## Snabbfakta

Fransk bulldogg är en liten, kraftig och social sällskapshund från Frankrike. Den ska vara livlig och aktiv, men den korta skallen och det korta nospartiet medför risk för andningsproblem och sämre temperaturreglering. Den som överväger rasen behöver därför bedöma funktion och dokumenterad hälsa lika noggrant som temperament och utseende.

- **Rasgrupp och användning:** FCI grupp 9, sällskapshund
- **Mankhöjd:** hanar 27–35 cm, tikar 24–32 cm
- **Vikt:** hanar 9–14 kg, tikar 8–13 kg
- **Päls:** kort, slät och utan underull
- **Färger i rasstandarden:** fawn, tigrerad och skäck, med de teckningar som standarden beskriver
- **Idealtemperament:** social, livlig, lekfull och tillgiven
- **Viktig svensk hälsokontroll:** RFG-Scheme är obligatoriskt före avel inom SKK sedan den 1 januari 2025

Rasen är inget självklart val för den som söker en hund med låga vårdbehov. En fransk bulldogg ska kunna röra sig ledigt och andas fritt även under rörelse. Hörbar eller ansträngd andning är inte en charmig eller normal rasdetalj.

## Utseende och päls

Fransk bulldogg ska vara kompakt och muskulös utan att bli tung, orörlig eller överdriven. Kroppen är något längre än mankhöjden, huvudet är brett och de upprättstående så kallade fladdermusöronen är ett tydligt kännetecken. Helheten ska fungera i rörelse: öppna näsborrar, tillräcklig noslängd, fria steg och en kropp som inte hindrar hunden från att vara aktiv är viktigare än ett extremt utseende.

Rasstandarden anger olika mått för könen. Hanar ska vara 27–35 cm höga och väga 9–14 kg, medan tikar ska vara 24–32 cm och väga 8–13 kg. Siffrorna är inte en målvikt för varje individ. Lämpligt hull bedöms utifrån hundens byggnad, muskelmassa och fettlager; övervikt belastar andning, leder och rygg.

Pälsen är kort, slät, mjuk och glänsande och saknar underull. Fällningen hanteras normalt med enkel borstning efter behov. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron, tänder och hud. Ansiktsveck ska hållas rena och torra, men skötseln bör styras av hur huden faktiskt ser ut. Rodnad, lukt, vätska, klåda eller ömhet är skäl att söka rådgivning, inte att bara rengöra oftare.

Rasstandardens färger är fawn, tigrerad och skäck. Blått och merle ingår inte bland de godkända färgerna. En valp som marknadsförs med ”sällsynt färg” bör bedömas efter samma viktiga underlag som alla andra: registrering, andningsfunktion, föräldradjur och uppfödarens avelsarbete.

## Temperament och personlighet

Fransk bulldogg ska enligt rasstandarden vara social, livlig, lekfull och tillgiven. Många individer söker gärna kontakt och uppskattar att delta i familjens vardag. Rasen kan lära sig snabbt, men självständighet och envishet gör att tydliga rutiner och bra belöningar ofta fungerar bättre än upprepningar och hårda korrigeringar.

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte varje hund. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, smärta, miljö och träning påverkar hur en individ beter sig. En hund som har svårt att andas eller är obekväm i hud, rygg eller leder kan också få sämre tålamod och återhämtning. Bedöm därför temperament tillsammans med fysisk funktion.

BPH visar hur en viss hund reagerade under en standardiserad beteendebeskrivning. Det är inget godkänd-eller-underkänd-test och ingen garanti för valpens framtida personlighet. Den äldre svenska BPH-analysen omfattade bara en liten andel av de svenskfödda hundarna. För en valpköpare är det därför mer värdefullt att möta tiken och fråga hur föräldrar och nära släktingar hanterar främmande människor, hundmöten, oväntade ljud, kroppshantering, aktivitet och vila.

Rasen kan fungera för en påläst förstagångsägare som är beredd på belöningsbaserad träning, daglig aktivitet och möjliga veterinärbehov. Den passar sämre när valet främst bygger på liten storlek, ett visst utseende eller antagandet att en kortnosig hund automatiskt behöver mycket lite motion.

## Träning och motion

En fransk bulldogg behöver dagliga promenader, nosarbete, lek och vardagsträning, men det finns ingen motionsmängd i minuter som passar alla. Ålder, kondition, väder och framför allt hundens andning och återhämtning avgör vad som är lämpligt. Avkylning genom flåsning är mindre effektiv hos kortnosiga hundar, så samma aktivitet kan vara lätt en sval dag och olämplig i värme.

Planera hellre flera hanterbara aktiviteter än ett långt pass som måste fullföljas. Låt hunden nosa, gå i lugnt varierad terräng och använda huvudet genom sök och enkla problemlösningar. Bygg kondition gradvis och följ hunden under hela aktiviteten. Tempot ska sänkas eller passet avbrytas om andningen blir tydligt bullrig eller mödosam, näsborrarna dras ihop, hunden använder magen kraftigt för att andas, släpar efter eller inte återhämtar sig normalt. Uttalad andnöd, blåaktiga slemhinnor, vinglighet, kollaps eller medvetslöshet kräver omedelbar veterinärkontakt.

Under varma dagar behöver promenader flyttas till svalare tider, tempot minskas och hunden ha tillgång till skugga, vatten och en sval viloplats. Lämna aldrig hunden i en varm bil eller annat instängt utrymme. En hund som återkommande får problem vid måttlig aktivitet eller värme behöver veterinärbedömning; lösningen är inte bara att undvika all motion.

Prioritera kontakt, lugn koppelgång, inkallning, att avbryta lek, att koppla av och att acceptera kontroll av mun, öron, hudveck, tassar och klor. Träna ensamhet i mycket små steg när hunden redan är trygg hemma. Belöningsbaserade metoder gör uppgiften tydlig och underlättar nödvändig hantering.

## Hälsa

Det viktigaste hälsoproblemet att förstå hos fransk bulldogg är BOAS, brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom. Det uppstår när utrymmet i det förkortade nospartiet och svalget inte räcker till för mjukdelarna. Följden kan bli bullrig eller ansträngd andning, låg uthållighet, sömnstörningar och svårigheter att reglera kroppstemperaturen.

RFG-Scheme är en veterinärundersökning som bedömer andningsfunktionen före och efter tre minuters rask rörelse och graderar resultatet från 0 till 3. Inom SKK gäller sedan den 1 januari 2025 ett hälsoprogram på nivå 2 för fransk bulldogg: hundar som används i avel ska ha ett resultat före parning. Ett officiellt resultat kan registreras från 24 månaders ålder och får inte vara äldre än två år vid parningen. Grad 0 rekommenderas; hundar med grad 2 eller 3 ska inte användas i avel enligt SKK:s regler. En hund som har opererats i luftvägarna kan inte testas inom programmet.

Ett RFG-resultat beskriver hundens status vid undersökningen och minskar inte behovet av egna observationer. Det är ingen livslång garanti och säger inte heller allt om andra hälsorisker. Inför valpköp bör du be om föräldrarnas registrerade namn, undersökningsdatum och faktiska RFG-grad. Se helst föräldradjuren både i vila och efter normal rörelse: andningen ska vara fri, återhämtningen rimlig och näsborrarna öppna. Acceptera inte ”testad” eller ”veterinärbesiktigad” som ersättning för det registrerade resultatet.

Andra belagda riskområden är allergi och hudbesvär, problem i rygg, skelett och leder inklusive patellaluxation samt skador på de framträdande ögonen. Det betyder inte att varje hund drabbas. Fråga om återkommande hudproblem, hälta, ryggsmärta och ögonskador hos föräldrar och nära släktingar. Rasklubben rekommenderar också valpköpare att fråga om patella, hjärta och de vuxna hundarnas andning; detta ska skiljas från det formella RFG-kravet.

Kontakta veterinär vid återkommande andningsljud, tydlig motions- eller värmeintolerans, sömnproblem på grund av andningen, hud som luktar eller gör ont, återkommande hälta, ryggsmärta eller ett rött, rinnande eller smärtande öga. Tidig bedömning är bättre än att vänta på att ett problem ska bli ”typiskt för rasen”.

## Historia och ursprung

Fransk bulldogg formades som ras i Paris under slutet av 1800-talet. Den första rasklubben bildades i Paris 1880, den första hunden registrerades 1885 och den första rasstandarden fastställdes 1898. Samma år erkände den franska kennelklubben rasen.

Rasen utvecklades som sällskapshund och fick den kompakta kroppen, det breda huvudet och de upprättstående fladdermusöron som fortfarande kännetecknar standarden. Fransk bulldogg visades i Sverige första gången 1913. Den historiska typen förklarar dagens utseende, men modern avel ska inte förstärka drag så långt att andning, ögon, rygg, svans eller rörelse påverkas negativt.

## Att leva med rasen

Fransk bulldogg kan bo i lägenhet eller hus, eftersom bostadens storlek i sig inte avgör om vardagen fungerar. Det avgörande är att hunden får daglig aktivitet, kan vila ostört och har en trygg, sval miljö. I lägenhet behöver ljud i trapphus och utanför fönster tränas bort från början, och tillgången till hiss eller många trappor kan få praktisk betydelse om hunden får ont eller har svårt att andas.

Med barn gäller samma säkerhetsregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet. Barn ska inte störa hunden när den äter eller vilar, klättra på den eller fortsätta när den försöker gå undan. Ordna en skyddad viloplats och lär både barn och hund lugna umgängesformer. Liten kropp och lekfullt temperament gör inte en individ automatiskt barnsäker.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och deras erfarenheter. Gör introduktioner gradvis, med möjlighet att skilja djuren åt och utan att tvinga fram närkontakt. Socialisering kan förbättra förutsättningarna men garanterar inte att alla kombinationer fungerar. Var särskilt uppmärksam på stress, resursförsvar och om den andra hundens lek blir för fysisk för en individ med nedsatt andningskapacitet.

Ensamhet behöver tränas stegvis från mycket korta stunder. Öka först när hunden kan vara lugn, och använd gärna en kamera för att upptäcka oro eller skällande som inte märks när du kommer hem. Rasen ska inte väljas med planen att regelbundet lämnas ensam större delen av dagen.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på följande frågor:

- Kan vi välja fri andning och funktion före ett extremt utseende eller en ovanlig färg?
- Kan vi kontrollera föräldrarnas identitet, RFG-grad och undersökningsdatum i stället för att nöja oss med muntliga besked?
- Kan vi anpassa aktivitet efter värme och dagsform utan att göra hunden passiv?
- Har vi tid och ekonomi att hantera de veterinärbehov som kan följa med rasens kroppsform?

Om svaren är ja och uppfödaren kan visa öppna, kontrollerbara resultat kan fransk bulldogg vara en livlig och nära sällskapshund. Det viktigaste urvalet är inte det mest extrema huvudet eller den ovanligaste färgen, utan en hund som kan andas, röra sig, återhämta sig och leva ett aktivt vardagsliv.

Fransk bulldogg

The French Bulldog Club of England

Société Centrale Canine (France)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Svenska Kennelklubben (Sweden)

The Kennel Club (United Kingdom)

Fransk bulldogg är en liten, muskulös sällskapshund med kort päls och fladdermusliknande öron. Den är tillgiven, människoorienterad och lekfull men ändå lugn inomhus, vilket gör den väl lämpad för lägenhetsliv. Den behöver måttlig, noggrant anpassad motion, regelbunden skötsel av hud, öron och klor samt uppmärksamhet på andning och vikt.

Los Dinegro's är en uppfödare av rasen Fransk bulldogg med bas i Borås i Sverige. Uppfödningen har haft franska bulldoggar registrerade under kennelnamnet både 2015 och 2024.

Los Dinegro's

## Snabbfakta

Dvärgschnauzern är en liten men robust tysk hundras med tydlig vaktlust, stor arbetsvilja och en päls som kräver trimning. Den är minst av schnauzerraserna, men är inte bara en mindre version av schnauzern. Dvärgschnauzern är en egen ras som utvecklades för gårdsarbete i ett litet, smidigt format.

- **Mankhöjd:** 30–35 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 4–8 kg enligt rasstandarden
- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Ursprunglig uppgift:** råttfångare och gårdshund
- **Päls:** strävt täckhår med tät underull
- **Färger:** svart, peppar och salt, svart och silver samt vit
- **Typiska drag:** vaksam, uthållig, nyfiken och ofta snabb att larma

Dvärgschnauzern passar bäst hos den som vill träna och aktivera sin hund varje dag och som accepterar återkommande pälsvård. Den behändiga storleken gör hunden lätt att ta med, men vardagen kräver ändå tydliga rutiner.

## Utseende och päls

Dvärgschnauzern ska vara kompakt, kraftig och ungefär lika lång som den är hög. Skägget, de buskiga ögonbrynen och det sträva hårlaget ger det välkända schnauzerutseendet. Rasstandarden anger samma höjd- och viktspann för båda könen, men en enskild vuxen hund kan ligga olika inom spannet beroende på kroppsbyggnad och hull.

Pälsen består av tät underull och hårt, åtliggande täckhår. De fyra godkända färgerna är helt svart, peppar och salt, svart och silver samt helt vit. Färgen säger inte hur hunden blir i temperament eller hur väl den passar ett visst hem.

Den sträva pälsen behöver trimmas, vilket innebär att mogna, döda täckhår plockas bort. SKK anger trimning minst fyra gånger om året och genomgång av underullen ungefär varje vecka. Hur ofta just din hund behöver trimmas beror på pälskvalitet, tillväxt och hur kort päls du vill hålla. Skägg, benhår och mjukare partier behöver kammas så att smuts och tovor inte blir kvar.

Klippning kan passa en hund som blivit öm eller har svårt att stå under en trimning, men metoden förändrar pälsens struktur. När täckhåren klipps av i stället för att plockas bort blir pälsen ofta mjukare och mer ullig. Fråga därför uppfödaren eller en erfaren trimmare hur hundens päls har skötts innan du väljer metod.

En korrekt skött sträv päls fäller normalt mycket lite, men det gör inte dvärgschnauzern allergifri. Lite fällning säger inte hur en allergisk person kommer att reagera, och ingen hundras kan lovas fungera för alla. Om allergi finns i familjen bör ni prata med vården, träffa hundar under kontrollerade former och ha en plan innan hundköpet.

## Temperament och personlighet

Dvärgschnauzern är vanligen uppmärksam, nyfiken och uthållig. Den märker snabbt ljud, rörelser och människor i omgivningen och kan därför vara en effektiv liten larmhund. Samma vaksamhet kan bli återkommande skall vid dörren, i trapphuset eller utanför fönstret om hunden inte får hjälp att varva ned.

Rasdrag beskriver en tendens, inte varje individ. De svenska mentalbeskrivningarna kommer från en för liten del av uppfödarna för att ge en säker bild av alla dvärgschnauzrar. Skillnader mellan familjer och individer kan vara stora. Titta därför på hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. En trygg hund ska kunna återhämta sig efter en överraskning och koppla av när inget händer.

Dvärgschnauzern lär sig ofta snabbt och är rolig att samarbeta med. Samtidigt behöver ägaren visa tydligt vilka beteenden som lönar sig. Hårda korrigeringar kan öka stress och skall. Med lugn, belöningsbaserad träning blir det lättare att lära hunden vad den ska göra i stället.

## Träning och motion

Dvärgschnauzern behöver fysisk rörelse och uppgifter för nos och hjärna varje dag. Det finns ingen meningsfull minutregel som passar alla. En ung vuxen hund med god hälsa kan vilja följa med på långa promenader och hundsport, medan en valp, äldre hund eller hund med sjukdom behöver en annan belastning.

Variera promenader i olika miljöer med korta träningspass, sökövningar och möjlighet att undersöka i egen takt. Rallylydnad, nosework, tricks och agility är aktiviteter där snabbhet och samarbetslust kan komma till användning. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag. En bättre kontrollpunkt är att den kan vara aktiv ute och sedan komma till ro hemma.

Börja tidigt med vardagsfärdigheter: kontakt, inkallning, koppelgående, hantering av tassar och skägg samt lugn på en bestämd plats. Träna larmandet innan det blivit en vana. Belöna hunden när den uppmärksammar ett ljud och sedan vänder sig till dig, och lär in en enkel rutin för dörrklocka och besök. Skärma av utsikten om hunden övar på att skälla i fönstret. Förändra en sak i taget och öka svårigheten först när hunden är lugn.

Rasens bakgrund som råttfångare gör att vissa individer gärna förföljer små, snabba djur. En säker inkallning och koppel där vilt kan dyka upp är därför klokt, även om jaktintresset varierar.

## Hälsa

Dvärgschnauzern beskrivs generellt som en robust ras, men urinsten och ögonsjukdomar är två dokumenterade områden att känna till. SKK anger att urinsten förekommer hos drygt fem procent av rasen. Rasklubbens avelsarbete följer också bland annat progressiv retinal atrofi, PRA, och katarakt.

Rasen har dessutom en känd benägenhet för förhöjda triglycerider i blodet. Det är inte samma sak som att varje dvärgschnauzer blir sjuk, och ett förhöjt värde förklarar inte automatiskt magbesvär eller bukspottkörtelinflammation. Återkommande kräkningar, diarré, buksmärta, urinbesvär eller förändrad syn ska bedömas av veterinär. Veterinären avgör om exempelvis urinprov, ögonundersökning eller ett fastande blodprov är relevant.

Inför valpköp bör du be uppfödaren visa faktiska hälsouppgifter, inte bara säga att linjen är frisk. Kontrollera föräldrarnas registrerade ögonresultat och fråga om urinsten, återkommande magproblem och ögonsjukdom hos nära släktingar. Rasklubben redovisar DNA-resultat för flera testbara tillstånd, men ett DNA-paket är inte ett allmänt friskintyg och täcker inte alla former av PRA. Fråga vilka tester som gjorts, vad resultaten betyder för just kombinationen och vilka aktuella rekommendationer uppfödaren följer.

Små hundar behöver också regelbunden tandvård. Vänj valpen vid tandborstning och kontrollera munnen så att dålig andedräkt, ömhet eller svårigheter att tugga upptäcks tidigt.

## Historia och ursprung

Dvärgschnauzern utvecklades i Tyskland kring förra sekelskiftet. I området runt Frankfurt am Main förekom en schnauzerliknande liten hund under namnet strävhårig dvärgpinscher. SKK beskriver hur små schnauzrar och dvärgpinscher användes när rasen tog form under mer ordnade former.

Den lilla gårdshunden skulle kunna hålla efter råttor och samtidigt uppmärksamma det som hände omkring gård och stall. Det historiska arbetet hjälper till att förklara dagens kombination av snabbhet, vaksamhet och intresse för små rörelser. I dag är dvärgschnauzern en sällskapshund, men den mår fortfarande bra av att få använda både kropp och huvud.

## Att leva med rasen

Dvärgschnauzern kan bo i lägenhet, men en liten hund är inte automatiskt enkel att ha nära grannar. Fråga dig om du kan hantera ljud vid dörr och fönster, ordna flera rastningar och ge hunden daglig aktivitet. Förmågan att koppla av hemma är ofta viktigare än bostadens storlek.

Med barn kan rasen fungera fint när en vuxen hjälper både barnet och hunden att umgås lugnt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Det är de vuxna som ansvarar för promenader, träning och pälsvård, även om barnen gärna hjälper till.

Om hunden kan bo med katt beror mer på individer, tidigare erfarenheter och introduktion än på rasnamnet. Gör de första mötena lugna, skilj djuren åt med grind vid behov och ge katten vägar undan. Gnagare och andra smådjur bör hållas säkert åtskilda. Bakgrunden som råttfångare gör det olämpligt att räkna med att jaktintresset saknas.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i vad de klarar utan oro. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den förblir lugn. Planera vardagen utifrån individen i stället för att utgå från att en viss ras kan vara ensam ett bestämt antal timmar.

Välj dvärgschnauzer om du uppskattar en observant, aktiv hund och vill lägga tid på träning och trimning. Välj en annan ras om du söker obetydlig pälsvård, en hund som sällan larmar eller en säker lösning för allergi och smådjur.

Dvärgschnauzer

The Kennel Club (UK)

Svenska Schnauzer Pinscherklubben (Sweden)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Verein für Deutsche Schäferhunde (Germany)

Kompakta, robusta Dvärgschnauzer är smarta, lättlärda och mycket människoorienterade. Deras sträva, låg-fällande päls kräver regelbunden pälsvård. Som uppmärksamma vakthundar med terriertemperament behöver de daglig motion, mental stimulans och tydlig träning, och blir ofta 12–15 år gamla.

Kennel Youngsteps är en mindre kennel som föder upp dvärgschnauzer svart/silver. Vi bor på landet där vi har tillgång till härlig skog och natur för våra hundar och valpar. På vår hemsida finns information till dig som valpköpare och vi finns tillgängliga till dig/er med information som blir nyfiken.

Youngsteps

## Snabbfakta

Jack russell terrier är en liten, erkänd terrierras med stor arbetslust och tydlig jaktbakgrund. Den passar bäst hos den som vill träna aktivt, kan hantera jaktintresse i vardagen och samtidigt lär hunden att komma till ro. Liten storlek betyder alltså inte små behov.

- **Ursprung:** England; rasen utvecklades vidare i Australien
- **Användning:** grythund och sällskapshund
- **Ideal mankhöjd:** 25–30 cm
- **Ungefärlig vikt enligt rasstandarden:** cirka 5 kg vid 25 cm och 6 kg vid 30 cm
- **Päls:** slät, raggig (broken) eller sträv; vitt ska dominera, med svarta och/eller rödgula tecken
- **Typiska drag i rasstandarden:** livlig, alert, aktiv, modig, vänlig och trygg i sig själv
- **Viktigt för ägaren:** jaktinstinkt, inkallning, vardagslugn och meningsfull aktivering behöver tas på allvar

Jack russell terrier och parson russell terrier är två olika raser. Parson är högre och mer kvadratiskt byggd, medan jack russell är lägre och något längre i kroppen. Det är därför bättre att kontrollera hundens registrerade ras än att gå efter utseendet eller använda namnen som synonymer.

## Utseende och päls

Jack russell terrier ska vara stark, smidig och rektangulär – kroppen är något längre än hunden är hög. Idealhöjden är 25–30 cm, och rasstandardens viktangivelse motsvarar ungefär ett kilo per fem centimeter mankhöjd. Det är en proportion i standarden, inte en bantningstabell: en enskild hunds lämpliga vikt bedöms också utifrån kroppsbyggnad, muskelmassa och hull.

Bröstkorgen ska vara djupare än den är bred och ha en omkrets på ungefär 40–43 cm bakom armbågarna. Den relativt smidiga bröstkorgen hänger ihop med rasens ursprungliga arbete under jord. Helheten ska vara funktionell och rörlig, inte tung eller överdriven.

Rasen har tre pälslag:

- **Slät päls** ligger tätt mot kroppen och kräver normalt enkel borstning för att få bort lösa hår och smuts.
- **Raggig (broken) päls** är ett mellanting, med längre sträva hår på delar av kroppen.
- **Sträv päls** har sträv ytterpäls och underull och behöver trimmas för hand när den är mogen.

Raggig och sträv päls bör trimmas, inte maskinklipas. När gamla hårstrån klipps av i stället för att plockas bort kan pälsens struktur och skydd mot väta och smuts försämras. Be en van trimmare visa hur just hundens päls ska skötas; behovet följer pälsens mognad och kvalitet, inte ett universellt veckoschema. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och tänder regelbundet.

## Temperament och personlighet

Jack russell terrier är i grunden en livlig, vaken och självsäker arbetsterrier som också ska vara vänlig. Rasen avlades för att fatta egna beslut nära vilt, och samma självständighet kan i ett hem märkas som initiativförmåga, envishet och snabb reaktion på rörelse eller ljud. Jaktintresset finns kvar även hos hundar som enbart hålls som sällskap.

Rasbeskrivningen är ett ideal, inte ett löfte om varje individ. Temperament påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa, miljö och träning. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”. Be att få möta minst tiken, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på främmande människor, hundmöten, plötsliga ljud, hantering och vila, och ta reda på vad uppfödaren avlar för – jakt, hundsport eller främst sällskap.

BPH kan ge strukturerad information om hur en enskild hund reagerade i en standardiserad beskrivning, men det är inget godkänd-eller-underkänd-test och garanterar inte valpens framtida beteende. Äldre svenska rasunderlag byggde dessutom på för få beskrivna jack russell terrier för säkra slutsatser om hela rasen. För en valpköpare är resultat för föräldrar och släktingar därför mer användbara än svepande påståenden om rasens genomsnitt.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill lära sig, gå kurs och arbeta konsekvent med belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en liten, okomplicerad hund som automatiskt kan gå lös eller nöjer sig med korta rastningar.

## Träning och motion

En jack russell behöver daglig rörelse, nosarbete, problemlösning och möjlighet att varva ner, men det finns inget korrekt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition, miljö och aktivitetens intensitet avgör belastningen. En lugn skogspromenad med nosande, ett genomtänkt träningspass och återhämtning kan ge mer än lång, ensidig bollkastning.

Bygg vardagen kring flera sorters aktivitet: promenader i varierad terräng, sök eller spår, korta träningspass, kontrollerad lek och uppgifter där hunden får använda nos och kropp. Hundsporter som agility, nosework och viltspår kan passa många individer, men träningsmängden ska stegras gradvis. För valpar bör underlag, tempo, lek och vila anpassas efter individen; den ofta upprepade femminutersregeln har inget vetenskapligt stöd.

Prioritera dessa färdigheter tidigt:

- kontakt och följsamhet trots dofter och rörelse
- inkallning samt en separat stoppsignal
- att släppa föremål och avbryta aktivitet
- lugn koppelgång och neutrala hundpassager
- hantering av tassar, mun, öron och päls
- att gå till en bädd och koppla av
- ensamhet i mycket små, trygga steg

Jaktinstinkten gör att löshet aldrig bör bygga på hopp. Träna först i inhägnat område och använd långlina där det är säkert tills hunden kan vända bort från störningar och svara på signaler med hög tillförlitlighet. Även en vältränad hund kan behöva koppel nära vilt, trafik och andra risker. Belöningsbaserad träning med tydliga regler ger hunden information om vad den ska göra och hjälper till att bevara samarbete när aktivitetsnivån stiger.

## Hälsa

Svenska Kennelklubben anger att rasen inte har några kända rassjukdomar men att patellaluxation förekommer. Det betyder inte att varje hund drabbas eller att rasen saknar all annan sjukdom; det betyder att en seriös hälsogenomgång bör utgå från dokumenterade resultat och den aktuella familjen, inte från en lång osorterad diagnoslista.

I den svenska rasspecifika avelsstrategin rekommenderas att hundar som används i avel undersöks för patella och ögonlyses. För ögon är rekommendationen undersökning före avel, därefter vart tredje år och en gång efter åtta års ålder. Det är avelsrekommendationer – formulera dem inte som om varje undersökning vore ett generellt registreringskrav eller en garanti för friska valpar.

Inför valpköp, be om föräldrarnas registrerade namn och nummer och kontrollera själv:

- vem som utfört undersökningen
- datumet för patella- och ögonundersökningen
- det faktiska resultatet, inte bara beskedet ”testad”
- om nära släktingar haft återkommande knä-, ögon- eller andra hälsoproblem
- föräldrarnas ålder och om äldre hundar i släkten följts upp

Ett normalt resultat minskar osäkerheten kring just det som undersökts men är ingen livslång garanti. Håll hunden i lämpligt hull, bygg kondition gradvis och kontakta veterinär vid exempelvis återkommande hälta, smärta, förändrad syn eller tydliga beteendeförändringar.

## Historia och ursprung

Jack russell terrier har sitt ursprung i 1800-talets England och förknippas med prästen John Russell. Han utvecklade foxterrier som kunde följa foxhounds och gå ner i gryt för att få räv och annat vilt att lämna sitt gömställe. Arbetsuppgiften krävde en liten, rörlig, modig och självständig hund.

Ur närbesläktade linjer växte två typer fram. Den högre och mer kvadratiska typen blev parson russell terrier; den lägre och något längre typen blev jack russell terrier. Rasen har alltså engelskt ursprung, men Australien anges som landet där den utvecklades vidare och där ett viktigt standardarbete gjordes. Svenska Kennelklubben godkände jack russell terrier 2001.

Historien förklarar flera egenskaper som fortfarande märks: den funktionella storleken, den rörliga kroppen, förmågan att fatta egna beslut och intresset för att söka och följa vilt. De egenskaperna kan bli en tillgång i träning och hundsport, men behöver styras i en modern vardag.

## Att leva med rasen

Att leva med en jack russell fungerar bäst när hemmet kombinerar aktivitet med tydliga rutiner för vila, säkerhet och självkontroll. Rasen kan bo i lägenhet; bostadens storlek är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och lär sig att inte reagera på varje ljud i trapphus eller utanför fönstret. Träna lugn och ljudneutralitet innan skall har hunnit bli en vana.

Med barn krävs samma grundregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet, och hunden ska ha en skyddad viloplats där den inte störs. Barn ska inte ta mat eller leksaker, bära hunden eller följa efter den när den går undan. Rasens snabbhet och intensitet gör lugna, korta möten bättre än vild lek utan pauser.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och bör byggas genom gradvisa, kontrollerade introduktioner. Tidig vana kan hjälpa men tar inte bort jaktinstinkten. Kaniner, gnagare och andra smådjur behöver hållas helt säkert åtskilda; välj inte rasen med antagandet att träning garanterar fredlig samvaro. Även i ett flerhundshem behövs separata viloplatser och möjlighet att hantera resurser utan konkurrens.

Ensamhet ska läras in stegvis när hunden redan känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta frånvarostunder och öka först när hunden kan vara lugn. En stängd bur får inte användas som vanlig viloplats eller för att stänga in hunden i hemmet i Sverige. Ordna i stället en bekväm bädd eller ett tillräckligt stort, säkert utrymme där hunden kan röra sig och själv välja viloplats.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på tre frågor: Kan vi ge hunden meningsfull aktivitet varje dag? Kan vi hantera jaktintresse med träning, koppel och säkra miljöer? Kan vi erbjuda ostörd återhämtning och konsekventa regler utan hårda metoder? Om svaret är ja kan jack russell terrier bli en mycket engagerad träningskamrat och sällskapshund – men den blir sällan en passiv liten hund vid sidan av livet.

Jack russell terrier

Norwegian Kennel Club

Jack russell terrier: liten, kompakt och energisk rävjakts-terrier med modig och intelligent läggning. Behöver 1–2 timmars motion dagligen plus mental stimulans. Övervägande vit med tre olika pälstyper, stark lust att gräva och jaga. Mycket tillgiven sin familj men krävande och olämplig för mycket stillsamma hem.

Jacks Happy Energy är en uppfödare av rasen Jack russell terrier med bas i Gävle i Sverige. Verksamheten med rasen inleddes 2024.

Jacks Happy Energy

## Snabbfakta

Cocker spaniel är en brittisk stötande och apporterande fågelhund som också passar som aktiv sällskapshund. Rasen brukar vara glad, social och samarbetsvillig, men jaktlust, aktivitetsnivå och förmåga att koppla av varierar mellan individer och avelsinriktningar. Det viktigaste valet är därför inte bara rasen, utan även vilken uppfödare och linje som passar din vardag.

- **Storlek:** hanar är vanligen omkring 39–41 cm i mankhöjd och tikar 38–39 cm. Vikten ligger ofta runt 13–15 kg.
- **Aktivitetsnivå:** hög. Rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, träning och tid att varva ner varje dag.
- **Pälsvård:** pälsen behöver kammas och borstas igenom ordentligt varje vecka. Trimning ungefär varannan månad är en användbar riktlinje, men behovet beror på pälsen, vardagen och hur den hålls.
- **Förväntad livslängd:** cirka 11–15 år är ett brett riktmärke, inte en garanti för den enskilda hunden.
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill göra saker tillsammans med hunden och som har tid för både träning och regelbunden pälsvård.

Det finns hundar som främst avlas för jakt och hundar som främst avlas med rasstandard och andra egenskaper i fokus. Skillnaden kan märkas i arbetssätt, kropp och päls, men typen avgör inte ensam hur en hund blir. Berätta för uppfödaren hur du lever, fråga vad föräldrarna används till och träffa gärna vuxna släktingar innan du väljer valp.

## Utseende och päls

Cocker spaniel är en kompakt, robust och välbalanserad hund med långa, lågt ansatta öron och ett vaket uttryck. Pälsen ska vara slät och silkesaktig, med längre behåring på bland annat öron, bröst, buk och ben. Rasen finns i många godkända färger, både enfärgat och i olika flerfärgade eller skimlade kombinationer.

Mankhöjden är ungefär 39–41 cm för hanar och 38–39 cm för tikar. En vuxen hund väger ofta omkring 13–15 kg. Måtten beskriver rasens normalbild, men berättar inte om en valps framtida aktivitetsnivå eller om en viss individ passar ditt hem.

Pälsvården är en verklig del av vardagen. Kamma ända ner till huden minst en gång i veckan och var särskilt noggrann där tovor lätt bildas, exempelvis bakom öronen, i armhålorna och i behåringen på ben och tassar. Regelbundna bad och noggrann torkning kan göra pälsen lättare att hålla i ordning. Många behöver hjälp av en kunnig trimmare ungefär varannan månad; en hund med riklig utställningspäls kan kräva mer arbete, medan en kortare eller mer praktiskt hållen päls kan skötas annorlunda.

Kontrollera samtidigt öron, hud, klor och tassar. Dålig lukt, rodnad, sekret, klåda eller återkommande huvudskakningar är tecken att reagera på, inte något som ska döljas med en fast rengöringsrutin. Be uppfödaren eller en erfaren trimmare visa hur pälsen runt tassar och öron hålls välskött utan att irritera huden eller hörselgången.

## Temperament och personlighet

En cocker spaniel ska vara vänlig, tillgiven, livlig och nyfiken, och många uppskattar nära samarbete med sin människa. Det gör rasen rolig att träna och lätt att engagera i gemensamma aktiviteter. Samtidigt kan den vara självständig när en doft eller rörelse blir mer intressant än föraren. Vänlighet i rasbeskrivningen är därför en önskad egenskap, inte ett löfte om att varje hund automatiskt fungerar i alla miljöer.

Skillnaden mellan jaktavlad och mer utställningsinriktad cocker är viktig men ska inte överdrivas. Jaktavlade hundar föds upp med tydligt fokus på arbete i fält. Hundar som främst avlas mot rasstandarden kan ändå ha tydliga jaktliga egenskaper och stort aktivitetsbehov. Om du vill jaga bör du välja dokumenterade arbetande linjer. Om du främst söker sällskap bör du ändå räkna med en aktiv hund och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i en vanlig vardag.

BPH-resultat kan ge mer information om hundars reaktioner på exempelvis människor, lek, överraskningar och underlag. BPH är en beskrivning av beteenden i en bestämd situation, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd, och det fångar inte alla egenskaper som behövs i jakt. Se resultatet som en del av helheten tillsammans med uppfödarens mål, föräldrarnas vardagsbeteende och eventuella jakt- eller arbetsmeriter.

## Träning och motion

Cocker spaniel behöver daglig fysisk aktivitet och mental träning, men ett fast antal minuter passar inte alla hundar. Ålder, hälsa, avelsinriktning, intensitet och möjlighet till återhämtning påverkar behovet. En bra vardag innehåller promenader i varierad miljö, nos- och sökarbete, apportering eller annan samarbetsövning samt träning i att vila när inget händer.

Rasens bakgrund gör aktiviteter där hunden får söka, hitta och samarbeta särskilt naturliga. Viltspår, spanielarbete, apportering, nosework, lydnad och agility är exempel, men vardagsövningar fungerar också: leta föremål, följa ett kort spår eller bära in en leksak på signal. En jaktavlad cocker kan behöva mer målmedvetet arbete än en vanlig promenad ger. Mycket fart utan planerad återhämtning skapar däremot inte automatiskt en lugn hund.

Börja tidigt med inkallning, följsamhet och impulskontroll. Träna först där störningen är liten och höj svårigheten stegvis; säkra hunden med lina där jaktintresset kan ta över. Belöningsbaserad, tydlig och kort träning brukar passa en snabb och engagerad cocker bättre än hårda korrigeringar eller långa repetitiva pass. Lägg också tid på hantering av öron, tassar och päls, så att den återkommande skötseln blir trygg för både hund och människa.

## Hälsa

En cocker spaniel kan leva ett långt och aktivt liv, men hälsa ska bedömas genom verifierbara resultat – inte genom att en uppfödare bara säger att linjen är frisk. För svenskregistrerade valpar måste föräldrarna ha känd HD-status för att kullen ska kunna registreras i SKK. Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera deras resultat i SKK Avelsdata eller Hunddata.

Cocker Spanielklubbens nuvarande regler för valphänvisning ger valpköparen en konkret svensk checklista, men reglerna är frivilliga. Där ska resultaten vara kända före parning. Föräldrarna ska ha HD-resultat A, B eller C; om en hund har C rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga HD-index vid parningen är över 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parningen, och minst en av föräldrarna ska vara DNA-testad fri eller hereditärt fri från familjär nefropati, FN. Det här är rasklubbens villkor för hänvisning, inte en garanti för att valpen aldrig blir sjuk.

Fråga inte bara om ”alla tester är gjorda”. Be att få se exakt resultat, datum och identitet för båda föräldrarna. FN och renal dysplasi, RD, är olika njursjukdomar; ett DNA-resultat för FN utesluter därför inte alla njurproblem. Ett DNA-test för prcd-PRA visar status för en särskild ärftlig variant, medan en ögonundersökning kan upptäcka kliniska förändringar och andra ögondiagnoser. Testerna kompletterar varandra men svarar inte på samma fråga.

Långa öron och riklig behåring gör öronkontroll till en praktisk rutin. Håll öronen torra efter bad och simning och sök veterinär vid smärta, lukt, rodnad, sekret eller återkommande klåda. Undvik att behandla en hund på egen hand enbart för att rasen ofta förknippas med öronbesvär.

## Historia och ursprung

Cocker spaniel kommer från Storbritannien och utvecklades för att stöta och apportera fågel i nära samarbete med jägaren. Rasen erkändes som skild från field spaniel och springer spaniel kort efter att den engelska kennelklubben bildades 1873. Det äldre namnet ”cocking spaniel” knyts till arbetet med morkulla, som heter *woodcock* på engelska.

Med tiden har olika avelsinriktningar blivit tydligare. Jaktavlade hundar har selekterats för egenskaper som sök, fart, arbetsvilja och följsamhet i fält, medan annan avel i högre grad utgår från rasstandarden. Båda tillhör samma ras, men skillnaden förklarar varför två cocker spaniels kan kräva ganska olika vardag. Den engelska cocker spanieln ska inte heller blandas ihop med amerikansk cocker spaniel, som är en egen ras.

## Att leva med rasen

Cocker spaniel kan fungera i både barnfamilj, lägenhet och hem med andra djur, men inget av detta följer automatiskt av rasnamnet. Det avgörande är individens egenskaper, tidig träning, vardagens rutiner och hur de vuxna tar ansvar.

Med små barn ska en vuxen alltid vara med. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, drar sig undan eller visar att den vill vara ifred. Hunden behöver en trygg viloplats som barnen respekterar. Träffa föräldradjuren om möjligt och fråga uppfödaren hur de fungerar med hantering, ljud, besökare och barn i stället för att nöja dig med etiketten ”familjehund”.

Rasen kan ofta leva med andra hundar, men en katt eller ett mindre djur kan utlösa jaktintresse. Vid en introduktion ska djuren först kunna vänja sig vid varandras doft och sedan mötas under kontroll, med avstånd, barriär eller koppel. Katten behöver alltid en säker flyktväg, och hunden får inte öva på att jaga. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

En lägenhet är inte i sig ett problem om hunden får tillräcklig aktivitet utomhus och kan koppla av inne. I ett lyhört hus behöver du dessutom förebygga vakt- och förväntansskall genom lugna rutiner och träning vid ljud i trapphuset. En trädgård ersätter inte promenader, nosarbete eller gemensam träning.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam från början; starta med mycket korta stunder när den är trygg och öka bara om den förblir lugn. Det finns ingen särskild tidsgräns som alla cocker spaniels klarar. Planera hundvakt eller annan lösning om vardagen regelbundet kräver mer ensamhet än just din hund hanterar väl.

Inför köp bör du därför kontrollera tre saker: vad uppfödaren faktiskt prioriterar i aveln, hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar och vilka registrerade hälsoresultat som finns. När linje, aktivitetsbehov och pälsvård passar hushållet får du bäst förutsättningar för det rasen är avlad för – en glad hund som vill arbeta nära sin människa.

Cocker spaniel

Svenska Spaniel och Retrieverklubben - SSRK (Sweden)

Dansk Spaniel Klub (Denmark)

American Kennel Club (Provides UK information)

Fédération Cynologique Internationale (FCI), Belgium

Glad, medelstor fågelhund med kraftig kropp, mjukt uttryck och långa, silkeslena öron. Avlad för jakt på morkulla trivs den med att nosa, spåra och vara med i familjens alla aktiviteter. Känslig och människoorienterad, den behöver daglig motion, mental stimulans och regelbunden pälsvård för att hålla sig frisk och nöjd.

Ulvseke's är en uppfödare av rasen Cocker spaniel med bas i Björklinge i Sverige. Ulvseke's har använt sitt kennelnamn inom rasen sedan åtminstone 2008. Hundar från uppfödningen finns representerade i BPH-statistiken för cocker spaniel under perioden 2021–2025.

Ulvseke´s

## Snabbfakta

Tysk spets – mittelspitz är den mellanstora varianten av tysk spets. Det är en livlig, vaksam och lättlärd sällskapshund med tydlig familjekänsla och en naturlig benägenhet att uppmärksamma det som händer runt hemmet. Den passar bäst hos någon som uppskattar en alert hund och är beredd att träna lugn och hantera skällande från början.

- **Rasgrupp:** Grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp
- **Ursprung:** Tyskland
- **Variant:** En av fem varianter av tysk spets
- **Mankhöjd:** 35 cm med 5 cm avvikelse åt båda håll, alltså 30–40 cm
- **Vikt:** Rasstandarden anger inget bestämt kilogramspann; vikten ska motsvara hundens storlek
- **Päls:** Dubbelpäls med lång, rak täckpäls och kort, tät underull
- **Vardag:** Aktiv och läraktig, med låg jaktlust enligt rasstandarden men tydlig vaksamhet

Mittelspitz är större än kleinspitz och mindre än grosspitz. Det är en egen storleksvariant och ska inte bedömas efter pomeranianens mått eller utseende. För en blivande ägare är ljudnivå, pälsvård och förmågan att ge hunden meningsfull aktivitet viktigare än bostadens storlek.

## Utseende och päls

Tysk spets – mittelspitz ska vara kompakt och kvadratisk: kroppslängden ska motsvara mankhöjden. Huvudet smalnar av mot nosen och ger ett rävliknande intryck. Ögonen ska vara mörka och mandelformade, öronen små, trekantiga och upprättstående. Den yviga svansen bärs högt över ryggen.

Den officiella höjden är 35 cm plus eller minus 5 cm. Det ger ett spann på 30–40 cm, inte 32–36 cm eller andra snävare mått som ibland anges. Standarden har ingen fast idealvikt i kilo. En vuxen hund ska i stället ha en vikt och ett hull som passar höjd, kroppsbyggnad och muskelmassa.

I Sverige är parning tillåten mellan mittelspitz och de närliggande varianterna grosspitz eller kleinspitz. Vid en sådan parning registreras avkomman som den största förälderns variant. Den slutliga storleksregistreringen görs efter officiell mätning när hunden är äldre än 15 månader. Fråga därför hur stora föräldrarna och vuxna nära släktingar faktiskt är.

Pälsen består av två tydliga lager. Täckhåren är långa, raka och ska stå ut från kroppen. Underullen är kort, tjock och tät. Runt hals och skuldror bildar pälsen en krage, och bakbenen har rikliga byxor. Pälsen ska inte vara vågig, lockig eller raggig och får inte se formklippt ut.

Godkända färger är svart, brun, vit, orange och gråschatterad samt flera färger som standarden samlar under ”andra färger”: orange-sobel, crème, crème-sobel, svart med tanteckning, svart och silver, brun med tanteckning och fläckig. En fläckig hund ska ha vit grundfärg och fläckar i en färg som standarden tillåter. Färger som inte beskrivs i standarden är diskvalificerande på utställning.

En genomkamning från huden och ut ungefär en gång i veckan är en praktisk utgångspunkt. När underullen lossnar kan hunden behöva kammas oftare. Pälsen fäller alltså, även om håravfallet ofta märks mest under tydliga fällningsperioder. Börja med hantering tidigt och kontrollera särskilt bakom öronen, i kragen, på benen och under svansen.

Standarden tillåter ett vårdat intryck men inte en formklippt silhuett. Be uppfödaren visa vilka redskap och vilken teknik som fungerar för just den aktuella pälsen innan du överväger en större klippning.

## Temperament och personlighet

En rastypisk mittelspitz är uppmärksam, livlig, tillgiven sin ägare och mycket läraktig. Rasstandarden beskriver också en naturlig misstro mot främmande människor och låg jaktlust. I vardagen märks vaksamheten ofta genom att hunden snabbt reagerar på personer, djur eller ljud utanför hemmet.

Det betyder inte att varje mittelspitz är likadan. SKK:s BPH-analys visar stor variation bland de beskrivna tyska spetsarna. Mittelspitzgruppen var i genomsnitt relativt trygg och visade sällan arga reaktioner i sociala möten, men det fanns hundar som knappt hälsade på främmande och andra som hälsade intensivt. Några beskrivningar avbröts på grund av rädsla. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”, utan hur de reagerar på besökare, plötsliga ljud, hantering och nya miljöer samt hur snabbt de återhämtar sig.

Skällandet är en central vardagsfråga. En mittelspitz som varnar när något händer visar en typisk egenskap för rasen, men ett larm behöver inte fortsätta länge. Belöna lugn, lär in en bestämd plats vid dörren och minska möjligheten att stå och bevaka varje rörelse utanför fönstret. Välj inte rasen om du behöver en hund som nästan aldrig ger ljud ifrån sig.

Rasen kan leva bra med barn när samspelet är lugnt och respektfullt. Små barn och hundar ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Den relativt låga jaktlusten kan underlätta samliv med andra djur, men den garanterar inte att alla individer fungerar med katter eller smådjur. Introducera stegvis och ordna säkra, separata platser.

## Träning och motion

Mittelspitz behöver daglig rörelse och mental aktivering, men inget fast timantal passar alla. En ung hund, en tränad vuxen och en senior behöver olika belastning. Anpassa promenader och aktiviteter efter ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden kommer till ro efteråt.

Rasen kan uppskatta nosework, spår, rallylydnad, agility, freestyle, lydnad och trickträning. En bra vardag behöver inte bygga på tävling, men hunden mår väl av uppgifter där den får nosa, tänka och samarbeta. Variera aktivitet med lugna promenader och planerad vila i stället för att försöka trötta ut hunden med ständig fart.

Prioritera tidigt:

- lugn vid dörr, fönster och ljud i trapphus
- inkallning och följsamhet trots att rasen vanligen har relativt låg jaktlust
- koppelgående och kontakt i miljöer med människor och hundar
- hantering av tassar, päls, mun och öron
- förmågan att lägga sig och vila när inget ska hända

Belöningsbaserad träning ger hunden tydlig information utan rädsla eller smärta. Fånga och belöna de lugna stunderna, gör rätt beteende lätt att välja och öka störningarna stegvis. Om hunden redan har börjat skälla ska du först skapa avstånd eller skärma av det som utlöser reaktionen; därefter kan du träna ett alternativt beteende.

## Hälsa

Tysk spets – mittelspitz beskrivs som en i grunden frisk och robust ras, men patellaluxation och ärftliga ögonförändringar är två områden som den svenska rasklubben följer. En valpköpare bör be om faktiska undersökningsresultat i stället för att nöja sig med att föräldrarna uppges vara ”hälsotestade”.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge. En del hundar visar inga tydliga symtom, medan andra kan halta eller tillfälligt hoppa över steg med ett bakben. Den svenska rasklubben rekommenderar att båda föräldradjuren har normala knäleder. Be att få se det officiella patellaresultatet för varje förälder och kontrollera hundens identitet i resultatet.

Klubben rekommenderar också ögonlysning utan anmärkning inför avel. En officiell ögonlysning utförs av en veterinär med särskild kompetens och resultatet registreras centralt hos SKK. Undersökningen kan visa kliniska ögonförändringar vid undersökningstillfället, men ett normalt resultat är inte ett löfte om att hunden aldrig får ögonproblem. Fråga även om ögonsjukdomar har förekommit hos äldre nära släktingar.

SKK:s registreringsregler för 2026 har inget särskilt krav på patellaundersökning eller ögonlysning för att registrera en mittelspitzkull. Rasklubbens rekommendationer är alltså mer omfattande än de bindande rasspecifika registreringskraven. En SKK-registrerad valp har därför inte automatiskt två föräldrar med de resultat klubben rekommenderar.

Be uppfödaren visa:

- officiellt patellaresultat för båda föräldrarna
- ögonlysningsresultat med datum och fullständig bedömning
- information om knän, ögon, hud och päls hos vuxna nära släktingar
- BPH-resultat, om föräldrar eller nära släktingar har genomfört beskrivningen

## Historia och ursprung

Tysk spets – mittelspitz är en tysk variant inom FCI-rasen tysk spets. FCI erkände tysk spets definitivt 1957, och den aktuella standarden delar rasen i wolfspitz, grosspitz, mittelspitz, kleinspitz och zwergspitz.

Rasstandarden återger en äldre teori om att tyska spetsar härstammar från stenålderns torvhundar och senare boplatskulturers spetsar. Standarden formulerar det som att rasen ”sägs härstamma” därifrån. Det bör därför läsas som en traditionell bakgrundsbeskrivning, inte som en obruten och fullständigt dokumenterad stamtavla från stenåldern.

Den tyska rasklubben beskriver den mellanstora spetsen som den storlek som länge förekom hos hantverkare, småbrukare och körkarlar, där hunden användes som vaksam gårds- och hemhund. Mittelspitz fick en egen plats i den tyska spetsstandarden 1969. I dag hålls den främst som sällskaps- och aktivitetshund, men vaksamheten finns kvar.

## Att leva med rasen

En mittelspitz kan bo i lägenhet eller hus om den får daglig aktivitet, vila och träning i att förhålla sig lugnt till ljud. I ett lyhört flerfamiljshus är det viktigt att redan före köpet fundera på hur hunden ska hindras från att bevaka trapphus, fönster och ytterdörr hela dagen. En stor trädgård löser inte skällandet och ersätter inte gemensamma promenader eller uppgifter.

Ensamhet måste tränas gradvis när hunden är trygg i hemmet. En vuxen, väl ensamhetstränad hund kan vanligen vara själv några timmar, men individer skiljer sig mycket och en liten valp ska inte lämnas ensam. En hund som blir stressad, skäller ihållande eller inte kan vila behöver kortare steg och mer sällskap.

Räkna med veckovis pälsvård och tätare kamning när underullen fälls. Hanteringsträningen bör omfatta hela hunden, inte bara ryggen. Kontrollera hud, knän, tassar, klor, öron och tänder samtidigt så att förändringar upptäcks tidigt.

Rasen passar dig som vill ha en alert hund som står familjen nära och tycker om att träna, och som accepterar att vaksamheten kräver aktiv vägledning. Den passar sämre om tystnad, mycket lågt aktivitetsbehov eller minimal pälsvård är avgörande. Välj uppfödare efter dokumenterade knä- och ögonresultat, stabila vuxna släktingar och öppen information om skällande och rädslor – inte enbart efter färg eller fluffig valppäls.

Tysk spets – mittelspitz

German Spitz Club of Great Britain

Federation Cynologique Internationale (FCI)

VDH - Verband für das Deutsche Hundewesen (German Kennel Club)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Mellanstor tysk spets med kvadratisk, kompakt kropp, tät dubbelpäls och yvig svans buren över ryggen. Vaksam och skällig som vakthund men samtidigt tillgiven och människoorienterad, med behov av sällskap, träning, mental stimulans och regelbunden pälsvård. I allmänhet robust, långlivad och aktiv.

Guldspirans är en uppfödare av rasen Tysk spets – mittelspitz med bas i Vilhelmina i Sverige. Verksamhetens historik med rasen går tillbaka till 2024.

Guldspirans

## Snabbfakta

Russkiy toy är en mycket liten rysk sällskapshund som kombinerar ett nätt format med ett vaket och aktivt sätt. Rasen är erkänd av FCI och finns i två pälsvarianter, släthårig och långhårig.

- Mankhöjden ska vara 22–27 cm och vikten högst 3 kg. Samma mått gäller för hanar och tikar.
- Rasen ska vara aktiv, mycket gladlynt, nyfiken och starkt fäst vid sin ägare, men varken skygg eller aggressiv.
- Den släthåriga varianten har kort, blank päls utan underull. Den långhåriga har måttligt lång päls och tydliga fransar på öron, ben och svans.
- Russkiy toy behöver dagliga promenader, lek och uppgifter för hjärnan. Den är liten, men ska inte behandlas som ett prydnadsföremål.
- Kroppen är lätt och finlemmad. Barn och större hundar måste därför umgås med den under lugna och kontrollerade former.
- I svensk avel är officiell patellastatus ett registreringskrav. Rasklubben har dessutom aktuella rekommendationer om patella och ögonlysning.

Rasen kan passa den som vill ha en följsam hund för ett nära vardagsliv och som uppskattar korta träningspass, promenader och gemensamma aktiviteter. Den passar sämre där en mycket liten hund riskerar att tappas, trampas på eller utsättas för hårdhänt lek.

## Utseende och päls

Russkiy toy är liten, elegant och nästan kvadratisk, med långa ben, fin benstomme och torr muskulatur. Den ska se balanserad och rörlig ut, inte tung eller överdrivet späd. De stora, tunna och upprättstående öronen är ett tydligt kännetecken. Standarden anger 22–27 cm i mankhöjd och högst 3 kg, med 25 cm och 2,3 kg som önskvärda riktmärken. En enskild valps slutliga storlek kan ändå inte lovas; titta på båda föräldrarna och vuxna nära släktingar.

De två pälsvarianterna tillhör samma ras. Den släthåriga pälsen är kort, tätt åtliggande och glänsande, utan underull eller kala fläckar. Den långhåriga varianten har ungefär 3–5 cm lång päls på kropp och hals. Den ska ligga nära kroppen och vara rak eller lätt vågig, med markanta behäng på ben och svans. På en vuxen långhårig hund bildar den långa öronpälsen karakteristiska fransar.

Godkända färger omfattar svart, brun, blå eller en mycket ljust uttunnad nyans med tanteckning, samt rött i olika nyanser med eller utan mörkare hårspetsar, cream och fawn. Små färgskillnader säger inget om hundens temperament eller vardagsfunktion.

Pälsvården är normalt enkel. Gå igenom päls och hud regelbundet, kamma fransarna på den långhåriga varianten innan tovor hinner bildas och bada när hunden är smutsig. Hur ofta det behövs beror på pälsens mängd, väder och vardag, inte på ett fast veckoschema. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och hud. Svansen är naturligt medellång; svanskupering är förbjuden i Sverige.

## Temperament och personlighet

En rastypisk russkiy toy är aktiv, mycket glad, nyfiken och nära knuten till sin människa. Det är en beskrivning av rasens ideal, inte en garanti för hur varje individ reagerar. Ärftlighet, uppväxt, erfarenheter och dagsform påverkar om hunden möter nya människor och miljöer med självsäkerhet, avvaktan eller oro.

Många individer är snabba att uppmärksamma ljud och rörelse. Skällande kan därför bli en vardagsfråga, särskilt i trapphus eller vid fönster. Börja tidigt med att belöna lugn, lär hunden att lämna dörren eller fönstret på signal och ge den en ostörd viloplats. Att bära upp hunden varje gång något händer löser sällan grundproblemet; den behöver få träna på att hantera lagom svåra situationer med stöd.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Målet är att den ska kunna se människor, hundar, trafik, underlag och andra vardagsintryck utan att pressas över sin förmåga. Välj trygga hundkontakter och ge möjlighet att öka avståndet. Rasen är så liten att en vänlig men burdus större hund kan orsaka skada utan att mena det.

Om du vill bedöma temperamentet hos en valp bör du träffa modern och gärna andra vuxna släktingar. Fråga hur de fungerar med besökare, ljud, hantering, hundmöten och återhämtning efter överraskningar. BPH kan ge ytterligare information om beskrivna hundars reaktioner, men är ingen enkel godkänd- eller underkändstämpel.

## Träning och motion

Russkiy toy behöver röra sig, undersöka och lära varje dag. Storleken minskar inte behovet av promenader eller mental aktivitet, men mängd och intensitet ska anpassas till ålder, hälsa, väder och individ. En bra vardag innehåller flera rastningar, promenader där hunden får nosa, lek, korta färdighetspass och tid att varva ned. Det finns inget auktoritativt minuttal som passar alla hundar av rasen.

Belöningsbaserad och stegvis träning passar den kvicka hunden som gärna samarbetar. Prioritera inkallning, lugna hundmöten, följsamhet i koppel, hantering av tassar och mun samt förmågan att koppla av på en bestämd plats. Träna också på att vänta vid dörrar och att inte kasta sig från famn eller möbler. För en hund på högst 3 kg är god kroppskontroll och säkra rörelsevanor viktiga.

Rasen kan uppskatta exempelvis rallylydnad, nose work, spår, freestyle och agility med hinder och underlag som är lämpliga för hundens storlek. Aktiviteten ska bygga självförtroende och samarbete, inte bara höja tempot. Om hunden blir splittrad, börjar skälla mer eller har svårt att komma till ro kan den behöva enklare uppgifter och mer återhämtning, inte automatiskt mer motion.

Valpar ska få utforska och bygga styrka utan långa påtvingade sträckor eller upprepade höga hopp. Öka belastningen gradvis. Kyla, väta och stark värme kan påverka en mycket liten hund snabbt, så anpassa turen efter hur hunden faktiskt rör sig och mår.

## Hälsa

De viktigaste verifierbara hälsokontrollerna för russkiy toy i Sverige gäller knän, ögon och mun. Det betyder inte att varje hund blir sjuk, men det ger valpköparen tydliga resultat att kontrollera och uppfödaren underlag för sina avelsbeslut.

Russkiy toy omfattas av ett svenskt hälsoprogram för patellaluxation. För att avkomman ska kunna registreras måste båda föräldrarna ha en officiell patellastatus registrerad före parningen. Undersökningen görs tidigast vid tolv månaders ålder av veterinär med rätt specialistkompetens. Resultatet graderas från 0 till 3. Kontrollera hundens identitet, undersökningsdatum och resultat i stället för att nöja dig med att få höra att knäna är ”kollade”.

Svenska Russkiy Toyklubbens avelspolicy är strängare än själva registreringskravet. Sedan den 18 mars 2026 ska en hund enligt klubbens policy ha högst 0/1 och får då bara paras med en hund som har 0/0. Klubben kräver också ett officiellt ögonintyg som inte är äldre än ett år för sina uppfödar-, valp- och hanhundslistor. Det är viktigt att skilja klubbens policy från SKK:s bindande registreringsregel.

Enstaka fynd av bland annat olika katarakter, PRA och vitreusprolaps har dokumenterats inom rasen. Det motiverar aktuella ögonresultat, men inte påståendet att alla russkiy toy löper samma risk eller att en gammal ögonlysning beskriver hundens status för resten av livet. Fråga om diagnosens exakta namn och veterinärens rekommendation om ett resultat har en anmärkning.

Tänderna behöver uppmärksamhet från valpåldern. Kontrollera att mjölktänderna lossnar när de permanenta tänderna kommer och be veterinär bedöma tänder som sitter kvar. Börja tandborsta tidigt, helst dagligen, för att motverka plack och tandsten. Påståenden om hjärtsjukdom, hypoglykemi eller ett allmänt behov av DNA-tester har inte tillräckligt aktuellt rasstöd för att presenteras som generella risker. Sådana frågor behöver bedömas för den enskilda hunden av veterinär.

## Historia och ursprung

Russkiy toys äldre ursprung är inte fullt klarlagt, och säkra beskrivningar bör börja med den dokumenterade utvecklingen under 1900-talet. English toy terrier var en populär dvärghund i Ryssland i början av seklet. Mellan 1920 och 1950 upphörde nästan all organiserad avel i Sovjetunionen och populationen minskade kraftigt.

I mitten av 1950-talet började ryska uppfödare bygga upp en egen dvärgterriertyp. Många av hundarna saknade stamtavla och den nya standarden kom att skilja sig tydligt från english toy terrier. Russkiy toy utvecklades därefter som en egen ras.

Den långhåriga varianten har en ovanligt väl dokumenterad startpunkt. Den 12 oktober 1958 föddes en hanhund efter två släthåriga hundar, varav den ena hade något längre päls. Valpen fick långa fransar på öron och ben. Egenskapen bevarades genom fortsatt avel under ledning av Moskvauppfödaren Yevgueniya Fominichna Zharova, och varianten blev känd som långhårig moskvadvärgterrier.

FCI accepterade rasen preliminärt 2006 och definitivt 2017. I Sverige godkändes den 2006; samma år ändrades namnet till russkiy toy och rasen placerades i grupp 9 för sällskapshundar. I dag ingår släthårig och långhårig som två varianter av samma erkända ras.

Berättelser om adelsdamer, råttfångare och ”levande ringklockor” förekommer i äldre rasprosa, men den svenska avelsstrategin beskriver det tidiga ursprunget som svårt att fastställa och till stor del byggt på hörsägen. De uppgifterna bör därför inte presenteras som säker historia.

## Att leva med rasen

Russkiy toy kan bo bra både i lägenhet och hus. Bostadens storlek är mindre viktig än tillgången till rastning, aktivitet, vila och träning. I flerfamiljshus behöver du arbeta särskilt med ljud, dörrsituationer och skällande. Ett litet format gör inte att hunden kan ersätta promenader med att bäras eller gå på toalett inne.

Med barn är den avgörande frågan inte om rasen är ”barnvänlig”, utan om de vuxna kan skydda både hund och barn. Små barn ska alltid ha en vuxen närvarande. De ska inte bära hunden, jaga den eller störa den när den äter eller vilar. Ordna en trygg plats dit barnet inte följer efter. Även ett oavsiktligt fall kan skada en hund som väger högst 3 kg.

Samma försiktighet gäller större hundar. Välj lugna lekkamrater, avbryt kroppsligt hård lek och låt inte storleksskillnaden bli ett experiment. Samliv med katt eller andra hundar kan fungera, men avgörs av individerna och introduktionen. Börja med avstånd och korta kontrollerade möten. Katten ska ha egna resurser och en säker väg undan.

Ensamhet ska tränas gradvis när hunden känner sig trygg i hemmet. Börja med att gå undan eller lämna hemmet mycket kort och öka först när hunden kan vila. Kamera kan hjälpa dig att se rastlöshet, ljud eller försök att följa efter. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett besked om hur länge just din hund mår bra ensam; valpar, äldre hundar och oroliga individer behöver tätare tillsyn och rastning.

Inför köp bör du kontrollera:

- att namn och registreringsnummer stämmer på föräldrar och intyg,
- officiell patellastatus och datum för båda föräldrarna,
- aktuella ögonresultat och innebörden av eventuella anmärkningar,
- hur valpens och de vuxna släktingarnas tänder, rörelser och temperament har följts upp,
- hur uppfödaren vänjer valparna vid hantering, vardagsljud, underlag och korta stunder av avstånd.

Rätt hem ser russkiy toy som en riktig hund i miniformat: aktiv, läraktig och social, men också lättare att skada i situationer som en större hund ofta klarar utan problem.

Russkiy toy

Liten, elegant sällskapshund (1–3 kg, 20–28 cm) med antingen slät eller lång päls. Livlig, atletisk och starkt knuten till familjen, väljer ofta en favoritperson. Vaken och skällig, passar bäst med mjuk men konsekvent träning och måttlig motion, men är fysiskt ömtålig och behöver hanteras varsamt.

Victoria Ekeberg är en uppfödare av rasen Russkiy toy med bas i Västerhaninge i Sverige. Uppfödningen omfattar långhårig russkiy toy.

Victoria Ekeberg

Shikoku

The United Kingdom Kennel Club

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Dansk Kennel Klub

Shikoku är en uråldrig japansk, medelstor jakthund av spitztyp från ön Shikoku, avlad för vildsvinsjakt i branta bergstrakter. Den är atletisk, lojal och reserverad mot främlingar, har en tät sesamfärgad dubbelpäls, stark jaktlust och kräver erfarna, aktiva ägare samt regelbunden mental och fysisk aktivering.

Vi är en Shikoku kennel som finns i Norrköping

Akataki’s

## Snabbfakta

Dvärgpinschern är en liten, aktiv och självsäker sällskapshund som behöver betydligt mer vardagsträning än storleken antyder.

- Rasen kommer från Tyskland och är en egen ras – inte en förminskad dobermann.
- En vuxen dvärgpinscher ska enligt rasstandarden vara 25–30 cm hög och väga 4–6 kg.
- Pälsen är kort, slät och lättskött. Godkända färger i den svenska rasstandarden är rött i olika nyanser samt svart med röda eller rostbruna tantecken.
- Dvärgpinschern är livlig, lättlärd och uppmärksam. Vaktintresset kan märkas som skall på ljud och besökare.
- Dagliga promenader behöver kombineras med nosarbete, lek, problemlösning eller annan mental aktivering.
- I det svenska avelsarbetet ligger fokus på patella, ögon och tandstatus.
- Rasen kan fungera i lägenhet och familj, men bara om aktivitet, ljudträning, ensamhet och varsam hantering får plats i vardagen.

## Utseende och päls

Dvärgpinschern är kompakt och elegant, men ska varken se skör eller dvärgpräglad ut. Kroppen ska vara så kvadratisk som möjligt, med ungefär samma höjd som längd, och den korta pälsen gör konturerna tydliga. Både hanar och tikar har samma standardmått: 25–30 cm i mankhöjd och 4–6 kg i vikt.

Rasen har mörka, ovala ögon och antingen ståndöron eller framåtvikta, V-formade öron. Svansen är naturlig. I Sverige är svanskupering förbjuden.

Rasstandarden beskriver ett harmoniskt, fritt och marktäckande trav med fast rygg. Det höga, överdrivet lyftande frambenssteg som ibland kallas hackney är alltså inte ett svenskt rasideal; det anges tvärtom som ett fel i standarden.

Pälsen ska vara kort, tät, slät och glänsande. Den kräver normalt bara en mjuk borste eller pälshandske då och då och bad när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt klor, hud, öron och tänder så att små förändringar upptäcks tidigt.

I den svenska och internationella FCI-standarden finns två färgvarianter:

- enfärgat hjortrött, rödbrunt eller mörkrödbrunt
- lacksvart med tydligt avgränsade röda eller rostbruna tantecken

Brunt, blått och andra så kallade specialfärger ingår inte i den svenska FCI-standarden. Det är därför klokt att kontrollera vilken standard en uppfödare hänvisar till om en valp marknadsförs med en ovanlig färg.

Dvärgpinschern är både liten och kortpälsad och kan behöva hjälp att hålla värmen i svenskt vinterväder. Anpassa promenadens längd efter hunden, håll den i rörelse och använd ett väl sittande täcke vid kyla om den blir spänd, lyfter tassarna, skakar eller söker värme. Alla hundar behöver alltså inte täcke vid samma temperatur.

## Temperament och personlighet

Dvärgpinschern är typiskt livlig, temperamentsfull, självsäker och uppmärksam. Den vill ofta vara nära familjen, lär sig snabbt och märker små förändringar i omgivningen. Samma egenskaper kan göra rasen rolig att träna och krävande att leva med: en hund som snabbt upptäcker rätt belöning upptäcker också snabbt vilka ljud, dörrar och rörelser som brukar få människor att reagera.

Vaktintresset bör tas på allvar utan att förstärkas. En dvärgpinscher kan varna när någon kommer, men målet i ett hem med grannar bör vara att hunden kan registrera ljudet och sedan återgå till vila. Träna därför tidigt på dörrsignal, besök och ljud i trapphus. Belöna lugn innan skallet har hunnit bli en lång kedja.

Svenska beteendebeskrivningar ger en mer nyanserad bild än etiketter som ”tuff” eller ”envis”. I resultaten från BPH, Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, syns bland annat nyfikenhet, engagemang för mat och intresse för den egna leksaken. Många av de beskrivna hundarna var mindre intresserade av att hälsa på eller leka med främmande personer än med människor de kände. Resultaten gäller dock de hundar som deltog, inte varje dvärgpinscher. När du väljer valp är föräldrarnas och nära släktingars faktiska vardagsbeteende viktigare än en allmän rasbeskrivning.

Rädsla, aggressivitet eller ständig stress ska inte avfärdas som typisk ”stor hund i liten kropp”. En trygg dvärgpinscher får gärna ha integritet och vara avvaktande, men ska kunna återhämta sig och fungera i sin vardag.

## Träning och motion

Dvärgpinschern behöver fysisk rörelse och uppgifter för hjärnan varje dag, men ett visst antal minuter passar inte alla. Ålder, hälsa, tempo, underlag och vad hunden får göra spelar större roll än en siffra. En lugn nospromenad, några korta träningspass och lek kan ge mer än en lika lång, stressig runda utan möjlighet att undersöka omgivningen.

En bra vardag innehåller en blandning av:

- promenader där hunden får nosa och röra sig i varierad miljö
- korta pass med kontakt, följsamhet, inkallning och koppelträning
- sökövningar, problemlösning eller tricks
- lek med tydlig start och avslutning
- ostörd återhämtning och träning på att kunna varva ner

Träna vänligt och konsekvent. Korta pass, tydliga uppgifter och belöningar som hunden verkligen uppskattar brukar fungera bättre än tjat eller hårda korrigeringar. Bygg inkallningen stegvis i långlina och träna i svårare miljö först när hunden lyckas i en lugnare. Använd koppel där trafik, öppna dörrar eller avsaknad av staket gör ett snabbt misstag farligt.

Vänj valpen tidigt vid kloklippning, mun- och tandkontroll, sele, täcke och att bli lyft på ett säkert sätt. Lägg också in passivitet. En hund som bara får mer fart när den blir uppvarvad lär sig inte automatiskt att koppla av.

## Hälsa

Dvärgpinschern beskrivs som en förhållandevis frisk ras, men svenska valpköpare bör särskilt kontrollera patella, ögon och tänder. Det är de områden som den svenska rasklubbens avelsstrategi från 2025 prioriterar.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge och kan ge hälta eller smärta. Rasklubben rekommenderar att avelsdjur är officiellt patellaundersökta utan anmärkning efter tolv månaders ålder. Be att få se resultatet för båda föräldrarna och kontrollera att det är registrerat, inte bara muntligt uppgivet.

För ögon rekommenderas ögonlysning före avel. Vid första undersökningen ska hunden vara minst ett år, och vid parningen bör resultatet helst inte vara äldre än tre år. En anmärkning behöver bedömas enligt veterinärens avelsrekommendation; ”undersökt” betyder därför inte automatiskt samma sak som ”utan fynd”.

Tandhälsa är ett tydligt förbättringsområde. I rasklubbens hälsoenkät med 298 anonyma svar uppgav 33 procent problem med tandsten och 14 procent tandlossning. Svaren bygger på ägarnas egna uppgifter och visar därför inte hur vanligt problemen är i hela rasen. De visar ändå varför tandvård inte bör behandlas som en detalj. Borsta tänderna, helst dagligen, och vänj valpen gradvis vid hanteringen. Under tandbytet omkring fem till sex månaders ålder bör du kontrollera att mjölktänder inte sitter kvar och påverkar det permanenta bettet.

Fråga även uppfödaren om hälsa och livslängd i nära släkt, hur tandstatusen ser ut och om föräldrarna har genomfört BPH eller MH, Mentalbeskrivning hund. Ingen undersökning garanterar en problemfri hund, men dokumenterade resultat gör risken lättare att bedöma.

## Historia och ursprung

Dvärgpinschern är en tysk pinscherras med bakgrund som råttjägare och vakthund, inte en nedavlad dobermann. Likheten i silhuett och svart-röd teckning har skapat missförståndet, men rasstandarden beskriver dvärgpinschern som en förminskad avbild av pinschern.

Små släthåriga pinschertyper har gamla rötter i Tyskland. Den mer organiserade utvecklingen av rasen som vi känner den i dag tog fart under 1870-talet, och den tyska pinscherklubben bildades 1895. Dvärgpinschern förekom redan i stort antal kring sekelskiftet 1900; den tyska stamboken från 1925 innehöll omkring 1 300 registrerade individer.

Den första dokumenterade importen till Sverige kom 1905. I dag är rasen främst sällskapshund, men historien märks fortfarande i vaksamheten, snabbheten och intresset för att undersöka små rörelser i omgivningen.

## Att leva med rasen

Dvärgpinschern kan leva bra i både lägenhet och hus, men ett litet format gör inte vardagen självgående. I lägenhet blir ljudträning, planerad aktivering och förmågan att vila särskilt viktiga. En trädgård kan underlätta rastning, men ersätter inte promenader, miljöträning eller kontakt med ägaren.

Ensamhet är en träningsfråga och varierar mellan individer. En liten valp ska inte lämnas ensam. Börja först när valpen är trygg i hemmet, lämna den mycket kort och öka tiden när den kan vara lugn. En ensamhetstränad vuxen hund kan klara några timmar, men arbete utanför hemmet en hel dag kräver en annan lösning. Backa träningen om hunden skäller, ylar, vandrar eller visar annan oro.

Med barn kan rasen bli en fin familjehund när en vuxen leder samspelet. Dvärgpinschern är liten nog att skadas om den tappas, trampas på eller lyfts fel. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Barnets ålder är mindre avgörande än familjens förmåga att respektera hundens signaler.

Möten med andra hundar ska vara lugna och kontrollerade. Samlevnad med katt beror på individerna och hur introduktionen görs. Med gnagare, fåglar och andra mycket små djur behövs särskild försiktighet eftersom rasens bakgrund som råttjägare fortfarande är relevant; lämna dem inte tillsammans utan säker avskiljning.

Inför ett valpköp bör du kontrollera mer än annonsen. Be om registrerade resultat för patella och ögon, fråga om tandstatus och BPH eller MH, och träffa gärna mamman och andra vuxna släktingar. Be uppfödaren beskriva hur hundarna reagerar på besök, ljud och hantering och hur lätt de kommer till ro igen. Den bästa matchningen är inte den valp som verkar modigast i fem minuter, utan den som har goda förutsättningar att trivas i det liv du faktiskt kan erbjuda.

Dvärgpinscher

Dvärgpinscher är en liten, kvadratiskt byggd och muskulös sällskapshund av dvärghundstyp med kort, slät, lättskött päls som fäller lite och ett högt, livligt steg. Den är energisk, djärv och uppmärksam – en tillgiven men självständig följeslagare och en effektiv liten vakthund som trivs bäst med aktiva ägare som engagerar sig i den.

Love Cox's är en uppfödare av raserna Dvärgpinscher och Cocker spaniel med bas i Linköping i Sverige. Verksamheten uppges ha startat 1990, då den första kullen också föddes.

Love Cox's

## Snabbfakta

Cavalier king charles spaniel är en brittisk sällskaps- och dvärghund som kombinerar litet format med ett livligt och socialt sätt. Den vill vanligtvis vara nära människor, men är ingen hund som bara behöver en famn och några korta rastningar.

- Rasstandarden anger 5,5–8 kilo som vikt. Den anger ingen mankhöjd; Svenska Kennelklubben beskriver cirka 30–35 centimeter som vanligt.
- Pälsen är lång och silkig. De fyra godkända färgerna är black and tan, ruby, blenheim och trefärgad.
- Rasidealet är en glad, vänlig, tillgiven och orädd hund. Enskilda hundar kan ändå skilja sig tydligt i energi, ljudlighet och trygghet.
- Cavalieren behöver fysisk aktivitet, nosarbete, träning och social närhet varje dag. Det finns ingen meningsfull minutregel som passar alla.
- Hälsan kräver extra eftertanke. I Sverige omfattas rasen av ett obligatoriskt hälsoprogram för hjärtstatus i avel, medan flera andra undersökningar är rekommendationer från rasklubben.

## Utseende och päls

Cavalier king charles spaniel ska vara liten, välbalanserad och fri i sina rörelser, med ett milt uttryck. Hjässan ska vara nästan flat mellan öronen. Ögonen är stora, mörka och runda men ska inte vara framträdande, och de högt ansatta öronen är långa och rikligt behårade. Standarden anger vikten 5,5–8 kilo men ingen exakt höjd. Uppgiften 30–35 centimeter är därför ett vanligt riktmärke, inte ett höjdkrav.

Pälsen ska vara lång och silkig utan lockar; en lätt våg är tillåten. Behäng finns bland annat på öron, ben, tassar och svans. De fyra färgerna är:

- **Black and tan:** svart med tydliga rödbruna tecken.
- **Ruby:** enfärgat djupt röd.
- **Blenheim:** kastanjefärgade fläckar på pärlvit botten.
- **Trefärgad:** svart och vitt med rödbruna tecken.

Pälsen behöver kammas igenom regelbundet, särskilt bakom öronen där det mjuka håret lätt tovar sig. Kontrollera också behänget kring tassarna efter promenader. Standarden föreskriver en naturlig, otrimmad päls, men rikligt hår under och mellan trampdynorna kan behöva hållas efter så att det inte bildas filtmattor. Vänj valpen lugnt vid kam, tasshantering och kontroll av öron och ögon; då blir både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

Ingen hundras är allergifri, och cavalieren är inget undantag. Hundallergen kommer främst från hud och saliv och varierar mellan individer. Den som har allergiska besvär bör därför inte bedöma risken utifrån pälslängden eller rasnamnet.

## Temperament och personlighet

Cavalier king charles spaniel är avlad för sällskap och brukar vara öppen, tillgiven och social. Rasstandarden beskriver en glad och vänlig hund utan aggressivitet eller nervositet, men det är ett avelsmål – inte en garanti för varje individ.

Resultat från svenska BPH-beskrivningar ger en mer nyanserad bild. I en analys av 192 svenskfödda cavalierer var rasen i huvudsak trygg och visade i regel inte aggressiva reaktioner i sociala möten. Medelhunden uppfattades inte heller som ljudlig, samtidigt som några hundar skällde eller gnällde i situationer där det inte förväntades. Det finns alltså verklig variation bakom rasbeskrivningen. Träffa gärna valpens mamma, fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen och ta reda på om det finns rädsla, stress eller resursförsvar i nära släkt.

Rasen fungerar ofta väl i en familj och är i allmänhet social även med andra hundar. Med små barn gäller ändå samma säkerhetsregler som för alla hundar: en vuxen ska vara närvarande, och hunden ska ha en fredad viloplats. Barn behöver lära sig att inte bära hunden, dra i öronen eller störa den när den äter och sover. Samliv med katt beror på individ, tidigare erfarenhet och en lugn introduktion; rasnamnet ger ingen garanti.

## Träning och motion

Cavalieren behöver röra sig och använda huvudet varje dag, men rätt mängd bestäms av hundens ålder, hälsa, kondition och återhämtning – inte av ett fast antal minuter. En frisk vuxen hund kan varva promenader och fri rörelse på säker plats med nosövningar, lek och korta träningspass. Många uppskattar lydnad, rallylydnad eller agility på en nivå som passar individen.

Korta, positiva pass gör det lättare att behålla fokus. Börja tidigt med kontakt, följsamhet och inkallning, och belöna när hunden väljer dig trots dofter och andra störningar. Även en sällskapshund av spanieltyp kan bli upptagen av något intressant utomhus, så använd långlina tills inkallningen fungerar i den aktuella miljön.

Valpar behöver utforska, leka och vila i sin egen takt. Undvik generella femminutersregler och bygg i stället aktivitet gradvis utan att pressa en trött valp. En hund med blåsljud, hjärtsjukdom, smärta eller neurologiska symtom behöver en individuell plan från veterinär.

## Hälsa

Hjärtat är den viktigaste rasspecifika kontrollpunkten för en svensk valpköpare. Cavalier king charles spaniel är särskilt utsatt för myxomatös mitralisklaffsjukdom, MMVD. Då förändras klaffen mellan vänster förmak och kammare så att blod kan läcka bakåt och ge ett blåsljud. En hund kan ha sjukdomen utan synliga tecken under lång tid, medan andra senare utvecklar hjärtsvikt.

Rasen har ett hälsoprogram för hjärtstatus på nivå 3. Föräldradjuren måste ha ett officiellt intyg om hjärta utan anmärkning för att avkomman ska kunna registreras enligt reglerna. Intyget får inte vara äldre än tolv månader vid parningen, och lägsta ålder för ett officiellt hjärtintyg är tre år. Detta är en miniminivå, inte ett bevis på att en kombination är riskfri. Be om föräldrarnas registreringsnummer, kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata och titta även på hur länge äldre nära släktingar varit fria från blåsljud. Rasklubben rekommenderar årlig hjärtundersökning från tre års ålder tills blåsljud konstateras, även för hundar som inte längre går i avel.

Chiari-liknande missbildning och syringomyeli, CM/SM, är en annan viktig hälsofråga. När utrymmet i skallen är för litet i förhållande till hjärnan kan flödet av ryggmärgsvätska störas och en vätskefylld hålighet bildas i ryggmärgen. En del hundar med lindriga fynd visar inga tydliga tecken. Andra får smärta, blir känsliga vid huvud eller nacke, vill inte röra sig, kliar i luften nära halsen eller visar svaghet och sämre koordination. Sådana symtom ska bedömas av veterinär. Magnetkameraundersökning (MRI) kan användas i avelsurval, men är en rasklubbsrekommendation och ska inte blandas ihop med det obligatoriska hjärtprogrammet. Fråga uppfödaren om kliniska symtom och MRI-resultat hos föräldrar och nära släktingar.

Cavaliersällskapet rekommenderar dessutom att avelsdjur ögonlyses och undersöks för patellaluxation från minst ett års ålder. Även här är skillnaden viktig: det är rekommenderade kontroller, inte samma registreringskrav som hjärtintyget. Som köpare behöver du därför hålla isär formella krav, rasklubbens rekommendationer och vad släktens samlade resultat visar.

## Historia och ursprung

Cavalier king charles spaniel har sitt moderna ursprung i Storbritannien och är nära förknippad med de små spanielhundar som syns på europeiska målningar från flera århundraden. Hundtypen fick sitt kungliga namn genom kopplingen till huset Stuart och särskilt Karl II.

När den kortnosade typen blev modern förändrades king charles spaniel. År 1926 erbjöd amerikanen Roswell Eldridge priser vid Crufts för hundar som liknade den äldre typen, med längre nos och flatare skalle. En brittisk rasklubb bildades 1928, och 1945 erkände The Kennel Club cavalier king charles spaniel som en egen ras.

Cavalier king charles spaniel och king charles spaniel är därför inte två namn på samma hund. De är skilda raser med gemensam bakgrund, där cavalieren utvecklades för att återfå mer av den äldre spanieltypen.

## Att leva med rasen

Cavalier king charles spaniel kan passa både i lägenhet och hus om den får sällskap, promenader, mental aktivitet och möjlighet att vila ostört. Bostadens storlek ersätter inte vardagsrutinerna. Rasen kan också passa en förstagångsägare som vill träna, sköta päls och ta hälsokontroller på allvar; det lilla formatet gör den inte automatiskt lättskött.

Ensamhet ska tränas stegvis först när valpen känner sig trygg i hemmet. Gå undan mycket korta stunder och öka först när hunden kan koppla av. Gnyende, ihållande skall, förstörande, matvägran eller att hunden gör ifrån sig inne kan vara tecken på obehag. Olika hundar klarar olika mycket, så planera hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamhet än just din hund hanterar väl.

Inför valpköp är tre kontroller särskilt värdefulla:

1. Kontrollera föräldrarnas aktuella hjärtintyg och äldre släktingars resultat i SKK:s öppna register.
2. Fråga separat om CM/SM-symtom och MRI samt om ögon- och patellaundersökningar; blanda inte ihop rekommendationerna med hjärtprogrammets krav.
3. Bedöm vardagsmentaliteten hos föräldrarna och hur valparna har fått vänja sig vid människor, hantering och hemmiljö.

Den som gör de kontrollerna får en mer realistisk bild än den som bara går på rasens vänliga rykte. En väl vald cavalier kan vara en engagerad och mycket nära följeslagare, men den behöver en ägare som tar både sociala behov och dokumenterade hälsorisker på allvar.

Cavalier king charles spaniel

Cavalier King Charles Spaniel Club UK

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Liten, mild spaniel (5,4–8 kg) med silkig, medellång päls i Blenheim, tricolour, black and tan eller ruby. Tillgiven, mycket människoorienterad och bra med barn och andra husdjur. Behöver regelbunden pälsvård, måttlig motion och ogillar att lämnas ensam under längre perioder.

Coola cox

Vi har haft dvärgpinschrar sedan 2007. Mitt kennelnamn MADE IN LINE blev godkänt 03/2014 och den första kullen föddes 10/7 2015. Vi bedriver en liten avel i hemmamiljö. Varje kull planerar vi riktigt noga. Vi använder endast hundar som är hälsoundersökta och har trevlig mentalitet. Våra hundar bor tillsamman med oss inomhus som familjemedlemmar. Vi följer SKK och rasklubbarnas rekommendationer och är godkända och har tillstånd från Jordbruksverket.

Made In Line

## Snabbfakta

- Saluki är en självständig vinthund från Mellanöstern, framavlad för jakt med synen och förföljande i hög fart.
- Rasstandarden anger 58–71 cm som ett genomsnittligt höjdspann och säger att tikar ska vara proportionerligt mindre. Någon officiell vikt anges inte.
- Det finns en behängd och en släthårig variant. Den släthåriga saknar den längre pälsen på bland annat ben, lår och svans.
- En rastypisk saluki får vara reserverad mot främlingar, men ska inte vara nervös eller aggressiv.
- Stark jaktlust är vanlig. En bra inkallning är viktig, men den gör inte varje plats säker för lösspring.
- Rasen behöver mycket motion, mental stimulans och genomtänkta möjligheter att röra sig fritt utan att kunna följa efter vilt.

## Utseende och päls

Saluki är en högbent och atletisk vinthund som ska förena elegans med styrka, fart och uthållighet. Kroppen är ungefär lika lång som hunden är hög och rörelserna ska vara lätta och effektiva. Det slanka intrycket betyder inte att hunden ska vara svag.

Rasstandarden anger ett genomsnittligt höjdspann på 58–71 cm och tillägger att tikar är proportionerligt mindre. Den anger ingen officiell vikt. Hundens proportioner, muskulatur och hull säger därför mer än ett påstått idealantal på vågen. I ursprungsområdet utvecklade olika stammar typer som passade lokalt vilt och terräng. Rasstandarden beskriver denna variation som typisk och önskvärd.

Saluki finns i två pälsvarianter. Den behängda varianten har mjuk, slät och silkeslik kroppspäls med längre hår på benens baksidor och lår, samt på svansen. Även öron och ibland strupe kan ha behäng. Den släthåriga varianten har samma grundtyp men saknar behänget. I svensk registrering betecknas varianterna L respektive SL. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna i standarden, medan tigrerat anges som inte önskvärt.

Den släthåriga pälsen kräver lite arbete och badas vid behov. På den behängda varianten behöver framför allt öron, ben, lår och svans kammas regelbundet; SKK rekommenderar ungefär en gång i veckan. Kontrollera pälsen efter ris, högt gräs och lera. Behängda valpar och unghundar kan få luddig valppäls som lätt tovar sig när den lossnar.

Kort eller lättskött päls gör inte rasen allergifri. Det finns inga allergifria hundraser, och allergennivåerna kan skilja sig mellan individer även inom samma kull. Den som har hundallergi behöver därför utgå från sin reaktion på den enskilda hunden och rådgöra med vården, inte välja saluki utifrån pälslängden.

## Temperament och personlighet

En saluki är ofta värdig, intelligent och självständig, med en tydlig men lågmäld relation till sin familj. Mot obekanta kan den avvakta eller avstå från kontakt. Det är rastypisk reservation, så länge hunden kan hanteras och inte visar rädsla eller aggression. En saluki ska inte behöva hälsa på alla, men den ska kunna fungera tryggt i vardagen.

Unga hundar kan vara betydligt livligare och mer påhittiga än den vuxna rasbeskrivningen antyder. Ge valpen lugna, positiva erfarenheter av människor, hundar, miljöer och hantering. Pressa inte fram kontakt med främlingar; låt hunden få tid och belöna tryggt beteende.

Det går ännu inte att beskriva rasens mentalitet med en säker svensk BPH-profil. Fram till slutet av 2024 hade 56 salukis genomfört BPH, medan rasklubbens rasspecifika avelsstrategi (RAS) anger att 200 behövs för en analys. Träffa därför tiken och andra vuxna släktingar. Se hur de återhämtar sig efter överraskningar, hanterar främmande människor och växlar mellan aktivitet och vila.

Med barn avgör samspelet mer än rasnamnet. En vuxen ska alltid vara närvarande med små barn, som behöver lära sig att inte störa en sovande eller ätande hund, klättra på den eller dra i pälsen. En lugn, socialiserad saluki kan fungera fint i en barnfamilj när alla får tydliga gränser.

Samspelet med andra hundar varierar. Jaktlusten kräver en separat bedömning när det finns katt, kanin, fågel eller andra smådjur i hemmet. Att hunden accepterar familjens katt säger inte hur den reagerar på okända katter utomhus. Planera lugna introduktioner och en säker separation när ingen vuxen övervakar.

## Träning och motion

Saluki behöver mycket motion och mental stimulans, men samma antal minuter passar inte alla. En vuxen hund behöver dagliga promenader, möjlighet att undersöka miljön och tillfällen att röra sig i högre tempo. Anpassa belastningen efter ålder, kondition, underlag, väder och återhämtning. Rastlöshet kan också betyda att hunden behöver nosarbete, träning eller bättre vila.

Träningen fungerar bäst när den är begriplig och lönsam. Använd belöningar hunden verkligen uppskattar och bygg färdigheter i små steg. Inkallning, koppelgående, kontakt, hantering och förmågan att avbryta en aktivitet är särskilt värdefulla. Korta, fokuserade pass är ofta praktiska, men ingen fast tidsgräns passar alla.

Jaktlusten är den stora säkerhetsfrågan. SKK påpekar att de flesta salukis har stark jaktlust och att platsen för lössläpp måste väljas med omsorg även när grundlydnaden är god. Bedöm hela miljön: stängsel och grindar, närhet till väg, synligt vilt, andra djur och risken att hunden får upp fart innan du hinner reagera. Ett inhägnat område ska vara säkert för just den hunden; en godtycklig stakethöjd kan inte ersätta den kontrollen.

Lure coursing kan ge ett kontrollerat utlopp för förföljandebeteendet, men sporten är frivillig. Hunden jagar ett simulerat byte över en bana, och tävling kräver licens via Svenska Vinthundklubben. Andra individer uppskattar viltspår, lydnad eller nosarbete. Välj efter hundens motivation och kropp.

En växande valp ska inte följa en mekanisk femminutersregel. Låt den röra sig varierat och i egen takt, bygg upp nya sträckor och underlag gradvis och avbryt om rörelserna förändras eller återhämtningen blir sämre. Vänta med planerad, repetitiv hög belastning tills hunden är fysiskt redo. Be veterinär eller hundfysioterapeut om individuell vägledning inför längre löpning eller organiserad träning; ett exakt startdatum kan inte bestämmas av rasnamnet ensamt.

## Hälsa

För saluki är NCL, hjärtundersökning och korrekt tolkning av sköldkörtelprov särskilt relevanta. Fokusera på dokumenterade diagnoser och verifierbara resultat i stället för långa, ospecificerade sjukdomslistor.

NCL, neuronal ceroid lipofuscinos, är en fortskridande neurologisk sjukdom som även påverkar näthinnan. Den mutation som DNA-testet för saluki påvisar nedärvs autosomalt recessivt. En bärare blir inte själv sjuk, men två bärare får inte paras och en hund med dubbla sjukdomsanlag får inte användas i avel. SKK har registrerat testresultat centralt sedan 2021. Resultatregistreringen är frivillig, men det ska inte blandas ihop med parningsreglerna. Be om föräldrarnas verifierbara resultat och en förklaring av kombinationen.

Hjärtfel förekommer, men 2025 års RAS beskriver ett fåtal dokumenterade fall av dilaterad kardiomyopati, DCM, och anger att medfödda fel är ovanliga. Rasklubben rekommenderar hjärtultraljud av avelshundar före parning och att undersökningen inte är äldre än tolv månader. Salukins normala hjärtmått kan avvika något från medelhundens, så veterinären behöver använda relevanta referensvärden.

Friska salukis kan ha lägre sköldkörtelhormonvärden än generella laboratoriereferenser. Hypotyreos ska därför inte fastställas enbart från ett lågt tyroxinvärde; veterinären behöver väga samman symtom och relevanta prover.

I den aktuella svenska registreringstabellen finns inget särskilt krav på HD-, ögon- eller hjärtresultat för saluki; den rasspecifika posten gäller pälsvariant. Det betyder inte att undersökningar saknar värde. Rasklubbens råd, frivilligt registrerade resultat och obligatoriska krav är olika saker. Kontrollera de senaste reglerna och be att få se underlagen.

Inför köp är det rimligt att fråga om:

- föräldrarnas NCL-status och varför kombinationen är genetiskt säker,
- aktuellt hjärtultraljud för avelsdjuren enligt rasklubbens rekommendation,
- sjukdomar och dödsorsaker hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar,
- hur eventuella sköldkörtelresultat har tolkats tillsammans med symtom,
- vilka resultat som går att verifiera i SKK:s system.

## Historia och ursprung

Saluki har sitt ursprung i Mellanöstern och användes som hetsjakthund över ett stort område. Den jagade med synen och behövde kombinera snabbhet, uthållighet och styrka med förmågan att fatta egna beslut. Den bakgrunden märks i både kroppsbyggnad och temperament.

FCI:s historik betonar variation snarare än en enda ursprunglig modell. Olika stammar höll hundar som passade lokalt villebråd och landskap. Hundar som kom till Europa representerade därför skilda terränger och typer. Enligt traditionen i regionen kunde salukis överlämnas som hedersgåvor.

Den första officiella europeiska rasstandarden skrevs i Storbritannien 1923 för att rymma de ursprungliga typerna. Det är säkrare historia än de exakta årtal, faraonkopplingar och kungliga titlar som ofta återberättas. Rasens långa bakgrund gör inte varje populär ursprungsberättelse sann.

## Att leva med rasen

Saluki kan bo i lägenhet eller hus om vardagen ger tillräcklig aktivitet, återhämtning och säkerhet. Du behöver kunna rasta hunden utan riskfyllda lössläpp, nå lämpliga aktivitetsytor och hantera vilt, trafik och smådjur. En trädgård ersätter inte promenader, träning eller gemensam tid.

Hunden behöver kunna vila ostört och vänja sig vid hemmets ljud och rutiner. Välj regn- eller köldskydd efter pälsvariant, hull, ålder, aktivitet och väder i stället för att anta att alla salukis har samma tolerans. Kontrollera behänget efter turer i besvärlig terräng.

Ensamhet är en träningsfråga, inte en garanterad rasegenskap. En liten valp kan inte lämnas ensam, och träningen börjar först när den känner sig trygg i hemmet. Bygg sedan från mycket korta stunder och följ hundens faktiska reaktion. En ensamhetstränad vuxen hund kan normalt vara själv några timmar, men ett helt arbetsdygn utan rastning och kontakt är ingen rimlig standardlösning.

Rasen passar bäst när ägaren uppskattar en hund som samarbetar utan att ständigt söka instruktioner. Sätt konsekventa gränser och acceptera att säkerhet ibland väger tyngre än önskan att ha hunden lös. Med barn eller smådjur måste hela hushållet följa samma regler för dörrar, grindar, vila och övervakning.

Be uppfödaren visa hur vuxna hundar fungerar utanför utställningsringen: i hemmet, på promenad, efter uppvarvning och vid kontakt med obekanta. Fråga var deras hundar kan springa säkert, hur de tränar vardagsfärdigheter och hur de följer upp hälsa och mentalitet. De svaren säger mer om matchningen än en allmän etikett som ”lugn”, ”känslig” eller ”familjehund”.

Saluki

Deutscher Windhundzucht- und Rennverband (DWZRV)

Saluki är en mycket gammal och elegant vinthund, känd för sin snabbhet, uthållighet och sitt lugna, känsliga temperament. Den är mild men självständig och behöver varsam träning, säkra ytor där den kan få sträcka ut i full fart, måttlig pälsvård för sin fina päls samt omsorgsfull hantering av dess starka jakt- och jaktinstinkter.

Matanah's är en uppfödare av rasen Saluki med bas i Edsbyn i Sverige.

Matanah's

## Snabbfakta

Golden retriever är en brittisk apporterande fågelhund i FCI grupp 8, utvecklad för att söka efter och hämta fällt vilt i nära samarbete med sin förare. Bakgrunden märks fortfarande i rasens arbetslust, intresse för att bära föremål och behov av både fysisk aktivitet och uppgifter att lösa.

- **Ursprung:** Storbritannien, med dokumenterad utveckling i gränstrakten mellan England och Skottland
- **Ursprunglig funktion:** apportering av fågel på land och i vatten
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar enligt rasstandarden
- **Päls:** rak eller vågig dubbelpäls med tät, vattenavvisande underull
- **Färg:** nyanser av guld eller creme; rött och mahogny ingår inte i standarden
- **Rasideal:** vänlig, tillitsfull, intelligent, samarbetsvillig och arbetsvillig
- **Passar bäst:** ett hem som vill träna, aktivera och låta hunden vara delaktig i vardagen

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, aktivitetsnivå och vardagsegenskaper påverkas även av avelsinriktning, föräldradjur, uppväxt, hälsa och träning.

## Utseende och päls

Golden retriever ska vara välbalanserad, proportionerlig och aktiv, med en kroppsbyggnad som klarar arbete utan att bli tung eller överdriven. Hanar är vanligen större än tikar, men funktion, fria rörelser och en sund helhet är viktigare än ett kraftigt utseende.

Pälsen består av raka eller vågiga täckhår, rikligare behäng och tät, vattenavvisande underull. Godkända färger går från creme till olika nyanser av guld. Rött och mahogny är inte standardfärger, och vitt är begränsat till några få hår på bröstet. Färg eller kroppsform berättar däremot inte säkert vilken aktivitetsnivå eller arbetslust en enskild hund kommer att få.

Dubbelpälsen fäller och behöver regelbunden genomgång, särskilt när underullen lossnar mer. Borsta igenom hela pälsen efter behov och var extra noggrann bakom öronen, i armhålorna och i behänget på ben och svans, där tovor lättare uppstår. En kam hjälper till att kontrollera att borstningen når igenom underullen. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt en fast kalender. Efter simning eller blöta promenader är det praktiskt att reda ut pälsen, låta den torka ordentligt och kontrollera hud och öron om hunden visar tecken på irritation.

Kloklippning, tandvård och kontroll av hud, öron och tassar hör till den löpande skötseln. Det viktiga är att anpassa rutinen efter individens päls, fällning, aktivitet och hur ofta den blir våt eller smutsig.

## Temperament och personlighet

Rasidealet för golden retriever är en vänlig, trygg och samarbetsvillig hund med naturlig arbets- och apporteringslust. Många söker gärna kontakt, bär föremål och uppskattar gemensamma uppgifter, men beskrivningen ska inte tolkas som att varje golden automatiskt är lugn, okomplicerad eller social med alla.

Rasen mognar ofta förhållandevis sent. En ung golden kan vara fysisk, intensiv och lätt distraherad långt efter att den nått sin fulla storlek. Vardagsfärdigheter som lugna hälsningar, följsamhet, hantering och förmåga att koppla av behöver därför tränas lika medvetet som apportering och lydnad.

Det finns uppfödare med olika mål, exempelvis jaktligt arbete, prov, utställning eller ett bredare sällskapsfokus. Etiketter som ”jaktgolden” och ”utställningsgolden” ger bara en grov ledtråd och förutsäger inte säkert en individs motor, utseende eller förmåga att varva ned. Be i stället uppfödaren beskriva föräldrarnas och nära släktingars vardagsegenskaper, arbetslust, rädslor, socialitet och återhämtning. Arbets- och mentalbeskrivningar kan ge ytterligare information, men de är delar av underlaget och inte garantier.

Rasen kan passa en engagerad förstagångsägare, särskilt med stöd från uppfödare och hundkurs. Det kräver ändå beredskap för en relativt stor, stark och ofta livlig unghund som behöver konsekventa rutiner, daglig aktivering och tid att mogna.

## Träning och motion

Golden retriever behöver daglig fysisk aktivitet, mental problemlösning och möjlighet till återhämtning, men det finns ingen fast tidsangivelse som passar alla. Ålder, hälsa, kondition, personlighet och avelsinriktning avgör hur motionen ska fördelas och hur belastande den kan vara.

En fungerande vuxenvardag kan innehålla promenader i varierad terräng, nosarbete, sökövningar, apportering, lydnad och lugn träning i olika miljöer. Variation ger mer än att försöka trötta ut hunden med samma intensiva aktivitet varje dag. Rasen är avlad för samarbete, så uppgifter med tydlig start, uppgift och avslut passar ofta bättre än oreglerad bollkastning i högt tempo.

Valpar behöver korta, positiva stunder av lek, miljöträning och rörelse med mycket vila mellan aktiviteterna. Belastningen ska anpassas efter valpens utveckling och underlag, inte räknas fram med en fast minutregel. Öka längd och svårighet gradvis och låt valpens ork och återhämtning styra nästa steg.

Belöningsbaserad träning brukar passa rasens samarbetsvilja. Prioritera tidigt:

- inkallning och kontakt även runt människor, hundar och viltvittring
- koppelgående och lugna hälsningar
- att lämna och byta föremål utan konflikt
- stadga och väntan före apportering eller lek
- en inlärd signal för vila och nedvarvning

Vattenintresse är vanligt, men alla golden retriever vill inte bada och simkunnighet ska aldrig tas för given. Introducera vatten i grunt, lugnt område med enkel väg upp, låt hunden välja tempo och ha ständig uppsikt. Strömt vatten, svag is, algblomning och svåråtkomliga kanter kräver särskild försiktighet.

## Hälsa

Höftleder, armbågsleder och ögon är centrala hälsoområden i svensk golden retrieveravel. För en valpköpare är det viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringskrav, rasklubbens rekommendationer och ett enskilt testresultat.

För att avkomman ska kunna registreras i SKK ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parningen. Det betyder inte att ED, ögonlysning och DNA-test är motsvarande obligatoriska SKK-krav för varje kull av rasen. Golden retrieverklubbens rekommendationer och villkor för valphänvisning går längre: de omfattar bland annat HD- och ED-resultat, aktuell ögonundersökning och GR_PRA1/2-status samt vissa meriter.

Klubben rekommenderar i normalfallet HD A eller B och ED utan anmärkning. Hundar med HD C eller ED grad 1 bör enligt rekommendationerna bara användas undantagsvis, och då ska kullens beräknade HD- respektive ED-index vara minst 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parning, och minst en förälder ska vara fri eller hereditärt fri från både GR_PRA1 och GR_PRA2.

Be om de faktiska resultaten, inte bara beskedet att hundarna är ”testade”. Kontrollera HD- och ED-grad, index när det finns, datum och resultat för ögonundersökningen samt respektive förälders DNA-status. GR_PRA1 och GR_PRA2 avser specifika mutationer. Testerna täcker inte alla genetiska orsaker till PRA och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning.

HD, ED och vissa ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasens avelsstrategi lyfter också tumörsjukdomar som en viktig fråga för rasen som helhet. Sådana sammanställningar kan inte översättas till en säker procentsats eller prognos för den enskilda valpen. Fråga därför även om hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Bra undersökningsresultat minskar osäkerheten men kan aldrig garantera framtida hälsa.

## Historia och ursprung

Golden retriever utvecklades under senare delen av 1800-talet i gränstrakten mellan England och Skottland för att apportera fällt vilt på både land och i vatten. Förändrade jaktformer skapade behov av en hund som kunde söka, markera, vänta och arbeta uthålligt i nära samspel med föraren.

Lord Tweedmouths bevarade avelsanteckningar dokumenterar den tidiga utvecklingen. En gul retriever parades med en Tweed water spaniel, och fortsatt urval formade de egenskaper som förknippas med rasens apportering, vattenarbete och samarbetsförmåga. Golden retriever erkändes som egen ras 1913 och introducerades i Sverige omkring 1950.

Rasens moderna användning är bredare än praktisk jakt, men bakgrunden är fortfarande relevant. Sök, föremålsintresse, uthållighet och förmågan att växla mellan aktivitet och väntan är egenskaper som behöver förvaltas genom avel och träning, även hos hundar som främst lever som sällskap.

## Att leva med rasen

Golden retriever passar bäst hos människor som vill ha en social och träningsbar hund som får delta i vardagen. Ett vänligt rasideal gör inte vardagsfärdigheter medfödda: en ung golden behöver lära sig att hälsa lugnt, gå i koppel, hantera föremål och koppla av även när det händer mycket omkring den.

Rasen kan fungera väl med barn, men samspelet kräver vuxen tillsyn. Barn ska få lära sig att respektera hundens vila, mat och signaler, och hunden behöver tränas att hälsa och leka utan att välta eller tränga sig på. Samma försiktighet gäller andra djur. Många golden retriever lever med hundar eller katter, men introduktionen ska ske gradvis med kontroll, avstånd och en trygg reträttplats för katten. Individens tidigare erfarenheter och jakt- eller föremålsintresse spelar roll.

Lägenhet kan fungera om det finns en realistisk plan för rastning och träning, liksom plats för blöt päls och lugn inomhus. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, miljöombyte eller gemensam aktivitet. Rasen är ofta social, och ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. Hur länge en viss hund klarar att vara ensam går inte att bestämma utifrån rasnamnet.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än färg och föräldrarnas titlar. Be uppfödaren visa officiella hälsoresultat, index, ögonundersökningens datum och DNA-status. Träffa helst tiken, fråga hur nära släktingar fungerar i hemmet och be om konkreta exempel på aktivitetsnivå, socialitet, rädslor och återhämtning. Välj en kull vars dokumenterade egenskaper och uppfödarens mål passar det liv du faktiskt kan erbjuda.

Golden retriever

The Golden Retriever Club UK

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

The Kennel Club UK

Vänlig, medelstor till stor retriever med tät, vattenavvisande gyllene päls och mjuk mun. Mycket lättlärd, människoorienterad och lekfull, som behöver daglig delaktighet, regelbunden pälsvård och 1,5–2 timmars varierad motion. Ursprungs­ligen avlad som apportör vid jakt, numera vanlig som familjehund, assistanshund och terapihund.

Nipdalens är en uppfödare av rasen Golden retriever med bas i Sollefteå i Sverige. Nipdalens har en dokumenterad närvaro inom rasen sedan 2008.

Nipdalens

## Snabbfakta

Gordonsetter är en brittisk stående fågelhund, utvecklad för att söka hönsfågel över stora marker och samarbeta med jägaren på avstånd. Den är inte bara en aktiv sällskapshund med jaktbakgrund: jaktlust, vidsträckt sök och självständigt arbete är centrala delar av rasens funktion.

- Rasstandarden anger 66 cm och 29,5 kg för hanar samt 62 cm och 25,5 kg för tikar.
- Pälsen ska vara måttligt lång och så slät som möjligt. Färgen är glänsande kolsvart med kastanjeröda tantecken.
- Gordonsetter ska vara intelligent, värdig, modig, utåtriktad och vänlig med ett jämnt temperament.
- Rasen behöver mycket daglig rörelse, nosarbete, träning och möjlighet att använda sitt sök. Ett fast timtal beskriver inte alla individer.
- Jaktlust ska förväntas. Uppfödarens avelsinriktning och de vuxna släktingarnas arbetssätt är viktiga inför valpköpet.
- I svensk avel krävs officiell HD-status för båda föräldrarna. Resultat för rcd4-PRA, CCA och CL kan också registreras centralt.

Rasen passar bäst när ägaren vill lägga en stor del av sin fritid på skog, fält eller fjäll och ser träning som en återkommande del av vardagen. Den passar sämre om målet är en hund som nöjer sig med korta kvarterspromenader eller som förväntas avstå från att söka och följa viltvittring.

## Utseende och päls

Gordonsetter ska vara stilfull, symmetrisk och byggd för galopp. Kroppen är stark utan att vara klumpig, med djup bröstkorg, kraftiga ben och fria, flytande rörelser. Standarden använder fasta riktmärken: 66 cm och 29,5 kg för hanar, 62 cm och 25,5 kg för tikar. Det är idealmått, inte en garanti för att varje vuxen hund hamnar exakt där. Bedöm också hull, proportioner och rörelser i stället för att fokusera på en siffra.

Pälsen är kort och fin på huvudet, benens framsidor och öronspetsarna. På kroppen ska den vara måttligt lång, slät och så fri som möjligt från lockar och vågor. Långa, silkeslena behäng finns på öron, ben, buk och svans. Den funktionella pälsen ska skydda i terrängen utan att bli överdrivet tung eller svårskött.

Grundfärgen är djupt glänsande kolsvart utan rostton, med tydligt avgränsade kastanjeröda tantecken. Tecknen finns bland annat över ögonen, på nospartiet, strupen, bröstet, benen och under svansen. En mycket liten vit fläck på bröstet är tillåten; andra färger ingår inte i standarden.

Pälsvården styrs bäst av hundens vardag. Borsta igenom behängen och områdena bakom öron, armhålor och lår innan små tovor växer. Efter arbete i skog eller högt gräs bör du leta efter frön, kardborrar, fästingar, småsår och sprickor i trampdynorna. Bada när hunden är smutsig och kontrollera hängöronen efter simning eller blöt väderlek. En prydlig kontur kan kräva lätt putsning, men pälsen ska inte formas till något som döljer dess naturliga funktion.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver gordonsetter som intelligent, arbetsduglig och värdig, med mod, öppenhet mot människor och ett vänligt, jämnt temperament. Det är rasens målbild, inte ett löfte om att varje individ är likadan. Avelsinriktning, släkt, tidiga erfarenheter och vardagsmiljö påverkar självförtroende, intensitet, socialitet och förmåga att koppla av.

Arbetet kräver att hunden både tar egna initiativ och samarbetar på långt avstånd. Hemma kan samma egenskaper märkas som snabb problemlösning, stor uthållighet och en vilja att undersöka innan den frågar sin ägare. Självständighet är därför inte samma sak som bristande intelligens eller trots. Träningen behöver ge hunden en tydlig uppgift och göra samarbete lönsamt.

Gordonsetter mognar ofta senare än många nya ägare väntar sig. SKK anger att en hane ofta är fullt utvuxen först vid tre till fyra års ålder. Det ska ses som en fysisk mognadsguide, inte som en ursäkt för flera år utan vardagsregler. En stor unghund behöver tidigt lära sig lugna hälsningar, vila, koppelgående och hantering.

Inför valpköp bör du träffa modern och gärna andra vuxna släktingar. Fråga hur de återhämtar sig efter överraskningar, fungerar med främmande människor, hanterar passivitet och arbetar i jakt eller på prov. Be också uppfödaren beskriva sin avelsinriktning konkret. Etiketter som ”jaktlinje” eller ”showlinje” säger mindre än föräldrarnas faktiska meriter, arbetssätt, hälsa och beteende i vardagen.

## Träning och motion

En gordonsetter behöver mycket fysisk och mental aktivitet, men ett fast dagligt tidsmål blir för trubbigt. En bra dag innehåller rörelse i varierad terräng, möjlighet att söka och nosa, samarbetsövningar, träning av praktiska färdigheter och återhämtning. Behovet varierar med ålder, kondition, jaktperiod, hälsa och hur krävande aktiviteten är.

Som stående fågelhund ska den söka av mark, fatta stånd när den får vittring, invänta föraren, resa fågeln på signal, vara stadig i skott och apportera på kommando. Även den som inte jagar behöver förstå denna arbetskedja. Vanliga promenader ger inte automatiskt samma utlopp som kontrollerat sök, spår, apportering eller annan träning där hunden får arbeta självständigt inom tydliga ramar.

Inkallning måste byggas gradvis och under verkliga störningar. Börja nära, belöna frivillig kontakt och använd långlina eller väl inhägnade områden när jaktlusten kan ta över. Träna inte genom att upprepade gånger kalla när hunden redan är helt upptagen av viltvittring. Gör i stället övningen lättare, öka avståndet till störningen och bygg många lyckade repetitioner. Ingen rasbeskrivning eller träningsmetod kan lova att en enskild gordonsetter blir säker lös överallt.

Belöningsbaserad träning passar en hund som både är känslig för förarens agerande och van att ta egna beslut. Prioritera inkallning, stopp- eller stadgesignal, följsamhet i koppel, passivitet, lugna hälsningar och säker apportering. Jaktträning med erfaren instruktör är värdefullt även för den som ännu inte bestämt om hunden ska starta på jaktprov.

Valpar ska få leka, utforska och röra sig fritt utan långa påtvingade löppass eller många upprepade hopp. Öka sträcka, tempo och svårighetsgrad i takt med styrka och återhämtning. Motion är inte lyckad bara för att hunden blir trött; den ska också kunna äta, röra sig rent och komma till ro efteråt.

## Hälsa

De mest användbara hälsouppgifterna inför köp är officiell HD-status, korrekt tolkade DNA-resultat, känd sjukdomshistorik hos nära släktingar och kunskap om akuta tecken på magomvridning. En lång lista med möjliga diagnoser hjälper mindre om den inte visar vilket resultat som gäller för vilken hund.

Gordonsetter omfattas av ett svenskt hälsoprogram för höftledsdysplasi. Enligt 2026 års registreringsregler måste båda föräldrarna ha officiell HD-status före parningen för att valparna ska kunna registreras. Reglerna förbjuder avel på hund med HD E; en hund med HD D får bara paras med en HD-fri hund, A eller B, och en hund med kliniska HD-symtom ska inte användas. HD påverkas av flera gener, så föräldrarnas bokstav är inte hela riskbilden. Resultat hos syskon och andra nära släktingar ger också viktig information.

SKK registrerar DNA-resultat för rcd4-PRA, cerebellär cortikal abiotrofi (CCA) och ceroid lipofuscinos (CL) hos gordonsetter. Alla tre nedärvs recessivt. En bärare har en kopia av sjukdomsanlaget och blir inte själv sjuk av just den testade varianten, men kan föra anlaget vidare. En bärare ska därför paras med en genetiskt eller hereditärt fri hund, aldrig med en annan bärare. Kontrollera hundens identitet, testets exakta namn och om resultatet är eget DNA-test eller bygger på härstamning.

Rcd4-PRA-testet visar risk för just den genetiska varianten. Det ersätter inte en klinisk ögonundersökning och utesluter inte andra former av PRA. CCA påverkar lillhjärnan och kan ge tilltagande ostadighet hos unga hundar. CL är en annan neurologisk sjukdom som kan ge exempelvis beteendeförändringar, osäker gång, synpåverkan eller kramper. Ett fritt resultat för en sjukdom säger inget om de andra. Svenska Gordonsetterklubbens aktuella valpannonser kräver att minst en förälder är DNA-testad eller hereditärt fri från rcd4-PRA och CCA; det är ett klubbvillkor, inte samma sak som det bindande HD-kravet i registreringsreglerna.

Rasen är också dokumenterat överrepresenterad vid symmetrisk klolossning, ofta kallad SLO. Om flera klor lossnar, spricker eller växer tillbaka missformade behöver hunden veterinärbedömning. Fråga om återkommande klokapselproblem hos föräldrar och nära släktingar utan att tolka avsaknad av ett DNA-test som ett friskintyg.

Gordonsetter räknas till raser med förhöjd risk för magomvridning, GDV. Tillståndet kan utvecklas snabbt och kräver akut vård. Om hunden försöker kräkas utan att något kommer upp, är kraftigt orolig, har uppsvälld eller smärtsam buk, mycket saliv, bleka slemhinnor, svaghet eller kollaps ska du kontakta veterinär omedelbart. Fråga om GDV hos föräldrar och syskon. Måltids- och motionsrutiner kan minska vissa riskfaktorer men kan inte garantera att tillståndet aldrig uppstår.

En brittisk studie från 2024 uppskattade medianlivslängden till 12,4 år i en grupp på 393 gordonsettrar. Det är ett populationsmått, inte en prognos för den enskilda hunden.

## Historia och ursprung

Gordonsettern har fått sitt namn från Gordon Castle i Skottland. Svarta setterhundar med tantecken är dokumenterade där redan under de första åren av 1800-talet, och hundarna uppskattades för jaktlust, träningsvillighet och vänligt temperament. Målet var en effektiv fågelhund med en stark kropp som orkade arbeta länge över krävande marker.

Settrar fanns tidigare i flera färger och typer. När de började delas upp under 1800-talet kallades den svarta varianten med roströda tecken Black and Tan Setter. Den brittiska kennelklubben erkände den under det namnet 1873. År 1924 ändrades rasnamnet till Gordon Setter, efter kopplingen till den fjärde hertigen av Gordon och slottets välkända hundar.

Rasens kärna är fortfarande den stående fågelhundens arbete. Hunden söker av terrängen, markerar fågel genom att stå stilla och samarbetar därefter med jägaren vid resning och apportering. FCI placerar rasen i grupp 7 och kräver arbetsprov inom rasens internationella klassifikation.

Äldre rastexter nämner möjliga inkorsningar av collie, blodhund och andra hundtyper. De uppgifterna är osäkra och behövs inte för att förklara den dokumenterade utvecklingen. Det säkra är kopplingen till de brittiska setterhundarna, Gordon Castle, namnet Black and Tan Setter och namnbytet 1924.

Gordonsetter kom tidigt till Norden och fick en svensk rasklubb 1907. Den moderna svenska populationen har i hög grad formats av jaktlig användning och nordiskt samarbete. För en blivande ägare är den historien praktiskt viktig: rasens utseende går inte att skilja från den funktion som den fortfarande avlas för.

## Att leva med rasen

Att leva med en gordonsetter innebär att planera vardagen kring en stor, uthållig jakthund. Ett hus med tomt ersätter inte aktivitet, och en lägenhet utesluter inte rasen om hunden får rätt arbete, utevistelse och vila. Det avgörande är om ägaren kan ordna säkra sökmöjligheter, varierad träning och ett hållbart upplägg även under mörka, blöta vardagar.

Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande. Gordonsetterns storlek, svans och entusiasm kan välta ett barn utan aggressiv avsikt. Barn ska inte störa hunden när den äter eller vilar, och hunden behöver en fredad plats. Bedöm den enskilda hundens beteende i stället för att luta dig mot ett generellt påstående om att rasen är barnvänlig.

Samliv med andra hundar kan fungera väl, men introduktion och individernas sätt spelar större roll än rasnamnet. Katter och smådjur kräver extra planering eftersom snabbt rörelse kan väcka jaktintresse. Börja med avstånd, koppel och korta kontrollerade möten. Katten ska ha höga, hundfria platser och egna resurser. En hund som lever fredligt med hemmets katt kan fortfarande vilja jaga en okänd katt utomhus.

Ensamhet ska tränas gradvis när hunden känner sig trygg. Börja med mycket korta stunder bakom en dörr eller utanför hemmet och öka först när hunden kan vila. Kamera kan avslöja vandring, ljud eller förstörande beteende som inte märks när du kommer hem. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett mått på hur länge just din hund mår bra ensam.

Inför köp bör du kontrollera:

- uppfödarens jaktliga och exteriöra mål samt vad de betyder i praktiken,
- föräldrarnas jaktprov, arbetssätt, temperament och förmåga att koppla av,
- officiell HD-status och resultat hos nära släktingar,
- exakta rcd4-PRA-, CCA- och CL-resultat samt vilken hund en eventuell bärare har parats med,
- förekomst av klolossning och GDV i familjen,
- hur valparna förbereds för inkallning, passivitet, hantering, skott- och miljöintryck.

Den viktigaste frågan är inte om gordonsetter kan vara familjehund, utan om familjen vill leva med och utveckla en stående fågelhund under många år.

Gordonsetter

Gordon Setter Club of the United Kingdom

Deutscher Setter Club e.V. (Germany)

Svenska Gordonsetterklubben (Sweden)

Norsk Gordonsetter Klub (Norway)

Gordonsetter är en kraftig skotsk stående fågelhund med svart och tan, silkig päls, framtagen för uthållighet i tuff terräng. Den är intelligent, känslig och lojal, knyter starka band till familjen och behöver gott om daglig motion, vänlig men konsekvent träning, regelbunden pälsvård och noggranna hälsoundersökningar.

När du köper valp hos oss:
- Levereras de vid tidigast 8 veckor ålder
- Är de veterinärbesiktade, vaccinerade, ID-märkta med chip och avmaskade
- Har de internationellt hundpass
- Ingår 3 års valpförsäkring gällande dolda fel
- Är de vana att åka bil
- Får de med sig en gåva och lite valpfoder de är van vid
- Ingår valpträff med kurs/träning i 2 dagar
- Kan du alltid kontakta oss för råd och stöd
- Betalar du en handpenning, en trygghet för både dig och oss

Härjedalsguidernas

## Snabbfakta

Leonberger är en mycket stor tysk sällskaps- och familjehund med lugn självsäkerhet som rasideal, riklig dubbelpäls och ett tydligt behov av att få vara med i vardagen. Storleken påverkar nästan varje beslut: träning måste börja tidigt, pälsen kräver regelbunden tid och hem, bil samt ekonomi behöver fungera för en jättehund.

- FCI erkänner leonberger som ras nummer 145 i grupp 2, med ursprungsland Tyskland.
- Hanar ska vara 72–80 cm i mankhöjd och tikar 65–75 cm. Rasstandarden anger ingen vikt.
- Rasidealet är en trygg, följsam och vänlig familjehund, men temperament och barnvana måste alltid bedömas hos individen.
- Pälsen är lång och riklig med underull. Den fäller mycket, särskilt under tydliga fällningsperioder.
- Leonberger behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men mängden ska anpassas efter ålder, hälsa och hur hunden återhämtar sig.
- I Sverige krävs officiell HD-status för avelsdjur innan parning. Rasklubbens RAS innehåller fler rekommendationer som är viktiga att granska vid valpköp.

## Utseende och päls

Leonberger är en kraftfull och muskulös hund som samtidigt ska se balanserad, rörlig och elegant ut. Hanar är 72–80 cm höga och tikar 65–75 cm. FCI-standarden anger däremot inget viktintervall, så ett bestämt kilotal är ingen officiell måttstock för rasen. Titta hellre på proportioner, hull, rörelser och hur de vuxna hundarna i familjen är byggda.

Den svarta masken är obligatorisk i rasstandarden. Grundfärgen kan vara lejongul, röd, rödbrun eller sandfärgad och nyanser däremellan. Pälsen är lång och riklig, från medelmjuk till grov, med tät underull. Den får vara rak eller lätt vågig. Särskilt hanar kan få en tydlig man över hals och bröst, och benen samt bakstället har längre behäng.

Räkna med en ordentlig genomgång minst varje vecka och tätare skötsel när underullen lossnar. Borsta i små partier ända ned mot huden och kontrollera särskilt bakom öronen, under hakan, mellan frambenen, i byxorna och på svansen. Tovor blir snabbt större i en så tät päls. Efter bad eller blöta promenader behöver huden och den tjocka underullen få torka ordentligt.

Leonberger ska inte formklippas eller trimmas som en klippras. Pälsen på och under tassarna kan hållas efter, och enstaka hår vid öronen kan ansas vid behov. Badfrekvensen styrs av hundens päls, aktivitet och smutsnivå; det finns ingen meningsfull kalender som passar alla. Den som vill ha ett nästan hårfritt hem bör välja en annan ras.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver en behaglig, följsam och orädd sällskapshund med självförtroende, måttligt temperament och god förmåga att lära och minnas. Det är målet för aveln, inte en garanti för varje leonberger. Rasklubbens svenska avelsstrategi betonar därför att mentalbeskrivningens hela resultat ska granskas, särskilt rädsla och aggressivitet.

Leonberger förknippas ofta med familjeliv och vänlighet mot barn. Den utpräglade barnvänligheten finns även i rasstandarden, men vuxna måste ändå styra samspelet. En stor unghund kan välta ett barn utan att mena något illa, och hunden ska alltid ha en fredad viloplats. Barn behöver lära sig att låta hunden vara ifred när den äter, sover eller går undan.

Förhållandet till andra hundar, katter och smådjur beror på individ, tidigare erfarenheter och introduktionen. Utgå inte från att rasnamnet ger låg jaktlust eller automatisk tolerans. Vid en kattintroduktion ska katten ha hundfria platser och flyktvägar, hunden hållas under kontroll och mötena vara korta och lugna. Förhindra jakt och lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän deras beteende är stabilt och förutsägbart.

Viss vaktinstinkt kan förekomma, men leonberger är inte tänkt som en skarp vakthund. Fråga uppfödaren hur föräldrarna reagerar på gäster, plötsliga ljud, främmande miljöer och hantering. Det säger mer om din kommande vardag än etiketter som ”snäll jätte”.

## Träning och motion

Leonberger behöver vardagsträning från första dagen, framför allt lugnt koppelgående, inkallning, hantering och att hälsa med tassarna i marken. Det som är charmigt hos en liten valp kan bli en säkerhetsrisk hos en vuxen jättehund. Belöningsbaserad träning ger hunden tydliga val och är förstahandsvalet; hårda och skrämmande metoder behövs inte.

Motionen ska bygga en fungerande kropp utan att följa en stel minutformel. Det saknas vetenskapligt stöd för den vanliga ”fem minuter per levnadsmånad”-regeln. För en valp passar korta promenader, fri lek i eget tempo, miljöträning och enkla övningar, varvat med mycket sömn. Avbryt när valpen blir trött, tappar koordination eller börjar sacka efter. Öka en sak i taget och följ hur hunden rör sig och återhämtar sig senare samma dag och nästa morgon.

Undvik långa sträckor där valpen måste följa ditt tempo, liksom upprepade hopp, hårda inbromsningar och löpning bredvid cykel. Det betyder inte att valpen ska hållas stilla. Varierad rörelse i eget tempo och gradvis längre promenader ger både kroppsvana och självförtroende.

En frisk vuxen leonberger mår bra av dagliga promenader och uppgifter för huvudet. Nosarbete, spår, vardagslydnad och lugna utflykter är ofta praktiska val. Bedöm rätt nivå efter hundens kondition, underlag, temperatur och återhämtning, inte efter ett generellt antal minuter. En hund som blir stel, ovillig eller ovanligt trött behöver mindre belastning och vid kvarstående besvär en veterinärbedömning.

## Hälsa

Leonbergerns storlek gör hälsa och livslängd till viktiga frågor redan före valpköpet. I en brittisk studie publicerad 2024 var medianlivslängden 10,0 år bland 676 leonberger. Det är en populationsuppgift, inte en prognos för en enskild hund eller en svensk kull. Be därför också om ålder och dödsorsak hos föräldrar, mor- och farföräldrar samt tidigare avkommor.

I Sverige har leonberger ett hälsoprogram där båda avelsdjuren måste ha officiell HD-status före parning för att valparna ska kunna registreras i SKK. Röntgen görs tidigast vid 18 månaders ålder för rasen. Detta ska inte blandas ihop med Svenska Leonbergerklubbens aktuella RAS, som är vägledande och går längre. Där rekommenderas bland annat ett kullindex för HD på minst 100, att HD D–E och ED 2–3 inte används i avel, ögonlysning före avelsdebut och känd mental status.

Be uppfödaren visa originalresultat och förklara både varje förälders resultat och den planerade kombinationen. Ett bra beslutsunderlag omfattar:

- officiell HD-status och gärna ED-resultat samt aktuella HD/ED-index;
- ögonresultat och fullständigt protokoll från BPH eller annan mentalbeskrivning;
- DNA-resultat för LPN1, LPN2, LPPN3 och LEMP, med rätt tolkning för varje variant;
- kända fall av hjärtsjukdom, tumörer, neurologiska symtom och tidiga dödsfall i nära släkt.

LPN-varianterna och LEMP är neurologiska sjukdomar som kan påverka rörelse, muskler, koordination och ibland andning. Testerna är inte utbytbara, och arvsmodellen skiljer sig: exempelvis är LPN2 dominant medan LPPN3 och LEMP hanteras som recessiva varianter. Nöj dig därför inte med beskedet ”DNA-testad”; be att få se exakt test, resultat och hur kombinationen följer aktuell klubbrekommendation.

Leonberger är stor och har djup bröstkorg, vilket är en kroppsform med ökad risk för magomvridning. Försök att kräkas utan att något kommer upp, snabbt uppsvälld buk, oro, hässjande och svårighet att lägga sig är akuta varningssignaler. Kontakta veterinär omedelbart och åk in; vänta inte för att se om det går över.

## Historia och ursprung

Leonberger skapades i södra Tyskland under 1800-talet och har fått sitt namn från staden Leonberg nära Stuttgart. Enligt FCI:s rasstandard korsade rådmannen Heinrich Essig en svartvit newfoundlandstik med en hund från Sankt Bernhardshospicet och använde senare även pyrenéerhund. Målet var en stor hund med ett lejonlikt uttryck, efter lejonet i stadens vapen.

De första hundarna som verkligen kallades leonberger föddes 1846. Mot slutet av 1800-talet användes rasen som gårdshund i Baden-Württemberg, där både vakt- och dragegenskaper uppskattades. Antalet avelsdjur minskade kraftigt under de båda världskrigen och efterkrigstiden, men rasen byggdes upp igen. FCI erkände leonberger definitivt 1955, och den första svenska kullen föddes 1979.

I dag är leonberger främst sällskaps- och familjehund. Historien förklarar storleken, den vädertåliga pälsen och viss vaksamhet, men säger inte hur en viss individ kommer att fungera i arbete, vatten eller familjeliv.

## Att leva med rasen

Leonberger passar bäst hos den som vill dela vardagen med en mycket stor hund och kan lösa utrymme, päls, transport, träning och vårdkostnader i praktiken. En trädgård är bekväm men ersätter inte promenader och samvaro. Lägenhet kan fungera om hunden får plats att vila och vända, men kontrollera hiss eller trappor, ljud från trapphus och grannar, sval viloplats och hur en sjuk eller skadad hund ska transporteras.

En stor bil eller annan säker transportlösning behövs ofta. Bädd, grindar, sele och annan utrustning måste tåla storleken, och foder, försäkring samt veterinärvård blir vanligen dyrare än för en liten hund. Planera också för vem som kan hantera hunden om du blir sjuk eller reser bort.

Ensamhet ska tränas gradvis och anpassas efter individens reaktioner. Jordbruksverkets vägledning säger att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, och valpar samt äldre hundar oftare. Det anger hur ofta hunden bör få komma ut, inte hur länge varje leonberger mår bra ensam. Filma gärna korta provstunder och backa om hunden vandrar, flämtar, skäller ihållande eller inte kan komma till ro.

Rasen är ett dåligt val om du vill ha minimal fällning, låga löpande kostnader eller kan börja träna först när problem uppstår. Den kan vara ett gott val om du uppskattar nära samarbete, har tid för tidig vardagsträning och vill anpassa aktivitet efter hunden genom hela livet. Träffa flera vuxna leonberger och fråga om både styrkor och svårigheter innan du bestämmer dig.

Leonberger

Leonberger Club of Great Britain

The Norwegian Leonberger Club

German Leonberger Club

Societé Centrale Canine (France)

Stor, kraftigt byggd ”vänlig jätte” med lejonfärgad, vattenavvisande dubbel päls och svart mask. Vanligen lugn, hängiven och mycket bra med barn och andra husdjur när den är väl socialiserad. Behöver regelbunden motion, vänlig men konsekvent träning, noggrann pälsvård och omsorgsfull hälsoskötsel.

## Snabbfakta

Jämthunden är en stor svensk jaktspets, främst avlad för att söka upp älg och hålla kvar viltet med ståndskall. Det är en uthållig, modig och självständig arbetande hund – inte en ras som i första hand är utvecklad för ett liv enbart som sällskapshund.

- **Ursprung:** Sverige
- **Rasgrupp:** Spetsar och raser av urhundstyp
- **Användning:** Ställande jakthund, framför allt vid älgjakt
- **Mankhöjd:** 57–65 cm för hanar och 52–60 cm för tikar
- **Päls:** Tät dubbelpäls i mörkare eller ljusare grå nyanser
- **Typiska drag:** Stor jaktlust, uthållighet, mod, självständighet och vilja att samarbeta
- **Passar bäst hos:** En jägare eller ett aktivt hem som kan ge hunden ett verkligt utlopp för dess jaktliga egenskaper

En jämthund kan vara lugn och tillgiven hemma när dess behov är tillgodosedda, men vardagsmotion ersätter inte alltid det arbete rasen har avlats för. Den viktigaste frågan inför ett köp är därför inte bara om du tycker om att vara ute, utan om du kan erbjuda en meningsfull uppgift som passar en självständig och mycket uthållig jakthund.

## Utseende och päls

Jämthunden är en stor, stark och rörlig spetshund med rektangulär kroppsform. Kroppen ska vara något längre än mankhöjden utan att se tung eller långsträckt ut. Hanar är 57–65 cm höga, med 61 cm som ideal, medan tikar är 52–60 cm, med 56 cm som ideal. Rasstandarden anger ingen bestämd vikt, så hundens hull och proportioner är mer användbara än ett generellt viktspann.

Huvudet är långsträckt med upprättstående öron och ett uppmärksamt uttryck. Svansen är högt ansatt och bärs löst ringlad i en låg båge mot låret, inte hårt knuten över ryggen.

Pälsen består av relativt åtliggande täckhår och en kort, mjuk och ljus underull. Färgen är mörkare eller ljusare grå. Ljusgrå eller gräddfärgade partier finns bland annat på nosen, kinderna, strupen, bröstet, magen, benen och svansens undersida.

Pälsvården är vanligtvis okomplicerad. Bada hunden när den faktiskt behöver det och borsta igenom pälsen ordentligt under fällningsperioder. Efter arbete i skog och mark är det klokt att kontrollera tassar, klor, hud och päls efter sår, skräp och fästingar. Hur ofta det behövs beror på årstid och hur hunden används, inte på ett fast veckoschema.

## Temperament och personlighet

Jämthunden ska vara modig och energisk men samtidigt lugn och stabil. I jakten arbetar den självständigt på avstånd, söker vilt och behöver fatta egna beslut. Samtidigt ska den hålla kontakt med föraren och kunna samarbeta. Kombinationen förklarar varför rasen ofta lär sig snabbt men inte alltid följer instruktioner mekaniskt.

Träningen fungerar bäst när den är tydlig, konsekvent och bygger på belöningar. Hårda metoder riskerar att skada tilliten utan att skapa bättre samarbete. Belöna kontakt, inkallning och lugna val från början, och träna samma färdigheter i de miljöer där de verkligen ska fungera.

Skallet är ett arbetsredskap. Jämthunden har avlats för att markera vilt med ett ihållande ståndskall, och anlaget kan märkas även i vardagen. Det betyder inte att varje individ skäller mycket inomhus, men den som bor lyhört behöver ta ljudfrågan på allvar och träna lugn kring dörrar, besök och rörelse utanför hemmet.

Individer och avelslinjer skiljer sig åt. Be därför uppfödaren beskriva hur föräldrarna fungerar både under jakt, i vila, bland människor och i nya miljöer. Jaktresultat säger mycket om arbetsegenskaperna, men inte allt om hundens vardagsbeteende.

## Träning och motion

Jämthunden behöver mer än vanliga koppelpromenader: den behöver kondition, nosarbete, samarbete och uppgifter som tar vara på jaktlusten. Det finns ingen officiell dygnskvot i timmar eller kilometer som passar alla. Rätt nivå beror på hundens ålder, kondition, hälsa, säsong och hur krävande arbetet är.

För en vuxen hund innebär ett bra upplägg regelbunden fysisk träning tillsammans med sök-, spår- och kontaktarbete. Jakt och jaktträning är rasens mest naturliga användning. Under perioder utan jakt behövs planerad konditionsträning och mentala uppgifter, men även vila och återhämtning. En hund som har arbetat länge i terräng kan behöva en lugnare dag efteråt även om den fortfarande verkar arbetsvillig.

Inkallning är viktig men tar inte bort jaktlusten. Träna den stegvis med långlina och väl valda störningar, och släpp inte hunden där ett långt sök kan innebära fara för vilt, trafik eller hund. GPS är ett säkerhetsstöd vid jakt, inte en ersättning för grundträning och omdöme.

Valpen ska få utforska, leka, bygga kroppskontroll och lära sig att följa sin förare i korta, positiva pass. Öka sträcka och belastning gradvis utifrån individens utveckling. Rasklubbens avelsstrategi varnar för hård jaktträning innan hunden är fullt utvecklad. Försök därför inte få fram tidiga resultat genom långa, ensidiga eller tvingande pass. En veterinär eller fysioterapeut kan hjälpa till med en plan om den växande hundens rörelser eller leder ger anledning till oro.

## Hälsa

Jämthunden betraktas överlag som en frisk och funktionell ras, men höftledsdysplasi och epilepsi förekommer. Rasens avelsstrategi uppmärksammar också diabetes och ögonsjukdomen PRA. En genomtänkt valpkontroll handlar därför både om registrerade undersökningsresultat och om sjukdomshistoriken i nära släkt.

För jämthundskullar som ska registreras i SKK måste båda föräldrarna ha officiell HD-status före parningen. Rasen har HD-index, och SKK rekommenderar att föräldrarnas genomsnittliga index är över 100. Hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel inom rasens indexprogram.

Rasens RAS-rekommendationer går längre: föräldrarna bör ha höfter A eller B, armbågar utan anmärkning, en ögonlysning som inte är äldre än tolv månader samt jaktprovsmerit på löshundsprov för älg. Det är viktigt att skilja dessa rekommendationer från de särskilda registreringsvillkoren. ED-resultat, ögonresultat och jaktmeriter är ändå relevanta kvalitetsuppgifter när du jämför kullar.

Fråga uppfödaren om:

- föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella HD-index
- datum och resultat för ögonlysning
- epilepsi, diabetes och PRA hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- jaktprovsresultat och hur hundarna arbetar i praktiken
- hur tidigare avkommor har utvecklats fysiskt och mentalt

Epilepsi och diabetes kan inte bedömas genom ett enda enkelt friskintyg. Därför är öppen information om släkten särskilt värdefull. Dåligt mörkerseende, återkommande kramper, ovanligt stor törst eller tydligt ökad urinering ska bedömas av veterinär, men sådana symtom kan ha flera orsaker och ska inte självdiagnostiseras.

## Historia och ursprung

Jämthunden är en svensk ras från det nordliga barrskogsbältets tradition av stora jaktspetsar. Den erkändes som egen ras 1946. Innan dess bedömdes den större jämthundstypen och den mindre gråhunden länge inom samma ras, vilket är en viktig förklaring till att jämthunden fick en egen standard relativt sent.

Äldre källor beskriver stora vargliknande jakthundar i Jämtland och närliggande områden, men det går inte att bevisa en obruten linje från forntida hundar till dagens registrerade ras. Det säkra är att den moderna jämthunden har formats genom målmedveten avel för arbete i nordisk skog.

Älgjakten har varit rasens dominerande användningsområde. Hundens uppgift är att söka självständigt, få älgen att stanna och sedan markera platsen med ståndskall så att föraren kan närma sig. Jämthund har även använts vid jakt på bland annat björn och vildsvin, men dess identitet och avelsmål är starkast knutna till arbetet som ställande älghund.

## Att leva med rasen

Att leva med en jämthund fungerar bäst när hundens arbete, återhämtning och vardag planeras som en helhet. En stor tomt är praktisk men ersätter varken träning eller meningsfull aktivitet. Lägenhet är inte omöjligt, men ställer höga krav på tillgång till lämpliga marker, säker förvaring av utrustning, ljudträning och en vardag där hunden får komma ut ofta.

Rasen kan fungera i en barnfamilj, men det är ingen automatisk egenskap. En vuxen ska alltid övervaka samspelet mellan hund och små barn, ansvara för motionen och ge hunden en ostörd viloplats. En stark, ivrig unghund kan oavsiktligt välta ett litet barn även när den är vänlig.

Stark jaktlust påverkar livet med andra djur. En jämthund som vänjs lugnt och kontrollerat vid en katt kan lära sig att leva med den, men det garanterar inte samma beteende mot okända katter utomhus. Smådjur behöver hållas säkert åtskilda på ett sätt som inte bygger på lydnad. Möten med andra hundar påverkas av individ, erfarenhet och introduktion; påståenden om att ett visst kön alltid fungerar eller aldrig fungerar är för enkla.

Ensamhet behöver tränas gradvis när hunden är trygg i hemmet. Vuxna hundar skiljer sig mycket åt i hur lätt de kan koppla av ensamma, och en valp kan inte lämnas som en färdigtränad vuxen. Planera för tillsyn, rastning och sällskap i vardagen i stället för att utgå från att mycket motion automatiskt gör hunden nöjd med långa ensamma perioder.

Välj uppfödare och kull utifrån det liv du faktiskt kan erbjuda. Be att få se dokumenterade hälsoresultat, fråga om sjukdomar i släkten och ta reda på hur föräldrarna jagar och fungerar hemma. För den som vill ha en uthållig jaktkamrat och tycker om ett nära samarbete med en självständig hund kan jämthunden vara ett mycket träffsäkert val. För den som främst söker en lättsam sällskapshund finns det raser med betydligt bättre grundförutsättningar.

Jämthund

Fédération Cynologique Internationale (FCI) - Member Countries

Jämthunden är en stor, vargliknande skandinavisk spets som avlats för älgjakt i karga nordiska skogar. Den har en tjock grå dubbelpäls, ringlad svans och ett lugnt, troget temperament. Den är intelligent och självständig och kräver erfaren hundförare, rejlig daglig motion och regelbunden mental stimulans.

Lejonvinden's är en uppfödare av raserna Leonberger och Jämthund med bas i Sveg i Sverige. Kennelnamnet har förekommit i officiella rassammanhang sedan åtminstone 2009.

Lejonvinden’s

## Snabbfakta

Tysk schäferhund är en medelstor, kraftfull tysk bruks-, vall- och tjänstehund för en ägare som vill träna aktivt och metodiskt. Rasen är samarbetsinriktad och mångsidig, men den stora variationen inom rasen gör valet av uppfödare, föräldradjur och kull ovanligt viktigt.

- **Ursprung:** Tyskland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar
- **Mankhöjd:** hanhund 60–65 cm, tik 55–60 cm
- **Vikt:** hanhund 30–40 kg, tik 22–32 kg
- **Hårlag:** normalhårig dubbelpäls eller lång dubbelpäls, båda med underull
- **Aktivitetsnivå:** hög; rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete
- **Viktigt inför köp:** kontrollera hälsa, mentalitet, arbetsegenskaper och rörelser hos föräldrar och nära släktingar, inte bara vad uppfödaren kallar linjen eller vilka utställningsmeriter hundarna har

En tysk schäferhund kan vara en mycket kompetent familje- och träningshund när vardagen motsvarar individens arbetslust. Den är däremot sällan ett bra val för den som främst vill ha en okomplicerad sällskapshund. En förstagångsägare behöver vara beredd att gå kurs, träna regelbundet och ordna hjälp tidigt om hunden utvecklar rädsla, stress, en stark vilja att jaga sådant som rör sig eller svårigheter att koppla av.

## Utseende och päls

Tysk schäferhund ska vara kraftfull och välmusklad utan att kroppen eller rörelserna blir överdrivna. Kroppen är något längre än den är hög. Hanhundar ska enligt rasstandarden vara 60–65 cm och väga 30–40 kg; tikar ska vara 55–60 cm och väga 22–32 kg.

Rygg och kors är inte samma sak. Rasstandarden beskriver en rak rygg som fortsätter till ett lätt sluttande kors. En kraftigt välvd eller avfallande länd och ett övervinklat, kohasigt eller instabilt bakställ är inte ett rastypiskt ideal. SKK:s särskilda domaranvisningar pekar ut just överlinje och bakställ som riskområden och anger att rörelserna ska bedömas både i skritt och trav.

För en valpköpare är naturliga rörelser mer informativa än en extrem uppställningsbild. Be att få se föräldradjuren gå och trava på ett plant underlag. Bakbenen ska arbeta stabilt och parallellt bakifrån, utan att haserna faller in eller ser ostadiga ut. Titta också på vuxna släktingar; en valp visar ännu inte hur den färdiga kroppen kommer att fungera.

Rasen har två godkända hårlag. Normalhårig schäfer har tät, grov och åtliggande dubbelpäls. Den långhåriga varianten har längre, mjukare täckhår som inte ligger lika tätt. Båda ska ha underull och båda fäller. Borsta och kamma efter behov, oftare under fällningsperioder, och kontrollera särskilt längre päls bakom öron, på ben och svans. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt ett fast schema.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden eftersträvar en välbalanserad, nervfast, självsäker, uppmärksam och följsam tysk schäferhund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, arbetslust, socialitet, rädsla och förmåga att varva ner kan skilja tydligt mellan hundar och släktlinjer inom rasen.

Schäferhundar beskrivs ofta som intelligenta, lojala eller naturligt vaktande, men sådana etiketter säger för lite om vardagen. En hund med stor arbetslust kan vara fokuserad och följsam i rätt arbete men krävande utan tydliga uppgifter. Uppmärksamhet på omgivningen kan ge god kontroll tillsammans med föraren, men också skall eller starka reaktioner om hunden är osäker, stressad eller dåligt tränad. Rasen ska inte väljas med förväntningen att alla individer automatiskt är trygga vakthundar eller enkla familjehundar.

I vissa delar av rasens avel har bruksprov och tjänst vägt tyngst, i andra har utställning vägt tyngre. Etiketter som ”bruks” och ”exteriör” räcker ändå inte för att förutsäga aktivitetsnivå eller familjelämplighet. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande människor, hundar, ljud, avkoppling och nya miljöer. Be om resultat och vardagsbeskrivningar även för kullsyskon, halvsyskon och tidigare avkommor.

På Mentalbeskrivning Hund, MH, dokumenteras hundens reaktioner vid bland annat kontakt, lek, förföljande, passivitet, överraskningar, hot och skott. MH är en beskrivning, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd. Läs därför hela protokollet och jämför flera nära släktingar i stället för att nöja dig med att en hund har ”känd mental status”.

## Träning och motion

Tysk schäferhund behöver dagligen använda både kroppen och hjärnan, men det finns inget korrekt timtal som passar varje individ. Behovet påverkas av ålder, hälsa, återhämtning, träningsvana och vad aktiviteten faktiskt innehåller. En ung hund behöver andra belastningar än en färdigvuxen, vältränad hund.

En fungerande vardag kombinerar promenader och fri rörelse på säkra platser med nosarbete, problemlösning och samarbetsövningar. Spår, sök, lydnad, bruksgrenar och andra uppgifter där hunden får arbeta koncentrerat passar rasens bakgrund. Variera underlag och miljö men öka längd, svårighet och fysisk belastning stegvis. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag, utan att bygga kondition, kroppskontroll, självbehärskning och förmåga att återhämta sig.

Belöningsbaserad, individanpassad träning gör det tydligt vilket beteende som lönar sig utan att bygga samarbetet på rädsla eller obehag. Börja tidigt med inkallning, följsamhet, hantering, koppelgående, avstånd till störningar och att lämna föremål. Träna också den mindre spektakulära färdigheten att ligga lugnt medan inget händer. En schäferhund som bara får högintensiva aktiviteter kan bli skicklig på att gå upp i varv men få svårt att komma ner igen.

Valpar ska inte motioneras som vuxna hundar. Korta upptäcktsstunder, lek i eget tempo, vila och positiv miljöträning är viktigare än långa sträckor, hopp eller tvära vändningar. Öka belastningen stegvis när hunden växer. Vid hälta, stelhet, ovilja att röra sig eller förändrat rörelsemönster bör träningen anpassas och veterinär kontaktas.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, och armbågsledsdysplasi, ED, är de mest centrala dokumenterade hälsokontrollerna inför köp av en svenskregistrerad tysk schäferhund. SKK och rasklubbens avelsstrategi prioriterar båda områdena. Hudproblem och besvär från rörelseapparaten förekommer också, medan den svenska avelsstrategin samtidigt påpekar att samlad dokumentation saknas för vissa omdiskuterade rygg- och klådproblem. Långa sjukdomslistor utan uppgifter om släkten säger därför mindre inför ett valpköp än verifierade resultat och hälsan hos nära släktingar.

Enligt SKK:s registreringsregler som gäller 2026 måste föräldradjuren ha officiell HD-status före parning. Eftersom rasen har HD-index rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga index vid parningen är över 100, och hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel. För tysk schäferhund krävs även officiell ED-status; för föräldradjur födda den 1 januari 2006 eller senare ska resultatet vara ED 0. Ett genomsnittligt ED-index över 100 är en rekommendation. Regler kan ändras, så kontrollera alltid den aktuella versionen hos SKK.

Vid valpköp bör du kontrollera mer än att båda föräldrarna uppfyller minimikraven:

- jämför föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella index
- se hur stor del av tidigare kullar och nära släktingar som är röntgade
- fråga om hudbesvär, återkommande klåda, rörelseproblem och andra diagnoser i familjen
- läs MH- eller MT-resultat för föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- se vuxna hundar i naturlig skritt och trav och fråga hur de fungerar i arbete och vardag

Ett enskilt fint resultat utesluter inte risk. Resultaten i hela kullen och den nära släkten ger en bättre bild inför köpet.

## Historia och ursprung

Tysk schäferhund skapades i Tyskland som en mångsidig vall- och brukshund. Efter bildandet av den tyska schäferhundföreningen 1899 inleddes planerad avel med vallhundar från centrala och södra Tyskland. Målet var att förena funktionell kroppsbyggnad med temperament och arbetsförmåga.

Den första rasstandarden skrevs 1899 efter förslag av A. Meyer och Max von Stephanitz. Rasens arbetskapacitet gjorde att användningen snart blev bredare än vallning. Tysk schäferhund har därefter fått en framträdande roll som bruks-, tävlings- och tjänstehund inom flera områden.

Historien förklarar varför samarbetsförmåga, uthållighet, nosarbete och en funktionell kropp fortfarande är centrala. Den förklarar också varför rasen inte bör bedömas enbart efter silhuett eller färg. En sund tysk schäferhund ska kunna arbeta och röra sig effektivt; utseendet ska stödja funktionen.

## Att leva med rasen

Tysk schäferhund kan leva väl i en familj och även i lägenhet, men bara om ägaren kan erbjuda träning, återhämtning, utrymme och säker vardagskontroll. Trädgård ersätter inte aktivitet, och bostadsformen ersätter inte planering. I ett lyhört boende behöver man dessutom förebygga och träna skall och reaktioner på ljud i trapphus eller utanför fönster.

Med barn krävs en närvarande vuxen, särskilt eftersom rasen är stor och stark. Barn ska inte ansvara för promenader eller ingripa i uppjagade situationer. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn och hund ska inte lämnas ensamma tillsammans. Familjelämplighet avgörs av individens mentalitet, erfarenheter och träning, inte av rasnamnet.

Samma försiktighet gäller andra djur. En schäferhund kan leva med hund eller katt, men det går inte att lova utifrån rasen. Låt hundar mötas lugnt och helst på neutral plats. Vid introduktion till katt ska katten ha hundfria reträttvägar; använd barriär och koppel och förhindra jakt från första mötet. Gå vidare först när båda djuren är avslappnade och håll uppsikt tills samspelet är stabilt.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en trygg, ensamhetstränad vuxen hund klarar normalt några timmar snarare än en hel arbetsdag. Öka tiden i små steg och ordna hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamtid än individen hanterar lugnt.

Det bästa hemmet för en tysk schäferhund har inte en viss adress. Det har vuxna som vill träna, kan läsa hundens signaler, följer upp hälsa och ger både meningsfull aktivitet och verklig vila under hela hundens liv.

Tysk Schäferhund

Verein für Deutsche Schäferhunde (SV) e.V. (Germany)

Den Danske Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Tysk Schäferhund är en medelstor till stor, atletisk brukshund som är mycket intelligent och lättlärd. Den är lojal och naturligt beskyddande och behöver omfattande daglig mental och fysisk stimulans. Rasen har en dubbel päls och fäller mycket, och används i stor utsträckning inom polis, militär samt sök- och räddningsarbete.

## Snabbfakta

Miniature american shepherd är en liten, atletisk vallhund och en egen internationellt erkänd ras – inte bara ett informellt namn på en liten australian shepherd. Rasen utvecklades visserligen ur små australian shepherd-hundar i USA, men har i dag en egen rasstandard och registreras separat.

- **Ursprung och användning:** USA; framtagen som gårds-, vall- och sällskapshund.
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar.
- **Mankhöjd:** hanar 35,5–46 cm och tikar 33–43,5 cm.
- **Vikt:** rasstandarden anger inget fast intervall. En sund vikt beror på hundens höjd, kön och kroppsbyggnad.
- **Päls:** medellång dubbelpäls som kan vara rak eller vågig.
- **Aktivitetsnivå:** hög, med behov av både rörelse, tankearbete och återhämtning.

Det här är en kompakt hund, men inte en bekväm genväg till vallhundsegenskaper i mindre format. Den passar bäst hos den som vill träna, vara ute och samtidigt lära hunden att koppla av. För en förstagångsägare kan rasen fungera om det finns tid, tålamod och intresse för belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en okomplicerad hund med låga krav på aktivitet och vardagsträning.

## Utseende och päls

Miniature american shepherd ska vara välbalanserad, smidig och stark utan att se tung eller överdriven ut. Kroppen är något längre än hög. Storleksskillnaden inom de tillåtna höjderna är tydlig, och därför blir ett enda viktspann missvisande. Bedöm hellre hull, proportioner och muskulatur tillsammans med veterinär än mot en siffra för hela rasen.

Pälsen består av vädertåligt täckhår och underull, vars mängd kan variera med årstid och klimat. Regelbunden genomkamning räcker ofta i vardagen, men under fällning behöver löst underull tas om hand oftare. Bad görs när hunden faktiskt är smutsig. Pälsen ska i huvudsak lämnas naturlig; omfattande formklippning hör inte till rasens normala pälsvård.

Godkända grundfärger är svart, rödbrun, blue merle och rödbrun merle, med eller utan tantecken och vitt. Vitt får förekomma på bestämda områden men ska inte dominera huvud eller kropp. Ögonen kan vara bruna, blå, hasselnötsfärgade eller bärnstensfärgade, och en hund kan ha olika färg på ögonen eller flera färger i samma öga. Ett ovanligt öga är en tillåten utseendevariation, inte i sig ett besked om syn, hälsa eller mentalitet.

Svansen kan vara lång eller naturligt kort, så kallad natural bobtail, NBT. En kort svans är alltså inte automatiskt kuperad. Kupering är förbjuden i Sverige, och den svenska köparen bör skilja mellan en medfödd stubbsvans och en kirurgiskt förkortad svans hos en importerad hund.

## Temperament och personlighet

Miniature american shepherd beskrivs i rasstandarden som intelligent, arbetsvillig, anpassningsbar och lojal, med vall- och vaktinstinkt. Den är ofta uppmärksam på sin omgivning och snabb att reagera. Det kan ge fin följsamhet i träning, men också en hund som registrerar rörelser, ljud och förändringar som ägaren knappt märker.

Rasen får vara reserverad mot främmande människor. Reservation betyder att hunden kan avvakta utan att söka kontakt; det är inte samma sak som att vara skygg, rädd eller hotfull. Tvingade hälsningar gör sällan en avvaktande hund tryggare. Ge den i stället utrymme, låt den observera och belöna lugna egna initiativ.

Svensk BPH-data visar framför allt att variationen inom rasen är stor. Vissa hundar hälsar gärna, andra är tydligt ointresserade, och reaktioner på överraskningar, ljud och osäkerhet skiljer sig mellan individer. BPH beskriver hundens reaktioner den dagen och ger inget godkänt eller underkänt. Vid valpköp är därför föräldrarnas och nära släktingars beteende, återhämtning och vardagsfunktion mer upplysande än en ensam etikett som ”typisk mentalitet”.

Den starka uppmärksamheten på familjen ska inte romantiseras som att varje individ automatiskt blir trygg, social och lättsam. Fråga uppfödaren hur de vuxna hundarna fungerar med gäster, nya miljöer, hantering, ljud och passivitet. Be om konkreta exempel och ta del av eventuella BPH-resultat i sitt sammanhang.

## Träning och motion

Miniature american shepherd behöver ett aktivt liv, men det finns ingen fast tidsmall som passar alla individer. En bra vardag innehåller promenader och fri rörelse där det är säkert, nosarbete eller problemlösning, korta träningspass och verklig vila. Hundens ålder, kondition, hälsa och förmåga att återhämta sig ska styra belastningen.

Agility, rallylydnad, spår, nosework, lydnad, sök, vallning och trickträning är exempel på aktiviteter som kan passa. Ingen särskild sport är ett krav. Det viktiga är att hunden får använda kroppen och huvudet utan att varje dag byggs upp till allt högre tempo. Om den efter aktivitet fortfarande har svårt att komma till ro kan lösningen vara tydligare pauser och bättre anpassad träning, inte automatiskt mer motion.

Belöningsbaserad träning med tydliga kriterier passar en snabb och lyhörd hund. Börja tidigt med kontakt, inkallning, koppelvana, hantering och att kunna vänta. Träna också på sådant som lätt glöms bort: att ligga still medan familjen äter, släppa en uppgift, se människor eller hundar passera utan att ingripa och återgå till lugn efter lek.

Vall- och vaktbeteenden kan i vardagen märkas som att hunden följer rörelse, försöker kontrollera spring eller larmar när något händer. Det betyder inte att alla individer jagar barn, vallar katter eller skäller mycket. Observera den egna hundens utlösare och träna alternativa beteenden innan mönstret blir en vana. Valpar ska få korta, positiva erfarenheter och åldersanpassad rörelse; de ska inte motioneras som färdigvuxna hundar.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, förekommer hos miniature american shepherd, men den svenska rasen är ung och underlaget för säkra frekvensuppgifter om flera andra tillstånd är begränsat. Försäkringskodning, små material och hundarnas låga genomsnittsålder har gjort äldre sammanställningar svåra att tolka. En lång lista över möjliga diagnoser säger därför mindre än verifierade resultat hos valpens föräldrar och nära släktingar.

Det är viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringsregler och rasklubbens avelsrekommendationer. Miniature american shepherd har inget särskilt rasspecifikt hälsoprogram markerat som registreringskrav i SKK:s aktuella registreringsregler. Svenska Miniature American Shepherdklubben rekommenderar däremot att båda föräldradjuren före parning har:

- HD-resultat A eller B och ED-resultat 0
- ögonundersökning utan anmärkning som inte är äldre än 18 månader
- känd prcd-PRA-status, där en anlagsbärare bara kombineras med en genetiskt fri hund
- känd NAD-status, med kombinationen fri med fri eller fri med anlagsbärare.

Be att få se det faktiska resultatet, undersökningsdatumet och hur föräldradjurens resultat kombineras. Ordet ”hälsotestad” räcker inte. Ett DNA-test kan dessutom bara svara på den variant testet avser och ersätter inte en klinisk ögonundersökning.

MDR1, även kallad ABCB1, är en genvariant som kan påverka hur hunden hanterar vissa läkemedel. Om hunden är testad bör resultatet sparas och visas för behandlande veterinär. Varken läkemedelsval eller dos ska avgöras utifrån generella rasråd på nätet.

Merle ska inte paras med merle, eftersom kombinationen kan ge valpar med dubbla merleanlag och därmed ökad risk för allvarliga syn- och hörselproblem; en sådan parning strider mot SKK:s grundregler. Naturlig stubbsvans är kopplad till NBT-anlaget. Rasklubben uppmanar till försiktighet med NBT–NBT-kombinationer medan frågan följs, vilket inte ska blandas ihop med det uttryckliga förbudet mot merle–merle.

## Historia och ursprung

Miniature american shepherd utvecklades i Kalifornien i slutet av 1960-talet genom avel på små australian shepherd-hundar. Målet var en mindre, uthållig vallhund som kunde arbeta med bland annat får och getter och samtidigt följa med i ett rörligt gårds- och hästliv. Från 1980 användes namnet Miniature Australian Shepherd i registreringen, innan rasen senare fick sitt nuvarande namn.

Den amerikanska rasklubben bildades 1990, och rasen togs in i American Kennel Clubs utvecklingsregister 2011. Fullt amerikanskt erkännande kom 2015 och FCI erkände rasen 2019. Den första svenska kullen föddes 2006, medan svensk registrering som miniature american shepherd började 2017.

I Sverige finns också ett kontrollerat korsningsprogram där australian shepherd får användas enligt SKK:s registreringsregler och avkomman registreras som miniature american shepherd. Det förändrar inte att hundarna tillhör den erkända rasen; programmet är ett reglerat avelsverktyg. För en köpare gör det stamtavlan och uppfödarens mål extra relevanta, eftersom egenskaper och storlek kan variera även inom rasstandarden.

## Att leva med rasen

Miniature american shepherd kan leva bra i både hus och lägenhet. Bostadens storlek avgör mindre än hur vardagen fungerar: hunden behöver komma ut, använda sina sinnen, tränas och kunna vila utan att ständigt bevaka trapphus, fönster eller tomt. En trädgård kan vara praktisk men ersätter inte gemensam aktivitet eller miljöträning.

Med barn behövs vuxen tillsyn, tydliga regler och en viloplats där hunden får vara ostörd. Spring och höga ljud kan väcka intresse hos en rörelsekänslig vallhund, så lugna möten och avbrott innan hunden går upp i varv är viktigare än att anta att rasen är ”barnvänlig”. Barn ska aldrig ansvara för att läsa eller hantera en pressad hund.

Samliv med hund eller katt avgörs av individ, tidigare erfarenheter och introduktionen. Låt möten ske gradvis och kontrollerat, ge katten flyktvägar och egna resurser och avbryt fixering eller jakt tidigt. Rasen har ingen garanti för kompatibilitet, men vallbakgrunden gör heller inte problem oundvikliga.

Ensamhet tränas stegvis när hunden är trygg, rastad och mottaglig för vila. Börja med mycket korta stunder och följ hur just den hunden reagerar; långvarigt skällande, vandrande eller oförmåga att äta och vila visar att träningen gått för fort. En stängd bur får inte användas som normal förvaring eller lösning på ensamhetsproblem i svenska hem.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än registrering och färg. Be att få se föräldrarnas hälsoresultat och datum, fråga om MDR1 och andra relevanta DNA-resultat, studera mentalitet och återhämtning i familjen och diskutera hur uppfödaren prioriterar arbetslust, ljudreaktioner, reservation och förmåga att varva ner. En seriös matchning handlar om vilken vardag hunden är avlad och uppväxt för – inte bara om att hitta rätt utseende.

Miniature american shepherd

Norwegian Kennel Club (NKK)

Kompakt, atletisk vallhund framtagen i USA som en mindre Australian Shepherd. Intelligent, hängiven och en riktig “klisterhund” med familjen, ofta reserverad mot främlingar. Behöver regelbunden träning, mental stimulans och motion. Medellång dubbelpäls i varierande färger; överlag en frisk ras med en livslängd på 12–15 år.

Teampowerdogs är en uppfödare av raserna Tysk Schäferhund och Miniature american shepherd med bas i Odensbacken i Sverige. Uppfödningen av miniature american shepherd började 2023.

Teampowerdogs

Ögonglimtens

## Snabbfakta

Welsh corgi cardigan är en brittisk boskapsvallare och sällskapshund i liten höjd men med betydligt mer kropp, kraft och arbetslust än de korta benen först antyder. Den passar bäst hos någon som vill träna, promenera och lösa uppgifter tillsammans med sin hund varje dag.

- **Storlek:** Rasstandarden anger 30 cm i mankhöjd som ideal. Den anger inget fast viktspann; vikten ska stå i proportion till hundens storlek och helhet.
- **Kropp:** Lång och stark med korta ben, god markfrigång och en lång, rävlik svans.
- **Temperament:** Rasidealet är alert, aktivt, intelligent och stabilt, utan skygghet eller aggressivitet.
- **Aktivering:** Daglig fysisk rörelse och mental sysselsättning behövs. Ett visst antal motionsminuter passar inte alla individer.
- **Päls:** Kort till medellång, vädertålig dubbelpäls med underull. Räkna med fällning och regelbunden borstning.
- **Viktigt vid valpköp:** Be att få se föräldradjurens faktiska HD-resultat och fråga om ögonlysning, rcd3-PRA och eventuell merlefärg.

Cardigan och welsh corgi pembroke är två separata raser. Välj därför inte enbart efter ordet ”corgi” eller en bild på en kortbent hund. Jämför rasernas vardagsbehov, träffa vuxna hundar och bedöm den aktuella uppfödarens hundar.

## Utseende och päls

En welsh corgi cardigan ska vara robust, rörlig och uthållig: låg över marken, men inte så låg att kroppen saknar markfrigång. Kroppen är ganska lång och stark, benstommen kraftig och öronen stora, upprättstående och lätt rundade i spetsarna. Den måttligt långa svansen når till eller nästan till marken och får lyftas när hunden rör sig, men ska inte ringlas över ryggen. Den långa, rävliknande svansen är ett tydligt drag i cardiganstandarden.

De godkända färgerna är blue merle, brindle, röd, sobel, trefärgad med brindle tanteckning och trefärgad med röd tanteckning. Typiska vita tecken får finnas, men vitt ska inte dominera på kropp eller huvud och ska inte omringa ögonen. Blå eller blåspräckliga ögon är enligt standarden endast tillåtna hos blue merle.

Pälsen består av hårda, helst raka täckhår och en skyddande underull. Borsta igenom hela pälsen regelbundet och oftare när mycket underull lossnar. Kontrollera särskilt att lös underull inte packas ihop bakom öron, vid byxorna och kring svansen. Hur kraftigt och när en hund fäller varierar; planera för mer löst hår under vissa perioder i stället för att utgå från en bestämd kalender. Vänj valpen lugnt vid borstning, kloklippning och annan hantering från början.

## Temperament och personlighet

Welsh corgi cardigan är i rasidealet uppmärksam, aktiv, intelligent och mentalt stabil. Det är en bra utgångspunkt, men inte en garanti för hur varje hund blir. Svenska BPH-resultat visar variation inom rasen, och uppväxt, erfarenheter och individ påverkar bland annat socialitet, rädsla, lekintresse och förmåga att koppla av.

Bakgrunden som gårds- och boskapshund kan märkas som uppmärksamhet på rörelse, vilja att hålla reda på omgivningen och benägenhet att skälla. Vissa unga hundar försöker också styra springande människor eller djur och kan nafsa mot ben. Det här är beteenden som kan förekomma och som går att förebygga eller påverka med träning, inte något alla cardigan gör. Avbryt lugnt, belöna ett alternativt beteende och ge hunden planerade aktiviteter där den får använda nos, kropp och huvud.

Fråga uppfödaren hur föräldradjuren fungerar med besökare, i nya miljöer och efter aktivitet. Träffa dem om det är möjligt. En hund som snabbt går upp i varv men har svårt att vila kan bli krävande även om den är lättlärd. För många hem är förmågan att växla mellan aktivitet och lugn minst lika viktig som träningslusten.

## Träning och motion

En cardigan behöver röra sig och tänka varje dag, men det finns ingen trovärdig minutregel som passar alla. Ålder, hälsa, kondition och personlighet avgör mängden. En bra vardag blandar promenader i olika miljöer med nosarbete, korta träningspass, lek och tid för återhämtning.

Rasen brukar uppskatta uppgifter där den får samarbeta och fatta små beslut. Personspår, sökövningar, vardagslydnad, rallylydnad och kontrollerad kroppsträning är exempel; hunden behöver inte valla för att få ett meningsfullt liv. Öka svårighet och fysisk belastning stegvis, särskilt hos en växande hund, och ta hjälp av veterinär eller fysioterapeut om hunden har ont, haltar eller rör sig avvikande. Kroppsformen är inte i sig skäl för generella förbud mot alla trappor eller hopp, men miljön och aktiviteten ska passa den enskilda hunden.

Träna positivt, belöningsbaserat och i tydliga steg. Prioritera kontakt, inkallning, följsamhet och ett lugnt beteende kring cyklar, springande barn och andra rörelser som kan väcka intresse. Om hunden skäller vid dörren eller fönstret, hjälp den bort från situationen innan skällandet hinner bli en vana och belöna det beteende du vill se. Hårda korrigeringar eller idéer om att ”dominera” hunden behövs inte och riskerar att försämra tryggheten.

## Hälsa

Den aktuella svenska avelsstrategin beskriver welsh corgi cardigan som generellt frisk. Ingen enskild ögonsjukdom stack ut i de ögonundersökningar som hade sammanställts. Det betyder inte att varje hund är frisk eller att hälsokontroller saknar betydelse. För en valpköpare är dokumenterade resultat mer värdefulla än allmänna försäkringar om att en linje är ”problemfri”.

### Höfter och rörelseapparat

Sedan 2025 måste båda föräldradjuren ha officiell höftledsstatus före parning för att avkomman ska kunna registreras i SKK. **Känd status betyder att resultatet finns registrerat, inte att höfterna automatiskt är fria från HD.** Be därför om de faktiska graderna och låt uppfödaren förklara sitt val av kombination.

Rasklubben bevakar också short ulna, där armbågsbenet slutar växa för tidigt och frambenet kan bli allt krokigare. Om en växande hund får tydligt förändrad benställning, utåtvriden tass eller hälta bör den bedömas tidigt av en veterinär med erfarenhet av ortopedi. Behandling kan behöva sättas in medan hunden fortfarande växer, så vänta inte och se.

### Ögon, rcd3-PRA och merle

Rcd3-PRA är en tidigt debuterande, autosomalt recessiv form av PRA som förekommer i rasen. DNA-testet kan visa om en hund är fri, anlagsbärare eller genetiskt affekterad. En bärare blir inte själv sjuk av just rcd3-PRA, men kan föra anlaget vidare. Testet svarar bara på denna genetiska variant. En ögonlysning kan i stället hitta kliniska ögonförändringar men avslöjar inte friska anlagsbärare, så undersökningarna ersätter inte varandra.

Blue merle är en godkänd färg, men merleanlaget får inte dubbleras i en parning eftersom avkomman då riskerar allvarliga hörsel- och ögondefekter. Vid köp av en merlefärgad valp bör uppfödaren kunna redogöra för föräldrarnas färg och hur parningen följer SKK:s regler.

Håll dessutom hunden i lämpligt hull. En tydlig midja ska synas bakom revbenen och revbenen ska kunna kännas med lätt tryck. Följ förändringar över tid i stället för att jaga en enda standardvikt.

## Historia och ursprung

Welsh corgi cardigan utvecklades i Wales som gårds- och boskapshund. Den arbetade nära gårdens människor och hjälpte bland annat till att driva och hålla ordning på kreatur. Den historiska funktionen förklarar rasens kombination av låg höjd, rörlighet, uthållighet och uppmärksamhet på det som händer runt omkring.

Hur gammal rasen är och exakt vilka hundar som ligger bakom den är inte slutgiltigt fastställt. Äldre berättelser kopplar den till mycket tidiga walesiska hundar, kelter eller vikingar, men sådana teorier ska inte behandlas som säker släkthistoria. SKK anger att cardigan och pembroke korsades fram till 1934, då de skildes och blev två separata raser. Den första welsh corgi cardigan som registrerades i Sverige kom 1963.

I dag klassificerar FCI rasen som boskapsvallare och sällskapshund. Många lever enbart som familjehundar, men det aktiva och arbetsinriktade arvet är fortfarande relevant när man bedömer om vardagen passar.

## Att leva med rasen

En welsh corgi cardigan kan bo i lägenhet, men den låga mankhöjden gör den inte automatiskt lätt att ha i en liten bostad. Den behöver daglig aktivitet, möjlighet att varva ned och träning kring ljud i trapphus och utanför fönster. Hus och trädgård ersätter inte promenader, samarbete eller nya miljöer.

Ensamhet är inte en fast rasegenskap. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka gradvis; backa om den visar oro. Planera vardagen utifrån individen och räkna inte med att en liten valp kan lämnas ensam.

Rasen kan leva bra i en barnfamilj, men ingen ras är automatiskt barnsäker. En vuxen ska alltid vara med när små barn och hund umgås, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Lär både barn och hund lugna regler, särskilt när lek och spring kan väcka hundens intresse för rörelse.

Samma sak gäller andra hundar och katter: individen är viktigare än rasnamnet. Tidigare erfarenheter och en kontrollerad introduktion spelar stor roll. Vid introduktion till katt bör katten ha en hundfri plats att dra sig undan till, möten ske lugnt och jakt förhindras från första början.

Inför köp är det klokt att kontrollera:

- föräldradjurens officiella HD-grader, inte bara att de är röntgade;
- datum och resultat för ögonlysning samt status för rcd3-PRA;
- hur en eventuell merlekombination har planerats;
- hur nära släktingar fungerar med ljud, människor, hundar och återhämtning;
- om du vill ha vardagen med pälsfällning, träning och daglig aktivering under hela hundens liv.

Rasen passar alltså inte någon som väljer den enbart för det kompakta formatet. En cardigan är en aktiv och intelligent vallhund på korta ben och behöver en ägare som har både tid och intresse för ett genomtänkt vardagsliv.

Welsh corgi cardigan

Welsh Corgi League (UK)

Welsh corgi cardigan är en robust, långsträckt vallhund med rävlikt huvud och lång svans. Trots sina korta ben är den energisk och smidig, lojal, vaksam och ofta reserverad mot främlingar. Pälsen är en vädertålig dubbelpäls som finns i många färger, och rasen behöver regelbunden motion och pälsvård.

Royalty gold paws är en uppfödare av rasen Welsh corgi cardigan med bas i Göteborg i Sverige. Kennelnamnet registrerades 2024.

Royalty gold paws

## Snabbfakta

- Bedlingtonterrier är en brittisk terrier med tydlig jaktinstinkt bakom det mjuka, lammlika utseendet.
- Rasen är omkring 41 cm hög och väger normalt 8–10 kg; tikar får vara något lägre och hanar något högre.
- Den är ofta livlig ute och lugn hemma, men behöver både daglig rörelse och uppgifter för huvudet.
- Pälsen fäller mycket lite, men ska kammas regelbundet och klippas ungefär var 6–8 vecka.
- Låg fällning gör inte rasen allergifri.
- Koppartoxikos är den viktigaste rasspecifika hälsofrågan att kontrollera inför ett valpköp.
- Rasen kan bo både i lägenhet och hus om den får tillräcklig aktivitet, trygg ensamhetsträning och säkra promenader.

## Utseende och päls

Bedlingtonterriern är en smidig, muskulös hund med en siluett som skiljer sig från de flesta andra terrier. Kroppen är något längre än hög, länden är naturligt välvd och buklinjen tydligt uppdragen. Huvudet är päron- eller kilformat, utan markerat stop, och den ljusa silkeshättan på hjässan förstärker det karakteristiska lammutseendet. Under den eleganta ytan finns en hund byggd för fart: rasstandarden beskriver att den ska kunna galoppera snabbt.

Mankhöjden är omkring 41 cm och vikten 8–10 kg. En mindre avvikelse nedåt för tikar och uppåt för hanar är tillåten. Färgerna är blå, leverbrun eller sandfärgad, med eller utan tanteckning. Pälsen ska vara tjock, stå ut från huden och ha en tydlig tendens att tvinna sig, särskilt på huvud och ansikte. Den får inte kännas sträv.

Pälsen lämnar mycket lite hår efter sig, men är inte lättskött. Som praktiskt riktmärke bör den borstas och kammas minst en gång i veckan och klippas ungefär var 6–8 vecka. Tovor kan kräva tätare genomgång, särskilt efter skogsturer och på ställen där pälsen utsätts för friktion. Den typiska rasfrisyren kräver kunskap; fråga därför uppfödaren om vardagsklippning och om en hundfrisör som kan bedlingtonterrier.

Öronen behöver följas noga eftersom tät hårväxt och trånga hörselgångar har uppmärksammats inom rasen. Kontrollera regelbundet om hunden får rodnad, dålig lukt, klåda eller återkommande besvär och kontakta veterinär vid symtom. Klippning och god överblick hjälper dig att upptäcka problem, men ersätter inte en veterinärbedömning.

Att bedlingtonterriern fäller lite betyder inte att den är allergivänlig. Hundallergen kommer bland annat från hud och saliv, och mängden varierar mellan individer. Den som har hundallergi behöver därför bedöma den aktuella hunden och sin egen reaktion i stället för att lita på rasens pälstyp.

## Temperament och personlighet

Bedlingtonterriern kombinerar ett vänligt och tillgivet sätt med en terriers mod och jaktintresse. Rasidealet är en livlig, alert och intelligent sällskapshund som är mild i vila men handlingskraftig när något händer. Det är en användbar beskrivning av rasens spännvidd: samma hund kan ligga stilla i soffan och kort därefter vilja springa i full fart efter något som rör sig.

Många individer uppskattar nära kontakt med familjen och kan koppla av väl inomhus när deras behov är tillgodosedda. Mot främlingar kan vissa vara lite avvaktande. Skygghet och nervositet hör däremot inte till rasidealet. Valpens erfarenheter, föräldrarnas temperament och ägarens vardag påverkar hur den vuxna hunden utvecklas, så träffa om möjligt både tiken och andra släktingar till valpen.

Svenska beteendebeskrivningar och ägarenkäter ger en nyanserad bild av umgänget med andra hundar. En mindre grupp BPH-beskrivna hundar visade överlag låg aggression, medan en ägarenkät också tog upp individer som hade svårt vid hundmöten, särskilt vissa hanhundar. Slutsatsen är inte att rasen är aggressiv eller problemfri, utan att individen och introduktionen spelar stor roll. Välj lugna hundmöten, belöna kontakt med föraren och låt inte trånga eller stökiga situationer prägla socialiseringen.

Den starka jaktinstinkten är dokumenterad i rasstandarden och bör tas på allvar. En bedlingtonterrier kan reagera snabbt på vilt, katt eller andra små djur. Vissa individer kan leva väl med en katt som de känner, men det går inte att lova utifrån rasnamnet. Planera alltid för säker hantering och separera hunden från smådjur när du inte kan övervaka samspelet.

## Träning och motion

Bedlingtonterriern behöver daglig motion, men en fast minutangivelse passar dåligt för alla individer. En bra vardag innehåller promenader, möjlighet att sträcka ut säkert och någon uppgift som kräver koncentration. Ålder, hälsa, kondition och vad hunden gjorde dagen före avgör hur mycket som är lagom. En nöjd hund ska kunna återhämta sig hemma, inte bara bli mer uppvarvad av allt längre rundor.

Rasen kan passa för agility, spår, viltspår, rallylydnad eller vanlig vardagsträning. Aktiviteten är mindre viktig än att hunden får använda både kropp och huvud tillsammans med sin ägare. Sökövningar, balans, korta lydnadspass och kontrollerad lek ger variation utan att varje dag måste bli ett stort träningsprojekt.

Träna med belöningar, tydliga kriterier och korta pass. Bedlingtonterriern är intelligent och kan lära snabbt, men terrierns självständighet gör upprepningar utan mening mindre lockande. Belöna de beteenden du vill se i vardagen: frivillig kontakt, lugn vid dörren, följsamhet i koppel och förmåga att avbryta jakt på en leksak. Hårda korrigeringar riskerar att försämra samarbetet och behövs inte för att sätta tydliga gränser.

Inkallning bör tränas tidigt, men stark jaktinstinkt kan överrösta även en väl inlärd signal. Använd långlina där omgivningen inte är säker och låt hunden springa lös först på platser där ett misslyckande inte får allvarliga följder. Målet är inte att bevisa att hunden alltid lyder, utan att bygga många lyckade repetitioner och samtidigt behålla säkerheten med lina eller inhägnad.

## Hälsa

Koppartoxikos är den viktigaste kända rasspecifika sjukdomen hos bedlingtonterrier. Vid den COMMD1-relaterade formen kan en ärftlig förändring göra att koppar ansamlas i levern. Arvsgången är autosomalt recessiv, vilket innebär att hunden behöver ärva den aktuella genvarianten från båda föräldrarna för att vara genetiskt affekterad.

Ett COMMD1-test kan ge resultatet fri, bärare eller genetiskt affekterad. En bärare är inte sjuk av den testade varianten men kan föra den vidare. En genetiskt affekterad hund har två kopior och riskerar att utveckla sjukdom under livet. Resultatet fri gäller den deletion som testet undersöker; det utesluter inte varje annan tänkbar orsak till leversjukdom eller koppartoxikos.

Skandinaviska Bedlingtonklubben kräver att föräldradjuren är DNA-testade via SLU för att en kull ska få klubbens valphänvisning. Klubben har också ögonlysning som villkor för valphänvisning. Detta är inte samma sak som ett särskilt registreringskrav från Svenska Kennelklubben: i SKK:s registreringsregler för 2026 finns ingen bedlingtonspecifik DNA- eller ögonsärregel. Skillnaden är viktig när du bedömer vad uppfödaren faktiskt har gjort.

Be därför att få se dokument, inte bara höra att hundarna är ”testade”:

- båda föräldradjurens identifierbara COMMD1-resultat och en förklaring av kombinationen,
- aktuella ögonlysningsresultat och hur eventuella fynd har vägts in,
- information om återkommande lever-, ögon-, hud- eller öronbesvär i nära släkt,
- uppfödarens plan för att följa valparnas hälsa efter leverans.

Hud och öron är frågor som den svenska rasklubben följer. Äldre enkäter har rapporterat klåda, öroninflammationer, riklig hårväxt i öronen och trånga hörselgångar, men en enkät visar inte risken för varje valp. Se uppgifterna som skäl att fråga och vara observant, inte som en diagnos. Återkommande klåda, huvudskakningar, rodnad eller rinnande ögon ska bedömas av veterinär.

## Historia och ursprung

Bedlingtonterriern utvecklades i Northumberland i norra England och förknippas särskilt med gruvstaden Bedlington. Den kallades tidigare Rothburyterrier. De tidiga hundarna skulle vara snabba, starka och mångsidiga, och användes bland annat till jakt på kanin och annan småvilts- och skadedjursjakt.

En sammanslutning för rasen bildades 1877, efter att rasstandarden börjat ta form under 1800-talets senare del. Vägen från lokal arbetsterrier till dagens mer eleganta utställnings- och sällskapshund är dokumenterad, men alla uppgifter om exakt vilka andra raser som ingick i utvecklingen är inte lika säkra. Det är därför bättre att se jaktbakgrunden och den arbetande terrierkaraktären som det stabila arvet än att bygga historien på en viss omdiskuterad korsning.

Bedlingtonterriern kom till Sverige i början av 1900-talet. I dag används den här främst som sällskaps- och utställningshund, samtidigt som fart, mod och förmåga till hundsport fortfarande påminner om ursprunget.

## Att leva med rasen

Bedlingtonterrier kan fungera i lägenhet såväl som i hus. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen ser ut: hunden behöver komma ut, få använda huvudet och kunna springa på en säker plats. En trädgård ersätter inte promenader, och ett staket behöver vara pålitligt om vilt eller katter rör sig utanför.

Med barn gäller samma grundregler som för andra hundar. En vuxen ska vara närvarande med små barn, och hunden ska ha en egen viloplats där den får vara ifred. Bedlingtonterrierns vänliga rasideal är ingen garanti mot missförstånd, och barn ska inte klättra på, störa eller försöka lyfta hunden.

Ensamhet behöver läras in gradvis efter att valpen blivit trygg i sitt nya hem. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i hur lätt de kopplar av utan sällskap. Bygg träningen i korta steg och planera vardagen efter den individ du har, inte efter en generell tidsmall.

Räkna med löpande arbete och kostnader för pälsvård. Den som inte vill lära sig vardagsklippning behöver hitta en hundfrisör med erfarenhet av rasen och boka besök ungefär var 6–8 vecka. Gör också veckovis kamning, öronkontroll och lugn hanteringsträning till en rutin redan från valptiden.

Rasen passar bäst för den som tycker om en nära sällskapshund men samtidigt respekterar terrierns jaktintresse och självständighet. Före köp bör du träffa vuxna hundar, granska COMMD1- och ögonresultat, fråga hur pälsen sköts och ha en konkret plan för motion, ensamhet och eventuella smådjur i hemmet. Då blir det lättare att avgöra om det mjuka yttre och den handlingskraftiga insidan passar samma vardag.

Bedlingtonterrier

Association Canine Allemande (VDH - German Kennel Club)

Bedlingtonterrier är en liten, fårlik men ändå atletisk terrier med slank, välvd kropp och en karakteristisk, lockig päls som fäller lite men kräver regelbunden pälsvård. Den avlades ursprungligen för jakt, är snabb, nyfiken, känslig och en hängiven familjehund med stark jaktinstinkt som mår bra av vänlig träning och daglig motion.

Isotop's är en uppfödare av rasen Bedlingtonterrier med bas i österbybruk i Sverige.

Isotop’s

## Snabbfakta

Labradoodle är en korsning mellan labrador retriever och pudel, inte en hundras med en gemensam standard i Svenska Kennelklubben. Namnet säger därför ganska lite om den enskilda hunden: storlek, päls, fällning, temperament och hälsorisker kan variera även inom samma kull.

- Be alltid om den exakta pudelvarianten i föräldraledet. Toy-, dvärg-, mellan- och storpudel har mycket olika mankhöjd.
- F1, F1b och liknande beteckningar beskriver härkomst. De garanterar inte en viss storlek, päls, allergitålighet eller personlighet.
- En labradoodle kan få apporteringsintresse och snabb inlärning, men egenskaperna kombineras inte likadant hos alla.
- Pälsen kan vara rakare, vågig eller lockig och kan både fälla och tova. Ingen labradoodle kan garanteras vara allergivänlig.
- Korsningen passar bäst hos den som vill träna, aktivera och sköta päls regelbundet och som kan anpassa vardagen efter den faktiska hunden.
- Hälsoundersökningar ska bedömas för varje förälder utifrån labradorens och den aktuella pudelvariantens egna risker och rekommendationer.

Australian Labradoodle skiljer sig från en förstakorsning mellan labrador och pudel. Det är en separat typ som har utvecklats genom flera generationer och har andra raser i bakgrunden. Fråga vad uppfödaren menar med namnet och vilket register eller avelsprogram hundarna tillhör.

## Utseende och päls

Det finns ingen enda officiell storlek eller kroppsform för labradoodle. Labradorstandarden anger en ideal mankhöjd på 56–57 centimeter för hanar och 54–56 centimeter för tikar. Pudeln sträcker sig från toy över 24 till och med 28 centimeter, via dvärg och mellan, till storpudel över 45 till och med 60 centimeter med två centimeters tolerans uppåt. En storleksetikett som ”mini”, ”medium” eller ”standard” räcker inte för att säga hur stor hunden blir.

Uppskatta storleken genom att väga samman:

- vilken pudelvariant som faktiskt finns i härkomsten
- båda föräldrarnas uppmätta höjd och vikt
- storleken hos vuxna hel- och halvsyskon samt tidigare kullar
- hundens kön och kroppsbyggnad

Föräldrarna säger mer än generationsnamnet. Labradoren har enligt standarden en kort, tät päls med vattenavvisande underull, medan pudeln har en krusig päls som fortsätter att växa. Pälsens längd, lockighet, täthet och fällning kan därför skilja sig mellan kullsyskon och förändras när valppälsen byts mot vuxenpäls.

Låg synlig fällning är inte samma sak som låg allergirisk. Hundallergen kommer framför allt från hud, saliv och urin, inte bara från hårstrån. Inga hundar är allergenfria, och en person kan reagera olika på olika individer. Den som redan har pälsdjursallergi bör därför inte köpa valp utifrån ord som ”hypoallergen” eller ”allergivänlig”.

Pälsvården ska styras av den päls hunden faktiskt får. För en längre eller lockigare päls behöver en kam kunna föras ända ner till huden utan att fastna. Kontrollera särskilt bakom öronen, under sele och halsband, i armhålor, ljumskar och på ben. Blöt päls behöver torka och redas ut. Hur ofta kamning och klippning behövs beror på pälsens längd, struktur och vardag; en kunnig hundfrisör kan hjälpa till med en realistisk rutin. Vänj hunden gradvis och positivt vid hanteringen.

## Temperament och personlighet

En labradoodle kan vara social, samarbetsvillig och livlig, men korsningen ger ingen färdig ”bästa av två raser”-personlighet. Labradorens och pudelns rasideal beskriver vänliga, aktiva och träningsbara hundar, men arv, föräldrarnas beteende, tidiga erfarenheter, hälsa och träning påverkar den enskilda hunden.

En brittisk ägarenkät publicerad 2026 jämförde beteenden hos 583 labradoodlar med labradorer och pudlar. Resultatet var blandat: labradoodlarna hade bättre resultat än pudlarna på sex av tolv beteendeskalor men sämre än labradorerna på fem. Studien gällde hundar upp till fem år och kan inte förutsäga en valps personlighet. Den fann inte heller direkt stöd för att labradoodlar generellt är särskilt lämpade för barnfamiljer.

Träffa om möjligt tiken och andra vuxna nära släktingar. Titta på hur de tar kontakt, återhämtar sig efter något oväntat, hanteras och kommer till ro. Fråga hur vuxna hundar från tidigare kullar fungerar i vardagen, inte bara vad de har för färg eller päls.

Barn och labradoodle kan fungera bra tillsammans, men en vuxen ska alltid vara närvarande med små barn. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn ska inte klättra på, krama fast eller störa den när den äter eller sover. En ung, stark och entusiastisk hund kan välta ett barn utan att vara aggressiv, så lugna hälsningar och fyra tassar i golvet är viktiga vardagsfärdigheter.

Samma försiktighet gäller andra djur. Socialt intresse är inte detsamma som god hundparksvana, och en labradoodle är inte automatiskt trygg med katter. Utgå från individens erfarenhet och benägenhet att jaga efter. Introducera djur stegvis, ge dem egna trygga platser och övervaka samspelet.

## Träning och motion

En labradoodle behöver dagligen både fysisk rörelse och uppgifter som kräver nos, hjärna och samarbete, men inget bestämt antal minuter passar alla. Ålder, storlek, hälsa, intensitet och återhämtning avgör belastningen. En bra vardag växlar mellan promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, apportering, problemlösning, träning och ostörd vila.

Belöningsbaserad och stegvis träning passar korsningens ofta snabba inlärning. Prioritera färdigheter som gör vardagen säker och lugn:

- kontakt och följsamhet i koppel
- inkallning och att kunna avstå från störningar
- att lämna och släppa föremål utan konflikt
- lugna hälsningar på människor och hundar
- att kunna vänta och koppla av även när något händer
- trygg hantering av päls, öron, mun och tassar

Apportering, personsök, viltspår, nosework och rallylydnad kan ge utlopp för föräldrarasernas arbetslust. Alla individer tycker dock inte om samma aktivitet eller vatten.

För valpar ska belastning, svårighet och längd öka gradvis. Stelhet, ovilja eller svår återhämtning visar att upplägget behöver ändras. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag, utan att bygga kondition, självkontroll och förmåga att vila.

## Hälsa

Det finns inget stöd för att en labradoodle automatiskt är friskare eller sjukare än båda föräldraraserna. En brittisk studie från 2024 omfattade 9 402 unga hundar och 342 jämförelser mellan tre pudelkorsningar och deras föräldraraser. I 86,6 procent av jämförelserna sågs ingen statistiskt säkerställd skillnad. Bland 583 labradoodlar skilde sig de flesta av de 57 undersökta tillstånden inte från pudel eller labrador. Studien byggde på ägarrapporter om hundar upp till fem år och ersätter inte långsiktig avelsuppföljning.

Hälsokontrollen måste i stället börja med varje förälder. För en labrador i renrasig SKK-avel krävs officiell höftledsstatus, medan Labrador Retrieverklubben dessutom rekommenderar höfter och armbågar utan anmärkning samt en aktuell ögonundersökning. Storpudel har ett svenskt hälsoprogram för höftleder; för toy-, dvärg- och mellanpudel gäller i stället ett program för prcd-PRA-resultat. Reglerna gäller de renrasiga föräldrarna, inte ett obligatoriskt ”labradoodlepaket”, men visar varför den exakta pudelvarianten måste vara känd.

Be att få se underlagen, inte bara formuleringen ”hälsotestade föräldrar”. Kontrollera:

- att dokumentet gäller rätt hund och kan kopplas till identitet eller registreringsnummer
- undersökningens datum, metod, utfärdare och faktiska resultat
- höft-, armbågs- och ögonresultat som är relevanta för respektive förälder
- vilka DNA-test som gjorts och vilken enskild sjukdom varje test avser
- sjukdomar, rörelseproblem och temperament hos syskon, tidigare avkommor och äldre nära släktingar

Ett fritt DNA-resultat för en mutation säger inget om andra sjukdomar. En korsning kan få riskanlag från båda sidor även när den genetiska variationen är större.

I 2024 års studie hade labradoodle högre odds för yttre öroninflammation än labrador, men det betyder inte att varje individ drabbas. Sök veterinär vid huvudskakningar, klåda, smärta, rodnad, svullnad eller illaluktande sekret. Återkommande problem behöver utredas; rengör inte ett irriterat öra utan veterinärs råd.

## Historia och ursprung

Den bäst dokumenterade moderna starten för namnet labradoodle är en kull som föddes 1989 inom dåvarande Royal Guide Dogs Association of Australia, nu Guide Dogs Victoria. Avelsansvarige Wally Conron parade labradortiken Brandy med storpudeln Harley för en synskadad klient vars make hade allergi. Av tre valpar var det en, Sultan, som bedömdes passa klienten och senare arbetade som ledarhund.

Namnet labradoodle användes för att skapa intresse när det var svårare att hitta hem åt hundarna om de bara beskrevs som blandraser. Det gjorde korsningen känd, men skapade ingen gemensam rasstandard. Vissa uppfödare har fortsatt med labrador–pudelkorsningar, medan andra har fört aveln vidare i flera generationer inom egna register.

Australian Labradoodle har därför en annan bakgrund än en vanlig labrador–pudelkorsning. Genetisk forskning på dessa hundar visar bidrag från fler raser än labrador och pudel och att pudelarvet dominerar. En valpköpare bör be om en begriplig stamtavla eller härkomstredovisning och inte anta att alla hundar som säljs under liknande namn har samma bakgrund.

## Att leva med rasen

Labradoodle passar bäst i ett hem som har tid för träning, aktivitet, återhämtning och regelbunden pälsvård och som accepterar att den vuxna hunden kanske inte motsvarar en marknadsförd storleks- eller pälsetikett. Det är sällan ett bra val för den som främst söker en fällfri, självgående eller garanterat enkel familjehund.

Lägenhet kan fungera om hunden får sina behov tillgodosedda utomhus, kan komma till ro inne och inte stör grannar. En trädgård ersätter inte promenader eller träning. Ensamhet behöver tränas i små steg när hunden är trygg och avslappnad. Vissa vuxna hundar klarar några timmar, andra blir oroliga betydligt tidigare; utebliven vila betyder att svårigheten behöver minskas.

Gör ett konkret förköpstest innan du bestämmer dig:

- Be om exakt härkomst, pudelvariant och betydelsen av uppfödarens generations- och storleksetiketter.
- Jämför föräldrarnas och vuxna släktingars verkliga storlek, päls, beteende och förmåga att komma till ro.
- Läs originalen till hälsoresultaten och fråga varför just dessa undersökningar valts för båda föräldrarna.
- Träffa valparna med tiken i deras uppväxtmiljö och se hur uppfödaren arbetar med hantering, återhämtning och vardagsljud.
- Säkerställ att hushållet har en plan för pälsvård, hundpassning, träning och gradvis ensamhet även under hundens första krävande år.

När svaren är konkreta och dokumenten går att kontrollera blir det lättare att bedöma just den planerade kullen. För labradoodle är den individuella hunden, föräldrarna och uppfödarens avelsarbete mer informativa än själva namnet.

Labradoodle

UK Labradoodle Association

Labradoodle Club of Great Britain

Labradoodle är en medelstor till stor, atletisk korsning mellan Labrador Retriever och Pudel, känd för sitt vänliga, människoorienterade temperament och sin höga träningsbarhet. Pälsen kan variera från lockig och låtthårande till sträv och fällande, och kräver regelbunden pälsvård. Passar bäst i aktiva hem som kan erbjuda daglig motion och mental stimulans.

En lite skala av Australian Labradoodle uppfödning i hemmiljö. www.truffelnose.se

Truffelnose

## Snabbfakta

Pudel, mellan – ofta kallad mellanpudel – är den mellanstora av pudelns fyra erkända storleksvarianter. Den är en uppmärksam och träningsvillig sällskapshund med stort behov av pälsvård.

- **Storlek:** Mankhöjden ska vara över 35 och högst 45 centimeter. Rasstandarden anger ingen officiell vikt, så bedöm en vuxen hund efter kroppsbyggnad och hull i stället för ett generellt kilospann.
- **Storleksvariant:** En pudel som ännu inte är slutmätt kan byta storleksvariant efter officiell mätning. I Sverige kan slutmätning göras från 15 månaders ålder.
- **Temperament:** Rasidealet är en positiv, social och lättlärd hund, men social trygghet, aktivitetsnivå och ljudreaktioner varierar mellan individer och släktlinjer.
- **Aktivering:** Mellanpudeln behöver rörelse och mental sysselsättning varje dag. Någon fast minutkvot passar inte alla.
- **Päls:** Pälsen kan vara lockig eller snörad och släpper ofta lite löst hår, men den kräver genomtänkt kamning, bad, torkning och klippning.
- **Hälsokontroll i avel:** Föräldradjur ska ha ett giltigt officiellt resultat för prcd-PRA, genom DNA-test eller godkänd status som hereditärt fri, före parning.

## Utseende och päls

Mellanpudeln är harmoniskt byggd och kroppen är något längre än mankhöjden. Den ska ge ett vaket och aktivt intryck utan att se tung eller lågställd ut. Mankhöjden skiljer varianten från dvärg- och storpudel.

Pälsen är tät och kan vara lockig eller bilda snören. Den fortsätter att växa och behöver klippas, men hur ofta beror på pälslängd, frisyr, vardag och hur lätt den tovar sig. En kort vardagsfrisyr minskar ofta arbetet, men tar inte bort behovet av skötsel.

Kamma ända in till huden och var särskilt uppmärksam bakom öronen, under sele eller halsband, i armhålor och kring ben. Red ut små tovor innan de blir täta och kontrollera samtidigt hud, öron och klor. Vänj valpen vid att stå still och bli berörd under korta, lugna pass med belöning. Det förenklar både hemmaskötsel och besök hos hundfrisör.

Undvik ett stelt schema för bad och klippning. Utgå från om kammen går igenom hela pälsen, huden hålls torr och ren och hunden kan röra sig obehindrat. Efter bad eller simning behöver den täta pälsen torkas ordentligt. Låt en veterinär bedöma rodnad, dålig lukt eller återkommande besvär i hud eller öron i stället för att rutinmässigt plocka hår eller använda starka produkter.

Sedan den nya rasstandarden infördes 2024 registrerar SKK 16 färgvarianter, både enfärgade och flerfärgade. Det betyder inte att merle är en godkänd avelsfärg. Enligt de svenska registreringsreglerna kan avkomma efter en merlebärande förälder inte registreras, och avelsspärrar följer av en sådan kombination.

Mellanpudeln släpper ofta mycket lite hår i hemmet, eftersom lösa hårstrån kan stanna i lockarna tills pälsen kammas. Det är ändå missvisande att kalla rasen fällfri eller allergivänlig. Ingen hundras är allergenfri, och en person med allergi kan reagera olika på olika hundar. Den som är allergisk behöver därför utreda sin egen reaktion innan ett köp, inte förlita sig på rasnamnet.

## Temperament och personlighet

Mellanpudeln ska enligt rasidealet vara vänlig, social, livlig och lätt att träna. Många söker rasen just för kombinationen av samarbetsvilja och praktisk mellanstorlek. Idealet är dock inte en garanti för att varje hund är trygg med barn, främmande människor, hundar eller nya miljöer.

Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) ger bättre underlag än påståenden om att rasen alltid är enkel. I Svenska Pudelklubbens sammanställning för mellanpudel från februari 2026 hade 565 hundar startat. BPH är inget prov med godkänt eller underkänt och berättar inte allt om individen. Det visar däremot reaktioner på kontakt, lek, överraskningar, ljud och en person som närmar sig på ett ovanligt sätt.

Be uppfödaren sätta resultaten i sammanhang. Hur beter sig föräldrar och nära släktingar i vardagen? Söker de kontakt utan att bli påträngande? Kan de koppla av, hantera plötsliga ljud och återhämta sig efter något oväntat? Finns flera beskrivna släktingar, eller bygger omdömet på en enda hund? Sådana frågor säger mer än etiketter som ”smart”, ”barnvänlig” eller ”perfekt för nybörjare”.

En mellanpudel kan vara snabb på att uppmärksamma rörelse och ljud, men skällighet varierar. Titta på föräldradjurens ljudreaktioner och träna hunden på att gå från fönstret eller dörren och lägga sig på en lugn plats. Aktivitet och hjälp att varva ned ger bättre förutsättningar i ett lyhört boende.

## Träning och motion

Mellanpudeln behöver använda både kropp och huvud varje dag, men behovet kan inte sammanfattas med ett visst antal promenadminuter. Ålder, hälsa, kondition, miljö och individens förmåga att komma till ro avgör en rimlig nivå. En bra vardag innehåller promenader med möjlighet att nosa, träning i korta pass och någon uppgift där hunden får tänka eller söka.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta och gör inlärningen tydlig utan att skapa rädsla. Börja med kontakt, inkallning, följsamhet, hantering och vila på en bestämd plats. Öka svårigheten stegvis och välj det hunden uppskattar som belöning: mat, lek, kontakt eller att få fortsätta undersöka något.

Nose work, spår, apportering, tricks, lydnad, rallylydnad och agility är möjliga aktiviteter, inte krav. Variera fysisk rörelse, problemlösning och återhämtning. En valp behöver kortare och enklare pass, medan en vuxen frisk hund gradvis kan byggas upp för längre utflykter eller mer krävande sport.

Bedöm balansen i vardagen, inte bara mängden aktivitet. Om hunden kan koncentrera sig, återhämta sig och vila efteråt är belastningen ofta bättre avvägd än om den ständigt blir uppskruvad. Rastlöshet kan betyda att hunden behöver en uppgift, men också hjälp att sänka tempot. Ge därför lugn, sömn och passivitetsträning lika medvetet utrymme som nya trick.

## Hälsa

Det formella hälsokravet för mellanpudel i svensk avel gäller prcd-PRA, en ärftlig form av progressiv retinal atrofi. Före parning ska båda föräldradjuren ha officiell status genom DNA-test eller en giltig registrering som hereditärt fri. En anlagsbärare får bara paras med en hund som är testad fri eller hereditärt fri. En genetiskt sjuk hund får inte användas i avel.

Ett prcd-PRA-resultat gäller bara denna genetiska variant. Det utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonproblem. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även återkommande ögonlysning av avelsdjur. Klubben vill dessutom att fler mellanpudlar höftledsröntgas och rekommenderar att en hund med HD grad C används sparsamt och endast med en HD-fri partner. Detta är rekommendationer, inte det bindande prcd-PRA-kravet.

Be att få se daterade, officiella resultat och kontrollera hundarnas identitet, inte bara höra att en kull är ”hälsotestad”. Fråga om sjukdomar, rörelseproblem, ögonbesvär och mentalitet hos föräldrar, helsyskon, tidigare avkommor och äldre släktingar. Ett fritt test sammanfattar inte hela familjens hälsa.

Inför valpköpet kan du be uppfödaren förklara:

- vilken prcd-PRA-status båda föräldrarna har och varför kombinationen följer reglerna
- när föräldrarna senast ögonlystes och vilka höftresultat som finns
- vilka andra officiella resultat, exempelvis BPH, som finns för hundarna och deras nära släktingar
- vilka hälsoproblem som faktiskt har förekommit i familjen, även när det saknas ett DNA-test

Eftersom rasstandarden inte anger någon idealvikt bör den vuxna hundens hull bedömas med både händer och blick. Revbenen ska kunna kännas och midjan synas i relation till kroppsbyggnaden. Snabb viktförändring, hälta, synförändring eller återkommande hud- och öronbesvär är skäl att rådgöra med veterinär.

## Historia och ursprung

FCI anger Frankrike som pudelns ursprungsland. Rasnamnet *caniche* kopplas i standardens historik till det franska ordet för en andhona, och pudeln användes vid jakt på sjöfågel. Standarden beskriver också rasen som en avkomling till barbet, en äldre fransk vattenhund. Det är den dokumenterade kärnan; teorier om en exakt utvecklingsväg genom Europa bör behandlas försiktigt.

Pudeln utvecklades med tiden i fyra storlekar som delar samma grundtyp. I Sverige delades pudlarna 1932 i en stor och en liten variant. Den mindre varianten fick namnet mellanpudel 1952, innan dvärg- och senare toypudel etablerades som ytterligare storlekar. Mellanpudeln är alltså inte en korsning eller en modern blandras, utan en erkänd storleksvariant inom pudelrasen.

Vattenarvet syns fortfarande i rasens historia och kan inspirera till apportering och simning för hundar som tycker om det. Det innebär inte att varje mellanpudel automatiskt gillar vatten eller måste tränas för jakt. Dagens ras hör till sällskapshundarna, och individens intresse ska styra aktiviteten.

## Att leva med rasen

Att leva med en mellanpudel innebär en kombination av nära sällskap, daglig aktivering och ett återkommande pälsarbete som inte går att välja bort. Den kan fungera i både lägenhet och hus, men bostadens storlek avgör mindre än hundens förmåga att koppla av, hantera ljud och få sina behov mötta utanför hemmet.

I en barnfamilj behövs en vuxen som ansvarar för samspelet. Barn ska lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, och hunden behöver en egen plats där den får vara ifred. Välj individ och uppfödare efter dokumenterad trygghet, inte efter antagandet att mellanstorleken automatiskt gör hunden tålig eller barnsäker.

Ensamhet måste tränas i små steg när hunden är trygg. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden är lugn. Planera inte för att en valp eller otränad vuxen genast ska klara en hel arbetsdag ensam. Arbetstider, rastning och hjälp vid behov måste vara lösta innan hunden flyttar in.

Samma individuella syn gäller andra djur. Vid introduktion till katt bör katten ha en säker reträttplats, hunden hindras från att jaga och mötena hållas korta och kontrollerade. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän båda är avslappnade och samspelet har varit stabilt över tid. Samlevnad med andra hundar eller smådjur beror på erfarenhet, jakt- och leklust samt hur introduktionen genomförs, inte bara på ras.

Inför köp behöver du väga in tre återkommande resurser: tid för träning och sällskap, en plan för pälsvården och kostnaden för klippning eller egen utrustning. Besök vuxna släktingar om det går, be att få se hur de varvar ned och hanteras, och kontrollera de officiella hälsoresultaten. Då väljer du utifrån den verkliga hundfamiljen och din vardag, inte utifrån en idealiserad bild av mellanpudeln.

Pudel, mellan

The Poodle Club of UK

Svenska Pudelklubben (Swedish Poodle Club)

Verein für Deutsche Spitze e.V.

Pudel, mellan är en medelstor, atletisk hund med en lockig päls som fäller lite men kräver regelbunden pälsvård. Den är mycket intelligent och lättlärd, livlig utomhus men lugn inomhus. Kärleksfull, människoorienterad och mångsidig trivs den utmärkt i familjeliv och är framstående inom många hundsporter.

Mitt fokus ligger på bra hälsa och mentalitet. Mina pudlar älskar att arbeta och passar till all typ av träning och tjänst. Dem har även en korrekt exteriör och går väldigt bra på utställningar.

Hunduppfödare

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet