Hubbestads säteri kennel

## Snabbfakta

Chihuahua är en mexikansk sällskapshund och den minsta erkända hundrasen i världen. Den är liten nog att följa med nästan överallt, men behöver fortfarande uppfostran, motion och möjlighet att använda nos och hjärna som andra hundar.

- **Ursprung:** Mexiko
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Vikt enligt rasstandarden:** 1–3 kg, med 1,5–2,5 kg som idealvikt
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger inget höjdspann; Chihuahua bedöms efter vikt
- **Päls:** korthårig eller långhårig
- **Rastypiskt temperament:** kvick, alert, livlig och mycket modig
- **Viktig hälsokontroll:** knän, tänder, bett, ögon och skallens fontanell

”Teacup”, ”mini” och liknande ord är inte erkända storlekar eller egna varianter av Chihuahua. Det finns bara en viktstandard och två pälsvarianter. I rasstandarden är vikt under 1 kg eller över 3 kg diskvalificerande. En ovanligt liten hund tillhör fortfarande samma ras, och den låga vikten är inte i sig ett kvalitets- eller hälsobevis.

## Utseende och päls

Chihuahua ska vara kompakt och något längre än hög, med äppelformat huvud, stora upprättstående öron och en högt buren svans. Uttrycket ska vara vaket, men ögonen ska inte vara utstående och nospartiet får inte bli överdrivet kort.

Den korthåriga varianten har kort, mjuk och glänsande päls som ligger tätt mot kroppen. Den långhåriga har fin och silkig päls som är slät eller lätt vågig, med längre hår på bland annat öron, hals, ben och svans. Långhår betyder alltså inte att pälsen ska vara tung eller svallande; en alltför riklig päls är inte rastypisk.

Pälsvården är normalt enkel. Bada när hunden är smutsig och kamma den långhåriga varianten ungefär en gång i veckan, särskilt bakom öronen och i de längre behängen. Den korthåriga pälsen kan borstas vid behov. Passa samtidigt på att vänja hunden vid kontroll av klor, tänder, öron och ögon.

Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Merle är alltså inte en ovanlig godkänd färg hos Chihuahua, utan uttryckligen utesluten ur den internationella rasstandarden.

## Temperament och personlighet

En rastypisk Chihuahua är snabb i reaktionen, alert, livlig och modig. Den kan vara tydlig när något händer runt hemmet, men rädsla, aggressivitet eller oavbrutet skällande ska inte beskrivas som oundvikliga rasegenskaper. Den aktuella rasstandarden accepterar varken aggressivitet eller extrem skygghet.

Många individer är nära sin familj och uppmärksamma på nya människor, ljud och hundar. Hur det tar sig uttryck påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa och vad hunden har lärt sig. En Chihuahua som alltid bärs bort får färre tillfällen att öva lugna möten och röra sig i olika miljöer. Samtidigt ska en så liten hund inte tvingas hälsa eller utsättas för närgången lek för att ”vänja sig”. Bra socialisering betyder korta, trygga erfarenheter där hunden kan hålla avstånd och återhämta sig.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna vardagsfärdigheter och tar dess litenhet på allvar. Den passar sämre för den som söker en accessoar eller räknar med att liten kropp automatiskt betyder litet ansvar.

## Träning och motion

Chihuahua behöver daglig rörelse och mental aktivering, men det finns inget enda minutantal som passar varje hund. Ålder, kondition, underlag, väder och återhämtning är bättre vägledning än ett generellt promenadschema. En frisk vuxen Chihuahua kan uppskatta promenader, nosarbete, trick, vardagslydnad och anpassade hundsporter.

Träna stegvis med belöningsbaserade metoder. Prioritera inkallning, koppelvana, lugn hantering och att hunden kan avbryta skällande och komma till ro. Korta pass kan vara praktiska, men avsluta efter hundens koncentration i stället för efter ett fast antal minuter. Samma vänliga regler ska gälla för en liten hund som för en stor.

En Chihuahua bör normalt få promenera i stället för att bäras, så att den får den rörelse och miljöträning den behöver. Att bära hunden är rimligt i trängsel, vid skaderisk eller när den faktiskt behöver hjälp, men ska inte ersätta motion. Valpar behöver fler pauser och gradvis belastning; en vuxen hund som plötsligt inte vill gå eller blir halt bör undersökas i stället för att bara bäras vidare.

## Hälsa

De mest användbara hälsokontrollerna för Chihuahua gäller knän, mun och tänder samt en huvudform utan överdrifter. En lång lista över möjliga diagnoser hjälper mindre än att veta vad som ska kontrolleras hos föräldradjur, valp och vuxen hund.

- **Patellaluxation:** Knäskålen kan glida ur sitt normala läge och hälta eller ett avvikande rörelsemönster kan vara tecken. För en kull som ska registreras i SKK måste båda föräldradjuren ha officiell patellastatus från en undersökning gjord tidigast vid ett års ålder och före parning. Be att få se resultaten i SKK:s register och kontrollera alltid de regler som gäller vid köpet.
- **Tänder:** En brittisk studie av veterinärjournaler visar att tandlossningssjukdom och kvarvarande mjölktänder hörde till de vanligaste registrerade problemen hos Chihuahua. Vänj valpen vid daglig tandborstning och följ tandväxlingen. Om en mjölktand sitter kvar när den permanenta tanden kommer bredvid ska munnen bedömas av veterinär.
- **Huvud och ögon:** SKK:s särskilda domaranvisningar lyfter risker med överdriven dvärgväxt, alltför kort nosparti, felaktigt bett eller käke och alltför framträdande ögon. Fråga inte bara om ”äppelhuvud”, utan titta efter ett fungerande bett, ett nosparti utan överdrift och ögon som inte buktar ut.
- **Fontanell:** En öppen fontanell, ibland kallad molera, är inte ett önskvärt kännetecken. Den är ett diskvalificerande fel i dagens rasstandard. En liten grop efter att fontanellen har slutit sig är något annat och är inte diskvalificerande. En valp eller vuxen hund med misstänkt öppning bör bedömas av veterinär.

Håll även koll på hull och rörelsemönster. Plötslig hälta, ögonsmärta eller problem att äta ska tas på allvar.

## Historia och ursprung

Chihuahua har Mexiko som officiellt ursprungsland och har fått sitt namn efter den mexikanska delstaten Chihuahua. Detta är väl belagt, men den exakta vägen fram till dagens hund är mindre väl dokumenterad.

Den officiella rasstandarden återger en tradition enligt vilken små hundar kan ha levt i området under toltekernas tid. Avbildningar av hundar som kallas techichi i Tula liknar dagens Chihuahua. Standarden formulerar detta som ett antagande, inte som bevis för en obruten släktlinje. Berättelser om en bestämd forntida förfader eller en särskild korsning bör därför beskrivas som teorier, inte som fastslagen historia.

## Att leva med rasen

Chihuahua kan trivas i lägenhet, barnfamilj och hem med andra djur när vardagen är rätt ordnad. Bostadens storlek är mindre avgörande än regelbundna utevistelser, träning, vila och möjlighet att slippa situationer där den lilla kroppen riskerar att skadas.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande. Barn behöver lära sig att hunden får vara ifred på sin viloplats och att de inte ska lyfta, bära eller jaga den. Det är inte ett påstående om att rasen ”ogillar barn”, utan en praktisk säkerhetsregel för en hund på några få kilo.

Samspelet med hundar och katter avgörs av individerna, inte bara av rasnamnet. Låt två hundar mötas lugnt på neutral plats och avbryt lek som blir för fysisk. Vid introduktion till katt är grind, separata viloplatser och skyddade matplatser användbara. Storleksskillnaden är viktig: även vänlig lek med en betydligt större hund kan skada en Chihuahua, så samvaron behöver övervakas.

Ensamhet ska tränas gradvis först när hunden är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars tolerans varierar. Utgå från hundens beteende i stället för att anta att en Chihuahua alltid får separationsångest eller att alla klarar samma tid.

Vid kyla, blåst och väta kan en individ behöva ett välpassande värmande plagg, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som gäller alla. Anpassa efter pälsvariant, ålder, hälsa, aktivitet och hundens egna tecken på obehag. Den bästa vardagen kombinerar alltså hänsyn till en mycket liten kropp med förväntningen att Chihuahua ska få leva som hund.

Chihuahua

The British Chihuahua Club

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Chihuahua är en mycket liten men robust sällskapshund, som vanligtvis väger 1,5–3 kg och har äppelformat huvud och stora ögon. Den finns med kort eller lång päls i många olika färger och är hängiven, uppmärksam och orädd. För att må bra behöver den dagliga promenader, träning, nära sällskap samt god vård av hälsa och tänder.

Truly Charmant

Emterborns

## Snabbfakta

Australian shepherd utvecklades i USA som vall- och brukshund och passar människor som vill träna och arbeta tillsammans med sin hund varje dag. Den är snabb, lyhörd och mångsidig, men arbetslusten och vakt- och vallanlagen gör att den sällan passar den som främst söker en okomplicerad sällskapshund.

- Rasen hör till FCI-grupp 1 och utvecklades för arbete med får och boskap på gårdar och rancher.
- Önskvärd mankhöjd är 51–58 cm för hanar och 46–53 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- Pälsen är medellång, vädertålig och har underull. Grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd, med eller utan vitt och tantecken.
- Svansen kan vara naturligt lång eller kort. Svanskupering är förbjuden i Sverige.
- En australian shepherd behöver daglig fysisk aktivitet, problemlösning, samarbete och möjlighet att varva ner.
- För svenska avelsdjur är officiell HD-status och känd mental status genom MH centrala kontroller. Ett MH beskriver reaktioner; det är inte ett prov med godkänt eller underkänt.

## Utseende och päls

Australian shepherd är en medelstor, välbalanserad och rörlig hund som ska vara något längre än hög. Den ska vara muskulös och stabil utan att bli tung eller klumpig, eftersom konstruktionen ska tillåta snabba riktningsbyten och långvarigt arbete. Standarden anger önskvärd mankhöjd men ingen idealvikt. Bedöm därför en vuxen hund efter proportioner, hull, rörelser och funktion i stället för att utgå från en viktuppgift som påstås komma från standarden.

Pälsen är rak till vågig, medellång och vädertålig. Mängden underull varierar bland annat med klimat och säsong. En korrekt päls behöver regelbunden genomkamning och tätare kontroll under fällning, men inte ett identiskt veckoschema för alla hundar. Känn igenom pälsen ända ned till huden och var särskilt uppmärksam på områden där friktion lätt ger tovor, till exempel bakom öronen och i behängen. Kontrollera samtidigt hud, tassar och klor efter arbete i skog och mark.

De fyra grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd. Alla kan förekomma med eller utan vita tecken och tantecken. Ögonen kan vara bruna, blå eller bärnstensfärgade, även i olika kombinationer eller med fläckar och marmorering. Olikfärgade ögon är alltså tillåtna och säger i sig inget om hundens mentalitet.

Svansen kan vara naturligt lång eller naturligt kort. Det senare kallas ofta NBT, natural bobtail, och ska inte blandas ihop med en kuperad svans. SKK registrerar rasen med en svansbeteckning som visar om hunden har hellång svans, stubbsvans, en svans som är kortare än normalt, avsaknad av svans eller en kuperad svans. För en valpköpare är registreringsuppgiften ett bättre underlag än att gissa från ett fotografi.

## Temperament och personlighet

Australian shepherd ska enligt rasstandarden vara en intelligent arbetshund med starka vall- och vaktinstinkter, jämnt humör och vänligt sätt. Den kan vara avvaktande vid första mötet med okända, men rastypisk neutralitet är inte samma sak som rädsla eller aggressivitet. Svenska Australian Shepherdklubben betonar därför att neutral är ett tydligare ord än reserverad.

Det finns betydande variation mellan individer och familjer. Vissa hundar arbetar mycket intensivt och reagerar snabbt på omgivningen, medan andra är mer balanserade i vardagen. Styrkan i vallning, vakt, ljudreaktioner och socialt intresse kan också skilja sig. Etiketter som arbetslinje eller utställningslinje räcker inte för att förutsäga en valps temperament. Titta i stället på föräldrar, vuxna nära släktingar, uppfödarens avelsmål, arbetsmeriter och dokumenterade mentalbeskrivningar.

Som vallhund använder rasen bland annat sin kropp och sina rörelser för att styra djur. Det kan ge ett starkt intresse för sådant som rör sig. I vardagen kan hunden vilja följa, stoppa eller styra springande barn, cyklar, joggare eller andra djur. Det är en möjlig egenskap hos rasen, inte något varje australian shepherd gör och inte en ursäkt för att låta beteendet fortsätta. Avstånd, koppel eller barriär, ett inlärt alternativ och belöning för kontakt gör situationen säkrare medan färdigheten tränas.

En MH-beskrivning är särskilt användbar när man jämför avelsdjur och släktingar. Den visar hur en hund reagerade vid bland annat kontakt, hantering, lek, överraskningar, ljud och skott. Den säger inte ensam hur en valp kommer att bli, och den mäter inte hela arbetsförmågan. Läs hela protokollet och fråga hur hunden fungerar och återhämtar sig i vanliga miljöer.

## Träning och motion

Australian shepherd behöver dagligen både rörelse och uppgifter som kräver nosarbete, problemlösning och samarbete, men ett fast antal timmar beskriver inte vad en viss hund behöver. En lugn skogstur, spår eller sök, vardagslydnad, vallning, bruksarbete, agility och annan genomtänkt träning belastar på olika sätt. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, tidigare vana och hur hunden återhämtar sig.

En fungerande vardag bygger på mer än att göra hunden fysiskt trött. Prioritera tidigt:

- kontakt och följsamhet även när något rör sig i omgivningen,
- inkallning som först tränas i lätt miljö och säkras med långlina vid behov,
- koppelgående, hantering och förmåga att vänta,
- en tydlig växling mellan aktivitet och lugn,
- att kunna avstå från att följa eller styra barn, fordon och djur.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket också betyder att oavsiktligt belönade vanor kan befästas snabbt. Gör rätt beteende lätt att välja, öka svårigheten gradvis och använd inte rädsla, hot eller fysisk bestraffning.

Valpar och unghundar behöver rörelse, miljöerfarenhet, vila och korta inlärningstillfällen, inte vuxenhundens belastning eller ett träningsschema som bygger på ett bestämt antal minuter. Målet är en hund som kan arbeta engagerat, behålla kontakt och sedan komma till ro. Om aktivitetsmängden ökar men hunden får svårare att sova, slappna av eller hantera vardagsintryck behöver upplägget ses över, inte bara fyllas på med mer fart.

## Hälsa

För en svensk valpköpare är det viktigaste att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens rekommendationer och från frivilliga DNA-test. I de aktuella SKK-reglerna krävs officiell HD-status före parning och, för de svenskboende föräldradjur som omfattas av reglerna, känd mental status genom ett fullständigt MH. Känd status betyder inte automatiskt ett bra höftresultat eller en önskvärd mental profil; kontrollera själva resultatet.

SASK rekommenderar i sin rasspecifika avelsstrategi i regel HD-grad A eller B och ögonundersökning av avelsdjur. Klubben lyfter också värdet av att granska nära släktingars HD-status, eftersom rasen saknar HD-index. ED-röntgen görs frivilligt och är inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Be därför uppfödaren visa vad som faktiskt är undersökt, på vilken hund, vid vilket datum och med vilket resultat i stället för att nöja dig med ordet hälsotestad.

Det finns DNA-test för bland annat CEA, HSF4 och MDR1, men SASK anger inget universellt testpaket för alla kombinationer. Varje test gäller en viss gen eller riskvariant. Ett fritt HSF4-resultat utesluter till exempel inte alla former av katarakt och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. Relevanta test väljs utifrån släktens dokumenterade risker och den planerade kombinationen.

MDR1, även kallad ABCB1, kan påverka hur vissa läkemedel fördelas i kroppen och nå hjärnan. Det går inte att avgöra en enskild hunds status på utseendet. Om hunden är testad bör resultatet finnas i veterinärjournalen; läkemedelsval och dosering hör alltid hemma hos veterinären.

Två merlefärgade hundar ska inte paras. Kombinationen kan ge valpar med dubbel uppsättning av merleanlaget och ökad risk för dövhet samt syn- och ögonproblem. Den naturligt korta NBT-svansen har en annan genetisk bakgrund. SASK rekommenderar försiktighet även vid kombinationer där båda föräldrarna bär NBT-anlaget, men de två frågorna ska inte blandas ihop.

## Historia och ursprung

Trots namnet utvecklades australian shepherd som den är känd i dag i USA. FCI-standarden kopplar namnet till baskiska herdar som kom till USA från Australien under 1800-talet. Exakt vilka äldre vallhundar som bidrog är mindre säkert. Detaljerade påståenden om en bestämd blandning av raser bör därför behandlas som teorier.

Amerikanska får- och boskapsuppfödare fortsatte att välja hundar för mångsidighet, självständigt arbete, intelligens och vallningsförmåga. Efter andra världskriget ökade kännedomen om rasen när westernridning, rodeo, hästuppvisningar, film och tv nådde en större publik. Den moderna rasens amerikanska ranchbakgrund förklarar både namnets paradox och varför funktion fortfarande är central i rasbeskrivningen.

## Att leva med rasen

Australian shepherd passar bäst när vardagen rymmer planerad aktivitet, inlärning och återhämtning även under vanliga arbetsveckor. En stor trädgård ersätter inte gemensamma uppgifter, och en tävlingsambition är inte nödvändig om hunden ändå får en meningsfull och varierad vardag. Den som önskar en hund som mest följer med på kortare promenader bör välja en mindre krävande typ.

Med barn behövs alltid en vuxen närvarande, en ostörd viloplats för hunden och en plan för fartfylld lek. Avbryt och skapa avstånd innan hunden börjar fixera eller styra rörelsen. Barn ska inte få ansvar för situationer där en snabb och stark hund kan reagera på omgivningen.

Samliv med hundar eller katter avgörs av individerna och introduktionen, inte av rasnamnet. Ta reda på föräldrarnas och den aktuella hundens historik. Börja lugnt med separata trygga platser, barriär och koppel, ge katten en fri flyktväg och gå vidare först när båda djuren kan vara avslappnade. Smådjur kan kräva permanent fysisk separation.

Rasen kan bo i lägenhet om hunden får tillräckligt med tid ute, meningsfulla uppgifter och vila, och ägaren kan hantera reaktioner på ljud. I ett lyhört hus behöver man kunna förebygga att ljud i trapphuset får hunden att vakta och skälla. Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas efter just hundens beteende. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är ett rastningsråd, inte ett mått på hur länge en individ mår bra av att vara ensam.

Inför ett valpköp bör du be om föräldrarnas registreringsnummer, HD-resultat, fullständiga MH-protokoll, datum och resultat från ögonundersökningar samt relevanta DNA-resultat. Kontrollera också svansbeteckning och arbetsmeriter, och fråga hur vuxna nära släktingar fungerar med människor, ljud, rörelse, vila och återhämtning. De uppgifterna säger mer om hur vardagen med hunden sannolikt blir än färg, ögon eller om uppfödaren kallar hundarna arbets- eller utställningslinje.

Australian shepherd

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Norwegian Kennel Club (NKK)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Australian shepherd är en medelstor, atletisk vallhund som är mycket intelligent och energisk. Den är lojal och människoorienterad, knyter starka band och behöver rejlig daglig motion, träning och mental stimulans. Den har en iögonfallande, vädertålig päls och varierande ögonfärger som bidrar till dess attraktionskraft.

Liian Kennel

## Snabbfakta

Cocker spaniel är en brittisk stötande och apporterande fågelhund som också passar som aktiv sällskapshund. Rasen brukar vara glad, social och samarbetsvillig, men jaktlust, aktivitetsnivå och förmåga att koppla av varierar mellan individer och avelsinriktningar. Det viktigaste valet är därför inte bara rasen, utan även vilken uppfödare och linje som passar din vardag.

- **Storlek:** hanar är vanligen omkring 39–41 cm i mankhöjd och tikar 38–39 cm. Vikten ligger ofta runt 13–15 kg.
- **Aktivitetsnivå:** hög. Rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, träning och tid att varva ner varje dag.
- **Pälsvård:** pälsen behöver kammas och borstas igenom ordentligt varje vecka. Trimning ungefär varannan månad är en användbar riktlinje, men behovet beror på pälsen, vardagen och hur den hålls.
- **Förväntad livslängd:** cirka 11–15 år är ett brett riktmärke, inte en garanti för den enskilda hunden.
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill göra saker tillsammans med hunden och som har tid för både träning och regelbunden pälsvård.

Det finns hundar som främst avlas för jakt och hundar som främst avlas med rasstandard och andra egenskaper i fokus. Skillnaden kan märkas i arbetssätt, kropp och päls, men typen avgör inte ensam hur en hund blir. Berätta för uppfödaren hur du lever, fråga vad föräldrarna används till och träffa gärna vuxna släktingar innan du väljer valp.

## Utseende och päls

Cocker spaniel är en kompakt, robust och välbalanserad hund med långa, lågt ansatta öron och ett vaket uttryck. Pälsen ska vara slät och silkesaktig, med längre behåring på bland annat öron, bröst, buk och ben. Rasen finns i många godkända färger, både enfärgat och i olika flerfärgade eller skimlade kombinationer.

Mankhöjden är ungefär 39–41 cm för hanar och 38–39 cm för tikar. En vuxen hund väger ofta omkring 13–15 kg. Måtten beskriver rasens normalbild, men berättar inte om en valps framtida aktivitetsnivå eller om en viss individ passar ditt hem.

Pälsvården är en verklig del av vardagen. Kamma ända ner till huden minst en gång i veckan och var särskilt noggrann där tovor lätt bildas, exempelvis bakom öronen, i armhålorna och i behåringen på ben och tassar. Regelbundna bad och noggrann torkning kan göra pälsen lättare att hålla i ordning. Många behöver hjälp av en kunnig trimmare ungefär varannan månad; en hund med riklig utställningspäls kan kräva mer arbete, medan en kortare eller mer praktiskt hållen päls kan skötas annorlunda.

Kontrollera samtidigt öron, hud, klor och tassar. Dålig lukt, rodnad, sekret, klåda eller återkommande huvudskakningar är tecken att reagera på, inte något som ska döljas med en fast rengöringsrutin. Be uppfödaren eller en erfaren trimmare visa hur pälsen runt tassar och öron hålls välskött utan att irritera huden eller hörselgången.

## Temperament och personlighet

En cocker spaniel ska vara vänlig, tillgiven, livlig och nyfiken, och många uppskattar nära samarbete med sin människa. Det gör rasen rolig att träna och lätt att engagera i gemensamma aktiviteter. Samtidigt kan den vara självständig när en doft eller rörelse blir mer intressant än föraren. Vänlighet i rasbeskrivningen är därför en önskad egenskap, inte ett löfte om att varje hund automatiskt fungerar i alla miljöer.

Skillnaden mellan jaktavlad och mer utställningsinriktad cocker är viktig men ska inte överdrivas. Jaktavlade hundar föds upp med tydligt fokus på arbete i fält. Hundar som främst avlas mot rasstandarden kan ändå ha tydliga jaktliga egenskaper och stort aktivitetsbehov. Om du vill jaga bör du välja dokumenterade arbetande linjer. Om du främst söker sällskap bör du ändå räkna med en aktiv hund och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i en vanlig vardag.

BPH-resultat kan ge mer information om hundars reaktioner på exempelvis människor, lek, överraskningar och underlag. BPH är en beskrivning av beteenden i en bestämd situation, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd, och det fångar inte alla egenskaper som behövs i jakt. Se resultatet som en del av helheten tillsammans med uppfödarens mål, föräldrarnas vardagsbeteende och eventuella jakt- eller arbetsmeriter.

## Träning och motion

Cocker spaniel behöver daglig fysisk aktivitet och mental träning, men ett fast antal minuter passar inte alla hundar. Ålder, hälsa, avelsinriktning, intensitet och möjlighet till återhämtning påverkar behovet. En bra vardag innehåller promenader i varierad miljö, nos- och sökarbete, apportering eller annan samarbetsövning samt träning i att vila när inget händer.

Rasens bakgrund gör aktiviteter där hunden får söka, hitta och samarbeta särskilt naturliga. Viltspår, spanielarbete, apportering, nosework, lydnad och agility är exempel, men vardagsövningar fungerar också: leta föremål, följa ett kort spår eller bära in en leksak på signal. En jaktavlad cocker kan behöva mer målmedvetet arbete än en vanlig promenad ger. Mycket fart utan planerad återhämtning skapar däremot inte automatiskt en lugn hund.

Börja tidigt med inkallning, följsamhet och impulskontroll. Träna först där störningen är liten och höj svårigheten stegvis; säkra hunden med lina där jaktintresset kan ta över. Belöningsbaserad, tydlig och kort träning brukar passa en snabb och engagerad cocker bättre än hårda korrigeringar eller långa repetitiva pass. Lägg också tid på hantering av öron, tassar och päls, så att den återkommande skötseln blir trygg för både hund och människa.

## Hälsa

En cocker spaniel kan leva ett långt och aktivt liv, men hälsa ska bedömas genom verifierbara resultat – inte genom att en uppfödare bara säger att linjen är frisk. För svenskregistrerade valpar måste föräldrarna ha känd HD-status för att kullen ska kunna registreras i SKK. Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera deras resultat i SKK Avelsdata eller Hunddata.

Cocker Spanielklubbens nuvarande regler för valphänvisning ger valpköparen en konkret svensk checklista, men reglerna är frivilliga. Där ska resultaten vara kända före parning. Föräldrarna ska ha HD-resultat A, B eller C; om en hund har C rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga HD-index vid parningen är över 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parningen, och minst en av föräldrarna ska vara DNA-testad fri eller hereditärt fri från familjär nefropati, FN. Det här är rasklubbens villkor för hänvisning, inte en garanti för att valpen aldrig blir sjuk.

Fråga inte bara om ”alla tester är gjorda”. Be att få se exakt resultat, datum och identitet för båda föräldrarna. FN och renal dysplasi, RD, är olika njursjukdomar; ett DNA-resultat för FN utesluter därför inte alla njurproblem. Ett DNA-test för prcd-PRA visar status för en särskild ärftlig variant, medan en ögonundersökning kan upptäcka kliniska förändringar och andra ögondiagnoser. Testerna kompletterar varandra men svarar inte på samma fråga.

Långa öron och riklig behåring gör öronkontroll till en praktisk rutin. Håll öronen torra efter bad och simning och sök veterinär vid smärta, lukt, rodnad, sekret eller återkommande klåda. Undvik att behandla en hund på egen hand enbart för att rasen ofta förknippas med öronbesvär.

## Historia och ursprung

Cocker spaniel kommer från Storbritannien och utvecklades för att stöta och apportera fågel i nära samarbete med jägaren. Rasen erkändes som skild från field spaniel och springer spaniel kort efter att den engelska kennelklubben bildades 1873. Det äldre namnet ”cocking spaniel” knyts till arbetet med morkulla, som heter *woodcock* på engelska.

Med tiden har olika avelsinriktningar blivit tydligare. Jaktavlade hundar har selekterats för egenskaper som sök, fart, arbetsvilja och följsamhet i fält, medan annan avel i högre grad utgår från rasstandarden. Båda tillhör samma ras, men skillnaden förklarar varför två cocker spaniels kan kräva ganska olika vardag. Den engelska cocker spanieln ska inte heller blandas ihop med amerikansk cocker spaniel, som är en egen ras.

## Att leva med rasen

Cocker spaniel kan fungera i både barnfamilj, lägenhet och hem med andra djur, men inget av detta följer automatiskt av rasnamnet. Det avgörande är individens egenskaper, tidig träning, vardagens rutiner och hur de vuxna tar ansvar.

Med små barn ska en vuxen alltid vara med. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, drar sig undan eller visar att den vill vara ifred. Hunden behöver en trygg viloplats som barnen respekterar. Träffa föräldradjuren om möjligt och fråga uppfödaren hur de fungerar med hantering, ljud, besökare och barn i stället för att nöja dig med etiketten ”familjehund”.

Rasen kan ofta leva med andra hundar, men en katt eller ett mindre djur kan utlösa jaktintresse. Vid en introduktion ska djuren först kunna vänja sig vid varandras doft och sedan mötas under kontroll, med avstånd, barriär eller koppel. Katten behöver alltid en säker flyktväg, och hunden får inte öva på att jaga. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

En lägenhet är inte i sig ett problem om hunden får tillräcklig aktivitet utomhus och kan koppla av inne. I ett lyhört hus behöver du dessutom förebygga vakt- och förväntansskall genom lugna rutiner och träning vid ljud i trapphuset. En trädgård ersätter inte promenader, nosarbete eller gemensam träning.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam från början; starta med mycket korta stunder när den är trygg och öka bara om den förblir lugn. Det finns ingen särskild tidsgräns som alla cocker spaniels klarar. Planera hundvakt eller annan lösning om vardagen regelbundet kräver mer ensamhet än just din hund hanterar väl.

Inför köp bör du därför kontrollera tre saker: vad uppfödaren faktiskt prioriterar i aveln, hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar och vilka registrerade hälsoresultat som finns. När linje, aktivitetsbehov och pälsvård passar hushållet får du bäst förutsättningar för det rasen är avlad för – en glad hund som vill arbeta nära sin människa.

Cocker spaniel

Svenska Spaniel och Retrieverklubben - SSRK (Sweden)

Dansk Spaniel Klub (Denmark)

American Kennel Club (Provides UK information)

Fédération Cynologique Internationale (FCI), Belgium

Glad, medelstor fågelhund med kraftig kropp, mjukt uttryck och långa, silkeslena öron. Avlad för jakt på morkulla trivs den med att nosa, spåra och vara med i familjens alla aktiviteter. Känslig och människoorienterad, den behöver daglig motion, mental stimulans och regelbunden pälsvård för att hålla sig frisk och nöjd.

Liljeblomman's Kennel

## Snabbfakta

Rottweiler är en medelstor till stor och kraftfull tysk brukshund för den som vill träna aktivt, kan hantera hundens styrka och har tid för både fysisk och mental aktivering. Den kan knyta nära band till familjen, men rasens vaktinstinkt och arbetslust gör att valet av uppfödare, tidig träning och vardagskontroll betyder mycket.

- **Ursprung:** Tyskland. Rasen är erkänd av FCI och har använts som vakt-, boskaps-, drag-, polis- och tjänstehund.
- **Storlek:** hanar är 61–68 cm och tikar 56–63 cm i mankhöjd. Som grov vägledning väger en vuxen hane omkring 50 kg och en tik omkring 42 kg, men höjd, kön och kroppsbyggnad påverkar vikten.
- **Päls:** kort, tät dubbelpäls som borstas och badas efter behov.
- **Aktivitet:** behöver daglig rörelse, nosarbete eller annan mental uppgift samt fortlöpande vardagsträning.
- **Viktigt före köp:** kontrollera föräldradjurens mentalbeskrivningar, höft- och armbågsresultat samt DNA-resultat för POANV, som tidigare kallades JLPP.

Rottweiler är sällan det enklaste valet för en ovan hundägare. En väl förberedd förstagångsägare kan lyckas, men bör planera för valpkurs, fortsatt lydnadsträning och stöd från en uppfödare eller brukshundklubb som känner rasen.

## Utseende och päls

Rottweiler är en medelstor till stor hund med kompakt, muskulös kropp. Den ska se stark ut utan att vara klumpig; kroppsbyggnaden ska också ge intryck av rörlighet och uthållighet. Huvudet är brett, öronen trekantiga och hängande, och den svarta pälsen har tydligt avgränsade rödbruna tecken.

Pälsen består av grova täckhår över en tät underull. Den är lättskött, men hunden fäller och behöver då borstas oftare. Det finns inget meningsfullt badschema som passar alla rottweiler: bada när hunden är smutsig och borsta efter behov, särskilt under fällningsperioder. Kontrollera samtidigt klor, öron, hud och tänder så att förändringar upptäcks tidigt.

Vikten ska bedömas tillsammans med kroppsformen, inte bara mot en siffra. En hund i lagom hull har en synlig midja, och revbenen ska gå att känna med lätt tryck. För en tung hund är regelbunden hullbedömning särskilt värdefull.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, godmodig, modig och arbetsvillig hund som är stabil och uppmärksam på sin omgivning. Det beskriver målet för aveln, inte hur varje enskild rottweiler kommer att bete sig. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, träning och den aktuella situationen påverkar individen.

Rottweilerns vaktinstinkt betyder inte att rasen är aggressiv per definition. Däremot kan kombinationen av vaksamhet, integritet, jaktintresse, lust att gripa och kampa i lek samt stor fysisk styrka bli svår att hantera om hunden är rädd, lättstressad eller dåligt tränad. Därför är det viktigare att undersöka föräldradjurens faktiska beteende än att nöja sig med allmänna omdömen som ”snäll” eller ”trygg”.

Be att få se föräldrarnas MH-resultat och fråga uppfödaren hur hundarna reagerade på social kontakt, överraskningar, ljud, lek och kvarstående rädsla. MH beskriver reaktioner i standardiserade situationer; ett genomfört MH är inte i sig ett kvalitetsbetyg. Titta även på nära släktingar och träffa helst minst tiken i en vanlig miljö.

En rottweiler kan fungera väl i en barnfamilj, men rasnamnet är ingen garanti för barnvänlighet. Hund och små barn ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. En vuxen bör ansvara för promenaderna eftersom en ung eller uppvarvad rottweiler kan vara för stark för ett barn att hålla.

## Träning och motion

Rottweiler behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men ett fast antal motionstimmar blir missvisande. Behovet varierar med ålder, hälsa, kondition och aktivitet. Planera en vardag med promenader, lugn återhämtning, nosarbete och korta träningspass, och justera mängden efter hur hunden faktiskt fungerar.

Spår, sök, lydnad, rallylydnad och genomtänkt friluftsliv ger både samarbete och uppgifter att lösa. Rasen kan också uppskatta drag eller andra fysiskt krävande aktiviteter när hunden är färdigvuxen, frisk och successivt tränad för arbetet. En stor träningsmängd ersätter inte förmågan att koppla av; träna därför även passivitet och lugna rutiner.

Börja tidigt med hantering, koppelgående, inkallning, lugna hälsningar och att på signal vända bort från människor, djur eller föremål. Belöna det beteende du vill se och gör reglerna lätta att förstå. Undvik metoder som bygger på rädsla, tvång eller smärta; de hör inte hemma i modern hundträning och är ingen genväg till kontroll över en stark hund.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Målet är att den ska kunna se människor, hundar och nya miljöer utan att behöva gå fram eller reagera kraftigt. En bra kurs ger ägaren hjälp att läsa hundens signaler och träna med lagom svårighet. Fortsätt träningen genom unghundsperioden, när kroppsstyrkan ofta utvecklas snabbare än självkontrollen.

## Hälsa

De viktigaste dokumenterade hälsokontrollerna för rottweiler gäller höfter, armbågar och POANV/JLPP. Rasen har hälsoprogram för höftledsdysplasi, HD, armbågsledsdysplasi, ED, och den ärftliga neurologiska sjukdomen POANV, tidigare kallad JLPP. Ögonsjukdomar förekommer också, och många uppfödare låter ögonlysa sina hundar.

Be uppfödaren visa officiella resultat och kontrollera dem själv i SKK:s tjänster. För HD och ED är det relevant att se både föräldrarnas egna röntgenresultat och kombinationens preliminära kullindex. Svenska Rottweilerklubben uppmuntrar ett preliminärt kullindex på minst 101 för både HD och ED i sina utökade rekommendationer. Ett index väger in mer information än en enda hunds resultat, men det kan inte lova att en valp blir fri från ledproblem.

POANV/JLPP nedärvs recessivt. En anlagsbärare är normalt inte sjuk men kan föra anlaget vidare. Det viktiga är därför inte att automatiskt välja bort varje bärare, utan att DNA-statusen är officiellt verifierad och att kombinationen inte kan ge sjuka valpar. Be uppfödaren förklara båda föräldrarnas resultat och hur de har använts i parningen.

Fråga också om ögonundersökningar och hälsan hos äldre nära släktingar. Breda listor över allt som någon gång har diagnosticerats hos en rottweiler säger mindre än dokumenterade resultat och återkommande problem i den aktuella släkten. Många rottweiler blir omkring 8–10 år, men livslängden varierar och går inte att förutsäga för en enskild hund.

Håll hunden i lagom hull, bygg kondition stegvis och sök veterinär vid hälta, tydlig smärta, andningsförändringar eller neurologiska symtom. Förebyggande arbete ersätter inte veterinärbedömning när hunden visar tecken på sjukdom.

## Historia och ursprung

Rottweiler utvecklades i och kring den tyska staden Rottweil som en användbar vakt- och boskapshund. Namnet Rottweiler Metzgerhund syftar på stadens slaktare, som valde hundar efter arbetsförmåga och använde dem för att driva och vakta boskap, skydda egendom och även dra last.

I den officiella rashistoriken kopplas äldre hundar av samma typ till romartidens boskapshundar. Rasens senare utveckling är knuten till Rottweil och hundarnas praktiska arbete där. När man i början av 1900-talet sökte lämpliga polishundar prövades rottweilern, och rasen godkändes som polishund 1910.

Arbetsbakgrunden märks fortfarande. Rottweiler används i dag som bruks-, tjänste- och sällskapshund, och egenskaper som uthållighet, bevakning och vilja att samarbeta behöver få ett genomtänkt utlopp även hos en hund som främst lever som familjemedlem.

## Att leva med rasen

En rottweiler kan bo i lägenhet om vardagen ger tillräckligt med utevistelse, träning och vila. Trädgård är praktiskt men ersätter inte promenader eller gemensamma aktiviteter. Tänk igenom avstånd till rastningsområden, trappor, lyhördhet och om alla vuxna i hemmet kan hålla och hantera hunden säkert.

Ensamhet behöver tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, medan en trygg och ensamhetstränad vuxen hund ofta kan vara själv några timmar. Individens signaler avgör takten. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett mål för hur länge hunden bör lämnas ensam.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ och introduktion. Ordna en säker plats för katten, använd grind eller koppel i början och belöna lugnt beteende. Gå tillbaka ett steg om något djur blir rädd eller hunden låser blicken och går upp i varv. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän du har sett att samspelet är tryggt över tid. Samma försiktighet behövs vid hundmöten; tidig socialisering garanterar inte att en vuxen hund uppskattar alla andra hundar.

Ägaren ansvarar för att hunden inte stör eller skrämmer människor eller andra djur på allmän plats. För en rottweiler innebär det att koppelgående, inkallning och förmåga att avstå från störningar måste fungera innan situationen blir svår. Det är hundens faktiska beteende, miljön och ägarens möjlighet att ingripa som avgör hur mycket kontroll situationen kräver.

### Kontrollpunkter före köp

- Träffa föräldradjur och fråga om beteende i vardagen, inte bara på träning eller utställning.
- Läs MH-resultaten och fråga om rädsla, socialitet, lek och avreaktion hos föräldrar och nära släktingar.
- Kontrollera officiella HD- och ED-resultat samt preliminärt kullindex för kombinationen.
- Kontrollera båda föräldrarnas officiella POANV/JLPP-status och fråga om ögonundersökningar.
- Beskriv din vardag ärligt för uppfödaren och fråga vilket stöd du får under valp- och unghundstiden.

Rottweiler passar bäst när hundens arbetslust ses som en del av vardagen, inte som något som löses med en lång promenad ibland. Den som uppskattar regelbunden träning, tydliga rutiner och ett stort ansvar kan få en nära och mångsidig hund; den som främst söker en lättsam sällskapshund bör välja en mindre krävande ras.

Rottweiler

Svenska Rottweilerklubben (Swedish Rottweiler Club)

Norwegian Kennel Club

Deutscher Rottweiler-Klub (German Rottweiler Club)

Rottweiler är en kraftig, medelstor brukshund med kort svart päls och roströda tecken. Den är lugn, lojal och familjeinriktad, men ofta reserverad mot främlingar. För att trivas behöver den vänlig men konsekvent träning, daglig mental och fysisk aktivering samt ansvarsfulla ägare.

## Snabbfakta

Dansk-svensk gårdshund är en liten men rejäl och aktiv gårds- och sällskapshund från Danmark och Sverige. FCI placerar rasen i grupp 2 som hund av pinschertyp. Den är alltså inte en terrier, även om den förr kallades skånsk terrier.

- **Mankhöjd:** 34–37 cm för hanar och 32–35 cm för tikar, med en tillåten avvikelse på 2 cm åt båda håll.
- **Ursprunglig uppgift:** att larma, fånga råttor och leva nära människorna på gården.
- **Temperament enligt standarden:** alert, livlig och uppmärksam.
- **Päls:** kort, hård och slät, med vitt som dominerande färg.
- **Passar bäst hos:** en person eller familj som vill träna vardagsfärdigheter, erbjuda både rörelse och nosarbete och hjälpa hunden att komma till ro.

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Viktuppgifter på olika webbplatser är därför riktvärden, inte ett mått som alla vuxna dansk-svenska gårdshundar ska passa in i. För den som väljer valp är föräldrarnas storlek, hull och funktion mer användbara än ett enda viktspann.

## Utseende och päls

Dansk-svensk gårdshund ska vara liten, kompakt och substansfull, inte tunn eller elegant. Kroppen är svagt rektangulär: förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är 9:10. Rasen utvecklas sent i kroppen, och den fulla muskelmassan och volymen kan dröja tills hunden är tre till fyra år.

Huvudet är förhållandevis litet och trekantigt. Öronen får vara rosenöron eller framåtvikta; ståndöron ingår inte i rasidealet. Svansen kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans av varierande längd. En medfödd stubbsvans är en naturlig variation och ska inte blandas ihop med en kuperad svans.

Pälsen är hård, kort och slät och saknar underull. Vitt ska dominera, med en- eller flerfärgade fläckar i svart, tan, gult, leverbrunt, viltfärgat eller olika nyanser av fawn. Fläckar ska också finnas på huvudet, och små prickar i det vita är tillåtna. Utseendet kan alltså variera mycket utan att hundarna tillhör olika varianter av rasen.

Pälsen kräver lite skötsel, men fällningen kan märkas. Borsta bort lösa hår när det behövs, särskilt under fällningsperioder, och bada när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, öron, tassar och klor. Vänj valpen stegvis vid tandborstning och annan hantering. Lugn, belöningsbaserad hanteringsträning gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Dansk-svensk gårdshund är normalt snabb, nyfiken och människoorienterad, men rasnamnet är ingen garanti för en lättsam familjehund. Standardens ord är alert, livlig och uppmärksam. I vardagen märks det ofta som beredskap att följa med, reagera på rörelse och tala om när något händer i närheten.

Vaktuppgiften på gården märks fortfarande hos många individer. Många larmar när någon kommer, men hur lätt skallet startar och hur snabbt hunden tystnar varierar. I ett lyhört hem är det klokt att undersöka hur föräldrar och vuxna släktingar reagerar på dörrar, trapphus och besök. Det är mer träffsäkert än att utgå från att rasen alltid är tyst eller alltid skällig.

I SKK:s äldre BPH-sammanställning framstår rasen som i huvudsak trygg och förhållandevis energisk. Samtidigt varierar nyfikenhet, lekfullhet och intresse för främmande människor tydligt. BPH beskriver hundens reaktioner; det är inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Läs därför den enskilda hundens protokoll och fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen.

Bakgrunden som råttfångare gör intresset för små, snabba djur relevant. Det betyder inte att varje gårdshund jagar allt den ser, men en blivande ägare bör räkna med att träna avbrott och inkallning. Kaniner, marsvin och andra små sällskapsdjur behöver säkra utrymmen som hunden inte kan nå.

## Träning och motion

Dansk-svensk gårdshund behöver regelbunden fysisk och mental aktivitet, men det finns ingen korrekt timregel som passar alla. Ålder, hälsa, intensitet, miljö och återhämtning avgör hur en bra dag ser ut. En vuxen hund kan få en blandning av promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, lek och kort vardagsträning. Valpar behöver gradvis ökande erfarenheter och gott om vila, inte ett vuxenprogram i miniatyr.

Följ hundens beteende i stället för klockan. En rimlig nivå ger en hund som kan varva ned hemma, återhämtar sig efter aktivitet och fortfarande rör sig ledigt nästa dag. Ihållande rastlöshet kan betyda att vardagen saknar meningsfulla uppgifter, men mer fart är inte alltid lösningen. Ibland behöver hunden mer nosarbete, tydligare rutiner eller hjälp att komma till ro.

Prioritera färdigheter som hjälper en snabb och uppmärksam hund att fungera i vardagen:

- inkallning och frivillig kontakt när vilt eller andra störningar dyker upp
- att kunna avbryta jakt, grävande och intensiv lek
- lugnt beteende vid dörr, fönster och besök
- att kunna vila trots att människor rör sig i hemmet
- koppelgående och följsamhet i trafikerade miljöer
- trygg hantering av tassar, mun, öron och kropp

Träna stegvis med positiva, belöningsbaserade metoder och anpassa svårigheten till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket även betyder att skällande, dragande eller uppvarvning kan befästas om det ofta leder till det hunden vill ha. Agility, rallylydnad, spår, nosework och annan hundsport kan passa, men ingen särskild gren är ett krav. Det viktiga är en hållbar kombination av samarbete, nosarbete, rörelse och återhämtning.

## Hälsa

Dansk-svensk gårdshund betraktas generellt som en sund ras, men ”frisk ras” ersätter inte kontroll av den aktuella kullen. Be om registrerade resultat, datum och information om nära släktingar. Ett testnamn eller en märkning om att föräldrarna är hälsotestade säger för lite utan själva resultatet.

Höftledsdysplasi, HD, är ett område där gammal och ny information lätt blandas ihop. Rasen har i dag hälsoprogram nivå 1 hos SKK. Det betyder att HD-resultat kan registreras centralt, men att röntgen inte är ett krav för att valpar ska kunna registreras. Enligt rasklubben ska hundar med HD D eller E eller kliniska symtom inte användas i avel. Ett officiellt resultat och, när det finns, HD-index ger ändå värdefull information om just höfterna; det är inte ett intyg på hundens totala hälsa.

För patellaluxation säger rasklubbens aktuella rekommendationer att en hund som har tillståndet eller har opererats för det inte ska användas i avel. Rekommendationen innebär däremot inte att alla föräldradjur har ett obligatoriskt officiellt patellaresultat. Fråga därför både om undersökning och om knäproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

Primär linsluxation, PLL, är en allvarlig ögonsjukdom kopplad till en mutation i genen ADAMTS17, och det finns ett validerat DNA-test för rasen. Rasklubben rekommenderar särskilt testning när det finns bärare eller otestade nära släktingar i linjen utan en DNA-testad fri hund i mellanled. En bärare får enligt rekommendationen endast paras med en DNA-testad fri hund eller en hund som är fri genom härstamning, så kallat hereditärt fri. Ett fritt PLL-resultat gäller denna mutation; det utesluter inte andra ögonproblem eller andra sjukdomar.

Inför ett köp är det rimligt att kontrollera:

- föräldrarnas identitet och faktiska HD-resultat, om de är röntgade
- eventuell patellaundersökning och känd familjehistorik
- PLL-status och hur resultatet passar ihop med den andra förälderns
- sjukdomar, hältor, tandproblem och mentalitet hos nära släktingar
- att uppfödaren kan förklara både styrkor och osäkerheter i kombinationen

## Historia och ursprung

Dansk-svensk gårdshund är en gammal skandinavisk gårdshundstyp men en förhållandevis sent erkänd ras. Liknande hundar levde länge på gårdar i Danmark och södra Sverige, där de höll efter råttor, larmade när någon kom och fungerade som sällskap. Exakt hur typen uppstod är inte klarlagt. Kopplingar till pinscherhundar och brittiska vita jaktterrier har diskuterats, men ska inte beskrivas som en säker stamtavla.

Före erkännandet användes bland annat namnet skånsk terrier. Vid en svensk inventering 1986 samlades 107 hundar, vilket bidrog till bedömningen att typen var tillräckligt enhetlig och att det samtidigt fanns en användbar genetisk variation. Sverige och Danmark erkände rasen gemensamt 1987 under namnet dansk-svensk gårdshund.

FCI gav rasen ett preliminärt internationellt erkännande 2008 och ett definitivt erkännande 2019. Den placerades i grupp 2 som hund av pinschertyp, inte i terriergruppen. I dag är de flesta sällskapshundar, men viljan att larma, intresset för smågnagare och den stora arbetslusten gör rasens historia relevant även i ett modernt hem.

## Att leva med rasen

Dansk-svensk gårdshund passar bäst i ett hem där närhet, aktivitet och vardagsträning är en naturlig del av livet. Den kan fungera för en förstagångsägare, men den behändiga storleken gör inte rasen kravlös. Ägaren behöver uppskatta en snabb hund, kunna förebygga jakt och larm och vara beredd att träna lugn lika noggrant som fart.

Med barn ska samspelet alltid ledas av en vuxen. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn ska inte störa den när den äter, sover eller försöker gå undan. Bedöm föräldradjurens beteende och hundens egen förmåga att avbryta lek; uttrycket ”barnvänlig ras” är inte en säkerhetsgaranti.

En gårdshund kan leva med katt, men utfallet beror på individerna och introduktionen. Förhindra att hunden jagar katten, låt katten ha höga platser och fria flyktvägar och håll de första mötena korta och kontrollerade. Smådjur som kaniner och gnagare bör hållas fysiskt åtskilda även om hunden verkar lugn under uppsikt.

Lägenhet kan fungera om hunden får komma ut, arbeta med nosen och lära sig att inte bevaka varje ljud i huset. En trädgård ersätter inte aktivering, och ett stort hem löser inte ensamhet. Börja ensamhetsträningen med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, öka först när den verkligen kan koppla av och ordna annan omsorg om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

Träffa om möjligt båda föräldrarna eller andra vuxna släktingar före beslutet. Titta efter hur de hälsar, återhämtar sig efter en överraskning, reagerar på smådjur och ljud och kommer till ro efter aktivitet. Den informationen, tillsammans med verifierbara hälsodata och en uppfödare som känner sina linjer, säger mer om vardagen än generella löften om att rasen passar alla.

Dansk-svensk gårdshund

Swedish Kennel Club

Danish Kennel Club

The Danish/Swedish Farmdog Club of America

Fédération Cynologique Internationale

Dansk-svensk gårdshund är en livlig, medelstor till liten skandinavisk gårdshundsras, kompakt och atletisk med slät, övervägande vit päls med färgade fläckar. Den är mycket människoorienterad, intelligent och energisk, och är en kärleksfull familjehund när den får daglig motion, träning och mental stimulans.

Absolut rottis

## Snabbfakta

Tysk spets – mittelspitz är den mellanstora varianten av tysk spets. Det är en livlig, vaksam och lättlärd sällskapshund med tydlig familjekänsla och en naturlig benägenhet att uppmärksamma det som händer runt hemmet. Den passar bäst hos någon som uppskattar en alert hund och är beredd att träna lugn och hantera skällande från början.

- **Rasgrupp:** Grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp
- **Ursprung:** Tyskland
- **Variant:** En av fem varianter av tysk spets
- **Mankhöjd:** 35 cm med 5 cm avvikelse åt båda håll, alltså 30–40 cm
- **Vikt:** Rasstandarden anger inget bestämt kilogramspann; vikten ska motsvara hundens storlek
- **Päls:** Dubbelpäls med lång, rak täckpäls och kort, tät underull
- **Vardag:** Aktiv och läraktig, med låg jaktlust enligt rasstandarden men tydlig vaksamhet

Mittelspitz är större än kleinspitz och mindre än grosspitz. Det är en egen storleksvariant och ska inte bedömas efter pomeranianens mått eller utseende. För en blivande ägare är ljudnivå, pälsvård och förmågan att ge hunden meningsfull aktivitet viktigare än bostadens storlek.

## Utseende och päls

Tysk spets – mittelspitz ska vara kompakt och kvadratisk: kroppslängden ska motsvara mankhöjden. Huvudet smalnar av mot nosen och ger ett rävliknande intryck. Ögonen ska vara mörka och mandelformade, öronen små, trekantiga och upprättstående. Den yviga svansen bärs högt över ryggen.

Den officiella höjden är 35 cm plus eller minus 5 cm. Det ger ett spann på 30–40 cm, inte 32–36 cm eller andra snävare mått som ibland anges. Standarden har ingen fast idealvikt i kilo. En vuxen hund ska i stället ha en vikt och ett hull som passar höjd, kroppsbyggnad och muskelmassa.

I Sverige är parning tillåten mellan mittelspitz och de närliggande varianterna grosspitz eller kleinspitz. Vid en sådan parning registreras avkomman som den största förälderns variant. Den slutliga storleksregistreringen görs efter officiell mätning när hunden är äldre än 15 månader. Fråga därför hur stora föräldrarna och vuxna nära släktingar faktiskt är.

Pälsen består av två tydliga lager. Täckhåren är långa, raka och ska stå ut från kroppen. Underullen är kort, tjock och tät. Runt hals och skuldror bildar pälsen en krage, och bakbenen har rikliga byxor. Pälsen ska inte vara vågig, lockig eller raggig och får inte se formklippt ut.

Godkända färger är svart, brun, vit, orange och gråschatterad samt flera färger som standarden samlar under ”andra färger”: orange-sobel, crème, crème-sobel, svart med tanteckning, svart och silver, brun med tanteckning och fläckig. En fläckig hund ska ha vit grundfärg och fläckar i en färg som standarden tillåter. Färger som inte beskrivs i standarden är diskvalificerande på utställning.

En genomkamning från huden och ut ungefär en gång i veckan är en praktisk utgångspunkt. När underullen lossnar kan hunden behöva kammas oftare. Pälsen fäller alltså, även om håravfallet ofta märks mest under tydliga fällningsperioder. Börja med hantering tidigt och kontrollera särskilt bakom öronen, i kragen, på benen och under svansen.

Standarden tillåter ett vårdat intryck men inte en formklippt silhuett. Be uppfödaren visa vilka redskap och vilken teknik som fungerar för just den aktuella pälsen innan du överväger en större klippning.

## Temperament och personlighet

En rastypisk mittelspitz är uppmärksam, livlig, tillgiven sin ägare och mycket läraktig. Rasstandarden beskriver också en naturlig misstro mot främmande människor och låg jaktlust. I vardagen märks vaksamheten ofta genom att hunden snabbt reagerar på personer, djur eller ljud utanför hemmet.

Det betyder inte att varje mittelspitz är likadan. SKK:s BPH-analys visar stor variation bland de beskrivna tyska spetsarna. Mittelspitzgruppen var i genomsnitt relativt trygg och visade sällan arga reaktioner i sociala möten, men det fanns hundar som knappt hälsade på främmande och andra som hälsade intensivt. Några beskrivningar avbröts på grund av rädsla. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”, utan hur de reagerar på besökare, plötsliga ljud, hantering och nya miljöer samt hur snabbt de återhämtar sig.

Skällandet är en central vardagsfråga. En mittelspitz som varnar när något händer visar en typisk egenskap för rasen, men ett larm behöver inte fortsätta länge. Belöna lugn, lär in en bestämd plats vid dörren och minska möjligheten att stå och bevaka varje rörelse utanför fönstret. Välj inte rasen om du behöver en hund som nästan aldrig ger ljud ifrån sig.

Rasen kan leva bra med barn när samspelet är lugnt och respektfullt. Små barn och hundar ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Den relativt låga jaktlusten kan underlätta samliv med andra djur, men den garanterar inte att alla individer fungerar med katter eller smådjur. Introducera stegvis och ordna säkra, separata platser.

## Träning och motion

Mittelspitz behöver daglig rörelse och mental aktivering, men inget fast timantal passar alla. En ung hund, en tränad vuxen och en senior behöver olika belastning. Anpassa promenader och aktiviteter efter ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden kommer till ro efteråt.

Rasen kan uppskatta nosework, spår, rallylydnad, agility, freestyle, lydnad och trickträning. En bra vardag behöver inte bygga på tävling, men hunden mår väl av uppgifter där den får nosa, tänka och samarbeta. Variera aktivitet med lugna promenader och planerad vila i stället för att försöka trötta ut hunden med ständig fart.

Prioritera tidigt:

- lugn vid dörr, fönster och ljud i trapphus
- inkallning och följsamhet trots att rasen vanligen har relativt låg jaktlust
- koppelgående och kontakt i miljöer med människor och hundar
- hantering av tassar, päls, mun och öron
- förmågan att lägga sig och vila när inget ska hända

Belöningsbaserad träning ger hunden tydlig information utan rädsla eller smärta. Fånga och belöna de lugna stunderna, gör rätt beteende lätt att välja och öka störningarna stegvis. Om hunden redan har börjat skälla ska du först skapa avstånd eller skärma av det som utlöser reaktionen; därefter kan du träna ett alternativt beteende.

## Hälsa

Tysk spets – mittelspitz beskrivs som en i grunden frisk och robust ras, men patellaluxation och ärftliga ögonförändringar är två områden som den svenska rasklubben följer. En valpköpare bör be om faktiska undersökningsresultat i stället för att nöja sig med att föräldrarna uppges vara ”hälsotestade”.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge. En del hundar visar inga tydliga symtom, medan andra kan halta eller tillfälligt hoppa över steg med ett bakben. Den svenska rasklubben rekommenderar att båda föräldradjuren har normala knäleder. Be att få se det officiella patellaresultatet för varje förälder och kontrollera hundens identitet i resultatet.

Klubben rekommenderar också ögonlysning utan anmärkning inför avel. En officiell ögonlysning utförs av en veterinär med särskild kompetens och resultatet registreras centralt hos SKK. Undersökningen kan visa kliniska ögonförändringar vid undersökningstillfället, men ett normalt resultat är inte ett löfte om att hunden aldrig får ögonproblem. Fråga även om ögonsjukdomar har förekommit hos äldre nära släktingar.

SKK:s registreringsregler för 2026 har inget särskilt krav på patellaundersökning eller ögonlysning för att registrera en mittelspitzkull. Rasklubbens rekommendationer är alltså mer omfattande än de bindande rasspecifika registreringskraven. En SKK-registrerad valp har därför inte automatiskt två föräldrar med de resultat klubben rekommenderar.

Be uppfödaren visa:

- officiellt patellaresultat för båda föräldrarna
- ögonlysningsresultat med datum och fullständig bedömning
- information om knän, ögon, hud och päls hos vuxna nära släktingar
- BPH-resultat, om föräldrar eller nära släktingar har genomfört beskrivningen

## Historia och ursprung

Tysk spets – mittelspitz är en tysk variant inom FCI-rasen tysk spets. FCI erkände tysk spets definitivt 1957, och den aktuella standarden delar rasen i wolfspitz, grosspitz, mittelspitz, kleinspitz och zwergspitz.

Rasstandarden återger en äldre teori om att tyska spetsar härstammar från stenålderns torvhundar och senare boplatskulturers spetsar. Standarden formulerar det som att rasen ”sägs härstamma” därifrån. Det bör därför läsas som en traditionell bakgrundsbeskrivning, inte som en obruten och fullständigt dokumenterad stamtavla från stenåldern.

Den tyska rasklubben beskriver den mellanstora spetsen som den storlek som länge förekom hos hantverkare, småbrukare och körkarlar, där hunden användes som vaksam gårds- och hemhund. Mittelspitz fick en egen plats i den tyska spetsstandarden 1969. I dag hålls den främst som sällskaps- och aktivitetshund, men vaksamheten finns kvar.

## Att leva med rasen

En mittelspitz kan bo i lägenhet eller hus om den får daglig aktivitet, vila och träning i att förhålla sig lugnt till ljud. I ett lyhört flerfamiljshus är det viktigt att redan före köpet fundera på hur hunden ska hindras från att bevaka trapphus, fönster och ytterdörr hela dagen. En stor trädgård löser inte skällandet och ersätter inte gemensamma promenader eller uppgifter.

Ensamhet måste tränas gradvis när hunden är trygg i hemmet. En vuxen, väl ensamhetstränad hund kan vanligen vara själv några timmar, men individer skiljer sig mycket och en liten valp ska inte lämnas ensam. En hund som blir stressad, skäller ihållande eller inte kan vila behöver kortare steg och mer sällskap.

Räkna med veckovis pälsvård och tätare kamning när underullen fälls. Hanteringsträningen bör omfatta hela hunden, inte bara ryggen. Kontrollera hud, knän, tassar, klor, öron och tänder samtidigt så att förändringar upptäcks tidigt.

Rasen passar dig som vill ha en alert hund som står familjen nära och tycker om att träna, och som accepterar att vaksamheten kräver aktiv vägledning. Den passar sämre om tystnad, mycket lågt aktivitetsbehov eller minimal pälsvård är avgörande. Välj uppfödare efter dokumenterade knä- och ögonresultat, stabila vuxna släktingar och öppen information om skällande och rädslor – inte enbart efter färg eller fluffig valppäls.

Tysk spets – mittelspitz

German Spitz Club of Great Britain

Federation Cynologique Internationale (FCI)

VDH - Verband für das Deutsche Hundewesen (German Kennel Club)

Mellanstor tysk spets med kvadratisk, kompakt kropp, tät dubbelpäls och yvig svans buren över ryggen. Vaksam och skällig som vakthund men samtidigt tillgiven och människoorienterad, med behov av sällskap, träning, mental stimulans och regelbunden pälsvård. I allmänhet robust, långlivad och aktiv.

Loveinya's Kennel

## Snabbfakta

Siberian husky är en medelstor, erkänd slädhundsras för arbete i spann: lätt last, måttlig fart och långa sträckor. Det är en vänlig och social hundtyp, men få individer passar för ett liv enbart som sällskapshund. Rasen passar bäst hos den som verkligen vill ge hunden drag- eller uthållighetsarbete och kan hantera stark jaktlust, stort rörelsebehov och svårigheter med ensamhet.

- **Användning:** nordisk slädhund i FCI grupp 5.
- **Ursprung:** hundtypen utvecklades i nordöstra Sibirien; rasens officiella ursprungsland är USA.
- **Storlek:** hanar 53,5–60 cm och 20,5–28 kg; tikar 50,5–56 cm och 15,5–23 kg.
- **Typiskt temperament:** vänlig, mjuk, alert och utåtriktad enligt rasstandarden.
- **Viktigast i vardagen:** meningsfullt arbete, trygg kontroll utomhus, flockgemenskap och tidig vardagsträning.

En stor tomt ersätter inte arbete och promenader, och många promenader ersätter inte automatiskt rasens behov av att få använda kroppen tillsammans med en förare eller ett spann. Den avgörande frågan är därför inte bara hur aktiv du är, utan om du vill leva med en slädhund och ordna en vardag som passar dess ursprungliga uppgift.

## Utseende och päls

Siberian husky ska se ut som en uthållig arbetshund, inte som en tung frakthund eller en skör sprinter. Kroppen är måttligt kompakt, något längre än hög och byggd för lätta, jämna rörelser. Rätt hull och välutvecklad muskulatur är viktigare för funktionen än ett kraftigt eller extra lurvigt intryck.

Ögonen är mandelformade och får vara bruna, blå, olikfärgade eller flerfärgade. Blå ögon är alltså tillåtna, men ögonfärgen säger inget om hundens arbetsförmåga, temperament eller lämplighet för ett visst hem.

Pälsen är en medellång dubbelpäls med mjuk, tät underull och raka täckhår. Underullen kan saknas under fällning utan att det är onormalt. Pälsfärgerna svart, grå, viltfärgad (agouti), sobel, röd och vit är tillåtna, som enfärgat eller i flera nyanser och teckningar. Merle och brindle är däremot inte godkända mönster i rasstandarden.

Borsta efter hundens faktiska behov och arbeta varsamt igenom lös underull när den fäller. Det behövs inget fast schema som passar alla hundar eller årstider. Rasstandarden tillåter putsning mellan tårna och runt tassarna men inte annan kosmetisk trimning. Klippning av medicinska skäl är förstås en veterinärfråga, inte pälsstyling.

## Temperament och personlighet

En rastypisk siberian husky är vänlig, mjuk, uppmärksam och utåtriktad, men också självständig och starkt präglad av livet i flock. Den ska inte vara överdrivet misstänksam mot främlingar, vaktande eller aggressiv mot andra hundar. Det är en beskrivning av rasidealet, inte en garanti för varje individ.

Flockinstinkten har gjort rasen skicklig på att arbeta nära andra hundar. Den betyder inte att varje husky automatiskt fungerar med alla hundar i hemmet. Lekstil, hantering av mat och andra resurser, kön, ålder, tidigare erfarenheter och en lugn introduktion spelar fortfarande roll.

Jaktlusten är en av de viktigaste egenskaperna att förstå före köp. Många hundar av rasen är svåra att ha lösa, även när inkallningen har tränats väl. En långlina eller ett säkert inhägnat område ger frihet utan att inkallningen behöver bära hela säkerheten. Med katt beror utfallet på individ, uppväxt och kattens beteende, men samboende får aldrig tas för givet. Smådjur och fåglar behöver en fysisk avskiljning som inte bygger på att hunden väljer att avstå från jakt.

Rasstandardens vänliga temperament gör heller inte hunden automatiskt säker med barn. Barn och hund behöver lära sig varandras signaler, en vuxen ska vara närvarande med små barn och hunden ska ha en ostörd viloplats.

## Träning och motion

Siberian husky behöver mycket rörelse, träning och stimulans, men ett universellt antal timmar per dag ger en falsk bild. Behovet påverkas av ålder, kondition, hälsa, temperatur, underlag och hur krävande arbetet är. Det är viktigare att hunden får arbeta på ett sätt som passar rasen, återhämta sig och vara lugn hemma än att en viss tid har gått.

Drag i spann, skidåkning med hund och genomtänkt barmarksarbete ligger nära rasens funktion. Belastning och distans måste byggas upp gradvis, och nybörjaren har mycket att vinna på att lära sig sele, linor, kommandon, omkörningar och hur väder och underlag bedöms genom en erfaren polarhundsklubb. Rasklubbens dragprov, bland annat DP20+, används för att bedöma hundens funktion, mentalitet och förmåga som polarhund i arbete.

Vardagen behöver också lugna promenader, nosarbete, samarbete och återhämtning. Prioritera tidigt:

- följsamhet i koppel och lugn vid selning;
- stopp, riktning och förmåga att vänta före start;
- säkra rutiner vid dörrar, bil, grindar och hundgård;
- inkallning som tränad färdighet, utan att den blir enda skyddet mot jakt;
- passivitet, hantering och att kunna varva ner efter arbete.

Träningen bör vara positiv, tydlig och välplanerad. Hårdare metoder löser inte självständighet och kan skada samarbetet. I varmt väder ska belastningen sänkas eller flyttas till svalare tider. Tjock päls och motion ökar risken för överhettning; avbryt om hunden får kraftig flämtning, blir svag, okoordinerad eller ovanligt trött. Låt hundens signaler och förhållandena styra, inte ett enda temperaturtal.

## Hälsa

Siberian husky beskrivs i den svenska avelsstrategin som en generellt frisk ras, men underlaget har en viktig begränsning: relativt få hundar har undersökts för höfter, armbågar och ögon. Att majoriteten av de undersökta hundarna varit friska bevisar därför inte att varje linje är fri från ärftliga problem.

I SKK:s aktuella registreringsregler är siberian husky inte en av raserna med ett särskilt krav på höftledsstatus. Det är alltså fel att beskriva HD-röntgen eller ögonlysning som ett allmänt svenskt registreringskrav för rasen. Resultat kan ändå vara värdefulla. Be uppfödaren visa vilka undersökningar som faktiskt är gjorda, varför de valts och hur resultaten ser ut hos föräldrar, syskon och äldre släktingar.

Det finns också DNA-test för tre dokumenterade varianter: SHPN1, SPS1 och HUU. SHPN1 är en fortskridande neurologisk sjukdom som påverkar rörelseförmågan. Den bedöms nedärvas recessivt, men alla hundar med två kopior av varianten får inte tydliga symtom. Den svenska rasklubben har särskilt uppmärksammat kända SHPN1-bärare i svenska stamtavlor. En bärare är inte samma sak som en sjuk hund; det viktiga är att parningen planeras med kunskap om båda föräldrarnas status. SPS1 gäller en form av skakningar hos valpar, medan HUU innebär förhöjd urinsyra med risk för uratsten. Att test finns betyder inte att alla tre är obligatoriska för varje svensk kull. Fråga vilka test som är relevanta i just släkten och be att få se ursprungliga laboratoriesvar.

Titta också på hur hundarna faktiskt håller för arbete. Fråga hur äldre släktingar har klarat träning, om återkommande hälta, tassproblem, neurologiska symtom eller urinsten förekommit och vid vilken ålder problem i så fall började. Håll hunden slank, bygg kondition stegvis och utred förändrade rörelser i stället för att träna igenom dem.

## Historia och ursprung

Siberian husky utvecklades som slädhund i nordöstra Sibirien, medan USA är rasens officiella ursprungsland i FCI-standarden. Den ursprungliga uppgiften var att dra lätt last i måttlig fart över långa avstånd, en funktion som fortfarande förklarar rasens storlek, rörelser, flockarbete och uthållighet.

De sibiriska hundarna väckte uppmärksamhet i Alaska när ett spann deltog i All Alaska Sweepstakes 1909 och blev trea. Året därpå kom spann med dessa hundar på första, andra och fjärde plats. Leonhard Seppala vann tävlingen tre år i rad 1915–1917 och blev senare en av förarna i serumtransporten till Nome 1925, där hundspann förde difteriserum genom Alaska.

American Kennel Club erkände siberian husky 1930. FCI gav rasen definitivt erkännande 1966. De här årtalen är dokumenterade. Däremot finns inget säkert stöd för populära berättelser om att alla moderna hundars temperament kommer av att deras förfäder sov i familjernas tält.

## Att leva med rasen

Siberian husky fungerar bäst i ett hem där slädhundslivet är en del av planen, inte en aktivitet man kanske provar senare. Rasen kan fungera som första hund, men då krävs ovanligt god förberedelse, stöd från erfarna förare och en vardag som redan har plats för arbete, säker transport, kontroll och återhämtning.

Lägenhet kan fungera. Boytan är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och kan komma till ro. I ett lyhört hus behöver du dessutom ha en plan om hunden låter när den blir uppvarvad eller lämnad. Säkerheten börjar redan i trapphus, hiss och port: använd koppel och rutiner som hindrar hunden från att ta sig ut i trafik eller efter vilt.

Ensamhet ska tränas i mycket små steg när hunden är trygg, och tiden ökas bara så länge den kan vara lugn. Rasen har stark flockinstinkt och vissa individer har svårt även efter genomtänkt träning. Planera därför på förhand för hundvakt, hunddagis eller en vardag där hunden kan följa med. En annan hund kan ge sällskap men är ingen garanti mot ensamhetsproblem.

Vid val av uppfödare är det bättre att kontrollera hundarna än att välja efter etiketten “arbetslinje” eller “utställningslinje”. Be att få se föräldrarna i vardag och arbete. Fråga vilka sträckor och underlag de tränas på, hur de återhämtar sig, hur de fungerar i spann och hur de hanteras vid vila, transport och möten med människor eller hundar. Kontrollera registrerade dragmeriter och hälsouppgifter i SKK Hunddata och Avelsdata.

Rasklubbens valpförmedling kräver medlemskap och att båda föräldrarna är SKK-registrerade; en plats på listan är därför inte i sig ett bevis på arbetsförmåga eller genomförda hälsotester. Uppfödaren bör kunna förklara varför kombinationen valts och visa konkreta uppgifter om funktion, mentalitet, hälsa och äldre släktingar. Det säger mer om valpens förutsättningar än pälsfärg, ögonfärg eller en linjeetikett.

Siberian husky

Siberian Husky Club of Great Britain

The Norwegian Siberian Husky Club

Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals (RSPCA)

Siberian husky är en medelstor, atletisk slädhund med tjock dubbel päls och ofta iögonfallande, flerfärgade ögon. Den är vänlig och energisk och behöver mycket motion, säkra inhägnader och konsekvent, positiv träning. Rasen är i allmänhet frisk och långlivad, men kan vara benägen för ögonproblem och kraftig fällning.

Lilltorpets Husky

## Snabbfakta

Dvärgschnauzern är en liten men robust tysk hundras med tydlig vaktlust, stor arbetsvilja och en päls som kräver trimning. Den är minst av schnauzerraserna, men är inte bara en mindre version av schnauzern. Dvärgschnauzern är en egen ras som utvecklades för gårdsarbete i ett litet, smidigt format.

- **Mankhöjd:** 30–35 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 4–8 kg enligt rasstandarden
- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Ursprunglig uppgift:** råttfångare och gårdshund
- **Päls:** strävt täckhår med tät underull
- **Färger:** svart, peppar och salt, svart och silver samt vit
- **Typiska drag:** vaksam, uthållig, nyfiken och ofta snabb att larma

Dvärgschnauzern passar bäst hos den som vill träna och aktivera sin hund varje dag och som accepterar återkommande pälsvård. Den behändiga storleken gör hunden lätt att ta med, men vardagen kräver ändå tydliga rutiner.

## Utseende och päls

Dvärgschnauzern ska vara kompakt, kraftig och ungefär lika lång som den är hög. Skägget, de buskiga ögonbrynen och det sträva hårlaget ger det välkända schnauzerutseendet. Rasstandarden anger samma höjd- och viktspann för båda könen, men en enskild vuxen hund kan ligga olika inom spannet beroende på kroppsbyggnad och hull.

Pälsen består av tät underull och hårt, åtliggande täckhår. De fyra godkända färgerna är helt svart, peppar och salt, svart och silver samt helt vit. Färgen säger inte hur hunden blir i temperament eller hur väl den passar ett visst hem.

Den sträva pälsen behöver trimmas, vilket innebär att mogna, döda täckhår plockas bort. SKK anger trimning minst fyra gånger om året och genomgång av underullen ungefär varje vecka. Hur ofta just din hund behöver trimmas beror på pälskvalitet, tillväxt och hur kort päls du vill hålla. Skägg, benhår och mjukare partier behöver kammas så att smuts och tovor inte blir kvar.

Klippning kan passa en hund som blivit öm eller har svårt att stå under en trimning, men metoden förändrar pälsens struktur. När täckhåren klipps av i stället för att plockas bort blir pälsen ofta mjukare och mer ullig. Fråga därför uppfödaren eller en erfaren trimmare hur hundens päls har skötts innan du väljer metod.

En korrekt skött sträv päls fäller normalt mycket lite, men det gör inte dvärgschnauzern allergifri. Lite fällning säger inte hur en allergisk person kommer att reagera, och ingen hundras kan lovas fungera för alla. Om allergi finns i familjen bör ni prata med vården, träffa hundar under kontrollerade former och ha en plan innan hundköpet.

## Temperament och personlighet

Dvärgschnauzern är vanligen uppmärksam, nyfiken och uthållig. Den märker snabbt ljud, rörelser och människor i omgivningen och kan därför vara en effektiv liten larmhund. Samma vaksamhet kan bli återkommande skall vid dörren, i trapphuset eller utanför fönstret om hunden inte får hjälp att varva ned.

Rasdrag beskriver en tendens, inte varje individ. De svenska mentalbeskrivningarna kommer från en för liten del av uppfödarna för att ge en säker bild av alla dvärgschnauzrar. Skillnader mellan familjer och individer kan vara stora. Titta därför på hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. En trygg hund ska kunna återhämta sig efter en överraskning och koppla av när inget händer.

Dvärgschnauzern lär sig ofta snabbt och är rolig att samarbeta med. Samtidigt behöver ägaren visa tydligt vilka beteenden som lönar sig. Hårda korrigeringar kan öka stress och skall. Med lugn, belöningsbaserad träning blir det lättare att lära hunden vad den ska göra i stället.

## Träning och motion

Dvärgschnauzern behöver fysisk rörelse och uppgifter för nos och hjärna varje dag. Det finns ingen meningsfull minutregel som passar alla. En ung vuxen hund med god hälsa kan vilja följa med på långa promenader och hundsport, medan en valp, äldre hund eller hund med sjukdom behöver en annan belastning.

Variera promenader i olika miljöer med korta träningspass, sökövningar och möjlighet att undersöka i egen takt. Rallylydnad, nosework, tricks och agility är aktiviteter där snabbhet och samarbetslust kan komma till användning. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag. En bättre kontrollpunkt är att den kan vara aktiv ute och sedan komma till ro hemma.

Börja tidigt med vardagsfärdigheter: kontakt, inkallning, koppelgående, hantering av tassar och skägg samt lugn på en bestämd plats. Träna larmandet innan det blivit en vana. Belöna hunden när den uppmärksammar ett ljud och sedan vänder sig till dig, och lär in en enkel rutin för dörrklocka och besök. Skärma av utsikten om hunden övar på att skälla i fönstret. Förändra en sak i taget och öka svårigheten först när hunden är lugn.

Rasens bakgrund som råttfångare gör att vissa individer gärna förföljer små, snabba djur. En säker inkallning och koppel där vilt kan dyka upp är därför klokt, även om jaktintresset varierar.

## Hälsa

Dvärgschnauzern beskrivs generellt som en robust ras, men urinsten och ögonsjukdomar är två dokumenterade områden att känna till. SKK anger att urinsten förekommer hos drygt fem procent av rasen. Rasklubbens avelsarbete följer också bland annat progressiv retinal atrofi, PRA, och katarakt.

Rasen har dessutom en känd benägenhet för förhöjda triglycerider i blodet. Det är inte samma sak som att varje dvärgschnauzer blir sjuk, och ett förhöjt värde förklarar inte automatiskt magbesvär eller bukspottkörtelinflammation. Återkommande kräkningar, diarré, buksmärta, urinbesvär eller förändrad syn ska bedömas av veterinär. Veterinären avgör om exempelvis urinprov, ögonundersökning eller ett fastande blodprov är relevant.

Inför valpköp bör du be uppfödaren visa faktiska hälsouppgifter, inte bara säga att linjen är frisk. Kontrollera föräldrarnas registrerade ögonresultat och fråga om urinsten, återkommande magproblem och ögonsjukdom hos nära släktingar. Rasklubben redovisar DNA-resultat för flera testbara tillstånd, men ett DNA-paket är inte ett allmänt friskintyg och täcker inte alla former av PRA. Fråga vilka tester som gjorts, vad resultaten betyder för just kombinationen och vilka aktuella rekommendationer uppfödaren följer.

Små hundar behöver också regelbunden tandvård. Vänj valpen vid tandborstning och kontrollera munnen så att dålig andedräkt, ömhet eller svårigheter att tugga upptäcks tidigt.

## Historia och ursprung

Dvärgschnauzern utvecklades i Tyskland kring förra sekelskiftet. I området runt Frankfurt am Main förekom en schnauzerliknande liten hund under namnet strävhårig dvärgpinscher. SKK beskriver hur små schnauzrar och dvärgpinscher användes när rasen tog form under mer ordnade former.

Den lilla gårdshunden skulle kunna hålla efter råttor och samtidigt uppmärksamma det som hände omkring gård och stall. Det historiska arbetet hjälper till att förklara dagens kombination av snabbhet, vaksamhet och intresse för små rörelser. I dag är dvärgschnauzern en sällskapshund, men den mår fortfarande bra av att få använda både kropp och huvud.

## Att leva med rasen

Dvärgschnauzern kan bo i lägenhet, men en liten hund är inte automatiskt enkel att ha nära grannar. Fråga dig om du kan hantera ljud vid dörr och fönster, ordna flera rastningar och ge hunden daglig aktivitet. Förmågan att koppla av hemma är ofta viktigare än bostadens storlek.

Med barn kan rasen fungera fint när en vuxen hjälper både barnet och hunden att umgås lugnt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Det är de vuxna som ansvarar för promenader, träning och pälsvård, även om barnen gärna hjälper till.

Om hunden kan bo med katt beror mer på individer, tidigare erfarenheter och introduktion än på rasnamnet. Gör de första mötena lugna, skilj djuren åt med grind vid behov och ge katten vägar undan. Gnagare och andra smådjur bör hållas säkert åtskilda. Bakgrunden som råttfångare gör det olämpligt att räkna med att jaktintresset saknas.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i vad de klarar utan oro. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den förblir lugn. Planera vardagen utifrån individen i stället för att utgå från att en viss ras kan vara ensam ett bestämt antal timmar.

Välj dvärgschnauzer om du uppskattar en observant, aktiv hund och vill lägga tid på träning och trimning. Välj en annan ras om du söker obetydlig pälsvård, en hund som sällan larmar eller en säker lösning för allergi och smådjur.

Dvärgschnauzer

Svenska Schnauzer Pinscherklubben (Sweden)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Verein für Deutsche Schäferhunde (Germany)

Kompakta, robusta Dvärgschnauzer är smarta, lättlärda och mycket människoorienterade. Deras sträva, låg-fällande päls kräver regelbunden pälsvård. Som uppmärksamma vakthundar med terriertemperament behöver de daglig motion, mental stimulans och tydlig träning, och blir ofta 12–15 år gamla.

Creme Havanna's

## Snabbfakta

- Shih tzu är en liten, renrasig sällskapshund med ursprung i Tibet och utveckling i Kina; Storbritannien ansvarar för rasstandarden.
- Rasstandarden anger högst 27 centimeters mankhöjd och 4,5–8 kilos vikt. FCI erkänner en shih tzu, inte separata ”mini”, ”imperial” eller ”teacup”-varianter.
- Typiska drag är ett vänligt men självständigt sätt, ett alert uttryck och en stadig kropp som är något längre än den är hög.
- Den långa pälsen kräver mycket skötsel. En kortare vardagsfrisyr minskar arbetet men tar inte bort behovet av borstning, bad och kontroll av ögon, öron, tassar och hud.
- Fri, tyst andning, ögon som inte är utstående och en fungerande mun är viktigare än ett extremt kort nosparti eller en överdriven päls.
- Shih tzu kan trivas i lägenhet, men behöver fortfarande daglig rörelse, mental aktivering och social kontakt.

## Utseende och päls

Shih tzu är liten men stadigt byggd, inte en späd miniatyrhund. Kroppslängden från manken till svansroten ska överstiga mankhöjden. Bröstkorgen är bred och djup, och den högt ansatta svansen bärs i en båge över ryggen. Huvudet är brett och runt. Nospartiet är kort och brett, men näsborrarna ska vara väl öppna och ögonen stora utan att vara utstående.

Rasstandarden anger en högsta mankhöjd på 27 centimeter och en vikt på 4,5–8 kilo. Typ och funktion ska väga tyngre än jakten på en så liten hund som möjligt. Benämningar som ”imperial” och ”teacup” är därför inga erkända storleksvarianter av rasen.

Pälsen består av långt, tätt täckhår och måttlig underull som inte ska vara ullig. Den får vara rak eller svagt vågig, och alla färger är tillåtna. Håret på huvudet ger det karakteristiska krysantemumliknande uttrycket, men får inte skymma hundens syn. Pälsen ska heller aldrig vara så lång eller tung att den begränsar rörelserna.

En shih tzu i full lång päls behöver en genomtänkt rutin. SKK beskriver regelbundna bad, noggrann torkning och genomkamning för att förebygga tovor. Håret vid ansiktet behöver hållas borta från ögonen, och pälsen bör gås igenom ända in till huden så att små tovor inte hinner bli stora och smärtsamma.

En kortklippt shih tzu är enklare att sköta, men inte underhållsfri. Pälsen fortsätter att växa och behöver borstas, tvättas och klippas med ett intervall som passar individens päls och vardag. Rasen bör inte beskrivas som allergivänlig: hur en människa reagerar på en hund kan inte avgöras av pälsens utseende eller mängden synligt hår i hemmet.

## Temperament och personlighet

Shih tzu ska vara vänlig, livlig, alert och självständig. Det är en sällskapshund som gärna deltar i familjens vardag, men självständigheten kan märkas när hunden inte ser någon mening med en uppgift. Det gör rasen personlig och underhållande, men inte automatiskt följsam i alla situationer.

Temperamentet varierar mellan individer och påverkas av avel, tidiga erfarenheter och vardagsträning. Rasens vänlighet är därför ingen garanti för att varje shih tzu älskar alla barn, hundar eller katter. Med barn fungerar samspelet bäst när de kan hantera hunden lugnt, låta den vila ostört och inte bära den utan hjälp. Små barn och hund bör alltid ha en vuxen nära.

Möten med andra hundar och katter bör byggas stegvis. En lugn introduktion och möjlighet att gå undan är viktigare än föreställningen att rasen alltid kommer överens med alla. Vissa individer är öppna direkt, andra behöver mer tid.

Shih tzu kan uppmärksamma ljud och besökare med skall, men hur mycket hunden låter är individuellt och går att påverka med vardagsrutiner. Belöna lugn, ge hunden ett alternativ till att rusa mot dörren och undvik att oavsiktligt förstärka varje larmskall med stor uppmärksamhet.

## Träning och motion

Shih tzu behöver daglig motion och mental aktivering, även om rasen inte är byggd för långvarigt, hårt arbete. Flera promenader med tid att nosa, korta lekstunder och små träningsuppgifter ger oftast en bättre vardag än en enda enformig sträcka. Hur långt och intensivt hunden kan röra sig måste anpassas efter ålder, kondition, väder och andningsförmåga.

Korta, tydliga träningspass passar rasens kombination av intelligens och självständighet. Belöna det beteende du vill se och träna på en sak i taget: kontakt, inkallning, hantering, koppelgång och att kunna koppla av. Rumsrenhet blir lättare med täta möjligheter att gå ut, förutsägbara rutiner och direkt belöning ute; det finns inget stöd för att alla shih tzu skulle vara ovanligt lätta eller svåra att få rumsrena.

Värme och andning ska styra aktivitetsnivån. En shih tzu som andas ansträngt eller ljudligt, tappar tempo snabbt eller har svårt att återhämta sig ska inte pressas vidare. Motionera hellre under svalare delar av dagen när det är varmt och låt veterinär bedöma återkommande andningsljud eller nedsatt ork. Snarkning och rossling bör inte avfärdas som normalt bara för att rasen är kortnosig.

Ensamhet tränas gradvis från mycket korta stunder. Öka först när hunden förblir lugn, och anpassa upplägget om den visar oro eller obehag. I Sverige ska hundar få daglig fysisk och mental aktivering och bör rastas minst var sjätte timme dagtid; valpar och äldre hundar behöver vanligen komma ut oftare.

## Hälsa

De viktigaste hälsokontrollerna för shih tzu gäller andning, ögon samt mun och tänder. Rasen kan leva länge och en stor brittisk journalstudie fann ett övergripande sjukdomsmönster som låg närmare hundar i allmänhet än flera andra kortnosiga raser. Det betyder inte att riskerna med den korta skallen kan ignoreras.

Shih tzu kan drabbas av brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom, BOAS. I en brittisk studie från 2026 av 42 shih tzu bedömdes rasen ha måttlig BOAS-risk, och knappt hälften av hundarna fick grad 0. Urvalet var litet och säger inte hur en enskild hund mår, men visar att fri andning måste kontrolleras i praktiken. Öppna näsborrar, tyst andning i vila och rörelse, normal återhämtning och sunt hull är viktiga tecken. Studien fann också ett samband mellan hull och BOAS-grad hos shih tzu.

RFG Scheme är en standardiserad funktionsbedömning av andningen. SKK beslutade 2026 att införa central registrering av RFG-resultat för shih tzu, men undersökningarna kan börja först när utbildade veterinärer och tekniska rutiner finns på plats. Fråga därför uppfödaren vilka andningsbedömningar som faktiskt är genomförda och kontrollera aktuell status hos SKK.

Ögonen ska vara stora men inte utstående. SKK:s särskilda instruktioner pekar ut alltför framträdande ögon som ett riskområde, och brittiska hälsorekommendationer anger ögonundersökning inför avel. Sök veterinär snabbt om hunden plötsligt kniper med ett öga, gnuggar det, får tydlig rodnad, grumlighet eller rikligt sekret; skador på hornhinnan är smärtsamma och behöver undersökas.

Munnen är ett annat prioriterat område eftersom SKK:s instruktioner varnar för smal underkäke och bristande tandstatus. I en brittisk studie av 11 082 shih tzu var sjukdom i tandkött och tändernas stödjevävnad den vanligast registrerade diagnosen. Samma studie lyfte även problem med analsäckar, öron och ögon. Daglig tandborstning med hundtandkräm är den mest effektiva hemvården mot plack; veterinärkontroller behövs ändå när tandsten, dålig lukt, blödande tandkött eller tuggsvårigheter uppstår.

Studien rapporterade en genomsnittlig ålder vid död på 12,7 år i den undersökta brittiska populationen. Det är ett populationsmått, inte en garanti för en individ.

## Historia och ursprung

Shih tzu har sitt ursprung i Tibet men utvecklades som ras i Kina, där hundar av typen levde i de kejserliga palatsen. FCI anger Tibet (Kina) som ursprungsland och Storbritannien som landet med ansvar för rasstandarden. Rasen hör till gruppen sällskapshundar och har aldrig haft krav på arbetsprov.

Den första dokumenterade importen till Storbritannien skedde 1931. Shih tzu visades först tillsammans med lhasa apso, men skillnader i bland annat huvud och typ ledde till att shih tzu erkändes som en egen ras 1934. Den registrerades separat av den brittiska kennelklubben 1940. Till Skandinavien kom rasen under 1930-talet.

Den verifierade historien är alltså tydlig nog utan romantiska tillägg: tibetanska rötter, utveckling i Kina och senare standardisering i Storbritannien. Dagens vänliga men självständiga sällskapshund speglar den roll som rasen länge har haft nära människor.

## Att leva med rasen

Shih tzu passar bäst för den som vill ha en liten, social sällskapshund och accepterar att päls, ögon, tänder och andning kräver löpande uppmärksamhet. Rasen kan passa både i lägenhet och hus; avgörande är inte bostadens storlek utan om hunden får rörelse, nosarbete, vila, sällskap och regelbundna möjligheter att gå ut.

Vardagen blir enklast när pälsvård, tandborstning och hantering lärs in tidigt i små steg. En hund som klipps kort behöver fortfarande bli bekväm med borste, kam, bad, fön, tasskontroll och beröring kring ansiktet. Planera även för återkommande klippning hemma eller hos hundfrisör.

Innan du väljer valp bör du träffa tiken och gärna fler vuxna släktingar i normal rörelse, inte bara när de sitter stilla. Lyssna på andningen före och efter en kort promenad, titta efter öppna näsborrar och ögon som inte är utstående, och fråga hur uppfödaren följer ögon, mun/tänder och andningsfunktion. Be att få se de undersökningsresultat som finns och kontrollera dem mot aktuell information från SKK.

Rasen passar sämre om hunden regelbundet ska vara ensam långa dagar, om daglig pälsvård känns orealistisk eller om man söker en hund för hård motion i varmt väder. För ett hem som uppskattar en nära men inte alltid foglig följeslagare kan shih tzu däremot vara ett mycket trevligt val, förutsatt att sund funktion får gå före extremt utseende.

Shih tzu

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Liten, robust sällskapshund från tibetanska och kinesiska palats, 4,5–8 kg, med lång, flödande päls och ett krysantemumliknande ansikte. Kärleksfull, glad och trygg i sig själv och passar i många olika hem. Behöver måttlig motion, krävande pälsvård och tålmodig, belöningsbaserad träning.

Tazzels Kennel

Oak Island Gundogs

Pinscher

Deutscher Pinscher-Schnauzer-Klub 1895 e.V. (Germany)

Fédération Cynologique Internationale (Belgium)

Royal Canin (UK)

Medelstor, atletisk tysk gårdshund med slät, lättskött päls i svart‑brunt eller rött. Intelligent, vaksam, lojal och beskyddande men reserverad mot främlingar. Behöver mycket motion, mental stimulans, konsekvent men positiv träning och nära delaktighet i familjelivet; i allmänhet robust och långlivad.

Vi är en liten familjeägd kennel som håller till i Alunda ca 3.5 mil utanför Uppsala.

Målet med vår uppfödningen är att få fram sunda, mentalt stabila, rastypiska och arbetsvilliga individer, som passar den vanliga familjen lika mycket som den som vill jobba med sin hund.

Jerntraktens Kennel

## Snabbfakta

Flatcoated retriever är en brittisk, erkänd apporterande fågelhund i FCI:s grupp 8. Rasen är avlad för att söka efter och hämta fällt vilt på land och i vatten, så samarbete, apporteringslust och förmåga att arbeta i varierad terräng är centrala egenskaper – även hos hundar som främst lever som sällskap.

- Önskvärd mankhöjd är 58–61 cm för hanar och 56–58 cm för tikar.
- Önskvärd vikt i god kondition är 27–36 kg för hanar och 25–32 kg för tikar. Måtten beskriver standardens ideal, inte vad varje vuxen hund kommer att väga eller mäta.
- Godkända färger är svart och leverbrun.
- Rasidealet är en positiv, vänlig, vaken och lyhörd hund. Energi, intensitet och förmåga att komma till ro varierar mellan individer och familjer.
- Flatcoated retriever behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete varje dag. Enbart långa promenader ersätter inte meningsfulla uppgifter.
- Tumörsjukdomar är ett viktigt hälsoproblem i rasen. Inget enskilt test kan visa att en valp eller avelslinje är fri från framtida cancerrisk.

## Utseende och päls

Flatcoated retriever ska vara stark utan att bli tung och spänstig utan att se tunn ut. Den funktionella balansen är viktigare än mycket benstomme, mycket päls eller hög kroppsvikt. Rörelserna ska vara fria, flytande och regelbundna framifrån och bakifrån.

Huvudet är långt och välformat, med flat, måttligt bred skalle och ett obetydligt stop. Käkarna ska vara tillräckligt långa och kraftiga för apporteringsarbetet. Kroppen har djup, ganska bred bröstkorg och ett kort, kraftigt ländparti. Svansen bärs glatt men inte högt över rygglinjen.

Pälsen är tät, av fin till medelgrov struktur och så rak som möjligt. Ben och svans har tydliga fanor när hunden är färdigutvecklad. Endast svart och leverbrun ingår i standarden; gult förekommer men är inte en godkänd utställningsfärg.

Pälsvården bör följa hundens faktiska päls och vardag, inte ett fast kalenderintervall. Kamma igenom pälsen ända ned till huden och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna och i fanorna. Efter bad eller arbete i vatten och tät terräng behöver hunden torkas och gås igenom för tovor, hudirritation, frön, små sår och skadade trampdynor. Öronen ska hållas torra och kontrolleras vid lukt, rodnad eller klåda. Trimning kan hålla tassar och fanor funktionella, men pälsen ska inte formas till en tung eller överdriven silhuett.

## Temperament och personlighet

Flatcoated retriever ska vara förtroendeingivande, positiv, vänlig, vaken och lyhörd, men rasstandarden är ett avelsmål – inte en garanti för varje individ. En valpköpare bör därför bedöma föräldrar, vuxna släktingar och hur uppfödaren följer upp hundarnas vardagsbeteende, inte nöja sig med att rasen beskrivs som glad.

I SKK:s BPH-analys av 209 svenskfödda hundar uppfattades rasen överlag som trygg, energisk, nyfiken, lekfull och social. Samma analys betonar variationen inom rasen och lyfter att hög nyfikenhet och snabb reaktion också kan hänga ihop med svårigheter att koppla av. Underlaget är dessutom en beskrivning av deltagande hundar, inte ett facit för en valp. Titta därför efter både arbetslust och återhämtning: kan de vuxna hundarna hälsa utan att tappa all självkontroll, hanteras lugnt och vila när inget händer?

Rasen är ofta social, men barn-, hund- och kattvänlighet ska aldrig antas på rasnamnet. En stark och entusiastisk hund kan välta ett litet barn även utan ont uppsåt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Introduktion till hundar och katter bör ske stegvis. Tidigare erfarenhet, intresse för att jaga och förmåga att avbryta på signal väger tyngre än en allmän beskrivning av rasen.

## Träning och motion

Flatcoated retriever behöver dagligen använda både kropp och huvud, men det finns ingen seriös universell minut- eller timkvot. Rätt nivå beror på ålder, hälsa, kondition, aktivitetens intensitet och hur hunden återhämtar sig. En bra dag innehåller en blandning av rörelse, nosarbete, apportering, samarbete och ostörd vila.

Apportering och sök ger ofta mer än att bara öka promenadlängden. Dummies, enkla markeringsövningar, närsök, spår, jaktträning eller Funktionsbeskrivning Retriever kan ge utlopp för egenskaper som rasen är avlad för. Jaktprov och praktisk jakt passar den som vill utveckla arbetet vidare, men varje ägare kan bygga vardagsuppgifter där hunden får söka, bära, lämna av och vänta på signal.

Belöningsbaserad och stegvis träning passar en snabb och samarbetsinriktad retriever. Prioritera tidigt:

- följsamhet och koppelgående innan hunden blir fullstark;
- inkallning och stopp även när något rör sig eller luktar spännande;
- lugna hälsningar med fyra tassar i marken;
- att bära och lämna föremål utan konflikt;
- stadga, passivitet och förmåga att växla ned efter aktivitet;
- frivillig hantering av tassar, öron, mun och päls.

Vattenarbete kan vara ett bra utlopp, men vattenintresse är inte samma sak som simkunnighet. Börja grunt, visa en säker väg upp, undvik strömt eller mycket kallt vatten och lämna aldrig hunden utan uppsikt. Växande hundar behöver varierad, gradvis uppbyggd belastning; upprepade tvära stopp, höga hopp och ensidig bollkastning är inte en genväg till god kondition.

## Hälsa

Tumörsjukdomar är den viktigaste rasspecifika hälsosak som en valpköpare behöver förstå. SKK och rasklubben beskriver en överrepresentation av flera tumörformer, och flatcoated retriever är dokumenterat predisponerad för bland annat histiocytärt sarkom. Det betyder inte att varje hund blir sjuk, men risken kan inte avfärdas med ett gentest, ett normalt veterinärintyg eller friska unga föräldrar.

Be om ålder och dödsorsak för föräldrar, mor- och farföräldrar, hel- och halvsyskon samt tidigare kullar. Fråga vilka diagnoser som faktiskt är veterinärbekräftade och hur uppfödaren använder information om äldre släktingar. Hos den egna hunden bör en ny eller växande knöl, ihållande hälta, oförklarlig viktnedgång eller tydlig förändring i aptit och ork bedömas av veterinär. Sådana tecken har många möjliga orsaker och ska inte självdiagnostiseras som cancer.

För svenskregistrerad avkomma kräver SKK att båda föräldrarna har officiell höftledsstatus före parning. Känd status betyder att ett resultat finns – inte automatiskt att höften är graderad A eller B. Kontrollera därför själva graden och resultaten hos nära släktingar. ED-röntgen är en viktig kontroll som rasklubben vill se hos fler hundar, men den är inte ett separat krav för att registrera valpar enligt 2026 års regler.

Ögonlysning är inte heller ett formellt SKK-krav för rasen. Flatcoated Retrieverklubbens aktuella rekommendation är att avelsdjur har ett ögonintyg som är högst två år gammalt vid parning. Klubben rekommenderar också gonioskopi när det är möjligt och att känd grad av pektinatligamentdysplasi, PLD, inte dubbleras i en kombination. Be att få se datum, diagnoser och hela resultatet – ordet ”ögontestad” räcker inte.

Renal dysplasi, RD, förekommer i få men allvarliga fall. Det finns inget validerat DNA-test för RD hos flatcoated retriever, så ett kommersiellt testresultat ska inte användas som bevis för att en hund eller kombination är fri. Här är känd diagnos hos nära släktingar och uppfödarens öppenhet mer relevant.

## Historia och ursprung

Flatcoated retriever utvecklades i Storbritannien som en apporterande fågelhund för arbete efter skott. Uppgiften var att söka efter och hämta fällt fågel- och småvilt på land och i vatten, vilket förklarar rasens kombination av nosarbete, samarbetsvilja, bärande och uthållig rörelse.

FCI erkände rasen definitivt 1954 och placerar den bland retrieverraserna med arbetsprov. Flatcoated retriever kom till Sverige på 1960-talet. Exakta berättelser om vilka hundtyper som korsades i varje steg av utvecklingen varierar mellan historiska skildringar; det säkra och praktiskt viktiga är att dagens ras fortfarande ska ha funktion som apportör, inte bara ett retrieverlikt utseende.

## Att leva med rasen

Flatcoated retriever passar bäst hos någon som vill leva med en aktiv arbetande retriever och som också tänker träna lugn. Den kan fungera för en engagerad förstagångsägare, men är inte automatiskt lätt: storlek, snabbhet och intensiva hälsningar kräver planering, och behovet av samarbete består hela livet.

Lägenhet kan fungera om det är enkelt att komma ut, om hunden får meningsfull aktivitet och om ljud, hälsningar i trapphus och vila tränas. En trädgård ersätter inte promenader eller gemensamt arbete. Ensamhet måste byggas gradvis från korta, trygga stunder; en liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars förmåga varierar. Om arbetsdagen regelbundet innebär lång frånvaro behövs en fungerande plan för sällskap och rastning redan före köpet.

Inför valpköp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de i aktivitet, hantering och vila?
- Vilken officiell HD-grad har varje förälder, och finns ED-resultat samt ledhistorik hos nära släktingar?
- När gjordes senaste ögonlysningen, vad visade hela intyget och finns gonioskopiresultat?
- Hur gamla blev nära släktingar, vad dog de av och vilka tumördiagnoser eller RD-fall är kända?
- Hur följer uppfödaren tidigare kullars hälsa, mentalitet och arbetsförmåga över tid?

Rätt hem får en arbetsvillig, social och mångsidig hund. Fel matchning uppstår ofta när det vänliga rasidealet tolkas som att hunden klarar barn, andra djur, långa ensamma dagar och ett liv utan riktiga uppgifter av sig själv.

Flatcoated retriever

The Flatcoated Retriever Society of Great Britain

The Swedish Kennel Club (Svenska Kennelklubben)

The Norwegian Kennel Club (Norsk Kennel Klub)

The Danish Kennel Club (Dansk Kennel Klub)

The Kennel Club (United Kingdom)

Flatcoated retriever är en medelstor till stor, atletisk apporterande fågelhund med slät, svart eller leverfärgad päls och ett vänligt, valpliknande sätt. De är energiska, människoorienterade och mycket lättlärda, och behöver gott om motion, positiv träning, nära familjeliv och uppmärksam skötsel av hälsan.

Vi har haft Flatcoated retriever sedan 1971 och uppfödning sedan 1983. Under alla dessa år har vi varit aktiva med våra hundar och provat på det mesta i "hundväg". Jakt och viltspår - både prov och praktisk - har varit det viktigaste, men vi har också  tävlat och tränat i bruks (spår, sök och rapport) & lydnadsklass. Flera valpar har placerat sig i SM (spår, sök, räddningshund) och flera är viltspårchampion och brukschampion. Läs mer på hemsidan.

Kennel Widomain

Tisseltass

Cloette's

## Snabbfakta

Japansk spets är en japansk sällskapshund i FCI:s grupp 5. Den känns igen på den rent vita dubbelpälsen, de små upprättstående öronen och den plymförsedda svansen över ryggen. Rasen är livlig, uppmärksam och ofta lätt att motivera i träning, men den har också nära till skall. För den som funderar på rasen är ljudnivån därför minst lika viktig att bedöma som motionsbehovet.

- **Ursprung och användning:** Japan; sällskapshund, FCI-nummer 262.
- **Storlek:** hanar ska enligt standarden vara 30–38 cm i mankhöjd och tikar något mindre. Standarden anger ingen vikt.
- **Proportioner:** kroppen ska vara något längre än hög, med förhållandet 10:11 mellan mankhöjd och kroppslängd.
- **Päls:** rent vit, med rakt utstående täckhår och kort, mjuk och tät underull.
- **Temperament:** idealet är en intelligent, gladlynt och uppmärksam hund. En japansk spets får larma, men ska inte vara allmänt skällig, rädd eller aggressiv.
- **Vardagsbehov:** daglig fysisk aktivitet, uppgifter för nos och hjärna samt tidig träning kring ljud, besök och ensamhet.

Japansk spets kan likna en liten samojed eller en vit tysk spets, men de är egna raser med olika standarder och bakgrund. Utseendet räcker inte som vägledning när du jämför temperament, storlek eller hälsa.

## Utseende och päls

Japansk spets är en stadig men elegant hund utan extrema proportioner. Det spetsiga nospartiet, de mörka mandelformade ögonen och de små trekantiga öronen ger ett alert uttryck. Ryggen ska vara kort och plan och rörelserna kvicka. Svansen bärs över ryggen, men ska inte vara hårt ringlad.

Pälsen består av två tydliga lager. Täckhåret är rakt och står ut från kroppen, medan underullen är kort, mjuk och tät. Pälsen är kortare på ansiktet, öronen och benens framsidor, men längre på kroppen. Kragen över bröst och hals och den rikligt behårade svansen är särskilt framträdande. Den enda godkända färgen är rent vit.

En grundlig borstning och kamning ända ner till huden ungefär en gång i veckan brukar vara en bra bas. Arbeta i små partier så att kammen når underullen och kontrollera särskilt pälsen bakom öronen. Under fällning behövs tätare genomgångar. SKK beskriver att tikar ofta fäller två gånger om året och vuxna hanar vanligen en gång, men mängd och tidpunkt varierar.

Bad ska styras av smuts och behov, inte av ett fast schema. Den vita färgen är inget skäl att bada hunden varje gång den blir dammig. Vänj valpen lugnt vid borste, kam och tasskontroll innan ett helt pälsarbete behövs.

## Temperament och personlighet

Japansk spets är snabb att uppfatta vad som händer omkring den och vill gärna vara nära sin familj. Rasstandarden beskriver hunden som intelligent, gladlynt och uppmärksam. En del individer är ointresserade av kontakt med främmande människor eller hundar. Reserverad betyder inte rädd: panik, hot eller svårighet att återhämta sig är något annat än lugn integritet.

Skallet kräver en nyanserad bild. SKK:s rasbeskrivning säger att japansk spets har lätt att skälla, medan standarden säger att den inte får vara skällig. Det går ihop om man skiljer ett kort larm från ett beteende som fortsätter vid varje ljud. Målet är inte att ta bort hundens uppmärksamhet, utan att den kan registrera en dörrsignal och sedan släppa den.

I rasklubbens ägarenkäter från 2014 och 2020 återkom skall, blyghet och rädsla för främmande personer. Urvalet var självselekterat och frågan bred, så svaren visar inte hur vanligt något är inom rasen. Träffa om möjligt valpens mamma i vardagen, fråga hur nära släktingar reagerar på besök och trapphusljud och läs eventuella BPH-resultat som beskrivningar, inte betyg.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna aktivt och kan hantera skall konsekvent. Den är ett sämre val för den som förutsätter att en sällskapshund automatiskt är tyst, följer varje inkallning eller hälsar glatt på alla.

## Träning och motion

En vuxen japansk spets behöver fysisk och mental aktivitet varje dag, men ingen fast minutkvot passar alla. Variera promenader, nosande, lek och korta samarbetsuppgifter. Rallylydnad, nosework, agility, spår, tricks och vardagslydnad är möjliga aktiviteter; välj efter hundens hälsa, intresse och kondition.

Bedöm nivån genom återhämtningen. Hunden ska kunna varva ner och röra sig utan stelhet efter vila. Den som börjar bevaka varje liten störning kan behöva tydligare vila, nosarbete eller bättre störningsträning – inte nödvändigtvis en längre promenad. Valpar behöver korta, lekfulla erfarenheter anpassade till ålder, inte ett vuxenschema i miniatyr.

Belöningsbaserad och stegvis träning passar rasens uppmärksamhet och arbetsvilja. Kartlägg först vad som utlöser skall: dörrklocka, hiss, människor utanför fönstret eller upphetsning i lek. Skapa avstånd eller dämpa insyn och belöna hunden medan den kan vara tyst och ta kontakt. Lär sedan en enkel uppgift, exempelvis att gå till sin matta när det ringer på. Bestraffning kan öka oro utan att ändra hundens känsla inför ljudet.

SKK beskriver rasens jaktinstinkt som relativt låg, men det är ingen garanti för lös hund eller säker inkallning. Träna först i lätt miljö, höj störningen gradvis och använd långlina tills hunden svarar på första signalen även när något rör sig. En procentsiffra för inkallning säger mindre än hur hunden fungerar i just den miljö där du tänker släppa den.

## Hälsa

Japansk spets beskrivs av SKK som en i stort frisk ras med få rasspecifika sjukdomar, men en valpköpare behöver ändå granska knän, ögon, hjärta och relevant släkthistorik. Ett enstaka normalt test ersätter inte en bedömning av föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

**Patellaluxation**, där knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge, förekommer i rasen. I den publicerade avelsstrategin rekommenderar rasklubben en frivillig patellaundersökning omkring två års ålder, när hunden är fysiskt utvecklad. Be om föräldrarnas officiella resultat och fråga även om återkommande hälta, svårighet att hoppa eller ovilja att springa och vända snabbt i familjen.

**Ögon och hjärta** följs också frivilligt. Avelsstrategin beskriver ett fåtal PRA-diagnoser hos äldre hundar och rekommenderar regelbundna ögonundersökningar av avelsdjur, särskilt efter sex års ålder. Den tar även upp ett fåtal äldre individer med blåsljud och MMVD. Rådet är att veterinären lyssnar på hjärtat vid vanliga besök och går vidare med ultraljud vid blåsljud. Det är övervakning, inte belägg för att varje hund drabbas eller att ett gammalt normalt resultat gäller livet ut.

**X-bunden muskeldystrofi** har dokumenterats i ett begränsat antal irländska familjer, och forskare har utvecklat ett DNA-test för mutationen. Rasklubbens strategi uppger att inga fall var kända utanför de drabbade irländska familjerna. DNA-testet är därför särskilt relevant när stamtavlan har irländsk härkomst: be då om känd genetisk status i den delen av stamtavlan. Det finns däremot inget stöd för att alla japanska spetsar rutinmässigt behöver ett särskilt PRA-DNA-test.

I SKK:s registreringsregler för 2026 finns inga särskilda krav på hälsotest för japansk spets, och rasen har inget obligatoriskt centralt hälsoprogram. Kontrollerna av patella, ögon och hjärta är frivilliga rekommendationer från rasklubben. Kontrollera alltid den senaste regelversionen inför avel och skilj bindande villkor från rekommendationer.

## Historia och ursprung

Japansk spets utvecklades i Japan under första hälften av 1900-talet. Den officiella standarden säger försiktigt att rasen bland annat anses härstamma från vita tyska grosspitz som kom till Japan via Sibirien och nordöstra Kina omkring 1920. Det är en dokumenterad formulering om bakgrunden, inte ett skäl att beskriva dagens ras som en tysk spetsvariant.

Vita spetshundar visades i Tokyo omkring 1921. År 1925 importerades två par från Kanada, och fram till 1936 kom fler hundar från Kanada, USA, Australien och Kina. Dessa hundar korsades för att forma en tydligare rastyp. Efter andra världskriget skrev den japanska kennelklubben den standard som fastställdes 1948.

Mer detaljerade påståenden om samojed, american eskimo dog eller andra raser i den tidiga aveln förekommer ofta, men stöds inte av den officiella standardens historik. Det säkra är därför att hålla isär dokumenterade importvägar och senare teorier.

## Att leva med rasen

Japansk spets kan bo i lägenhet, men ljudfrågan blir mer påtaglig. Hörs hiss, port eller grannar? Planera en viloplats bort från ytterdörr och utsiktsfönster och belöna lugn innan larmandet blir en vana. Närheten till bra rastnings- och träningsmiljöer är viktigare än antalet rum.

Ensamhet måste läras in gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och även vuxna hundar skiljer sig mycket åt. Börja när hunden är trygg hemma, lämna mycket kort och öka bara medan den kan vila utan att skälla, vandra eller visa stress. Kamera kan hjälpa dig att se vad som händer efter att dörren stängts. Om oron ökar ska tiden kortas och träningen backas, inte pressas igenom.

Med barn är vuxnas närvaro och hundens rätt till en ostörd viloplats viktigare än rasetiketten. Lär barn att inte bära, krama eller störa hunden när den äter eller sover. Med andra hundar, katter och smådjur avgör tidigare erfarenheter och individens beteende mer än den generella uppgiften om relativt låg jaktinstinkt. Introducera katt och hund med avstånd, grind eller koppel, hindra jakt och se till att katten har höga flyktvägar. Lämna dem inte utan uppsikt förrän samspelet är stabilt.

Inför ett köp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Hur reagerar föräldrar och nära släktingar på dörrljud, besökare och nya miljöer?
- Vilka daterade resultat finns för patella och ögon, och vad vet uppfödaren om hjärt- och rörelsebesvär bland släktingar?
- Finns irländsk härkomst, och i så fall är den berörda grenens genetiska status för muskeldystrofi känd?
- Hur har valparna fått öva hantering, vardagsljud, vila och korta separationer?

Den bästa matchningen är ett hem som uppskattar en alert, träningsvillig sällskapshund och är berett att arbeta lugnt med ljud och självkontroll. Den vita pälsen syns mest, men i vardagen är det hur lätt hunden börjar skälla, hur snabbt den återhämtar sig och om den kan koppla av som avgör om rasen passar.

Japansk spets

Japansk spets är en liten till medelstor, människoorienterad sällskapshund med en rent vit dubbel päls som är lätt att sköta med regelbunden borstning. Den är livlig, intelligent och lättlärd och passar bra i lägenhet om den får daglig motion. Naturligt vaksam och ljudlig, men brukar bli vänlig när den väl har hälsat på nya personer.

Familjekennel med inriktning på bra familjehundar uppf i hemmiljö tränas och socialiseras .koppelvana och åker bil .mkt hanterade träffar barn påbörjas rumsrenhets träning allt för ej allt ska vara nytt när valpen flyttar bara fortsätta valparna ksn flytta när dom blivit 8 v  är då Reg skk doldafelf 3år vac chip

Kennel Alegros

## Snabbfakta

Irländsk setter är en medelstor, energisk stående fågelhund från Irland med stark jaktlust och ett rasideal som betonar tillgivenhet. På Get a Pet heter rasen **Irländsk setter**. I Svenska Kennelklubbens rasstandard heter den **irländsk röd setter**; det är den enfärgat röda rasen och inte irländsk röd och vit setter, som är en egen ras.

- **Rasgrupp:** Grupp 7, stående fågelhundar
- **Ursprung:** Irland
- **Ursprunglig uppgift:** Att söka efter hönsfågel, fatta stånd, resa fågeln på order och apportera efter skott
- **Mankhöjd:** 58–67 cm för hanar och 55–62 cm för tikar
- **Vikt:** Inte angiven i rasstandarden
- **Aktivitetsnivå:** Hög; rasen behöver dagligen både fysisk aktivitet och uppgifter som engagerar nos och samarbetsförmåga
- **Passar bäst för:** Ett aktivt hem som vill träna regelbundet och kan hantera jaktlust, inkallning och mycket rörelsebehov

Det här är alltså inte främst en sällskapshund med ett visst motionsschema. Rasen är utvecklad för arbete över stora ytor, och den bakgrunden märks i fart, uthållighet, självständighet och intresse för fågelvittring.

## Utseende och päls

Irländsk setter ska vara atletisk, balanserad och byggd för snabb, uthållig rörelse – inte tung eller överdrivet pälsrik. Hanar ska enligt standarden vara 58–67 cm i mankhöjd och tikar 55–62 cm. Standarden anger däremot ingen vikt, så hullet måste bedömas på den enskilda hunden.

Färgen är varmt kastanjeröd utan svart. Mindre vita tecken kan vara tillåtna enligt standarden, men en irländsk setter ska inte förväxlas med den separat erkända irländska röda och vita settern.

Pälsen är kort och fin på huvudet, benens framsidor och öronspetsarna. På övriga kroppen är den måttligt lång och ska ligga så plant och fritt från lockar och vågor som möjligt. Längre silkig behåring finns bland annat på öron och ben. Pälsen ska framhäva en funktionell hund, inte dölja kroppens linjer eller hindra rörelsen.

Pälsvården bör styras av hundens faktiska behov, inte av ett fast veckoschema. Gå igenom behängen, pälsen kring öron och hals samt håret vid tassarna efter turer i terräng. Red ut begynnande tovor innan de drar ihop sig och ta bort frön, kvistar och smuts. Rasen är ingen traditionell trimras, men päls som sticker ut eller lätt tovar sig vid öron, hals och tassar kan ansas försiktigt. Överdriven formklippning hör inte till rasens funktionella uttryck.

## Temperament och personlighet

Irländsk setter är i rasidealet intensiv, intelligent, energisk, tillgiven och lojal, men den är inte automatiskt enkel bara för att den är vänlig. Den starka jaktlusten och förmågan att arbeta på avstånd gör att en ung eller otränad hund kan vara snabb, lättdistraherad och svår att nå när omgivningen blir mer intressant än föraren.

När rasens behov blir tillgodosedda kan den vara lugn och behaglig inomhus och mycket intensiv ute. Det är en användbar beskrivning av rasens två lägen, men ingen garanti för varje individ. Arv, uppväxt, återhämtning, träning och vardagsmiljö påverkar hur hunden fungerar hemma.

En irländsk setter kan passa en engagerad förstagångsägare, men inte den som söker en hund som nöjer sig med vanliga koppelpromenader och lite helgaktivitet. Ägaren behöver uppskatta träning även när resultatet kommer stegvis och kunna förebygga att jaktlusten blir ett säkerhetsproblem.

Etiketter som ”jaktlinje” och ”utställningslinje” räcker inte för att förutsäga vardagen. Fråga i stället hur föräldrarna och vuxna nära släktingar fungerar i hemmet, hur de arbetar ute, hur lätt de går ned i varv och vilka jaktliga eller andra arbetsmeriter som faktiskt finns. Variation kan finnas både mellan och inom kullar.

## Träning och motion

Irländsk setter behöver omfattande daglig aktivitet, men det finns inget enda antal timmar som passar alla vuxna hundar. Ålder, hälsa, kondition, individ och aktivitetens innehåll avgör belastningen. En långsam promenad och ett sökarbete i terräng kan ta lika lång tid men ställa helt olika krav på hunden.

Rasens ursprungliga sätt att arbeta förklarar vad som ofta motiverar den: hunden söker snabbt och systematiskt efter fågel, fattar stånd när den lokaliserat viltet, reser på förarens order och apporterar efter skott. En sällskapshund behöver inte användas i praktisk jakt, men vardagen bör ge utlopp för samma grundegenskaper genom exempelvis rörelse i varierad terräng, nosarbete, sökövningar, apportering och uppgifter som kräver kontakt med föraren.

Bygg inkallningen tidigt i en lugn miljö och öka störningarna gradvis. Med rasens jaktlust är en väl inhägnad plats eller långlina ett säkrare mellanled än att chansa på löshet. Långlina bör fästas i sele och användas långt från trafik. Frihet kommer först när hunden kan avbryta och återvända även när vittring, fåglar eller rörelse konkurrerar om uppmärksamheten.

För en valp är korta promenader, lek, miljöträning och enkla samarbetsövningar bättre byggstenar än vuxenhundens arbetsmängd. Öka belastningen gradvis och ge plats för sömn och återhämtning. Den ofta upprepade ”femminutersregeln” – fem minuters motion per levnadsmånad – har inget vetenskapligt stöd som universell modell och bör inte ersätta en bedömning av valpens storlek, utveckling och reaktion på aktiviteten.

## Hälsa

För irländsk setter är det viktigt att skilja på sjukdomar som kan förekomma, formella svenska avelskrav och testresultat som registreras och visas centralt. En lång diagnoslista säger mindre för en valpköpare än dokumenterade resultat för föräldrarna och en öppen redovisning av hälsan hos nära släktingar.

- **HD:** Föräldradjur ska ha officiell höftledsstatus före parning för att avkomman ska kunna registreras enligt SKK:s regler. Rasen har också HD-index. SKK rekommenderar att föräldrakombinationens genomsnittliga index är över 100 vid parningen, och den rasspecifika regeln anger att hundar med grad D eller E inte ska användas i avel.
- **CLAD:** Canine leukocyte adhesion deficiency är en allvarlig defekt i de vita blodkropparna och nedärvs autosomalt recessivt. Det tidigare kravet på DNA-test eller fri status genom härstamning för kullregistrering togs bort 2014, men resultat kan fortfarande registreras centralt. Rasklubben rekommenderar fortsatt test av utländska och importerade avelsdjur med okänd status.
- **rcd4-PRA:** Detta är en specifik, recessivt nedärvd form av näthinnesjukdomen PRA. Sedan ett beslut 2025 registrerar och publicerar SKK DNA-resultat för irländsk setter i Hunddata och Avelsdata. Testet visar status för just rcd4-mutationen; det utesluter inte andra former av PRA.

Be uppfödaren visa föräldrarnas registrerade HD-resultat och förklara kombinationens HD-index. Be också om dokumenterad CLAD- och rcd4-status och hur resultaten har vägts in i parningen. Kontrollera uppgifterna i SKK:s Hunddata eller Avelsdata i stället för att nöja dig med muntliga besked. Fråga dessutom om återkommande sjukdomar, rörelseproblem, ögonproblem och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Det ger en mer relevant bild än att anta att varje individ får allt som någon gång har rapporterats i rasen.

## Historia och ursprung

Irländsk röd setter utvecklades på Irland som en arbetande jakthund, och den moderna rasens historia är nära knuten till fågeljakt. Enligt rasstandarden härstammar den från irländsk röd och vit setter i kombination med en okänd enfärgat röd hund. En igenkännbar typ fanns i Irland under 1700-talet.

Irish Red Setter Club grundades 1882 och publicerade en rasstandard 1886. Det bidrog till att tydliggöra den enfärgat röda rasens identitet och egenskaper. Till Sverige kom de första importerade hundarna under 1890-talet, och Svenska Irländsk Setterklubben grundades 1910.

Rasstandardens kärna är en funktionell hund med fart, styrka, uthållighet och ett vänligt uttryck. Historien är därför inte bara bakgrund: den förklarar varför jaktlust, rörelsebehov och arbete tillsammans med förare fortfarande är centrala i dagens vardag.

## Att leva med rasen

Irländsk setter passar bäst i ett aktivt hem som kan erbjuda daglig rörelse, träning och återhämtning – oavsett om bostaden är hus eller lägenhet. En trädgård ersätter inte aktivitet, och en lägenhet är inte automatiskt olämplig. I lägenhet blir snabb tillgång till bra rastningsområden, vardagslogistik, ljudnivå och hundens förmåga att komma till ro extra viktiga.

Rasen kan bli en varm och nära familjemedlem, men ”barnvänlig” ska inte tolkas som riskfri. En stor, snabb och lekfull hund kan välta ett litet barn utan avsikt. Hund och små barn ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. De vuxna måste bära ansvaret för promenader, motion och träning.

Samliv med andra hundar eller katter avgörs av individerna och hur introduktionen sköts. Tidig vana är ingen garanti, särskilt inte med en hund som är avlad för att reagera på fågelvittring och rörelse. Vid introduktion till katt bör djuren först ha separata trygga zoner, katten ska ha fria flyktvägar och de första mötena ske lugnt med barriär eller koppel. Lämna dem inte utan uppsikt förrän samspelet är väl känt.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och även vuxna individer skiljer sig mycket i hur lätt de lär sig. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan koppla av. Ett hem där hunden regelbundet ska vara ensam en hel arbetsdag utan hjälp är en dålig match.

Före köp bör du kunna svara ja på tre frågor: Har vardagen plats för meningsfull aktivitet även under mörka, regniga arbetsdagar? Kan du träna inkallning och hantera hunden säkert innan den är pålitlig lös? Kan uppfödaren visa hälsodata och beskriva föräldrarna som individer, inte bara med en linjeetikett? Om något av svaren är nej är det klokt att välja en mindre krävande ras eller vänta.

Irländsk setter

The Irish Setter Club of Germany

The Irish Setter Breeders Club (UK)

Elegant irländsk jakthund med mahognyröd, behårad päls som kräver regelbunden pälsvård. Medelstor till stor, atletisk och mycket energisk; den trivs med daglig, krävande motion och mental stimulans. Kärleksfull, människoorienterad och lekfull, den passar bra i familjer men behöver konsekvent, positiv träning.

Hot Sensation

Bonpi's

## Snabbfakta

Dobermann är en tysk brukshund för den som vill träna, samarbeta och ha hunden nära i vardagen. Rasen är snabb att lära, fysiskt stark och ofta mycket familjebunden. Den behöver en ägare som kan ge både meningsfull aktivitet och tydliga pauser – inte bara långa promenader.

- **Passar dig som:** vill arbeta aktivt med vardagslydnad, nosarbete eller hundsport och har tid för daglig samvaro.
- **Passar sämre om:** hunden regelbundet måste vara ensam hela arbetsdagar eller mest förväntas motionera sig själv.
- **Viktigaste valpköpsfrågan:** hur ser föräldrarnas och nära släktingars hjärthälsa och mentalitet ut, och kan uppfödaren visa daterade resultat?
- **Storlek:** hanar 68–72 cm och cirka 40–45 kg; tikar 63–68 cm och cirka 32–35 kg enligt rasstandarden.
- **Päls:** kort, tät och utan underull; lätt att sköta men begränsat skydd i kyla och väta.
- **Största hälsoutmaningen:** dilaterad kardiomyopati, DCM, som kan utvecklas utan synliga symtom.

En dobermann kan fungera hos en engagerad förstagångsägare, men träning och säker hantering behöver börja direkt. Tillgång till en bra valpkurs, fortsatt instruktörsstöd och en realistisk vardagsplan betyder mer än etiketten ”erfaren hundägare”.

## Utseende och päls

Dobermann är en medelstor, kraftfull och nästan kvadratiskt byggd hund som ska förena muskler med elegans. FCI-standarden erkänner två färger: svart eller brun, båda med tydligt avgränsade roströda tantecken.

Öronen lämnas naturliga och ligger helst nära kinderna. Svansen är också naturlig och bärs idealiskt högt i en svag båge. I Sverige är öron- och svanskupering förbjuden om ingreppet inte behövs av veterinärmedicinska skäl.

Den korta, släta pälsen kräver normalt bara borstning vid behov och bad när hunden är smutsig. Kontrollera samtidigt klor, öron, hud och tassar. Pälsen saknar underull, och korthåriga hundar kan bli kalla snabbare än välpälsade raser. Anpassa efter individ, väder och aktivitet: ett välsittande täcke kan vara klokt vid kyla, regn eller stillastående pauser. Torka hunden efter blöta promenader och håll den i rörelse ute i kallt väder.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, lugn, självsäker och arbetsvillig hund med god kontakt med sin förare. Många dobermann är lekfulla, uppmärksamma och starkt knutna till familjen. De märker snabbt vad som händer omkring dem och vill gärna delta, vilket kan ge ett mycket nära samarbete.

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte en garanti för varje individ. Svenska Kennelklubbens och rasklubbens underlag visar att social tillgänglighet och rädslor fortfarande behöver tas på allvar. Titta därför på båda föräldrarnas fullständiga MH-profiler och inte bara på att de ”har gjort MH”. MH beskriver hundens reaktioner och ger inget betyg som godkänd eller underkänd. Studera särskilt kontakt, rädslor, avreaktion och skottreaktion, och fråga hur syskon och äldre släktingar fungerar i vardagen.

Dobermann har ofta jaktintresse och kan reagera snabbt på rörelse. Hur hunden fungerar med andra hundar eller katter beror på individ, tidigare erfarenheter och träning. Ett rasnamn kan aldrig lova problemfri samvaro. Be uppfödaren beskriva föräldradjurens sociala beteende konkret och planera nya introduktioner lugnt och kontrollerat.

## Träning och motion

Dobermann behöver daglig fysisk aktivitet och meningsfullt tankearbete, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla. Ålder, hälsa, temperament och träningsnivå avgör belastningen. För en vuxen hund fungerar en vardag bäst när promenader och fri rörelse kombineras med korta träningspass, nosarbete och återhämtning.

Prioritera färdigheter som gör en stark och vaksam hund säker att leva med:

- följsamt koppelgående och kontakt trots störningar
- inkallning och förmåga att bryta fokus på vilt eller andra rörelser
- lugn vid dörr, gäster, hundmöten och hantering
- att kunna vänta, koppla av och lämna ifrån sig föremål
- nosarbete, spår eller sök där hunden får lösa en tydlig uppgift

Träna belöningsbaserat, tydligt och konsekvent. Höga krav utan begriplig vägledning skapar inte stabilitet. Variera uppgifterna och avsluta när det går bra. En dobermann behöver också lära sig passivitet; mer fart är inte alltid lösningen på stress eller rastlöshet.

Valpar och unghundar ska inte följa en vuxen hunds motionsupplägg. Låt lek, miljöträning, kroppskontroll och korta färdighetspass dominera, och öka belastningen i takt med hundens mognad. Den som vill cykla, springa långt eller träna krävande hundsport bör anpassa starten efter individens utveckling och veterinärens råd.

## Hälsa

DCM är den viktigaste hälsorisken att förstå före ett dobermannköp. Sjukdomen försvagar hjärtmuskeln och kan ge rytmrubbningar. Den kan finnas i ett prekliniskt stadium, när hunden verkar frisk, och ett normalt resultat vid ett tillfälle utesluter inte att sjukdomen utvecklas senare.

Full DCM-screening består av både hjärtultraljud och 24-timmars Holter-EKG. Ultraljudet bedömer bland annat hjärtats dimensioner och pumpförmåga, medan Holter registrerar rytmen under ett helt dygn. I SKK:s nivå 1-program registreras resultaten centralt, men nivå 1 betyder inte att undersökningen är ett registreringskrav. För officiell normal status ska hunden vara minst tre år, och resultatet gäller i tolv månader. Svenska Dobermannklubben rekommenderar att avelsdjur från tre års ålder genomgår full screening inom ett år före parning.

Be att få se datum och båda delarna av föräldrarnas screening. Fråga även om hjärthälsa, livslängd och dödsorsaker hos äldre nära släktingar. Ett DNA-test kan inte ersätta ultraljud och Holter, och ordet ”hjärttestad” räcker inte utan metod, datum och resultat.

Andra dokumenterade problem i rasen är höftledsdysplasi, ögonförändringen PHTVL/PHPV, von Willebrands sjukdom som påverkar blodets koagulation samt wobbler, som berör halsrygg och nervsystem. Wobbler kan bland annat visa sig som nacksmärta eller svårigheter att samordna rörelserna. Sådana förändringar, liksom svimning eller tydligt försämrad ork, ska bedömas av veterinär.

Inför svensk valpregistrering ska föräldradjuren ha officiell HD-status. För i Sverige boende föräldradjur födda 2000 eller senare krävs också känd mental status. För hundar födda 2016 eller senare innebär det en fullständig MH med kryss i alla 33 positioner; föraren får avstå skottmomentet. Rasen har HD-index, parningens genomsnittliga index rekommenderas vara över 100 och hundar med HD-grad D eller E får inte användas.

Den publicerade RAS rekommenderar vWD-test om hunden inte är fri genom föräldrarna, med minst en genetiskt fri förälder, och tar även upp PHTVL/PHPV. Skilj sådana rasklubbsråd från SKK:s registreringskrav och fråga efter aktuella ögonresultat. Kontrollera uppgifterna själv i SKK Avelsdata eller Hunddata. Friska och testade föräldrar minskar risken, men garanterar inte en frisk valp.

## Historia och ursprung

Dobermann utvecklades i Apolda i Tyskland under 1870-talet och bär namnet efter Friedrich Louis Dobermann. Han arbetade bland annat som skatteindrivare och hundfångare och valde hundar med tydliga vakt- och bruksegenskaper. FCI:s historik lyfter särskilt dåtidens så kallade slaktarhundar, en föregångare till rottweiler, och en svart, rostrött tecknad vallhundstyp från Thüringen som viktiga delar av grunden.

Hundarna användes tidigt som gårds-, vakt- och polishundar. Det förklarar rasens kombination av uppmärksamhet, mod, förarkontakt och arbetslust. I dag är dobermann fortfarande en bruks- och sporthund, men också sällskaps- och familjehund i hem som kan tillgodose samma behov av samarbete och uppgifter.

## Att leva med rasen

En dobermann behöver inte ett visst boende, men den behöver en fungerande vardag. Lägenhet kan gå bra om hunden får aktivitet ute, kan koppla av inne och inte går upp i vakt vid varje ljud. Tänk praktiskt på hur lyhört huset är, tillgång till utevistelse och en plats för ostörd vila.

Rasen vill ofta vara nära och lämpar sig inte för regelbundna hela dagar ensam. En liten valp kan inte lämnas ensam. En ensamhetstränad vuxen hund klarar i regel några timmar, men skillnaderna mellan individer är stora. Öka tiden i små steg och planera för hjälp om hunden skäller, vandrar, förstör eller visar annan oro.

Med barn kan en stabil och vältränad dobermann vara en nära familjemedlem, men storlek och snabbhet kräver vuxen närvaro. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen med, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Barn ska inte bära ansvar för promenader med en hund de inte fysiskt kan kontrollera.

Före köp bör du kunna svara ja på tre frågor: Kan jag ge hunden arbete och återhämtning varje dag? Kan jag hantera en stark hund tryggt även när något oväntat händer? Kan uppfödaren visa tydliga, daterade uppgifter om hjärta, höfter, mentalitet och nära släktingar? Om något svar är nej är det klokare att vänta eller välja en mindre krävande ras.

Dobermann

Verein für Deutsche Hunde (VDH)

Dobermann Club of the United Kingdom

Dobermann är en medelstor till stor, atletisk tysk brukshund med kort, glänsande päls och roströda tecken. Den är mycket intelligent, lojal och inriktad på människor, och behöver mycket daglig motion, träning och nära sällskap. Naturligt vaksam till sin läggning, men temperamentet beror i hög grad på avel och socialisering.

Hunduppfödare

För köpare

För säljare

Verktyg

Hundar

Katter

Get a Pet