelvis urinprov, ögonundersökning eller ett fastande blodprov är relevant.

Inför valpköp bör du be uppfödaren visa faktiska hälsouppgifter, inte bara säga att linjen är frisk. Kontrollera föräldrarnas registrerade ögonresultat och fråga om urinsten, återkommande magproblem och ögonsjukdom hos nära släktingar. Rasklubben redovisar DNA-resultat för flera testbara tillstånd, men ett DNA-paket är inte ett allmänt friskintyg och täcker inte alla former av PRA. Fråga vilka tester som gjorts, vad resultaten betyder för just kombinationen och vilka aktuella rekommendationer uppfödaren följer.

Små hundar behöver också regelbunden tandvård. Vänj valpen vid tandborstning och kontrollera munnen så att dålig andedräkt, ömhet eller svårigheter att tugga upptäcks tidigt.

## Historia och ursprung

Dvärgschnauzern utvecklades i Tyskland kring förra sekelskiftet. I området runt Frankfurt am Main förekom en schnauzerliknande liten hund under namnet strävhårig dvärgpinscher. SKK beskriver hur små schnauzrar och dvärgpinscher användes när rasen tog form under mer ordnade former.

Den lilla gårdshunden skulle kunna hålla efter råttor och samtidigt uppmärksamma det som hände omkring gård och stall. Det historiska arbetet hjälper till att förklara dagens kombination av snabbhet, vaksamhet och intresse för små rörelser. I dag är dvärgschnauzern en sällskapshund, men den mår fortfarande bra av att få använda både kropp och huvud.

## Att leva med rasen

Dvärgschnauzern kan bo i lägenhet, men en liten hund är inte automatiskt enkel att ha nära grannar. Fråga dig om du kan hantera ljud vid dörr och fönster, ordna flera rastningar och ge hunden daglig aktivitet. Förmågan att koppla av hemma är ofta viktigare än bostadens storlek.

Med barn kan rasen fungera fint när en vuxen hjälper både barnet och hunden att umgås lugnt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Det är de vuxna som ansvarar för promenader, träning och pälsvård, även om barnen gärna hjälper till.

Om hunden kan bo med katt beror mer på individer, tidigare erfarenheter och introduktion än på rasnamnet. Gör de första mötena lugna, skilj djuren åt med grind vid behov och ge katten vägar undan. Gnagare och andra smådjur bör hållas säkert åtskilda. Bakgrunden som råttfångare gör det olämpligt att räkna med att jaktintresset saknas.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i vad de klarar utan oro. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den förblir lugn. Planera vardagen utifrån individen i stället för att utgå från att en viss ras kan vara ensam ett bestämt antal timmar.

Välj dvärgschnauzer om du uppskattar en observant, aktiv hund och vill lägga tid på träning och trimning. Välj en annan ras om du söker obetydlig pälsvård, en hund som sällan larmar eller en säker lösning för allergi och smådjur.

Dvärgschnauzer

Svenska Schnauzer Pinscherklubben (Sweden)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Verein für Deutsche Schäferhunde (Germany)

Kompakta, robusta Dvärgschnauzer är smarta, lättlärda och mycket människoorienterade. Deras sträva, låg-fällande päls kräver regelbunden pälsvård. Som uppmärksamma vakthundar med terriertemperament behöver de daglig motion, mental stimulans och tydlig träning, och blir ofta 12–15 år gamla.

Miniatures Empire

Torpedos

## Snabbfakta

Yorkshireterriern är en liten brittisk terrier som främst hålls som sällskapshund, men den ska fortfarande vara alert, intelligent och livlig med stabilt temperament.

- Rasen är erkänd av FCI som brittisk terrier nummer 86, i grupp 3 och sektionen för dvärgterrier.
- Rasstandarden anger högst 3,2 kg men varken minimivikt eller mankhöjd. I praktiken är många individer större än standardens maxvikt.
- ”Teacup” är ingen officiell storleksklass för yorkshireterrier. En sådan etikett är därför inte en garanti för hundens vuxenstorlek eller hälsa.
- Pälsen ska vara rak, glänsande, fin och silkeslik. Lång päls kräver mycket skötsel; kortklippning minskar arbetet men gör inte pälsen underhållsfri.
- De tydligast dokumenterade hälsoprioriteringarna är tänderna, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation, alltså lösa knäskålar.

## Utseende och päls

Yorkshireterriern ska vara kompakt, nätt och välproportionerad, med upprätt hållning och fria rörelser. Den får vara mycket liten men ska inte se bräcklig eller överdrivet förminskad ut.

Maxvikten 3,2 kg beskriver utställningsstandardens ideal, inte ett löfte om varje vuxen hund. Standarden innehåller ingen mankhöjd. SKK uppger att de flesta individer är omkring 20–25 cm och att många väger mer än standardens max; även valpar i samma kull kan få olika vuxenstorlek. Den som köper valp bör därför fråga efter föräldrarnas och vuxna släktingars faktiska vikter i stället för att lita på ord som ”mini” eller ”teacup”.

Den vuxna standardpälsen är mörkt stålblå över kroppen och klart gyllene tan på bland annat huvud och bröst. Hårstråna ska vara raka, glänsande och ha fin silkesstruktur, inte vara ulliga. Valpar föds svarta och tanfärgade, och den stålblå vuxenfärgen utvecklas gradvis. Hur snabbt färg och struktur mognar varierar, så valppälsen visar inte exakt hur den vuxna hunden kommer att se ut.

En lång päls behöver kammas igenom ofta och ända ner till huden, särskilt där hårstrån utsätts för friktion. Många sällskapshundar kortklipps för en enklare vardag. Då blir bad, torkning och utredning mindre tidskrävande, men hunden behöver fortfarande borstas och vänjas vid hantering av ansikte, öron, tassar och klor. Pälsen saknar underull, vilket också gör att hunden kan behöva skydd i kallt och blött väder.

Yorkshireterrier beskrivs ibland som allergivänlig eftersom den fäller lite synligt hår. Det är missvisande som garanti: inga hundar är allergenfria, och hundallergen kommer bland annat från saliv och hudceller. Den som har eller misstänker pälsdjursallergi bör söka medicinsk rådgivning före ett hundköp.

En trefärgad biewer terrier är inte en särskild yorkshireterrierfärg. I Sverige och övriga Norden hanteras biewer terrier som en separat ras, även om den har nära historiskt släktskap med yorkshireterriern. Den är däremot inte erkänd av FCI.

## Temperament och personlighet

Yorkshireterriern är vanligtvis uppmärksam, nyfiken och handlingskraftig, inte en passiv knähund. Rasstandarden betonar intelligens, livlighet och stabilt sinnelag, men graden av socialitet, skall och jaktintresse varierar mellan individer och påverkas av uppväxt och träning.

Den snabba reaktionen på ljud och rörelse kan göra rasen benägen att larma. Det är inte samma sak som att varje individ skäller mycket. En hund som får undersöka miljön lugnt, belönas för tystnad och lär sig att koppla av har bättre förutsättningar att hantera dörrljud och rörelse utanför fönstret. Att bara avbryta skallet utan att förändra orsaken ger sällan en hållbar vardag.

Terrierbakgrunden kan märkas som intresse för leksaker, dofter och små djur. Inkallning och förmågan att avstå från något spännande behöver därför tränas, även hos en hund som är lätt att lyfta. Samlevnad med katt eller annan hund avgörs mer av individ, introduktion och vardagsrutiner än av ett enkelt ja eller nej för rasen.

Med barn är den lilla kroppen den viktigaste praktiska frågan. Ett barn behöver kunna låta hunden gå undan, leka på golvnivå och avstå från att bära eller jaga den. Kontakt med små barn ska övervakas. Samma försiktighet behövs i lek med betydligt större hundar, eftersom en vänlig men fysisk lek kan bli för hård för en yorkshireterrier.

## Träning och motion

Yorkshireterriern behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget meningsfullt minutkrav som passar alla individer. En bra dag innehåller flera rastningar, promenader med tid att nosa, lek, enkel problemlösning och träning som hunden kan lyckas med.

Anpassa mängd och intensitet efter ålder, kondition, väder och individ. Det är mer användbart att se hur hunden fungerar i vardagen och justera en sak i taget än att jaga ett generellt antal minuter.

Belöningsbaserad träning passar rasens snabba uppfattningsförmåga. Prioritera kontakt, inkallning, följsamhet i koppel, en lugn viloplats och ett alternativt beteende när hunden vill larma. Träna också pälsvård, tandvisning och kloklippning i små steg. Det gör vardagsskötseln säkrare och minskar behovet av att hålla fast hunden.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Den behöver få lugna, positiva erfarenheter av människor, hundar, underlag, trafik och hemmets ljud utan att pressas. Rasen kan också uppskatta nosework, rallylydnad, viltspår, trick eller storleksanpassad agility. Aktiviteten är mindre viktig än att hunden får använda både kropp och huvud.

## Hälsa

Yorkshireterriern är som population relativt långlivad, men tänderna och knälederna förtjänar särskild uppmärksamhet. SKK lyfter tandsten, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation som problem att känna till.

En brittisk studie publicerad 2025 granskade journaler för 3 308 yorkshireterrier vid vanliga veterinärkliniker under 2016. Tandlossningssjukdom var den vanligaste enskilda diagnosen och registrerades hos 21,1 procent under studieåret. Kvarvarande mjölktänder registrerades hos 3,57 procent, och forskarna bedömde även patellaluxation som en rasdisposition. Siffrorna beskriver en brittisk studiegrupp under en bestämd period, inte risken för en viss svensk hund, men de gör tandvård till en tydlig vardagsprioritet.

Börja vänja valpen vid tandborstning tidigt. Daglig tandborstning är det bästa praktiska skyddet mot plack och tandsten, men träningen ska byggas utan tvång. Låt veterinär bedöma tandväxlingen om mjölktänder sitter kvar när de permanenta tänderna kommer eller om hunden verkar ha ont i munnen.

Be uppfödaren redovisa vad som är känt om tänder, bett och knäleder hos föräldrar och nära släktingar. Fråga om föräldrarna har undersökts för patellaluxation och be att få se dokumenterade resultat om sådana finns. Ett enskilt test kan minska osäkerheten men kan aldrig garantera en frisk valp.

Det finns inte ett universellt, fast testpaket för yorkshireterrier som gäller i alla kennelklubbar och för all framtid. Kontrollera därför aktuella svenska registreringsregler och rekommendationer från SKK och rasklubben inför köp eller avel, i stället för att utgå från en gammal lista på nätet.

I den brittiska studien var medianåldern vid död 13,56 år, vilket stödjer bilden av en långlivad ras. Det är ett populationsmått, inte en prognos för individen. Hull, munhälsa, rörelse, förändrat beteende och regelbundna veterinärkontroller behöver följas genom hela livet.

## Historia och ursprung

Yorkshireterriern utvecklades i norra England under 1800-talet och fick sin form i Yorkshires textildistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare födde från 1850-talet upp mycket små, mjukhåriga terrier som både bar terrierns jaktintresse och blev eftertraktade sällskapshundar.

Det exakta receptet bakom rasen är inte säkert dokumenterat. Äldre black-and-tan-terrier samt malteser, dandie dinmont terrier och skye terrier nämns som troliga bidrag. Därför är det mer korrekt att tala om sannolika förfäder än att ange en bestämd korsning.

Rasnamnet accepterades omkring 1870 och yorkshireterriern erkändes som ras 1886. Under den senare delen av 1800-talet gick den från arbetarmiljöernas små terrier till en modern sällskaps- och utställningshund. Berättelsen om råttfångare har en rimlig grund i terrierbakgrunden och rasstandardens beskrivning av jaktinstinkt, men varje tidig hund arbetade inte nödvändigtvis i en gruva eller fabrik.

Den eleganta pälsen har därefter fått stor uppmärksamhet, men rasens alerta uttryck, initiativförmåga och intresse för rörelse är fortfarande viktiga delar av helheten.

## Att leva med rasen

Yorkshireterriern kan fungera väl i lägenhet eller hus när den får aktivitet, lugnträning och regelbunden skötsel. Bostadens storlek är mindre avgörande än om hushållet kan hantera ljud, ge hunden utevistelse och skapa en trygg vardagsrytm.

Ensamhet behöver tränas gradvis från mycket korta stunder och anpassas efter hundens reaktion. Jordbruksverkets råd att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid är inte ett besked om att en hund klarar sex timmar ensam. Valpar och äldre hundar behöver rastas oftare, och en hund som visar oro behöver ett annat upplägg oavsett klockan.

Rasen passar bäst hos den som vill ha en liten men aktiv hund och accepterar tre återkommande delar av vardagen: päls, tänder och träning. I en familj med små barn eller stora hundar behövs dessutom tydliga säkerhetsrutiner. Kyla och väta kan kräva skydd, särskilt när pälsen är kortklippt eller hunden står stilla.

Inför ett valpköp är det klokt att:

- träffa tiken och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i vardagen
- be om faktiska vikter hos föräldrar och vuxna släktingar och avstå från löften om en viss ”teacup”-storlek
- gå igenom dokumenterad tand-, bett- och patellahistorik samt aktuella avelsrekommendationer
- bestämma om du vill sköta lång päls eller hålla hunden kortklippt, och lära dig den rutinen före köpet
- planera för rastning, ensamhetsträning och hundvakt innan valpen flyttar in.

För rätt hushåll är yorkshireterriern en liten, närvarande vardagspartner med tydlig terrierkaraktär. Den är lätt att ta med men ska behandlas som en aktiv hund, inte som en accessoar.

Yorkshireterrier

FCI - Fédération Cynologique Internationale

Deutscher Verband für das Hundewesen (German Kennel Club)

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Yorkshireterrier är en mycket liten, självsäker sällskapshund som från början avlades som råttfångare i norra England. Den har en fin, silkeslen päls som kräver regelbunden pälsvård, är livlig, intelligent och ofta ganska ljudlig. Yorkar knyter starka band till sina familjer, behöver daglig aktivitet och kan leva ett långt och aktivt liv.

Leximus

## Snabbfakta

Golden retriever är en brittisk apporterande fågelhund i FCI grupp 8, utvecklad för att söka efter och hämta fällt vilt i nära samarbete med sin förare. Bakgrunden märks fortfarande i rasens arbetslust, intresse för att bära föremål och behov av både fysisk aktivitet och uppgifter att lösa.

- **Ursprung:** Storbritannien, med dokumenterad utveckling i gränstrakten mellan England och Skottland
- **Ursprunglig funktion:** apportering av fågel på land och i vatten
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar enligt rasstandarden
- **Päls:** rak eller vågig dubbelpäls med tät, vattenavvisande underull
- **Färg:** nyanser av guld eller creme; rött och mahogny ingår inte i standarden
- **Rasideal:** vänlig, tillitsfull, intelligent, samarbetsvillig och arbetsvillig
- **Passar bäst:** ett hem som vill träna, aktivera och låta hunden vara delaktig i vardagen

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, aktivitetsnivå och vardagsegenskaper påverkas även av avelsinriktning, föräldradjur, uppväxt, hälsa och träning.

## Utseende och päls

Golden retriever ska vara välbalanserad, proportionerlig och aktiv, med en kroppsbyggnad som klarar arbete utan att bli tung eller överdriven. Hanar är vanligen större än tikar, men funktion, fria rörelser och en sund helhet är viktigare än ett kraftigt utseende.

Pälsen består av raka eller vågiga täckhår, rikligare behäng och tät, vattenavvisande underull. Godkända färger går från creme till olika nyanser av guld. Rött och mahogny är inte standardfärger, och vitt är begränsat till några få hår på bröstet. Färg eller kroppsform berättar däremot inte säkert vilken aktivitetsnivå eller arbetslust en enskild hund kommer att få.

Dubbelpälsen fäller och behöver regelbunden genomgång, särskilt när underullen lossnar mer. Borsta igenom hela pälsen efter behov och var extra noggrann bakom öronen, i armhålorna och i behänget på ben och svans, där tovor lättare uppstår. En kam hjälper till att kontrollera att borstningen når igenom underullen. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt en fast kalender. Efter simning eller blöta promenader är det praktiskt att reda ut pälsen, låta den torka ordentligt och kontrollera hud och öron om hunden visar tecken på irritation.

Kloklippning, tandvård och kontroll av hud, öron och tassar hör till den löpande skötseln. Det viktiga är att anpassa rutinen efter individens päls, fällning, aktivitet och hur ofta den blir våt eller smutsig.

## Temperament och personlighet

Rasidealet för golden retriever är en vänlig, trygg och samarbetsvillig hund med naturlig arbets- och apporteringslust. Många söker gärna kontakt, bär föremål och uppskattar gemensamma uppgifter, men beskrivningen ska inte tolkas som att varje golden automatiskt är lugn, okomplicerad eller social med alla.

Rasen mognar ofta förhållandevis sent. En ung golden kan vara fysisk, intensiv och lätt distraherad långt efter att den nått sin fulla storlek. Vardagsfärdigheter som lugna hälsningar, följsamhet, hantering och förmåga att koppla av behöver därför tränas lika medvetet som apportering och lydnad.

Det finns uppfödare med olika mål, exempelvis jaktligt arbete, prov, utställning eller ett bredare sällskapsfokus. Etiketter som ”jaktgolden” och ”utställningsgolden” ger bara en grov ledtråd och förutsäger inte säkert en individs motor, utseende eller förmåga att varva ned. Be i stället uppfödaren beskriva föräldrarnas och nära släktingars vardagsegenskaper, arbetslust, rädslor, socialitet och återhämtning. Arbets- och mentalbeskrivningar kan ge ytterligare information, men de är delar av underlaget och inte garantier.

Rasen kan passa en engagerad förstagångsägare, särskilt med stöd från uppfödare och hundkurs. Det kräver ändå beredskap för en relativt stor, stark och ofta livlig unghund som behöver konsekventa rutiner, daglig aktivering och tid att mogna.

## Träning och motion

Golden retriever behöver daglig fysisk aktivitet, mental problemlösning och möjlighet till återhämtning, men det finns ingen fast tidsangivelse som passar alla. Ålder, hälsa, kondition, personlighet och avelsinriktning avgör hur motionen ska fördelas och hur belastande den kan vara.

En fungerande vuxenvardag kan innehålla promenader i varierad terräng, nosarbete, sökövningar, apportering, lydnad och lugn träning i olika miljöer. Variation ger mer än att försöka trötta ut hunden med samma intensiva aktivitet varje dag. Rasen är avlad för samarbete, så uppgifter med tydlig start, uppgift och avslut passar ofta bättre än oreglerad bollkastning i högt tempo.

Valpar behöver korta, positiva stunder av lek, miljöträning och rörelse med mycket vila mellan aktiviteterna. Belastningen ska anpassas efter valpens utveckling och underlag, inte räknas fram med en fast minutregel. Öka längd och svårighet gradvis och låt valpens ork och återhämtning styra nästa steg.

Belöningsbaserad träning brukar passa rasens samarbetsvilja. Prioritera tidigt:

- inkallning och kontakt även runt människor, hundar och viltvittring
- koppelgående och lugna hälsningar
- att lämna och byta föremål utan konflikt
- stadga och väntan före apportering eller lek
- en inlärd signal för vila och nedvarvning

Vattenintresse är vanligt, men alla golden retriever vill inte bada och simkunnighet ska aldrig tas för given. Introducera vatten i grunt, lugnt område med enkel väg upp, låt hunden välja tempo och ha ständig uppsikt. Strömt vatten, svag is, algblomning och svåråtkomliga kanter kräver särskild försiktighet.

## Hälsa

Höftleder, armbågsleder och ögon är centrala hälsoområden i svensk golden retrieveravel. För en valpköpare är det viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringskrav, rasklubbens rekommendationer och ett enskilt testresultat.

För att avkomman ska kunna registreras i SKK ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parningen. Det betyder inte att ED, ögonlysning och DNA-test är motsvarande obligatoriska SKK-krav för varje kull av rasen. Golden retrieverklubbens rekommendationer och villkor för valphänvisning går längre: de omfattar bland annat HD- och ED-resultat, aktuell ögonundersökning och GR_PRA1/2-status samt vissa meriter.

Klubben rekommenderar i normalfallet HD A eller B och ED utan anmärkning. Hundar med HD C eller ED grad 1 bör enligt rekommendationerna bara användas undantagsvis, och då ska kullens beräknade HD- respektive ED-index vara minst 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parning, och minst en förälder ska vara fri eller hereditärt fri från både GR_PRA1 och GR_PRA2.

Be om de faktiska resultaten, inte bara beskedet att hundarna är ”testade”. Kontrollera HD- och ED-grad, index när det finns, datum och resultat för ögonundersökningen samt respektive förälders DNA-status. GR_PRA1 och GR_PRA2 avser specifika mutationer. Testerna täcker inte alla genetiska orsaker till PRA och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning.

HD, ED och vissa ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasens avelsstrategi lyfter också tumörsjukdomar som en viktig fråga för rasen som helhet. Sådana sammanställningar kan inte översättas till en säker procentsats eller prognos för den enskilda valpen. Fråga därför även om hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Bra undersökningsresultat minskar osäkerheten men kan aldrig garantera framtida hälsa.

## Historia och ursprung

Golden retriever utvecklades under senare delen av 1800-talet i gränstrakten mellan England och Skottland för att apportera fällt vilt på både land och i vatten. Förändrade jaktformer skapade behov av en hund som kunde söka, markera, vänta och arbeta uthålligt i nära samspel med föraren.

Lord Tweedmouths bevarade avelsanteckningar dokumenterar den tidiga utvecklingen. En gul retriever parades med en Tweed water spaniel, och fortsatt urval formade de egenskaper som förknippas med rasens apportering, vattenarbete och samarbetsförmåga. Golden retriever erkändes som egen ras 1913 och introducerades i Sverige omkring 1950.

Rasens moderna användning är bredare än praktisk jakt, men bakgrunden är fortfarande relevant. Sök, föremålsintresse, uthållighet och förmågan att växla mellan aktivitet och väntan är egenskaper som behöver förvaltas genom avel och träning, även hos hundar som främst lever som sällskap.

## Att leva med rasen

Golden retriever passar bäst hos människor som vill ha en social och träningsbar hund som får delta i vardagen. Ett vänligt rasideal gör inte vardagsfärdigheter medfödda: en ung golden behöver lära sig att hälsa lugnt, gå i koppel, hantera föremål och koppla av även när det händer mycket omkring den.

Rasen kan fungera väl med barn, men samspelet kräver vuxen tillsyn. Barn ska få lära sig att respektera hundens vila, mat och signaler, och hunden behöver tränas att hälsa och leka utan att välta eller tränga sig på. Samma försiktighet gäller andra djur. Många golden retriever lever med hundar eller katter, men introduktionen ska ske gradvis med kontroll, avstånd och en trygg reträttplats för katten. Individens tidigare erfarenheter och jakt- eller föremålsintresse spelar roll.

Lägenhet kan fungera om det finns en realistisk plan för rastning och träning, liksom plats för blöt päls och lugn inomhus. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, miljöombyte eller gemensam aktivitet. Rasen är ofta social, och ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. Hur länge en viss hund klarar att vara ensam går inte att bestämma utifrån rasnamnet.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än färg och föräldrarnas titlar. Be uppfödaren visa officiella hälsoresultat, index, ögonundersökningens datum och DNA-status. Träffa helst tiken, fråga hur nära släktingar fungerar i hemmet och be om konkreta exempel på aktivitetsnivå, socialitet, rädslor och återhämtning. Välj en kull vars dokumenterade egenskaper och uppfödarens mål passar det liv du faktiskt kan erbjuda.

Golden retriever

The Golden Retriever Club UK

The Kennel Club UK

Vänlig, medelstor till stor retriever med tät, vattenavvisande gyllene päls och mjuk mun. Mycket lättlärd, människoorienterad och lekfull, som behöver daglig delaktighet, regelbunden pälsvård och 1,5–2 timmars varierad motion. Ursprungs­ligen avlad som apportör vid jakt, numera vanlig som familjehund, assistanshund och terapihund.

Gry Anette Lie Sørensen

Macawe

## Snabbfakta

Chihuahua är en mexikansk sällskapshund och den minsta erkända hundrasen i världen. Den är liten nog att följa med nästan överallt, men behöver fortfarande uppfostran, motion och möjlighet att använda nos och hjärna som andra hundar.

- **Ursprung:** Mexiko
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Vikt enligt rasstandarden:** 1–3 kg, med 1,5–2,5 kg som idealvikt
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger inget höjdspann; Chihuahua bedöms efter vikt
- **Päls:** korthårig eller långhårig
- **Rastypiskt temperament:** kvick, alert, livlig och mycket modig
- **Viktig hälsokontroll:** knän, tänder, bett, ögon och skallens fontanell

”Teacup”, ”mini” och liknande ord är inte erkända storlekar eller egna varianter av Chihuahua. Det finns bara en viktstandard och två pälsvarianter. I rasstandarden är vikt under 1 kg eller över 3 kg diskvalificerande. En ovanligt liten hund tillhör fortfarande samma ras, och den låga vikten är inte i sig ett kvalitets- eller hälsobevis.

## Utseende och päls

Chihuahua ska vara kompakt och något längre än hög, med äppelformat huvud, stora upprättstående öron och en högt buren svans. Uttrycket ska vara vaket, men ögonen ska inte vara utstående och nospartiet får inte bli överdrivet kort.

Den korthåriga varianten har kort, mjuk och glänsande päls som ligger tätt mot kroppen. Den långhåriga har fin och silkig päls som är slät eller lätt vågig, med längre hår på bland annat öron, hals, ben och svans. Långhår betyder alltså inte att pälsen ska vara tung eller svallande; en alltför riklig päls är inte rastypisk.

Pälsvården är normalt enkel. Bada när hunden är smutsig och kamma den långhåriga varianten ungefär en gång i veckan, särskilt bakom öronen och i de längre behängen. Den korthåriga pälsen kan borstas vid behov. Passa samtidigt på att vänja hunden vid kontroll av klor, tänder, öron och ögon.

Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Merle är alltså inte en ovanlig godkänd färg hos Chihuahua, utan uttryckligen utesluten ur den internationella rasstandarden.

## Temperament och personlighet

En rastypisk Chihuahua är snabb i reaktionen, alert, livlig och modig. Den kan vara tydlig när något händer runt hemmet, men rädsla, aggressivitet eller oavbrutet skällande ska inte beskrivas som oundvikliga rasegenskaper. Den aktuella rasstandarden accepterar varken aggressivitet eller extrem skygghet.

Många individer är nära sin familj och uppmärksamma på nya människor, ljud och hundar. Hur det tar sig uttryck påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa och vad hunden har lärt sig. En Chihuahua som alltid bärs bort får färre tillfällen att öva lugna möten och röra sig i olika miljöer. Samtidigt ska en så liten hund inte tvingas hälsa eller utsättas för närgången lek för att ”vänja sig”. Bra socialisering betyder korta, trygga erfarenheter där hunden kan hålla avstånd och återhämta sig.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna vardagsfärdigheter och tar dess litenhet på allvar. Den passar sämre för den som söker en accessoar eller räknar med att liten kropp automatiskt betyder litet ansvar.

## Träning och motion

Chihuahua behöver daglig rörelse och mental aktivering, men det finns inget enda minutantal som passar varje hund. Ålder, kondition, underlag, väder och återhämtning är bättre vägledning än ett generellt promenadschema. En frisk vuxen Chihuahua kan uppskatta promenader, nosarbete, trick, vardagslydnad och anpassade hundsporter.

Träna stegvis med belöningsbaserade metoder. Prioritera inkallning, koppelvana, lugn hantering och att hunden kan avbryta skällande och komma till ro. Korta pass kan vara praktiska, men avsluta efter hundens koncentration i stället för efter ett fast antal minuter. Samma vänliga regler ska gälla för en liten hund som för en stor.

En Chihuahua bör normalt få promenera i stället för att bäras, så att den får den rörelse och miljöträning den behöver. Att bära hunden är rimligt i trängsel, vid skaderisk eller när den faktiskt behöver hjälp, men ska inte ersätta motion. Valpar behöver fler pauser och gradvis belastning; en vuxen hund som plötsligt inte vill gå eller blir halt bör undersökas i stället för att bara bäras vidare.

## Hälsa

De mest användbara hälsokontrollerna för Chihuahua gäller knän, mun och tänder samt en huvudform utan överdrifter. En lång lista över möjliga diagnoser hjälper mindre än att veta vad som ska kontrolleras hos föräldradjur, valp och vuxen hund.

- **Patellaluxation:** Knäskålen kan glida ur sitt normala läge och hälta eller ett avvikande rörelsemönster kan vara tecken. För en kull som ska registreras i SKK måste båda föräldradjuren ha officiell patellastatus från en undersökning gjord tidigast vid ett års ålder och före parning. Be att få se resultaten i SKK:s register och kontrollera alltid de regler som gäller vid köpet.
- **Tänder:** En brittisk studie av veterinärjournaler visar att tandlossningssjukdom och kvarvarande mjölktänder hörde till de vanligaste registrerade problemen hos Chihuahua. Vänj valpen vid daglig tandborstning och följ tandväxlingen. Om en mjölktand sitter kvar när den permanenta tanden kommer bredvid ska munnen bedömas av veterinär.
- **Huvud och ögon:** SKK:s särskilda domaranvisningar lyfter risker med överdriven dvärgväxt, alltför kort nosparti, felaktigt bett eller käke och alltför framträdande ögon. Fråga inte bara om ”äppelhuvud”, utan titta efter ett fungerande bett, ett nosparti utan överdrift och ögon som inte buktar ut.
- **Fontanell:** En öppen fontanell, ibland kallad molera, är inte ett önskvärt kännetecken. Den är ett diskvalificerande fel i dagens rasstandard. En liten grop efter att fontanellen har slutit sig är något annat och är inte diskvalificerande. En valp eller vuxen hund med misstänkt öppning bör bedömas av veterinär.

Håll även koll på hull och rörelsemönster. Plötslig hälta, ögonsmärta eller problem att äta ska tas på allvar.

## Historia och ursprung

Chihuahua har Mexiko som officiellt ursprungsland och har fått sitt namn efter den mexikanska delstaten Chihuahua. Detta är väl belagt, men den exakta vägen fram till dagens hund är mindre väl dokumenterad.

Den officiella rasstandarden återger en tradition enligt vilken små hundar kan ha levt i området under toltekernas tid. Avbildningar av hundar som kallas techichi i Tula liknar dagens Chihuahua. Standarden formulerar detta som ett antagande, inte som bevis för en obruten släktlinje. Berättelser om en bestämd forntida förfader eller en särskild korsning bör därför beskrivas som teorier, inte som fastslagen historia.

## Att leva med rasen

Chihuahua kan trivas i lägenhet, barnfamilj och hem med andra djur när vardagen är rätt ordnad. Bostadens storlek är mindre avgörande än regelbundna utevistelser, träning, vila och möjlighet att slippa situationer där den lilla kroppen riskerar att skadas.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande. Barn behöver lära sig att hunden får vara ifred på sin viloplats och att de inte ska lyfta, bära eller jaga den. Det är inte ett påstående om att rasen ”ogillar barn”, utan en praktisk säkerhetsregel för en hund på några få kilo.

Samspelet med hundar och katter avgörs av individerna, inte bara av rasnamnet. Låt två hundar mötas lugnt på neutral plats och avbryt lek som blir för fysisk. Vid introduktion till katt är grind, separata viloplatser och skyddade matplatser användbara. Storleksskillnaden är viktig: även vänlig lek med en betydligt större hund kan skada en Chihuahua, så samvaron behöver övervakas.

Ensamhet ska tränas gradvis först när hunden är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars tolerans varierar. Utgå från hundens beteende i stället för att anta att en Chihuahua alltid får separationsångest eller att alla klarar samma tid.

Vid kyla, blåst och väta kan en individ behöva ett välpassande värmande plagg, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som gäller alla. Anpassa efter pälsvariant, ålder, hälsa, aktivitet och hundens egna tecken på obehag. Den bästa vardagen kombinerar alltså hänsyn till en mycket liten kropp med förväntningen att Chihuahua ska få leva som hund.

Chihuahua

The British Chihuahua Club

Chihuahua är en mycket liten men robust sällskapshund, som vanligtvis väger 1,5–3 kg och har äppelformat huvud och stora ögon. Den finns med kort eller lång päls i många olika färger och är hängiven, uppmärksam och orädd. För att må bra behöver den dagliga promenader, träning, nära sällskap samt god vård av hälsa och tänder.

Chi's Unique

## Snabbfakta

- Bedlingtonterrier är en brittisk terrier med tydlig jaktinstinkt bakom det mjuka, lammlika utseendet.
- Rasen är omkring 41 cm hög och väger normalt 8–10 kg; tikar får vara något lägre och hanar något högre.
- Den är ofta livlig ute och lugn hemma, men behöver både daglig rörelse och uppgifter för huvudet.
- Pälsen fäller mycket lite, men ska kammas regelbundet och klippas ungefär var 6–8 vecka.
- Låg fällning gör inte rasen allergifri.
- Koppartoxikos är den viktigaste rasspecifika hälsofrågan att kontrollera inför ett valpköp.
- Rasen kan bo både i lägenhet och hus om den får tillräcklig aktivitet, trygg ensamhetsträning och säkra promenader.

## Utseende och päls

Bedlingtonterriern är en smidig, muskulös hund med en siluett som skiljer sig från de flesta andra terrier. Kroppen är något längre än hög, länden är naturligt välvd och buklinjen tydligt uppdragen. Huvudet är päron- eller kilformat, utan markerat stop, och den ljusa silkeshättan på hjässan förstärker det karakteristiska lammutseendet. Under den eleganta ytan finns en hund byggd för fart: rasstandarden beskriver att den ska kunna galoppera snabbt.

Mankhöjden är omkring 41 cm och vikten 8–10 kg. En mindre avvikelse nedåt för tikar och uppåt för hanar är tillåten. Färgerna är blå, leverbrun eller sandfärgad, med eller utan tanteckning. Pälsen ska vara tjock, stå ut från huden och ha en tydlig tendens att tvinna sig, särskilt på huvud och ansikte. Den får inte kännas sträv.

Pälsen lämnar mycket lite hår efter sig, men är inte lättskött. Som praktiskt riktmärke bör den borstas och kammas minst en gång i veckan och klippas ungefär var 6–8 vecka. Tovor kan kräva tätare genomgång, särskilt efter skogsturer och på ställen där pälsen utsätts för friktion. Den typiska rasfrisyren kräver kunskap; fråga därför uppfödaren om vardagsklippning och om en hundfrisör som kan bedlingtonterrier.

Öronen behöver följas noga eftersom tät hårväxt och trånga hörselgångar har uppmärksammats inom rasen. Kontrollera regelbundet om hunden får rodnad, dålig lukt, klåda eller återkommande besvär och kontakta veterinär vid symtom. Klippning och god överblick hjälper dig att upptäcka problem, men ersätter inte en veterinärbedömning.

Att bedlingtonterriern fäller lite betyder inte att den är allergivänlig. Hundallergen kommer bland annat från hud och saliv, och mängden varierar mellan individer. Den som har hundallergi behöver därför bedöma den aktuella hunden och sin egen reaktion i stället för att lita på rasens pälstyp.

## Temperament och personlighet

Bedlingtonterriern kombinerar ett vänligt och tillgivet sätt med en terriers mod och jaktintresse. Rasidealet är en livlig, alert och intelligent sällskapshund som är mild i vila men handlingskraftig när något händer. Det är en användbar beskrivning av rasens spännvidd: samma hund kan ligga stilla i soffan och kort därefter vilja springa i full fart efter något som rör sig.

Många individer uppskattar nära kontakt med familjen och kan koppla av väl inomhus när deras behov är tillgodosedda. Mot främlingar kan vissa vara lite avvaktande. Skygghet och nervositet hör däremot inte till rasidealet. Valpens erfarenheter, föräldrarnas temperament och ägarens vardag påverkar hur den vuxna hunden utvecklas, så träffa om möjligt både tiken och andra släktingar till valpen.

Svenska beteendebeskrivningar och ägarenkäter ger en nyanserad bild av umgänget med andra hundar. En mindre grupp BPH-beskrivna hundar visade överlag låg aggression, medan en ägarenkät också tog upp individer som hade svårt vid hundmöten, särskilt vissa hanhundar. Slutsatsen är inte att rasen är aggressiv eller problemfri, utan att individen och introduktionen spelar stor roll. Välj lugna hundmöten, belöna kontakt med föraren och låt inte trånga eller stökiga situationer prägla socialiseringen.

Den starka jaktinstinkten är dokumenterad i rasstandarden och bör tas på allvar. En bedlingtonterrier kan reagera snabbt på vilt, katt eller andra små djur. Vissa individer kan leva väl med en katt som de känner, men det går inte att lova utifrån rasnamnet. Planera alltid för säker hantering och separera hunden från smådjur när du inte kan övervaka samspelet.

## Träning och motion

Bedlingtonterriern behöver daglig motion, men en fast minutangivelse passar dåligt för alla individer. En bra vardag innehåller promenader, möjlighet att sträcka ut säkert och någon uppgift som kräver koncentration. Ålder, hälsa, kondition och vad hunden gjorde dagen före avgör hur mycket som är lagom. En nöjd hund ska kunna återhämta sig hemma, inte bara bli mer uppvarvad av allt längre rundor.

Rasen kan passa för agility, spår, viltspår, rallylydnad eller vanlig vardagsträning. Aktiviteten är mindre viktig än att hunden får använda både kropp och huvud tillsammans med sin ägare. Sökövningar, balans, korta lydnadspass och kontrollerad lek ger variation utan att varje dag måste bli ett stort träningsprojekt.

Träna med belöningar, tydliga kriterier och korta pass. Bedlingtonterriern är intelligent och kan lära snabbt, men terrierns självständighet gör upprepningar utan mening mindre lockande. Belöna de beteenden du vill se i vardagen: frivillig kontakt, lugn vid dörren, följsamhet i koppel och förmåga att avbryta jakt på en leksak. Hårda korrigeringar riskerar att försämra samarbetet och behövs inte för att sätta tydliga gränser.

Inkallning bör tränas tidigt, men stark jaktinstinkt kan överrösta även en väl inlärd signal. Använd långlina där omgivningen inte är säker och låt hunden springa lös först på platser där ett misslyckande inte får allvarliga följder. Målet är inte att bevisa att hunden alltid lyder, utan att bygga många lyckade repetitioner och samtidigt behålla säkerheten med lina eller inhägnad.

## Hälsa

Koppartoxikos är den viktigaste kända rasspecifika sjukdomen hos bedlingtonterrier. Vid den COMMD1-relaterade formen kan en ärftlig förändring göra att koppar ansamlas i levern. Arvsgången är autosomalt recessiv, vilket innebär att hunden behöver ärva den aktuella genvarianten från båda föräldrarna för att vara genetiskt affekterad.

Ett COMMD1-test kan ge resultatet fri, bärare eller genetiskt affekterad. En bärare är inte sjuk av den testade varianten men kan föra den vidare. En genetiskt affekterad hund har två kopior och riskerar att utveckla sjukdom under livet. Resultatet fri gäller den deletion som testet undersöker; det utesluter inte varje annan tänkbar orsak till leversjukdom eller koppartoxikos.

Skandinaviska Bedlingtonklubben kräver att föräldradjuren är DNA-testade via SLU för att en kull ska få klubbens valphänvisning. Klubben har också ögonlysning som villkor för valphänvisning. Detta är inte samma sak som ett särskilt registreringskrav från Svenska Kennelklubben: i SKK:s registreringsregler för 2026 finns ingen bedlingtonspecifik DNA- eller ögonsärregel. Skillnaden är viktig när du bedömer vad uppfödaren faktiskt har gjort.

Be därför att få se dokument, inte bara höra att hundarna är ”testade”:

- båda föräldradjurens identifierbara COMMD1-resultat och en förklaring av kombinationen,
- aktuella ögonlysningsresultat och hur eventuella fynd har vägts in,
- information om återkommande lever-, ögon-, hud- eller öronbesvär i nära släkt,
- uppfödarens plan för att följa valparnas hälsa efter leverans.

Hud och öron är frågor som den svenska rasklubben följer. Äldre enkäter har rapporterat klåda, öroninflammationer, riklig hårväxt i öronen och trånga hörselgångar, men en enkät visar inte risken för varje valp. Se uppgifterna som skäl att fråga och vara observant, inte som en diagnos. Återkommande klåda, huvudskakningar, rodnad eller rinnande ögon ska bedömas av veterinär.

## Historia och ursprung

Bedlingtonterriern utvecklades i Northumberland i norra England och förknippas särskilt med gruvstaden Bedlington. Den kallades tidigare Rothburyterrier. De tidiga hundarna skulle vara snabba, starka och mångsidiga, och användes bland annat till jakt på kanin och annan småvilts- och skadedjursjakt.

En sammanslutning för rasen bildades 1877, efter att rasstandarden börjat ta form under 1800-talets senare del. Vägen från lokal arbetsterrier till dagens mer eleganta utställnings- och sällskapshund är dokumenterad, men alla uppgifter om exakt vilka andra raser som ingick i utvecklingen är inte lika säkra. Det är därför bättre att se jaktbakgrunden och den arbetande terrierkaraktären som det stabila arvet än att bygga historien på en viss omdiskuterad korsning.

Bedlingtonterriern kom till Sverige i början av 1900-talet. I dag används den här främst som sällskaps- och utställningshund, samtidigt som fart, mod och förmåga till hundsport fortfarande påminner om ursprunget.

## Att leva med rasen

Bedlingtonterrier kan fungera i lägenhet såväl som i hus. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen ser ut: hunden behöver komma ut, få använda huvudet och kunna springa på en säker plats. En trädgård ersätter inte promenader, och ett staket behöver vara pålitligt om vilt eller katter rör sig utanför.

Med barn gäller samma grundregler som för andra hundar. En vuxen ska vara närvarande med små barn, och hunden ska ha en egen viloplats där den får vara ifred. Bedlingtonterrierns vänliga rasideal är ingen garanti mot missförstånd, och barn ska inte klättra på, störa eller försöka lyfta hunden.

Ensamhet behöver läras in gradvis efter att valpen blivit trygg i sitt nya hem. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i hur lätt de kopplar av utan sällskap. Bygg träningen i korta steg och planera vardagen efter den individ du har, inte efter en generell tidsmall.

Räkna med löpande arbete och kostnader för pälsvård. Den som inte vill lära sig vardagsklippning behöver hitta en hundfrisör med erfarenhet av rasen och boka besök ungefär var 6–8 vecka. Gör också veckovis kamning, öronkontroll och lugn hanteringsträning till en rutin redan från valptiden.

Rasen passar bäst för den som tycker om en nära sällskapshund men samtidigt respekterar terrierns jaktintresse och självständighet. Före köp bör du träffa vuxna hundar, granska COMMD1- och ögonresultat, fråga hur pälsen sköts och ha en konkret plan för motion, ensamhet och eventuella smådjur i hemmet. Då blir det lättare att avgöra om det mjuka yttre och den handlingskraftiga insidan passar samma vardag.

Bedlingtonterrier

Association Canine Allemande (VDH - German Kennel Club)

Bedlingtonterrier är en liten, fårlik men ändå atletisk terrier med slank, välvd kropp och en karakteristisk, lockig päls som fäller lite men kräver regelbunden pälsvård. Den avlades ursprungligen för jakt, är snabb, nyfiken, känslig och en hängiven familjehund med stark jaktinstinkt som mår bra av vänlig träning och daglig motion.

Hunduppfödare

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet