## Snabbfakta

Basenji är en liten, lättbyggd jakthund av urhundstyp från Centralafrika. Den skäller inte på vanligt sätt men är inte tyst: joddel, kackel och andra läten hör till rasens sätt att kommunicera. Basenjin passar den som uppskattar en självständig hund och kan hantera jaktlusten säkert.

- **Rasgrupp:** FCI grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp.
- **Ursprung och hemland:** Centralafrika är ursprungsområde; Storbritannien är rasens hemland inom FCI.
- **Ursprunglig användning:** jakt, bland annat genom att driva vilt mot fällor. I dag är basenjin främst sällskapshund i Sverige.
- **Storlek:** rasstandardens ideal är 43 cm och 11 kg för hanar samt 40 cm och 9,5 kg för tikar.
- **Päls:** kort, slät, tätt liggande och mycket fin.
- **Ljud:** skällfri men inte stum; rasens särpräglade läte beskrivs som en blandning av kackel och joddel.
- **Temperament:** intelligent, självständig, tillgiven och alert; vissa individer är reserverade mot främlingar.
- **Aktivering:** behöver regelbunden fysisk aktivitet, nosarbete och träning som känns meningsfull för hunden.
- **Viktiga hälsofrågor i aveln:** Fanconis syndrom, PRA-BJ1 och annan basenjiretinopati/PRA samt ögonundersökning.
- **Löpperiod:** många basenjitikar löper säsongsbundet, ofta en gång på hösten i Norden, men mönstret har undantag.

## Utseende och päls

Basenjin är högbent i förhållande till kroppslängden och ska ge ett lätt, balanserat och spänstigt intryck. Huvudet är fint skuret, öronen små och upprättstående och pannan rynkas när öronen reses. Bröstkorgen övergår i en markerad midja, och svansen bärs tätt ringlad över ryggen. Standardens storlekssiffror är idealmått, så titta på föräldrar och vuxna nära släktingar om storleken är viktig.

Pälsen är kort, slät, tätt liggande och mycket fin. Godkända färger omfattar svart/vitt, rött/vitt, svart/tan/vitt och brindle med svarta ränder på röd botten. Vitt ska finnas på tassar, bröst och svanstipp; vita ben, bläs och krage är valfria.

Den korta pälsen är relativt okomplicerad att hålla ren. Känn igenom hud och päls regelbundet och borsta när lösa hår eller smuts behöver tas bort. Kort päls gör däremot inte rasen allergifri. Hundallergen finns främst i hud och saliv, och mängden varierar mellan individer, även inom samma kull. Den som har allergi behöver därför bedöma den enskilda hunden och ta medicinsk rådgivning före ett köp.

## Temperament och personlighet

Basenjin förenar närhet till sina människor med en tydlig förmåga att fatta egna beslut. Rasidealet är intelligent, tillgivet och alert, men inte automatiskt följsamt. Det som kan kännas charmigt och uppfinningsrikt i en lugn vardag kan bli en säkerhetsfråga när hunden får syn eller vittring av något den vill följa.

Viss återhållsamhet mot främlingar ligger inom rasidealet; det är inte samma sak som rädsla eller aggressivitet. Låt valpen i egen takt möta olika människor, hundar och miljöer. Fråga hur föräldrar och vuxna nära släktingar reagerar på besök och hantering.

Basenjin kan leva bra i en barnfamilj, men rasnamnet är ingen säkerhetsgaranti. Små barn och hund ska ha en närvarande vuxen, och hunden behöver en fredad viloplats. Barn ska lära sig att lämna hunden i fred när den sover, äter eller går undan. Bedöm den enskilda hundens signaler och tidigare erfarenheter, särskilt om du överväger en vuxen omplaceringshund.

Förhållandet till andra hundar, katter och smådjur varierar. Jaktbakgrunden gör att snabba rörelser kan få hunden att börja jaga, även om den är lugn med familjens katt inomhus. En trygg samvaro byggs genom långsam introduktion, separata säkra zoner och genom att jakt aldrig får övas. Bekantskap i hemmet gör inte automatiskt hunden pålitlig kring okända katter eller smådjur utomhus.

## Träning och motion

Basenjin behöver daglig rörelse och mental sysselsättning, men ett enda minutantal passar inte alla. Kombinera promenader, möjlighet att nosa, korta träningsstunder och chans att röra sig friare på en helt säker plats. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, kondition och återhämtning.

Träningen fungerar bäst när hunden tjänar på att samarbeta. Belöna med mat, lek, rörelse eller tillgång till något hunden vill undersöka. Korta, tydliga och varierade uppgifter fungerar ofta bättre än nötning. Belöningsbaserade metoder har bättre stöd för inlärning och välfärd än smärta, skrämsel eller fysiska korrigeringar.

Inkallning ska tränas från början, men räcker inte som enda skydd. När vilt kan dyka upp är koppel, långlina eller ett helt inhägnat område säkrare än att lita på att träningen överröstar jaktintresset. Anpassa grindar och stängsel efter hunden du har; en lösning är inte säker bara för att den fungerade för en annan basenji.

Spår, nosarbete och lure coursing, en simulerad jakt på konstgjort byte, kan ge utlopp för rasens jakt- och spårförmåga. Kontakt, följsamhet i koppel, byteshandel, hantering och vila är minst lika viktiga. För en valp bör fokus ligga på trygg miljöträning, lekfull inlärning och successiv belastning.

## Hälsa

De viktigaste dokumenterade avelsfrågorna är Fanconis syndrom och ögonsjukdomar, framför allt PRA-BJ1 och annan basenjiretinopati/PRA. Se resultaten för båda föräldrarna och ta reda på vad varje undersökning täcker; ordet ”hälsotestad” räcker inte.

Fanconis syndrom är en ärftlig störning där njurtubuli inte återför elektrolyter och näringsämnen normalt, så viktiga ämnen förloras i urinen. Ökad törst och urinering samt glukos i urinen är kända tecken och ska bedömas av veterinär. Det finns ett DNA-test för basenji. I rasens svenska avelsstrategi kan en bärare användas tillsammans med en genetiskt fri hund; två bärare ska inte kombineras.

För ögonen behövs mer än ett enda DNA-svar. PRA-BJ1-testet gäller en identifierad variant, medan en annan form av basenjiretinopati/PRA upptäcks genom ögonlysning. Ett negativt resultat för PRA-BJ1 betyder därför inte att alla former av ärftlig ögonsjukdom är uteslutna. Persistent pupillary membrane, PPM, förekommer också; lindriga fynd brukar inte påverka synen, medan mer uttalade fynd måste bedömas separat.

Skilj bindande regler från rasklubbens avelsarbete. I SKK:s registreringsregler för 2026 har basenji inget rasspecifikt krav på officiellt HD-, ögon- eller DNA-resultat; rasens särskilda punkt gäller färgkodning. RAS, fastställd 2024, beskriver däremot klubbens valphänvisning och krav eller rekommendationer om Fanconi, PRA-BJ1, ögonlysning och HD-röntgen. SKK-registrering bevisar alltså inte att alla dessa kontroller är gjorda.

Be uppfödaren visa dokument där hundens identitet, undersökningsdatum och resultat framgår. Kontrollera särskilt:

- Fanconi-resultat för båda föräldrarna och att en eventuell bärare har parats med en fri hund.
- PRA-BJ1-resultat för båda föräldrarna samt aktuella ögonlysningsresultat.
- om föräldrarna är HD-röntgade, även om rasklubben rekommenderar detta snarare än kräver det.
- vad valpens veterinärbesiktning säger om naveln; ett litet fettfyllt navelbråck är inte samma sak som ett stort bråck.
- återkommande problem med njurar, ögon, rörelseapparat eller temperament hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar.

## Historia och ursprung

Basenjin kommer från Centralafrika och har använts som jakthund för att bland annat driva vilt mot fällor. Hundarna jagar med både syn och lukt. Arbetet kräver samarbete och egna beslut, vilket hjälper till att förklara rasens starka anknytning och självständighet.

Den dokumenterade västerländska avelshistorien tog fart i England under 1930-talet. Den tidiga aveln utanför Afrika byggde på få individer och fick därför en snäv avelsbas. Senare importer från Kongo, bland annat under slutet av 1980-talet och på 2000-talet, har tillfört nytt genetiskt material.

Basenjin kom till Sverige 1951 genom importer från England, men aveln tog större fart först under 1970-talet. Brindle godkändes i rasstandarden 1999 efter senare afrikanska importer.

Basenjiliknande hundar syns i äldre avbildningar, och rasen beskrivs ofta som mycket gammal. Sådana likheter visar att hundtypen har djupa historiska rötter, men de bevisar inte en obruten stamtavla från forntiden till dagens registrerade basenji. Det mest rättvisande är därför att skilja den gamla hundtypen från den dokumenterade moderna avelshistorien.

## Att leva med rasen

Att basenjin inte skäller som andra hundar betyder inte att hemmet blir tyst. Joddel, yl och gnäll kan höras tydligt, och individer låter olika mycket. Lägenhetsliv kan fungera om motion, nosarbete, återhämtning och säker utevistelse fungerar; bostadstypen ersätter inte aktivitet eller lugn träning.

Ensamhet behöver tränas gradvis när valpen är trygg i sitt nya hem. Gå först bara bakom en grind eller ut genom dörren en kort stund och öka när hunden förblir lugn. En liten valp kan inte lämnas ensam, och en vuxen hunds förmåga kan inte utläsas av rasen. Fråga hur föräldrar och vuxna släktingar klarar vila och korta separationer, och planera hjälp om din vardag kräver mer än den egna hunden mår bra av.

Om hemmet har katt bör katten först få en hundfri zon, egna resurser och flyktvägar. Börja med separation och doftutbyte, fortsätt med korta möten bakom grind och med hunden kopplad, och belöna lugn. Förhindra varje försök till jakt. Lämna inte djuren obevakade tillsammans förrän båda upprepade gånger har varit lugna. Om hunden fortsätter att fixera eller jaga måste djuren hållas åtskilda.

Många basenjitikar har en tydlig säsongscykel och löper i Norden ofta på hösten, vilket gör att många kullar föds sent på året. Det finns samtidigt dokumenterade undantag från huvudsäsongen. Planera därför varken hundhållning eller valpköp efter antagandet att varje tik alltid löper exakt en gång vid samma tid.

Innan du väljer basenji, kontrollera att du kan svara ja på följande:

- Jag vill leva med en självständig hund och kan träna utan att kräva blind lydnad.
- Jag kan ordna daglig rörelse, nosarbete och kontrollerade möjligheter att använda hundens naturliga förmågor.
- Jag har en säker plan för koppel, långlina eller inhägnad när vilt kan dyka upp.
- Alla i hemmet kan respektera hundens viloplats och läsa när den vill ha avstånd.
- Jag har sett föräldrarnas faktiska Fanconi-, PRA-BJ1- och ögonresultat och förstått kombinationen.
- Jag har frågat om ljud, ensamhet, jaktbeteende, navelbråck och hälsa hos vuxna nära släktingar, inte bara träffat valparna.

Basenjin är rätt val när självständighet, jaktlust och ovanliga läten ses som vardagsegenskaper, inte detaljer som försvinner med träning. Med säkra rutiner och belöningsbaserat samarbete kan rasen bli en nära och särpräglad följeslagare.

Basenji

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Federation Cynologique Internationale (FCI)

The Basenji Club of Great Britain

Basenji: liten, atletisk afrikansk drivande hund, 40–43 cm hög och 9–12 kg, med kort päls, ringlad svans och rynkad panna. Ofta “skällfri” och ylar i stället. Renlig, självständig, intelligent och viljestark; behöver tålmodig, positiv träning, säkra inhägnader samt regelbunden mental och fysisk aktivering.

Jag har haft Basenji sen 2003. Jag har ingen direkt kölista utan väljer hem som erbjuder bästa förutsättningar.Erfarenhet av rasen, gärna boende nära och eventuellt utställningsintresse har förtur. Är du intresserad av en valp eller nyfiken på ytterligare information framtida valpkullar eller rasen? Skriv gärna utförligt om dig själv och dina eventuella familj. Hur och var bor du? Vad är hunden när du jobbar? Tidigare erfarenhet av Basenji. Varför just Basenji? Hur vill ni aktivera er hund? Och eventuellt annat ni kan komma på. Kontakta mig via mail - majsan_smilla64@outlook.com

Håll utkik på min hemsida mirembe.weebly.com
På FB ,  Basenjis Mirembe
Instagram , carina_kennel_mirembe_basenji

Mirembe

## Snabbfakta

- Belgisk vallhund – malinois är den korthåriga varianten av belgisk vallhund. Inom FCI och SKK är malinois, groenendael, tervueren och laekenois fyra varianter av samma ras, främst åtskilda genom päls och färg.
- Malinois är en medelstor, kvadratisk och atletisk brukshund. Ideal mankhöjd är 62 cm för hanar och 58 cm för tikar; rasstandarden tillåter 2 cm under och 4 cm över idealet.
- Rasen är vaksam, snabb i både tanke och handling och avlad för samarbete och arbete. Lättlärd betyder därför inte lätt att leva med: träningen måste också bygga lugn, impulskontroll och återhämtning.
- En malinois passar bäst hos den som vill träna regelbundet och kan ge hunden både fysisk aktivitet och uppgifter för nos och hjärna varje dag. Enbart långa promenader är sällan ett fullständigt upplägg.
- Familjehund, sporthund och tjänstehund är inte motsatser, men valet av uppfödare och kull är avgörande. Titta på föräldrarnas beteende i vardagen, mentalbeskrivning, arbetsmeriter, hälsa och tidigare avkommor – inte bara på rasnamnet.

## Utseende och päls

Malinois ska vara medelstor, kvadratisk och kraftfull utan att bli tung. Kroppslängden ska alltså ungefär motsvara mankhöjden, inte ge ett tydligt långsträckt intryck. Huvudet är torrt och välmejslat, öronen små, trekantiga och upprättstående och rörelserna ska vara lätta och livliga.

Rasstandardens idealhöjd är 62 cm för hanar och 58 cm för tikar, med en tolerans på minus 2 respektive plus 4 cm. En ungefärlig vikt är 25–30 kg för hanar och 20–25 kg för tikar. Siffrorna beskriver en vuxen hund i normal kondition; proportioner, muskler och hull säger mer än en enskild siffra på vågen.

Malinois är korthårig. Pälsen är mycket kort på huvud, öronens utsidor och benens nedre delar, något fylligare kring hals, lår och svans och har tät underull. Färgen ska vara röd fawn med svarta hårtoppar och en tydlig svart mask. Lite vitt tolereras på förbröst och tår, men stora vita fält hör inte till standarden.

Pälsen kräver ingen avancerad salongsvård. Borsta igenom den när hår lossnar och bada när hunden faktiskt är smutsig. Under fällning behöver du borsta oftare. Efter arbete i skog, högt gräs eller vatten är det klokt att samtidigt kontrollera hud, tassar, klor och öron. Den korta pälsen gör kontrollen enkel, men den ersätter inte regelbunden genomgång av hundens kropp.

## Temperament och personlighet

En typisk malinois är vaksam, aktiv och mycket beredd att agera. Rasidealet är samtidigt en självsäker hund utan rädsla eller oprovocerad aggressivitet. Hög intensitet och dålig nervkontroll är inte samma sak, och en hund som ständigt är stressad är inte mer rastypisk för att den är snabb.

Variationen mellan individer är betydande. SKK uppmanar köpare att räkna med skillnader både mellan rasvarianterna och mellan enskilda hundar. En etikett som ”bruks-, tjänste- eller utställningslinje” räcker därför inte som beslutsunderlag. Be att få se hur föräldrarna hälsar på människor, återhämtar sig efter en överraskning, hanteras, passerar andra hundar och kommer till ro när inget händer. Läs hela Mentalbeskrivning Hund (MH) och fråga hur syskon och tidigare avkommor fungerar i vardagen.

Med barn kan en välmatchad och välhanterad malinois fungera bra, men hundens fart och snabba reaktioner kräver vuxen närvaro. Barn och hund ska ha var sin ostörda viloplats, och vilda lekar bör avbrytas innan hunden börjar jaga rörelse eller går upp för mycket i varv. Små barn ska aldrig bära ansvaret för träning eller promenader. Samma försiktighet gäller möten med katter, smådjur och främmande hundar: hur väl det fungerar beror på individ, tidigare erfarenheter och träning. Låt djuren vänja sig stegvis och se till att de kan skiljas åt.

## Träning och motion

Malinois behöver fysisk och mental aktivitet varje dag, men det finns inget trovärdigt timtal som passar alla hundar. Ålder, hälsa, kondition, arbetsuppgift och förmåga att återhämta sig ska styra. Ett bra upplägg kan varva promenader och kondition med spår, sök, lydnad, bruksarbete eller annan målinriktad träning. Målet är inte att göra hunden så trött som möjligt, utan att ge den användbara färdigheter och en hållbar vardag.

Prioritera tidigt kontakt, inkallning, koppelgående, hantering, stopp- och släppsignal samt förmågan att vänta och vila. Träningen bör vara belöningsbaserad, individanpassad och stegras i takt med hundens utveckling. Korta tydliga pass med pauser ger ofta bättre kvalitet än att upprepa tills hunden tappar precision eller blir uppjagad.

Valpar och unghundar ska inte motioneras som färdigvuxna tjänstehundar. Bygg styrka, miljötrygghet och kroppskontroll gradvis och undvik att låta ensidig bolljakt, hopp eller långa löppass bli hela aktivitetsplanen. Följ hundens rörelser och återhämtning. Stelhet, hälta, försämrad koncentration eller en hund som inte kan komma till ro efter aktivitet är skäl att sänka belastningen och vid behov rådgöra med veterinär eller kunnig instruktör.

Som förstagångsägare kan man lyckas, men inlärningskurvan är brant. En realistisk plan innehåller tillgång till brukshundklubb eller erfaren tränare, hjälp från uppfödaren och en konkret idé om vad hunden ska få arbeta med även under mörka vardagskvällar och perioder när tävling eller tjänst inte är aktuell.

## Hälsa

Belgisk vallhund beskrivs som i huvudsak frisk och sund, men höfter, armbågar, epilepsiliknande anfall och ryggproblem förtjänar särskild uppmärksamhet. Det viktigaste inför ett valpköp är att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens strängare avelsråd och att granska familjen, inte bara föräldradjurens enskilda resultat.

För svenskregistrerad avel kräver de aktuella SKK-reglerna officiell höftleds- och armbågsledsstatus samt känd mental status för de föräldradjur som reglerna gäller för. För hundar födda från 2016 innebär känd mental status en fullständig MH med alla 33 positioner ifyllda; en Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) ersätter inte detta krav för belgisk vallhund. RAS rekommenderar dessutom A- eller B-höfter, fria armbågar och värdesiffra 1 eller 2 på MH:s skottmoment. Be att få se originalresultaten och kontrollera även syskon och tidigare avkommor.

Uppgifter om epilepsi måste tolkas försiktigt. En äldre RAS-enkät fångade upp kramper eller epilepsiliknande anfall hos en mindre andel malinois, men ägarnas uppgifter är inte samma sak som veterinärdiagnoser och siffrorna visar inte hur vanligt problemet är i rasen i dag. Forskning visar en ärftlig komponent för epilepsi hos belgisk vallhund, med starkast publicerat underlag för groenendael och tervueren. Fråga därför uttryckligen om anfall hos föräldrar, syskon, halvsyskon och tidigare avkommor i stället för att nöja dig med ett brett DNA-testpaket.

RAS-enkäten innehöll också uppgifter om ryggbesvär hos malinois, men även detta var ägarnas svar från ett äldre urval och visar inte hur vanligt problemet är i dag. Fråga om spondylos, lumbosakrala besvär, återkommande hältor och arbetsrelaterade skador i släkten. För en aktiv hund är en ärlig familjehistorik, officiella ledresultat och en plan för successiv fysisk uppbyggnad mer användbara än en lång lista över möjliga diagnoser.

## Historia och ursprung

Malinois har sitt ursprung i Belgien och växte fram ur de lokala vallhundar som användes i slutet av 1800-talet. Belgiska vallhundsklubben bildades i Bryssel 1891. Samma år samlade veterinärprofessorn Adolphe Reul 117 hundar för att beskriva och välja ut en mer enhetlig typ, och 1892 fanns en första detaljerad rasstandard.

De första belgiska vallhundarna fördes in i den belgiska stamboken 1901, och omkring 1910 ansågs typ och temperament ha stabiliserats. I dagens FCI-standard är belgisk vallhund en ras med fyra varianter: korthåriga malinois, långhåriga groenendael och tervueren samt strävhåriga laekenois. Malinois har fått sitt namn från Malines, det franska namnet på staden Mechelen, där den korthåriga typen utvecklades.

Arbetet förändrades när behovet av traditionell vallning minskade. Egenskaperna som krävdes kring djur och gård – uppmärksamhet, rörlighet, uthållighet och nära samarbete – fick i stället användning inom bruksprov, sök, bevakning och tjänst. Den bakgrunden förklarar rasens kapacitet, men säger inte att varje individ automatiskt passar för varje uppgift.

## Att leva med rasen

Att leva med en malinois fungerar bäst när aktivitet, återhämtning och vardagsregler är planerade innan hunden flyttar in. En stor tomt ersätter inte samarbete, och en lägenhet är inte automatiskt fel. Det avgörande är om hunden kan få daglig fysisk och mental aktivering, tränas att vara lugn inomhus och hanteras säkert i trapphus, kollektivtrafik och hundmöten.

Ensamhet ska tränas gradvis. En vuxen hund som är trygg med att vara själv klarar normalt några timmar, medan en liten valp inte kan lämnas ensam. Jordbruksverket anger dessutom att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, oftare när de är unga eller gamla. Det är en tillsynsgräns, inte ett mål för hur länge en malinois bör lämnas; hundens faktiska reaktion avgör om du måste gå långsammare fram.

Inför ett valpköp bör du kunna svara ja på följande:

- Jag har ett konkret träningsmål och tid för både aktivitet och vila varje dag.
- Jag har träffat föräldradjuren eller fått trovärdig information om deras vardag, MH, arbetsförmåga och återhämtning.
- Jag har kontrollerat officiell HD-, ED- och mentalstatus samt frågat om epilepsiliknande anfall, ryggproblem och mentalitet i den närmaste familjen.
- Jag har en plan för barn, besökare och andra djur som bygger på uppsikt, avskärmning och stegvis träning.
- Jag har tillgång till kunnig hjälp om hundens intensitet, rädsla, jaktbeteende eller stress blir svår att hantera.

För rätt förare är malinois en ovanligt mångsidig träningskamrat. Det hållbara valet är dock inte den valp som verkar mest explosiv, utan den individ vars egenskaper, familjehistorik och avelsmål stämmer med det liv du faktiskt kan erbjuda.

Belgisk vallhund – malinois

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Société Centrale Canine (France)

Deutscher Club für Belgische Schäferhunde e.V. (Germany)

Belgisk vallhund – malinois: medelstor till stor, slank och mycket atletisk vallhund med kort fawnfärgad päls och svart mask. Extremt intelligent, intensiv, lojal och mycket människoorienterad. Behöver tydlig struktur, daglig mental stimulans och mycket motion; trivs bäst hos erfarna och mycket aktiva ägare.

Belgisk vallhund – Tervueren

Belgian Shepherd Dog Association of Great Britain

Société Royale Saint-Hubert (Belgium)

The Norwegian Kennel Club

Belgisk vallhund – Tervueren är en intelligent, medelstor till stor vallhund med rik, lång päls och en alert, elegant kroppsbyggnad. Den är lojal och människoorienterad och behöver daglig fysisk och mental stimulans, regelbunden borstning samt vänlig, konsekvent träning för att trivas som aktiv familjehund.

Malleterv - din vän på tävling och i tjänst
Det finns ingenting som heter Malleterv - det är ett ord som jag har hittat på, som jag använder för att beskriva min hund Yara.
Hundarna jag föder upp är av rasen Belgisk vallhund och den rasen har fyra olika varianter där mitt fokus är Malinois och Tervueren, alltså "Malle & Terv". Min avelstik har Mallar som föräldrar, men hon föddes med långt hår och hon är därför en Terv född i Mallekull - en Malleterv helt enkelt ♥ .

Kennel Malleterv

Snöflingans maltipoo

## Snabbfakta

- Samojedhunden är en medelstor arktisk spetshund från norra Ryssland och Sibirien. Den är fortfarande byggd och präglad för ett aktivt liv med uthålligt arbete.
- Rasstandarden anger släd- och sällskapshund som användningsområde. Det här är därför inte bara en vit familjehund, utan en arbetande polarhund som behöver få använda kroppen.
- En vuxen hane väger ungefär 20–25 kg och en tik 16–20 kg. Idealmankhöjden är 57 cm för hanar och 53 cm för tikar, med tre centimeters tolerans åt båda håll.
- Pälsen är dubbel, riklig och fäller mycket. Regelbunden genomgång och extra arbete under fällningen hör till vardagen.
- Det rastypiska temperamentet är vänligt, öppet, alert och livligt. Samtidigt är rasen självständig, och jaktintresse, följsamhet och ljudnivå kan skilja mycket mellan individer och linjer.
- Samojedhunden passar bäst hos den som vill leva aktivt året runt och har tid för träning, pälsvård och en hund som är delaktig i vardagen.

## Utseende och päls

Samojedhunden ska vara en smidig och uthållig arktisk spetshund, atletisk snarare än tung. Kroppen är något längre än mankhöjden, öronen står upp och den rikligt bepälsade svansen bärs över ryggen eller längs sidan när hunden är uppmärksam. Hanar ska enligt rasstandarden helst vara 57 cm höga och tikar 53 cm, i båda fallen med en tolerans på tre centimeter. Som grovt riktmärke väger en vuxen hane 20–25 kg och en tik 16–20 kg.

Det så kallade samojedleendet skapas av de mandelformade ögonen och de svagt uppdragna mungiporna. Det är en beskrivning av rasens uttryck, inte ett löfte om en viss personlighet och inte en dokumenterad mekanism mot dregel eller isbildning.

Pälsen består av kort, mjuk och tät underull samt längre, rakare och grövre täckhår. Hanar har ofta en tydligare krage, medan tikens päls ofta är något kortare och mjukare. Godkända färger är rent vit, gräddvit och vit med ett mindre inslag av kexfärgade markeringar.

Låt pälsens skick styra vården i stället för att följa ett fast veckoschema. Arbeta igenom den ända ner till huden och kontrollera särskilt områden där fukt och löst hår kan ligga kvar. Under fällning behövs tätare och grundligare genomgångar. Bada när hunden verkligen behöver det och torka hela pälsen ordentligt efteråt, så att fukt inte stannar nära huden. Pälsen ska normalt inte klippas eller rakas för att göra vardagsvården enklare; diskutera medicinskt motiverad klippning med veterinär.

## Temperament och personlighet

En typisk samojedhund är vänlig, socialt öppen, alert och livlig. Rasstandarden beskriver den som mycket social och olämplig som vakthund. Det betyder inte att varje hund hälsar likadant eller att rasnamnet garanterar trygghet i alla miljöer. Avel, tidiga erfarenheter, träning och individens egen läggning spelar stor roll.

I rasens svenska avelsmål ingår tillgänglighet, social öppenhet och ett smidigt umgänge med både människor och hundar. BPH-resultaten från 2015–2025 följer överlag den målbilden. De säger däremot inte hur en enskild valp kommer att utvecklas. Titta därför på föräldrarnas och nära släktingars vardagsbeteende, inte bara på en rasbeskrivning eller ett genomsnitt.

Självständigheten hör till rasens sätt att arbeta. Samojedhunden ska kunna ta initiativ, hålla fokus på en fysisk uppgift och arbeta utan att vara överdrivet bunden till föraren. I vardagen kan samma egenskaper märkas som envishet, egna idéer och att hunden inte alltid väljer att följa dig. Träningen blir lättare när hunden förstår uppgiften, får en tydlig belöning och slipper onödiga upprepningar.

Även jaktintresset måste bedömas individuellt. Rasstandarden beskriver jaktinstinkten som svagt utvecklad, medan SKK:s aktuella köpråd varnar för att stark jaktinstinkt fortfarande kan förekomma. Räkna därför inte med säker löshet bara för att hunden tillhör rasen.

## Träning och motion

Samojedhunden behöver regelbunden fysisk aktivitet och mår bäst när en del av den har ett tydligt syfte. Drag, vandring, klövjning och annan uthållighetsinriktad träning ligger nära rasens användningsområde. Nosarbete, vardagslydnad och problemlösning ger variation, men ersätter inte möjligheten att röra sig och arbeta fysiskt.

SKK anger minst en timmes daglig promenad plus fysisk träning tre till fyra gånger i veckan som en vanlig utgångspunkt för en vuxen hund. Se det som ett riktmärke, inte som en exakt dos. Ålder, kondition, hälsa, temperatur, underlag och träningsintensitet avgör hur mycket som är lämpligt. Valpar och unghundar ska bygga muskler och belastning successivt i stället för att följa en vuxen hunds upplägg.

Det går att lära hunden två olika regler: att ta i och dra på signal i arbetsselen, och att gå utan att sträcka vardagskopplet. Använd utrustning avsedd för aktiviteten, lär in tydliga startsignaler och öka sträcka, fart och last gradvis. En officiell polarhundsmerit visar att hunden har utfört ett definierat arbete enligt provets villkor. Resultatet säger något viktigt om funktionen, men bevisar inte att hunden är fri från ledproblem, hjärtsjukdom eller vardagsrädslor.

I varmt väder behöver belastningen anpassas efter förhållandena och just den hundens reaktion. Förlägg hårdare pass till svalare tider, välj lämpligt underlag, ge tillgång till vatten och avbryt om hunden inte återhämtar sig normalt. En universell temperaturgräns blir missvisande eftersom luftfuktighet, sol, fart, kondition och individ påverkar värmebelastningen.

Inkallning bör tränas tidigt men aldrig överskattas. Långlina eller inhägnat område ger hunden rörelseutrymme när miljön är för svår för säker löshet. Det är särskilt viktigt om individen visar jaktintresse eller gärna väljer egna vägar.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, förekommer hos samojedhund. I rasens nya svenska avelsstrategi låg andelen C-, D- och E-resultat bland röntgade hundar födda 2019–2024 omkring 20–25 procent. Siffran gäller undersökta hundar och ska inte utan vidare räknas om till hela populationen, men höftresultaten är värda att granska vid valpköp.

För en svenskregistrerad kull måste båda föräldrarna ha officiell HD-status före parning. Samojedhunden omfattas också av HD-index: föräldrarnas genomsnittliga index rekommenderas vara över 100, och hundar med D eller E får inte användas i avel. Det är mer nyanserat än påståendet att bara A- och B-hundar kan ingå i en kombination. Kontrollera både föräldradjurens resultat, index vid parningen och utfallet hos syskon och tidigare avkommor i SKK Avelsdata.

Rasklubben rekommenderar även ögonlysning från 18 månaders ålder och att resultatet är utan anmärkning eller endast visar något som inte klassas som ärftligt. RAS visar samtidigt att en liten andel av hundarna ögonlystes 2021–2024. Be därför om det faktiska registrerade resultatet i stället för ett allmänt besked om att linjen har bra ögon.

Diabetes mellitus förtjänar också uppmärksamhet. En stor svensk försäkringsstudie och senare norsk forskning placerade båda samojedhund bland raserna med högst risk. Studierna beskriver risk på rasnivå och kan inte avgöra om en viss valp kommer att bli sjuk. Fråga om diagnoser i nära släkt och ta förändringar i hundens hälsa på allvar tillsammans med veterinär.

## Historia och ursprung

Samojedhunden kommer från norra Ryssland och Sibirien och har fått sitt namn efter de samojediska folken. Hundarna användes på olika håll till jakt, drag och senare även renvallning. De levde nära människorna och användes enligt rasstandarden också som värmekälla i kåtorna. Dagens ras har släd- och sällskapshund som officiellt användningsområde.

De få hundar som fördes från Sibirien till Västeuropa, tillsammans med hundar som följde forskningsexpeditioner, blev grunden för den västerländska populationen. Den första samojedhunden registrerades i SKK 1893. En svensk-norsk standard för nordisk spets publicerades 1908, och den första engelska rasstandarden för samojedhund skrevs 1909.

Historien förklarar varför dagens avel inte bara handlar om vit päls och ett vänligt uttryck. Svenska Polarhundklubben arbetar för att bevara rasens polara egenskaper och praktiska bruk som draghund. Den som väljer rasen behöver därför vara intresserad av dess funktion, inte enbart dess utseende.

## Att leva med rasen

Samojedhunden kan bo i lägenhet om den får rätt liv utanför bostaden. Bostadens storlek är mindre avgörande än möjligheten till daglig aktivitet, återhämtning och regelbunden utevistelse. I ett lyhört hus behöver du dessutom ta reda på hur valpens nära släktingar låter i vardagen och arbeta tidigt med lugn, eftersom en ljudlig individ snabbt påverkar grannarna.

Ensamhet måste tränas gradvis. Börja med mycket korta, lugna stunder när valpen är trygg i hemmet och öka först när den kan koppla av. Vissa hundar lär sig snabbt, andra behöver betydligt mer tid. Planera inte valpköpet utifrån att just din samojedhund automatiskt kommer att klara en hel arbetsdag ensam.

Med barn gäller samma säkerhetsprinciper som för andra hundar: en vuxen ska vara närvarande med små barn, och hunden ska ha en ostörd viloplats. Rasens sociala ideal är positivt, men ingen rasetikett ersätter övervakning och respektfull hantering. Samma försiktighet gäller katter och andra djur. Fråga hur föräldrarna fungerar, gör introduktioner kontrollerat och utgå från den enskilda hundens jaktintresse och tidigare erfarenheter.

Pälsen märks i vardagen. Du behöver acceptera lösa hår, avsätta tid för genomgång och kunna torka en blöt päls ordentligt. Samojedhunden är inte allergifri: hundallergen finns framför allt i saliv och hud, och mängden varierar mellan individer även inom samma ras. Den som har allergi bör därför inte fatta beslut utifrån påståenden om vit päls, liten lukt eller låg fällning.

Kontrollera uppgifterna bakom uppfödarens allmänna kvalitetsord. Slå upp föräldrarnas HD-status och aktuella index, ögonresultat, BPH och eventuella arbetsmeriter. Fråga hur nära släktingar har fungerat i drag, vid hundmöten, hemma, ensamma och i varmt väder. Be uppfödaren visa hur en vuxen päls sköts. En arbetsmerit visar provad funktion, BPH visar observerade reaktioner och hälsoregistren visar kända resultat. Tillsammans ger de ett bättre beslutsunderlag, men ingen enskild uppgift garanterar hur valpen blir.

Samojedhund

Fédération Cynologique Internationale

Svenska Polarhundklubben (Swedish Polar Dog Club)

Deutscher Club für Nordische Hunde e.V.

Mellanstor, kraftig arktisk spets som av Samojedfolket avlades för att valla renar, dra slädar och dela tält med familjen. Känd för sitt ”Samojed-leende” och sin täta, nästan luktfria dubbelpäls. Social, energisk, ljudlig och intelligent; behöver nära sällskap, konsekvent men mjuk träning och gott om motion.

MOYASAS är vårt prefix och godkända kennelnamn sedan år 2019. Ordet är en komposition av min hemort "Mo" och ordet "ojasa" som är sanskrit för "light", "vitality", "life" och "strenght". Tillsammans blir det helt ungefär "kraftfullt sken i Mo" och det är väl precis vad vi är. 

 Vi som står bakom MOYASAS heter Karin och Elisabet Lundwall. Dotter och mor.

2015  kom första samojedhunden in i våra liv år 2015 och väldigt tidigt drabbades vi av "polarhundssjukan" och rätt som det var hamnade vi där vi är idag dvs ett liv och en vardag som bara kretsar kring våra samojedhundar.

I dagsläget har vi åtta stycken fantastiska samojedflickor.

 Vi bor tillsammans på en stor gård ute på landet

-som är både mitt och mammas barndomshem.

Det är ett stort hus mellan 4 åkrar med en stor ljuvlig trädgård.
I direkt anslutning till husets kärna har vi en stor hundgård med en härlig rasthage - samojedernas favoritställe.

Våra hundar lever med oss som familjemedlemmar dvs dom sover alltid inomhus med oss. Dom är alla otroligt kärleksfulla, sociala och mysiga individer som alltid vill vara oss nära. 

Draghundssport är en stor del av våra liv och för oss är det självklart att samojedhunden är, alltid varit och bör förbli en polar bruksras. Snabba, starka, uthålliga och vackra. 

​

På snö kör vi en gammal sliten sprintsläde av märket Danler och på  barmark har vi en Orzech Cart a 75 kg med full dämpning och hydrauliska skivbromsar. 

​

​

​

Kika gärna in på vår instagram, 

där kan ni se hur vår vardag ser ut.

​

♥

MOYASAS

Kennel back to work is a working alaskan malamute kennel.
In the past i have done many long distance races and ran a tourist touring business. Today i have 5 dogs as a hobby and have them as pets and do a litter of puppys ones in a while.
My lines are well known  all over europe for their high working drive and friendly natur towards people and most of all towards other dogs.  I keep my dogs in a pack.

Kennel back to work

## Snabbfakta

Golden retriever är en brittisk apporterande fågelhund i FCI grupp 8, utvecklad för att söka efter och hämta fällt vilt i nära samarbete med sin förare. Bakgrunden märks fortfarande i rasens arbetslust, intresse för att bära föremål och behov av både fysisk aktivitet och uppgifter att lösa.

- **Ursprung:** Storbritannien, med dokumenterad utveckling i gränstrakten mellan England och Skottland
- **Ursprunglig funktion:** apportering av fågel på land och i vatten
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar enligt rasstandarden
- **Päls:** rak eller vågig dubbelpäls med tät, vattenavvisande underull
- **Färg:** nyanser av guld eller creme; rött och mahogny ingår inte i standarden
- **Rasideal:** vänlig, tillitsfull, intelligent, samarbetsvillig och arbetsvillig
- **Passar bäst:** ett hem som vill träna, aktivera och låta hunden vara delaktig i vardagen

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, aktivitetsnivå och vardagsegenskaper påverkas även av avelsinriktning, föräldradjur, uppväxt, hälsa och träning.

## Utseende och päls

Golden retriever ska vara välbalanserad, proportionerlig och aktiv, med en kroppsbyggnad som klarar arbete utan att bli tung eller överdriven. Hanar är vanligen större än tikar, men funktion, fria rörelser och en sund helhet är viktigare än ett kraftigt utseende.

Pälsen består av raka eller vågiga täckhår, rikligare behäng och tät, vattenavvisande underull. Godkända färger går från creme till olika nyanser av guld. Rött och mahogny är inte standardfärger, och vitt är begränsat till några få hår på bröstet. Färg eller kroppsform berättar däremot inte säkert vilken aktivitetsnivå eller arbetslust en enskild hund kommer att få.

Dubbelpälsen fäller och behöver regelbunden genomgång, särskilt när underullen lossnar mer. Borsta igenom hela pälsen efter behov och var extra noggrann bakom öronen, i armhålorna och i behänget på ben och svans, där tovor lättare uppstår. En kam hjälper till att kontrollera att borstningen når igenom underullen. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt en fast kalender. Efter simning eller blöta promenader är det praktiskt att reda ut pälsen, låta den torka ordentligt och kontrollera hud och öron om hunden visar tecken på irritation.

Kloklippning, tandvård och kontroll av hud, öron och tassar hör till den löpande skötseln. Det viktiga är att anpassa rutinen efter individens päls, fällning, aktivitet och hur ofta den blir våt eller smutsig.

## Temperament och personlighet

Rasidealet för golden retriever är en vänlig, trygg och samarbetsvillig hund med naturlig arbets- och apporteringslust. Många söker gärna kontakt, bär föremål och uppskattar gemensamma uppgifter, men beskrivningen ska inte tolkas som att varje golden automatiskt är lugn, okomplicerad eller social med alla.

Rasen mognar ofta förhållandevis sent. En ung golden kan vara fysisk, intensiv och lätt distraherad långt efter att den nått sin fulla storlek. Vardagsfärdigheter som lugna hälsningar, följsamhet, hantering och förmåga att koppla av behöver därför tränas lika medvetet som apportering och lydnad.

Det finns uppfödare med olika mål, exempelvis jaktligt arbete, prov, utställning eller ett bredare sällskapsfokus. Etiketter som ”jaktgolden” och ”utställningsgolden” ger bara en grov ledtråd och förutsäger inte säkert en individs motor, utseende eller förmåga att varva ned. Be i stället uppfödaren beskriva föräldrarnas och nära släktingars vardagsegenskaper, arbetslust, rädslor, socialitet och återhämtning. Arbets- och mentalbeskrivningar kan ge ytterligare information, men de är delar av underlaget och inte garantier.

Rasen kan passa en engagerad förstagångsägare, särskilt med stöd från uppfödare och hundkurs. Det kräver ändå beredskap för en relativt stor, stark och ofta livlig unghund som behöver konsekventa rutiner, daglig aktivering och tid att mogna.

## Träning och motion

Golden retriever behöver daglig fysisk aktivitet, mental problemlösning och möjlighet till återhämtning, men det finns ingen fast tidsangivelse som passar alla. Ålder, hälsa, kondition, personlighet och avelsinriktning avgör hur motionen ska fördelas och hur belastande den kan vara.

En fungerande vuxenvardag kan innehålla promenader i varierad terräng, nosarbete, sökövningar, apportering, lydnad och lugn träning i olika miljöer. Variation ger mer än att försöka trötta ut hunden med samma intensiva aktivitet varje dag. Rasen är avlad för samarbete, så uppgifter med tydlig start, uppgift och avslut passar ofta bättre än oreglerad bollkastning i högt tempo.

Valpar behöver korta, positiva stunder av lek, miljöträning och rörelse med mycket vila mellan aktiviteterna. Belastningen ska anpassas efter valpens utveckling och underlag, inte räknas fram med en fast minutregel. Öka längd och svårighet gradvis och låt valpens ork och återhämtning styra nästa steg.

Belöningsbaserad träning brukar passa rasens samarbetsvilja. Prioritera tidigt:

- inkallning och kontakt även runt människor, hundar och viltvittring
- koppelgående och lugna hälsningar
- att lämna och byta föremål utan konflikt
- stadga och väntan före apportering eller lek
- en inlärd signal för vila och nedvarvning

Vattenintresse är vanligt, men alla golden retriever vill inte bada och simkunnighet ska aldrig tas för given. Introducera vatten i grunt, lugnt område med enkel väg upp, låt hunden välja tempo och ha ständig uppsikt. Strömt vatten, svag is, algblomning och svåråtkomliga kanter kräver särskild försiktighet.

## Hälsa

Höftleder, armbågsleder och ögon är centrala hälsoområden i svensk golden retrieveravel. För en valpköpare är det viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringskrav, rasklubbens rekommendationer och ett enskilt testresultat.

För att avkomman ska kunna registreras i SKK ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parningen. Det betyder inte att ED, ögonlysning och DNA-test är motsvarande obligatoriska SKK-krav för varje kull av rasen. Golden retrieverklubbens rekommendationer och villkor för valphänvisning går längre: de omfattar bland annat HD- och ED-resultat, aktuell ögonundersökning och GR_PRA1/2-status samt vissa meriter.

Klubben rekommenderar i normalfallet HD A eller B och ED utan anmärkning. Hundar med HD C eller ED grad 1 bör enligt rekommendationerna bara användas undantagsvis, och då ska kullens beräknade HD- respektive ED-index vara minst 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parning, och minst en förälder ska vara fri eller hereditärt fri från både GR_PRA1 och GR_PRA2.

Be om de faktiska resultaten, inte bara beskedet att hundarna är ”testade”. Kontrollera HD- och ED-grad, index när det finns, datum och resultat för ögonundersökningen samt respektive förälders DNA-status. GR_PRA1 och GR_PRA2 avser specifika mutationer. Testerna täcker inte alla genetiska orsaker till PRA och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning.

HD, ED och vissa ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasens avelsstrategi lyfter också tumörsjukdomar som en viktig fråga för rasen som helhet. Sådana sammanställningar kan inte översättas till en säker procentsats eller prognos för den enskilda valpen. Fråga därför även om hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Bra undersökningsresultat minskar osäkerheten men kan aldrig garantera framtida hälsa.

## Historia och ursprung

Golden retriever utvecklades under senare delen av 1800-talet i gränstrakten mellan England och Skottland för att apportera fällt vilt på både land och i vatten. Förändrade jaktformer skapade behov av en hund som kunde söka, markera, vänta och arbeta uthålligt i nära samspel med föraren.

Lord Tweedmouths bevarade avelsanteckningar dokumenterar den tidiga utvecklingen. En gul retriever parades med en Tweed water spaniel, och fortsatt urval formade de egenskaper som förknippas med rasens apportering, vattenarbete och samarbetsförmåga. Golden retriever erkändes som egen ras 1913 och introducerades i Sverige omkring 1950.

Rasens moderna användning är bredare än praktisk jakt, men bakgrunden är fortfarande relevant. Sök, föremålsintresse, uthållighet och förmågan att växla mellan aktivitet och väntan är egenskaper som behöver förvaltas genom avel och träning, även hos hundar som främst lever som sällskap.

## Att leva med rasen

Golden retriever passar bäst hos människor som vill ha en social och träningsbar hund som får delta i vardagen. Ett vänligt rasideal gör inte vardagsfärdigheter medfödda: en ung golden behöver lära sig att hälsa lugnt, gå i koppel, hantera föremål och koppla av även när det händer mycket omkring den.

Rasen kan fungera väl med barn, men samspelet kräver vuxen tillsyn. Barn ska få lära sig att respektera hundens vila, mat och signaler, och hunden behöver tränas att hälsa och leka utan att välta eller tränga sig på. Samma försiktighet gäller andra djur. Många golden retriever lever med hundar eller katter, men introduktionen ska ske gradvis med kontroll, avstånd och en trygg reträttplats för katten. Individens tidigare erfarenheter och jakt- eller föremålsintresse spelar roll.

Lägenhet kan fungera om det finns en realistisk plan för rastning och träning, liksom plats för blöt päls och lugn inomhus. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, miljöombyte eller gemensam aktivitet. Rasen är ofta social, och ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. Hur länge en viss hund klarar att vara ensam går inte att bestämma utifrån rasnamnet.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än färg och föräldrarnas titlar. Be uppfödaren visa officiella hälsoresultat, index, ögonundersökningens datum och DNA-status. Träffa helst tiken, fråga hur nära släktingar fungerar i hemmet och be om konkreta exempel på aktivitetsnivå, socialitet, rädslor och återhämtning. Välj en kull vars dokumenterade egenskaper och uppfödarens mål passar det liv du faktiskt kan erbjuda.

Golden retriever

The Golden Retriever Club UK

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

The Kennel Club UK

Vänlig, medelstor till stor retriever med tät, vattenavvisande gyllene päls och mjuk mun. Mycket lättlärd, människoorienterad och lekfull, som behöver daglig delaktighet, regelbunden pälsvård och 1,5–2 timmars varierad motion. Ursprungs­ligen avlad som apportör vid jakt, numera vanlig som familjehund, assistanshund och terapihund.

Häradssveden

## Snabbfakta

Akita är en stor japansk spetshund som i dag främst hålls som sällskapshund. Den är självständig, uppmärksam och ofta lugn hemma, men kräver en ägare som kan träna tålmodigt och hantera en stark hund i möten med omvärlden.

- **Ursprung:** Japan
- **Rasgrupp:** Grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp
- **Mankhöjd enligt rasstandarden:** 67 cm för hanar och 61 cm för tikar, med 3 cm tolerans åt båda hållen
- **Vikt:** FCI:s rasstandard anger ingen officiell vikt
- **Päls:** Rak, grov täckpäls med mjuk och tät underull
- **Vanliga användningsområden:** Sällskap, utställning, spår, sök och annan vardagsaktivering

Akita och American akita är två skilda raser. Den japanska akitan är lättare och mer utpräglat spetstypad, med ett snävare urval av godkända färger. American akita är grövre byggd och har en annan rasstandard. Därför bör information, hälsoundersökningar och stamtavlor alltid kontrolleras för rätt ras.

Rasen passar bäst hos den som uppskattar en självständig hund och kan planera hundmöten, inkallning och tidig miljöträning. Den är sällan rätt val om målet är en hund som vill hälsa på alla eller upprepa samma övning många gånger.

## Utseende och päls

Akita ska vara stor, robust och välbalanserad, med ståndöron och en grov svans som bärs tydligt ringlad över ryggen. Rasstandarden anger 67 cm för hanar och 61 cm för tikar; båda får avvika 3 cm uppåt eller nedåt. Standarden anger däremot ingen vikt, så viktuppgifter från andra håll bör inte behandlas som ett officiellt rasintervall.

Godkända färger är röd fawn, sesam, brindle och vit. Sesam betyder röd fawn med svarta hårspetsar. Alla färger utom vitt ska ha **urajiro**: vitaktig päls på bland annat nospartiets sidor, kinderna, kroppens undersida, svansens undersida och benens insidor. Svart mask och fläckar på vit botten hör inte till den japanska akitans rasstandard; sådana drag kan förekomma i American akitas färgbild och är ännu ett skäl att inte blanda ihop raserna.

Pälsen består av grova, raka täckhår och mjuk, tät underull. Den är något längre över manke och bakdel och längst på svansen. Akita fäller normalt mycket underull omkring två gånger om året. Då behöver den kammas igenom ordentligt och ofta nog för att lös underull inte ska packas. Mellan fällningsperioderna anpassas borstningen efter individens päls, och hunden badas vid behov.

Vänj valpen tidigt och lugnt vid borstning, kloklippning, tandkontroll och att någon undersöker tassar, öron och hud. Det är särskilt värdefullt för en stor, självständig hund: frivillig och belönad hantering gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Akita beskrivs som lugn, trofast och mottaglig, men också som självsäker och självständig. Det innebär inte att alla individer beter sig likadant. Uppfödning, tidiga erfarenheter, träning och den enskilda hundens personlighet påverkar hur den fungerar med människor och djur.

Många akitor knyter starka band till sin familj och vill gärna ha uppsikt över vad som händer hemma. Mot främmande personer kan en individ vara avvaktande. Målet bör inte vara att hunden måste uppskatta fysisk kontakt med alla, utan att den kan förhålla sig lugnt och säkert till besök, förbipasserande och nya miljöer.

SKK lyfter att rasen kan få problem med andra hundar, särskilt av samma kön. Se det som en risk att planera för, inte som en garanti om varje individ. Välj kontrollerade introduktioner, undvik påtvingade hälsningar och lär dig läsa tidiga tecken på spänning. Fråga uppfödaren hur föräldrar och nära släktingar fungerar med hundar av båda könen.

Rasens bakgrund som jakt- och vakthund gör att säkerhet kring smådjur och löshet behöver bedömas individuellt. En akita som har vuxit upp med en katt kan fungera väl med just den katten, men det säger inte hur hunden reagerar på springande djur utomhus. Använd koppel eller långlina tills inkallningen är ordentligt prövad där hunden ska vara lös.

Akita kan leva med barn, men rasnamnet är ingen trygghetsgaranti. Små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen, och hunden behöver en ostörd viloplats. Eftersom en vuxen akita är stor och stark ska en vuxen också bära ansvaret för promenader och svåra hundmöten.

## Träning och motion

Akita behöver fysisk och mental aktivitet varje dag, men det finns inget auktoritativt, fast antal motionsminuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition och aktivitetens intensitet avgör vad som är lagom. Promenader bör kombineras med uppgifter där hunden får tänka och använda nosen.

Spår, sök, nosarbete och varierade promenader passar rasens dokumenterade intresse för lukt och spår. Lydnad och agility kan också fungera när upplägget anpassas till individen. SKK påpekar att akita kan tröttna på enformig träning. Korta, tydliga pass med meningsfull belöning fungerar därför ofta bättre än många mekaniska repetitioner.

Träna med trygghet, konsekvens och positiv inlärning. Belöna det beteende du vill se och gör svårigheterna gradvis större. Hård fysisk korrigering löser inte självständighet och riskerar att skada tilliten. Prioritera särskilt:

- kontakt och följsamhet med slakt koppel
- att passera andra hundar lugnt och kunna öka avståndet vid behov
- inkallning först i störningsfria miljöer och sedan med långlina
- en väl inlärd plats där hunden kan koppla av när ni får besök
- frivillig hantering av tassar, mun, öron och päls

En inhägnad plats är det säkraste valet för fri rörelse innan inkallningen fungerar även under störning. Även en vältränad akita kan fatta självständiga beslut, så löshet bör avgöras av den enskilda hundens beteende och platsens risker, inte av en allmän beskrivning av rasen.

## Hälsa

Akita betraktas generellt som en förhållandevis frisk ras, men rasklubbens avelsstrategi pekar ut autoimmuna sjukdomar, höftledsdysplasi och ögondiagnoser som områden att följa. Ett bra valpköp handlar därför både om registrerade undersökningsresultat och om öppen information om sjukdomar i släkten.

Två särskilt uppmärksammade diagnoser är sebaceous adenitis, **SA**, och Vogt–Koyanagi–Harada-liknande syndrom, ofta kallat **VKH** eller **UDS** hos hund. SA är en inflammation som skadar talgkörtlarna och kan ge hud- och pälsproblem. VKH/UDS kan ge förändrad pigmentering och allvarliga ögonproblem. Diagnoserna har förekommit hos ett fåtal svenska akitor i rasklubbens redovisning för 2000–2020, men de siffrorna ska inte läsas som en aktuell riskprocent. Rasklubbens strategi säger att hundar med diagnostiserad SA eller VKH inte ska användas i avel och att familjebilden ska vägas in.

För höfter finns en viktig skillnad mellan regel och rekommendation. Enligt SKK:s registreringsregler 2026 måste båda föräldradjuren ha en officiell HD-status för att en akitakull ska kunna registreras. Kravet betyder att resultatet ska finnas; det betyder inte i sig att varje godkänd kombination har HD-grad A eller B. Rasklubbens avelsstrategi är strängare och anger att hundar med HD-grad D eller E inte ska användas i avel.

Ögonlysning är inte ett registreringskrav för akita i de svenska reglerna 2026. Rasklubben beskriver undersökningen som frivillig men önskvärd någon gång under livet för hundar som ska gå i avel. Även ett frivilligt resultat kan ge värdefull information när du jämför uppfödare.

Be uppfödaren att visa och förklara:

- båda föräldrarnas officiella HD-resultat i SKK:s register
- om föräldrarna är ögonlysta och vilka resultat som finns i nära släkt
- om SA, VKH/UDS eller andra diagnostiserade hud- och ögonsjukdomar finns hos nära släktingar
- hur hälsa, mentalitet och genetisk variation har vägts ihop i just den planerade kombinationen

Sök veterinär vid ihållande hudförändringar, tydligt håravfall, pigmentförlust, ögonsmärta, rodnad eller plötsligt förändrad syn. Sådana symtom har flera möjliga orsaker och kan inte bedömas säkert utifrån rasen eller en text på nätet.

## Historia och ursprung

Akita kommer från Japan och har fått sitt namn från Akita-regionen. FCI:s historik beskriver Akita Matagi som medelstora björnhundar. Från 1603 användes de även till hundkamp, och från 1868 korsades de med tosa och mastiff. Hundkamp förbjöds 1908, och 1931 utsågs nio framstående akitor till japanska naturminnen.

Andra världskriget slog hårt mot rasen. Efter kriget fanns tre tydliga typer: matagi-akita, kamphunds-akita och hundar med schäferinslag. Japanska uppfödare arbetade därefter för att återställa den ursprungliga spetstypen genom att använda matagi-akita och minska inflytandet från de utländska raserna. Det arbetet formade dagens japanska akita.

Den amerikanska utvecklingslinjen tog en annan riktning. Hundar av den tyngre efterkrigstypen fördes till USA, där American akita utvecklades. I Sverige delades populationen år 2000, och dagens svenska akitaavel bygger enligt rasens avelsstrategi på japanska linjer. Därför är Akita och American akita inte två namn för samma hund, utan separata raser med egna standarder.

## Att leva med rasen

Akita kan bo i lägenhet om vardagen ger tillräcklig rastning, aktivering och utrymme att vila ostört. Bostadens storlek avgör inte ensam om livet fungerar. Viktigare är att en stor hund kan passera trapphus och smala utrymmen lugnt, att hundmöten går att hantera och att det finns bra promenadområden i närheten.

Ensamhet måste tränas gradvis. En vuxen, trygg och ensamhetstränad hund kan ofta vara själv några timmar, medan en valp inte kan lämnas ensam på samma sätt. Hur snabbt träningen går varierar mellan individer. Öka inte tiden när hunden visar oro; ordna i stället hundvakt, dagmatte eller annan lösning om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

I ett hem med andra hundar behöver du väga in kön, hur individerna fungerar med andra hundar och om de kan hållas åtskilda. Ge mat och tuggben separat om det finns risk för konkurrens, och ordna flera ostörda viloplatser. Med katt eller smådjur behövs kontrollerade introduktioner och möjlighet att skilja djuren åt med grind eller dörr. Tidigare lugn samvaro gör inte alla framtida situationer riskfria.

Inför ett valpköp bör du träffa vuxna hundar från uppfödarens linjer och be om konkreta exempel, inte bara allmänna rasord. Fråga hur hundarna fungerar vid hundmöten, besök, hantering, ensamhet och nya miljöer. Jämför svaren med ditt faktiska liv: vem sköter promenaderna, hur löser ni gäster, var kan hunden få lugn och vad händer om den inte kan gå lös eller umgås med familjens andra hund? Den genomgången säger mer om matchningen än om akita beskrivs enbart som lojal, lugn eller självständig.

Akita

American Kennel Club (AKC) - Akita Breed Overview

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Stor, kraftfull japansk spetsras med bred skalle, ringlad svans och tät dubbel päls som fäller rikligt. Lugn, självständig och reserverad mot främlingar men djupt lojal mot familjen och en naturlig väktare. Intelligent men viljestark, passar bäst för erfarna och konsekventa ägare.

Fuyuko Kensha

Fläderhaga’s Lovely Dogs

## Snabbfakta

- Löwchen är en liten fransk sällskapshund i FCI grupp 9, trots rasens tyska namn.
- Rasstandarden anger 26–32 centimeters mankhöjd, med en centimeters tolerans, och en vikt på cirka 6 kilo.
- Kroppen ska vara kvadratisk, alltså lika lång som hög.
- Den långa, vågiga pälsen saknar underull och behöver skötas regelbundet för att inte tova sig.
- Lejonklippning är obligatorisk på utställning, men en sällskapshund behöver inte ha utställningsfrisyren till vardags.
- Rasen beskrivs som tillgiven, uppmärksam och lyhörd, men det svenska BPH-underlaget är ännu för litet för slutsatser om exempelvis skällighet eller vaktbeteende.
- I svensk avel ligger särskilt patella, ögon och genetisk variation i fokus.

## Utseende och päls

Löwchen är en liten men robust hund med kvadratisk kropp, stolt huvudbärning och livliga rörelser. Den officiella storleken är 26–32 centimeter i mankhöjd, med en centimeters tolerans, och vikten anges till cirka 6 kilo. Den äldre föreställningen att rasen ska vara längre än hög stämmer alltså inte med standarden: kroppslängd och mankhöjd ska vara lika.

Pälsen ska vara silkesaktig, lång, vågig och tät utan underull. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna. Avsaknaden av underull minskar inte skötselbehovet. Hår som inte lossnar på samma sätt som hos många fällande raser kan stanna kvar i pälsen, och friktion bakom öronen, i armhålorna och kring benen kan snabbt skapa tovor.

En fungerande rutin är att dela pälsen i små partier och kontrollera med kam ända ned till huden. Hur ofta det behövs beror på pälslängd, struktur, väder och hundens aktiviteter. Kammen ska gå igenom utan att fastna; vänta inte tills ytan ser tovig ut. Vänj valpen stegvis vid kam, tasshantering, kloklippning, bad och hårtork, så att skötseln blir förutsägbar i stället för en kamp.

Den traditionella lejonklippningen är frisyren som beskrivs i rasstandarden. Bakdelen och delar av benen klipps, medan bland annat framdelen och svansplymen lämnas. Klippningen är obligatorisk när löwchen ställs ut, och de partier som lämnas långa får då inte formklippas. För en sällskapshund är lejonklippningen inget hälsokrav; en mer praktisk vardagslängd kan göra det lättare att hålla huden ren och pälsen fri från tovor.

Löwchen beskrivs som en ras som inte fäller på vanligt sätt, men det betyder inte att den är allergifri. Hundallergener kommer framför allt från hud och saliv, och mängden varierar mellan individer. Den som har allergi bör därför träffa den aktuella hunden flera gånger och diskutera sin situation med vården i stället för att välja ras enbart efter pälstyp.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver löwchen som tillgiven och följsam mot sin ägare, uppmärksam och lyhörd samt lugn och diskret när det behövs. Det är en användbar bild av avelsmålet, men inte ett löfte om hur varje individ beter sig. Arv, tidiga erfarenheter, vardagsmiljö och träning påverkar den vuxna hunden.

Det är särskilt viktigt att inte göra skällighet, vaktinstinkt eller oräddhet till fasta rasegenskaper utan tillräckligt underlag. I den svenska rasspecifika avelsstrategin som fastställdes 2025 hade 37 löwchen genomfört BPH. Rasklubben bedömde själv att antalet var för litet för faktabaserade slutsatser om rasens mentalitet. Fråga därför uppfödaren hur valpens föräldrar reagerar på främmande människor, ljud, hantering, nya miljöer och vila – och be gärna att få träffa minst tiken.

En liten sällskapshund kan vara nära familjen utan att alltid vilja bli buren eller klappad. Lär barn att låta hunden gå undan, att inte störa den när den äter eller sover och att aldrig lyfta den utan en vuxens hjälp. En vuxen ska ha ansvar för allt umgänge med små barn. För andra hundar och katter gäller samma försiktighet: en löwchen kan fungera väl med dem, men rasnamnet ger ingen garanti. Lugna introduktioner, möjlighet att skapa avstånd och separata viloplatser är viktigare än generella kompatibilitetslöften.

## Träning och motion

Löwchen behöver daglig rörelse, nosarbete, lek och träning, men det finns inget verifierat antal minuter som passar alla vuxna hundar av rasen. En frisk vuxen kan få flera promenader med möjlighet att undersöka omgivningen, kombinerat med korta träningsstunder och vila. Anpassa mängden efter ålder, kondition, hälsa, väder och vad hunden gjorde dagen innan. Ett bra upplägg lämnar hunden nöjd och kontaktbar, inte återkommande stel, halt eller helt slut.

Belöningsbaserad träning passar en uppmärksam sällskapshund. Träna först sådant som gör vardagen säker: kontakt, följsamhet i koppel, inkallning, att kunna vänta, bli hanterad och koppla av när inget händer. Om hunden larmar på ljud i trapphuset hjälper det att belöna pausen och leda den till en lugn plats. Att ropa över skällandet ger sällan den tydlighet man vill ha.

För en valp är varierad och självvald rörelse viktigare än den så kallade femminutersregeln. Regeln – ett visst antal promenadminuter per levnadsmånad – säger inte vad just din valp klarar. Låt valpen utforska i eget tempo, lek på ett kontrollerat sätt och öka sträcka, underlag och svårighet gradvis. Avbryt och kontakta veterinär om valpen visar hälta, smärta eller ovilja att röra sig. Försök inte förebygga patellaluxation med en påhittad trapp- eller hoppformel; utgå från valpen och be veterinären om råd vid osäkerhet.

Rasens storlek gör att många aktiviteter kan anpassas till den, exempelvis vardagslydnad, nosework, rallylydnad och agility. Aktiviteten bör väljas efter hundens intresse och fysiska förutsättningar, inte efter antagandet att alla löwchen vill samma sak.

## Hälsa

Inför ett valpköp är patellastatus, ögonhälsa och en tillräckligt bred avelsbas de tre viktigaste dokumenterade områdena att kontrollera. Det betyder inte att varje hund drabbas, men den svenska RAS som gäller 2025–2029 visar varför uppfödare bör arbeta systematiskt med dem.

RAS rekommenderar att en veterinär känner igenom avelsdjurens knäleder för patellaluxation efter ett års ålder. Hundar med högre grad än 1 bör inte användas i avel, och en hund med grad 1 bör enligt rekommendationen bara kombineras med en hund som har grad 0. Be att få se det officiella resultatet för båda föräldrarna och kontrollera undersökningsdatum samt hundens identitet.

För ögonen rekommenderas att avelsdjuren är ögonlysta och att resultatet inte är äldre än två år vid parningen. Avelsdjur bör enligt RAS undersökas till åtta års ålder. Ett fynd betyder inte automatiskt samma avelsbeslut i alla fall; bedömningen beror på diagnos, symtom och veterinärens anvisning. Därför är det mer informativt att läsa de faktiska protokollen än att bara fråga om föräldrarna är ”testade”.

Det finns en viktig skillnad mellan ett officiellt registrerat resultat, en rekommendation i RAS och ett formellt villkor för att valpar ska kunna registreras. Patella- och ögonresultat kan registreras centralt hos SKK för alla raser. I 2026 års registreringsregler har löwchen däremot inget särskilt hälsovillkor. Patella- och ögonundersökningarna ovan är alltså starka svenska avelsrekommendationer, inte något som automatiskt bevisas av att en kull är registrerad.

Löwchen är en numerärt liten ras internationellt. RAS betonar därför en låg grad av släktskap mellan föräldrarna, att samma parning inte upprepas och att enskilda avelsdjur inte överanvänds. Som valpköpare kan du fråga hur uppfödaren har bedömt släktskapet, varför just föräldrarna kombinerats och hur mycket de redan har använts i avel. Det kompletterar hälsoprotokollen och säger något om omsorgen om rasens långsiktiga variation.

Kontakta veterinär vid återkommande hälta, om hunden plötsligt håller upp ett ben eller om du märker ögonirritation, synförändring eller smärta. Håll hunden i lämpligt hull och kontrollera samtidigt hud, öron, tänder, klor och tassar när pälsen sköts. Det finns inte tillräckligt underlag för att kalla andra problem typiska för löwchen enbart för att de förekommer hos små hundar.

## Historia och ursprung

Löwchen räknas officiellt som en fransk ras, även om namnet är tyskt och betyder ungefär ”litet lejon”. FCI:s franska rasnamn är Petit Chien Lion och det engelska är Little Lion Dog. Frankrike står som ursprungs- och hemland i rasstandarden, och hunden hör till sällskapshundarna i FCI grupp 9.

Den officiella rasstandarden pekar på två små hundar av löwchentyp som finns avbildade i sten i katedralen i Amiens från 1200-talet. Den karakteristiska silhuetten förekommer också på gobelänger från 1400-talet och i senare europeisk konst. De dokumenterade avbildningarna visar rasens historiska typ. Berättelser om att hunden skulle ha arbetat som vattenapportör, sängvärmare eller statussymbol har inte samma stöd och ska inte behandlas som säkra fakta.

Den franska rasklubben bildades 1947. FCI erkände rasen definitivt 1961, och den nu gällande FCI-standarden publicerades 2004. Lejonsilhuetten har alltså lång dokumentation, men dagens ras är tydligt definierad som sällskapshund utan arbetsprov.

## Att leva med rasen

Löwchen kan bo i lägenhet eller hus om vardagen rymmer promenader, aktivering, pälsvård, vila och planerad ensamhetsträning. Bostadens kvadratmeter avgör mindre än rutinerna. I ett lyhört flerfamiljshus behöver ägaren också träna lugn vid dörrar, hissar och ljud i trapphuset, eftersom man inte kan förutsätta vare sig att rasen är tyst eller att den är särskilt skällig.

Ensamhet bör läras in i mycket små steg när hunden är rastad och lugn. Börja med korta, odramatiska avstånd och gå tillbaka innan hunden blir orolig. Öka först när den kan koppla av på den nuvarande nivån. Det finns inget stöd för att alla löwchen har separationsproblem, men deras funktion som sällskapshund är ett gott skäl att planera vardagen så att hunden inte lämnas längre än den klarar.

Pälsen står för den största återkommande arbetsinsatsen. Den som vill ha full päls eller ställa ut behöver lägga mer tid på utredning och korrekt lejonklippning. En kortare vardagsfrisyr minskar mängden hår att reda ut men tar inte bort behovet av kamning, bad, klippning och hanteringsträning. Räkna med att antingen lära dig skötseln ordentligt eller använda en hundfrisör, och kontrollera att även huden under pälsen är frisk.

Inför ett valpköp bör du be om mer än allmänna försäkringar om att linjen är frisk och trevlig. Kontrollera originalresultat för patella och ögon, att patellaundersökningen gjordes efter ett års ålder, att ögonresultatet var högst två år gammalt vid parningen och hur eventuella fynd har bedömts. Fråga också om föräldrarnas vardagsbeteende, genomförda mentalbeskrivningar och hur kombinationen bidrar till genetisk variation. De svaren gör det lättare att skilja ett genomtänkt avelsbeslut från en kull som bara uppfyller registreringens miniminivå.

Löwchen passar bäst hos den som vill ha en liten, aktiv sällskapshund och accepterar pälsarbetet. Den passar sämre om målet är en underhållsfri päls, en garanterat allergisäker hund eller ett på förhand bestämt temperament. Välj individ och uppfödare lika noggrant som ras.

Löwchen

American Kennel Club (AKC)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Löwchen är en liten men robust sällskapshund som är känd för sin lejonliknande klippning, långa vågiga päls och stolta, livliga uppsyn. Kärleksfull, uppmärksam och mycket människoorienterad passar den i många olika typer av hem, men kräver regelbunden pälsvård, måttlig daglig motion, vänlig uppfostran och att få vara nära delaktig i familjelivet.

Liten uppfödning av rasen löwchen alla mina vovvar bor inne hos oss får ca 1-2 kullar  om året

Jassimine's

Liten uppfödning av tibetans spaniel
Bor i Gnarp söder om Sundsvall planlägger parning december 2026

Funnåsmoens

Arne Mejlhede

## Snabbfakta

American staffordshire terrier, ofta kallad amstaff, är en amerikansk terrier i FCI:s grupp 3. Det är en kompakt och mycket stark hund som främst hålls som sällskapshund. Rasen passar bäst hos en ägare som tycker om aktiv träning och tar ansvar för en kraftfull hund i vardagen.

- Önskvärd mankhöjd är 46–48 cm för hanar och 43–46 cm för tikar.
- Rasstandarden anger ingen idealvikt i kilo. SKK:s ungefärliga riktmärke är 28–33 kg för hanar och 19–25 kg för tikar, men hull och proportioner är viktigare än en enskild siffra.
- Pälsen är kort, tät, hård och blank och kräver i regel enkel skötsel.
- Rasidealet är en alert, modig och intresserad hund. SKK beskriver också amstaffen som social, aktiv och samarbetsvillig, men skillnaderna mellan individer kan vara stora.
- Den som tänker resa med hunden behöver planera i förväg: amstaff omfattas av rasförbud i både Norge och Danmark.

American staffordshire terrier är en egen, erkänd ras med en egen standard. Det går därför inte att avgöra rasen enbart genom att titta på en bred skalle, kort päls och muskulös kropp. För en valpköpare säger en registrerad stamtavla och uppgifter om föräldradjuren mer än antaganden utifrån utseendet.

## Utseende och päls

Amstaffen ska vara stark för sin storlek, muskulös och kompakt men ändå rörlig och smidig. Kroppen ska ge ett välbalanserat intryck, inte vara så tung eller överdriven att rörelserna påverkas. Den önskvärda mankhöjden är 46–48 cm för hanar och 43–46 cm för tikar. Standarden kräver att höjd och vikt står i proportion till varandra men anger inget viktintervall. SKK:s viktuppgifter är därför ett grovt vardagsriktmärke, inte en idealvikt som varje hund ska nå.

Pälsen ligger tätt mot kroppen och är kort, hård och blank. En genomgång med mjuk borste eller gummiborste räcker ofta för löst hår, och hunden kan badas när den faktiskt behöver det. Vänj valpen lugnt vid att tassar, klor, öron, mun och hela huden undersöks. Det gör både vardaglig skötsel och framtida veterinärbesök enklare.

Standarden tillåter enfärgat, flerfärgat och fläckigt. Helvitt, mer än 80 procent vitt, svart med tanteckning samt leverfärg är däremot färger som inte uppmuntras. Färg säger inget säkert om temperament eller hälsa. Hudrodnad, klåda, återkommande slickande på tassarna eller förändringar i öronen bör bedömas efter symtom, inte efter pälsfärg.

## Temperament och personlighet

En amstaff ska vara alert, nyfiken och modig, men rasbeskrivningar visar ett ideal och genomsnitt – inte hur varje hund blir. SKK:s BPH-material visar relativt hög socialitet och energi på gruppnivå, samtidigt som variationen mellan individer är stor. Uppväxt, erfarenheter och träning spelar roll, men även nära släktingars beteende är relevant när du väljer valp.

Be uppfödaren att förklara föräldrarnas BPH-resultat och, när det finns, mentalindex med konkreta vardagsexempel. Fråga hur de reagerar på främmande människor, plötsliga ljud, nya underlag, hantering och hundmöten. Träffa helst tiken och andra nära släktingar. Ett ord som ”social” säger betydligt mindre än en beskrivning av hur hunden återhämtar sig efter något oväntat.

Rasen är fysiskt kraftfull och kan vara påstridig. Det gör lugna, kontrollerade möten viktigare än att hunden måste hälsa på alla. Varken rasnamnet eller könet kan avgöra om en amstaff fungerar med en viss hund, katt eller ett smådjur. Bedöm i stället individens tidigare erfarenheter, intresse för att jaga eller leka och förmåga att avbryta och koppla av.

Vid introduktion till katt bör katten ha egna säkra platser och kunna lämna situationen. Använd grind eller annan avskiljning, håll de första mötena korta och lugna och förhindra jakt från början. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän deras beteende är väl känt – och acceptera att vissa kombinationer aldrig blir säkra.

Amstaff kan leva i en barnfamilj, men en vuxen ska alltid ansvara för samspelet. Barn behöver lära sig att låta hunden äta och vila ostört, och hunden ska ha en egen fredad plats. På grund av styrkan bör barn inte själva hantera hunden i situationer där ett plötsligt ryck eller hundmöte kan bli svårt att kontrollera.

## Träning och motion

Amstaffen behöver fysisk aktivitet och mental sysselsättning varje dag, men ett fast timtal passar inte alla. En ung hund, en frisk vuxen och en hund med smärta eller ledproblem behöver olika upplägg. Bedöm nivån efter ålder, hälsa, återhämtning och hur hunden fungerar hemma efter aktiviteten. Målet är en vältränad hund som kan växla mellan aktivitet och vila, inte att trötta ut den till varje pris.

Promenader kan kombineras med nosarbete, spår, lydnad och korta problemlösningsuppgifter. SKK lyfter bland annat nosework, spår och lydnad som lämpliga aktiviteter. Öka längd och belastning stegvis och håll hunden i ett sunt hull. Om hunden plötsligt rör sig annorlunda, tvekar inför att hoppa in i bilen eller återhämtar sig sämre bör en veterinär bedöma orsaken. Försök inte lösa det med mer träning.

Vardagsträningen bör börja tidigt och bygga på belöningar, tydliga rutiner och små steg. För en stark amstaff är följande färdigheter särskilt värdefulla:

- att gå i löst koppel och kunna vända bort från ett hundmöte;
- en väl inlärd inkallning och en signal för att lämna något;
- lugna hälsningar utan hopp eller drag;
- att kunna vänta och koppla av lugnt bakom en grind eller annan avskiljning;
- trygg hantering av tassar, klor, öron, mun och kropp.

Träning med smärta, rädsla eller hårda korrigeringar riskerar att skada både tillit och inlärning. Belöna det beteende du vill se, gör övningen lättare när hunden misslyckas och ta hjälp av en kunnig instruktör tidigt om styrkan eller reaktionerna blir svåra att hantera.

## Hälsa

För amstaff är höftleder, armbågar, hud och korsband viktiga områden att fråga om. SKK nämner höftledsdysplasi, armbågsledsdysplasi, korsbandsproblem samt hudbesvär som klåda, utslag, röda tassar och allergi. Det betyder inte att varje hund drabbas. Be om konkreta uppgifter om föräldrar, syskon och tidigare kullar i stället för att nöja dig med att de sägs vara ”friska linjer”.

För svenskregistrerad avel ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parning, och för amstaff krävs dessutom officiell ED-status. En registrerad status betyder bara att resultatet finns – inte automatiskt att leden är utan anmärkning. Kontrollera därför de faktiska graderna. Rasklubbens avelsstrategi rekommenderar också att den planerade kullens preliminära HD- och ED-index ligger över 100; det är en avelsrekommendation och ska inte blandas ihop med registreringsreglerna.

NCL-A är en ärftlig neurologisk sjukdom som påverkar lillhjärnan och kan ge problem med balans och koordination, ofta först vid tre till fem års ålder. Nedärvningen är autosomalt recessiv med ofullständig penetrans. DNA-resultat registreras som normal, bärare eller genetiskt affekterad. En bärare är inte detsamma som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra, och en genetiskt affekterad hund får inte användas i avel. Be att få se registrerade resultat och förstå hur kombinationen är planerad.

När du bedömer en kull bör du därför kontrollera:

- föräldrarnas exakta HD- och ED-resultat samt kullens preliminära index;
- NCL-A-status och hur resultatet påverkar parningen;
- BPH och mentalindex där det finns, kompletterat med vardagsbeteende hos nära släktingar;
- hudproblem, korsbandsskador och andra återkommande besvär hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

## Historia och ursprung

American staffordshire terrier utvecklades i USA ur de bull-and-terrier-hundar som följde med immigranter under 1800-talet. Den amerikanska rasklubben beskriver sådana hundar i landet redan omkring 1870. Historiken rymmer en bakgrund i hundkamper, men den moderna rasens officiella standard och avelsarbete ska bedömas utifrån dagens krav på funktion, hälsa och temperament.

År 1936 tog American Kennel Club in hundarna i sin stambok under namnet Staffordshire Terrier. Namnet ändrades till American Staffordshire Terrier från den 1 januari 1972 för att skilja rasen från den då erkända Staffordshire Bull Terrier. Den första amstaffen registrerades hos SKK 1991.

Datumen förklarar varför namnen har ändrats, men de gör inte alla hundar med liknande utseende till samma ras. För dagens valpköpare är en kontrollerbar stamtavla, dokumenterade hälsodata och kännedom om nära släktingar mer värdefulla än lösa etiketter om ”pitbulltyp”.

## Att leva med rasen

Amstaff kan bo i lägenhet om den får tillräcklig aktivitet, återhämtning och trygga rutiner. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen fungerar. I flerbostadshus behöver du kunna hantera hunden säkert i trapphus, hiss och trånga passager, förebygga störande ljud och ordna rastning utan att varje tur präglas av svåra hundmöten.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en trygg vuxen hund bör efter träning bara vara ensam några timmar åt gången. Jordbruksverkets regel om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte en rekommenderad ensamhetstid. Planera därför för valptid, arbetsdagar och reservhjälp innan hunden flyttar in.

Tänk också igenom fysisk kontroll. Sele eller halsband ska sitta säkert, kopplet ska ge ett stabilt grepp och den som rastar hunden måste kunna hålla den om något oväntat händer. Detta är inte ett argument för hårda metoder; det är en praktisk följd av rasens styrka. God framförhållning, avstånd och inlärda alternativ förebygger fler problem än sena korrigeringar.

Resor kräver särskild kontroll. American staffordshire terrier och korsningar med rasen är förbjudna i Norge, vilket omfattar införsel. Danmark förbjuder också rasen och korsningar vid vistelse. Där finns ett begränsat undantag för direkt genomresa med bil utan onödiga uppehåll, men det är inte samma sak som att få semestra i landet. Tåg omfattas inte av undantaget. Regler kan ändras, så kontrollera alltid aktuell information hos norska Mattilsynet och danska Fødevarestyrelsen innan du bokar en resa eller väljer färdväg.

Rasen passar bäst när ägaren uppskattar strukturerad träning, kan ordna daglig aktivitet och har marginal för en hund som är både social och fysiskt krävande. Om hushållet saknar tid för ensamhetsträning, säkra introduktioner, koppelträning och noggrann uppföljning av hälsa är en mindre kraftfull eller mindre krävande ras ofta ett bättre val.

American staffordshire terrier

American staffordshire terrier: muskulös, medelstor och människoorienterad hund med kort, lättskött päls i många olika färger. Kärleksfull, energisk och mycket lättlärd med konsekvent, positiv träning. Behöver daglig motion, mental stimulans, socialisering och ansvarsfull hantering.

Bandit Queen

Apitas Hundar

## Snabbfakta

Storpudeln är den största av pudelns fyra officiella storlekar och en aktiv sällskapshund med stort behov av både samarbete och pälsvård. Namnet **kungspudel** används ibland i vardagligt tal, men det är inte en egen ras eller storleksvariant. I Sverige heter varianten officiellt **Pudel, stor**.

- **Rastyp:** erkänd pudelvariant i FCI grupp 9, sällskapshundar
- **Mankhöjd:** över 45 till och med 60 cm; rasstandarden medger 2 cm tolerans uppåt
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt
- **Päls:** riklig, krusig ullpäls eller päls som bildar snören
- **Karaktärsideal:** alert, aktiv, följsam och lätt att träna
- **Vardagsbehov:** daglig fysisk aktivitet, mental stimulans, vila och återkommande pälsarbete
- **Svenskt hälsoprogram:** officiell HD-status krävs för föräldradjur före parning

Storpudel kan passa en engagerad förstagångsägare, men rasen är inte lättskött bara för att den är samarbetsvillig. Den blivande ägaren behöver vilja träna vardagsfärdigheter, ge hunden meningsfull aktivitet och sköta pälsen även när vädret är blött och kalendern är full.

## Utseende och päls

Storpudeln ska vara harmonisk och atletisk, med en kropp som är något längre än mankhöjden – inte helt kvadratisk. Den officiella höjden är över 45 till och med 60 cm, med en tolerans på 2 cm uppåt. Toleransen innebär inte att 62 cm är den normala målhöjden. Eftersom rasstandarden inte anger någon vikt bör en vuxen hund bedömas efter proportioner och kroppskondition, inte mot ett påstått officiellt kilotal.

Pälsen förekommer enligt standarden i två strukturer. Ullpudeln har tät, fin, ullig och krusig päls, medan snörpudeln har päls som formas till långa, tydliga snören. Sällskapshundar hålls ofta i en praktisk, kortare frisyr, men en kort frisyr tar inte bort behovet av bad, genomgång av pälsen och klippning.

Pudelns godkända färger är bredare än många äldre rasbeskrivningar anger. Förutom enfärgat svart, vitt, brunt, grått och aprikosrött godkänner den nuvarande standarden flera bestämda flerfärgade mönster, bland annat vitt kombinerat med svart, grått, brunt eller aprikosrött, tanteckning, trefärg och brindle. De flerfärgade alternativen infördes i den internationella standard som började gälla i Sverige 2024. En äldre uppgift om att pudel alltid måste vara enfärgad är därför inaktuell.

Pälsen växer kontinuerligt och kräver en plan. Hur ofta den behöver redas ut, badas och klippas beror på pälslängd, frisyr, aktivitet och hur lätt pälsen tovar sig. Kontrollera ända ned mot huden i stället för att bara borsta ytan. Vänj valpen lugnt vid kam, klippmaskin, fön, tasshantering och att stå stilla; det underlättar framtida skötsel.

Storpudel brukar beskrivas som en ras som fäller lite, men låg fällning är inte samma sak som allergifrihet. Hundallergen finns bland annat i hud och saliv, och reaktionen kan skilja mellan enskilda hundar – även inom samma kull. Den som har allergi bör därför inte köpa storpudel enbart utifrån rasnamnet eller ett löfte om ”hypoallergen” päls.

## Temperament och personlighet

Storpudeln ska enligt rasstandarden vara alert, aktiv, trogen och lätt att lära och träna. I vardagen märks det ofta som en hund som snabbt uppfattar mönster, söker kontakt och gärna deltar i det familjen gör. Samma uppmärksamhet gör också att hunden lär sig oönskade rutiner snabbt om regler, belöningar och förväntningar är otydliga.

Att rasen är lättlärd betyder inte att varje storpudel har samma temperament, och en intelligenslista förklarar inte hur en hund fungerar i vardagen. Resultat från BPH-beskrivna pudlar kan visa gemensamma drag, men de beskriver hundarna som deltagit – inte varje storpudel. Social trygghet, aktivitetsnivå, ljudkänslighet, jaktintresse och förmåga att koppla av kan variera med arv, tidiga erfarenheter och träning.

Träffa därför om möjligt valpens mamma och gärna vuxna släktingar. Titta mindre på om hundarna kan ett trick och mer på hur de återhämtar sig efter en överraskning, hälsar utan att fastna i stress och kan varva ned när inget händer. Fråga uppfödaren vilka egenskaper som faktiskt återkommer i familjen och hur den planerade kombinationen är tänkt att fungera i ett vanligt hem.

En storpudel kan vara ett bra val för en förstagångsägare som uppskattar träning och accepterar pälsarbetet. Den passar sämre för den som främst söker en självgående hund eller vill ha en stor hund med minimalt behov av vardaglig kontakt och aktivering.

## Träning och motion

Storpudeln behöver fysisk rörelse och mental aktivitet varje dag, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, vana, väder, underlag och återhämtning avgör hur ett bra upplägg ser ut. En balanserad vardag innehåller både promenader och tillfällen att nosa, undersöka, samarbeta och vila ostört.

Rasen brukar uppskatta träning där den får förstå en uppgift: följsamhet, inkallning, apportering, nosarbete, kroppskontroll eller andra hundsporter. Korta, tydliga pass kan blandas med färdigheter i verkliga miljöer. Målet är inte att hålla hunden upptagen hela tiden, utan att bygga en hund som kan växla mellan aktivitet och lugn.

För en valp är kvalitet och gradvis tillvänjning viktigare än en mekanisk minutregel. Låt valpen röra sig i egen takt på varierade men säkra underlag, ge pauser och öka belastningen stegvis. Anpassa nästa pass efter hur valpen rör sig, håller fokus och kommer till ro efteråt.

Pudelns historia som vattenapporterande hund förklarar varför vatten och apportering ofta nämns i rasbeskrivningar. Det garanterar däremot inte att varje storpudel vill simma. Introducera vatten utan tvång, välj säkra platser och lär hunden att gå i och ur på signal.

## Hälsa

Det viktigaste verifierbara hälsokravet för svensk storpudelavel är HD-status: båda föräldradjuren ska ha ett officiellt höftledsresultat före parning för att avkomman ska kunna registreras enligt SKK:s regler. Ett besked om att föräldrarna är ”hälsotestade” räcker alltså inte – be att få se vilka undersökningar som är gjorda och kontrollera resultaten.

HD graderas från A till E. A och B räknas som normala höfter, och storpudelns svenska program tillåter även grad C i avel. Svenska Pudelklubbens strategi är att hundar med D eller E inte ska användas. Resultatet för en enskild hund är ändå bara en del av bilden, eftersom både arv och miljö påverkar höftledsutvecklingen.

Storpudel har också HD-index. Indexet väger samman hundens eget resultat med information från släktingar; värdet 100 motsvarar rasens genomsnittliga skattade avelsvärde vid den aktuella beräkningen. Svenska Pudelklubben rekommenderar att en planerad kombinations beräknade kullindex är minst 97. Det är en avelsrekommendation och ska läsas tillsammans med föräldrarnas grader, släktresultat, hälsa i övrigt och genetisk variation – inte som ett fristående kvalitetsbetyg på valpen.

Det är lätt att blanda ihop hälsoreglerna för pudelns fyra storlekar. Det formella svenska DNA-kravet för prcd-PRA gäller toy-, dvärg- och mellanpudel, inte storpudel. Svenska Pudelklubben uppmuntrar däremot DNA-test för ögonsjukdomen rcd4 hos alla storlekar och rekommenderar ögonlysning. Ett DNA-resultat gäller bara den specifika genvariant som testet avser och ersätter varken en ögonundersökning eller en bred bedömning av hundens hälsa.

Inför köp är följande frågor mer användbara än en lång generell sjukdomslista:

- Vilka officiella HD-resultat har båda föräldrarna, och vad är kombinationens beräknade HD-index?
- Finns HD-resultat från vuxna syskon och andra nära släktingar?
- Är föräldrarna ögonlysta, och vilka DNA-test är gjorda? Be om testets exakta namn och resultat.
- Vilka återkommande diagnoser, rörelseproblem eller andra hälsobesvär känner uppfödaren till i familjen?
- Hur gamla är de äldre släktingarna, och hur har deras funktion och hälsa utvecklats?

## Historia och ursprung

Pudelns dokumenterade bakgrund finns i Europa, och Frankrike anges som rasens hemland i den internationella standarden. Standarden beskriver ett ursprung nära rasen barbet och en tidig användning vid jakt på sjöfågel. Även rasnamnets historia knyts till vatten och änder.

Den stora pudelvarianten låg närmast det ursprungliga arbetet i vatten innan pudeln utvecklades vidare som sällskaps- och utställningshund i flera storlekar. Svenska Pudelklubbens rashistorik förklarar den klassiska lejonklippningen som en funktionell klippning: päls lämnades på utsatta delar medan andra partier rakades för att underlätta rörelse i vatten. Dagens frisyrer har främst praktiska och utställningsmässiga syften, men kopplingen gör den särpräglade silhuetten lättare att förstå.

Pudelliknande hundar finns avbildade i europeisk konst sedan 1400-talet. Rasens moderna standardisering är betydligt senare, och dagens storpudel bedöms som sällskapshund – inte som om varje individ vore en färdig vattenapportör.

## Att leva med rasen

Att leva med storpudel fungerar bäst när familjen planerar för tre saker samtidigt: nära samarbete, daglig aktivitet och pälsvård som aldrig riktigt tar paus. En hund som får använda både kropp och huvud men också tränas i att vila blir oftast enklare att ha med i vardagen än en hund som enbart får mer och mer intensiv motion.

Storpudel kan bo i lägenhet om ägaren ordnar bra rastning, aktivitet och lugn inomhus. En trädgård kan vara praktisk men ersätter inte promenader, miljöträning eller tid tillsammans. Skall och oro ska inte avfärdas som en given rasegenskap; undersök i stället situation, förstärkning, stress, understimulans och hundens möjlighet att komma till ro.

Ensamhet behöver tränas gradvis, från korta stunder där hunden fortfarande är trygg. Hur snabbt träningen kan ökas är individuellt. Planera redan före köp för valptid, arbetsdagar och hjälp vid behov, i stället för att utgå från att en lättlärd hund automatiskt klarar en viss tid ensam.

Rasen kan fungera väl med barn, andra hundar och katter, men rasnamnet är ingen garanti. Barn och hund ska ha vuxen tillsyn, och hunden behöver en fredad viloplats. Möten med katt eller annan hund bör ske lugnt och kontrollerat, med möjlighet till avstånd. Valpens tidigare erfarenheter, de vuxna djurens beteende och ägarens introduktion betyder mer än ett generellt ja eller nej i en rastabell.

Be slutligen uppfödaren visa en vanlig pälsvårdsstund och förklara vilken frisyr hundarna hålls i hemma. Kombinera den praktiska demonstrationen med verifierbara HD-resultat, tydlig information om ögon och DNA-test samt en ärlig beskrivning av vuxna släktingars temperament. Då blir valet av storpudel grundat i den hund du faktiskt kan få – inte i löften som ingen ras kan garantera.

Pudel, stor

The Poodle Club of the United Kingdom

Swedish Kennel Club

The Kennel Club (United Kingdom)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Pudel, stor är en atletisk, lågfällande apporterande vattenhund med en tät, lockig päls som kräver regelbunden pälsvård. Den är mycket intelligent och känslig, trivs utmärkt med träning, hundsporter och familjeliv, och mår som bäst med nära sällskap, daglig motion och mental stimulans.

Toy-Max

## Snabbfakta

Hälleforshund är en svensk älghund för jakt som ställande löshund. Den tillhör grupp 5, erkänns av Nordiska Kennelunionen men inte av FCI och registreras i SKK:s annexregister. SKK är tydlig med att rasen inte lämpar sig enbart som sällskapshund.

- Hanar ska vara 55–63 centimeter i mankhöjd och tikar 52–60 centimeter. Rasstandarden anger ingen vikt.
- Hunden ska söka självständigt, finna och ställa älg, ställa om ett djur som går loss och återvända efter arbetet. Jaktprovet visar mer om detta än en allmän beskrivning av “hög energi”.
- Rasidealet är en stark, modig och energisk jaktspets med stor jaktlust och viltskärpa. Hälleforshunden är också känd för att ofta knyta sig särskilt till en förare.
- Båda föräldrarna måste ha känd officiell HD-status för att en kull ska kunna registreras i Sverige. Rasklubbens krav för rekommenderade och anvisade parningar är strängare än SKK:s registreringskrav.
- Rasen har öppen stambok. Rastypiska hundar kan efter bedömning och godkännande föras in för att bredda den genetiska variationen under kontroll.

Välj hälleforshund om älgjakt, jaktlig träning och långsiktigt ansvar för en självständig löshund faktiskt ingår i planen.

## Utseende och päls

Hälleforshunden ska vara medelstor till stor, rektangulär och kraftfull utan att se tung ut. Kroppen är något längre än mankhöjden, ryggen rak och muskulös och bröstkorgen rymlig och djup. Rörelserna ska vara regelbundna, kraftbesparande och ha god räckvidd. Det är en byggnad för arbete i skog, inte för överdriven massa.

Standarden anger 55–63 centimeter för hanar och 52–60 centimeter för tikar men ingen vikt. Viktuppgifter i rasguider är därför inte standardmått. Bedöm i stället hull, muskulatur, rörelser och arbetsförmåga.

Pälsen består av längre, grova täckhår och kort, mjuk, tät underull. Den är kortare på huvud och benens framsidor, längre bakom benen och mer utvecklad som en krage över hals och skuldror. Färgen ska vara gulröd i ljusare eller mörkare nyanser. Ett mörkt nosparti är önskvärt, medan bröst, buk, ben, selteckning, lårens baksidor och svansens undersida är ljusare. Öronens baksidor är mörkare.

Svansen ska vara högt ansatt, medellång och rikligt hårbeklädd utan fana. Den bärs i en båge eller ringlad över ryggen eller nära rygglinjen. Öronen ska vara styvt upprättstående och rörliga, och tassarna kraftiga och väl slutna.

Borsta ur lös underull när hunden fäller och bada när den är smutsig, inte efter ett fast schema. Efter jakt kontrollerar du hud, tassar, klor, öron och päls efter sår, fästingar, skräp och ömhet. Torka en våt hund och följ hur den rör sig efter vila.

## Temperament och personlighet

Hälleforshunden ska ge intryck av styrka, mod och energi. Självständigheten behövs när hunden arbetar utom synhåll, men jaktidealet omfattar också samarbete och återgång. En hund som bara försvinner långt är inte automatiskt bättre.

Standarden och rasens avelsstrategi, RAS, beskriver en tendens att vara en så kallad enmanshund. Under jakt kan hunden vara reserverad mot andra jägare och främmande människor, vilket kan göra den svårare för någon annan än föraren att kalla in och hantera. Träna kring detta; använd det inte som ursäkt för rädsla eller aggression. Aggressivitet och extrem skygghet är diskvalificerande enligt standarden.

Det finns inte underlag för en detaljerad svensk BPH-profil. RAS vill få fler hundar beskrivna och undersöka möjliga samband mellan vardagsbeteende och jaktförmåga. Träffa därför föräldrar och vuxna släktingar. Se hur de återhämtar sig efter överraskningar, hanterar ljud och främmande personer, låter sig hanteras av andra och växlar från aktivitet till vila.

Med barn krävs en närvarande vuxen och en ostörd viloplats för hunden. Jaktlust säger inte hur hunden fungerar med familjens katt eller andra hundar. Introducera djuren kontrollerat och se till att de kan hållas åtskilda, särskilt katter, kaniner och andra smådjur. Individens erfarenhet och beteende väger tyngre än generella raslöften.

## Träning och motion

Hälleforshunden behöver förberedas för älgjakt och få arbeta som ställande löshund. Promenader, löpning, spår och nosarbete bygger kondition och samarbete men ersätter inte rasens jaktliga syfte. Det finns ingen minutformel som gör den lämplig som ren sällskapshund.

Arbetet börjar med ett systematiskt sök. När hunden finner älg ska den försöka få djuret att stå och markera det med ståndskall så att föraren kan ta sig fram. Om älgen går loss ska hunden kunna följa och försöka ställa om den. Efter avslutat arbete är återgången till föraren en viktig del av jaktsamarbetet. Jaktprov används för att bedöma bland annat sök, förmåga att finna, ställa och ställa om samt mentalitet.

Träna inkallning, stoppsignal, hantering och kontakt tidigt, men räkna inte med att lydnad upphäver jaktlusten. Bygg svårigheten gradvis från lugn miljö till större avstånd och starkare störningar. Långlina och inhägnad mark ger säker träning. Nära trafik, tamdjur eller vilt kan koppel vara det enda ansvarsfulla valet.

Naturvårdsverket anger för närvarande att en hund som är lämpad för älgjakt får användas från 21 augusti till 31 januari. Kontrollera ändå aktuella jakttider, lokala beslut, markförhållanden och andra begränsningar före varje släpp.

Bygg upp kondition, styrka och tassarnas tålighet före säsongen i stället för att öka belastningen hastigt när jakten börjar. Anpassa löpning, cykling, drag och terrängarbete efter ålder, hälsa, temperatur, underlag och träningsvana. Efter ett hårt pass behövs vatten, mat, vila och en noggrann kontroll av tassar, hud, klor och rörelsemönster. Stelhet, hälta, tydlig smärta eller påverkat allmäntillstånd ska inte tränas bort.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, är den tydligast dokumenterade rasfrågan. Enligt SKK:s registreringsregler för 2026 måste båda föräldrarna ha känd officiell HD-status före parning. HD grad E får inte användas i avel. En hund med grad D får enligt den allmänna regeln bara paras med en hund som har grad A eller B, och en hund med kliniska symtom ska inte användas oavsett röntgenresultat.

Hälleforshund har däremot inget bindande SKK-krav på ED-röntgen eller ögonlysning för registrering. Rasklubbens avelsråd använder strängare villkor. För rekommenderad och anvisad parning anger RAS bland annat HD A eller B, ED utan anmärkning och godkänd ögonlysning som är högst ett år gammal. Klubben begränsar också varje avelsdjur till tre parningar och eftersträvar en inavelsökning under 3 procent över fem generationer. Rekommenderad parning kräver jaktprovsmerit hos båda föräldrarna, anvisad hos en. Detta är klubbens urval, inte SKK:s miniminivå.

Den senaste publicerade RAS ger mer än påståendet att rasen bara är “frisk”. Under 2018–2022 HD-röntgades 142 hundar; 20 procent hade grad C eller sämre. Under samma period registrerades 288 hundar. Resultatet gäller de undersökta hundarna och visar både ett problem att följa och att många hundar saknade officiellt resultat.

Ögonmaterialet omfattade 270 undersökningar under 2015–2022. Ärftlig katarakt noterades vid 5,6 procent, en lägre andel än i föregående RAS. Klubbens krav på ögonlysning före parning och diagnosspecifika råd ska därför tas på allvar, även om ögonintyg inte är ett bindande registreringskrav hos SKK för rasen.

ED-resultaten i RAS var utan anmärkning hos samtliga undersökta hundar under 2014–2021, men antalen per år var begränsade. Det bevisar inte att ED aldrig förekommer. RAS noterade inga kända epilepsifall efter föregående strategiperiod, men även det är övervakningsdata och inte en garanti för varje släktlinje.

Officiell HD- och ED-röntgen kan göras från 12 månaders ålder för hälleforshund. Kontrollera originalresultat och datum, inte bara om föräldrarna sägs vara “friska”. Titta också på syskon, äldre släktingar, tidigare avkommor, ögonintyg och jaktprovsresultat. Fråga hur uppfödaren har vägt hälsa mot genetisk variation.

## Historia och ursprung

Hälleforshundens dokumenterade grund är en kull älghundar som föddes nära Hällefors bruk i slutet av 1930-talet. Modertiken var en gråbeige ostjaktik från ett spann som hade förts in från Sibirien, och fadern var en välrenommerad älghund av korsad stam. Rasen utvecklades för praktisk älgjakt; jaktduglighet, fysik och hållbarhet vägde tyngre än en sluten, enhetlig härstamning.

SKK började registrera hälleforshund år 2000, då standarden antogs och hundarna fick delta på jaktprov. Rasen är nordiskt erkänd men inte FCI-erkänd och registreras fortfarande i annexregistret.

Den öppna stamboken är en del av rasens nutid, inte bara dess historia. En hund utan fullständig registrerad härstamning blir inte automatiskt hälleforshund; den måste bedömas som rastypisk och godkännas. Kontrollerad inmönstring kan bredda avelsbasen, men kräver samtidigt noggrann granskning av mentalitet, jaktförmåga, ledstatus, ögon och släktskap.

## Att leva med rasen

Hälleforshund passar bäst hos en jägare som vill arbeta med en ställande älghund. Den kan bo i en mindre bostad om hela vardagen fungerar, men hemmet ersätter inte jakt, lämplig mark, säker träning och återhämtning. Skallet är ett arbetsredskap vid älgstånd; i tätbebyggt boende måste du bedöma hundens ljudreaktioner och grannarnas förutsättningar.

Ensamhet ska tränas stegvis. Börja med korta stunder när hunden är rastad och lugn och öka först när den kan vila. Kamera kan avslöja vandring, skall, yl, förstörande eller att hunden inte tar emot mat. Det finns ingen särskild rasgräns i timmar som gör lång frånvaro lämplig.

Inför valpköpet bör uppfödaren kunna svara tydligt på följande:

- Hur jagar föräldrarna i praktiken, och vad visar jaktproven om sök, upptag, stånd, omställning och återgång?
- Vilken officiell HD- och ED-status har föräldrarna och deras nära släktingar, och när gjordes undersökningarna?
- När ögonlystes föräldrarna, vilka diagnoser finns i släkten och uppfyller parningen rasklubbens villkor?
- Är parningen rekommenderad, anvisad eller utanför avelsrådets upplägg, och vad betyder det konkret för meriter och hälsa?
- Hur har uppfödaren bedömt inavelsökning och genetisk bredd i en ras med öppen stambok?
- Hur reagerar föräldrarna på främmande människor, hundar, ljud och hantering, och kan någon annan än huvudföraren ta hand om dem?
- Hur introduceras valparna till människor, underlag, skog, bilåkning, vila och vardag utan att utsättas för för tidig eller hård belastning?

Den bästa kontrollfrågan är enkel: vill du leva med hela den ställande älghunden även de dagar du inte jagar? Om svaret är ja och du har jaktmark, tid, kunskap och en plan för hundens säkerhet kan hälleforshundens mod, uthållighet och förarsamarbete få rätt uppgift.

Hälleforshund

Hälleforshund är en svensk spets som används till älgjakt: medelstor till stor, atletiskt byggd, gul med mörkare nosparti och en vädertålig dubbelpäls. Den är energisk, självständig, lojal och reserverad mot främlingar, och behöver mycket daglig motion, mental aktivering och erfarna, friluftsintresserade ägare.

Fjällrikets Kennel

## Snabbfakta

Pomeranian är den minsta storleksvarianten av tysk spets: en mycket liten men livlig sällskapshund med tät dubbelpäls, stor vaksamhet och nära till skall. Den passar bäst hos den som vill träna och aktivera en riktig hund i litet format, inte hos den som söker en hund som mest ska bäras.

- **Ras och ursprung:** tysk spets, pomeranian/zwergspitz, med ursprung i Tyskland och senare utveckling i England
- **Storlek:** vanligen 18–23 cm i mankhöjd och omkring 2–3 kg; rasstandarden anger 21 cm med tillåten variation och att vikten ska motsvara hundens storlek
- **Förväntad livslängd:** ungefär 12–16 år är en vägledning, inte ett löfte för den enskilda hunden
- **Temperament:** ofta vaken, glad, tillgiven och lättlärd, men individ, uppväxt och vardag påverkar mycket
- **Aktivering:** dagliga promenader, nosarbete och korta träningsstunder, med tid för lugn och återhämtning
- **Pälsvård:** grundlig genomgång ungefär varannan vecka och oftare under fällning
- **Att tänka på:** skall, tandvård, patellastatus och säker hantering kring små barn och betydligt större hundar

“Teacup Pomeranian” och “mini Pomeranian” är inte egna erkända storleksvarianter. Det är marknadsord som inte ger någon säkrare prognos för vuxen storlek, hälsa eller temperament. Den officiella varianten heter Pomeranian eller Zwergspitz. Bedöm därför föräldrar, vuxna släktingar, hälsodata och uppfödarens avelsmål i stället för att lita på ett säljnamn.

## Utseende och päls

Pomeranian är kompakt och kvadratiskt byggd, med litet spetsformat huvud, små upprätta öron och en yvig svans som bärs högt över ryggen. Den stora pälsen ger en rundare silhuett än kroppen egentligen har.

Rasen har dubbelpäls. Täckhåren ska vara långa, raka och utstående, medan underullen är kort, tät och mjuk. Pälsen bildar en tydlig krage runt halsen, byxor på bakbenen och en buskig svans. Standarden beskriver en naturlig päls som inte ska se formklippt ut. Godkända färger omfattar bland annat vit, svart, brun, orange och gråschatterad samt flera andra definierade färger och kombinationer.

En ordentlig genomgång ungefär varannan vecka är en bra utgångspunkt enligt SKK, men under fällning behöver många hundar borstas oftare. Arbeta igenom pälsen ända ner mot huden i stället för att bara jämna till ytan. Öka skötseln så snart små tovor börjar bildas. Frekvensen ska följa hundens päls, årstid och vardag; ett fast schema passar inte varje individ.

Pälsens kvalitet är viktigare än maximal volym. En korrekt dubbelpäls innehåller både täckhår och underull. Mycket underull i kombination med brist på täckhår är ett uppmärksammat problem inom rasen och kan göra pälsen svårskött. När du träffar en uppfödare är det därför relevant att se vuxna hundar, inte bara valpens mjuka valppäls.

## Temperament och personlighet

Pomeranian är ofta uppmärksam, livlig och starkt fäst vid sina människor. Rasstandarden beskriver en glad, tillgiven och lättlärd hund utan utpräglad jaktlust, men det är ett avelsideal och ingen garanti för hur varje individ fungerar med främmande människor, barn eller andra djur.

Spetsens vaksamhet gör att den snabbt kan reagera på ljud, rörelse utanför fönstret eller någon som kommer till dörren. Skallet har en bakgrund i rasens larmande funktion. Målet behöver därför inte vara en hund som aldrig säger ifrån, utan en hund som kan avbryta, söka stöd hos sin förare och komma till ro igen. Begränsa möjligheten att öva långa skallserier, belöna pauser och träna en lugn rutin i situationer som brukar utlösa skall.

Socialisering är värdefull men lovar inte ett visst temperament. Låt valpen möta människor, miljöer och stabila hundar i en takt där den fortfarande kan tänka, ta kontakt och återhämta sig. Mer exponering är inte alltid bättre om hunden blir pressad.

BPH kan visa hur en beskriven hund reagerade i standardiserade moment, men resultatet är inte ett godkänt- eller underkäntprov och förutsäger inte allt. Underlaget för Pomeranian är dessutom begränsat. Väg ihop BPH om det finns, föräldrarnas vardagsbeteende och vad uppfödaren kan berätta om vuxna släktingar.

## Träning och motion

Pomeranian behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla hundar. En bra vardag blandar promenader i hundens tempo med nosarbete, samarbete, lek och ostörd vila. Bedöm upplägget efter hundens hull, rörelser, koncentration och förmåga att varva ner, inte bara efter hur långt den har gått.

Rasen kan uppskatta nosework, rallylydnad och agility när uppgifterna och miljön anpassas till hundens storlek och erfarenhet. Även följsamhet, inkallning, trick och sök efter mat eller föremål ger meningsfull aktivering. Låt hundens engagemang styra passens längd i stället för ett fast fem- eller tiominutersschema.

Belöningsbaserad träning hjälper hunden att förstå vad som lönar sig utan att göra den mer osäker. Prioritera tidigt:

- lugn hantering av tassar, mun och päls
- kontakt och inkallning även när något rör sig eller låter
- att kunna gå undan och vila
- en inlärd paus efter att hunden har uppmärksammat ett ljud
- trygghet på olika underlag och i vardagens transporter

Den lilla kroppen kräver säkerhet, inte passivitet. Lyft hunden när situationen faktiskt innebär risk, men ge den också möjlighet att gå, nosa och lösa enkla uppgifter själv. Förebygg fall från möbler eller famnar och avbryt hård lek med betydligt större hundar innan storleksskillnaden blir ett problem.

## Hälsa

Inför ett svenskt valpköp är föräldrarnas registrerade patellastatus, uppgifter om tänder och bett samt information om pälsproblem i vuxna släktingar särskilt användbara. Identifierade hundar, registrerade resultat och öppna svar säger mer än en lång lista över möjliga sjukdomar.

Patellaluxation förekommer hos Pomeranian och andra små hundraser. I Sverige är patellaundersökning inte ett obligatoriskt hälsoprogram för rasen, men Pomeranianklubben rekommenderar att avelsdjur undersöks. Klubbens rekommendation är att hundar med grad 2 eller 3 inte används i avel och att grad 1 endast kombineras med grad 0. Det är en avelsrekommendation, inte en garanti för valpens framtida hälsa.

Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata. Kontrollera hundens identitet, undersökningsdatum och status för båda föräldrarna. Formuleringen “föräldrarna är testade” räcker inte om identitet och resultat inte går att följa.

Håravfall beskrivs ibland som “black skin disease”, BSD eller alopeci X. Rasens aktuella avelsstrategi betonar att BSD varken är en sjukdom i sig eller ett vetenskapligt diagnosnamn, utan ett vardagligt samlingsnamn för flera tillstånd som kan ge pälsförlust. Oförklarligt håravfall behöver därför bedömas veterinärt. Fråga hur pälsen har utvecklats hos föräldrar och äldre släktingar, men kräv inte säkra ärftlighetslöften när orsaksbilden är oklar.

Tänder, käkar och bett är också viktiga inom rasen. Vänj valpen vid att munnen undersöks och börja med tandborstning tidigt; helst bör tänderna borstas dagligen. Sök hjälp om hunden får ont, har svårt att äta eller om bettet verkar skada mjukdelar i munnen.

## Historia och ursprung

Pomeranian har sitt ursprung i Tyskland och hör till familjen tysk spets. Namnet Zwergspitz betyder dvärgspets, medan Pomeranian är det internationellt välkända namnet på samma officiella storleksvariant.

Rasens moderna typ utvecklades vidare i England. Där bildades Pomeranian Club 1891 och en tidig rasstandard togs fram. Den dokumenterade historien är därför bäst sammanfattad som tysk spetsbakgrund med viktig engelsk vidareutveckling, inte som en säker obruten berättelse om en särskild förhistorisk hundtyp.

Den tidigare larmande funktionen hjälper till att förklara dagens vaksamhet och skallbenägenhet. I dag hålls Pomeranian främst som sällskapshund, men den har kvar spetsens uppmärksamhet och uppskattar ofta uppgifter där den får samarbeta och använda nosen.

## Att leva med rasen

Pomeranian kan fungera med barn, andra djur och i lägenhet, men bara när de vuxna anpassar miljön till en mycket liten, alert hund. Varken rasnamnet eller tidig socialisering gör samspelet automatiskt säkert.

Små barn och hund ska alltid ha en vuxen nära. Barnet bör sitta ner vid kel, låta hunden gå undan och aldrig bära den utan hjälp. Hunden behöver en fredad viloplats. Pomeranian är inte en leksak, och ett fall ur famnen eller från en hög möbel kan få stora följder även om rasen i grunden är livlig och tålig.

Med andra hundar är kontrollerade möten viktigare än många möten. Välj lugna individer, träna lugn kontakt på avstånd och avbryt ojämn fysisk lek. Introduktion till katt bör ske stegvis, gärna först genom doft och barriär. Katten ska ha en egen flyktväg, och jakt får inte bli ett inövat beteende. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

Lägenhetsboende fungerar när hunden får aktivitet utomhus och kan koppla av inomhus. Den avgörande frågan är ofta ljud, inte bostadens storlek. I ett lyhört hus behöver ägaren förebygga vakt vid fönster och dörr, träna lugna rutiner och ta grannars situation på allvar.

Pomeranian beskrivs ofta som starkt knuten till sin människa och bör tränas gradvis på att vara ensam. En valp kan inte lämnas ensam från början. Starta med mycket korta stunder i en trygg miljö och öka bara när hunden förblir lugn. Om den börjar skälla ihållande, vandra, klösa eller inte kan komma till ro har träningen blivit för svår och behöver förenklas.

Inför valpköp, kontrollera mer än färg och utlovad vuxenvikt:

- träffa tiken och gärna andra vuxna släktingar
- fråga hur de fungerar med ljud, främmande människor, hantering och vila
- verifiera båda föräldrarnas patellaresultat och identitet
- fråga om tänder, bett och bestående pälsförlust i släkten
- be uppfödaren förklara kombinationens mål och hur tidigare avkommor har utvecklats
- avstå från säljargument som gör “teacup” eller “mini” till en hälsogaranti

En bra match är en Pomeranian vars förväntade temperament och skötselbehov passar din vardag, och en uppfödare som visar dokumentation, känner sina vuxna hundar och kan tala lika öppet om variation och risker som om rasens charm.

Pomeranian

Deutscher Spitz Club (Germany)

Liten, rävliknande spets med fluffig dubbelpäls i många färger. Med en vikt på 2–3,5 kg är Pomeranians livliga, alerta och väldigt människoorienterade sällskapshundar som också är bra vakthundar. De behöver regelbunden pälsvård, mjuk och positiv träning, dagliga promenader, hjärngympa, tandvård och skydd för sina små leder.

PomchiPaws

Lillybogårdens labradoodel

Kennel Skystar

GuldSaven

## Snabbfakta

Welsh corgi cardigan är en brittisk boskapsvallare och sällskapshund i liten höjd men med betydligt mer kropp, kraft och arbetslust än de korta benen först antyder. Den passar bäst hos någon som vill träna, promenera och lösa uppgifter tillsammans med sin hund varje dag.

- **Storlek:** Rasstandarden anger 30 cm i mankhöjd som ideal. Den anger inget fast viktspann; vikten ska stå i proportion till hundens storlek och helhet.
- **Kropp:** Lång och stark med korta ben, god markfrigång och en lång, rävlik svans.
- **Temperament:** Rasidealet är alert, aktivt, intelligent och stabilt, utan skygghet eller aggressivitet.
- **Aktivering:** Daglig fysisk rörelse och mental sysselsättning behövs. Ett visst antal motionsminuter passar inte alla individer.
- **Päls:** Kort till medellång, vädertålig dubbelpäls med underull. Räkna med fällning och regelbunden borstning.
- **Viktigt vid valpköp:** Be att få se föräldradjurens faktiska HD-resultat och fråga om ögonlysning, rcd3-PRA och eventuell merlefärg.

Cardigan och welsh corgi pembroke är två separata raser. Välj därför inte enbart efter ordet ”corgi” eller en bild på en kortbent hund. Jämför rasernas vardagsbehov, träffa vuxna hundar och bedöm den aktuella uppfödarens hundar.

## Utseende och päls

En welsh corgi cardigan ska vara robust, rörlig och uthållig: låg över marken, men inte så låg att kroppen saknar markfrigång. Kroppen är ganska lång och stark, benstommen kraftig och öronen stora, upprättstående och lätt rundade i spetsarna. Den måttligt långa svansen når till eller nästan till marken och får lyftas när hunden rör sig, men ska inte ringlas över ryggen. Den långa, rävliknande svansen är ett tydligt drag i cardiganstandarden.

De godkända färgerna är blue merle, brindle, röd, sobel, trefärgad med brindle tanteckning och trefärgad med röd tanteckning. Typiska vita tecken får finnas, men vitt ska inte dominera på kropp eller huvud och ska inte omringa ögonen. Blå eller blåspräckliga ögon är enligt standarden endast tillåtna hos blue merle.

Pälsen består av hårda, helst raka täckhår och en skyddande underull. Borsta igenom hela pälsen regelbundet och oftare när mycket underull lossnar. Kontrollera särskilt att lös underull inte packas ihop bakom öron, vid byxorna och kring svansen. Hur kraftigt och när en hund fäller varierar; planera för mer löst hår under vissa perioder i stället för att utgå från en bestämd kalender. Vänj valpen lugnt vid borstning, kloklippning och annan hantering från början.

## Temperament och personlighet

Welsh corgi cardigan är i rasidealet uppmärksam, aktiv, intelligent och mentalt stabil. Det är en bra utgångspunkt, men inte en garanti för hur varje hund blir. Svenska BPH-resultat visar variation inom rasen, och uppväxt, erfarenheter och individ påverkar bland annat socialitet, rädsla, lekintresse och förmåga att koppla av.

Bakgrunden som gårds- och boskapshund kan märkas som uppmärksamhet på rörelse, vilja att hålla reda på omgivningen och benägenhet att skälla. Vissa unga hundar försöker också styra springande människor eller djur och kan nafsa mot ben. Det här är beteenden som kan förekomma och som går att förebygga eller påverka med träning, inte något alla cardigan gör. Avbryt lugnt, belöna ett alternativt beteende och ge hunden planerade aktiviteter där den får använda nos, kropp och huvud.

Fråga uppfödaren hur föräldradjuren fungerar med besökare, i nya miljöer och efter aktivitet. Träffa dem om det är möjligt. En hund som snabbt går upp i varv men har svårt att vila kan bli krävande även om den är lättlärd. För många hem är förmågan att växla mellan aktivitet och lugn minst lika viktig som träningslusten.

## Träning och motion

En cardigan behöver röra sig och tänka varje dag, men det finns ingen trovärdig minutregel som passar alla. Ålder, hälsa, kondition och personlighet avgör mängden. En bra vardag blandar promenader i olika miljöer med nosarbete, korta träningspass, lek och tid för återhämtning.

Rasen brukar uppskatta uppgifter där den får samarbeta och fatta små beslut. Personspår, sökövningar, vardagslydnad, rallylydnad och kontrollerad kroppsträning är exempel; hunden behöver inte valla för att få ett meningsfullt liv. Öka svårighet och fysisk belastning stegvis, särskilt hos en växande hund, och ta hjälp av veterinär eller fysioterapeut om hunden har ont, haltar eller rör sig avvikande. Kroppsformen är inte i sig skäl för generella förbud mot alla trappor eller hopp, men miljön och aktiviteten ska passa den enskilda hunden.

Träna positivt, belöningsbaserat och i tydliga steg. Prioritera kontakt, inkallning, följsamhet och ett lugnt beteende kring cyklar, springande barn och andra rörelser som kan väcka intresse. Om hunden skäller vid dörren eller fönstret, hjälp den bort från situationen innan skällandet hinner bli en vana och belöna det beteende du vill se. Hårda korrigeringar eller idéer om att ”dominera” hunden behövs inte och riskerar att försämra tryggheten.

## Hälsa

Den aktuella svenska avelsstrategin beskriver welsh corgi cardigan som generellt frisk. Ingen enskild ögonsjukdom stack ut i de ögonundersökningar som hade sammanställts. Det betyder inte att varje hund är frisk eller att hälsokontroller saknar betydelse. För en valpköpare är dokumenterade resultat mer värdefulla än allmänna försäkringar om att en linje är ”problemfri”.

### Höfter och rörelseapparat

Sedan 2025 måste båda föräldradjuren ha officiell höftledsstatus före parning för att avkomman ska kunna registreras i SKK. **Känd status betyder att resultatet finns registrerat, inte att höfterna automatiskt är fria från HD.** Be därför om de faktiska graderna och låt uppfödaren förklara sitt val av kombination.

Rasklubben bevakar också short ulna, där armbågsbenet slutar växa för tidigt och frambenet kan bli allt krokigare. Om en växande hund får tydligt förändrad benställning, utåtvriden tass eller hälta bör den bedömas tidigt av en veterinär med erfarenhet av ortopedi. Behandling kan behöva sättas in medan hunden fortfarande växer, så vänta inte och se.

### Ögon, rcd3-PRA och merle

Rcd3-PRA är en tidigt debuterande, autosomalt recessiv form av PRA som förekommer i rasen. DNA-testet kan visa om en hund är fri, anlagsbärare eller genetiskt affekterad. En bärare blir inte själv sjuk av just rcd3-PRA, men kan föra anlaget vidare. Testet svarar bara på denna genetiska variant. En ögonlysning kan i stället hitta kliniska ögonförändringar men avslöjar inte friska anlagsbärare, så undersökningarna ersätter inte varandra.

Blue merle är en godkänd färg, men merleanlaget får inte dubbleras i en parning eftersom avkomman då riskerar allvarliga hörsel- och ögondefekter. Vid köp av en merlefärgad valp bör uppfödaren kunna redogöra för föräldrarnas färg och hur parningen följer SKK:s regler.

Håll dessutom hunden i lämpligt hull. En tydlig midja ska synas bakom revbenen och revbenen ska kunna kännas med lätt tryck. Följ förändringar över tid i stället för att jaga en enda standardvikt.

## Historia och ursprung

Welsh corgi cardigan utvecklades i Wales som gårds- och boskapshund. Den arbetade nära gårdens människor och hjälpte bland annat till att driva och hålla ordning på kreatur. Den historiska funktionen förklarar rasens kombination av låg höjd, rörlighet, uthållighet och uppmärksamhet på det som händer runt omkring.

Hur gammal rasen är och exakt vilka hundar som ligger bakom den är inte slutgiltigt fastställt. Äldre berättelser kopplar den till mycket tidiga walesiska hundar, kelter eller vikingar, men sådana teorier ska inte behandlas som säker släkthistoria. SKK anger att cardigan och pembroke korsades fram till 1934, då de skildes och blev två separata raser. Den första welsh corgi cardigan som registrerades i Sverige kom 1963.

I dag klassificerar FCI rasen som boskapsvallare och sällskapshund. Många lever enbart som familjehundar, men det aktiva och arbetsinriktade arvet är fortfarande relevant när man bedömer om vardagen passar.

## Att leva med rasen

En welsh corgi cardigan kan bo i lägenhet, men den låga mankhöjden gör den inte automatiskt lätt att ha i en liten bostad. Den behöver daglig aktivitet, möjlighet att varva ned och träning kring ljud i trapphus och utanför fönster. Hus och trädgård ersätter inte promenader, samarbete eller nya miljöer.

Ensamhet är inte en fast rasegenskap. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka gradvis; backa om den visar oro. Planera vardagen utifrån individen och räkna inte med att en liten valp kan lämnas ensam.

Rasen kan leva bra i en barnfamilj, men ingen ras är automatiskt barnsäker. En vuxen ska alltid vara med när små barn och hund umgås, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Lär både barn och hund lugna regler, särskilt när lek och spring kan väcka hundens intresse för rörelse.

Samma sak gäller andra hundar och katter: individen är viktigare än rasnamnet. Tidigare erfarenheter och en kontrollerad introduktion spelar stor roll. Vid introduktion till katt bör katten ha en hundfri plats att dra sig undan till, möten ske lugnt och jakt förhindras från första början.

Inför köp är det klokt att kontrollera:

- föräldradjurens officiella HD-grader, inte bara att de är röntgade;
- datum och resultat för ögonlysning samt status för rcd3-PRA;
- hur en eventuell merlekombination har planerats;
- hur nära släktingar fungerar med ljud, människor, hundar och återhämtning;
- om du vill ha vardagen med pälsfällning, träning och daglig aktivering under hela hundens liv.

Rasen passar alltså inte någon som väljer den enbart för det kompakta formatet. En cardigan är en aktiv och intelligent vallhund på korta ben och behöver en ägare som har både tid och intresse för ett genomtänkt vardagsliv.

Welsh corgi cardigan

Welsh Corgi League (UK)

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Norwegian Kennel Club

Welsh corgi cardigan är en robust, långsträckt vallhund med rävlikt huvud och lång svans. Trots sina korta ben är den energisk och smidig, lojal, vaksam och ofta reserverad mot främlingar. Pälsen är en vädertålig dubbelpäls som finns i många färger, och rasen behöver regelbunden motion och pälsvård.

Hunduppfödare

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet