## Snabbfakta

Chihuahua är en mexikansk sällskapshund och den minsta erkända hundrasen i världen. Den är liten nog att följa med nästan överallt, men behöver fortfarande uppfostran, motion och möjlighet att använda nos och hjärna som andra hundar.

- **Ursprung:** Mexiko
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Vikt enligt rasstandarden:** 1–3 kg, med 1,5–2,5 kg som idealvikt
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger inget höjdspann; Chihuahua bedöms efter vikt
- **Päls:** korthårig eller långhårig
- **Rastypiskt temperament:** kvick, alert, livlig och mycket modig
- **Viktig hälsokontroll:** knän, tänder, bett, ögon och skallens fontanell

”Teacup”, ”mini” och liknande ord är inte erkända storlekar eller egna varianter av Chihuahua. Det finns bara en viktstandard och två pälsvarianter. I rasstandarden är vikt under 1 kg eller över 3 kg diskvalificerande. En ovanligt liten hund tillhör fortfarande samma ras, och den låga vikten är inte i sig ett kvalitets- eller hälsobevis.

## Utseende och päls

Chihuahua ska vara kompakt och något längre än hög, med äppelformat huvud, stora upprättstående öron och en högt buren svans. Uttrycket ska vara vaket, men ögonen ska inte vara utstående och nospartiet får inte bli överdrivet kort.

Den korthåriga varianten har kort, mjuk och glänsande päls som ligger tätt mot kroppen. Den långhåriga har fin och silkig päls som är slät eller lätt vågig, med längre hår på bland annat öron, hals, ben och svans. Långhår betyder alltså inte att pälsen ska vara tung eller svallande; en alltför riklig päls är inte rastypisk.

Pälsvården är normalt enkel. Bada när hunden är smutsig och kamma den långhåriga varianten ungefär en gång i veckan, särskilt bakom öronen och i de längre behängen. Den korthåriga pälsen kan borstas vid behov. Passa samtidigt på att vänja hunden vid kontroll av klor, tänder, öron och ögon.

Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Merle är alltså inte en ovanlig godkänd färg hos Chihuahua, utan uttryckligen utesluten ur den internationella rasstandarden.

## Temperament och personlighet

En rastypisk Chihuahua är snabb i reaktionen, alert, livlig och modig. Den kan vara tydlig när något händer runt hemmet, men rädsla, aggressivitet eller oavbrutet skällande ska inte beskrivas som oundvikliga rasegenskaper. Den aktuella rasstandarden accepterar varken aggressivitet eller extrem skygghet.

Många individer är nära sin familj och uppmärksamma på nya människor, ljud och hundar. Hur det tar sig uttryck påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa och vad hunden har lärt sig. En Chihuahua som alltid bärs bort får färre tillfällen att öva lugna möten och röra sig i olika miljöer. Samtidigt ska en så liten hund inte tvingas hälsa eller utsättas för närgången lek för att ”vänja sig”. Bra socialisering betyder korta, trygga erfarenheter där hunden kan hålla avstånd och återhämta sig.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna vardagsfärdigheter och tar dess litenhet på allvar. Den passar sämre för den som söker en accessoar eller räknar med att liten kropp automatiskt betyder litet ansvar.

## Träning och motion

Chihuahua behöver daglig rörelse och mental aktivering, men det finns inget enda minutantal som passar varje hund. Ålder, kondition, underlag, väder och återhämtning är bättre vägledning än ett generellt promenadschema. En frisk vuxen Chihuahua kan uppskatta promenader, nosarbete, trick, vardagslydnad och anpassade hundsporter.

Träna stegvis med belöningsbaserade metoder. Prioritera inkallning, koppelvana, lugn hantering och att hunden kan avbryta skällande och komma till ro. Korta pass kan vara praktiska, men avsluta efter hundens koncentration i stället för efter ett fast antal minuter. Samma vänliga regler ska gälla för en liten hund som för en stor.

En Chihuahua bör normalt få promenera i stället för att bäras, så att den får den rörelse och miljöträning den behöver. Att bära hunden är rimligt i trängsel, vid skaderisk eller när den faktiskt behöver hjälp, men ska inte ersätta motion. Valpar behöver fler pauser och gradvis belastning; en vuxen hund som plötsligt inte vill gå eller blir halt bör undersökas i stället för att bara bäras vidare.

## Hälsa

De mest användbara hälsokontrollerna för Chihuahua gäller knän, mun och tänder samt en huvudform utan överdrifter. En lång lista över möjliga diagnoser hjälper mindre än att veta vad som ska kontrolleras hos föräldradjur, valp och vuxen hund.

- **Patellaluxation:** Knäskålen kan glida ur sitt normala läge och hälta eller ett avvikande rörelsemönster kan vara tecken. För en kull som ska registreras i SKK måste båda föräldradjuren ha officiell patellastatus från en undersökning gjord tidigast vid ett års ålder och före parning. Be att få se resultaten i SKK:s register och kontrollera alltid de regler som gäller vid köpet.
- **Tänder:** En brittisk studie av veterinärjournaler visar att tandlossningssjukdom och kvarvarande mjölktänder hörde till de vanligaste registrerade problemen hos Chihuahua. Vänj valpen vid daglig tandborstning och följ tandväxlingen. Om en mjölktand sitter kvar när den permanenta tanden kommer bredvid ska munnen bedömas av veterinär.
- **Huvud och ögon:** SKK:s särskilda domaranvisningar lyfter risker med överdriven dvärgväxt, alltför kort nosparti, felaktigt bett eller käke och alltför framträdande ögon. Fråga inte bara om ”äppelhuvud”, utan titta efter ett fungerande bett, ett nosparti utan överdrift och ögon som inte buktar ut.
- **Fontanell:** En öppen fontanell, ibland kallad molera, är inte ett önskvärt kännetecken. Den är ett diskvalificerande fel i dagens rasstandard. En liten grop efter att fontanellen har slutit sig är något annat och är inte diskvalificerande. En valp eller vuxen hund med misstänkt öppning bör bedömas av veterinär.

Håll även koll på hull och rörelsemönster. Plötslig hälta, ögonsmärta eller problem att äta ska tas på allvar.

## Historia och ursprung

Chihuahua har Mexiko som officiellt ursprungsland och har fått sitt namn efter den mexikanska delstaten Chihuahua. Detta är väl belagt, men den exakta vägen fram till dagens hund är mindre väl dokumenterad.

Den officiella rasstandarden återger en tradition enligt vilken små hundar kan ha levt i området under toltekernas tid. Avbildningar av hundar som kallas techichi i Tula liknar dagens Chihuahua. Standarden formulerar detta som ett antagande, inte som bevis för en obruten släktlinje. Berättelser om en bestämd forntida förfader eller en särskild korsning bör därför beskrivas som teorier, inte som fastslagen historia.

## Att leva med rasen

Chihuahua kan trivas i lägenhet, barnfamilj och hem med andra djur när vardagen är rätt ordnad. Bostadens storlek är mindre avgörande än regelbundna utevistelser, träning, vila och möjlighet att slippa situationer där den lilla kroppen riskerar att skadas.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande. Barn behöver lära sig att hunden får vara ifred på sin viloplats och att de inte ska lyfta, bära eller jaga den. Det är inte ett påstående om att rasen ”ogillar barn”, utan en praktisk säkerhetsregel för en hund på några få kilo.

Samspelet med hundar och katter avgörs av individerna, inte bara av rasnamnet. Låt två hundar mötas lugnt på neutral plats och avbryt lek som blir för fysisk. Vid introduktion till katt är grind, separata viloplatser och skyddade matplatser användbara. Storleksskillnaden är viktig: även vänlig lek med en betydligt större hund kan skada en Chihuahua, så samvaron behöver övervakas.

Ensamhet ska tränas gradvis först när hunden är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars tolerans varierar. Utgå från hundens beteende i stället för att anta att en Chihuahua alltid får separationsångest eller att alla klarar samma tid.

Vid kyla, blåst och väta kan en individ behöva ett välpassande värmande plagg, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som gäller alla. Anpassa efter pälsvariant, ålder, hälsa, aktivitet och hundens egna tecken på obehag. Den bästa vardagen kombinerar alltså hänsyn till en mycket liten kropp med förväntningen att Chihuahua ska få leva som hund.

Chihuahua

The British Chihuahua Club

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Chihuahua är en mycket liten men robust sällskapshund, som vanligtvis väger 1,5–3 kg och har äppelformat huvud och stora ögon. Den finns med kort eller lång päls i många olika färger och är hängiven, uppmärksam och orädd. För att må bra behöver den dagliga promenader, träning, nära sällskap samt god vård av hälsa och tänder.

Anchis golden heart

## Snabbfakta

- Belgisk vallhund – malinois är den korthåriga varianten av belgisk vallhund. Inom FCI och SKK är malinois, groenendael, tervueren och laekenois fyra varianter av samma ras, främst åtskilda genom päls och färg.
- Malinois är en medelstor, kvadratisk och atletisk brukshund. Ideal mankhöjd är 62 cm för hanar och 58 cm för tikar; rasstandarden tillåter 2 cm under och 4 cm över idealet.
- Rasen är vaksam, snabb i både tanke och handling och avlad för samarbete och arbete. Lättlärd betyder därför inte lätt att leva med: träningen måste också bygga lugn, impulskontroll och återhämtning.
- En malinois passar bäst hos den som vill träna regelbundet och kan ge hunden både fysisk aktivitet och uppgifter för nos och hjärna varje dag. Enbart långa promenader är sällan ett fullständigt upplägg.
- Familjehund, sporthund och tjänstehund är inte motsatser, men valet av uppfödare och kull är avgörande. Titta på föräldrarnas beteende i vardagen, mentalbeskrivning, arbetsmeriter, hälsa och tidigare avkommor – inte bara på rasnamnet.

## Utseende och päls

Malinois ska vara medelstor, kvadratisk och kraftfull utan att bli tung. Kroppslängden ska alltså ungefär motsvara mankhöjden, inte ge ett tydligt långsträckt intryck. Huvudet är torrt och välmejslat, öronen små, trekantiga och upprättstående och rörelserna ska vara lätta och livliga.

Rasstandardens idealhöjd är 62 cm för hanar och 58 cm för tikar, med en tolerans på minus 2 respektive plus 4 cm. En ungefärlig vikt är 25–30 kg för hanar och 20–25 kg för tikar. Siffrorna beskriver en vuxen hund i normal kondition; proportioner, muskler och hull säger mer än en enskild siffra på vågen.

Malinois är korthårig. Pälsen är mycket kort på huvud, öronens utsidor och benens nedre delar, något fylligare kring hals, lår och svans och har tät underull. Färgen ska vara röd fawn med svarta hårtoppar och en tydlig svart mask. Lite vitt tolereras på förbröst och tår, men stora vita fält hör inte till standarden.

Pälsen kräver ingen avancerad salongsvård. Borsta igenom den när hår lossnar och bada när hunden faktiskt är smutsig. Under fällning behöver du borsta oftare. Efter arbete i skog, högt gräs eller vatten är det klokt att samtidigt kontrollera hud, tassar, klor och öron. Den korta pälsen gör kontrollen enkel, men den ersätter inte regelbunden genomgång av hundens kropp.

## Temperament och personlighet

En typisk malinois är vaksam, aktiv och mycket beredd att agera. Rasidealet är samtidigt en självsäker hund utan rädsla eller oprovocerad aggressivitet. Hög intensitet och dålig nervkontroll är inte samma sak, och en hund som ständigt är stressad är inte mer rastypisk för att den är snabb.

Variationen mellan individer är betydande. SKK uppmanar köpare att räkna med skillnader både mellan rasvarianterna och mellan enskilda hundar. En etikett som ”bruks-, tjänste- eller utställningslinje” räcker därför inte som beslutsunderlag. Be att få se hur föräldrarna hälsar på människor, återhämtar sig efter en överraskning, hanteras, passerar andra hundar och kommer till ro när inget händer. Läs hela Mentalbeskrivning Hund (MH) och fråga hur syskon och tidigare avkommor fungerar i vardagen.

Med barn kan en välmatchad och välhanterad malinois fungera bra, men hundens fart och snabba reaktioner kräver vuxen närvaro. Barn och hund ska ha var sin ostörda viloplats, och vilda lekar bör avbrytas innan hunden börjar jaga rörelse eller går upp för mycket i varv. Små barn ska aldrig bära ansvaret för träning eller promenader. Samma försiktighet gäller möten med katter, smådjur och främmande hundar: hur väl det fungerar beror på individ, tidigare erfarenheter och träning. Låt djuren vänja sig stegvis och se till att de kan skiljas åt.

## Träning och motion

Malinois behöver fysisk och mental aktivitet varje dag, men det finns inget trovärdigt timtal som passar alla hundar. Ålder, hälsa, kondition, arbetsuppgift och förmåga att återhämta sig ska styra. Ett bra upplägg kan varva promenader och kondition med spår, sök, lydnad, bruksarbete eller annan målinriktad träning. Målet är inte att göra hunden så trött som möjligt, utan att ge den användbara färdigheter och en hållbar vardag.

Prioritera tidigt kontakt, inkallning, koppelgående, hantering, stopp- och släppsignal samt förmågan att vänta och vila. Träningen bör vara belöningsbaserad, individanpassad och stegras i takt med hundens utveckling. Korta tydliga pass med pauser ger ofta bättre kvalitet än att upprepa tills hunden tappar precision eller blir uppjagad.

Valpar och unghundar ska inte motioneras som färdigvuxna tjänstehundar. Bygg styrka, miljötrygghet och kroppskontroll gradvis och undvik att låta ensidig bolljakt, hopp eller långa löppass bli hela aktivitetsplanen. Följ hundens rörelser och återhämtning. Stelhet, hälta, försämrad koncentration eller en hund som inte kan komma till ro efter aktivitet är skäl att sänka belastningen och vid behov rådgöra med veterinär eller kunnig instruktör.

Som förstagångsägare kan man lyckas, men inlärningskurvan är brant. En realistisk plan innehåller tillgång till brukshundklubb eller erfaren tränare, hjälp från uppfödaren och en konkret idé om vad hunden ska få arbeta med även under mörka vardagskvällar och perioder när tävling eller tjänst inte är aktuell.

## Hälsa

Belgisk vallhund beskrivs som i huvudsak frisk och sund, men höfter, armbågar, epilepsiliknande anfall och ryggproblem förtjänar särskild uppmärksamhet. Det viktigaste inför ett valpköp är att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens strängare avelsråd och att granska familjen, inte bara föräldradjurens enskilda resultat.

För svenskregistrerad avel kräver de aktuella SKK-reglerna officiell höftleds- och armbågsledsstatus samt känd mental status för de föräldradjur som reglerna gäller för. För hundar födda från 2016 innebär känd mental status en fullständig MH med alla 33 positioner ifyllda; en Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) ersätter inte detta krav för belgisk vallhund. RAS rekommenderar dessutom A- eller B-höfter, fria armbågar och värdesiffra 1 eller 2 på MH:s skottmoment. Be att få se originalresultaten och kontrollera även syskon och tidigare avkommor.

Uppgifter om epilepsi måste tolkas försiktigt. En äldre RAS-enkät fångade upp kramper eller epilepsiliknande anfall hos en mindre andel malinois, men ägarnas uppgifter är inte samma sak som veterinärdiagnoser och siffrorna visar inte hur vanligt problemet är i rasen i dag. Forskning visar en ärftlig komponent för epilepsi hos belgisk vallhund, med starkast publicerat underlag för groenendael och tervueren. Fråga därför uttryckligen om anfall hos föräldrar, syskon, halvsyskon och tidigare avkommor i stället för att nöja dig med ett brett DNA-testpaket.

RAS-enkäten innehöll också uppgifter om ryggbesvär hos malinois, men även detta var ägarnas svar från ett äldre urval och visar inte hur vanligt problemet är i dag. Fråga om spondylos, lumbosakrala besvär, återkommande hältor och arbetsrelaterade skador i släkten. För en aktiv hund är en ärlig familjehistorik, officiella ledresultat och en plan för successiv fysisk uppbyggnad mer användbara än en lång lista över möjliga diagnoser.

## Historia och ursprung

Malinois har sitt ursprung i Belgien och växte fram ur de lokala vallhundar som användes i slutet av 1800-talet. Belgiska vallhundsklubben bildades i Bryssel 1891. Samma år samlade veterinärprofessorn Adolphe Reul 117 hundar för att beskriva och välja ut en mer enhetlig typ, och 1892 fanns en första detaljerad rasstandard.

De första belgiska vallhundarna fördes in i den belgiska stamboken 1901, och omkring 1910 ansågs typ och temperament ha stabiliserats. I dagens FCI-standard är belgisk vallhund en ras med fyra varianter: korthåriga malinois, långhåriga groenendael och tervueren samt strävhåriga laekenois. Malinois har fått sitt namn från Malines, det franska namnet på staden Mechelen, där den korthåriga typen utvecklades.

Arbetet förändrades när behovet av traditionell vallning minskade. Egenskaperna som krävdes kring djur och gård – uppmärksamhet, rörlighet, uthållighet och nära samarbete – fick i stället användning inom bruksprov, sök, bevakning och tjänst. Den bakgrunden förklarar rasens kapacitet, men säger inte att varje individ automatiskt passar för varje uppgift.

## Att leva med rasen

Att leva med en malinois fungerar bäst när aktivitet, återhämtning och vardagsregler är planerade innan hunden flyttar in. En stor tomt ersätter inte samarbete, och en lägenhet är inte automatiskt fel. Det avgörande är om hunden kan få daglig fysisk och mental aktivering, tränas att vara lugn inomhus och hanteras säkert i trapphus, kollektivtrafik och hundmöten.

Ensamhet ska tränas gradvis. En vuxen hund som är trygg med att vara själv klarar normalt några timmar, medan en liten valp inte kan lämnas ensam. Jordbruksverket anger dessutom att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, oftare när de är unga eller gamla. Det är en tillsynsgräns, inte ett mål för hur länge en malinois bör lämnas; hundens faktiska reaktion avgör om du måste gå långsammare fram.

Inför ett valpköp bör du kunna svara ja på följande:

- Jag har ett konkret träningsmål och tid för både aktivitet och vila varje dag.
- Jag har träffat föräldradjuren eller fått trovärdig information om deras vardag, MH, arbetsförmåga och återhämtning.
- Jag har kontrollerat officiell HD-, ED- och mentalstatus samt frågat om epilepsiliknande anfall, ryggproblem och mentalitet i den närmaste familjen.
- Jag har en plan för barn, besökare och andra djur som bygger på uppsikt, avskärmning och stegvis träning.
- Jag har tillgång till kunnig hjälp om hundens intensitet, rädsla, jaktbeteende eller stress blir svår att hantera.

För rätt förare är malinois en ovanligt mångsidig träningskamrat. Det hållbara valet är dock inte den valp som verkar mest explosiv, utan den individ vars egenskaper, familjehistorik och avelsmål stämmer med det liv du faktiskt kan erbjuda.

Belgisk vallhund – malinois

Société Centrale Canine (France)

Deutscher Club für Belgische Schäferhunde e.V. (Germany)

Belgisk vallhund – malinois: medelstor till stor, slank och mycket atletisk vallhund med kort fawnfärgad päls och svart mask. Extremt intelligent, intensiv, lojal och mycket människoorienterad. Behöver tydlig struktur, daglig mental stimulans och mycket motion; trivs bäst hos erfarna och mycket aktiva ägare.

Cranking's Kennel

Tjotjos kennel

Snuzze Tassar

## Snabbfakta

Tysk spets – kleinspitz är en liten, alert sällskaps- och vakthund som brukar vara nära sin familj och snabb att uppmärksamma sådant som händer omkring den. Den passar bäst hos en ägare som uppskattar en aktiv liten hund, tränar lugnt och konsekvent och kan hjälpa den att skilja vardagsljud från sådant som verkligen behöver uppmärksammas.

- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Rastyp:** En av fem storleksvarianter av tysk spets
- **Användning:** Sällskaps- och vakthund
- **Mankhöjd:** Idealhöjden är 27 cm, med 3 cm tillåten avvikelse åt båda håll
- **Vikt:** Rasstandarden anger ingen fast vikt. Som praktisk vägledning ligger många kleinspitz omkring 5–8 kg, men rätt hull och proportioner är viktigare än en viss siffra
- **Päls:** Lång, rak täckpäls med tät, mjuk underull
- **Typiska drag:** Uppmärksam, livlig, läraktig och ofta avvaktande mot främmande

Kleinspitz är en egen, erkänd storleksvariant och inte en blandras. Storleksgränserna ligger samtidigt nära mittelspitz och pomeranian. I Sverige är vissa parningar mellan närliggande varianter tillåtna. Valpar registreras först efter den större förälderns variant, och för hundar som senare mäts på utställning kan den slutliga storleksvarianten fastställas från 15 månaders ålder. Den som köper valp bör därför fråga både om föräldrarnas storlek och hur uppfödaren arbetar med variantregistreringen.

## Utseende och päls

Kleinspitz ska vara kompakt och nästan kvadratisk, med spetsigt nosparti, små upprättstående öron och en högt ansatt svans som bärs över ryggen. Den rikliga pälsen bildar en tydlig krage runt halsen och byxor på bakbenen. Under pälsen ska kroppen fortfarande vara proportionerlig och rörelserna flytande och fjädrande.

Rasens idealhöjd är 27 cm och det tillåtna spannet är 24–30 cm. Rasstandarden kopplar vikten till hundens storlek i stället för att ange ett bestämt antal kilo. Bedöm därför hull med händerna och tillsammans med veterinär vid behov; en stor päls kan både dölja övervikt och få en slank hund att se tyngre ut.

Godkända färger omfattar vitt, svart, brunt, orange och gråschatterat samt flera tydligt definierade färgvarianter, bland annat crème, orange-sobel, svart med tanteckning och fläckig med vit grund. Merle ingår inte i rasstandarden. Färg är en utseendefråga och bör aldrig väga tyngre än hälsa, mentalitet och en genomtänkt kombination.

Pälsen består av rak, strävare täckpäls och kort, tjock, bomullslik underull. Borsta eller kamma igenom till huden ungefär en gång i veckan och oftare under fällningsperioder. Kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger. Pälsen ska inte formas genom omfattande klippning. Bad behövs när hunden är smutsig, inte efter ett fast schema.

## Temperament och personlighet

Kleinspitz är vanligtvis livlig, uppmärksam och starkt orienterad mot sina människor, men den är inte automatiskt social med alla den möter. Rasstandarden beskriver en hund med naturlig vaksamhet mot främmande, utan rädsla eller aggressivitet. I vardagen kan det märkas som att hunden först vill betrakta en besökare innan den söker kontakt.

Skallbenägenheten är en viktig del av rasvalet. Kleinspitz reagerar ofta snabbt på ljud, rörelse i trapphuset eller någon som kommer till dörren. Målet behöver inte vara en helt tyst hund, utan att lära den att uppmärksamma och sedan kunna gå ner i varv. Belöna lugn, skapa avstånd till återkommande retningar och undvik att omedvetet förstärka varje larm genom att rusa med till fönstret.

Resultat från BPH, en standardiserad beteendebeskrivning, bygger fortfarande på ett litet underlag där ägarna själva har valt att delta. Gruppen har i genomsnitt framstått som relativt trygg och visat få hotfulla eller aggressiva reaktioner, men inte heller varit utpräglat social mot främmande. Resultatet beskriver de deltagande hundarna, inte varje individ. Föräldrarnas beteende, tidiga erfarenheter och uppfödarens miljö ger bättre vägledning om en enskild valp än rasnamnet ensamt.

Rasen beskrivs ofta ha liten jaktlust, men det är ingen garanti för säker inkallning. En kleinspitz kan ändå jaga fåglar, vilt eller cyklar av nyfikenhet och upphetsning. Träna inkallning stegvis och använd lina där omgivningen kräver det.

## Träning och motion

Kleinspitz behöver daglig fysisk aktivitet och mental sysselsättning, men motionen ska anpassas till individens ålder, hälsa och vana snarare än till ett universellt minutantal. Flera promenader, möjlighet att nosa och korta pass med problemlösning passar ofta bättre än en enda lång och enformig runda.

Rasen är läraktig och snabb, vilket gör belöningsbaserad träning effektiv men också avslöjar otydliga regler. Träna i små steg och belöna det beteende du vill se: fyra tassar i golvet vid hälsning, kontakt innan dörren öppnas och tystnad efter ett larm. Hårda korrigeringar riskerar att skapa rädsla eller mer ljud och hör inte hemma i modern hundträning.

Nosarbete, trick, balansövningar och vardagslydnad kan ge bra variation. En frisk vuxen kleinspitz kan också uppskatta längre promenader, men bygg kondition gradvis. Valpar ska få röra sig fritt och varierat utan pressande distanser eller repetitiva hopp. Den lilla kroppen gör inte hunden till en ömtålig prydnadssak, men den behöver skyddas från fall, ovarsam lek och belastning som den inte är redo för.

Vänj tidigt hunden vid borstning, tandborstning, kloklippning och att bli undersökt. Korta, positiva hanteringspass gör den återkommande skötseln enklare och ger bättre chans att upptäcka förändringar i hud, ögon, mun eller rörelsemönster.

## Hälsa

Kleinspitz betraktas i allmänhet som en förhållandevis frisk liten ras, men ett genomtänkt köp kräver mer än ett allmänt påstående om friska linjer. Be att få se officiella resultat för båda föräldradjuren och fråga vilka problem som faktiskt har förekommit bland nära släktingar.

Den svenska rasklubben rekommenderar att avelsdjur har normala knäleder och ögon utan anmärkning. För patella registreras veterinärens fynd på en skala från 0 till 3, där resultatet måste tolkas konkret; formuleringar som ”patellakollad” säger inte vad undersökningen visade. En officiell ögonundersökning ska vara utförd av behörig ögonlysande veterinär och är en färsk bild av hundens ögonstatus, inte en livslång garanti.

Rekommendationerna om knä- och ögonundersökning ska inte blandas ihop med ett centralt hälsoprogram eller ett separat registreringskrav för kleinspitz. Det viktiga för valpköparen är de verkliga resultaten, datumet för undersökningarna och hur uppfödaren använder dem i sin avelsplanering.

Var också försiktig med breda påståenden om DNA-test för PRA. Ett test som identifierar en viss genvariant i en annan ras utesluter inte alla former av progressiv retinal atrofi hos kleinspitz. Ögonundersökning, släkthistorik och öppen redovisning av fynd kan därför inte ersättas av ett ospecifikt besked om att hundarna är ”gentestade”.

Onormal pälsförlust förekommer i beskrivningar av små tyska spetsar, men uttryck som BSD eller ”black skin disease” används som ett informellt samlingsnamn och är inte en enda säker diagnos. En hund som tappar päls onormalt behöver veterinärutredas i stället för att få en diagnos utifrån ras eller utseende.

Som för andra hundar ingår viktkontroll och tandvård i det förebyggande arbetet. Börja tandborstning tidigt och gör den till en lugn vardagsrutin.

## Historia och ursprung

Tysk spets – kleinspitz har sitt moderna rasursprung i Tyskland och tillhör FCI:s grupp för spetsar och raser av urhundstyp. FCI samlar de fem tyska spetsvarianterna under samma rasstandard: wolfspitz/keeshond, grosspitz, mittelspitz, kleinspitz och zwergspitz/pomeranian.

Tysk spets är historiskt beskriven som vakt- och sällskapshund. Den internationella rasstandarden fick sitt definitiva erkännande 1957, medan dagens text och storleksregler har reviderats senare. Äldre berättelser kopplar tyska spetsar till mycket tidiga europeiska hundtyper, men sådana ursprungsberättelser ska läsas som kynologisk tradition snarare än som bevisad härstamning för dagens kleinspitz.

Den gemensamma standarden förklarar varför variantgränserna fortfarande spelar praktisk roll i avel och registrering. En kleinspitz är alltså inte bara ”en liten spets” i vardaglig mening, utan den storleksvariant som ska rymmas inom rasstandardens mått och helhetsintryck.

## Att leva med rasen

Kleinspitz kan fungera både i lägenhet och hus om den får aktivitet, återhämtning och hjälp att hantera ljud. Bostadens storlek är mindre avgörande än vardagens upplägg. I ett lyhört flerfamiljshus bör den blivande ägaren däremot ta rasens snabba larmreaktion på allvar och planera för lugnträning från början.

Med barn kan rasen bli en engagerad familjehund, men vuxna måste alltid ansvara för samspelet. Hunden ska ha en ostörd viloplats, och barn behöver lära sig att inte störa den när den äter eller sover. Eftersom kleinspitz är liten krävs extra försiktighet vid lyft och vild lek. En hund ska inte lämnas ensam med små barn, oavsett ras.

Samliv med katt eller annan hund avgörs mer av individerna och introduktionen än av rasnamnet. Första möten bör ske lugnt och stegvis, med möjlighet till avstånd och separata resurser. En tidigare vana vid den andra djurarten är en fördel men ingen garanti för att alla kombinationer fungerar.

Ensamhet behöver tränas gradvis när hunden är trygg i sitt nya hem. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i vad de klarar utan stress. Öka tiden i små steg och backa om hunden börjar skälla ihållande, vandra, förstöra saker eller visar andra tecken på oro.

Kleinspitz passar därför bäst för den som vill ha en liten men aktiv hund, kan leva med regelbunden pälsvård och är beredd att arbeta med ljud, social trygghet och vardagsfärdigheter. Den är ett sämre val för den som söker en tyst, självständig hund som nöjer sig med korta rastningar och kan lämnas ensam långa dagar.

Tysk spets – kleinspitz

VDH (Verband für das Deutsche Hundewesen)

Tysk spets – kleinspitz är en liten, kvadratiskt byggd sällskapshund med rävlikt huvud, tät dubbel päls och ringlad svans. Den är alert, livlig och starkt fäst vid sin familj, anpassar sig väl till både stad och land, behöver regelbunden pälsvård, motion och träning, och kan vara skällig och vaksam.

Raizen Hof

Superioue's Kennel

## Snabbfakta

Engelsk springer spaniel är en aktiv brittisk fågelhund som avlats för att söka efter vilt, stöta upp det och apportera. Den passar bäst hos någon som vill använda både hundens kropp och huvud varje dag, oavsett om det sker genom jakt, hundsport eller ett omväxlande friluftsliv.

- **Storlek:** Rasstandarden anger cirka 51 centimeters mankhöjd. Den anger ingen vikt, så ett bestämt viktintervall är ingen bra måttstock för varje individ.
- **Rastyp:** Det finns sedan länge olika avelsinriktningar, framför allt jaktinriktade och mer utställningsinriktade hundar. Uppfödarens mål och föräldrarnas egenskaper säger mer om vilka egenskaper en valp kan få än etiketten ensam.
- **Temperament:** Rasidealet är en vänlig, gladlynt och följsam hund. Enskilda hundar skiljer sig ändå åt i bland annat aktivitetsnivå, socialitet och känslighet.
- **Aktivering:** Rasen behöver regelbunden motion och mental sysselsättning, men samma antal minuter passar inte alla hundar.
- **Päls:** Tät, rak och vädertålig med behäng som behöver återkommande borstning och trimning.
- **För rätt hem:** Ett bra val för den som vill träna, samarbeta och vara ute mycket; ett sämre val om hunden ofta förväntas nöja sig med korta rastningar.

## Utseende och päls

Engelsk springer spaniel är en stark och kompakt hund med ett rörligt, elegant helhetsintryck. Rasstandarden anger cirka 51 centimeters mankhöjd för rasen, men inget officiellt viktspann. Bedöm därför inte en hund mot ett godtyckligt antal kilo. Följ i stället hullet: en tydlig midja ska synas och revbenen ska kunna kännas med lätt tryck.

Pälsen ska vara tät, rak och ge skydd mot väder utan att vara grov. Den längre pälsen på öron, ben och kropp bildar måttliga behäng. Godkända färger är leverbrunt och vitt eller svart och vitt, med eller utan tantecken.

En genomgång med borste ungefär en gång i veckan är en rimlig utgångspunkt för många hundar, men pälsmängd, årstid och aktivitet avgör det verkliga behovet. Kontrollera armhålor, ljumskar, öronbehäng och tassar extra efter skog, bad eller blött väder, eftersom skräp och tovor lätt fastnar där. Bada när hunden faktiskt behöver det. Klippning och trimning behövs återkommande, men intervallet bör följa pälsens längd och kvalitet i stället för en stel kalender.

De hängande, välbehårade öronen behöver regelbunden kontroll. Klipp vid behov den långa pälsen på öronens insida och kontrollera öronen efter bad. Dålig lukt, rodnad, sekret eller återkommande kliande är skäl att kontakta veterinär, inte att fortsätta rengöra på egen hand utan att veta orsaken.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, gladlynt och följsam hund som gärna arbetar tillsammans med sin förare. Tydlig skygghet och aggressivitet hör inte till det önskade temperamentet. Det gör engelsk springer spaniel till en attraktiv samarbetskamrat, men det är inte en garanti för hur varje hund fungerar med barn, främmande människor eller andra djur.

BPH-resultat visar också att ett rasgenomsnitt inte berättar hela sanningen. Hundar inom samma ras kan reagera olika i sociala situationer, lek och oväntade händelser. Dessutom rymmer rasen skilda avelsinriktningar som inte alltid har bedömts var för sig. Fråga därför uppfödaren hur föräldrarna och nära släktingar fungerar i vardagen, vilka egenskaper som prioriterats och om det finns resultat från BPH eller andra relevanta prov.

Rasen behöver få använda sin nyfikenhet och arbetslust i vardagen. Samtidigt ska hög aktivitet inte förväxlas med att hunden måste vara uppvarvad. Förmågan att växla mellan arbete och vila behöver tränas från början genom tydliga rutiner, lugna pauser och lagom svåra uppgifter.

## Träning och motion

Rasens ursprungliga arbetskedja – söka, stöta och apportera – förklarar mycket av träningsbehovet. Många individer tycker om att undersöka mark och vegetation, bära föremål och arbeta nära sin förare. Promenader blir därför mer givande om de ibland innehåller nosarbete, apportering, enkla sökövningar eller annan träning tillsammans.

Det går inte att ange ett visst antal motionsminuter som passar alla. En vuxen, frisk och vältränad hund kan klara betydligt mer än en valp, en äldre hund eller en individ som byggs upp efter vila. Utgå från ålder, hälsa, kondition och återhämtning. Variera lugna promenader, rörelse i naturen, mental träning och vila i stället för att försöka trötta ut hunden med hög fart varje dag.

Kontakt, inkallning och förmågan att stanna kvar trots vittring eller rörelse är särskilt värdefulla färdigheter. Börja på lätt nivå och öka störningarna stegvis. Positiva, belöningsbaserade metoder och korta pass gör det lättare att behålla trygghet och samarbetsvilja. En långlina kan ge säkerhet under träningen, men är inte ett bevis på att hunden senare kan vara lös överallt.

I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt när de inte deltar i jakt. Mellan den 1 mars och 20 augusti krävs extra tillsyn där vilda djur kan finnas. Har hunden starkt viltintresse måste ägaren kunna hindra den från att sticka efter vilt.

## Hälsa

Engelsk springer spaniel beskrivs i huvudsak som en frisk ras. När du köper valp är det ändå viktigt att skilja formella krav från rasklubbens rekommendationer. Långa listor över allt som någon gång förekommit i rasen hjälper mindre än aktuella resultat för just föräldradjuren och deras familjer.

För svenskregistrerade kullar kräver SKK att båda föräldradjuren har officiell höftledsstatus före parning. Det betyder att de ska vara undersökta och att resultatet ska finnas, inte att varje bokstav automatiskt är lika lämplig i avel. Springerklubben har mer långtgående avelsrekommendationer om HD-resultat och kombinationer. Be därför att få se föräldrarnas faktiska resultat och fråga hur kombinationen följer klubbens aktuella råd.

Rasklubben rekommenderar också att avelsdjur ögonundersöks högst ett år före parning. Gonioskopi före avelsdebut ingår i klubbens råd för att bedöma ögats kammarvinkel. Kontrollera datum, diagnoser och eventuella uppföljningsråd i intygen; nöj dig inte med beskedet att hundarna är ”testade”.

Fucosidos är en recessivt nedärvd enzymbristsjukdom som kan påverka centrala nervsystemet. En anlagsbärare blir inte själv sjuk av anlaget men kan föra det vidare. DNA-test finns, vilket gör att uppfödaren kan redovisa föräldrarnas status och undvika en kombination som kan ge sjuka valpar. Det är viktigare att förstå de verifierade resultaten än att kräva samma uppsättning tester av alla hundar.

I vardagen bör öronen kontrolleras och hullet följas regelbundet. Återkommande öronbesvär, ögonförändringar, hälta eller andra symtom ska bedömas av veterinär. Förutsätt inte att ett problem är ”typiskt för rasen” och därför ofarligt.

## Historia och ursprung

Engelsk springer spaniel kommer ur Storbritanniens äldre spanieltradition. Hundarnas uppgift var att finna och stöta upp vilt vid jakt med nät, falk eller greyhound. När jakt med skjutvapen utvecklades blev arbetet att söka framför jägaren, stöta viltet och därefter apportera.

Namnet ”springer” anknyter till sättet att få viltet att lämna sitt gömställe. The Kennel Club erkände engelsk springer spaniel som egen ras 1902. Den svenska Springerklubben bildades 1982.

Under lång tid har aveln utvecklats i olika riktningar. Jaktinriktade populationer har främst valts för arbete, medan andra har valts mer för exteriör och utställning. Det är en viktig historisk och praktisk skillnad, men inte två enkla personlighetsmallar. Det finns variation inom båda inriktningarna, och moderna hundar kan användas på flera sätt. Därför bör en köpare bedöma den aktuella uppfödarens mål, föräldradjur och släkt – inte bara en benämning.

## Att leva med rasen

Engelsk springer spaniel kan bo i lägenhet om den får tillräckligt med aktivitet, återhämtning och tillgång till natur eller andra bra träningsmiljöer. En trädgård ersätter inte promenader och gemensamt arbete. Det avgörande är vad hunden får göra under dagen, inte om hemmet är en villa eller lägenhet.

Ensamhet behöver tränas gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, och öka först när den kan koppla av. Individernas förmåga varierar, så planera inte vardagen utifrån att rasnamnet skulle garantera ett visst antal ensamtimmar.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. Att rasstandarden beskriver hunden som vänlig ersätter aldrig tillsyn. Samma försiktighet gäller andra djur. Vid introduktion till katt bör hunden hindras från att jaga, mötena hållas korta och kontrollerade och katten ha egna reträttplatser. Hur väl en viss hund fungerar med katt eller andra hundar beror på individ, tidigare erfarenheter och introduktion.

Inför ett valpköp är det särskilt värdefullt att kontrollera:

- uppfödarens avelsmål och om hundarnas arbetsnivå passar ditt liv
- båda föräldrarnas officiella HD-resultat, inte bara att de är röntgade
- datum och fullständigt resultat från ögonundersökningar samt eventuell gonioskopi
- verifierad fucosidosstatus när den är relevant för kombinationen
- hur föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen, gärna kompletterat med BPH- eller arbetsresultat
- hur valparna vänjs vid hantering, vila, olika miljöer och ett normalt familjeliv.

Den bästa matchningen är en hund vars förväntade aktivitetsnivå, arbetslust och känslighet passar ägarens faktiska vardag. För engelsk springer spaniel är den bedömningen mer värdefull än löften om att rasen alltid är enkel, barnvänlig eller likadan oavsett avelsinriktning.

Engelsk springer spaniel

Norwegian Kennel Club (Norsk Kennel Klub)

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Engelsk springer spaniel är en medelstor, atletisk jakthund med en behårad, vädertålig päls som kräver regelbunden skötsel. Den är glad, tillgiven och mycket människoorienterad och behöver 1,5–2 timmars daglig mental och fysisk aktivering. I regel en frisk, aktiv ras som passar bäst i engagerade, utomhusaktiva hem.

Kennel Larix

## Snabbfakta

Amerikansk cocker spaniel är en kompakt amerikansk fågelhund och sällskapshund med stor arbetsvilja bakom det eleganta yttre. Den är en egen ras, inte en mindre variant av engelsk cocker spaniel. Raserna har gemensamt ursprung, men olika rasstandarder och avelshistoria. Det går ändå inte att utgå från att varje amerikansk cocker är lugnare eller har mindre jaktlust än varje engelsk cocker.

- **Ursprung:** USA.
- **Rastillhörighet:** FCI-nummer 167 i grupp 8, stötande och apporterande hundar samt vattenhundar.
- **Ursprunglig funktion:** stötande och apporterande fågelhund; rasstandarden anger också sällskapshund.
- **Ideal mankhöjd:** cirka 38 cm för hanar och 35,5 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- **Temperamentsideal:** balanserad, frimodig och glad utan skygghet.
- **Aktivitet:** behöver ordentlig daglig rörelse och uppgifter som engagerar nosen och samarbetet med föraren.
- **Pälsvård:** omfattande, särskilt om pälsen hålls lång. En kortare sportklippning gör vardagsskötseln enklare men tar inte bort behovet av kontroll kring öron, tassar och hud.

Rasen passar bäst hos den som vill kombinera sällskap med träning och accepterar återkommande päls- och öronskötsel. Den kan passa en förstagångsägare som tar hjälp, men är inte automatiskt ett lätt val för att den är relativt liten.

## Utseende och päls

Amerikansk cocker spaniel ska vara en stark, välbalanserad och rörlig hund i kompakt format. Kroppen är något längre än hög, men ska varken se lång eller lågställd ut. Huvudet är tydligt format och ska stå i proportion till kroppen. Ögonen ska vara mörka och får inte vara utstående; uttrycket ska vara vaket och milt. Rörelserna ska vara fria, effektiva och utan att den rikliga pälsen döljer hundens linjer.

Färgerna delas i rasstandarden in i svart, andra enfärgade färger än svart och flerfärgat. Pälsen på kroppen är medellång med skyddande underull. Öron, bröst, buk och ben har mer behåring. Den korrekta pälsen är silkesaktig och rak eller lätt vågig. Överdrivet mycket päls, bomullslik struktur eller lockighet är inte ett mål: amerikansk cocker spaniel ska fortfarande fungera som en sportig hund.

Hur ofta pälsen behöver redas ut och klippas beror på mängd, längd, struktur, aktivitet och väder. Dela pälsen ända ner till huden och kontrollera om kammen går igenom utan motstånd. Tovor uppstår lätt kring öron, armhålor, ljumskar, tassar och där sele eller halsband ligger. Efter skogspromenader, regn och bad behövs en extra kontroll och ordentlig torkning.

Full utställningspäls kräver betydligt mer arbete än en kortare sportklippning. Be uppfödaren visa skötseln innan valpen flyttar hem. Vänj valpen stegvis vid kam, fön, klippmaskin, tasshantering och att stå stilla korta stunder. Då blir skötseln en vardagsfärdighet i stället för en kamp när pälsen redan tovat sig.

## Temperament och personlighet

Rasens ideal är en jämn, modig och glad hund som gärna arbetar tillsammans med sin människa. Många amerikanska cockrar är kontaktsökande, lekfulla och snabba att lära, men rasstandarden beskriver målet för aveln – den lovar inte hur en enskild hund blir. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, uppväxt och träning påverkar temperamentet.

Det svenska underlaget från BPH är för litet för att ge en säker bild av hela rasens mentalitet: den nuvarande avelsstrategin redovisar bara 25 beskrivna hundar under 2015–2023. Därför är det mer användbart att träffa valpens mamma och gärna andra nära släktingar. Titta på hur hundarna söker kontakt, hanterar beröring, reagerar på något oväntat och kommer till ro igen. Fråga också hur släktingar fungerar i den vardag du själv planerar.

Jaktegenskaperna varierar men kan finnas kvar. Rasen beskrivs fortfarande som stötande och apporterande fågelhund, även om jaktlig användning är ovanlig i Sverige. En amerikansk cocker kan därför plötsligt bli mycket intresserad av en doft eller fågel. Inkallning och kontakt utomhus behöver tränas, inte antas.

## Träning och motion

Amerikansk cocker spaniel behöver daglig aktivitet, men ett enda minutantal passar inte alla hundar. Ålder, hälsa, kondition, miljö och dagens övriga belastning avgör vad som är lagom. En bra vardag kombinerar promenader och fri rörelse på säkra platser med nosarbete, apportering, följsamhet och förmågan att koppla av efteråt.

Rasens bakgrund ger flera naturliga träningsvägar. Sökövningar, personspår, viltspår, kontrollerad apportering och uppgifter där hunden arbetar nära föraren använder både nos och samarbete. Rallylydnad, lydnad, agility och freestyle kan också passa individen. Börja enkelt och öka svårighet, tid och fysisk belastning först när hunden visar att den återhämtar sig väl.

Prioritera tidigt inkallning, följsamhet, lugn vid möten och att kunna avbryta ett doftspår. Träna även vardagsfärdigheter: att bli undersökt kring ögon och öron, få tassar hanterade, stå på ett trimbord och vila trots rörelse omkring sig. Korta, tydliga pass och uppskattade belöningar hjälper motivationen.

Mer aktivitet är inte alltid svaret på rastlöshet. En hund som har svårt att komma till ro kan behöva tydligare återhämtning, bättre anpassad träning eller en hälsokontroll. För en valp ska nya miljöer, kroppskontroll och korta uppgifter väga tyngre än långa, ensidiga motionspass.

## Hälsa

Öronen är det viktigaste hälsområdet att planera för, och ögonundersökning är det tydliga svenska avelskravet. I rasens svenska avelsstrategi beskrivs öroninflammation som det vanligaste hälsoproblemet. Hängande, välbehårade öron och riklig päls gör det extra viktigt att kunna se huden, hålla behåringen runt öronöppningen hanterbar och upptäcka besvär tidigt.

Lukt, rodnad, svullnad, sekret, ömhet eller huvudskakningar är skäl att kontakta veterinär. Återkommande besvär bör utredas eftersom en bakomliggande orsak kan finnas. Friska öron behöver däremot inte rengöras enligt ett tätt standardschema. Det finns inte heller stöd i rasens avelsstrategi för att amerikanska cockrar generellt föds med trånga hörselgångar.

Ärftliga ögonsjukdomar som katarakt och näthinneveck förekommer, och PRA har konstaterats i enstaka fall. För en svenskregistrerad kull måste båda föräldrarna ha ett officiellt ögonundersökningsresultat. Intyget får vara högst ett år gammalt och resultatet ska vara giltigt före parningen. Regeln kräver ett aktuellt resultat; den betyder inte att varje diagnos måste vara markerad som fri. Kontrollera föräldrarnas resultat och datum i SKKs Avelsdata och be uppfödaren förklara hur fynden har bedömts i den planerade kombinationen.

Ett DNA-test för prcd-PRA är varken en garanti mot all PRA eller en ersättning för ögonundersökning. År 2025 avslog SKKs avelskommitté ansökan om ett centralt hälsoprogram på nivå 1 för prcd-PRA hos amerikansk cocker spaniel, eftersom det inte var klarlagt att konstaterade PRA-fall i rasen orsakats av just den mutationen. Blanda inte heller ihop rasens svenska krav med testpaket för engelsk cocker spaniel: FN, HD eller patellaundersökning är inte det formella registreringskravet för amerikansk cocker spaniel i de aktuella reglerna.

I SKKs särskilda domaranvisningar uppmärksammas huvudform, ögon och för mycket päls. Vid valpköp är sunda proportioner, ögon som inte står ut eller ständigt rinner, korrekt bett, fria rörelser och en päls som inte hindrar hunden viktigare än ett extremt uttryck. Friska föräldrar minskar osäkerheten men garanterar inte en frisk valp.

## Historia och ursprung

Amerikansk och engelsk cocker spaniel har gemensamma rötter, men den amerikanska typen utvecklades i USA och blev en egen ras. Hunden Obo II, född 1882, brukar anges som en tidig viktig individ i den amerikanska historien. Under första hälften av 1900-talet blev skillnaderna i typ tydligare.

År 1945 delade American Kennel Club upp cocker spaniel i amerikansk och engelsk cocker spaniel. De första amerikanska cockrarna kom till Sverige på 1950-talet. FCI anger USA som rasens ursprungsland och placerar den bland stötande och apporterande hundar och vattenhundar. Dagens ras har ofta sällskaps- och utställningsinriktning, men standardens fågelhundsfunktion förklarar varför nosarbete, sök och apportering fortfarande är relevanta aktiviteter.

## Att leva med rasen

Amerikansk cocker spaniel kan bo bra i hus eller lägenhet om aktivitet, rastning, pälsvård och återhämtning fungerar. I ett lyhört boende behövs träning för lugn vid ljud och en plan för hundens dagar; rasnamnet säger inte om individen kommer att skälla mycket eller lite.

Rasen kan leva fint med barn, hundar och andra djur, men det är ingen garanti som följer med rasen. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Med andra djur bör introduktioner ske lugnt och kontrollerat. Ta hänsyn till individens tidigare erfarenheter, resursförsvar, leksätt och intresse för att jaga – inte bara till en allmän beskrivning av rasen.

Ensamhet lärs in gradvis när hunden är trygg i hemmet. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden förblir lugn. Vissa individer lär sig snabbt, andra behöver en långsammare plan. Rasen ska varken beskrivas som oförmögen att vara ensam eller som problemfri utan träning.

Inför ett valpköp är följande kontroller särskilt användbara:

- Se båda föräldrarnas officiella ögonresultat och datum i Avelsdata; kontrollera att resultatet var högst ett år gammalt vid parningen.
- Fråga om återkommande öron-, ögon- och hudbesvär hos föräldrar och nära släktingar, inte bara om hundarna verkar friska just den dagen.
- Träffa valpens mamma och observera kontakt, hantering, ljudreaktioner och återhämtning. Be om information om andra nära släktingar om pappan inte finns på plats.
- Titta efter fria rörelser, sunda huvudproportioner, ögon som inte står ut, rinner eller knips ihop samt en pälsmängd som går att sköta utan att hindra hunden.
- Be uppfödaren visa päls- och öronskötseln och uppskatta arbetet utifrån den pälslängd du faktiskt tänker behålla.
- Berätta vilken vardag och vilka aktiviteter du planerar. En uppfödare som känner sina linjer ska kunna resonera om variation, inte lova att alla valpar blir likadana.

Regler och rekommendationer kan ändras. Kontrollera därför alltid den aktuella versionen hos SKK och rasklubben i samband med köp, i stället för att förlita dig på en gammal checklista.

Amerikansk cocker spaniel

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Norwegian Kennel Club (NKK)

Amerikansk cocker spaniel: en liten, robust apportör med silkig päls och stora, uttrycksfulla ögon. Glad, kärleksfull och mycket människoorienterad, passar den aktiva familjer. Behöver daglig motion, mental stimulans, vänlig och positiv träning samt regelbunden, noggrann päls- och öronvård.

Ricebo

## Snabbfakta

Siberian husky är en medelstor, erkänd slädhundsras för arbete i spann: lätt last, måttlig fart och långa sträckor. Det är en vänlig och social hundtyp, men få individer passar för ett liv enbart som sällskapshund. Rasen passar bäst hos den som verkligen vill ge hunden drag- eller uthållighetsarbete och kan hantera stark jaktlust, stort rörelsebehov och svårigheter med ensamhet.

- **Användning:** nordisk slädhund i FCI grupp 5.
- **Ursprung:** hundtypen utvecklades i nordöstra Sibirien; rasens officiella ursprungsland är USA.
- **Storlek:** hanar 53,5–60 cm och 20,5–28 kg; tikar 50,5–56 cm och 15,5–23 kg.
- **Typiskt temperament:** vänlig, mjuk, alert och utåtriktad enligt rasstandarden.
- **Viktigast i vardagen:** meningsfullt arbete, trygg kontroll utomhus, flockgemenskap och tidig vardagsträning.

En stor tomt ersätter inte arbete och promenader, och många promenader ersätter inte automatiskt rasens behov av att få använda kroppen tillsammans med en förare eller ett spann. Den avgörande frågan är därför inte bara hur aktiv du är, utan om du vill leva med en slädhund och ordna en vardag som passar dess ursprungliga uppgift.

## Utseende och päls

Siberian husky ska se ut som en uthållig arbetshund, inte som en tung frakthund eller en skör sprinter. Kroppen är måttligt kompakt, något längre än hög och byggd för lätta, jämna rörelser. Rätt hull och välutvecklad muskulatur är viktigare för funktionen än ett kraftigt eller extra lurvigt intryck.

Ögonen är mandelformade och får vara bruna, blå, olikfärgade eller flerfärgade. Blå ögon är alltså tillåtna, men ögonfärgen säger inget om hundens arbetsförmåga, temperament eller lämplighet för ett visst hem.

Pälsen är en medellång dubbelpäls med mjuk, tät underull och raka täckhår. Underullen kan saknas under fällning utan att det är onormalt. Pälsfärgerna svart, grå, viltfärgad (agouti), sobel, röd och vit är tillåtna, som enfärgat eller i flera nyanser och teckningar. Merle och brindle är däremot inte godkända mönster i rasstandarden.

Borsta efter hundens faktiska behov och arbeta varsamt igenom lös underull när den fäller. Det behövs inget fast schema som passar alla hundar eller årstider. Rasstandarden tillåter putsning mellan tårna och runt tassarna men inte annan kosmetisk trimning. Klippning av medicinska skäl är förstås en veterinärfråga, inte pälsstyling.

## Temperament och personlighet

En rastypisk siberian husky är vänlig, mjuk, uppmärksam och utåtriktad, men också självständig och starkt präglad av livet i flock. Den ska inte vara överdrivet misstänksam mot främlingar, vaktande eller aggressiv mot andra hundar. Det är en beskrivning av rasidealet, inte en garanti för varje individ.

Flockinstinkten har gjort rasen skicklig på att arbeta nära andra hundar. Den betyder inte att varje husky automatiskt fungerar med alla hundar i hemmet. Lekstil, hantering av mat och andra resurser, kön, ålder, tidigare erfarenheter och en lugn introduktion spelar fortfarande roll.

Jaktlusten är en av de viktigaste egenskaperna att förstå före köp. Många hundar av rasen är svåra att ha lösa, även när inkallningen har tränats väl. En långlina eller ett säkert inhägnat område ger frihet utan att inkallningen behöver bära hela säkerheten. Med katt beror utfallet på individ, uppväxt och kattens beteende, men samboende får aldrig tas för givet. Smådjur och fåglar behöver en fysisk avskiljning som inte bygger på att hunden väljer att avstå från jakt.

Rasstandardens vänliga temperament gör heller inte hunden automatiskt säker med barn. Barn och hund behöver lära sig varandras signaler, en vuxen ska vara närvarande med små barn och hunden ska ha en ostörd viloplats.

## Träning och motion

Siberian husky behöver mycket rörelse, träning och stimulans, men ett universellt antal timmar per dag ger en falsk bild. Behovet påverkas av ålder, kondition, hälsa, temperatur, underlag och hur krävande arbetet är. Det är viktigare att hunden får arbeta på ett sätt som passar rasen, återhämta sig och vara lugn hemma än att en viss tid har gått.

Drag i spann, skidåkning med hund och genomtänkt barmarksarbete ligger nära rasens funktion. Belastning och distans måste byggas upp gradvis, och nybörjaren har mycket att vinna på att lära sig sele, linor, kommandon, omkörningar och hur väder och underlag bedöms genom en erfaren polarhundsklubb. Rasklubbens dragprov, bland annat DP20+, används för att bedöma hundens funktion, mentalitet och förmåga som polarhund i arbete.

Vardagen behöver också lugna promenader, nosarbete, samarbete och återhämtning. Prioritera tidigt:

- följsamhet i koppel och lugn vid selning;
- stopp, riktning och förmåga att vänta före start;
- säkra rutiner vid dörrar, bil, grindar och hundgård;
- inkallning som tränad färdighet, utan att den blir enda skyddet mot jakt;
- passivitet, hantering och att kunna varva ner efter arbete.

Träningen bör vara positiv, tydlig och välplanerad. Hårdare metoder löser inte självständighet och kan skada samarbetet. I varmt väder ska belastningen sänkas eller flyttas till svalare tider. Tjock päls och motion ökar risken för överhettning; avbryt om hunden får kraftig flämtning, blir svag, okoordinerad eller ovanligt trött. Låt hundens signaler och förhållandena styra, inte ett enda temperaturtal.

## Hälsa

Siberian husky beskrivs i den svenska avelsstrategin som en generellt frisk ras, men underlaget har en viktig begränsning: relativt få hundar har undersökts för höfter, armbågar och ögon. Att majoriteten av de undersökta hundarna varit friska bevisar därför inte att varje linje är fri från ärftliga problem.

I SKK:s aktuella registreringsregler är siberian husky inte en av raserna med ett särskilt krav på höftledsstatus. Det är alltså fel att beskriva HD-röntgen eller ögonlysning som ett allmänt svenskt registreringskrav för rasen. Resultat kan ändå vara värdefulla. Be uppfödaren visa vilka undersökningar som faktiskt är gjorda, varför de valts och hur resultaten ser ut hos föräldrar, syskon och äldre släktingar.

Det finns också DNA-test för tre dokumenterade varianter: SHPN1, SPS1 och HUU. SHPN1 är en fortskridande neurologisk sjukdom som påverkar rörelseförmågan. Den bedöms nedärvas recessivt, men alla hundar med två kopior av varianten får inte tydliga symtom. Den svenska rasklubben har särskilt uppmärksammat kända SHPN1-bärare i svenska stamtavlor. En bärare är inte samma sak som en sjuk hund; det viktiga är att parningen planeras med kunskap om båda föräldrarnas status. SPS1 gäller en form av skakningar hos valpar, medan HUU innebär förhöjd urinsyra med risk för uratsten. Att test finns betyder inte att alla tre är obligatoriska för varje svensk kull. Fråga vilka test som är relevanta i just släkten och be att få se ursprungliga laboratoriesvar.

Titta också på hur hundarna faktiskt håller för arbete. Fråga hur äldre släktingar har klarat träning, om återkommande hälta, tassproblem, neurologiska symtom eller urinsten förekommit och vid vilken ålder problem i så fall började. Håll hunden slank, bygg kondition stegvis och utred förändrade rörelser i stället för att träna igenom dem.

## Historia och ursprung

Siberian husky utvecklades som slädhund i nordöstra Sibirien, medan USA är rasens officiella ursprungsland i FCI-standarden. Den ursprungliga uppgiften var att dra lätt last i måttlig fart över långa avstånd, en funktion som fortfarande förklarar rasens storlek, rörelser, flockarbete och uthållighet.

De sibiriska hundarna väckte uppmärksamhet i Alaska när ett spann deltog i All Alaska Sweepstakes 1909 och blev trea. Året därpå kom spann med dessa hundar på första, andra och fjärde plats. Leonhard Seppala vann tävlingen tre år i rad 1915–1917 och blev senare en av förarna i serumtransporten till Nome 1925, där hundspann förde difteriserum genom Alaska.

American Kennel Club erkände siberian husky 1930. FCI gav rasen definitivt erkännande 1966. De här årtalen är dokumenterade. Däremot finns inget säkert stöd för populära berättelser om att alla moderna hundars temperament kommer av att deras förfäder sov i familjernas tält.

## Att leva med rasen

Siberian husky fungerar bäst i ett hem där slädhundslivet är en del av planen, inte en aktivitet man kanske provar senare. Rasen kan fungera som första hund, men då krävs ovanligt god förberedelse, stöd från erfarna förare och en vardag som redan har plats för arbete, säker transport, kontroll och återhämtning.

Lägenhet kan fungera. Boytan är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och kan komma till ro. I ett lyhört hus behöver du dessutom ha en plan om hunden låter när den blir uppvarvad eller lämnad. Säkerheten börjar redan i trapphus, hiss och port: använd koppel och rutiner som hindrar hunden från att ta sig ut i trafik eller efter vilt.

Ensamhet ska tränas i mycket små steg när hunden är trygg, och tiden ökas bara så länge den kan vara lugn. Rasen har stark flockinstinkt och vissa individer har svårt även efter genomtänkt träning. Planera därför på förhand för hundvakt, hunddagis eller en vardag där hunden kan följa med. En annan hund kan ge sällskap men är ingen garanti mot ensamhetsproblem.

Vid val av uppfödare är det bättre att kontrollera hundarna än att välja efter etiketten “arbetslinje” eller “utställningslinje”. Be att få se föräldrarna i vardag och arbete. Fråga vilka sträckor och underlag de tränas på, hur de återhämtar sig, hur de fungerar i spann och hur de hanteras vid vila, transport och möten med människor eller hundar. Kontrollera registrerade dragmeriter och hälsouppgifter i SKK Hunddata och Avelsdata.

Rasklubbens valpförmedling kräver medlemskap och att båda föräldrarna är SKK-registrerade; en plats på listan är därför inte i sig ett bevis på arbetsförmåga eller genomförda hälsotester. Uppfödaren bör kunna förklara varför kombinationen valts och visa konkreta uppgifter om funktion, mentalitet, hälsa och äldre släktingar. Det säger mer om valpens förutsättningar än pälsfärg, ögonfärg eller en linjeetikett.

Siberian husky

Siberian Husky Club of Great Britain

The Norwegian Siberian Husky Club

Swedish Kennel Club

Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals (RSPCA)

Siberian husky är en medelstor, atletisk slädhund med tjock dubbel päls och ofta iögonfallande, flerfärgade ögon. Den är vänlig och energisk och behöver mycket motion, säkra inhägnader och konsekvent, positiv träning. Rasen är i allmänhet frisk och långlivad, men kan vara benägen för ögonproblem och kraftig fällning.

Magical Spirit's kennel

Team Cozco

Pink butterfly's

## Snabbfakta

Welsh springer spaniel är en egen brittisk hundras, inte en rödvit variant av engelsk springer spaniel. Den är framtagen som stötande och apporterande jakthund och passar bäst hos någon som vill kombinera ett nära familjeliv med regelbunden träning och friluftsliv.

- Rasen är medelstor och kompakt; mankhöjden är ungefär 48 cm för hanar och 46 cm för tikar.
- Rasstandarden tillåter bara djupt rött och vitt. Pälsen ska vara rak eller slät, silkeslen och tät, med måttliga behäng.
- En typisk welsh springer spaniel är vänlig, glad, arbetsvillig och aktiv. Temperamentet varierar dock mellan individer.
- Rasen behöver mer än promenader runt kvarteret: nosarbete, samarbete och möjlighet att röra sig i varierad terräng är viktiga delar av vardagen.
- I Sverige måste båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parning för att valparna ska kunna registreras i SKK. Känd status betyder inte automatiskt fria höfter.
- Barn, andra hundar och katter kan fungera bra, men rasnamnet är ingen garanti. Individ, uppväxt, introduktion och vuxnas tillsyn avgör mycket.

Det här är framför allt en ras för den som tycker om att göra saker tillsammans med sin hund. En welsh behöver också lära sig att vila, vänta och klara kortare stunder på egen hand; hög aktivitet utan avkoppling skapar inte en balanserad vardag.

## Utseende och päls

Welsh springer spaniel är en stark, symmetrisk och rörlig spaniel byggd för uthålligt arbete. Kroppen är kompakt utan att vara tung, och rörelserna ska vara kraftfulla och markvinnande. Hanar är omkring 48 cm i mankhöjd och tikar omkring 46 cm, men helhetsintryck och funktion är viktigare än att en enskild hund träffar måttet på centimetern.

Färgen skiljer rasen tydligt från andra spanielraser: endast djupt rött och vitt är standardenligt. Pälsen ska ligga rak eller slät mot kroppen, kännas silkeslen och vara tät. Framben, bakben, öron och svans har behäng, men mängden ska vara måttlig. Mycket riklig, lockig eller lättovad päls är inte den funktionella pälstyp som standarden beskriver.

Pälsvården är hanterbar hemma, men den behöver bli en vana. Kontrollera särskilt:

- öron och behäng efter skogsturer, bad och arbete i högt gräs
- armhålor, ljumskar och bakom öronen, där tovor lätt kan börja
- tassar och hår mellan trampdynorna, särskilt under blöta eller snörika perioder
- hud och öron om hunden börjar klia sig, skaka på huvudet eller lukta annorlunda

Borsta när pälsen börjar samla löst hår eller bilda tovor och reda ut skräp innan det hinner fastna. Torka öron och päls efter bad, men rengör inte en frisk hörselgång på rutin utan behov. SKK anger tre till fyra trimningar per år som ett grovt riktmärke, medan rasklubbens råd betonar att behovet är individuellt. Låt därför pälsens tillväxt, tassarnas grepp och luftningen kring öronen styra tidpunkten. Bad behövs när hunden är smutsig, inte efter ett fast kalenderintervall.

## Temperament och personlighet

Welsh springer spaniel ska vara vänlig, gladlynt och mycket aktiv utan att vara aggressiv eller nervös. Som arbetande spaniel förväntas den vilja samarbeta, hålla kontakt och växla mellan aktivitet och lugn. Det gör rasen rolig att träna, men inte automatiskt enkel i varje hem.

Många welshar är nära sina människor och vill delta i vardagen. Vissa möter främlingar öppet, andra behöver tid innan de tar kontakt. Överdriven rädsla, ständig stress eller oförmåga att koppla av bör inte förklaras bort som typiskt för rasen. Rasklubbens avelsstrategi framhåller samtidigt att underlaget från beteendebeskrivningar är begränsat, så säkra påståenden om hela rasens mentalitet vore missvisande.

När du träffar en uppfödare är det därför klokt att titta bortom orden ”vänlig familjehund”. Be att få möta tiken i en vardaglig miljö och fråga hur föräldrar, syskon och tidigare avkommor reagerar på nya platser, människor, ljud, vila och ensamhet. En hund som snabbt kan återhämta sig efter något oväntat och komma till ro visar mer användbar vardagsinformation än enbart meriter eller ett glatt första möte.

Med barn behövs samma säkerhetsregler som för andra hundar. En vuxen ska vara närvarande med små barn, och hunden ska ha en fredad viloplats. En ung, ivrig welsh kan hälsa kroppsligt och bära saker i munnen även om avsikten är vänlig. Barn ska inte störa hunden när den äter, sover eller vill gå undan.

## Träning och motion

En welsh springer spaniel behöver daglig fysisk aktivitet, nosarbete och samarbete, men det finns inget auktoritativt timtal som passar alla individer. En bra plan ger hunden tillräckligt att göra utan att den blir uppskruvad, öm eller har svårt att återhämta sig.

Rasens ursprung förklarar träningsbehoven. En spaniel söker av marken framför föraren, stöter vilt så att ett skottillfälle uppstår och apporterar därefter. I vardagen märks samma egenskaper som intresse för dofter, rörelse och föremål. Prioritera därför:

- inkallning och frivillig kontakt, först i enkla miljöer och sedan med större störningar
- långlina där hunden inte ännu kan vara lös säkert
- stadga: att kunna vänta när något rör sig eller när andra hundar arbetar
- att lämna och bära föremål utan konflikt
- en tydlig signal för paus och en lugn plats där hunden kan varva ner

Variera promenader med sökövningar, viltspår, apportering eller annan uppgift där nos och samarbete används. Agility, rallylydnad och lydnad kan också passa individen. Det viktiga är inte att samla aktiviteter, utan att hitta en blandning där hunden kan arbeta koncentrerat och sedan vila.

Valpar och unghundar behöver korta pass, fri rörelse på lämpligt underlag och gradvis ökande belastning. Undvik att jaga trötthet med långa, ensidiga sträckor eller många hopp. För en vuxen hund bör mängden anpassas efter kondition, hälsa, temperatur och vad den gjort dagen före. Tecken som stelhet, ovanligt lång återhämtning, rastlöshet efter aktivitet eller sämre sömn visar att upplägget behöver justeras.

## Hälsa

Welsh springer spaniel betraktas som en förhållandevis frisk ras, men en valpköpare bör särskilt kontrollera höfter och ögon samt fråga om hud- och öronbesvär i nära släkten. Hälsotester minskar osäkerheten; de garanterar inte att en enskild hund förblir frisk.

Rasen omfattas av SKK:s hälsoprogram nivå 2 för höftledsdysplasi. Det innebär att båda föräldrarna måste ha ett officiellt HD-resultat före parning för att avkomman ska kunna registreras. Be att få se de faktiska resultaten och fråga även om syskon och tidigare avkommor. ”HD-röntgad” beskriver bara att undersökningen är gjord, inte vilket resultat hunden fick.

Ögonfrågan behöver hållas isär från HD-regeln. Den svenska registreringsregeln för rasen kräver inte ett ögonresultat, men Welsh Springer Spanielklubben uppmuntrar gonioskopi av avelsdjur. Undersökningen bedömer ögats kammarvinkel och används i arbetet mot glaukom, en allvarlig ögonsjukdom som rasklubben följer särskilt. Fråga om aktuell ögonundersökning och gonioskopi, vilka fynd som finns i nära släkten och hur uppfödaren har vägt resultaten i parningen.

Rasklubbens hälsoenkät pekar också ut öron, klåda, hud och ögon som områden att bevaka. Det betyder inte att varje welsh får problem. Kontrollera hunden efter bad och turer i blöt eller tät terräng, och sök veterinär vid återkommande klåda, rodnad, dålig lukt, huvudskakningar, smärta eller synförändringar.

## Historia och ursprung

Welsh springer spaniel utvecklades ur rödvita spanielhundar i Wales och erkändes som en egen ras i Storbritannien 1902. Skriftliga uppgifter om rödvita spaniels i Wales går tillbaka till 1300-talet, men äldre ursprungsberättelser bör inte göras mer exakta än källorna tillåter.

Hundarna användes framför allt till jakt. Namnet ”springer” syftar på uppgiften att stöta vilt ur skydd, inte på att rasen skulle vara en variant av engelsk springer spaniel. Den moderna rasens funktion omfattar både sök, stöt och apportering, med nära samarbete mellan hund och förare.

Rasen kom till Sverige 1963, och den första svenska kullen föddes 1965. Welsh Springer Spanielklubben bildades 1980. I dag används rasen både till jakt och viltspår samt som aktiv sällskaps- och sporthund, men jaktfunktionen är fortfarande nyckeln till att förstå dess behov och beteende.

## Att leva med rasen

Welsh springer spaniel kan bo i hus eller lägenhet om vardagen ger tillräcklig aktivitet, återhämtning och tillgång till bra promenadmiljöer. En stor tomt ersätter inte gemensam träning, och en lägenhet är inte ett problem i sig. Däremot behöver du planera för våt päls, grus, frön och leriga tassar efter ett aktivt uteliv.

Ensamhet ska tränas gradvis från mycket korta stunder när hunden är trygg och har kommit till ro. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en ensamhetstränad vuxen hund klarar normalt bara några timmar per dag. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är ett rastningsintervall, inte ett mål för hur länge hunden bör vara ensam. Ordna hjälp om arbetsdagar eller resor gör frånvaron längre än hunden klarar lugnt.

Rasen kan leva med andra hundar, men välj sällskap och introduktion efter individerna. Med katt och smådjur krävs större försiktighet eftersom en stötande jakthund kan reagera på snabb rörelse. Tidig tillvänjning kan hjälpa, men lämna inte säkerheten åt en förmodad ”snäll ras”. Använd grindar, separata viloplatser och övervakade möten tills du vet hur djuren fungerar tillsammans.

Inför ett valpköp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vilka HD-resultat har båda föräldrarna och deras nära släktingar?
- Är föräldrarna ögonundersökta och gonioskopierade, och vilka fynd finns i släkten?
- Hur fungerar de med nya miljöer, människor, vila och kortare ensamhet?
- Vilken jaktlust, följsamhet och förmåga att koppla av har tidigare avkommor visat?
- Vilken pälsvård och aktivitet får hundarna i uppfödarens egen vardag?

Welsh springer spaniel passar bäst när du vill ha en aktiv samarbetspartner snarare än en hund som nöjer sig med att följa med passivt. Kan du erbjuda nosarbete, tydlig träning, lugn återhämtning och mycket gemensam tid får rasens arbetslust en konstruktiv plats i familjelivet.

Welsh springer spaniel

The Welsh Springer Spaniel Club of UK

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Medelstor, atletisk rödvit spaniel från Wales, avlad som pålitlig jakthund. Kärleksfull, människoorienterad och knyter ofta starkt band till en person. Behöver rejlig daglig motion, träning och mental stimulans. Känslig, överlag frisk, med en vädertålig päls som trivs i lera och vatten.

Werinas

Korv

## Snabbfakta

Tax är en tysk jakthund i FCI-grupp 4, framtagen för arbete både under och ovan jord. Rasen finns i nio varianter: normalstor, dvärg och kanin kombinerat med kort-, lång- eller strävhår. Det är därför klokare att välja tax efter storlek, hårlag, uppfödarens avelsmål och hundarnas faktiska egenskaper än efter rasnamnet ensamt.

- **Användning:** grytjakt, drevjakt, eftersök och sällskap.
- **Arbetssätt:** uthållig, självständig och mycket nosorienterad.
- **Storlek:** avgörs av bröstomfång, inte av mankhöjd eller en generell viktangivelse.
- **Päls:** kort-, lång- eller strävhårig, med tydligt olika skötselbehov.
- **Viktig hälsofråga:** diskdegeneration och diskbråck, ofta sammanfattat som IVDD.
- **Passar bäst för:** den som vill ha en lågställd jakthund med stor arbetslust och kan erbjuda både vardagsmotion, nosarbete och konsekvent träning.

Den slutliga storleksvarianten fastställs först när hunden är minst 15 månader. Föräldrarna ger en rimlig fingervisning, men valpens slutliga variant kan inte lovas före mätningen.

## Utseende och päls

Taxen ska vara låg och långsträckt men samtidigt kompakt, muskulös och rörlig. Kroppen är byggd för att kunna arbeta smidigt i trånga utrymmen, inte för att vara extremt lång eller tung. Rasstandarden anger ungefär en tredjedel av mankhöjden som markfrigång och ett förhållande mellan mankhöjd och kroppslängd på cirka 1:1,7–1,8.

Bröstomfånget mäts efter 15 månaders ålder, från mankens högsta punkt till bröstkorgens lägsta punkt. De aktuella intervallen är:

- **Normalstor tax:** hanar mer än 37 men högst 47 cm, tikar mer än 35 men högst 45 cm.
- **Dvärgtax:** hanar mer än 32 men högst 37 cm, tikar mer än 30 men högst 35 cm.
- **Kanintax:** hanar 27–32 cm, tikar 25–30 cm.

De tre hårlagen är mer än en utseendefråga. Korthårig tax har kort, tät och slätt åtliggande päls som normalt kräver begränsad regelbunden skötsel men ändå behöver ses över efter vistelse i terräng. Långhårig tax har underull och längre behäng som bör kammas där tovor lätt bildas, särskilt bakom öronen och på ben, buk och svans. Strävhårig tax har täckhår, underull, skägg och markerade ögonbryn. En korrekt sträv päls trimmas vid behov; att klippa ned den ger inte samma pälsstruktur.

Godkända färger och mönster beror delvis på hårlag. Rött, svart eller brunt med tanteckning, merle och brindle ingår i standarden, medan viltfärger är typiska för strävhår. Pälsfärg är ingen genväg till temperament eller jaktlust, men vissa färgkombinationer har betydelse för hälsan. Be uppfödaren förklara både registrerad färgbeteckning och nedärvning om valpen är merle.

## Temperament och personlighet

Taxens rasideal är vänligt och jämnt, utan rädsla eller aggression, men också energiskt, uthålligt och självsäkert. Självständigheten kommer från arbete där hunden måste fatta beslut på avstånd från föraren. I vardagen kan samma egenskap märkas som att taxen prövar om en regel verkligen gäller varje gång.

Jaktlust, socialitet, ljudbenägenhet, lekintresse och förmåga att koppla av varierar mellan individer och släktlinjer. Den svenska analysen av Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, BPH, ger en bild av många trygga taxar men omfattar mindre än en procent av den studerade svenskfödda populationen. Den kan därför inte användas som löfte om en enskild valps personlighet. Påståenden om att ett visst hårlag alltid är lugnare, mer lättlärt eller mindre jaktintresserat är också för grova.

Fråga i stället hur föräldrar och nära släktingar fungerar hemma, vid besök, på promenad och i nya miljöer. För en jakttax är provresultat och praktisk användning relevant; för en sällskapstax är det lika viktigt att få konkreta exempel på hur hundarna varvar ner efter aktivitet, hur mycket de låter och hur de fungerar vid hantering. En seriös uppfödare ska kunna beskriva både styrkor och sådant som kräver arbete.

## Träning och motion

Tax behöver daglig fysisk aktivitet och meningsfullt nosarbete, men en fast minutkvot passar inte alla. Ålder, kondition, underlag, storleksvariant, hälsa och hur hunden arbetar avgör belastningen. En vuxen, frisk tax kan vara en uthållig promenad- och friluftshund, medan en valp ska bygga styrka och koordination stegvis och en hund med ryggsymtom behöver veterinärens plan.

Spår, sökövningar, personspår och noggranna godisgömmor låter taxen använda sin bästa resurs: nosen. Korta, tydliga träningspass med en belöning hunden verkligen vill ha fungerar ofta bättre än upprepningar utan tydligt mål. Träna tidigt på inkallning, stopp, följsamhet och att kunna avbryta ett doftspår. Jaktlust försvinner inte genom lydnad, så långlina och genomtänkta miljöval är viktiga när inkallningen inte är säker. I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt utanför jakt, och mellan 1 mars och 20 augusti gäller särskild uppsikt där vilt kan finnas.

Rygghänsyn betyder inte att en frisk tax ska leva stilla. Det finns inte stöd för att ett totalförbud mot alla trappor eller möbelhopp i sig förhindrar IVDD. Bygg i stället god grundkondition, håll hunden i normalt hull, minska halkrisken hemma och undvik okontrollerade höga hopp eller kollisioner. Anpassa hjälpen i trappor och vid lyft efter hundens ålder, storlek och hälsa.

## Hälsa

Diskdegeneration och diskbråck är taxens viktigaste rasspecifika hälsofråga. IVDD innebär att diskarna mellan ryggkotorna förändras och i vissa fall trycker mot nerver eller ryggmärg. Sök veterinär skyndsamt om taxen plötsligt får tydlig rygg- eller nacksmärta, kröker ryggen, vägrar röra sig, går ostadigt, tappar kraft i benen eller får svårt att kontrollera urin och avföring. Vänta inte på att svaga neurologiska tecken ska gå över av sig själva.

SKK:s officiella ryggröntgen för tax räknar förkalkade diskar. Undersökningen görs från tvåårsdagen till dagen före fyraårsdagen och resultatet anges som K0, K1–K2, K3–K4 eller K5–K26. K0 betyder inga upptäckta förkalkningar, medan ett högre K-tal betyder fler helt eller delvis förkalkade diskar. Resultatet är ett avels- och riskunderlag, inte en garanti för att hunden aldrig får eller säkert kommer att få kliniska problem. Även uppgifter om diskbråck hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor är därför viktiga.

Ryggscreening och ögonlysning är frivilliga för tax i Sverige. Svenska Taxklubbens rasspecifika avelsstrategi rekommenderar ändå att rygg- och familjehistorik vägs in samt att avelsdjur ögonlyses inför avelsdebut och senare i livet. PRA förekommer i rasen. De aktuella registreringsbestämmelserna för tax reglerar bland annat variant, hårlag, färg och slutlig storleksmätning, men listar inte rygg- eller ögonundersökning som obligatoriska villkor för registrering. En köpare bör alltså fråga efter faktiska resultat i stället för att nöja sig med uttrycket ”testade föräldrar”.

Följ också hundens hull: en midja ska kunna ses och revbenen kännas med lätt tryck. När merle ingår i en kombination bör uppfödaren kunna redogöra för färganlagen. Två merleanlag kan ge dubbel merle, vilket hos hund är förknippat med ökad risk för hörsel- och ögonproblem.

## Historia och ursprung

Taxen utvecklades i Tyskland ur lågbenta jakthundar för arbete i gryt. Sådana hundar är kända sedan medeltiden, medan den organiserade aveln fick tydligare form under 1800-talet. Den tyska taxklubben grundades 1888, och aveln kom att omfatta de tre storlekarna och tre hårlagen som bildar dagens nio varianter.

Rasens låga format, kraftiga framdel, uthållighet och självständighet har en praktisk förklaring. Taxen skulle kunna följa vilt under jord, men också arbeta som drivande eller stötande hund och hjälpa till vid eftersök. I Sverige blev den särskilt betydelsefull som långsamt drivande hund när rådjursstammen ökade under 1940-talet. Svenska Taxklubben grundades redan 1901.

Det historiska användningsområdet märks fortfarande i vardagen. En tax som aldrig ska jaga behöver ändå få utlopp för nosarbete, problemlösning och rörelse. Det är också därför en köpare bör fråga vad uppfödaren faktiskt prioriterar: gryt, drev, eftersök, utställning eller främst sällskap.

## Att leva med rasen

Tax kan bo bra i lägenhet om den får tillräckligt med utevistelse, aktivitet och träning på ljud i trapphus och utanför dörren. Bostadens yta är mindre avgörande än vardagens innehåll. Planera för flera rastningar, möjlighet att nosa i lugn takt och en plats där hunden får vila ostört. Ensamhet ska läras in gradvis; avbryt och förenkla om hunden visar oro. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid handlar om rastning, inte om hur länge en enskild tax bör lämnas ensam.

Med barn kan taxen bli en fin familjehund, men små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar. Små barn bör inte bära taxen; en liten hund kan lätt tappas och rygg och bakdel måste få ordentligt stöd vid lyft. Hunden ska alltid ha en trygg, fredad viloplats.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidigare erfarenhet och jaktlust. Introducera lugnt, använd barriär och ge båda djuren separata säkra platser. En tax med stark jaktlust behöver inte bli pålitlig med kanin, marsvin eller katt bara för att möten tränas. Säker fysisk separation kan vara den rätta långsiktiga lösningen.

Inför köp bör du be om konkreta svar på följande:

- Vilken storlek och vilket hårlag väntas valpen få, och hur säkert går det att bedöma?
- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de och nära släktingar i vardagen?
- Finns officiellt K-resultat och uppgifter om kliniska ryggproblem hos föräldrar, syskon eller tidigare avkommor?
- När ögonlystes föräldrarna senast, och vad visar resultatet?
- Vilka BPH-, jakt- eller utställningsresultat är registrerade och relevanta för just denna kull?
- Hur har valparna vant sig vid hantering, vardagsljud, människor och korta stunder utan kullsyskon?

Den bästa matchningen är inte automatiskt den minsta, lugnaste på besöket eller den färg du först fastnar för. Välj den kombination där uppfödarens mål, hundarnas dokumenterade hälsa och temperament samt din egen vardag pekar åt samma håll.

UK Dachshund Club

British Veterinary Association

FCI - Fédération Cynologique Internationale

Tax: djärv, långsträckt, kortbent jakthund, ursprungligen avlad för grävling och kanin. Finns med slät, lång och sträv päls, i normalstorlek och dvärgstorlek. Lojal, spårsäker, självständig och ofta skällig. Behöver regelbunden men skonsam motion och viktkontroll för att skydda ryggraden.

Royal Crystal

## Snabbfakta

Cocker spaniel är en brittisk stötande och apporterande fågelhund som också passar som aktiv sällskapshund. Rasen brukar vara glad, social och samarbetsvillig, men jaktlust, aktivitetsnivå och förmåga att koppla av varierar mellan individer och avelsinriktningar. Det viktigaste valet är därför inte bara rasen, utan även vilken uppfödare och linje som passar din vardag.

- **Storlek:** hanar är vanligen omkring 39–41 cm i mankhöjd och tikar 38–39 cm. Vikten ligger ofta runt 13–15 kg.
- **Aktivitetsnivå:** hög. Rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, träning och tid att varva ner varje dag.
- **Pälsvård:** pälsen behöver kammas och borstas igenom ordentligt varje vecka. Trimning ungefär varannan månad är en användbar riktlinje, men behovet beror på pälsen, vardagen och hur den hålls.
- **Förväntad livslängd:** cirka 11–15 år är ett brett riktmärke, inte en garanti för den enskilda hunden.
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill göra saker tillsammans med hunden och som har tid för både träning och regelbunden pälsvård.

Det finns hundar som främst avlas för jakt och hundar som främst avlas med rasstandard och andra egenskaper i fokus. Skillnaden kan märkas i arbetssätt, kropp och päls, men typen avgör inte ensam hur en hund blir. Berätta för uppfödaren hur du lever, fråga vad föräldrarna används till och träffa gärna vuxna släktingar innan du väljer valp.

## Utseende och päls

Cocker spaniel är en kompakt, robust och välbalanserad hund med långa, lågt ansatta öron och ett vaket uttryck. Pälsen ska vara slät och silkesaktig, med längre behåring på bland annat öron, bröst, buk och ben. Rasen finns i många godkända färger, både enfärgat och i olika flerfärgade eller skimlade kombinationer.

Mankhöjden är ungefär 39–41 cm för hanar och 38–39 cm för tikar. En vuxen hund väger ofta omkring 13–15 kg. Måtten beskriver rasens normalbild, men berättar inte om en valps framtida aktivitetsnivå eller om en viss individ passar ditt hem.

Pälsvården är en verklig del av vardagen. Kamma ända ner till huden minst en gång i veckan och var särskilt noggrann där tovor lätt bildas, exempelvis bakom öronen, i armhålorna och i behåringen på ben och tassar. Regelbundna bad och noggrann torkning kan göra pälsen lättare att hålla i ordning. Många behöver hjälp av en kunnig trimmare ungefär varannan månad; en hund med riklig utställningspäls kan kräva mer arbete, medan en kortare eller mer praktiskt hållen päls kan skötas annorlunda.

Kontrollera samtidigt öron, hud, klor och tassar. Dålig lukt, rodnad, sekret, klåda eller återkommande huvudskakningar är tecken att reagera på, inte något som ska döljas med en fast rengöringsrutin. Be uppfödaren eller en erfaren trimmare visa hur pälsen runt tassar och öron hålls välskött utan att irritera huden eller hörselgången.

## Temperament och personlighet

En cocker spaniel ska vara vänlig, tillgiven, livlig och nyfiken, och många uppskattar nära samarbete med sin människa. Det gör rasen rolig att träna och lätt att engagera i gemensamma aktiviteter. Samtidigt kan den vara självständig när en doft eller rörelse blir mer intressant än föraren. Vänlighet i rasbeskrivningen är därför en önskad egenskap, inte ett löfte om att varje hund automatiskt fungerar i alla miljöer.

Skillnaden mellan jaktavlad och mer utställningsinriktad cocker är viktig men ska inte överdrivas. Jaktavlade hundar föds upp med tydligt fokus på arbete i fält. Hundar som främst avlas mot rasstandarden kan ändå ha tydliga jaktliga egenskaper och stort aktivitetsbehov. Om du vill jaga bör du välja dokumenterade arbetande linjer. Om du främst söker sällskap bör du ändå räkna med en aktiv hund och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i en vanlig vardag.

BPH-resultat kan ge mer information om hundars reaktioner på exempelvis människor, lek, överraskningar och underlag. BPH är en beskrivning av beteenden i en bestämd situation, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd, och det fångar inte alla egenskaper som behövs i jakt. Se resultatet som en del av helheten tillsammans med uppfödarens mål, föräldrarnas vardagsbeteende och eventuella jakt- eller arbetsmeriter.

## Träning och motion

Cocker spaniel behöver daglig fysisk aktivitet och mental träning, men ett fast antal minuter passar inte alla hundar. Ålder, hälsa, avelsinriktning, intensitet och möjlighet till återhämtning påverkar behovet. En bra vardag innehåller promenader i varierad miljö, nos- och sökarbete, apportering eller annan samarbetsövning samt träning i att vila när inget händer.

Rasens bakgrund gör aktiviteter där hunden får söka, hitta och samarbeta särskilt naturliga. Viltspår, spanielarbete, apportering, nosework, lydnad och agility är exempel, men vardagsövningar fungerar också: leta föremål, följa ett kort spår eller bära in en leksak på signal. En jaktavlad cocker kan behöva mer målmedvetet arbete än en vanlig promenad ger. Mycket fart utan planerad återhämtning skapar däremot inte automatiskt en lugn hund.

Börja tidigt med inkallning, följsamhet och impulskontroll. Träna först där störningen är liten och höj svårigheten stegvis; säkra hunden med lina där jaktintresset kan ta över. Belöningsbaserad, tydlig och kort träning brukar passa en snabb och engagerad cocker bättre än hårda korrigeringar eller långa repetitiva pass. Lägg också tid på hantering av öron, tassar och päls, så att den återkommande skötseln blir trygg för både hund och människa.

## Hälsa

En cocker spaniel kan leva ett långt och aktivt liv, men hälsa ska bedömas genom verifierbara resultat – inte genom att en uppfödare bara säger att linjen är frisk. För svenskregistrerade valpar måste föräldrarna ha känd HD-status för att kullen ska kunna registreras i SKK. Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera deras resultat i SKK Avelsdata eller Hunddata.

Cocker Spanielklubbens nuvarande regler för valphänvisning ger valpköparen en konkret svensk checklista, men reglerna är frivilliga. Där ska resultaten vara kända före parning. Föräldrarna ska ha HD-resultat A, B eller C; om en hund har C rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga HD-index vid parningen är över 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parningen, och minst en av föräldrarna ska vara DNA-testad fri eller hereditärt fri från familjär nefropati, FN. Det här är rasklubbens villkor för hänvisning, inte en garanti för att valpen aldrig blir sjuk.

Fråga inte bara om ”alla tester är gjorda”. Be att få se exakt resultat, datum och identitet för båda föräldrarna. FN och renal dysplasi, RD, är olika njursjukdomar; ett DNA-resultat för FN utesluter därför inte alla njurproblem. Ett DNA-test för prcd-PRA visar status för en särskild ärftlig variant, medan en ögonundersökning kan upptäcka kliniska förändringar och andra ögondiagnoser. Testerna kompletterar varandra men svarar inte på samma fråga.

Långa öron och riklig behåring gör öronkontroll till en praktisk rutin. Håll öronen torra efter bad och simning och sök veterinär vid smärta, lukt, rodnad, sekret eller återkommande klåda. Undvik att behandla en hund på egen hand enbart för att rasen ofta förknippas med öronbesvär.

## Historia och ursprung

Cocker spaniel kommer från Storbritannien och utvecklades för att stöta och apportera fågel i nära samarbete med jägaren. Rasen erkändes som skild från field spaniel och springer spaniel kort efter att den engelska kennelklubben bildades 1873. Det äldre namnet ”cocking spaniel” knyts till arbetet med morkulla, som heter *woodcock* på engelska.

Med tiden har olika avelsinriktningar blivit tydligare. Jaktavlade hundar har selekterats för egenskaper som sök, fart, arbetsvilja och följsamhet i fält, medan annan avel i högre grad utgår från rasstandarden. Båda tillhör samma ras, men skillnaden förklarar varför två cocker spaniels kan kräva ganska olika vardag. Den engelska cocker spanieln ska inte heller blandas ihop med amerikansk cocker spaniel, som är en egen ras.

## Att leva med rasen

Cocker spaniel kan fungera i både barnfamilj, lägenhet och hem med andra djur, men inget av detta följer automatiskt av rasnamnet. Det avgörande är individens egenskaper, tidig träning, vardagens rutiner och hur de vuxna tar ansvar.

Med små barn ska en vuxen alltid vara med. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, drar sig undan eller visar att den vill vara ifred. Hunden behöver en trygg viloplats som barnen respekterar. Träffa föräldradjuren om möjligt och fråga uppfödaren hur de fungerar med hantering, ljud, besökare och barn i stället för att nöja dig med etiketten ”familjehund”.

Rasen kan ofta leva med andra hundar, men en katt eller ett mindre djur kan utlösa jaktintresse. Vid en introduktion ska djuren först kunna vänja sig vid varandras doft och sedan mötas under kontroll, med avstånd, barriär eller koppel. Katten behöver alltid en säker flyktväg, och hunden får inte öva på att jaga. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

En lägenhet är inte i sig ett problem om hunden får tillräcklig aktivitet utomhus och kan koppla av inne. I ett lyhört hus behöver du dessutom förebygga vakt- och förväntansskall genom lugna rutiner och träning vid ljud i trapphuset. En trädgård ersätter inte promenader, nosarbete eller gemensam träning.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam från början; starta med mycket korta stunder när den är trygg och öka bara om den förblir lugn. Det finns ingen särskild tidsgräns som alla cocker spaniels klarar. Planera hundvakt eller annan lösning om vardagen regelbundet kräver mer ensamhet än just din hund hanterar väl.

Inför köp bör du därför kontrollera tre saker: vad uppfödaren faktiskt prioriterar i aveln, hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar och vilka registrerade hälsoresultat som finns. När linje, aktivitetsbehov och pälsvård passar hushållet får du bäst förutsättningar för det rasen är avlad för – en glad hund som vill arbeta nära sin människa.

Cocker spaniel

Svenska Spaniel och Retrieverklubben - SSRK (Sweden)

Dansk Spaniel Klub (Denmark)

American Kennel Club (Provides UK information)

Fédération Cynologique Internationale (FCI), Belgium

Glad, medelstor fågelhund med kraftig kropp, mjukt uttryck och långa, silkeslena öron. Avlad för jakt på morkulla trivs den med att nosa, spåra och vara med i familjens alla aktiviteter. Känslig och människoorienterad, den behöver daglig motion, mental stimulans och regelbunden pälsvård för att hålla sig frisk och nöjd.

Tigervargens

## Snabbfakta

Russkaya Tsvetnaya bolonka är en liten, livlig sällskapshund som brukar vilja vara nära sina människor. Den kan passa både en förstagångsägare och en familj som uppskattar vardagsträning, men den är inte ett bekymmersfritt val bara för att den är liten. Pälsen kräver regelbunden skötsel, ensamhet behöver tränas stegvis och den enskilda hundens temperament bör väga tyngre än allmänna rasbeskrivningar.

- Rasen är nationellt erkänd av de nordiska kennelklubbarna och placeras i grupp 9, men den är inte erkänd av FCI.
- Önskvärd mankhöjd är högst 26 cm och idealvikten är 3–4 kg.
- Pälsen är lång, tät och lockig eller vågig. Den fäller ofta ganska lite, men det gör inte rasen allergifri.
- Rasidealet är en tillgiven, livlig och glad hund. Det svenska underlaget om beteende är dock för litet för säkra löften om varje individ.
- Den som köper valp bör kontrollera dokumenterade resultat för knäskålar, ögon och prcd-PRA och samtidigt fråga hur föräldradjuren fungerar i vardagen.

## Utseende och päls

Russkaya Tsvetnaya bolonka ska vara liten och kompakt, med en kropp som är något längre än mankhöjden. Enligt standarden får kroppslängden vara högst 15 procent större än höjden. Det rikliga håret gör att hunden kan se rundare ut än den är, så hull och kroppsbyggnad behöver bedömas med händerna och inte enbart med ögonen.

Pälsen ska vara lång, tät och måttligt tjock med stora lockar eller vågor. Underull kan finnas i måttlig mängd men kan också saknas. Alla färger är tillåtna utom enfärgat vitt, fläckigt eller partifärgat och merle. Ett mycket litet, knappt synligt vitt tecken får förekomma på hakan, strupen, förbröstet eller tårna. Större vita fält hör alltså inte till rasens godkända färgteckning.

Pälsen behöver kammas igenom regelbundet ända ned mot huden. Långt och mjukt hår tovar lättast där det ligger i friktion, till exempel i armhålor, ljumskar, bakom öronen och under sele eller halsband. Hur ofta hela pälsen måste gås igenom beror på hundens pälskvalitet, längd och vardag, men kontrollera utsatta områden ofta och reda ut små tovor innan de blir täta. Vänj valpen vid kam, tasshantering och korta pauser på ett halkfritt underlag från början.

Den officiella utställningsstandarden tillåter inte klippning eller trimning av pälsen, bortsett från att håret på tassarna får jämnas till. Håret på huvudet får samlas upp om det faller framför ögonen. Detta beskriver hur rasen ska presenteras enligt standarden. I vardagen behöver pälsen ändå skötas så att hunden slipper besvär från huden, ögonen och tassarna.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en tillgiven, livlig, glad och social sällskapshund. Många söker därför en bolonka som gärna deltar i familjens vardag och är lätt att ta med. Det är en rimlig målbild, men inte en garanti för att varje hund automatiskt är trygg med främmande, tyst i lägenhet eller enkel i alla möten.

Det finns ännu för lite svensk information om rasens beteende. Den aktuella rasspecifika avelsstrategin byggde bland annat på 20 genomförda BPH och 139 svar i en hälso- och beteendeenkät. Det räcker inte för säkra slutsatser om hela rasen. I enkäten uppgav 18,7 procent att de inte var nöjda med hundens beteende. Det lilla underlaget med frivilliga svar visar inte hur vanligt detta är i rasen. Däremot visar det varför en vänlig rasbeskrivning inte kan ersätta en bedömning av den planerade kullens föräldrar.

Be uppfödaren beskriva hur föräldradjuren reagerar på besökare, oväntade ljud, hantering, hundmöten och att varva ned efter aktivitet. Om det finns BPH-resultat kan de ge ytterligare observationer, men läs hela beskrivningen i stället för att leta efter ett enda godkänt värde. Skällande och intresse för att jaga kan skilja mellan individer och miljöer; det finns inte tillräckligt stöd för att lova en viss nivå för rasen.

## Träning och motion

Russkaya Tsvetnaya bolonka behöver daglig rörelse, mental aktivitet och vila, men det finns inget välgrundat rasfacit i antal minuter. En bra vardag kan innehålla promenader i olika miljöer, nosarbete, lek och korta träningspass. Anpassa längd och svårighet efter ålder, kondition och hur hunden återhämtar sig. En hund som har svårt att komma till ro kan behöva mindre uppvarvning och mer återhämtning, medan en hund som tappar fokus och hittar egna aktiviteter kan behöva mer genomtänkt stimulans.

Träna belöningsbaserat, stegvis och med hänsyn till individens motivation. Börja tidigt med sådant som gör vardagen enkel: kontakt, inkallning, att vänta vid dörren, gå lugnt i koppel, koppla av på en bestämd plats och acceptera päls- och tasshantering. Rasta valpen ofta efter sömn, mat och lek, beröm när den gör ifrån sig ute och bestraffa inte olyckor inomhus. Belöna lugn innan hunden hinner skälla upp sig vid ljud eller besök; försök samtidigt minska sådant i miljön som håller beteendet igång.

Den lilla kroppen är ingen anledning att bära hunden genom alla situationer. Låt den röra sig, undersöka miljön och lära sig lösa hanterbara uppgifter på egna ben. Undvik däremot belastning som inte är anpassad till en ung eller otränad hund. Rasen beskrivs som träningsbar och kan uppskatta exempelvis nosework, rallylydnad eller andra aktiviteter där hund och förare samarbetar.

## Hälsa

Det går inte att ge en säker bild av rasens vanligaste hälsoproblem i Sverige. När den nuvarande avelsstrategin togs fram fanns det få hundar i landet, hälsoenkäten hade 139 svar och försäkringsstatistik för rasen saknades. Det finns därför inte stöd för att peka ut en lång rad sjukdomar som vanligare i just rasen. Som valpköpare får du bättre beslutsunderlag genom att granska dokumenterade undersökningar hos föräldrar och nära släktingar.

Rasklubben rekommenderar känd patellastatus före avel. Patellaresultatet visar om knäskålen ligger stabilt eller kan förskjutas vid veterinärens undersökning. Målet är parning mellan hundar utan anmärkning; en hund med grad 1 bör enligt rekommendationen bara paras med en hund utan anmärkning, medan grad 2 eller högre inte bör användas i avel.

För ögonen rekommenderas en ögonlysning utan anmärkning som inte är äldre än ett år vid parning. Klubben rekommenderar också DNA-resultat för prcd-PRA: en anlagsbärare ska paras med en genetiskt fri hund, inte med en annan bärare. Ett DNA-test för prcd-PRA svarar bara på den testade genvarianten. Det utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonförändringar och ersätter därför inte ögonlysningen.

Detta är rasklubbens avelsrekommendationer. I SKK:s registreringsregler för 2026 finns inget särskilt rasvillkor som gör just dessa resultat till krav för att en kull ska kunna registreras. Skillnaden är viktig: en registrerad valp kan komma från en parning som inte följer alla klubbens rekommendationer. Be att få se originalresultat eller kontrollera dem i SKK:s hunddata och fråga hur uppfödaren har vägt in släktingars hälsa.

## Historia och ursprung

Rasen utvecklades som sällskapshund i dåvarande Sovjetunionen. Den nuvarande standarden anger att avelsarbetet började 1951 med små hundar av okänt ursprung. Det är en försiktigare och mer tillförlitlig beskrivning än detaljerade berättelser om bestämda raser som påstås ligga bakom men inte kan beläggas säkert.

Den första rasstandarden fastställdes 1966. Intresset och antalet hundar ökade under 1970- och 1980-talen, och en nationell rasklubb bildades 1999. Standarden reviderades 2010 och 2019. De första hundarna kom till Sverige 2006 och de första svenska kullarna föddes 2007. Sedan 2013 har rasen varit nationellt erkänd och fått delta på utställningar inom de nordiska kennelorganisationerna, trots att den fortfarande saknar FCI-erkännande.

## Att leva med rasen

Russkaya Tsvetnaya bolonka kan leva bra i lägenhet om den får rastning, aktivitet, vila och träning i att förbli lugn vid ljud i trapphuset och utanför dörren. Bostadens storlek avgör mindre än hur vardagen fungerar. Den som vill ha en liten hund för ett stillasittande liv bör alltså tänka om: rasens format minskar utrymmesbehovet, inte behovet av sällskap, rörelse och inlärning.

Ensamhet ska tränas i mycket små, lugna steg. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars förmåga varierar. Börja när hunden är trygg och rastad, gå undan kort och kom tillbaka innan den blir orolig. Öka först när den kan vila. Planera för hjälp om arbetsdagen kräver längre frånvaro än den enskilda hunden klarar utan stress.

Med barn krävs vuxen tillsyn. En så liten hund behöver en ostörd viloplats och ska inte lyftas, bäras eller följas efter av små barn. Lär barnet att kalla på hunden i stället för att gripa tag i den, och låt hunden gå undan. Det skyddar både hunden och barnet och säger mer om en trygg vardag än etiketten ”barnvänlig”.

Samliv med katt eller annan hund beror på individerna och introduktionen. Ge katten höga flyktvägar och ett hundfritt område, hindra jakt, håll hunden kopplad i de första kontrollerade mötena och belöna lugn. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet har varit stabilt över tid. Smådjur ska alltid skyddas med säker avskiljning.

Rasen kan fälla mindre än många andra hundar, men den är inte allergivänlig. De ämnen som orsakar hundallergi kommer bland annat från saliv och hud, och mängden varierar även mellan individer inom samma ras. Låg fällning visar inte att hunden producerar mindre allergen. Den som har hundallergi bör därför prata med vården och inte lita på ett löfte om en särskild ras.

Inför köp är de viktigaste kontrollpunkterna konkreta: träffa om möjligt tiken och se hur hon återhämtar sig efter vardagliga händelser, be om patella-, ögon- och prcd-PRA-resultat, diskutera pälsens verkliga skötsel och planera för ensamhet, barn eller andra djur i just ditt hem. Då prövar du om individen och uppfödningen passar din vardag, i stället för att förlita dig på den lilla storleken eller en idealiserad rasbeskrivning.

Russkaya Tsvetnaya bolonka

Svenska Kennelklubben (SKK)

Deutscher Verband der Gebrauchshundsportvereine (DVG)

Liten, robust rysk sällskapshund med lång, vågig, fällsvag päls i många olika färger. Kärleksfull, människoorienterad och känslig, den trivs med nära sällskap och måttlig daglig motion. Intelligent och anpassningsbar till lägenhetsliv, men kräver regelbunden pälsvård och tycker illa om att lämnas ensam länge.

Sweet Dalm

## Snabbfakta

Papillon är en liten, livlig och lättlärd sällskapshund som ofta trivs bäst hos den som vill kombinera närhet med promenader, träning och vardagsaktivering. Rasen hör till épagneul nain continental, kontinental dvärgspaniel. Papillon har upprättstående öron, medan varianten phalène har hängande öron. I Sverige registreras de efter öronställning och en hund kan omregistreras om öronen utvecklas annorlunda än man först bedömde.

- **Ursprung:** Frankrike och Belgien
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Mankhöjd:** omkring 28 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** standarden har två viktklasser. Den större sträcker sig från 2,5 till 4,5 kg för hanar och till 5 kg för tikar. Den andra omfattar hundar under 2,5 kg, med 1,5 kg som lägsta vikt.
- **Päls:** lång, silkig och utan underull
- **Aktivitetsnivå:** liten till formatet men ofta pigg, arbetsvillig och intresserad av att lära
- **Livslängd:** många blir gamla; enligt Svenska Kennelklubben är 15 år inte ovanligt

Måtten i en rasstandard beskriver ett ideal, inte ett löfte om exakt storlek hos varje vuxen hund. För en blivande ägare är därför föräldrarnas storlek, hundens hull och en sund kroppsbyggnad mer användbara än att jaga en viss siffra eller en extremt liten individ.

## Utseende och päls

Papillon ska vara en harmoniskt byggd dvärghund som är graciös men ändå robust. Kroppen är något längre än mankhöjden och rörelserna ska vara fria, lätta och eleganta. Det lilla formatet kräver omtanke vid fall och lek med betydligt större hundar, men rasstandarden beskriver inte papillon som en skör hund.

De stora öronen är rasens tydligaste kännetecken. Hos papillon står de upp och bärs snett utåt så att de påminner om en fjärils vingar. Phalène har i stället rörliga, hängande öron. Skillnaden gäller alltså öronställningen; båda är varianter av samma kontinentala dvärgspaniel och kan födas i samma kull.

Pälsen är enkel, utan underull, och ska vara riklig, glansig och lätt vågig snarare än lockig. Den är kort på huvudet och benens framsidor men längre över kroppen, på öronen, bröstet, låren och svansen. Vit är bottenfärg, och vitt ska dominera på kropp och ben. Färgade fläckar kan ha olika färg, medan läppar, ögonkanter och nostryffel ska vara väl pigmenterade enligt standarden.

Pälsvården är oftast hanterbar om man förebygger tovor. Känn igenom pälsen regelbundet och kamma särskilt bakom öronen och på lårens insidor, där SKK anger att tovor lätt kan bildas. Bad behövs när hunden är smutsig; någon bestämd kalender passar inte alla. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och hud. Utgå från hundens faktiska päls och vardag i stället för en fast bad- eller klipprutin.

## Temperament och personlighet

Papillon är typiskt alert, livlig och snabb att lära, med ett tydligt intresse för människor och aktiviteter. Den lilla kroppen rymmer ofta mer arbetslust än uttrycket ”knähund” antyder. En papillon kan uppskatta både nära sällskap och uppgifter som kräver koncentration, problemlösning eller kroppskontroll.

Rasbeskrivningar ska ändå inte läsas som en garanti för en viss personlighet. SKK:s BPH-analys visar stor variation mellan de papilloner som deltagit, bland annat i hur intensivt de hälsar på främmande människor, hur gärna de leker och hur nyfikna de är. Resultaten gäller de beskrivna hundarna och visar framför allt varför individ, släktlinjer, tidiga erfarenheter och fortsatt träning spelar roll.

Alertheten kan märkas som att hunden snabbt uppfattar ljud, besökare och rörelse utanför hemmet. Det behöver inte bli ett stort skällproblem, men det är klokt att från början belöna lugn, ge hunden en annan uppgift vid dörren och undvika att varje signal leder till upphetsning. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar i vardagen, inte bara hur de beter sig på utställning eller träning.

## Träning och motion

Papillon behöver daglig fysisk rörelse och mental aktivering, men det finns ingen enda minutnivå som passar alla. En vuxen, frisk och tränad hund kan ofta följa med på förvånansvärt rejäla promenader, medan en valp, en äldre hund eller en individ med besvär behöver en annan belastning. Anpassa efter ålder, kondition, väder och hur hunden återhämtar sig, i stället för att se kroppsstorleken som ett mått på behovet.

Rasen lär sig ofta fort, även sådant man inte avsåg att lära ut. Belöningsbaserad träning med tydliga kriterier fungerar väl. Variera vardagslydnad, nosarbete, balansövningar och små problemlösningsuppgifter, och avsluta medan hunden fortfarande kan fokusera. Agility, lydnad och andra hundsporter kan passa bra när träningen byggs upp stegvis och underlaget, hindren och belastningen anpassas till hundens storlek och mognad.

En liten hund behöver samma omsorg om inkallning och miljöträning som en stor. Öva kontakt och återgång i säkra miljöer innan frihet ges där trafik, vilt eller större hundar kan innebära risk. Träna också på att koppla av mellan aktiviteter. En papillon som bara får fartfyllda uppgifter kan bli skicklig på att gå upp i varv men sämre på att komma till ro.

## Hälsa

Papillon beskrivs av SKK som en i grunden sund och ofta långlivad ras, men seriösa hälsokontroller är fortfarande viktiga. För svenska valpkullar är pap-PRA1 den tydligaste formella kontrollpunkten. Pap-PRA1 är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi, PRA, som bryter ned näthinnan. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare har en kopia av anlaget och blir inte sjuk av just den formen, medan en genetiskt affekterad hund har fått anlaget från båda föräldrarna.

SKK:s registreringsregler kräver att föräldradjuren har officiellt DNA-resultat för pap-PRA1 eller är registrerade som hereditärt fria. Två anlagsbärare får inte paras med varandra och en affekterad hund får inte användas i avel. Ett DNA-test för pap-PRA1 utesluter däremot inte alla andra genetiska orsaker till PRA eller andra ögonsjukdomar. Därför fyller en ögonlysning en annan funktion. Papillon-Ringen rekommenderar ögonlysning efter tre års ålder för att följa andra ögonförändringar.

Patellaluxation, där knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge, förekommer i rasen. Rasklubben vill att avelsdjur ska ha känd och normal patellastatus före parning. Det är en viktig rekommendation, men i SKK:s aktuella svenska regler är patellastatus inte upptaget som ett särskilt registreringskrav för papillon. Be därför att få se resultatet i stället för att anta att registreringen i sig omfattar det.

I andra länder kan fler tester ingå i rekommenderade program. Exempelvis listar brittiska Royal Kennel Club bland annat NAD-test som en ytterligare kontroll för papillon. Det gör inte NAD till ett svenskt registreringskrav. Be uppfödaren skilja på obligatoriska svenska resultat, rasklubbens rekommendationer och frivilliga tilläggstester.

Munhälsan förtjänar också uppmärksamhet. Små hundraser drabbas oftare av tandlossningssjukdom, och daglig tandborstning är ett enkelt sätt att minska risken för svår tandsten och smärtsam parodontit. Dålig andedräkt, blödande tandkött eller ovilja att tugga ska bedömas av veterinär.

## Historia och ursprung

Papillon har sitt ursprung i Frankrike och Belgien och är varianten med stående öron av den kontinentala dvärgspanieln. Hundtypen är dokumenterad sedan 1500-talet och förekom som sällskapshund vid europeiska hov. Namnet papillon betyder fjäril på franska och syftar på de stora, snett burna öronen med långa hårfransar. Namnet phalène betyder nattfjäril och används för varianten med hängande öron.

FCI erkänner rasen under nummer 77 i gruppen för sällskaps- och dvärghundar. Den moderna standarden bevarar både papillon och phalène. Historien förklarar sällskapshundsrollen, men dagens papillon är inte bara en dekorativ hund: rasens livlighet och lättlärdhet märks i många moderna hundaktiviteter.

## Att leva med rasen

Papillon kan fungera väl både i lägenhet och hus när den får daglig aktivitet, närhet och hjälp att koppla av. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen ser ut. Ett lyhört hem med mycket ljud kräver extra arbete med lugn vid dörr, trapphus och fönster, eftersom en alert individ annars kan börja kommentera varje förändring.

Rasen kan leva bra med barn, men det avgörs av hundens temperament, barnets sätt och de vuxnas tillsyn. Lär barn att låta hunden sova och äta ostörd, att inte lyfta eller gripa tag i den och att leka på golvnivå under uppsikt. Det skyddar både hund och barn och är mer träffsäkert än en generell etikett som ”barnvänlig”.

Samma individuella bedömning behövs med andra djur. En papillon kan leva med hundar eller katter, men introduktioner ska ske lugnt och stegvis. Ge djuren separata resurser och reträttplatser, och övervaka lek där storleksskillnaden är stor. En vänlig stor hund kan skada en mycket liten hund av misstag.

Ensamhet är en färdighet, inte något man kan förutsätta utifrån ras. Vänj hunden gradvis vid korta stunder på egen hand och öka först när den förblir avslappnad. Skällande, gnäll, rastlöst vandrande, förstörande eller att hunden inte tar en normalt uppskattad belöning kan tyda på att steget varit för stort.

Inför ett valpköp bör du kontrollera mer än valpens utseende. Be att få se föräldrarnas registrerade pap-PRA1-resultat, patellastatus och eventuella ögonresultat, och fråga varför just kombinationen gjorts. Träffa tiken och lägg märke till hur hundarna återhämtar sig efter nya ljud och besök. För en SKK-registrerad valp ska du få registreringsbevis, SKK-avtal och ett veterinärbesiktningsintyg som är högst sju dagar gammalt vid leveransen. Kontroller minskar risker men kan aldrig garantera en viss hälsa eller personlighet; öppen dokumentation och rimliga förväntningar är därför viktigare än löften.

Papillon

Papillon Breed Club UK

Danish Kennel Club (Dansk Kennel Klub)

Papillon är en liten, elegant dvärghund med stora, fjärilsliknande öron, en fin, silkig flerfärgad päls och en yvig svans. Den är livlig, intelligent och mycket lättlärd, trivs med både fysisk aktivitet och mental stimulans, fungerar som en uppmärksam liten vakthund, kräver regelbunden borstning och blir ofta långt upp i tonåren.

Sweet Desires Kennel

## Snabbfakta

Perro de Agua Espanol är en medelstor spansk arbetshund med stark inlärningsförmåga, vaksamhet och behov av både fysisk och mental aktivitet. Den passar bäst hos en engagerad ägare som vill träna regelbundet, kan lägga tid på tidig miljöträning och är beredd att lära sig rasens ovanliga pälsvård.

- **Ursprung:** Spanien, med den största historiska populationen i Andalusien.
- **Användning:** Vattenhund, jakthund och vallhund; i Sverige främst aktiv sällskaps- och tävlingshund.
- **Storlek:** Hanar 44–50 cm och 18–22 kg; tikar 40–46 cm och 14–18 kg.
- **Karaktär:** Trogen, arbetsvillig, vaksam, lättlärd och anpassningsbar enligt rasstandarden, men socialitet och rädsla varierar tydligt mellan individer.
- **Päls:** Alltid lockig och ullig; den borstas inte utan hålls efter genom jämn klippning och varsam delning av lockar eller snören.
- **Vardagskrav:** Räkna med ett hörbart skall, stort behov av uppgifter och en hund som behöver lära sig både aktivitet och vila.

Det lockiga utseendet kan ge intryck av en enkel familjehund, men arbetsbakgrunden är viktigare än frisyren. En perro som bara får rutinpromenader kan själv börja hitta uppgifter, exempelvis att bevaka fönster eller reagera på ljud.

## Utseende och päls

Perro de Agua Espanol är rustik, atletisk och något längre än hög. Hanar och tikar har olika standardmått: hanar ska vara 44–50 cm och väga 18–22 kg, medan tikar ska vara 40–46 cm och väga 14–18 kg. Upp till två centimeters avvikelse kan tolereras åt båda håll om hunden fortfarande är välproportionerlig.

Pälsen ska alltid vara lockig och ha ullig struktur. Kort päls bildar lockar, medan lång päls kan forma snören. Pälsen får klippas, men hela kroppen ska då klippas jämnt i stället för att formas till en dekorativ frisyr. Kvaliteten och mängden underull varierar mellan hundar, vilket gör att två perros kan behöva ganska olika skötsel.

En perropäls ska inte borstas eller kammas som en vanlig lång päls. Lockar och snören delas försiktigt med fingrarna. Om pälsen har filtats tätt intill huden bör den klippas ned, eftersom filten drar och kan göra ont. Kontrollera särskilt armhålor, ljumskar, tassar, området under halsband eller sele och de hängande öronen. Bada när hunden är smutsig och klipp när längd eller filtbildning kräver det. Ett fast schema passar inte alla pälskvaliteter.

Godkända färger är enfärgat vitt, svart eller leverbrunt samt tvåfärgat vitt och svart eller vitt och leverbrunt. Trefärgat, svart med tanteckning och brunt med tanteckning är inte tillåtet enligt standarden.

Svansen kan vara hellång eller naturligt kort i flera längder. I Sverige registreras rasens svans som avsaknad, stubb, kort, hellång eller kuperad. Svanskupering är förbjuden i Sverige, även om den internationella standardtexten fortfarande beskriver kupering. En svenskfödd valps korta svans ska därför vara medfödd, inte formad för utseendets skull.

Rasen släpper normalt mycket lite löst hår, men det gör den inte allergifri. Hundallergen finns bland annat i hudpartiklar och saliv, och människors reaktioner varierar. Den som har allergi behöver därför träffa den aktuella hunden flera gånger i stället för att välja ras enbart efter pälstyp.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver Perro de Agua Espanol som trogen, lydig, glad, arbetsvillig, vaksam, välbalanserad och exceptionellt lättlärd. Det är en användbar bild av rasens mål, men inte ett löfte om att varje hund är enkel, orädd eller social med alla.

Rasen är ofta avvaktande eller måttligt intresserad av främmande människor. Reservation är inte samma sak som rädsla: en trygg hund kan avstå från att hälsa och ändå låta sig hanteras när situationen kräver det. Ihållande flykt, stark oro, svår återhämtning eller hotfulla reaktioner ska däremot inte förklaras bort som rastypiska.

Den svenska avelsstrategin beskriver stora skillnader i mentalitet och har som mål att färre hundar ska visa rädsla. Svensk BPH-data visar också spridning i hälsning, lek, nyfikenhet och reaktioner på överraskningar. I en finsk studie av 5 932 hundar hörde spansk vattenhund till raserna med mest främlingsrädsla, och mindre socialisering under 7–16 veckors ålder hängde samman med större risk. Det är ett gruppresultat, inte ett facit för varje hund, men det understryker värdet av tidig, lugn miljöträning.

Sedan 2024 finns ett svenskt mentalindex för socialitet, lekfullhet, miljötrygghet och hotfullhet. Det är ett avelsverktyg, inte ett godkännande av en enskild hund. Titta på föräldrarnas BPH och index tillsammans med egna möten: hur återhämtar de sig efter överraskningar, fungerar hanteringen och uppträder de i vardagsmiljö?

Vaksamheten märks ofta som ett högt och ganska skarpt skall. Träna därför tidigt på att hunden kan uppmärksamma ett ljud och sedan släppa det. Att helt försöka ta bort vaksamheten är orealistiskt, men hunden ska kunna varva ned och följa förarens besked.

## Träning och motion

Perro de Agua Espanol behöver arbeta med både kropp och huvud varje dag, men ett fast timtal säger mindre än innehållet och hundens återhämtning. En fungerande vecka innehåller varierad rörelse, nosarbete, problemlösning, samarbete och medveten träning på att vila.

Rasen lär sig snabbt, även sådant du inte tänkte lära den. Belöningsbaserad träning i små steg passar den höga inlärningsförmågan och minskar risken för konflikt med en känslig eller vaksam hund. Prioritera följsamhet i koppel, inkallning, att lämna föremål, lugn vid dörr och fönster, hantering av tassar och öron samt en tydlig signal för att gå och lägga sig.

Miljöträning betyder inte att valpen ska utsättas för så mycket som möjligt på kort tid. Låt den i stället möta människor, ljud, underlag, trafik, vatten och andra hundar på avstånd där den fortfarande kan tänka, ta emot belöning och återhämta sig. Tvinga inte fram hälsningar. En bra erfarenhet är viktigare än många överväldigande möten.

Nosarbete, personspår, viltspår, specialsök, nosework, lydnad, rallylydnad och agility är exempel på aktiviteter där rasens förmågor kan komma till sin rätt. Vattenarbete kan passa mycket bra, men rasnamnet garanterar inte att varje individ vill simma. Introducera vatten gradvis och låt hundens trygghet styra.

En vuxen hund behöver ordentliga promenader och uppgifter som kräver koncentration. Bedöm nivån efter hull, kondition, sömn, förmåga att koppla av och hur hunden känns nästa dag. En uppvarvad hund behöver inte alltid mer fart; ibland saknas nosarbete eller tränad passivitet. En valp ska få korta upptäcktsfärder, fri lek, enkla övningar och mycket vila. Öka längre sträckor, hopp och hög belastning gradvis.

## Hälsa

Den tydligaste bindande svenska rasregeln gäller höftlederna: båda föräldradjuren måste ha officiell HD-status före parning för att valparna ska kunna registreras i SKK. Rasklubben går längre och rekommenderar att svenskfödda föräldradjurs genomsnittliga HD-index vid parning är över 100.

Klubben rekommenderar också BPH, aktuell ögonlysning samt DNA-underlag för prcd-PRA och neuroaxonal dystrofi, NAD. Dessa rekommendationer ska inte blandas ihop med det formella HD-kravet. Be uppfödaren visa resultat, datum och hur föräldrarna kombinerats, inte bara säga att hundarna är ”hälsotestade”.

Prcd-PRA är en ärftlig näthinnesjukdom som kan leda till blindhet. DNA-testet visar just prcd-varianten; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning. SKK kan centralt registrera prcd-PRA-resultat för rasen, men den registreringen är inte i sig ett särskilt krav för att registrera en valpkull. En anlagsbärare kan kombineras med en fri hund utan att sjuka valpar förväntas, medan två bärare inte får paras och en genetiskt affekterad hund inte ska användas i avel.

NAD är en allvarlig neurologisk sjukdom som i dokumenterade fall har börjat under hundens första levnadsår och bland annat påverkat gång, koordination och beteende. Forskning på rasen har identifierat en TECPR2-variant och stöd för recessiv nedärvning. Rasklubben rekommenderar fri hund eller bärare endast i kombination med fri. NAD-resultat registreras inte av SKK, så be att få se laboratorieintyget och kontrollera båda föräldradjuren.

Den svenska avelsstrategin bygger bland annat på en hälsoenkät med 871 fullständiga ägarsvar. En sådan enkät ger överblick men är inte samma sak som veterinärdiagnostiserad förekomst. Fråga därför om dokumenterade resultat och sjukdomar hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor i stället för att lita på en lång generell diagnoslista.

Ett angivet livslängdsspann kan inte förutsäga den enskilda hundens liv. Sund avel, lagom hull, fria rörelser, smärtfri hud och tidig veterinärkontakt vid symtom är mer användbara när du väljer och tar hand om en Perro de Agua Espanol.

## Historia och ursprung

Perro de Agua Espanol har funnits länge på den iberiska halvön. FCI-standarden anger ett gemensamt ursprung med den äldre franska vattenhundstypen barbet och beskriver den stora andalusiska populationen, där hundarna var kända som ”turkiska hundar”. Exakt hur rasens tidiga historia såg ut är däremot omdiskuterat; även den svenska RAS nämner flera teorier.

Arbetsuppgifterna skilde sig mellan regioner. Standarden beskriver vallning, jakt och hjälp åt fiskare, särskilt i områden där den ulliga pälsen skyddade i både fuktigt och torrt klimat. Det finns däremot inte tillräckligt stöd för alla detaljer som ofta återberättas om nät, meddelanden mellan båtar eller en enda bestämd införselväg till Spanien.

Den moderna rasen formades när entusiaster från 1975 började välja ut hundar och sammanställa en standard. De tre traditionella typerna brukar kallas Norr, Sierra och Marismeño, men dagens population är blandad och utgör en ras. FCI gav ett preliminärt erkännande 1989 och ett definitivt erkännande 1999. De första hundarna kom till Sverige 1997; uppgifterna går isär om hur många de var.

## Att leva med rasen

Perro de Agua Espanol kan bli en nära och rolig familjehund, men det kräver mer än att hunden får springa av sig. Vardagen behöver rymma träning, återhämtning, päls- och öronkontroll samt genomtänkt hantering av vaksamhet och nya miljöer.

Med barn är vuxennärvaro och en ostörd viloplats grundregler. En livlig hund kan välta eller styra ett springande barn utan aggressiv avsikt, och barn ska inte dra i lockar eller störa hunden när den äter och vilar. Bedöm föräldradjurens trygghet och återhämtning i stället för att utgå från att rasnamnet garanterar familjelämplighet.

Rasen kan leva med andra hundar och katter, men relationen avgörs av individ, erfarenhet och introduktion. Låt möten ske lugnt, förhindra jakt och ge katten säkra flyktvägar. Smådjur behöver separata, säkra utrymmen; vall-, jakt- och vaktbakgrund gör det olämpligt att lova att alla perros blir pålitliga med alla djur.

Lägenhet kan fungera om hunden får rätt aktivitet och kan koppla av, men det höga skallet och möjlig känslighet för människor, ljud och rörelse gör ett lyhört eller mycket intensivt boende mer krävande. En trädgård underlättar men ersätter inte promenader, uppgifter eller miljöträning.

Ensamhet ska läras in i mycket små steg efter att valpen blivit trygg hemma. Om hunden följer sin ägare överallt och aldrig övar på att vila bakom en grind eller i ett annat rum kan längre frånvaro bli onödigt svår. Planera annan omsorg om arbetsdagen regelbundet innebär många timmar borta.

Rasen passar dig som vill leva aktivt med en smart, snabb och vaksam träningspartner och är beredd att följa upp päls och hälsa noggrant. Den passar sämre om du söker en automatiskt social hund, en mycket tyst vardag, minimal träning eller en lockig päls som kan borstas på vanligt sätt.

Perro de Agua Espanol

Verein für Deutsche Wachtelhunde e.V. (Germany)

Perro de Agua Espanol är en medelstor, lockhårig arbetshund från Spanien som används för vallning och arbete i vatten. Den är lojal och knyter sig ofta särskilt till en person, är energisk, intelligent, reserverad mot främlingar och en naturlig vakthund som behöver mycket motion, träning och särskild pälsvård.

Nubbelundas

Torekovs Hundpensionat/Hundfrisör

## Snabbfakta

Malteser är en liten sällskapshund för den som vill ha en nära, alert hund och kan lägga mycket tid på pälsvård. Rasen kan uppskatta både längre promenader, lek och lugna stunder i knät. Den lilla kroppen betyder alltså inte att hunden bara vill bli buren, men storleken kräver varsam hantering.

- **Ursprung och hemland:** centrala Medelhavsområdet och Italien
- **Rasgrupp:** grupp 9, sällskapshundar
- **Storlek:** hanar 21–25 cm och tikar 20–23 cm i mankhöjd
- **Vikt:** 3–4 kg enligt rasstandarden
- **Päls:** lång, rak, vit och silkeslen, utan underull
- **Passar dig som:** vill ha en aktiv liten följeslagare och är beredd på regelbunden päls-, tand- och kroppsvård

Malteser kan fungera för en förstagångsägare, men även en ny hundägare måste vara beredd att lära sig pälsvård och träna ensamhet, rumsrenhet och vardagsregler från början. Innan du väljer ras bör du särskilt fundera på om du faktiskt vill sköta pälsen nästan varje dag under många år.

## Utseende och päls

Maltesern är liten och elegant med en kropp som är längre än den är hög. Den fulla utställningspälsen faller lång och rak längs kroppen. Rasstandarden beskriver pälsen som tät, blank och silkeslen utan underull. Färgen ska vara rent vit, men en svag ton av elfenben är tillåten.

En lång malteserpäls behöver kammas och borstas varje dag eller åtminstone varannan dag för att små tovor inte ska växa ihop. Den vita pälsen behöver också badas regelbundet, men rätt intervall beror på pälslängd, vardag och hur smutsig hunden blir. Red ut pälsen systematiskt ända ned mot huden och kontrollera särskilt områden där friktion lätt skapar tovor.

Många sällskapshundar klipps kortare än utställningsidealet. Kortare hår kan göra pälsvården snabbare, men tar inte bort behovet av att kontrollera hud, ögon, öron, klor och tänder. Be uppfödaren visa hur hundens päls ska kammas, badas och torkas. Vänj valpen stegvis vid att stå still, bli hanterad och få tassar, mun och ansikte undersökta. Då blir skötseln mindre stressande för både hund och ägare.

Malteser beskrivs ibland som allergivänlig eftersom pälsen saknar underull. Det är missvisande: det finns inga allergifria hundar, och hundens allergener finns framför allt i hud och saliv. Reaktionen kan dessutom skilja mellan individer, även inom samma ras. Den som har allergi ska därför inte lita på rasnamnet eller pälstypen, utan behöver bedöma sin egen situation tillsammans med vården.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en livlig, tillgiven, sansad och intelligent sällskapshund. Många malteser är uppmärksamma på sin ägare, tycker om att lära sig små uppgifter och växlar gärna mellan aktivitet och närhet. Det gör rasen till en engagerad följeslagare, inte till en prydnadshund utan egna behov.

Rasbeskrivningen är däremot ingen garanti för hur en enskild hund reagerar på främlingar, andra hundar eller nya miljöer. I rasklubbens svenska ägarenkät ingick 247 hundar, och svaren visar att de sociala reaktionerna varierar. Bara 13 malteser hade genomfört BPH under den redovisade perioden, vilket är för få för säkra slutsatser om rasens beteende i stort.

Räkna därför inte med att alla malteser automatiskt är tysta, öppna mot alla eller enkla med andra djur. Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar fungerar i vardagen: vid besök, hundmöten, hantering, ljud och vila. Lugna möten med olika människor och miljöer, tillsammans med tydliga vardagsrutiner, säger mer än generella etiketter som ”skällig” eller ”alltid vänlig”.

## Träning och motion

Malteser behöver daglig fysisk aktivitet och mental sysselsättning, men samma minutantal passar inte alla. En frisk vuxen hund kan uppskatta längre promenader, nosarbete, trickträning och lek. Anpassa längd och tempo efter ålder, kondition, väder och återhämtning. Bygg upp en valp gradvis. Om hunden blir stel, halt eller ovanligt trött ska den få ta det lugnare, och kvarstår besvären behöver en veterinär bedöma dem.

När hunden lär sig något nytt är det klokt att sluta medan den fortfarande är koncentrerad, i stället för efter ett bestämt antal minuter. Belöna önskat beteende och träna på sådant som gör vardagen enkel: inkallning, koppelgång, lugn på en egen plats, hantering och att kunna tystna när du har uppmärksammat det som fick hunden att larma.

Rumsrenhet är en träningsfråga, inte ett bevis på rasens intelligens eller trots. Ta ut valpen ofta, särskilt efter sömn, mat och lek, och belöna när det blir rätt. Även ensamhet ska tränas gradvis när valpen är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och en vuxen hunds förmåga beror på träning och individ. Börja med mycket korta, odramatiska separationer och öka bara när hunden förblir lugn.

## Hälsa

Malteser beskrivs generellt som en frisk ras, men patellaluxation och navelbråck kan förekomma. Patellaluxation innebär att knäskålen kan förflyttas från sitt normala läge; hälta eller ett återkommande hoppande steg är signaler som bör bedömas av veterinär.

Rasklubbens avelsdokument redovisar 40 registrerade patellaundersökningar under 2012–2021. Det är ett litet och selekterat underlag och visar inte hur vanligt problemet är bland alla malteser. Be i stället uppfödaren visa eventuella officiella patellaresultat för föräldradjuren och berätta om knäproblem eller navelbråck i nära släkt. Malteser har inget eget krav på hälsoundersökning i SKK:s särskilda registreringsregler för 2026. Ett frivilligt resultat kan ändå ge värdefull information; frivilligt betyder inte oviktigt.

Rinnande ögon och missfärgning under ögonen, ofta kallat tårfläckar, rapporterades för många hundar i rasklubbens ägarenkät. I enkätrapporten beskrivs missfärgningen som kosmetisk, samtidigt som orsaken inte är säkerställd. Färgen i sig är därför ingen diagnos. Håll området rent och torrt, men sök veterinär om ögat blir rött, hunden kisar eller gnuggar sig, eller om det kommer kladd eller en tydlig ny förändring.

Kontrollera ögon, rörelser, hud och mun regelbundet. Börja med tandborstning redan när hunden är ung och gör hanteringen lugn och förutsägbar. En bred lista över möjliga småhundssjukdomar säger mindre än dokumenterade resultat, hundens egna symptom och det man faktiskt vet om hälsan hos nära släktingar.

## Historia och ursprung

Malteserns namn bevisar inte att rasen kommer från ön Malta. Den officiella standarden anger centrala Medelhavsområdet som ursprung och Italien som hemland. Namnet kopplas där till ett semitiskt ord för hamn eller tillflyktsort, vilket förekommer i flera ortnamn runt Medelhavet.

Rasens föregångare levde i hamnar och kuststäder, där de jagade råttor och möss i magasin och fartygslastrum. Små hundar kallade *canes melitenses* nämns från Aristoteles tid. Liknande hundar blev senare uppskattade sällskap i det antika Rom och syns vid förnäma personers sida i renässansmålningar. Historien rymmer alltså både praktiskt arbete i hamnmiljöer och en lång roll som sällskapshund.

Den första dokumenterade maltesern i Sverige var en tik som importerades från England 1910 och visades i Stockholm 1911. Dagens ras är framför allt sällskapshund, även om enskilda hundar kan trivas med exempelvis lydnad, spår eller agility på lämplig nivå.

## Att leva med rasen

Malteser kan bo bra i lägenhet om den får promenader, mental aktivitet, närhet och träning på ljud i omgivningen. Bostadens storlek ersätter inte vardagsbehoven, och en liten hund ska inte behöva tillbringa dagen i famnen. Ge den möjlighet att gå, nosa, välja viloplats och använda kroppen på ett tryggt sätt.

Med barn är vuxen närvaro viktig. Hunden väger bara 3–4 kg, så lek på golvnivå, varsamma lyft och en fredad bädd minskar risken för både rädsla och olyckor. Barn ska inte störa hunden när den äter eller sover. Hur rasen fungerar med andra hundar, katter eller smådjur avgörs av individ, tidigare erfarenheter och introduktion; det går inte att lova utifrån rasen ensam.

Gör en realistisk vardagskontroll före köp:

- Kan någon sköta pälsen nästan dagligen och börja med tandborstning och hantering direkt?
- Hur fungerar föräldradjuren vid besök, hundmöten, vila och korta separationer?
- Finns officiella patellaresultat, och vad vet uppfödaren om knän, navelbråck och ögonbesvär i familjen?
- Får du se registreringsuppgifter och träffa tiken i hennes vanliga miljö?
- Kan du ordna tillsyn medan valpen ännu inte kan vara ensam?

Malteser passar bäst hos den som uppskattar kombinationen av närhet, livlighet och träningsvilja – och samtidigt accepterar den omfattande skötseln och variationen mellan individer bakom det vita, eleganta yttre.

Malteser

Malteser är en liten, robust sällskapshund med lång, vit silkig päls och uttrycksfulla mörka ögon. Den är tillgiven och mycket människoorienterad och anpassar sig väl till livet i lägenhet om den får dagliga promenader. Den behöver regelbunden pälsvård, tandvård och mild träning och lever ofta ett långt och aktivt liv.

Hunduppfödare

För köpare

För säljare

Hundar

Katter

Verktyg

Get a Pet