Storenutens

## Snabbfakta

Maltipoo är en korsning mellan malteser och pudel, inte en erkänd hundras med en gemensam rasstandard. Det innebär att namn som Maltipoo, F1 och F1b beskriver härstamning men inte garanterar en viss storlek, päls, personlighet eller allergirisk.

- **Bakgrund:** malteser och pudel är båda sällskapshundar i FCI grupp 9, men Maltipoo registreras inte som en egen ras i Svenska Kennelklubben.
- **Storlek:** det finns inga officiella storleksmått för Maltipoo. Malteserstandarden anger 20–25 cm beroende på kön och 3–4 kg. Pudel finns i fyra storlekar; toypudel är över 24 till och med 28 cm och dvärgpudel över 28 till och med 35 cm, medan mellan- och storpudel är större. Pudelstandarden anger ingen vikt för varianterna.
- **Päls:** pälsen kan bli rakare, vågig eller lockigare och kräver ofta mycket skötsel. Bedöm den faktiska pälsen, inte bara korsningens namn.
- **Aktivitet:** en liten kropp betyder inte att hunden bara behöver sitta i knät. Daglig rörelse, nosarbete, lek och inlärning bör anpassas till individen.
- **Viktig kontroll före köp:** be om föräldrarnas fullständiga namn och registreringsnummer när sådana finns, exakt pudelvariant samt verifierbara hälsoresultat för respektive föräldraras.

F1 och F1b används av uppfödare för att beskriva hur en korsning satts samman. Eftersom beteckningarna inte ingår i en officiell Maltipoo-standard bör säljaren alltid ange vilka raser och individer som faktiskt är föräldrar. Etiketten kan beskriva kullens härstamning, men inte hur varje valp kommer att utvecklas.

## Utseende och päls

En Maltipoo har inget standardiserat utseende; föräldrarnas storlek, päls och anlag avgör mer än namnet på korsningen. Fråga därför vilken pudelvariant som faktiskt använts och be att få se föräldrarnas dokumenterade mankhöjd. Uppgifter om att alla hundar som säljs som Maltipoo blir exempelvis 20–35 cm eller väger inom ett visst intervall är uppskattningar, inte en rasstandard.

Maltesern har enligt sin standard lång, rak och silkesartad vit päls utan underull. Pudeln har en tät, lockig ullpäls eller snörpäls och förekommer i flera färger. En korsning kan hamna på olika ställen mellan dessa uttryck. Pälsen kan därför kännas och bete sig olika även när två hundar marknadsförs med samma generationsbeteckning.

Räkna med återkommande pälsarbete. Hur ofta det behövs beror på pälsens längd, täthet, struktur, aktivitet och hur lätt den tovar sig. En användbar rutin är att dela upp pälsen och kontrollera med en kam ända in mot huden. Gå igenom hela hunden och var extra uppmärksam där pälsen blir fuktig eller ligger under sele och halsband. Om kammen fastnar har borstningen inte nått igenom hela pälsen.

Många individer behöver klippas, men ett fast intervall passar inte alla. Kortare frisyr minskar inte behovet av kontroller, och en hundfrisör kan hjälpa till att välja verktyg och skötsel efter just hundens päls. Vänj valpen lugnt och belöningsbaserat vid kam, bad, föning, kloklippning och hantering av tassar, mun och öron innan skötseln blir besvärlig.

Maltipoo är inte en allergifri eller allergisäker hund. Hundallergen kommer bland annat från saliv, hudceller, talgkörtlar och urin, inte bara från hår som fälls. Låg fällning eller mer pudellik päls, även hos en F1b, kan därför aldrig användas som garanti för att en allergiker tål hunden.

## Temperament och personlighet

Maltipoons temperament kan inte sammanfattas som en fast blandning av föräldrarasernas bästa egenskaper. Malteser beskrivs som tillgiven, livlig, lekfull och lättlärd, medan pudel beskrivs som vänlig, social, aktiv, följsam och snabbtänkt. En Maltipoo kan påverkas av båda, men också av föräldrarnas faktiska mentalitet, tidiga miljö, erfarenheter och träning.

Det är därför bättre att bedöma individer än att lita på ord som "familjevänlig", "lugn" eller "perfekt första hund". Träffa tiken och gärna hanen om det är möjligt och observera hur de reagerar på människor och vardaglig hantering. Fråga hur valparna har vant sig vid olika människor, ljud, underlag och korta stunder av vila på egen hand.

Vissa individer är mycket kontaktsökande och lekfulla, andra mer avvaktande eller snabba att reagera. Skall, följsamhet och förmåga att komma till ro formas inte av korsningsnamnet ensamt. Tidiga, lugna vanor och tydliga möjligheter till ostörd vila är mer användbara än att anta att hunden automatiskt blir en "liten skugga" eller får separationsproblem.

## Träning och motion

En Maltipoo behöver daglig fysisk aktivitet och mental sysselsättning, men inget enda minutantal passar alla. Utgå från ålder, storlek, hälsa, kondition och hur hunden återhämtar sig. Promenader i varierade miljöer kan kombineras med nosarbete, problemlösning, lek och korta träningsstunder.

Pudeln beskrivs som aktiv och båda föräldraraserna som lättlärda, så träning kan bli en viktig del av vardagen. Använd positiva, belöningsbaserade och stegvisa metoder. Träna sådant som inkallning, koppelvana, lugn på en plats, kontakt och frivillig hantering, och höj svårigheten först när hunden är trygg med föregående steg.

Miljöträning behöver inte vara intensiv. Låt valpen möta nya människor, hundar, ljud och platser på ett avstånd där den fortfarande kan ta godis, leka eller söka stöd. Målet är inte att hälsa på allt, utan att kunna fungera lugnt i vardagen. Anpassa aktivitet och lek efter individens kropp, mognad och återhämtning.

Maltipoo kan fungera för en förstagångsägare som vill lära sig hundträning och accepterar det omfattande pälsarbetet. En liten hund kräver fortfarande planering: ensamhet, hantering, tandborstning och förmågan att koppla av behöver tränas precis som hos andra hundar.

## Hälsa

Hälsan hos en Maltipoo bör bedömas genom att granska varje föräldradjur, eftersom korsningen saknar ett eget hälsoprogram och samlad, tillförlitlig hälsostatistik. En lång lista över påstått "vanliga Maltipoo-sjukdomar" säger mindre än föräldradjur som går att identifiera och som har undersökts på rätt sätt före parningen.

Be uppfödaren visa verifierbara resultat och kontrollera registrerade föräldrar i Hunddata eller Avelsdata när det är möjligt. En praktisk kontroll omfattar:

- **Knän:** patellaluxation kan förekomma hos malteser, och Svenska Pudelklubbens avelsstrategi anger patellaundersökning som önskvärd för de mindre pudelvarianterna. Be om officiell patellastatus för båda föräldrarna. För att resultatet ska registreras hos SKK måste hunden vara minst 12 månader och undersökningen utföras av en behörig veterinär.
- **Pudelförälderns ögon:** för SKK-registrerad avel med toy-, dvärg- och mellanpudel krävs officiellt resultat för prcd-PRA eller hereditärt fri status före parning. Be om det exakta resultatet, inte bara uppgiften "DNA-testad". Om en förälder är bärare måste båda föräldrarnas status för den aktuella varianten vara känd för att avkommans risk ska kunna bedömas.
- **Testets gräns:** ett prcd-PRA-test gäller just den mutation som orsakar prcd-formen. Det utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonsjukdomar. Klinisk ögonlysning är därför en separat och relevant uppgift att fråga efter, inte samma kontroll med ett annat namn.
- **Mun och tänder:** vänj hunden vid tandborstning från valpåldern. Daglig mekanisk rengöring med hundtandborste är det bästa sättet att avlägsna plack innan den blir tandsten; använd inte tandkräm för människor.

Ett hälsotest är inte ett friskintyg för allt och korsningsnamnet gör inte valpen fri från föräldrarasernas anlag. Fråga om sjukdomar, operationer och livslängd hos nära släktingar på båda sidor. Påståenden om exakt livslängd för Maltipoo bör ses som uppskattningar, eftersom det inte finns en enhetlig Maltipoo-population som följs i officiell hälsostatistik.

## Historia och ursprung

Maltipoo har ingen officiell rasstandard, och det finns inte tillräckligt starkt underlag för att slå fast vem som först använde korsningen eller exakt när. Namnet beskriver helt enkelt kombinationen av malteser och pudel. Uppgifter om att korsningen skapades i USA på ett bestämt årtionde för att bli en allergivänlig hund återkommer ofta, men är inte tillräckligt väl dokumenterade för att behandlas som säkra fakta.

Föräldrarasernas bakgrund är bättre dokumenterad. Maltesern har gamla rötter kring centrala Medelhavet, medan Italien är rasens officiella hemland; exakt var rasen först uppstod är osäkert. Pudeln har Frankrike som hemland och utvecklades ur vattenhundar innan den blev den mångsidiga sällskaps- och aktivitetshund som standarden beskriver i dag.

Det som kan sägas säkert är att Maltipoo är en benämning på en korsning av två äldre, etablerade sällskapshundsraser. Korsningens popularitet skapar inte en enhetlig typ: utan gemensam standard kan mål, urval och dokumentation skilja sig mellan uppfödare.

## Att leva med rasen

En Maltipoo kan fungera i många hem, men lämpligheten avgörs av individen och vardagen snarare än av bostadstyp eller påståenden om att korsningen passar alla familjer. Lägenhet kan fungera om hunden får tillräcklig rastning, aktivitet, vila och träning och om grannarna inte störs av skall.

Med små barn krävs alltid en närvarande vuxen. Barnet behöver lära sig att inte lyfta, jaga eller störa hunden, och hunden ska ha en egen viloplats där den får vara ifred. En liten hund kan skadas av fall eller hårdhänt lek även om den själv söker kontakt.

Samliv med katt eller andra hundar beror på individerna och introduktionen. Låt en katt ha höga eller avskilda reträttplatser och använd först en barriär och koppel så att mötena kan ske lugnt. Två hundar möts helst på neutral plats. Var särskilt observant vid stor storleksskillnad och avbryt vild lek innan någon blir trängd eller skadad.

Ensamhet är en färdighet, inte ett medfött Maltipoo-drag. Börja när valpen känner sig trygg hemma, lämna den mycket kort medan den är lugn och öka tiden först när föregående nivå fungerar utan oro. Hundar skiljer sig mycket i hur lätt detta går. Planera därför vardagen efter den enskilda hunden och ta hjälp tidigt om den inte kan komma till ro.

Den som trivs bäst med Maltipoo är beredd på osäkerheten i storlek och päls, regelbunden skötsel, daglig aktivering och noggrann kontroll av föräldradjuren. Det är en mer tillförlitlig grund för ett bra hundliv än löften om att korsningen alltid blir lättskött, allergivänlig eller likadan som en annan Maltipoo.

Maltipoo

The Kennel Club (UK)

Swedish Kennel Club

Norwegian Kennel Club

British Veterinary Association

Maltipoo: liten, människoorienterad sällskapshund (3–8 kg, 24–35 cm) med mjuk, lite fällande men mycket skötselkrävande päls. Oftast kärleksfull, lättlärd och passar i både lägenhet och hus med dagliga promenader. Behöver mjuk träning, regelbunden pälsvård, sällskap och fasta rutiner för att undvika oro och skällande.

## Snabbfakta

Pudel, toy är den minsta av pudelns fyra erkända storlekar. Enligt rasstandarden ska mankhöjden vara över 24 och högst 28 centimeter; idealet är 25 centimeter, med en centimeters tolerans nedåt. Benämningar som ”teacup”, ”tiny toy” eller ”micro” beskriver inte en femte officiell storlek. Fråga hur föräldrar och andra vuxna nära släktingar faktiskt mäter i stället för att lita på ett säljande namn.

Toypudeln är en liten sällskapshund, men ska ha samma normala proportioner och tydliga pudeltyp som de större varianterna. Rasstandarden beskriver en uppmärksam, aktiv och lättlärd hund, inte en bräcklig miniatyr med dvärglika drag. Storleken minskar inte behovet av träning, utevistelse, aktivering eller pälsvård.

Några viktiga saker att veta före köp:

- Pälsen växer hela tiden och måste klippas. Även en kort frisyr kräver borstning och bad.
- Toypudel är inte allergenfri. Den som har pälsdjursallergi kan reagera även på en hund som fäller lite synligt hår.
- Föräldrar till svenska kullar ska ha ett officiellt resultat för prcd-PRA före parning. Patella och ögon är andra viktiga kontroller, men de följer delvis andra regler och rekommendationer.
- En bra toypudel ska kunna vara aktiv och rörlig. Samtidigt behöver hemmet förebygga höga fall och alltför hård lek med betydligt större hundar.

## Utseende och päls

Toypudeln ska se ut som en välproportionerlig pudel i litet format. Rörelserna ska vara lätta och fjädrande och uttrycket vaket. Storleksgränsen handlar om mankhöjd, inte om en garanterad vuxenvikt.

Pudeln förekommer med krusig ullpäls eller snörpäls. Ullpälsen ska vara tät, fin, spänstig och jämnt lockig. Pälsen växer hela tiden och fäller inte på samma sätt som hos många andra hundar. Det betyder mindre löst hår i hemmet, men inte mindre arbete: hår som lossnar kan stanna i pälsen och bidra till tovor.

En praktisk pälsrutin utgår från frisyr och pälsens skick, inte från ett fast veckoschema. Gå igenom pälsen ända in mot huden, särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger. Bada när pälsen behöver rengöras, reda ut tovor skonsamt och klipp innan längden blir mer än du kan sköta. Den som inte klipper själv behöver återkommande hjälp. Vänj valpen stegvis vid borste, kam, tasshantering, klippmaskin och att stå stilla korta stunder.

Sedan augusti 2024 omfattar den svenska rasstandarden både enfärgade och flerfärgade pudlar. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns bland annat tvåfärgade hundar, hundar med tanteckning, trefärgade och brindle. Sammanlagt finns 16 registrerade färgvarianter. Färgen ändrar inte hundens behov av skötsel och träning.

## Temperament och personlighet

Toypudeln ska vara vänlig, glad, trogen och lätt att samarbeta med. Många individer är snabba att uppmärksamma förändringar, tycker om gemensamma aktiviteter och lär sig vardagsrutiner fort. Det gör rasen rolig för den som vill ha en nära sällskapshund och samtidigt uppskattar att träna.

Rasbeskrivningen är en riktning, inte ett löfte om varje valp. I svenska beteendebeskrivningar har pudlar överlag varit positiva och uppmärksamma, med få oväntat hotfulla reaktioner. Underlaget för de mindre storlekarna är begränsat och innehåller fler mellanpudlar än dvärg- och toypudlar. Resultatet kan därför inte förutsäga en enskild hunds beteende.

Titta på hur valpens mamma och andra vuxna släktingar återhämtar sig efter något oväntat, tar kontakt och hanterar vardaglig beröring. Fråga uppfödaren både om styrkor och om sådant som krävt extra träning. En hund som skäller, är avvaktande eller blir uppvarvad är inte automatiskt ”typisk för toy”; beteendet påverkas av individ, erfarenheter, miljö och vad omgivningen belönar.

Med barn kan en trygg och social toypudel bli en fin familjehund, men den lilla kroppen ställer krav på vuxnas tillsyn. Barn behöver lära sig att låta hunden vila, sitta ner när de lyfter den och aldrig jaga, tränga eller bära den som en leksak. Hunden ska alltid kunna gå undan. Samma princip gäller möten med andra hundar: välj lugna lekkamrater och avbryt när storleksskillnaden eller intensiteten gör leken osäker.

## Träning och motion

Toypudeln behöver röra sig och använda huvudet varje dag. Storleken gör att sträckan per steg blir kortare, men en promenad i sele, nosarbete och ett träningspass fyller olika funktioner och kan inte helt ersätta varandra. Anpassa mängden efter ålder, kondition, underlag, väder och hur hunden återhämtar sig.

Bra vardagsaktivering kan vara att söka godis eller en leksak, följa ett doftspår, öva kontakt och lugn väntan eller lära sig ett nytt moment. Agility, rallylydnad, lydnad och nose work kan passa en frisk hund när hinder, hopp och svårighetsgrad anpassas. Valpar ska få utforska och bygga koordination utan upprepad hård belastning.

Lättlärd betyder inte självgående. Toypudeln lär sig också snabbt sådant du inte tänkte träna in. Håll passen tydliga, belöna önskat beteende och gör paus innan hunden tappar fokus. Vid rastlöshet eller frustration bör du se över balansen mellan aktivitet, sömn och krav, inte bara lägga till mer motion.

Rumsrenhet tränas med samma grunder som hos andra valpar: gå ut efter sömn, mat och lek, ge valpen täta chanser att lyckas och belöna lugnt utomhus. Olyckor inne är information om att tidpunkten eller uppsikten behöver ändras, inte ett tecken på trots eller låg intelligens. En liten kropp kan behöva tätare rastning, men det finns ingen viss ålder eller tidsplan som gäller alla toypudlar.

## Hälsa

Som valpköpare behöver du skilja SKK:s registreringskrav från rasklubbens rekommendationer. För toy-, dvärg- och mellanpudel ska båda föräldrarna ha ett officiellt prcd-PRA-resultat före parning. Resultatet kan komma från ett godkänt DNA-test eller visa att hunden är fri genom sina föräldrar, så kallat hereditärt fri. En anlagsbärare får paras med en fri hund. Två anlagsbärare får inte kombineras, och en hund som testats som sjuk får inte användas i avel.

prcd-PRA är en form av progressiv näthinnesjukdom som kan leda till blindhet. Ett fritt DNA-resultat visar att hunden inte har den testade mutationen, men utesluter inte andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför ögonlysning efter 18 månaders ålder och på nytt efter fem års ålder. Be att få se båda föräldrarnas resultat och ålder vid undersökningen.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan flyttas ur sitt normala läge. Det officiella resultatet graderas från 0 till 3, där 0 betyder ett stabilt knä och 1–3 beskriver luxation i stigande grad. Ett officiellt intyg kan utfärdas från 12 månaders ålder. Pudelklubben rekommenderar för toy och dvärg att grad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har 0/0. Detta är en avelsrekommendation, inte samma slags registreringskrav som prcd-PRA. Under 2016–2021 hade 90–95 procent av de officiellt undersökta mindre pudlarna 0/0, men bara en del av årskullarna undersöktes. Siffran beskriver därför de testade hundarna, inte varje toypudel.

Små hundar har också förhöjd risk för tandlossningssjukdom. Vänj valpen vid munhantering och bygg upp till daglig tandborstning. Be veterinären kontrollera bett, tandkött och tandbeläggningar vid ordinarie besök. Dålig andedräkt, blödande tandkött, lösa tänder eller plötsligt ändrat tuggande ska bedömas av veterinär.

## Historia och ursprung

Pudeln är en gammal europeisk ras med Frankrike som hemland i dagens rasstandard. Rasen användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel och som vattenapportör. Det arbetet utfördes främst av den större pudeltypen. Dagens toypudel hade alltså inte samma historiska arbetsroll.

De mindre pudlarna utvecklades främst som sällskapshundar. Under 1800-talet började en dvärgvariant avlas fram ur små exemplar av de större pudlarna, och storleksindelningen ändrades sedan över tid. Toypudeln erkändes fullt ut som egen storleksvariant i Sverige 1990. Den delar rasens äldre ursprung, men toyvariantens svenska historia är betydligt yngre än pudelns vattenhundshistoria.

Alla fyra storlekar följer samma rasstandard, men hälsoråd och registreringsregler behöver ändå kontrolleras för just toy.

## Att leva med rasen

Toypudeln kan trivas i lägenhet eller hus om den får daglig utevistelse, mental aktivering och vila. Viktigare än boytan är om vardagen rymmer promenader, pälsvård, träning och sällskap. En halkfri lekplats, en ostörd bädd och en lösning som hindrar höga hopp kan minska riskerna utan att begränsa normal rörelse.

Ensamhet behöver tränas gradvis när valpen har landat i sitt nya hem. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden förblir trygg. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar mycket. Backa i träningen om hunden börjar vanka, flämta, skälla ihållande, förstöra vid dörren eller inte längre tar en godbit.

Med katt eller annan hund är lugna introduktioner och möjlighet att gå undan viktigare än en generell rasetikett. Skydda en liten valp från hårdhänt lek, separera djuren kring mat och tugg och låt inte en ny hund jaga katt eller smådjur. Vissa blir nära vänner, andra mår bäst av tydliga avstånd.

Pudeln marknadsförs ofta som allergivänlig eftersom den fäller lite synligt hår. Allergener kommer dock bland annat från saliv, hudceller, urin och talgkörtlar, och inga hundar är allergenfria. Den som har allergi bör prata med vården och ta reda på hur hen reagerar på hundar före köp. Pudelpälsen ger ingen garanti.

Inför ett valpköp bör du:

- träffa valpens mamma och se hur hundarna lever och beter sig i vardagen;
- kontrollera båda föräldrarna i Hunddata, särskilt prcd-PRA, patella och ögonlysning, och fråga om hälsa och temperament hos nära släktingar;
- fråga hur stora föräldrarna och vuxna valpar ur tidigare kullar blev i stället för att förlita dig på ord som ”micro” eller en utlovad vikt;
- be uppfödaren visa hur pälsen sköts och förklara vilken rutin valpen redan är van vid;
- läsa veterinärbesiktningsintyget och själv titta på bland annat rörelser, ögon, öron, mun, hud och allmäntillstånd;
- se till att du får registreringsbevis, skriftligt avtal och ett veterinärbesiktningsintyg som vid leveransen inte är äldre än sju dagar.

Den bästa matchningen är inte automatiskt den allra minsta valpen. Välj en uppfödare som visar officiella resultat, talar öppet om variation och hjälper dig hitta en toypudel som passar ditt hem.

Pudel, toy

The Swedish Kennel Club

The Norwegian Kennel Club

The Danish Kennel Club

The French Kennel Club (Société Centrale Canine)

Pudel, toy är den minsta varianten av pudel – kvadratisk och elegant med en tät, lockig, nästintill fällfri päls som kräver regelbunden pälsvård. Den är livlig, känslig och mycket lättlärd, knyter starka band till sina människor, passar bra i ett aktivt inomhusliv och kan med god omvårdnad ofta bli 14–16 år eller äldre.

Dream Puppy

## Snabbfakta

Storpudeln är den största av pudelns fyra officiella storlekar och en aktiv sällskapshund med stort behov av både samarbete och pälsvård. Namnet **kungspudel** används ibland i vardagligt tal, men det är inte en egen ras eller storleksvariant. I Sverige heter varianten officiellt **Pudel, stor**.

- **Rastyp:** erkänd pudelvariant i FCI grupp 9, sällskapshundar
- **Mankhöjd:** över 45 till och med 60 cm; rasstandarden medger 2 cm tolerans uppåt
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt
- **Päls:** riklig, krusig ullpäls eller päls som bildar snören
- **Karaktärsideal:** alert, aktiv, följsam och lätt att träna
- **Vardagsbehov:** daglig fysisk aktivitet, mental stimulans, vila och återkommande pälsarbete
- **Svenskt hälsoprogram:** officiell HD-status krävs för föräldradjur före parning

Storpudel kan passa en engagerad förstagångsägare, men rasen är inte lättskött bara för att den är samarbetsvillig. Den blivande ägaren behöver vilja träna vardagsfärdigheter, ge hunden meningsfull aktivitet och sköta pälsen även när vädret är blött och kalendern är full.

## Utseende och päls

Storpudeln ska vara harmonisk och atletisk, med en kropp som är något längre än mankhöjden – inte helt kvadratisk. Den officiella höjden är över 45 till och med 60 cm, med en tolerans på 2 cm uppåt. Toleransen innebär inte att 62 cm är den normala målhöjden. Eftersom rasstandarden inte anger någon vikt bör en vuxen hund bedömas efter proportioner och kroppskondition, inte mot ett påstått officiellt kilotal.

Pälsen förekommer enligt standarden i två strukturer. Ullpudeln har tät, fin, ullig och krusig päls, medan snörpudeln har päls som formas till långa, tydliga snören. Sällskapshundar hålls ofta i en praktisk, kortare frisyr, men en kort frisyr tar inte bort behovet av bad, genomgång av pälsen och klippning.

Pudelns godkända färger är bredare än många äldre rasbeskrivningar anger. Förutom enfärgat svart, vitt, brunt, grått och aprikosrött godkänner den nuvarande standarden flera bestämda flerfärgade mönster, bland annat vitt kombinerat med svart, grått, brunt eller aprikosrött, tanteckning, trefärg och brindle. De flerfärgade alternativen infördes i den internationella standard som började gälla i Sverige 2024. En äldre uppgift om att pudel alltid måste vara enfärgad är därför inaktuell.

Pälsen växer kontinuerligt och kräver en plan. Hur ofta den behöver redas ut, badas och klippas beror på pälslängd, frisyr, aktivitet och hur lätt pälsen tovar sig. Kontrollera ända ned mot huden i stället för att bara borsta ytan. Vänj valpen lugnt vid kam, klippmaskin, fön, tasshantering och att stå stilla; det underlättar framtida skötsel.

Storpudel brukar beskrivas som en ras som fäller lite, men låg fällning är inte samma sak som allergifrihet. Hundallergen finns bland annat i hud och saliv, och reaktionen kan skilja mellan enskilda hundar – även inom samma kull. Den som har allergi bör därför inte köpa storpudel enbart utifrån rasnamnet eller ett löfte om ”hypoallergen” päls.

## Temperament och personlighet

Storpudeln ska enligt rasstandarden vara alert, aktiv, trogen och lätt att lära och träna. I vardagen märks det ofta som en hund som snabbt uppfattar mönster, söker kontakt och gärna deltar i det familjen gör. Samma uppmärksamhet gör också att hunden lär sig oönskade rutiner snabbt om regler, belöningar och förväntningar är otydliga.

Att rasen är lättlärd betyder inte att varje storpudel har samma temperament, och en intelligenslista förklarar inte hur en hund fungerar i vardagen. Resultat från BPH-beskrivna pudlar kan visa gemensamma drag, men de beskriver hundarna som deltagit – inte varje storpudel. Social trygghet, aktivitetsnivå, ljudkänslighet, jaktintresse och förmåga att koppla av kan variera med arv, tidiga erfarenheter och träning.

Träffa därför om möjligt valpens mamma och gärna vuxna släktingar. Titta mindre på om hundarna kan ett trick och mer på hur de återhämtar sig efter en överraskning, hälsar utan att fastna i stress och kan varva ned när inget händer. Fråga uppfödaren vilka egenskaper som faktiskt återkommer i familjen och hur den planerade kombinationen är tänkt att fungera i ett vanligt hem.

En storpudel kan vara ett bra val för en förstagångsägare som uppskattar träning och accepterar pälsarbetet. Den passar sämre för den som främst söker en självgående hund eller vill ha en stor hund med minimalt behov av vardaglig kontakt och aktivering.

## Träning och motion

Storpudeln behöver fysisk rörelse och mental aktivitet varje dag, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, vana, väder, underlag och återhämtning avgör hur ett bra upplägg ser ut. En balanserad vardag innehåller både promenader och tillfällen att nosa, undersöka, samarbeta och vila ostört.

Rasen brukar uppskatta träning där den får förstå en uppgift: följsamhet, inkallning, apportering, nosarbete, kroppskontroll eller andra hundsporter. Korta, tydliga pass kan blandas med färdigheter i verkliga miljöer. Målet är inte att hålla hunden upptagen hela tiden, utan att bygga en hund som kan växla mellan aktivitet och lugn.

För en valp är kvalitet och gradvis tillvänjning viktigare än en mekanisk minutregel. Låt valpen röra sig i egen takt på varierade men säkra underlag, ge pauser och öka belastningen stegvis. Anpassa nästa pass efter hur valpen rör sig, håller fokus och kommer till ro efteråt.

Pudelns historia som vattenapporterande hund förklarar varför vatten och apportering ofta nämns i rasbeskrivningar. Det garanterar däremot inte att varje storpudel vill simma. Introducera vatten utan tvång, välj säkra platser och lär hunden att gå i och ur på signal.

## Hälsa

Det viktigaste verifierbara hälsokravet för svensk storpudelavel är HD-status: båda föräldradjuren ska ha ett officiellt höftledsresultat före parning för att avkomman ska kunna registreras enligt SKK:s regler. Ett besked om att föräldrarna är ”hälsotestade” räcker alltså inte – be att få se vilka undersökningar som är gjorda och kontrollera resultaten.

HD graderas från A till E. A och B räknas som normala höfter, och storpudelns svenska program tillåter även grad C i avel. Svenska Pudelklubbens strategi är att hundar med D eller E inte ska användas. Resultatet för en enskild hund är ändå bara en del av bilden, eftersom både arv och miljö påverkar höftledsutvecklingen.

Storpudel har också HD-index. Indexet väger samman hundens eget resultat med information från släktingar; värdet 100 motsvarar rasens genomsnittliga skattade avelsvärde vid den aktuella beräkningen. Svenska Pudelklubben rekommenderar att en planerad kombinations beräknade kullindex är minst 97. Det är en avelsrekommendation och ska läsas tillsammans med föräldrarnas grader, släktresultat, hälsa i övrigt och genetisk variation – inte som ett fristående kvalitetsbetyg på valpen.

Det är lätt att blanda ihop hälsoreglerna för pudelns fyra storlekar. Det formella svenska DNA-kravet för prcd-PRA gäller toy-, dvärg- och mellanpudel, inte storpudel. Svenska Pudelklubben uppmuntrar däremot DNA-test för ögonsjukdomen rcd4 hos alla storlekar och rekommenderar ögonlysning. Ett DNA-resultat gäller bara den specifika genvariant som testet avser och ersätter varken en ögonundersökning eller en bred bedömning av hundens hälsa.

Inför köp är följande frågor mer användbara än en lång generell sjukdomslista:

- Vilka officiella HD-resultat har båda föräldrarna, och vad är kombinationens beräknade HD-index?
- Finns HD-resultat från vuxna syskon och andra nära släktingar?
- Är föräldrarna ögonlysta, och vilka DNA-test är gjorda? Be om testets exakta namn och resultat.
- Vilka återkommande diagnoser, rörelseproblem eller andra hälsobesvär känner uppfödaren till i familjen?
- Hur gamla är de äldre släktingarna, och hur har deras funktion och hälsa utvecklats?

## Historia och ursprung

Pudelns dokumenterade bakgrund finns i Europa, och Frankrike anges som rasens hemland i den internationella standarden. Standarden beskriver ett ursprung nära rasen barbet och en tidig användning vid jakt på sjöfågel. Även rasnamnets historia knyts till vatten och änder.

Den stora pudelvarianten låg närmast det ursprungliga arbetet i vatten innan pudeln utvecklades vidare som sällskaps- och utställningshund i flera storlekar. Svenska Pudelklubbens rashistorik förklarar den klassiska lejonklippningen som en funktionell klippning: päls lämnades på utsatta delar medan andra partier rakades för att underlätta rörelse i vatten. Dagens frisyrer har främst praktiska och utställningsmässiga syften, men kopplingen gör den särpräglade silhuetten lättare att förstå.

Pudelliknande hundar finns avbildade i europeisk konst sedan 1400-talet. Rasens moderna standardisering är betydligt senare, och dagens storpudel bedöms som sällskapshund – inte som om varje individ vore en färdig vattenapportör.

## Att leva med rasen

Att leva med storpudel fungerar bäst när familjen planerar för tre saker samtidigt: nära samarbete, daglig aktivitet och pälsvård som aldrig riktigt tar paus. En hund som får använda både kropp och huvud men också tränas i att vila blir oftast enklare att ha med i vardagen än en hund som enbart får mer och mer intensiv motion.

Storpudel kan bo i lägenhet om ägaren ordnar bra rastning, aktivitet och lugn inomhus. En trädgård kan vara praktisk men ersätter inte promenader, miljöträning eller tid tillsammans. Skall och oro ska inte avfärdas som en given rasegenskap; undersök i stället situation, förstärkning, stress, understimulans och hundens möjlighet att komma till ro.

Ensamhet behöver tränas gradvis, från korta stunder där hunden fortfarande är trygg. Hur snabbt träningen kan ökas är individuellt. Planera redan före köp för valptid, arbetsdagar och hjälp vid behov, i stället för att utgå från att en lättlärd hund automatiskt klarar en viss tid ensam.

Rasen kan fungera väl med barn, andra hundar och katter, men rasnamnet är ingen garanti. Barn och hund ska ha vuxen tillsyn, och hunden behöver en fredad viloplats. Möten med katt eller annan hund bör ske lugnt och kontrollerat, med möjlighet till avstånd. Valpens tidigare erfarenheter, de vuxna djurens beteende och ägarens introduktion betyder mer än ett generellt ja eller nej i en rastabell.

Be slutligen uppfödaren visa en vanlig pälsvårdsstund och förklara vilken frisyr hundarna hålls i hemma. Kombinera den praktiska demonstrationen med verifierbara HD-resultat, tydlig information om ögon och DNA-test samt en ärlig beskrivning av vuxna släktingars temperament. Då blir valet av storpudel grundat i den hund du faktiskt kan få – inte i löften som ingen ras kan garantera.

Pudel, stor

The Poodle Club of the United Kingdom

Société Centrale Canine (France)

The Kennel Club (United Kingdom)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Pudel, stor är en atletisk, lågfällande apporterande vattenhund med en tät, lockig päls som kräver regelbunden pälsvård. Den är mycket intelligent och känslig, trivs utmärkt med träning, hundsporter och familjeliv, och mår som bäst med nära sällskap, daglig motion och mental stimulans.

Race Rene stor pudler 
Sort og hvide 
🐾  

Skønne hvalpe 8 stykker født den 7/6 2026

Hvalpene kommer efter nøje udvalgte forældre, sunde, kærlige, velafbalancerede og gennemtjekket for:
✔️ Fuldt tandsæt
✔️ Flotte hofterk
✔️ Fine albuer
✔️ Øjenlysning

Mor Smilla er ikke bare en fantastisk familiehund – hun har også været brugt som besøgshund på plejehjem, hvor hun har spredt glæde og tryghed ❤️
Derudover har hun deltaget på kursus under Sundhedsstyrelsen om at lære at takle kroniske smerter, hvor hun gav nærvær og opmærksomhed til mennesker med behov for støtte 👌

Hvalpene vil vokse op i hjemlige omgivelser med masser af kærlighed, socialisering og daglig kontakt, så de får den bedst mulige start på livet 🐶
De får lært at være sammen med børn, køre bil 🚗 og lære alle de lyde der er i et hus.
Jeg gør meget for at de bliver stimuleret med leg og ikke mindst træner vi renlighed….mine hvalpe plejer at være renlige, når de flytter hjemmefra.
Alle hvalpe bliver trænet med klip af negle og pels.
Jeg kan sige at jeg stadig har kontakt til alle mine hvalpe….

Ved interesse eller spørgsmål er I meget velkomne til at kontakte os 📩
Tlf. nr. 25141663

Smillas hvalpe

## Snabbfakta

Labrador retriever är en medelstor till stor apporterande fågelhund med rötter i Newfoundland i Kanada. Rasen utvecklades framför allt i Storbritannien. Den är känd för sin samarbetsvilja och sitt intresse för att bära och hämta saker. Det är samtidigt en aktiv arbetshund, inte en automatiskt lättsam familjehund.

- **Mankhöjd:** idealet är 56–57 cm för hanar och 54–56 cm för tikar.
- **Vikt:** ungefär 25–36 kg är ett grovt riktmärke för en vuxen hund, beroende på kön, kroppsbyggnad och hull.
- **Förväntad livslängd:** ofta omkring 10–12 år.
- **Godkända färger:** svart, gul eller leverbrun. Gult kan variera från ljust gräddfärgat till rävrött.
- **Päls:** kort, tät och försedd med vattenavvisande underull.
- **Ursprunglig uppgift:** att söka upp och apportera fällt vilt efter skott.

Labradorer avlas med olika mål. Vissa uppfödare prioriterar jaktliga egenskaper, andra exteriör och sällskap, och många försöker förena flera kvaliteter. Etiketter som ”jaktlabrador” och ”utställningslabrador” säger därför inte allt om en enskild hund. Titta på föräldradjur, vuxna släktingar, arbetsmeriter och hur uppfödaren faktiskt lever med och använder sina hundar.

## Utseende och päls

En labrador ska vara starkt byggd, kompakt och rörlig utan att bli tung eller överviktig. Typiska drag är ett brett huvud, en kraftig kropp, välvinklade ben och den karakteristiska ”uttersvansen”: tjock vid roten, avsmalnande mot spetsen och täckt av kort, tät päls. Hanar har en idealhöjd på 56–57 cm och tikar 54–56 cm. Kilogrammen är mindre viktiga än att hunden har synlig midja och revben som lätt kan kännas under huden.

Pälsen består av kort, tätt täckhår och vattenavvisande underull. Den skyddar väl i kallt och vått väder men innebär också att labradoren kan fälla mycket, särskilt när underullen byts. Borsta extra under fällningsperioder och bada när hunden faktiskt behöver det. Ett fast bad- eller borstschema passar inte alla hundar.

Kontrollera hud, tassar och öron regelbundet, särskilt efter bad och simning. Torka ytterörat om det är fuktigt, men rengör bara när det behövs. Dålig lukt, brunaktigt sekret, rodnad eller återkommande huvudskakningar bör bedömas av veterinär i stället för att behandlas med rutinmässig öronrengöring.

Rasstandarden godkänner enfärgat svart, gult eller leverbrunt; en liten vit fläck på bröstet kan förekomma. ”Silver” är inte en fjärde godkänd färg utan registreras som en färg som avviker från standarden. Färgbeteckningen i sig ger däremot inte underlag för svepande påståenden om en enskild hunds hälsa.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, intelligent och samarbetsvillig hund som gärna arbetar med sin förare. Många labradorer söker social kontakt, uppskattar belöningsbaserad träning och är entusiastiska i både lek och arbete. Ingen rasbeskrivning är dock en garanti. Temperament påverkas också av arv, tidiga erfarenheter, träning, hälsa och vardagsmiljö.

Apporteringslusten märks ofta som ett behov av att bära saker i munnen. Ge hunden tillåtna föremål och lär in ett lugnt byte eller ”loss” i stället för att jaga den när den tar något. Det gör vardagen säkrare och tar vara på ett naturligt beteende. Mat kan vara en stark belöning, men även lek, sök och möjligheten att hämta ett föremål kan fungera väl.

Skillnaderna mellan avelsinriktningar är verkliga, men de är inte absoluta. Jaktavlade hundar är ofta utvalda för fart, uthållighet och koncentrerat apporteringsarbete. Hundar från mer exteriört inriktade linjer kan ha en annan kroppsbyggnad och arbetsstil. Det betyder inte att varje jaktavlad labrador är svår att koppla av eller att varje utställningsinriktad labrador är lugn. Be uppfödaren beskriva föräldradjurens energi, förmåga att varva ner, ljudnivå, socialitet och arbetslust med konkreta exempel.

En BPH- eller MH-beskrivning kan ge ytterligare information om hur en hund reagerade i standardiserade situationer. Resultatet är en beskrivning, inte ett godkänt eller underkänt temperamentstest. Läs det tillsammans med egna möten och kunskap om släkten.

## Träning och motion

En labrador behöver daglig rörelse, men också uppgifter som engagerar nosen, minnet och samarbetet med föraren. Det finns ingen universell timgräns som passar valp, vuxen jakthund, familjehund och äldre hund. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, vana och hur hunden återhämtar sig.

Promenader kan kombineras med apportering, personsök, spår, lydnad, stadga och enkla nosövningar. Korta fokuserade träningspass passar ofta bättre än att upprepa samma övning tills hunden tappar koncentrationen. Vila och förmågan att koppla av är en del av träningen, inte ett tecken på att hunden fått för lite att göra.

Prioritera tidigt en säker inkallning, följsamhet i koppel, lugn hantering, stadga och en tydlig signal för att lämna ifrån sig föremål. Träna belöningsbaserat och höj svårigheten stegvis. Om du använder mycket godis bör det räknas in i dagens matmängd.

Vattenintresse är vanligt hos rasen, men alla labradorer tycker inte om att simma och ingen hund är automatiskt vattensäker. Börja på grunt, lugnt vatten, låt hunden välja tempo och se till att den enkelt kan ta sig upp. Ha uppsikt nära strömt, kallt eller algpåverkat vatten och undvik att kasta föremål så långt att en ivrig hund pressas över sin förmåga.

## Hälsa

Den viktigaste hälsokontrollen inför ett valpköp är inte att föräldrarna bara är ”testade”, utan vilka undersökningar som gjorts, när de gjordes och vilka resultaten blev. Labradorens leder, ögon och kroppsvikt förtjänar särskild uppmärksamhet.

För att en labradorkull ska kunna registreras hos Svenska Kennelklubben måste båda föräldradjuren ha ett officiellt HD-resultat före parningen. Ett registrerat resultat är inte samma sak som att höftlederna är utan anmärkning. Svenska Labrador Retrieverklubben rekommenderar strängare urval: båda föräldrarna bör vara röntgade för HD och ED utan anmärkning samt ögonundersökta inom två år före parningen och fria från ärftlig ögonsjukdom, med vissa angivna undantag.

Be om föräldradjurens registreringsnummer och kontrollera själva resultatet, undersökningsdatumet och gärna uppgifter om syskon, tidigare avkommor och andra nära släktingar. Det ger mer information än en allmän formulering om att hundarna är hälsotestade.

DNA-test kan vara värdefulla när de används för rätt sjukdom och resultaten hos två föräldradjur bedöms tillsammans. Ett test för prcd-PRA kan exempelvis bara säga något om just den formen av näthinnesjukdom; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. För recessiva sjukdomar som EIC behöver en frisk bärare inte själv bli sjuk, men partnerns resultat måste vara känt så att sjuka valpar inte föds. En stor DNA-panel är därför inte ett bevis på god hälsa i stort.

Övervikt belastar kroppen och ska inte betraktas som ett normalt rasdrag. Känn på revbenen och titta efter en tydlig midja uppifrån och från sidan. Väg hunden regelbundet och justera portioner, tugg och träningsbelöningar efter hullet. Forskning har kopplat en variant i POMC-genen hos vissa labradorer till större matmotivation och högre kroppsvikt, men varianten finns inte hos alla och gör inte övervikt oundviklig.

## Historia och ursprung

Labrador retriever har sina tidiga rötter vid Newfoundlands kust i Kanada, där hundar av liknande typ hjälpte fiskare att hämta föremål och fångst ur vattnet. Under 1800-talet fördes sådana hundar till Storbritannien, där rasen utvecklades till en specialiserad apporterande fågelhund.

Den brittiska kennelklubben erkände labrador retriever som ras 1903. Uppgiften efter skottet formade flera av de egenskaper som fortfarande präglar rasen: intresse för att söka, bära och lämna föremål, vilja att samarbeta på avstånd och förmåga att arbeta i vatten och besvärlig terräng. I dag används labradoren inom jakt, hundsport och flera samhällsuppgifter, men dess historiska arbetsbakgrund är viktig även för den som främst söker en sällskapshund.

## Att leva med rasen

Labrador retriever kan passa i många hem när ägaren vill dela en aktiv vardag med hunden och har tid för både träning och återhämtning. Trädgård är inget krav och lägenhet kan fungera, men bostaden ersätter inte promenader, nosarbete och annan meningsfull aktivitet utomhus. Träna också på att vara tyst och lugn i trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Med barn behövs vuxen närvaro, tydliga regler och en ostörd viloplats för hunden. En ung eller uppspelt labrador är stark nog att välta ett litet barn utan att mena illa. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund de inte fysiskt kan hantera.

Många labradorer lever väl med andra hundar och katter, men det avgörs inte enbart av rasen. Introducera djuren gradvis, hindra jakt och trängning och ge katten höga eller avskilda flyktvägar. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är lugnt och förutsägbart.

Ensamhet behöver tränas stegvis. En liten valp ska inte lämnas ensam direkt; börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan slappna av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar, så utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Inför valpköpet bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vilka aktiviteter och vilken vardag är kullen avlad för?
- Hur arbetar föräldradjuren, hur fungerar de socialt och hur kopplar de av i praktiken?
- Vilka officiella resultat finns för HD, ED och ögon, och hur ser hälsan ut hos nära släktingar?
- Finns BPH, jaktprov eller andra relevanta beskrivningar och meriter, och vad visar de?
- Hur matchar uppfödaren valparnas olika egenskaper med köparnas liv?

Den bästa matchningen bygger på mer än färg, kön och en linjeetikett. Välj en uppfödare som kan beskriva hundarnas faktiska egenskaper, visa de verkliga hälsoresultaten och vara ärlig även om variationen inom kullen.

Labrador retriever

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Labrador retriever är en medelstor till stor, atletisk och vänlig hund med mycket god simförmåga och en kort, tät, vattenavvisande päls i gult, svart eller brunt (chocolate). Den är intelligent och matmotiverad, lätt att träna, har behov av daglig motion och mental stimulans och används i stor utsträckning både som familjehund och som arbetande hund.

Lyonette

## Snabbfakta

Cocker spaniel är en brittisk stötande och apporterande fågelhund som också passar som aktiv sällskapshund. Rasen brukar vara glad, social och samarbetsvillig, men jaktlust, aktivitetsnivå och förmåga att koppla av varierar mellan individer och avelsinriktningar. Det viktigaste valet är därför inte bara rasen, utan även vilken uppfödare och linje som passar din vardag.

- **Storlek:** hanar är vanligen omkring 39–41 cm i mankhöjd och tikar 38–39 cm. Vikten ligger ofta runt 13–15 kg.
- **Aktivitetsnivå:** hög. Rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, träning och tid att varva ner varje dag.
- **Pälsvård:** pälsen behöver kammas och borstas igenom ordentligt varje vecka. Trimning ungefär varannan månad är en användbar riktlinje, men behovet beror på pälsen, vardagen och hur den hålls.
- **Förväntad livslängd:** cirka 11–15 år är ett brett riktmärke, inte en garanti för den enskilda hunden.
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill göra saker tillsammans med hunden och som har tid för både träning och regelbunden pälsvård.

Det finns hundar som främst avlas för jakt och hundar som främst avlas med rasstandard och andra egenskaper i fokus. Skillnaden kan märkas i arbetssätt, kropp och päls, men typen avgör inte ensam hur en hund blir. Berätta för uppfödaren hur du lever, fråga vad föräldrarna används till och träffa gärna vuxna släktingar innan du väljer valp.

## Utseende och päls

Cocker spaniel är en kompakt, robust och välbalanserad hund med långa, lågt ansatta öron och ett vaket uttryck. Pälsen ska vara slät och silkesaktig, med längre behåring på bland annat öron, bröst, buk och ben. Rasen finns i många godkända färger, både enfärgat och i olika flerfärgade eller skimlade kombinationer.

Mankhöjden är ungefär 39–41 cm för hanar och 38–39 cm för tikar. En vuxen hund väger ofta omkring 13–15 kg. Måtten beskriver rasens normalbild, men berättar inte om en valps framtida aktivitetsnivå eller om en viss individ passar ditt hem.

Pälsvården är en verklig del av vardagen. Kamma ända ner till huden minst en gång i veckan och var särskilt noggrann där tovor lätt bildas, exempelvis bakom öronen, i armhålorna och i behåringen på ben och tassar. Regelbundna bad och noggrann torkning kan göra pälsen lättare att hålla i ordning. Många behöver hjälp av en kunnig trimmare ungefär varannan månad; en hund med riklig utställningspäls kan kräva mer arbete, medan en kortare eller mer praktiskt hållen päls kan skötas annorlunda.

Kontrollera samtidigt öron, hud, klor och tassar. Dålig lukt, rodnad, sekret, klåda eller återkommande huvudskakningar är tecken att reagera på, inte något som ska döljas med en fast rengöringsrutin. Be uppfödaren eller en erfaren trimmare visa hur pälsen runt tassar och öron hålls välskött utan att irritera huden eller hörselgången.

## Temperament och personlighet

En cocker spaniel ska vara vänlig, tillgiven, livlig och nyfiken, och många uppskattar nära samarbete med sin människa. Det gör rasen rolig att träna och lätt att engagera i gemensamma aktiviteter. Samtidigt kan den vara självständig när en doft eller rörelse blir mer intressant än föraren. Vänlighet i rasbeskrivningen är därför en önskad egenskap, inte ett löfte om att varje hund automatiskt fungerar i alla miljöer.

Skillnaden mellan jaktavlad och mer utställningsinriktad cocker är viktig men ska inte överdrivas. Jaktavlade hundar föds upp med tydligt fokus på arbete i fält. Hundar som främst avlas mot rasstandarden kan ändå ha tydliga jaktliga egenskaper och stort aktivitetsbehov. Om du vill jaga bör du välja dokumenterade arbetande linjer. Om du främst söker sällskap bör du ändå räkna med en aktiv hund och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i en vanlig vardag.

BPH-resultat kan ge mer information om hundars reaktioner på exempelvis människor, lek, överraskningar och underlag. BPH är en beskrivning av beteenden i en bestämd situation, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd, och det fångar inte alla egenskaper som behövs i jakt. Se resultatet som en del av helheten tillsammans med uppfödarens mål, föräldrarnas vardagsbeteende och eventuella jakt- eller arbetsmeriter.

## Träning och motion

Cocker spaniel behöver daglig fysisk aktivitet och mental träning, men ett fast antal minuter passar inte alla hundar. Ålder, hälsa, avelsinriktning, intensitet och möjlighet till återhämtning påverkar behovet. En bra vardag innehåller promenader i varierad miljö, nos- och sökarbete, apportering eller annan samarbetsövning samt träning i att vila när inget händer.

Rasens bakgrund gör aktiviteter där hunden får söka, hitta och samarbeta särskilt naturliga. Viltspår, spanielarbete, apportering, nosework, lydnad och agility är exempel, men vardagsövningar fungerar också: leta föremål, följa ett kort spår eller bära in en leksak på signal. En jaktavlad cocker kan behöva mer målmedvetet arbete än en vanlig promenad ger. Mycket fart utan planerad återhämtning skapar däremot inte automatiskt en lugn hund.

Börja tidigt med inkallning, följsamhet och impulskontroll. Träna först där störningen är liten och höj svårigheten stegvis; säkra hunden med lina där jaktintresset kan ta över. Belöningsbaserad, tydlig och kort träning brukar passa en snabb och engagerad cocker bättre än hårda korrigeringar eller långa repetitiva pass. Lägg också tid på hantering av öron, tassar och päls, så att den återkommande skötseln blir trygg för både hund och människa.

## Hälsa

En cocker spaniel kan leva ett långt och aktivt liv, men hälsa ska bedömas genom verifierbara resultat – inte genom att en uppfödare bara säger att linjen är frisk. För svenskregistrerade valpar måste föräldrarna ha känd HD-status för att kullen ska kunna registreras i SKK. Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera deras resultat i SKK Avelsdata eller Hunddata.

Cocker Spanielklubbens nuvarande regler för valphänvisning ger valpköparen en konkret svensk checklista, men reglerna är frivilliga. Där ska resultaten vara kända före parning. Föräldrarna ska ha HD-resultat A, B eller C; om en hund har C rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga HD-index vid parningen är över 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parningen, och minst en av föräldrarna ska vara DNA-testad fri eller hereditärt fri från familjär nefropati, FN. Det här är rasklubbens villkor för hänvisning, inte en garanti för att valpen aldrig blir sjuk.

Fråga inte bara om ”alla tester är gjorda”. Be att få se exakt resultat, datum och identitet för båda föräldrarna. FN och renal dysplasi, RD, är olika njursjukdomar; ett DNA-resultat för FN utesluter därför inte alla njurproblem. Ett DNA-test för prcd-PRA visar status för en särskild ärftlig variant, medan en ögonundersökning kan upptäcka kliniska förändringar och andra ögondiagnoser. Testerna kompletterar varandra men svarar inte på samma fråga.

Långa öron och riklig behåring gör öronkontroll till en praktisk rutin. Håll öronen torra efter bad och simning och sök veterinär vid smärta, lukt, rodnad, sekret eller återkommande klåda. Undvik att behandla en hund på egen hand enbart för att rasen ofta förknippas med öronbesvär.

## Historia och ursprung

Cocker spaniel kommer från Storbritannien och utvecklades för att stöta och apportera fågel i nära samarbete med jägaren. Rasen erkändes som skild från field spaniel och springer spaniel kort efter att den engelska kennelklubben bildades 1873. Det äldre namnet ”cocking spaniel” knyts till arbetet med morkulla, som heter *woodcock* på engelska.

Med tiden har olika avelsinriktningar blivit tydligare. Jaktavlade hundar har selekterats för egenskaper som sök, fart, arbetsvilja och följsamhet i fält, medan annan avel i högre grad utgår från rasstandarden. Båda tillhör samma ras, men skillnaden förklarar varför två cocker spaniels kan kräva ganska olika vardag. Den engelska cocker spanieln ska inte heller blandas ihop med amerikansk cocker spaniel, som är en egen ras.

## Att leva med rasen

Cocker spaniel kan fungera i både barnfamilj, lägenhet och hem med andra djur, men inget av detta följer automatiskt av rasnamnet. Det avgörande är individens egenskaper, tidig träning, vardagens rutiner och hur de vuxna tar ansvar.

Med små barn ska en vuxen alltid vara med. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, drar sig undan eller visar att den vill vara ifred. Hunden behöver en trygg viloplats som barnen respekterar. Träffa föräldradjuren om möjligt och fråga uppfödaren hur de fungerar med hantering, ljud, besökare och barn i stället för att nöja dig med etiketten ”familjehund”.

Rasen kan ofta leva med andra hundar, men en katt eller ett mindre djur kan utlösa jaktintresse. Vid en introduktion ska djuren först kunna vänja sig vid varandras doft och sedan mötas under kontroll, med avstånd, barriär eller koppel. Katten behöver alltid en säker flyktväg, och hunden får inte öva på att jaga. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

En lägenhet är inte i sig ett problem om hunden får tillräcklig aktivitet utomhus och kan koppla av inne. I ett lyhört hus behöver du dessutom förebygga vakt- och förväntansskall genom lugna rutiner och träning vid ljud i trapphuset. En trädgård ersätter inte promenader, nosarbete eller gemensam träning.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam från början; starta med mycket korta stunder när den är trygg och öka bara om den förblir lugn. Det finns ingen särskild tidsgräns som alla cocker spaniels klarar. Planera hundvakt eller annan lösning om vardagen regelbundet kräver mer ensamhet än just din hund hanterar väl.

Inför köp bör du därför kontrollera tre saker: vad uppfödaren faktiskt prioriterar i aveln, hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar och vilka registrerade hälsoresultat som finns. När linje, aktivitetsbehov och pälsvård passar hushållet får du bäst förutsättningar för det rasen är avlad för – en glad hund som vill arbeta nära sin människa.

Cocker spaniel

Svenska Spaniel och Retrieverklubben - SSRK (Sweden)

Dansk Spaniel Klub (Denmark)

American Kennel Club (Provides UK information)

Fédération Cynologique Internationale (FCI), Belgium

Glad, medelstor fågelhund med kraftig kropp, mjukt uttryck och långa, silkeslena öron. Avlad för jakt på morkulla trivs den med att nosa, spåra och vara med i familjens alla aktiviteter. Känslig och människoorienterad, den behöver daglig motion, mental stimulans och regelbunden pälsvård för att hålla sig frisk och nöjd.

## Snabbfakta

Leonberger är en mycket stor tysk sällskaps- och familjehund med lugn självsäkerhet som rasideal, riklig dubbelpäls och ett tydligt behov av att få vara med i vardagen. Storleken påverkar nästan varje beslut: träning måste börja tidigt, pälsen kräver regelbunden tid och hem, bil samt ekonomi behöver fungera för en jättehund.

- FCI erkänner leonberger som ras nummer 145 i grupp 2, med ursprungsland Tyskland.
- Hanar ska vara 72–80 cm i mankhöjd och tikar 65–75 cm. Rasstandarden anger ingen vikt.
- Rasidealet är en trygg, följsam och vänlig familjehund, men temperament och barnvana måste alltid bedömas hos individen.
- Pälsen är lång och riklig med underull. Den fäller mycket, särskilt under tydliga fällningsperioder.
- Leonberger behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men mängden ska anpassas efter ålder, hälsa och hur hunden återhämtar sig.
- I Sverige krävs officiell HD-status för avelsdjur innan parning. Rasklubbens RAS innehåller fler rekommendationer som är viktiga att granska vid valpköp.

## Utseende och päls

Leonberger är en kraftfull och muskulös hund som samtidigt ska se balanserad, rörlig och elegant ut. Hanar är 72–80 cm höga och tikar 65–75 cm. FCI-standarden anger däremot inget viktintervall, så ett bestämt kilotal är ingen officiell måttstock för rasen. Titta hellre på proportioner, hull, rörelser och hur de vuxna hundarna i familjen är byggda.

Den svarta masken är obligatorisk i rasstandarden. Grundfärgen kan vara lejongul, röd, rödbrun eller sandfärgad och nyanser däremellan. Pälsen är lång och riklig, från medelmjuk till grov, med tät underull. Den får vara rak eller lätt vågig. Särskilt hanar kan få en tydlig man över hals och bröst, och benen samt bakstället har längre behäng.

Räkna med en ordentlig genomgång minst varje vecka och tätare skötsel när underullen lossnar. Borsta i små partier ända ned mot huden och kontrollera särskilt bakom öronen, under hakan, mellan frambenen, i byxorna och på svansen. Tovor blir snabbt större i en så tät päls. Efter bad eller blöta promenader behöver huden och den tjocka underullen få torka ordentligt.

Leonberger ska inte formklippas eller trimmas som en klippras. Pälsen på och under tassarna kan hållas efter, och enstaka hår vid öronen kan ansas vid behov. Badfrekvensen styrs av hundens päls, aktivitet och smutsnivå; det finns ingen meningsfull kalender som passar alla. Den som vill ha ett nästan hårfritt hem bör välja en annan ras.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver en behaglig, följsam och orädd sällskapshund med självförtroende, måttligt temperament och god förmåga att lära och minnas. Det är målet för aveln, inte en garanti för varje leonberger. Rasklubbens svenska avelsstrategi betonar därför att mentalbeskrivningens hela resultat ska granskas, särskilt rädsla och aggressivitet.

Leonberger förknippas ofta med familjeliv och vänlighet mot barn. Den utpräglade barnvänligheten finns även i rasstandarden, men vuxna måste ändå styra samspelet. En stor unghund kan välta ett barn utan att mena något illa, och hunden ska alltid ha en fredad viloplats. Barn behöver lära sig att låta hunden vara ifred när den äter, sover eller går undan.

Förhållandet till andra hundar, katter och smådjur beror på individ, tidigare erfarenheter och introduktionen. Utgå inte från att rasnamnet ger låg jaktlust eller automatisk tolerans. Vid en kattintroduktion ska katten ha hundfria platser och flyktvägar, hunden hållas under kontroll och mötena vara korta och lugna. Förhindra jakt och lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän deras beteende är stabilt och förutsägbart.

Viss vaktinstinkt kan förekomma, men leonberger är inte tänkt som en skarp vakthund. Fråga uppfödaren hur föräldrarna reagerar på gäster, plötsliga ljud, främmande miljöer och hantering. Det säger mer om din kommande vardag än etiketter som ”snäll jätte”.

## Träning och motion

Leonberger behöver vardagsträning från första dagen, framför allt lugnt koppelgående, inkallning, hantering och att hälsa med tassarna i marken. Det som är charmigt hos en liten valp kan bli en säkerhetsrisk hos en vuxen jättehund. Belöningsbaserad träning ger hunden tydliga val och är förstahandsvalet; hårda och skrämmande metoder behövs inte.

Motionen ska bygga en fungerande kropp utan att följa en stel minutformel. Det saknas vetenskapligt stöd för den vanliga ”fem minuter per levnadsmånad”-regeln. För en valp passar korta promenader, fri lek i eget tempo, miljöträning och enkla övningar, varvat med mycket sömn. Avbryt när valpen blir trött, tappar koordination eller börjar sacka efter. Öka en sak i taget och följ hur hunden rör sig och återhämtar sig senare samma dag och nästa morgon.

Undvik långa sträckor där valpen måste följa ditt tempo, liksom upprepade hopp, hårda inbromsningar och löpning bredvid cykel. Det betyder inte att valpen ska hållas stilla. Varierad rörelse i eget tempo och gradvis längre promenader ger både kroppsvana och självförtroende.

En frisk vuxen leonberger mår bra av dagliga promenader och uppgifter för huvudet. Nosarbete, spår, vardagslydnad och lugna utflykter är ofta praktiska val. Bedöm rätt nivå efter hundens kondition, underlag, temperatur och återhämtning, inte efter ett generellt antal minuter. En hund som blir stel, ovillig eller ovanligt trött behöver mindre belastning och vid kvarstående besvär en veterinärbedömning.

## Hälsa

Leonbergerns storlek gör hälsa och livslängd till viktiga frågor redan före valpköpet. I en brittisk studie publicerad 2024 var medianlivslängden 10,0 år bland 676 leonberger. Det är en populationsuppgift, inte en prognos för en enskild hund eller en svensk kull. Be därför också om ålder och dödsorsak hos föräldrar, mor- och farföräldrar samt tidigare avkommor.

I Sverige har leonberger ett hälsoprogram där båda avelsdjuren måste ha officiell HD-status före parning för att valparna ska kunna registreras i SKK. Röntgen görs tidigast vid 18 månaders ålder för rasen. Detta ska inte blandas ihop med Svenska Leonbergerklubbens aktuella RAS, som är vägledande och går längre. Där rekommenderas bland annat ett kullindex för HD på minst 100, att HD D–E och ED 2–3 inte används i avel, ögonlysning före avelsdebut och känd mental status.

Be uppfödaren visa originalresultat och förklara både varje förälders resultat och den planerade kombinationen. Ett bra beslutsunderlag omfattar:

- officiell HD-status och gärna ED-resultat samt aktuella HD/ED-index;
- ögonresultat och fullständigt protokoll från BPH eller annan mentalbeskrivning;
- DNA-resultat för LPN1, LPN2, LPPN3 och LEMP, med rätt tolkning för varje variant;
- kända fall av hjärtsjukdom, tumörer, neurologiska symtom och tidiga dödsfall i nära släkt.

LPN-varianterna och LEMP är neurologiska sjukdomar som kan påverka rörelse, muskler, koordination och ibland andning. Testerna är inte utbytbara, och arvsmodellen skiljer sig: exempelvis är LPN2 dominant medan LPPN3 och LEMP hanteras som recessiva varianter. Nöj dig därför inte med beskedet ”DNA-testad”; be att få se exakt test, resultat och hur kombinationen följer aktuell klubbrekommendation.

Leonberger är stor och har djup bröstkorg, vilket är en kroppsform med ökad risk för magomvridning. Försök att kräkas utan att något kommer upp, snabbt uppsvälld buk, oro, hässjande och svårighet att lägga sig är akuta varningssignaler. Kontakta veterinär omedelbart och åk in; vänta inte för att se om det går över.

## Historia och ursprung

Leonberger skapades i södra Tyskland under 1800-talet och har fått sitt namn från staden Leonberg nära Stuttgart. Enligt FCI:s rasstandard korsade rådmannen Heinrich Essig en svartvit newfoundlandstik med en hund från Sankt Bernhardshospicet och använde senare även pyrenéerhund. Målet var en stor hund med ett lejonlikt uttryck, efter lejonet i stadens vapen.

De första hundarna som verkligen kallades leonberger föddes 1846. Mot slutet av 1800-talet användes rasen som gårdshund i Baden-Württemberg, där både vakt- och dragegenskaper uppskattades. Antalet avelsdjur minskade kraftigt under de båda världskrigen och efterkrigstiden, men rasen byggdes upp igen. FCI erkände leonberger definitivt 1955, och den första svenska kullen föddes 1979.

I dag är leonberger främst sällskaps- och familjehund. Historien förklarar storleken, den vädertåliga pälsen och viss vaksamhet, men säger inte hur en viss individ kommer att fungera i arbete, vatten eller familjeliv.

## Att leva med rasen

Leonberger passar bäst hos den som vill dela vardagen med en mycket stor hund och kan lösa utrymme, päls, transport, träning och vårdkostnader i praktiken. En trädgård är bekväm men ersätter inte promenader och samvaro. Lägenhet kan fungera om hunden får plats att vila och vända, men kontrollera hiss eller trappor, ljud från trapphus och grannar, sval viloplats och hur en sjuk eller skadad hund ska transporteras.

En stor bil eller annan säker transportlösning behövs ofta. Bädd, grindar, sele och annan utrustning måste tåla storleken, och foder, försäkring samt veterinärvård blir vanligen dyrare än för en liten hund. Planera också för vem som kan hantera hunden om du blir sjuk eller reser bort.

Ensamhet ska tränas gradvis och anpassas efter individens reaktioner. Jordbruksverkets vägledning säger att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, och valpar samt äldre hundar oftare. Det anger hur ofta hunden bör få komma ut, inte hur länge varje leonberger mår bra ensam. Filma gärna korta provstunder och backa om hunden vandrar, flämtar, skäller ihållande eller inte kan komma till ro.

Rasen är ett dåligt val om du vill ha minimal fällning, låga löpande kostnader eller kan börja träna först när problem uppstår. Den kan vara ett gott val om du uppskattar nära samarbete, har tid för tidig vardagsträning och vill anpassa aktivitet efter hunden genom hela livet. Träffa flera vuxna leonberger och fråga om både styrkor och svårigheter innan du bestämmer dig.

Leonberger

Leonberger Club of Great Britain

The Norwegian Leonberger Club

German Leonberger Club

Societé Centrale Canine (France)

Stor, kraftigt byggd ”vänlig jätte” med lejonfärgad, vattenavvisande dubbel päls och svart mask. Vanligen lugn, hängiven och mycket bra med barn och andra husdjur när den är väl socialiserad. Behöver regelbunden motion, vänlig men konsekvent träning, noggrann pälsvård och omsorgsfull hälsoskötsel.

Prisbelönt uppfödning i hemmet där sundhet och mentalitet står i fokus. 
Godkänd av Länsstyrelsen och SKK. 
Alltid aktuell information på hemsidan.

Dragongårdens kennel

## Snabbfakta

Siberian husky är en medelstor, erkänd slädhundsras för arbete i spann: lätt last, måttlig fart och långa sträckor. Det är en vänlig och social hundtyp, men få individer passar för ett liv enbart som sällskapshund. Rasen passar bäst hos den som verkligen vill ge hunden drag- eller uthållighetsarbete och kan hantera stark jaktlust, stort rörelsebehov och svårigheter med ensamhet.

- **Användning:** nordisk slädhund i FCI grupp 5.
- **Ursprung:** hundtypen utvecklades i nordöstra Sibirien; rasens officiella ursprungsland är USA.
- **Storlek:** hanar 53,5–60 cm och 20,5–28 kg; tikar 50,5–56 cm och 15,5–23 kg.
- **Typiskt temperament:** vänlig, mjuk, alert och utåtriktad enligt rasstandarden.
- **Viktigast i vardagen:** meningsfullt arbete, trygg kontroll utomhus, flockgemenskap och tidig vardagsträning.

En stor tomt ersätter inte arbete och promenader, och många promenader ersätter inte automatiskt rasens behov av att få använda kroppen tillsammans med en förare eller ett spann. Den avgörande frågan är därför inte bara hur aktiv du är, utan om du vill leva med en slädhund och ordna en vardag som passar dess ursprungliga uppgift.

## Utseende och päls

Siberian husky ska se ut som en uthållig arbetshund, inte som en tung frakthund eller en skör sprinter. Kroppen är måttligt kompakt, något längre än hög och byggd för lätta, jämna rörelser. Rätt hull och välutvecklad muskulatur är viktigare för funktionen än ett kraftigt eller extra lurvigt intryck.

Ögonen är mandelformade och får vara bruna, blå, olikfärgade eller flerfärgade. Blå ögon är alltså tillåtna, men ögonfärgen säger inget om hundens arbetsförmåga, temperament eller lämplighet för ett visst hem.

Pälsen är en medellång dubbelpäls med mjuk, tät underull och raka täckhår. Underullen kan saknas under fällning utan att det är onormalt. Pälsfärgerna svart, grå, viltfärgad (agouti), sobel, röd och vit är tillåtna, som enfärgat eller i flera nyanser och teckningar. Merle och brindle är däremot inte godkända mönster i rasstandarden.

Borsta efter hundens faktiska behov och arbeta varsamt igenom lös underull när den fäller. Det behövs inget fast schema som passar alla hundar eller årstider. Rasstandarden tillåter putsning mellan tårna och runt tassarna men inte annan kosmetisk trimning. Klippning av medicinska skäl är förstås en veterinärfråga, inte pälsstyling.

## Temperament och personlighet

En rastypisk siberian husky är vänlig, mjuk, uppmärksam och utåtriktad, men också självständig och starkt präglad av livet i flock. Den ska inte vara överdrivet misstänksam mot främlingar, vaktande eller aggressiv mot andra hundar. Det är en beskrivning av rasidealet, inte en garanti för varje individ.

Flockinstinkten har gjort rasen skicklig på att arbeta nära andra hundar. Den betyder inte att varje husky automatiskt fungerar med alla hundar i hemmet. Lekstil, hantering av mat och andra resurser, kön, ålder, tidigare erfarenheter och en lugn introduktion spelar fortfarande roll.

Jaktlusten är en av de viktigaste egenskaperna att förstå före köp. Många hundar av rasen är svåra att ha lösa, även när inkallningen har tränats väl. En långlina eller ett säkert inhägnat område ger frihet utan att inkallningen behöver bära hela säkerheten. Med katt beror utfallet på individ, uppväxt och kattens beteende, men samboende får aldrig tas för givet. Smådjur och fåglar behöver en fysisk avskiljning som inte bygger på att hunden väljer att avstå från jakt.

Rasstandardens vänliga temperament gör heller inte hunden automatiskt säker med barn. Barn och hund behöver lära sig varandras signaler, en vuxen ska vara närvarande med små barn och hunden ska ha en ostörd viloplats.

## Träning och motion

Siberian husky behöver mycket rörelse, träning och stimulans, men ett universellt antal timmar per dag ger en falsk bild. Behovet påverkas av ålder, kondition, hälsa, temperatur, underlag och hur krävande arbetet är. Det är viktigare att hunden får arbeta på ett sätt som passar rasen, återhämta sig och vara lugn hemma än att en viss tid har gått.

Drag i spann, skidåkning med hund och genomtänkt barmarksarbete ligger nära rasens funktion. Belastning och distans måste byggas upp gradvis, och nybörjaren har mycket att vinna på att lära sig sele, linor, kommandon, omkörningar och hur väder och underlag bedöms genom en erfaren polarhundsklubb. Rasklubbens dragprov, bland annat DP20+, används för att bedöma hundens funktion, mentalitet och förmåga som polarhund i arbete.

Vardagen behöver också lugna promenader, nosarbete, samarbete och återhämtning. Prioritera tidigt:

- följsamhet i koppel och lugn vid selning;
- stopp, riktning och förmåga att vänta före start;
- säkra rutiner vid dörrar, bil, grindar och hundgård;
- inkallning som tränad färdighet, utan att den blir enda skyddet mot jakt;
- passivitet, hantering och att kunna varva ner efter arbete.

Träningen bör vara positiv, tydlig och välplanerad. Hårdare metoder löser inte självständighet och kan skada samarbetet. I varmt väder ska belastningen sänkas eller flyttas till svalare tider. Tjock päls och motion ökar risken för överhettning; avbryt om hunden får kraftig flämtning, blir svag, okoordinerad eller ovanligt trött. Låt hundens signaler och förhållandena styra, inte ett enda temperaturtal.

## Hälsa

Siberian husky beskrivs i den svenska avelsstrategin som en generellt frisk ras, men underlaget har en viktig begränsning: relativt få hundar har undersökts för höfter, armbågar och ögon. Att majoriteten av de undersökta hundarna varit friska bevisar därför inte att varje linje är fri från ärftliga problem.

I SKK:s aktuella registreringsregler är siberian husky inte en av raserna med ett särskilt krav på höftledsstatus. Det är alltså fel att beskriva HD-röntgen eller ögonlysning som ett allmänt svenskt registreringskrav för rasen. Resultat kan ändå vara värdefulla. Be uppfödaren visa vilka undersökningar som faktiskt är gjorda, varför de valts och hur resultaten ser ut hos föräldrar, syskon och äldre släktingar.

Det finns också DNA-test för tre dokumenterade varianter: SHPN1, SPS1 och HUU. SHPN1 är en fortskridande neurologisk sjukdom som påverkar rörelseförmågan. Den bedöms nedärvas recessivt, men alla hundar med två kopior av varianten får inte tydliga symtom. Den svenska rasklubben har särskilt uppmärksammat kända SHPN1-bärare i svenska stamtavlor. En bärare är inte samma sak som en sjuk hund; det viktiga är att parningen planeras med kunskap om båda föräldrarnas status. SPS1 gäller en form av skakningar hos valpar, medan HUU innebär förhöjd urinsyra med risk för uratsten. Att test finns betyder inte att alla tre är obligatoriska för varje svensk kull. Fråga vilka test som är relevanta i just släkten och be att få se ursprungliga laboratoriesvar.

Titta också på hur hundarna faktiskt håller för arbete. Fråga hur äldre släktingar har klarat träning, om återkommande hälta, tassproblem, neurologiska symtom eller urinsten förekommit och vid vilken ålder problem i så fall började. Håll hunden slank, bygg kondition stegvis och utred förändrade rörelser i stället för att träna igenom dem.

## Historia och ursprung

Siberian husky utvecklades som slädhund i nordöstra Sibirien, medan USA är rasens officiella ursprungsland i FCI-standarden. Den ursprungliga uppgiften var att dra lätt last i måttlig fart över långa avstånd, en funktion som fortfarande förklarar rasens storlek, rörelser, flockarbete och uthållighet.

De sibiriska hundarna väckte uppmärksamhet i Alaska när ett spann deltog i All Alaska Sweepstakes 1909 och blev trea. Året därpå kom spann med dessa hundar på första, andra och fjärde plats. Leonhard Seppala vann tävlingen tre år i rad 1915–1917 och blev senare en av förarna i serumtransporten till Nome 1925, där hundspann förde difteriserum genom Alaska.

American Kennel Club erkände siberian husky 1930. FCI gav rasen definitivt erkännande 1966. De här årtalen är dokumenterade. Däremot finns inget säkert stöd för populära berättelser om att alla moderna hundars temperament kommer av att deras förfäder sov i familjernas tält.

## Att leva med rasen

Siberian husky fungerar bäst i ett hem där slädhundslivet är en del av planen, inte en aktivitet man kanske provar senare. Rasen kan fungera som första hund, men då krävs ovanligt god förberedelse, stöd från erfarna förare och en vardag som redan har plats för arbete, säker transport, kontroll och återhämtning.

Lägenhet kan fungera. Boytan är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och kan komma till ro. I ett lyhört hus behöver du dessutom ha en plan om hunden låter när den blir uppvarvad eller lämnad. Säkerheten börjar redan i trapphus, hiss och port: använd koppel och rutiner som hindrar hunden från att ta sig ut i trafik eller efter vilt.

Ensamhet ska tränas i mycket små steg när hunden är trygg, och tiden ökas bara så länge den kan vara lugn. Rasen har stark flockinstinkt och vissa individer har svårt även efter genomtänkt träning. Planera därför på förhand för hundvakt, hunddagis eller en vardag där hunden kan följa med. En annan hund kan ge sällskap men är ingen garanti mot ensamhetsproblem.

Vid val av uppfödare är det bättre att kontrollera hundarna än att välja efter etiketten “arbetslinje” eller “utställningslinje”. Be att få se föräldrarna i vardag och arbete. Fråga vilka sträckor och underlag de tränas på, hur de återhämtar sig, hur de fungerar i spann och hur de hanteras vid vila, transport och möten med människor eller hundar. Kontrollera registrerade dragmeriter och hälsouppgifter i SKK Hunddata och Avelsdata.

Rasklubbens valpförmedling kräver medlemskap och att båda föräldrarna är SKK-registrerade; en plats på listan är därför inte i sig ett bevis på arbetsförmåga eller genomförda hälsotester. Uppfödaren bör kunna förklara varför kombinationen valts och visa konkreta uppgifter om funktion, mentalitet, hälsa och äldre släktingar. Det säger mer om valpens förutsättningar än pälsfärg, ögonfärg eller en linjeetikett.

Siberian husky

Siberian Husky Club of Great Britain

The Norwegian Siberian Husky Club

Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals (RSPCA)

Siberian husky är en medelstor, atletisk slädhund med tjock dubbel päls och ofta iögonfallande, flerfärgade ögon. Den är vänlig och energisk och behöver mycket motion, säkra inhägnader och konsekvent, positiv träning. Rasen är i allmänhet frisk och långlivad, men kan vara benägen för ögonproblem och kraftig fällning.

Småskala Husky kennel på ett småbruk på Toten. Her bor en liten familie og på småbruket har vi noen huskyer (Siberian og Alaska), katter og griser.
Vi driver med hundekjøring på hobbybasis og innimellom avl for å hovedsakelig utvide egen flokk.
Hovedmålet med avelen er å få til friske og sterke hunder som fungerer som både trekkhunder og familiehunder.

Bjerkehagen Husky

## Snabbfakta

Basenji är en liten, lättbyggd jakthund av urhundstyp från Centralafrika. Den skäller inte på vanligt sätt men är inte tyst: joddel, kackel och andra läten hör till rasens sätt att kommunicera. Basenjin passar den som uppskattar en självständig hund och kan hantera jaktlusten säkert.

- **Rasgrupp:** FCI grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp.
- **Ursprung och hemland:** Centralafrika är ursprungsområde; Storbritannien är rasens hemland inom FCI.
- **Ursprunglig användning:** jakt, bland annat genom att driva vilt mot fällor. I dag är basenjin främst sällskapshund i Sverige.
- **Storlek:** rasstandardens ideal är 43 cm och 11 kg för hanar samt 40 cm och 9,5 kg för tikar.
- **Päls:** kort, slät, tätt liggande och mycket fin.
- **Ljud:** skällfri men inte stum; rasens särpräglade läte beskrivs som en blandning av kackel och joddel.
- **Temperament:** intelligent, självständig, tillgiven och alert; vissa individer är reserverade mot främlingar.
- **Aktivering:** behöver regelbunden fysisk aktivitet, nosarbete och träning som känns meningsfull för hunden.
- **Viktiga hälsofrågor i aveln:** Fanconis syndrom, PRA-BJ1 och annan basenjiretinopati/PRA samt ögonundersökning.
- **Löpperiod:** många basenjitikar löper säsongsbundet, ofta en gång på hösten i Norden, men mönstret har undantag.

## Utseende och päls

Basenjin är högbent i förhållande till kroppslängden och ska ge ett lätt, balanserat och spänstigt intryck. Huvudet är fint skuret, öronen små och upprättstående och pannan rynkas när öronen reses. Bröstkorgen övergår i en markerad midja, och svansen bärs tätt ringlad över ryggen. Standardens storlekssiffror är idealmått, så titta på föräldrar och vuxna nära släktingar om storleken är viktig.

Pälsen är kort, slät, tätt liggande och mycket fin. Godkända färger omfattar svart/vitt, rött/vitt, svart/tan/vitt och brindle med svarta ränder på röd botten. Vitt ska finnas på tassar, bröst och svanstipp; vita ben, bläs och krage är valfria.

Den korta pälsen är relativt okomplicerad att hålla ren. Känn igenom hud och päls regelbundet och borsta när lösa hår eller smuts behöver tas bort. Kort päls gör däremot inte rasen allergifri. Hundallergen finns främst i hud och saliv, och mängden varierar mellan individer, även inom samma kull. Den som har allergi behöver därför bedöma den enskilda hunden och ta medicinsk rådgivning före ett köp.

## Temperament och personlighet

Basenjin förenar närhet till sina människor med en tydlig förmåga att fatta egna beslut. Rasidealet är intelligent, tillgivet och alert, men inte automatiskt följsamt. Det som kan kännas charmigt och uppfinningsrikt i en lugn vardag kan bli en säkerhetsfråga när hunden får syn eller vittring av något den vill följa.

Viss återhållsamhet mot främlingar ligger inom rasidealet; det är inte samma sak som rädsla eller aggressivitet. Låt valpen i egen takt möta olika människor, hundar och miljöer. Fråga hur föräldrar och vuxna nära släktingar reagerar på besök och hantering.

Basenjin kan leva bra i en barnfamilj, men rasnamnet är ingen säkerhetsgaranti. Små barn och hund ska ha en närvarande vuxen, och hunden behöver en fredad viloplats. Barn ska lära sig att lämna hunden i fred när den sover, äter eller går undan. Bedöm den enskilda hundens signaler och tidigare erfarenheter, särskilt om du överväger en vuxen omplaceringshund.

Förhållandet till andra hundar, katter och smådjur varierar. Jaktbakgrunden gör att snabba rörelser kan få hunden att börja jaga, även om den är lugn med familjens katt inomhus. En trygg samvaro byggs genom långsam introduktion, separata säkra zoner och genom att jakt aldrig får övas. Bekantskap i hemmet gör inte automatiskt hunden pålitlig kring okända katter eller smådjur utomhus.

## Träning och motion

Basenjin behöver daglig rörelse och mental sysselsättning, men ett enda minutantal passar inte alla. Kombinera promenader, möjlighet att nosa, korta träningsstunder och chans att röra sig friare på en helt säker plats. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, kondition och återhämtning.

Träningen fungerar bäst när hunden tjänar på att samarbeta. Belöna med mat, lek, rörelse eller tillgång till något hunden vill undersöka. Korta, tydliga och varierade uppgifter fungerar ofta bättre än nötning. Belöningsbaserade metoder har bättre stöd för inlärning och välfärd än smärta, skrämsel eller fysiska korrigeringar.

Inkallning ska tränas från början, men räcker inte som enda skydd. När vilt kan dyka upp är koppel, långlina eller ett helt inhägnat område säkrare än att lita på att träningen överröstar jaktintresset. Anpassa grindar och stängsel efter hunden du har; en lösning är inte säker bara för att den fungerade för en annan basenji.

Spår, nosarbete och lure coursing, en simulerad jakt på konstgjort byte, kan ge utlopp för rasens jakt- och spårförmåga. Kontakt, följsamhet i koppel, byteshandel, hantering och vila är minst lika viktiga. För en valp bör fokus ligga på trygg miljöträning, lekfull inlärning och successiv belastning.

## Hälsa

De viktigaste dokumenterade avelsfrågorna är Fanconis syndrom och ögonsjukdomar, framför allt PRA-BJ1 och annan basenjiretinopati/PRA. Se resultaten för båda föräldrarna och ta reda på vad varje undersökning täcker; ordet ”hälsotestad” räcker inte.

Fanconis syndrom är en ärftlig störning där njurtubuli inte återför elektrolyter och näringsämnen normalt, så viktiga ämnen förloras i urinen. Ökad törst och urinering samt glukos i urinen är kända tecken och ska bedömas av veterinär. Det finns ett DNA-test för basenji. I rasens svenska avelsstrategi kan en bärare användas tillsammans med en genetiskt fri hund; två bärare ska inte kombineras.

För ögonen behövs mer än ett enda DNA-svar. PRA-BJ1-testet gäller en identifierad variant, medan en annan form av basenjiretinopati/PRA upptäcks genom ögonlysning. Ett negativt resultat för PRA-BJ1 betyder därför inte att alla former av ärftlig ögonsjukdom är uteslutna. Persistent pupillary membrane, PPM, förekommer också; lindriga fynd brukar inte påverka synen, medan mer uttalade fynd måste bedömas separat.

Skilj bindande regler från rasklubbens avelsarbete. I SKK:s registreringsregler för 2026 har basenji inget rasspecifikt krav på officiellt HD-, ögon- eller DNA-resultat; rasens särskilda punkt gäller färgkodning. RAS, fastställd 2024, beskriver däremot klubbens valphänvisning och krav eller rekommendationer om Fanconi, PRA-BJ1, ögonlysning och HD-röntgen. SKK-registrering bevisar alltså inte att alla dessa kontroller är gjorda.

Be uppfödaren visa dokument där hundens identitet, undersökningsdatum och resultat framgår. Kontrollera särskilt:

- Fanconi-resultat för båda föräldrarna och att en eventuell bärare har parats med en fri hund.
- PRA-BJ1-resultat för båda föräldrarna samt aktuella ögonlysningsresultat.
- om föräldrarna är HD-röntgade, även om rasklubben rekommenderar detta snarare än kräver det.
- vad valpens veterinärbesiktning säger om naveln; ett litet fettfyllt navelbråck är inte samma sak som ett stort bråck.
- återkommande problem med njurar, ögon, rörelseapparat eller temperament hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar.

## Historia och ursprung

Basenjin kommer från Centralafrika och har använts som jakthund för att bland annat driva vilt mot fällor. Hundarna jagar med både syn och lukt. Arbetet kräver samarbete och egna beslut, vilket hjälper till att förklara rasens starka anknytning och självständighet.

Den dokumenterade västerländska avelshistorien tog fart i England under 1930-talet. Den tidiga aveln utanför Afrika byggde på få individer och fick därför en snäv avelsbas. Senare importer från Kongo, bland annat under slutet av 1980-talet och på 2000-talet, har tillfört nytt genetiskt material.

Basenjin kom till Sverige 1951 genom importer från England, men aveln tog större fart först under 1970-talet. Brindle godkändes i rasstandarden 1999 efter senare afrikanska importer.

Basenjiliknande hundar syns i äldre avbildningar, och rasen beskrivs ofta som mycket gammal. Sådana likheter visar att hundtypen har djupa historiska rötter, men de bevisar inte en obruten stamtavla från forntiden till dagens registrerade basenji. Det mest rättvisande är därför att skilja den gamla hundtypen från den dokumenterade moderna avelshistorien.

## Att leva med rasen

Att basenjin inte skäller som andra hundar betyder inte att hemmet blir tyst. Joddel, yl och gnäll kan höras tydligt, och individer låter olika mycket. Lägenhetsliv kan fungera om motion, nosarbete, återhämtning och säker utevistelse fungerar; bostadstypen ersätter inte aktivitet eller lugn träning.

Ensamhet behöver tränas gradvis när valpen är trygg i sitt nya hem. Gå först bara bakom en grind eller ut genom dörren en kort stund och öka när hunden förblir lugn. En liten valp kan inte lämnas ensam, och en vuxen hunds förmåga kan inte utläsas av rasen. Fråga hur föräldrar och vuxna släktingar klarar vila och korta separationer, och planera hjälp om din vardag kräver mer än den egna hunden mår bra av.

Om hemmet har katt bör katten först få en hundfri zon, egna resurser och flyktvägar. Börja med separation och doftutbyte, fortsätt med korta möten bakom grind och med hunden kopplad, och belöna lugn. Förhindra varje försök till jakt. Lämna inte djuren obevakade tillsammans förrän båda upprepade gånger har varit lugna. Om hunden fortsätter att fixera eller jaga måste djuren hållas åtskilda.

Många basenjitikar har en tydlig säsongscykel och löper i Norden ofta på hösten, vilket gör att många kullar föds sent på året. Det finns samtidigt dokumenterade undantag från huvudsäsongen. Planera därför varken hundhållning eller valpköp efter antagandet att varje tik alltid löper exakt en gång vid samma tid.

Innan du väljer basenji, kontrollera att du kan svara ja på följande:

- Jag vill leva med en självständig hund och kan träna utan att kräva blind lydnad.
- Jag kan ordna daglig rörelse, nosarbete och kontrollerade möjligheter att använda hundens naturliga förmågor.
- Jag har en säker plan för koppel, långlina eller inhägnad när vilt kan dyka upp.
- Alla i hemmet kan respektera hundens viloplats och läsa när den vill ha avstånd.
- Jag har sett föräldrarnas faktiska Fanconi-, PRA-BJ1- och ögonresultat och förstått kombinationen.
- Jag har frågat om ljud, ensamhet, jaktbeteende, navelbråck och hälsa hos vuxna nära släktingar, inte bara träffat valparna.

Basenjin är rätt val när självständighet, jaktlust och ovanliga läten ses som vardagsegenskaper, inte detaljer som försvinner med träning. Med säkra rutiner och belöningsbaserat samarbete kan rasen bli en nära och särpräglad följeslagare.

Basenji

Federation Cynologique Internationale (FCI)

The Basenji Club of Great Britain

Basenji: liten, atletisk afrikansk drivande hund, 40–43 cm hög och 9–12 kg, med kort päls, ringlad svans och rynkad panna. Ofta “skällfri” och ylar i stället. Renlig, självständig, intelligent och viljestark; behöver tålmodig, positiv träning, säkra inhägnader samt regelbunden mental och fysisk aktivering.

Jag har haft Basenji sen 2003. Jag har ingen direkt kölista utan väljer hem som erbjuder bästa förutsättningar.Erfarenhet av rasen, gärna boende nära och eventuellt utställningsintresse har förtur. Är du intresserad av en valp eller nyfiken på ytterligare information framtida valpkullar eller rasen? Skriv gärna utförligt om dig själv och dina eventuella familj. Hur och var bor du? Vad är hunden när du jobbar? Tidigare erfarenhet av Basenji. Varför just Basenji? Hur vill ni aktivera er hund? Och eventuellt annat ni kan komma på. Kontakta mig via mail - majsan_smilla64@outlook.com

Håll utkik på min hemsida mirembe.weebly.com
På FB ,  Basenjis Mirembe
Instagram , carina_kennel_mirembe_basenji

Mirembe

## Snabbfakta

- Belgisk vallhund – malinois är den korthåriga varianten av belgisk vallhund. Inom FCI och SKK är malinois, groenendael, tervueren och laekenois fyra varianter av samma ras, främst åtskilda genom päls och färg.
- Malinois är en medelstor, kvadratisk och atletisk brukshund. Ideal mankhöjd är 62 cm för hanar och 58 cm för tikar; rasstandarden tillåter 2 cm under och 4 cm över idealet.
- Rasen är vaksam, snabb i både tanke och handling och avlad för samarbete och arbete. Lättlärd betyder därför inte lätt att leva med: träningen måste också bygga lugn, impulskontroll och återhämtning.
- En malinois passar bäst hos den som vill träna regelbundet och kan ge hunden både fysisk aktivitet och uppgifter för nos och hjärna varje dag. Enbart långa promenader är sällan ett fullständigt upplägg.
- Familjehund, sporthund och tjänstehund är inte motsatser, men valet av uppfödare och kull är avgörande. Titta på föräldrarnas beteende i vardagen, mentalbeskrivning, arbetsmeriter, hälsa och tidigare avkommor – inte bara på rasnamnet.

## Utseende och päls

Malinois ska vara medelstor, kvadratisk och kraftfull utan att bli tung. Kroppslängden ska alltså ungefär motsvara mankhöjden, inte ge ett tydligt långsträckt intryck. Huvudet är torrt och välmejslat, öronen små, trekantiga och upprättstående och rörelserna ska vara lätta och livliga.

Rasstandardens idealhöjd är 62 cm för hanar och 58 cm för tikar, med en tolerans på minus 2 respektive plus 4 cm. En ungefärlig vikt är 25–30 kg för hanar och 20–25 kg för tikar. Siffrorna beskriver en vuxen hund i normal kondition; proportioner, muskler och hull säger mer än en enskild siffra på vågen.

Malinois är korthårig. Pälsen är mycket kort på huvud, öronens utsidor och benens nedre delar, något fylligare kring hals, lår och svans och har tät underull. Färgen ska vara röd fawn med svarta hårtoppar och en tydlig svart mask. Lite vitt tolereras på förbröst och tår, men stora vita fält hör inte till standarden.

Pälsen kräver ingen avancerad salongsvård. Borsta igenom den när hår lossnar och bada när hunden faktiskt är smutsig. Under fällning behöver du borsta oftare. Efter arbete i skog, högt gräs eller vatten är det klokt att samtidigt kontrollera hud, tassar, klor och öron. Den korta pälsen gör kontrollen enkel, men den ersätter inte regelbunden genomgång av hundens kropp.

## Temperament och personlighet

En typisk malinois är vaksam, aktiv och mycket beredd att agera. Rasidealet är samtidigt en självsäker hund utan rädsla eller oprovocerad aggressivitet. Hög intensitet och dålig nervkontroll är inte samma sak, och en hund som ständigt är stressad är inte mer rastypisk för att den är snabb.

Variationen mellan individer är betydande. SKK uppmanar köpare att räkna med skillnader både mellan rasvarianterna och mellan enskilda hundar. En etikett som ”bruks-, tjänste- eller utställningslinje” räcker därför inte som beslutsunderlag. Be att få se hur föräldrarna hälsar på människor, återhämtar sig efter en överraskning, hanteras, passerar andra hundar och kommer till ro när inget händer. Läs hela Mentalbeskrivning Hund (MH) och fråga hur syskon och tidigare avkommor fungerar i vardagen.

Med barn kan en välmatchad och välhanterad malinois fungera bra, men hundens fart och snabba reaktioner kräver vuxen närvaro. Barn och hund ska ha var sin ostörda viloplats, och vilda lekar bör avbrytas innan hunden börjar jaga rörelse eller går upp för mycket i varv. Små barn ska aldrig bära ansvaret för träning eller promenader. Samma försiktighet gäller möten med katter, smådjur och främmande hundar: hur väl det fungerar beror på individ, tidigare erfarenheter och träning. Låt djuren vänja sig stegvis och se till att de kan skiljas åt.

## Träning och motion

Malinois behöver fysisk och mental aktivitet varje dag, men det finns inget trovärdigt timtal som passar alla hundar. Ålder, hälsa, kondition, arbetsuppgift och förmåga att återhämta sig ska styra. Ett bra upplägg kan varva promenader och kondition med spår, sök, lydnad, bruksarbete eller annan målinriktad träning. Målet är inte att göra hunden så trött som möjligt, utan att ge den användbara färdigheter och en hållbar vardag.

Prioritera tidigt kontakt, inkallning, koppelgående, hantering, stopp- och släppsignal samt förmågan att vänta och vila. Träningen bör vara belöningsbaserad, individanpassad och stegras i takt med hundens utveckling. Korta tydliga pass med pauser ger ofta bättre kvalitet än att upprepa tills hunden tappar precision eller blir uppjagad.

Valpar och unghundar ska inte motioneras som färdigvuxna tjänstehundar. Bygg styrka, miljötrygghet och kroppskontroll gradvis och undvik att låta ensidig bolljakt, hopp eller långa löppass bli hela aktivitetsplanen. Följ hundens rörelser och återhämtning. Stelhet, hälta, försämrad koncentration eller en hund som inte kan komma till ro efter aktivitet är skäl att sänka belastningen och vid behov rådgöra med veterinär eller kunnig instruktör.

Som förstagångsägare kan man lyckas, men inlärningskurvan är brant. En realistisk plan innehåller tillgång till brukshundklubb eller erfaren tränare, hjälp från uppfödaren och en konkret idé om vad hunden ska få arbeta med även under mörka vardagskvällar och perioder när tävling eller tjänst inte är aktuell.

## Hälsa

Belgisk vallhund beskrivs som i huvudsak frisk och sund, men höfter, armbågar, epilepsiliknande anfall och ryggproblem förtjänar särskild uppmärksamhet. Det viktigaste inför ett valpköp är att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens strängare avelsråd och att granska familjen, inte bara föräldradjurens enskilda resultat.

För svenskregistrerad avel kräver de aktuella SKK-reglerna officiell höftleds- och armbågsledsstatus samt känd mental status för de föräldradjur som reglerna gäller för. För hundar födda från 2016 innebär känd mental status en fullständig MH med alla 33 positioner ifyllda; en Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) ersätter inte detta krav för belgisk vallhund. RAS rekommenderar dessutom A- eller B-höfter, fria armbågar och värdesiffra 1 eller 2 på MH:s skottmoment. Be att få se originalresultaten och kontrollera även syskon och tidigare avkommor.

Uppgifter om epilepsi måste tolkas försiktigt. En äldre RAS-enkät fångade upp kramper eller epilepsiliknande anfall hos en mindre andel malinois, men ägarnas uppgifter är inte samma sak som veterinärdiagnoser och siffrorna visar inte hur vanligt problemet är i rasen i dag. Forskning visar en ärftlig komponent för epilepsi hos belgisk vallhund, med starkast publicerat underlag för groenendael och tervueren. Fråga därför uttryckligen om anfall hos föräldrar, syskon, halvsyskon och tidigare avkommor i stället för att nöja dig med ett brett DNA-testpaket.

RAS-enkäten innehöll också uppgifter om ryggbesvär hos malinois, men även detta var ägarnas svar från ett äldre urval och visar inte hur vanligt problemet är i dag. Fråga om spondylos, lumbosakrala besvär, återkommande hältor och arbetsrelaterade skador i släkten. För en aktiv hund är en ärlig familjehistorik, officiella ledresultat och en plan för successiv fysisk uppbyggnad mer användbara än en lång lista över möjliga diagnoser.

## Historia och ursprung

Malinois har sitt ursprung i Belgien och växte fram ur de lokala vallhundar som användes i slutet av 1800-talet. Belgiska vallhundsklubben bildades i Bryssel 1891. Samma år samlade veterinärprofessorn Adolphe Reul 117 hundar för att beskriva och välja ut en mer enhetlig typ, och 1892 fanns en första detaljerad rasstandard.

De första belgiska vallhundarna fördes in i den belgiska stamboken 1901, och omkring 1910 ansågs typ och temperament ha stabiliserats. I dagens FCI-standard är belgisk vallhund en ras med fyra varianter: korthåriga malinois, långhåriga groenendael och tervueren samt strävhåriga laekenois. Malinois har fått sitt namn från Malines, det franska namnet på staden Mechelen, där den korthåriga typen utvecklades.

Arbetet förändrades när behovet av traditionell vallning minskade. Egenskaperna som krävdes kring djur och gård – uppmärksamhet, rörlighet, uthållighet och nära samarbete – fick i stället användning inom bruksprov, sök, bevakning och tjänst. Den bakgrunden förklarar rasens kapacitet, men säger inte att varje individ automatiskt passar för varje uppgift.

## Att leva med rasen

Att leva med en malinois fungerar bäst när aktivitet, återhämtning och vardagsregler är planerade innan hunden flyttar in. En stor tomt ersätter inte samarbete, och en lägenhet är inte automatiskt fel. Det avgörande är om hunden kan få daglig fysisk och mental aktivering, tränas att vara lugn inomhus och hanteras säkert i trapphus, kollektivtrafik och hundmöten.

Ensamhet ska tränas gradvis. En vuxen hund som är trygg med att vara själv klarar normalt några timmar, medan en liten valp inte kan lämnas ensam. Jordbruksverket anger dessutom att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, oftare när de är unga eller gamla. Det är en tillsynsgräns, inte ett mål för hur länge en malinois bör lämnas; hundens faktiska reaktion avgör om du måste gå långsammare fram.

Inför ett valpköp bör du kunna svara ja på följande:

- Jag har ett konkret träningsmål och tid för både aktivitet och vila varje dag.
- Jag har träffat föräldradjuren eller fått trovärdig information om deras vardag, MH, arbetsförmåga och återhämtning.
- Jag har kontrollerat officiell HD-, ED- och mentalstatus samt frågat om epilepsiliknande anfall, ryggproblem och mentalitet i den närmaste familjen.
- Jag har en plan för barn, besökare och andra djur som bygger på uppsikt, avskärmning och stegvis träning.
- Jag har tillgång till kunnig hjälp om hundens intensitet, rädsla, jaktbeteende eller stress blir svår att hantera.

För rätt förare är malinois en ovanligt mångsidig träningskamrat. Det hållbara valet är dock inte den valp som verkar mest explosiv, utan den individ vars egenskaper, familjehistorik och avelsmål stämmer med det liv du faktiskt kan erbjuda.

Belgisk vallhund – malinois

Deutscher Club für Belgische Schäferhunde e.V. (Germany)

Belgisk vallhund – malinois: medelstor till stor, slank och mycket atletisk vallhund med kort fawnfärgad päls och svart mask. Extremt intelligent, intensiv, lojal och mycket människoorienterad. Behöver tydlig struktur, daglig mental stimulans och mycket motion; trivs bäst hos erfarna och mycket aktiva ägare.

Belgisk vallhund – Tervueren

Belgian Shepherd Dog Association of Great Britain

Société Royale Saint-Hubert (Belgium)

Belgisk vallhund – Tervueren är en intelligent, medelstor till stor vallhund med rik, lång päls och en alert, elegant kroppsbyggnad. Den är lojal och människoorienterad och behöver daglig fysisk och mental stimulans, regelbunden borstning samt vänlig, konsekvent träning för att trivas som aktiv familjehund.

Malleterv - din vän på tävling och i tjänst
Det finns ingenting som heter Malleterv - det är ett ord som jag har hittat på, som jag använder för att beskriva min hund Yara.
Hundarna jag föder upp är av rasen Belgisk vallhund och den rasen har fyra olika varianter där mitt fokus är Malinois och Tervueren, alltså "Malle & Terv". Min avelstik har Mallar som föräldrar, men hon föddes med långt hår och hon är därför en Terv född i Mallekull - en Malleterv helt enkelt ♥ .

Kennel Malleterv

Snöflingans maltipoo

## Snabbfakta

- Samojedhunden är en medelstor arktisk spetshund från norra Ryssland och Sibirien. Den är fortfarande byggd och präglad för ett aktivt liv med uthålligt arbete.
- Rasstandarden anger släd- och sällskapshund som användningsområde. Det här är därför inte bara en vit familjehund, utan en arbetande polarhund som behöver få använda kroppen.
- En vuxen hane väger ungefär 20–25 kg och en tik 16–20 kg. Idealmankhöjden är 57 cm för hanar och 53 cm för tikar, med tre centimeters tolerans åt båda håll.
- Pälsen är dubbel, riklig och fäller mycket. Regelbunden genomgång och extra arbete under fällningen hör till vardagen.
- Det rastypiska temperamentet är vänligt, öppet, alert och livligt. Samtidigt är rasen självständig, och jaktintresse, följsamhet och ljudnivå kan skilja mycket mellan individer och linjer.
- Samojedhunden passar bäst hos den som vill leva aktivt året runt och har tid för träning, pälsvård och en hund som är delaktig i vardagen.

## Utseende och päls

Samojedhunden ska vara en smidig och uthållig arktisk spetshund, atletisk snarare än tung. Kroppen är något längre än mankhöjden, öronen står upp och den rikligt bepälsade svansen bärs över ryggen eller längs sidan när hunden är uppmärksam. Hanar ska enligt rasstandarden helst vara 57 cm höga och tikar 53 cm, i båda fallen med en tolerans på tre centimeter. Som grovt riktmärke väger en vuxen hane 20–25 kg och en tik 16–20 kg.

Det så kallade samojedleendet skapas av de mandelformade ögonen och de svagt uppdragna mungiporna. Det är en beskrivning av rasens uttryck, inte ett löfte om en viss personlighet och inte en dokumenterad mekanism mot dregel eller isbildning.

Pälsen består av kort, mjuk och tät underull samt längre, rakare och grövre täckhår. Hanar har ofta en tydligare krage, medan tikens päls ofta är något kortare och mjukare. Godkända färger är rent vit, gräddvit och vit med ett mindre inslag av kexfärgade markeringar.

Låt pälsens skick styra vården i stället för att följa ett fast veckoschema. Arbeta igenom den ända ner till huden och kontrollera särskilt områden där fukt och löst hår kan ligga kvar. Under fällning behövs tätare och grundligare genomgångar. Bada när hunden verkligen behöver det och torka hela pälsen ordentligt efteråt, så att fukt inte stannar nära huden. Pälsen ska normalt inte klippas eller rakas för att göra vardagsvården enklare; diskutera medicinskt motiverad klippning med veterinär.

## Temperament och personlighet

En typisk samojedhund är vänlig, socialt öppen, alert och livlig. Rasstandarden beskriver den som mycket social och olämplig som vakthund. Det betyder inte att varje hund hälsar likadant eller att rasnamnet garanterar trygghet i alla miljöer. Avel, tidiga erfarenheter, träning och individens egen läggning spelar stor roll.

I rasens svenska avelsmål ingår tillgänglighet, social öppenhet och ett smidigt umgänge med både människor och hundar. BPH-resultaten från 2015–2025 följer överlag den målbilden. De säger däremot inte hur en enskild valp kommer att utvecklas. Titta därför på föräldrarnas och nära släktingars vardagsbeteende, inte bara på en rasbeskrivning eller ett genomsnitt.

Självständigheten hör till rasens sätt att arbeta. Samojedhunden ska kunna ta initiativ, hålla fokus på en fysisk uppgift och arbeta utan att vara överdrivet bunden till föraren. I vardagen kan samma egenskaper märkas som envishet, egna idéer och att hunden inte alltid väljer att följa dig. Träningen blir lättare när hunden förstår uppgiften, får en tydlig belöning och slipper onödiga upprepningar.

Även jaktintresset måste bedömas individuellt. Rasstandarden beskriver jaktinstinkten som svagt utvecklad, medan SKK:s aktuella köpråd varnar för att stark jaktinstinkt fortfarande kan förekomma. Räkna därför inte med säker löshet bara för att hunden tillhör rasen.

## Träning och motion

Samojedhunden behöver regelbunden fysisk aktivitet och mår bäst när en del av den har ett tydligt syfte. Drag, vandring, klövjning och annan uthållighetsinriktad träning ligger nära rasens användningsområde. Nosarbete, vardagslydnad och problemlösning ger variation, men ersätter inte möjligheten att röra sig och arbeta fysiskt.

SKK anger minst en timmes daglig promenad plus fysisk träning tre till fyra gånger i veckan som en vanlig utgångspunkt för en vuxen hund. Se det som ett riktmärke, inte som en exakt dos. Ålder, kondition, hälsa, temperatur, underlag och träningsintensitet avgör hur mycket som är lämpligt. Valpar och unghundar ska bygga muskler och belastning successivt i stället för att följa en vuxen hunds upplägg.

Det går att lära hunden två olika regler: att ta i och dra på signal i arbetsselen, och att gå utan att sträcka vardagskopplet. Använd utrustning avsedd för aktiviteten, lär in tydliga startsignaler och öka sträcka, fart och last gradvis. En officiell polarhundsmerit visar att hunden har utfört ett definierat arbete enligt provets villkor. Resultatet säger något viktigt om funktionen, men bevisar inte att hunden är fri från ledproblem, hjärtsjukdom eller vardagsrädslor.

I varmt väder behöver belastningen anpassas efter förhållandena och just den hundens reaktion. Förlägg hårdare pass till svalare tider, välj lämpligt underlag, ge tillgång till vatten och avbryt om hunden inte återhämtar sig normalt. En universell temperaturgräns blir missvisande eftersom luftfuktighet, sol, fart, kondition och individ påverkar värmebelastningen.

Inkallning bör tränas tidigt men aldrig överskattas. Långlina eller inhägnat område ger hunden rörelseutrymme när miljön är för svår för säker löshet. Det är särskilt viktigt om individen visar jaktintresse eller gärna väljer egna vägar.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, förekommer hos samojedhund. I rasens nya svenska avelsstrategi låg andelen C-, D- och E-resultat bland röntgade hundar födda 2019–2024 omkring 20–25 procent. Siffran gäller undersökta hundar och ska inte utan vidare räknas om till hela populationen, men höftresultaten är värda att granska vid valpköp.

För en svenskregistrerad kull måste båda föräldrarna ha officiell HD-status före parning. Samojedhunden omfattas också av HD-index: föräldrarnas genomsnittliga index rekommenderas vara över 100, och hundar med D eller E får inte användas i avel. Det är mer nyanserat än påståendet att bara A- och B-hundar kan ingå i en kombination. Kontrollera både föräldradjurens resultat, index vid parningen och utfallet hos syskon och tidigare avkommor i SKK Avelsdata.

Rasklubben rekommenderar även ögonlysning från 18 månaders ålder och att resultatet är utan anmärkning eller endast visar något som inte klassas som ärftligt. RAS visar samtidigt att en liten andel av hundarna ögonlystes 2021–2024. Be därför om det faktiska registrerade resultatet i stället för ett allmänt besked om att linjen har bra ögon.

Diabetes mellitus förtjänar också uppmärksamhet. En stor svensk försäkringsstudie och senare norsk forskning placerade båda samojedhund bland raserna med högst risk. Studierna beskriver risk på rasnivå och kan inte avgöra om en viss valp kommer att bli sjuk. Fråga om diagnoser i nära släkt och ta förändringar i hundens hälsa på allvar tillsammans med veterinär.

## Historia och ursprung

Samojedhunden kommer från norra Ryssland och Sibirien och har fått sitt namn efter de samojediska folken. Hundarna användes på olika håll till jakt, drag och senare även renvallning. De levde nära människorna och användes enligt rasstandarden också som värmekälla i kåtorna. Dagens ras har släd- och sällskapshund som officiellt användningsområde.

De få hundar som fördes från Sibirien till Västeuropa, tillsammans med hundar som följde forskningsexpeditioner, blev grunden för den västerländska populationen. Den första samojedhunden registrerades i SKK 1893. En svensk-norsk standard för nordisk spets publicerades 1908, och den första engelska rasstandarden för samojedhund skrevs 1909.

Historien förklarar varför dagens avel inte bara handlar om vit päls och ett vänligt uttryck. Svenska Polarhundklubben arbetar för att bevara rasens polara egenskaper och praktiska bruk som draghund. Den som väljer rasen behöver därför vara intresserad av dess funktion, inte enbart dess utseende.

## Att leva med rasen

Samojedhunden kan bo i lägenhet om den får rätt liv utanför bostaden. Bostadens storlek är mindre avgörande än möjligheten till daglig aktivitet, återhämtning och regelbunden utevistelse. I ett lyhört hus behöver du dessutom ta reda på hur valpens nära släktingar låter i vardagen och arbeta tidigt med lugn, eftersom en ljudlig individ snabbt påverkar grannarna.

Ensamhet måste tränas gradvis. Börja med mycket korta, lugna stunder när valpen är trygg i hemmet och öka först när den kan koppla av. Vissa hundar lär sig snabbt, andra behöver betydligt mer tid. Planera inte valpköpet utifrån att just din samojedhund automatiskt kommer att klara en hel arbetsdag ensam.

Med barn gäller samma säkerhetsprinciper som för andra hundar: en vuxen ska vara närvarande med små barn, och hunden ska ha en ostörd viloplats. Rasens sociala ideal är positivt, men ingen rasetikett ersätter övervakning och respektfull hantering. Samma försiktighet gäller katter och andra djur. Fråga hur föräldrarna fungerar, gör introduktioner kontrollerat och utgå från den enskilda hundens jaktintresse och tidigare erfarenheter.

Pälsen märks i vardagen. Du behöver acceptera lösa hår, avsätta tid för genomgång och kunna torka en blöt päls ordentligt. Samojedhunden är inte allergifri: hundallergen finns framför allt i saliv och hud, och mängden varierar mellan individer även inom samma ras. Den som har allergi bör därför inte fatta beslut utifrån påståenden om vit päls, liten lukt eller låg fällning.

Kontrollera uppgifterna bakom uppfödarens allmänna kvalitetsord. Slå upp föräldrarnas HD-status och aktuella index, ögonresultat, BPH och eventuella arbetsmeriter. Fråga hur nära släktingar har fungerat i drag, vid hundmöten, hemma, ensamma och i varmt väder. Be uppfödaren visa hur en vuxen päls sköts. En arbetsmerit visar provad funktion, BPH visar observerade reaktioner och hälsoregistren visar kända resultat. Tillsammans ger de ett bättre beslutsunderlag, men ingen enskild uppgift garanterar hur valpen blir.

Samojedhund

Fédération Cynologique Internationale

Svenska Polarhundklubben (Swedish Polar Dog Club)

Deutscher Club für Nordische Hunde e.V.

Mellanstor, kraftig arktisk spets som av Samojedfolket avlades för att valla renar, dra slädar och dela tält med familjen. Känd för sitt ”Samojed-leende” och sin täta, nästan luktfria dubbelpäls. Social, energisk, ljudlig och intelligent; behöver nära sällskap, konsekvent men mjuk träning och gott om motion.

MOYASAS är vårt prefix och godkända kennelnamn sedan år 2019. Ordet är en komposition av min hemort "Mo" och ordet "ojasa" som är sanskrit för "light", "vitality", "life" och "strenght". Tillsammans blir det helt ungefär "kraftfullt sken i Mo" och det är väl precis vad vi är. 

 Vi som står bakom MOYASAS heter Karin och Elisabet Lundwall. Dotter och mor.

2015  kom första samojedhunden in i våra liv år 2015 och väldigt tidigt drabbades vi av "polarhundssjukan" och rätt som det var hamnade vi där vi är idag dvs ett liv och en vardag som bara kretsar kring våra samojedhundar.

I dagsläget har vi åtta stycken fantastiska samojedflickor.

 Vi bor tillsammans på en stor gård ute på landet

-som är både mitt och mammas barndomshem.

Det är ett stort hus mellan 4 åkrar med en stor ljuvlig trädgård.
I direkt anslutning till husets kärna har vi en stor hundgård med en härlig rasthage - samojedernas favoritställe.

Våra hundar lever med oss som familjemedlemmar dvs dom sover alltid inomhus med oss. Dom är alla otroligt kärleksfulla, sociala och mysiga individer som alltid vill vara oss nära. 

Draghundssport är en stor del av våra liv och för oss är det självklart att samojedhunden är, alltid varit och bör förbli en polar bruksras. Snabba, starka, uthålliga och vackra. 

​

På snö kör vi en gammal sliten sprintsläde av märket Danler och på  barmark har vi en Orzech Cart a 75 kg med full dämpning och hydrauliska skivbromsar. 

​

​

​

Kika gärna in på vår instagram, 

där kan ni se hur vår vardag ser ut.

​

♥

MOYASAS

Kennel back to work is a working alaskan malamute kennel.
In the past i have done many long distance races and ran a tourist touring business. Today i have 5 dogs as a hobby and have them as pets and do a litter of puppys ones in a while.
My lines are well known  all over europe for their high working drive and friendly natur towards people and most of all towards other dogs.  I keep my dogs in a pack.

Kennel back to work

## Snabbfakta

Golden retriever är en brittisk apporterande fågelhund i FCI grupp 8, utvecklad för att söka efter och hämta fällt vilt i nära samarbete med sin förare. Bakgrunden märks fortfarande i rasens arbetslust, intresse för att bära föremål och behov av både fysisk aktivitet och uppgifter att lösa.

- **Ursprung:** Storbritannien, med dokumenterad utveckling i gränstrakten mellan England och Skottland
- **Ursprunglig funktion:** apportering av fågel på land och i vatten
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar enligt rasstandarden
- **Päls:** rak eller vågig dubbelpäls med tät, vattenavvisande underull
- **Färg:** nyanser av guld eller creme; rött och mahogny ingår inte i standarden
- **Rasideal:** vänlig, tillitsfull, intelligent, samarbetsvillig och arbetsvillig
- **Passar bäst:** ett hem som vill träna, aktivera och låta hunden vara delaktig i vardagen

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, aktivitetsnivå och vardagsegenskaper påverkas även av avelsinriktning, föräldradjur, uppväxt, hälsa och träning.

## Utseende och päls

Golden retriever ska vara välbalanserad, proportionerlig och aktiv, med en kroppsbyggnad som klarar arbete utan att bli tung eller överdriven. Hanar är vanligen större än tikar, men funktion, fria rörelser och en sund helhet är viktigare än ett kraftigt utseende.

Pälsen består av raka eller vågiga täckhår, rikligare behäng och tät, vattenavvisande underull. Godkända färger går från creme till olika nyanser av guld. Rött och mahogny är inte standardfärger, och vitt är begränsat till några få hår på bröstet. Färg eller kroppsform berättar däremot inte säkert vilken aktivitetsnivå eller arbetslust en enskild hund kommer att få.

Dubbelpälsen fäller och behöver regelbunden genomgång, särskilt när underullen lossnar mer. Borsta igenom hela pälsen efter behov och var extra noggrann bakom öronen, i armhålorna och i behänget på ben och svans, där tovor lättare uppstår. En kam hjälper till att kontrollera att borstningen når igenom underullen. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt en fast kalender. Efter simning eller blöta promenader är det praktiskt att reda ut pälsen, låta den torka ordentligt och kontrollera hud och öron om hunden visar tecken på irritation.

Kloklippning, tandvård och kontroll av hud, öron och tassar hör till den löpande skötseln. Det viktiga är att anpassa rutinen efter individens päls, fällning, aktivitet och hur ofta den blir våt eller smutsig.

## Temperament och personlighet

Rasidealet för golden retriever är en vänlig, trygg och samarbetsvillig hund med naturlig arbets- och apporteringslust. Många söker gärna kontakt, bär föremål och uppskattar gemensamma uppgifter, men beskrivningen ska inte tolkas som att varje golden automatiskt är lugn, okomplicerad eller social med alla.

Rasen mognar ofta förhållandevis sent. En ung golden kan vara fysisk, intensiv och lätt distraherad långt efter att den nått sin fulla storlek. Vardagsfärdigheter som lugna hälsningar, följsamhet, hantering och förmåga att koppla av behöver därför tränas lika medvetet som apportering och lydnad.

Det finns uppfödare med olika mål, exempelvis jaktligt arbete, prov, utställning eller ett bredare sällskapsfokus. Etiketter som ”jaktgolden” och ”utställningsgolden” ger bara en grov ledtråd och förutsäger inte säkert en individs motor, utseende eller förmåga att varva ned. Be i stället uppfödaren beskriva föräldrarnas och nära släktingars vardagsegenskaper, arbetslust, rädslor, socialitet och återhämtning. Arbets- och mentalbeskrivningar kan ge ytterligare information, men de är delar av underlaget och inte garantier.

Rasen kan passa en engagerad förstagångsägare, särskilt med stöd från uppfödare och hundkurs. Det kräver ändå beredskap för en relativt stor, stark och ofta livlig unghund som behöver konsekventa rutiner, daglig aktivering och tid att mogna.

## Träning och motion

Golden retriever behöver daglig fysisk aktivitet, mental problemlösning och möjlighet till återhämtning, men det finns ingen fast tidsangivelse som passar alla. Ålder, hälsa, kondition, personlighet och avelsinriktning avgör hur motionen ska fördelas och hur belastande den kan vara.

En fungerande vuxenvardag kan innehålla promenader i varierad terräng, nosarbete, sökövningar, apportering, lydnad och lugn träning i olika miljöer. Variation ger mer än att försöka trötta ut hunden med samma intensiva aktivitet varje dag. Rasen är avlad för samarbete, så uppgifter med tydlig start, uppgift och avslut passar ofta bättre än oreglerad bollkastning i högt tempo.

Valpar behöver korta, positiva stunder av lek, miljöträning och rörelse med mycket vila mellan aktiviteterna. Belastningen ska anpassas efter valpens utveckling och underlag, inte räknas fram med en fast minutregel. Öka längd och svårighet gradvis och låt valpens ork och återhämtning styra nästa steg.

Belöningsbaserad träning brukar passa rasens samarbetsvilja. Prioritera tidigt:

- inkallning och kontakt även runt människor, hundar och viltvittring
- koppelgående och lugna hälsningar
- att lämna och byta föremål utan konflikt
- stadga och väntan före apportering eller lek
- en inlärd signal för vila och nedvarvning

Vattenintresse är vanligt, men alla golden retriever vill inte bada och simkunnighet ska aldrig tas för given. Introducera vatten i grunt, lugnt område med enkel väg upp, låt hunden välja tempo och ha ständig uppsikt. Strömt vatten, svag is, algblomning och svåråtkomliga kanter kräver särskild försiktighet.

## Hälsa

Höftleder, armbågsleder och ögon är centrala hälsoområden i svensk golden retrieveravel. För en valpköpare är det viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringskrav, rasklubbens rekommendationer och ett enskilt testresultat.

För att avkomman ska kunna registreras i SKK ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parningen. Det betyder inte att ED, ögonlysning och DNA-test är motsvarande obligatoriska SKK-krav för varje kull av rasen. Golden retrieverklubbens rekommendationer och villkor för valphänvisning går längre: de omfattar bland annat HD- och ED-resultat, aktuell ögonundersökning och GR_PRA1/2-status samt vissa meriter.

Klubben rekommenderar i normalfallet HD A eller B och ED utan anmärkning. Hundar med HD C eller ED grad 1 bör enligt rekommendationerna bara användas undantagsvis, och då ska kullens beräknade HD- respektive ED-index vara minst 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parning, och minst en förälder ska vara fri eller hereditärt fri från både GR_PRA1 och GR_PRA2.

Be om de faktiska resultaten, inte bara beskedet att hundarna är ”testade”. Kontrollera HD- och ED-grad, index när det finns, datum och resultat för ögonundersökningen samt respektive förälders DNA-status. GR_PRA1 och GR_PRA2 avser specifika mutationer. Testerna täcker inte alla genetiska orsaker till PRA och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning.

HD, ED och vissa ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasens avelsstrategi lyfter också tumörsjukdomar som en viktig fråga för rasen som helhet. Sådana sammanställningar kan inte översättas till en säker procentsats eller prognos för den enskilda valpen. Fråga därför även om hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Bra undersökningsresultat minskar osäkerheten men kan aldrig garantera framtida hälsa.

## Historia och ursprung

Golden retriever utvecklades under senare delen av 1800-talet i gränstrakten mellan England och Skottland för att apportera fällt vilt på både land och i vatten. Förändrade jaktformer skapade behov av en hund som kunde söka, markera, vänta och arbeta uthålligt i nära samspel med föraren.

Lord Tweedmouths bevarade avelsanteckningar dokumenterar den tidiga utvecklingen. En gul retriever parades med en Tweed water spaniel, och fortsatt urval formade de egenskaper som förknippas med rasens apportering, vattenarbete och samarbetsförmåga. Golden retriever erkändes som egen ras 1913 och introducerades i Sverige omkring 1950.

Rasens moderna användning är bredare än praktisk jakt, men bakgrunden är fortfarande relevant. Sök, föremålsintresse, uthållighet och förmågan att växla mellan aktivitet och väntan är egenskaper som behöver förvaltas genom avel och träning, även hos hundar som främst lever som sällskap.

## Att leva med rasen

Golden retriever passar bäst hos människor som vill ha en social och träningsbar hund som får delta i vardagen. Ett vänligt rasideal gör inte vardagsfärdigheter medfödda: en ung golden behöver lära sig att hälsa lugnt, gå i koppel, hantera föremål och koppla av även när det händer mycket omkring den.

Rasen kan fungera väl med barn, men samspelet kräver vuxen tillsyn. Barn ska få lära sig att respektera hundens vila, mat och signaler, och hunden behöver tränas att hälsa och leka utan att välta eller tränga sig på. Samma försiktighet gäller andra djur. Många golden retriever lever med hundar eller katter, men introduktionen ska ske gradvis med kontroll, avstånd och en trygg reträttplats för katten. Individens tidigare erfarenheter och jakt- eller föremålsintresse spelar roll.

Lägenhet kan fungera om det finns en realistisk plan för rastning och träning, liksom plats för blöt päls och lugn inomhus. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, miljöombyte eller gemensam aktivitet. Rasen är ofta social, och ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. Hur länge en viss hund klarar att vara ensam går inte att bestämma utifrån rasnamnet.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än färg och föräldrarnas titlar. Be uppfödaren visa officiella hälsoresultat, index, ögonundersökningens datum och DNA-status. Träffa helst tiken, fråga hur nära släktingar fungerar i hemmet och be om konkreta exempel på aktivitetsnivå, socialitet, rädslor och återhämtning. Välj en kull vars dokumenterade egenskaper och uppfödarens mål passar det liv du faktiskt kan erbjuda.

Golden retriever

The Golden Retriever Club UK

The Kennel Club UK

Vänlig, medelstor till stor retriever med tät, vattenavvisande gyllene päls och mjuk mun. Mycket lättlärd, människoorienterad och lekfull, som behöver daglig delaktighet, regelbunden pälsvård och 1,5–2 timmars varierad motion. Ursprungs­ligen avlad som apportör vid jakt, numera vanlig som familjehund, assistanshund och terapihund.

Häradssveden

## Snabbfakta

Akita är en stor japansk spetshund som i dag främst hålls som sällskapshund. Den är självständig, uppmärksam och ofta lugn hemma, men kräver en ägare som kan träna tålmodigt och hantera en stark hund i möten med omvärlden.

- **Ursprung:** Japan
- **Rasgrupp:** Grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp
- **Mankhöjd enligt rasstandarden:** 67 cm för hanar och 61 cm för tikar, med 3 cm tolerans åt båda hållen
- **Vikt:** FCI:s rasstandard anger ingen officiell vikt
- **Päls:** Rak, grov täckpäls med mjuk och tät underull
- **Vanliga användningsområden:** Sällskap, utställning, spår, sök och annan vardagsaktivering

Akita och American akita är två skilda raser. Den japanska akitan är lättare och mer utpräglat spetstypad, med ett snävare urval av godkända färger. American akita är grövre byggd och har en annan rasstandard. Därför bör information, hälsoundersökningar och stamtavlor alltid kontrolleras för rätt ras.

Rasen passar bäst hos den som uppskattar en självständig hund och kan planera hundmöten, inkallning och tidig miljöträning. Den är sällan rätt val om målet är en hund som vill hälsa på alla eller upprepa samma övning många gånger.

## Utseende och päls

Akita ska vara stor, robust och välbalanserad, med ståndöron och en grov svans som bärs tydligt ringlad över ryggen. Rasstandarden anger 67 cm för hanar och 61 cm för tikar; båda får avvika 3 cm uppåt eller nedåt. Standarden anger däremot ingen vikt, så viktuppgifter från andra håll bör inte behandlas som ett officiellt rasintervall.

Godkända färger är röd fawn, sesam, brindle och vit. Sesam betyder röd fawn med svarta hårspetsar. Alla färger utom vitt ska ha **urajiro**: vitaktig päls på bland annat nospartiets sidor, kinderna, kroppens undersida, svansens undersida och benens insidor. Svart mask och fläckar på vit botten hör inte till den japanska akitans rasstandard; sådana drag kan förekomma i American akitas färgbild och är ännu ett skäl att inte blanda ihop raserna.

Pälsen består av grova, raka täckhår och mjuk, tät underull. Den är något längre över manke och bakdel och längst på svansen. Akita fäller normalt mycket underull omkring två gånger om året. Då behöver den kammas igenom ordentligt och ofta nog för att lös underull inte ska packas. Mellan fällningsperioderna anpassas borstningen efter individens päls, och hunden badas vid behov.

Vänj valpen tidigt och lugnt vid borstning, kloklippning, tandkontroll och att någon undersöker tassar, öron och hud. Det är särskilt värdefullt för en stor, självständig hund: frivillig och belönad hantering gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Akita beskrivs som lugn, trofast och mottaglig, men också som självsäker och självständig. Det innebär inte att alla individer beter sig likadant. Uppfödning, tidiga erfarenheter, träning och den enskilda hundens personlighet påverkar hur den fungerar med människor och djur.

Många akitor knyter starka band till sin familj och vill gärna ha uppsikt över vad som händer hemma. Mot främmande personer kan en individ vara avvaktande. Målet bör inte vara att hunden måste uppskatta fysisk kontakt med alla, utan att den kan förhålla sig lugnt och säkert till besök, förbipasserande och nya miljöer.

SKK lyfter att rasen kan få problem med andra hundar, särskilt av samma kön. Se det som en risk att planera för, inte som en garanti om varje individ. Välj kontrollerade introduktioner, undvik påtvingade hälsningar och lär dig läsa tidiga tecken på spänning. Fråga uppfödaren hur föräldrar och nära släktingar fungerar med hundar av båda könen.

Rasens bakgrund som jakt- och vakthund gör att säkerhet kring smådjur och löshet behöver bedömas individuellt. En akita som har vuxit upp med en katt kan fungera väl med just den katten, men det säger inte hur hunden reagerar på springande djur utomhus. Använd koppel eller långlina tills inkallningen är ordentligt prövad där hunden ska vara lös.

Akita kan leva med barn, men rasnamnet är ingen trygghetsgaranti. Små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen, och hunden behöver en ostörd viloplats. Eftersom en vuxen akita är stor och stark ska en vuxen också bära ansvaret för promenader och svåra hundmöten.

## Träning och motion

Akita behöver fysisk och mental aktivitet varje dag, men det finns inget auktoritativt, fast antal motionsminuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition och aktivitetens intensitet avgör vad som är lagom. Promenader bör kombineras med uppgifter där hunden får tänka och använda nosen.

Spår, sök, nosarbete och varierade promenader passar rasens dokumenterade intresse för lukt och spår. Lydnad och agility kan också fungera när upplägget anpassas till individen. SKK påpekar att akita kan tröttna på enformig träning. Korta, tydliga pass med meningsfull belöning fungerar därför ofta bättre än många mekaniska repetitioner.

Träna med trygghet, konsekvens och positiv inlärning. Belöna det beteende du vill se och gör svårigheterna gradvis större. Hård fysisk korrigering löser inte självständighet och riskerar att skada tilliten. Prioritera särskilt:

- kontakt och följsamhet med slakt koppel
- att passera andra hundar lugnt och kunna öka avståndet vid behov
- inkallning först i störningsfria miljöer och sedan med långlina
- en väl inlärd plats där hunden kan koppla av när ni får besök
- frivillig hantering av tassar, mun, öron och päls

En inhägnad plats är det säkraste valet för fri rörelse innan inkallningen fungerar även under störning. Även en vältränad akita kan fatta självständiga beslut, så löshet bör avgöras av den enskilda hundens beteende och platsens risker, inte av en allmän beskrivning av rasen.

## Hälsa

Akita betraktas generellt som en förhållandevis frisk ras, men rasklubbens avelsstrategi pekar ut autoimmuna sjukdomar, höftledsdysplasi och ögondiagnoser som områden att följa. Ett bra valpköp handlar därför både om registrerade undersökningsresultat och om öppen information om sjukdomar i släkten.

Två särskilt uppmärksammade diagnoser är sebaceous adenitis, **SA**, och Vogt–Koyanagi–Harada-liknande syndrom, ofta kallat **VKH** eller **UDS** hos hund. SA är en inflammation som skadar talgkörtlarna och kan ge hud- och pälsproblem. VKH/UDS kan ge förändrad pigmentering och allvarliga ögonproblem. Diagnoserna har förekommit hos ett fåtal svenska akitor i rasklubbens redovisning för 2000–2020, men de siffrorna ska inte läsas som en aktuell riskprocent. Rasklubbens strategi säger att hundar med diagnostiserad SA eller VKH inte ska användas i avel och att familjebilden ska vägas in.

För höfter finns en viktig skillnad mellan regel och rekommendation. Enligt SKK:s registreringsregler 2026 måste båda föräldradjuren ha en officiell HD-status för att en akitakull ska kunna registreras. Kravet betyder att resultatet ska finnas; det betyder inte i sig att varje godkänd kombination har HD-grad A eller B. Rasklubbens avelsstrategi är strängare och anger att hundar med HD-grad D eller E inte ska användas i avel.

Ögonlysning är inte ett registreringskrav för akita i de svenska reglerna 2026. Rasklubben beskriver undersökningen som frivillig men önskvärd någon gång under livet för hundar som ska gå i avel. Även ett frivilligt resultat kan ge värdefull information när du jämför uppfödare.

Be uppfödaren att visa och förklara:

- båda föräldrarnas officiella HD-resultat i SKK:s register
- om föräldrarna är ögonlysta och vilka resultat som finns i nära släkt
- om SA, VKH/UDS eller andra diagnostiserade hud- och ögonsjukdomar finns hos nära släktingar
- hur hälsa, mentalitet och genetisk variation har vägts ihop i just den planerade kombinationen

Sök veterinär vid ihållande hudförändringar, tydligt håravfall, pigmentförlust, ögonsmärta, rodnad eller plötsligt förändrad syn. Sådana symtom har flera möjliga orsaker och kan inte bedömas säkert utifrån rasen eller en text på nätet.

## Historia och ursprung

Akita kommer från Japan och har fått sitt namn från Akita-regionen. FCI:s historik beskriver Akita Matagi som medelstora björnhundar. Från 1603 användes de även till hundkamp, och från 1868 korsades de med tosa och mastiff. Hundkamp förbjöds 1908, och 1931 utsågs nio framstående akitor till japanska naturminnen.

Andra världskriget slog hårt mot rasen. Efter kriget fanns tre tydliga typer: matagi-akita, kamphunds-akita och hundar med schäferinslag. Japanska uppfödare arbetade därefter för att återställa den ursprungliga spetstypen genom att använda matagi-akita och minska inflytandet från de utländska raserna. Det arbetet formade dagens japanska akita.

Den amerikanska utvecklingslinjen tog en annan riktning. Hundar av den tyngre efterkrigstypen fördes till USA, där American akita utvecklades. I Sverige delades populationen år 2000, och dagens svenska akitaavel bygger enligt rasens avelsstrategi på japanska linjer. Därför är Akita och American akita inte två namn för samma hund, utan separata raser med egna standarder.

## Att leva med rasen

Akita kan bo i lägenhet om vardagen ger tillräcklig rastning, aktivering och utrymme att vila ostört. Bostadens storlek avgör inte ensam om livet fungerar. Viktigare är att en stor hund kan passera trapphus och smala utrymmen lugnt, att hundmöten går att hantera och att det finns bra promenadområden i närheten.

Ensamhet måste tränas gradvis. En vuxen, trygg och ensamhetstränad hund kan ofta vara själv några timmar, medan en valp inte kan lämnas ensam på samma sätt. Hur snabbt träningen går varierar mellan individer. Öka inte tiden när hunden visar oro; ordna i stället hundvakt, dagmatte eller annan lösning om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

I ett hem med andra hundar behöver du väga in kön, hur individerna fungerar med andra hundar och om de kan hållas åtskilda. Ge mat och tuggben separat om det finns risk för konkurrens, och ordna flera ostörda viloplatser. Med katt eller smådjur behövs kontrollerade introduktioner och möjlighet att skilja djuren åt med grind eller dörr. Tidigare lugn samvaro gör inte alla framtida situationer riskfria.

Inför ett valpköp bör du träffa vuxna hundar från uppfödarens linjer och be om konkreta exempel, inte bara allmänna rasord. Fråga hur hundarna fungerar vid hundmöten, besök, hantering, ensamhet och nya miljöer. Jämför svaren med ditt faktiska liv: vem sköter promenaderna, hur löser ni gäster, var kan hunden få lugn och vad händer om den inte kan gå lös eller umgås med familjens andra hund? Den genomgången säger mer om matchningen än om akita beskrivs enbart som lojal, lugn eller självständig.

Akita

American Kennel Club (AKC) - Akita Breed Overview

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Stor, kraftfull japansk spetsras med bred skalle, ringlad svans och tät dubbel päls som fäller rikligt. Lugn, självständig och reserverad mot främlingar men djupt lojal mot familjen och en naturlig väktare. Intelligent men viljestark, passar bäst för erfarna och konsekventa ägare.

Fuyuko Kensha

Fläderhaga’s Lovely Dogs

## Snabbfakta

- Löwchen är en liten fransk sällskapshund i FCI grupp 9, trots rasens tyska namn.
- Rasstandarden anger 26–32 centimeters mankhöjd, med en centimeters tolerans, och en vikt på cirka 6 kilo.
- Kroppen ska vara kvadratisk, alltså lika lång som hög.
- Den långa, vågiga pälsen saknar underull och behöver skötas regelbundet för att inte tova sig.
- Lejonklippning är obligatorisk på utställning, men en sällskapshund behöver inte ha utställningsfrisyren till vardags.
- Rasen beskrivs som tillgiven, uppmärksam och lyhörd, men det svenska BPH-underlaget är ännu för litet för slutsatser om exempelvis skällighet eller vaktbeteende.
- I svensk avel ligger särskilt patella, ögon och genetisk variation i fokus.

## Utseende och päls

Löwchen är en liten men robust hund med kvadratisk kropp, stolt huvudbärning och livliga rörelser. Den officiella storleken är 26–32 centimeter i mankhöjd, med en centimeters tolerans, och vikten anges till cirka 6 kilo. Den äldre föreställningen att rasen ska vara längre än hög stämmer alltså inte med standarden: kroppslängd och mankhöjd ska vara lika.

Pälsen ska vara silkesaktig, lång, vågig och tät utan underull. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna. Avsaknaden av underull minskar inte skötselbehovet. Hår som inte lossnar på samma sätt som hos många fällande raser kan stanna kvar i pälsen, och friktion bakom öronen, i armhålorna och kring benen kan snabbt skapa tovor.

En fungerande rutin är att dela pälsen i små partier och kontrollera med kam ända ned till huden. Hur ofta det behövs beror på pälslängd, struktur, väder och hundens aktiviteter. Kammen ska gå igenom utan att fastna; vänta inte tills ytan ser tovig ut. Vänj valpen stegvis vid kam, tasshantering, kloklippning, bad och hårtork, så att skötseln blir förutsägbar i stället för en kamp.

Den traditionella lejonklippningen är frisyren som beskrivs i rasstandarden. Bakdelen och delar av benen klipps, medan bland annat framdelen och svansplymen lämnas. Klippningen är obligatorisk när löwchen ställs ut, och de partier som lämnas långa får då inte formklippas. För en sällskapshund är lejonklippningen inget hälsokrav; en mer praktisk vardagslängd kan göra det lättare att hålla huden ren och pälsen fri från tovor.

Löwchen beskrivs som en ras som inte fäller på vanligt sätt, men det betyder inte att den är allergifri. Hundallergener kommer framför allt från hud och saliv, och mängden varierar mellan individer. Den som har allergi bör därför träffa den aktuella hunden flera gånger och diskutera sin situation med vården i stället för att välja ras enbart efter pälstyp.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver löwchen som tillgiven och följsam mot sin ägare, uppmärksam och lyhörd samt lugn och diskret när det behövs. Det är en användbar bild av avelsmålet, men inte ett löfte om hur varje individ beter sig. Arv, tidiga erfarenheter, vardagsmiljö och träning påverkar den vuxna hunden.

Det är särskilt viktigt att inte göra skällighet, vaktinstinkt eller oräddhet till fasta rasegenskaper utan tillräckligt underlag. I den svenska rasspecifika avelsstrategin som fastställdes 2025 hade 37 löwchen genomfört BPH. Rasklubben bedömde själv att antalet var för litet för faktabaserade slutsatser om rasens mentalitet. Fråga därför uppfödaren hur valpens föräldrar reagerar på främmande människor, ljud, hantering, nya miljöer och vila – och be gärna att få träffa minst tiken.

En liten sällskapshund kan vara nära familjen utan att alltid vilja bli buren eller klappad. Lär barn att låta hunden gå undan, att inte störa den när den äter eller sover och att aldrig lyfta den utan en vuxens hjälp. En vuxen ska ha ansvar för allt umgänge med små barn. För andra hundar och katter gäller samma försiktighet: en löwchen kan fungera väl med dem, men rasnamnet ger ingen garanti. Lugna introduktioner, möjlighet att skapa avstånd och separata viloplatser är viktigare än generella kompatibilitetslöften.

## Träning och motion

Löwchen behöver daglig rörelse, nosarbete, lek och träning, men det finns inget verifierat antal minuter som passar alla vuxna hundar av rasen. En frisk vuxen kan få flera promenader med möjlighet att undersöka omgivningen, kombinerat med korta träningsstunder och vila. Anpassa mängden efter ålder, kondition, hälsa, väder och vad hunden gjorde dagen innan. Ett bra upplägg lämnar hunden nöjd och kontaktbar, inte återkommande stel, halt eller helt slut.

Belöningsbaserad träning passar en uppmärksam sällskapshund. Träna först sådant som gör vardagen säker: kontakt, följsamhet i koppel, inkallning, att kunna vänta, bli hanterad och koppla av när inget händer. Om hunden larmar på ljud i trapphuset hjälper det att belöna pausen och leda den till en lugn plats. Att ropa över skällandet ger sällan den tydlighet man vill ha.

För en valp är varierad och självvald rörelse viktigare än den så kallade femminutersregeln. Regeln – ett visst antal promenadminuter per levnadsmånad – säger inte vad just din valp klarar. Låt valpen utforska i eget tempo, lek på ett kontrollerat sätt och öka sträcka, underlag och svårighet gradvis. Avbryt och kontakta veterinär om valpen visar hälta, smärta eller ovilja att röra sig. Försök inte förebygga patellaluxation med en påhittad trapp- eller hoppformel; utgå från valpen och be veterinären om råd vid osäkerhet.

Rasens storlek gör att många aktiviteter kan anpassas till den, exempelvis vardagslydnad, nosework, rallylydnad och agility. Aktiviteten bör väljas efter hundens intresse och fysiska förutsättningar, inte efter antagandet att alla löwchen vill samma sak.

## Hälsa

Inför ett valpköp är patellastatus, ögonhälsa och en tillräckligt bred avelsbas de tre viktigaste dokumenterade områdena att kontrollera. Det betyder inte att varje hund drabbas, men den svenska RAS som gäller 2025–2029 visar varför uppfödare bör arbeta systematiskt med dem.

RAS rekommenderar att en veterinär känner igenom avelsdjurens knäleder för patellaluxation efter ett års ålder. Hundar med högre grad än 1 bör inte användas i avel, och en hund med grad 1 bör enligt rekommendationen bara kombineras med en hund som har grad 0. Be att få se det officiella resultatet för båda föräldrarna och kontrollera undersökningsdatum samt hundens identitet.

För ögonen rekommenderas att avelsdjuren är ögonlysta och att resultatet inte är äldre än två år vid parningen. Avelsdjur bör enligt RAS undersökas till åtta års ålder. Ett fynd betyder inte automatiskt samma avelsbeslut i alla fall; bedömningen beror på diagnos, symtom och veterinärens anvisning. Därför är det mer informativt att läsa de faktiska protokollen än att bara fråga om föräldrarna är ”testade”.

Det finns en viktig skillnad mellan ett officiellt registrerat resultat, en rekommendation i RAS och ett formellt villkor för att valpar ska kunna registreras. Patella- och ögonresultat kan registreras centralt hos SKK för alla raser. I 2026 års registreringsregler har löwchen däremot inget särskilt hälsovillkor. Patella- och ögonundersökningarna ovan är alltså starka svenska avelsrekommendationer, inte något som automatiskt bevisas av att en kull är registrerad.

Löwchen är en numerärt liten ras internationellt. RAS betonar därför en låg grad av släktskap mellan föräldrarna, att samma parning inte upprepas och att enskilda avelsdjur inte överanvänds. Som valpköpare kan du fråga hur uppfödaren har bedömt släktskapet, varför just föräldrarna kombinerats och hur mycket de redan har använts i avel. Det kompletterar hälsoprotokollen och säger något om omsorgen om rasens långsiktiga variation.

Kontakta veterinär vid återkommande hälta, om hunden plötsligt håller upp ett ben eller om du märker ögonirritation, synförändring eller smärta. Håll hunden i lämpligt hull och kontrollera samtidigt hud, öron, tänder, klor och tassar när pälsen sköts. Det finns inte tillräckligt underlag för att kalla andra problem typiska för löwchen enbart för att de förekommer hos små hundar.

## Historia och ursprung

Löwchen räknas officiellt som en fransk ras, även om namnet är tyskt och betyder ungefär ”litet lejon”. FCI:s franska rasnamn är Petit Chien Lion och det engelska är Little Lion Dog. Frankrike står som ursprungs- och hemland i rasstandarden, och hunden hör till sällskapshundarna i FCI grupp 9.

Den officiella rasstandarden pekar på två små hundar av löwchentyp som finns avbildade i sten i katedralen i Amiens från 1200-talet. Den karakteristiska silhuetten förekommer också på gobelänger från 1400-talet och i senare europeisk konst. De dokumenterade avbildningarna visar rasens historiska typ. Berättelser om att hunden skulle ha arbetat som vattenapportör, sängvärmare eller statussymbol har inte samma stöd och ska inte behandlas som säkra fakta.

Den franska rasklubben bildades 1947. FCI erkände rasen definitivt 1961, och den nu gällande FCI-standarden publicerades 2004. Lejonsilhuetten har alltså lång dokumentation, men dagens ras är tydligt definierad som sällskapshund utan arbetsprov.

## Att leva med rasen

Löwchen kan bo i lägenhet eller hus om vardagen rymmer promenader, aktivering, pälsvård, vila och planerad ensamhetsträning. Bostadens kvadratmeter avgör mindre än rutinerna. I ett lyhört flerfamiljshus behöver ägaren också träna lugn vid dörrar, hissar och ljud i trapphuset, eftersom man inte kan förutsätta vare sig att rasen är tyst eller att den är särskilt skällig.

Ensamhet bör läras in i mycket små steg när hunden är rastad och lugn. Börja med korta, odramatiska avstånd och gå tillbaka innan hunden blir orolig. Öka först när den kan koppla av på den nuvarande nivån. Det finns inget stöd för att alla löwchen har separationsproblem, men deras funktion som sällskapshund är ett gott skäl att planera vardagen så att hunden inte lämnas längre än den klarar.

Pälsen står för den största återkommande arbetsinsatsen. Den som vill ha full päls eller ställa ut behöver lägga mer tid på utredning och korrekt lejonklippning. En kortare vardagsfrisyr minskar mängden hår att reda ut men tar inte bort behovet av kamning, bad, klippning och hanteringsträning. Räkna med att antingen lära dig skötseln ordentligt eller använda en hundfrisör, och kontrollera att även huden under pälsen är frisk.

Inför ett valpköp bör du be om mer än allmänna försäkringar om att linjen är frisk och trevlig. Kontrollera originalresultat för patella och ögon, att patellaundersökningen gjordes efter ett års ålder, att ögonresultatet var högst två år gammalt vid parningen och hur eventuella fynd har bedömts. Fråga också om föräldrarnas vardagsbeteende, genomförda mentalbeskrivningar och hur kombinationen bidrar till genetisk variation. De svaren gör det lättare att skilja ett genomtänkt avelsbeslut från en kull som bara uppfyller registreringens miniminivå.

Löwchen passar bäst hos den som vill ha en liten, aktiv sällskapshund och accepterar pälsarbetet. Den passar sämre om målet är en underhållsfri päls, en garanterat allergisäker hund eller ett på förhand bestämt temperament. Välj individ och uppfödare lika noggrant som ras.

Löwchen

American Kennel Club (AKC)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Löwchen är en liten men robust sällskapshund som är känd för sin lejonliknande klippning, långa vågiga päls och stolta, livliga uppsyn. Kärleksfull, uppmärksam och mycket människoorienterad passar den i många olika typer av hem, men kräver regelbunden pälsvård, måttlig daglig motion, vänlig uppfostran och att få vara nära delaktig i familjelivet.

Liten uppfödning av rasen löwchen alla mina vovvar bor inne hos oss får ca 1-2 kullar  om året

Jassimine's

Liten uppfödning av tibetans spaniel
Bor i Gnarp söder om Sundsvall planlägger parning december 2026

Funnåsmoens

## Snabbfakta

Dansk-svensk gårdshund är en liten men rejäl och aktiv gårds- och sällskapshund från Danmark och Sverige. FCI placerar rasen i grupp 2 som hund av pinschertyp. Den är alltså inte en terrier, även om den förr kallades skånsk terrier.

- **Mankhöjd:** 34–37 cm för hanar och 32–35 cm för tikar, med en tillåten avvikelse på 2 cm åt båda håll.
- **Ursprunglig uppgift:** att larma, fånga råttor och leva nära människorna på gården.
- **Temperament enligt standarden:** alert, livlig och uppmärksam.
- **Päls:** kort, hård och slät, med vitt som dominerande färg.
- **Passar bäst hos:** en person eller familj som vill träna vardagsfärdigheter, erbjuda både rörelse och nosarbete och hjälpa hunden att komma till ro.

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Viktuppgifter på olika webbplatser är därför riktvärden, inte ett mått som alla vuxna dansk-svenska gårdshundar ska passa in i. För den som väljer valp är föräldrarnas storlek, hull och funktion mer användbara än ett enda viktspann.

## Utseende och päls

Dansk-svensk gårdshund ska vara liten, kompakt och substansfull, inte tunn eller elegant. Kroppen är svagt rektangulär: förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är 9:10. Rasen utvecklas sent i kroppen, och den fulla muskelmassan och volymen kan dröja tills hunden är tre till fyra år.

Huvudet är förhållandevis litet och trekantigt. Öronen får vara rosenöron eller framåtvikta; ståndöron ingår inte i rasidealet. Svansen kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans av varierande längd. En medfödd stubbsvans är en naturlig variation och ska inte blandas ihop med en kuperad svans.

Pälsen är hård, kort och slät och saknar underull. Vitt ska dominera, med en- eller flerfärgade fläckar i svart, tan, gult, leverbrunt, viltfärgat eller olika nyanser av fawn. Fläckar ska också finnas på huvudet, och små prickar i det vita är tillåtna. Utseendet kan alltså variera mycket utan att hundarna tillhör olika varianter av rasen.

Pälsen kräver lite skötsel, men fällningen kan märkas. Borsta bort lösa hår när det behövs, särskilt under fällningsperioder, och bada när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, öron, tassar och klor. Vänj valpen stegvis vid tandborstning och annan hantering. Lugn, belöningsbaserad hanteringsträning gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Dansk-svensk gårdshund är normalt snabb, nyfiken och människoorienterad, men rasnamnet är ingen garanti för en lättsam familjehund. Standardens ord är alert, livlig och uppmärksam. I vardagen märks det ofta som beredskap att följa med, reagera på rörelse och tala om när något händer i närheten.

Vaktuppgiften på gården märks fortfarande hos många individer. Många larmar när någon kommer, men hur lätt skallet startar och hur snabbt hunden tystnar varierar. I ett lyhört hem är det klokt att undersöka hur föräldrar och vuxna släktingar reagerar på dörrar, trapphus och besök. Det är mer träffsäkert än att utgå från att rasen alltid är tyst eller alltid skällig.

I SKK:s äldre BPH-sammanställning framstår rasen som i huvudsak trygg och förhållandevis energisk. Samtidigt varierar nyfikenhet, lekfullhet och intresse för främmande människor tydligt. BPH beskriver hundens reaktioner; det är inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Läs därför den enskilda hundens protokoll och fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen.

Bakgrunden som råttfångare gör intresset för små, snabba djur relevant. Det betyder inte att varje gårdshund jagar allt den ser, men en blivande ägare bör räkna med att träna avbrott och inkallning. Kaniner, marsvin och andra små sällskapsdjur behöver säkra utrymmen som hunden inte kan nå.

## Träning och motion

Dansk-svensk gårdshund behöver regelbunden fysisk och mental aktivitet, men det finns ingen korrekt timregel som passar alla. Ålder, hälsa, intensitet, miljö och återhämtning avgör hur en bra dag ser ut. En vuxen hund kan få en blandning av promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, lek och kort vardagsträning. Valpar behöver gradvis ökande erfarenheter och gott om vila, inte ett vuxenprogram i miniatyr.

Följ hundens beteende i stället för klockan. En rimlig nivå ger en hund som kan varva ned hemma, återhämtar sig efter aktivitet och fortfarande rör sig ledigt nästa dag. Ihållande rastlöshet kan betyda att vardagen saknar meningsfulla uppgifter, men mer fart är inte alltid lösningen. Ibland behöver hunden mer nosarbete, tydligare rutiner eller hjälp att komma till ro.

Prioritera färdigheter som hjälper en snabb och uppmärksam hund att fungera i vardagen:

- inkallning och frivillig kontakt när vilt eller andra störningar dyker upp
- att kunna avbryta jakt, grävande och intensiv lek
- lugnt beteende vid dörr, fönster och besök
- att kunna vila trots att människor rör sig i hemmet
- koppelgående och följsamhet i trafikerade miljöer
- trygg hantering av tassar, mun, öron och kropp

Träna stegvis med positiva, belöningsbaserade metoder och anpassa svårigheten till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket även betyder att skällande, dragande eller uppvarvning kan befästas om det ofta leder till det hunden vill ha. Agility, rallylydnad, spår, nosework och annan hundsport kan passa, men ingen särskild gren är ett krav. Det viktiga är en hållbar kombination av samarbete, nosarbete, rörelse och återhämtning.

## Hälsa

Dansk-svensk gårdshund betraktas generellt som en sund ras, men ”frisk ras” ersätter inte kontroll av den aktuella kullen. Be om registrerade resultat, datum och information om nära släktingar. Ett testnamn eller en märkning om att föräldrarna är hälsotestade säger för lite utan själva resultatet.

Höftledsdysplasi, HD, är ett område där gammal och ny information lätt blandas ihop. Rasen har i dag hälsoprogram nivå 1 hos SKK. Det betyder att HD-resultat kan registreras centralt, men att röntgen inte är ett krav för att valpar ska kunna registreras. Enligt rasklubben ska hundar med HD D eller E eller kliniska symtom inte användas i avel. Ett officiellt resultat och, när det finns, HD-index ger ändå värdefull information om just höfterna; det är inte ett intyg på hundens totala hälsa.

För patellaluxation säger rasklubbens aktuella rekommendationer att en hund som har tillståndet eller har opererats för det inte ska användas i avel. Rekommendationen innebär däremot inte att alla föräldradjur har ett obligatoriskt officiellt patellaresultat. Fråga därför både om undersökning och om knäproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

Primär linsluxation, PLL, är en allvarlig ögonsjukdom kopplad till en mutation i genen ADAMTS17, och det finns ett validerat DNA-test för rasen. Rasklubben rekommenderar särskilt testning när det finns bärare eller otestade nära släktingar i linjen utan en DNA-testad fri hund i mellanled. En bärare får enligt rekommendationen endast paras med en DNA-testad fri hund eller en hund som är fri genom härstamning, så kallat hereditärt fri. Ett fritt PLL-resultat gäller denna mutation; det utesluter inte andra ögonproblem eller andra sjukdomar.

Inför ett köp är det rimligt att kontrollera:

- föräldrarnas identitet och faktiska HD-resultat, om de är röntgade
- eventuell patellaundersökning och känd familjehistorik
- PLL-status och hur resultatet passar ihop med den andra förälderns
- sjukdomar, hältor, tandproblem och mentalitet hos nära släktingar
- att uppfödaren kan förklara både styrkor och osäkerheter i kombinationen

## Historia och ursprung

Dansk-svensk gårdshund är en gammal skandinavisk gårdshundstyp men en förhållandevis sent erkänd ras. Liknande hundar levde länge på gårdar i Danmark och södra Sverige, där de höll efter råttor, larmade när någon kom och fungerade som sällskap. Exakt hur typen uppstod är inte klarlagt. Kopplingar till pinscherhundar och brittiska vita jaktterrier har diskuterats, men ska inte beskrivas som en säker stamtavla.

Före erkännandet användes bland annat namnet skånsk terrier. Vid en svensk inventering 1986 samlades 107 hundar, vilket bidrog till bedömningen att typen var tillräckligt enhetlig och att det samtidigt fanns en användbar genetisk variation. Sverige och Danmark erkände rasen gemensamt 1987 under namnet dansk-svensk gårdshund.

FCI gav rasen ett preliminärt internationellt erkännande 2008 och ett definitivt erkännande 2019. Den placerades i grupp 2 som hund av pinschertyp, inte i terriergruppen. I dag är de flesta sällskapshundar, men viljan att larma, intresset för smågnagare och den stora arbetslusten gör rasens historia relevant även i ett modernt hem.

## Att leva med rasen

Dansk-svensk gårdshund passar bäst i ett hem där närhet, aktivitet och vardagsträning är en naturlig del av livet. Den kan fungera för en förstagångsägare, men den behändiga storleken gör inte rasen kravlös. Ägaren behöver uppskatta en snabb hund, kunna förebygga jakt och larm och vara beredd att träna lugn lika noggrant som fart.

Med barn ska samspelet alltid ledas av en vuxen. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn ska inte störa den när den äter, sover eller försöker gå undan. Bedöm föräldradjurens beteende och hundens egen förmåga att avbryta lek; uttrycket ”barnvänlig ras” är inte en säkerhetsgaranti.

En gårdshund kan leva med katt, men utfallet beror på individerna och introduktionen. Förhindra att hunden jagar katten, låt katten ha höga platser och fria flyktvägar och håll de första mötena korta och kontrollerade. Smådjur som kaniner och gnagare bör hållas fysiskt åtskilda även om hunden verkar lugn under uppsikt.

Lägenhet kan fungera om hunden får komma ut, arbeta med nosen och lära sig att inte bevaka varje ljud i huset. En trädgård ersätter inte aktivering, och ett stort hem löser inte ensamhet. Börja ensamhetsträningen med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, öka först när den verkligen kan koppla av och ordna annan omsorg om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

Träffa om möjligt båda föräldrarna eller andra vuxna släktingar före beslutet. Titta efter hur de hälsar, återhämtar sig efter en överraskning, reagerar på smådjur och ljud och kommer till ro efter aktivitet. Den informationen, tillsammans med verifierbara hälsodata och en uppfödare som känner sina linjer, säger mer om vardagen än generella löften om att rasen passar alla.

Dansk-svensk gårdshund

Danish Kennel Club

The Danish/Swedish Farmdog Club of America

Dansk-svensk gårdshund är en livlig, medelstor till liten skandinavisk gårdshundsras, kompakt och atletisk med slät, övervägande vit päls med färgade fläckar. Den är mycket människoorienterad, intelligent och energisk, och är en kärleksfull familjehund när den får daglig motion, träning och mental stimulans.

Opdræt med kærlighed af børn og voksne. 
Håndtering: sund kost, løbeture, genkende stemmen, når man kommer til dem.

Arne Mejlhede

## Snabbfakta

American staffordshire terrier, ofta kallad amstaff, är en amerikansk terrier i FCI:s grupp 3. Det är en kompakt och mycket stark hund som främst hålls som sällskapshund. Rasen passar bäst hos en ägare som tycker om aktiv träning och tar ansvar för en kraftfull hund i vardagen.

- Önskvärd mankhöjd är 46–48 cm för hanar och 43–46 cm för tikar.
- Rasstandarden anger ingen idealvikt i kilo. SKK:s ungefärliga riktmärke är 28–33 kg för hanar och 19–25 kg för tikar, men hull och proportioner är viktigare än en enskild siffra.
- Pälsen är kort, tät, hård och blank och kräver i regel enkel skötsel.
- Rasidealet är en alert, modig och intresserad hund. SKK beskriver också amstaffen som social, aktiv och samarbetsvillig, men skillnaderna mellan individer kan vara stora.
- Den som tänker resa med hunden behöver planera i förväg: amstaff omfattas av rasförbud i både Norge och Danmark.

American staffordshire terrier är en egen, erkänd ras med en egen standard. Det går därför inte att avgöra rasen enbart genom att titta på en bred skalle, kort päls och muskulös kropp. För en valpköpare säger en registrerad stamtavla och uppgifter om föräldradjuren mer än antaganden utifrån utseendet.

## Utseende och päls

Amstaffen ska vara stark för sin storlek, muskulös och kompakt men ändå rörlig och smidig. Kroppen ska ge ett välbalanserat intryck, inte vara så tung eller överdriven att rörelserna påverkas. Den önskvärda mankhöjden är 46–48 cm för hanar och 43–46 cm för tikar. Standarden kräver att höjd och vikt står i proportion till varandra men anger inget viktintervall. SKK:s viktuppgifter är därför ett grovt vardagsriktmärke, inte en idealvikt som varje hund ska nå.

Pälsen ligger tätt mot kroppen och är kort, hård och blank. En genomgång med mjuk borste eller gummiborste räcker ofta för löst hår, och hunden kan badas när den faktiskt behöver det. Vänj valpen lugnt vid att tassar, klor, öron, mun och hela huden undersöks. Det gör både vardaglig skötsel och framtida veterinärbesök enklare.

Standarden tillåter enfärgat, flerfärgat och fläckigt. Helvitt, mer än 80 procent vitt, svart med tanteckning samt leverfärg är däremot färger som inte uppmuntras. Färg säger inget säkert om temperament eller hälsa. Hudrodnad, klåda, återkommande slickande på tassarna eller förändringar i öronen bör bedömas efter symtom, inte efter pälsfärg.

## Temperament och personlighet

En amstaff ska vara alert, nyfiken och modig, men rasbeskrivningar visar ett ideal och genomsnitt – inte hur varje hund blir. SKK:s BPH-material visar relativt hög socialitet och energi på gruppnivå, samtidigt som variationen mellan individer är stor. Uppväxt, erfarenheter och träning spelar roll, men även nära släktingars beteende är relevant när du väljer valp.

Be uppfödaren att förklara föräldrarnas BPH-resultat och, när det finns, mentalindex med konkreta vardagsexempel. Fråga hur de reagerar på främmande människor, plötsliga ljud, nya underlag, hantering och hundmöten. Träffa helst tiken och andra nära släktingar. Ett ord som ”social” säger betydligt mindre än en beskrivning av hur hunden återhämtar sig efter något oväntat.

Rasen är fysiskt kraftfull och kan vara påstridig. Det gör lugna, kontrollerade möten viktigare än att hunden måste hälsa på alla. Varken rasnamnet eller könet kan avgöra om en amstaff fungerar med en viss hund, katt eller ett smådjur. Bedöm i stället individens tidigare erfarenheter, intresse för att jaga eller leka och förmåga att avbryta och koppla av.

Vid introduktion till katt bör katten ha egna säkra platser och kunna lämna situationen. Använd grind eller annan avskiljning, håll de första mötena korta och lugna och förhindra jakt från början. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän deras beteende är väl känt – och acceptera att vissa kombinationer aldrig blir säkra.

Amstaff kan leva i en barnfamilj, men en vuxen ska alltid ansvara för samspelet. Barn behöver lära sig att låta hunden äta och vila ostört, och hunden ska ha en egen fredad plats. På grund av styrkan bör barn inte själva hantera hunden i situationer där ett plötsligt ryck eller hundmöte kan bli svårt att kontrollera.

## Träning och motion

Amstaffen behöver fysisk aktivitet och mental sysselsättning varje dag, men ett fast timtal passar inte alla. En ung hund, en frisk vuxen och en hund med smärta eller ledproblem behöver olika upplägg. Bedöm nivån efter ålder, hälsa, återhämtning och hur hunden fungerar hemma efter aktiviteten. Målet är en vältränad hund som kan växla mellan aktivitet och vila, inte att trötta ut den till varje pris.

Promenader kan kombineras med nosarbete, spår, lydnad och korta problemlösningsuppgifter. SKK lyfter bland annat nosework, spår och lydnad som lämpliga aktiviteter. Öka längd och belastning stegvis och håll hunden i ett sunt hull. Om hunden plötsligt rör sig annorlunda, tvekar inför att hoppa in i bilen eller återhämtar sig sämre bör en veterinär bedöma orsaken. Försök inte lösa det med mer träning.

Vardagsträningen bör börja tidigt och bygga på belöningar, tydliga rutiner och små steg. För en stark amstaff är följande färdigheter särskilt värdefulla:

- att gå i löst koppel och kunna vända bort från ett hundmöte;
- en väl inlärd inkallning och en signal för att lämna något;
- lugna hälsningar utan hopp eller drag;
- att kunna vänta och koppla av lugnt bakom en grind eller annan avskiljning;
- trygg hantering av tassar, klor, öron, mun och kropp.

Träning med smärta, rädsla eller hårda korrigeringar riskerar att skada både tillit och inlärning. Belöna det beteende du vill se, gör övningen lättare när hunden misslyckas och ta hjälp av en kunnig instruktör tidigt om styrkan eller reaktionerna blir svåra att hantera.

## Hälsa

För amstaff är höftleder, armbågar, hud och korsband viktiga områden att fråga om. SKK nämner höftledsdysplasi, armbågsledsdysplasi, korsbandsproblem samt hudbesvär som klåda, utslag, röda tassar och allergi. Det betyder inte att varje hund drabbas. Be om konkreta uppgifter om föräldrar, syskon och tidigare kullar i stället för att nöja dig med att de sägs vara ”friska linjer”.

För svenskregistrerad avel ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parning, och för amstaff krävs dessutom officiell ED-status. En registrerad status betyder bara att resultatet finns – inte automatiskt att leden är utan anmärkning. Kontrollera därför de faktiska graderna. Rasklubbens avelsstrategi rekommenderar också att den planerade kullens preliminära HD- och ED-index ligger över 100; det är en avelsrekommendation och ska inte blandas ihop med registreringsreglerna.

NCL-A är en ärftlig neurologisk sjukdom som påverkar lillhjärnan och kan ge problem med balans och koordination, ofta först vid tre till fem års ålder. Nedärvningen är autosomalt recessiv med ofullständig penetrans. DNA-resultat registreras som normal, bärare eller genetiskt affekterad. En bärare är inte detsamma som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra, och en genetiskt affekterad hund får inte användas i avel. Be att få se registrerade resultat och förstå hur kombinationen är planerad.

När du bedömer en kull bör du därför kontrollera:

- föräldrarnas exakta HD- och ED-resultat samt kullens preliminära index;
- NCL-A-status och hur resultatet påverkar parningen;
- BPH och mentalindex där det finns, kompletterat med vardagsbeteende hos nära släktingar;
- hudproblem, korsbandsskador och andra återkommande besvär hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

## Historia och ursprung

American staffordshire terrier utvecklades i USA ur de bull-and-terrier-hundar som följde med immigranter under 1800-talet. Den amerikanska rasklubben beskriver sådana hundar i landet redan omkring 1870. Historiken rymmer en bakgrund i hundkamper, men den moderna rasens officiella standard och avelsarbete ska bedömas utifrån dagens krav på funktion, hälsa och temperament.

År 1936 tog American Kennel Club in hundarna i sin stambok under namnet Staffordshire Terrier. Namnet ändrades till American Staffordshire Terrier från den 1 januari 1972 för att skilja rasen från den då erkända Staffordshire Bull Terrier. Den första amstaffen registrerades hos SKK 1991.

Datumen förklarar varför namnen har ändrats, men de gör inte alla hundar med liknande utseende till samma ras. För dagens valpköpare är en kontrollerbar stamtavla, dokumenterade hälsodata och kännedom om nära släktingar mer värdefulla än lösa etiketter om ”pitbulltyp”.

## Att leva med rasen

Amstaff kan bo i lägenhet om den får tillräcklig aktivitet, återhämtning och trygga rutiner. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen fungerar. I flerbostadshus behöver du kunna hantera hunden säkert i trapphus, hiss och trånga passager, förebygga störande ljud och ordna rastning utan att varje tur präglas av svåra hundmöten.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en trygg vuxen hund bör efter träning bara vara ensam några timmar åt gången. Jordbruksverkets regel om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte en rekommenderad ensamhetstid. Planera därför för valptid, arbetsdagar och reservhjälp innan hunden flyttar in.

Tänk också igenom fysisk kontroll. Sele eller halsband ska sitta säkert, kopplet ska ge ett stabilt grepp och den som rastar hunden måste kunna hålla den om något oväntat händer. Detta är inte ett argument för hårda metoder; det är en praktisk följd av rasens styrka. God framförhållning, avstånd och inlärda alternativ förebygger fler problem än sena korrigeringar.

Resor kräver särskild kontroll. American staffordshire terrier och korsningar med rasen är förbjudna i Norge, vilket omfattar införsel. Danmark förbjuder också rasen och korsningar vid vistelse. Där finns ett begränsat undantag för direkt genomresa med bil utan onödiga uppehåll, men det är inte samma sak som att få semestra i landet. Tåg omfattas inte av undantaget. Regler kan ändras, så kontrollera alltid aktuell information hos norska Mattilsynet och danska Fødevarestyrelsen innan du bokar en resa eller väljer färdväg.

Rasen passar bäst när ägaren uppskattar strukturerad träning, kan ordna daglig aktivitet och har marginal för en hund som är både social och fysiskt krävande. Om hushållet saknar tid för ensamhetsträning, säkra introduktioner, koppelträning och noggrann uppföljning av hälsa är en mindre kraftfull eller mindre krävande ras ofta ett bättre val.

American staffordshire terrier

American staffordshire terrier: muskulös, medelstor och människoorienterad hund med kort, lättskött päls i många olika färger. Kärleksfull, energisk och mycket lättlärd med konsekvent, positiv träning. Behöver daglig motion, mental stimulans, socialisering och ansvarsfull hantering.

Hunduppfödare

För köpare

För säljare

Verktyg

Hundar

Katter

Get a Pet