## Snabbfakta

Golden retriever är en brittisk apporterande fågelhund i FCI grupp 8, utvecklad för att söka efter och hämta fällt vilt i nära samarbete med sin förare. Bakgrunden märks fortfarande i rasens arbetslust, intresse för att bära föremål och behov av både fysisk aktivitet och uppgifter att lösa.

- **Ursprung:** Storbritannien, med dokumenterad utveckling i gränstrakten mellan England och Skottland
- **Ursprunglig funktion:** apportering av fågel på land och i vatten
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar enligt rasstandarden
- **Päls:** rak eller vågig dubbelpäls med tät, vattenavvisande underull
- **Färg:** nyanser av guld eller creme; rött och mahogny ingår inte i standarden
- **Rasideal:** vänlig, tillitsfull, intelligent, samarbetsvillig och arbetsvillig
- **Passar bäst:** ett hem som vill träna, aktivera och låta hunden vara delaktig i vardagen

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, aktivitetsnivå och vardagsegenskaper påverkas även av avelsinriktning, föräldradjur, uppväxt, hälsa och träning.

## Utseende och päls

Golden retriever ska vara välbalanserad, proportionerlig och aktiv, med en kroppsbyggnad som klarar arbete utan att bli tung eller överdriven. Hanar är vanligen större än tikar, men funktion, fria rörelser och en sund helhet är viktigare än ett kraftigt utseende.

Pälsen består av raka eller vågiga täckhår, rikligare behäng och tät, vattenavvisande underull. Godkända färger går från creme till olika nyanser av guld. Rött och mahogny är inte standardfärger, och vitt är begränsat till några få hår på bröstet. Färg eller kroppsform berättar däremot inte säkert vilken aktivitetsnivå eller arbetslust en enskild hund kommer att få.

Dubbelpälsen fäller och behöver regelbunden genomgång, särskilt när underullen lossnar mer. Borsta igenom hela pälsen efter behov och var extra noggrann bakom öronen, i armhålorna och i behänget på ben och svans, där tovor lättare uppstår. En kam hjälper till att kontrollera att borstningen når igenom underullen. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt en fast kalender. Efter simning eller blöta promenader är det praktiskt att reda ut pälsen, låta den torka ordentligt och kontrollera hud och öron om hunden visar tecken på irritation.

Kloklippning, tandvård och kontroll av hud, öron och tassar hör till den löpande skötseln. Det viktiga är att anpassa rutinen efter individens päls, fällning, aktivitet och hur ofta den blir våt eller smutsig.

## Temperament och personlighet

Rasidealet för golden retriever är en vänlig, trygg och samarbetsvillig hund med naturlig arbets- och apporteringslust. Många söker gärna kontakt, bär föremål och uppskattar gemensamma uppgifter, men beskrivningen ska inte tolkas som att varje golden automatiskt är lugn, okomplicerad eller social med alla.

Rasen mognar ofta förhållandevis sent. En ung golden kan vara fysisk, intensiv och lätt distraherad långt efter att den nått sin fulla storlek. Vardagsfärdigheter som lugna hälsningar, följsamhet, hantering och förmåga att koppla av behöver därför tränas lika medvetet som apportering och lydnad.

Det finns uppfödare med olika mål, exempelvis jaktligt arbete, prov, utställning eller ett bredare sällskapsfokus. Etiketter som ”jaktgolden” och ”utställningsgolden” ger bara en grov ledtråd och förutsäger inte säkert en individs motor, utseende eller förmåga att varva ned. Be i stället uppfödaren beskriva föräldrarnas och nära släktingars vardagsegenskaper, arbetslust, rädslor, socialitet och återhämtning. Arbets- och mentalbeskrivningar kan ge ytterligare information, men de är delar av underlaget och inte garantier.

Rasen kan passa en engagerad förstagångsägare, särskilt med stöd från uppfödare och hundkurs. Det kräver ändå beredskap för en relativt stor, stark och ofta livlig unghund som behöver konsekventa rutiner, daglig aktivering och tid att mogna.

## Träning och motion

Golden retriever behöver daglig fysisk aktivitet, mental problemlösning och möjlighet till återhämtning, men det finns ingen fast tidsangivelse som passar alla. Ålder, hälsa, kondition, personlighet och avelsinriktning avgör hur motionen ska fördelas och hur belastande den kan vara.

En fungerande vuxenvardag kan innehålla promenader i varierad terräng, nosarbete, sökövningar, apportering, lydnad och lugn träning i olika miljöer. Variation ger mer än att försöka trötta ut hunden med samma intensiva aktivitet varje dag. Rasen är avlad för samarbete, så uppgifter med tydlig start, uppgift och avslut passar ofta bättre än oreglerad bollkastning i högt tempo.

Valpar behöver korta, positiva stunder av lek, miljöträning och rörelse med mycket vila mellan aktiviteterna. Belastningen ska anpassas efter valpens utveckling och underlag, inte räknas fram med en fast minutregel. Öka längd och svårighet gradvis och låt valpens ork och återhämtning styra nästa steg.

Belöningsbaserad träning brukar passa rasens samarbetsvilja. Prioritera tidigt:

- inkallning och kontakt även runt människor, hundar och viltvittring
- koppelgående och lugna hälsningar
- att lämna och byta föremål utan konflikt
- stadga och väntan före apportering eller lek
- en inlärd signal för vila och nedvarvning

Vattenintresse är vanligt, men alla golden retriever vill inte bada och simkunnighet ska aldrig tas för given. Introducera vatten i grunt, lugnt område med enkel väg upp, låt hunden välja tempo och ha ständig uppsikt. Strömt vatten, svag is, algblomning och svåråtkomliga kanter kräver särskild försiktighet.

## Hälsa

Höftleder, armbågsleder och ögon är centrala hälsoområden i svensk golden retrieveravel. För en valpköpare är det viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringskrav, rasklubbens rekommendationer och ett enskilt testresultat.

För att avkomman ska kunna registreras i SKK ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parningen. Det betyder inte att ED, ögonlysning och DNA-test är motsvarande obligatoriska SKK-krav för varje kull av rasen. Golden retrieverklubbens rekommendationer och villkor för valphänvisning går längre: de omfattar bland annat HD- och ED-resultat, aktuell ögonundersökning och GR_PRA1/2-status samt vissa meriter.

Klubben rekommenderar i normalfallet HD A eller B och ED utan anmärkning. Hundar med HD C eller ED grad 1 bör enligt rekommendationerna bara användas undantagsvis, och då ska kullens beräknade HD- respektive ED-index vara minst 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parning, och minst en förälder ska vara fri eller hereditärt fri från både GR_PRA1 och GR_PRA2.

Be om de faktiska resultaten, inte bara beskedet att hundarna är ”testade”. Kontrollera HD- och ED-grad, index när det finns, datum och resultat för ögonundersökningen samt respektive förälders DNA-status. GR_PRA1 och GR_PRA2 avser specifika mutationer. Testerna täcker inte alla genetiska orsaker till PRA och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning.

HD, ED och vissa ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasens avelsstrategi lyfter också tumörsjukdomar som en viktig fråga för rasen som helhet. Sådana sammanställningar kan inte översättas till en säker procentsats eller prognos för den enskilda valpen. Fråga därför även om hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Bra undersökningsresultat minskar osäkerheten men kan aldrig garantera framtida hälsa.

## Historia och ursprung

Golden retriever utvecklades under senare delen av 1800-talet i gränstrakten mellan England och Skottland för att apportera fällt vilt på både land och i vatten. Förändrade jaktformer skapade behov av en hund som kunde söka, markera, vänta och arbeta uthålligt i nära samspel med föraren.

Lord Tweedmouths bevarade avelsanteckningar dokumenterar den tidiga utvecklingen. En gul retriever parades med en Tweed water spaniel, och fortsatt urval formade de egenskaper som förknippas med rasens apportering, vattenarbete och samarbetsförmåga. Golden retriever erkändes som egen ras 1913 och introducerades i Sverige omkring 1950.

Rasens moderna användning är bredare än praktisk jakt, men bakgrunden är fortfarande relevant. Sök, föremålsintresse, uthållighet och förmågan att växla mellan aktivitet och väntan är egenskaper som behöver förvaltas genom avel och träning, även hos hundar som främst lever som sällskap.

## Att leva med rasen

Golden retriever passar bäst hos människor som vill ha en social och träningsbar hund som får delta i vardagen. Ett vänligt rasideal gör inte vardagsfärdigheter medfödda: en ung golden behöver lära sig att hälsa lugnt, gå i koppel, hantera föremål och koppla av även när det händer mycket omkring den.

Rasen kan fungera väl med barn, men samspelet kräver vuxen tillsyn. Barn ska få lära sig att respektera hundens vila, mat och signaler, och hunden behöver tränas att hälsa och leka utan att välta eller tränga sig på. Samma försiktighet gäller andra djur. Många golden retriever lever med hundar eller katter, men introduktionen ska ske gradvis med kontroll, avstånd och en trygg reträttplats för katten. Individens tidigare erfarenheter och jakt- eller föremålsintresse spelar roll.

Lägenhet kan fungera om det finns en realistisk plan för rastning och träning, liksom plats för blöt päls och lugn inomhus. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, miljöombyte eller gemensam aktivitet. Rasen är ofta social, och ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. Hur länge en viss hund klarar att vara ensam går inte att bestämma utifrån rasnamnet.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än färg och föräldrarnas titlar. Be uppfödaren visa officiella hälsoresultat, index, ögonundersökningens datum och DNA-status. Träffa helst tiken, fråga hur nära släktingar fungerar i hemmet och be om konkreta exempel på aktivitetsnivå, socialitet, rädslor och återhämtning. Välj en kull vars dokumenterade egenskaper och uppfödarens mål passar det liv du faktiskt kan erbjuda.

Golden retriever

The Golden Retriever Club UK

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

The Kennel Club UK

Vänlig, medelstor till stor retriever med tät, vattenavvisande gyllene päls och mjuk mun. Mycket lättlärd, människoorienterad och lekfull, som behöver daglig delaktighet, regelbunden pälsvård och 1,5–2 timmars varierad motion. Ursprungs­ligen avlad som apportör vid jakt, numera vanlig som familjehund, assistanshund och terapihund.

Solgränds

Pointer

The Kennel Club (UK)

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Pointer är en atletisk, elegant stående fågelhund som är känd för sin karakteristiska ståndposition och utmärkta luktsinne. Kärleksfull, känslig och mycket människoorienterad behöver den 1–2 timmars daglig motion och mental stimulans. Den korta, släta pälsen är lättskött och passar aktiva ägare som tycker om att vara utomhus.

Kenneln har funnits sedan 1983 och är inne på åttonde generationen i samma tiklinje.

V-skalet.se

## Snabbfakta

Bichon havanais är en liten FCI-erkänd sällskapshund i grupp 9. FCI anger Kuba som ursprungsland och beskriver hur hundtypen kom dit från västra Medelhavsområdet. Rasstandarden anger 23–27 centimeters mankhöjd med två centimeters tolerans åt båda håll, men inget officiellt viktintervall. Bedöm därför vuxenstorlek utifrån höjd, kroppsbyggnad, hull och föräldrar snarare än ett utlovat antal kilo.

Standardens ideal är en uppmärksam, tillgiven, gladlynt, vänlig och lekfull hund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för hur varje individ fungerar med barn, främmande människor eller andra djur. Svensk BPH-data visar tvärtom en tydlig beteendevariation inom rasen.

Den långa pälsen är rasens största vardagsåtagande. Den behöver genomkammas ända ner till huden och kan kräva tät skötsel, särskilt under bytet från valp- till vuxenpäls. Lite eller ingen underull gör inte bichon havanais allergifri; allergener från hunden finns bland annat i hud och saliv och varierar mellan individer.

## Utseende och päls

Bichon havanais ska vara liten, lågbent och robust utan att bli tung eller orörlig. Kroppslängden ska förhålla sig till mankhöjden ungefär som 4:3. Frambenen ska vara raka och parallella, och rörelserna lätta, spänstiga och riktade framåt. När du bedömer en hund bör du kunna se en fri gång utan tydlig hälta, sned belastning eller framben som böjer sig kraftigt utåt. Den rikliga pälsen får inte dölja att kroppen behöver fungera.

Rasstandarden anger 23–27 centimeters mankhöjd. Den angivna toleransen utökar det tillåtna intervallet till 21–29 centimeter. Standarden anger ingen idealvikt. Två hundar med samma höjd kan därför väga olika beroende på benstomme, muskelmassa och hull. En hund nära yttergränsen är inte automatiskt bättre eller sämre, men RAS beskriver en utveckling mot större och tyngre hundar och betonar att dvärghundskaraktären ska bevaras.

En vuxen hunds täckhår ska enligt standarden vara mycket långt, omkring 12–18 centimeter, mjukt och rakt eller vågigt; det kan även bilda lockiga slingor. Underullen är svagt utvecklad och saknas ofta. Vitt, fawn, svart, havannabrunt, tobaksbrunt och rödbrunt förekommer, liksom fläckar och tanteckning i tillåtna färger. Låt inte färg väga tyngre än hälsa, mentalitet och funktion vid valet av valp.

Standarden vill se pälsen i naturligt skick och tillåter inte att utställningspälsen klipps jämn, med begränsade undantag vid tassar, panna och nos. Det är en regel om rastypiskt utseende, inte ett skäl att låta smärtsamma tovor sitta kvar. För en kam genom pälsen i små sektioner och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna, på benen och där sele eller halsband ligger. Hur ofta det behövs avgörs av pälsens längd, struktur, fukt och hur lätt den tovar; under pälsbytet kan en daglig genomgång vara nödvändig.

Vänj valpen stegvis vid kam, tasshantering, kloklippning och tandborstning och pausa om den blir rädd eller stressad. Bada när pälsen behöver rengöras och torka den noggrant. Borsta tänderna dagligen med hundtandkräm, eftersom små hundar oftare får problem med tandsten och tandlossning.

## Temperament och personlighet

Bichon havanais ska enligt standarden vara uppmärksam, vänlig och lekfull, men individernas sätt att möta världen varierar. Standardtexten beskriver ett önskat temperament. Den ska inte användas som bevis för att en valp automatiskt blir barnvänlig, tyst, orädd eller enkel för en förstagångsägare.

SKK:s BPH-analys från 2026 omfattar 233 beskrivna bichon havanais. Bland de deltagande hundarna fanns stor variation i hur intensivt de hälsade på främmande människor, hur mycket de lekte, hur nyfikna de var och hur de reagerade på ostadiga underlag. Många visade låg social rädsla och inget hot mot främmande, men underlaget omfattade bara cirka 1,5 procent av svenskfödda hundar från de analyserade födelseåren. Resultatet beskriver alltså de deltagande hundarna, inte varje bichon havanais.

BPH är en beskrivning, inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Be att få se föräldrarnas hela resultat och titta på de enskilda reaktionerna. Möt valpens mamma i hemmiljö och observera om hon kan hälsa, avstå från kontakt och återhämta sig efter något oväntat utan långvarig rädsla eller stress.

Med barn behövs vuxentillsyn och en fredad viloplats. Den lilla kroppen kan skadas av hårdhänt lek även om hunden själv söker kontakt. Möten med hundar och katter ska ske stegvis, med avstånd, flyktvägar och möjlighet att skilja djuren åt. Tidigare erfarenheter och den enskilda hundens sociala färdigheter väger tyngre än rasnamnet.

## Träning och motion

Bichon havanais behöver daglig rörelse, mental aktivitet och träning i att kunna varva ner. Det finns inget välgrundat minuttal som passar alla. Anpassa promenader, lek och annan belastning efter ålder, kondition, hälsa, väder och hur hunden återhämtar sig.

Rasen är framtagen för sällskap och brukar uppskatta samarbete. Nosarbete, trick, vardagslydnad, rallylydnad och anpassad agility kan ge bra variation, men tävling är inget krav. Prioritera inkallning, följsamhet i koppel, att vänta, lämna föremål, kunna bli undersökt och koppla av trots att något händer runtomkring. Använd belöningsbaserad träning med tydliga kriterier och undvik fysiskt eller psykiskt tvång.

Uppmärksamheten kan visa sig som skall när någon går i trapphuset eller när hunden förväntar sig aktivitet. Förebygg genom att minska onödig vakt vid fönster och dörr, belöna lugn och ge hunden en tydlig alternativ uppgift. Träna också pälsvård och korta stunder av ensamhet som egna färdigheter från början. Rumsrenhet byggs med täta möjligheter att gå ut, uppsikt och belöning, inte med straff eller antagandet att rasen är svårtränad.

## Hälsa

Det svenska RAS-dokumentet beskriver bichon havanais som en förhållandevis frisk ras, men ett tryggt valpköp kräver att rekommendationer och faktiska resultat kontrolleras. I de nuvarande SKK-registreringsreglerna finns inget rasbundet nivå 2- eller 3-krav på patella, ögon eller hjärta för bichon havanais. Det betyder inte att kontrollerna saknar betydelse. Rasklubbens rekommendationer är mer omfattande och måste skiljas från formella villkor för att registrera en kull.

Rasklubben rekommenderar att avelsdjur patellaundersöks efter ett års ålder och har resultat utan anmärkning. Den rekommenderar också ögonlysning ungefär årligen från ett års ålder till minst sex år, med ett resultat som inte är äldre än ett år vid parning, samt hjärtundersökning utan anmärkning före parning. Rekommendationerna är ett villkor för rasklubbens valphänvisning, men är inte samma sak som ett SKK-registreringskrav.

Be om hundarnas registreringsnummer och kontrollera resultat, datum och faktisk status i SKK Avelsdata. Ordet ”hälsotestad” räcker inte. Patellastatus registreras från tolv månaders ålder och graderas från 0, normal, till 3, permanent luxerad knäskål. Även ett bra individuellt resultat bör läsas tillsammans med uppgifter om föräldrar, syskon och tidigare avkommor, eftersom familjebilden ger mer information än en enda undersökning.

Raka framben och fri rörelse är viktiga för hälsan, inte bara för utställningsresultat. RAS lyfter krokiga framben, enstaka fall av förkortat armbågsben, så kallad short ulna, samt ryggsmärta och diskbråck. En studie av 355 norska havanaiser fann ett samband mellan en FGF4-variant på kromosom 18 och benlängd/frambensform. Studien visar ett samband i den undersökta populationen, men inte att varje hund med varianten får kliniska besvär eller att ett visst DNA-test är ett svenskt krav.

Se därför hunden gå och vända, kontrollera att frambenen belastas jämnt och fråga om hälta, smärta, ryggproblem och operationer i nära släkt. Fråga även om återkommande ögonproblem, blåsljud och långvarig klåda eller andra hudbesvär, eftersom RAS tar upp dessa områden. En veterinär ska bedöma symtom; en uppfödare bör kunna visa vad som faktiskt har undersökts och varför.

## Historia och ursprung

Bichon havanais har en dokumenterad koppling till både västra Medelhavsområdet och Kuba. FCI-standarden beskriver hur små sällskapshundar utvecklades längs Spaniens och Italiens kuster och tidigt fördes till Kuba av italienska sjökaptener. Kuba anges som ursprungsland, medan FCI har ansvaret för standarden.

De äldre kubanska blodslinjerna försvann på ön, men efterkommande hundar överlevde i USA och användes för att bygga upp den moderna populationen. Det svenska RAS-dokumentet beskriver en mycket liten grundarpopulation, vilket förklarar varför genetisk variation och återhållsam användning av enskilda avelsdjur fortfarande är viktiga frågor. Det är bättre dokumenterat än berättelser om att rasen skulle vara Kubas officiella nationalhund eller ha ett exakt känt grundarår.

De första hundarna av rasen importerades och registrerades i Sverige 1988, och de första svenska kullarna registrerades 1989. Sedan dess har bichon havanais vuxit kraftigt som sällskapshund.

## Att leva med rasen

Bichon havanais kan fungera i många typer av hem om ägaren har tid för pälsvård, daglig aktivitet och träning. Lägenhet är inte automatiskt ett problem, men ljud i trapphus, avstånd till rastplats och möjligheten att träna lugn behöver fungera. En trädgård ersätter inte promenader, miljöträning eller samvaro.

Ensamhet måste läras in gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vila utan att skälla, vandra runt eller visa annan stress. En valp kan inte lämnas på samma villkor som en vuxen hund. Planera lösningen för arbetsdagar innan köpet.

Pälsvården bör provas i praktiken före beslutet. Be uppfödaren visa hur en kam förs hela vägen till huden, hur lång tid en full genomgång tar och hur pälsen förändras under unghundsperioden. Om familjen inte kan hålla pälsen fri från tovor behöver den en annan skötselplan i samråd med en kunnig hundfrisör; rastypiskt utseende får aldrig gå före hundens välfärd.

Inför köp bör du träffa valpen med mamman där hundarna bor och kontrollera registreringsnummer, stamtavla och identitet. Jämför föräldrarnas patella-, ögon- och hjärtresultat med rasklubbens aktuella rekommendationer och fråga om mentalitet, framben, rygg och hud i nära släkt. En svenskfödd valp ska vara minst åtta veckor vid leverans och ha ett veterinärbesiktningsintyg som då är högst sju dagar gammalt.

Det bästa valet är inte automatiskt den minsta, fluffigaste eller mest framåt valpen. Välj en hund från föräldrar som rör sig obehindrat, har dokumenterade undersökningar, återhämtar sig väl och kan hanteras lugnt. Det säger mer om den framtida vardagen än färg, en marknadsförd vikt eller etiketter som ”allergivänlig” och ”perfekt familjehund”.

Bichon havanais

Norwegian Kennel Club

Bichon havanais är Kubas nationella sällskapshund i miniatyrformat – en robust och livlig följeslagare med lång, silkig päls som fäller mycket lite. Den är tillgiven, människoorienterad och passar både familjer, lägenheter och villor. Den behöver regelbunden pälsvård, dagliga promenader, lek och mental stimulans, och trivs inte med att lämnas ensam under längre perioder.

Bolognese

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Bolognese är en liten, robust italiensk sällskapshund med en kritvit, fluffig, icke-fällande päls som kräver regelbunden pälsvård. Den är lugn, mycket människoorienterad och knyter sig ofta starkt till en person, passar bra i lägenhet, behöver måttlig motion men mycket sällskap och mental stimulans.

## Snabbfakta

Lhasa apso är en liten, långhårig sällskapshund med stort självförtroende och tydlig integritet. Den passar bäst hos den som uppskattar en uppmärksam hund och är beredd att lägga tid på pälsvård, hantering och vardagsträning.

- **Ursprung:** Tibet; Storbritannien anges också som hemland i den moderna rasstandarden
- **Rasgrupp:** Grupp 9, sällskapshundar
- **Storlek:** idealmankhöjden är 25 cm för hanhund; tik ska vara något lägre
- **Kroppsform:** kompakt och något längre än hög
- **Temperament:** glad, självsäker, alert och stabil, ibland avvaktande mot obekanta
- **Päls:** långt, tungt och rakt täckhår med måttlig underull
- **Pälsvård:** omfattande i full päls; en kortare frisyr minskar arbetet men gör inte pälsen underhållsfri
- **Livslängd:** en stor brittisk studie uppskattade medianlivslängden till 14 år, men en enskild hund kan leva både kortare och längre

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Bedöm därför inte en vuxen lhasa apso efter ett påstått ”rätt” kilotal, utan följ hundens hull, muskelkondition och utveckling tillsammans med uppfödare och veterinär.

## Utseende och päls

En lhasa apso ska vara en stabilt byggd liten hund utan överdrifter. Kroppen är lätt rektangulär, rörelserna ska vara fria och pälsen får aldrig hindra hunden från att se eller röra sig. Idealmankhöjden för hanhund är 25 cm och tiken ska vara något lägre; detta är ett ideal i rasstandarden, inte ett intervall som varje individ måste passa exakt i.

Huvudet har ett måttligt markerat stop och ett rakt nosparti som är ungefär en tredjedel av huvudets hela längd. Ögonen ska vara mörka, ovala och medelstora, varken stora och utstående eller små och insjunkna. Svansen är högt ansatt, rikligt behårad och bärs över ryggen.

Täckhåret ska vara långt, tungt, rakt och förhållandevis hårt, inte ulligt eller silkeslent. Underullen ska vara måttlig. Golden, sand, honung, mörkt grizzle, skiffergrått, rökfärgat, svart, vitt, brunaktigt och vitt med fläckar hör till de färger som anges i standarden, och färgerna är likvärdiga.

Full päls kräver mycket arbete med bad, torkning, borstning och genomkamning. Be uppfödaren visa hur pälsen delas och kammas ända in till huden, särskilt på ställen där tovor lätt gömmer sig. Hur ofta arbetet behövs beror på pälsens kvalitet, längd, livsfas och hundens vardag; ett fast schema passar inte alla. Om hunden klipps kort blir skötseln enklare, men pälsen behöver fortfarande hållas ren och tovfri och öron, ögon, tassar och klor behöver kontrolleras.

Vänj valpen lugnt vid att stå stilla, få tassarna undersökta och bli kammad i korta stunder. Det är viktigare än en avancerad verktygslista. Lhasa apso ska inte beskrivas som allergifri eller garanterat allergivänlig. Mängden hundallergen varierar tydligt även mellan individer av samma ras, så den som har allergi behöver ta medicinsk rådgivning på allvar innan ett hundköp.

## Temperament och personlighet

Lhasa apso ska vara glad, självsäker, alert och stabil. En viss avvaktan mot nya människor är rastypisk, men den ska inte blandas ihop med rädsla eller aggressivitet. Några individer tar kontakt snabbt, medan andra vill betrakta en besökare en stund innan de närmar sig.

Rasen har historiskt uppskattats för sin uppmärksamhet och många individer markerar främmande ljud med skall. Det är relevant i en lyhörd lägenhet, men hur lätt hunden går upp i varv beror på individ, miljö och inlärning. Träna tidigt på dörrsignal, ljud i trapphus och att kunna återgå till vila. En köpare gör klokt i att träffa valpens mamma och gärna fler vuxna släktingar för att se hur de hanterar människor, ljud och nya miljöer.

Det går inte att lova att en lhasa apso automatiskt passar med barn, katt eller andra hundar. Tidigare erfarenheter, introduktioner och den enskilda hundens beteende väger tyngre än rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Lär barn att inte lyfta hunden, dra i pälsen eller störa den när den äter eller sover.

## Träning och motion

Lhasa apso behöver daglig rörelse och mental stimulans, men behovet går inte att sammanfatta i ett visst antal minuter. Anpassa promenader, tempo och underlag efter ålder, hälsa, kondition och väder. En bra vardag innehåller promenader med tid att nosa, lek, korta träningspass och möjlighet att vila ostört.

Rasen är liten men kan vara aktiv och lära sig mycket. En del lhasa apso deltar framgångsrikt i exempelvis rallylydnad och agility. Det betyder inte att alla individer ska tränas likadant. För en ung hund är trygg miljöträning, följsamhet, inkallning och lugn hantering viktigare än att snabbt öka fysisk belastning.

Träna belöningsbaserat, stegvis och med tydliga kriterier. Korta pass gör det lättare att avsluta medan hunden fortfarande är engagerad. Belöna frivillig kontakt, lugn vid dörren och samarbete under pälsvård. Om hunden tappar fokus, förenkla uppgiften eller byt belöning i stället för att göra träningen till en maktkamp. Självständighet är inte samma sak som att hunden är omöjlig att träna.

## Hälsa

Lhasa apso beskrivs av SKK som en i allmänhet frisk och långlivad ras, men ett seriöst hundköp kräver ändå konkreta hälsofrågor. I en brittisk studie från 2024, byggd på ett stort registermaterial, var den uppskattade medianlivslängden 14,0 år bland 7 216 hundar av rasen. Siffran beskriver hundarna i den brittiska studien och är inget löfte för en svensk valp.

Det viktigaste rasspecifika hälsoprogrammet i Sverige gäller PRA4, en genetisk variant av progressiv retinal atrofi som kan leda till försämrat mörkerseende och så småningom blindhet. SKK registrerar DNA-resultaten, så de går att kontrollera. Programmet är på nivå 1 och innebär inte att DNA-test är obligatoriskt före avel. En hund som har ärvt anlaget från båda föräldrarna räknas som genetiskt affekterad och får inte användas i avel. Två anlagsbärare får inte heller paras med varandra. En bärare kan däremot paras med en genetiskt fri hund utan att valparna blir genetiskt affekterade av just PRA4-varianten.

Ett PRA4-test ersätter inte en klinisk ögonundersökning, eftersom andra ögonförändringar och andra PRA-varianter kan förekomma. Rasklubben rekommenderar ögonlysning före första parning och lämpligen även vid 6 och 9 års ålder, men ögonlysning är inte längre ett registreringskrav. Be uppfödaren visa föräldrarnas registrerade PRA4-resultat och aktuella ögonresultat och förklara hur kombinationen har bedömts.

Rasens avelsstrategi tar också upp historiska fall av renal dysplasi. Det är en utvecklingsrubbning i njurvävnaden som uppstår redan hos fostret eller den nyfödda valpen och kan ge allvarlig njursjukdom. Det finns inget enkelt rutintest som friskförklarar en valpkull. Fråga därför om bekräftade fall hos nära släktingar och hur uppfödaren har tagit hänsyn till familjehistoriken. SKK registrerar fall där diagnosen har bekräftats genom undersökning av njurvävnad, oavsett ras.

Titta även på funktion, inte bara meriter och päls. En sund lhasa apso ska kunna andas obesvärat, ha klara ögon utan irritation, se trots huvudbehåringen och röra sig fritt. Återkommande ögonirritation, ansträngd andning eller en päls som begränsar rörelsen ska inte förklaras bort som normalt för rasen.

## Historia och ursprung

I rasstandarden anges Tibet som ursprungsland och Storbritannien som hemland. Den moderna rasutvecklingen och standardiseringen skedde i Storbritannien. Rasen formades för att tåla ett kärvt höglandsklimat, vilket återspeglas i den kraftiga pälsen och den stabila konstruktionen.

De första hundarna av rasen kom till Storbritannien under tidigt 1920-tal. Där förväxlades de först med andra långhåriga tibetanska hundar under namnet lhasa terrier, innan bland annat lhasa apso och tibetansk terrier skildes åt. Den engelska rasklubben bildades 1933, och rasen kom till Sverige 1965.

Berättelser om kloster, heliga hundar och diplomatiska gåvor återges ofta som en obruten och detaljrik historia. Vissa delar bygger på tradition snarare än kontrollerbar dokumentation. Det som är väl belagt är det tibetanska ursprunget och den brittiska standardiseringen under 1900-talet.

## Att leva med rasen

Lhasa apso kan fungera i både lägenhet och hus när ägaren tar ansvar för ljudträning, motion, päls och ensamhet. Den lilla storleken minskar inte behovet av promenader, träning eller en lugn vardagsplats.

Ensamhet är en träningsfråga, inte en medfödd rasfördel. En liten valp kan inte lämnas ensam, och träningen ska börja med mycket korta, trygga stunder. En vuxen hund som har tränats gradvis kan vanligtvis vara själv några timmar, men backa om hunden skäller, vandrar, förstör saker eller visar annan oro. Ordna hjälp om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

Inför ett köp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Hur ser föräldrarnas registrerade PRA4-resultat ut, och varför är kombinationen säker?
- När ögonlystes föräldrarna senast, och fanns någon anmärkning?
- Finns bekräftad renal dysplasi eller annan allvarlig sjukdom hos nära släktingar?
- Hur reagerar föräldradjuren på obekanta människor, hundar, ljud och hantering?
- Hur sköts pälsen i praktiken, och hur mycket arbete kräver full päls jämfört med en kortklippt frisyr?
- Kan hundarna andas, se och röra sig fritt utan att päls eller huvudform begränsar dem?

Rasen passar den som vill leva nära en liten men självsäker hund och som tycker att skötsel och vardagsträning är en del av hundägandet. Den passar sämre om målet är en underhållsfri päls, garanterad tystnad eller en hund som förväntas acceptera alla människor och djur utan genomtänkta introduktioner.

Lhasa apso

Verein für Deutsche Spitze (VDH - Germany)

Société Centrale Canine (France)

Liten men robust tibetansk sällskapshund som tidigare hölls som inomhusväktare. Rektangulär kropp, tät päls som når golvet i många olika färger, fäller lite men kräver mycket pälsvård. Lojal och beskyddande mot sin familj, reserverad mot främlingar, vaksam och skällig. Passar i lägenhet om den är vältränad och får tillräckligt med motion.

Aquavit

## Snabbfakta

Tysk schäferhund är en medelstor, kraftfull tysk bruks-, vall- och tjänstehund för en ägare som vill träna aktivt och metodiskt. Rasen är samarbetsinriktad och mångsidig, men den stora variationen inom rasen gör valet av uppfödare, föräldradjur och kull ovanligt viktigt.

- **Ursprung:** Tyskland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar
- **Mankhöjd:** hanhund 60–65 cm, tik 55–60 cm
- **Vikt:** hanhund 30–40 kg, tik 22–32 kg
- **Hårlag:** normalhårig dubbelpäls eller lång dubbelpäls, båda med underull
- **Aktivitetsnivå:** hög; rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete
- **Viktigt inför köp:** kontrollera hälsa, mentalitet, arbetsegenskaper och rörelser hos föräldrar och nära släktingar, inte bara vad uppfödaren kallar linjen eller vilka utställningsmeriter hundarna har

En tysk schäferhund kan vara en mycket kompetent familje- och träningshund när vardagen motsvarar individens arbetslust. Den är däremot sällan ett bra val för den som främst vill ha en okomplicerad sällskapshund. En förstagångsägare behöver vara beredd att gå kurs, träna regelbundet och ordna hjälp tidigt om hunden utvecklar rädsla, stress, en stark vilja att jaga sådant som rör sig eller svårigheter att koppla av.

## Utseende och päls

Tysk schäferhund ska vara kraftfull och välmusklad utan att kroppen eller rörelserna blir överdrivna. Kroppen är något längre än den är hög. Hanhundar ska enligt rasstandarden vara 60–65 cm och väga 30–40 kg; tikar ska vara 55–60 cm och väga 22–32 kg.

Rygg och kors är inte samma sak. Rasstandarden beskriver en rak rygg som fortsätter till ett lätt sluttande kors. En kraftigt välvd eller avfallande länd och ett övervinklat, kohasigt eller instabilt bakställ är inte ett rastypiskt ideal. SKK:s särskilda domaranvisningar pekar ut just överlinje och bakställ som riskområden och anger att rörelserna ska bedömas både i skritt och trav.

För en valpköpare är naturliga rörelser mer informativa än en extrem uppställningsbild. Be att få se föräldradjuren gå och trava på ett plant underlag. Bakbenen ska arbeta stabilt och parallellt bakifrån, utan att haserna faller in eller ser ostadiga ut. Titta också på vuxna släktingar; en valp visar ännu inte hur den färdiga kroppen kommer att fungera.

Rasen har två godkända hårlag. Normalhårig schäfer har tät, grov och åtliggande dubbelpäls. Den långhåriga varianten har längre, mjukare täckhår som inte ligger lika tätt. Båda ska ha underull och båda fäller. Borsta och kamma efter behov, oftare under fällningsperioder, och kontrollera särskilt längre päls bakom öron, på ben och svans. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt ett fast schema.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden eftersträvar en välbalanserad, nervfast, självsäker, uppmärksam och följsam tysk schäferhund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, arbetslust, socialitet, rädsla och förmåga att varva ner kan skilja tydligt mellan hundar och släktlinjer inom rasen.

Schäferhundar beskrivs ofta som intelligenta, lojala eller naturligt vaktande, men sådana etiketter säger för lite om vardagen. En hund med stor arbetslust kan vara fokuserad och följsam i rätt arbete men krävande utan tydliga uppgifter. Uppmärksamhet på omgivningen kan ge god kontroll tillsammans med föraren, men också skall eller starka reaktioner om hunden är osäker, stressad eller dåligt tränad. Rasen ska inte väljas med förväntningen att alla individer automatiskt är trygga vakthundar eller enkla familjehundar.

I vissa delar av rasens avel har bruksprov och tjänst vägt tyngst, i andra har utställning vägt tyngre. Etiketter som ”bruks” och ”exteriör” räcker ändå inte för att förutsäga aktivitetsnivå eller familjelämplighet. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande människor, hundar, ljud, avkoppling och nya miljöer. Be om resultat och vardagsbeskrivningar även för kullsyskon, halvsyskon och tidigare avkommor.

På Mentalbeskrivning Hund, MH, dokumenteras hundens reaktioner vid bland annat kontakt, lek, förföljande, passivitet, överraskningar, hot och skott. MH är en beskrivning, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd. Läs därför hela protokollet och jämför flera nära släktingar i stället för att nöja dig med att en hund har ”känd mental status”.

## Träning och motion

Tysk schäferhund behöver dagligen använda både kroppen och hjärnan, men det finns inget korrekt timtal som passar varje individ. Behovet påverkas av ålder, hälsa, återhämtning, träningsvana och vad aktiviteten faktiskt innehåller. En ung hund behöver andra belastningar än en färdigvuxen, vältränad hund.

En fungerande vardag kombinerar promenader och fri rörelse på säkra platser med nosarbete, problemlösning och samarbetsövningar. Spår, sök, lydnad, bruksgrenar och andra uppgifter där hunden får arbeta koncentrerat passar rasens bakgrund. Variera underlag och miljö men öka längd, svårighet och fysisk belastning stegvis. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag, utan att bygga kondition, kroppskontroll, självbehärskning och förmåga att återhämta sig.

Belöningsbaserad, individanpassad träning gör det tydligt vilket beteende som lönar sig utan att bygga samarbetet på rädsla eller obehag. Börja tidigt med inkallning, följsamhet, hantering, koppelgående, avstånd till störningar och att lämna föremål. Träna också den mindre spektakulära färdigheten att ligga lugnt medan inget händer. En schäferhund som bara får högintensiva aktiviteter kan bli skicklig på att gå upp i varv men få svårt att komma ner igen.

Valpar ska inte motioneras som vuxna hundar. Korta upptäcktsstunder, lek i eget tempo, vila och positiv miljöträning är viktigare än långa sträckor, hopp eller tvära vändningar. Öka belastningen stegvis när hunden växer. Vid hälta, stelhet, ovilja att röra sig eller förändrat rörelsemönster bör träningen anpassas och veterinär kontaktas.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, och armbågsledsdysplasi, ED, är de mest centrala dokumenterade hälsokontrollerna inför köp av en svenskregistrerad tysk schäferhund. SKK och rasklubbens avelsstrategi prioriterar båda områdena. Hudproblem och besvär från rörelseapparaten förekommer också, medan den svenska avelsstrategin samtidigt påpekar att samlad dokumentation saknas för vissa omdiskuterade rygg- och klådproblem. Långa sjukdomslistor utan uppgifter om släkten säger därför mindre inför ett valpköp än verifierade resultat och hälsan hos nära släktingar.

Enligt SKK:s registreringsregler som gäller 2026 måste föräldradjuren ha officiell HD-status före parning. Eftersom rasen har HD-index rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga index vid parningen är över 100, och hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel. För tysk schäferhund krävs även officiell ED-status; för föräldradjur födda den 1 januari 2006 eller senare ska resultatet vara ED 0. Ett genomsnittligt ED-index över 100 är en rekommendation. Regler kan ändras, så kontrollera alltid den aktuella versionen hos SKK.

Vid valpköp bör du kontrollera mer än att båda föräldrarna uppfyller minimikraven:

- jämför föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella index
- se hur stor del av tidigare kullar och nära släktingar som är röntgade
- fråga om hudbesvär, återkommande klåda, rörelseproblem och andra diagnoser i familjen
- läs MH- eller MT-resultat för föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- se vuxna hundar i naturlig skritt och trav och fråga hur de fungerar i arbete och vardag

Ett enskilt fint resultat utesluter inte risk. Resultaten i hela kullen och den nära släkten ger en bättre bild inför köpet.

## Historia och ursprung

Tysk schäferhund skapades i Tyskland som en mångsidig vall- och brukshund. Efter bildandet av den tyska schäferhundföreningen 1899 inleddes planerad avel med vallhundar från centrala och södra Tyskland. Målet var att förena funktionell kroppsbyggnad med temperament och arbetsförmåga.

Den första rasstandarden skrevs 1899 efter förslag av A. Meyer och Max von Stephanitz. Rasens arbetskapacitet gjorde att användningen snart blev bredare än vallning. Tysk schäferhund har därefter fått en framträdande roll som bruks-, tävlings- och tjänstehund inom flera områden.

Historien förklarar varför samarbetsförmåga, uthållighet, nosarbete och en funktionell kropp fortfarande är centrala. Den förklarar också varför rasen inte bör bedömas enbart efter silhuett eller färg. En sund tysk schäferhund ska kunna arbeta och röra sig effektivt; utseendet ska stödja funktionen.

## Att leva med rasen

Tysk schäferhund kan leva väl i en familj och även i lägenhet, men bara om ägaren kan erbjuda träning, återhämtning, utrymme och säker vardagskontroll. Trädgård ersätter inte aktivitet, och bostadsformen ersätter inte planering. I ett lyhört boende behöver man dessutom förebygga och träna skall och reaktioner på ljud i trapphus eller utanför fönster.

Med barn krävs en närvarande vuxen, särskilt eftersom rasen är stor och stark. Barn ska inte ansvara för promenader eller ingripa i uppjagade situationer. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn och hund ska inte lämnas ensamma tillsammans. Familjelämplighet avgörs av individens mentalitet, erfarenheter och träning, inte av rasnamnet.

Samma försiktighet gäller andra djur. En schäferhund kan leva med hund eller katt, men det går inte att lova utifrån rasen. Låt hundar mötas lugnt och helst på neutral plats. Vid introduktion till katt ska katten ha hundfria reträttvägar; använd barriär och koppel och förhindra jakt från första mötet. Gå vidare först när båda djuren är avslappnade och håll uppsikt tills samspelet är stabilt.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en trygg, ensamhetstränad vuxen hund klarar normalt några timmar snarare än en hel arbetsdag. Öka tiden i små steg och ordna hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamtid än individen hanterar lugnt.

Det bästa hemmet för en tysk schäferhund har inte en viss adress. Det har vuxna som vill träna, kan läsa hundens signaler, följer upp hälsa och ger både meningsfull aktivitet och verklig vila under hela hundens liv.

Tysk Schäferhund

Verein für Deutsche Schäferhunde (SV) e.V. (Germany)

Den Danske Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Tysk Schäferhund är en medelstor till stor, atletisk brukshund som är mycket intelligent och lättlärd. Den är lojal och naturligt beskyddande och behöver omfattande daglig mental och fysisk stimulans. Rasen har en dubbel päls och fäller mycket, och används i stor utsträckning inom polis, militär samt sök- och räddningsarbete.

Sydgården

## Snabbfakta

Bostonterrier är en liten amerikansk sällskapshund som ska vara vänlig, livfull och intelligent. Den är ofta social och arbetsvillig, men rasens korta nos gör andning och temperaturreglering till viktiga saker att kontrollera vid både valpköp och vardagsmotion.

- **Ursprung och användning:** USA; sällskapshund i FCI-grupp 9.
- **Storlek:** Rasstandarden delar in hundarna i tre viktklasser: under 6,8 kg, 6,8–9 kg och 9–11,3 kg. Den anger ingen officiell mankhöjd.
- **Päls:** Kort, slät och lättskött.
- **Aktivitet:** En pigg hund som behöver fysisk och mental aktivering varje dag, men mängden måste anpassas efter individens andning, ålder, kondition och väder.
- **Viktigt före köp:** Be att få se föräldrarnas resultat för andning, ögon, patella och DNA-status för tidig juvenil katarakt.

## Utseende och päls

Bostonterriern ska vara kompakt, välbalanserad och rörlig utan att någon kroppsdel blir överdriven. Huvudet är kort, men nospartiet får enligt rasstandarden inte vara längre än en tredjedel av skallens längd. Näsborrarna ska vara öppna, ögonen får inte vara överdrivet framträdande och den korta svansen ska vara medfödd.

Godkända färger är tigrerad, seal eller svart med vita tecken. De vita tecknen är en viktig del av rasens uttryck, men färg och symmetri säger inget om hundens hälsa. Funktion är viktigare: hunden ska kunna andas obehindrat, röra sig fritt och sluta ögonlocken ordentligt.

Den korta, tätt liggande pälsen kräver normalt lite arbete. Borsta och bada vid behov, och kontrollera regelbundet klor, tänder, öron och ögon.

## Temperament och personlighet

Bostonterriern ska vara vänlig, livfull och intelligent, och många individer söker gärna kontakt med människor och vill vara med i vardagen. Det är ändå ingen garanti för att varje hund är trygg med barn, främmande hundar eller nya miljöer.

Arv, tidiga erfarenheter, hälsa och träning påverkar hur en enskild hund blir. Fråga därför uppfödaren hur föräldradjuren fungerar i vardagen: hur de återhämtar sig efter något oväntat, möter människor, hanterar andra hundar och kopplar av hemma. Träffa om möjligt tiken och se hur hon beter sig i en vanlig situation, inte bara när valparna är uppspelta.

Rasen kan vara både lekfull och fokuserad. Belöningsbaserad träning med tydliga pauser brukar passa bättre än hårda korrigeringar eller långa, upprepade pass. Lär tidigt in lugn, hantering av ögon och tassar, inkallning och att kunna vänta utan att stressa upp sig.

## Träning och motion

En bostonterrier behöver röra sig och använda huvudet varje dag, men det finns inget säkert minutantal som passar alla. Variera promenader med nosarbete, korta träningspass, lek och lugn återhämtning. En frisk hund med god andningsfunktion kan uppskatta flera hundsporter, medan en hund som låter eller arbetar hårt med andningen behöver veterinärbedömning och anpassad aktivitet.

Bedöm motionen efter hur hunden andas och återhämtar sig, inte efter hur gärna den fortsätter. Avbryt och låt hunden komma till en sval plats om andningen blir tydligt bullrig eller ansträngd, om den tappar tempo, får svårt att återhämta sig eller verkar ovanligt varm. Blåaktiga slemhinnor, svaghet, kollaps eller uttalad andnöd kräver akut veterinärvård.

Kortnosiga hundar är extra känsliga för värme eftersom de har svårare att kyla sig genom att hässja. Motionera därför under svalare delar av dagen, erbjud vatten och undvik hård aktivitet i varmt eller fuktigt väder. Övervikt ökar belastningen på luftvägar och leder, så följ hundens hull snarare än enbart siffran på vågen.

## Hälsa

De viktigaste hälsokontrollerna hos bostonterrier gäller andning, ögon, patella och tidig juvenil katarakt. Be om faktiska undersökningsresultat för båda föräldradjuren; ett piggt intryck eller tyst andning under ett kort möte ersätter inte dokumentation.

BOAS är ett samlingsnamn för andningsbesvär som kan uppstå när en kort nos och mjukdelarna i nos och svalg begränsar luftflödet. Snarkning är därför inte automatiskt ett harmlöst rasdrag. Var uppmärksam på andningsljud i vila, ansträngd inandning, dålig uthållighet, lång återhämtning, sömnstörning, värmekänslighet eller svimning.

RFG Scheme är en standardiserad veterinärundersökning av andningen. Hunden bedöms före och efter tre minuters rörelse i raskt tempo och får grad 0–3. Grad 0 betyder att hunden för närvarande är kliniskt opåverkad; grad 2–3 innebär kliniska besvär. Resultat från hundar som är minst 24 månader registreras centralt, medan yngre hundars resultat anges som preliminära.

Sedan maj 2026 kan RFG-resultat för bostonterrier registreras centralt hos SKK, men undersökningen är i dagsläget inte ett krav före avel för rasen. Det ska inte blandas ihop med SKK:s generella avelsrekommendation, som i första hand anger grad 0, eller med rasklubbens villkor för valphänvisning.

Ögonen är relativt stora och exponerade. Om hunden plötsligt kisar, håller ett öga stängt, gnider med tassen eller får ett rött, rinnande eller grumligt öga ska veterinär kontaktas snabbt; ögonsmärta betraktas som akut. Tidig juvenil katarakt är en recessivt nedärvd sjukdom som drabbar båda ögonen och kan leda till blindhet tidigt i livet. DNA-test kan visa om hunden är fri från anlaget, bär på ett sjukdomsanlag eller har fått anlaget från båda föräldrarna. En parning mellan två bärare kan ge genetiskt drabbade valpar och ska därför undvikas.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt läge, förekommer också i rasen. Svenska Bostonterrierklubben begär uppgifter om senaste ögonlysning, patellaresultat och DNA-test eller intyg på att hunden är fri från anlaget för juvenil katarakt genom härstamning när en kull ska få valphänvisning. Det är värdefull köparinformation, men ska inte beskrivas som bindande registreringskrav för alla kullar.

## Historia och ursprung

Bostonterriern utvecklades i och omkring Boston i Massachusetts under senare delen av 1800-talet. Målinriktad avel tog form ungefär mellan 1870 och 1890, men de tidiga korsningarna är inte fullständigt dokumenterade. Rasen kan därför beskrivas som framavlad ur dåtidens bulldogg- och terriertyper, men det går inte att säkert ange en exakt blandning.

American Kennel Club erkände rasen 1893. Med tiden utvecklades den från tyngre föregångare till den mindre, eleganta sällskapshund som dagens rasstandard beskriver. I dag är bostonterriern en internationellt erkänd ras med USA som ursprungsland.

## Att leva med rasen

Bostonterrier kan fungera i lägenhet såväl som i hus, men bostadens storlek avgör inte om vardagen blir bra. Hunden behöver daglig fysisk och mental aktivering, möjlighet att vila ostört och träning i att vara lugn när inget händer. Skällande och ljudkänslighet varierar mellan individer; fråga hur föräldradjuren fungerar i hemmiljö om tyst boende är viktigt.

Ensamhet måste läras in gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och även vuxna hundar skiljer sig mycket åt i vad de klarar utan oro. Börja med mycket korta, lugna separationer och öka bara när hunden kan koppla av. För hundar som hålls i Sverige anger Jordbruksverket att de ska aktiveras fysiskt och mentalt varje dag och bör rastas minst var sjätte timme dagtid; valpar och äldre hundar behöver komma ut oftare.

Med barn är vuxennärvaro och en fredad viloplats viktigare än rasens rykte som familjehund. Barn ska inte lyfta hunden, dra i öron eller närma sig när den äter eller sover. Kontakt med katter och andra hundar bör introduceras lugnt och kontrollerat. Tidigare erfarenheter och individens beteende väger tyngre än rasnamnet.

Inför köp, be uppfödaren visa:

- båda föräldrarnas RFG-resultat och hur gamla de var vid undersökningen;
- senaste ögonlysning och patellaresultat;
- registrerad DNA-status för tidig juvenil katarakt och hur parningen är planerad utifrån den;
- hur nära släktingar fungerar vad gäller andning, ögon, knän och vardagstemperament;
- hur valparna vänjs vid hantering, vila, olika underlag, människor och vanliga ljud.

Det ger ett bättre beslutsunderlag än löften om att rasen alltid är lätt, tyst eller problemfri.

Bostonterrier

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Bostonterrier är en liten, robust och människoorienterad sällskapshund med kvadratiskt format och kort, frackfärgad päls. Den är gladlynt, kärleksfull och anpassningsbar, och trivs både med lek och lugna stunder tillsammans med familjen. Pälsvården är enkel, men den korta nosen och de framträdande ögonen kräver extra hälsokontroll.

## Snabbfakta

Staffordshire bullterrier är en brittisk, kompakt terrier med stor styrka i förhållande till sin storlek. Det är en egen erkänd ras, inte samma ras som american staffordshire terrier, bullterrier eller american bully. För rätt ägare kan den vara en nära och aktiv sällskapshund, men valet bör bygga på individens temperament, hundmöten och familjens förmåga att hantera en stark och snabb hund – inte på smeknamn eller stereotyper.

- **Ursprung:** Storbritannien, med rötter i Midlands och Staffordshire
- **Rasgrupp:** FCI grupp 3, terrier
- **Mankhöjd:** 35,5–40,5 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 12,7–17 kg för hanar och 11–15,4 kg för tikar
- **Päls:** kort, slät och tätt liggande
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill träna belöningsbaserat, kan läsa hundens signaler och har en genomtänkt plan för hundmöten, motion och återhämtning

Rasstandarden beskriver en intelligent, tillgiven, modig och pålitlig hund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Uppväxtmiljö, hälsa, erfarenheter och nedärvda egenskaper påverkar vardagen. En förstagångsägare kan lyckas väl om personen är beredd att träna vardagskontroll och förebygga svåra situationer.

## Utseende och päls

En Staffordshire bullterrier ska förena muskelkraft med balans, smidighet och fria rörelser. Bröstkorgen är bred, kroppen kompakt och huvudet kort och djupt med bred skalle. Mer vikt är inte ett tecken på bättre rastyp. Höjd och vikt ska passa ihop, och en hund som blir för tung förlorar den rörlighet som hör till rasen.

Standarden anger 35,5–40,5 cm i mankhöjd. Hanar ska väga 12,7–17 kg och tikar 11–15,4 kg. Vikten i överkant är inte ett mål i sig; hull, muskler, kön och kroppsbyggnad måste bedömas tillsammans.

Pälsen är kort, slät och tätt liggande. Ta bort lösa hår och anpassa bad efter hundens behov i stället för ett fast schema. Klåda, återkommande rodnad eller tasslickande ska inte avfärdas som ett vanligt pälsproblem.

Godkända färger är röd, fawn, vit, svart eller blå, med eller utan vitt, samt alla nyanser av brindle med eller utan vitt. Leverfärg och svart med tanteckning är enligt standarden absolut oönskade. Blått är en godkänd färg, men färg bör aldrig väga tyngre än hälsa, temperament och en genomtänkt kombination.

Rasen har ett förhållandevis kort huvud, men andningen ska vara fri och tyst. Återkommande snörvlande, tydligt andningsljud vid måttlig aktivitet eller kraftig snarkning under sömn ska inte förklaras bort som normalt för rasen. Det är funktion som avgör om huvud och luftvägar fungerar bra.

## Temperament och personlighet

Staffordshire bullterrier förväntas vara tillgiven mot människor, modig och mentalt stabil, men svenska mentalbeskrivningar visar stor variation. En hund kan vara öppen och energisk, mer avvaktande eller snabbt bli överväldigad. Vardagliga exempel från föräldrar och nära släktingar är därför mer värdefulla än påståenden om hur rasen “alltid” är.

Ett intensivt och långvarigt hälsande bevisar inte trygg socialitet; det kan också handla om hög upphetsning eller social stress. Hunden behöver kunna återfå lugnet och avstå från kontakt. Aggressivitet mot människor och extrem skygghet hör inte till rasidealet och ska tas på allvar.

Hundens inställning till människor säger inte hur den fungerar med andra hundar. Rasens historia och den variation som rasklubben beskriver gör det klokt att välja lekkamrater och att inte räkna med att en vuxen hund trivs i en okänd grupp eller hundrastgård. Alla Staffordshire bullterrier är inte hundaggressiva; faktisk lekstil, förmåga att avbryta, spänningsnivå och erfarenheter ska styra – inte könsregler eller en rasetikett.

BPH, MH och mentalindex kan ge värdefull information om föräldradjur och släktingar, men förutsäger inte hela valpens personlighet. Fråga hur hundarna reagerar på överraskningar, människor, hantering, skottljud och hundmöten, och hur snabbt de återhämtar sig.

Smeknamnet “nanny dog” är ingen säkerhetsbedömning. Även en mycket människokär hund kan bli stressad, ha ont eller reagera snabbt. Barn och hund ska därför alltid ha en närvarande vuxen som kan läsa situationen och avbryta i tid.

## Träning och motion

Staffordshire bullterrier behöver regelbunden rörelse, mental aktivitet och återhämtning, men det finns ingen bestämd motionstid som passar alla. En bra vecka kan innehålla promenader i olika miljöer, fri rörelse på säkert område, nosarbete, korta träningspass och lugna dagar. Mängden anpassas efter ålder, kondition, hälsa, temperatur, intensitet och återhämtning.

Belöningsbaserad träning passar rasens energi och vilja att samarbeta. Prioritera sådant som gör vardagen säker: följsamhet i koppel, inkallning eller långlina, att kunna passera hundar, släppa en aktivitet, hälsa lugnt, vänta, hanteras och koppla av. Målet är inte blind lydnad utan en hund som kan fatta bra beslut även när den blir ivrig.

Social träning betyder inte att hunden måste leka med alla. Några väl valda hundrelationer, tydliga pauser och kontrollerade möten ger ofta bättre förutsättningar än en stökig hundrastgård. Avsluta om kroppen blir stel, leken ensidig, intensiteten bara ökar eller någon hund försöker komma undan. Träna gärna lugn närvaro på avstånd i stället för att alltid gå fram.

Valpar ska få utforska, leka och bygga kroppskontroll utan långa, ensidiga eller tvingande motionspass. För vuxna hundar kan exempelvis nosework, lydnad, rallylydnad och anpassad agility ge både tankeuppgifter och samarbete. Belastningen ska ökas stegvis.

Vid värme eller hård aktivitet ska hundens andning och återhämtning styra. Sök veterinär om hunden får tydligt ansträngd eller ljudlig andning, blir ostadig eller har svårt att återgå till normal andning. Sådana tecken ska inte accepteras som en del av rasens utseende.

## Hälsa

Allergi och atopiska hudproblem är ett av de viktigaste aktuella hälsoområdena för Staffordshire bullterrier i Sverige. Fråga därför inte bara om en förälder har ett testresultat, utan om klåda, öronproblem, tassbesvär och andra hudproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Återkommande hudsymtom kan påverka både välfärd och vardag under lång tid.

Rasklubbens nuvarande arbete lyfter även leder och rörelser, särskilt höfter, armbågar och knän, samt ögon, tänder, bett och andning. Hornhinneskador och felplacerade ögonhår förekommer, och felställda hörntänder kan skada vävnad i munnen. Be att få se hur föräldradjuren rör sig och andas i vanlig aktivitet, inte bara när de står uppställda.

Hälsokrav och rekommendationer är inte samma sak. SKK:s registreringsregler för 2026 ställer inget särskilt krav på att föräldrar till Staffordshire bullterrier ska ha ett visst hälsotestresultat. Rasklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar däremot att båda föräldrarna har resultat för höftleder, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt känd mental status genom BPH eller MH. Som köpare bör du be om de faktiska resultaten även när de inte är ett villkor för registrering.

L2Hga och HC är två skilda recessivt nedärvda sjukdomar med DNA-test. SKK registrerar L2Hga-resultat centralt på nivå 1 i hälsoprogrammet. En anlagsbärare är inte sjuk av den aktuella recessiva varianten, men får bara paras med en hund som är testad fri. En hund som har ärvt sjukdomsvarianten från båda föräldrarna ska inte användas i avel. Kontrollera hundens identitet, provdatum och resultat för kombinationen. Ett DNA-test säger inget om allergi, leder, andning eller allmän hälsa.

Rasklubben avråder i sin nuvarande avelsstrategi från kombinationerna blå med blå och vit med vit. Det är ett råd om avelskombinationer, inte ett bevis på att varje blå eller vit hund är sjuk. Välj aldrig valp främst efter en ovanlig färg och acceptera inte sämre dokumentation för att få ett visst utseende.

## Historia och ursprung

Staffordshire bullterrier utvecklades i engelska Midlands och området kring Staffordshire ur äldre hundar av bull- och terriertyp. Bakgrunden omfattar tidens blodiga djurhetsningar och hundkamper. När hetsning mot fastbundna djur förbjöds 1835 fortsatte hundkamper olagligt, samtidigt som hundarna också levde nära sina ägare. Historien bör beskrivas öppet, men den gör inte varje modern hund aggressiv och den får inte användas för att romantisera riskfyllda beteenden.

Arbetet med en enhetlig ras tog fart under 1900-talet. Brittiska kennelklubben erkände Staffordshire bullterrier den 25 maj 1935. Det lade grunden för en skriven standard och mer organiserad avel med fokus på en stark, smidig och stabil terrier. Den första kända importen till Sverige kom 1962.

Dagens ras ska bedömas utifrån nutida funktion, hälsa och temperament. Historiken förklarar varför kraft, uthållighet och hundmöten förtjänar särskild uppmärksamhet, men den ersätter aldrig en bedömning av den enskilda hunden.

## Att leva med rasen

Staffordshire bullterrier kan bo med barn, men ingen hund är barnvakt. En vuxen ska styra kontakten, hunden ska få vara ostörd vid sömn och mat, och både barn och hund behöver kunna lämna situationen. Barn ska inte klättra på, hålla fast eller ta saker från hunden.

Samliv med en annan hund, katt eller mindre djur måste bedömas individuellt. Tidigare lugnt samliv är positiv information men ingen framtida garanti. Introducera djuren gradvis, använd fysisk avskiljning när ingen kan övervaka, ge katten höga eller separata reträttvägar och avbryt jakt, fixering eller upptrappning tidigt.

Lägenhetsboende kan fungera om hunden får sitt behov av aktivitet, rastning och återhämtning tillgodosett och om ägaren kan hantera ljud och möten i trapphus och entréer. Träna ensamhet stegvis och följ hundens beteende, gärna med kamera. Det finns ingen särskild ensamtid som passar hela rasen. En stängd bur får inte användas som vardaglig förvaring eller vanlig lösning på ensamhetsproblem i Sverige.

Inför ett köp bör du be om mer än en lista med testnamn:

- Kontrollera hundens registrerade ras och härstamning så att den inte blandas ihop med andra bull- och terrierraser.
- Be att få se resultaten för höfter, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt få den planerade kombinationen förklarad.
- Fråga om hud, öron, tassar, tänder, bett, andning och rörelser hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.
- Gå igenom BPH, MH eller mentalindex tillsammans med konkreta exempel från vardagen och hundmöten.
- Ta reda på varför uppfödaren valt just dessa två hundar och vilka svagheter kombinationen är tänkt att förbättra.

Den viktigaste frågan är inte om rasen är “snäll” eller “tuff”, utan om hundens egenskaper passar ditt hem och om du kan ge den säker träning, lagom aktivitet, vila och lämpligt sällskap.

Staffordshire bullterrier

The Staffordshire Bull Terrier Club of Great Britain

American Kennel Club (AKC) - Though not EU, it is a well-established source

Staffordshire bullterrier är en kompakt, muskulös engelsk terrier med kraftig kroppsbyggnad och kort, lättskött päls. Den är känd för sin djupa kärlek till människor, särskilt barn, och är livlig och känslig. Den behöver daglig motion, positiv träning, tåliga tuggleksaker och nära gemenskap med sin familj.

You and Me

## Snabbfakta

Japansk spets är en japansk sällskapshund i FCI:s grupp 5. Den känns igen på den rent vita dubbelpälsen, de små upprättstående öronen och den plymförsedda svansen över ryggen. Rasen är livlig, uppmärksam och ofta lätt att motivera i träning, men den har också nära till skall. För den som funderar på rasen är ljudnivån därför minst lika viktig att bedöma som motionsbehovet.

- **Ursprung och användning:** Japan; sällskapshund, FCI-nummer 262.
- **Storlek:** hanar ska enligt standarden vara 30–38 cm i mankhöjd och tikar något mindre. Standarden anger ingen vikt.
- **Proportioner:** kroppen ska vara något längre än hög, med förhållandet 10:11 mellan mankhöjd och kroppslängd.
- **Päls:** rent vit, med rakt utstående täckhår och kort, mjuk och tät underull.
- **Temperament:** idealet är en intelligent, gladlynt och uppmärksam hund. En japansk spets får larma, men ska inte vara allmänt skällig, rädd eller aggressiv.
- **Vardagsbehov:** daglig fysisk aktivitet, uppgifter för nos och hjärna samt tidig träning kring ljud, besök och ensamhet.

Japansk spets kan likna en liten samojed eller en vit tysk spets, men de är egna raser med olika standarder och bakgrund. Utseendet räcker inte som vägledning när du jämför temperament, storlek eller hälsa.

## Utseende och päls

Japansk spets är en stadig men elegant hund utan extrema proportioner. Det spetsiga nospartiet, de mörka mandelformade ögonen och de små trekantiga öronen ger ett alert uttryck. Ryggen ska vara kort och plan och rörelserna kvicka. Svansen bärs över ryggen, men ska inte vara hårt ringlad.

Pälsen består av två tydliga lager. Täckhåret är rakt och står ut från kroppen, medan underullen är kort, mjuk och tät. Pälsen är kortare på ansiktet, öronen och benens framsidor, men längre på kroppen. Kragen över bröst och hals och den rikligt behårade svansen är särskilt framträdande. Den enda godkända färgen är rent vit.

En grundlig borstning och kamning ända ner till huden ungefär en gång i veckan brukar vara en bra bas. Arbeta i små partier så att kammen når underullen och kontrollera särskilt pälsen bakom öronen. Under fällning behövs tätare genomgångar. SKK beskriver att tikar ofta fäller två gånger om året och vuxna hanar vanligen en gång, men mängd och tidpunkt varierar.

Bad ska styras av smuts och behov, inte av ett fast schema. Den vita färgen är inget skäl att bada hunden varje gång den blir dammig. Vänj valpen lugnt vid borste, kam och tasskontroll innan ett helt pälsarbete behövs.

## Temperament och personlighet

Japansk spets är snabb att uppfatta vad som händer omkring den och vill gärna vara nära sin familj. Rasstandarden beskriver hunden som intelligent, gladlynt och uppmärksam. En del individer är ointresserade av kontakt med främmande människor eller hundar. Reserverad betyder inte rädd: panik, hot eller svårighet att återhämta sig är något annat än lugn integritet.

Skallet kräver en nyanserad bild. SKK:s rasbeskrivning säger att japansk spets har lätt att skälla, medan standarden säger att den inte får vara skällig. Det går ihop om man skiljer ett kort larm från ett beteende som fortsätter vid varje ljud. Målet är inte att ta bort hundens uppmärksamhet, utan att den kan registrera en dörrsignal och sedan släppa den.

I rasklubbens ägarenkäter från 2014 och 2020 återkom skall, blyghet och rädsla för främmande personer. Urvalet var självselekterat och frågan bred, så svaren visar inte hur vanligt något är inom rasen. Träffa om möjligt valpens mamma i vardagen, fråga hur nära släktingar reagerar på besök och trapphusljud och läs eventuella BPH-resultat som beskrivningar, inte betyg.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna aktivt och kan hantera skall konsekvent. Den är ett sämre val för den som förutsätter att en sällskapshund automatiskt är tyst, följer varje inkallning eller hälsar glatt på alla.

## Träning och motion

En vuxen japansk spets behöver fysisk och mental aktivitet varje dag, men ingen fast minutkvot passar alla. Variera promenader, nosande, lek och korta samarbetsuppgifter. Rallylydnad, nosework, agility, spår, tricks och vardagslydnad är möjliga aktiviteter; välj efter hundens hälsa, intresse och kondition.

Bedöm nivån genom återhämtningen. Hunden ska kunna varva ner och röra sig utan stelhet efter vila. Den som börjar bevaka varje liten störning kan behöva tydligare vila, nosarbete eller bättre störningsträning – inte nödvändigtvis en längre promenad. Valpar behöver korta, lekfulla erfarenheter anpassade till ålder, inte ett vuxenschema i miniatyr.

Belöningsbaserad och stegvis träning passar rasens uppmärksamhet och arbetsvilja. Kartlägg först vad som utlöser skall: dörrklocka, hiss, människor utanför fönstret eller upphetsning i lek. Skapa avstånd eller dämpa insyn och belöna hunden medan den kan vara tyst och ta kontakt. Lär sedan en enkel uppgift, exempelvis att gå till sin matta när det ringer på. Bestraffning kan öka oro utan att ändra hundens känsla inför ljudet.

SKK beskriver rasens jaktinstinkt som relativt låg, men det är ingen garanti för lös hund eller säker inkallning. Träna först i lätt miljö, höj störningen gradvis och använd långlina tills hunden svarar på första signalen även när något rör sig. En procentsiffra för inkallning säger mindre än hur hunden fungerar i just den miljö där du tänker släppa den.

## Hälsa

Japansk spets beskrivs av SKK som en i stort frisk ras med få rasspecifika sjukdomar, men en valpköpare behöver ändå granska knän, ögon, hjärta och relevant släkthistorik. Ett enstaka normalt test ersätter inte en bedömning av föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

**Patellaluxation**, där knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge, förekommer i rasen. I den publicerade avelsstrategin rekommenderar rasklubben en frivillig patellaundersökning omkring två års ålder, när hunden är fysiskt utvecklad. Be om föräldrarnas officiella resultat och fråga även om återkommande hälta, svårighet att hoppa eller ovilja att springa och vända snabbt i familjen.

**Ögon och hjärta** följs också frivilligt. Avelsstrategin beskriver ett fåtal PRA-diagnoser hos äldre hundar och rekommenderar regelbundna ögonundersökningar av avelsdjur, särskilt efter sex års ålder. Den tar även upp ett fåtal äldre individer med blåsljud och MMVD. Rådet är att veterinären lyssnar på hjärtat vid vanliga besök och går vidare med ultraljud vid blåsljud. Det är övervakning, inte belägg för att varje hund drabbas eller att ett gammalt normalt resultat gäller livet ut.

**X-bunden muskeldystrofi** har dokumenterats i ett begränsat antal irländska familjer, och forskare har utvecklat ett DNA-test för mutationen. Rasklubbens strategi uppger att inga fall var kända utanför de drabbade irländska familjerna. DNA-testet är därför särskilt relevant när stamtavlan har irländsk härkomst: be då om känd genetisk status i den delen av stamtavlan. Det finns däremot inget stöd för att alla japanska spetsar rutinmässigt behöver ett särskilt PRA-DNA-test.

I SKK:s registreringsregler för 2026 finns inga särskilda krav på hälsotest för japansk spets, och rasen har inget obligatoriskt centralt hälsoprogram. Kontrollerna av patella, ögon och hjärta är frivilliga rekommendationer från rasklubben. Kontrollera alltid den senaste regelversionen inför avel och skilj bindande villkor från rekommendationer.

## Historia och ursprung

Japansk spets utvecklades i Japan under första hälften av 1900-talet. Den officiella standarden säger försiktigt att rasen bland annat anses härstamma från vita tyska grosspitz som kom till Japan via Sibirien och nordöstra Kina omkring 1920. Det är en dokumenterad formulering om bakgrunden, inte ett skäl att beskriva dagens ras som en tysk spetsvariant.

Vita spetshundar visades i Tokyo omkring 1921. År 1925 importerades två par från Kanada, och fram till 1936 kom fler hundar från Kanada, USA, Australien och Kina. Dessa hundar korsades för att forma en tydligare rastyp. Efter andra världskriget skrev den japanska kennelklubben den standard som fastställdes 1948.

Mer detaljerade påståenden om samojed, american eskimo dog eller andra raser i den tidiga aveln förekommer ofta, men stöds inte av den officiella standardens historik. Det säkra är därför att hålla isär dokumenterade importvägar och senare teorier.

## Att leva med rasen

Japansk spets kan bo i lägenhet, men ljudfrågan blir mer påtaglig. Hörs hiss, port eller grannar? Planera en viloplats bort från ytterdörr och utsiktsfönster och belöna lugn innan larmandet blir en vana. Närheten till bra rastnings- och träningsmiljöer är viktigare än antalet rum.

Ensamhet måste läras in gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och även vuxna hundar skiljer sig mycket åt. Börja när hunden är trygg hemma, lämna mycket kort och öka bara medan den kan vila utan att skälla, vandra eller visa stress. Kamera kan hjälpa dig att se vad som händer efter att dörren stängts. Om oron ökar ska tiden kortas och träningen backas, inte pressas igenom.

Med barn är vuxnas närvaro och hundens rätt till en ostörd viloplats viktigare än rasetiketten. Lär barn att inte bära, krama eller störa hunden när den äter eller sover. Med andra hundar, katter och smådjur avgör tidigare erfarenheter och individens beteende mer än den generella uppgiften om relativt låg jaktinstinkt. Introducera katt och hund med avstånd, grind eller koppel, hindra jakt och se till att katten har höga flyktvägar. Lämna dem inte utan uppsikt förrän samspelet är stabilt.

Inför ett köp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Hur reagerar föräldrar och nära släktingar på dörrljud, besökare och nya miljöer?
- Vilka daterade resultat finns för patella och ögon, och vad vet uppfödaren om hjärt- och rörelsebesvär bland släktingar?
- Finns irländsk härkomst, och i så fall är den berörda grenens genetiska status för muskeldystrofi känd?
- Hur har valparna fått öva hantering, vardagsljud, vila och korta separationer?

Den bästa matchningen är ett hem som uppskattar en alert, träningsvillig sällskapshund och är berett att arbeta lugnt med ljud och självkontroll. Den vita pälsen syns mest, men i vardagen är det hur lätt hunden börjar skälla, hur snabbt den återhämtar sig och om den kan koppla av som avgör om rasen passar.

Japansk spets

Japansk spets är en liten till medelstor, människoorienterad sällskapshund med en rent vit dubbel päls som är lätt att sköta med regelbunden borstning. Den är livlig, intelligent och lättlärd och passar bra i lägenhet om den får daglig motion. Naturligt vaksam och ljudlig, men brukar bli vänlig när den väl har hälsat på nya personer.

Yukiko's kennel

## Snabbfakta

Siberian husky är en medelstor, erkänd slädhundsras för arbete i spann: lätt last, måttlig fart och långa sträckor. Det är en vänlig och social hundtyp, men få individer passar för ett liv enbart som sällskapshund. Rasen passar bäst hos den som verkligen vill ge hunden drag- eller uthållighetsarbete och kan hantera stark jaktlust, stort rörelsebehov och svårigheter med ensamhet.

- **Användning:** nordisk slädhund i FCI grupp 5.
- **Ursprung:** hundtypen utvecklades i nordöstra Sibirien; rasens officiella ursprungsland är USA.
- **Storlek:** hanar 53,5–60 cm och 20,5–28 kg; tikar 50,5–56 cm och 15,5–23 kg.
- **Typiskt temperament:** vänlig, mjuk, alert och utåtriktad enligt rasstandarden.
- **Viktigast i vardagen:** meningsfullt arbete, trygg kontroll utomhus, flockgemenskap och tidig vardagsträning.

En stor tomt ersätter inte arbete och promenader, och många promenader ersätter inte automatiskt rasens behov av att få använda kroppen tillsammans med en förare eller ett spann. Den avgörande frågan är därför inte bara hur aktiv du är, utan om du vill leva med en slädhund och ordna en vardag som passar dess ursprungliga uppgift.

## Utseende och päls

Siberian husky ska se ut som en uthållig arbetshund, inte som en tung frakthund eller en skör sprinter. Kroppen är måttligt kompakt, något längre än hög och byggd för lätta, jämna rörelser. Rätt hull och välutvecklad muskulatur är viktigare för funktionen än ett kraftigt eller extra lurvigt intryck.

Ögonen är mandelformade och får vara bruna, blå, olikfärgade eller flerfärgade. Blå ögon är alltså tillåtna, men ögonfärgen säger inget om hundens arbetsförmåga, temperament eller lämplighet för ett visst hem.

Pälsen är en medellång dubbelpäls med mjuk, tät underull och raka täckhår. Underullen kan saknas under fällning utan att det är onormalt. Pälsfärgerna svart, grå, viltfärgad (agouti), sobel, röd och vit är tillåtna, som enfärgat eller i flera nyanser och teckningar. Merle och brindle är däremot inte godkända mönster i rasstandarden.

Borsta efter hundens faktiska behov och arbeta varsamt igenom lös underull när den fäller. Det behövs inget fast schema som passar alla hundar eller årstider. Rasstandarden tillåter putsning mellan tårna och runt tassarna men inte annan kosmetisk trimning. Klippning av medicinska skäl är förstås en veterinärfråga, inte pälsstyling.

## Temperament och personlighet

En rastypisk siberian husky är vänlig, mjuk, uppmärksam och utåtriktad, men också självständig och starkt präglad av livet i flock. Den ska inte vara överdrivet misstänksam mot främlingar, vaktande eller aggressiv mot andra hundar. Det är en beskrivning av rasidealet, inte en garanti för varje individ.

Flockinstinkten har gjort rasen skicklig på att arbeta nära andra hundar. Den betyder inte att varje husky automatiskt fungerar med alla hundar i hemmet. Lekstil, hantering av mat och andra resurser, kön, ålder, tidigare erfarenheter och en lugn introduktion spelar fortfarande roll.

Jaktlusten är en av de viktigaste egenskaperna att förstå före köp. Många hundar av rasen är svåra att ha lösa, även när inkallningen har tränats väl. En långlina eller ett säkert inhägnat område ger frihet utan att inkallningen behöver bära hela säkerheten. Med katt beror utfallet på individ, uppväxt och kattens beteende, men samboende får aldrig tas för givet. Smådjur och fåglar behöver en fysisk avskiljning som inte bygger på att hunden väljer att avstå från jakt.

Rasstandardens vänliga temperament gör heller inte hunden automatiskt säker med barn. Barn och hund behöver lära sig varandras signaler, en vuxen ska vara närvarande med små barn och hunden ska ha en ostörd viloplats.

## Träning och motion

Siberian husky behöver mycket rörelse, träning och stimulans, men ett universellt antal timmar per dag ger en falsk bild. Behovet påverkas av ålder, kondition, hälsa, temperatur, underlag och hur krävande arbetet är. Det är viktigare att hunden får arbeta på ett sätt som passar rasen, återhämta sig och vara lugn hemma än att en viss tid har gått.

Drag i spann, skidåkning med hund och genomtänkt barmarksarbete ligger nära rasens funktion. Belastning och distans måste byggas upp gradvis, och nybörjaren har mycket att vinna på att lära sig sele, linor, kommandon, omkörningar och hur väder och underlag bedöms genom en erfaren polarhundsklubb. Rasklubbens dragprov, bland annat DP20+, används för att bedöma hundens funktion, mentalitet och förmåga som polarhund i arbete.

Vardagen behöver också lugna promenader, nosarbete, samarbete och återhämtning. Prioritera tidigt:

- följsamhet i koppel och lugn vid selning;
- stopp, riktning och förmåga att vänta före start;
- säkra rutiner vid dörrar, bil, grindar och hundgård;
- inkallning som tränad färdighet, utan att den blir enda skyddet mot jakt;
- passivitet, hantering och att kunna varva ner efter arbete.

Träningen bör vara positiv, tydlig och välplanerad. Hårdare metoder löser inte självständighet och kan skada samarbetet. I varmt väder ska belastningen sänkas eller flyttas till svalare tider. Tjock päls och motion ökar risken för överhettning; avbryt om hunden får kraftig flämtning, blir svag, okoordinerad eller ovanligt trött. Låt hundens signaler och förhållandena styra, inte ett enda temperaturtal.

## Hälsa

Siberian husky beskrivs i den svenska avelsstrategin som en generellt frisk ras, men underlaget har en viktig begränsning: relativt få hundar har undersökts för höfter, armbågar och ögon. Att majoriteten av de undersökta hundarna varit friska bevisar därför inte att varje linje är fri från ärftliga problem.

I SKK:s aktuella registreringsregler är siberian husky inte en av raserna med ett särskilt krav på höftledsstatus. Det är alltså fel att beskriva HD-röntgen eller ögonlysning som ett allmänt svenskt registreringskrav för rasen. Resultat kan ändå vara värdefulla. Be uppfödaren visa vilka undersökningar som faktiskt är gjorda, varför de valts och hur resultaten ser ut hos föräldrar, syskon och äldre släktingar.

Det finns också DNA-test för tre dokumenterade varianter: SHPN1, SPS1 och HUU. SHPN1 är en fortskridande neurologisk sjukdom som påverkar rörelseförmågan. Den bedöms nedärvas recessivt, men alla hundar med två kopior av varianten får inte tydliga symtom. Den svenska rasklubben har särskilt uppmärksammat kända SHPN1-bärare i svenska stamtavlor. En bärare är inte samma sak som en sjuk hund; det viktiga är att parningen planeras med kunskap om båda föräldrarnas status. SPS1 gäller en form av skakningar hos valpar, medan HUU innebär förhöjd urinsyra med risk för uratsten. Att test finns betyder inte att alla tre är obligatoriska för varje svensk kull. Fråga vilka test som är relevanta i just släkten och be att få se ursprungliga laboratoriesvar.

Titta också på hur hundarna faktiskt håller för arbete. Fråga hur äldre släktingar har klarat träning, om återkommande hälta, tassproblem, neurologiska symtom eller urinsten förekommit och vid vilken ålder problem i så fall började. Håll hunden slank, bygg kondition stegvis och utred förändrade rörelser i stället för att träna igenom dem.

## Historia och ursprung

Siberian husky utvecklades som slädhund i nordöstra Sibirien, medan USA är rasens officiella ursprungsland i FCI-standarden. Den ursprungliga uppgiften var att dra lätt last i måttlig fart över långa avstånd, en funktion som fortfarande förklarar rasens storlek, rörelser, flockarbete och uthållighet.

De sibiriska hundarna väckte uppmärksamhet i Alaska när ett spann deltog i All Alaska Sweepstakes 1909 och blev trea. Året därpå kom spann med dessa hundar på första, andra och fjärde plats. Leonhard Seppala vann tävlingen tre år i rad 1915–1917 och blev senare en av förarna i serumtransporten till Nome 1925, där hundspann förde difteriserum genom Alaska.

American Kennel Club erkände siberian husky 1930. FCI gav rasen definitivt erkännande 1966. De här årtalen är dokumenterade. Däremot finns inget säkert stöd för populära berättelser om att alla moderna hundars temperament kommer av att deras förfäder sov i familjernas tält.

## Att leva med rasen

Siberian husky fungerar bäst i ett hem där slädhundslivet är en del av planen, inte en aktivitet man kanske provar senare. Rasen kan fungera som första hund, men då krävs ovanligt god förberedelse, stöd från erfarna förare och en vardag som redan har plats för arbete, säker transport, kontroll och återhämtning.

Lägenhet kan fungera. Boytan är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och kan komma till ro. I ett lyhört hus behöver du dessutom ha en plan om hunden låter när den blir uppvarvad eller lämnad. Säkerheten börjar redan i trapphus, hiss och port: använd koppel och rutiner som hindrar hunden från att ta sig ut i trafik eller efter vilt.

Ensamhet ska tränas i mycket små steg när hunden är trygg, och tiden ökas bara så länge den kan vara lugn. Rasen har stark flockinstinkt och vissa individer har svårt även efter genomtänkt träning. Planera därför på förhand för hundvakt, hunddagis eller en vardag där hunden kan följa med. En annan hund kan ge sällskap men är ingen garanti mot ensamhetsproblem.

Vid val av uppfödare är det bättre att kontrollera hundarna än att välja efter etiketten “arbetslinje” eller “utställningslinje”. Be att få se föräldrarna i vardag och arbete. Fråga vilka sträckor och underlag de tränas på, hur de återhämtar sig, hur de fungerar i spann och hur de hanteras vid vila, transport och möten med människor eller hundar. Kontrollera registrerade dragmeriter och hälsouppgifter i SKK Hunddata och Avelsdata.

Rasklubbens valpförmedling kräver medlemskap och att båda föräldrarna är SKK-registrerade; en plats på listan är därför inte i sig ett bevis på arbetsförmåga eller genomförda hälsotester. Uppfödaren bör kunna förklara varför kombinationen valts och visa konkreta uppgifter om funktion, mentalitet, hälsa och äldre släktingar. Det säger mer om valpens förutsättningar än pälsfärg, ögonfärg eller en linjeetikett.

Siberian husky

Siberian Husky Club of Great Britain

The Norwegian Siberian Husky Club

Swedish Kennel Club

Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals (RSPCA)

Siberian husky är en medelstor, atletisk slädhund med tjock dubbel päls och ofta iögonfallande, flerfärgade ögon. Den är vänlig och energisk och behöver mycket motion, säkra inhägnader och konsekvent, positiv träning. Rasen är i allmänhet frisk och långlivad, men kan vara benägen för ögonproblem och kraftig fällning.

## Snabbfakta

American bully är en modern amerikansk hund framtagen främst för sällskap. United Kennel Club, UKC, erkände rasen 2013, men Svenska Kennelklubben erkänner den inte och en American bully kan därför inte registreras hos SKK. Kontrollera därför vilket register en uppfödare hänvisar till och vilka dokument som faktiskt hör till hunden.

Pocket, Standard, Classic och XL är inte fyra separata raser. De är storleks- eller typbeteckningar som används av register med delvis olika regler. UKC grupperar dem som Pocket, Standard/Classic och XL och definierar dem främst med mankhöjd och kroppsbyggnad, inte med en bestämd vikt. Classic har samma höjd som Standard men lättare benstomme och mindre kroppsmassa. En etikett som ”XL” säger därför mindre än föräldrarnas mankhöjd, byggnad och dokumenterade vuxenstorlek.

Rasstandardens ideal är en trygg, vänlig och livfull sällskapshund i en kraftfull kropp. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Hundens funktion, mentalitet och hanterbarhet är viktigare än extremt huvud, bredast möjliga bröst eller hög kroppsvikt.

## Utseende och päls

American bully ska vara kompakt och mycket muskulös men ändå aktiv, smidig och välkoordinerad. Enligt UKC är ungefärlig mankhöjd för Pocket 36 till under 43 centimeter för hanar och 33 till under 41 centimeter för tikar. Standard ligger omkring 43–51 centimeter för hanar och 41–48 centimeter för tikar. XL ligger över 51 upp till cirka 58 centimeter för hanar och över 48 upp till cirka 56 centimeter för tikar. Classic mäter som Standard men är lättare byggd. Andra register, till exempel American Bully Kennel Club, delar in varianterna och gränserna något annorlunda. Ta därför reda på vilket register storleksbeteckningen kommer från.

UKC anger inget viktspann som avgör vilken storlek hunden tillhör. Två hundar med samma mankhöjd kan väga olika beroende på benstomme, muskelmassa och hull. Titta på båda föräldrarna och gärna vuxna släktingar i stället för att lita på en utlovad slutvikt.

Kroppsbyggnaden ska fungera i rörelse. Hunden ska kunna gå och trava utan att benen korsar varandra, bröstet hindrar frambenen eller massan gör stegen tunga. UKC betraktar en nos som är så kort att den stör normal andning, ett så brett bröst att det stör rörelsen och kraftigt böjda framben som allvarliga exteriöra fel. När du bedömer hunden bör fri rörelse, öppna näsborrar och obehindrad andning väga tyngre än ett överdrivet utseende.

Pälsen är kort, slät och tätliggande. Borstning vid behov tar bort lösa hår. Kontrollera även hudveck, tassar, klor, öron och tänder; bada när hunden är smutsig i stället för efter ett fast schema.

Även färgreglerna beror på vilket register som används. UKC accepterar många färger men diskvalificerar merle; andra register kan ha andra regler. UKC:s amerikanska standard tillåter både naturliga och kuperade öron, men öronkupering är förbjuden i Sverige om den inte behövs av medicinska skäl. Naturliga öron är därför det normala svenska valet.

## Temperament och personlighet

American bully ska enligt UKC:s ideal vara självsäker, mild och vänlig mot människor, och aggressivitet mot människor beskrivs som otypisk. Orden beskriver hur registret vill att rasen ska vara. De kan inte ersätta en bedömning av den enskilda hunden, dess föräldrar, uppväxt och erfarenheter.

Möt valpens mamma i hemmiljö och observera hur hon reagerar på besök, hantering och vardagsljud. Fråga hur båda föräldrarna fungerar efter att de blivit överraskade: kan de varva ner och söka stöd, eller ligger stress och rädsla kvar? En vuxen hund ska gå att avleda och hantera utan att ägaren behöver förlita sig på fysisk styrka.

En American bully kan leva bra i en barnfamilj, men rasnamnet ger ingen garanti. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats dit barnen inte följer efter. En vuxen bör hålla i kopplet om hunden är starkare än barnet. Bedöm också hur hunden reagerar när någon närmar sig mat, leksaker eller sovplats och ta hjälp tidigt om beteendet skapar oro.

Samma individfokus gäller andra djur. Tidigare erfarenhet, jaktintresse, upphetsningsnivå och sociala färdigheter varierar. Introducera hundar på neutral plats med gott om avstånd och lösa koppel. Mellan hund och katt behövs barriärer, flyktvägar och korta kontrollerade möten. Lämna dem inte tillsammans utan tillsyn förrän deras beteende har varit stabilt över tid.

## Träning och motion

American bully behöver daglig fysisk aktivitet, mental stimulans och träning i att vara lugn. Det finns inget välgrundat antal motionstimmar som passar alla. Ålder, storleksvariant, hull, leder, andning, väder och individens återhämtning avgör hur promenader och annan belastning bör doseras.

Prioritera vardagsfärdigheter som gör en stark hund lätt att leva med: följsamhet i koppel, inkallning, kontakt trots störningar, att vänta vid dörrar, lämna föremål, bli undersökt och koppla av på en bestämd plats. Använd belöningsbaserad träning med tydliga kriterier och undvik fysiskt eller psykiskt tvång.

Variera lugna promenader med nosarbete, problemlösning och korta träningspass. Bygg upp mer aktiv träning stegvis. Avsluta och låt hunden återhämta sig om gången blir tung, andningen fortsätter vara ansträngd efter paus eller hunden söker skugga och inte kan komma till ro.

Värme kräver extra eftertanke hos en tung eller kortnosad individ. Lägg aktivitet till svalare tider, ta med vatten och anpassa intensiteten efter hur hunden andas. Bullrig andning i vila, tydlig värmekänslighet eller kollaps är inte normala rasdrag att träna igenom utan anledning att låta en veterinär bedöma hunden.

## Hälsa

American bully saknar ett svenskt SKK-program som kan användas som färdig inköpslista. Köparen behöver därför granska varje avelsdjurs resultat och fråga hur uppfödaren har valt tester utifrån hundarnas kropp, släkt och tidigare avkommor. Formuleringen ”hälsotestad” räcker inte. Be om dokument som visar hundens identitet, undersökningsdatum, metod, resultat och utfärdande organisation, och kontrollera att uppgifterna gäller rätt hund.

Be särskilt om faktiska höft- och armbågsresultat när sådana finns. British Veterinary Association publicerade 2024 statistik med 101 höftresultat och 88 armbågsresultat för American Bully. Det visar att det finns officiellt avlästa resultat att granska. Siffrorna beskriver dock en begränsad grupp undersökta hundar i ett brittiskt system; de visar inte hur vanligt ett problem är i hela populationen och utgör inte ett svenskt SKK-krav. Bedöm föräldrarnas resultat inom rätt avläsningssystem och fråga om samma problem återkommer i nära släkt.

Bedöm också funktion, inte bara dokument. En avelshund bör kunna andas tyst och obehindrat i vila och efter måttlig aktivitet, ha öppna näsborrar, reglera kroppstemperaturen och röra sig utan hälta eller mekaniska hinder. Mycket kort nos, oproportionerligt huvud, överdriven massa, extrem bröstbredd och benställning som stör gången är varningssignaler. Normalisera inte snarkande eller ansträngd vakenandning som ”typiskt för rasen”.

Fråga om veterinärutredningar, rörelse- och andningsbesvär samt tidiga dödsfall hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. Familjehistoriken och individens undersökningsfynd bör styra vilka ytterligare kontroller som behövs. Svenska avelsregler kräver att föräldradjur är i god fysisk och mental hälsa och att en kombination inte väntas öka risken för lidande eller ärftlig funktionsnedsättning.

## Historia och ursprung

American bully utvecklades i USA ur amerikanska bull- och terrierhundar. UKC beskriver rasen som en vidareutveckling av American Pit Bull Terrier med mindre inflytande från American Bulldog, English Bulldog och Olde English Bulldogge. Målet blev en egen, kraftigare sällskapshund snarare än en kopia av någon enskild föräldratyp. UKC erkände American Bully den 15 juli 2013.

Historien förklarar varför ord som ”pitbull”, ”bully” och ”bullterrier” ibland blandas ihop i vardagligt språk, men de är inte utbytbara rasnamn. Fråga vilket register och vilken standard som ligger bakom en stamtavla eller storleksetikett. UKC, ABKC och andra register kan ha olika indelningar, färgregler och dokumentkrav.

I Sverige är skillnaden särskilt viktig: American bully är inte en SKK-erkänd ras och kan inte registreras hos SKK. Ett bevis från ett annat register är därför inte ett SKK-bevis och bevisar inte i sig god hälsa eller mentalitet. Kontrollera utfärdare och hundens identitet.

## Att leva med rasen

American bully passar bäst hos en ägare som kan hantera en stark hund lugnt, träna regelbundet och välja funktion före extremt utseende. Lägenhet är inte automatiskt ett hinder, men golvyta, trappor eller hiss, väg till rastplats, grannljud och möjligheten att gå ut ofta behöver fungera för hundens storlek. En mycket stor individ kan bli opraktisk i trånga utrymmen även om den är lugn inomhus.

Ensamhet måste tränas gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vila utan stress. En valp kan inte lämnas ensam under samma förutsättningar som en vuxen hund. Planera vardagen efter individens beteende och behov av rastning i stället för att utgå från att rasen klarar ett visst antal timmar.

Inför köp bör du träffa valpen med mamman där hundarna bor, kontrollera moderns identitet i Jordbruksverkets centrala hundregister och be att få se original eller verifierbara kopior av hälsoresultat. En svenskfödd valp ska vara minst åtta veckor vid leverans och ha ett veterinärintyg som då är högst sju dagar gammalt. Chipnummer, köpehandlingar och övriga dokument ska höra ihop. Kuperade öron på en hund som uppges vara svenskfödd är en tydlig anledning att stanna upp och kontrollera ursprung och införsel.

Sverige har inget förbud mot enskilda hundraser, men ägaren ansvarar alltid för tillsyn och för att hunden inte orsakar skada eller allvarlig olägenhet. Vid resa, flytt eller transit måste reglerna kontrolleras på nytt. Andra länder kan ha särskilda regler för bullhundar, och vissa juridiska definitioner bygger på hundens fysiska typ och höjd snarare än namnet i ett register.

Det bästa köpbeslutet bygger därför på mer än etiketten American bully. Välj en hund som andas fritt, rör sig obehindrat, återhämtar sig väl, har hanterbara föräldrar och kan kopplas till tydliga hälso- och ursprungsdokument. Det säger mer om den framtida vardagen än färg, huvudstorlek eller en utlovad viktklass.

American bully

American bully är en kompakt, muskulös sällskapshund från USA, framavlad ur pitbull-liknande raser med fokus på ett stabilt och vänligt temperament. Den finns i flera storlekar, har ett kraftigt huvud, kort lättskött päls och trivs med nära kontakt med familjen, träning och socialisering.

Chloe

## Snabbfakta

Västgötaspetsen är en svensk, lågbent vallhund med mycket energi, tydlig röst och ett vaket sätt. Den är liten till formatet men byggd för arbete. Rasen hör till FCI:s grupp 5 och har traditionellt använts för att valla boskap och arbeta på gård.

- **Storlek:** idealhöjden är 33 cm för hanhund och 31 cm för tik. Rasstandarden tillåter hanar på 32–35 cm och tikar på 30–33 cm.
- **Vikt:** den officiella rasstandarden anger ingen vikt. Svenska Kennelklubben använder 9–15 kg som ett brett riktmärke, men hull, benstomme och proportioner säger mer om en enskild hund än en bestämd målvikt.
- **Aktivitetsnivå:** hög. Rasen behöver fysisk aktivitet och uppgifter för huvudet varje dag, men det finns ingen officiell timkvot som passar alla individer.
- **Mentalitet:** idealet är en vaksam, energisk och frimodigt livlig hund. Hur social, ljudlig och lätt att varva ned hunden blir varierar mellan individer.
- **Päls:** halvkort, hårt täckhår över tät och mjuk underull. Pälsen fäller och behöver mer borstning under fällningsperioderna.
- **Svans:** både lång svans och alla former av medfödd stubbsvans är tillåtna. Standarden föreskriver inte hur svansen ska bäras.
- **Viktig hälsofråga:** västgötaspetsretinopati är en ärftligt betingad näthinnesjukdom med varierande debut och utveckling. Ögonresultat och DNA-resultat ger olika slags information och bör bedömas tillsammans.

Västgötaspets och welsh corgi är två olika raser. De liknar varandra i den långa kroppsformen, men påståenden om ett säkert släktskap via vikingarna går längre än källorna medger.

## Utseende och päls

Västgötaspetsen ska vara lågbent utan att vara överdrivet låg, och kroppen ska ge ett kraftigt och rörligt intryck. Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är 2:3. Avståndet från bröstkorgen till marken bör vara minst en tredjedel av mankhöjden. De måtten hjälper till att skilja den rastypiska formen från en alltför tung eller marknära kropp.

Huvudet är tämligen långt och avsmalnar mot nosen. De spetsiga, upprättstående och rörliga öronen bidrar till det vaksamma uttrycket. Ryggen ska vara plan, länden kort och stark och rörelserna sunda, parallella och vägvinnande.

Svansen kan vara lång eller medfött kort i flera olika längder. Ingen av typerna är mer korrekt än den andra, och det finns ingen föreskriven svansföring. Läs den registrerade svansbeteckningen i stället för att dra slutsatser från ett foto. En medfödd stubbsvans är inte samma sak som en kuperad svans.

Pälsen består av mycket tät, mjuk underull och halvkort, hårt täckhår som ligger nära kroppen. Den är kortare på huvudet och benens framsidor och får vara något längre på hals, bröst och benens baksidor. Borsta igenom pälsen när den fäller så att lös underull kommer bort. Bada när hunden verkligen behöver det; en fast badkalender tillför sällan något.

Godkända grundfärger är grå, gråbrun, grågul, rödgul och rödbrun. Ljusare partier förekommer bland annat på nos, kinder, strupe, buk och nedre delen av benen, medan mörkare täckhår ska synas över rygg, hals och sidor. En ljus selmarkering över skuldrorna är önskvärd. Vita tecken får finnas, men bara i begränsad omfattning. Färg och teckning påverkar inte hundens vardagsbehov.

## Temperament och personlighet

Västgötaspetsen är i första hand en uppmärksam och handlingsberedd hund. Rasstandarden beskriver vaksamhet, energi och frimodig livlighet, men den lovar inte att varje individ är okomplicerad med alla människor, djur och miljöer. Arv, tidiga erfarenheter, vardag och träning formar resultatet tillsammans.

Rasens skall är inte en obetydlig detalj. I SKK:s BPH-analys hade ungefär 40 procent av de deltagande hundarna skällt eller gnällt i delar där ljud inte förväntades. Underlaget bestod av 218 svenskfödda hundar födda 2003–2018, bara 6,2 procent av den aktuella gruppen, så siffran beskriver deltagarna och inte varje västgötaspets. Den visar ändå varför en blivande ägare bör fråga hur föräldrarna reagerar på dörrljud, besökare och aktivitet utanför hemmet.

Samma BPH-material ger en i huvudsak trygg och energisk bild, med få hotfulla reaktioner i mötet med en vanlig främmande person. Reaktionerna varierade mer när en avvikande klädd person närmade sig. Se därför BPH som ett underlag för frågor om en kulls föräldrar och släktingar, inte som en garanti för valpen.

Västgötaspetsen är historiskt en kroppsvallare som kunde använda både skall och nafsningar mot boskapens bakhasor. Det betyder inte att alla individer automatiskt vallar eller nyper människor. I rasklubbens tester 1994–2013 bedömdes 52 procent av de testade hundarna ha goda, mycket goda eller utmärkta vallanlag, medan 48 procent fick bedömningen inga eller mindre goda vallanlag. Träna det beteende hunden faktiskt visar i stället för att utgå från en rasetikett.

## Träning och motion

Västgötaspetsen behöver röra på kroppen, använda nosen och lösa uppgifter varje dag. Raska promenader, skogsturer, spår, sökövningar, lydnad, vallning eller andra hundsporter kan ingå, men en meningsfull vardag behöver inte vara ett tävlingsprogram. Variationen och samarbetet är viktigare än att uppnå ett visst antal minuter.

Anpassa mängden efter ålder, kondition, hälsa och vad hunden är van vid. En lagom aktiverad vuxen hund återhämtar sig efter passet, kan komma till ro hemma och behåller en stabil kroppsvikt och rörelsekvalitet. Om hunden blir allt mer uppjagad, stel, ovillig eller har svårt att vila behöver upplägget justeras. Mer aktivitet är inte alltid lösningen; lugnträning, sömn och tydliga pauser är också färdigheter.

Börja tidigt med belöningsbaserad träning av inkallning, följsamhet, hantering och en signal för att avbryta skall. Belöna också stunder när hunden själv väljer lugn. Att bara säga till när den redan skäller kraftigt lär sällan hunden vad den ska göra i stället. Minska samtidigt onödiga utlösare, till exempel fri utsikt över en livlig entré, medan den nya vanan byggs.

Valpens motion ska inte räknas med regeln fem minuter per levnadsmånad; det finns inget vetenskapligt stöd för en sådan generell formel. Låt i stället valpen utforska i egen takt på säkra underlag, varva korta upplevelser med vila och öka längd och svårighet gradvis. Pressa inte en trött valp att fortsätta. Vänta med ensidig, hårt upprepad belastning tills kroppen och tekniken är redo, men kom ihåg att normal, kontrollerad rörelse bygger styrka, balans och självförtroende.

## Hälsa

Den viktigaste rasspecifika hälsofrågan att känna till är västgötaspetsretinopati, en fortskridande sjukdom i näthinnan. Förändringen kan börja utan märkbar synnedsättning. Hos andra hundar utvecklas den till svårigheter i mörker och senare även nedsatt syn i dagsljus. Debutålder och utvecklingstakt varierar, även mellan närbesläktade hundar, så ett enskilt generellt påstående om att sjukdomen alltid är mild eller alltid leder till blindhet blir fel.

Forskningen har visat en stark koppling mellan retinopatin och en LINE-1-insertion i genen MERTK. Den ska inte blandas ihop med BEST1-relaterad multifokal retinopati; BEST1 var en av flera kända gener som inte förklarade västgötaspetsens sjukdom i den tidiga studien. Den senare MERTK-studien beskriver insertionen som en stark kandidat till den sjukdomsorsakande mutationen, men lämnar delar av den funktionella mekanismen öppna.

Ett DNA-resultat gäller den undersökta genetiska varianten. En ögonundersökning visar hur hundens ögon såg ut vid ett bestämt tillfälle. Fråga därför vilket test som gjorts, vilket laboratorium som analyserade det, vad föräldrarnas exakta resultat är och när de senast ögonundersöktes. Be att få se de registrerade resultaten; nöj dig inte med formuleringen ”testade för allt”.

SKK:s registreringsregler för 2026 har inget rasspecifikt krav på HD-, ED- eller ögonresultat för västgötaspets. Det betyder inte att sådana uppgifter saknar värde. Rasklubbens avelsstrategi från 2019 rekommenderar känd HD-status och att den beräknade kullens genomsnittliga HD-index ska vara minst 100. Klubbens nuvarande valphänvisning kräver att kullens inavelsgrad anges; aktuellt HD-index ska anges när det finns, medan HD-resultat och år för ögonundersökning får redovisas. Fråga alltså efter faktiska resultat och hur uppfödaren har vägt dem, inte bara om formella minimikrav är uppfyllda.

Sök veterinär om hunden börjar tveka i mörker, krockar med föremål, får förändrade ögon eller visar smärta, stelhet eller ändrat rörelsemönster. Den låga kroppsformen är inte i sig en diagnos, och gamla enkätsiffror från en begränsad grupp ska inte göras om till en säker prognos för en valp.

## Historia och ursprung

Västgötaspetsens moderna historia är väl dokumenterad från början av 1940-talet. Greve Björn von Rosen uppmärksammade då den kortbenta spetshundstyp som han mindes från Västergötland. Tillsammans med rektor Karl-Gustaf Zetterstén inventerade han kvarvarande hundar, framför allt på Varaslätten. Det praktiska avelsarbetet kom huvudsakligen att drivas av Zetterstén.

Svenska Kennelklubben erkände rasen 1943 under namnet svensk vallhund. År 1953 fick den namnet västgötaspets. Hundarnas vallningsförmåga kunde bevaras samtidigt som typen blev mer enhetlig.

Längre bakåt är berättelsen mindre säker. Likheten med cardigan och pembroke welsh corgi har gett upphov till teorier om att hundar fördes mellan Sverige och Storbritannien under vikingatiden. Den officiella rasstandarden slår inte fast vilken riktning ett sådant samband i så fall skulle ha haft, och modern kynologi betraktar det svenska ursprunget som fastställt. Det är därför rimligt att beskriva rasen som svensk och den moderna räddningen som dokumenterad, men inte att presentera en bestämd vikingaresa eller ett säkert corgisläktskap som fakta.

## Att leva med rasen

Västgötaspetsen kan fungera i både hus och lägenhet om vardagen ger tillräcklig aktivitet, vila och möjlighet att hantera ljud. Bostadens storlek är mindre avgörande än om hundens skall stör grannar, om den kan komma ned i varv och om ägaren kan erbjuda meningsfull sysselsättning varje dag. I ett lyhört hus bör du ha en konkret plan för dörrljud, fönsterbevakning och ensamtid redan från början.

Med barn behövs vuxnas ansvar och uppsikt. Lär barnet att låta hunden äta, sova och dra sig undan i fred, och ge hunden en ostörd viloplats. Om hunden försöker styra springande barn med skall eller nafs ska beteendet avbrytas lugnt och ersättas med ett inlärt alternativ. Det är varken något barnet ska tåla eller ett beteende som varje västgötaspets kommer att visa.

Samliv med katt eller andra hundar beror på individ och introduktion. Börja med doftutbyte och avskiljning, låt katten ha säkra flyktvägar och håll hunden under kontroll vid de första mötena. Öka friheten först när båda djuren kan vara lugna. Fråga hur valpen och föräldrarna fungerar med andra djur; rasnamnet ersätter inte den informationen.

Ensamhet måste tränas gradvis från korta, odramatiska stunder. Det finns ingen fast tidsgräns som alla vuxna västgötaspetsar klarar, och en hund som skäller eller stressar när den lämnas behöver ett långsammare upplägg. Kamera kan hjälpa dig att se om hunden faktiskt vilar, vandrar, ljudar eller försöker ta sig ut.

Inför valpköp bör du jämföra mer än utseende och meriter. Be om föräldrarnas registrerade ögon- och HD-uppgifter, exakt DNA-resultat för retinopati när ett sådant åberopas, kullens inavelsgrad och relevant information om mentalitet. Träffa helst modern och fråga konkret om ljudlighet, återhämtning, främmande människor och vardag med andra djur. En bra match är inte bara en rastypisk hund, utan en individ vars energinivå, röst och behov passar det liv du faktiskt kan erbjuda.

Västgötaspets

The Danish Kennel Club

The Norwegian Kennel Club

The German Kennel Club (VDH)

The Kennel Club (United Kingdom)

Västgötaspets är en liten, robust svensk vallhund med rävlikt utseende, tät dubbelpäls och lättskött pälsvård. Den är energisk, ljudlig och intelligent, knyter starka band till aktiva familjer, behöver konsekvent positiv träning, daglig motion och mental stimulans, och är i allmänhet en frisk ras.

Kongaälvan

Westcoast’s Wildhogs

## Snabbfakta

Labrador retriever är en medelstor till stor apporterande fågelhund med rötter i Newfoundland i Kanada. Rasen utvecklades framför allt i Storbritannien. Den är känd för sin samarbetsvilja och sitt intresse för att bära och hämta saker. Det är samtidigt en aktiv arbetshund, inte en automatiskt lättsam familjehund.

- **Mankhöjd:** idealet är 56–57 cm för hanar och 54–56 cm för tikar.
- **Vikt:** ungefär 25–36 kg är ett grovt riktmärke för en vuxen hund, beroende på kön, kroppsbyggnad och hull.
- **Förväntad livslängd:** ofta omkring 10–12 år.
- **Godkända färger:** svart, gul eller leverbrun. Gult kan variera från ljust gräddfärgat till rävrött.
- **Päls:** kort, tät och försedd med vattenavvisande underull.
- **Ursprunglig uppgift:** att söka upp och apportera fällt vilt efter skott.

Labradorer avlas med olika mål. Vissa uppfödare prioriterar jaktliga egenskaper, andra exteriör och sällskap, och många försöker förena flera kvaliteter. Etiketter som ”jaktlabrador” och ”utställningslabrador” säger därför inte allt om en enskild hund. Titta på föräldradjur, vuxna släktingar, arbetsmeriter och hur uppfödaren faktiskt lever med och använder sina hundar.

## Utseende och päls

En labrador ska vara starkt byggd, kompakt och rörlig utan att bli tung eller överviktig. Typiska drag är ett brett huvud, en kraftig kropp, välvinklade ben och den karakteristiska ”uttersvansen”: tjock vid roten, avsmalnande mot spetsen och täckt av kort, tät päls. Hanar har en idealhöjd på 56–57 cm och tikar 54–56 cm. Kilogrammen är mindre viktiga än att hunden har synlig midja och revben som lätt kan kännas under huden.

Pälsen består av kort, tätt täckhår och vattenavvisande underull. Den skyddar väl i kallt och vått väder men innebär också att labradoren kan fälla mycket, särskilt när underullen byts. Borsta extra under fällningsperioder och bada när hunden faktiskt behöver det. Ett fast bad- eller borstschema passar inte alla hundar.

Kontrollera hud, tassar och öron regelbundet, särskilt efter bad och simning. Torka ytterörat om det är fuktigt, men rengör bara när det behövs. Dålig lukt, brunaktigt sekret, rodnad eller återkommande huvudskakningar bör bedömas av veterinär i stället för att behandlas med rutinmässig öronrengöring.

Rasstandarden godkänner enfärgat svart, gult eller leverbrunt; en liten vit fläck på bröstet kan förekomma. ”Silver” är inte en fjärde godkänd färg utan registreras som en färg som avviker från standarden. Färgbeteckningen i sig ger däremot inte underlag för svepande påståenden om en enskild hunds hälsa.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, intelligent och samarbetsvillig hund som gärna arbetar med sin förare. Många labradorer söker social kontakt, uppskattar belöningsbaserad träning och är entusiastiska i både lek och arbete. Ingen rasbeskrivning är dock en garanti. Temperament påverkas också av arv, tidiga erfarenheter, träning, hälsa och vardagsmiljö.

Apporteringslusten märks ofta som ett behov av att bära saker i munnen. Ge hunden tillåtna föremål och lär in ett lugnt byte eller ”loss” i stället för att jaga den när den tar något. Det gör vardagen säkrare och tar vara på ett naturligt beteende. Mat kan vara en stark belöning, men även lek, sök och möjligheten att hämta ett föremål kan fungera väl.

Skillnaderna mellan avelsinriktningar är verkliga, men de är inte absoluta. Jaktavlade hundar är ofta utvalda för fart, uthållighet och koncentrerat apporteringsarbete. Hundar från mer exteriört inriktade linjer kan ha en annan kroppsbyggnad och arbetsstil. Det betyder inte att varje jaktavlad labrador är svår att koppla av eller att varje utställningsinriktad labrador är lugn. Be uppfödaren beskriva föräldradjurens energi, förmåga att varva ner, ljudnivå, socialitet och arbetslust med konkreta exempel.

En BPH- eller MH-beskrivning kan ge ytterligare information om hur en hund reagerade i standardiserade situationer. Resultatet är en beskrivning, inte ett godkänt eller underkänt temperamentstest. Läs det tillsammans med egna möten och kunskap om släkten.

## Träning och motion

En labrador behöver daglig rörelse, men också uppgifter som engagerar nosen, minnet och samarbetet med föraren. Det finns ingen universell timgräns som passar valp, vuxen jakthund, familjehund och äldre hund. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, vana och hur hunden återhämtar sig.

Promenader kan kombineras med apportering, personsök, spår, lydnad, stadga och enkla nosövningar. Korta fokuserade träningspass passar ofta bättre än att upprepa samma övning tills hunden tappar koncentrationen. Vila och förmågan att koppla av är en del av träningen, inte ett tecken på att hunden fått för lite att göra.

Prioritera tidigt en säker inkallning, följsamhet i koppel, lugn hantering, stadga och en tydlig signal för att lämna ifrån sig föremål. Träna belöningsbaserat och höj svårigheten stegvis. Om du använder mycket godis bör det räknas in i dagens matmängd.

Vattenintresse är vanligt hos rasen, men alla labradorer tycker inte om att simma och ingen hund är automatiskt vattensäker. Börja på grunt, lugnt vatten, låt hunden välja tempo och se till att den enkelt kan ta sig upp. Ha uppsikt nära strömt, kallt eller algpåverkat vatten och undvik att kasta föremål så långt att en ivrig hund pressas över sin förmåga.

## Hälsa

Den viktigaste hälsokontrollen inför ett valpköp är inte att föräldrarna bara är ”testade”, utan vilka undersökningar som gjorts, när de gjordes och vilka resultaten blev. Labradorens leder, ögon och kroppsvikt förtjänar särskild uppmärksamhet.

För att en labradorkull ska kunna registreras hos Svenska Kennelklubben måste båda föräldradjuren ha ett officiellt HD-resultat före parningen. Ett registrerat resultat är inte samma sak som att höftlederna är utan anmärkning. Svenska Labrador Retrieverklubben rekommenderar strängare urval: båda föräldrarna bör vara röntgade för HD och ED utan anmärkning samt ögonundersökta inom två år före parningen och fria från ärftlig ögonsjukdom, med vissa angivna undantag.

Be om föräldradjurens registreringsnummer och kontrollera själva resultatet, undersökningsdatumet och gärna uppgifter om syskon, tidigare avkommor och andra nära släktingar. Det ger mer information än en allmän formulering om att hundarna är hälsotestade.

DNA-test kan vara värdefulla när de används för rätt sjukdom och resultaten hos två föräldradjur bedöms tillsammans. Ett test för prcd-PRA kan exempelvis bara säga något om just den formen av näthinnesjukdom; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. För recessiva sjukdomar som EIC behöver en frisk bärare inte själv bli sjuk, men partnerns resultat måste vara känt så att sjuka valpar inte föds. En stor DNA-panel är därför inte ett bevis på god hälsa i stort.

Övervikt belastar kroppen och ska inte betraktas som ett normalt rasdrag. Känn på revbenen och titta efter en tydlig midja uppifrån och från sidan. Väg hunden regelbundet och justera portioner, tugg och träningsbelöningar efter hullet. Forskning har kopplat en variant i POMC-genen hos vissa labradorer till större matmotivation och högre kroppsvikt, men varianten finns inte hos alla och gör inte övervikt oundviklig.

## Historia och ursprung

Labrador retriever har sina tidiga rötter vid Newfoundlands kust i Kanada, där hundar av liknande typ hjälpte fiskare att hämta föremål och fångst ur vattnet. Under 1800-talet fördes sådana hundar till Storbritannien, där rasen utvecklades till en specialiserad apporterande fågelhund.

Den brittiska kennelklubben erkände labrador retriever som ras 1903. Uppgiften efter skottet formade flera av de egenskaper som fortfarande präglar rasen: intresse för att söka, bära och lämna föremål, vilja att samarbeta på avstånd och förmåga att arbeta i vatten och besvärlig terräng. I dag används labradoren inom jakt, hundsport och flera samhällsuppgifter, men dess historiska arbetsbakgrund är viktig även för den som främst söker en sällskapshund.

## Att leva med rasen

Labrador retriever kan passa i många hem när ägaren vill dela en aktiv vardag med hunden och har tid för både träning och återhämtning. Trädgård är inget krav och lägenhet kan fungera, men bostaden ersätter inte promenader, nosarbete och annan meningsfull aktivitet utomhus. Träna också på att vara tyst och lugn i trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Med barn behövs vuxen närvaro, tydliga regler och en ostörd viloplats för hunden. En ung eller uppspelt labrador är stark nog att välta ett litet barn utan att mena illa. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund de inte fysiskt kan hantera.

Många labradorer lever väl med andra hundar och katter, men det avgörs inte enbart av rasen. Introducera djuren gradvis, hindra jakt och trängning och ge katten höga eller avskilda flyktvägar. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är lugnt och förutsägbart.

Ensamhet behöver tränas stegvis. En liten valp ska inte lämnas ensam direkt; börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan slappna av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar, så utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Inför valpköpet bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vilka aktiviteter och vilken vardag är kullen avlad för?
- Hur arbetar föräldradjuren, hur fungerar de socialt och hur kopplar de av i praktiken?
- Vilka officiella resultat finns för HD, ED och ögon, och hur ser hälsan ut hos nära släktingar?
- Finns BPH, jaktprov eller andra relevanta beskrivningar och meriter, och vad visar de?
- Hur matchar uppfödaren valparnas olika egenskaper med köparnas liv?

Den bästa matchningen bygger på mer än färg, kön och en linjeetikett. Välj en uppfödare som kan beskriva hundarnas faktiska egenskaper, visa de verkliga hälsoresultaten och vara ärlig även om variationen inom kullen.

Labrador retriever

Labrador retriever är en medelstor till stor, atletisk och vänlig hund med mycket god simförmåga och en kort, tät, vattenavvisande päls i gult, svart eller brunt (chocolate). Den är intelligent och matmotiverad, lätt att träna, har behov av daglig motion och mental stimulans och används i stor utsträckning både som familjehund och som arbetande hund.

## Snabbfakta

- Belgisk vallhund – malinois är den korthåriga varianten av belgisk vallhund. Inom FCI och SKK är malinois, groenendael, tervueren och laekenois fyra varianter av samma ras, främst åtskilda genom päls och färg.
- Malinois är en medelstor, kvadratisk och atletisk brukshund. Ideal mankhöjd är 62 cm för hanar och 58 cm för tikar; rasstandarden tillåter 2 cm under och 4 cm över idealet.
- Rasen är vaksam, snabb i både tanke och handling och avlad för samarbete och arbete. Lättlärd betyder därför inte lätt att leva med: träningen måste också bygga lugn, impulskontroll och återhämtning.
- En malinois passar bäst hos den som vill träna regelbundet och kan ge hunden både fysisk aktivitet och uppgifter för nos och hjärna varje dag. Enbart långa promenader är sällan ett fullständigt upplägg.
- Familjehund, sporthund och tjänstehund är inte motsatser, men valet av uppfödare och kull är avgörande. Titta på föräldrarnas beteende i vardagen, mentalbeskrivning, arbetsmeriter, hälsa och tidigare avkommor – inte bara på rasnamnet.

## Utseende och päls

Malinois ska vara medelstor, kvadratisk och kraftfull utan att bli tung. Kroppslängden ska alltså ungefär motsvara mankhöjden, inte ge ett tydligt långsträckt intryck. Huvudet är torrt och välmejslat, öronen små, trekantiga och upprättstående och rörelserna ska vara lätta och livliga.

Rasstandardens idealhöjd är 62 cm för hanar och 58 cm för tikar, med en tolerans på minus 2 respektive plus 4 cm. En ungefärlig vikt är 25–30 kg för hanar och 20–25 kg för tikar. Siffrorna beskriver en vuxen hund i normal kondition; proportioner, muskler och hull säger mer än en enskild siffra på vågen.

Malinois är korthårig. Pälsen är mycket kort på huvud, öronens utsidor och benens nedre delar, något fylligare kring hals, lår och svans och har tät underull. Färgen ska vara röd fawn med svarta hårtoppar och en tydlig svart mask. Lite vitt tolereras på förbröst och tår, men stora vita fält hör inte till standarden.

Pälsen kräver ingen avancerad salongsvård. Borsta igenom den när hår lossnar och bada när hunden faktiskt är smutsig. Under fällning behöver du borsta oftare. Efter arbete i skog, högt gräs eller vatten är det klokt att samtidigt kontrollera hud, tassar, klor och öron. Den korta pälsen gör kontrollen enkel, men den ersätter inte regelbunden genomgång av hundens kropp.

## Temperament och personlighet

En typisk malinois är vaksam, aktiv och mycket beredd att agera. Rasidealet är samtidigt en självsäker hund utan rädsla eller oprovocerad aggressivitet. Hög intensitet och dålig nervkontroll är inte samma sak, och en hund som ständigt är stressad är inte mer rastypisk för att den är snabb.

Variationen mellan individer är betydande. SKK uppmanar köpare att räkna med skillnader både mellan rasvarianterna och mellan enskilda hundar. En etikett som ”bruks-, tjänste- eller utställningslinje” räcker därför inte som beslutsunderlag. Be att få se hur föräldrarna hälsar på människor, återhämtar sig efter en överraskning, hanteras, passerar andra hundar och kommer till ro när inget händer. Läs hela Mentalbeskrivning Hund (MH) och fråga hur syskon och tidigare avkommor fungerar i vardagen.

Med barn kan en välmatchad och välhanterad malinois fungera bra, men hundens fart och snabba reaktioner kräver vuxen närvaro. Barn och hund ska ha var sin ostörda viloplats, och vilda lekar bör avbrytas innan hunden börjar jaga rörelse eller går upp för mycket i varv. Små barn ska aldrig bära ansvaret för träning eller promenader. Samma försiktighet gäller möten med katter, smådjur och främmande hundar: hur väl det fungerar beror på individ, tidigare erfarenheter och träning. Låt djuren vänja sig stegvis och se till att de kan skiljas åt.

## Träning och motion

Malinois behöver fysisk och mental aktivitet varje dag, men det finns inget trovärdigt timtal som passar alla hundar. Ålder, hälsa, kondition, arbetsuppgift och förmåga att återhämta sig ska styra. Ett bra upplägg kan varva promenader och kondition med spår, sök, lydnad, bruksarbete eller annan målinriktad träning. Målet är inte att göra hunden så trött som möjligt, utan att ge den användbara färdigheter och en hållbar vardag.

Prioritera tidigt kontakt, inkallning, koppelgående, hantering, stopp- och släppsignal samt förmågan att vänta och vila. Träningen bör vara belöningsbaserad, individanpassad och stegras i takt med hundens utveckling. Korta tydliga pass med pauser ger ofta bättre kvalitet än att upprepa tills hunden tappar precision eller blir uppjagad.

Valpar och unghundar ska inte motioneras som färdigvuxna tjänstehundar. Bygg styrka, miljötrygghet och kroppskontroll gradvis och undvik att låta ensidig bolljakt, hopp eller långa löppass bli hela aktivitetsplanen. Följ hundens rörelser och återhämtning. Stelhet, hälta, försämrad koncentration eller en hund som inte kan komma till ro efter aktivitet är skäl att sänka belastningen och vid behov rådgöra med veterinär eller kunnig instruktör.

Som förstagångsägare kan man lyckas, men inlärningskurvan är brant. En realistisk plan innehåller tillgång till brukshundklubb eller erfaren tränare, hjälp från uppfödaren och en konkret idé om vad hunden ska få arbeta med även under mörka vardagskvällar och perioder när tävling eller tjänst inte är aktuell.

## Hälsa

Belgisk vallhund beskrivs som i huvudsak frisk och sund, men höfter, armbågar, epilepsiliknande anfall och ryggproblem förtjänar särskild uppmärksamhet. Det viktigaste inför ett valpköp är att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens strängare avelsråd och att granska familjen, inte bara föräldradjurens enskilda resultat.

För svenskregistrerad avel kräver de aktuella SKK-reglerna officiell höftleds- och armbågsledsstatus samt känd mental status för de föräldradjur som reglerna gäller för. För hundar födda från 2016 innebär känd mental status en fullständig MH med alla 33 positioner ifyllda; en Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) ersätter inte detta krav för belgisk vallhund. RAS rekommenderar dessutom A- eller B-höfter, fria armbågar och värdesiffra 1 eller 2 på MH:s skottmoment. Be att få se originalresultaten och kontrollera även syskon och tidigare avkommor.

Uppgifter om epilepsi måste tolkas försiktigt. En äldre RAS-enkät fångade upp kramper eller epilepsiliknande anfall hos en mindre andel malinois, men ägarnas uppgifter är inte samma sak som veterinärdiagnoser och siffrorna visar inte hur vanligt problemet är i rasen i dag. Forskning visar en ärftlig komponent för epilepsi hos belgisk vallhund, med starkast publicerat underlag för groenendael och tervueren. Fråga därför uttryckligen om anfall hos föräldrar, syskon, halvsyskon och tidigare avkommor i stället för att nöja dig med ett brett DNA-testpaket.

RAS-enkäten innehöll också uppgifter om ryggbesvär hos malinois, men även detta var ägarnas svar från ett äldre urval och visar inte hur vanligt problemet är i dag. Fråga om spondylos, lumbosakrala besvär, återkommande hältor och arbetsrelaterade skador i släkten. För en aktiv hund är en ärlig familjehistorik, officiella ledresultat och en plan för successiv fysisk uppbyggnad mer användbara än en lång lista över möjliga diagnoser.

## Historia och ursprung

Malinois har sitt ursprung i Belgien och växte fram ur de lokala vallhundar som användes i slutet av 1800-talet. Belgiska vallhundsklubben bildades i Bryssel 1891. Samma år samlade veterinärprofessorn Adolphe Reul 117 hundar för att beskriva och välja ut en mer enhetlig typ, och 1892 fanns en första detaljerad rasstandard.

De första belgiska vallhundarna fördes in i den belgiska stamboken 1901, och omkring 1910 ansågs typ och temperament ha stabiliserats. I dagens FCI-standard är belgisk vallhund en ras med fyra varianter: korthåriga malinois, långhåriga groenendael och tervueren samt strävhåriga laekenois. Malinois har fått sitt namn från Malines, det franska namnet på staden Mechelen, där den korthåriga typen utvecklades.

Arbetet förändrades när behovet av traditionell vallning minskade. Egenskaperna som krävdes kring djur och gård – uppmärksamhet, rörlighet, uthållighet och nära samarbete – fick i stället användning inom bruksprov, sök, bevakning och tjänst. Den bakgrunden förklarar rasens kapacitet, men säger inte att varje individ automatiskt passar för varje uppgift.

## Att leva med rasen

Att leva med en malinois fungerar bäst när aktivitet, återhämtning och vardagsregler är planerade innan hunden flyttar in. En stor tomt ersätter inte samarbete, och en lägenhet är inte automatiskt fel. Det avgörande är om hunden kan få daglig fysisk och mental aktivering, tränas att vara lugn inomhus och hanteras säkert i trapphus, kollektivtrafik och hundmöten.

Ensamhet ska tränas gradvis. En vuxen hund som är trygg med att vara själv klarar normalt några timmar, medan en liten valp inte kan lämnas ensam. Jordbruksverket anger dessutom att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, oftare när de är unga eller gamla. Det är en tillsynsgräns, inte ett mål för hur länge en malinois bör lämnas; hundens faktiska reaktion avgör om du måste gå långsammare fram.

Inför ett valpköp bör du kunna svara ja på följande:

- Jag har ett konkret träningsmål och tid för både aktivitet och vila varje dag.
- Jag har träffat föräldradjuren eller fått trovärdig information om deras vardag, MH, arbetsförmåga och återhämtning.
- Jag har kontrollerat officiell HD-, ED- och mentalstatus samt frågat om epilepsiliknande anfall, ryggproblem och mentalitet i den närmaste familjen.
- Jag har en plan för barn, besökare och andra djur som bygger på uppsikt, avskärmning och stegvis träning.
- Jag har tillgång till kunnig hjälp om hundens intensitet, rädsla, jaktbeteende eller stress blir svår att hantera.

För rätt förare är malinois en ovanligt mångsidig träningskamrat. Det hållbara valet är dock inte den valp som verkar mest explosiv, utan den individ vars egenskaper, familjehistorik och avelsmål stämmer med det liv du faktiskt kan erbjuda.

Belgisk vallhund – malinois

Deutscher Club für Belgische Schäferhunde e.V. (Germany)

Belgisk vallhund – malinois: medelstor till stor, slank och mycket atletisk vallhund med kort fawnfärgad päls och svart mask. Extremt intelligent, intensiv, lojal och mycket människoorienterad. Behöver tydlig struktur, daglig mental stimulans och mycket motion; trivs bäst hos erfarna och mycket aktiva ägare.

Vi föder upp jaktlabradorer och Malinois i liten skala. Jaktlabradoren främst för tjänst och jakt och Malinois för tjänst.

Våra avelshundar är arbetande tjänstehundar och vi lägger största vikt vid hundarnas mentalitet, deras arbetsvilja och styrka i olika miljöer. Vi förväntar oss , sociala, trygga och lojala hundar med stor arbetslust och som älskar att samarbeta med sin förare.

Farbax

## Snabbfakta

Fransk bulldogg är en liten, kraftig och social sällskapshund från Frankrike. Den ska vara livlig och aktiv, men den korta skallen och det korta nospartiet medför risk för andningsproblem och sämre temperaturreglering. Den som överväger rasen behöver därför bedöma funktion och dokumenterad hälsa lika noggrant som temperament och utseende.

- **Rasgrupp och användning:** FCI grupp 9, sällskapshund
- **Mankhöjd:** hanar 27–35 cm, tikar 24–32 cm
- **Vikt:** hanar 9–14 kg, tikar 8–13 kg
- **Päls:** kort, slät och utan underull
- **Färger i rasstandarden:** fawn, tigrerad och skäck, med de teckningar som standarden beskriver
- **Idealtemperament:** social, livlig, lekfull och tillgiven
- **Viktig svensk hälsokontroll:** RFG-Scheme är obligatoriskt före avel inom SKK sedan den 1 januari 2025

Rasen är inget självklart val för den som söker en hund med låga vårdbehov. En fransk bulldogg ska kunna röra sig ledigt och andas fritt även under rörelse. Hörbar eller ansträngd andning är inte en charmig eller normal rasdetalj.

## Utseende och päls

Fransk bulldogg ska vara kompakt och muskulös utan att bli tung, orörlig eller överdriven. Kroppen är något längre än mankhöjden, huvudet är brett och de upprättstående så kallade fladdermusöronen är ett tydligt kännetecken. Helheten ska fungera i rörelse: öppna näsborrar, tillräcklig noslängd, fria steg och en kropp som inte hindrar hunden från att vara aktiv är viktigare än ett extremt utseende.

Rasstandarden anger olika mått för könen. Hanar ska vara 27–35 cm höga och väga 9–14 kg, medan tikar ska vara 24–32 cm och väga 8–13 kg. Siffrorna är inte en målvikt för varje individ. Lämpligt hull bedöms utifrån hundens byggnad, muskelmassa och fettlager; övervikt belastar andning, leder och rygg.

Pälsen är kort, slät, mjuk och glänsande och saknar underull. Fällningen hanteras normalt med enkel borstning efter behov. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron, tänder och hud. Ansiktsveck ska hållas rena och torra, men skötseln bör styras av hur huden faktiskt ser ut. Rodnad, lukt, vätska, klåda eller ömhet är skäl att söka rådgivning, inte att bara rengöra oftare.

Rasstandardens färger är fawn, tigrerad och skäck. Blått och merle ingår inte bland de godkända färgerna. En valp som marknadsförs med ”sällsynt färg” bör bedömas efter samma viktiga underlag som alla andra: registrering, andningsfunktion, föräldradjur och uppfödarens avelsarbete.

## Temperament och personlighet

Fransk bulldogg ska enligt rasstandarden vara social, livlig, lekfull och tillgiven. Många individer söker gärna kontakt och uppskattar att delta i familjens vardag. Rasen kan lära sig snabbt, men självständighet och envishet gör att tydliga rutiner och bra belöningar ofta fungerar bättre än upprepningar och hårda korrigeringar.

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte varje hund. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, smärta, miljö och träning påverkar hur en individ beter sig. En hund som har svårt att andas eller är obekväm i hud, rygg eller leder kan också få sämre tålamod och återhämtning. Bedöm därför temperament tillsammans med fysisk funktion.

BPH visar hur en viss hund reagerade under en standardiserad beteendebeskrivning. Det är inget godkänd-eller-underkänd-test och ingen garanti för valpens framtida personlighet. Den äldre svenska BPH-analysen omfattade bara en liten andel av de svenskfödda hundarna. För en valpköpare är det därför mer värdefullt att möta tiken och fråga hur föräldrar och nära släktingar hanterar främmande människor, hundmöten, oväntade ljud, kroppshantering, aktivitet och vila.

Rasen kan fungera för en påläst förstagångsägare som är beredd på belöningsbaserad träning, daglig aktivitet och möjliga veterinärbehov. Den passar sämre när valet främst bygger på liten storlek, ett visst utseende eller antagandet att en kortnosig hund automatiskt behöver mycket lite motion.

## Träning och motion

En fransk bulldogg behöver dagliga promenader, nosarbete, lek och vardagsträning, men det finns ingen motionsmängd i minuter som passar alla. Ålder, kondition, väder och framför allt hundens andning och återhämtning avgör vad som är lämpligt. Avkylning genom flåsning är mindre effektiv hos kortnosiga hundar, så samma aktivitet kan vara lätt en sval dag och olämplig i värme.

Planera hellre flera hanterbara aktiviteter än ett långt pass som måste fullföljas. Låt hunden nosa, gå i lugnt varierad terräng och använda huvudet genom sök och enkla problemlösningar. Bygg kondition gradvis och följ hunden under hela aktiviteten. Tempot ska sänkas eller passet avbrytas om andningen blir tydligt bullrig eller mödosam, näsborrarna dras ihop, hunden använder magen kraftigt för att andas, släpar efter eller inte återhämtar sig normalt. Uttalad andnöd, blåaktiga slemhinnor, vinglighet, kollaps eller medvetslöshet kräver omedelbar veterinärkontakt.

Under varma dagar behöver promenader flyttas till svalare tider, tempot minskas och hunden ha tillgång till skugga, vatten och en sval viloplats. Lämna aldrig hunden i en varm bil eller annat instängt utrymme. En hund som återkommande får problem vid måttlig aktivitet eller värme behöver veterinärbedömning; lösningen är inte bara att undvika all motion.

Prioritera kontakt, lugn koppelgång, inkallning, att avbryta lek, att koppla av och att acceptera kontroll av mun, öron, hudveck, tassar och klor. Träna ensamhet i mycket små steg när hunden redan är trygg hemma. Belöningsbaserade metoder gör uppgiften tydlig och underlättar nödvändig hantering.

## Hälsa

Det viktigaste hälsoproblemet att förstå hos fransk bulldogg är BOAS, brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom. Det uppstår när utrymmet i det förkortade nospartiet och svalget inte räcker till för mjukdelarna. Följden kan bli bullrig eller ansträngd andning, låg uthållighet, sömnstörningar och svårigheter att reglera kroppstemperaturen.

RFG-Scheme är en veterinärundersökning som bedömer andningsfunktionen före och efter tre minuters rask rörelse och graderar resultatet från 0 till 3. Inom SKK gäller sedan den 1 januari 2025 ett hälsoprogram på nivå 2 för fransk bulldogg: hundar som används i avel ska ha ett resultat före parning. Ett officiellt resultat kan registreras från 24 månaders ålder och får inte vara äldre än två år vid parningen. Grad 0 rekommenderas; hundar med grad 2 eller 3 ska inte användas i avel enligt SKK:s regler. En hund som har opererats i luftvägarna kan inte testas inom programmet.

Ett RFG-resultat beskriver hundens status vid undersökningen och minskar inte behovet av egna observationer. Det är ingen livslång garanti och säger inte heller allt om andra hälsorisker. Inför valpköp bör du be om föräldrarnas registrerade namn, undersökningsdatum och faktiska RFG-grad. Se helst föräldradjuren både i vila och efter normal rörelse: andningen ska vara fri, återhämtningen rimlig och näsborrarna öppna. Acceptera inte ”testad” eller ”veterinärbesiktigad” som ersättning för det registrerade resultatet.

Andra belagda riskområden är allergi och hudbesvär, problem i rygg, skelett och leder inklusive patellaluxation samt skador på de framträdande ögonen. Det betyder inte att varje hund drabbas. Fråga om återkommande hudproblem, hälta, ryggsmärta och ögonskador hos föräldrar och nära släktingar. Rasklubben rekommenderar också valpköpare att fråga om patella, hjärta och de vuxna hundarnas andning; detta ska skiljas från det formella RFG-kravet.

Kontakta veterinär vid återkommande andningsljud, tydlig motions- eller värmeintolerans, sömnproblem på grund av andningen, hud som luktar eller gör ont, återkommande hälta, ryggsmärta eller ett rött, rinnande eller smärtande öga. Tidig bedömning är bättre än att vänta på att ett problem ska bli ”typiskt för rasen”.

## Historia och ursprung

Fransk bulldogg formades som ras i Paris under slutet av 1800-talet. Den första rasklubben bildades i Paris 1880, den första hunden registrerades 1885 och den första rasstandarden fastställdes 1898. Samma år erkände den franska kennelklubben rasen.

Rasen utvecklades som sällskapshund och fick den kompakta kroppen, det breda huvudet och de upprättstående fladdermusöron som fortfarande kännetecknar standarden. Fransk bulldogg visades i Sverige första gången 1913. Den historiska typen förklarar dagens utseende, men modern avel ska inte förstärka drag så långt att andning, ögon, rygg, svans eller rörelse påverkas negativt.

## Att leva med rasen

Fransk bulldogg kan bo i lägenhet eller hus, eftersom bostadens storlek i sig inte avgör om vardagen fungerar. Det avgörande är att hunden får daglig aktivitet, kan vila ostört och har en trygg, sval miljö. I lägenhet behöver ljud i trapphus och utanför fönster tränas bort från början, och tillgången till hiss eller många trappor kan få praktisk betydelse om hunden får ont eller har svårt att andas.

Med barn gäller samma säkerhetsregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet. Barn ska inte störa hunden när den äter eller vilar, klättra på den eller fortsätta när den försöker gå undan. Ordna en skyddad viloplats och lär både barn och hund lugna umgängesformer. Liten kropp och lekfullt temperament gör inte en individ automatiskt barnsäker.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och deras erfarenheter. Gör introduktioner gradvis, med möjlighet att skilja djuren åt och utan att tvinga fram närkontakt. Socialisering kan förbättra förutsättningarna men garanterar inte att alla kombinationer fungerar. Var särskilt uppmärksam på stress, resursförsvar och om den andra hundens lek blir för fysisk för en individ med nedsatt andningskapacitet.

Ensamhet behöver tränas stegvis från mycket korta stunder. Öka först när hunden kan vara lugn, och använd gärna en kamera för att upptäcka oro eller skällande som inte märks när du kommer hem. Rasen ska inte väljas med planen att regelbundet lämnas ensam större delen av dagen.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på följande frågor:

- Kan vi välja fri andning och funktion före ett extremt utseende eller en ovanlig färg?
- Kan vi kontrollera föräldrarnas identitet, RFG-grad och undersökningsdatum i stället för att nöja oss med muntliga besked?
- Kan vi anpassa aktivitet efter värme och dagsform utan att göra hunden passiv?
- Har vi tid och ekonomi att hantera de veterinärbehov som kan följa med rasens kroppsform?

Om svaren är ja och uppfödaren kan visa öppna, kontrollerbara resultat kan fransk bulldogg vara en livlig och nära sällskapshund. Det viktigaste urvalet är inte det mest extrema huvudet eller den ovanligaste färgen, utan en hund som kan andas, röra sig, återhämta sig och leva ett aktivt vardagsliv.

Fransk bulldogg

The French Bulldog Club of England

Fransk bulldogg är en liten, muskulös sällskapshund med kort päls och fladdermusliknande öron. Den är tillgiven, människoorienterad och lekfull men ändå lugn inomhus, vilket gör den väl lämpad för lägenhetsliv. Den behöver måttlig, noggrant anpassad motion, regelbunden skötsel av hud, öron och klor samt uppmärksamhet på andning och vikt.

Vonsans

## Snabbfakta

Welsh corgi cardigan är en brittisk boskapsvallare och sällskapshund i liten höjd men med betydligt mer kropp, kraft och arbetslust än de korta benen först antyder. Den passar bäst hos någon som vill träna, promenera och lösa uppgifter tillsammans med sin hund varje dag.

- **Storlek:** Rasstandarden anger 30 cm i mankhöjd som ideal. Den anger inget fast viktspann; vikten ska stå i proportion till hundens storlek och helhet.
- **Kropp:** Lång och stark med korta ben, god markfrigång och en lång, rävlik svans.
- **Temperament:** Rasidealet är alert, aktivt, intelligent och stabilt, utan skygghet eller aggressivitet.
- **Aktivering:** Daglig fysisk rörelse och mental sysselsättning behövs. Ett visst antal motionsminuter passar inte alla individer.
- **Päls:** Kort till medellång, vädertålig dubbelpäls med underull. Räkna med fällning och regelbunden borstning.
- **Viktigt vid valpköp:** Be att få se föräldradjurens faktiska HD-resultat och fråga om ögonlysning, rcd3-PRA och eventuell merlefärg.

Cardigan och welsh corgi pembroke är två separata raser. Välj därför inte enbart efter ordet ”corgi” eller en bild på en kortbent hund. Jämför rasernas vardagsbehov, träffa vuxna hundar och bedöm den aktuella uppfödarens hundar.

## Utseende och päls

En welsh corgi cardigan ska vara robust, rörlig och uthållig: låg över marken, men inte så låg att kroppen saknar markfrigång. Kroppen är ganska lång och stark, benstommen kraftig och öronen stora, upprättstående och lätt rundade i spetsarna. Den måttligt långa svansen når till eller nästan till marken och får lyftas när hunden rör sig, men ska inte ringlas över ryggen. Den långa, rävliknande svansen är ett tydligt drag i cardiganstandarden.

De godkända färgerna är blue merle, brindle, röd, sobel, trefärgad med brindle tanteckning och trefärgad med röd tanteckning. Typiska vita tecken får finnas, men vitt ska inte dominera på kropp eller huvud och ska inte omringa ögonen. Blå eller blåspräckliga ögon är enligt standarden endast tillåtna hos blue merle.

Pälsen består av hårda, helst raka täckhår och en skyddande underull. Borsta igenom hela pälsen regelbundet och oftare när mycket underull lossnar. Kontrollera särskilt att lös underull inte packas ihop bakom öron, vid byxorna och kring svansen. Hur kraftigt och när en hund fäller varierar; planera för mer löst hår under vissa perioder i stället för att utgå från en bestämd kalender. Vänj valpen lugnt vid borstning, kloklippning och annan hantering från början.

## Temperament och personlighet

Welsh corgi cardigan är i rasidealet uppmärksam, aktiv, intelligent och mentalt stabil. Det är en bra utgångspunkt, men inte en garanti för hur varje hund blir. Svenska BPH-resultat visar variation inom rasen, och uppväxt, erfarenheter och individ påverkar bland annat socialitet, rädsla, lekintresse och förmåga att koppla av.

Bakgrunden som gårds- och boskapshund kan märkas som uppmärksamhet på rörelse, vilja att hålla reda på omgivningen och benägenhet att skälla. Vissa unga hundar försöker också styra springande människor eller djur och kan nafsa mot ben. Det här är beteenden som kan förekomma och som går att förebygga eller påverka med träning, inte något alla cardigan gör. Avbryt lugnt, belöna ett alternativt beteende och ge hunden planerade aktiviteter där den får använda nos, kropp och huvud.

Fråga uppfödaren hur föräldradjuren fungerar med besökare, i nya miljöer och efter aktivitet. Träffa dem om det är möjligt. En hund som snabbt går upp i varv men har svårt att vila kan bli krävande även om den är lättlärd. För många hem är förmågan att växla mellan aktivitet och lugn minst lika viktig som träningslusten.

## Träning och motion

En cardigan behöver röra sig och tänka varje dag, men det finns ingen trovärdig minutregel som passar alla. Ålder, hälsa, kondition och personlighet avgör mängden. En bra vardag blandar promenader i olika miljöer med nosarbete, korta träningspass, lek och tid för återhämtning.

Rasen brukar uppskatta uppgifter där den får samarbeta och fatta små beslut. Personspår, sökövningar, vardagslydnad, rallylydnad och kontrollerad kroppsträning är exempel; hunden behöver inte valla för att få ett meningsfullt liv. Öka svårighet och fysisk belastning stegvis, särskilt hos en växande hund, och ta hjälp av veterinär eller fysioterapeut om hunden har ont, haltar eller rör sig avvikande. Kroppsformen är inte i sig skäl för generella förbud mot alla trappor eller hopp, men miljön och aktiviteten ska passa den enskilda hunden.

Träna positivt, belöningsbaserat och i tydliga steg. Prioritera kontakt, inkallning, följsamhet och ett lugnt beteende kring cyklar, springande barn och andra rörelser som kan väcka intresse. Om hunden skäller vid dörren eller fönstret, hjälp den bort från situationen innan skällandet hinner bli en vana och belöna det beteende du vill se. Hårda korrigeringar eller idéer om att ”dominera” hunden behövs inte och riskerar att försämra tryggheten.

## Hälsa

Den aktuella svenska avelsstrategin beskriver welsh corgi cardigan som generellt frisk. Ingen enskild ögonsjukdom stack ut i de ögonundersökningar som hade sammanställts. Det betyder inte att varje hund är frisk eller att hälsokontroller saknar betydelse. För en valpköpare är dokumenterade resultat mer värdefulla än allmänna försäkringar om att en linje är ”problemfri”.

### Höfter och rörelseapparat

Sedan 2025 måste båda föräldradjuren ha officiell höftledsstatus före parning för att avkomman ska kunna registreras i SKK. **Känd status betyder att resultatet finns registrerat, inte att höfterna automatiskt är fria från HD.** Be därför om de faktiska graderna och låt uppfödaren förklara sitt val av kombination.

Rasklubben bevakar också short ulna, där armbågsbenet slutar växa för tidigt och frambenet kan bli allt krokigare. Om en växande hund får tydligt förändrad benställning, utåtvriden tass eller hälta bör den bedömas tidigt av en veterinär med erfarenhet av ortopedi. Behandling kan behöva sättas in medan hunden fortfarande växer, så vänta inte och se.

### Ögon, rcd3-PRA och merle

Rcd3-PRA är en tidigt debuterande, autosomalt recessiv form av PRA som förekommer i rasen. DNA-testet kan visa om en hund är fri, anlagsbärare eller genetiskt affekterad. En bärare blir inte själv sjuk av just rcd3-PRA, men kan föra anlaget vidare. Testet svarar bara på denna genetiska variant. En ögonlysning kan i stället hitta kliniska ögonförändringar men avslöjar inte friska anlagsbärare, så undersökningarna ersätter inte varandra.

Blue merle är en godkänd färg, men merleanlaget får inte dubbleras i en parning eftersom avkomman då riskerar allvarliga hörsel- och ögondefekter. Vid köp av en merlefärgad valp bör uppfödaren kunna redogöra för föräldrarnas färg och hur parningen följer SKK:s regler.

Håll dessutom hunden i lämpligt hull. En tydlig midja ska synas bakom revbenen och revbenen ska kunna kännas med lätt tryck. Följ förändringar över tid i stället för att jaga en enda standardvikt.

## Historia och ursprung

Welsh corgi cardigan utvecklades i Wales som gårds- och boskapshund. Den arbetade nära gårdens människor och hjälpte bland annat till att driva och hålla ordning på kreatur. Den historiska funktionen förklarar rasens kombination av låg höjd, rörlighet, uthållighet och uppmärksamhet på det som händer runt omkring.

Hur gammal rasen är och exakt vilka hundar som ligger bakom den är inte slutgiltigt fastställt. Äldre berättelser kopplar den till mycket tidiga walesiska hundar, kelter eller vikingar, men sådana teorier ska inte behandlas som säker släkthistoria. SKK anger att cardigan och pembroke korsades fram till 1934, då de skildes och blev två separata raser. Den första welsh corgi cardigan som registrerades i Sverige kom 1963.

I dag klassificerar FCI rasen som boskapsvallare och sällskapshund. Många lever enbart som familjehundar, men det aktiva och arbetsinriktade arvet är fortfarande relevant när man bedömer om vardagen passar.

## Att leva med rasen

En welsh corgi cardigan kan bo i lägenhet, men den låga mankhöjden gör den inte automatiskt lätt att ha i en liten bostad. Den behöver daglig aktivitet, möjlighet att varva ned och träning kring ljud i trapphus och utanför fönster. Hus och trädgård ersätter inte promenader, samarbete eller nya miljöer.

Ensamhet är inte en fast rasegenskap. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka gradvis; backa om den visar oro. Planera vardagen utifrån individen och räkna inte med att en liten valp kan lämnas ensam.

Rasen kan leva bra i en barnfamilj, men ingen ras är automatiskt barnsäker. En vuxen ska alltid vara med när små barn och hund umgås, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Lär både barn och hund lugna regler, särskilt när lek och spring kan väcka hundens intresse för rörelse.

Samma sak gäller andra hundar och katter: individen är viktigare än rasnamnet. Tidigare erfarenheter och en kontrollerad introduktion spelar stor roll. Vid introduktion till katt bör katten ha en hundfri plats att dra sig undan till, möten ske lugnt och jakt förhindras från första början.

Inför köp är det klokt att kontrollera:

- föräldradjurens officiella HD-grader, inte bara att de är röntgade;
- datum och resultat för ögonlysning samt status för rcd3-PRA;
- hur en eventuell merlekombination har planerats;
- hur nära släktingar fungerar med ljud, människor, hundar och återhämtning;
- om du vill ha vardagen med pälsfällning, träning och daglig aktivering under hela hundens liv.

Rasen passar alltså inte någon som väljer den enbart för det kompakta formatet. En cardigan är en aktiv och intelligent vallhund på korta ben och behöver en ägare som har både tid och intresse för ett genomtänkt vardagsliv.

Welsh corgi cardigan

Welsh Corgi League (UK)

Welsh corgi cardigan är en robust, långsträckt vallhund med rävlikt huvud och lång svans. Trots sina korta ben är den energisk och smidig, lojal, vaksam och ofta reserverad mot främlingar. Pälsen är en vädertålig dubbelpäls som finns i många färger, och rasen behöver regelbunden motion och pälsvård.

Royalty gold paws

## Snabbfakta

Tax är en tysk jakthund i FCI-grupp 4, framtagen för arbete både under och ovan jord. Rasen finns i nio varianter: normalstor, dvärg och kanin kombinerat med kort-, lång- eller strävhår. Det är därför klokare att välja tax efter storlek, hårlag, uppfödarens avelsmål och hundarnas faktiska egenskaper än efter rasnamnet ensamt.

- **Användning:** grytjakt, drevjakt, eftersök och sällskap.
- **Arbetssätt:** uthållig, självständig och mycket nosorienterad.
- **Storlek:** avgörs av bröstomfång, inte av mankhöjd eller en generell viktangivelse.
- **Päls:** kort-, lång- eller strävhårig, med tydligt olika skötselbehov.
- **Viktig hälsofråga:** diskdegeneration och diskbråck, ofta sammanfattat som IVDD.
- **Passar bäst för:** den som vill ha en lågställd jakthund med stor arbetslust och kan erbjuda både vardagsmotion, nosarbete och konsekvent träning.

Den slutliga storleksvarianten fastställs först när hunden är minst 15 månader. Föräldrarna ger en rimlig fingervisning, men valpens slutliga variant kan inte lovas före mätningen.

## Utseende och päls

Taxen ska vara låg och långsträckt men samtidigt kompakt, muskulös och rörlig. Kroppen är byggd för att kunna arbeta smidigt i trånga utrymmen, inte för att vara extremt lång eller tung. Rasstandarden anger ungefär en tredjedel av mankhöjden som markfrigång och ett förhållande mellan mankhöjd och kroppslängd på cirka 1:1,7–1,8.

Bröstomfånget mäts efter 15 månaders ålder, från mankens högsta punkt till bröstkorgens lägsta punkt. De aktuella intervallen är:

- **Normalstor tax:** hanar mer än 37 men högst 47 cm, tikar mer än 35 men högst 45 cm.
- **Dvärgtax:** hanar mer än 32 men högst 37 cm, tikar mer än 30 men högst 35 cm.
- **Kanintax:** hanar 27–32 cm, tikar 25–30 cm.

De tre hårlagen är mer än en utseendefråga. Korthårig tax har kort, tät och slätt åtliggande päls som normalt kräver begränsad regelbunden skötsel men ändå behöver ses över efter vistelse i terräng. Långhårig tax har underull och längre behäng som bör kammas där tovor lätt bildas, särskilt bakom öronen och på ben, buk och svans. Strävhårig tax har täckhår, underull, skägg och markerade ögonbryn. En korrekt sträv päls trimmas vid behov; att klippa ned den ger inte samma pälsstruktur.

Godkända färger och mönster beror delvis på hårlag. Rött, svart eller brunt med tanteckning, merle och brindle ingår i standarden, medan viltfärger är typiska för strävhår. Pälsfärg är ingen genväg till temperament eller jaktlust, men vissa färgkombinationer har betydelse för hälsan. Be uppfödaren förklara både registrerad färgbeteckning och nedärvning om valpen är merle.

## Temperament och personlighet

Taxens rasideal är vänligt och jämnt, utan rädsla eller aggression, men också energiskt, uthålligt och självsäkert. Självständigheten kommer från arbete där hunden måste fatta beslut på avstånd från föraren. I vardagen kan samma egenskap märkas som att taxen prövar om en regel verkligen gäller varje gång.

Jaktlust, socialitet, ljudbenägenhet, lekintresse och förmåga att koppla av varierar mellan individer och släktlinjer. Den svenska analysen av Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, BPH, ger en bild av många trygga taxar men omfattar mindre än en procent av den studerade svenskfödda populationen. Den kan därför inte användas som löfte om en enskild valps personlighet. Påståenden om att ett visst hårlag alltid är lugnare, mer lättlärt eller mindre jaktintresserat är också för grova.

Fråga i stället hur föräldrar och nära släktingar fungerar hemma, vid besök, på promenad och i nya miljöer. För en jakttax är provresultat och praktisk användning relevant; för en sällskapstax är det lika viktigt att få konkreta exempel på hur hundarna varvar ner efter aktivitet, hur mycket de låter och hur de fungerar vid hantering. En seriös uppfödare ska kunna beskriva både styrkor och sådant som kräver arbete.

## Träning och motion

Tax behöver daglig fysisk aktivitet och meningsfullt nosarbete, men en fast minutkvot passar inte alla. Ålder, kondition, underlag, storleksvariant, hälsa och hur hunden arbetar avgör belastningen. En vuxen, frisk tax kan vara en uthållig promenad- och friluftshund, medan en valp ska bygga styrka och koordination stegvis och en hund med ryggsymtom behöver veterinärens plan.

Spår, sökövningar, personspår och noggranna godisgömmor låter taxen använda sin bästa resurs: nosen. Korta, tydliga träningspass med en belöning hunden verkligen vill ha fungerar ofta bättre än upprepningar utan tydligt mål. Träna tidigt på inkallning, stopp, följsamhet och att kunna avbryta ett doftspår. Jaktlust försvinner inte genom lydnad, så långlina och genomtänkta miljöval är viktiga när inkallningen inte är säker. I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt utanför jakt, och mellan 1 mars och 20 augusti gäller särskild uppsikt där vilt kan finnas.

Rygghänsyn betyder inte att en frisk tax ska leva stilla. Det finns inte stöd för att ett totalförbud mot alla trappor eller möbelhopp i sig förhindrar IVDD. Bygg i stället god grundkondition, håll hunden i normalt hull, minska halkrisken hemma och undvik okontrollerade höga hopp eller kollisioner. Anpassa hjälpen i trappor och vid lyft efter hundens ålder, storlek och hälsa.

## Hälsa

Diskdegeneration och diskbråck är taxens viktigaste rasspecifika hälsofråga. IVDD innebär att diskarna mellan ryggkotorna förändras och i vissa fall trycker mot nerver eller ryggmärg. Sök veterinär skyndsamt om taxen plötsligt får tydlig rygg- eller nacksmärta, kröker ryggen, vägrar röra sig, går ostadigt, tappar kraft i benen eller får svårt att kontrollera urin och avföring. Vänta inte på att svaga neurologiska tecken ska gå över av sig själva.

SKK:s officiella ryggröntgen för tax räknar förkalkade diskar. Undersökningen görs från tvåårsdagen till dagen före fyraårsdagen och resultatet anges som K0, K1–K2, K3–K4 eller K5–K26. K0 betyder inga upptäckta förkalkningar, medan ett högre K-tal betyder fler helt eller delvis förkalkade diskar. Resultatet är ett avels- och riskunderlag, inte en garanti för att hunden aldrig får eller säkert kommer att få kliniska problem. Även uppgifter om diskbråck hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor är därför viktiga.

Ryggscreening och ögonlysning är frivilliga för tax i Sverige. Svenska Taxklubbens rasspecifika avelsstrategi rekommenderar ändå att rygg- och familjehistorik vägs in samt att avelsdjur ögonlyses inför avelsdebut och senare i livet. PRA förekommer i rasen. De aktuella registreringsbestämmelserna för tax reglerar bland annat variant, hårlag, färg och slutlig storleksmätning, men listar inte rygg- eller ögonundersökning som obligatoriska villkor för registrering. En köpare bör alltså fråga efter faktiska resultat i stället för att nöja sig med uttrycket ”testade föräldrar”.

Följ också hundens hull: en midja ska kunna ses och revbenen kännas med lätt tryck. När merle ingår i en kombination bör uppfödaren kunna redogöra för färganlagen. Två merleanlag kan ge dubbel merle, vilket hos hund är förknippat med ökad risk för hörsel- och ögonproblem.

## Historia och ursprung

Taxen utvecklades i Tyskland ur lågbenta jakthundar för arbete i gryt. Sådana hundar är kända sedan medeltiden, medan den organiserade aveln fick tydligare form under 1800-talet. Den tyska taxklubben grundades 1888, och aveln kom att omfatta de tre storlekarna och tre hårlagen som bildar dagens nio varianter.

Rasens låga format, kraftiga framdel, uthållighet och självständighet har en praktisk förklaring. Taxen skulle kunna följa vilt under jord, men också arbeta som drivande eller stötande hund och hjälpa till vid eftersök. I Sverige blev den särskilt betydelsefull som långsamt drivande hund när rådjursstammen ökade under 1940-talet. Svenska Taxklubben grundades redan 1901.

Det historiska användningsområdet märks fortfarande i vardagen. En tax som aldrig ska jaga behöver ändå få utlopp för nosarbete, problemlösning och rörelse. Det är också därför en köpare bör fråga vad uppfödaren faktiskt prioriterar: gryt, drev, eftersök, utställning eller främst sällskap.

## Att leva med rasen

Tax kan bo bra i lägenhet om den får tillräckligt med utevistelse, aktivitet och träning på ljud i trapphus och utanför dörren. Bostadens yta är mindre avgörande än vardagens innehåll. Planera för flera rastningar, möjlighet att nosa i lugn takt och en plats där hunden får vila ostört. Ensamhet ska läras in gradvis; avbryt och förenkla om hunden visar oro. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid handlar om rastning, inte om hur länge en enskild tax bör lämnas ensam.

Med barn kan taxen bli en fin familjehund, men små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar. Små barn bör inte bära taxen; en liten hund kan lätt tappas och rygg och bakdel måste få ordentligt stöd vid lyft. Hunden ska alltid ha en trygg, fredad viloplats.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidigare erfarenhet och jaktlust. Introducera lugnt, använd barriär och ge båda djuren separata säkra platser. En tax med stark jaktlust behöver inte bli pålitlig med kanin, marsvin eller katt bara för att möten tränas. Säker fysisk separation kan vara den rätta långsiktiga lösningen.

Inför köp bör du be om konkreta svar på följande:

- Vilken storlek och vilket hårlag väntas valpen få, och hur säkert går det att bedöma?
- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de och nära släktingar i vardagen?
- Finns officiellt K-resultat och uppgifter om kliniska ryggproblem hos föräldrar, syskon eller tidigare avkommor?
- När ögonlystes föräldrarna senast, och vad visar resultatet?
- Vilka BPH-, jakt- eller utställningsresultat är registrerade och relevanta för just denna kull?
- Hur har valparna vant sig vid hantering, vardagsljud, människor och korta stunder utan kullsyskon?

Den bästa matchningen är inte automatiskt den minsta, lugnaste på besöket eller den färg du först fastnar för. Välj den kombination där uppfödarens mål, hundarnas dokumenterade hälsa och temperament samt din egen vardag pekar åt samma håll.

UK Dachshund Club

British Veterinary Association

FCI - Fédération Cynologique Internationale

Tax: djärv, långsträckt, kortbent jakthund, ursprungligen avlad för grävling och kanin. Finns med slät, lång och sträv päls, i normalstorlek och dvärgstorlek. Lojal, spårsäker, självständig och ofta skällig. Behöver regelbunden men skonsam motion och viktkontroll för att skydda ryggraden.

TimbaTax

## Snabbfakta

- Tibetansk terrier är trots namnet ingen terrier till funktion. FCI placerar rasen bland sällskapshundar, men bakgrunden omfattar både herdearbete och varnande vaktuppgifter i Tibet.
- Hanar ska vara 36–41 cm i mankhöjd och tikar något mindre. FCI-standarden anger ingen officiell vikt, så föräldrarnas och andra vuxna släktingars faktiska storlek ger bättre vägledning än ett löfte om ett visst antal kilo.
- Rasen ska vara robust, medelstor, långhårig och i stort sett kvadratisk. De stora tassarna är runda och flata, och rörelserna ska vara smidiga med god räckvidd och kraft.
- Pälsen är dubbel och kan ha många färger. Chokladbrunt, leverfärg och merle är däremot inte tillåtna enligt standarden.
- Rasidealet är livligt, vänligt, alert och intelligent. Hunden kan hålla tillbaka sin tillgivenhet mot främmande, men överdriven skygghet är inte ett önskat rasdrag.
- Tibetansk terrier passar bäst hos den som vill ha en nära sällskapshund, kan lägga tid på pälsvård och träning och är beredd att kontrollera hälsodokument i stället för att nöja sig med att föräldrarna är ”testade”.

## Utseende och päls

Tibetansk terrier ska vara stark och kompakt utan att bli tung. Kroppslängden från skulderled till svansrot ska motsvara mankhöjden. Huvudet är rikligt behårat och ögonen är stora, mörkbruna och brett placerade. Svansen är väl behårad, sitter ganska högt och bärs i en båge över ryggen; en knyck nära svanstippen är tillåten.

Det långa håret i ansiktet får falla framåt, men ska inte täcka ögonen eller hindra hundens syn. Det är en viktig kontroll i vardagen. Om hunden går in i saker, tvekar vid trappor eller inte kan läsa andra hundars signaler ska man inte avfärda det som rasens typiska lugg. Dela på eller sätt upp pälsen så att hunden ser, och låt veterinär bedöma nytillkomna synproblem.

Underullen är fin och ullig. Täckhåret ska vara rikligt, fint och långt, men varken silkeslent eller ulligt. Det får vara rakt eller vågigt, inte lockigt. Tillåtna färger omfattar bland annat vitt, guld, crème, grått, rökfärgat, svart, flerfärgat och trefärgat. Påståendet att alla färger är godkända stämmer alltså inte: choklad, lever och merle är undantagna.

Pälsvården behöver vara grundlig, men samma kalender passar inte varje hund. Unghundens pälsbyte, full pälslängd, fukt, smuts och aktivitet påverkar hur snabbt tovor bildas. Arbeta igenom pälsen från huden med fingrar och kam, särskilt bakom öronen, i armhålorna, ljumskarna, skägget, tassarna och där sele eller halsband ligger an. Kammen ska kunna löpa igenom utan att huden dras. Bada när pälsen är smutsig eller svår att reda ut och torka ända ned till huden. Vänj valpen stegvis vid borstning, föning, tasshantering och att stå eller ligga stilla.

## Temperament och personlighet

Tibetansk terrier ska vara livlig, vänlig, utåtriktad, alert, intelligent och modig utan att vara skarp eller stridslysten. Standarden säger samtidigt att rasen kan vara återhållsam med sin tillgivenhet mot främmande. Det betyder inte att rädsla, hotfullhet eller oförmåga att återhämta sig efter en överraskning ska förklaras bort som ”typisk reservation”.

Skillnaderna mellan individer kan vara stora. Äldre svenska MH-data gav ett användbart historiskt rasgenomsnitt, och en enkät bakom RAS 2018 beskrev både överdriven reservation och problem med ensamhet hos vissa hundar. Materialet gäller äldre årskullar och kan inte förutsäga en valp i dag.

Träffa därför tiken och gärna flera vuxna släktingar. Se hur de reagerar när en främmande person kommer in, när någon tar i tassar och päls och när något oväntat händer. En lämplig vuxen hund behöver inte söka kontakt med alla, men ska kunna hantera situationen utan att fastna i rädsla, skall eller försvar. Fråga också hur helsyskon och tidigare avkommor fungerar hemma, på resa och vid veterinärbesök.

## Träning och motion

Tibetansk terrier behöver rörelse, nosarbete, inlärning och återhämtning varje dag, men inget bestämt antal timmar gäller för alla. En vuxen hund kan trivas med promenader i varierad terräng, sök, spår, rallylydnad, agility på lämplig nivå eller annan träning där den får tänka och samarbeta. Anpassa mängden efter ålder, hälsa, kondition och hur väl hunden kommer ned i varv efteråt.

Prioritera färdigheter som gör vardagen enkel:

- följsamt koppelgående och säker inkallning, först i kontrollerade miljöer
- att kunna passera människor och hundar utan att varje möte blir en hälsning eller larmsituation
- en tydlig viloplats och förmåga att koppla av efter aktivitet
- frivillig hantering av päls, tassar, mun, ögon och öron
- att vänta vid dörrar, bilen och innan den får hälsa
- korta stunder av ensamhet som byggs upp utan oro

Belöningsbaserad träning ger tydliga svar utan onödiga konflikter. Rasen kan lära sig snabbt men behöver inte uppskatta långa, upprepade pass. Variera belöningen mellan mat, lek, nosande, avstånd och tillgång till en aktivitet. Om hunden blir allt mer ljudlig, rastlös eller har svårt att sova efter träningen kan enklare uppgifter, färre intryck och längre pauser vara mer hjälpsamt än ännu ett pass.

Valpar och unghundar ska få röra sig fritt och varierat på säkra underlag, men ska inte belastas med långa löprundor eller många upprepade hopp. Hälta, stelhet eller ovilja att röra sig behöver bedömas av veterinär.

## Hälsa

De bindande svenska registreringsreglerna och rasklubbens rekommendationer är inte samma sak. I SKK:s regler för 2026 finns registreringsförbud för avkomma efter en förälder som har PRA eller linsluxation. Rasens avsnitt kräver däremot inte en bestämd DNA-panel eller ett visst HD-resultat. En valpköpare behöver därför kontrollera både minimireglerna och det frivilliga hälsoarbetet.

Tibetanska Terriersällskapet anger att båda föräldrarna ska vara höftledsröntgade och helst ha HD A eller B. Om en hund med HD C används bör kullens beräknade HD-index vara minst 100. Rasen har svenskt HD-index, så be att få se varje förälders resultat och det beräknade kullindexet, inte bara beskedet att höfterna är röntgade.

Klubbens riktlinje är också att båda föräldrarna ska vara ögonlysta högst ett år före parning utan tecken på PRA eller linsluxation, med ett särskilt undantag för vissa äldre, upprepade ögonlysta och DNA-testade hundar. Be om datum, fullständigt utlåtande och tidigare resultat. PRA är ett samlingsnamn, och DNA-testen för PRA3 och rcd4 förklarar enligt klubben bara en del av rasens PRA-fall. Ett fritt resultat för en variant utesluter därför inte all PRA eller andra ögonsjukdomar.

Det finns DNA-test för bland annat primär linsluxation, PLL, och den sent debuterande neurologiska sjukdomen NCL. För dessa recessiva varianter är en bärare inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare ska inte kombineras eftersom valpar då kan få två sjukdomsanlag. Kontrollera exakt sjukdom, variant, laboratorium och resultat för båda föräldrarna. Formuleringen ”DNA-testad” utan dokument säger för lite.

Renal dysplasi, tidigare kallad PNP, finns också i rasens hälsohistoria. RAS anger uttryckligen att det tidigare RD-DNA-testet inte är tillförlitligt och inte bör användas. Ett sådant resultat ska alltså inte presenteras som ett friskintyg. Fråga i stället om diagnostiserad njursjukdom hos föräldrar, syskon, tidigare avkommor och äldre släktingar.

En stor brittisk studie publicerad 2024 uppskattade medianlivslängden för tibetansk terrier till 13,8 år i den studerade gruppen. Resultatet beskriver brittiska hundar och är varken en prognos för en svensk valp eller en garanti för den enskilda hunden.

## Historia och ursprung

Tibetansk terrier kommer från Tibet, medan Storbritannien ansvarar för rasstandarden. Trots namnet är den inte en terrier. FCI beskriver en hund med bakgrund som herdehund och varnande vakthund för handelsresande, men klassificerar dagens ras som sällskapshund i grupp 9.

Den moderna europeiska historien är bättre dokumenterad än många berättelser om heliga lyckobringare. Den brittiska läkaren Agnes Greig mötte rasen i Indien 1922 och förde hundar till England under 1920-talet. Tibetansk terrier och lhasa apso registrerades länge tillsammans under namnet Lhasa Terrier, tills den brittiska kennelklubben skilde dem åt 1934.

År 1958 importerades två hundar från England till Sverige av Carin Slättne. Tibetanska Terriersällskapet grundades 1972. Där är historiken tydlig. Berättelser om att hundarna aldrig såldes, alltid gavs som lyckogåvor eller utförde särskilda räddningsuppgifter hör däremot till traditionen och är inte lika väl belagda.

## Att leva med rasen

Tibetansk terrier kan fungera i både lägenhet och hus om den får aktivitet, lugn och regelbunden pälsvård. Bostadens storlek avgör mindre än möjligheten att hantera trånga möten, ljud i trapphus, blöt päls och en hund som gärna uppmärksammar förändringar. Träna en viloplats och belöna hunden när den hör ljud utanför utan att fortsätta skälla.

Med barn krävs aktiv vuxennärvaro. Barn ska inte störa hunden när den äter, sover eller går undan, och päls eller svans får aldrig bli handtag i lek. En hund som vill lämna situationen ska ha en skyddad plats bakom grind eller i ett annat rum.

Samlevnad med andra hundar, katter och mindre djur bedöms individuellt. Introducera hundar lugnt, gärna på neutral plats. Ge katten egna höga platser och hundfria zoner och förhindra jakt från början. Tidig vana kan hjälpa, men ersätter inte tillsyn eller en bedömning av den enskilda hundens beteende.

Ensamhet tränas gradvis från mycket korta stunder. Öka först när hunden kan äta, vila och återgå till lugn. Ihållande skall, vandring, förstörande eller att hunden inte tar mat visar att steget är för svårt; det är inte ett bevis på trots.

En väl förberedd förstagångsägare kan lyckas om pälsarbetet, vardagsträningen och kontrollen av hälsodokument känns rimliga. Träffa vuxna släktingar, kontrollera HD-resultat och kullindex, läs ögonutlåtanden och be om DNA-resultat för varje namngiven variant. Välj uppfödare efter öppenhet om hela familjen – inte efter färg, frisyr eller en allmän försäkran om att linjen är frisk.

Tibetansk terrier

Verein für Deutsche Spitze (Germany)

Norsk Kennel Klub (Norway)

Medelstor, robust tibetansk ras med lång skyddande päls och snölika tassar, som en gång var munkarnas följeslagare. Lugn och mild inomhus, livlig och atletisk utomhus. En klok och självständig problemlösare som behöver vänlig, konsekvent träning, regelbunden pälsvård och nära gemenskap med familjen.

Tazzjazz

## Snabbfakta

Perro de Agua Espanol är en medelstor spansk arbetshund med stark inlärningsförmåga, vaksamhet och behov av både fysisk och mental aktivitet. Den passar bäst hos en engagerad ägare som vill träna regelbundet, kan lägga tid på tidig miljöträning och är beredd att lära sig rasens ovanliga pälsvård.

- **Ursprung:** Spanien, med den största historiska populationen i Andalusien.
- **Användning:** Vattenhund, jakthund och vallhund; i Sverige främst aktiv sällskaps- och tävlingshund.
- **Storlek:** Hanar 44–50 cm och 18–22 kg; tikar 40–46 cm och 14–18 kg.
- **Karaktär:** Trogen, arbetsvillig, vaksam, lättlärd och anpassningsbar enligt rasstandarden, men socialitet och rädsla varierar tydligt mellan individer.
- **Päls:** Alltid lockig och ullig; den borstas inte utan hålls efter genom jämn klippning och varsam delning av lockar eller snören.
- **Vardagskrav:** Räkna med ett hörbart skall, stort behov av uppgifter och en hund som behöver lära sig både aktivitet och vila.

Det lockiga utseendet kan ge intryck av en enkel familjehund, men arbetsbakgrunden är viktigare än frisyren. En perro som bara får rutinpromenader kan själv börja hitta uppgifter, exempelvis att bevaka fönster eller reagera på ljud.

## Utseende och päls

Perro de Agua Espanol är rustik, atletisk och något längre än hög. Hanar och tikar har olika standardmått: hanar ska vara 44–50 cm och väga 18–22 kg, medan tikar ska vara 40–46 cm och väga 14–18 kg. Upp till två centimeters avvikelse kan tolereras åt båda håll om hunden fortfarande är välproportionerlig.

Pälsen ska alltid vara lockig och ha ullig struktur. Kort päls bildar lockar, medan lång päls kan forma snören. Pälsen får klippas, men hela kroppen ska då klippas jämnt i stället för att formas till en dekorativ frisyr. Kvaliteten och mängden underull varierar mellan hundar, vilket gör att två perros kan behöva ganska olika skötsel.

En perropäls ska inte borstas eller kammas som en vanlig lång päls. Lockar och snören delas försiktigt med fingrarna. Om pälsen har filtats tätt intill huden bör den klippas ned, eftersom filten drar och kan göra ont. Kontrollera särskilt armhålor, ljumskar, tassar, området under halsband eller sele och de hängande öronen. Bada när hunden är smutsig och klipp när längd eller filtbildning kräver det. Ett fast schema passar inte alla pälskvaliteter.

Godkända färger är enfärgat vitt, svart eller leverbrunt samt tvåfärgat vitt och svart eller vitt och leverbrunt. Trefärgat, svart med tanteckning och brunt med tanteckning är inte tillåtet enligt standarden.

Svansen kan vara hellång eller naturligt kort i flera längder. I Sverige registreras rasens svans som avsaknad, stubb, kort, hellång eller kuperad. Svanskupering är förbjuden i Sverige, även om den internationella standardtexten fortfarande beskriver kupering. En svenskfödd valps korta svans ska därför vara medfödd, inte formad för utseendets skull.

Rasen släpper normalt mycket lite löst hår, men det gör den inte allergifri. Hundallergen finns bland annat i hudpartiklar och saliv, och människors reaktioner varierar. Den som har allergi behöver därför träffa den aktuella hunden flera gånger i stället för att välja ras enbart efter pälstyp.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver Perro de Agua Espanol som trogen, lydig, glad, arbetsvillig, vaksam, välbalanserad och exceptionellt lättlärd. Det är en användbar bild av rasens mål, men inte ett löfte om att varje hund är enkel, orädd eller social med alla.

Rasen är ofta avvaktande eller måttligt intresserad av främmande människor. Reservation är inte samma sak som rädsla: en trygg hund kan avstå från att hälsa och ändå låta sig hanteras när situationen kräver det. Ihållande flykt, stark oro, svår återhämtning eller hotfulla reaktioner ska däremot inte förklaras bort som rastypiska.

Den svenska avelsstrategin beskriver stora skillnader i mentalitet och har som mål att färre hundar ska visa rädsla. Svensk BPH-data visar också spridning i hälsning, lek, nyfikenhet och reaktioner på överraskningar. I en finsk studie av 5 932 hundar hörde spansk vattenhund till raserna med mest främlingsrädsla, och mindre socialisering under 7–16 veckors ålder hängde samman med större risk. Det är ett gruppresultat, inte ett facit för varje hund, men det understryker värdet av tidig, lugn miljöträning.

Sedan 2024 finns ett svenskt mentalindex för socialitet, lekfullhet, miljötrygghet och hotfullhet. Det är ett avelsverktyg, inte ett godkännande av en enskild hund. Titta på föräldrarnas BPH och index tillsammans med egna möten: hur återhämtar de sig efter överraskningar, fungerar hanteringen och uppträder de i vardagsmiljö?

Vaksamheten märks ofta som ett högt och ganska skarpt skall. Träna därför tidigt på att hunden kan uppmärksamma ett ljud och sedan släppa det. Att helt försöka ta bort vaksamheten är orealistiskt, men hunden ska kunna varva ned och följa förarens besked.

## Träning och motion

Perro de Agua Espanol behöver arbeta med både kropp och huvud varje dag, men ett fast timtal säger mindre än innehållet och hundens återhämtning. En fungerande vecka innehåller varierad rörelse, nosarbete, problemlösning, samarbete och medveten träning på att vila.

Rasen lär sig snabbt, även sådant du inte tänkte lära den. Belöningsbaserad träning i små steg passar den höga inlärningsförmågan och minskar risken för konflikt med en känslig eller vaksam hund. Prioritera följsamhet i koppel, inkallning, att lämna föremål, lugn vid dörr och fönster, hantering av tassar och öron samt en tydlig signal för att gå och lägga sig.

Miljöträning betyder inte att valpen ska utsättas för så mycket som möjligt på kort tid. Låt den i stället möta människor, ljud, underlag, trafik, vatten och andra hundar på avstånd där den fortfarande kan tänka, ta emot belöning och återhämta sig. Tvinga inte fram hälsningar. En bra erfarenhet är viktigare än många överväldigande möten.

Nosarbete, personspår, viltspår, specialsök, nosework, lydnad, rallylydnad och agility är exempel på aktiviteter där rasens förmågor kan komma till sin rätt. Vattenarbete kan passa mycket bra, men rasnamnet garanterar inte att varje individ vill simma. Introducera vatten gradvis och låt hundens trygghet styra.

En vuxen hund behöver ordentliga promenader och uppgifter som kräver koncentration. Bedöm nivån efter hull, kondition, sömn, förmåga att koppla av och hur hunden känns nästa dag. En uppvarvad hund behöver inte alltid mer fart; ibland saknas nosarbete eller tränad passivitet. En valp ska få korta upptäcktsfärder, fri lek, enkla övningar och mycket vila. Öka längre sträckor, hopp och hög belastning gradvis.

## Hälsa

Den tydligaste bindande svenska rasregeln gäller höftlederna: båda föräldradjuren måste ha officiell HD-status före parning för att valparna ska kunna registreras i SKK. Rasklubben går längre och rekommenderar att svenskfödda föräldradjurs genomsnittliga HD-index vid parning är över 100.

Klubben rekommenderar också BPH, aktuell ögonlysning samt DNA-underlag för prcd-PRA och neuroaxonal dystrofi, NAD. Dessa rekommendationer ska inte blandas ihop med det formella HD-kravet. Be uppfödaren visa resultat, datum och hur föräldrarna kombinerats, inte bara säga att hundarna är ”hälsotestade”.

Prcd-PRA är en ärftlig näthinnesjukdom som kan leda till blindhet. DNA-testet visar just prcd-varianten; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning. SKK kan centralt registrera prcd-PRA-resultat för rasen, men den registreringen är inte i sig ett särskilt krav för att registrera en valpkull. En anlagsbärare kan kombineras med en fri hund utan att sjuka valpar förväntas, medan två bärare inte får paras och en genetiskt affekterad hund inte ska användas i avel.

NAD är en allvarlig neurologisk sjukdom som i dokumenterade fall har börjat under hundens första levnadsår och bland annat påverkat gång, koordination och beteende. Forskning på rasen har identifierat en TECPR2-variant och stöd för recessiv nedärvning. Rasklubben rekommenderar fri hund eller bärare endast i kombination med fri. NAD-resultat registreras inte av SKK, så be att få se laboratorieintyget och kontrollera båda föräldradjuren.

Den svenska avelsstrategin bygger bland annat på en hälsoenkät med 871 fullständiga ägarsvar. En sådan enkät ger överblick men är inte samma sak som veterinärdiagnostiserad förekomst. Fråga därför om dokumenterade resultat och sjukdomar hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor i stället för att lita på en lång generell diagnoslista.

Ett angivet livslängdsspann kan inte förutsäga den enskilda hundens liv. Sund avel, lagom hull, fria rörelser, smärtfri hud och tidig veterinärkontakt vid symtom är mer användbara när du väljer och tar hand om en Perro de Agua Espanol.

## Historia och ursprung

Perro de Agua Espanol har funnits länge på den iberiska halvön. FCI-standarden anger ett gemensamt ursprung med den äldre franska vattenhundstypen barbet och beskriver den stora andalusiska populationen, där hundarna var kända som ”turkiska hundar”. Exakt hur rasens tidiga historia såg ut är däremot omdiskuterat; även den svenska RAS nämner flera teorier.

Arbetsuppgifterna skilde sig mellan regioner. Standarden beskriver vallning, jakt och hjälp åt fiskare, särskilt i områden där den ulliga pälsen skyddade i både fuktigt och torrt klimat. Det finns däremot inte tillräckligt stöd för alla detaljer som ofta återberättas om nät, meddelanden mellan båtar eller en enda bestämd införselväg till Spanien.

Den moderna rasen formades när entusiaster från 1975 började välja ut hundar och sammanställa en standard. De tre traditionella typerna brukar kallas Norr, Sierra och Marismeño, men dagens population är blandad och utgör en ras. FCI gav ett preliminärt erkännande 1989 och ett definitivt erkännande 1999. De första hundarna kom till Sverige 1997; uppgifterna går isär om hur många de var.

## Att leva med rasen

Perro de Agua Espanol kan bli en nära och rolig familjehund, men det kräver mer än att hunden får springa av sig. Vardagen behöver rymma träning, återhämtning, päls- och öronkontroll samt genomtänkt hantering av vaksamhet och nya miljöer.

Med barn är vuxennärvaro och en ostörd viloplats grundregler. En livlig hund kan välta eller styra ett springande barn utan aggressiv avsikt, och barn ska inte dra i lockar eller störa hunden när den äter och vilar. Bedöm föräldradjurens trygghet och återhämtning i stället för att utgå från att rasnamnet garanterar familjelämplighet.

Rasen kan leva med andra hundar och katter, men relationen avgörs av individ, erfarenhet och introduktion. Låt möten ske lugnt, förhindra jakt och ge katten säkra flyktvägar. Smådjur behöver separata, säkra utrymmen; vall-, jakt- och vaktbakgrund gör det olämpligt att lova att alla perros blir pålitliga med alla djur.

Lägenhet kan fungera om hunden får rätt aktivitet och kan koppla av, men det höga skallet och möjlig känslighet för människor, ljud och rörelse gör ett lyhört eller mycket intensivt boende mer krävande. En trädgård underlättar men ersätter inte promenader, uppgifter eller miljöträning.

Ensamhet ska läras in i mycket små steg efter att valpen blivit trygg hemma. Om hunden följer sin ägare överallt och aldrig övar på att vila bakom en grind eller i ett annat rum kan längre frånvaro bli onödigt svår. Planera annan omsorg om arbetsdagen regelbundet innebär många timmar borta.

Rasen passar dig som vill leva aktivt med en smart, snabb och vaksam träningspartner och är beredd att följa upp päls och hälsa noggrant. Den passar sämre om du söker en automatiskt social hund, en mycket tyst vardag, minimal träning eller en lockig päls som kan borstas på vanligt sätt.

Perro de Agua Espanol

Verein für Deutsche Wachtelhunde e.V. (Germany)

Perro de Agua Espanol är en medelstor, lockhårig arbetshund från Spanien som används för vallning och arbete i vatten. Den är lojal och knyter sig ofta särskilt till en person, är energisk, intelligent, reserverad mot främlingar och en naturlig vakthund som behöver mycket motion, träning och särskild pälsvård.

Coral del mar

## Snabbfakta

Australian shepherd utvecklades i USA som vall- och brukshund och passar människor som vill träna och arbeta tillsammans med sin hund varje dag. Den är snabb, lyhörd och mångsidig, men arbetslusten och vakt- och vallanlagen gör att den sällan passar den som främst söker en okomplicerad sällskapshund.

- Rasen hör till FCI-grupp 1 och utvecklades för arbete med får och boskap på gårdar och rancher.
- Önskvärd mankhöjd är 51–58 cm för hanar och 46–53 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- Pälsen är medellång, vädertålig och har underull. Grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd, med eller utan vitt och tantecken.
- Svansen kan vara naturligt lång eller kort. Svanskupering är förbjuden i Sverige.
- En australian shepherd behöver daglig fysisk aktivitet, problemlösning, samarbete och möjlighet att varva ner.
- För svenska avelsdjur är officiell HD-status och känd mental status genom MH centrala kontroller. Ett MH beskriver reaktioner; det är inte ett prov med godkänt eller underkänt.

## Utseende och päls

Australian shepherd är en medelstor, välbalanserad och rörlig hund som ska vara något längre än hög. Den ska vara muskulös och stabil utan att bli tung eller klumpig, eftersom konstruktionen ska tillåta snabba riktningsbyten och långvarigt arbete. Standarden anger önskvärd mankhöjd men ingen idealvikt. Bedöm därför en vuxen hund efter proportioner, hull, rörelser och funktion i stället för att utgå från en viktuppgift som påstås komma från standarden.

Pälsen är rak till vågig, medellång och vädertålig. Mängden underull varierar bland annat med klimat och säsong. En korrekt päls behöver regelbunden genomkamning och tätare kontroll under fällning, men inte ett identiskt veckoschema för alla hundar. Känn igenom pälsen ända ned till huden och var särskilt uppmärksam på områden där friktion lätt ger tovor, till exempel bakom öronen och i behängen. Kontrollera samtidigt hud, tassar och klor efter arbete i skog och mark.

De fyra grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd. Alla kan förekomma med eller utan vita tecken och tantecken. Ögonen kan vara bruna, blå eller bärnstensfärgade, även i olika kombinationer eller med fläckar och marmorering. Olikfärgade ögon är alltså tillåtna och säger i sig inget om hundens mentalitet.

Svansen kan vara naturligt lång eller naturligt kort. Det senare kallas ofta NBT, natural bobtail, och ska inte blandas ihop med en kuperad svans. SKK registrerar rasen med en svansbeteckning som visar om hunden har hellång svans, stubbsvans, en svans som är kortare än normalt, avsaknad av svans eller en kuperad svans. För en valpköpare är registreringsuppgiften ett bättre underlag än att gissa från ett fotografi.

## Temperament och personlighet

Australian shepherd ska enligt rasstandarden vara en intelligent arbetshund med starka vall- och vaktinstinkter, jämnt humör och vänligt sätt. Den kan vara avvaktande vid första mötet med okända, men rastypisk neutralitet är inte samma sak som rädsla eller aggressivitet. Svenska Australian Shepherdklubben betonar därför att neutral är ett tydligare ord än reserverad.

Det finns betydande variation mellan individer och familjer. Vissa hundar arbetar mycket intensivt och reagerar snabbt på omgivningen, medan andra är mer balanserade i vardagen. Styrkan i vallning, vakt, ljudreaktioner och socialt intresse kan också skilja sig. Etiketter som arbetslinje eller utställningslinje räcker inte för att förutsäga en valps temperament. Titta i stället på föräldrar, vuxna nära släktingar, uppfödarens avelsmål, arbetsmeriter och dokumenterade mentalbeskrivningar.

Som vallhund använder rasen bland annat sin kropp och sina rörelser för att styra djur. Det kan ge ett starkt intresse för sådant som rör sig. I vardagen kan hunden vilja följa, stoppa eller styra springande barn, cyklar, joggare eller andra djur. Det är en möjlig egenskap hos rasen, inte något varje australian shepherd gör och inte en ursäkt för att låta beteendet fortsätta. Avstånd, koppel eller barriär, ett inlärt alternativ och belöning för kontakt gör situationen säkrare medan färdigheten tränas.

En MH-beskrivning är särskilt användbar när man jämför avelsdjur och släktingar. Den visar hur en hund reagerade vid bland annat kontakt, hantering, lek, överraskningar, ljud och skott. Den säger inte ensam hur en valp kommer att bli, och den mäter inte hela arbetsförmågan. Läs hela protokollet och fråga hur hunden fungerar och återhämtar sig i vanliga miljöer.

## Träning och motion

Australian shepherd behöver dagligen både rörelse och uppgifter som kräver nosarbete, problemlösning och samarbete, men ett fast antal timmar beskriver inte vad en viss hund behöver. En lugn skogstur, spår eller sök, vardagslydnad, vallning, bruksarbete, agility och annan genomtänkt träning belastar på olika sätt. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, tidigare vana och hur hunden återhämtar sig.

En fungerande vardag bygger på mer än att göra hunden fysiskt trött. Prioritera tidigt:

- kontakt och följsamhet även när något rör sig i omgivningen,
- inkallning som först tränas i lätt miljö och säkras med långlina vid behov,
- koppelgående, hantering och förmåga att vänta,
- en tydlig växling mellan aktivitet och lugn,
- att kunna avstå från att följa eller styra barn, fordon och djur.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket också betyder att oavsiktligt belönade vanor kan befästas snabbt. Gör rätt beteende lätt att välja, öka svårigheten gradvis och använd inte rädsla, hot eller fysisk bestraffning.

Valpar och unghundar behöver rörelse, miljöerfarenhet, vila och korta inlärningstillfällen, inte vuxenhundens belastning eller ett träningsschema som bygger på ett bestämt antal minuter. Målet är en hund som kan arbeta engagerat, behålla kontakt och sedan komma till ro. Om aktivitetsmängden ökar men hunden får svårare att sova, slappna av eller hantera vardagsintryck behöver upplägget ses över, inte bara fyllas på med mer fart.

## Hälsa

För en svensk valpköpare är det viktigaste att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens rekommendationer och från frivilliga DNA-test. I de aktuella SKK-reglerna krävs officiell HD-status före parning och, för de svenskboende föräldradjur som omfattas av reglerna, känd mental status genom ett fullständigt MH. Känd status betyder inte automatiskt ett bra höftresultat eller en önskvärd mental profil; kontrollera själva resultatet.

SASK rekommenderar i sin rasspecifika avelsstrategi i regel HD-grad A eller B och ögonundersökning av avelsdjur. Klubben lyfter också värdet av att granska nära släktingars HD-status, eftersom rasen saknar HD-index. ED-röntgen görs frivilligt och är inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Be därför uppfödaren visa vad som faktiskt är undersökt, på vilken hund, vid vilket datum och med vilket resultat i stället för att nöja dig med ordet hälsotestad.

Det finns DNA-test för bland annat CEA, HSF4 och MDR1, men SASK anger inget universellt testpaket för alla kombinationer. Varje test gäller en viss gen eller riskvariant. Ett fritt HSF4-resultat utesluter till exempel inte alla former av katarakt och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. Relevanta test väljs utifrån släktens dokumenterade risker och den planerade kombinationen.

MDR1, även kallad ABCB1, kan påverka hur vissa läkemedel fördelas i kroppen och nå hjärnan. Det går inte att avgöra en enskild hunds status på utseendet. Om hunden är testad bör resultatet finnas i veterinärjournalen; läkemedelsval och dosering hör alltid hemma hos veterinären.

Två merlefärgade hundar ska inte paras. Kombinationen kan ge valpar med dubbel uppsättning av merleanlaget och ökad risk för dövhet samt syn- och ögonproblem. Den naturligt korta NBT-svansen har en annan genetisk bakgrund. SASK rekommenderar försiktighet även vid kombinationer där båda föräldrarna bär NBT-anlaget, men de två frågorna ska inte blandas ihop.

## Historia och ursprung

Trots namnet utvecklades australian shepherd som den är känd i dag i USA. FCI-standarden kopplar namnet till baskiska herdar som kom till USA från Australien under 1800-talet. Exakt vilka äldre vallhundar som bidrog är mindre säkert. Detaljerade påståenden om en bestämd blandning av raser bör därför behandlas som teorier.

Amerikanska får- och boskapsuppfödare fortsatte att välja hundar för mångsidighet, självständigt arbete, intelligens och vallningsförmåga. Efter andra världskriget ökade kännedomen om rasen när westernridning, rodeo, hästuppvisningar, film och tv nådde en större publik. Den moderna rasens amerikanska ranchbakgrund förklarar både namnets paradox och varför funktion fortfarande är central i rasbeskrivningen.

## Att leva med rasen

Australian shepherd passar bäst när vardagen rymmer planerad aktivitet, inlärning och återhämtning även under vanliga arbetsveckor. En stor trädgård ersätter inte gemensamma uppgifter, och en tävlingsambition är inte nödvändig om hunden ändå får en meningsfull och varierad vardag. Den som önskar en hund som mest följer med på kortare promenader bör välja en mindre krävande typ.

Med barn behövs alltid en vuxen närvarande, en ostörd viloplats för hunden och en plan för fartfylld lek. Avbryt och skapa avstånd innan hunden börjar fixera eller styra rörelsen. Barn ska inte få ansvar för situationer där en snabb och stark hund kan reagera på omgivningen.

Samliv med hundar eller katter avgörs av individerna och introduktionen, inte av rasnamnet. Ta reda på föräldrarnas och den aktuella hundens historik. Börja lugnt med separata trygga platser, barriär och koppel, ge katten en fri flyktväg och gå vidare först när båda djuren kan vara avslappnade. Smådjur kan kräva permanent fysisk separation.

Rasen kan bo i lägenhet om hunden får tillräckligt med tid ute, meningsfulla uppgifter och vila, och ägaren kan hantera reaktioner på ljud. I ett lyhört hus behöver man kunna förebygga att ljud i trapphuset får hunden att vakta och skälla. Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas efter just hundens beteende. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är ett rastningsråd, inte ett mått på hur länge en individ mår bra av att vara ensam.

Inför ett valpköp bör du be om föräldrarnas registreringsnummer, HD-resultat, fullständiga MH-protokoll, datum och resultat från ögonundersökningar samt relevanta DNA-resultat. Kontrollera också svansbeteckning och arbetsmeriter, och fråga hur vuxna nära släktingar fungerar med människor, ljud, rörelse, vila och återhämtning. De uppgifterna säger mer om hur vardagen med hunden sannolikt blir än färg, ögon eller om uppfödaren kallar hundarna arbets- eller utställningslinje.

Australian shepherd

Norwegian Kennel Club (NKK)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Australian shepherd är en medelstor, atletisk vallhund som är mycket intelligent och energisk. Den är lojal och människoorienterad, knyter starka band och behöver rejlig daglig motion, träning och mental stimulans. Den har en iögonfallande, vädertålig päls och varierande ögonfärger som bidrar till dess attraktionskraft.

Intervalls

Dagsmejans

## Snabbfakta

Dvärgpudel är en liten, aktiv storleksvariant av pudel med stor träningslust och ett tydligt pälsvårdsbehov. Det är en sällskapshund som brukar uppskatta att lära sig saker och delta i vardagen, men den passar bäst när ägaren också vill lägga tid på aktivitet, lugnträning och regelbunden pälsvård.

- **Ras och grupp:** en av pudelns fyra storleksvarianter, placerad i grupp 9 för sällskapshundar
- **Officiellt hemland:** Frankrike
- **Mankhöjd:** över 28 till och med 35 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt; sunt hull är viktigare än ett generellt kilogramtal
- **Päls:** riklig ullpäls eller snörpäls som behöver skötas och klippas
- **Aktivitetsnivå:** daglig fysisk rörelse och mental aktivering behövs, men mängden ska anpassas till individ, ålder och hälsa
- **Svenskt hälsoprogram:** föräldradjur måste ha ett registrerat prcd-PRA-resultat eller vara registrerade som ärftligt fria före parning

Dvärgpudel ligger mellan toy- och mellanpudel i storlek. I Sverige kan den slutliga storleksvarianten fastställas genom officiell mätning först när hunden är minst 15 månader. En ung hund nära en storleksgräns kan därför vara registrerad utifrån föräldrarnas storlek innan den har mätts in slutligt.

## Utseende och päls

Dvärgpudeln ska se ut som en mindre, välproportionerlig pudel utan dvärglika drag. Kroppen ska enligt standarden vara något längre än mankhöjden, inte helt kvadratisk, och helheten ska vara harmonisk med lätta, fria rörelser. Hunden ska ge ett elegant intryck utan att vara överdrivet tunn eller klen.

Pälsen förekommer i två strukturer. Ullpälsen är fin, tät, krusig och spänstig med jämna lockar. Snörpälsen är också fin och tät men formas till karakteristiska snören. De flesta familjehundar hålls i en kortare klippning, men kort päls betyder inte att skötseln försvinner.

Pälslängd, frisyr, väder och individ avgör hur ofta hunden behöver borstas, badas och klippas. Kontrollera särskilt där pälsen lätt tovar, exempelvis bakom öronen, i armhålorna, på benen och under sele eller halsband. Kammen ska kunna nå ned genom pälsen utan att fastna. Om tovor återkommer trots skötsel är en kortare frisyr eller hjälp av hundfrisör ett bättre val än ett fast tidsschema som inte fungerar för hunden.

Vänj valpen stegvis vid att stå på ett halkfritt underlag, bli kammad, få tassar och ansikte hanterade och höra en klippmaskin eller hårfön. Belöna lugn och gör momenten begripliga. Det ger bättre förutsättningar för säker pälsvård under resten av livet.

Sedan den 1 augusti 2024 omfattar pudelstandarden och de svenska registreringsreglerna 16 färgvarianter. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns godkända flerfärgade varianter, bland annat vitt kombinerat med annan färg, svart eller brunt med tanteckning, trefärgat och brindle. Merle ingår inte bland standardfärgerna, och i Sverige registreras inte avkomma efter en pudelförälder som bär anlag för merle.

Pudel fäller inte på samma sätt som många andra hundar, och lösa hår kan stanna kvar i den krusiga pälsen tills de borstas ur. Det gör inte dvärgpudeln allergifri. Hundallergen kommer framför allt från hud och saliv, och reaktionen kan skilja mer mellan individer än mellan raser. Den som har hundallergi bör därför inte välja ras enbart utifrån pälstyp.

## Temperament och personlighet

Dvärgpudeln ska vara alert, aktiv, följsam och lätt att lära. En välfungerande individ är ofta snabb att uppfatta mönster och uppskattar samarbete, men rasbeskrivningen är ett ideal och ingen garanti för hur varje hund reagerar på ljud, främmande människor, hundmöten eller nya miljöer.

Svenska Pudelklubbens avelsstrategi redovisar BPH-resultat för 630 mindre pudlar. Gruppen omfattar mellan-, dvärg- och toypudel och består till största del av mellanpudlar. Resultaten beskriver bland annat ganska energiska hundar, ofta med positiv attityd och få hot- eller aggressionsreaktioner i de aktuella testsituationerna. Samma underlag betonar både variationen inom rasen och att antalet beskrivna hundar är litet i förhållande till populationen. Resultaten kan alltså säga något om gruppen men förutsäger inte hur en enskild dvärgpudel blir.

Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. Be om konkreta exempel på återhämtning efter överraskningar, hantering, besökare, ljud, hundmöten och förmåga att koppla av. Sådana svar säger mer om matchningen än allmänna ord som social, smart eller lättsam.

## Träning och motion

Dvärgpudeln behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men inget enda minutantal passar alla individer. En bra vardag kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, lek eller fysisk aktivitet samt uppgifter som hunden kan förstå och lösa. Belastningen behöver ändras med ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden återhämtar sig.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta. Var tydlig med vilket beteende som lönar sig, höj svårigheten i små steg och träna samma färdighet i flera miljöer. Inkallning, följsamhet, lugn hantering, att kunna vänta och att kunna passera människor och hundar är viktigare i vardagen än många trick.

Variation är ofta mer värdefull än att bara förlänga promenaden. Nosarbete, sökövningar, apportering, balans- och kroppskontroll, rallylydnad eller andra färdigheter kan ge meningsfull aktivering. Samtidigt behöver hunden kunna vila utan att bli underhållen hela tiden. Om den har svårt att komma till ro bör man se över hela dygnet: sömn, miljö, förutsägbarhet, motion och träningsnivå. Mer aktivitet är inte alltid rätt svar.

Valpar ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Prioritera korta upptäcktsstunder, trygg miljöträning, lek på lämpligt underlag och mycket återhämtning. För en vuxen hund är rätt nivå den som ger god kondition och en fungerande vardag utan återkommande stelhet, hälta, stress eller långvarig utmattning.

## Hälsa

Det viktigaste rasspecifika hälsokravet att kontrollera vid valpköp är föräldrarnas resultat för prcd-PRA. För toy-, dvärg- och mellanpudel kräver de svenska registreringsreglerna att båda föräldradjuren före parning har ett officiellt DNA-resultat eller är registrerade som ärftligt fria.

Prcd-PRA är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi som bryter ned näthinnans synceller. Mörkerseendet påverkas först och en drabbad hund kan med tiden bli blind. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare är inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra. En bärare får bara användas tillsammans med en hund som är DNA-testad fri eller ärftligt fri, och en affekterad hund får inte användas i avel.

Ett fritt prcd-PRA-resultat är inte en allmän garanti för friska ögon. Testet gäller bara prcd-varianten och utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även ögonlysning av avelsdjur och uppmuntrar DNA-test för PRA-varianten rcd4.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt normala läge, är en annan relevant avelsfråga för mindre pudlar. Svenska Pudelklubben rekommenderar officiell patellaundersökning för dvärgpudel, men detta är inte samma bindande registreringskrav som prcd-PRA. Klubben rekommenderar att hund med patellagrad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har resultat 0/0.

Be uppfödaren visa registrerade resultat i stället för att nöja dig med att föräldrarna är ”testade”. Kontrollera prcd-PRA-status, fråga efter officiellt patella- och ögonlysningsresultat samt efter kända problem hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. DNA-test, veterinärundersökningar och en öppen familjehistorik kompletterar varandra; inget enskilt prov kan lova att en valp aldrig blir sjuk.

## Historia och ursprung

Pudel är en gammal europeisk hundtyp som finns avbildad på målningar från 1400-talet, medan Frankrike är rasens officiella hemland. Rasens namn och tidiga användning är nära förknippade med vatten: pudel användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel, och det var framför allt de större hundarna som arbetade som vattenapportörer.

De mindre pudlarna utvecklades främst för sällskap. Under 1800-talet började en dvärgvariant formas från små exemplar av de större varianterna. I Sverige delades de mindre pudlarna i början av 1930-talet upp i liten pudel och dvärgpudel; den förstnämnda storleken fick senare namnet mellanpudel. Dagens dvärgpudel delar därför rasens arbetsbakgrund och lättlärdhet, men ska inte beskrivas som om varje individ automatiskt är en vatten- eller apporteringshund.

De fyra moderna storleksvarianterna har samma grundläggande rastyp. Skillnaderna i storlek påverkar vardagen, men gör inte dvärgpudeln till en separat korsning eller en miniatyr med avvikande kroppsbyggnad.

## Att leva med rasen

Dvärgpudel kan fungera i många slags hem, även i lägenhet, om hunden får daglig rörelse, mental aktivering, pälsvård, social kontakt och träning i att vara lugn. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen faktiskt ser ut. En liten hund som saknar återhämtning, promenader eller trygg ensamhetsträning får inte sina behov uppfyllda bara för att den tar liten plats.

Ensamhet ska läras in gradvis. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vara lugn. Ta hänsyn till ålder och till tecken på oro; det går inte att lova att en viss dvärgpudel klarar ett bestämt antal timmar ensam. Planera hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagen är längre än hundens tränade förmåga.

Rasen kan leva bra med barn, hundar och katter, men det avgörs av individ, erfarenheter och introduktion—inte av rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Introducera andra djur stegvis med avstånd, barriär eller koppel vid behov, separata resurser och möjlighet att avbryta. Tvinga inte fram kontakt.

Den bästa matchningen är ett hem som tycker om en läraktig och deltagande liten hund men också accepterar det praktiska arbetet. Räkna med återkommande klippning, noggrann pälsgenomgång, vardagsträning och aktivitet året runt. Välj en annan ras om du vill ha minimalt pälsarbete eller en hund som förväntas anpassa sig utan planerad träning och sällskap.

Pudel, dvärg

Pudel, dvärg är en liten, atletisk och nästintill fällfri hund med tät, lockig päls och en kvadratisk, välbalanserad kroppsbyggnad. Den är mycket intelligent, känslig och människoorienterad, trivs med träning, daglig motion och nära sällskap och lever ofta ett långt, aktivt liv vid god omvårdnad.

## Snabbfakta

Pudel, toy är den minsta av pudelns fyra erkända storlekar. Enligt rasstandarden ska mankhöjden vara över 24 och högst 28 centimeter; idealet är 25 centimeter, med en centimeters tolerans nedåt. Benämningar som ”teacup”, ”tiny toy” eller ”micro” beskriver inte en femte officiell storlek. Fråga hur föräldrar och andra vuxna nära släktingar faktiskt mäter i stället för att lita på ett säljande namn.

Toypudeln är en liten sällskapshund, men ska ha samma normala proportioner och tydliga pudeltyp som de större varianterna. Rasstandarden beskriver en uppmärksam, aktiv och lättlärd hund, inte en bräcklig miniatyr med dvärglika drag. Storleken minskar inte behovet av träning, utevistelse, aktivering eller pälsvård.

Några viktiga saker att veta före köp:

- Pälsen växer hela tiden och måste klippas. Även en kort frisyr kräver borstning och bad.
- Toypudel är inte allergenfri. Den som har pälsdjursallergi kan reagera även på en hund som fäller lite synligt hår.
- Föräldrar till svenska kullar ska ha ett officiellt resultat för prcd-PRA före parning. Patella och ögon är andra viktiga kontroller, men de följer delvis andra regler och rekommendationer.
- En bra toypudel ska kunna vara aktiv och rörlig. Samtidigt behöver hemmet förebygga höga fall och alltför hård lek med betydligt större hundar.

## Utseende och päls

Toypudeln ska se ut som en välproportionerlig pudel i litet format. Rörelserna ska vara lätta och fjädrande och uttrycket vaket. Storleksgränsen handlar om mankhöjd, inte om en garanterad vuxenvikt.

Pudeln förekommer med krusig ullpäls eller snörpäls. Ullpälsen ska vara tät, fin, spänstig och jämnt lockig. Pälsen växer hela tiden och fäller inte på samma sätt som hos många andra hundar. Det betyder mindre löst hår i hemmet, men inte mindre arbete: hår som lossnar kan stanna i pälsen och bidra till tovor.

En praktisk pälsrutin utgår från frisyr och pälsens skick, inte från ett fast veckoschema. Gå igenom pälsen ända in mot huden, särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger. Bada när pälsen behöver rengöras, reda ut tovor skonsamt och klipp innan längden blir mer än du kan sköta. Den som inte klipper själv behöver återkommande hjälp. Vänj valpen stegvis vid borste, kam, tasshantering, klippmaskin och att stå stilla korta stunder.

Sedan augusti 2024 omfattar den svenska rasstandarden både enfärgade och flerfärgade pudlar. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns bland annat tvåfärgade hundar, hundar med tanteckning, trefärgade och brindle. Sammanlagt finns 16 registrerade färgvarianter. Färgen ändrar inte hundens behov av skötsel och träning.

## Temperament och personlighet

Toypudeln ska vara vänlig, glad, trogen och lätt att samarbeta med. Många individer är snabba att uppmärksamma förändringar, tycker om gemensamma aktiviteter och lär sig vardagsrutiner fort. Det gör rasen rolig för den som vill ha en nära sällskapshund och samtidigt uppskattar att träna.

Rasbeskrivningen är en riktning, inte ett löfte om varje valp. I svenska beteendebeskrivningar har pudlar överlag varit positiva och uppmärksamma, med få oväntat hotfulla reaktioner. Underlaget för de mindre storlekarna är begränsat och innehåller fler mellanpudlar än dvärg- och toypudlar. Resultatet kan därför inte förutsäga en enskild hunds beteende.

Titta på hur valpens mamma och andra vuxna släktingar återhämtar sig efter något oväntat, tar kontakt och hanterar vardaglig beröring. Fråga uppfödaren både om styrkor och om sådant som krävt extra träning. En hund som skäller, är avvaktande eller blir uppvarvad är inte automatiskt ”typisk för toy”; beteendet påverkas av individ, erfarenheter, miljö och vad omgivningen belönar.

Med barn kan en trygg och social toypudel bli en fin familjehund, men den lilla kroppen ställer krav på vuxnas tillsyn. Barn behöver lära sig att låta hunden vila, sitta ner när de lyfter den och aldrig jaga, tränga eller bära den som en leksak. Hunden ska alltid kunna gå undan. Samma princip gäller möten med andra hundar: välj lugna lekkamrater och avbryt när storleksskillnaden eller intensiteten gör leken osäker.

## Träning och motion

Toypudeln behöver röra sig och använda huvudet varje dag. Storleken gör att sträckan per steg blir kortare, men en promenad i sele, nosarbete och ett träningspass fyller olika funktioner och kan inte helt ersätta varandra. Anpassa mängden efter ålder, kondition, underlag, väder och hur hunden återhämtar sig.

Bra vardagsaktivering kan vara att söka godis eller en leksak, följa ett doftspår, öva kontakt och lugn väntan eller lära sig ett nytt moment. Agility, rallylydnad, lydnad och nose work kan passa en frisk hund när hinder, hopp och svårighetsgrad anpassas. Valpar ska få utforska och bygga koordination utan upprepad hård belastning.

Lättlärd betyder inte självgående. Toypudeln lär sig också snabbt sådant du inte tänkte träna in. Håll passen tydliga, belöna önskat beteende och gör paus innan hunden tappar fokus. Vid rastlöshet eller frustration bör du se över balansen mellan aktivitet, sömn och krav, inte bara lägga till mer motion.

Rumsrenhet tränas med samma grunder som hos andra valpar: gå ut efter sömn, mat och lek, ge valpen täta chanser att lyckas och belöna lugnt utomhus. Olyckor inne är information om att tidpunkten eller uppsikten behöver ändras, inte ett tecken på trots eller låg intelligens. En liten kropp kan behöva tätare rastning, men det finns ingen viss ålder eller tidsplan som gäller alla toypudlar.

## Hälsa

Som valpköpare behöver du skilja SKK:s registreringskrav från rasklubbens rekommendationer. För toy-, dvärg- och mellanpudel ska båda föräldrarna ha ett officiellt prcd-PRA-resultat före parning. Resultatet kan komma från ett godkänt DNA-test eller visa att hunden är fri genom sina föräldrar, så kallat hereditärt fri. En anlagsbärare får paras med en fri hund. Två anlagsbärare får inte kombineras, och en hund som testats som sjuk får inte användas i avel.

prcd-PRA är en form av progressiv näthinnesjukdom som kan leda till blindhet. Ett fritt DNA-resultat visar att hunden inte har den testade mutationen, men utesluter inte andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför ögonlysning efter 18 månaders ålder och på nytt efter fem års ålder. Be att få se båda föräldrarnas resultat och ålder vid undersökningen.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan flyttas ur sitt normala läge. Det officiella resultatet graderas från 0 till 3, där 0 betyder ett stabilt knä och 1–3 beskriver luxation i stigande grad. Ett officiellt intyg kan utfärdas från 12 månaders ålder. Pudelklubben rekommenderar för toy och dvärg att grad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har 0/0. Detta är en avelsrekommendation, inte samma slags registreringskrav som prcd-PRA. Under 2016–2021 hade 90–95 procent av de officiellt undersökta mindre pudlarna 0/0, men bara en del av årskullarna undersöktes. Siffran beskriver därför de testade hundarna, inte varje toypudel.

Små hundar har också förhöjd risk för tandlossningssjukdom. Vänj valpen vid munhantering och bygg upp till daglig tandborstning. Be veterinären kontrollera bett, tandkött och tandbeläggningar vid ordinarie besök. Dålig andedräkt, blödande tandkött, lösa tänder eller plötsligt ändrat tuggande ska bedömas av veterinär.

## Historia och ursprung

Pudeln är en gammal europeisk ras med Frankrike som hemland i dagens rasstandard. Rasen användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel och som vattenapportör. Det arbetet utfördes främst av den större pudeltypen. Dagens toypudel hade alltså inte samma historiska arbetsroll.

De mindre pudlarna utvecklades främst som sällskapshundar. Under 1800-talet började en dvärgvariant avlas fram ur små exemplar av de större pudlarna, och storleksindelningen ändrades sedan över tid. Toypudeln erkändes fullt ut som egen storleksvariant i Sverige 1990. Den delar rasens äldre ursprung, men toyvariantens svenska historia är betydligt yngre än pudelns vattenhundshistoria.

Alla fyra storlekar följer samma rasstandard, men hälsoråd och registreringsregler behöver ändå kontrolleras för just toy.

## Att leva med rasen

Toypudeln kan trivas i lägenhet eller hus om den får daglig utevistelse, mental aktivering och vila. Viktigare än boytan är om vardagen rymmer promenader, pälsvård, träning och sällskap. En halkfri lekplats, en ostörd bädd och en lösning som hindrar höga hopp kan minska riskerna utan att begränsa normal rörelse.

Ensamhet behöver tränas gradvis när valpen har landat i sitt nya hem. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden förblir trygg. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar mycket. Backa i träningen om hunden börjar vanka, flämta, skälla ihållande, förstöra vid dörren eller inte längre tar en godbit.

Med katt eller annan hund är lugna introduktioner och möjlighet att gå undan viktigare än en generell rasetikett. Skydda en liten valp från hårdhänt lek, separera djuren kring mat och tugg och låt inte en ny hund jaga katt eller smådjur. Vissa blir nära vänner, andra mår bäst av tydliga avstånd.

Pudeln marknadsförs ofta som allergivänlig eftersom den fäller lite synligt hår. Allergener kommer dock bland annat från saliv, hudceller, urin och talgkörtlar, och inga hundar är allergenfria. Den som har allergi bör prata med vården och ta reda på hur hen reagerar på hundar före köp. Pudelpälsen ger ingen garanti.

Inför ett valpköp bör du:

- träffa valpens mamma och se hur hundarna lever och beter sig i vardagen;
- kontrollera båda föräldrarna i Hunddata, särskilt prcd-PRA, patella och ögonlysning, och fråga om hälsa och temperament hos nära släktingar;
- fråga hur stora föräldrarna och vuxna valpar ur tidigare kullar blev i stället för att förlita dig på ord som ”micro” eller en utlovad vikt;
- be uppfödaren visa hur pälsen sköts och förklara vilken rutin valpen redan är van vid;
- läsa veterinärbesiktningsintyget och själv titta på bland annat rörelser, ögon, öron, mun, hud och allmäntillstånd;
- se till att du får registreringsbevis, skriftligt avtal och ett veterinärbesiktningsintyg som vid leveransen inte är äldre än sju dagar.

Den bästa matchningen är inte automatiskt den allra minsta valpen. Välj en uppfödare som visar officiella resultat, talar öppet om variation och hjälper dig hitta en toypudel som passar ditt hem.

Pudel, toy

The Swedish Kennel Club

The French Kennel Club (Société Centrale Canine)

Pudel, toy är den minsta varianten av pudel – kvadratisk och elegant med en tät, lockig, nästintill fällfri päls som kräver regelbunden pälsvård. Den är livlig, känslig och mycket lättlärd, knyter starka band till sina människor, passar bra i ett aktivt inomhusliv och kan med god omvårdnad ofta bli 14–16 år eller äldre.

Hund- och kattuppfödare i Göteborg

För köpare

För säljare

Verktyg

Hundar

Katter

Get a Pet