Newfoundlandshund

Innehållsförteckning

Snabbfakta

• Mjuk och vänlig jätte med lugnt temperament och stark tillgivenhet för människor, särskilt barn
• Kraftig vattenhund ursprungligen avlad för livräddning och tungt arbete i hårda kustklimat
• Tjock, vattenavvisande dubbelpäls som fäller rikligt och kräver regelbunden pälsvård
• Naturligt stark simmare med stora, simhudsförsedda tassar och en bred, muskulös kropp
• Trivs bäst nära familjen och mår ofta dåligt om den lämnas ensam för mycket

Utseende & Päls

Newfoundlandshunden är en av de verkligt tunga vikterna i hundvärlden, både till storlek och hjärta. Det är en stor, kraftigt byggd brukshund med bred skalle, djup bröstkorg och kraftigt skelett rakt igenom. Vuxna hanar är vanligen omkring 71 centimeter i mankhöjd, tikar något mindre runt 66 centimeter. Vikten ligger ofta mellan 50 och 70 kilo, ibland mer för stora hanar i mycket god kondition. Trots sin tyngd ska en vältypad Newfoundlandshund aldrig se klumpig ut. Kroppen är något längre än hög, med rak överlinje och kraftiga bakben som ger rasen förvånansvärd rörlighet både i vatten och på land.

Huvudet är ett av rasens mest igenkännbara drag. Det är brett och massivt med svagt välvd skalle, välutvecklad nos och mjuka, intelligenta ögon som oftast är mörkbruna. Uttrycket ska vara vänligt och eftertänksamt, aldrig vasst eller nervöst. Öronen är relativt små i förhållande till huvudet, är ansatta långt bak och ligger tätt an mot huvudsidorna. Många fascineras av hur uttrycksfull Newfoundlandshundens ansikte är. Ägare säger ofta att de kan läsa hundens sinnesstämning bara genom att möta de djupa, själfulla ögonen.

Pälsen är en riktig arbetspäls, skapad för att skydda hunden i kyla och väta. Den består av en tjock, något oljig underull och en grövre, vattenavvisande täckpäls. Den ska ligga tätt an och kännas fast utan att vara sträv. När en Newfoundlandshund kommer upp ur vattnet kan man ofta se hur vattnet pärlar sig och rinner av istället för att sugas in helt. Denna pälstyp är en viktig del av förklaringen till rasens styrka och trygghet i vatten.

Godkända färger är helsvart, brun samt vit och svart. Vissa register godkänner även Landseer-teckning, som är övervägande vit med tydliga svarta fläckar. I praktiken kan man se:

• Helsvart, med eller utan små vita tecken på bröst eller tassar
• Helbrun, från djup chokladbrun till något ljusare nyanser
• Vit och svart, ofta med svart huvud och sadelteckning

Pälsvård är ett seriöst åtagande. Newfoundlandshunden fäller året runt och har vanligtvis en eller två perioder om året med extra kraftig fällning. För att hålla pälsen frisk och begränsa mängden hår i hemmet bör du räkna med ordentlig borstning minst två till tre gånger i veckan, och dagligen under fällningsperioderna. Använd en rejäl karda eller piggborste för att jobba igenom täckpälsen, följt av en metallkam för att upptäcka dolda tovor nära huden, särskilt bakom öronen, i armhålorna och under svansen. Regelbunden pälsvård förebygger tovor som kan bli smärtsamma och hålla fukt mot huden.

Bad bör göras när hunden är smutsig eller luktar hund, men inte så ofta att de naturliga oljorna i pälsen tvättas bort. Många ägare badar sina Newfoundlandshundar några gånger per år, oftare om hunden ofta simmar i sjöar eller hav. På grund av pälsens täthet och hundens storlek tar torkningen tid. En kraftig hundfön eller hjälp av professionell hundfrisör kan vara mycket värdefullt. Klippning av håret mellan trampdynorna och runt tassarna håller hunden bekväm och minskar mängden smuts som dras in i huset.

Det är också värt att nämna att många Newfoundlandshundar dreglar, särskilt efter att de har druckit eller när de är varma. En dedikerad handduk nära till hands, och regelbunden avtorkning av mungipor och ansikte, hjälper till att hålla hunden fräsch och skyddar möbler och kläder.

Temperament & Personlighet

Newfoundlandshunden beskrivs ofta som en mild jätte, och det är inte bara en reklamfras. När rasen är som bäst förenar den lugn trygghet med djup lojalitet och en stark önskan att vara nära sina människor. De knyter ofta mycket starka band till sin familj och föredrar att tillbringa så mycket tid som möjligt i samma rum som sina människor. Många ägare upptäcker snabbt att privatliv blir en bristvara, eftersom deras Newfoundlandshund tyst följer dem från rum till rum och lägger sig i närheten, bara för att få vara med i vardagen.

Med barn är en väl socialiserad Newfoundlandshund i regel tålmodig och tolerant. Storleken i sig kräver dock noggrann tillsyn, särskilt kring mycket små eller ostadiga barn, men rasen är generellt känd för att vara hänsynsfull och försiktig. Många familjer uppskattar hur en Newfoundlandshund stilla lägger sig bredvid barn som leker på golvet eller lugnt vakar över dem i trädgården. Deras skyddsinstinkt är oftast mer stillsam än skarp. I stället för att skälla konstant förlitar de sig på sin närvaro och sitt lugna uppträdande för att få främlingar att tänka efter en extra gång. Samtidigt tar en Newfoundlandshund sitt ansvar på allvar och kan ställa sig mellan familjen och sådant den uppfattar som ett hot.

Mot andra hundar och sällskapsdjur är Newfoundlandshunden vanligtvis vänlig och stabil. Den är sällan grälsjuk till sin natur, men tidig socialisering är viktig för att bevara det naturligt godmodiga temperamentet. Storleken kan verka skrämmande för mindre hundar, och vissa Newfoundlandshundar är inte alltid medvetna om hur stora de är. Kontrollerade möten, valpkurser och positiva introduktioner till olika hundar, människor och miljöer hjälper hunden att utvecklas till en trygg och avspänd vuxen. Många Newfoundlandshundar lever fredligt med katter och andra husdjur om de introduceras på rätt sätt och lär sig visa respekt redan från början.

Rasens lugna personlighet betyder inte att varje Newfoundlandshund automatiskt är väluppfostrad. En uttråkad eller understimulerad hund kan utveckla oönskade beteenden som överdrivet skällande, möbeltuggande eller kraftigt dragande i koppel. Ungdomstiden hos en så stor hund kan vara krävande. De kan bli klumpiga, testa gränser och ändå vara mentalt omogna. Ägare behöver tålamod, konsekvens och en gnutta humor för att lotsa sin unga jätte genom denna fas utan onödiga konflikter.

En annan viktig del av Newfoundlandshundens temperament är dess känslighet. De reagerar ofta dåligt på skarpa röster eller hårdhänt behandling. De läser människors känslor väl och kan bli stressade om det ständigt är bråk hemma. En fast men vänlig inställning fungerar bäst. Tydliga rutiner, milda korrigeringar och rikligt med beröm när de gör rätt uppmuntrar deras samarbetsvilja. När de känner sig trygga och förstådda är Newfoundlandshundar oftast mycket angelägna om att vara till lags.

Möjliga utmaningar är dregling, kraftig fällning och den rent praktiska verkligheten av att leva med en så stor hund. De kan tro att de är knähundar och försöka ta sig upp i soffor eller luta hela sin tyngd mot dina ben. Tidig träning av goda vanor hjälper till att förebygga olyckor, särskilt i hem med äldre personer eller mycket små barn som lätt kan välta av en ivrig hälsning.

I vardagen är Newfoundlandshunden oftast som lyckligast när den får vara delaktig. Det kan innebära att ligga vid dina fötter medan du arbetar, följa med på familjeutflykter eller promenera tillsammans. De lever inte upp i hem där hunden regelbundet lämnas ensam på tomten långa stunder. Deras känslomässiga behov är lika stora som deras fysiska närvaro, och båda måste tillgodoses för att ge en balanserad, lycklig Newfoundlandshund.

Träning & Motion

Att träna en Newfoundlandshund är ofta mycket givande, men kräver också eftertanke och konsekvens. Dessa hundar är intelligenta och kapabla, men har ofta ett eftertänksamt, ibland lite självständigt arbetssätt. De avlades för att fatta egna beslut i krävande situationer, till exempel i grov sjö eller vid tungt arbete tillsammans med fiskare, och de har därför en tendens att värdera det du ber om istället för att blint lyda utan att tänka. Detta kan ibland misstolkas som envishet, men oftast behöver de bara tydlig vägledning och motivation.

Positiv förstärkning fungerar bäst. Newfoundlandshundar svarar vanligen mycket bra på belöningar som små godbitar, lugnt beröm och fysisk kontakt. Hårda metoder och bestraffning kan skada förtroendet och leda till en hund som antingen stänger av eller tar till motstånd. Håll i stället passen korta, varierade och trevliga. Valpar kan börja med grunder som sitt, ligg, inkallning och mjukt koppelgående. Många ägare upplever att det fungerar bäst att dela upp träningen i flera pass på 5–10 minuter under dagen, särskilt med unga hundar.

På grund av rasens storlek och styrka är tidig vardagslydnad avgörande. Färdigheter att prioritera är:

• Att kunna gå snyggt i löst koppel
• Säker inkallning, även med milda störningar
• Att vänta vid dörrar och grindar istället för att rusa ut
• Att kunna koppla av på en filt eller på sin bestämda plats

En fullvuxen Newfoundlandshund som drar i kopplet eller hoppar upp är fysiskt mycket svår att hantera, även för en stark vuxen. Tidigt investerad träning sparar mycket bekymmer senare.

Rasens motionsbehov är måttliga men måste tillgodoses regelbundet. Trots sin bakgrund som arbetshund är de flesta Newfoundlandshundar som sällskapshundar inte högenergiska på samma sätt som vissa vall- eller jakthundar. De tycker om aktivitet, men uppskattar också vila. För vuxna räcker oftast en kombination av dagliga promenader, fri rörelse i inhägnat område och mental stimulans för att de ska vara nöjda. Många följer gärna med på längre, lugna promenader hellre än snabba löprundor. På grund av deras tyngd och ledkonstruktion rekommenderas inte upprepad, hård belastning som långdistanslöpning bredvid cykel, särskilt inte på hårt underlag.

Valpar och unga hundar kräver särskild försiktighet med motion. Deras växande leder och skelett är känsliga för överansträngning. Undvik långa vandringar, hopp från höga höjder och mycket trapparbete under det första året till cirka 18 månaders ålder. Korta, täta promenader på mjukt underlag, lugn lek och kontrollerad simning är oftast säkrare sätt att trötta ut en växande Newfoundlandshund utan att överbelasta kroppen. Vid minsta tvekan – satsa hellre på mental aktivering och lugna träningslekar än mer fysisk ansträngning.

Många Newfoundlandshundar älskar vatten. Simning är utmärkt motion för friska hundar, eftersom den avlastar lederna samtidigt som hunden får använda sin naturliga styrka. Vattenarbete och vattenprov är populära aktiviteter i många länder och kan vara ett fantastiskt sätt att knyta band till din Newfoundlandshund. Andra trevliga aktiviteter är lydnad, dragarbete med vagn, spår och lugnare vandring. Deras naturliga vilja att hjälpa kan utnyttjas genom till exempel klövjeväska på promenader eller lättare dragarbete när hunden är fullt utvuxen.

Mental stimulans glöms ibland bort hos lugna, mjuka raser, men är minst lika viktig som fysisk motion. Aktiveringsleksaker för mat, nosövningar i trädgården, enkel trixträning och strukturerad lek håller Newfoundlandshundens hjärna sysselsatt. En mentalt stimulerad Newfoundlandshund är oftare lugn och nöjd hemma, istället för rastlös eller allt för krävande på uppmärksamhet.

Sammanfattningsvis bygger lyckad träning och motion för Newfoundlandshunden på respekt för hundens fysiska förutsättningar och mentala karaktär. Använd vänliga metoder, håll en jämn rutin och välj aktiviteter som passar deras kärlek till vatten, människor och meningsfullt arbete. När dessa behov tillgodoses blir Newfoundlandshunden ofta en anmärkningsvärt pålitlig och samarbetsvillig följeslagare.

Hälsa

Liksom många stora och gigantiska raser har Newfoundlandshunden särskilda hälsoutmaningar som blivande ägare bör känna till innan hunden flyttar in. Ansvarsfulla uppfödare arbetar hårt för att minska risken för ärftliga sjukdomar genom hälsotester och noggrant avelsurval, men ingen linje är helt fri från risk. Medvetenhet och förebyggande skötsel kan göra stor skillnad för hundens livskvalitet och livslängd.

Ett av de mest omtalade områdena är ledhälsan. Höftledsdysplasi och armbågsdysplasi är felaktiga ledkonstruktioner där lederna inte passar perfekt ihop. Med tiden kan detta orsaka smärta, hälta och artros. Seriösa uppfödare röntgar avelsdjur med officiella höft- och armbågsavläsningar. Som ägare kan du stötta friska leder genom att:

• Hålla din Newfoundlandshund i slank, god hullnivå
• Undvika överdrivet hoppande och hårda stötbelastande aktiviteter hos unga hundar
• Använda halkfria underlag i hemmet för att minska risken för fall

En annan viktig fråga i rasen är hjärtsjukdom, särskilt subvalvulär aortastenos (SAS). Det är ett medfött hjärtfel där en förträngning under aortaklaffen påverkar blodflödet. I svåra fall kan det leda till svimningar eller plötslig död. Många rasklubbar rekommenderar starkt att avelsdjur hjärtundersöks, ibland med ultraljud (ekokardiografi) av veterinär kardiolog. Som sällskapsägare är regelbundna veterinärkontroller och snabb utredning av symtom som nedsatt ork eller hosta kloka åtgärder.

Newfoundlandshundar kan också vara predisponerade för cystinuri, en ämnesomsättningsrubbning som kan leda till urinstenar. Det finns genetiska tester för vissa former av cystinuri, vilket hjälper ansvarsfulla uppfödare att identifiera bärare. Ägare bör vara uppmärksamma på tecken som svårigheter att kissa, blod i urinen eller smärta i buk- eller ländryggsområdet. God tillgång till friskt vatten och täta rastningsmöjligheter kan stödja urinvägshälsan, men ersätter inte veterinärmedicinsk rådgivning.

Som stor, djupbröstad ras löper Newfoundlandshunden risk för magomvridning (gastrointestinal dilatation och volvulus, GDV), ofta kallad “bloat”. Det är ett livshotande akuttillstånd där magen fylls med gas och kan vridas. Symtom är bland annat upprepade, resultatlösa kräkförsök, uppspänd buk, oro och smärttecken. Omedelbar veterinärvård är nödvändig. Även om magomvridning inte kan förebyggas helt kan risken sannolikt minskas genom att ge flera mindre måltider per dag, undvika kraftig motion i anslutning till utfodring och diskutera förebyggande magfixeringskirurgi (gastropexi) med veterinär.

Andra hälsoproblem som kan förekomma är:

• Ögonproblem som entropion och ektropion i vissa linjer
• Ortopediska problem som korsbandsskador
• Hudbesvär, särskilt om pälsen inte hålls ren och torr i riskområden

Newfoundlandshundens genomsnittliga livslängd ligger ofta kring 8–10 år, även om vissa individer lever längre med god skötsel och lite tur. Kombinationen av storlek och genetiska faktorer gör att mycket stora raser i regel inte blir lika gamla som mindre. Detta gör förebyggande hälsovård extra värdefull. Regelbundna veterinärbesök, planerade vaccinationer, tandvård och rutinmässig parasitkontroll är viktiga delar av ett ansvarsfullt ägarskap.

Vikten förtjänar särskild uppmärksamhet. Det är lätt för en stor hund att bära på extra kilo utan att det syns tydligt, men övervikt belastar hjärta, leder och inre organ hårt. Ett foder av hög kvalitet, anpassat för stora eller gigantiska raser, noggrant uppmätta portioner och regelbunden kontroll av hull med både händer och ögon är viktiga vanor.

När du väljer valp, fråga uppfödaren om vilka hälsotester som görs, den genomsnittliga livslängden hos deras hundar och eventuella kända problem i linjerna. En seriös uppfödare är öppen och informativ. För vuxna Newfoundlandshundar från omplacering är det klokt att boka en grundlig veterinärundersökning tidigt efter att hunden flyttat in, för att upptäcka eventuella befintliga problem och lägga upp en lämplig plan.

Även om denna lista över möjliga problem kan låta oroande lever många Newfoundlandshundar långa, bekväma liv. Genom att förstå rasens hälsoprofil kan ägare fatta informerade beslut, reagera snabbt om något verkar fel och satsa på den typ av förebyggande åtgärder som verkligen gynnar hundens långsiktiga välbefinnande.

Historia & Ursprung

Newfoundlandshundens historia är nära förknippad med den karga kusten, det hårda klimatet och sjöfartskulturen på ön Newfoundland i Kanada. I århundraden arbetade dessa hundar sida vid sida med fiskare och kustsamhällen i en rad krävande uppgifter. De exakta ursprungen är delvis höljda i dunkel, men man tror allmänt att lokala arbetshundar på ön påverkats av olika europeiska raser som förts dit av bosättare, troligen inklusive mastifftyper och vattenhundar från de brittiska öarna och andra håll.

Tidiga beskrivningar och avbildningar från 1700- och 1800-talen nämner stora, starka, vattenälskande hundar på ön som hjälpte till med att dra nät, ta upp föremål ur vattnet och till och med rädda människor som fallit överbord. Berättelser om Newfoundlandshundar som modigt kastar sig i grov sjö för att rädda liv bidrog starkt till ryktet som naturliga livräddare. Dessa redogörelser var inte bara romantiska sagor. Många dokumenterade räddningar visar hur rasens kraftiga simförmåga, breda bröstkorg och lugna temperament gjorde att den klarade förhållanden där de flesta andra hundar inte hade räckt till.

När handel och resande ökade kom besökare till Newfoundland i kontakt med dessa imponerande hundar och började ta med dem till Europa. I Storbritannien fick rasen snabbt många beundrare. Under 1800-talet hade Newfoundlandshunden blivit populär både som arbetspartner och statussymbol bland överklassen. Den förekommer i tidens målningar och litteratur, ofta skildrad som värdig och lojal följeslagare förknippad med vatten, skepp och räddningsarbete.

Under denna period utvecklades vissa linjer mer mot arbete på land som draghundar, där de drog kärror lastade med varor, brandutrustning eller jordbruksprodukter. Deras styrka, arbetsvilja och förmåga att arbeta lugnt under lång tid gjorde dem värdefulla i många roller. På vissa håll användes Newfoundlandshundar till att dra mjölkkärror eller leverera post, ofta genom trafikerade gator med imponerande pålitlighet.

Formella rasstandarder växte fram i takt med att kennelklubbar etablerades och hundutställningar blev populära. Newfoundlandshundens utseende blev gradvis mer enhetligt, med betoning på dess massiva men balanserade byggnad, typiska huvud och tunga, vattenavvisande päls. Landseer-varianten, uppkallad efter konstnären Sir Edwin Landseer som ofta avbildade vit-svarta Newfoundlandshundar, fick också erkännande i vissa länder, ibland som egen eller närbesläktad ras beroende på kennelklubbarnas regler.

I modern tid används Newfoundlandshunden sällan i kommersiellt fiske eller tungt dragarbete. I stället har dess traditionella talanger kanaliserats till bland annat vattenräddningssport, sök- och räddningsarbete, terapihundverksamhet och förstås rollen som hängiven familjehund. Organiserade vattenprov prövar Newfoundlandshundar i moment som att bogsera en båt, hämta in en simmare eller ta en livlina till land – uppgifter som speglar de verkliga situationer deras förfäder mötte.

Trots förskjutningen från kajer och fiskelägen till familjehem världen över är Newfoundlandshundens kärnegenskaper starkt förankrade i dess historia. Den kraftiga simförmågan, de stadiga nerverna och den djupa människobindningen som en gång gjorde dem oumbärliga för fiskare, gör dem i dag till mycket uppskattade sällskap. När en Newfoundlandshund stilla patrullerar vattenbrynet medan barnen leker, eller varsamt ledsagar en orolig person vid terapibesök, är det lätt att se den direkta tråden tillbaka till hundarna som arbetade på stormiga atlantkuster.

Att leva med rasen

Att dela sitt liv med en Newfoundlandshund är både djupt belönande och praktiskt krävande. Blivande ägare bör gå in i relationen med öppna ögon och realistiska förväntningar. Det här är inte en ras som utan vidare passar i alla livssituationer – inte minst mycket små lägenheter, tätt stadsboende utan uteplats eller hem där hunden skulle vara ensam stora delar av dagen.

En av de första realiteterna är utrymme. En fullvuxen Newfoundlandshund tar förvånansvärt mycket plats när den sträcker ut sig på golvet. Korridorer känns smalare, dörröppningar trängre och bilen mindre i samma stund som en Newfoundlandshund flyttar in. De kräver inte en herrgård, men uppskattar gott om inomhusyta att röra sig på och en säker uteplats där de kan koppla av, nosa runt och sträcka på sig. Trappor kan vara en utmaning för både unga valpar och äldre hundar med ledproblem, så hem med lätt tillgång till trädgård och minimalt med hala golv är idealiska.

Den ekonomiska sidan är en annan viktig faktor. Allt till en Newfoundlandshund är större – från fodergivor till bäddar, selar och läkemedelsdoser. Kostnaderna varierar mellan regioner, men ägare bör räkna med:

• Högkvalitativt stor- eller jätterasfoder, ofta flera hundra kilo per år
• Rutinvård hos veterinär, inklusive vaccinationer, hälsokontroller och förebyggande behandlingar
• Ibland specialistvård, särskilt för ortopediska eller hjärtrelaterade problem
• Professionell pälsvård om du inte kan eller vill sköta hela pälsvården själv

Försäkringspremier för en gigantisk ras kan också vara högre än för små hundar, men många ägare upplever att det är väl investerade pengar med tanke på kostnaderna för operationer eller akutvård.

Vardagslivet med en Newfoundlandshund kretsar kring sällskap och rutiner. Dessa hundar är som lyckligast när de får vara med i familjens aktiviteter – det kan vara att vila i vardagsrummet, följa med på måttliga promenader eller delta vid picknick. De passar dåligt i hem där hunden regelbundet lämnas ensam hela dagar. Ensamhet kan leda till ångest, destruktivt beteende eller nedstämdhet. Om du arbetar heltid blir lösningar som hundvakt, hundvänlig arbetsplats eller familjemedlemmar hemma extra viktiga.

Praktisk utrustning för ett liv med Newfoundlandshund inkluderar:

• En stark, väl anpassad sele eller halsband och ett rejält koppel som klarar en kraftig hund
• Stor, stödjande bädd eller madrass som avlastar lederna
• Halkskyddande mattor eller gångmattor på hala golv för att förebygga fall
• Rejäla borstar och kammar för pälsvård
• Ett fordon med tillräckligt utrymme och god ventilation för en stor hund

Eftersom Newfoundlandshundar trivs bäst i svala förhållanden är klimatet en viktig faktor. De kan få det mycket jobbigt i varmt och fuktigt väder och kräver noggrann tillsyn under varma perioder. Tillgång till skugga, friskt vatten och svala inomhusytor är nödvändig. Många ägare väljer att gå promenader tidigt på morgonen och sent på kvällen sommartid och undviker mitt på dagen. En del hundar uppskattar en liten barnpool i trädgården att kyla tassar och mage i, men de ska alltid vara under uppsikt.

Familjesituationen spelar också roll. Med barn är tydliga regler viktiga. Barnen ska lära sig att respektera hundens utrymme, inte klättra på eller väcka en sovande hund och förstå att en Newfoundlandshund inte är en levande leksak. I gengäld bör hunden läras att röra sig lugnt kring små barn och acceptera varsam hantering. Kontinuerlig tillsyn runt små barn är helt nödvändig, inte för att Newfoundlandshunden är aggressiv, utan för att olyckor kan hända med en så stor hund.

Fällning och dregling kräver tolerans och goda städrutiner. Hår kommer att dyka upp på kläder, möbler och på oväntade ställen. Regelbunden pälsvård, en bra dammsugare och avtagbara, tvättbara överdrag på möbler gör vardagen lättare. För dreglet har många hushåll absorptionsdukar nära vattenskålar och dörrar. Med tiden blir dessa rutiner en naturlig del av livet, och de flesta ägare upplever att kärleken och sällskapet från deras Newfoundlandshund mer än väl uppväger extraarbetet.

Resor och semester kräver mer planering. Alla boenden tar inte emot gigantiska raser, och vissa transportmedel har storleks- eller viktbegränsningar. Att tidigt vänja hunden vid att koppla av i bil, använda bur eller bilsele och komma till ro i nya miljöer gör resor både enklare och säkrare.

I slutänden handlar livet med en Newfoundlandshund om partnerskap. Kan du erbjuda tid, utrymme, ekonomisk stabilitet och ett varmt, stabilt hem får du en djupt hängiven vän tillbaka. Deras stilla närvaro, vänliga temperament och orubbliga lojalitet berikar vardagen på otaliga små sätt. För den som förstår och accepterar det ansvar som följer med en så stor och känslig ras blir Newfoundlandshunden ofta en hund man bara får en gång i livet.

Egenskaper

Vanliga frågor

Är newfoundlands bra familjehundar och hur beter de sig med barn?

De är i allmänhet mycket milda, tålmodiga och toleranta mot barn, vilket är anledningen till att de ofta kallas ”nannydogs”. Deras stora storlek, långsamma mognad och ibland klumpiga rörelser gör dock att de ändå måste vara under uppsikt, särskilt tillsammans med små barn. Tidig socialisering och träning hjälper till att se till att deras naturliga vänlighet kommer fram på ett säkert och lättkontrollerat sätt.

Hur mycket motion behöver en newfoundlänare och kan den bo i lägenhet?

De behöver måttlig, daglig motion, till exempel lugna promenader och möjlighet att sträcka ut, snarare än intensiv löpning eller hopp. På grund av sin storlek är de inte idealiska för små lägenheter, men en lugn vuxen hund kan anpassa sig om det finns regelbunden tillgång till utevistelse och hiss. Trappor kan vara påfrestande för lederna, så ett hem med enkel markplansaccess är starkt att föredra.

Älskar newfoundlands verkligen vatten och är de naturliga simmare?

De avlades historiskt som vattenräddnings- och brukshundar och de flesta har en stark instinkt att simma. Deras simhud mellan tårna, kraftiga kroppsbyggnad och vattenavvisande dubbla päls gör dem mycket skickliga i vatten. Tillsyn vid vatten är ändå helt nödvändig, och unga hundar bör vänjas successivt så att de lär sig ett säkert beteende.

Hur mycket pälsvård och fällning kan jag förvänta mig hos en newfoundlänare?

De har en tung dubbel päls som fäller jämnt under hela året och extra kraftigt under säsongsvisa ”fällperioder”. Genom att borsta flera gånger i veckan kan man minska tovor och lösa hår, och under fällning behövs ännu mer regelbunden pälsvård. Regelbunden öronvård, kloklippning och omsorg om pälsen runt öron och bakdel är viktigt för att förebygga hudproblem.

Vilka är de vanligaste hälsoproblemen hos newfoundlands?

De är benägna att drabbas av flera ortopediska problem, som höft- och armbågsdysplasi, samt hjärtproblem som subvalvulär aortastenos. Cystinuri, som kan orsaka urinstenar, förekommer också i rasen. Ansvarsfulla uppfödare testar för dessa problem, men ägare bör ändå vara beredda på potentiellt höga veterinärkostnader och ett noggrant, långsiktigt omhändertagande.

Hur stora blir newfoundlands och hur mycket utrymme behöver de hemma?

Vuxna hanar väger vanligtvis mellan 60 och 70 kilo, med tikar något mindre men fortfarande mycket stora. De kräver inte en enorm tomt, men de behöver tillräckligt med utrymme inomhus för att kunna röra sig bekvämt, ligga ner helt utsträckta och vända sig om utan att stöta i möbler. Det är viktigt att planera för stora bäddar, rejäla matskålar och breda passager i hemmet.

Är newfoundlandshundar lätta att träna med tanke på deras storlek och temperament?

De är intelligenta och brukar vilja vara till lags, men de kan mogna långsamt och vara ganska känsliga. Lugn, konsekvent träning med belöningsbaserade metoder fungerar bäst och bör starta tidigt på grund av deras snabba tillväxt. Att lära dem bra koppelvanor och impulskontroll är särskilt viktigt med tanke på deras styrka.

Hur bra tål newfoundlands värme och vilket klimat passar dem bäst?

Deras tjocka dubbelpäls passar bättre i svalare klimat och de kan lätt bli överhettade i varmt eller fuktigt väder. I varma förhållanden behöver de tillgång till skugga, svala inomhusutrymmen och gott om vatten, och motion bör begränsas till dygnets svalare timmar. Luftkonditionering rekommenderas starkt i varmare regioner.

Hur mycket äter newfoundlands och vad bör jag veta om att utfodra en så stor ras?

De äter mindre per kilo än många mindre, mer högaktiva raser, men deras totala fodermängd är ändå stor på grund av deras storlek. Ett högkvalitativt foder anpassat för stora raser och noggrann kontroll av valpens tillväxt hjälper till att skydda lederna. Ägare bör hålla noga koll på vikten, eftersom övervikt ökar risken för ortopediska problem och hjärtproblem.

Dreglar och stökar newfoundlands mycket inomhus?

Många individer dreglar, särskilt efter att de har druckit eller när det är varmt, och en del stänker saliv på väggar och möbler. Deras tjocka päls drar dessutom in vatten och smuts, så du behöver ha en realistisk tolerans för kladd och stök. Att ha handdukar nära vattenskålar och dörrar, samt regelbunden pälsvård, kan göra vardagen betydligt mer lättskött.

Källor

• The Kennel Club (UK)
• Fédération Cynologique Internationale (FCI)
• Dansk Kennel Klub (Denmark)
• Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)
• Norwegian Kennel Club