Australian shepherd

Innehållsförteckning

Snabbfakta

• Mycket intelligent och energisk vallhund som trivs när den har ett jobb att göra
• Känd för sin iögonfallande päls och sina klara ögon, ofta blå, bärnstensfärgade, bruna eller en blandning
• Utmärker sig i hundsporter som agility, lydnad, vallningsprov och canicross
• Mycket människoorienterad och lojal, knyter ofta starkast band till en huvudperson
• Passar bäst i aktiva hem som gillar träning, friluftsliv och mentala utmaningar

Utseende & Päls

Australian shepherd är en medelstor, atletisk hund med en välbalanserad kropp som är något längre än hög, vilket speglar dess arbetsbakgrund. Hanar är vanligtvis cirka 51–58 cm i mankhöjd, medan tikar är något mindre, omkring 46–53 cm. Vikten varierar beroende på linjer och aktivitetsnivå, men de flesta friska aussies ligger någonstans mellan 16 och 32 kg. De ska aldrig upplevas tunga eller grova. Helhetsintrycket är en kraftfull men smidig hund som utan problem skulle kunna arbeta en hel dag på gården utan att tröttna.

Huvudet är rent skuret med tydligt, men måttligt stop och lätt rundad skalle. Ögonen är ett av rasens mest fängslande drag. De kan vara bruna, blå, bärnstensfärgade eller en kombination, inklusive marmorerade färger eller prickar. Många fastnar först för Australian shepherd just på grund av de uttrycksfulla, intelligenta ögonen. Öronen är medelstora och högt ansatta, och faller vanligtvis framåt eller åt sidan när hunden är uppmärksam. Halsen är stark och övergår mjukt i väl tillbakalagda skuldror, vilket ger hunden bra räckvidd och rörlighet.

Pälsen hos Australian shepherd är vädertålig och anpassad för uteliv i skiftande klimat. Den är medellång med rak till vågig struktur, och det finns en tät underull som varierar med årstiderna. Hanar har ofta kraftigare krage och mer behäng på ben och svansparti. När man ser en välskött aussie i rörelse följer pälsen kroppen och flödar utan att vara överdrivet lång eller tung.

Färgen är ett annat kännetecken för rasen. Godkända färger är:

• Blue merle
• Red merle
• Black
• Red (leverfärgad)

Alla dessa kan förekomma med eller utan vita tecken och med kopparfärgade (tan) tecken. Den stora variationen av färger och mönster gör att inga två Australian shepherd ser exakt likadana ut, något många ägare uppskattar. Ansvarsfulla uppfödare undviker dock vissa färgkombinationer som kan kopplas till hälsoproblem, till exempel att para två merlefärgade hundar med varandra.

Pälsvården är inte komplicerad, men den kräver regelbundenhet. Pälsen fäller måttligt året runt och kraftigare vid fällningsperioder. En bra rutin för de flesta familjeaussies är:

• Borstning minst två gånger i veckan med karda eller piggborste
• Använda kam bakom öronen, i armhålorna och i byxorna för att undvika tovor
• Kontrollera och ta bort kardborrar och annat skräp efter promenader i skog och mark
• Klippa håret mellan trampdynorna för bättre grepp och hygien

Bad var tredje–fjärde månad räcker oftast, om inte hunden hittar något särskilt illaluktande att rulla sig i. För mycket bad kan tvätta bort de naturliga oljor som gör pälsen vädertålig. Kloklippning bör göras regelbundet och öron kontrolleras för irritation, särskilt på hundar som simmar mycket eller har tung behäng runt öronöppningen. Med regelbundet underhåll är Australian shepherds päls både praktisk och vacker och hjälper hunden att arbeta och leka i många olika miljöer.

Temperament & Personlighet

Australian shepherd är känd för att vara intelligent, hängiven och full av energi. I grunden är det en arbetshund som älskar att vara delaktig i allt familjen gör. En aussie vill delta, inte bara titta på från sidan. När den får utlopp för både kropp och hjärna är rasen kärleksfull, rolig och ofta väldigt lyhörd för sina människor. Många beskriver sin aussie som en ”skugghund” som följer dem från rum till rum och alltid håller koll på vad de gör.

I familjen är Australian shepherd i regel tillgiven och lojal. De knyter ofta ett särskilt starkt band till en person, men bryr sig vanligtvis mycket om alla familjemedlemmar och kan till och med försöka ”valla ihop” folk. Med barn kan en väl socialiserad aussie vara en entusiastisk lekkamrat och beskyddare. Det är dock viktigt att komma ihåg rasens vallningsbakgrund. Vissa individer kan försöka nafsa mot hälar eller jaga springande barn, inte av aggressivitet utan av instinkt. Tydliga regler, uppsikt och rätt träning kan styra om detta beteende till mer önskade aktiviteter, som apportlek eller trix i stället för att samla ihop barnen i trädgården.

Mot främlingar kan temperamentet variera. Många Australian shepherd är reserverade till en början, iakttar tyst och tar tid på sig att avgöra om någon är pålitlig. Detta kan vara positivt, eftersom det ofta gör dem till bra vakthundar. De larmar vanligtvis om något avviker, till exempel en besökare vid dörren eller ett ljud utanför. Överdriven skygghet eller aggressivitet hör inte till rasstandarden, men dålig socialisering eller en stressig miljö kan leda till överbeskyddande beteenden. Tidig, positiv exponering för många olika människor, platser och ljud är viktig för att hunden ska utvecklas till en trygg vuxen.

Med andra hundar är aussies ofta lekfulla och energiska, särskilt om de socialiserats väl som valpar. De kan vara ganska intensiva i leken och försöka kontrollera de andra hundarnas rörelser, återigen på grund av vallningsinstinkten. Vissa individer kan vara könsselektiva eller lite bossiga, så genomtänkta introduktioner och tydliga regler är klokt. Med andra djur som katter beror samspelet mycket på tidig socialisering och den enskilda hundens jaktlust. Många Australian shepherd lever lugnt tillsammans med katter och mindre djur när de introducerats på rätt sätt och jakt- och jagande beteende dämpats från början.

Vanliga utmaningar med rasen hänger ofta ihop med dess energi och intelligens. En understimulerad aussie blir snabbt uttråkad, och tristess leder ofta till problembeteenden som:

• Överdrivet skällande
• Grävande i trädgården
• Tuggande på möbler eller skor
• Försök att ta sig ut från tomten för att hitta något mer intressant

Det här är inte ”busiga” hundar i sig, utan hundar som behöver mer att göra. Australian shepherd trivs bäst i hem där den får både fysisk motion och mentala uppgifter. De tycker om att lära sig tricks, träna lydnad, söka efter gömda leksaker eller hjälpa till med vardagsrutiner som att ta in posten. När deras behov möts på ett rimligt sätt är de stabila, tillgivna följeslagare som uppskattar soffmys lika mycket som en energisk skogspromenad.

Träning & Motion

Att träna en Australian shepherd är oftast väldigt roligt för den som gillar att arbeta aktivt med sin hund. Det är en mycket intelligent ras med stor will to please. De lär sig snabbt, förutser ofta vad du tänker be dem göra härnäst och försöker ibland till och med ”förbättra” övningen på egen hand. Den snabba inlärningsförmågan är en tillgång, men betyder också att aussies lika lätt kan lära sig ovanor om dessa förstärks av misstag. Konsekvens och tydlig kommunikation är avgörande.

Positiv förstärkning fungerar utmärkt på Australian shepherd. Belöningar kan vara små godbitar, en favorit­leksak eller beröm och lek. De svarar särskilt bra på träning som känns som en lek och där de får använda hjärnan. Hårda korrigeringar eller tuff hantering rekommenderas inte. De behövs inte, och de kan skada hundens förtroende och skapa oro eller motstånd. I stället håller korta, varierade träningspass som avslutas med en lyckad övning motivationen uppe och gör aussien ivrig att samarbeta.

Rasen utmärker sig i många hundsporter. Om du gillar organiserade aktiviteter kan din Australian shepherd uppskatta:

• Agility, där dess snabbhet och smidighet verkligen kommer till sin rätt
• Lydnad eller rallylydnad, som passar deras fokus och förarfokusering
• Vallningsprov, där de får använda sina ursprungliga arbets­egenskaper
• Canicross, bikejoring eller jogging, för den som tycker om att springa
• Trickträning, freestyle eller parkour i urbana miljöer

Rasens motionsbehov är högre än genomsnittet. De flesta vuxna Australian shepherd behöver minst en till två timmars meningsfull aktivitet varje dag, och många mår ännu bättre av mer. Det behöver inte vara konstant springande. En bra blandning av promenader, lös motion i säkra områden, strukturerad träning och mentala utmaningar som nosarbete eller aktiveringsleksaker är idealiskt. Att bara släppa ut dem i en trädgård räcker sällan, eftersom de då ofta hittar på egna arbetsuppgifter – som sällan är de ägaren önskar.

Valpar och unga hundar ska inte överbelastas med upprepad, hård träning som långa löpturer på asfalt, eftersom lederna fortfarande utvecklas. De behöver ändå gott om mjuk motion och mental stimulans. Fokusera på korta, roliga träningspass, lek på mjukt underlag och kontrollerad socialisering i den här åldern. Att tidigt lära in bra koppelgång, inkallning och lugnt beteende hemma ger stor utdelning senare när hundens fysiska styrka är fullt utvecklad.

Vuxna aussies som inte får tillräcklig stimulans kan visa frustration. De kan dra i kopplet, skälla på allt som rör sig eller bli krävande inomhus. En hjälpsam strategi är att lära in ett ”lugn”- eller ”gå och lägg dig”-kommando inne, och introducera lugna aktiviteter som tuggande på lämpliga ben och leksaker, noslekar eller stillsam träning av små tricks. När hunden lär sig att avkoppling också är en del av vardagen blir den betydligt lättare att leva med.

Australian shepherd uppskattar särskilt att ha en tydlig uppgift. Det kan vara att valla boskap på en gård, assistera en förare i räddningsarbete, eller helt enkelt ”hjälpa till” hemma genom att bära saker, följa med på vandringar eller vara din träningspartner i olika sporter. När de får vara delaktiga i gemensamma aktiviteter visar de verkligen sin fulla potential. För ägare som gillar att träna och utvecklas tillsammans med sin hund erbjuder få raser ett lika givande samarbete.

Hälsa

Australian shepherd är generellt en robust och frisk ras, särskilt när den föds upp ansvarsfullt och hålls i god fysisk kondition. Liksom alla raser har den dock vissa hälsoproblem som blivande ägare och uppfödare bör känna till. Genom att förstå dessa kan du ställa rätt frågor när du väljer valp och ta hand om en vuxen hund på ett informerat sätt.

Ortopedisk hälsa är ett viktigt område. Höftledsdysplasi och armbågsdysplasi kan förekomma, som hos många medelstora till stora raser. Dessa tillstånd innebär onormal ledför utveckling som kan leda till smärta, hälta eller artros senare i livet. Ansvarsfulla uppfödare röntgar sina avelsdjur enligt officiella höft- och armbågsprogram och använder bara hundar med godkända resultat. Som ägare kan du stödja ledernas hälsa genom att hålla din aussie slank, undvika överdriven träning under uppväxten och satsa på regelbunden, måttlig motion i stället för extrema helgaktiviteter.

Ögonhälsa är ett annat viktigt fokus. Rasen kan drabbas av ärftliga ögonsjukdomar som katarakt eller Collie Eye Anomaly. Många kennelklubbar och rasklubbar rekommenderar eller kräver regelbundna ögonundersökningar av avelsdjur hos veterinär oftalmolog. När du funderar på valp, be att få se aktuella ögonintyg för båda föräldrarna. Under hundens liv kan regelbundna veterinärkontroller upptäcka tidiga tecken på ögonsjukdom, och du bör kontakta veterinär om du ser grumlighet, rodnad, kisande eller beteenden som tyder på att hunden går in i saker.

På grund av merleanlaget, som ger de vackra marmorerade pälsmönstren, krävs särskild försiktighet vid färgavel. Parning mellan två merlefärgade hundar kan ge så kallade ”double merle”-valpar, som löper hög risk att få allvarliga hörsel- och synproblem, inklusive dövhet. Ansvarsfulla uppfödare undviker denna kombination och planerar parningar noggrant. Om du fastnar för en merlefärgad Australian shepherd, se till att uppfödaren kan förklara sitt tänk kring färgavel och hälsa på ett öppet och kunnigt sätt.

Vissa ärftliga tillstånd som epilepsi, olika autoimmuna sjukdomar och Multi Drug Resistance (MDR1)-mutation har också rapporterats i rasen. MDR1-genmutationen kan ge känslighet för vissa vanliga läkemedel, till exempel vissa avmaskningsmedel. Många uppfödare testar sina hundar för MDR1-status. Som ägare är det klokt att be veterinären notera din hunds MDR1-resultat i journalen och alltid kontrollera läkemedelssäkerhet för rasen om din aussie inte är testad. Epilepsi är relativt ovanligt men förekommer, och drabbade hundar ska utredas och följas upp av veterinär.

En typisk livslängd för Australian shepherd är cirka 12–15 år, och många blir pigga seniorer med rätt foder, god kondition och regelbundna veterinärkontroller. Förebyggande vård är mycket viktig för en arbetsinriktad hund som lever ett aktivt liv. Det omfattar bland annat:

• Vaccinationsprogram anpassat efter din region
• Parasitskydd mot loppor, fästingar och inälvsparasiter
• Tandvård, som tandborstning eller tugg som stödjer tandhälsa
• Kontroll av vikt och hull
• Årliga eller halvårsvisa seniorkontroller med blodprov när hunden blir äldre

Beslut om kastrering bör diskuteras med veterinär, med hänsyn till beteende, hälsa och lokala rekommendationer. Den mentala hälsan är också viktig. En understimulerad aussie kan utveckla stressrelaterade beteenden, så tillräcklig motion och mental aktivering är en del av den övergripande hälsovården.

När du kontaktar en uppfödare, tveka inte att fråga vilka hälsotester de gör och vilka tillstånd de följer upp i sina linjer. Seriösa uppfödare är öppna med både styrkor och svagheter i sitt avelsarbete och stöttar valpköpare under hela hundens liv med råd om hälsa och skötsel. Med rätt avelsbakgrund och uppmärksam vardaglig omvårdnad är Australian shepherd ofta en stark och långlivad följeslagare.

Historia & Ursprung

Trots sitt namn är Australian shepherd till största delen utvecklad i Nordamerika. Rasens historia följer människor, får och boskap mer än nationsgränser. Berättelsen är en blandning av praktiska jordbruksbehov, migrationsvägar och genomtänkt urval för arbetsförmåga.

Rasens rötter går troligen tillbaka till vallhundar som togs till Australien och senare till USA av europeiska nybyggare, särskilt från områden som Baskien i Spanien och Frankrike. Dessa herdar reste med sina fårhjordar och använde tåliga, smidiga hundar som klarade att valla i tuff terräng och skiftande klimat. När några av dessa herdar på 1800-talet flyttade vidare från Australien till västra USA följde hundarna med. Amerikanska ranchägare mötte både herdarna och deras hundar och, i tron att de kom direkt från Australien, började kalla hundarna ”Australian Shepherds”.

På de vidsträckta rancherna i amerikanska västern visade sig dessa hundar ovärderliga. De var snabba, intelligenta och mycket lyhörda för sina förare. Ranchägare behövde hundar som inte bara kunde valla får, utan också hantera boskap och anpassa sig till nya arbetsuppgifter. Med tiden började lantbrukare och ranchägare i USA att medvetet avla på hundar med stark vallningsinstinkt, uthållighet och förmåga att tänka självständigt men ändå lyda. Utseendet var mindre viktigt än funktionen, vilket är en orsak till att pälsfärgerna förblev så varierade.

Australian shepherd kom att starkt förknippas med cowboykultur och westernridning. Under 1900‑talet blev rasen uppmärksammad på rodeon och hästshower, där hundarna ofta visade tricks eller hjälpte till att flytta boskap mellan nummer. Deras smidighet och skärpa gjorde dem populära hos publiken. Allteftersom fler upptäckte rasen bildades rasklubbar och skriftliga rasstandarder togs fram. Internationella kennelklubbar erkände senare rasen, med standarder baserade på den typ av hund som varit så framgångsrik på rancherna.

Även om rasen ursprungligen utvecklades som vallhund visade sig Australian shepherd snabbt vara mycket mångsidig. Samma egenskaper som gjorde hunden värdefull på gården passade också moderna arbetsroller. Aussies används i dag inom bland annat sök- och räddning, terapiarbete, assistansroller och olika hundsporter. De är särskilt väl representerade i agility, lydnad och vallningsprov, där deras snabbhet och samarbetsvilja med föraren utmärker dem.

I dag finns Australian shepherd långt utanför Nordamerikas rancher. Rasen har spridit sig över Europa och resten av världen och lockar människor som uppskattar både dess utseende och temperament. I vissa länder skiljer man fortfarande tydligt mellan arbetslinjer och utställningslinjer, där de förra fokuserar mer på vallningsförmåga och de senare på exteriör enligt rasstandard. Många uppfödare försöker balansera dessa aspekter och bevara rasens arbetsegenskaper samtidigt som de presenterar en hund som motsvarar den klassiska bilden av en Australian shepherd.

Trots att rasen är relativt ung jämfört med en del uråldriga hundraser har aussien utvecklat en stark identitet. Den är fortfarande en symbol för hårt arbete, samarbetet mellan människa och hund och känslan av öppet landskap. Oavsett om den driver får över en sluttning eller tar sig genom en agilitybana i stadsmiljö fortsätter Australian shepherd att göra det den alltid varit avsedd för: att arbeta nära sin människa, använda sin hjärna och lägga hela sitt hjärta i uppgiften framför sig.

Att leva med rasen

Att dela livet med en Australian shepherd är mycket givande, men det är också ett verkligt åtagande. Det här är sällan en ”lågenergi”-kompis som nöjer sig med en kort runda runt kvarteret och långa dagar ensam. Innan du tar hem en aussie är det viktigt att ärligt fundera över din livsstil, tid och ork.

Vardagen med en aussie innebär i regel ganska mycket rörelse. Räkna med att planera in minst en längre runda varje dag, till exempel en rask promenad, en vandring eller ett aktivt lekpass i ett inhägnat område. Utöver det behövs flera kortare promenader och rastningar. Utöver fysisk motion behöver de flesta Australian shepherd någon form av mental stimulans för att känna sig nöjda. Det kan vara tio minuters inlärning av nya signaler, en noslek i trädgården eller att jobba med aktiveringsleksaker i stället för att bara få maten serverad i skål.

En typisk dag kan se ut så här:

• Morgon: 30–45 minuters promenad, lite grundläggande lydnad eller trickträning
• Eftermiddag: Kort rastning, lugn tid inne med ett tuggben eller vila
• Kväll: 45–60 minuters mer intensiv aktivitet, som löpning, träning eller lek

Detta är bara en riktlinje. Unga, mycket energiska individer kan behöva mer, äldre hundar något mindre, men grundmönstret ”röra sig, tänka, vila” passar rasen väl.

Hemma är Australian shepherd oftast nära sina ägare. De vill vara där du är och delta i familjelivet. Många lägger sig vid dina fötter när du jobbar vid skrivbordet, följer med till köket och placerar sig mellan dig och dörren när någon kommer. Denna nära anknytning är härlig, men kan också göra dem mer känsliga för ensamhet om de aldrig får lära sig att vara själva. Från valpålder är det klokt att träna korta stunder av lugn egentid, så att hunden lär sig att ensamhet är både tryggt och tillfälligt.

Åtagandet omfattar också pälsvård, träning, socialisering och veterinärvård. Pälsvården för en vuxen hund tar i genomsnitt ett par timmar per vecka, mer under fällningsperioder. Träning och mental aktivering kan lätt uppta ytterligare flera timmar utspridda över veckan. Under ett år blir kostnaderna också betydande. Även om de varierar mellan länder och livsstilar bör du räkna med utgifter för:

• Foder av god kvalitet, anpassat för en aktiv, medelstor hund
• Regelbundna vaccinationer, parasitbehandlingar och hälsokontroller
• Djurförsäkring eller sparade medel för oväntade veterinärkostnader
• Pälsvårdsredskap, leksaker, koppel, selar och berikningsmaterial
• Träningskurser eller medlemskap i brukshundklubb/sportklubb om du vill vara aktiv

Många ägare till Australian shepherd upplever att det underlättar att gå med i en lokal brukshundklubb, vallningsgrupp eller agilitygrupp, både för att möta rasens behov och för att få ett socialt nätverk kring hunden.

Bra utrustning för att leva smidigt med en aussie inkluderar en stadig sele, ett pålitligt spårlånglina för säker inkallningsträning, hållbara leksaker och interaktiva foderleksaker. En bur eller särskild viloplats kan hjälpa vid träning av avkoppling och ge hunden en trygg egen zon. Eftersom rasen är aktiv och smidig är säkert staket runt trädgården viktigt. Aussies kan mycket väl hoppa eller klämma sig igenom bristfälliga avgränsningar om något spännande finns på andra sidan.

Australian shepherd kan anpassa sig till många olika typer av hem, från lantbruk till stadslägenheter, så länge deras behov blir tillgodosedda. Stadsliv kräver mer planering för lös motion och mental aktivering, men många aussies trivs utmärkt i urbana miljöer med engagerade ägare. Det avgörande är inte bostadens storlek, utan hur mycket tid, struktur och engagemang du kan erbjuda.

För rätt person eller familj innebär livet med en Australian shepherd ständig vänskap, delade äventyr och ofta ett imponerande samarbete i sport eller gårdsarbete. För den som föredrar en lugn, lågaktiv hund eller är borta från hemmet långa stunder kan rasen bli krävande. Om du däremot tycker om att röra dig, lära nytt och bygga en nära relation med en hund som verkligen vill arbeta tillsammans med dig, kan Australian shepherd vara en enastående partner i många år.

Egenskaper

Vanliga frågor

Är australian shepherd bra familjehundar, eller är de för energiska för de flesta hem?

De kan vara utmärkta familjehundar när deras behov av motion och mental stimulans tillgodoses. Deras energi och vallningsinstinkt kan bli överväldigande i mycket stillsamma hem, särskilt med små barn som riskerar att bli jagade eller nafsade. Aktiva familjer som gillar träning, vandring och hundsporter brukar uppleva att rasen passar betydligt bättre. Tydlig struktur och tidig träning är viktigt i alla hem.

Hur mycket motion behöver en australian shepherd egentligen varje dag?

De flesta vuxna hundar behöver minst 1–2 timmars fysisk motion varje dag, plus regelbunden mental aktivering som träning, nosarbete eller vallningsliknande aktiviteter. En kort promenad räcker inte för den här rasen. Får den inte utlopp för sin energi utvecklar den ofta problembeteenden som skällande, tuggande eller tvångsmässiga vanor.

Fäller Australian Shepherd mycket och vilken typ av pälsvård behöver de?

De fäller måttligt till mycket och har säsongsfällning som kan vara kraftig. Genom att borsta flera gånger i veckan kan du hålla lösa hårstrån under kontroll och motverka tovor, särskilt i behäng bakom öronen, under benen och runt bakpartiet. Bad kan ges vid behov om pälsen borstas regelbundet. Klippning brukar i regel begränsas till tassar och hygienområden snarare än helkroppsklippning.

Är Australian shepherds bra lägenhetshundar eller behöver de en trädgård?

De kan bo i lägenhet, men bara om de får rejligt med daglig motion och planerad aktivitet utanför hemmet. En trädgård är bra för korta lekstunder, men ersätter varken riktig motion eller mental stimulans. Utan detta blir de betydligt mer benägna att bli högljudda, oroliga eller destruktiva i trånga utrymmen.

Vilka är de vanligaste hälsoproblemen hos Australian shepherd?

Rasen är benägen att drabbas av flera ärftliga problem, bland annat höftledsdysplasi, armbågsdysplasi, vissa ögonsjukdomar och epilepsi. Många linjer bär också på MDR1-genmutationen, som påverkar hur de bryter ner vissa läkemedel. Ansvarsfulla uppfödare testar leder, ögon och genetiska sjukdomar och går igenom de specifika riskerna i just sina linjer. Regelbundna veterinärkontroller och en slank kroppsvikt hjälper till att minska effekten av ledproblem och ämnesomsättningssjukdomar.

Vad är MDR1-genen hos Australian shepherd och varför är den viktig?

MDR1 är en genetisk mutation som påverkar hur vissa vallhundsraser hanterar vissa läkemedel, inklusive vissa avmaskningsmedel och mediciner som används vid diarré eller cancerbehandling. Hundar med mutationen kan få allvarliga eller till och med livshotande reaktioner på vanliga doser. Ett enkelt DNA-test kan fastställa status, och ägare bör dela resultatet med sin veterinär så att val av läkemedel och doser kan anpassas på ett säkert sätt.

Är Australian shepherds benägna att få ögonproblem som grå starr eller synnedsättning?

De har en ökad risk för flera ögonsjukdomar, bland annat ärftlig grå starr, collieögonsjukdom (Collie eye anomaly) och progressiv näthinneatrofi. Alla hundar drabbas inte, men dessa sjukdomar kan leda till nedsatt syn eller blindhet. Avelsdjur bör genomgå regelbundna ögonundersökningar hos en veterinär oftalmolog, och ägare bör omedelbart rapportera all grumling, kisande eller förändringar i synen.

Kommer Australian Shepherds bra överens med andra hundar och husdjur?

De kan vara sociala och lekfulla med andra hundar, särskilt om de har blivit väl socialiserade från ung ålder. En del individer visar vallningsbeteenden som att cirkla runt, jaga eller buffa på andra husdjur, något som inte alla djur uppskattar. Rätt introduktioner, noggrann tillsyn och träningskommandon för att avbryta alltför intensiv vallning är viktiga. Med smådjur rekommenderas försiktighet och noggrann hantering.

Hur stark är vall- och nafsinstinkten hos australian shepherd, särskilt runt barn?

Vallningsinstinkten är ofta stark och kan ta sig uttryck i jagande, cirklande, nafsande vid hälarna eller att hunden går i vägen för att styra rörelse. Runt springande barn kan det lätt misstas för aggressivitet eller av misstag leda till att någon ramlar. Tidig träning där den här energin styrs om till lämpliga beteenden, tillsammans med strukturerad lek och tydliga regler, gör stor skillnad. Barn bör också lära sig att röra sig lugnt och att umgås med hunden på ett respektfullt sätt.

Vad bör jag veta om merlefärg och avel hos australian shepherd?

Merle är ett vanligt och attraktivt färgmönster i rasen, men att para två merlefärgade hundar med varandra ökar kraftigt risken för valpar som föds döva, blinda eller med allvarliga ögonfel. Etiska uppfödare undviker därför merle–merle-kombinationer och kan förklara genetiken bakom sina avelsval. Ägare till merlefärgade hundar bör också vara medvetna om att vissa syn- och hörselproblem kan visa sig senare och därför vara uppmärksamma på mer subtila tecken.

Källor

• The Kennel Club (UK)
• Svenska Kennelklubben (Sweden)
• Norwegian Kennel Club (NKK)
• Fédération Cynologique Internationale (FCI)
• Dansk Kennel Klub (DKK)