Broholmer

¶Innehållsförteckning

¶Snabbfakta

Stor, lugn dansk mastifftyp, ursprungligen avlad som gårds- och jaktvaktare
Djupt hängiven familjehund som knyter starka band till sina människor och sitt hem
Naturligt vaksam och beskyddande, men i vardagen oftast mild och stabil
Måttligt rörelsebehov för sin storlek, men kräver mycket mental stimulans och sällskap
Sällsynt utanför Skandinavien, med noggrann avel där fokus ligger på hälsa, temperament och starka nerver

¶Utseende & Päls

Broholmaren är en stor, kraftig hund som direkt ger intryck av tyst styrka och stabilitet. Vid första anblicken kan den påminna om en mastiff eller en stor labrador, men Broholmaren har sitt helt egna, tydliga uttryck. Kroppen är rektangulär, något längre än hög, med bred, djup bröstkorg och stark, rak rygg. Skelettet är kraftigt utan att verka klumpigt, och helhetsintrycket ska vara en funktionell arbetshund som kan röra sig obehindrat – inte en tung prydnadshund.

Vuxna hanar är imponerande stora, tikar är lite mindre och ofta något mer eleganta. Trots storleken ska en välbyggd Broholmer röra sig med förvånansvärt mjuka, lugna steg. I skritt och trav bärs huvudet ofta relativt lågt, vilket ger hunden ett stillsamt, något allvarligt uttryck. När den är uppmärksam höjs huvudet och hela silhuetten blir mer imponerande.

Huvudet är brett och rektangulärt, med kraftig nos som är något kortare än skallen. Stopet är tydligt men inte skarpt. Öronen är medelstora, trekantiga och hängande tätt intill kinderna, vilket ger ett mjukt inramat ansikte. Mörka, uttrycksfulla ögon är en av rasens mest charmiga drag. De ska ge ett milt och eftertänksamt uttryck – aldrig vasst eller nervöst. Svansen är grov vid roten och bärs vanligtvis hängande i vila. När hunden är intresserad eller i rörelse lyfts svansen i en mjuk båge, men den ska inte ringla över ryggen.

Pälsen är kort, tät och åtliggande, med riklig underull som ger gott skydd mot vind och väder. Den är varken fluffig eller lång, men fungerar förvånansvärt bra i skiftande klimat. Typiska färger är:

Gul i olika nyanser, ofta med svart mask
Röd eller rödbrun
Tigrerad, där mörka ränder ligger på ljusare botten

Små vita tecken kan förekomma på bröst, tassar och svanstipp och är tillåtna enligt rasstandarden. Många hundar har tydlig mörk mask och skuggning, vilket förstärker deras allvarliga, nästan lejonlika utseende.

Pälsvården hos en Broholmer är relativt enkel – en lättnad med tanke på storleken. En noggrann genomgång en gång i veckan med en gummiborste eller en mjuk karda räcker oftast för att få bort lösa hår och hålla pälsen blank. Under fällningsperioderna vår och höst kan du behöva borsta oftare för att komma åt underullen. Broholmaren fäller, och hår kommer att samlas på golv och möbler, så den som vill ha ett helt hårfritt hem behöver både bra dammsugare och en praktisk inställning.

Bad bör ske vid behov, inte för ofta. För många bad kan torka ut hud och päls genom att tvätta bort de naturliga oljorna. En genomsköljning med ljummet vatten eller ett milt hundschampo några gånger om året, eller när hunden rullat sig i något olämpligt, brukar räcka. Var extra uppmärksam på öronen och i vecken runt läpparna, där fukt och smuts lätt samlas. Regelbundna öronkontroller och varsam rengöring hjälper till att förebygga infektioner.

På grund av vikten är det viktigt att hålla klorna vältrimmade. För långa klor kan påverka ställning och rörelser och orsaka obehag. Kontrollera klorna varannan till var tredje vecka och klipp vid behov. Håll också koll på huden mellan tårna, särskilt under blöta eller leriga perioder, och torka tassarna noga efter längre promenader för att undvika irritation.

¶Temperament & Personlighet

Broholmaren är i första hand en familjevakt med mycket stabilt, jordnära temperament. Hemma beskrivs den ofta som lugn, värdig och stillsamt tillgiven. Den knyter vanligtvis ett djupt band till sina människor och vill gärna vara nära. Många Broholmare är riktiga ”skuggor” som följer sin person från rum till rum och lägger sig där familjen är. Trots storleken försöker de ofta krypa ihop vid dina fötter eller lägga det tunga huvudet i knät för att ta emot stilla kel.

Med barn är en väl uppfostrad Broholmer oftast tålmodig, tolerant och beskyddande. Deras lugna natur gör att de sällan hetsar upp sig på samma sätt som mer högaktiva raser. Samtidigt innebär storleken att man alltid måste ha uppsikt, särskilt med yngre barn som kan råka knuffa eller dra i hunden. Broholmaren reagerar sällan aggressivt om ett barn är fumligt, men det är alltid de vuxnas ansvar att lära ut respektfullt bemötande och att läsa hundens signaler. När barnen lärs att vara snälla och varsamma kan Broholmaren bli en pålitlig, vaksam följeslagare som helst ligger i närheten och håller ett öga på ”sina” ungar.

I vardagen kan man se Broholmaren som en lugn observatör. Den är varken hysterisk eller nervös i sitt normala tillstånd. Främmande människor möts ofta med tyst reserveradhet. På eget revir är den naturligt beskyddande utan att behöva tränas till vakt. En typisk reaktion på något oväntat är att ställa sig mellan familjen och det som stör, iaktta noga och varna med ett djupt skall vid behov. Den agerar sällan impulsivt, vilket är en viktig del av rasens karaktär. Självförtroende och stabilitet är grundläggande egenskaper, och seriösa uppfödare lägger stor vikt vid dessa.

Med välkomna gäster brukar Broholmaren slappna av när den ser att allt är under kontroll. Vissa hundar förblir lugnt reserverade och vill inte bli alltför omkramade av främlingar, medan andra blir ganska sociala när de fått en ordentlig introduktion. Skillnaden handlar ofta om individens personlighet och tidig socialisering. Vad de aldrig ska vara är rädda eller aggressiva utan orsak.

Mot andra hundar är Broholmaren ofta artig men inte nödvändigtvis särskilt lekfull, särskilt som vuxen. Hanar kan bli bestämda mot andra stora hanar om socialiseringen brustit, och deras storlek gör att konflikter snabbt kan trappas upp. Genomtänkta introduktioner, valpkurser och många positiva erfarenheter av andra hundar ger förutsättningar för en balanserad vuxen. Många Broholmare lever utmärkt ihop med en annan hund i hushållet, särskilt om temperamenten passar ihop och ägaren sätter tydliga regler.

När det gäller katter och smådjur varierar det. Vissa Broholmare lever i fullständig fred med katter de vuxit upp med och ignorerar dem mest. Andra har tydligare jaktlust och vill gärna jaga. Planerar du ett hem med flera arter krävs varsam introduktion, noggrann tillsyn och aldrig antagandet att en stor vakthund automatiskt kommer att vara snäll mot små djur.

Vanliga utmaningar för Broholmerägare hänger ofta samman med storleken och den starka anknytningen till familjen. Det här är inte en ras som mår bra av långa perioder av ensamhet. En Broholmer som är uttråkad, ensam eller understimulerad kan bli skällig, destruktiv eller stressad. Skallet är djupt och genomträngande, så det är viktigt att arbeta med förståelse och träning för att hålla det på en rimlig nivå. De kan också vara en aning envisa – inte dramatiskt, men på det där lugna sättet där de helt enkelt väljer att ignorera kommandon som de inte ser någon poäng med. Vänlig konsekvens och tydliga ramar från tidig ålder är avgörande. När du vunnit deras respekt och förtroende får du i gengäld en hängiven, stabil följeslagare med en anmärkningsvärd lojalitet.

¶Träning & Motion

Att träna en Broholmer handlar minst lika mycket om relation som om kommandon. De är intelligenta, men inte högvarviga brukshundar som kräver ständig sysselsättning. Tänket är mer eftertänksamt och lugnt. De svarar bäst på trygg, lugn ledning och tydlig struktur i vardagen. Hårda metoder, skrik eller fysisk bestraffning är inte bara onödigt – det riskerar att skada det förtroende som är så viktigt med den här rasen.

Positiv förstärkning är nyckeln. De flesta Broholmare är matmotiverade och arbetar gärna för godbitar, mild beröm och fysisk kontakt. Korta, fokuserade träningspass redan från valpåldern lägger grunden för en väluppfostrad vuxen hund. Grundlydnad som sitt, ligg, stanna, inkallning och koppelgående bör påbörjas så snart valpen flyttar hem. Eftersom de växer fort är det extra viktigt att lära koppelvett tidigt – en vuxen Broholmer som drar är svår att hantera även för en stark person.

Tidigt socialisering är minst lika viktigt som lydnad. En Broholmervalp bör få uppleva många olika människor, miljöer och kontrollerade situationer på ett positivt sätt. Lugna cafébesök utomhus, promenader i varierande områden och trevliga möten med väluppfostrade hundar hjälper till att bygga en trygg, stabil vuxen. Målet är inte att de ska älska alla, utan att de ska lära sig att världen är en säker plats och att deras människa alltid har kontroll.

När det gäller motion har Broholmaren ett måttligt behov för sin storlek. Ni kommer sannolikt inte springa maraton ihop, men det är inte heller en hund som nöjer sig som ren soffpotatis. Vuxna mår oftast bra av:

Två till tre måttliga promenader om dagen, cirka 30–45 minuter vardera
Regelbunden möjlighet att trava fritt i ett säkert, inhägnat område
Korta lekstunder, som lugn apport eller enkla söklekar

Som valp och unghund är det avgörande att skydda lederna under tillväxten. Broholmaren är tung, och för mycket hopp, trappgång eller långdistanslöpning tidigt kan överbelasta höfter och armbågar. En bra riktlinje är flera korta, åldersanpassade promenader och mycket hjärngympa istället för långa, ansträngande turer. Låt valpen vila när den är trött och tvinga aldrig fram motion.

Vuxna Broholmare uppskattar särskilt aktiviteter som engagerar både hjärna och kropp. Exempel:

Nosarbete, som att gömma godis eller leksaker i trädgården eller huset
Enkla spårövningar där hunden följer ett doftspår som familjemedlem lagt
Lydnad och vardagslydnad i verkliga situationer, till exempel att träna lugn i stadsmiljö
Lågintensiva hundsporter med kontrollerad rörelse, beroende på individ

De klarar ofta kortare löprundor, särskilt i svalare väder, men kroppstyp och vikt gör dem mindre lämpade för hård jogging eller cykling över längre sträckor. Simning kan vara ett utmärkt, skonsamt motionsalternativ om hunden tycker om vatten och introduceras säkert.

Konsekvens är den gyllene regeln i träningen. Rasen mår bäst av tydliga regler och rutiner. Vill du inte ha 60–70 kilo hund i soffan måste regeln gälla redan från valpåldern. Tillåter du tiggande vid bordet ”bara den här gången” kommer en Broholmer att minnas och fortsätta försöka. Många ägare upplever att ett väl inlärt ”gå till din plats” och ”vänta” underlättar mycket i ett aktivt hushåll.

Med rätt kombination av mental stimulans och måttlig fysisk aktivitet blir Broholmaren en lugn, avspänd närvaro hemma. En uttråkad Broholmer däremot hittar lätt på egna projekt – som att möblera om i trädgården eller tugga på inredningen. Se därför inte träning som ett måste, utan som en pågående dialog som håller din hund nöjd och balanserad.

¶Hälsa

Broholmaren betraktas generellt som en robust ras, men som alla stora och gigantiska hundar har den vissa hälsoutmaningar som ansvarsfulla ägare och uppfödare behöver känna till. God avel, regelbundna veterinärkontroller och sunt vardagstänk spelar alla stor roll för att bevara hälsan hos dessa imponerande hundar.

En av de viktigaste frågorna är ledhälsa, särskilt höftleds- och armbågsdysplasi. Dessa tillstånd innebär onormal ledutveckling som kan leda till smärta, hälta och artros senare i livet. Seriösa uppfödare röntgar avelsdjuren och redovisar resultaten för valpköpare. Som ägare kan du bidra genom att anpassa unghundens motion, hålla hull på en sund nivå och undvika hala golv där hunden lätt kan halka och belasta lederna fel.

En annan allvarlig risk hos många stora, djupbröstade raser är magsäcksomvridning, så kallad magomvridning eller ”bloat”. I detta akuta tillstånd fylls magsäcken med gas och kan vrida sig, vilket stryper blodförsörjningen. Det är livshotande och kräver omedelbar operation. För att minska risken följer många ägare dessa riktlinjer:

Ge två till tre mindre mål per dag istället för en enda stor fodergiva
Undvik kraftig motion före och efter utfodring
Använd upphöjda matskålar bara om din veterinär rekommenderar det, då åsikterna går isär
Lär dig tecken på magomvridning, som upprepade kräkningar utan att något kommer upp, svullen buk, oro och smärttecken

Vissa Broholmare kan också ha viss benägenhet för hjärtproblem, till exempel dilaterad kardiomyopati, som hos andra mastifftyper, även om frekvensen varierar mellan linjer. Hjärtundersökning av avelsdjur, gärna med ultraljud, är värdefullt, och regelbundna veterinärkontroller av vuxna hundar kan upptäcka tidiga tecken. Som ägare bör du vara uppmärksam på minskad ork, hosta eller ovanlig trötthet och ta upp detta med veterinär.

Liksom många stora raser kan Broholmaren drabbas av degenerativa ledsjukdomar och åldersrelaterat slitage. Att hålla hunden slank är en av de viktigaste åtgärderna för att skydda leder och hjärta. Övervikt belastar både skelett och inre organ. Ett högkvalitativt foder anpassat för stora raser, särskilt under tillväxtfasen, stödjer en sund utveckling. Uppfödare och veterinär kan hjälpa dig att välja rätt foder och utfodringsrutin.

Vanliga hälsotester som ansvarsfulla uppfödare använder är bland annat:

Höft- och armbågsröntgen enligt officiella program
Hjärtkontroll hos veterinär kardiolog, ofta inklusive ultraljud
Ögonlysning om ras- eller kennelklubb rekommenderar det
Strukturerad mentalbeskrivning, eftersom mental stabilitet ses som en del av helhetshälsan i rasen

En Broholmer blir vanligtvis omkring 8–10 år, vilket är normalt för en hund av den här storleken. Vissa lever längre med god skötsel och lite tur. Som ägare kan du stödja ett långt liv genom förebyggande vård: regelbunden parasitkontroll, årliga hälsokontroller, tandvård och snabb reaktion på hälta eller förändringar i beteende.

Även miljö och livsstil spelar in. Eftersom de väger mycket bör Broholmare ha mjuka, stödjande liggplatser. Hårda golv kan ge tryckskador på armbågar och hasor, särskilt på äldre hundar. Halkskyddande mattor i utsatta delar av hemmet kan förebygga fall. I varmt väder är de känsliga för överhettning, så promenader bör läggas till svalare tider på dygnet med tillgång till skugga och färskt vatten.

Genom kombinationen av genomtänkt avel, medvetet val av uppfödare och ansvarsfull vardagshantering kan många potentiella problem minskas eller hållas under kontroll. Som valpköpare ska du känna dig trygg med att ställa frågor om hälsotester, livslängd i linjerna och kända problem. En seriös uppfödare är öppen, ärlig och finns där som stöd under hela hundens liv.

¶Historia & Ursprung

Broholmaren är en av Danmarks nationella skatter, med rötter flera hundra år tillbaka i tiden. Den tillhör familjen av stora mastifftyper som förr fanns över stora delar av Europa, där de användes som gårds- och ägovaktare och ibland vid jakt på större vilt. I Danmark utvecklades dessa hundar till en egen typ knuten till adelssläkter och större egendomar.

Rasen har fått sitt namn från godset Broholm på Fyn. Under 1700- och 1800-talen spelade greven Niels Frederik Bernhard Sehested en nyckelroll i utvecklingen av den typ av hund som senare blev känd som Broholmer. Han samlade stora hundar från olika delar av landet och avlade målmedvetet efter vissa egenskaper. Målet var en kraftfull men kontrollerad väktare som kunde skydda egendom, följa med på jakt efter kronhjort och annat stort vilt, och samtidigt vara hanterbar i vardagen.

De tidiga Broholmarna uppskattades för sin mod, sin starka vaktinstinkt och sitt lugna uppträdande mot välkända människor. De höll till på herresäten och större gårdar, där de bevakade grindar, gårdsplaner och boskap. Deras uppgift var att synas – att avskräcka tjuvar – och att stå kvar om de utmanades. Samtidigt levde de nära familjer och gårdsfolk, vilket gjorde ett stabilt temperament helt avgörande.

Som för många traditionella brukshundar gick det utför när samhället förändrades. Industrialisering, två världskrig och ändrade ägostrukturer inom jordbruket minskade behovet av stora gårdsvaktare. Vid mitten av 1900-talet var Broholmaren så sällsynt att rasen ansågs i det närmaste utdöd. Endast några få hundar som liknade den gamla typen fanns kvar på landsbygden.

På 1970-talet inledde en grupp danska hundentusiaster och uppfödare, med stöd av Dansk Kennel Klub, ett målmedvetet arbete för att återskapa och rädda Broholmaren. De sökte upp hundar på landsbygden som stämde med gamla beskrivningar och bilder av rasen. Genom noggrant urval, strikta kriterier och god dokumentation byggde man upp populationen igen. Den nybildade rasklubben spelade en central roll i att skydda både hälsa och temperament.

Syftet med återuppbyggnaden var inte att skapa en modern utställningshund, utan att bevara ett stycke dansk kulturhistoria. Uppfödarna fokuserade på de ursprungliga egenskaperna: en stor men funktionell kropp, ett lugnt och stabilt sinnelag, och en naturlig instinkt att vakta hem och familj. Med tiden blev Broholmaren återigen erkänd som egen ras, med en standard som speglar detta historiska arv.

Idag är Broholmaren fortfarande relativt sällsynt utanför Skandinavien, även om mindre populationer finns i flera europeiska länder och på några andra håll i världen. Moderna Broholmare är främst familjehundar och gårdsvaktare. En del deltar i aktiviteter som lydnad, spår och mentaltester som knyter an till deras arbetande bakgrund. I Danmark har rasen en särskild ställning som symbol för traditionellt lantliv och nationell historia.

Det som har bestått från då till nu är kärnan i Broholmarens karaktär. Oavsett om den står vid grinden till ett gammalt gods eller ligger i vardagsrummet i ett modernt hem, är dess främsta uppgift att vaka, skydda och dela livet nära sina människor. Förstår man den bakgrunden blir det lättare att se varför rasen är så familjebunden och varför stabilitet och självkontroll är centrala begrepp i rasstandarden.

¶Att leva med rasen

Att leva med en Broholmer är en rik upplevelse – men också ett stort ansvar som inte ska tas lättvindigt. Det här är inte en förstahund för den som bor trångt och bara vill ha en stor, imponerande ”sällskapshund”. Det ideala hemmet är ett där man uppskattar hundens lugna närvaro, respekterar dess natur som vakthundstyp och är beredd att hantera en stor, stark hund på ett säkert sätt.

Utrymme är en viktig faktor. En Broholmer kan anpassa sig till flera olika boendeformer så länge behoven tillgodoses, men den trivs bäst där det finns plats att röra sig obehindrat. Hus med väl inhägnad trädgård är idealiskt – då kan hunden patrullera lite, koppla av utomhus och sträcka på sig. Staketet behöver vara tillräckligt högt och stabilt för en hund i den här storleken. Osynliga elstaket rekommenderas generellt inte till vakthundsraser, eftersom de inte hindrar andra djur eller människor från att ta sig in på tomten.

Inomhus väljer Broholmaren gärna en central plats varifrån den kan hålla koll på familjen. Du behöver planera för:

En stor, tjock bädd eller madrass i ett lugnt men centralt läge
Tillräcklig golvyta för att hunden ska kunna vända sig och lägga sig bekvämt
Halkfria ytor eller mattor som ger bra fäste, särskilt när hunden blir äldre

Det här är en mycket människoorienterad ras. En Broholmer som lämnas ensam långa arbetsdagar fem dagar i veckan riskerar att bli stressad och utveckla problem. Har du en krävande vardag behöver du tänka igenom lösningar: hundrastare, dagis som kan hantera stora vakthundar, eller delat ansvar inom familjen. Broholmaren vill vara en del av vardagen, inte en dekoration på gården.

Ekonomiskt sett är det dyrare att äga en stor hund än många förväntar sig. Räkna med kostnader för:

Högkvalitativt storleksanpassat foder, i rejäla mängder varje månad
Regelbunden veterinärvård, vaccinationer och förebyggande behandlingar
Eventuella specialistundersökningar av leder eller hjärta
Hållbar utrustning: breda halsband, kraftiga koppel, stabil sele
Stora bäddar, burar och säkra transportlösningar, t.ex. rejäl bilbur eller avgränsning
Ofta högre kostnad för hundpensionat eller hundvakt på grund av storleken

Försäkring är i regel klokt för en ras av den här typen, då operationer och akuta ingrepp, till exempel vid magomvridning, kan bli mycket kostsamma.

Vardagen med en väl fostrad Broholmer är oftast lugn och förutsägbar. Morgonen kan börja med en stadig promenad i kvarteret, där man hälsar på bekanta med stillsam nyfikenhet. Under dagen vilar hunden medan du arbetar hemifrån, går ibland ett varv i trädgården eller lägger sig vid skrivbordet. På eftermiddagen eller kvällen kan en ny promenad, lite vardagsträning eller en sökleks-stund ge både fysisk och mental stimulans. Kvällen tillbringas ofta nära familjen, mer lyssnande och iakttagande än krävande.

Blivande ägare bör däremot vara mentalt förberedda på unghundsperioden, som kan vara utmanande. Från cirka 6 månader upp till 2 års ålder växer Broholmaren kraftigt och testar gärna gränser. En ung, nästan fullvuxen Broholmer som glömmer bort sin storlek kan knuffa omkull saker, dunsa in i människor och dra rejält i kopplet. Det är under den här tiden som konsekvent träning, tålamod och en gnutta humor behövs som mest. De som investerar tid och ork i denna fas får senare en vuxen hund som är en fröjd att leva med.

Besök och omgivningens reaktioner är också något att tänka igenom. Alla känner sig inte bekväma med att mötas av en stor, vaksam hund i dörren. Bra vardagsrutiner kan till exempel vara att lära hunden gå till sin plats när det ringer på dörren, använda grindar för att skilja hund och gäster åt initialt och se till att introduktioner sker lugnt och kontrollerat. Du bär alltid ansvaret för att både din hund och omgivningen är trygga.

Resor och semestrar kräver extra planering. Alla hotell, stugor eller kollektivtrafiksystem välkomnar inte stora raser, och vissa länder eller regioner har restriktioner för mastifftyper. En pålitlig inkallning, gott koppeluppförande och förmågan att koppla av i nya miljöer gör resandet betydligt enklare.

I grunden handlar livet med en Broholmer om ett starkt partnerskap. Det är en hund som tyst vakar över ditt hem, som går vid din sida genom årstiderna och som ofta tycks läsa dina sinnesstämningar. I gengäld kräver den din tid, ditt ledarskap och din omsorg. För rätt person eller familj – särskilt för den som värdesätter en lugn, trogen väktare snarare än en högpresterande sporthund – kan Broholmaren bli en enastående följeslagare och en djupt uppskattad familjemedlem.

¶Egenskaper

Barnvänlig

Tyst

Jättestor

Egenskap	Värde
Rastyp	Renras
Aggressivitet	3/5
Barnvänlig	4/5
Energinivå	3/5
Pälsfällning	3/5
Hälsa	4/5
Intelligens	3/5
Pälsvårdbehov	3/5
Inlärningsförmåga	3/5
Skällnivå	2/5
Höjd	65 – 75 cm
Vikt	40 – 70 kg
Livslängd	10 – 13 år

¶Vanliga frågor

Vad har Broholmern för temperament gentemot familjen respektive främlingar?

Detta är vanligtvis en lugn, trygg och mycket hängiven familjehund som knyter starka band till sin familj. Den är oftast reserverad och vaksam mot främlingar snarare än utåtriktad, vilket speglar dess traditionella roll som vakthund. Rätt socialisering redan från ung ålder är viktig för att förebygga överdrivet beskyddande beteende.

Är broholmer en bra hund för förstagångsägare?

Dess stabila temperament kan vara förlåtande, men rasens storlek, styrka och skyddsinstinkt kan vara en utmaning för den som saknar erfarenhet av stora hundar. Förstagångsägare måste vara beredda att lägga tid på konsekvent träning, tidig socialisering och tydliga regler. Att samarbeta med en seriös uppfödare och en erfaren tränare är särskilt viktigt.

Hur mycket motion behöver en broholmer och vilken typ är bäst?

Trots sin stora kropp är det här ingen särskilt energisk hund, men den behöver regelbunden, måttlig motion för att hålla sig i form och mentalt balanserad. Dagliga promenader tillsammans med lite fri rörelse i ett säkert, inhägnat område brukar räcka. Högbelastande aktiviteter som upprepade hopp eller tvingad löpning bör begränsas, särskilt medan hunden fortfarande växer.

Vilka är de vanligaste hälsoproblemen hos broholmer?

Precis som många andra jättestora raser är de benägna att drabbas av höft- och armbågsdysplasi och kan också löpa risk för magsäcksomvridning, så kallad bloat. Vissa linjer kan dessutom uppvisa hjärtproblem och ledproblem på grund av snabb tillväxt. Hälsotestade föräldradjur, noggrann viktkontroll och anpassad motion kan bidra till att minska dessa risker.

Hur mycket pälsvård behöver en Broholmer och fäller de mycket hår?

Den korta, täta pälsen är relativt lättskött och behöver vanligtvis bara borstas en gång i veckan för att ta bort lösa hårstrån och fördela hudens naturliga oljor. De fäller periodvis och kan tappa ganska mycket päls under dessa perioder. Regelbunden kloklippning, öronkontroller och tandvård är fortfarande viktigt med tanke på deras storlek och livslängd.

Kan en broholmer bo i lägenhet eller ett mindre hem?

Storleken är den största utmaningen snarare än aktivitetsnivån. En stor, lugn hund som den här kan anpassa sig till att bo i lägenhet om det finns tillräckligt med golvyta, säker tillgång till hiss eller trappa och fasta rutiner för utevistelser. Men många individer trivs bättre i ett hem med enkel tillgång till en trygg, inhägnad trädgård.

Hur beskyddande är broholmern och är den en bra vakthund?

Rasen användes historiskt som vakthund och gårdsvakt, så en naturlig skyddsinstinkt är vanlig. De flesta individer är inte aggressiva i grunden, men de är vaksamma, respektingivande och reagerar om de uppfattar ett verkligt hot. Tydlig träning och god socialisering är avgörande så att de lär sig skilja på vardagliga situationer och verklig fara.

Vad bör jag veta om Broholmer-valpar och deras tillväxt?

Valpar växer väldigt snabbt till tunga, kraftfulla vuxna hundar, vilket belastar de växande lederna. De bör hållas slanka, få ett foder som är anpassat för stora raser och skyddas från för mycket hoppande eller trappgång under det första året för att skona höfter och armbågar. Kontrollerad, jämn tillväxt är hälsosammare än att försöka få hunden att bli så stor som möjligt så snabbt som möjligt.

Är broholmer bra med barn och andra husdjur?

Många är tålmodiga och varsamma mot barn i den egna familjen, så länge umgänget sker under uppsikt och med respekt. Deras stora storlek gör dock att de lätt kan råka välta små barn, så tillsyn är alltid viktig. Med rätt introduktioner och träning brukar de fungera bra tillsammans med andra hundar och husdjur, även om vissa kan vara lite reserverade mot okända djur.

Hur ovanlig är broholmern och hur påverkar det möjligheten att hitta en valp?

Det är fortfarande en relativt ovanlig ras utanför sitt ursprungsområde, med en liten global population och begränsade avelsprogram. Detta kan innebära väntelistor, högre resekostnader och att du behöver vara flexibel med tidpunkt och plats när du letar efter en valp. Att välja en uppfödare som prioriterar hälsotester och stabilt temperament är extra viktigt i en liten genpool.