## Snabbfakta

Jack russell terrier är en liten, erkänd terrierras med stor arbetslust och tydlig jaktbakgrund. Den passar bäst hos den som vill träna aktivt, kan hantera jaktintresse i vardagen och samtidigt lär hunden att komma till ro. Liten storlek betyder alltså inte små behov.

- **Ursprung:** England; rasen utvecklades vidare i Australien
- **Användning:** grythund och sällskapshund
- **Ideal mankhöjd:** 25–30 cm
- **Ungefärlig vikt enligt rasstandarden:** cirka 5 kg vid 25 cm och 6 kg vid 30 cm
- **Päls:** slät, raggig (broken) eller sträv; vitt ska dominera, med svarta och/eller rödgula tecken
- **Typiska drag i rasstandarden:** livlig, alert, aktiv, modig, vänlig och trygg i sig själv
- **Viktigt för ägaren:** jaktinstinkt, inkallning, vardagslugn och meningsfull aktivering behöver tas på allvar

Jack russell terrier och parson russell terrier är två olika raser. Parson är högre och mer kvadratiskt byggd, medan jack russell är lägre och något längre i kroppen. Det är därför bättre att kontrollera hundens registrerade ras än att gå efter utseendet eller använda namnen som synonymer.

## Utseende och päls

Jack russell terrier ska vara stark, smidig och rektangulär – kroppen är något längre än hunden är hög. Idealhöjden är 25–30 cm, och rasstandardens viktangivelse motsvarar ungefär ett kilo per fem centimeter mankhöjd. Det är en proportion i standarden, inte en bantningstabell: en enskild hunds lämpliga vikt bedöms också utifrån kroppsbyggnad, muskelmassa och hull.

Bröstkorgen ska vara djupare än den är bred och ha en omkrets på ungefär 40–43 cm bakom armbågarna. Den relativt smidiga bröstkorgen hänger ihop med rasens ursprungliga arbete under jord. Helheten ska vara funktionell och rörlig, inte tung eller överdriven.

Rasen har tre pälslag:

- **Slät päls** ligger tätt mot kroppen och kräver normalt enkel borstning för att få bort lösa hår och smuts.
- **Raggig (broken) päls** är ett mellanting, med längre sträva hår på delar av kroppen.
- **Sträv päls** har sträv ytterpäls och underull och behöver trimmas för hand när den är mogen.

Raggig och sträv päls bör trimmas, inte maskinklipas. När gamla hårstrån klipps av i stället för att plockas bort kan pälsens struktur och skydd mot väta och smuts försämras. Be en van trimmare visa hur just hundens päls ska skötas; behovet följer pälsens mognad och kvalitet, inte ett universellt veckoschema. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och tänder regelbundet.

## Temperament och personlighet

Jack russell terrier är i grunden en livlig, vaken och självsäker arbetsterrier som också ska vara vänlig. Rasen avlades för att fatta egna beslut nära vilt, och samma självständighet kan i ett hem märkas som initiativförmåga, envishet och snabb reaktion på rörelse eller ljud. Jaktintresset finns kvar även hos hundar som enbart hålls som sällskap.

Rasbeskrivningen är ett ideal, inte ett löfte om varje individ. Temperament påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa, miljö och träning. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”. Be att få möta minst tiken, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på främmande människor, hundmöten, plötsliga ljud, hantering och vila, och ta reda på vad uppfödaren avlar för – jakt, hundsport eller främst sällskap.

BPH kan ge strukturerad information om hur en enskild hund reagerade i en standardiserad beskrivning, men det är inget godkänd-eller-underkänd-test och garanterar inte valpens framtida beteende. Äldre svenska rasunderlag byggde dessutom på för få beskrivna jack russell terrier för säkra slutsatser om hela rasen. För en valpköpare är resultat för föräldrar och släktingar därför mer användbara än svepande påståenden om rasens genomsnitt.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill lära sig, gå kurs och arbeta konsekvent med belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en liten, okomplicerad hund som automatiskt kan gå lös eller nöjer sig med korta rastningar.

## Träning och motion

En jack russell behöver daglig rörelse, nosarbete, problemlösning och möjlighet att varva ner, men det finns inget korrekt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition, miljö och aktivitetens intensitet avgör belastningen. En lugn skogspromenad med nosande, ett genomtänkt träningspass och återhämtning kan ge mer än lång, ensidig bollkastning.

Bygg vardagen kring flera sorters aktivitet: promenader i varierad terräng, sök eller spår, korta träningspass, kontrollerad lek och uppgifter där hunden får använda nos och kropp. Hundsporter som agility, nosework och viltspår kan passa många individer, men träningsmängden ska stegras gradvis. För valpar bör underlag, tempo, lek och vila anpassas efter individen; den ofta upprepade femminutersregeln har inget vetenskapligt stöd.

Prioritera dessa färdigheter tidigt:

- kontakt och följsamhet trots dofter och rörelse
- inkallning samt en separat stoppsignal
- att släppa föremål och avbryta aktivitet
- lugn koppelgång och neutrala hundpassager
- hantering av tassar, mun, öron och päls
- att gå till en bädd och koppla av
- ensamhet i mycket små, trygga steg

Jaktinstinkten gör att löshet aldrig bör bygga på hopp. Träna först i inhägnat område och använd långlina där det är säkert tills hunden kan vända bort från störningar och svara på signaler med hög tillförlitlighet. Även en vältränad hund kan behöva koppel nära vilt, trafik och andra risker. Belöningsbaserad träning med tydliga regler ger hunden information om vad den ska göra och hjälper till att bevara samarbete när aktivitetsnivån stiger.

## Hälsa

Svenska Kennelklubben anger att rasen inte har några kända rassjukdomar men att patellaluxation förekommer. Det betyder inte att varje hund drabbas eller att rasen saknar all annan sjukdom; det betyder att en seriös hälsogenomgång bör utgå från dokumenterade resultat och den aktuella familjen, inte från en lång osorterad diagnoslista.

I den svenska rasspecifika avelsstrategin rekommenderas att hundar som används i avel undersöks för patella och ögonlyses. För ögon är rekommendationen undersökning före avel, därefter vart tredje år och en gång efter åtta års ålder. Det är avelsrekommendationer – formulera dem inte som om varje undersökning vore ett generellt registreringskrav eller en garanti för friska valpar.

Inför valpköp, be om föräldrarnas registrerade namn och nummer och kontrollera själv:

- vem som utfört undersökningen
- datumet för patella- och ögonundersökningen
- det faktiska resultatet, inte bara beskedet ”testad”
- om nära släktingar haft återkommande knä-, ögon- eller andra hälsoproblem
- föräldrarnas ålder och om äldre hundar i släkten följts upp

Ett normalt resultat minskar osäkerheten kring just det som undersökts men är ingen livslång garanti. Håll hunden i lämpligt hull, bygg kondition gradvis och kontakta veterinär vid exempelvis återkommande hälta, smärta, förändrad syn eller tydliga beteendeförändringar.

## Historia och ursprung

Jack russell terrier har sitt ursprung i 1800-talets England och förknippas med prästen John Russell. Han utvecklade foxterrier som kunde följa foxhounds och gå ner i gryt för att få räv och annat vilt att lämna sitt gömställe. Arbetsuppgiften krävde en liten, rörlig, modig och självständig hund.

Ur närbesläktade linjer växte två typer fram. Den högre och mer kvadratiska typen blev parson russell terrier; den lägre och något längre typen blev jack russell terrier. Rasen har alltså engelskt ursprung, men Australien anges som landet där den utvecklades vidare och där ett viktigt standardarbete gjordes. Svenska Kennelklubben godkände jack russell terrier 2001.

Historien förklarar flera egenskaper som fortfarande märks: den funktionella storleken, den rörliga kroppen, förmågan att fatta egna beslut och intresset för att söka och följa vilt. De egenskaperna kan bli en tillgång i träning och hundsport, men behöver styras i en modern vardag.

## Att leva med rasen

Att leva med en jack russell fungerar bäst när hemmet kombinerar aktivitet med tydliga rutiner för vila, säkerhet och självkontroll. Rasen kan bo i lägenhet; bostadens storlek är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och lär sig att inte reagera på varje ljud i trapphus eller utanför fönstret. Träna lugn och ljudneutralitet innan skall har hunnit bli en vana.

Med barn krävs samma grundregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet, och hunden ska ha en skyddad viloplats där den inte störs. Barn ska inte ta mat eller leksaker, bära hunden eller följa efter den när den går undan. Rasens snabbhet och intensitet gör lugna, korta möten bättre än vild lek utan pauser.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och bör byggas genom gradvisa, kontrollerade introduktioner. Tidig vana kan hjälpa men tar inte bort jaktinstinkten. Kaniner, gnagare och andra smådjur behöver hållas helt säkert åtskilda; välj inte rasen med antagandet att träning garanterar fredlig samvaro. Även i ett flerhundshem behövs separata viloplatser och möjlighet att hantera resurser utan konkurrens.

Ensamhet ska läras in stegvis när hunden redan känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta frånvarostunder och öka först när hunden kan vara lugn. En stängd bur får inte användas som vanlig viloplats eller för att stänga in hunden i hemmet i Sverige. Ordna i stället en bekväm bädd eller ett tillräckligt stort, säkert utrymme där hunden kan röra sig och själv välja viloplats.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på tre frågor: Kan vi ge hunden meningsfull aktivitet varje dag? Kan vi hantera jaktintresse med träning, koppel och säkra miljöer? Kan vi erbjuda ostörd återhämtning och konsekventa regler utan hårda metoder? Om svaret är ja kan jack russell terrier bli en mycket engagerad träningskamrat och sällskapshund – men den blir sällan en passiv liten hund vid sidan av livet.

Jack russell terrier

The Kennel Club (UK)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Norwegian Kennel Club

Jack russell terrier: liten, kompakt och energisk rävjakts-terrier med modig och intelligent läggning. Behöver 1–2 timmars motion dagligen plus mental stimulans. Övervägande vit med tre olika pälstyper, stark lust att gräva och jaga. Mycket tillgiven sin familj men krävande och olämplig för mycket stillsamma hem.

Valparna föds upp i en stimulerande hemmiljö där dom växer upp tillsammans med oss och våra hundar.
Här finns också några hästar,höns och katt
Tikarna som används i avel har alla genomgått BPH, och är ögonlysta och patella kollade.

Baylight`s

## Snabbfakta

Labrador retriever är en medelstor till stor apporterande fågelhund med rötter i Newfoundland i Kanada. Rasen utvecklades framför allt i Storbritannien. Den är känd för sin samarbetsvilja och sitt intresse för att bära och hämta saker. Det är samtidigt en aktiv arbetshund, inte en automatiskt lättsam familjehund.

- **Mankhöjd:** idealet är 56–57 cm för hanar och 54–56 cm för tikar.
- **Vikt:** ungefär 25–36 kg är ett grovt riktmärke för en vuxen hund, beroende på kön, kroppsbyggnad och hull.
- **Förväntad livslängd:** ofta omkring 10–12 år.
- **Godkända färger:** svart, gul eller leverbrun. Gult kan variera från ljust gräddfärgat till rävrött.
- **Päls:** kort, tät och försedd med vattenavvisande underull.
- **Ursprunglig uppgift:** att söka upp och apportera fällt vilt efter skott.

Labradorer avlas med olika mål. Vissa uppfödare prioriterar jaktliga egenskaper, andra exteriör och sällskap, och många försöker förena flera kvaliteter. Etiketter som ”jaktlabrador” och ”utställningslabrador” säger därför inte allt om en enskild hund. Titta på föräldradjur, vuxna släktingar, arbetsmeriter och hur uppfödaren faktiskt lever med och använder sina hundar.

## Utseende och päls

En labrador ska vara starkt byggd, kompakt och rörlig utan att bli tung eller överviktig. Typiska drag är ett brett huvud, en kraftig kropp, välvinklade ben och den karakteristiska ”uttersvansen”: tjock vid roten, avsmalnande mot spetsen och täckt av kort, tät päls. Hanar har en idealhöjd på 56–57 cm och tikar 54–56 cm. Kilogrammen är mindre viktiga än att hunden har synlig midja och revben som lätt kan kännas under huden.

Pälsen består av kort, tätt täckhår och vattenavvisande underull. Den skyddar väl i kallt och vått väder men innebär också att labradoren kan fälla mycket, särskilt när underullen byts. Borsta extra under fällningsperioder och bada när hunden faktiskt behöver det. Ett fast bad- eller borstschema passar inte alla hundar.

Kontrollera hud, tassar och öron regelbundet, särskilt efter bad och simning. Torka ytterörat om det är fuktigt, men rengör bara när det behövs. Dålig lukt, brunaktigt sekret, rodnad eller återkommande huvudskakningar bör bedömas av veterinär i stället för att behandlas med rutinmässig öronrengöring.

Rasstandarden godkänner enfärgat svart, gult eller leverbrunt; en liten vit fläck på bröstet kan förekomma. ”Silver” är inte en fjärde godkänd färg utan registreras som en färg som avviker från standarden. Färgbeteckningen i sig ger däremot inte underlag för svepande påståenden om en enskild hunds hälsa.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, intelligent och samarbetsvillig hund som gärna arbetar med sin förare. Många labradorer söker social kontakt, uppskattar belöningsbaserad träning och är entusiastiska i både lek och arbete. Ingen rasbeskrivning är dock en garanti. Temperament påverkas också av arv, tidiga erfarenheter, träning, hälsa och vardagsmiljö.

Apporteringslusten märks ofta som ett behov av att bära saker i munnen. Ge hunden tillåtna föremål och lär in ett lugnt byte eller ”loss” i stället för att jaga den när den tar något. Det gör vardagen säkrare och tar vara på ett naturligt beteende. Mat kan vara en stark belöning, men även lek, sök och möjligheten att hämta ett föremål kan fungera väl.

Skillnaderna mellan avelsinriktningar är verkliga, men de är inte absoluta. Jaktavlade hundar är ofta utvalda för fart, uthållighet och koncentrerat apporteringsarbete. Hundar från mer exteriört inriktade linjer kan ha en annan kroppsbyggnad och arbetsstil. Det betyder inte att varje jaktavlad labrador är svår att koppla av eller att varje utställningsinriktad labrador är lugn. Be uppfödaren beskriva föräldradjurens energi, förmåga att varva ner, ljudnivå, socialitet och arbetslust med konkreta exempel.

En BPH- eller MH-beskrivning kan ge ytterligare information om hur en hund reagerade i standardiserade situationer. Resultatet är en beskrivning, inte ett godkänt eller underkänt temperamentstest. Läs det tillsammans med egna möten och kunskap om släkten.

## Träning och motion

En labrador behöver daglig rörelse, men också uppgifter som engagerar nosen, minnet och samarbetet med föraren. Det finns ingen universell timgräns som passar valp, vuxen jakthund, familjehund och äldre hund. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, vana och hur hunden återhämtar sig.

Promenader kan kombineras med apportering, personsök, spår, lydnad, stadga och enkla nosövningar. Korta fokuserade träningspass passar ofta bättre än att upprepa samma övning tills hunden tappar koncentrationen. Vila och förmågan att koppla av är en del av träningen, inte ett tecken på att hunden fått för lite att göra.

Prioritera tidigt en säker inkallning, följsamhet i koppel, lugn hantering, stadga och en tydlig signal för att lämna ifrån sig föremål. Träna belöningsbaserat och höj svårigheten stegvis. Om du använder mycket godis bör det räknas in i dagens matmängd.

Vattenintresse är vanligt hos rasen, men alla labradorer tycker inte om att simma och ingen hund är automatiskt vattensäker. Börja på grunt, lugnt vatten, låt hunden välja tempo och se till att den enkelt kan ta sig upp. Ha uppsikt nära strömt, kallt eller algpåverkat vatten och undvik att kasta föremål så långt att en ivrig hund pressas över sin förmåga.

## Hälsa

Den viktigaste hälsokontrollen inför ett valpköp är inte att föräldrarna bara är ”testade”, utan vilka undersökningar som gjorts, när de gjordes och vilka resultaten blev. Labradorens leder, ögon och kroppsvikt förtjänar särskild uppmärksamhet.

För att en labradorkull ska kunna registreras hos Svenska Kennelklubben måste båda föräldradjuren ha ett officiellt HD-resultat före parningen. Ett registrerat resultat är inte samma sak som att höftlederna är utan anmärkning. Svenska Labrador Retrieverklubben rekommenderar strängare urval: båda föräldrarna bör vara röntgade för HD och ED utan anmärkning samt ögonundersökta inom två år före parningen och fria från ärftlig ögonsjukdom, med vissa angivna undantag.

Be om föräldradjurens registreringsnummer och kontrollera själva resultatet, undersökningsdatumet och gärna uppgifter om syskon, tidigare avkommor och andra nära släktingar. Det ger mer information än en allmän formulering om att hundarna är hälsotestade.

DNA-test kan vara värdefulla när de används för rätt sjukdom och resultaten hos två föräldradjur bedöms tillsammans. Ett test för prcd-PRA kan exempelvis bara säga något om just den formen av näthinnesjukdom; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. För recessiva sjukdomar som EIC behöver en frisk bärare inte själv bli sjuk, men partnerns resultat måste vara känt så att sjuka valpar inte föds. En stor DNA-panel är därför inte ett bevis på god hälsa i stort.

Övervikt belastar kroppen och ska inte betraktas som ett normalt rasdrag. Känn på revbenen och titta efter en tydlig midja uppifrån och från sidan. Väg hunden regelbundet och justera portioner, tugg och träningsbelöningar efter hullet. Forskning har kopplat en variant i POMC-genen hos vissa labradorer till större matmotivation och högre kroppsvikt, men varianten finns inte hos alla och gör inte övervikt oundviklig.

## Historia och ursprung

Labrador retriever har sina tidiga rötter vid Newfoundlands kust i Kanada, där hundar av liknande typ hjälpte fiskare att hämta föremål och fångst ur vattnet. Under 1800-talet fördes sådana hundar till Storbritannien, där rasen utvecklades till en specialiserad apporterande fågelhund.

Den brittiska kennelklubben erkände labrador retriever som ras 1903. Uppgiften efter skottet formade flera av de egenskaper som fortfarande präglar rasen: intresse för att söka, bära och lämna föremål, vilja att samarbeta på avstånd och förmåga att arbeta i vatten och besvärlig terräng. I dag används labradoren inom jakt, hundsport och flera samhällsuppgifter, men dess historiska arbetsbakgrund är viktig även för den som främst söker en sällskapshund.

## Att leva med rasen

Labrador retriever kan passa i många hem när ägaren vill dela en aktiv vardag med hunden och har tid för både träning och återhämtning. Trädgård är inget krav och lägenhet kan fungera, men bostaden ersätter inte promenader, nosarbete och annan meningsfull aktivitet utomhus. Träna också på att vara tyst och lugn i trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Med barn behövs vuxen närvaro, tydliga regler och en ostörd viloplats för hunden. En ung eller uppspelt labrador är stark nog att välta ett litet barn utan att mena illa. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund de inte fysiskt kan hantera.

Många labradorer lever väl med andra hundar och katter, men det avgörs inte enbart av rasen. Introducera djuren gradvis, hindra jakt och trängning och ge katten höga eller avskilda flyktvägar. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är lugnt och förutsägbart.

Ensamhet behöver tränas stegvis. En liten valp ska inte lämnas ensam direkt; börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan slappna av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar, så utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Inför valpköpet bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vilka aktiviteter och vilken vardag är kullen avlad för?
- Hur arbetar föräldradjuren, hur fungerar de socialt och hur kopplar de av i praktiken?
- Vilka officiella resultat finns för HD, ED och ögon, och hur ser hälsan ut hos nära släktingar?
- Finns BPH, jaktprov eller andra relevanta beskrivningar och meriter, och vad visar de?
- Hur matchar uppfödaren valparnas olika egenskaper med köparnas liv?

Den bästa matchningen bygger på mer än färg, kön och en linjeetikett. Välj en uppfödare som kan beskriva hundarnas faktiska egenskaper, visa de verkliga hälsoresultaten och vara ärlig även om variationen inom kullen.

Labrador retriever

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Labrador retriever är en medelstor till stor, atletisk och vänlig hund med mycket god simförmåga och en kort, tät, vattenavvisande päls i gult, svart eller brunt (chocolate). Den är intelligent och matmotiverad, lätt att träna, har behov av daglig motion och mental stimulans och används i stor utsträckning både som familjehund och som arbetande hund.

Välkommen till Ekbrynet’s kennel. Vi är en kennel i Billdal söder om Göteborg.vi föder upp labrador retriever.Vår kärlek till labrador retriever driver oss att föda upp friska,glada och välbalanserade hundar med god mentalitet och exteriört fullgoda individer.
Vi fokuserar på kvalitet och god omsorg i vårt avelsarbete.
Vi strävar efter den rastypiska labrador retriever med den stora viljan att vara till lags.
Välkomna att besöka oss och upptäcka Ekbrynet’s kennel.

Ekbrynet’s kennel

## Snabbfakta

Whippet är en brittisk, FCI-erkänd vinthund i grupp 10. Rasen utvecklades för snabbhet och arbete, och rasstandarden beskriver en kombination av muskelkraft, styrka och elegans utan överdrifter. Det är alltså en atletiskt byggd hund, inte bara en smal sällskapshund.

Önskvärd mankhöjd är 47–51 cm för hanhund och 44–47 cm för tik. Rasstandarden anger däremot ingen idealvikt. Bedöm därför vikt och hull utifrån individens storlek, muskulatur och kondition, inte mot ett fast tal.

Inför ett köp behöver du framför allt ta ställning till säker motion, jaktintresse, kyla och dokumenterad hälsa i familjen. Whippet kan vara en anpassningsbar sällskapshund, men behöver få springa under säkra former, tränas gradvis på att vara ensam och hanteras med omsorg kring vilt och smådjur.

## Utseende och päls

Whippet ska vara funktionellt byggd för snabbhet. Standarden efterfrågar bland annat en djup bröstkorg, kraft över länden, starkt bakställ och fria, långa rörelser med kraftfullt påskjut. Rörelserna ska vara parallella och varken korta, styltiga eller överdrivna. En extremt tunn eller svag hund är därför inte mer rastypisk än en tung och osmidig hund.

Skillnaden i önskvärd höjd mellan könen är liten, och individer kan ändå skilja sig tydligt i kroppsbyggnad. Eftersom standarden saknar viktangivelse är ett enskilt kilotal ett dåligt köp- eller hälsokriterium. Bedöm hellre proportioner, muskulatur, rörelser och aktuellt hull tillsammans med uppfödare eller veterinär.

Pälsen ska vara fin, kort och tätt åtliggande. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Rasstandarden anger inte om whippet har underull. Bedöm därför den enskilda hundens pälstäthet och köldtålighet i stället för att utgå från att alla har exakt samma skydd.

Den fina pälsen ger lite skydd mot kyla och väta. En del whippets behöver ett välpassande täcke under kalla promenader, medan väder, aktivitet och individ avgör när det behövs. Skakningar, sänkt tempo eller att hunden tydligt söker värme är signaler att avbryta eller ge mer skydd. Pälsvården är i övrigt enkel, men hud, trampdynor och klor bör kontrolleras efter aktivitet i ris, skare eller ojämn terräng.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver whippet som vänlig, tillgiven och stabil, med förmåga att anpassa sig hemma och i sportsammanhang. Det är idealet i standarden, inte en garanti för varje individ. Uppfödning, tidiga erfarenheter, hälsa och vardagsträning påverkar hur en enskild hund fungerar.

Svenska BPH-resultat ger en mer nyanserad bild. Till och med juli 2024 hade 373 whippets beskrivits. För svenskfödda hundar från 2004–2023 motsvarade deltagandet 323 av 8 641 hundar, eller 3,7 procent. Den beskrivna gruppen var i genomsnitt måttligt social, relativt lekfull samt förhållandevis trygg och nyfiken. Samtidigt fanns större variation i bland annat hälsning, nyfikenhet och lek. Resultatet beskriver deltagarna och ska inte användas som löfte om en valp eller hela rasen.

Med barn är lugn hantering och en fredad viloplats viktigare än etiketten ”familjehund”. En vuxen behöver vara med, och barn ska inte störa en hund som äter eller vilar. Möten med andra hundar bör också introduceras kontrollerat, särskilt om hundarnas storlek, leksätt eller erfarenhet skiljer sig.

En whippet kan leva med katt, men rasnamnet garanterar inte att det fungerar. Jaktintresse och reaktion på snabba rörelser varierar. Börja med avstånd och fysisk avskiljning, håll hunden kopplad, ge katten en säker flyktväg och övervaka tills båda djuren är avslappnade. Att hunden accepterar familjens katt säger inte säkert hur den reagerar på främmande katter eller smådjur utomhus.

## Träning och motion

Whippet behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men varken rasstandarden eller svenska myndighetsråd anger ett visst antal minuter eller kräver att hunden springer lös i full fart varje dag. Anpassa belastningen efter ålder, hälsa, kondition och underlag. Promenader, nosarbete, vardagslydnad och möjlighet att ibland sträcka ut på en säker plats ger en bra blandning.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Korta pass med tydligt mål passar ofta bättre än många upprepningar. Prioritera inkallning, kontakt vid rörelse, lugn väntan, hantering av tassar och förmågan att växla ned efter aktivitet. Träna först i enkla miljöer och öka störningen när beteendet fungerar stabilt.

Jaktintresset är en säkerhetsfråga, inte ett karaktärsfel. Rasens bakgrund gör att snabba rörelser kan utlösa en jaktreaktion, men styrkan varierar. Inkallning minskar risken utan att göra en öppen plats säker i alla lägen. Använd koppel eller långlina där vilt, trafik, cyklister eller smådjur kan dyka upp och välj ordentligt inhägnade ytor när hunden ska springa fritt.

I svensk natur gäller dessutom särskild hänsyn till vilt. Mellan 1 mars och 20 augusti ska hundar hindras från att springa lösa i naturen, och även under resten av året måste du kunna hindra hunden från att driva eller förfölja vilt. Lure coursing och andra organiserade vinthundsaktiviteter kan ge ett kontrollerat utlopp för förföljandebeteendet, men de är möjligheter snarare än krav för ett bra hundliv.

## Hälsa

Whippet ingår inte i något av SKK:s hälsoprogram, och det finns därför inga rasbundna hälsoundersökningar som måste vara genomförda före parning i Sverige. Det betyder inte att dokumentation saknar betydelse. Svenska Whippetklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar undersökningar och uppföljning som en valpköpare bör kunna fråga konkret om.

Rasklubben rekommenderar att avelsdjur får hjärtat auskulterat, alltså avlyssnat med stetoskop. Om ett blåsljud hörs bör hunden undersökas vidare av veterinär med specialistkompetens i kardiologi. MMVD förekommer i rasen, men ett blåsljud är ett fynd och inte i sig en diagnos. Rasklubben rekommenderar också ögonlysning, BPH och att hunden är minst två år innan den används i avel. Det är rekommendationer, inte svenska registreringskrav för rasen.

Ögonläget behöver beskrivas med samma noggrannhet. Ett fåtal svenska fall av PRA finns dokumenterade, samtidigt som en liten andel hundar har undersökts för ärftliga ögonsjukdomar. Man kan därför varken kalla problemet vanligt eller avfärda det. Be att få se daterade resultat för föräldradjuren och fråga hur uppfödaren använder resultat från släktingar.

Skador förtjänar mer uppmärksamhet än en lång lista med möjliga sjukdomar. I rasklubbens hälsoenkät 2020, som omfattade svar om 367 individer, uppgav ägarna att 42,7 procent hade råkat ut för en olycka som krävt veterinärvård; sårskador var vanligast. En enkät visar inte risken för varje hund, men den motiverar kontroll av hud, tassar och rörelser efter snabb aktivitet samt genomtänkta underlag och inhägnader.

Fråga också om testikelstatus hos hanhundar och om immunmedierad sjukdom i nära släkt. RAS beskriver familjär förekomst, men inte någon enkel arvsgång som ett enskilt DNA-test kan reda ut. Uppgifter om föräldrar, kullsyskon och äldre släktingar kan därför vara mer informativa än ett allmänt påstående om att linjen är hälsotestad.

Hjärtfynd hos whippet behöver tolkas med kunskap om rasen. Studier på friska whippets visar att vissa EKG- och ultraljudsmått kan skilja sig från generella referensvärden för hund. Berätta därför för veterinären att hunden är whippet och hur den tränas. Det kan minska risken för feltolkning, men får inte användas för att avfärda ett blåsljud, symtom eller behovet av vidare utredning.

## Historia och ursprung

Whippetens dokumenterade historia börjar i Storbritannien. Rasen nämndes i officiellt utställningssammanhang i England 1876, och The Kennel Club erkände den 1890. Kapplöpning med whippet är dokumenterad från 1890-talet, medan rasstandarden anger att hundtypen ursprungligen användes för jakt med syn eller vittring.

Rasen förknippas särskilt med norra England och med kapplöpning, men de tidiga avelsvalen är inte fullständigt dokumenterade. Greyhound och vissa terrierraser anges ofta som möjliga inslag, samtidigt som den svenska avelsstrategin konstaterar att skriftliga redogörelser från de första uppfödarna saknas. Det är därför rimligt att beskriva sådana korsningar som sannolika teorier, inte som ett exakt recept.

Den äldre användningen märks fortfarande i rasens konstruktion och intresse för rörelse. Dagens whippet är samtidigt en etablerad sällskaps- och sporthund. Historien hjälper till att förklara fart och jaktintresse, men den ska inte användas för att påstå att varje individ måste tävla eller reagerar likadant på vilt.

## Att leva med rasen

Whippet kan fungera i lägenhet om vardagen ger tillräcklig utevistelse, aktivitet och möjlighet att komma till ro. Bostadens kvadratmeter är mindre avgörande än rastningsmöjligheter, ljudmiljö och hur ofta hunden behöver lämnas ensam. För en individ som reagerar på ljud eller har svårt att varva ned kan ett lyhört flerbostadshus vara mer krävande än planlösningen antyder.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, lämna mycket kort och öka först när den förblir lugn. Att rasen ofta beskrivs som tillgiven innebär inte att alla whippets får separationsproblem, och en andra hund är ingen säker lösning. Bedöm beteendet hos individen och backa i träningen vid tecken på oro.

Planera också för värme, vila och säker transport. En kortpälsad hund kan behöva extra skydd i kyla, men passform och rörelsefrihet är viktigare än en lång utrustningslista. En lugn, skyddad sovplats och varsam hantering efter hård aktivitet hjälper dig samtidigt att upptäcka sår, ömhet eller förändrade rörelser tidigt.

Inför ett valpköp bör du be om konkreta underlag:

- registrerade uppgifter och daterade resultat för hjärta och ögon hos föräldradjuren;
- BPH-resultat eller en tydlig beskrivning av temperament hos föräldrar och nära släktingar;
- information om skador, hjärtsjukdom, ögonsjukdom, testikelstatus och immunmedierad sjukdom i familjen;
- uppfödarens plan för socialisering, miljöträning och stöd efter leverans.

Whippet passar bäst när du uppskattar en nära sällskapshund men samtidigt respekterar att den är en snabb vinthund. Den avgörande frågan är inte om rasen alltid är lugn, lätt eller familjevänlig, utan om du kan erbjuda säker rörelse, konsekvent träning och utrymme för den variation som finns mellan individer.

Whippet

Swedish Kennel Club

Société Centrale Canine (France)

Medelstor vinthund som förenar kapplöpningsfart med lugnt sällskap. Slank, smäcker och greyhound‑lik, med kort, lättskött päls men begränsat skydd mot väder och vind. Känslig, mjuk och mycket människoorienterad; den behöver vänlig träning, säkra möjligheter att springa i full fart, en mjuk och varm liggplats samt ett stabilt och stillsamt hem.

Amboryds

## Snabbfakta

Västgötaspetsen är en svensk, lågbent vallhund med mycket energi, tydlig röst och ett vaket sätt. Den är liten till formatet men byggd för arbete. Rasen hör till FCI:s grupp 5 och har traditionellt använts för att valla boskap och arbeta på gård.

- **Storlek:** idealhöjden är 33 cm för hanhund och 31 cm för tik. Rasstandarden tillåter hanar på 32–35 cm och tikar på 30–33 cm.
- **Vikt:** den officiella rasstandarden anger ingen vikt. Svenska Kennelklubben använder 9–15 kg som ett brett riktmärke, men hull, benstomme och proportioner säger mer om en enskild hund än en bestämd målvikt.
- **Aktivitetsnivå:** hög. Rasen behöver fysisk aktivitet och uppgifter för huvudet varje dag, men det finns ingen officiell timkvot som passar alla individer.
- **Mentalitet:** idealet är en vaksam, energisk och frimodigt livlig hund. Hur social, ljudlig och lätt att varva ned hunden blir varierar mellan individer.
- **Päls:** halvkort, hårt täckhår över tät och mjuk underull. Pälsen fäller och behöver mer borstning under fällningsperioderna.
- **Svans:** både lång svans och alla former av medfödd stubbsvans är tillåtna. Standarden föreskriver inte hur svansen ska bäras.
- **Viktig hälsofråga:** västgötaspetsretinopati är en ärftligt betingad näthinnesjukdom med varierande debut och utveckling. Ögonresultat och DNA-resultat ger olika slags information och bör bedömas tillsammans.

Västgötaspets och welsh corgi är två olika raser. De liknar varandra i den långa kroppsformen, men påståenden om ett säkert släktskap via vikingarna går längre än källorna medger.

## Utseende och päls

Västgötaspetsen ska vara lågbent utan att vara överdrivet låg, och kroppen ska ge ett kraftigt och rörligt intryck. Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är 2:3. Avståndet från bröstkorgen till marken bör vara minst en tredjedel av mankhöjden. De måtten hjälper till att skilja den rastypiska formen från en alltför tung eller marknära kropp.

Huvudet är tämligen långt och avsmalnar mot nosen. De spetsiga, upprättstående och rörliga öronen bidrar till det vaksamma uttrycket. Ryggen ska vara plan, länden kort och stark och rörelserna sunda, parallella och vägvinnande.

Svansen kan vara lång eller medfött kort i flera olika längder. Ingen av typerna är mer korrekt än den andra, och det finns ingen föreskriven svansföring. Läs den registrerade svansbeteckningen i stället för att dra slutsatser från ett foto. En medfödd stubbsvans är inte samma sak som en kuperad svans.

Pälsen består av mycket tät, mjuk underull och halvkort, hårt täckhår som ligger nära kroppen. Den är kortare på huvudet och benens framsidor och får vara något längre på hals, bröst och benens baksidor. Borsta igenom pälsen när den fäller så att lös underull kommer bort. Bada när hunden verkligen behöver det; en fast badkalender tillför sällan något.

Godkända grundfärger är grå, gråbrun, grågul, rödgul och rödbrun. Ljusare partier förekommer bland annat på nos, kinder, strupe, buk och nedre delen av benen, medan mörkare täckhår ska synas över rygg, hals och sidor. En ljus selmarkering över skuldrorna är önskvärd. Vita tecken får finnas, men bara i begränsad omfattning. Färg och teckning påverkar inte hundens vardagsbehov.

## Temperament och personlighet

Västgötaspetsen är i första hand en uppmärksam och handlingsberedd hund. Rasstandarden beskriver vaksamhet, energi och frimodig livlighet, men den lovar inte att varje individ är okomplicerad med alla människor, djur och miljöer. Arv, tidiga erfarenheter, vardag och träning formar resultatet tillsammans.

Rasens skall är inte en obetydlig detalj. I SKK:s BPH-analys hade ungefär 40 procent av de deltagande hundarna skällt eller gnällt i delar där ljud inte förväntades. Underlaget bestod av 218 svenskfödda hundar födda 2003–2018, bara 6,2 procent av den aktuella gruppen, så siffran beskriver deltagarna och inte varje västgötaspets. Den visar ändå varför en blivande ägare bör fråga hur föräldrarna reagerar på dörrljud, besökare och aktivitet utanför hemmet.

Samma BPH-material ger en i huvudsak trygg och energisk bild, med få hotfulla reaktioner i mötet med en vanlig främmande person. Reaktionerna varierade mer när en avvikande klädd person närmade sig. Se därför BPH som ett underlag för frågor om en kulls föräldrar och släktingar, inte som en garanti för valpen.

Västgötaspetsen är historiskt en kroppsvallare som kunde använda både skall och nafsningar mot boskapens bakhasor. Det betyder inte att alla individer automatiskt vallar eller nyper människor. I rasklubbens tester 1994–2013 bedömdes 52 procent av de testade hundarna ha goda, mycket goda eller utmärkta vallanlag, medan 48 procent fick bedömningen inga eller mindre goda vallanlag. Träna det beteende hunden faktiskt visar i stället för att utgå från en rasetikett.

## Träning och motion

Västgötaspetsen behöver röra på kroppen, använda nosen och lösa uppgifter varje dag. Raska promenader, skogsturer, spår, sökövningar, lydnad, vallning eller andra hundsporter kan ingå, men en meningsfull vardag behöver inte vara ett tävlingsprogram. Variationen och samarbetet är viktigare än att uppnå ett visst antal minuter.

Anpassa mängden efter ålder, kondition, hälsa och vad hunden är van vid. En lagom aktiverad vuxen hund återhämtar sig efter passet, kan komma till ro hemma och behåller en stabil kroppsvikt och rörelsekvalitet. Om hunden blir allt mer uppjagad, stel, ovillig eller har svårt att vila behöver upplägget justeras. Mer aktivitet är inte alltid lösningen; lugnträning, sömn och tydliga pauser är också färdigheter.

Börja tidigt med belöningsbaserad träning av inkallning, följsamhet, hantering och en signal för att avbryta skall. Belöna också stunder när hunden själv väljer lugn. Att bara säga till när den redan skäller kraftigt lär sällan hunden vad den ska göra i stället. Minska samtidigt onödiga utlösare, till exempel fri utsikt över en livlig entré, medan den nya vanan byggs.

Valpens motion ska inte räknas med regeln fem minuter per levnadsmånad; det finns inget vetenskapligt stöd för en sådan generell formel. Låt i stället valpen utforska i egen takt på säkra underlag, varva korta upplevelser med vila och öka längd och svårighet gradvis. Pressa inte en trött valp att fortsätta. Vänta med ensidig, hårt upprepad belastning tills kroppen och tekniken är redo, men kom ihåg att normal, kontrollerad rörelse bygger styrka, balans och självförtroende.

## Hälsa

Den viktigaste rasspecifika hälsofrågan att känna till är västgötaspetsretinopati, en fortskridande sjukdom i näthinnan. Förändringen kan börja utan märkbar synnedsättning. Hos andra hundar utvecklas den till svårigheter i mörker och senare även nedsatt syn i dagsljus. Debutålder och utvecklingstakt varierar, även mellan närbesläktade hundar, så ett enskilt generellt påstående om att sjukdomen alltid är mild eller alltid leder till blindhet blir fel.

Forskningen har visat en stark koppling mellan retinopatin och en LINE-1-insertion i genen MERTK. Den ska inte blandas ihop med BEST1-relaterad multifokal retinopati; BEST1 var en av flera kända gener som inte förklarade västgötaspetsens sjukdom i den tidiga studien. Den senare MERTK-studien beskriver insertionen som en stark kandidat till den sjukdomsorsakande mutationen, men lämnar delar av den funktionella mekanismen öppna.

Ett DNA-resultat gäller den undersökta genetiska varianten. En ögonundersökning visar hur hundens ögon såg ut vid ett bestämt tillfälle. Fråga därför vilket test som gjorts, vilket laboratorium som analyserade det, vad föräldrarnas exakta resultat är och när de senast ögonundersöktes. Be att få se de registrerade resultaten; nöj dig inte med formuleringen ”testade för allt”.

SKK:s registreringsregler för 2026 har inget rasspecifikt krav på HD-, ED- eller ögonresultat för västgötaspets. Det betyder inte att sådana uppgifter saknar värde. Rasklubbens avelsstrategi från 2019 rekommenderar känd HD-status och att den beräknade kullens genomsnittliga HD-index ska vara minst 100. Klubbens nuvarande valphänvisning kräver att kullens inavelsgrad anges; aktuellt HD-index ska anges när det finns, medan HD-resultat och år för ögonundersökning får redovisas. Fråga alltså efter faktiska resultat och hur uppfödaren har vägt dem, inte bara om formella minimikrav är uppfyllda.

Sök veterinär om hunden börjar tveka i mörker, krockar med föremål, får förändrade ögon eller visar smärta, stelhet eller ändrat rörelsemönster. Den låga kroppsformen är inte i sig en diagnos, och gamla enkätsiffror från en begränsad grupp ska inte göras om till en säker prognos för en valp.

## Historia och ursprung

Västgötaspetsens moderna historia är väl dokumenterad från början av 1940-talet. Greve Björn von Rosen uppmärksammade då den kortbenta spetshundstyp som han mindes från Västergötland. Tillsammans med rektor Karl-Gustaf Zetterstén inventerade han kvarvarande hundar, framför allt på Varaslätten. Det praktiska avelsarbetet kom huvudsakligen att drivas av Zetterstén.

Svenska Kennelklubben erkände rasen 1943 under namnet svensk vallhund. År 1953 fick den namnet västgötaspets. Hundarnas vallningsförmåga kunde bevaras samtidigt som typen blev mer enhetlig.

Längre bakåt är berättelsen mindre säker. Likheten med cardigan och pembroke welsh corgi har gett upphov till teorier om att hundar fördes mellan Sverige och Storbritannien under vikingatiden. Den officiella rasstandarden slår inte fast vilken riktning ett sådant samband i så fall skulle ha haft, och modern kynologi betraktar det svenska ursprunget som fastställt. Det är därför rimligt att beskriva rasen som svensk och den moderna räddningen som dokumenterad, men inte att presentera en bestämd vikingaresa eller ett säkert corgisläktskap som fakta.

## Att leva med rasen

Västgötaspetsen kan fungera i både hus och lägenhet om vardagen ger tillräcklig aktivitet, vila och möjlighet att hantera ljud. Bostadens storlek är mindre avgörande än om hundens skall stör grannar, om den kan komma ned i varv och om ägaren kan erbjuda meningsfull sysselsättning varje dag. I ett lyhört hus bör du ha en konkret plan för dörrljud, fönsterbevakning och ensamtid redan från början.

Med barn behövs vuxnas ansvar och uppsikt. Lär barnet att låta hunden äta, sova och dra sig undan i fred, och ge hunden en ostörd viloplats. Om hunden försöker styra springande barn med skall eller nafs ska beteendet avbrytas lugnt och ersättas med ett inlärt alternativ. Det är varken något barnet ska tåla eller ett beteende som varje västgötaspets kommer att visa.

Samliv med katt eller andra hundar beror på individ och introduktion. Börja med doftutbyte och avskiljning, låt katten ha säkra flyktvägar och håll hunden under kontroll vid de första mötena. Öka friheten först när båda djuren kan vara lugna. Fråga hur valpen och föräldrarna fungerar med andra djur; rasnamnet ersätter inte den informationen.

Ensamhet måste tränas gradvis från korta, odramatiska stunder. Det finns ingen fast tidsgräns som alla vuxna västgötaspetsar klarar, och en hund som skäller eller stressar när den lämnas behöver ett långsammare upplägg. Kamera kan hjälpa dig att se om hunden faktiskt vilar, vandrar, ljudar eller försöker ta sig ut.

Inför valpköp bör du jämföra mer än utseende och meriter. Be om föräldrarnas registrerade ögon- och HD-uppgifter, exakt DNA-resultat för retinopati när ett sådant åberopas, kullens inavelsgrad och relevant information om mentalitet. Träffa helst modern och fråga konkret om ljudlighet, återhämtning, främmande människor och vardag med andra djur. En bra match är inte bara en rastypisk hund, utan en individ vars energinivå, röst och behov passar det liv du faktiskt kan erbjuda.

Västgötaspets

The Danish Kennel Club

The Norwegian Kennel Club

The German Kennel Club (VDH)

The Kennel Club (United Kingdom)

Västgötaspets är en liten, robust svensk vallhund med rävlikt utseende, tät dubbelpäls och lättskött pälsvård. Den är energisk, ljudlig och intelligent, knyter starka band till aktiva familjer, behöver konsekvent positiv träning, daglig motion och mental stimulans, och är i allmänhet en frisk ras.

Uppfödning av Västgötaspets i hem-miljö. 
Med hunden i naturen på hundens villkor. 
Planerad kull hösten -25.
libertasmea.se
Libertasmea kennel på Facebook
Libertasmea_Kennel på instagram
valp@libertasmea.se

Mia Bernspång

Libertasmea

## Snabbfakta

Tysk schäferhund är en medelstor, kraftfull tysk bruks-, vall- och tjänstehund för en ägare som vill träna aktivt och metodiskt. Rasen är samarbetsinriktad och mångsidig, men den stora variationen inom rasen gör valet av uppfödare, föräldradjur och kull ovanligt viktigt.

- **Ursprung:** Tyskland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar
- **Mankhöjd:** hanhund 60–65 cm, tik 55–60 cm
- **Vikt:** hanhund 30–40 kg, tik 22–32 kg
- **Hårlag:** normalhårig dubbelpäls eller lång dubbelpäls, båda med underull
- **Aktivitetsnivå:** hög; rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete
- **Viktigt inför köp:** kontrollera hälsa, mentalitet, arbetsegenskaper och rörelser hos föräldrar och nära släktingar, inte bara vad uppfödaren kallar linjen eller vilka utställningsmeriter hundarna har

En tysk schäferhund kan vara en mycket kompetent familje- och träningshund när vardagen motsvarar individens arbetslust. Den är däremot sällan ett bra val för den som främst vill ha en okomplicerad sällskapshund. En förstagångsägare behöver vara beredd att gå kurs, träna regelbundet och ordna hjälp tidigt om hunden utvecklar rädsla, stress, en stark vilja att jaga sådant som rör sig eller svårigheter att koppla av.

## Utseende och päls

Tysk schäferhund ska vara kraftfull och välmusklad utan att kroppen eller rörelserna blir överdrivna. Kroppen är något längre än den är hög. Hanhundar ska enligt rasstandarden vara 60–65 cm och väga 30–40 kg; tikar ska vara 55–60 cm och väga 22–32 kg.

Rygg och kors är inte samma sak. Rasstandarden beskriver en rak rygg som fortsätter till ett lätt sluttande kors. En kraftigt välvd eller avfallande länd och ett övervinklat, kohasigt eller instabilt bakställ är inte ett rastypiskt ideal. SKK:s särskilda domaranvisningar pekar ut just överlinje och bakställ som riskområden och anger att rörelserna ska bedömas både i skritt och trav.

För en valpköpare är naturliga rörelser mer informativa än en extrem uppställningsbild. Be att få se föräldradjuren gå och trava på ett plant underlag. Bakbenen ska arbeta stabilt och parallellt bakifrån, utan att haserna faller in eller ser ostadiga ut. Titta också på vuxna släktingar; en valp visar ännu inte hur den färdiga kroppen kommer att fungera.

Rasen har två godkända hårlag. Normalhårig schäfer har tät, grov och åtliggande dubbelpäls. Den långhåriga varianten har längre, mjukare täckhår som inte ligger lika tätt. Båda ska ha underull och båda fäller. Borsta och kamma efter behov, oftare under fällningsperioder, och kontrollera särskilt längre päls bakom öron, på ben och svans. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt ett fast schema.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden eftersträvar en välbalanserad, nervfast, självsäker, uppmärksam och följsam tysk schäferhund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, arbetslust, socialitet, rädsla och förmåga att varva ner kan skilja tydligt mellan hundar och släktlinjer inom rasen.

Schäferhundar beskrivs ofta som intelligenta, lojala eller naturligt vaktande, men sådana etiketter säger för lite om vardagen. En hund med stor arbetslust kan vara fokuserad och följsam i rätt arbete men krävande utan tydliga uppgifter. Uppmärksamhet på omgivningen kan ge god kontroll tillsammans med föraren, men också skall eller starka reaktioner om hunden är osäker, stressad eller dåligt tränad. Rasen ska inte väljas med förväntningen att alla individer automatiskt är trygga vakthundar eller enkla familjehundar.

I vissa delar av rasens avel har bruksprov och tjänst vägt tyngst, i andra har utställning vägt tyngre. Etiketter som ”bruks” och ”exteriör” räcker ändå inte för att förutsäga aktivitetsnivå eller familjelämplighet. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande människor, hundar, ljud, avkoppling och nya miljöer. Be om resultat och vardagsbeskrivningar även för kullsyskon, halvsyskon och tidigare avkommor.

På Mentalbeskrivning Hund, MH, dokumenteras hundens reaktioner vid bland annat kontakt, lek, förföljande, passivitet, överraskningar, hot och skott. MH är en beskrivning, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd. Läs därför hela protokollet och jämför flera nära släktingar i stället för att nöja dig med att en hund har ”känd mental status”.

## Träning och motion

Tysk schäferhund behöver dagligen använda både kroppen och hjärnan, men det finns inget korrekt timtal som passar varje individ. Behovet påverkas av ålder, hälsa, återhämtning, träningsvana och vad aktiviteten faktiskt innehåller. En ung hund behöver andra belastningar än en färdigvuxen, vältränad hund.

En fungerande vardag kombinerar promenader och fri rörelse på säkra platser med nosarbete, problemlösning och samarbetsövningar. Spår, sök, lydnad, bruksgrenar och andra uppgifter där hunden får arbeta koncentrerat passar rasens bakgrund. Variera underlag och miljö men öka längd, svårighet och fysisk belastning stegvis. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag, utan att bygga kondition, kroppskontroll, självbehärskning och förmåga att återhämta sig.

Belöningsbaserad, individanpassad träning gör det tydligt vilket beteende som lönar sig utan att bygga samarbetet på rädsla eller obehag. Börja tidigt med inkallning, följsamhet, hantering, koppelgående, avstånd till störningar och att lämna föremål. Träna också den mindre spektakulära färdigheten att ligga lugnt medan inget händer. En schäferhund som bara får högintensiva aktiviteter kan bli skicklig på att gå upp i varv men få svårt att komma ner igen.

Valpar ska inte motioneras som vuxna hundar. Korta upptäcktsstunder, lek i eget tempo, vila och positiv miljöträning är viktigare än långa sträckor, hopp eller tvära vändningar. Öka belastningen stegvis när hunden växer. Vid hälta, stelhet, ovilja att röra sig eller förändrat rörelsemönster bör träningen anpassas och veterinär kontaktas.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, och armbågsledsdysplasi, ED, är de mest centrala dokumenterade hälsokontrollerna inför köp av en svenskregistrerad tysk schäferhund. SKK och rasklubbens avelsstrategi prioriterar båda områdena. Hudproblem och besvär från rörelseapparaten förekommer också, medan den svenska avelsstrategin samtidigt påpekar att samlad dokumentation saknas för vissa omdiskuterade rygg- och klådproblem. Långa sjukdomslistor utan uppgifter om släkten säger därför mindre inför ett valpköp än verifierade resultat och hälsan hos nära släktingar.

Enligt SKK:s registreringsregler som gäller 2026 måste föräldradjuren ha officiell HD-status före parning. Eftersom rasen har HD-index rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga index vid parningen är över 100, och hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel. För tysk schäferhund krävs även officiell ED-status; för föräldradjur födda den 1 januari 2006 eller senare ska resultatet vara ED 0. Ett genomsnittligt ED-index över 100 är en rekommendation. Regler kan ändras, så kontrollera alltid den aktuella versionen hos SKK.

Vid valpköp bör du kontrollera mer än att båda föräldrarna uppfyller minimikraven:

- jämför föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella index
- se hur stor del av tidigare kullar och nära släktingar som är röntgade
- fråga om hudbesvär, återkommande klåda, rörelseproblem och andra diagnoser i familjen
- läs MH- eller MT-resultat för föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- se vuxna hundar i naturlig skritt och trav och fråga hur de fungerar i arbete och vardag

Ett enskilt fint resultat utesluter inte risk. Resultaten i hela kullen och den nära släkten ger en bättre bild inför köpet.

## Historia och ursprung

Tysk schäferhund skapades i Tyskland som en mångsidig vall- och brukshund. Efter bildandet av den tyska schäferhundföreningen 1899 inleddes planerad avel med vallhundar från centrala och södra Tyskland. Målet var att förena funktionell kroppsbyggnad med temperament och arbetsförmåga.

Den första rasstandarden skrevs 1899 efter förslag av A. Meyer och Max von Stephanitz. Rasens arbetskapacitet gjorde att användningen snart blev bredare än vallning. Tysk schäferhund har därefter fått en framträdande roll som bruks-, tävlings- och tjänstehund inom flera områden.

Historien förklarar varför samarbetsförmåga, uthållighet, nosarbete och en funktionell kropp fortfarande är centrala. Den förklarar också varför rasen inte bör bedömas enbart efter silhuett eller färg. En sund tysk schäferhund ska kunna arbeta och röra sig effektivt; utseendet ska stödja funktionen.

## Att leva med rasen

Tysk schäferhund kan leva väl i en familj och även i lägenhet, men bara om ägaren kan erbjuda träning, återhämtning, utrymme och säker vardagskontroll. Trädgård ersätter inte aktivitet, och bostadsformen ersätter inte planering. I ett lyhört boende behöver man dessutom förebygga och träna skall och reaktioner på ljud i trapphus eller utanför fönster.

Med barn krävs en närvarande vuxen, särskilt eftersom rasen är stor och stark. Barn ska inte ansvara för promenader eller ingripa i uppjagade situationer. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn och hund ska inte lämnas ensamma tillsammans. Familjelämplighet avgörs av individens mentalitet, erfarenheter och träning, inte av rasnamnet.

Samma försiktighet gäller andra djur. En schäferhund kan leva med hund eller katt, men det går inte att lova utifrån rasen. Låt hundar mötas lugnt och helst på neutral plats. Vid introduktion till katt ska katten ha hundfria reträttvägar; använd barriär och koppel och förhindra jakt från första mötet. Gå vidare först när båda djuren är avslappnade och håll uppsikt tills samspelet är stabilt.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en trygg, ensamhetstränad vuxen hund klarar normalt några timmar snarare än en hel arbetsdag. Öka tiden i små steg och ordna hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamtid än individen hanterar lugnt.

Det bästa hemmet för en tysk schäferhund har inte en viss adress. Det har vuxna som vill träna, kan läsa hundens signaler, följer upp hälsa och ger både meningsfull aktivitet och verklig vila under hela hundens liv.

Tysk Schäferhund

Verein für Deutsche Schäferhunde (SV) e.V. (Germany)

Den Danske Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Tysk Schäferhund är en medelstor till stor, atletisk brukshund som är mycket intelligent och lättlärd. Den är lojal och naturligt beskyddande och behöver omfattande daglig mental och fysisk stimulans. Rasen har en dubbel päls och fäller mycket, och används i stor utsträckning inom polis, militär samt sök- och räddningsarbete.

Tveten’s kennel

## Snabbfakta

Australian shepherd utvecklades i USA som vall- och brukshund och passar människor som vill träna och arbeta tillsammans med sin hund varje dag. Den är snabb, lyhörd och mångsidig, men arbetslusten och vakt- och vallanlagen gör att den sällan passar den som främst söker en okomplicerad sällskapshund.

- Rasen hör till FCI-grupp 1 och utvecklades för arbete med får och boskap på gårdar och rancher.
- Önskvärd mankhöjd är 51–58 cm för hanar och 46–53 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- Pälsen är medellång, vädertålig och har underull. Grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd, med eller utan vitt och tantecken.
- Svansen kan vara naturligt lång eller kort. Svanskupering är förbjuden i Sverige.
- En australian shepherd behöver daglig fysisk aktivitet, problemlösning, samarbete och möjlighet att varva ner.
- För svenska avelsdjur är officiell HD-status och känd mental status genom MH centrala kontroller. Ett MH beskriver reaktioner; det är inte ett prov med godkänt eller underkänt.

## Utseende och päls

Australian shepherd är en medelstor, välbalanserad och rörlig hund som ska vara något längre än hög. Den ska vara muskulös och stabil utan att bli tung eller klumpig, eftersom konstruktionen ska tillåta snabba riktningsbyten och långvarigt arbete. Standarden anger önskvärd mankhöjd men ingen idealvikt. Bedöm därför en vuxen hund efter proportioner, hull, rörelser och funktion i stället för att utgå från en viktuppgift som påstås komma från standarden.

Pälsen är rak till vågig, medellång och vädertålig. Mängden underull varierar bland annat med klimat och säsong. En korrekt päls behöver regelbunden genomkamning och tätare kontroll under fällning, men inte ett identiskt veckoschema för alla hundar. Känn igenom pälsen ända ned till huden och var särskilt uppmärksam på områden där friktion lätt ger tovor, till exempel bakom öronen och i behängen. Kontrollera samtidigt hud, tassar och klor efter arbete i skog och mark.

De fyra grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd. Alla kan förekomma med eller utan vita tecken och tantecken. Ögonen kan vara bruna, blå eller bärnstensfärgade, även i olika kombinationer eller med fläckar och marmorering. Olikfärgade ögon är alltså tillåtna och säger i sig inget om hundens mentalitet.

Svansen kan vara naturligt lång eller naturligt kort. Det senare kallas ofta NBT, natural bobtail, och ska inte blandas ihop med en kuperad svans. SKK registrerar rasen med en svansbeteckning som visar om hunden har hellång svans, stubbsvans, en svans som är kortare än normalt, avsaknad av svans eller en kuperad svans. För en valpköpare är registreringsuppgiften ett bättre underlag än att gissa från ett fotografi.

## Temperament och personlighet

Australian shepherd ska enligt rasstandarden vara en intelligent arbetshund med starka vall- och vaktinstinkter, jämnt humör och vänligt sätt. Den kan vara avvaktande vid första mötet med okända, men rastypisk neutralitet är inte samma sak som rädsla eller aggressivitet. Svenska Australian Shepherdklubben betonar därför att neutral är ett tydligare ord än reserverad.

Det finns betydande variation mellan individer och familjer. Vissa hundar arbetar mycket intensivt och reagerar snabbt på omgivningen, medan andra är mer balanserade i vardagen. Styrkan i vallning, vakt, ljudreaktioner och socialt intresse kan också skilja sig. Etiketter som arbetslinje eller utställningslinje räcker inte för att förutsäga en valps temperament. Titta i stället på föräldrar, vuxna nära släktingar, uppfödarens avelsmål, arbetsmeriter och dokumenterade mentalbeskrivningar.

Som vallhund använder rasen bland annat sin kropp och sina rörelser för att styra djur. Det kan ge ett starkt intresse för sådant som rör sig. I vardagen kan hunden vilja följa, stoppa eller styra springande barn, cyklar, joggare eller andra djur. Det är en möjlig egenskap hos rasen, inte något varje australian shepherd gör och inte en ursäkt för att låta beteendet fortsätta. Avstånd, koppel eller barriär, ett inlärt alternativ och belöning för kontakt gör situationen säkrare medan färdigheten tränas.

En MH-beskrivning är särskilt användbar när man jämför avelsdjur och släktingar. Den visar hur en hund reagerade vid bland annat kontakt, hantering, lek, överraskningar, ljud och skott. Den säger inte ensam hur en valp kommer att bli, och den mäter inte hela arbetsförmågan. Läs hela protokollet och fråga hur hunden fungerar och återhämtar sig i vanliga miljöer.

## Träning och motion

Australian shepherd behöver dagligen både rörelse och uppgifter som kräver nosarbete, problemlösning och samarbete, men ett fast antal timmar beskriver inte vad en viss hund behöver. En lugn skogstur, spår eller sök, vardagslydnad, vallning, bruksarbete, agility och annan genomtänkt träning belastar på olika sätt. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, tidigare vana och hur hunden återhämtar sig.

En fungerande vardag bygger på mer än att göra hunden fysiskt trött. Prioritera tidigt:

- kontakt och följsamhet även när något rör sig i omgivningen,
- inkallning som först tränas i lätt miljö och säkras med långlina vid behov,
- koppelgående, hantering och förmåga att vänta,
- en tydlig växling mellan aktivitet och lugn,
- att kunna avstå från att följa eller styra barn, fordon och djur.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket också betyder att oavsiktligt belönade vanor kan befästas snabbt. Gör rätt beteende lätt att välja, öka svårigheten gradvis och använd inte rädsla, hot eller fysisk bestraffning.

Valpar och unghundar behöver rörelse, miljöerfarenhet, vila och korta inlärningstillfällen, inte vuxenhundens belastning eller ett träningsschema som bygger på ett bestämt antal minuter. Målet är en hund som kan arbeta engagerat, behålla kontakt och sedan komma till ro. Om aktivitetsmängden ökar men hunden får svårare att sova, slappna av eller hantera vardagsintryck behöver upplägget ses över, inte bara fyllas på med mer fart.

## Hälsa

För en svensk valpköpare är det viktigaste att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens rekommendationer och från frivilliga DNA-test. I de aktuella SKK-reglerna krävs officiell HD-status före parning och, för de svenskboende föräldradjur som omfattas av reglerna, känd mental status genom ett fullständigt MH. Känd status betyder inte automatiskt ett bra höftresultat eller en önskvärd mental profil; kontrollera själva resultatet.

SASK rekommenderar i sin rasspecifika avelsstrategi i regel HD-grad A eller B och ögonundersökning av avelsdjur. Klubben lyfter också värdet av att granska nära släktingars HD-status, eftersom rasen saknar HD-index. ED-röntgen görs frivilligt och är inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Be därför uppfödaren visa vad som faktiskt är undersökt, på vilken hund, vid vilket datum och med vilket resultat i stället för att nöja dig med ordet hälsotestad.

Det finns DNA-test för bland annat CEA, HSF4 och MDR1, men SASK anger inget universellt testpaket för alla kombinationer. Varje test gäller en viss gen eller riskvariant. Ett fritt HSF4-resultat utesluter till exempel inte alla former av katarakt och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. Relevanta test väljs utifrån släktens dokumenterade risker och den planerade kombinationen.

MDR1, även kallad ABCB1, kan påverka hur vissa läkemedel fördelas i kroppen och nå hjärnan. Det går inte att avgöra en enskild hunds status på utseendet. Om hunden är testad bör resultatet finnas i veterinärjournalen; läkemedelsval och dosering hör alltid hemma hos veterinären.

Två merlefärgade hundar ska inte paras. Kombinationen kan ge valpar med dubbel uppsättning av merleanlaget och ökad risk för dövhet samt syn- och ögonproblem. Den naturligt korta NBT-svansen har en annan genetisk bakgrund. SASK rekommenderar försiktighet även vid kombinationer där båda föräldrarna bär NBT-anlaget, men de två frågorna ska inte blandas ihop.

## Historia och ursprung

Trots namnet utvecklades australian shepherd som den är känd i dag i USA. FCI-standarden kopplar namnet till baskiska herdar som kom till USA från Australien under 1800-talet. Exakt vilka äldre vallhundar som bidrog är mindre säkert. Detaljerade påståenden om en bestämd blandning av raser bör därför behandlas som teorier.

Amerikanska får- och boskapsuppfödare fortsatte att välja hundar för mångsidighet, självständigt arbete, intelligens och vallningsförmåga. Efter andra världskriget ökade kännedomen om rasen när westernridning, rodeo, hästuppvisningar, film och tv nådde en större publik. Den moderna rasens amerikanska ranchbakgrund förklarar både namnets paradox och varför funktion fortfarande är central i rasbeskrivningen.

## Att leva med rasen

Australian shepherd passar bäst när vardagen rymmer planerad aktivitet, inlärning och återhämtning även under vanliga arbetsveckor. En stor trädgård ersätter inte gemensamma uppgifter, och en tävlingsambition är inte nödvändig om hunden ändå får en meningsfull och varierad vardag. Den som önskar en hund som mest följer med på kortare promenader bör välja en mindre krävande typ.

Med barn behövs alltid en vuxen närvarande, en ostörd viloplats för hunden och en plan för fartfylld lek. Avbryt och skapa avstånd innan hunden börjar fixera eller styra rörelsen. Barn ska inte få ansvar för situationer där en snabb och stark hund kan reagera på omgivningen.

Samliv med hundar eller katter avgörs av individerna och introduktionen, inte av rasnamnet. Ta reda på föräldrarnas och den aktuella hundens historik. Börja lugnt med separata trygga platser, barriär och koppel, ge katten en fri flyktväg och gå vidare först när båda djuren kan vara avslappnade. Smådjur kan kräva permanent fysisk separation.

Rasen kan bo i lägenhet om hunden får tillräckligt med tid ute, meningsfulla uppgifter och vila, och ägaren kan hantera reaktioner på ljud. I ett lyhört hus behöver man kunna förebygga att ljud i trapphuset får hunden att vakta och skälla. Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas efter just hundens beteende. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är ett rastningsråd, inte ett mått på hur länge en individ mår bra av att vara ensam.

Inför ett valpköp bör du be om föräldrarnas registreringsnummer, HD-resultat, fullständiga MH-protokoll, datum och resultat från ögonundersökningar samt relevanta DNA-resultat. Kontrollera också svansbeteckning och arbetsmeriter, och fråga hur vuxna nära släktingar fungerar med människor, ljud, rörelse, vila och återhämtning. De uppgifterna säger mer om hur vardagen med hunden sannolikt blir än färg, ögon eller om uppfödaren kallar hundarna arbets- eller utställningslinje.

Australian shepherd

Norwegian Kennel Club (NKK)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Australian shepherd är en medelstor, atletisk vallhund som är mycket intelligent och energisk. Den är lojal och människoorienterad, knyter starka band och behöver rejlig daglig motion, träning och mental stimulans. Den har en iögonfallande, vädertålig päls och varierande ögonfärger som bidrar till dess attraktionskraft.

Liten uppfödning av allround aussies. Mål är stabila, vackra och friska hundar. Lämpliga för all slags hundsport och utställning. Utan aggressivitet eller stark vallinstinkt. Skall fungera i familj, i stan eller på landet. Friska leder, bra ryggar, inga allergier. Vi följer SASK rekommendationer, all SKK registrerade med riktig stamtavla och försäkrade i Agria.

Honeysuckle Hills

## Snabbfakta

Chihuahua är en mexikansk sällskapshund och den minsta erkända hundrasen i världen. Den är liten nog att följa med nästan överallt, men behöver fortfarande uppfostran, motion och möjlighet att använda nos och hjärna som andra hundar.

- **Ursprung:** Mexiko
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Vikt enligt rasstandarden:** 1–3 kg, med 1,5–2,5 kg som idealvikt
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger inget höjdspann; Chihuahua bedöms efter vikt
- **Päls:** korthårig eller långhårig
- **Rastypiskt temperament:** kvick, alert, livlig och mycket modig
- **Viktig hälsokontroll:** knän, tänder, bett, ögon och skallens fontanell

”Teacup”, ”mini” och liknande ord är inte erkända storlekar eller egna varianter av Chihuahua. Det finns bara en viktstandard och två pälsvarianter. I rasstandarden är vikt under 1 kg eller över 3 kg diskvalificerande. En ovanligt liten hund tillhör fortfarande samma ras, och den låga vikten är inte i sig ett kvalitets- eller hälsobevis.

## Utseende och päls

Chihuahua ska vara kompakt och något längre än hög, med äppelformat huvud, stora upprättstående öron och en högt buren svans. Uttrycket ska vara vaket, men ögonen ska inte vara utstående och nospartiet får inte bli överdrivet kort.

Den korthåriga varianten har kort, mjuk och glänsande päls som ligger tätt mot kroppen. Den långhåriga har fin och silkig päls som är slät eller lätt vågig, med längre hår på bland annat öron, hals, ben och svans. Långhår betyder alltså inte att pälsen ska vara tung eller svallande; en alltför riklig päls är inte rastypisk.

Pälsvården är normalt enkel. Bada när hunden är smutsig och kamma den långhåriga varianten ungefär en gång i veckan, särskilt bakom öronen och i de längre behängen. Den korthåriga pälsen kan borstas vid behov. Passa samtidigt på att vänja hunden vid kontroll av klor, tänder, öron och ögon.

Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Merle är alltså inte en ovanlig godkänd färg hos Chihuahua, utan uttryckligen utesluten ur den internationella rasstandarden.

## Temperament och personlighet

En rastypisk Chihuahua är snabb i reaktionen, alert, livlig och modig. Den kan vara tydlig när något händer runt hemmet, men rädsla, aggressivitet eller oavbrutet skällande ska inte beskrivas som oundvikliga rasegenskaper. Den aktuella rasstandarden accepterar varken aggressivitet eller extrem skygghet.

Många individer är nära sin familj och uppmärksamma på nya människor, ljud och hundar. Hur det tar sig uttryck påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa och vad hunden har lärt sig. En Chihuahua som alltid bärs bort får färre tillfällen att öva lugna möten och röra sig i olika miljöer. Samtidigt ska en så liten hund inte tvingas hälsa eller utsättas för närgången lek för att ”vänja sig”. Bra socialisering betyder korta, trygga erfarenheter där hunden kan hålla avstånd och återhämta sig.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna vardagsfärdigheter och tar dess litenhet på allvar. Den passar sämre för den som söker en accessoar eller räknar med att liten kropp automatiskt betyder litet ansvar.

## Träning och motion

Chihuahua behöver daglig rörelse och mental aktivering, men det finns inget enda minutantal som passar varje hund. Ålder, kondition, underlag, väder och återhämtning är bättre vägledning än ett generellt promenadschema. En frisk vuxen Chihuahua kan uppskatta promenader, nosarbete, trick, vardagslydnad och anpassade hundsporter.

Träna stegvis med belöningsbaserade metoder. Prioritera inkallning, koppelvana, lugn hantering och att hunden kan avbryta skällande och komma till ro. Korta pass kan vara praktiska, men avsluta efter hundens koncentration i stället för efter ett fast antal minuter. Samma vänliga regler ska gälla för en liten hund som för en stor.

En Chihuahua bör normalt få promenera i stället för att bäras, så att den får den rörelse och miljöträning den behöver. Att bära hunden är rimligt i trängsel, vid skaderisk eller när den faktiskt behöver hjälp, men ska inte ersätta motion. Valpar behöver fler pauser och gradvis belastning; en vuxen hund som plötsligt inte vill gå eller blir halt bör undersökas i stället för att bara bäras vidare.

## Hälsa

De mest användbara hälsokontrollerna för Chihuahua gäller knän, mun och tänder samt en huvudform utan överdrifter. En lång lista över möjliga diagnoser hjälper mindre än att veta vad som ska kontrolleras hos föräldradjur, valp och vuxen hund.

- **Patellaluxation:** Knäskålen kan glida ur sitt normala läge och hälta eller ett avvikande rörelsemönster kan vara tecken. För en kull som ska registreras i SKK måste båda föräldradjuren ha officiell patellastatus från en undersökning gjord tidigast vid ett års ålder och före parning. Be att få se resultaten i SKK:s register och kontrollera alltid de regler som gäller vid köpet.
- **Tänder:** En brittisk studie av veterinärjournaler visar att tandlossningssjukdom och kvarvarande mjölktänder hörde till de vanligaste registrerade problemen hos Chihuahua. Vänj valpen vid daglig tandborstning och följ tandväxlingen. Om en mjölktand sitter kvar när den permanenta tanden kommer bredvid ska munnen bedömas av veterinär.
- **Huvud och ögon:** SKK:s särskilda domaranvisningar lyfter risker med överdriven dvärgväxt, alltför kort nosparti, felaktigt bett eller käke och alltför framträdande ögon. Fråga inte bara om ”äppelhuvud”, utan titta efter ett fungerande bett, ett nosparti utan överdrift och ögon som inte buktar ut.
- **Fontanell:** En öppen fontanell, ibland kallad molera, är inte ett önskvärt kännetecken. Den är ett diskvalificerande fel i dagens rasstandard. En liten grop efter att fontanellen har slutit sig är något annat och är inte diskvalificerande. En valp eller vuxen hund med misstänkt öppning bör bedömas av veterinär.

Håll även koll på hull och rörelsemönster. Plötslig hälta, ögonsmärta eller problem att äta ska tas på allvar.

## Historia och ursprung

Chihuahua har Mexiko som officiellt ursprungsland och har fått sitt namn efter den mexikanska delstaten Chihuahua. Detta är väl belagt, men den exakta vägen fram till dagens hund är mindre väl dokumenterad.

Den officiella rasstandarden återger en tradition enligt vilken små hundar kan ha levt i området under toltekernas tid. Avbildningar av hundar som kallas techichi i Tula liknar dagens Chihuahua. Standarden formulerar detta som ett antagande, inte som bevis för en obruten släktlinje. Berättelser om en bestämd forntida förfader eller en särskild korsning bör därför beskrivas som teorier, inte som fastslagen historia.

## Att leva med rasen

Chihuahua kan trivas i lägenhet, barnfamilj och hem med andra djur när vardagen är rätt ordnad. Bostadens storlek är mindre avgörande än regelbundna utevistelser, träning, vila och möjlighet att slippa situationer där den lilla kroppen riskerar att skadas.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande. Barn behöver lära sig att hunden får vara ifred på sin viloplats och att de inte ska lyfta, bära eller jaga den. Det är inte ett påstående om att rasen ”ogillar barn”, utan en praktisk säkerhetsregel för en hund på några få kilo.

Samspelet med hundar och katter avgörs av individerna, inte bara av rasnamnet. Låt två hundar mötas lugnt på neutral plats och avbryt lek som blir för fysisk. Vid introduktion till katt är grind, separata viloplatser och skyddade matplatser användbara. Storleksskillnaden är viktig: även vänlig lek med en betydligt större hund kan skada en Chihuahua, så samvaron behöver övervakas.

Ensamhet ska tränas gradvis först när hunden är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars tolerans varierar. Utgå från hundens beteende i stället för att anta att en Chihuahua alltid får separationsångest eller att alla klarar samma tid.

Vid kyla, blåst och väta kan en individ behöva ett välpassande värmande plagg, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som gäller alla. Anpassa efter pälsvariant, ålder, hälsa, aktivitet och hundens egna tecken på obehag. Den bästa vardagen kombinerar alltså hänsyn till en mycket liten kropp med förväntningen att Chihuahua ska få leva som hund.

Chihuahua

The British Chihuahua Club

Chihuahua är en mycket liten men robust sällskapshund, som vanligtvis väger 1,5–3 kg och har äppelformat huvud och stora ögon. Den finns med kort eller lång päls i många olika färger och är hängiven, uppmärksam och orädd. För att må bra behöver den dagliga promenader, träning, nära sällskap samt god vård av hälsa och tänder.

Wentzel’s kennel

## Snabbfakta

Dvärgschnauzern är en liten men robust tysk hundras med tydlig vaktlust, stor arbetsvilja och en päls som kräver trimning. Den är minst av schnauzerraserna, men är inte bara en mindre version av schnauzern. Dvärgschnauzern är en egen ras som utvecklades för gårdsarbete i ett litet, smidigt format.

- **Mankhöjd:** 30–35 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 4–8 kg enligt rasstandarden
- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Ursprunglig uppgift:** råttfångare och gårdshund
- **Päls:** strävt täckhår med tät underull
- **Färger:** svart, peppar och salt, svart och silver samt vit
- **Typiska drag:** vaksam, uthållig, nyfiken och ofta snabb att larma

Dvärgschnauzern passar bäst hos den som vill träna och aktivera sin hund varje dag och som accepterar återkommande pälsvård. Den behändiga storleken gör hunden lätt att ta med, men vardagen kräver ändå tydliga rutiner.

## Utseende och päls

Dvärgschnauzern ska vara kompakt, kraftig och ungefär lika lång som den är hög. Skägget, de buskiga ögonbrynen och det sträva hårlaget ger det välkända schnauzerutseendet. Rasstandarden anger samma höjd- och viktspann för båda könen, men en enskild vuxen hund kan ligga olika inom spannet beroende på kroppsbyggnad och hull.

Pälsen består av tät underull och hårt, åtliggande täckhår. De fyra godkända färgerna är helt svart, peppar och salt, svart och silver samt helt vit. Färgen säger inte hur hunden blir i temperament eller hur väl den passar ett visst hem.

Den sträva pälsen behöver trimmas, vilket innebär att mogna, döda täckhår plockas bort. SKK anger trimning minst fyra gånger om året och genomgång av underullen ungefär varje vecka. Hur ofta just din hund behöver trimmas beror på pälskvalitet, tillväxt och hur kort päls du vill hålla. Skägg, benhår och mjukare partier behöver kammas så att smuts och tovor inte blir kvar.

Klippning kan passa en hund som blivit öm eller har svårt att stå under en trimning, men metoden förändrar pälsens struktur. När täckhåren klipps av i stället för att plockas bort blir pälsen ofta mjukare och mer ullig. Fråga därför uppfödaren eller en erfaren trimmare hur hundens päls har skötts innan du väljer metod.

En korrekt skött sträv päls fäller normalt mycket lite, men det gör inte dvärgschnauzern allergifri. Lite fällning säger inte hur en allergisk person kommer att reagera, och ingen hundras kan lovas fungera för alla. Om allergi finns i familjen bör ni prata med vården, träffa hundar under kontrollerade former och ha en plan innan hundköpet.

## Temperament och personlighet

Dvärgschnauzern är vanligen uppmärksam, nyfiken och uthållig. Den märker snabbt ljud, rörelser och människor i omgivningen och kan därför vara en effektiv liten larmhund. Samma vaksamhet kan bli återkommande skall vid dörren, i trapphuset eller utanför fönstret om hunden inte får hjälp att varva ned.

Rasdrag beskriver en tendens, inte varje individ. De svenska mentalbeskrivningarna kommer från en för liten del av uppfödarna för att ge en säker bild av alla dvärgschnauzrar. Skillnader mellan familjer och individer kan vara stora. Titta därför på hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. En trygg hund ska kunna återhämta sig efter en överraskning och koppla av när inget händer.

Dvärgschnauzern lär sig ofta snabbt och är rolig att samarbeta med. Samtidigt behöver ägaren visa tydligt vilka beteenden som lönar sig. Hårda korrigeringar kan öka stress och skall. Med lugn, belöningsbaserad träning blir det lättare att lära hunden vad den ska göra i stället.

## Träning och motion

Dvärgschnauzern behöver fysisk rörelse och uppgifter för nos och hjärna varje dag. Det finns ingen meningsfull minutregel som passar alla. En ung vuxen hund med god hälsa kan vilja följa med på långa promenader och hundsport, medan en valp, äldre hund eller hund med sjukdom behöver en annan belastning.

Variera promenader i olika miljöer med korta träningspass, sökövningar och möjlighet att undersöka i egen takt. Rallylydnad, nosework, tricks och agility är aktiviteter där snabbhet och samarbetslust kan komma till användning. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag. En bättre kontrollpunkt är att den kan vara aktiv ute och sedan komma till ro hemma.

Börja tidigt med vardagsfärdigheter: kontakt, inkallning, koppelgående, hantering av tassar och skägg samt lugn på en bestämd plats. Träna larmandet innan det blivit en vana. Belöna hunden när den uppmärksammar ett ljud och sedan vänder sig till dig, och lär in en enkel rutin för dörrklocka och besök. Skärma av utsikten om hunden övar på att skälla i fönstret. Förändra en sak i taget och öka svårigheten först när hunden är lugn.

Rasens bakgrund som råttfångare gör att vissa individer gärna förföljer små, snabba djur. En säker inkallning och koppel där vilt kan dyka upp är därför klokt, även om jaktintresset varierar.

## Hälsa

Dvärgschnauzern beskrivs generellt som en robust ras, men urinsten och ögonsjukdomar är två dokumenterade områden att känna till. SKK anger att urinsten förekommer hos drygt fem procent av rasen. Rasklubbens avelsarbete följer också bland annat progressiv retinal atrofi, PRA, och katarakt.

Rasen har dessutom en känd benägenhet för förhöjda triglycerider i blodet. Det är inte samma sak som att varje dvärgschnauzer blir sjuk, och ett förhöjt värde förklarar inte automatiskt magbesvär eller bukspottkörtelinflammation. Återkommande kräkningar, diarré, buksmärta, urinbesvär eller förändrad syn ska bedömas av veterinär. Veterinären avgör om exempelvis urinprov, ögonundersökning eller ett fastande blodprov är relevant.

Inför valpköp bör du be uppfödaren visa faktiska hälsouppgifter, inte bara säga att linjen är frisk. Kontrollera föräldrarnas registrerade ögonresultat och fråga om urinsten, återkommande magproblem och ögonsjukdom hos nära släktingar. Rasklubben redovisar DNA-resultat för flera testbara tillstånd, men ett DNA-paket är inte ett allmänt friskintyg och täcker inte alla former av PRA. Fråga vilka tester som gjorts, vad resultaten betyder för just kombinationen och vilka aktuella rekommendationer uppfödaren följer.

Små hundar behöver också regelbunden tandvård. Vänj valpen vid tandborstning och kontrollera munnen så att dålig andedräkt, ömhet eller svårigheter att tugga upptäcks tidigt.

## Historia och ursprung

Dvärgschnauzern utvecklades i Tyskland kring förra sekelskiftet. I området runt Frankfurt am Main förekom en schnauzerliknande liten hund under namnet strävhårig dvärgpinscher. SKK beskriver hur små schnauzrar och dvärgpinscher användes när rasen tog form under mer ordnade former.

Den lilla gårdshunden skulle kunna hålla efter råttor och samtidigt uppmärksamma det som hände omkring gård och stall. Det historiska arbetet hjälper till att förklara dagens kombination av snabbhet, vaksamhet och intresse för små rörelser. I dag är dvärgschnauzern en sällskapshund, men den mår fortfarande bra av att få använda både kropp och huvud.

## Att leva med rasen

Dvärgschnauzern kan bo i lägenhet, men en liten hund är inte automatiskt enkel att ha nära grannar. Fråga dig om du kan hantera ljud vid dörr och fönster, ordna flera rastningar och ge hunden daglig aktivitet. Förmågan att koppla av hemma är ofta viktigare än bostadens storlek.

Med barn kan rasen fungera fint när en vuxen hjälper både barnet och hunden att umgås lugnt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Det är de vuxna som ansvarar för promenader, träning och pälsvård, även om barnen gärna hjälper till.

Om hunden kan bo med katt beror mer på individer, tidigare erfarenheter och introduktion än på rasnamnet. Gör de första mötena lugna, skilj djuren åt med grind vid behov och ge katten vägar undan. Gnagare och andra smådjur bör hållas säkert åtskilda. Bakgrunden som råttfångare gör det olämpligt att räkna med att jaktintresset saknas.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i vad de klarar utan oro. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den förblir lugn. Planera vardagen utifrån individen i stället för att utgå från att en viss ras kan vara ensam ett bestämt antal timmar.

Välj dvärgschnauzer om du uppskattar en observant, aktiv hund och vill lägga tid på träning och trimning. Välj en annan ras om du söker obetydlig pälsvård, en hund som sällan larmar eller en säker lösning för allergi och smådjur.

Dvärgschnauzer

Svenska Schnauzer Pinscherklubben (Sweden)

Verein für Deutsche Schäferhunde (Germany)

Kompakta, robusta Dvärgschnauzer är smarta, lättlärda och mycket människoorienterade. Deras sträva, låg-fällande päls kräver regelbunden pälsvård. Som uppmärksamma vakthundar med terriertemperament behöver de daglig motion, mental stimulans och tydlig träning, och blir ofta 12–15 år gamla.

Pepalfa´s

## Snabbfakta

Perro de Agua Espanol är en medelstor spansk arbetshund med stark inlärningsförmåga, vaksamhet och behov av både fysisk och mental aktivitet. Den passar bäst hos en engagerad ägare som vill träna regelbundet, kan lägga tid på tidig miljöträning och är beredd att lära sig rasens ovanliga pälsvård.

- **Ursprung:** Spanien, med den största historiska populationen i Andalusien.
- **Användning:** Vattenhund, jakthund och vallhund; i Sverige främst aktiv sällskaps- och tävlingshund.
- **Storlek:** Hanar 44–50 cm och 18–22 kg; tikar 40–46 cm och 14–18 kg.
- **Karaktär:** Trogen, arbetsvillig, vaksam, lättlärd och anpassningsbar enligt rasstandarden, men socialitet och rädsla varierar tydligt mellan individer.
- **Päls:** Alltid lockig och ullig; den borstas inte utan hålls efter genom jämn klippning och varsam delning av lockar eller snören.
- **Vardagskrav:** Räkna med ett hörbart skall, stort behov av uppgifter och en hund som behöver lära sig både aktivitet och vila.

Det lockiga utseendet kan ge intryck av en enkel familjehund, men arbetsbakgrunden är viktigare än frisyren. En perro som bara får rutinpromenader kan själv börja hitta uppgifter, exempelvis att bevaka fönster eller reagera på ljud.

## Utseende och päls

Perro de Agua Espanol är rustik, atletisk och något längre än hög. Hanar och tikar har olika standardmått: hanar ska vara 44–50 cm och väga 18–22 kg, medan tikar ska vara 40–46 cm och väga 14–18 kg. Upp till två centimeters avvikelse kan tolereras åt båda håll om hunden fortfarande är välproportionerlig.

Pälsen ska alltid vara lockig och ha ullig struktur. Kort päls bildar lockar, medan lång päls kan forma snören. Pälsen får klippas, men hela kroppen ska då klippas jämnt i stället för att formas till en dekorativ frisyr. Kvaliteten och mängden underull varierar mellan hundar, vilket gör att två perros kan behöva ganska olika skötsel.

En perropäls ska inte borstas eller kammas som en vanlig lång päls. Lockar och snören delas försiktigt med fingrarna. Om pälsen har filtats tätt intill huden bör den klippas ned, eftersom filten drar och kan göra ont. Kontrollera särskilt armhålor, ljumskar, tassar, området under halsband eller sele och de hängande öronen. Bada när hunden är smutsig och klipp när längd eller filtbildning kräver det. Ett fast schema passar inte alla pälskvaliteter.

Godkända färger är enfärgat vitt, svart eller leverbrunt samt tvåfärgat vitt och svart eller vitt och leverbrunt. Trefärgat, svart med tanteckning och brunt med tanteckning är inte tillåtet enligt standarden.

Svansen kan vara hellång eller naturligt kort i flera längder. I Sverige registreras rasens svans som avsaknad, stubb, kort, hellång eller kuperad. Svanskupering är förbjuden i Sverige, även om den internationella standardtexten fortfarande beskriver kupering. En svenskfödd valps korta svans ska därför vara medfödd, inte formad för utseendets skull.

Rasen släpper normalt mycket lite löst hår, men det gör den inte allergifri. Hundallergen finns bland annat i hudpartiklar och saliv, och människors reaktioner varierar. Den som har allergi behöver därför träffa den aktuella hunden flera gånger i stället för att välja ras enbart efter pälstyp.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver Perro de Agua Espanol som trogen, lydig, glad, arbetsvillig, vaksam, välbalanserad och exceptionellt lättlärd. Det är en användbar bild av rasens mål, men inte ett löfte om att varje hund är enkel, orädd eller social med alla.

Rasen är ofta avvaktande eller måttligt intresserad av främmande människor. Reservation är inte samma sak som rädsla: en trygg hund kan avstå från att hälsa och ändå låta sig hanteras när situationen kräver det. Ihållande flykt, stark oro, svår återhämtning eller hotfulla reaktioner ska däremot inte förklaras bort som rastypiska.

Den svenska avelsstrategin beskriver stora skillnader i mentalitet och har som mål att färre hundar ska visa rädsla. Svensk BPH-data visar också spridning i hälsning, lek, nyfikenhet och reaktioner på överraskningar. I en finsk studie av 5 932 hundar hörde spansk vattenhund till raserna med mest främlingsrädsla, och mindre socialisering under 7–16 veckors ålder hängde samman med större risk. Det är ett gruppresultat, inte ett facit för varje hund, men det understryker värdet av tidig, lugn miljöträning.

Sedan 2024 finns ett svenskt mentalindex för socialitet, lekfullhet, miljötrygghet och hotfullhet. Det är ett avelsverktyg, inte ett godkännande av en enskild hund. Titta på föräldrarnas BPH och index tillsammans med egna möten: hur återhämtar de sig efter överraskningar, fungerar hanteringen och uppträder de i vardagsmiljö?

Vaksamheten märks ofta som ett högt och ganska skarpt skall. Träna därför tidigt på att hunden kan uppmärksamma ett ljud och sedan släppa det. Att helt försöka ta bort vaksamheten är orealistiskt, men hunden ska kunna varva ned och följa förarens besked.

## Träning och motion

Perro de Agua Espanol behöver arbeta med både kropp och huvud varje dag, men ett fast timtal säger mindre än innehållet och hundens återhämtning. En fungerande vecka innehåller varierad rörelse, nosarbete, problemlösning, samarbete och medveten träning på att vila.

Rasen lär sig snabbt, även sådant du inte tänkte lära den. Belöningsbaserad träning i små steg passar den höga inlärningsförmågan och minskar risken för konflikt med en känslig eller vaksam hund. Prioritera följsamhet i koppel, inkallning, att lämna föremål, lugn vid dörr och fönster, hantering av tassar och öron samt en tydlig signal för att gå och lägga sig.

Miljöträning betyder inte att valpen ska utsättas för så mycket som möjligt på kort tid. Låt den i stället möta människor, ljud, underlag, trafik, vatten och andra hundar på avstånd där den fortfarande kan tänka, ta emot belöning och återhämta sig. Tvinga inte fram hälsningar. En bra erfarenhet är viktigare än många överväldigande möten.

Nosarbete, personspår, viltspår, specialsök, nosework, lydnad, rallylydnad och agility är exempel på aktiviteter där rasens förmågor kan komma till sin rätt. Vattenarbete kan passa mycket bra, men rasnamnet garanterar inte att varje individ vill simma. Introducera vatten gradvis och låt hundens trygghet styra.

En vuxen hund behöver ordentliga promenader och uppgifter som kräver koncentration. Bedöm nivån efter hull, kondition, sömn, förmåga att koppla av och hur hunden känns nästa dag. En uppvarvad hund behöver inte alltid mer fart; ibland saknas nosarbete eller tränad passivitet. En valp ska få korta upptäcktsfärder, fri lek, enkla övningar och mycket vila. Öka längre sträckor, hopp och hög belastning gradvis.

## Hälsa

Den tydligaste bindande svenska rasregeln gäller höftlederna: båda föräldradjuren måste ha officiell HD-status före parning för att valparna ska kunna registreras i SKK. Rasklubben går längre och rekommenderar att svenskfödda föräldradjurs genomsnittliga HD-index vid parning är över 100.

Klubben rekommenderar också BPH, aktuell ögonlysning samt DNA-underlag för prcd-PRA och neuroaxonal dystrofi, NAD. Dessa rekommendationer ska inte blandas ihop med det formella HD-kravet. Be uppfödaren visa resultat, datum och hur föräldrarna kombinerats, inte bara säga att hundarna är ”hälsotestade”.

Prcd-PRA är en ärftlig näthinnesjukdom som kan leda till blindhet. DNA-testet visar just prcd-varianten; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning. SKK kan centralt registrera prcd-PRA-resultat för rasen, men den registreringen är inte i sig ett särskilt krav för att registrera en valpkull. En anlagsbärare kan kombineras med en fri hund utan att sjuka valpar förväntas, medan två bärare inte får paras och en genetiskt affekterad hund inte ska användas i avel.

NAD är en allvarlig neurologisk sjukdom som i dokumenterade fall har börjat under hundens första levnadsår och bland annat påverkat gång, koordination och beteende. Forskning på rasen har identifierat en TECPR2-variant och stöd för recessiv nedärvning. Rasklubben rekommenderar fri hund eller bärare endast i kombination med fri. NAD-resultat registreras inte av SKK, så be att få se laboratorieintyget och kontrollera båda föräldradjuren.

Den svenska avelsstrategin bygger bland annat på en hälsoenkät med 871 fullständiga ägarsvar. En sådan enkät ger överblick men är inte samma sak som veterinärdiagnostiserad förekomst. Fråga därför om dokumenterade resultat och sjukdomar hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor i stället för att lita på en lång generell diagnoslista.

Ett angivet livslängdsspann kan inte förutsäga den enskilda hundens liv. Sund avel, lagom hull, fria rörelser, smärtfri hud och tidig veterinärkontakt vid symtom är mer användbara när du väljer och tar hand om en Perro de Agua Espanol.

## Historia och ursprung

Perro de Agua Espanol har funnits länge på den iberiska halvön. FCI-standarden anger ett gemensamt ursprung med den äldre franska vattenhundstypen barbet och beskriver den stora andalusiska populationen, där hundarna var kända som ”turkiska hundar”. Exakt hur rasens tidiga historia såg ut är däremot omdiskuterat; även den svenska RAS nämner flera teorier.

Arbetsuppgifterna skilde sig mellan regioner. Standarden beskriver vallning, jakt och hjälp åt fiskare, särskilt i områden där den ulliga pälsen skyddade i både fuktigt och torrt klimat. Det finns däremot inte tillräckligt stöd för alla detaljer som ofta återberättas om nät, meddelanden mellan båtar eller en enda bestämd införselväg till Spanien.

Den moderna rasen formades när entusiaster från 1975 började välja ut hundar och sammanställa en standard. De tre traditionella typerna brukar kallas Norr, Sierra och Marismeño, men dagens population är blandad och utgör en ras. FCI gav ett preliminärt erkännande 1989 och ett definitivt erkännande 1999. De första hundarna kom till Sverige 1997; uppgifterna går isär om hur många de var.

## Att leva med rasen

Perro de Agua Espanol kan bli en nära och rolig familjehund, men det kräver mer än att hunden får springa av sig. Vardagen behöver rymma träning, återhämtning, päls- och öronkontroll samt genomtänkt hantering av vaksamhet och nya miljöer.

Med barn är vuxennärvaro och en ostörd viloplats grundregler. En livlig hund kan välta eller styra ett springande barn utan aggressiv avsikt, och barn ska inte dra i lockar eller störa hunden när den äter och vilar. Bedöm föräldradjurens trygghet och återhämtning i stället för att utgå från att rasnamnet garanterar familjelämplighet.

Rasen kan leva med andra hundar och katter, men relationen avgörs av individ, erfarenhet och introduktion. Låt möten ske lugnt, förhindra jakt och ge katten säkra flyktvägar. Smådjur behöver separata, säkra utrymmen; vall-, jakt- och vaktbakgrund gör det olämpligt att lova att alla perros blir pålitliga med alla djur.

Lägenhet kan fungera om hunden får rätt aktivitet och kan koppla av, men det höga skallet och möjlig känslighet för människor, ljud och rörelse gör ett lyhört eller mycket intensivt boende mer krävande. En trädgård underlättar men ersätter inte promenader, uppgifter eller miljöträning.

Ensamhet ska läras in i mycket små steg efter att valpen blivit trygg hemma. Om hunden följer sin ägare överallt och aldrig övar på att vila bakom en grind eller i ett annat rum kan längre frånvaro bli onödigt svår. Planera annan omsorg om arbetsdagen regelbundet innebär många timmar borta.

Rasen passar dig som vill leva aktivt med en smart, snabb och vaksam träningspartner och är beredd att följa upp päls och hälsa noggrant. Den passar sämre om du söker en automatiskt social hund, en mycket tyst vardag, minimal träning eller en lockig päls som kan borstas på vanligt sätt.

Perro de Agua Espanol

Verein für Deutsche Wachtelhunde e.V. (Germany)

Perro de Agua Espanol är en medelstor, lockhårig arbetshund från Spanien som används för vallning och arbete i vatten. Den är lojal och knyter sig ofta särskilt till en person, är energisk, intelligent, reserverad mot främlingar och en naturlig vakthund som behöver mycket motion, träning och särskild pälsvård.

Vi har fött upp rasen sedan 2005.
Vi hälsotestar alla våra hundar och ställer höga krav på hälsa och mentalitet på våra hundar som går i avel .
Vi säljer våra valpar till aktiva familjer 
Perron är en arbetande hund som kräver både motion och någon form av träning 
Nosework , Agility , spår och lydnad är utmärkta aktiviteter för rasen 
Lättskött päls som inte fäller men klipps regelbundet

Ramita de Palma

## Snabbfakta

Portugisisk vattenhund är en mellanstor, arbetsvillig hund för den som vill göra mer tillsammans än att ta korta promenader. Den kommer från Portugal, tillhör FCI-grupp 8 och arbetade förr med fiskare. I dag är den främst en aktiv sällskapshund.

- **Storlek:** hanar är 50–57 cm i mankhöjd och väger 19–25 kg; tikar är 43–52 cm och väger 16–22 kg.
- **Päls:** riklig päls utan underull, antingen lång och vågig eller kortare och krullig.
- **Färg:** svart, brun i olika nyanser eller helvit. Svarta och bruna hundar får ha vita tecken på vissa delar av kroppen.
- **Temperament:** ofta social, lekfull, nyfiken och snabb att lära, men det finns tydliga skillnader mellan individer.
- **Aktivering:** behöver en genomtänkt blandning av promenader, nosarbete, träning, lek och återhämtning.
- **Pälsvård:** kräver regelbunden genomkamning och klippning, särskilt under pälsbytet.
- **Livslängd:** medianen var 13,0 år i en brittisk studie från 2024, men rasunderlaget var begränsat.

Rasen passar bäst i ett hem där hunden får vara delaktig och använda både kropp och huvud. Den är ett sämre val för den som vill ha en lättskött päls eller en hund som nöjer sig med samma lugna runda varje dag.

## Utseende och päls

Portugisisk vattenhund är kompakt, stark och nästan kvadratisk utan att vara tung. Mellan tårna finns tydlig simhud, och rasstandarden beskriver svansen som ett hjälpmedel vid simning och dykning.

Det finns två godkända pälstyper. Den vågiga pälsen är längre, något glansig och ullig, medan den krulliga pälsen är kortare, tätare och bildar kompakta lockar. Båda saknar underull. Det betyder inte att pälsen är skötselfri eller att hunden aldrig tappar hår. Lösa hårstrån kan stanna kvar i pälsen och bidra till tovor i stället för att hamna på golvet.

Pälsvården måste anpassas efter hårlag, längd och livsfas. Gå igenom hela pälsen ända ner till huden och var särskilt noga bakom öronen, i armhålorna, på benen och under sele eller halsband. En vuxen päls kan ofta kammas igenom ungefär en gång i veckan, men en längre päls eller ett pågående pälsbyte kan behöva tätare vård. Hunden behöver också klippas, antingen hemma eller hos en hundfrisör.

I den traditionella klippningen kortas pälsen på nospartiet, bakdelen och större delen av svansen, medan en plym lämnas på svansspetsen. Rasstandarden beskriver utseendet men belägger inte berättelserna om att klippningen skulle skydda särskilda organ eller leder. De förklaringarna är inte säkra historiska fakta.

Vänj valpen stegvis vid kam, sax eller klippmaskin och vid att någon tar i tassar, öron och mun. Korta, belönade stunder gör skötseln lättare att genomföra utan kamp när hunden är vuxen.

Portugisisk vattenhund är inte allergifri. Hundallergener finns bland annat i saliv och hud, och mängden varierar mellan individer även inom samma kull. En päls utan underull ger därför ingen garanti. Den som har hundallergi bör utreda sin situation medicinskt och inte köpa valp på grund av rasens rykte.

## Temperament och personlighet

Portugisisk vattenhund är ofta kontaktsökande, lekfull och initiativrik och samarbetar gärna när uppgiften känns meningsfull. Rasstandarden beskriver en intelligent, viljestark och uthållig hund. I vardagen kan den kombinationen ge en följsam träningskamrat, men också en hund som snabbt lär sig oönskade vanor om reglerna är otydliga.

SKK:s analys av drygt 200 BPH-beskrivna portugisiska vattenhundar visar en relativt social, lekfull, förhållandevis trygg och nyfiken grupp. Samtidigt varierade bland annat hälsningar, nyfikenhet och intresse för en ny leksak tydligt. Bara en mindre del av den då aktuella svenska populationen hade deltagit. Resultaten visar därför tendenser i den undersökta gruppen, inte hur varje valp blir.

Träffa åtminstone tiken och fråga hur nära släktingar fungerar med främmande människor, ljud, hantering och återhämtning. En BPH eller MH kan ge konkret information, men bör läsas tillsammans med vardagsbeteende och familjebild.

Rasen kan leva fint med barn och andra djur, men det avgörs av individ, erfarenheter och introduktion. Små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen, och hunden behöver en fredad viloplats. Låt inte en livlig unghund öva på att jaga katten eller tränga en äldre hund. Lugna möten, möjlighet till avstånd och tydlig tillsyn är mer värdefulla än ett generellt löfte om att rasen “går bra med alla”.

## Träning och motion

Portugisisk vattenhund behöver aktivitet varje dag, men ett fast minutantal passar inte alla. Ålder, hälsa, kondition och personlighet avgör nivån. Varva promenader i olika miljöer och fri rörelse där det är säkert med nosarbete, samarbetsövningar och lugn vila.

Rasen har ofta lätt för uppgifter där den får bära, hämta, söka och lösa problem. Apportering, sök, spår, lydnad, agility och vattenarbete är möjligheter, inte krav. Välj sådant som både hund och människa uppskattar och håll passen korta och tydliga.

Belöningsbaserad träning passar en snabb och påhittig hund. Förstärk det du vill se mer av: kontakt, fyra tassar i marken, att passera dörren lugnt och att vänta. Lär samtidigt hunden att aktivitet har en början och ett slut. En hund som bara får mer fart kan bli skicklig på uppvarvning utan att bli bra på att koppla av.

Vattenintresset har stöd i rasens historia, men alla individer tycker inte om att simma. Börja grunt, låt hunden välja att gå i och använd lek eller apportering utan tvång. Simning är ett alternativ, inte ett test på om hunden är “riktig” portugisisk vattenhund. Anpassa efter temperatur, vattenmiljö och hundens förmåga.

Valpar och unghundar behöver framför allt varierad rörelse, kroppskontroll, miljöträning och vila. Långa, ensidiga eller hårt belastande pass är ingen genväg till en vältränad vuxen hund. Öka svårighet och uthållighet stegvis.

## Hälsa

Portugisisk vattenhund beskrivs som förhållandevis frisk, men en valpköpare bör kontrollera höfter, ögon, relevanta DNA-resultat och familjens hälsa. Be om registreringsnummer och granska officiella resultat, i stället för att nöja dig med formuleringen “hälsotestade föräldrar”.

För valpar som ska registreras i SKK gäller 2026 att föräldrarna ska ha officiell höftledsstatus före parning. De ska alltså vara röntgade, men reglerna kräver inte enbart grad A eller B för just denna ras. De behöver också ett officiellt ögonresultat som är högst ett år gammalt, och en hund med PRA får inte själv användas i avel.

Rasklubbens publicerade villkor för valphänvisning är strängare. Där anges bland annat HD-grad A eller B och att minst en förälder ska vara DNA-testad normal för prcd-PRA. Testet är ett värdefullt verktyg i aveln, men står inte som ett obligatoriskt DNA-krav för rasen i SKK:s registreringsregler 2026.

prcd-PRA är en ärftlig näthinnesjukdom som gradvis försämrar synen. Ögonundersökning kan visa sjukdomen, medan DNA-testet skiljer mellan genetiskt fri, bärare och affekterad. En bärare är inte sjuk; det viktiga är att föräldrarnas resultat kombineras så att sjuka valpar inte föds.

Rasklubben beskriver även JDCM, en recessivt nedärvd hjärtsjukdom som drabbar unga hundar, och rekommenderar testning för att undvika sjuka valpar. Testresultatet är inte ett registreringskrav hos SKK. Fråga uppfödaren vilka tester som har gjorts, vad resultaten betyder för just kombinationen och varför den valdes.

Addisons sjukdom och hypotyreos har rapporterats i rasen, men äldre svenska underlag kunde inte ange säkra frekvenser. Fråga därför om diagnostiserade sjukdomar och ovanligt tidiga dödsfall hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor utan att anta att varje individ drabbas.

En brittisk studie med fler än en halv miljon hundar uppskattade rasens medianlivslängd till 13,0 år. För portugisisk vattenhund ingick 179 individer, varav 36 var avlidna, och osäkerheten var stor. Se därför siffran som en hållpunkt, inte som ett löfte om en viss ålder.

## Historia och ursprung

Portugisisk vattenhund kommer från Portugal och arbetade historiskt längs landets kust. När fiskemetoderna förändrades blev rasen främst knuten till Algarve, som i rasstandarden räknas som dess ursprungliga hemområde.

FCI:s rasstandard beskriver konkreta arbetsuppgifter: hunden hjälpte fiskaren att hämta fisk som kommit loss, dök efter trasiga nät och lösa linor, fungerade som förbindelse mellan båt och strand och vaktade båt och ägodelar. Det krävde simförmåga, uthållighet, uppmärksamhet och initiativ.

Bakgrunden förklarar varför många individer uppskattar apportering, sökuppgifter och nära samarbete. Den betyder inte att varje hund älskar vatten eller har samma arbetslust. Avel, uppväxt och egna erfarenheter spelar också in.

I dag är rasen främst sällskaps- och aktivitetshund. De dokumenterade arbetsuppgifterna förklarar dess lust att samarbeta, bära, söka och röra sig i vatten utan att man behöver ta till osäkra berättelser om sjöräddning eller klippningens funktion.

## Att leva med rasen

Att leva med en portugisisk vattenhund fungerar bäst när det finns tid för delaktighet, pälsvård och varierad aktivitet varje dag. En stor trädgård ersätter inte gemensamma promenader och träning. En lägenhet kan fungera om hundens behov möts och du tränar lugn när någon ringer på eller rör sig i trapphuset. Viss vaktinstinkt förekommer, men mängden ljud skiljer sig mellan individer.

Planera ensamhetsträningen redan från början utan att skynda. När valpen är trygg i hemmet kan den öva på mycket korta stunder bakom en grind eller dörr. Öka först när den kan vara lugn. Rasnamnet säger inte hur länge en viss individ klarar att vara ensam utan stress. Om vardagen innebär långa arbetsdagar behöver du ordna hundpassning.

Gör en realistisk veckoplan före köpet. Där behöver det finnas utrymme för:

- promenader och meningsfull aktivering, även när vädret är dåligt,
- genomgång av pälsen och återkommande klippning,
- kort vardagsträning och hjälp att komma till ro,
- gradvis ensamhetsträning och en reservlösning för hundpassning,
- säkra rutiner med barn, besökare och andra djur,
- kostnader för försäkring, veterinärvård, utrustning och eventuell hundfrisör.

Hos uppfödaren bör du få tydliga svar om föräldrarnas mentalitet, officiella höft- och ögonresultat, hur prcd-PRA och JDCM har hanterats samt vilka sjukdomar som finns i familjen. En bra match handlar lika mycket om linje och individ som om ras. För rätt hem är portugisisk vattenhund en engagerad och mångsidig kamrat; för fel vardag blir samma energi, uppfinningsrikedom och päls snabbt ett omfattande ansvar.

Portugisisk vattenhund

Fédération Cynologique Internationale (Belgium, Europe)

Portugisisk vattenhund är en robust, medelstor och lättfälld vattenälskare med lockig eller vågig päls. Den är intelligent, människoorienterad och energisk, och behöver regelbunden pälsvård, daglig träning samt gott om motion och simning för att trivas som en aktiv familjemedlem som får vara delaktig i vardagen.

En kennel i familje miljö i Kungälvs kommun.

Queen Dayster’s

## Snabbfakta

Dvärgpinschern är en liten, aktiv och självsäker sällskapshund som behöver betydligt mer vardagsträning än storleken antyder.

- Rasen kommer från Tyskland och är en egen ras – inte en förminskad dobermann.
- En vuxen dvärgpinscher ska enligt rasstandarden vara 25–30 cm hög och väga 4–6 kg.
- Pälsen är kort, slät och lättskött. Godkända färger i den svenska rasstandarden är rött i olika nyanser samt svart med röda eller rostbruna tantecken.
- Dvärgpinschern är livlig, lättlärd och uppmärksam. Vaktintresset kan märkas som skall på ljud och besökare.
- Dagliga promenader behöver kombineras med nosarbete, lek, problemlösning eller annan mental aktivering.
- I det svenska avelsarbetet ligger fokus på patella, ögon och tandstatus.
- Rasen kan fungera i lägenhet och familj, men bara om aktivitet, ljudträning, ensamhet och varsam hantering får plats i vardagen.

## Utseende och päls

Dvärgpinschern är kompakt och elegant, men ska varken se skör eller dvärgpräglad ut. Kroppen ska vara så kvadratisk som möjligt, med ungefär samma höjd som längd, och den korta pälsen gör konturerna tydliga. Både hanar och tikar har samma standardmått: 25–30 cm i mankhöjd och 4–6 kg i vikt.

Rasen har mörka, ovala ögon och antingen ståndöron eller framåtvikta, V-formade öron. Svansen är naturlig. I Sverige är svanskupering förbjuden.

Rasstandarden beskriver ett harmoniskt, fritt och marktäckande trav med fast rygg. Det höga, överdrivet lyftande frambenssteg som ibland kallas hackney är alltså inte ett svenskt rasideal; det anges tvärtom som ett fel i standarden.

Pälsen ska vara kort, tät, slät och glänsande. Den kräver normalt bara en mjuk borste eller pälshandske då och då och bad när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt klor, hud, öron och tänder så att små förändringar upptäcks tidigt.

I den svenska och internationella FCI-standarden finns två färgvarianter:

- enfärgat hjortrött, rödbrunt eller mörkrödbrunt
- lacksvart med tydligt avgränsade röda eller rostbruna tantecken

Brunt, blått och andra så kallade specialfärger ingår inte i den svenska FCI-standarden. Det är därför klokt att kontrollera vilken standard en uppfödare hänvisar till om en valp marknadsförs med en ovanlig färg.

Dvärgpinschern är både liten och kortpälsad och kan behöva hjälp att hålla värmen i svenskt vinterväder. Anpassa promenadens längd efter hunden, håll den i rörelse och använd ett väl sittande täcke vid kyla om den blir spänd, lyfter tassarna, skakar eller söker värme. Alla hundar behöver alltså inte täcke vid samma temperatur.

## Temperament och personlighet

Dvärgpinschern är typiskt livlig, temperamentsfull, självsäker och uppmärksam. Den vill ofta vara nära familjen, lär sig snabbt och märker små förändringar i omgivningen. Samma egenskaper kan göra rasen rolig att träna och krävande att leva med: en hund som snabbt upptäcker rätt belöning upptäcker också snabbt vilka ljud, dörrar och rörelser som brukar få människor att reagera.

Vaktintresset bör tas på allvar utan att förstärkas. En dvärgpinscher kan varna när någon kommer, men målet i ett hem med grannar bör vara att hunden kan registrera ljudet och sedan återgå till vila. Träna därför tidigt på dörrsignal, besök och ljud i trapphus. Belöna lugn innan skallet har hunnit bli en lång kedja.

Svenska beteendebeskrivningar ger en mer nyanserad bild än etiketter som ”tuff” eller ”envis”. I resultaten från BPH, Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, syns bland annat nyfikenhet, engagemang för mat och intresse för den egna leksaken. Många av de beskrivna hundarna var mindre intresserade av att hälsa på eller leka med främmande personer än med människor de kände. Resultaten gäller dock de hundar som deltog, inte varje dvärgpinscher. När du väljer valp är föräldrarnas och nära släktingars faktiska vardagsbeteende viktigare än en allmän rasbeskrivning.

Rädsla, aggressivitet eller ständig stress ska inte avfärdas som typisk ”stor hund i liten kropp”. En trygg dvärgpinscher får gärna ha integritet och vara avvaktande, men ska kunna återhämta sig och fungera i sin vardag.

## Träning och motion

Dvärgpinschern behöver fysisk rörelse och uppgifter för hjärnan varje dag, men ett visst antal minuter passar inte alla. Ålder, hälsa, tempo, underlag och vad hunden får göra spelar större roll än en siffra. En lugn nospromenad, några korta träningspass och lek kan ge mer än en lika lång, stressig runda utan möjlighet att undersöka omgivningen.

En bra vardag innehåller en blandning av:

- promenader där hunden får nosa och röra sig i varierad miljö
- korta pass med kontakt, följsamhet, inkallning och koppelträning
- sökövningar, problemlösning eller tricks
- lek med tydlig start och avslutning
- ostörd återhämtning och träning på att kunna varva ner

Träna vänligt och konsekvent. Korta pass, tydliga uppgifter och belöningar som hunden verkligen uppskattar brukar fungera bättre än tjat eller hårda korrigeringar. Bygg inkallningen stegvis i långlina och träna i svårare miljö först när hunden lyckas i en lugnare. Använd koppel där trafik, öppna dörrar eller avsaknad av staket gör ett snabbt misstag farligt.

Vänj valpen tidigt vid kloklippning, mun- och tandkontroll, sele, täcke och att bli lyft på ett säkert sätt. Lägg också in passivitet. En hund som bara får mer fart när den blir uppvarvad lär sig inte automatiskt att koppla av.

## Hälsa

Dvärgpinschern beskrivs som en förhållandevis frisk ras, men svenska valpköpare bör särskilt kontrollera patella, ögon och tänder. Det är de områden som den svenska rasklubbens avelsstrategi från 2025 prioriterar.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge och kan ge hälta eller smärta. Rasklubben rekommenderar att avelsdjur är officiellt patellaundersökta utan anmärkning efter tolv månaders ålder. Be att få se resultatet för båda föräldrarna och kontrollera att det är registrerat, inte bara muntligt uppgivet.

För ögon rekommenderas ögonlysning före avel. Vid första undersökningen ska hunden vara minst ett år, och vid parningen bör resultatet helst inte vara äldre än tre år. En anmärkning behöver bedömas enligt veterinärens avelsrekommendation; ”undersökt” betyder därför inte automatiskt samma sak som ”utan fynd”.

Tandhälsa är ett tydligt förbättringsområde. I rasklubbens hälsoenkät med 298 anonyma svar uppgav 33 procent problem med tandsten och 14 procent tandlossning. Svaren bygger på ägarnas egna uppgifter och visar därför inte hur vanligt problemen är i hela rasen. De visar ändå varför tandvård inte bör behandlas som en detalj. Borsta tänderna, helst dagligen, och vänj valpen gradvis vid hanteringen. Under tandbytet omkring fem till sex månaders ålder bör du kontrollera att mjölktänder inte sitter kvar och påverkar det permanenta bettet.

Fråga även uppfödaren om hälsa och livslängd i nära släkt, hur tandstatusen ser ut och om föräldrarna har genomfört BPH eller MH, Mentalbeskrivning hund. Ingen undersökning garanterar en problemfri hund, men dokumenterade resultat gör risken lättare att bedöma.

## Historia och ursprung

Dvärgpinschern är en tysk pinscherras med bakgrund som råttjägare och vakthund, inte en nedavlad dobermann. Likheten i silhuett och svart-röd teckning har skapat missförståndet, men rasstandarden beskriver dvärgpinschern som en förminskad avbild av pinschern.

Små släthåriga pinschertyper har gamla rötter i Tyskland. Den mer organiserade utvecklingen av rasen som vi känner den i dag tog fart under 1870-talet, och den tyska pinscherklubben bildades 1895. Dvärgpinschern förekom redan i stort antal kring sekelskiftet 1900; den tyska stamboken från 1925 innehöll omkring 1 300 registrerade individer.

Den första dokumenterade importen till Sverige kom 1905. I dag är rasen främst sällskapshund, men historien märks fortfarande i vaksamheten, snabbheten och intresset för att undersöka små rörelser i omgivningen.

## Att leva med rasen

Dvärgpinschern kan leva bra i både lägenhet och hus, men ett litet format gör inte vardagen självgående. I lägenhet blir ljudträning, planerad aktivering och förmågan att vila särskilt viktiga. En trädgård kan underlätta rastning, men ersätter inte promenader, miljöträning eller kontakt med ägaren.

Ensamhet är en träningsfråga och varierar mellan individer. En liten valp ska inte lämnas ensam. Börja först när valpen är trygg i hemmet, lämna den mycket kort och öka tiden när den kan vara lugn. En ensamhetstränad vuxen hund kan klara några timmar, men arbete utanför hemmet en hel dag kräver en annan lösning. Backa träningen om hunden skäller, ylar, vandrar eller visar annan oro.

Med barn kan rasen bli en fin familjehund när en vuxen leder samspelet. Dvärgpinschern är liten nog att skadas om den tappas, trampas på eller lyfts fel. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Barnets ålder är mindre avgörande än familjens förmåga att respektera hundens signaler.

Möten med andra hundar ska vara lugna och kontrollerade. Samlevnad med katt beror på individerna och hur introduktionen görs. Med gnagare, fåglar och andra mycket små djur behövs särskild försiktighet eftersom rasens bakgrund som råttjägare fortfarande är relevant; lämna dem inte tillsammans utan säker avskiljning.

Inför ett valpköp bör du kontrollera mer än annonsen. Be om registrerade resultat för patella och ögon, fråga om tandstatus och BPH eller MH, och träffa gärna mamman och andra vuxna släktingar. Be uppfödaren beskriva hur hundarna reagerar på besök, ljud och hantering och hur lätt de kommer till ro igen. Den bästa matchningen är inte den valp som verkar modigast i fem minuter, utan den som har goda förutsättningar att trivas i det liv du faktiskt kan erbjuda.

Dvärgpinscher

Dvärgpinscher är en liten, kvadratiskt byggd och muskulös sällskapshund av dvärghundstyp med kort, slät, lättskött päls som fäller lite och ett högt, livligt steg. Den är energisk, djärv och uppmärksam – en tillgiven men självständig följeslagare och en effektiv liten vakthund som trivs bäst med aktiva ägare som engagerar sig i den.

Jag har mindre uppfödning i hemmiljö. Mitt stora fokus är hälsa och mentalitet och jag följer vår rasklubbs rekommendationer kring detta. Jag vill kunna ägna tid till mina valpköpare och mina egna hundar och kan därför inte ha större uppfödning än jag redan har. Jag tävlar merparten av mina hundar i rallylydnad, vi tränar nosework, tävlingslydnad, utställning m.m

Anjediamond`s Kennel

## Snabbfakta

- Berner sennenhund är en stor schweizisk gårdshund som ursprungligen användes för att vakta, dra och driva boskap. I dag är den främst sällskaps- och allroundhund.
- Hanar är 64–70 cm i mankhöjd, med 66–68 cm som ideal. Tikar är 58–66 cm, med 60–63 cm som ideal. Rasstandarden anger ingen vikt.
- Rasen ska vara självsäker, uppmärksam, godmodig och tillgiven familjen samt vänlig mot främmande personer.
- En vuxen hund behöver ordentlig aktivitet varje dag. Valpar och unghundar ska däremot inte motioneras målmedvetet eller belastas hårt.
- Den långa dubbelpälsen behöver normalt gås igenom varje vecka och oftare under fällning.
- För svensk avel krävs officiella resultat för både höfter och armbågar före parning. SH-testet för histiocytärt sarkom är ett risktest, inte ett besked om att hunden är frisk eller sjuk.
- Tumörsjukdomar och låg levnadsålder är rasens allvarligaste hälsoproblem. Släktingars livslängd och dokumenterade dödsorsaker är därför viktiga vid valpköp.

## Utseende och päls

Berner sennenhund är stor och kraftig men ska samtidigt vara rörlig, harmonisk och välbalanserad. Kroppen är ungefär tio procent längre än mankhöjden och ska vara kompakt snarare än långsträckt. En tung siluett är inte samma sak som korrekt rastyp: hunden ska röra sig fritt och bära sin storlek utan övervikt.

Hanar ska vara 64–70 cm höga, helst 66–68 cm. Tikar ska vara 58–66 cm, helst 60–63 cm. Rasstandarden har inget viktmått. Bedöm därför en vuxen hund efter proportioner, muskulatur och hull i stället för att försöka nå ett visst antal kilo.

Huvudet ska vara kraftigt men inte för tungt. Ögonen är mörkbruna och mandelformade, och öronen är medelstora och trekantiga. Den buskiga svansen når minst till hasen och bärs hängande i vila, men får komma upp i rygghöjd i rörelse.

Pälsen är lång och glänsande, rak eller svagt vågig. Grundfärgen är kolsvart med djupt roströda tecken på kinder, över ögon, på ben och i bringa. Vitt finns bland annat i en symmetrisk bläs samt på strupe och bröst. Vita tassar och vit svansspets är önskvärda, men teckningens symmetri säger inget om hundens hälsa.

Svenska Kennelklubbens rasguide rekommenderar borstning eller genomkamning en gång i veckan och dagligen under fällning. Anpassa efter individ och årstid. Arbeta ned till huden och kontrollera bakom öronen, i armhålorna och i behängen där tovor lätt gömmer sig. Känn samtidigt efter knölar, ömhet och hudförändringar.

Förlägg längre sommaraktivitet till svalare tider, erbjud skugga och vatten och låt hunden vila om den inte återhämtar sig normalt. Lämna aldrig hunden i en varm bil, inte heller i skugga eller med en ruta på glänt.

## Temperament och personlighet

En rastypisk berner sennenhund ska vara trygg, godmodig och följsam, inte rädd eller aggressiv. Standarden beskriver också en uppmärksam och vaksam hund som är tillgiven familjen och vänlig mot främmande personer. Det är en målbild för avel och mentalitet, inte en garanti för varje valp eller varje situation.

Rasen är ofta social och samarbetsvillig, men en yvig unghund i den här storleken kan välta ett barn, dra omkull en vuxen eller tränga en besökare utan aggressiv avsikt. Träna därför tidigt på fyra tassar i golvet, lugna hälsningar, koppelgående och att lägga sig på en bestämd plats.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Ge den lugna erfarenheter av människor, hundar, trafik, underlag, hantering och olika miljöer, med möjlighet att iaktta på avstånd. Återkommande rädsla ska tas på allvar, inte förklaras bort som att rasen är ”mjuk”.

Berner sennenhund kan fungera väl med barn och andra djur, men individ och introduktion avgör. Barn ska inte klättra på hunden eller störa dess sömn. Hunden behöver en ostörd viloplats, och en vuxen ska alltid vara med när små barn och hund umgås.

## Träning och motion

En vuxen berner sennenhund behöver ordentlig motion och meningsfull aktivitet varje dag, men inget fast minutantal. Anpassa efter ålder, hull, hälsa, kondition, underlag och temperatur. Promenader med tid att nosa, vardagslydnad, sökövningar och lek ger en bättre vardag än att bara försöka trötta ut hunden.

För valpar och unghundar skiljer Svenska Kennelklubben mellan naturlig rörelse och målmedveten motion. Låt hunden röra sig i egen takt och vila vid behov. Planerade löppass, upprepade hopp och tungt dragarbete får vänta tills den är fysiskt mogen. Utgå inte från en enkel femminutersregel; anpassa i stället aktiviteten efter hundens rörelser, trötthet och återhämtning.

Korta, tydliga och belöningsbaserade träningspass passar bra. Prioritera sådant som blir svårt att lära in först när hunden är fullstor:

- att följa ett lätt koppel och vända med föraren
- att hälsa utan att hoppa eller luta hela sin tyngd mot någon
- inkallning och kontakt trots störningar
- att vänta vid dörrar och gå lugnt in och ut ur bilen
- frivillig hantering av tassar, mun, öron och päls

Rasens bakgrund kan tas till vara genom nosarbete, lydnad, rallylydnad, klövjning eller rasklubbens drag- och arbetsprov. Drag med last kräver rätt utrustning, gradvis uppbyggnad och en fysiskt mogen, frisk hund.

## Hälsa

Hälsa och livslängd måste väga tungt vid val av berner sennenhund. Den aktuella svenska avelsstrategin beskriver tumörsjukdomar som rasens största hälsoproblem och visar att den låga levnadsåldern består. Ingen kan ändå lova en enskild hund ett visst antal år.

I de svenska dödsfallsdata från försäkringsbolag för 2016–2021 som avelsstrategin redovisar var medianåldern 5,5 år. I en schweizisk studie av klubbregistrerade hundar födda 2001–2002 var medianöverlevnaden 8,4 år. Population, tidsperiod och metod skiljer sig, så talen är inte samma slags prognos. De visar varför hälsa och livslängd i nära släkt är viktigare än ett generellt spann.

Tumörer stod för mer än hälften av dödsfallen i både en schweizisk och en nederländsk studie. Histiocytärt sarkom är den tumörform som rasens hälsoarbete särskilt riktas mot. SH-testet delar in hundar i lägre, genomsnittlig eller högre genetisk risk jämfört med rasen. Det är inte ett diagnostiskt test: en hund med lägre risk kan bli sjuk och en hund med högre risk kan förbli frisk.

HSIMS bedömer en tänkt kombination utifrån SH-resultat. Verktyget ska vägas samman med livslängd, övrig hälsa, släktskap och funktion. Ensidigt urval för lägsta risk minskar den genetiska variationen. SH-test rekommenderas i avelsstrategin men krävs inte för SKK-registrering. Svenska Sennenhundklubbens valpförmedling kräver däremot sedan 2025 att båda föräldrarna är testade.

Båda föräldrarna måste ha officiell HD- och ED-status före parning för att avkomman ska kunna SKK-registreras. HD D eller E och ED grad 2 eller 3 får inte användas. Avelsstrategin rekommenderar dessutom ED-fria föräldrar och att deras genomsnittliga HD- och ED-index överstiger 100. Index 100 motsvarar rasens genomsnitt och väger in släktingar; index och röntgade kullsyskon säger därför mer än ett enskilt resultat.

Renal dysplasi, RD, är en allvarlig störning i njurarnas utveckling som främst drabbar unga hundar. Bekräftade fall registreras centralt och säker diagnos kräver undersökning av njurvävnad. Familjär nefropati är en annan dokumenterad njursjukdom som oftare drabbar unga vuxna. Det finns inget enkelt DNA-test som kan visa att en kombination är fri från dessa sjukdomsanlag.

Be uppfödaren visa och förklara:

- föräldrarnas officiella HD- och ED-resultat och kombinationens aktuella index
- hur många kullsyskon och tidigare avkommor som har röntgats och deras resultat
- SH-resultat och hur HSIMS samt genetisk variation har vägts in
- njursjukdomar, tumördiagnoser, livslängd och verifierade dödsorsaker hos föräldrar, syskon och äldre släktingar

## Historia och ursprung

Berner sennenhund har sitt dokumenterade ursprung som gårdshund i alpområdet kring Bern i Schweiz. Den vaktade gårdar, drog last och hjälpte till med boskap. Hundarna kallades Dürrbächler efter värdshuset Dürrbach vid Riggisberg, där den långhåriga, trefärgade typen var vanlig.

Dürrbächler visades på hundutställningar 1902, 1904 och 1907. I november 1907 bildade uppfödare kring Burgdorf Schweizerischen Dürrbach-Klub för att renavla hundarna och definiera rasens kännetecken. Namnet berner sennenhund etablerades senare i anslutning till de andra schweiziska sennenhundarna.

Påståendet att rasen härstammar från romerska mastiffer återkommer ofta, men det ingår inte i den säkert dokumenterade historiken. Den användbara kärnan är den lokala gårdshunden kring Bern, arbetet med vakt, drag och boskap samt den organiserade rasbildningen i början av 1900-talet.

## Att leva med rasen

Berner sennenhund kräver plats i vardagen, inte bara på golvet. Lägenhet kan fungera, men kontrollera trappor, hiss, hala golv, närhet till rastning och hur en sjuk hund ska transporteras. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader och samarbete.

Planera för en stor bädd, en bil och en sele som rymmer hunden, foder, försäkring och utrymme att torka en blöt päls. Ordna halksäkra ytor där det behövs. Det är bättre att lösa sådant medan hunden är ung än när den har ont.

Ensamhet måste tränas individuellt. Börja med mycket korta separationer när hunden är trygg och öka först när den kan lägga sig och komma till ro. Ihållande pip, vandrande, flämtande eller krafsande visar att steget blev för stort. Rasens tillgivenhet är inte ett bevis på separationsproblem, men den är heller ingen garanti för att hunden klarar en hel arbetsdag ensam.

Introducera hund och katt stegvis. Börja åtskilda, låt dem vänja sig vid varandras doft, ge katten en hundfri plats och hindra hunden från att jaga. Korta möten bakom grind eller med hunden i koppel kan sedan förlängas när båda är avslappnade. Samma lugna princip gäller möten med andra hundar; storleken gör tidig koppelkontroll extra viktig.

En bra uppfödare kan tala om både styrkor och problem i släkten och visar dokumentation, inte bara testnamn. Välj en kombination där hälsa, mentalitet, funktion och genetisk variation har bedömts tillsammans. Öppenhet om sjuka och avlidna släktingar är minst lika värdefull som fina föräldraresultat.

Berner sennenhund

Norsk Kennel Klub (Norway)

Deutscher Club für Berner Sennenhunde e.V. (Germany)

Stor schweizisk gårdshund med kraftig, välbalanserad kropp och tjock trefärgad päls. Kärleksfull, människoorienterad och oftast mild mot barn. Behöver måttlig daglig motion, svalt klimat, regelbunden pälsvård och vänlig, konsekvent träning. Hälsokontroller är avgörande på grund av ledproblem och cancer.

Lackarebäckens

Skotsk terrier

Scottish Terrier Club of Great Britain

Skotsk terrier är en liten, kraftig och lågbent hund som ursprungligen avlades i Skottland för att jaga skadedjur. Med sitt långa huvud, upprätta öron och sträva dubbelpäls är den lätt att känna igen. Rasen är lojal, självständig och reserverad mot främlingar. Skotsk terrier behöver regelbunden pälsvård, måttlig motion och tålig, positiv träning.

En exklusiv uppfödning med högt meriterade hundar.
Vårat mål är att föda upp sunda, vackra hundar med utmärkta temperament.

Piccola Strega

## Snabbfakta

- West highland white terrier, ofta kallad westie, är en liten men kraftig terrier från de skotska högländerna.
- Rasen är omkring 28 centimeter i mankhöjd och ska förena styrka, rörlighet och stort självförtroende i ett litet format.
- Den vita dubbelpälsen ska trimmas, inte klippas. Räkna med professionell trimning ungefär fem till sex gånger om året och genomkamning varje vecka.
- En westie är vanligen vaken, glad, modig och vänlig, men terrierns självständighet och jaktbakgrund märks ofta i vardagen.
- Hud och klåda är rasens viktigaste dokumenterade hälsoområde. Fråga därför om hud- och öronhälsan i släkten i stället för att nöja dig med ett generellt testpaket.
- Många westies blir 12–15 år, men livslängden varierar med individ, hälsa och livsvillkor.

## Utseende och päls

West highland white terrier är liten, kompakt och betydligt stadigare än den vita, välfriserade silhuetten kan antyda. Rasstandarden beskriver en kraftigt byggd hund med djup bröstkorg, plan rygg, muskulösa ben och fria rörelser. Mankhöjden är ungefär 28 centimeter. Mörka ögon, små upprättstående öron och en rak, högt buren svans ger det karakteristiskt vakna uttrycket.

Pälsen består av två tydliga lager. Täckhåret ska vara rakt, strävt och omkring fem centimeter långt, medan underullen ska vara kort, mjuk och tät. Färgen är vit. Denna struktur är inte bara en frisyrfråga: en korrekt underhållen sträv päls stöter ifrån sig mycket smuts och släpper förhållandevis lite hår i hemmet.

För att behålla strävheten ska en westie trimmas genom att utvuxet täckhår plockas bort. SKK avråder från klippning, som förändrar pälskvaliteten. En kunnig trimmare behövs normalt fem till sex gånger per år. Mellan besöken bör pälsen kammas igenom ordentligt en gång i veckan, särskilt där tovor lätt bildas under magen, i armhålorna och ljumskarna. Kontrollera samtidigt hud, öron, tänder, tassar och klor. En välskött sträv päls behöver inte täta bad; när bad behövs ska ett milt hundschampo sköljas ur noggrant.

Lite löst hår betyder inte att rasen är allergisäker. Hundallergen finns bland annat i hudceller, talg, saliv och urin, och mängden kan skilja mycket mellan två hundar av samma ras. Den som har hundallergi bör därför inte välja westie utifrån påståenden om en ”hypoallergen” päls.

## Temperament och personlighet

En typisk westie är vaken, frimodig, vänlig och full av självtillit. Det är en sällskaplig liten hund, men inte en hund som självklart väntar på instruktioner i varje situation. Bakgrunden som arbetande terrier har premierat initiativ, uthållighet och mod. I ett modernt hem kan det märkas som stark nyfikenhet, skall när något hörs eller ett snabbt intresse för sådant som rör sig.

West highland white terrier kan fungera fint i en familj med barn när de vuxna tar ansvar för samspelet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Att hunden är robust betyder inte att den ska tåla att bli buren, fasthållen eller störd när den äter och sover.

Hur en westie fungerar med andra hundar och katter beror mer på individ, erfarenhet och introduktion än på en enkel rasregel. Välj lugna möten, ge djuren gott om utrymme och avbryt innan leken blir för intensiv. Smådjur kräver större försiktighet. Rasen utvecklades för att gå efter mindre bytesdjur, så en bur eller tidigare vänskap är ingen garanti när jaktbeteendet väl väcks.

Se rasbeskrivningen som ett ideal, inte som ett löfte om varje valp. Fråga uppfödaren hur föräldrarna reagerar på besökare, hundmöten, hantering, nya miljöer och vila inomhus. Det ger mer användbar information än etiketter som ”envis”, ”barnkär” eller ”lättsam”.

## Träning och motion

West highland white terrier behöver fysisk rörelse, nosarbete och samarbete varje dag, men det finns ingen fast tidskvot som passar alla. En frisk vuxen hund kan få en bra vardag genom varierade promenader, tid att undersöka dofter, sökövningar, lek och korta träningsstunder. Anpassa mängden efter ålder, kondition, hälsa och väder. En lagom aktiverad hund håller god kroppskondition, rör sig utan stelhet och kan komma till ro hemma.

Belöningsbaserad träning passar både vardagsfärdigheter och utmaningar som skällande eller svag inkallning. Gör det lätt att välja rätt: skapa avstånd till en störning, belöna kontakt och lär in ett konkret alternativ som att gå till sin plats eller vända tillbaka till dig. Hårda korrigeringar löser inte orsaken till beteendet och kan försämra både välfärd och samarbete.

Inkallning bör tränas stegvis från enkla miljöer till svårare. Använd långlina där vilt, trafik eller andra starka störningar gör ett misslyckande farligt. Målet är inte att bevisa att hunden kan gå lös, utan att ge den frihet utan att chansa med säkerheten. Nossök, vardagslydnad, rallylydnad och anpassad agility kan ge terriern tydliga uppgifter utan att kräva långa, monotona pass.

Valpar ska inte belastas som vuxna hundar. Bygg ut promenader, underlag och nya miljöer gradvis och ge gott om återhämtning.

## Hälsa

Hud och klåda är det tydligaste dokumenterade hälsoområdet hos west highland white terrier. I WestieAlliansens frivilliga hälsoenkät 2019 rapporterades hudproblem hos 92 av 535 hundar, ungefär 17 procent. Enkäten var inte statistiskt standardiserad och siffran ska därför inte behandlas som en exakt prevalens för hela rasen. Den visar däremot varför återkommande klåda, rodnad, tasslickande och öronbesvär ska tas på allvar.

Sök veterinärhjälp när klådan återkommer eller inte går över. Parasiter, infektion, allergi och andra orsaker kan ge liknande symtom och kräver olika åtgärder. I samma enkät hade 59 av 535 hundar öronproblem mer än en gång per år, och hud- och öronbesvär förekom ibland tillsammans. Att byta foder, schamponera ofta eller ge tillskott på måfå kan fördröja rätt diagnos.

CMO, kraniomandibulär osteopati, och Legg–Perthes är dokumenterade men rapporterades sällan i enkäten: två respektive fem hundar. CMO kan ge en valp plötslig smärta och svullnad i käken. Det finns ett DNA-test som kan hjälpa i avelsplaneringen, men rasklubbens RAS betonar att testet visar en risknivå, inte ett säkert frisk- eller sjukbesked.

SKK har inte beslutat om något hälsoprogram för rasen. Det finns alltså inget officiellt raskrav på ett generellt paket med exempelvis knä-, höft- och ögonundersökningar. Be i stället uppfödaren beskriva hud, klåda, återkommande öron- och magproblem hos båda föräldrarna, deras syskon och tidigare avkommor. Fråga hur äldre släktingar mår och om kullar följs upp vid ungefär ett och tre års ålder. Om CMO finns i släkten bör uppfödaren kunna förklara hur den informationen och eventuella testresultat har påverkat valet av föräldrar.

En seriös uppfödare skiljer öppet mellan SKK-regler, rasklubbens rekommendationer och egna frivilliga kontroller. Be att få se registrerade uppgifter och veterinärintyg där sådana finns, men värdera också konkreta svar om nära släktingar. Att rasen saknar ett centralt program betyder inte att den saknar ärftliga risker.

## Historia och ursprung

West highland white terrier kommer från de västra skotska högländerna och formades som en liten, rörlig arbetsterrier. Strävhåriga terrier användes för att gå i gryt efter bland annat räv och grävling och för att bekämpa råttor och andra mindre djur. Arbetet krävde mod, snabbhet, starka käkar och förmåga att fatta egna beslut i svår terräng.

De vita hundarna var lättare att skilja från villebrådet mot den skotska heden. Under 1860-talet började överste Malcolm of Poltalloch prioritera vita terrier, och den utvecklingen blev viktig för den moderna rasen. Namnet West Highland White Terrier etablerades 1905. Parningar med cairnterrier var fortfarande tillåtna fram till 1924, vilket visar hur nära de skotska terriertyperna stod varandra under rasbildningen.

I dag hålls rasen främst som sällskapshund, men det historiska arbetssättet syns fortfarande i intresset för dofter, håligheter, rörelse och egna initiativ. Det är också därför lydnad, agility och andra aktiviteter ofta passar bättre än en vardag som enbart består av korta rastningar.

## Att leva med rasen

West highland white terrier kan bo i lägenhet eller hus, men bostadens storlek avgör mindre än vardagens innehåll. I flerfamiljshus behöver ägaren träna på ljud och rörelser vid dörrar, trapphus och fönster. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, nya dofter och gemensam träning.

Ensamhet ska läras in gradvis, med så korta stunder att hunden förblir trygg. Backa i träningen om hunden visar oro eller obehag. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är en riktlinje för utevistelse och toalettbehov, inte ett löfte om att varje westie mår bra av sex timmars ensamhet. Valpar, äldre hundar och individer med oro behöver tätare tillsyn och rastning.

För en förstagångsägare kan rasen vara ett bra val om man vill träna, är beredd att använda koppel eller långlina och accepterar den löpande pälsvården. Den passar sämre för den som söker en hund som alltid går lös, sällan hörs och klarar heldagar ensam. Räkna också in regelbunden trimning i både kalender och budget innan du bestämmer dig.

Innan du väljer rasen bör du kunna svara ja på fyra frågor:

- Finns det tid för daglig aktivitet, träning och ostörd vila?
- Finns en trygg plan för ensamhet och rastning under arbetsdagar?
- Kan hunden hållas kopplad eller i långlina där jaktintresset gör det nödvändigt?
- Finns både tid och budget för återkommande professionell trimning?

Om svaret är ja och du uppskattar en liten hund med mycket initiativ kan westien bli en rolig och nära följeslagare under många år.

West highland white terrier

West Highland White Terrier Club of England

VCA Animal Hospitals

Die Terrierhunde (Germany)

Svenska Terrierklubben (Sweden)

West highland white terrier är en liten, robust skotsk terrier med en sträv, vit päls som fäller måttligt. Självsäker, pratig och självständig men ändå tillgiven, passar den både i stad och på landsbygd. Kräver dagliga promenader, mental stimulans, regelbunden pälsvård och konsekvent, belöningsbaserad träning.

## Snabbfakta

Tax är en tysk jakthund i FCI-grupp 4, framtagen för arbete både under och ovan jord. Rasen finns i nio varianter: normalstor, dvärg och kanin kombinerat med kort-, lång- eller strävhår. Det är därför klokare att välja tax efter storlek, hårlag, uppfödarens avelsmål och hundarnas faktiska egenskaper än efter rasnamnet ensamt.

- **Användning:** grytjakt, drevjakt, eftersök och sällskap.
- **Arbetssätt:** uthållig, självständig och mycket nosorienterad.
- **Storlek:** avgörs av bröstomfång, inte av mankhöjd eller en generell viktangivelse.
- **Päls:** kort-, lång- eller strävhårig, med tydligt olika skötselbehov.
- **Viktig hälsofråga:** diskdegeneration och diskbråck, ofta sammanfattat som IVDD.
- **Passar bäst för:** den som vill ha en lågställd jakthund med stor arbetslust och kan erbjuda både vardagsmotion, nosarbete och konsekvent träning.

Den slutliga storleksvarianten fastställs först när hunden är minst 15 månader. Föräldrarna ger en rimlig fingervisning, men valpens slutliga variant kan inte lovas före mätningen.

## Utseende och päls

Taxen ska vara låg och långsträckt men samtidigt kompakt, muskulös och rörlig. Kroppen är byggd för att kunna arbeta smidigt i trånga utrymmen, inte för att vara extremt lång eller tung. Rasstandarden anger ungefär en tredjedel av mankhöjden som markfrigång och ett förhållande mellan mankhöjd och kroppslängd på cirka 1:1,7–1,8.

Bröstomfånget mäts efter 15 månaders ålder, från mankens högsta punkt till bröstkorgens lägsta punkt. De aktuella intervallen är:

- **Normalstor tax:** hanar mer än 37 men högst 47 cm, tikar mer än 35 men högst 45 cm.
- **Dvärgtax:** hanar mer än 32 men högst 37 cm, tikar mer än 30 men högst 35 cm.
- **Kanintax:** hanar 27–32 cm, tikar 25–30 cm.

De tre hårlagen är mer än en utseendefråga. Korthårig tax har kort, tät och slätt åtliggande päls som normalt kräver begränsad regelbunden skötsel men ändå behöver ses över efter vistelse i terräng. Långhårig tax har underull och längre behäng som bör kammas där tovor lätt bildas, särskilt bakom öronen och på ben, buk och svans. Strävhårig tax har täckhår, underull, skägg och markerade ögonbryn. En korrekt sträv päls trimmas vid behov; att klippa ned den ger inte samma pälsstruktur.

Godkända färger och mönster beror delvis på hårlag. Rött, svart eller brunt med tanteckning, merle och brindle ingår i standarden, medan viltfärger är typiska för strävhår. Pälsfärg är ingen genväg till temperament eller jaktlust, men vissa färgkombinationer har betydelse för hälsan. Be uppfödaren förklara både registrerad färgbeteckning och nedärvning om valpen är merle.

## Temperament och personlighet

Taxens rasideal är vänligt och jämnt, utan rädsla eller aggression, men också energiskt, uthålligt och självsäkert. Självständigheten kommer från arbete där hunden måste fatta beslut på avstånd från föraren. I vardagen kan samma egenskap märkas som att taxen prövar om en regel verkligen gäller varje gång.

Jaktlust, socialitet, ljudbenägenhet, lekintresse och förmåga att koppla av varierar mellan individer och släktlinjer. Den svenska analysen av Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, BPH, ger en bild av många trygga taxar men omfattar mindre än en procent av den studerade svenskfödda populationen. Den kan därför inte användas som löfte om en enskild valps personlighet. Påståenden om att ett visst hårlag alltid är lugnare, mer lättlärt eller mindre jaktintresserat är också för grova.

Fråga i stället hur föräldrar och nära släktingar fungerar hemma, vid besök, på promenad och i nya miljöer. För en jakttax är provresultat och praktisk användning relevant; för en sällskapstax är det lika viktigt att få konkreta exempel på hur hundarna varvar ner efter aktivitet, hur mycket de låter och hur de fungerar vid hantering. En seriös uppfödare ska kunna beskriva både styrkor och sådant som kräver arbete.

## Träning och motion

Tax behöver daglig fysisk aktivitet och meningsfullt nosarbete, men en fast minutkvot passar inte alla. Ålder, kondition, underlag, storleksvariant, hälsa och hur hunden arbetar avgör belastningen. En vuxen, frisk tax kan vara en uthållig promenad- och friluftshund, medan en valp ska bygga styrka och koordination stegvis och en hund med ryggsymtom behöver veterinärens plan.

Spår, sökövningar, personspår och noggranna godisgömmor låter taxen använda sin bästa resurs: nosen. Korta, tydliga träningspass med en belöning hunden verkligen vill ha fungerar ofta bättre än upprepningar utan tydligt mål. Träna tidigt på inkallning, stopp, följsamhet och att kunna avbryta ett doftspår. Jaktlust försvinner inte genom lydnad, så långlina och genomtänkta miljöval är viktiga när inkallningen inte är säker. I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt utanför jakt, och mellan 1 mars och 20 augusti gäller särskild uppsikt där vilt kan finnas.

Rygghänsyn betyder inte att en frisk tax ska leva stilla. Det finns inte stöd för att ett totalförbud mot alla trappor eller möbelhopp i sig förhindrar IVDD. Bygg i stället god grundkondition, håll hunden i normalt hull, minska halkrisken hemma och undvik okontrollerade höga hopp eller kollisioner. Anpassa hjälpen i trappor och vid lyft efter hundens ålder, storlek och hälsa.

## Hälsa

Diskdegeneration och diskbråck är taxens viktigaste rasspecifika hälsofråga. IVDD innebär att diskarna mellan ryggkotorna förändras och i vissa fall trycker mot nerver eller ryggmärg. Sök veterinär skyndsamt om taxen plötsligt får tydlig rygg- eller nacksmärta, kröker ryggen, vägrar röra sig, går ostadigt, tappar kraft i benen eller får svårt att kontrollera urin och avföring. Vänta inte på att svaga neurologiska tecken ska gå över av sig själva.

SKK:s officiella ryggröntgen för tax räknar förkalkade diskar. Undersökningen görs från tvåårsdagen till dagen före fyraårsdagen och resultatet anges som K0, K1–K2, K3–K4 eller K5–K26. K0 betyder inga upptäckta förkalkningar, medan ett högre K-tal betyder fler helt eller delvis förkalkade diskar. Resultatet är ett avels- och riskunderlag, inte en garanti för att hunden aldrig får eller säkert kommer att få kliniska problem. Även uppgifter om diskbråck hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor är därför viktiga.

Ryggscreening och ögonlysning är frivilliga för tax i Sverige. Svenska Taxklubbens rasspecifika avelsstrategi rekommenderar ändå att rygg- och familjehistorik vägs in samt att avelsdjur ögonlyses inför avelsdebut och senare i livet. PRA förekommer i rasen. De aktuella registreringsbestämmelserna för tax reglerar bland annat variant, hårlag, färg och slutlig storleksmätning, men listar inte rygg- eller ögonundersökning som obligatoriska villkor för registrering. En köpare bör alltså fråga efter faktiska resultat i stället för att nöja sig med uttrycket ”testade föräldrar”.

Följ också hundens hull: en midja ska kunna ses och revbenen kännas med lätt tryck. När merle ingår i en kombination bör uppfödaren kunna redogöra för färganlagen. Två merleanlag kan ge dubbel merle, vilket hos hund är förknippat med ökad risk för hörsel- och ögonproblem.

## Historia och ursprung

Taxen utvecklades i Tyskland ur lågbenta jakthundar för arbete i gryt. Sådana hundar är kända sedan medeltiden, medan den organiserade aveln fick tydligare form under 1800-talet. Den tyska taxklubben grundades 1888, och aveln kom att omfatta de tre storlekarna och tre hårlagen som bildar dagens nio varianter.

Rasens låga format, kraftiga framdel, uthållighet och självständighet har en praktisk förklaring. Taxen skulle kunna följa vilt under jord, men också arbeta som drivande eller stötande hund och hjälpa till vid eftersök. I Sverige blev den särskilt betydelsefull som långsamt drivande hund när rådjursstammen ökade under 1940-talet. Svenska Taxklubben grundades redan 1901.

Det historiska användningsområdet märks fortfarande i vardagen. En tax som aldrig ska jaga behöver ändå få utlopp för nosarbete, problemlösning och rörelse. Det är också därför en köpare bör fråga vad uppfödaren faktiskt prioriterar: gryt, drev, eftersök, utställning eller främst sällskap.

## Att leva med rasen

Tax kan bo bra i lägenhet om den får tillräckligt med utevistelse, aktivitet och träning på ljud i trapphus och utanför dörren. Bostadens yta är mindre avgörande än vardagens innehåll. Planera för flera rastningar, möjlighet att nosa i lugn takt och en plats där hunden får vila ostört. Ensamhet ska läras in gradvis; avbryt och förenkla om hunden visar oro. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid handlar om rastning, inte om hur länge en enskild tax bör lämnas ensam.

Med barn kan taxen bli en fin familjehund, men små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar. Små barn bör inte bära taxen; en liten hund kan lätt tappas och rygg och bakdel måste få ordentligt stöd vid lyft. Hunden ska alltid ha en trygg, fredad viloplats.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidigare erfarenhet och jaktlust. Introducera lugnt, använd barriär och ge båda djuren separata säkra platser. En tax med stark jaktlust behöver inte bli pålitlig med kanin, marsvin eller katt bara för att möten tränas. Säker fysisk separation kan vara den rätta långsiktiga lösningen.

Inför köp bör du be om konkreta svar på följande:

- Vilken storlek och vilket hårlag väntas valpen få, och hur säkert går det att bedöma?
- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de och nära släktingar i vardagen?
- Finns officiellt K-resultat och uppgifter om kliniska ryggproblem hos föräldrar, syskon eller tidigare avkommor?
- När ögonlystes föräldrarna senast, och vad visar resultatet?
- Vilka BPH-, jakt- eller utställningsresultat är registrerade och relevanta för just denna kull?
- Hur har valparna vant sig vid hantering, vardagsljud, människor och korta stunder utan kullsyskon?

Den bästa matchningen är inte automatiskt den minsta, lugnaste på besöket eller den färg du först fastnar för. Välj den kombination där uppfödarens mål, hundarnas dokumenterade hälsa och temperament samt din egen vardag pekar åt samma håll.

UK Dachshund Club

British Veterinary Association

FCI - Fédération Cynologique Internationale

Tax: djärv, långsträckt, kortbent jakthund, ursprungligen avlad för grävling och kanin. Finns med slät, lång och sträv päls, i normalstorlek och dvärgstorlek. Lojal, spårsäker, självständig och ofta skällig. Behöver regelbunden men skonsam motion och viktkontroll för att skydda ryggraden.

of Stonegarth

Griffon belge

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Liten, robust sällskapshund från Bryssel med ett mänskligt “apa-ansikte” och stora ögon. Har en sträv, grov päls i svart eller svart med tanteckning. Djupt fäst vid sin familj, känslig och mycket människoorienterad; en livlig, intelligent och uppmärksam liten vakthund som trivs med mild träning, sällskap och regelbunden pälsvård.

## Snabbfakta

Griffon bruxellois är en liten belgisk sällskapshund med sträv röd päls, kort nos och ett vaket uttryck. Rasstandarden anger 3,5–6 kg men ingen mankhöjd; bedöm därför proportioner, rörelser och funktion i stället för en osäker centimetersiffra.

- **Ursprung och användning:** Belgien; sällskapshund i FCI grupp 9.
- **Vikt:** 3,5–6 kg enligt rasstandarden. Någon officiell mankhöjd anges inte.
- **Päls:** Sträv med underull, naturligt hård och svagt vågig. Färgen är röd eller rödaktig; lite svart på nospartiet är tillåtet.
- **Temperament:** Rasidealet är en balanserad, alert och uppmärksam hund som varken är skygg eller aggressiv. SKK beskriver rasen som aktiv, vänlig och lättlärd, men varje individ måste bedömas för sig.
- **Viktiga hälsokontroller:** Rasklubben rekommenderar undersökning av knäleder och ögon hos avelsdjur. RFG-resultat för andning registreras centralt från maj 2026, men undersökningen är för närvarande inte ett krav före avel.

Griffon bruxellois, griffon belge och petit brabançon är tre separata raser med gemensamt ursprung som enligt SKK får paras med varandra. Det gör inte den svarta strävhåriga griffonen eller den släthåriga petit brabançon till pälsvarianter av griffon bruxellois.

## Utseende och päls

Griffon bruxellois ska vara liten, robust och nästan kvadratisk, med god benstomme men lätta rörelser. Huvudet är stort i förhållande till kroppen, nosen mycket kort och bred och underkäken ligger framför överkäken. En tunga som ständigt syns när munnen är stängd hör inte till ett korrekt uttryck.

Pälsen skiljer rasen från de två nära släktingarna. Griffon bruxellois har sträv päls med underull. Den ska kännas naturligt hård, får vara svagt vågig men inte lockig och bildar skägg, mustasch och längre ögonbryn. Färgen är röd eller rödaktig; lite svart hår på nospartiet är tillåtet. En svart eller svart med tanteckning strävhårig hund är griffon belge, medan petit brabançon är släthårig och kan ha de färger som accepteras för de båda griffonerna.

Den sträva pälsen ska trimmas så att döda hår tas bort och strukturen bevaras. SKK anger två till fyra trimningar per år som vägledning, inte ett schema för varje hund. Pälsens mognad, döda hår och tovor avgör när det är dags. Kontrollera också skägg och ansikte efter mat, smuts och fukt.

Börja tidigt med korta, lugna skötselstunder på halkfritt underlag. Hunden behöver kunna bli kammad, få tassar och ansikte undersökta och stå still utan rädsla.

## Temperament och personlighet

En griffon bruxellois ska vara alert, uppmärksam och trygg, samtidigt som den fungerar som nära sällskapshund. Rasstandarden beskriver en balanserad och trogen hund som varken ska vara timid eller aggressiv. SKK lyfter också fram tillgivenhet, vänlighet, nyfikenhet, lättlärdhet och egen vilja.

Detta är ett rasideal, inte en garanti. Reaktioner på främmande människor, ljud, hantering och frustration påverkas av arv, erfarenheter och situation. Be att få träffa tiken och gärna andra vuxna släktingar. Titta efter nyfikenhet utan ihållande upphetsning och förmåga att återhämta sig.

Uttryck som ”kardborrehund” eller ”enmanshund” säger för lite om individen. En social hund kan vilja vara nära och ändå vila på egen plats; en annan kan behöva mer stöd vid avstånd eller nya personer. Fråga hur föräldrar och tidigare avkommor fungerar i vardagen.

Skällande är en individ- och miljöfråga. En alert hund kan reagera på dörrar, röster och rörelse utanför fönstret, men rasen kan varken garanteras tyst eller högljudd. Belöna lugn efter ljud och kontrollera att hunden kan varva ned.

## Träning och motion

Griffon bruxellois behöver daglig rörelse, nosarbete och inlärning, men ett fast antal minuter passar inte alla. En bra vardag växlar mellan promenader, tid att undersöka dofter, korta träningspass, lek och ostörd vila. Anpassa mängden efter ålder, kondition, hull, väder och framför allt hur hunden andas och återhämtar sig.

Rasen är lättlärd men kan ha tydliga egna idéer. Mjuka, lustfyllda metoder som belönar rätt beteende ger en bättre grund än hårda korrigeringar. Träna särskilt på inkallning, följsamhet i koppel, att lämna föremål, lugn på en bestämd plats och att frivilligt medverka vid päls-, klo-, mun- och ögonkontroll. Håll passen så korta att hunden fortfarande är engagerad och öka svårigheten stegvis.

Promenadsträckan säger inte allt. Fodersök, ett enkelt doftspår eller en ny uppgift ger aktivitet utan hård fysisk belastning. Rasen är robust för sin storlek men ska enligt SKK inte utsättas för mer än en liten hund orkar. Valp, vuxen och äldre hund behöver olika upplägg.

Den korta nosen gör andningen till en del av varje aktivitetsbeslut. Välj svalare tid på varma dagar, håll hunden i gott hull och avbryt innan den blir kraftigt flåsig eller tappar sitt vanliga rörelsemönster. Markant andningsljud, långsam återhämtning eller ovilja att röra sig ska inte avfärdas som normalt för rasen.

## Hälsa

De viktigaste rasbundna hälsokontrollerna gäller knäleder, ögon och andningsfunktion. Det avgörande för en valpköpare är att skilja mellan en rekommendation, ett centralt registrerat resultat och ett bindande krav — och att kontrollera den enskilda hundens identitet, undersökningsdatum och resultat.

Rasklubben rekommenderar knäleds- och ögonundersökning av avelsdjur. I den rasspecifika avelsstrategin anges patellaundersökning före första parningen och ögonundersökning inom ett år före parning som riktlinjer. Det innebär inte att rasen har ett obligatoriskt hälsoprogram. Be uppfödaren visa resultaten för båda föräldrarna och fråga hur knän och ögon ser ut hos nära släktingar; ett enda intyg beskriver inte hela familjen.

Den korta skallen och nosen ökar risken för både andningsproblem och ögonskador. I Sverige omfattas griffon bruxellois från maj 2026 av central registrering av RFG-resultat. RFG är en standardiserad bedömning där veterinären bland annat kontrollerar hundens identitet, hull och näsborrar, lyssnar före belastning och bedömer andningen efter ett kort rörelsetest. För griffon bruxellois är RFG i dagsläget inte ett krav före avel. Ett resultat ger värdefull information om den undersökta hunden men ersätter inte observation av vardagsandning eller kunskap om släktingar.

En hund med väl fungerande övre luftvägar andas tyst. Tydligt snarkande eller snörvlande i vaket tillstånd, ansträngd inandning, lång återhämtning eller dålig värmetålighet motiverar veterinärbedömning. Symtom kan först synas under aktivitet. Blåaktig tunga eller blått tandkött, vinglighet, kollaps eller medvetslöshet är akuta varningssignaler.

De stora ögonen och den korta huvudformen gör att ögonen behöver kontrolleras noga. Om hunden plötsligt kisar, håller ett öga stängt, gnuggar med tassen, blir röd eller börjar rinna från ögat ska veterinär kontaktas snabbt. Ögonsmärta betraktas som akut eftersom bland annat hornhinnesår kan förvärras fort.

Syringomyeli förekommer i rasen och kan orsaka svår smärta, men hur vanlig sjukdomen är i Sverige är inte känt. Oförklarlig smärta, upprepat intensivt kliande utan tydlig hudorsak eller förändrade rörelser bör utredas av veterinär. Publicerade procentsiffror från utvalda eller remitterade grupper ska inte tolkas som säker förekomst i hela den svenska rasen.

Inför köp bör du därför be om:

- patella- och ögonresultat för båda föräldrarna, med identitet och datum,
- eventuellt RFG-resultat och en förklaring av vad just den graden betyder,
- möjlighet att se föräldrar eller vuxna släktingar andas i vila och efter måttlig rörelse,
- ärliga uppgifter om ögonskador, andningsbesvär, smärttecken och neurologiska symtom i familjen.

## Historia och ursprung

Griffon bruxellois har sitt dokumenterade ursprung i en liten strävhårig hundtyp som kallades smousje och som länge fanns i området kring Bryssel. Under 1800-talet användes röd king charles spaniel och mops i utvecklingen av dagens rastyp.

Rasstandarden berättar försiktigt att de små alerta hundarna sades vakta vagnar och hålla stall fria från gnagare. Det är en historisk uppgift att återge med samma förbehåll, inte ett bevis för att varje modern griffon har ett bestämt vakt- eller jaktbeteende.

De första griffon bruxellois som skrevs in i den belgiska stamboken 1883 hette Topsy och Foxine. Kring sekelskiftet 1900 ökade rasernas popularitet, bland annat genom drottning Marie-Henriettes intresse, och export gjorde dem kända utanför Belgien.

Den gemensamma historien förklarar varför griffon bruxellois, griffon belge och petit brabançon ofta behandlas tillsammans. Dagens standard skiljer dem däremot tydligt genom hårlag och färg: griffon bruxellois är den strävhåriga röda rasen.

## Att leva med rasen

Griffon bruxellois kan fungera i både lägenhet och hus om den får daglig aktivitet, lugn vila och träning som passar individen. Det lilla formatet löser inte vardagen av sig självt. I ett lyhört flerfamiljshus blir förmågan att återhämta sig efter ljud viktig, och under varma perioder behöver hem och promenader ge möjlighet att hålla hunden sval.

Med barn är vuxennärvaro viktigare än ett generellt omdöme om rasen. En griffon är robust för sin storlek men fortfarande en liten hund som kan skadas av fall, klämning eller hårdhänt lyft. Lär barn att låta hunden komma själv, att inte störa vid mat eller sömn och att respektera en viloplats. Små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen.

Det finns ingen garanti för att en griffon trivs med varje hund eller katt. Ge katten avskilda flyktvägar, börja med doftutbyte och möten bakom grind, håll hunden under kontroll och belöna lugn. Avbryt jakt och backa om något djur blir spänt. Två hundar behöver egna mat- och viloplatser.

Ensamhet tränas gradvis, inte genom att direkt lämna hunden en hel arbetsdag. Börja när valpen eller den vuxna hunden känner sig trygg i hemmet, skapa mycket korta avstånd och öka först när hunden kan vara lugn. Hur långt man kommer varierar mellan individer. Pip, skall, vandrande, flås eller oförmåga att vila visar att träningen gått för fort och behöver förenklas.

När du väljer valp eller vuxen hund, kontrollera mer än färg och charmigt uttryck. Bekräfta att hunden verkligen är registrerad som griffon bruxellois, se hur vuxna släktingar andas och rör sig, be om patella-, ögon- och eventuella RFG-resultat och fråga hur familjen fungerar vid hantering, ljud och korta separationer. Den bästa matchningen bygger på dokumenterade hälsouppgifter och observerbart vardagsbeteende, inte på löften som sägs gälla alla hundar av rasen.

Griffon bruxellois

Deutscher Club für Griffon Bruxellois (Germany)

Griffon bruxellois är en liten men robust sällskapshund med ett nästan mänskligt, skäggigt ansikte och stora mörka ögon. Den knyter djupa band till sina människor och är som ett litet ”kardborreband” som vill vara nära hela tiden. Den trivs med vänlig, belöningsbaserad träning, måttlig daglig motion och finns med både sträv- och korthårig päls i djupt röd, svart eller svart med tanteckning.

Japanese chin

Japanese chin är en liten, fint byggd sällskapshund i dvärgformat med silkeslen, lättskött päls och ett uttrycksfullt, uppåtvänt ansikte. Kattlik och graciös knyter den ofta starkast band till en person, är lugn men lekfull inomhus, behöver måttlig motion och föredrar varsam hantering och ett stillsamt hem.

## Snabbfakta

Petit brabancon är en liten belgisk sällskapshund som brukar vara alert, tillgiven och gärna deltar i det som händer. Den tillhör FCI:s grupp 9 och är den korthåriga av de tre närbesläktade belgiska griffonraserna. De två andra är griffon belge och griffon bruxellois.

- **Ursprung:** Belgien
- **Användning:** sällskapshund
- **Vikt enligt rasstandarden:** 3,5–6 kg
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger ingen bestämd höjd
- **Päls:** kort, hård och glänsande; som längst 2 cm
- **Färger:** röd, svart, svart med tanteckning eller svart och röd melerad, med mörk mask
- **Typiska drag:** uppmärksam, aktiv, lättlärd, vänlig och nära sin ägare
- **Viktiga hälsoområden:** andning, ögon, knäleder och tecken på neurologisk smärta

De tre griffonraserna har samma bakgrund och kan enligt Svenska Kennelklubben paras med varandra. Petit brabancon skiljer sig framför allt genom sin släta päls, medan griffon belge och griffon bruxellois är strävhåriga. Raserna registreras var för sig.

Den officiella vikten är ett bättre riktmärke än höjduppgifter som cirkulerar på nätet. Rasstandarden anger 3,5–6 kg men inget intervall för mankhöjd. Två vuxna hundar kan alltså ha olika höjd och ändå ligga väl inom rastypen.

## Utseende och päls

Petit brabancon ska vara liten, kompakt och närmast kvadratisk, med god benstomme utan att rörelserna blir tunga. Kroppslängden ska ungefär motsvara mankhöjden. Det korta, breda huvudet, det tydliga underbettet och de stora mörka ögonen ger rasen dess karakteristiska uttryck.

Rastyp får inte förväxlas med överdrifter. Näsborrarna ska vara väl öppna, ögonen stora men aldrig utstående och underkäken bred. När munnen är stängd ska varken tunga eller tänder synas. När du bedömer en hund bör du prioritera fri andning, öppna näsborrar och oskadade ögon framför ett så platt ansikte som möjligt.

Pälsen är hård, blank och högst 2 cm lång. Den ska inte trimmas. Borsta och bada vid behov, exempelvis när lös päls eller smuts behöver tas bort.

Godkända färger är rött, svart, svart med tanteckning samt svart och röd melering. En mörk mask hör till helhetsintrycket; hos äldre hundar får masken vara grå eller gråsprängd.

Den korta pälsen gör skötseln enkel men gör inte rasen allergifri. Det finns inga allergifria hundraser, och allergennivåerna varierar mellan individer, även inom samma kull. Den som har hundallergi behöver därför bedöma reaktionen på den aktuella hunden och inte välja enbart efter pälslängd.

## Temperament och personlighet

Petit brabancon är i grunden en uppmärksam sällskapshund som gärna deltar i familjens vardag. Rasstandarden beskriver de belgiska griffonerna som intelligenta, balanserade och alerta, medan Svenska Kennelklubben lyfter fram att rasen är aktiv, lättlärd, tillgiven och vänlig.

Det betyder inte att varje individ reagerar likadant. Arv, tidig miljö, socialisering, träning och hälsa påverkar hur trygg, social och lättsam en hund blir. En vuxen hund bör kunna varva ned efter aktivitet och möta människor utan bestående rädsla eller aggressivitet. När du träffar en kull är det klokt att även se modern och fråga hur nära släktingar fungerar i vardagen.

Rasens uppmärksamhet kan vara en tillgång i kontaktträning, vardagslydnad och enkla nosövningar. Belöna lugna beteenden från början och ge hunden en ostörd viloplats så att den lär sig att koppla av.

Petit brabancon kan passa både en van hundägare och en påläst förstagångsägare, men liten storlek betyder inte att hunden sköter sig själv. Den behöver vänlig, konsekvent träning, daglig omsorg och en ägare som tar andning och ögon på allvar. Välj individ och uppfödare efter hur väl det passar din vardag, inte efter löften om att rasen alltid är enkel.

## Träning och motion

Petit brabancon behöver daglig rörelse, mental aktivering och tid att återhämta sig, men ingen viss promenadtid passar alla. En frisk individ kan uppskatta promenader, miljöträning, lek, vardagslydnad och nosarbete. Anpassa mängden efter ålder, kondition, temperatur och framför allt hur hunden andas och återhämtar sig.

Korta, tydliga träningspass fungerar ofta bra för en liten och lättlärd sällskapshund. Belöna det beteende du vill se, dela upp nya moment och öka svårigheten först när hunden är trygg. Vänj den också stegvis vid att du undersöker mun och ansikte; det underlättar tandborstning och ögonkontroll.

Den korta nosen gör att andningen måste styra hur hårt hunden arbetar. Sänk tempot eller avbryt om andningsljuden tydligt ökar, hunden kämpar för att få luft, inte återhämtar sig normalt eller verkar få svårt att reglera värmen. Blåaktiga slemhinnor, kollaps eller påtaglig andnöd är akuta varningssignaler som kräver veterinärvård.

Var särskilt försiktig vid varmt och fuktigt väder. Motionera under svalare tider, erbjud vatten och låt hunden vila innan den blir pressad. En hund som återkommande inte klarar vanlig promenad eller lek på grund av andningen behöver undersökas; det ska inte avfärdas som normalt för en kortnosig ras.

En valp ska inte följa samma motionsupplägg som en vuxen hund. Låt i stället kroppen utvecklas genom varierad rörelse i eget tempo, korta upptäcktsstunder och mycket vila. Öka längd och svårighet gradvis och låt hundens rörelser, andning och återhämtning styra.

## Hälsa

De viktigaste hälsokontrollerna för petit brabancon gäller andning, ögon, knäleder och tecken på smärta från nervsystemet. Att ett problem förekommer i rasen betyder inte att varje hund är drabbad; den enskilda hundens undersökningsresultat och funktion är det viktiga.

Rasen är kortnosig, vilket kan öka risken för BOAS – andningsproblem som beror på trånga övre luftvägar. Svenska Kennelklubben har rasen med i sina särskilda anvisningar för huvudets form och andning. Tyst och fri andning i vila, väl öppna näsborrar och normal återhämtning efter rörelse är därför praktiska kontrollpunkter. Snarkliknande ljud när hunden är vaken, ökad andningsansträngning, dålig ork eller värmekänslighet bör inte betraktas som charmiga rasdrag.

RFG-Scheme är en veterinär undersökning som bedömer andningen före och efter ett tre minuter långt belastningsmoment. Veterinären granskar bland annat näsborrarnas form, lyssnar på hjärta och lungor och graderar tecken på BOAS från 0 till 3. Grad 0 betyder att hunden för närvarande är kliniskt opåverkad. Grad 1 innebär lindriga tecken utan påverkan på prestationen, medan grad 2 och 3 betyder måttlig respektive kraftig klinisk påverkan.

Sedan maj 2026 kan RFG-resultat för petit brabancon registreras centralt hos Svenska Kennelklubben. Ett officiellt resultat registreras från 24 månaders ålder; ett tidigare resultat markeras som preliminärt. För petit brabancon innebär central registrering i dagsläget inte att RFG-test är ett krav före avel. Regler kan ändras, så kontrollera alltid aktuella uppgifter hos Svenska Kennelklubben. Som valpköpare kan du fråga om föräldradjuren är testade, vilken grad de fått och hur de fungerar vid vanlig aktivitet och värme.

Problem med knäskålar och vissa ögonsjukdomar förekommer. Rasens avelsstrategi rekommenderar att avelsdjur undersöks för patellaluxation före första parning och ögonlyses inom ett år före parning. Be att få se registrerade resultat i stället för att nöja dig med att hundarna sägs vara friska. Fråga också om hornhinneskador och andra ögonproblem i nära släkt, eftersom huvudformen kan göra ögonen mer utsatta.

Syringomyeli finns i rasen och kan orsaka svår smärta, men hur vanligt tillståndet är bland svenska hundar är inte känt. Frenetiskt kliande, avvikande rörelser eller oförklarlig smärta, exempelvis under promenad i koppel, kan vara skäl för en neurologisk veterinärbedömning. Sådana tecken kan ha flera orsaker och ska inte användas för att ställa diagnos hemma.

Kontakta veterinär snabbt om hunden plötsligt kisar, blinkar, gnider ett öga, får ett rinnande öga eller verkar ha ont. Vid andnöd, blåaktiga slemhinnor eller kollaps behövs akut hjälp. Tidig vård är särskilt viktig när ögonen är stora och nosen mycket kort.

## Historia och ursprung

Petit brabancon utvecklades i Belgien ur samma hundstam som griffon belge och griffon bruxellois. Rasstandarden för tillbaka de tre raserna till en liten strävhårig hundtyp kring Bryssel som kallades smousje och som användes kring stall, bland annat för att hålla efter gnagare och vakta vagnar.

Under 1800-talet formades dagens griffontyp genom korsningar med bland annat mops och röd king charles spaniel. Korsningarna bidrog till den släta svarta pälsen och befäste rastypen. De första griffonerna skrevs in i belgisk stambok 1883, och de små hundarna blev senare uppskattade som sällskapshundar även utanför Belgien.

Den släthåriga varianten fick namnet petit brabancon. I dag har de tre griffonerna separata FCI-nummer och skiljs främst åt genom päls och färg, men deras gemensamma ursprung märks både i rasstandarden och i svensk avel. Historien förklarar släktskapet; den säger däremot inget säkert om temperamentet eller hälsan hos en enskild hund.

## Att leva med rasen

Petit brabancon passar bäst hos någon som vill ha en liten, delaktig hund och som kan anpassa vardagen efter individens andning, aktivitetsnivå och behov av närhet. Den kan bo bra i lägenhet om den får regelbundna rastningar, lagom aktivering, lugn återhämtning och träning på ljud i trapphus och utanför dörren.

Med barn är vuxennärvaro avgörande. En så liten hund ska inte lyftas, jagas eller störas när den äter och vilar. Ge hunden en egen trygg plats och lär barnet att vänta tills hunden själv söker kontakt. Hur väl rasen fungerar med en annan hund eller katt beror på individerna, tidigare erfarenheter och hur introduktionen görs; rasnamnet är ingen garanti.

Ensamhet behöver tränas gradvis när valpen har blivit trygg i hemmet. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en vuxen hunds förmåga byggs i korta steg utan att den blir rädd. Planera hundvakt eller en annan lösning om arbetsdagen regelbundet är längre än hunden kan vara ensam utan oro.

Munvård är en viktig vardagsrutin. Vänj hunden stegvis vid tandborstning och be veterinären hjälpa dig bedöma lämplig frekvens. Tuggprodukter kan vara ett komplement men ersätter inte den mekaniska rengöringen.

Inför ett köp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Hur andas föräldradjuren i vila, under rörelse och i varmt väder?
- Finns registrerade RFG-resultat, och vilken grad har hundarna fått?
- När undersöktes knäleder och ögon senast, och vilka resultat registrerades?
- Finns återkommande hornhinneskador, oförklarlig smärta eller neurologiska symtom i nära släkt?
- Hur har valparna vant sig vid människor, vardagsljud, hantering och vila?
- Vilket stöd erbjuder uppfödaren om frågor uppstår efter köpet?

Rätt individ kan bli en mycket nära och träningsvillig följeslagare. Det avgörande är inte att hunden är liten eller korthårig, utan att dess andning är fri, ögonen sunda, temperamentet stabilt och vardagen utformad för en aktiv sällskapshund.

Petit brabancon

Petit brabancon: en liten men robust belgisk sällskapshund med slät, glänsande päls och stora, nästan mänskliga mörka ögon. Trogen, känslig och intelligent knyter den starka band till sina människor, passar bra i stadsmiljö, behöver daglig mental och fysisk stimulans och trivs bäst i hem där den sällan lämnas ensam.

Vi föder upp japanese chin och
Griffon Belge,  Griffon Bruxellois och Petit Brabancon

Ru-paul's

## Snabbfakta

Dansk-svensk gårdshund är en liten men rejäl och aktiv gårds- och sällskapshund från Danmark och Sverige. FCI placerar rasen i grupp 2 som hund av pinschertyp. Den är alltså inte en terrier, även om den förr kallades skånsk terrier.

- **Mankhöjd:** 34–37 cm för hanar och 32–35 cm för tikar, med en tillåten avvikelse på 2 cm åt båda håll.
- **Ursprunglig uppgift:** att larma, fånga råttor och leva nära människorna på gården.
- **Temperament enligt standarden:** alert, livlig och uppmärksam.
- **Päls:** kort, hård och slät, med vitt som dominerande färg.
- **Passar bäst hos:** en person eller familj som vill träna vardagsfärdigheter, erbjuda både rörelse och nosarbete och hjälpa hunden att komma till ro.

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Viktuppgifter på olika webbplatser är därför riktvärden, inte ett mått som alla vuxna dansk-svenska gårdshundar ska passa in i. För den som väljer valp är föräldrarnas storlek, hull och funktion mer användbara än ett enda viktspann.

## Utseende och päls

Dansk-svensk gårdshund ska vara liten, kompakt och substansfull, inte tunn eller elegant. Kroppen är svagt rektangulär: förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är 9:10. Rasen utvecklas sent i kroppen, och den fulla muskelmassan och volymen kan dröja tills hunden är tre till fyra år.

Huvudet är förhållandevis litet och trekantigt. Öronen får vara rosenöron eller framåtvikta; ståndöron ingår inte i rasidealet. Svansen kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans av varierande längd. En medfödd stubbsvans är en naturlig variation och ska inte blandas ihop med en kuperad svans.

Pälsen är hård, kort och slät och saknar underull. Vitt ska dominera, med en- eller flerfärgade fläckar i svart, tan, gult, leverbrunt, viltfärgat eller olika nyanser av fawn. Fläckar ska också finnas på huvudet, och små prickar i det vita är tillåtna. Utseendet kan alltså variera mycket utan att hundarna tillhör olika varianter av rasen.

Pälsen kräver lite skötsel, men fällningen kan märkas. Borsta bort lösa hår när det behövs, särskilt under fällningsperioder, och bada när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, öron, tassar och klor. Vänj valpen stegvis vid tandborstning och annan hantering. Lugn, belöningsbaserad hanteringsträning gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Dansk-svensk gårdshund är normalt snabb, nyfiken och människoorienterad, men rasnamnet är ingen garanti för en lättsam familjehund. Standardens ord är alert, livlig och uppmärksam. I vardagen märks det ofta som beredskap att följa med, reagera på rörelse och tala om när något händer i närheten.

Vaktuppgiften på gården märks fortfarande hos många individer. Många larmar när någon kommer, men hur lätt skallet startar och hur snabbt hunden tystnar varierar. I ett lyhört hem är det klokt att undersöka hur föräldrar och vuxna släktingar reagerar på dörrar, trapphus och besök. Det är mer träffsäkert än att utgå från att rasen alltid är tyst eller alltid skällig.

I SKK:s äldre BPH-sammanställning framstår rasen som i huvudsak trygg och förhållandevis energisk. Samtidigt varierar nyfikenhet, lekfullhet och intresse för främmande människor tydligt. BPH beskriver hundens reaktioner; det är inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Läs därför den enskilda hundens protokoll och fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen.

Bakgrunden som råttfångare gör intresset för små, snabba djur relevant. Det betyder inte att varje gårdshund jagar allt den ser, men en blivande ägare bör räkna med att träna avbrott och inkallning. Kaniner, marsvin och andra små sällskapsdjur behöver säkra utrymmen som hunden inte kan nå.

## Träning och motion

Dansk-svensk gårdshund behöver regelbunden fysisk och mental aktivitet, men det finns ingen korrekt timregel som passar alla. Ålder, hälsa, intensitet, miljö och återhämtning avgör hur en bra dag ser ut. En vuxen hund kan få en blandning av promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, lek och kort vardagsträning. Valpar behöver gradvis ökande erfarenheter och gott om vila, inte ett vuxenprogram i miniatyr.

Följ hundens beteende i stället för klockan. En rimlig nivå ger en hund som kan varva ned hemma, återhämtar sig efter aktivitet och fortfarande rör sig ledigt nästa dag. Ihållande rastlöshet kan betyda att vardagen saknar meningsfulla uppgifter, men mer fart är inte alltid lösningen. Ibland behöver hunden mer nosarbete, tydligare rutiner eller hjälp att komma till ro.

Prioritera färdigheter som hjälper en snabb och uppmärksam hund att fungera i vardagen:

- inkallning och frivillig kontakt när vilt eller andra störningar dyker upp
- att kunna avbryta jakt, grävande och intensiv lek
- lugnt beteende vid dörr, fönster och besök
- att kunna vila trots att människor rör sig i hemmet
- koppelgående och följsamhet i trafikerade miljöer
- trygg hantering av tassar, mun, öron och kropp

Träna stegvis med positiva, belöningsbaserade metoder och anpassa svårigheten till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket även betyder att skällande, dragande eller uppvarvning kan befästas om det ofta leder till det hunden vill ha. Agility, rallylydnad, spår, nosework och annan hundsport kan passa, men ingen särskild gren är ett krav. Det viktiga är en hållbar kombination av samarbete, nosarbete, rörelse och återhämtning.

## Hälsa

Dansk-svensk gårdshund betraktas generellt som en sund ras, men ”frisk ras” ersätter inte kontroll av den aktuella kullen. Be om registrerade resultat, datum och information om nära släktingar. Ett testnamn eller en märkning om att föräldrarna är hälsotestade säger för lite utan själva resultatet.

Höftledsdysplasi, HD, är ett område där gammal och ny information lätt blandas ihop. Rasen har i dag hälsoprogram nivå 1 hos SKK. Det betyder att HD-resultat kan registreras centralt, men att röntgen inte är ett krav för att valpar ska kunna registreras. Enligt rasklubben ska hundar med HD D eller E eller kliniska symtom inte användas i avel. Ett officiellt resultat och, när det finns, HD-index ger ändå värdefull information om just höfterna; det är inte ett intyg på hundens totala hälsa.

För patellaluxation säger rasklubbens aktuella rekommendationer att en hund som har tillståndet eller har opererats för det inte ska användas i avel. Rekommendationen innebär däremot inte att alla föräldradjur har ett obligatoriskt officiellt patellaresultat. Fråga därför både om undersökning och om knäproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

Primär linsluxation, PLL, är en allvarlig ögonsjukdom kopplad till en mutation i genen ADAMTS17, och det finns ett validerat DNA-test för rasen. Rasklubben rekommenderar särskilt testning när det finns bärare eller otestade nära släktingar i linjen utan en DNA-testad fri hund i mellanled. En bärare får enligt rekommendationen endast paras med en DNA-testad fri hund eller en hund som är fri genom härstamning, så kallat hereditärt fri. Ett fritt PLL-resultat gäller denna mutation; det utesluter inte andra ögonproblem eller andra sjukdomar.

Inför ett köp är det rimligt att kontrollera:

- föräldrarnas identitet och faktiska HD-resultat, om de är röntgade
- eventuell patellaundersökning och känd familjehistorik
- PLL-status och hur resultatet passar ihop med den andra förälderns
- sjukdomar, hältor, tandproblem och mentalitet hos nära släktingar
- att uppfödaren kan förklara både styrkor och osäkerheter i kombinationen

## Historia och ursprung

Dansk-svensk gårdshund är en gammal skandinavisk gårdshundstyp men en förhållandevis sent erkänd ras. Liknande hundar levde länge på gårdar i Danmark och södra Sverige, där de höll efter råttor, larmade när någon kom och fungerade som sällskap. Exakt hur typen uppstod är inte klarlagt. Kopplingar till pinscherhundar och brittiska vita jaktterrier har diskuterats, men ska inte beskrivas som en säker stamtavla.

Före erkännandet användes bland annat namnet skånsk terrier. Vid en svensk inventering 1986 samlades 107 hundar, vilket bidrog till bedömningen att typen var tillräckligt enhetlig och att det samtidigt fanns en användbar genetisk variation. Sverige och Danmark erkände rasen gemensamt 1987 under namnet dansk-svensk gårdshund.

FCI gav rasen ett preliminärt internationellt erkännande 2008 och ett definitivt erkännande 2019. Den placerades i grupp 2 som hund av pinschertyp, inte i terriergruppen. I dag är de flesta sällskapshundar, men viljan att larma, intresset för smågnagare och den stora arbetslusten gör rasens historia relevant även i ett modernt hem.

## Att leva med rasen

Dansk-svensk gårdshund passar bäst i ett hem där närhet, aktivitet och vardagsträning är en naturlig del av livet. Den kan fungera för en förstagångsägare, men den behändiga storleken gör inte rasen kravlös. Ägaren behöver uppskatta en snabb hund, kunna förebygga jakt och larm och vara beredd att träna lugn lika noggrant som fart.

Med barn ska samspelet alltid ledas av en vuxen. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn ska inte störa den när den äter, sover eller försöker gå undan. Bedöm föräldradjurens beteende och hundens egen förmåga att avbryta lek; uttrycket ”barnvänlig ras” är inte en säkerhetsgaranti.

En gårdshund kan leva med katt, men utfallet beror på individerna och introduktionen. Förhindra att hunden jagar katten, låt katten ha höga platser och fria flyktvägar och håll de första mötena korta och kontrollerade. Smådjur som kaniner och gnagare bör hållas fysiskt åtskilda även om hunden verkar lugn under uppsikt.

Lägenhet kan fungera om hunden får komma ut, arbeta med nosen och lära sig att inte bevaka varje ljud i huset. En trädgård ersätter inte aktivering, och ett stort hem löser inte ensamhet. Börja ensamhetsträningen med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, öka först när den verkligen kan koppla av och ordna annan omsorg om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

Träffa om möjligt båda föräldrarna eller andra vuxna släktingar före beslutet. Titta efter hur de hälsar, återhämtar sig efter en överraskning, reagerar på smådjur och ljud och kommer till ro efter aktivitet. Den informationen, tillsammans med verifierbara hälsodata och en uppfödare som känner sina linjer, säger mer om vardagen än generella löften om att rasen passar alla.

Dansk-svensk gårdshund

Danish Kennel Club

The Danish/Swedish Farmdog Club of America

Fédération Cynologique Internationale

Dansk-svensk gårdshund är en livlig, medelstor till liten skandinavisk gårdshundsras, kompakt och atletisk med slät, övervägande vit päls med färgade fläckar. Den är mycket människoorienterad, intelligent och energisk, och är en kärleksfull familjehund när den får daglig motion, träning och mental stimulans.

Fött upp hundar sedan -90 talet.
Sista 20 åren har fokus varit på Dansk svenska Gårdshund.
Väldigt social och mysiga som inte brister i tillgänglighet, avlat inte heller på jakt.
Mental hälsa anser jag är så viktigt.

Amribells

## Snabbfakta

Staffordshire bullterrier är en brittisk, kompakt terrier med stor styrka i förhållande till sin storlek. Det är en egen erkänd ras, inte samma ras som american staffordshire terrier, bullterrier eller american bully. För rätt ägare kan den vara en nära och aktiv sällskapshund, men valet bör bygga på individens temperament, hundmöten och familjens förmåga att hantera en stark och snabb hund – inte på smeknamn eller stereotyper.

- **Ursprung:** Storbritannien, med rötter i Midlands och Staffordshire
- **Rasgrupp:** FCI grupp 3, terrier
- **Mankhöjd:** 35,5–40,5 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 12,7–17 kg för hanar och 11–15,4 kg för tikar
- **Päls:** kort, slät och tätt liggande
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill träna belöningsbaserat, kan läsa hundens signaler och har en genomtänkt plan för hundmöten, motion och återhämtning

Rasstandarden beskriver en intelligent, tillgiven, modig och pålitlig hund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Uppväxtmiljö, hälsa, erfarenheter och nedärvda egenskaper påverkar vardagen. En förstagångsägare kan lyckas väl om personen är beredd att träna vardagskontroll och förebygga svåra situationer.

## Utseende och päls

En Staffordshire bullterrier ska förena muskelkraft med balans, smidighet och fria rörelser. Bröstkorgen är bred, kroppen kompakt och huvudet kort och djupt med bred skalle. Mer vikt är inte ett tecken på bättre rastyp. Höjd och vikt ska passa ihop, och en hund som blir för tung förlorar den rörlighet som hör till rasen.

Standarden anger 35,5–40,5 cm i mankhöjd. Hanar ska väga 12,7–17 kg och tikar 11–15,4 kg. Vikten i överkant är inte ett mål i sig; hull, muskler, kön och kroppsbyggnad måste bedömas tillsammans.

Pälsen är kort, slät och tätt liggande. Ta bort lösa hår och anpassa bad efter hundens behov i stället för ett fast schema. Klåda, återkommande rodnad eller tasslickande ska inte avfärdas som ett vanligt pälsproblem.

Godkända färger är röd, fawn, vit, svart eller blå, med eller utan vitt, samt alla nyanser av brindle med eller utan vitt. Leverfärg och svart med tanteckning är enligt standarden absolut oönskade. Blått är en godkänd färg, men färg bör aldrig väga tyngre än hälsa, temperament och en genomtänkt kombination.

Rasen har ett förhållandevis kort huvud, men andningen ska vara fri och tyst. Återkommande snörvlande, tydligt andningsljud vid måttlig aktivitet eller kraftig snarkning under sömn ska inte förklaras bort som normalt för rasen. Det är funktion som avgör om huvud och luftvägar fungerar bra.

## Temperament och personlighet

Staffordshire bullterrier förväntas vara tillgiven mot människor, modig och mentalt stabil, men svenska mentalbeskrivningar visar stor variation. En hund kan vara öppen och energisk, mer avvaktande eller snabbt bli överväldigad. Vardagliga exempel från föräldrar och nära släktingar är därför mer värdefulla än påståenden om hur rasen “alltid” är.

Ett intensivt och långvarigt hälsande bevisar inte trygg socialitet; det kan också handla om hög upphetsning eller social stress. Hunden behöver kunna återfå lugnet och avstå från kontakt. Aggressivitet mot människor och extrem skygghet hör inte till rasidealet och ska tas på allvar.

Hundens inställning till människor säger inte hur den fungerar med andra hundar. Rasens historia och den variation som rasklubben beskriver gör det klokt att välja lekkamrater och att inte räkna med att en vuxen hund trivs i en okänd grupp eller hundrastgård. Alla Staffordshire bullterrier är inte hundaggressiva; faktisk lekstil, förmåga att avbryta, spänningsnivå och erfarenheter ska styra – inte könsregler eller en rasetikett.

BPH, MH och mentalindex kan ge värdefull information om föräldradjur och släktingar, men förutsäger inte hela valpens personlighet. Fråga hur hundarna reagerar på överraskningar, människor, hantering, skottljud och hundmöten, och hur snabbt de återhämtar sig.

Smeknamnet “nanny dog” är ingen säkerhetsbedömning. Även en mycket människokär hund kan bli stressad, ha ont eller reagera snabbt. Barn och hund ska därför alltid ha en närvarande vuxen som kan läsa situationen och avbryta i tid.

## Träning och motion

Staffordshire bullterrier behöver regelbunden rörelse, mental aktivitet och återhämtning, men det finns ingen bestämd motionstid som passar alla. En bra vecka kan innehålla promenader i olika miljöer, fri rörelse på säkert område, nosarbete, korta träningspass och lugna dagar. Mängden anpassas efter ålder, kondition, hälsa, temperatur, intensitet och återhämtning.

Belöningsbaserad träning passar rasens energi och vilja att samarbeta. Prioritera sådant som gör vardagen säker: följsamhet i koppel, inkallning eller långlina, att kunna passera hundar, släppa en aktivitet, hälsa lugnt, vänta, hanteras och koppla av. Målet är inte blind lydnad utan en hund som kan fatta bra beslut även när den blir ivrig.

Social träning betyder inte att hunden måste leka med alla. Några väl valda hundrelationer, tydliga pauser och kontrollerade möten ger ofta bättre förutsättningar än en stökig hundrastgård. Avsluta om kroppen blir stel, leken ensidig, intensiteten bara ökar eller någon hund försöker komma undan. Träna gärna lugn närvaro på avstånd i stället för att alltid gå fram.

Valpar ska få utforska, leka och bygga kroppskontroll utan långa, ensidiga eller tvingande motionspass. För vuxna hundar kan exempelvis nosework, lydnad, rallylydnad och anpassad agility ge både tankeuppgifter och samarbete. Belastningen ska ökas stegvis.

Vid värme eller hård aktivitet ska hundens andning och återhämtning styra. Sök veterinär om hunden får tydligt ansträngd eller ljudlig andning, blir ostadig eller har svårt att återgå till normal andning. Sådana tecken ska inte accepteras som en del av rasens utseende.

## Hälsa

Allergi och atopiska hudproblem är ett av de viktigaste aktuella hälsoområdena för Staffordshire bullterrier i Sverige. Fråga därför inte bara om en förälder har ett testresultat, utan om klåda, öronproblem, tassbesvär och andra hudproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Återkommande hudsymtom kan påverka både välfärd och vardag under lång tid.

Rasklubbens nuvarande arbete lyfter även leder och rörelser, särskilt höfter, armbågar och knän, samt ögon, tänder, bett och andning. Hornhinneskador och felplacerade ögonhår förekommer, och felställda hörntänder kan skada vävnad i munnen. Be att få se hur föräldradjuren rör sig och andas i vanlig aktivitet, inte bara när de står uppställda.

Hälsokrav och rekommendationer är inte samma sak. SKK:s registreringsregler för 2026 ställer inget särskilt krav på att föräldrar till Staffordshire bullterrier ska ha ett visst hälsotestresultat. Rasklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar däremot att båda föräldrarna har resultat för höftleder, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt känd mental status genom BPH eller MH. Som köpare bör du be om de faktiska resultaten även när de inte är ett villkor för registrering.

L2Hga och HC är två skilda recessivt nedärvda sjukdomar med DNA-test. SKK registrerar L2Hga-resultat centralt på nivå 1 i hälsoprogrammet. En anlagsbärare är inte sjuk av den aktuella recessiva varianten, men får bara paras med en hund som är testad fri. En hund som har ärvt sjukdomsvarianten från båda föräldrarna ska inte användas i avel. Kontrollera hundens identitet, provdatum och resultat för kombinationen. Ett DNA-test säger inget om allergi, leder, andning eller allmän hälsa.

Rasklubben avråder i sin nuvarande avelsstrategi från kombinationerna blå med blå och vit med vit. Det är ett råd om avelskombinationer, inte ett bevis på att varje blå eller vit hund är sjuk. Välj aldrig valp främst efter en ovanlig färg och acceptera inte sämre dokumentation för att få ett visst utseende.

## Historia och ursprung

Staffordshire bullterrier utvecklades i engelska Midlands och området kring Staffordshire ur äldre hundar av bull- och terriertyp. Bakgrunden omfattar tidens blodiga djurhetsningar och hundkamper. När hetsning mot fastbundna djur förbjöds 1835 fortsatte hundkamper olagligt, samtidigt som hundarna också levde nära sina ägare. Historien bör beskrivas öppet, men den gör inte varje modern hund aggressiv och den får inte användas för att romantisera riskfyllda beteenden.

Arbetet med en enhetlig ras tog fart under 1900-talet. Brittiska kennelklubben erkände Staffordshire bullterrier den 25 maj 1935. Det lade grunden för en skriven standard och mer organiserad avel med fokus på en stark, smidig och stabil terrier. Den första kända importen till Sverige kom 1962.

Dagens ras ska bedömas utifrån nutida funktion, hälsa och temperament. Historiken förklarar varför kraft, uthållighet och hundmöten förtjänar särskild uppmärksamhet, men den ersätter aldrig en bedömning av den enskilda hunden.

## Att leva med rasen

Staffordshire bullterrier kan bo med barn, men ingen hund är barnvakt. En vuxen ska styra kontakten, hunden ska få vara ostörd vid sömn och mat, och både barn och hund behöver kunna lämna situationen. Barn ska inte klättra på, hålla fast eller ta saker från hunden.

Samliv med en annan hund, katt eller mindre djur måste bedömas individuellt. Tidigare lugnt samliv är positiv information men ingen framtida garanti. Introducera djuren gradvis, använd fysisk avskiljning när ingen kan övervaka, ge katten höga eller separata reträttvägar och avbryt jakt, fixering eller upptrappning tidigt.

Lägenhetsboende kan fungera om hunden får sitt behov av aktivitet, rastning och återhämtning tillgodosett och om ägaren kan hantera ljud och möten i trapphus och entréer. Träna ensamhet stegvis och följ hundens beteende, gärna med kamera. Det finns ingen särskild ensamtid som passar hela rasen. En stängd bur får inte användas som vardaglig förvaring eller vanlig lösning på ensamhetsproblem i Sverige.

Inför ett köp bör du be om mer än en lista med testnamn:

- Kontrollera hundens registrerade ras och härstamning så att den inte blandas ihop med andra bull- och terrierraser.
- Be att få se resultaten för höfter, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt få den planerade kombinationen förklarad.
- Fråga om hud, öron, tassar, tänder, bett, andning och rörelser hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.
- Gå igenom BPH, MH eller mentalindex tillsammans med konkreta exempel från vardagen och hundmöten.
- Ta reda på varför uppfödaren valt just dessa två hundar och vilka svagheter kombinationen är tänkt att förbättra.

Den viktigaste frågan är inte om rasen är “snäll” eller “tuff”, utan om hundens egenskaper passar ditt hem och om du kan ge den säker träning, lagom aktivitet, vila och lämpligt sällskap.

Staffordshire bullterrier

The Staffordshire Bull Terrier Club of Great Britain

American Kennel Club (AKC) - Though not EU, it is a well-established source

Staffordshire bullterrier är en kompakt, muskulös engelsk terrier med kraftig kroppsbyggnad och kort, lättskött päls. Den är känd för sin djupa kärlek till människor, särskilt barn, och är livlig och känslig. Den behöver daglig motion, positiv träning, tåliga tuggleksaker och nära gemenskap med sin familj.

## Snabbfakta

Continental Bulldog är en medelstor, kraftfull och rörlig bulldogg från Schweiz. Rasen togs fram som sällskaps- och familjehund genom korsningar mellan engelsk bulldogg och old english bulldog. Den hör till FCI grupp 2 och är provisoriskt, inte definitivt, erkänd av FCI sedan 2022. Den nu gällande internationella rasstandarden publicerades 2026.

- **Användning:** sällskaps- och familjehund
- **Mankhöjd:** hanar 42–50 cm, tikar 40–48 cm
- **Vikt:** normalt 20–30 kg beroende på storlek; standardens riktmärken är cirka 30 kg för hanar och 25 kg för tikar
- **Kroppsbyggnad:** atletisk och nästan kvadratisk, men kroppen ska vara ungefär 20 procent längre än mankhöjden
- **Päls:** kort, tät, slät och glansig; vissa hundar saknar underull
- **Temperamentsideal:** uppmärksam, självsäker och vänlig, varken aggressiv eller skygg
- **Viktig hälsokontroll:** andning och ögonlock behöver bedömas hos den enskilda hunden; rasens avelsmål är inte en garanti för problemfri andning

Rasen passar bäst hos den som vill ha en social och aktiv hund. Den kompakta kroppen får inte tolkas som att hunden bara behöver korta rastningar. En blivande ägare behöver samtidigt granska andning, ögon och dokumenterade hälsoundersökningar lika noggrant som temperament och utseende.

## Utseende och päls

Continental Bulldog ska se ut som en atletisk bulldogg, inte som en extremt kortnosig eller tung hund. Kroppen är kompakt och muskulös men hunden ska röra sig med jämna, flytande steg. Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är ungefär 1:1,2, vilket betyder att hunden är något längre än hög. De officiella höjdintervallen är 42–50 cm för hanar och 40–48 cm för tikar.

Huvudet är kraftigt utan att hud och rynkor ska överdrivas. Nosen ska vara helt svart, med stora och väl öppna näsborrar. Nosryggen ska normalt motsvara ungefär en tredjedel av huvudets längd, med en fjärdedel som tolererad nedre gräns. Det är en viktig funktionsdetalj: ett rastypiskt huvud får inte byggas på bekostnad av fria luftvägar. Ögonen ska varken vara insjunkna eller utstående, och ögonlocken ska sluta tätt utan synlig irritation.

Den gällande FCI-standarden från 2026 tillåter fawn i nyanser från sand till rött, brindle och svart. Färgerna kan förekomma med olika mycket vitt eller mörk mask, och vitt kan vara grundfärg med tecken i de tillåtna färgerna. Äldre uppgifter om att alla färger med svart nos är godkända är därför inte längre aktuella.

Pälsen är kort, åtliggande och lätt att överblicka. Borsta och bada när hunden faktiskt behöver det i stället för efter ett fast veckoschema. Kontrollera samtidigt hud, tassar, öron och eventuella ansiktsveck. Ihållande rodnad, fukt, klåda eller återkommande irritation bör bedömas av veterinär, inte bara döljas med tätare rengöring.

## Temperament och personlighet

En typisk Continental Bulldog ska vara uppmärksam, självsäker och vänlig. Det beskriver rasens målbild, inte ett löfte om hur varje valp blir. Arv, tidiga erfarenheter, miljö, träning och hälsa påverkar hur en vuxen hund reagerar på människor, hundar och nya situationer.

Rasen utvecklades för att leva nära människor och kan uppskatta att följa med på familjens aktiviteter. Den kraftiga kroppen och lekfullheten gör dock att lugn vardagsträning är lika viktig som social kontakt. Träna tidigt på att hälsa med tassarna i marken, vänta vid dörrar, lämna föremål och koppla av när inget händer. Det hjälper både i ett hem med barn och i möten med besökare.

Continental Bulldog kan fungera som första hund för en påläst ägare som vill träna konsekvent och belöningsbaserat. Rasen är ett sämre val för den som söker en hund som nöjer sig med korta rastningar, kan lämnas ensam utan träning eller förväntas fungera i alla sociala situationer av sig själv. En vuxen hund på 20–30 kilo kräver dessutom att alla i hushållet kan hantera koppel, passeringar och upphetsade situationer säkert.

Bedöm föräldradjuren i vardagen om det är möjligt. Fråga hur de reagerar på främmande människor, hantering, hundmöten och återhämtning efter aktivitet. En allmän beskrivning som ”snäll familjehund” säger mindre än konkreta exempel och dokumenterad mentalbeskrivning.

## Träning och motion

Continental Bulldog behöver daglig fysisk aktivitet, nosarbete, inlärning och möjlighet att varva ned. Det finns ingen tillförlitlig minutregel som passar alla vuxna hundar, och valpens motion bör inte styras av den förenklade femminutersregeln. Ålder, kropp, underlag, intensitet, temperatur, andning och återhämtning ger bättre vägledning än ett fast tidsschema.

Variera promenader med lugnt nosarbete, kontaktövningar, kroppskontroll och korta träningspass. Belöna det beteende du vill se och öka svårigheten stegvis. Rasen kan vara både stark och engagerad, så koppelvana, inkallning, impulskontroll och förmåga att ligga still är praktiska grundfärdigheter. Hård korrigering eller träning som bygger på rädsla behövs inte och riskerar att försämra både trygghet och samarbete.

En växande valp mår bra av självvald lek, utforskande promenader och flera korta erfarenheter i vardagen. Undvik att upprepa hårda hopp, tvära stopp eller annan belastning som valpen inte är förberedd för, men gör inte normal rörelse till något farligt. Öka aktivitet gradvis och se till att valpen kan vila ostört.

Andningen ska vara tyst även när hunden rör sig snabbt enligt rasstandarden. Avbryt och låt hunden svalka sig om andningen blir ansträngd, återhämtningen drar ut på tiden eller hunden tappar tempo och vilja. Var särskilt försiktig i värme. Upprepade andningsljud, bukandning, andning med öppen mun vid liten ansträngning, överhettning eller svimning är varningssignaler som kräver veterinärbedömning.

## Hälsa

Rasens svenska population är ännu för liten för att sjukdomsförekomst ska kunna bedömas säkert. Det gör det missvisande både att kalla rasen problemfri och att presentera en lång diagnoslista som om alla tillstånd vore vanliga. Andning och ögonlock är de tydligast dokumenterade riskområdena, medan leder, DNA-resultat och mentalitet ingår i rasklubbens avelsrekommendationer.

Continental Bulldog är kortskallig och finns med i SKK:s instruktioner för att motverka exteriöra överdrifter. Där pekas ansträngd eller ljudlig andning ut tillsammans med för kort nos, knipna näsborrar och trånga luftvägar. Felaktigt formade ögonlock är det andra namngivna riskområdet. I rasstandarden är andningsljud i vila eller rörelse samt inåt- eller utåtrullade ögonlock diskvalificerande fel.

Sedan maj 2026 kan Continental Bulldog undersökas med RFG-S i Sverige. Veterinären bedömer bland annat näsborrar och andning före och efter fysisk belastning, och resultat för SKK-registrerade hundar kan ses i SKK:s offentliga register. Be om föräldrarnas resultat och titta även på hur hundarna faktiskt andas och återhämtar sig. Ett testresultat är viktig information, men ersätter inte observation över tid.

Det är också viktigt att skilja krav från rekommendationer. I SKK:s registreringsregler för 2026 finns inget rasspecifikt krav på HD- eller ED-status för Continental Bulldog, och gruppens uttryckliga RFG-S-krav gäller engelsk bulldogg. Rasens svenska avelsstrategi rekommenderar däremot känd HD- och ED-status, DNA-resultat för cystinuri och DVL2 samt genomförd BPH. Det är relevanta uppgifter att fråga efter, men de ska inte beskrivas som obligatoriska SKK-test för rasen.

Be uppfödaren visa originalresultat och förklara hur de två föräldradjurens resultat har vägts samman. Fråga också om andning, ögon, hud, urinvägsproblem och rörelse hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. För cystinuri och DVL2 behöver du få veta exakt vilken variant som testats och hur resultatet påverkar parningen; orden ”DNA-testad” eller ”hälsotestad” räcker inte på egen hand.

## Historia och ursprung

Continental Bulldog är en ung schweizisk ras med en tydligt dokumenterad start. Den schweiziska kennelorganisationen gav år 2000 uppfödaren Imelda Angehrn tillstånd att korsa engelsk bulldogg med old english bulldog. Den första kullen av de så kallade Pickwick-korsningarna föddes sommaren 2001.

Avelsprogrammets mål var en medelstor bulldogg med bättre rörelseförmåga, tyst andning samt naturlig parning och valpning. Dessa var mål för avelsarbetet, inte garantier för varje hund som föds. När projektet utvecklades till en egen ras gav den schweiziska kennelklubben den 15 september 2004 klartecken till fortsatt avel under namnet Continental Bulldog. Den schweiziska rasklubben bildades samma år.

FCI accepterade rasen på provisorisk basis den 30 mars 2022. Provisorisk status innebär att rasen är internationellt upptagen av FCI men ännu inte definitivt erkänd. Den nu gällande officiella standarden är daterad februari 2026 och publicerades i mars samma år. Den tidslinjen är mer korrekt än att bara skriva att rasen blev fullt FCI-erkänd 2022.

## Att leva med rasen

Continental Bulldog kan trivas i många typer av hem om vardagen rymmer aktivitet, återhämtning, träning och regelbunden uppföljning av hälsan. Bostadens storlek avgör mindre än hur hunden fungerar med ljud, trappor, besök, hundmöten och ensamhet. En lägenhet kan fungera, men återkommande skällande eller oro behöver tränas och hanteras; rasnamnet lovar inte en tyst hund.

Barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Den fysiska styrkan gör att även vänlig lek kan bli omtumlande för ett litet barn. Lär därför både barnet och hunden tydliga gränser och avbryt innan leken blir för intensiv.

Samma försiktighet gäller andra djur. Vissa individer lever väl med hundar eller katter, medan andra behöver större avstånd och mer styrda introduktioner. Utgå från den aktuella hundens erfarenheter och beteende, håll de första mötena lugna och separera djuren när ingen kan övervaka dem. Socialisering förbättrar förutsättningarna men garanterar inte ett visst resultat.

Ensamhet tränas från mycket korta, lugna stunder och ökas först när hunden är trygg. En valp kan inte förväntas vara ensam som en tränad vuxen hund, och även vuxna skiljer sig mycket åt. Ordna hjälp om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar utan stress.

Inför ett köp bör du kunna svara ja på tre frågor: Kan du ge hunden varierad aktivitet utan att ignorera andning och värme? Kan du hantera en kraftfull vuxen hund med lugn, belöningsbaserad träning? Kan uppfödaren visa dokumenterade resultat för föräldrarnas andning, ögon, leder, DNA och mentalitet? Om någon del saknas är det klokt att vänta på en bättre dokumenterad kombination.

Continental Bulldog

Continental Bulldog Club of Great Britain

Deutscher Continental Bulldog Club (Germany)

Societé Centrale Canine (France)

Denmark Continental Bulldog Club

Continental bulldog är en medelstor, atletisk bulldogsliknande sällskapshund som avlats fram i Europa för bättre hälsa och rörelser. Den har en kort, lättskött päls i många olika färger, ett vänligt och stabilt temperament, behöver regelbundna promenader och mental stimulans och blir i regel omkring 10–12 år gammal.

Vi bedriver uppfödning av Staffordshire Bullterrier och Continental Bulldog i liten skala i hemmiljö.
Vår målsättning med uppfödningen är att avla fram sunda, lyhörda familjehundar med bra mentalitet och fysik som passar lika bra i familjens vardag som inom olika hundsporter.
Ett vackert utseende som platsar bra i utställningsringen är även det prioriterat i min avel. För mig är en god kontakt med mina valpköpare väldigt viktig.
Jag är utbildad hundinstruktör och driver tre hunddagis

Tadpoles

Norsk buhund

The British Norwegian Buhund Club

Norsk buhund är en medelstor, atletisk nordisk spets med kvadratisk kroppsform, upprättstående öron och ringlad svans. Det är en människoorienterad och ganska ljudlig gårds- och vallhund som är vaksam, energisk och intelligent, utmärker sig i hundsporter och trivs i aktiva hem som behöver en hängiven vakthund.

Svalemyren

## Snabbfakta

Goldendoodle är en korsning mellan golden retriever och pudel, inte en egen ras med gemensam rasstandard. Det gör att storlek, päls, fällning, temperament och hälsa kan skilja sig tydligt även mellan hundar som säljs under samma namn.

- **Hundtyp:** aktiv sällskapshund med bakgrund i två lättlärda föräldraraser
- **Storlek:** varierar framför allt med vilken pudelstorlek som finns i kombinationen och hur stora föräldrarna faktiskt är
- **Päls:** kan vara från relativt rak och fällande till vågig eller lockig med liten fällning
- **Aktivering:** behöver rörelse, träning och problemlösning varje dag
- **Pälsvård:** kan bli omfattande; behovet avgörs av den enskilda pälsen
- **Viktigt inför köp:** kontrollera föräldradjurens identitet, storlek, mentalitet och dokumenterade hälsoundersökningar

När uppfödare använder beteckningar som F1, F1B och multigen beskriver de korsningens släktled. Bokstäverna är däremot ingen kvalitetsstämpel och garanterar varken en viss vuxenstorlek, en särskild päls eller att hunden inte fäller. Be därför uppfödaren förklara den konkreta kombinationen i stället för att nöja dig med generationsnamnet.

## Utseende och päls

En goldendoodles utseende är mindre förutsägbart än hos en hund som avlas mot en fast rasstandard. Pudeln finns i fyra storlekar, medan golden retrievern är en betydligt större hund. Därför behöver du veta vilken pudelstorlek som ingår och se båda föräldrarnas mankhöjd och vikt för att få ett rimligt riktmärke. Ord som mini, medium och standard används olika av olika uppfödare och är inte gemensamma svenska storleksklasser för korsningen.

Pälsen kan bli rakare som hos golden retriever, mjukt vågig eller tydligt lockig. Den kan också ha olika mängd underull och ansiktsbehåring. Fällning styrs av flera gener, så en generationsbeteckning eller en snabb titt på valpen räcker inte för att förutsäga hur den vuxna pälsen blir.

Utgå från den päls hunden faktiskt har. För en metallkam ända ned till huden efter borstningen: om kammen fastnar finns det fortfarande tovor. Områden bakom öronen, i armhålorna, under halsband eller sele och runt ben och tassar behöver ofta extra kontroll. En tät, växande päls kan behöva regelbunden klippning hos hundfrisör, medan en rakare och mer fällande päls kan kräva mer arbete med lös underull. Fråga uppfödaren vilken pälsvård de vuxna närmaste släktingarna behöver och räkna in både tid och eventuell frisörkostnad.

Goldendoodle är inte allergifri. Hundallergi orsakas av proteiner från hunden, och mängden allergen varierar mellan individer – även inom samma kull. Liten fällning är därför inte samma sak som låg allergirisk. Den som har hundallergi behöver ta medicinsk rådgivning och bör inte köpa valp utifrån ett löfte om en ”allergivänlig” generation eller päls.

## Temperament och personlighet

Många goldendoodles blir sociala, samarbetsvilliga och snabba att lära, men korsningen ger ingen temperamentgaranti. Golden retriever har avlats för apporteringsarbete och brukar vara följsam och utåtriktad. Pudeln beskrivs som alert, träningsbar och nära sin ägare. En goldendoodle kan få mycket av dessa egenskaper, men också mer intensitet, vaksamhet, jaktlust eller känslighet än familjen hade väntat sig.

Bedöm därför individer, inte bara föräldrarasernas rykte. Träffa helst valpens mamma och, om möjligt, pappan. Titta på hur de reagerar på nya människor, ljud och vardaglig hantering, men också på hur snabbt de varvar ned efter aktivitet. Fråga om rädsla, stress, resursförsvar och separationssvårigheter hos föräldrar och nära släktingar. En vänlig hälsning är positiv, men förmågan att koppla av är minst lika viktig i ett vanligt hem.

För en förstagångsägare kan goldendoodle fungera bra när uppfödaren har valt stabila föräldrar och ägaren vill träna aktivt. Kombinationen passar sämre för den som söker en självgående, lågaktiv hund eller räknar med att vänlighet ska ersätta vardagsträning. Unghunden kan vara stor, stark och yvig långt innan den har fått vuxen impulskontroll.

## Träning och motion

Goldendoodle behöver motion och mental aktivering varje dag, men det finns ingen säker minutformel som passar alla. Ålder, storlek, hälsa, temperament och tidigare vana avgör nivån. En bra vardag växlar mellan promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, apportering eller andra samarbetsövningar och ordentlig vila.

Belöningsbaserad träning brukar passa en hund som är kontaktsökande och lättlärd. Börja tidigt med lugn koppelgång, inkallning, hantering, att lämna ifrån sig föremål och att kunna ligga kvar trots vardagsrörelse omkring sig. Korta pass med tydliga pauser är ofta mer lärorika än lång träning när hunden redan är trött eller uppskruvad.

Valpar behöver upptäcka miljöer i egen takt och ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Öka längd, underlag och belastning gradvis. Hos en vuxen hund är målet inte bara att göra den trött. Om mer och mer högintensiv motion gör hunden svårare att få ned i varv behövs ofta mer nosarbete, självkontroll och återhämtning i stället för ännu högre tempo.

## Hälsa

En goldendoodle blir inte automatiskt friskare för att den är en korsning. Den kan ärva sjukdomsanlag och kroppsliga förutsättningar från både golden retriever och pudel. Samtidigt går det inte att använda en allmän lista över ”goldendoodlesjukdomar” som facit, eftersom relevanta risker och undersökningar beror på de faktiska föräldradjuren och på vilken pudelstorlek som används.

Be att få se originalintyg eller kontrollerbara registreringar för båda föräldradjuren före köp. För golden retriever omfattar svenska rasklubbsrekommendationer bland annat bedömning av höfter och armbågar, ögonundersökning samt relevanta DNA-resultat för former av PRA. För pudel skiljer sig programmen mellan storlekarna: storpudel har hälsoprogram för höfter, medan de mindre varianterna har program för prcd-PRA. Pudelklubbens ytterligare rekommendationer tar också hänsyn till exempelvis knäleder eller höfter beroende på storlek.

Ett kommersiellt DNA-paket är inte ett fullständigt friskintyg. Ett DNA-test visar normalt om hunden bär på den specifika genvariant som testet avser. Det ersätter inte röntgen, klinisk undersökning eller ögonlysning, och ett negativt svar utesluter inte andra orsaker till liknande sjukdom. Be uppfödaren förklara varför varje test är relevant för just föräldradjuret och vilka undersökningar som inte är DNA-baserade.

En praktisk kontroll före köp är därför:

1. Säkerställ vilka raser och vilken pudelstorlek som faktiskt finns bakom valpen.
2. Matcha undersökningarna mot båda föräldraraserna och deras storlek, inte mot ordet goldendoodle.
3. Kontrollera resultat, undersökningsdatum och hundarnas identitet – nöj dig inte med att ”linjerna är testade”.
4. Fråga även om sjukdomar, livslängd och dödsorsaker hos syskon, föräldrar och mor- och farföräldrar.
5. Välj en valp som är veterinärbesiktigad och en uppfödare som kan beskriva både styrkor och osäkerheter i kombinationen.

## Historia och ursprung

Goldendoodles bakgrund ligger i två dokumenterade men olika hundraser. Golden retrievern utvecklades i Storbritannien under senare delen av 1800-talet som en apporterande fågelhund för arbete på land och i vatten. Pudeln har äldre europeiska rötter, är i dag registrerad av FCI med Frankrike som ursprungsland och har också en historia knuten till vattenfågeljakt innan den blev en mångsidig sällskapshund.

Korsningen har blivit populär i modern tid, men den har ingen gemensam FCI- eller SKK-standard som styr storlek, päls eller mentalitet. Berättelser om en enda grundare eller ett exakt första år återges ofta utan tillräckligt stark dokumentation. För en valpköpare är den enskilda kullens härstamning därför mer användbar än en generell ursprungsberättelse: vilka hundar användes, vilka egenskaper valdes och hur följs avkommornas hälsa och mentalitet upp?

## Att leva med rasen

Goldendoodle trivs bäst i ett hem där hunden får vara delaktig, tränas i att koppla av och får sina behov tillgodosedda varje dag. Lägenhet kan fungera lika väl som hus om storlek, ljudnivå, pälsvård, rastning och aktivitet ryms i vardagen. En trädgård ersätter inte promenader, miljöträning eller gemensamma uppgifter.

Ensamhet behöver läras in gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och avslappnad, och öka först när den fortsätter att vara lugn. Backa om hunden visar oro eller obehag. En universell gräns i timmar säger mindre än hundens ålder, vana och faktiska reaktion, men hunden behöver rastas och få social kontakt regelbundet under dagen.

Med barn är vuxnas ansvar avgörande. Hund och små barn ska ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. En större, glad unghund kan välta ett litet barn utan att mena något illa. Träna därför lugna hälsningar och låt aldrig barnet störa hunden när den äter eller vilar.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidiga erfarenheter och introduktion. Gör första möten lugna, skydda djurens egna mat- och viloplatser och hindra jaktlek innan den blir en vana. Frågan är inte bara om goldendoodlen är ”snäll”, utan om den kan bryta leken, läsa den andra individens signaler och komma till ro.

Den bästa matchningen görs genom konkreta frågor: Hur stora är föräldrarna? Hur fäller deras vuxna avkommor? Vilka hälsoundersökningar är verifierbara? Hur reagerar föräldrarna på stress och hur vilar de hemma? Tydliga svar på de frågorna säger mer om livet med just din framtida hund än attraktiva löften om generation, storleksnamn eller allergivänlighet.

Goldendoodle

Danish Kennel Club (DKK)

Goldendoodle: vänlig, människokär korsning mellan Golden Retriever och Pudel, oftast medelstor till stor och atletisk. Intelligent och mycket lättlärd, passar den aktiva familjen och fungerar ofta utmärkt som terapihund. Pälsen är vågig till lockig, fäller lite men kräver regelbunden pälsvård och omvårdnad.

Vi föder upp Goldendoodle i vårat hem. De bor tillsammans med oss och våra vuxna hundar. Vi föder upp i liten skala och vi finns där för de valpköpare som önskar det. Matte är utbildad valpuppfödare.  
Valparna är vana vid de 4 vuxna hundarna och våra barnbarn. 
Ni är välkomna att ställa frågor så svarar jag så gott jag kan.

Lugnets kennel

En liten kennel som värnar om friska hundar i avel. Mentalitet är viktigt för mig. Röntgar, ögonlyser, gör Patella samt BPH på mina hundar

Hund- och kattuppfödare i Göteborg

För köpare

För säljare

Verktyg

Hundar

Katter

Get a Pet