## Snabbfakta

Alaskan malamute är en stor och kraftfull slädhund för människor som vill leva aktivt utomhus och kan ge hunden både arbete, träning och nära social kontakt. Rasen utvecklades för att dra tung last uthålligt, inte för att vinna korta fartlopp. En malamute är stark, självständig och van att använda eget omdöme.

- FCI placerar rasen i grupp 5 bland nordiska slädhundar, med USA som ursprungsland.
- Rasstandardens önskvärda mått för fraktarbete är 63,5 cm och 38 kg för hanar samt 58,5 cm och 34 kg för tikar. Det finns en naturlig storleksvariation, och funktion och proportioner väger tyngre än exakta mått.
- Alaskan malamute har grovt täckhår och tät, ullig underull som skyddar i hårt klimat och fäller mycket under pälsbytet.
- Rasidealet är vänligt, tillgivet och socialt mot människor. Samtidigt kräver styrkan, jaktintresset och självständigheten en kunnig ägare.
- En bra vardag innehåller daglig fysisk och mental aktivitet samt återkommande uppgifter där hunden får använda sin uthållighet.

Det här är sällan ett bra val om du främst söker en följsam hund för korta promenader. Rasen kan passa om friluftsliv redan är en del av vardagen och du tycker om långsiktig träning med en hund som inte följer varje signal automatiskt.

## Utseende och päls

Alaskan malamute ska se ut som den arbetshund den är: kraftfull och muskulös men ändå rörlig, balanserad och uthållig. Kroppen är något längre än mankhöjden, bröstkorgen är djup och tassarna stora och starka. Rörelserna ska vara stabila och effektiva, inte tunga eller styltiga.

Huvudet är brett och uttrycket mjukt. Ögonen ska vara bruna och mandelformade; blå ögon är ett diskvalificerande fel enligt rasstandarden. Den välpälsade svansen bärs över ryggen som en lös, vajande plym när hunden inte arbetar. Den ska inte ligga hårt ringlad mot ryggen.

Pälsen består av grova täckhår och en tät, oljig och ullig underull som enligt standarden är ungefär 2,5–5 cm djup. Pälsen är kortare till medellång längs sidorna och längre runt hals, skuldror, rygg, bakdel och svans. Lång, mjuk päls hör inte till rasidealet. Vanliga färger går från ljust grått till svart samt från sobel till rött. Vitt dominerar på undersidan, delar av benen och i huvudteckningen; helvitt är den enda tillåtna solida färgen.

Till vardags handlar pälsvården främst om att känna igenom pälsen och borsta bort lös underull innan den packas. Under de stora säsongsfällningarna behövs tätare genomgångar. Kontrollera samtidigt hud, tassar, klor och områden där fukt eller skräp kan bli kvar. Rasstandarden anger att pälsen ska visas naturlig och inte trimmas, med undantag för en prydlig tasskontur. Vid medicinska behov ska veterinärens råd styra.

Den tjocka pälsen gör värmeplaneringen viktig. Förlägg krävande aktivitet till svalare tider, ordna vatten, skugga och god ventilation och följ hundens återhämtning. Ihållande hässjning, kraftigt dregel, röda eller torra slemhinnor, oro, förvirring, svaghet eller kollaps kan vara tecken på värmeslag och kräver snabb kontakt med veterinär.

## Temperament och personlighet

Alaskan malamute ska vara tillgiven och vänlig, men den kombinerar sitt sociala sätt med ett tydligt självständigt drag. Den är inte avlad som en enmanshund och vill ofta delta i familjens aktiviteter. Vänlighet i rasstandarden är dock ett mål för aveln, inte en garanti för hur varje individ fungerar i varje situation.

Som arbetande polarhund har malamuten behövt samarbeta utan ständig detaljstyrning. Den kan förstå en uppgift snabbt men ändå välja något annat om belöningen, vanan eller miljön talar starkare. Träning fungerar bäst när reglerna är tydliga, belöningarna meningsfulla och samma beteende lönar sig varje gång.

Rasens naturliga jaktintresse påverkar både möjligheten att låta hunden gå lös och samlivet med andra djur. Vissa individer kan leva väl med katt eller mindre hund efter noggrann introduktion, medan andra behöver permanent separation från smådjur. Bedöm faktisk historik och beteende i stället för att lita på rasetiketter eller valpens tidiga lugn. Rasklubbens avelsstrategi (RAS) anger att rasen ska fungera socialt med andra hundar och att aggressivt beteende inte är önskvärt, men individer och kombinationer varierar.

## Träning och motion

Alaskan malamute behöver mycket mer än tillgång till en trädgård: den behöver daglig rörelse, mental aktivitet och regelbundet arbete som passar en uthållig draghund. Exakt mängd beror på ålder, kondition, väder, hälsa och vad hunden gör. Bedöm därför hundens arbetsglädje, rörelser och återhämtning i stället för att jaga ett fast antal minuter.

Drag, klövjning, längre vandringar, löpning och spårarbete kan ge rasen meningsfulla uppgifter. Rätt sele, säker utrustning och handledning från någon med draghundserfarenhet är viktiga när belastningen ökar. Valpen behöver först miljöträning, lek, vardagsfärdigheter och gradvis muskeluppbyggnad. Officiella polarhundsprov är öppna först från 24 månaders ålder. Det är en provgräns, inte ett besked om att varje tvååring är redo för tungt arbete.

Träna vardagsfärdigheter i korta, tydliga pass:

- Lär hunden skillnaden mellan dragarbete och promenad genom olika utrustning, signaler och startregler.
- Belöna när kopplet hänger löst och öva innan hunden har utvecklat sin fulla styrka.
- Bygg inkallning stegvis i inhägnat område eller långlina, men planera inte vardagen kring att hunden måste kunna gå lös bland vilt.
- Träna paus och återhämtning lika systematiskt som fart och styrka.
- Låt nosarbete, problemlösning och nya miljöer komplettera den fysiska träningen.

Om hunden börjar röra sig sämre, inte återhämtar sig normalt eller blir ovillig att arbeta ska belastningen minskas och orsaken utredas. Att rasen är tålig betyder inte att den ska fortsätta arbeta trots smärta eller värmestress.

## Hälsa

För alaskan malamute är höfter, armbågar, ögon och polyneuropati de viktigaste dokumenterade kontrollområdena inför valpköp. Det avgörande är att skilja SKK:s registreringskrav från rasklubbens mer omfattande avelsrekommendationer.

För att en svensk kull ska kunna registreras krävs att båda föräldradjuren har officiellt känd HD-status före parning. Känd status betyder inte automatiskt fria höfter. Rasklubben rekommenderar HD A eller B och ED 0 hos båda föräldrarna. Den rekommenderar också att båda är ögonlysta utan ärftlig ögonsjukdom och att resultatet är högst 24 månader gammalt vid parningen.

Statistiken i den svenska avelsstrategin visar varför hela familjebilden är viktig. Bland röntgade hundar 2020–2023 hade 78 procent HD A eller B och 22 procent C eller D. För ED fick 95–97 procent av de undersökta hundarna grad 0. Av 1 240 ögonundersökta hundar under 1990–2023 hade 12 procent katarakt och 82 procent var helt fria från registrerade ärftliga ögonsjukdomar. Siffrorna gäller undersökta hundar under angivna perioder och beskriver inte risken för en enskild valp. Be därför om resultaten för föräldrar, syskon, tidigare kullar och andra nära släktingar, inte bara två intyg.

Polyneuropati hos alaskan malamute, AMPN, är en ärftlig neurologisk sjukdom. Tidiga tecken kan vara hes skällning, ovanliga andningsljud och dålig koordination i bakbenen; sjukdomen debuterar normalt mellan 4 och 14 månaders ålder. Den kända NDRG1-varianten nedärvs autosomalt recessivt:

- En fri hund saknar den testade varianten.
- En bärare har en kopia, blir inte själv sjuk av just denna variant men kan föra den vidare.
- En genetiskt affekterad hund har två kopior och får inte användas i avel; två bärare får inte paras med varandra.

Rasklubben rekommenderar att minst ett föräldradjur är DNA-testat eller dokumenterat fritt genom sina föräldrar. Testet gäller bara NDRG1-varianten och utesluter inte andra neurologiska problem. Kontrollera därför både testresultat och den bredare hälsohistoriken.

## Historia och ursprung

Den moderna alaskan malamuten är en amerikansk rekonstruktion av den kraftiga frakt- och draghundstyp som fanns i nordvästra Alaska. Hundar av malamute-typ hos inuitbefolkningen blev förebilder för rasen, men det är mer korrekt att tala om en rekonstruerad ras än om en helt oförändrad linje från forntiden.

Guldruschen i slutet av 1800-talet skapade stor efterfrågan på draghundar, och många hundtyper korsades för både transport och tävling. På 1920-talet startade ett amerikanskt projekt för att samla hundar som motsvarade bilden av den tåliga, tunga frakthunden. Enligt den svenska avelsstrategin byggdes den så kallade Kotzebue-linjen upp med sex eller sju individer. American Kennel Club erkände alaskan malamute som ras 1935.

Rasens funktion lever kvar i standarden och i nordiskt avelsarbete. Den första dokumenterade importen till Sverige kom 1976, och dragprov används för att utvärdera styrka, uthållighet och arbetsvilja. Rasen ska inte bedömas enbart efter varglikt utseende eller mängden päls.

## Att leva med rasen

Att leva väl med en alaskan malamute kräver planering för aktivitet, styrka, jaktintresse, värme och social närhet. Hus med tomt löser inte behoven, och lägenhet är inte automatiskt omöjligt. Bedöm tillgången till motion och säker träning, svalt viloutrymme, hanterbara trappor, ljudmiljö och en plan när hunden inte kan följa med.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, medan en trygg, tränad vuxen hund kan klara några timmar; den individuella reaktionen ska styra ökningstakten. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett besked om att en hund mår bra av att vara ensam så länge. Ordna hundvakt eller annan lösning om arbetsdagen inte passar hundens behov.

Med barn gäller två enkla regler: en vuxen ska alltid vara närvarande med små barn, och hunden ska ha en fredad viloplats. En vuxen behöver också ansvara för promenader och fysiskt krävande aktiviteter med en så stark hund. Lär barn att lämna hunden i fred när den äter, sover eller går undan.

Om hemmet har katt, smådjur eller flera hundar ska du kunna separera dem fysiskt. Be uppfödaren beskriva föräldrarnas jaktintresse, resursbeteende och vardag med andra hundar och fråga hur just valpen har reagerat i olika situationer. Tidig socialisering hjälper, men den tar inte bort jaktinstinkt eller garanterar framtida kompatibilitet.

Kontrollera före köp:

- SKK-registrering och föräldrarnas officiella HD-resultat.
- HD, ED, ögon och AMPN enligt rasklubbens rekommendationer, inklusive datum och familjehistorik.
- Hur föräldrarna arbetar, återhämtar sig och fungerar med människor och hundar i vardagen.
- Om minst en förälder har ett godkänt dragprov och hur uppfödaren bevarar rasens arbetsförmåga.
- Vilket stöd uppfödaren ger kring dragträning, hälsa, utfodring och omplacering.

Rasen kan passa en förstagångsägare, men marginalerna är små när en självständig hund blir fullstor och stark. Praktisk hjälp från uppfödare, rasklubb och erfaren instruktör bör finnas innan problem uppstår. Den bästa matchningen är ett hem som uppskattar rasens arbete lika mycket som dess utseende.

Alaskan malamute

The Kennel Club (UK)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

The Alaskan Malamute Club of the United Kingdom

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Alaskan malamute är en stor, kraftfull arktisk slädhund som avlades av Mahlemut-inuiterna för att dra tunga laster. Den har en tät dubbelpäls som fäller mycket, ett vänligt och socialt temperament, stark jakt- och arbetslust, stort behov av motion och kan vara självständig och utmanande att träna.

Grand Regera

## Snabbfakta

Labrador retriever är en medelstor till stor apporterande fågelhund med rötter i Newfoundland i Kanada. Rasen utvecklades framför allt i Storbritannien. Den är känd för sin samarbetsvilja och sitt intresse för att bära och hämta saker. Det är samtidigt en aktiv arbetshund, inte en automatiskt lättsam familjehund.

- **Mankhöjd:** idealet är 56–57 cm för hanar och 54–56 cm för tikar.
- **Vikt:** ungefär 25–36 kg är ett grovt riktmärke för en vuxen hund, beroende på kön, kroppsbyggnad och hull.
- **Förväntad livslängd:** ofta omkring 10–12 år.
- **Godkända färger:** svart, gul eller leverbrun. Gult kan variera från ljust gräddfärgat till rävrött.
- **Päls:** kort, tät och försedd med vattenavvisande underull.
- **Ursprunglig uppgift:** att söka upp och apportera fällt vilt efter skott.

Labradorer avlas med olika mål. Vissa uppfödare prioriterar jaktliga egenskaper, andra exteriör och sällskap, och många försöker förena flera kvaliteter. Etiketter som ”jaktlabrador” och ”utställningslabrador” säger därför inte allt om en enskild hund. Titta på föräldradjur, vuxna släktingar, arbetsmeriter och hur uppfödaren faktiskt lever med och använder sina hundar.

## Utseende och päls

En labrador ska vara starkt byggd, kompakt och rörlig utan att bli tung eller överviktig. Typiska drag är ett brett huvud, en kraftig kropp, välvinklade ben och den karakteristiska ”uttersvansen”: tjock vid roten, avsmalnande mot spetsen och täckt av kort, tät päls. Hanar har en idealhöjd på 56–57 cm och tikar 54–56 cm. Kilogrammen är mindre viktiga än att hunden har synlig midja och revben som lätt kan kännas under huden.

Pälsen består av kort, tätt täckhår och vattenavvisande underull. Den skyddar väl i kallt och vått väder men innebär också att labradoren kan fälla mycket, särskilt när underullen byts. Borsta extra under fällningsperioder och bada när hunden faktiskt behöver det. Ett fast bad- eller borstschema passar inte alla hundar.

Kontrollera hud, tassar och öron regelbundet, särskilt efter bad och simning. Torka ytterörat om det är fuktigt, men rengör bara när det behövs. Dålig lukt, brunaktigt sekret, rodnad eller återkommande huvudskakningar bör bedömas av veterinär i stället för att behandlas med rutinmässig öronrengöring.

Rasstandarden godkänner enfärgat svart, gult eller leverbrunt; en liten vit fläck på bröstet kan förekomma. ”Silver” är inte en fjärde godkänd färg utan registreras som en färg som avviker från standarden. Färgbeteckningen i sig ger däremot inte underlag för svepande påståenden om en enskild hunds hälsa.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, intelligent och samarbetsvillig hund som gärna arbetar med sin förare. Många labradorer söker social kontakt, uppskattar belöningsbaserad träning och är entusiastiska i både lek och arbete. Ingen rasbeskrivning är dock en garanti. Temperament påverkas också av arv, tidiga erfarenheter, träning, hälsa och vardagsmiljö.

Apporteringslusten märks ofta som ett behov av att bära saker i munnen. Ge hunden tillåtna föremål och lär in ett lugnt byte eller ”loss” i stället för att jaga den när den tar något. Det gör vardagen säkrare och tar vara på ett naturligt beteende. Mat kan vara en stark belöning, men även lek, sök och möjligheten att hämta ett föremål kan fungera väl.

Skillnaderna mellan avelsinriktningar är verkliga, men de är inte absoluta. Jaktavlade hundar är ofta utvalda för fart, uthållighet och koncentrerat apporteringsarbete. Hundar från mer exteriört inriktade linjer kan ha en annan kroppsbyggnad och arbetsstil. Det betyder inte att varje jaktavlad labrador är svår att koppla av eller att varje utställningsinriktad labrador är lugn. Be uppfödaren beskriva föräldradjurens energi, förmåga att varva ner, ljudnivå, socialitet och arbetslust med konkreta exempel.

En BPH- eller MH-beskrivning kan ge ytterligare information om hur en hund reagerade i standardiserade situationer. Resultatet är en beskrivning, inte ett godkänt eller underkänt temperamentstest. Läs det tillsammans med egna möten och kunskap om släkten.

## Träning och motion

En labrador behöver daglig rörelse, men också uppgifter som engagerar nosen, minnet och samarbetet med föraren. Det finns ingen universell timgräns som passar valp, vuxen jakthund, familjehund och äldre hund. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, vana och hur hunden återhämtar sig.

Promenader kan kombineras med apportering, personsök, spår, lydnad, stadga och enkla nosövningar. Korta fokuserade träningspass passar ofta bättre än att upprepa samma övning tills hunden tappar koncentrationen. Vila och förmågan att koppla av är en del av träningen, inte ett tecken på att hunden fått för lite att göra.

Prioritera tidigt en säker inkallning, följsamhet i koppel, lugn hantering, stadga och en tydlig signal för att lämna ifrån sig föremål. Träna belöningsbaserat och höj svårigheten stegvis. Om du använder mycket godis bör det räknas in i dagens matmängd.

Vattenintresse är vanligt hos rasen, men alla labradorer tycker inte om att simma och ingen hund är automatiskt vattensäker. Börja på grunt, lugnt vatten, låt hunden välja tempo och se till att den enkelt kan ta sig upp. Ha uppsikt nära strömt, kallt eller algpåverkat vatten och undvik att kasta föremål så långt att en ivrig hund pressas över sin förmåga.

## Hälsa

Den viktigaste hälsokontrollen inför ett valpköp är inte att föräldrarna bara är ”testade”, utan vilka undersökningar som gjorts, när de gjordes och vilka resultaten blev. Labradorens leder, ögon och kroppsvikt förtjänar särskild uppmärksamhet.

För att en labradorkull ska kunna registreras hos Svenska Kennelklubben måste båda föräldradjuren ha ett officiellt HD-resultat före parningen. Ett registrerat resultat är inte samma sak som att höftlederna är utan anmärkning. Svenska Labrador Retrieverklubben rekommenderar strängare urval: båda föräldrarna bör vara röntgade för HD och ED utan anmärkning samt ögonundersökta inom två år före parningen och fria från ärftlig ögonsjukdom, med vissa angivna undantag.

Be om föräldradjurens registreringsnummer och kontrollera själva resultatet, undersökningsdatumet och gärna uppgifter om syskon, tidigare avkommor och andra nära släktingar. Det ger mer information än en allmän formulering om att hundarna är hälsotestade.

DNA-test kan vara värdefulla när de används för rätt sjukdom och resultaten hos två föräldradjur bedöms tillsammans. Ett test för prcd-PRA kan exempelvis bara säga något om just den formen av näthinnesjukdom; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. För recessiva sjukdomar som EIC behöver en frisk bärare inte själv bli sjuk, men partnerns resultat måste vara känt så att sjuka valpar inte föds. En stor DNA-panel är därför inte ett bevis på god hälsa i stort.

Övervikt belastar kroppen och ska inte betraktas som ett normalt rasdrag. Känn på revbenen och titta efter en tydlig midja uppifrån och från sidan. Väg hunden regelbundet och justera portioner, tugg och träningsbelöningar efter hullet. Forskning har kopplat en variant i POMC-genen hos vissa labradorer till större matmotivation och högre kroppsvikt, men varianten finns inte hos alla och gör inte övervikt oundviklig.

## Historia och ursprung

Labrador retriever har sina tidiga rötter vid Newfoundlands kust i Kanada, där hundar av liknande typ hjälpte fiskare att hämta föremål och fångst ur vattnet. Under 1800-talet fördes sådana hundar till Storbritannien, där rasen utvecklades till en specialiserad apporterande fågelhund.

Den brittiska kennelklubben erkände labrador retriever som ras 1903. Uppgiften efter skottet formade flera av de egenskaper som fortfarande präglar rasen: intresse för att söka, bära och lämna föremål, vilja att samarbeta på avstånd och förmåga att arbeta i vatten och besvärlig terräng. I dag används labradoren inom jakt, hundsport och flera samhällsuppgifter, men dess historiska arbetsbakgrund är viktig även för den som främst söker en sällskapshund.

## Att leva med rasen

Labrador retriever kan passa i många hem när ägaren vill dela en aktiv vardag med hunden och har tid för både träning och återhämtning. Trädgård är inget krav och lägenhet kan fungera, men bostaden ersätter inte promenader, nosarbete och annan meningsfull aktivitet utomhus. Träna också på att vara tyst och lugn i trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Med barn behövs vuxen närvaro, tydliga regler och en ostörd viloplats för hunden. En ung eller uppspelt labrador är stark nog att välta ett litet barn utan att mena illa. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund de inte fysiskt kan hantera.

Många labradorer lever väl med andra hundar och katter, men det avgörs inte enbart av rasen. Introducera djuren gradvis, hindra jakt och trängning och ge katten höga eller avskilda flyktvägar. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är lugnt och förutsägbart.

Ensamhet behöver tränas stegvis. En liten valp ska inte lämnas ensam direkt; börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan slappna av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar, så utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Inför valpköpet bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vilka aktiviteter och vilken vardag är kullen avlad för?
- Hur arbetar föräldradjuren, hur fungerar de socialt och hur kopplar de av i praktiken?
- Vilka officiella resultat finns för HD, ED och ögon, och hur ser hälsan ut hos nära släktingar?
- Finns BPH, jaktprov eller andra relevanta beskrivningar och meriter, och vad visar de?
- Hur matchar uppfödaren valparnas olika egenskaper med köparnas liv?

Den bästa matchningen bygger på mer än färg, kön och en linjeetikett. Välj en uppfödare som kan beskriva hundarnas faktiska egenskaper, visa de verkliga hälsoresultaten och vara ärlig även om variationen inom kullen.

Labrador retriever

Norwegian Kennel Club

Labrador retriever är en medelstor till stor, atletisk och vänlig hund med mycket god simförmåga och en kort, tät, vattenavvisande päls i gult, svart eller brunt (chocolate). Den är intelligent och matmotiverad, lätt att träna, har behov av daglig motion och mental stimulans och används i stor utsträckning både som familjehund och som arbetande hund.

Labtrackdogx

## Snabbfakta

Japansk spets är en japansk sällskapshund i FCI:s grupp 5. Den känns igen på den rent vita dubbelpälsen, de små upprättstående öronen och den plymförsedda svansen över ryggen. Rasen är livlig, uppmärksam och ofta lätt att motivera i träning, men den har också nära till skall. För den som funderar på rasen är ljudnivån därför minst lika viktig att bedöma som motionsbehovet.

- **Ursprung och användning:** Japan; sällskapshund, FCI-nummer 262.
- **Storlek:** hanar ska enligt standarden vara 30–38 cm i mankhöjd och tikar något mindre. Standarden anger ingen vikt.
- **Proportioner:** kroppen ska vara något längre än hög, med förhållandet 10:11 mellan mankhöjd och kroppslängd.
- **Päls:** rent vit, med rakt utstående täckhår och kort, mjuk och tät underull.
- **Temperament:** idealet är en intelligent, gladlynt och uppmärksam hund. En japansk spets får larma, men ska inte vara allmänt skällig, rädd eller aggressiv.
- **Vardagsbehov:** daglig fysisk aktivitet, uppgifter för nos och hjärna samt tidig träning kring ljud, besök och ensamhet.

Japansk spets kan likna en liten samojed eller en vit tysk spets, men de är egna raser med olika standarder och bakgrund. Utseendet räcker inte som vägledning när du jämför temperament, storlek eller hälsa.

## Utseende och päls

Japansk spets är en stadig men elegant hund utan extrema proportioner. Det spetsiga nospartiet, de mörka mandelformade ögonen och de små trekantiga öronen ger ett alert uttryck. Ryggen ska vara kort och plan och rörelserna kvicka. Svansen bärs över ryggen, men ska inte vara hårt ringlad.

Pälsen består av två tydliga lager. Täckhåret är rakt och står ut från kroppen, medan underullen är kort, mjuk och tät. Pälsen är kortare på ansiktet, öronen och benens framsidor, men längre på kroppen. Kragen över bröst och hals och den rikligt behårade svansen är särskilt framträdande. Den enda godkända färgen är rent vit.

En grundlig borstning och kamning ända ner till huden ungefär en gång i veckan brukar vara en bra bas. Arbeta i små partier så att kammen når underullen och kontrollera särskilt pälsen bakom öronen. Under fällning behövs tätare genomgångar. SKK beskriver att tikar ofta fäller två gånger om året och vuxna hanar vanligen en gång, men mängd och tidpunkt varierar.

Bad ska styras av smuts och behov, inte av ett fast schema. Den vita färgen är inget skäl att bada hunden varje gång den blir dammig. Vänj valpen lugnt vid borste, kam och tasskontroll innan ett helt pälsarbete behövs.

## Temperament och personlighet

Japansk spets är snabb att uppfatta vad som händer omkring den och vill gärna vara nära sin familj. Rasstandarden beskriver hunden som intelligent, gladlynt och uppmärksam. En del individer är ointresserade av kontakt med främmande människor eller hundar. Reserverad betyder inte rädd: panik, hot eller svårighet att återhämta sig är något annat än lugn integritet.

Skallet kräver en nyanserad bild. SKK:s rasbeskrivning säger att japansk spets har lätt att skälla, medan standarden säger att den inte får vara skällig. Det går ihop om man skiljer ett kort larm från ett beteende som fortsätter vid varje ljud. Målet är inte att ta bort hundens uppmärksamhet, utan att den kan registrera en dörrsignal och sedan släppa den.

I rasklubbens ägarenkäter från 2014 och 2020 återkom skall, blyghet och rädsla för främmande personer. Urvalet var självselekterat och frågan bred, så svaren visar inte hur vanligt något är inom rasen. Träffa om möjligt valpens mamma i vardagen, fråga hur nära släktingar reagerar på besök och trapphusljud och läs eventuella BPH-resultat som beskrivningar, inte betyg.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna aktivt och kan hantera skall konsekvent. Den är ett sämre val för den som förutsätter att en sällskapshund automatiskt är tyst, följer varje inkallning eller hälsar glatt på alla.

## Träning och motion

En vuxen japansk spets behöver fysisk och mental aktivitet varje dag, men ingen fast minutkvot passar alla. Variera promenader, nosande, lek och korta samarbetsuppgifter. Rallylydnad, nosework, agility, spår, tricks och vardagslydnad är möjliga aktiviteter; välj efter hundens hälsa, intresse och kondition.

Bedöm nivån genom återhämtningen. Hunden ska kunna varva ner och röra sig utan stelhet efter vila. Den som börjar bevaka varje liten störning kan behöva tydligare vila, nosarbete eller bättre störningsträning – inte nödvändigtvis en längre promenad. Valpar behöver korta, lekfulla erfarenheter anpassade till ålder, inte ett vuxenschema i miniatyr.

Belöningsbaserad och stegvis träning passar rasens uppmärksamhet och arbetsvilja. Kartlägg först vad som utlöser skall: dörrklocka, hiss, människor utanför fönstret eller upphetsning i lek. Skapa avstånd eller dämpa insyn och belöna hunden medan den kan vara tyst och ta kontakt. Lär sedan en enkel uppgift, exempelvis att gå till sin matta när det ringer på. Bestraffning kan öka oro utan att ändra hundens känsla inför ljudet.

SKK beskriver rasens jaktinstinkt som relativt låg, men det är ingen garanti för lös hund eller säker inkallning. Träna först i lätt miljö, höj störningen gradvis och använd långlina tills hunden svarar på första signalen även när något rör sig. En procentsiffra för inkallning säger mindre än hur hunden fungerar i just den miljö där du tänker släppa den.

## Hälsa

Japansk spets beskrivs av SKK som en i stort frisk ras med få rasspecifika sjukdomar, men en valpköpare behöver ändå granska knän, ögon, hjärta och relevant släkthistorik. Ett enstaka normalt test ersätter inte en bedömning av föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

**Patellaluxation**, där knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge, förekommer i rasen. I den publicerade avelsstrategin rekommenderar rasklubben en frivillig patellaundersökning omkring två års ålder, när hunden är fysiskt utvecklad. Be om föräldrarnas officiella resultat och fråga även om återkommande hälta, svårighet att hoppa eller ovilja att springa och vända snabbt i familjen.

**Ögon och hjärta** följs också frivilligt. Avelsstrategin beskriver ett fåtal PRA-diagnoser hos äldre hundar och rekommenderar regelbundna ögonundersökningar av avelsdjur, särskilt efter sex års ålder. Den tar även upp ett fåtal äldre individer med blåsljud och MMVD. Rådet är att veterinären lyssnar på hjärtat vid vanliga besök och går vidare med ultraljud vid blåsljud. Det är övervakning, inte belägg för att varje hund drabbas eller att ett gammalt normalt resultat gäller livet ut.

**X-bunden muskeldystrofi** har dokumenterats i ett begränsat antal irländska familjer, och forskare har utvecklat ett DNA-test för mutationen. Rasklubbens strategi uppger att inga fall var kända utanför de drabbade irländska familjerna. DNA-testet är därför särskilt relevant när stamtavlan har irländsk härkomst: be då om känd genetisk status i den delen av stamtavlan. Det finns däremot inget stöd för att alla japanska spetsar rutinmässigt behöver ett särskilt PRA-DNA-test.

I SKK:s registreringsregler för 2026 finns inga särskilda krav på hälsotest för japansk spets, och rasen har inget obligatoriskt centralt hälsoprogram. Kontrollerna av patella, ögon och hjärta är frivilliga rekommendationer från rasklubben. Kontrollera alltid den senaste regelversionen inför avel och skilj bindande villkor från rekommendationer.

## Historia och ursprung

Japansk spets utvecklades i Japan under första hälften av 1900-talet. Den officiella standarden säger försiktigt att rasen bland annat anses härstamma från vita tyska grosspitz som kom till Japan via Sibirien och nordöstra Kina omkring 1920. Det är en dokumenterad formulering om bakgrunden, inte ett skäl att beskriva dagens ras som en tysk spetsvariant.

Vita spetshundar visades i Tokyo omkring 1921. År 1925 importerades två par från Kanada, och fram till 1936 kom fler hundar från Kanada, USA, Australien och Kina. Dessa hundar korsades för att forma en tydligare rastyp. Efter andra världskriget skrev den japanska kennelklubben den standard som fastställdes 1948.

Mer detaljerade påståenden om samojed, american eskimo dog eller andra raser i den tidiga aveln förekommer ofta, men stöds inte av den officiella standardens historik. Det säkra är därför att hålla isär dokumenterade importvägar och senare teorier.

## Att leva med rasen

Japansk spets kan bo i lägenhet, men ljudfrågan blir mer påtaglig. Hörs hiss, port eller grannar? Planera en viloplats bort från ytterdörr och utsiktsfönster och belöna lugn innan larmandet blir en vana. Närheten till bra rastnings- och träningsmiljöer är viktigare än antalet rum.

Ensamhet måste läras in gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och även vuxna hundar skiljer sig mycket åt. Börja när hunden är trygg hemma, lämna mycket kort och öka bara medan den kan vila utan att skälla, vandra eller visa stress. Kamera kan hjälpa dig att se vad som händer efter att dörren stängts. Om oron ökar ska tiden kortas och träningen backas, inte pressas igenom.

Med barn är vuxnas närvaro och hundens rätt till en ostörd viloplats viktigare än rasetiketten. Lär barn att inte bära, krama eller störa hunden när den äter eller sover. Med andra hundar, katter och smådjur avgör tidigare erfarenheter och individens beteende mer än den generella uppgiften om relativt låg jaktinstinkt. Introducera katt och hund med avstånd, grind eller koppel, hindra jakt och se till att katten har höga flyktvägar. Lämna dem inte utan uppsikt förrän samspelet är stabilt.

Inför ett köp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Hur reagerar föräldrar och nära släktingar på dörrljud, besökare och nya miljöer?
- Vilka daterade resultat finns för patella och ögon, och vad vet uppfödaren om hjärt- och rörelsebesvär bland släktingar?
- Finns irländsk härkomst, och i så fall är den berörda grenens genetiska status för muskeldystrofi känd?
- Hur har valparna fått öva hantering, vardagsljud, vila och korta separationer?

Den bästa matchningen är ett hem som uppskattar en alert, träningsvillig sällskapshund och är berett att arbeta lugnt med ljud och självkontroll. Den vita pälsen syns mest, men i vardagen är det hur lätt hunden börjar skälla, hur snabbt den återhämtar sig och om den kan koppla av som avgör om rasen passar.

Japansk spets

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Japansk spets är en liten till medelstor, människoorienterad sällskapshund med en rent vit dubbel päls som är lätt att sköta med regelbunden borstning. Den är livlig, intelligent och lättlärd och passar bra i lägenhet om den får daglig motion. Naturligt vaksam och ljudlig, men brukar bli vänlig när den väl har hälsat på nya personer.

Tinto's kennel

## Snabbfakta

- English toy terrier är en liten brittisk sällskapshund med tydlig terrierkaraktär.
- Rasstandarden anger **idealmankhöjd 25–30 cm** och **idealvikt 2,7–3,6 kg**. Måtten beskriver idealet, inte alla friska vuxna hundar.
- Pälsen är kort, tät, slät och blank. Färgen är svart med klart avgränsade tantecken.
- Rasen är aktiv, alert och ofta snabb att larma med skall, men öppenhet mot människor, skällbenägenhet och stresstålighet varierar mellan individer och linjer.
- Den tunna pälsen ger lite skydd i kyla. Ett välsittande täcke kan behövas under kalla svenska dagar.
- Små gnagare kan väcka jaktintresset. Barn och större hundar behöver umgås med hunden under lugn uppsikt för att minska skaderisken.
- Prioritera dokumenterad hälsa, mentalitet och släktskap framför en lång lista med ospecificerade gentester.

## Utseende och päls

English toy terrier ska vara elegant, kompakt och välbalanserad, med fina linjer utan att se klen ut. Huvud och ben ska stå i proportion till kroppen, och rörelserna ska vara fria, jämna och precisa. De tunna, högt ansatta öronen har en karakteristisk form som påminner om en ljuslåga och ska vara helt upprättstående från nio månaders ålder.

Rasstandardens 25–30 cm och 2,7–3,6 kg är uttryckligen idealmått. De är varken ett generellt normalspann eller det enda måttet på om en hund är sund. Titta också på hull, balans, rörelser och hur hunden fungerar i vardagen. En hund som ligger utanför idealvikten är inte automatiskt över- eller underviktig.

Den enda godkända färgen är svart med tantecken på bestämda delar av huvud, bröst, ben och undersida. Gränsen mellan svart och tan ska vara tydlig. Pälsen ska vara kort, tät, slät och blank. Den kräver vanligen lite arbete: torka av smuts och använd en mjuk borste eller trasa när det behövs. Kontrollera samtidigt hud, tassar, klor, öron, ögon och mun.

Den korta pälsen saknar ett rejält värmande lager. Anpassa därför utevistelsen efter väder, aktivitet och individ. Ett täcke kan vara klokt i kyla, men hunden behöver fortfarande rörelse och daglig utevistelse. Skölj och torka tassarna efter vägsalt, och börja tidigt med lugn kloklippning och tandborstning.

## Temperament och personlighet

English toy terrier är normalt en alert och aktiv sällskapshund, men rasbeskrivningar får inte ersätta en bedömning av den enskilda hunden. Standarden kräver ett vaket temperament utan obefogad nervositet. Svenska rasdokument beskriver många hundar som nyfikna, tillgivna och gärna delaktiga, men de redovisar också stor variation i ägarnas erfarenheter.

Rasen kan vara avvaktande mot främlingar och vissa individer larmar snabbt när någon kommer till dörren. Det betyder inte att varje English toy terrier är reserverad eller skällig. En valpköpare bör träffa tiken och, när det går, hanen eller andra vuxna släktingar. Se hur de reagerar på nya människor, ljud och varsam hantering, och hur snabbt de återhämtar sig efter något oväntat.

Det svenska BPH-underlaget ger ingen säker rasprofil. I rasens avelsstrategi från 2022 ingick bara 21 startade BPH, och endast 11 svenskfödda hundar låg bakom det redovisade rasmedelvärdet. Resultatet pekade på osäkerhet och lägre trygghet i möten med främmande människor i den lilla gruppen, men urvalet är för litet för att beskriva alla hundar. Fråga därför om mentalitet i flera generationer och välj bort uppenbart skygga, nervösa eller lättstressade föräldradjur.

Historiken som råttfångare märks hos vissa hundar som intresse för små, snabba djur. Möss, hamstrar och marsvin ska därför hållas säkert åtskilda. Samliv med katt eller annan hund beror på individ, tidigare erfarenhet och introduktion; rasnamnet ger ingen garanti. Lek med betydligt större hundar behöver vara kontrollerad eftersom en liten, finlemmad hund kan skadas även när båda hundarna är vänliga.

## Träning och motion

English toy terrier behöver fysisk rörelse och mental aktivering varje dag, men ett fast antal minuter passar inte alla. Ålder, hälsa, väder, tempo och vad hunden faktiskt gör är viktigare än ett generellt timtal. Variera rastningar och promenader med nosarbete, lek, enkla sökövningar, trick och lugna pauser. En vuxen hund kan ofta följa med på mer än storleken antyder, medan en valp ska få kortare aktiviteter, fri rörelse och gott om vila.

Belöningsbaserad, stegvis träning passar rasens snabba och uppmärksamma sätt. Håll passen korta och tydliga. Träna särskilt på kontakt, inkallning, koppelgående och att kunna avbryta jakt på rörelse. Använd inhägnat område eller lina tills inkallningen fungerar även när omgivningen lockar.

För att förebygga dörrskall kan hunden lära sig att gå till sin plats en bit från hallen. Belöna när den går dit och varvar ner, och låt besökare vänta med kontakt tills hunden är lugn. Målet är inte total tystnad, utan att ge hunden ett tydligt alternativ till att fortsätta larma.

Vänj valpen tidigt och varsamt vid att människor tittar på tänder och öron, känner på ben och tassar och lyfter den säkert. Träningen ska vara frivillig, positiv och uppdelad i små steg. Det underlättar vardagsskötsel, veterinärbesök och den hantering på bord som förekommer på utställning.

## Hälsa

För English toy terrier är det viktigt att skilja mellan hälsokontroller som rekommenderas, tester som bara är relevanta för vissa stamtavlor och bindande registreringskrav. Svenska avelsstrategin rekommenderar ögonlysning samt kontroll av patella och hjärta. SKK:s registreringsregler för 2026 anger däremot ingen rasspecifik obligatorisk hälsokontroll för English toy terrier. Att en kontroll inte är obligatorisk betyder inte att den saknar värde.

Det svenska underlaget om hälsa är litet. Avelsstrategin redovisar bland annat hjärtblåsljud i en begränsad enkät och ett fåtal undersökta hundar för ögon och patella. Siffrorna motiverar frågor och kontroller, men räcker inte för säkra påståenden om hur vanligt ett tillstånd är i hela rasen. Be därför att få se daterade resultat för föräldradjuren och fråga om diagnoser hos syskon, föräldrar och tidigare avkommor.

Tre DNA-test nämns i den svenska avelsstrategin för avelsdjur med amerikanska eller kanadensiska hundar i stamtavlan: juvenil dilaterad kardiomyopati (JDCM), xantinuri och von Willebrands sjukdom typ 1. Den aktuella brittiska hälsostandarden rekommenderar JDCM, xantinuri typ 2 och ögonundersökning för rasen, men listar inte vWD1. Det är ett bra skäl att först kontrollera stamtavlan och den nationella rekommendationen i stället för att beställa ett brett testpaket utan tydligt syfte.

JDCM är en allvarlig hjärtsjukdom som kan visa sig tidigt i livet. Xantinuri typ 2 kan ge xantinkristaller i urinvägarna och skada njurarna. Båda beskrivs som autosomalt recessiva: en hund med en förändrad genkopia är bärare utan att själv förväntas bli sjuk, medan två förändrade kopior innebär sjukdomsrisk. En bärare behöver därför inte automatiskt uteslutas ur avel; parningen måste planeras så att avkomman inte får två förändrade kopior, samtidigt som genetisk variation bevaras.

Inför valpköp, be om tydliga svar på följande:

- Vilka ögon-, patella- och hjärtkontroller har gjorts, när gjordes de och vad blev resultatet?
- Finns amerikanska eller kanadensiska hundar i stamtavlan, och vilka DNA-test är därför relevanta?
- Hur ser mentalitet och hälsa ut hos nära släktingar, inte bara hos föräldradjuren?
- Hur arbetar uppfödaren för att undvika nära släktskapsparningar och överanvändning av enstaka avelshundar?

## Historia och ursprung

English toy terrier är en brittisk dvärghund med rötter i Black and Tan Terrier. Under 1800-talets urbanisering användes små terrier mot råttor, och det förekom även blodiga råttävlingar på pubar. Den delen av historien förklarar rasens terrierkaraktär men ska inte romantiseras.

I Storbritannien hade rasen flera namn, bland annat Miniature Black and Tan Terrier och Black and Tan Toy Terrier. Engelska Kennelklubben ändrade namnet till English Toy Terrier (Black and Tan) år 1960. Den första dokumenterade importen till Sverige kom från USA 1958.

Toy manchester terrier från Nordamerika har senare använts för att bredda den lilla genbasen och kan finnas i svenska och nordiska stamtavlor. Det gör inte de två rasstandarderna identiska. Den svenska avelsstrategin pekar bland annat på skillnader i huvudform och överlinje. För en valpköpare är stamtavlan viktig både för att förstå hundens bakgrund och för att avgöra vilka DNA-test som kan vara relevanta.

## Att leva med rasen

English toy terrier kan fungera bra i lägenhet om den får komma ut, använda kroppen och hjärnan och lära sig att koppla av trots ljud i huset. Bostadens storlek ersätter inte promenader, och en trädgård ersätter inte heller daglig aktivitet. Träna lugn vid dörr, hiss och trapphus tidigt om hemmet är lyhört.

Ensamhet behöver läras in gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en vuxen hunds förmåga varierar. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, öka långsamt och backa om den visar oro. Planera hjälp under arbetsdagar i stället för att utgå från att en liten hund klarar sig själv länge.

Rasen kan leva med barn, men en vuxen ska alltid vara närvarande med små barn. Hunden behöver en ostörd viloplats, och barn ska inte lyfta, bära eller jaga den. Samma försiktighet gäller vild lek med större hundar. English toy terrier är finlemmad men ingen prydnadssak: den behöver trygg fysisk aktivitet samtidigt som familjen förebygger fall, klämolyckor och hårdhänt hantering.

Rasen passar bäst hos den som uppskattar en liten men aktiv hund, kan ge dagligt sällskap och träning och är beredd att bedöma individen framför schabloner. Ett bra beslut bygger på möten med vuxna släktingar, verifierade hälsouppgifter och en vardagsplan som fungerar även när vädret är kallt eller hunden inte kan följa med.

English toy terrier

English Toy Terrier Club (UK)

Verein für Deutsche Spitze e.V. (Germany)

Liten, elegant svart‑tan toyterrier med fin men atletisk kroppsbyggnad och lättskött, kort päls. Lojal och mycket människoorienterad, knyter ofta starkast band till en person. Livlig, intelligent och känslig, behöver daglig motion, mental stimulans och skydd mot extrema temperaturer.

Braque d’auvergne

Société Centrale Canine (France)

The Kennel Club (United Kingdom)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Verband für das Deutsche Hundewesen (Germany)

Medelstor fransk stående fågelhund med svartvit “bläckstänksfärgad” päls, lugn men atletisk. Känslig, tillgiven och mycket människoorienterad, knyter den starka band till sin familj. En mångsidig jakthund som behöver 1,5–2 timmars daglig aktivitet; den är ovanlig utanför Frankrike men uppskattas för sitt rustika, arbetsinriktade temperament.

Twinstripe

Desire Me

## Snabbfakta

Tax är en tysk jakthund i FCI-grupp 4, framtagen för arbete både under och ovan jord. Rasen finns i nio varianter: normalstor, dvärg och kanin kombinerat med kort-, lång- eller strävhår. Det är därför klokare att välja tax efter storlek, hårlag, uppfödarens avelsmål och hundarnas faktiska egenskaper än efter rasnamnet ensamt.

- **Användning:** grytjakt, drevjakt, eftersök och sällskap.
- **Arbetssätt:** uthållig, självständig och mycket nosorienterad.
- **Storlek:** avgörs av bröstomfång, inte av mankhöjd eller en generell viktangivelse.
- **Päls:** kort-, lång- eller strävhårig, med tydligt olika skötselbehov.
- **Viktig hälsofråga:** diskdegeneration och diskbråck, ofta sammanfattat som IVDD.
- **Passar bäst för:** den som vill ha en lågställd jakthund med stor arbetslust och kan erbjuda både vardagsmotion, nosarbete och konsekvent träning.

Den slutliga storleksvarianten fastställs först när hunden är minst 15 månader. Föräldrarna ger en rimlig fingervisning, men valpens slutliga variant kan inte lovas före mätningen.

## Utseende och päls

Taxen ska vara låg och långsträckt men samtidigt kompakt, muskulös och rörlig. Kroppen är byggd för att kunna arbeta smidigt i trånga utrymmen, inte för att vara extremt lång eller tung. Rasstandarden anger ungefär en tredjedel av mankhöjden som markfrigång och ett förhållande mellan mankhöjd och kroppslängd på cirka 1:1,7–1,8.

Bröstomfånget mäts efter 15 månaders ålder, från mankens högsta punkt till bröstkorgens lägsta punkt. De aktuella intervallen är:

- **Normalstor tax:** hanar mer än 37 men högst 47 cm, tikar mer än 35 men högst 45 cm.
- **Dvärgtax:** hanar mer än 32 men högst 37 cm, tikar mer än 30 men högst 35 cm.
- **Kanintax:** hanar 27–32 cm, tikar 25–30 cm.

De tre hårlagen är mer än en utseendefråga. Korthårig tax har kort, tät och slätt åtliggande päls som normalt kräver begränsad regelbunden skötsel men ändå behöver ses över efter vistelse i terräng. Långhårig tax har underull och längre behäng som bör kammas där tovor lätt bildas, särskilt bakom öronen och på ben, buk och svans. Strävhårig tax har täckhår, underull, skägg och markerade ögonbryn. En korrekt sträv päls trimmas vid behov; att klippa ned den ger inte samma pälsstruktur.

Godkända färger och mönster beror delvis på hårlag. Rött, svart eller brunt med tanteckning, merle och brindle ingår i standarden, medan viltfärger är typiska för strävhår. Pälsfärg är ingen genväg till temperament eller jaktlust, men vissa färgkombinationer har betydelse för hälsan. Be uppfödaren förklara både registrerad färgbeteckning och nedärvning om valpen är merle.

## Temperament och personlighet

Taxens rasideal är vänligt och jämnt, utan rädsla eller aggression, men också energiskt, uthålligt och självsäkert. Självständigheten kommer från arbete där hunden måste fatta beslut på avstånd från föraren. I vardagen kan samma egenskap märkas som att taxen prövar om en regel verkligen gäller varje gång.

Jaktlust, socialitet, ljudbenägenhet, lekintresse och förmåga att koppla av varierar mellan individer och släktlinjer. Den svenska analysen av Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, BPH, ger en bild av många trygga taxar men omfattar mindre än en procent av den studerade svenskfödda populationen. Den kan därför inte användas som löfte om en enskild valps personlighet. Påståenden om att ett visst hårlag alltid är lugnare, mer lättlärt eller mindre jaktintresserat är också för grova.

Fråga i stället hur föräldrar och nära släktingar fungerar hemma, vid besök, på promenad och i nya miljöer. För en jakttax är provresultat och praktisk användning relevant; för en sällskapstax är det lika viktigt att få konkreta exempel på hur hundarna varvar ner efter aktivitet, hur mycket de låter och hur de fungerar vid hantering. En seriös uppfödare ska kunna beskriva både styrkor och sådant som kräver arbete.

## Träning och motion

Tax behöver daglig fysisk aktivitet och meningsfullt nosarbete, men en fast minutkvot passar inte alla. Ålder, kondition, underlag, storleksvariant, hälsa och hur hunden arbetar avgör belastningen. En vuxen, frisk tax kan vara en uthållig promenad- och friluftshund, medan en valp ska bygga styrka och koordination stegvis och en hund med ryggsymtom behöver veterinärens plan.

Spår, sökövningar, personspår och noggranna godisgömmor låter taxen använda sin bästa resurs: nosen. Korta, tydliga träningspass med en belöning hunden verkligen vill ha fungerar ofta bättre än upprepningar utan tydligt mål. Träna tidigt på inkallning, stopp, följsamhet och att kunna avbryta ett doftspår. Jaktlust försvinner inte genom lydnad, så långlina och genomtänkta miljöval är viktiga när inkallningen inte är säker. I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt utanför jakt, och mellan 1 mars och 20 augusti gäller särskild uppsikt där vilt kan finnas.

Rygghänsyn betyder inte att en frisk tax ska leva stilla. Det finns inte stöd för att ett totalförbud mot alla trappor eller möbelhopp i sig förhindrar IVDD. Bygg i stället god grundkondition, håll hunden i normalt hull, minska halkrisken hemma och undvik okontrollerade höga hopp eller kollisioner. Anpassa hjälpen i trappor och vid lyft efter hundens ålder, storlek och hälsa.

## Hälsa

Diskdegeneration och diskbråck är taxens viktigaste rasspecifika hälsofråga. IVDD innebär att diskarna mellan ryggkotorna förändras och i vissa fall trycker mot nerver eller ryggmärg. Sök veterinär skyndsamt om taxen plötsligt får tydlig rygg- eller nacksmärta, kröker ryggen, vägrar röra sig, går ostadigt, tappar kraft i benen eller får svårt att kontrollera urin och avföring. Vänta inte på att svaga neurologiska tecken ska gå över av sig själva.

SKK:s officiella ryggröntgen för tax räknar förkalkade diskar. Undersökningen görs från tvåårsdagen till dagen före fyraårsdagen och resultatet anges som K0, K1–K2, K3–K4 eller K5–K26. K0 betyder inga upptäckta förkalkningar, medan ett högre K-tal betyder fler helt eller delvis förkalkade diskar. Resultatet är ett avels- och riskunderlag, inte en garanti för att hunden aldrig får eller säkert kommer att få kliniska problem. Även uppgifter om diskbråck hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor är därför viktiga.

Ryggscreening och ögonlysning är frivilliga för tax i Sverige. Svenska Taxklubbens rasspecifika avelsstrategi rekommenderar ändå att rygg- och familjehistorik vägs in samt att avelsdjur ögonlyses inför avelsdebut och senare i livet. PRA förekommer i rasen. De aktuella registreringsbestämmelserna för tax reglerar bland annat variant, hårlag, färg och slutlig storleksmätning, men listar inte rygg- eller ögonundersökning som obligatoriska villkor för registrering. En köpare bör alltså fråga efter faktiska resultat i stället för att nöja sig med uttrycket ”testade föräldrar”.

Följ också hundens hull: en midja ska kunna ses och revbenen kännas med lätt tryck. När merle ingår i en kombination bör uppfödaren kunna redogöra för färganlagen. Två merleanlag kan ge dubbel merle, vilket hos hund är förknippat med ökad risk för hörsel- och ögonproblem.

## Historia och ursprung

Taxen utvecklades i Tyskland ur lågbenta jakthundar för arbete i gryt. Sådana hundar är kända sedan medeltiden, medan den organiserade aveln fick tydligare form under 1800-talet. Den tyska taxklubben grundades 1888, och aveln kom att omfatta de tre storlekarna och tre hårlagen som bildar dagens nio varianter.

Rasens låga format, kraftiga framdel, uthållighet och självständighet har en praktisk förklaring. Taxen skulle kunna följa vilt under jord, men också arbeta som drivande eller stötande hund och hjälpa till vid eftersök. I Sverige blev den särskilt betydelsefull som långsamt drivande hund när rådjursstammen ökade under 1940-talet. Svenska Taxklubben grundades redan 1901.

Det historiska användningsområdet märks fortfarande i vardagen. En tax som aldrig ska jaga behöver ändå få utlopp för nosarbete, problemlösning och rörelse. Det är också därför en köpare bör fråga vad uppfödaren faktiskt prioriterar: gryt, drev, eftersök, utställning eller främst sällskap.

## Att leva med rasen

Tax kan bo bra i lägenhet om den får tillräckligt med utevistelse, aktivitet och träning på ljud i trapphus och utanför dörren. Bostadens yta är mindre avgörande än vardagens innehåll. Planera för flera rastningar, möjlighet att nosa i lugn takt och en plats där hunden får vila ostört. Ensamhet ska läras in gradvis; avbryt och förenkla om hunden visar oro. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid handlar om rastning, inte om hur länge en enskild tax bör lämnas ensam.

Med barn kan taxen bli en fin familjehund, men små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar. Små barn bör inte bära taxen; en liten hund kan lätt tappas och rygg och bakdel måste få ordentligt stöd vid lyft. Hunden ska alltid ha en trygg, fredad viloplats.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidigare erfarenhet och jaktlust. Introducera lugnt, använd barriär och ge båda djuren separata säkra platser. En tax med stark jaktlust behöver inte bli pålitlig med kanin, marsvin eller katt bara för att möten tränas. Säker fysisk separation kan vara den rätta långsiktiga lösningen.

Inför köp bör du be om konkreta svar på följande:

- Vilken storlek och vilket hårlag väntas valpen få, och hur säkert går det att bedöma?
- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de och nära släktingar i vardagen?
- Finns officiellt K-resultat och uppgifter om kliniska ryggproblem hos föräldrar, syskon eller tidigare avkommor?
- När ögonlystes föräldrarna senast, och vad visar resultatet?
- Vilka BPH-, jakt- eller utställningsresultat är registrerade och relevanta för just denna kull?
- Hur har valparna vant sig vid hantering, vardagsljud, människor och korta stunder utan kullsyskon?

Den bästa matchningen är inte automatiskt den minsta, lugnaste på besöket eller den färg du först fastnar för. Välj den kombination där uppfödarens mål, hundarnas dokumenterade hälsa och temperament samt din egen vardag pekar åt samma håll.

UK Dachshund Club

British Veterinary Association

FCI - Fédération Cynologique Internationale

Tax: djärv, långsträckt, kortbent jakthund, ursprungligen avlad för grävling och kanin. Finns med slät, lång och sträv päls, i normalstorlek och dvärgstorlek. Lojal, spårsäker, självständig och ofta skällig. Behöver regelbunden men skonsam motion och viktkontroll för att skydda ryggraden.

Hunthorn's

Liten kennel i familjemiljö. Jag har tidigare haft Svensk Lapphund, Cavalier King Charles Spaniel och Portugisisk Vattenhund. 
Har nu min första Lancashire Heelerkull.

Åshorns

## Snabbfakta

Pudel, mellan – ofta kallad mellanpudel – är den mellanstora av pudelns fyra erkända storleksvarianter. Den är en uppmärksam och träningsvillig sällskapshund med stort behov av pälsvård.

- **Storlek:** Mankhöjden ska vara över 35 och högst 45 centimeter. Rasstandarden anger ingen officiell vikt, så bedöm en vuxen hund efter kroppsbyggnad och hull i stället för ett generellt kilospann.
- **Storleksvariant:** En pudel som ännu inte är slutmätt kan byta storleksvariant efter officiell mätning. I Sverige kan slutmätning göras från 15 månaders ålder.
- **Temperament:** Rasidealet är en positiv, social och lättlärd hund, men social trygghet, aktivitetsnivå och ljudreaktioner varierar mellan individer och släktlinjer.
- **Aktivering:** Mellanpudeln behöver rörelse och mental sysselsättning varje dag. Någon fast minutkvot passar inte alla.
- **Päls:** Pälsen kan vara lockig eller snörad och släpper ofta lite löst hår, men den kräver genomtänkt kamning, bad, torkning och klippning.
- **Hälsokontroll i avel:** Föräldradjur ska ha ett giltigt officiellt resultat för prcd-PRA, genom DNA-test eller godkänd status som hereditärt fri, före parning.

## Utseende och päls

Mellanpudeln är harmoniskt byggd och kroppen är något längre än mankhöjden. Den ska ge ett vaket och aktivt intryck utan att se tung eller lågställd ut. Mankhöjden skiljer varianten från dvärg- och storpudel.

Pälsen är tät och kan vara lockig eller bilda snören. Den fortsätter att växa och behöver klippas, men hur ofta beror på pälslängd, frisyr, vardag och hur lätt den tovar sig. En kort vardagsfrisyr minskar ofta arbetet, men tar inte bort behovet av skötsel.

Kamma ända in till huden och var särskilt uppmärksam bakom öronen, under sele eller halsband, i armhålor och kring ben. Red ut små tovor innan de blir täta och kontrollera samtidigt hud, öron och klor. Vänj valpen vid att stå still och bli berörd under korta, lugna pass med belöning. Det förenklar både hemmaskötsel och besök hos hundfrisör.

Undvik ett stelt schema för bad och klippning. Utgå från om kammen går igenom hela pälsen, huden hålls torr och ren och hunden kan röra sig obehindrat. Efter bad eller simning behöver den täta pälsen torkas ordentligt. Låt en veterinär bedöma rodnad, dålig lukt eller återkommande besvär i hud eller öron i stället för att rutinmässigt plocka hår eller använda starka produkter.

Sedan den nya rasstandarden infördes 2024 registrerar SKK 16 färgvarianter, både enfärgade och flerfärgade. Det betyder inte att merle är en godkänd avelsfärg. Enligt de svenska registreringsreglerna kan avkomma efter en merlebärande förälder inte registreras, och avelsspärrar följer av en sådan kombination.

Mellanpudeln släpper ofta mycket lite hår i hemmet, eftersom lösa hårstrån kan stanna i lockarna tills pälsen kammas. Det är ändå missvisande att kalla rasen fällfri eller allergivänlig. Ingen hundras är allergenfri, och en person med allergi kan reagera olika på olika hundar. Den som är allergisk behöver därför utreda sin egen reaktion innan ett köp, inte förlita sig på rasnamnet.

## Temperament och personlighet

Mellanpudeln ska enligt rasidealet vara vänlig, social, livlig och lätt att träna. Många söker rasen just för kombinationen av samarbetsvilja och praktisk mellanstorlek. Idealet är dock inte en garanti för att varje hund är trygg med barn, främmande människor, hundar eller nya miljöer.

Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) ger bättre underlag än påståenden om att rasen alltid är enkel. I Svenska Pudelklubbens sammanställning för mellanpudel från februari 2026 hade 565 hundar startat. BPH är inget prov med godkänt eller underkänt och berättar inte allt om individen. Det visar däremot reaktioner på kontakt, lek, överraskningar, ljud och en person som närmar sig på ett ovanligt sätt.

Be uppfödaren sätta resultaten i sammanhang. Hur beter sig föräldrar och nära släktingar i vardagen? Söker de kontakt utan att bli påträngande? Kan de koppla av, hantera plötsliga ljud och återhämta sig efter något oväntat? Finns flera beskrivna släktingar, eller bygger omdömet på en enda hund? Sådana frågor säger mer än etiketter som ”smart”, ”barnvänlig” eller ”perfekt för nybörjare”.

En mellanpudel kan vara snabb på att uppmärksamma rörelse och ljud, men skällighet varierar. Titta på föräldradjurens ljudreaktioner och träna hunden på att gå från fönstret eller dörren och lägga sig på en lugn plats. Aktivitet och hjälp att varva ned ger bättre förutsättningar i ett lyhört boende.

## Träning och motion

Mellanpudeln behöver använda både kropp och huvud varje dag, men behovet kan inte sammanfattas med ett visst antal promenadminuter. Ålder, hälsa, kondition, miljö och individens förmåga att komma till ro avgör en rimlig nivå. En bra vardag innehåller promenader med möjlighet att nosa, träning i korta pass och någon uppgift där hunden får tänka eller söka.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta och gör inlärningen tydlig utan att skapa rädsla. Börja med kontakt, inkallning, följsamhet, hantering och vila på en bestämd plats. Öka svårigheten stegvis och välj det hunden uppskattar som belöning: mat, lek, kontakt eller att få fortsätta undersöka något.

Nose work, spår, apportering, tricks, lydnad, rallylydnad och agility är möjliga aktiviteter, inte krav. Variera fysisk rörelse, problemlösning och återhämtning. En valp behöver kortare och enklare pass, medan en vuxen frisk hund gradvis kan byggas upp för längre utflykter eller mer krävande sport.

Bedöm balansen i vardagen, inte bara mängden aktivitet. Om hunden kan koncentrera sig, återhämta sig och vila efteråt är belastningen ofta bättre avvägd än om den ständigt blir uppskruvad. Rastlöshet kan betyda att hunden behöver en uppgift, men också hjälp att sänka tempot. Ge därför lugn, sömn och passivitetsträning lika medvetet utrymme som nya trick.

## Hälsa

Det formella hälsokravet för mellanpudel i svensk avel gäller prcd-PRA, en ärftlig form av progressiv retinal atrofi. Före parning ska båda föräldradjuren ha officiell status genom DNA-test eller en giltig registrering som hereditärt fri. En anlagsbärare får bara paras med en hund som är testad fri eller hereditärt fri. En genetiskt sjuk hund får inte användas i avel.

Ett prcd-PRA-resultat gäller bara denna genetiska variant. Det utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonproblem. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även återkommande ögonlysning av avelsdjur. Klubben vill dessutom att fler mellanpudlar höftledsröntgas och rekommenderar att en hund med HD grad C används sparsamt och endast med en HD-fri partner. Detta är rekommendationer, inte det bindande prcd-PRA-kravet.

Be att få se daterade, officiella resultat och kontrollera hundarnas identitet, inte bara höra att en kull är ”hälsotestad”. Fråga om sjukdomar, rörelseproblem, ögonbesvär och mentalitet hos föräldrar, helsyskon, tidigare avkommor och äldre släktingar. Ett fritt test sammanfattar inte hela familjens hälsa.

Inför valpköpet kan du be uppfödaren förklara:

- vilken prcd-PRA-status båda föräldrarna har och varför kombinationen följer reglerna
- när föräldrarna senast ögonlystes och vilka höftresultat som finns
- vilka andra officiella resultat, exempelvis BPH, som finns för hundarna och deras nära släktingar
- vilka hälsoproblem som faktiskt har förekommit i familjen, även när det saknas ett DNA-test

Eftersom rasstandarden inte anger någon idealvikt bör den vuxna hundens hull bedömas med både händer och blick. Revbenen ska kunna kännas och midjan synas i relation till kroppsbyggnaden. Snabb viktförändring, hälta, synförändring eller återkommande hud- och öronbesvär är skäl att rådgöra med veterinär.

## Historia och ursprung

FCI anger Frankrike som pudelns ursprungsland. Rasnamnet *caniche* kopplas i standardens historik till det franska ordet för en andhona, och pudeln användes vid jakt på sjöfågel. Standarden beskriver också rasen som en avkomling till barbet, en äldre fransk vattenhund. Det är den dokumenterade kärnan; teorier om en exakt utvecklingsväg genom Europa bör behandlas försiktigt.

Pudeln utvecklades med tiden i fyra storlekar som delar samma grundtyp. I Sverige delades pudlarna 1932 i en stor och en liten variant. Den mindre varianten fick namnet mellanpudel 1952, innan dvärg- och senare toypudel etablerades som ytterligare storlekar. Mellanpudeln är alltså inte en korsning eller en modern blandras, utan en erkänd storleksvariant inom pudelrasen.

Vattenarvet syns fortfarande i rasens historia och kan inspirera till apportering och simning för hundar som tycker om det. Det innebär inte att varje mellanpudel automatiskt gillar vatten eller måste tränas för jakt. Dagens ras hör till sällskapshundarna, och individens intresse ska styra aktiviteten.

## Att leva med rasen

Att leva med en mellanpudel innebär en kombination av nära sällskap, daglig aktivering och ett återkommande pälsarbete som inte går att välja bort. Den kan fungera i både lägenhet och hus, men bostadens storlek avgör mindre än hundens förmåga att koppla av, hantera ljud och få sina behov mötta utanför hemmet.

I en barnfamilj behövs en vuxen som ansvarar för samspelet. Barn ska lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, och hunden behöver en egen plats där den får vara ifred. Välj individ och uppfödare efter dokumenterad trygghet, inte efter antagandet att mellanstorleken automatiskt gör hunden tålig eller barnsäker.

Ensamhet måste tränas i små steg när hunden är trygg. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden är lugn. Planera inte för att en valp eller otränad vuxen genast ska klara en hel arbetsdag ensam. Arbetstider, rastning och hjälp vid behov måste vara lösta innan hunden flyttar in.

Samma individuella syn gäller andra djur. Vid introduktion till katt bör katten ha en säker reträttplats, hunden hindras från att jaga och mötena hållas korta och kontrollerade. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän båda är avslappnade och samspelet har varit stabilt över tid. Samlevnad med andra hundar eller smådjur beror på erfarenhet, jakt- och leklust samt hur introduktionen genomförs, inte bara på ras.

Inför köp behöver du väga in tre återkommande resurser: tid för träning och sällskap, en plan för pälsvården och kostnaden för klippning eller egen utrustning. Besök vuxna släktingar om det går, be att få se hur de varvar ned och hanteras, och kontrollera de officiella hälsoresultaten. Då väljer du utifrån den verkliga hundfamiljen och din vardag, inte utifrån en idealiserad bild av mellanpudeln.

Pudel, mellan

The Poodle Club of UK

Norwegian Kennel Club (NKK)

Svenska Pudelklubben (Swedish Poodle Club)

Verein für Deutsche Spitze e.V.

Pudel, mellan är en medelstor, atletisk hund med en lockig päls som fäller lite men kräver regelbunden pälsvård. Den är mycket intelligent och lättlärd, livlig utomhus men lugn inomhus. Kärleksfull, människoorienterad och mångsidig trivs den utmärkt i familjeliv och är framstående inom många hundsporter.

## Snabbfakta

Dvärgpudel är en liten, aktiv storleksvariant av pudel med stor träningslust och ett tydligt pälsvårdsbehov. Det är en sällskapshund som brukar uppskatta att lära sig saker och delta i vardagen, men den passar bäst när ägaren också vill lägga tid på aktivitet, lugnträning och regelbunden pälsvård.

- **Ras och grupp:** en av pudelns fyra storleksvarianter, placerad i grupp 9 för sällskapshundar
- **Officiellt hemland:** Frankrike
- **Mankhöjd:** över 28 till och med 35 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt; sunt hull är viktigare än ett generellt kilogramtal
- **Päls:** riklig ullpäls eller snörpäls som behöver skötas och klippas
- **Aktivitetsnivå:** daglig fysisk rörelse och mental aktivering behövs, men mängden ska anpassas till individ, ålder och hälsa
- **Svenskt hälsoprogram:** föräldradjur måste ha ett registrerat prcd-PRA-resultat eller vara registrerade som ärftligt fria före parning

Dvärgpudel ligger mellan toy- och mellanpudel i storlek. I Sverige kan den slutliga storleksvarianten fastställas genom officiell mätning först när hunden är minst 15 månader. En ung hund nära en storleksgräns kan därför vara registrerad utifrån föräldrarnas storlek innan den har mätts in slutligt.

## Utseende och päls

Dvärgpudeln ska se ut som en mindre, välproportionerlig pudel utan dvärglika drag. Kroppen ska enligt standarden vara något längre än mankhöjden, inte helt kvadratisk, och helheten ska vara harmonisk med lätta, fria rörelser. Hunden ska ge ett elegant intryck utan att vara överdrivet tunn eller klen.

Pälsen förekommer i två strukturer. Ullpälsen är fin, tät, krusig och spänstig med jämna lockar. Snörpälsen är också fin och tät men formas till karakteristiska snören. De flesta familjehundar hålls i en kortare klippning, men kort päls betyder inte att skötseln försvinner.

Pälslängd, frisyr, väder och individ avgör hur ofta hunden behöver borstas, badas och klippas. Kontrollera särskilt där pälsen lätt tovar, exempelvis bakom öronen, i armhålorna, på benen och under sele eller halsband. Kammen ska kunna nå ned genom pälsen utan att fastna. Om tovor återkommer trots skötsel är en kortare frisyr eller hjälp av hundfrisör ett bättre val än ett fast tidsschema som inte fungerar för hunden.

Vänj valpen stegvis vid att stå på ett halkfritt underlag, bli kammad, få tassar och ansikte hanterade och höra en klippmaskin eller hårfön. Belöna lugn och gör momenten begripliga. Det ger bättre förutsättningar för säker pälsvård under resten av livet.

Sedan den 1 augusti 2024 omfattar pudelstandarden och de svenska registreringsreglerna 16 färgvarianter. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns godkända flerfärgade varianter, bland annat vitt kombinerat med annan färg, svart eller brunt med tanteckning, trefärgat och brindle. Merle ingår inte bland standardfärgerna, och i Sverige registreras inte avkomma efter en pudelförälder som bär anlag för merle.

Pudel fäller inte på samma sätt som många andra hundar, och lösa hår kan stanna kvar i den krusiga pälsen tills de borstas ur. Det gör inte dvärgpudeln allergifri. Hundallergen kommer framför allt från hud och saliv, och reaktionen kan skilja mer mellan individer än mellan raser. Den som har hundallergi bör därför inte välja ras enbart utifrån pälstyp.

## Temperament och personlighet

Dvärgpudeln ska vara alert, aktiv, följsam och lätt att lära. En välfungerande individ är ofta snabb att uppfatta mönster och uppskattar samarbete, men rasbeskrivningen är ett ideal och ingen garanti för hur varje hund reagerar på ljud, främmande människor, hundmöten eller nya miljöer.

Svenska Pudelklubbens avelsstrategi redovisar BPH-resultat för 630 mindre pudlar. Gruppen omfattar mellan-, dvärg- och toypudel och består till största del av mellanpudlar. Resultaten beskriver bland annat ganska energiska hundar, ofta med positiv attityd och få hot- eller aggressionsreaktioner i de aktuella testsituationerna. Samma underlag betonar både variationen inom rasen och att antalet beskrivna hundar är litet i förhållande till populationen. Resultaten kan alltså säga något om gruppen men förutsäger inte hur en enskild dvärgpudel blir.

Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. Be om konkreta exempel på återhämtning efter överraskningar, hantering, besökare, ljud, hundmöten och förmåga att koppla av. Sådana svar säger mer om matchningen än allmänna ord som social, smart eller lättsam.

## Träning och motion

Dvärgpudeln behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men inget enda minutantal passar alla individer. En bra vardag kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, lek eller fysisk aktivitet samt uppgifter som hunden kan förstå och lösa. Belastningen behöver ändras med ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden återhämtar sig.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta. Var tydlig med vilket beteende som lönar sig, höj svårigheten i små steg och träna samma färdighet i flera miljöer. Inkallning, följsamhet, lugn hantering, att kunna vänta och att kunna passera människor och hundar är viktigare i vardagen än många trick.

Variation är ofta mer värdefull än att bara förlänga promenaden. Nosarbete, sökövningar, apportering, balans- och kroppskontroll, rallylydnad eller andra färdigheter kan ge meningsfull aktivering. Samtidigt behöver hunden kunna vila utan att bli underhållen hela tiden. Om den har svårt att komma till ro bör man se över hela dygnet: sömn, miljö, förutsägbarhet, motion och träningsnivå. Mer aktivitet är inte alltid rätt svar.

Valpar ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Prioritera korta upptäcktsstunder, trygg miljöträning, lek på lämpligt underlag och mycket återhämtning. För en vuxen hund är rätt nivå den som ger god kondition och en fungerande vardag utan återkommande stelhet, hälta, stress eller långvarig utmattning.

## Hälsa

Det viktigaste rasspecifika hälsokravet att kontrollera vid valpköp är föräldrarnas resultat för prcd-PRA. För toy-, dvärg- och mellanpudel kräver de svenska registreringsreglerna att båda föräldradjuren före parning har ett officiellt DNA-resultat eller är registrerade som ärftligt fria.

Prcd-PRA är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi som bryter ned näthinnans synceller. Mörkerseendet påverkas först och en drabbad hund kan med tiden bli blind. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare är inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra. En bärare får bara användas tillsammans med en hund som är DNA-testad fri eller ärftligt fri, och en affekterad hund får inte användas i avel.

Ett fritt prcd-PRA-resultat är inte en allmän garanti för friska ögon. Testet gäller bara prcd-varianten och utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även ögonlysning av avelsdjur och uppmuntrar DNA-test för PRA-varianten rcd4.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt normala läge, är en annan relevant avelsfråga för mindre pudlar. Svenska Pudelklubben rekommenderar officiell patellaundersökning för dvärgpudel, men detta är inte samma bindande registreringskrav som prcd-PRA. Klubben rekommenderar att hund med patellagrad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har resultat 0/0.

Be uppfödaren visa registrerade resultat i stället för att nöja dig med att föräldrarna är ”testade”. Kontrollera prcd-PRA-status, fråga efter officiellt patella- och ögonlysningsresultat samt efter kända problem hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. DNA-test, veterinärundersökningar och en öppen familjehistorik kompletterar varandra; inget enskilt prov kan lova att en valp aldrig blir sjuk.

## Historia och ursprung

Pudel är en gammal europeisk hundtyp som finns avbildad på målningar från 1400-talet, medan Frankrike är rasens officiella hemland. Rasens namn och tidiga användning är nära förknippade med vatten: pudel användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel, och det var framför allt de större hundarna som arbetade som vattenapportörer.

De mindre pudlarna utvecklades främst för sällskap. Under 1800-talet började en dvärgvariant formas från små exemplar av de större varianterna. I Sverige delades de mindre pudlarna i början av 1930-talet upp i liten pudel och dvärgpudel; den förstnämnda storleken fick senare namnet mellanpudel. Dagens dvärgpudel delar därför rasens arbetsbakgrund och lättlärdhet, men ska inte beskrivas som om varje individ automatiskt är en vatten- eller apporteringshund.

De fyra moderna storleksvarianterna har samma grundläggande rastyp. Skillnaderna i storlek påverkar vardagen, men gör inte dvärgpudeln till en separat korsning eller en miniatyr med avvikande kroppsbyggnad.

## Att leva med rasen

Dvärgpudel kan fungera i många slags hem, även i lägenhet, om hunden får daglig rörelse, mental aktivering, pälsvård, social kontakt och träning i att vara lugn. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen faktiskt ser ut. En liten hund som saknar återhämtning, promenader eller trygg ensamhetsträning får inte sina behov uppfyllda bara för att den tar liten plats.

Ensamhet ska läras in gradvis. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vara lugn. Ta hänsyn till ålder och till tecken på oro; det går inte att lova att en viss dvärgpudel klarar ett bestämt antal timmar ensam. Planera hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagen är längre än hundens tränade förmåga.

Rasen kan leva bra med barn, hundar och katter, men det avgörs av individ, erfarenheter och introduktion—inte av rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Introducera andra djur stegvis med avstånd, barriär eller koppel vid behov, separata resurser och möjlighet att avbryta. Tvinga inte fram kontakt.

Den bästa matchningen är ett hem som tycker om en läraktig och deltagande liten hund men också accepterar det praktiska arbetet. Räkna med återkommande klippning, noggrann pälsgenomgång, vardagsträning och aktivitet året runt. Välj en annan ras om du vill ha minimalt pälsarbete eller en hund som förväntas anpassa sig utan planerad träning och sällskap.

Pudel, dvärg

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Pudel, dvärg är en liten, atletisk och nästintill fällfri hund med tät, lockig päls och en kvadratisk, välbalanserad kroppsbyggnad. Den är mycket intelligent, känslig och människoorienterad, trivs med träning, daglig motion och nära sällskap och lever ofta ett långt, aktivt liv vid god omvårdnad.

Elimar

## Snabbfakta

Boxer är en social, energisk och fysiskt stark brukshund som trivs bäst när den får vara en aktiv del av familjens vardag. Rasen passar dig som vill lägga tid på gemensam motion, träning och lek varje dag – och som uppskattar en uttrycksfull hund med mycket närhet och initiativ.

- **Ursprung:** Tyskland
- **Användning:** Bruks-, sällskaps- och vakthund
- **Storlek:** hanar 57–63 cm och omkring 30 kg; tikar 53–59 cm och omkring 25 kg
- **Päls:** mycket kort, gul eller tigrerad med svart mask; vita tecken kan förekomma
- **Aktivitetsnivå:** hög, med behov av både fysisk motion och meningsfulla uppgifter
- **Livslängd:** ungefär 9–11 år är ett grovt riktmärke

Det viktigaste är inte om du tycker om boxerns utseende, utan om du vill leva med en livlig och kraftfull hund som behöver vägledning. I en aktiv vardag kan boxern bli en nära, lekfull och arbetsvillig följeslagare. Den passar sämre för den som söker en lågaktiv och självständig hund.

## Utseende och päls

Boxer är en medelstor, kompakt hund med kvadratisk kroppsform, kraftig benstomme och tydlig muskulatur. Den ska se atletisk ut utan att vara tung eller klumpig. Huvudet är rastypiskt med en bred nos, svart nosparti och naturligt underbett. Nosen är kort, men proportionerna ska vara balanserade och näsborrarna öppna; ett extremt kort nosparti är inte ett mål.

Hanar är normalt 57–63 cm i mankhöjd och väger omkring 30 kg. Tikar är 53–59 cm och väger omkring 25 kg. Det är tillräckligt mycket hund för att koppeldragande, hoppande och stökiga hälsningar ska bli svåra att hantera om träningen skjuts upp.

Pälsen är kort, hård, blank och tätt liggande. Grundfärgen är gul i olika nyanser eller tigrerad, alltid med svart mask. Mindre vita tecken kan finnas. Helt eller övervägande vita hundar förekommer, men vit färg är inte godkänd i rasstandarden. När du väljer hund är hälsa och temperament viktigare än färgteckningen.

Pälsvården är enkel. Borsta under fällningsperioder, bada vid behov och torka tassarna efter blöta promenader. Den korta pälsen gör det lätt att se huden, så passa på att kontrollera rodnad, klåda, sår och nya knölar. Inspektera även öron, klor och tänder regelbundet. Klor ska klippas när de blir för långa, och ihållande hud- eller öronbesvär bör bedömas av veterinär.

## Temperament och personlighet

En rastypisk boxer är social, alert, nyfiken och lekfull. Den söker gärna kontakt och vill vara med där familjen är, samtidigt som den har den vaksamhet och självsäkerhet som hör till en brukshund. Många behåller ett ungdomligt och fysiskt leksätt långt upp i vuxen ålder.

Boxer kan fungera mycket bra i en aktiv barnfamilj, men ”bra med barn” är aldrig en garanti för en enskild hund. Rasen är stark, snabb och ofta yvig när den blir glad. Små barn kan vältas av misstag, och lek mellan hund och barn ska alltid övervakas av en vuxen. Träna tidigt på lugna hälsningar, att gå till sin plats och att kunna avbryta lek.

Förhållandet till andra hundar varierar. Svenska Kennelklubben lyfter att aggression mot andra hundar förekommer inom rasen, och hundmöten är en vardagsutmaning för en del boxerägare. Det betyder inte att boxer generellt är osocial. Det betyder att du bör ta kontrollerad social träning, koppelhantering och förmågan att välja bort andra hundar på allvar. Matcha lekkompisar efter individ och lekstil; boxerns kroppsliga lek kan bli för intensiv för små eller försiktiga hundar.

Vissa boxrar är öppna mot främlingar, andra mer avvaktande. Tidig och genomtänkt miljöträning ger hunden erfarenhet av människor, platser, underlag och vardagsljud utan att varje möte måste bli en hälsning. Målet är en trygg hund som kan vara neutral när situationen kräver det.

## Träning och motion

Boxer behöver röra sig och använda huvudet varje dag. Enbart korta rastningsrundor räcker inte för en frisk vuxen hund, men samma tidsmål passar inte alla. Ålder, kondition, temperatur, andning och hälsa ska styra belastningen. Bra veckor innehåller en blandning av promenader i varierad miljö, fri rörelse på säker plats, lek och uppgifter som spår, sök, lydnad eller andra hundsporter.

Använd belöningsbaserade metoder. Belöna det du vill se mer av med mat, lek eller social kontakt och lägg upp övningen så att hunden kan lyckas. Hårda eller skrämmande metoder behövs inte. Korta, fokuserade pass fungerar ofta bra för en livlig hund, men det viktigaste är variation och en tydlig vardagsrutin.

Prioritera sådant som gör en stark hund lätt att leva med:

- gå i koppel utan att dra
- komma på inkallning och kunna avbryta lek
- passera hundar och människor med kontakt
- hälsa med fyra tassar i marken
- lämna föremål och vänta vid dörrar
- varva aktivitet med lugn på en bestämd plats

Just koppelgående, inkallning, hundmöten och vilda hälsningar återkom som utmaningar i Svenska Boxerklubbens ägarenkät 2025. En valp- eller unghundskurs ger därför praktisk hjälp tidigt. Anpassa motionen under uppväxten och öka längd och intensitet stegvis i stället för att göra den unga hunden till löp- eller cykelpartner direkt.

## Hälsa

När du väljer boxer och uppfödare behöver du granska hälsan noga. Inom rasen förekommer bland annat höftledsdysplasi, spondylos, renal dysplasi, knäledsproblem hos äldre hundar samt hudbesvär och allergier. Hjärtsjukdomar och tumörsjukdomar är också viktiga områden i rasens avelsarbete. En svensk studie av försäkrade hundar fann dessutom en tydligt förhöjd risk för mastcellstumör hos boxer.

Boxer är kortnosad, men alla boxrar har inte andningssjukdomen BOAS. Se ändå inte tydliga andningsljud, ansträngd andning, dålig återhämtning eller värmekänslighet som normal rasvariation. Rasen omfattas av de särskilda utställningsanvisningar som uppmärksammar andning, noslängd och hud. Sedan maj 2026 kan boxer också genomföra det standardiserade andningstestet RFG-S i Sverige. Testet kan ge mer information om hundens andning, men är inte ett generellt obligatoriskt avelskrav för boxer.

Be en uppfödare förklara resultaten, inte bara säga att föräldrarna är ”testade”:

- Kontrollera föräldrarnas officiella HD-resultat och fråga hur kombinationens HD-index ser ut. Svenska Boxerklubbens strategi återger SKK:s rekommendation att kullens beräknade index bör ligga över 100.
- Se föräldrarnas MH-resultat och fråga hur nära släktingar fungerar i vardagen.
- Fråga efter hjärtundersökning. Boxerklubben rekommenderar auskultation av specialist eller Doppler/ultraljud på båda föräldradjuren.
- Fråga efter spondylosröntgen gjord efter 24 månaders ålder, vilket rasklubben rekommenderar.
- Fråga om RFG-S har genomförts och lyssna själv på hundarnas andning i vila och efter lätt aktivitet.
- Be uppfödaren berätta om cancer, njursjukdom, hudproblem, knän och livslängd hos nära släktingar.

Håll hunden slank och bygg kondition gradvis. Sök veterinär vid återkommande klåda, ovanligt stor törst eller urinering, nytillkomna eller förändrade knölar samt tydliga andningsbesvär. Tidiga kontroller kan inte ta bort den genetiska risken, men de ger bättre förutsättningar att upptäcka problem i tid.

## Historia och ursprung

Boxer utvecklades i Tyskland ur lokala hundtyper under 1800-talet. Den närmaste dokumenterade föregångaren är Brabanter Bullenbeisser, en tysk bulldoggtyp som arbetade med jägare. Hundens uppgift var att gripa och hålla fast vilt som drivits fram tills jägaren hann fram, vilket förklarar betydelsen av den breda nosen och de kraftiga käkarna.

Den moderna boxern blev en mångsidig bruks-, vakt- och sällskapshund. Den första rasstandarden publicerades 1902. Ursprunget till namnet boxer är däremot inte säkert fastställt, så förklaringen att namnet skulle komma från hur hunden använder framtassarna i lek bör ses som en berättelse snarare än ett dokumenterat faktum.

Rasens bakgrund märks fortfarande i arbetslust, vaksamhet och vilja att samarbeta. En modern boxer behöver inte träna en viss gren, men den mår väl av att regelbundet få lösa uppgifter tillsammans med sin förare.

## Att leva med rasen

Boxer kan bo i lägenhet, radhus eller villa; det avgörande är vardagsplanen, inte bostadens golvyta. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, träning och miljöombyte. Inomhus behöver hunden lära sig att koppla av, annars riskerar familjen att få en stor och uppvarvad hund som ständigt hittar egna aktiviteter.

Ensamhet måste tränas gradvis. SKK nämner att vissa boxrar har svårt att lämnas ensamma, så planera för hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagarna är långa. Jordbruksverkets allmänna råd är att vuxna hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid; valpar och äldre hundar behöver komma ut oftare. Sex timmar är tidsintervallet i rådet, inte ett besked om att varje boxer mår bra av att vara ensam så länge.

Planera också efter väder. Boxerns korta päls ger begränsat skydd i kyla, medan det korta nospartiet kräver extra uppmärksamhet i värme. Hundar som har BOAS kan ha svårare att reglera kroppstemperaturen. Lägg därför tyngre aktivitet till svalare tider under varma dagar, erbjud vatten och skugga och avbryt om andningen eller återhämtningen avviker från det normala. I kyla får du se på hur hunden rör sig, om pälsen är våt och om den visar obehag när du avgör om ett täcke behövs.

Boxer passar bäst när familjen kan svara ja på fyra frågor: Vill vi aktivera hunden varje dag? Kan vi träna lugn och vardagslydnad konsekvent? Har vi en hållbar lösning för ensamhet? Är vi beredda att granska hälsa och andning lika noga som temperament och utseende? Om svaret är ja kan rasens energi, humor och starka kontaktvilja bli dess största tillgångar i vardagen.

Boxer

The Boxer Club UK

Boxer Klub e.V. Germany

Svenska Boxerklubben (Swedish Boxer Club)

Boxer är en medelstor till stor, atletisk hund med kort päls och ett uttrycksfullt, brett huvud. Den är livlig, lekfull och mycket människoorienterad, knyter starka band till familjen och är ofta varsam mot barn. Energisk och beskyddande behöver den konsekvent träning, daglig motion och mental stimulans.

## Snabbfakta

Amerikansk cocker spaniel är en kompakt amerikansk fågelhund och sällskapshund med stor arbetsvilja bakom det eleganta yttre. Den är en egen ras, inte en mindre variant av engelsk cocker spaniel. Raserna har gemensamt ursprung, men olika rasstandarder och avelshistoria. Det går ändå inte att utgå från att varje amerikansk cocker är lugnare eller har mindre jaktlust än varje engelsk cocker.

- **Ursprung:** USA.
- **Rastillhörighet:** FCI-nummer 167 i grupp 8, stötande och apporterande hundar samt vattenhundar.
- **Ursprunglig funktion:** stötande och apporterande fågelhund; rasstandarden anger också sällskapshund.
- **Ideal mankhöjd:** cirka 38 cm för hanar och 35,5 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- **Temperamentsideal:** balanserad, frimodig och glad utan skygghet.
- **Aktivitet:** behöver ordentlig daglig rörelse och uppgifter som engagerar nosen och samarbetet med föraren.
- **Pälsvård:** omfattande, särskilt om pälsen hålls lång. En kortare sportklippning gör vardagsskötseln enklare men tar inte bort behovet av kontroll kring öron, tassar och hud.

Rasen passar bäst hos den som vill kombinera sällskap med träning och accepterar återkommande päls- och öronskötsel. Den kan passa en förstagångsägare som tar hjälp, men är inte automatiskt ett lätt val för att den är relativt liten.

## Utseende och päls

Amerikansk cocker spaniel ska vara en stark, välbalanserad och rörlig hund i kompakt format. Kroppen är något längre än hög, men ska varken se lång eller lågställd ut. Huvudet är tydligt format och ska stå i proportion till kroppen. Ögonen ska vara mörka och får inte vara utstående; uttrycket ska vara vaket och milt. Rörelserna ska vara fria, effektiva och utan att den rikliga pälsen döljer hundens linjer.

Färgerna delas i rasstandarden in i svart, andra enfärgade färger än svart och flerfärgat. Pälsen på kroppen är medellång med skyddande underull. Öron, bröst, buk och ben har mer behåring. Den korrekta pälsen är silkesaktig och rak eller lätt vågig. Överdrivet mycket päls, bomullslik struktur eller lockighet är inte ett mål: amerikansk cocker spaniel ska fortfarande fungera som en sportig hund.

Hur ofta pälsen behöver redas ut och klippas beror på mängd, längd, struktur, aktivitet och väder. Dela pälsen ända ner till huden och kontrollera om kammen går igenom utan motstånd. Tovor uppstår lätt kring öron, armhålor, ljumskar, tassar och där sele eller halsband ligger. Efter skogspromenader, regn och bad behövs en extra kontroll och ordentlig torkning.

Full utställningspäls kräver betydligt mer arbete än en kortare sportklippning. Be uppfödaren visa skötseln innan valpen flyttar hem. Vänj valpen stegvis vid kam, fön, klippmaskin, tasshantering och att stå stilla korta stunder. Då blir skötseln en vardagsfärdighet i stället för en kamp när pälsen redan tovat sig.

## Temperament och personlighet

Rasens ideal är en jämn, modig och glad hund som gärna arbetar tillsammans med sin människa. Många amerikanska cockrar är kontaktsökande, lekfulla och snabba att lära, men rasstandarden beskriver målet för aveln – den lovar inte hur en enskild hund blir. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, uppväxt och träning påverkar temperamentet.

Det svenska underlaget från BPH är för litet för att ge en säker bild av hela rasens mentalitet: den nuvarande avelsstrategin redovisar bara 25 beskrivna hundar under 2015–2023. Därför är det mer användbart att träffa valpens mamma och gärna andra nära släktingar. Titta på hur hundarna söker kontakt, hanterar beröring, reagerar på något oväntat och kommer till ro igen. Fråga också hur släktingar fungerar i den vardag du själv planerar.

Jaktegenskaperna varierar men kan finnas kvar. Rasen beskrivs fortfarande som stötande och apporterande fågelhund, även om jaktlig användning är ovanlig i Sverige. En amerikansk cocker kan därför plötsligt bli mycket intresserad av en doft eller fågel. Inkallning och kontakt utomhus behöver tränas, inte antas.

## Träning och motion

Amerikansk cocker spaniel behöver daglig aktivitet, men ett enda minutantal passar inte alla hundar. Ålder, hälsa, kondition, miljö och dagens övriga belastning avgör vad som är lagom. En bra vardag kombinerar promenader och fri rörelse på säkra platser med nosarbete, apportering, följsamhet och förmågan att koppla av efteråt.

Rasens bakgrund ger flera naturliga träningsvägar. Sökövningar, personspår, viltspår, kontrollerad apportering och uppgifter där hunden arbetar nära föraren använder både nos och samarbete. Rallylydnad, lydnad, agility och freestyle kan också passa individen. Börja enkelt och öka svårighet, tid och fysisk belastning först när hunden visar att den återhämtar sig väl.

Prioritera tidigt inkallning, följsamhet, lugn vid möten och att kunna avbryta ett doftspår. Träna även vardagsfärdigheter: att bli undersökt kring ögon och öron, få tassar hanterade, stå på ett trimbord och vila trots rörelse omkring sig. Korta, tydliga pass och uppskattade belöningar hjälper motivationen.

Mer aktivitet är inte alltid svaret på rastlöshet. En hund som har svårt att komma till ro kan behöva tydligare återhämtning, bättre anpassad träning eller en hälsokontroll. För en valp ska nya miljöer, kroppskontroll och korta uppgifter väga tyngre än långa, ensidiga motionspass.

## Hälsa

Öronen är det viktigaste hälsområdet att planera för, och ögonundersökning är det tydliga svenska avelskravet. I rasens svenska avelsstrategi beskrivs öroninflammation som det vanligaste hälsoproblemet. Hängande, välbehårade öron och riklig päls gör det extra viktigt att kunna se huden, hålla behåringen runt öronöppningen hanterbar och upptäcka besvär tidigt.

Lukt, rodnad, svullnad, sekret, ömhet eller huvudskakningar är skäl att kontakta veterinär. Återkommande besvär bör utredas eftersom en bakomliggande orsak kan finnas. Friska öron behöver däremot inte rengöras enligt ett tätt standardschema. Det finns inte heller stöd i rasens avelsstrategi för att amerikanska cockrar generellt föds med trånga hörselgångar.

Ärftliga ögonsjukdomar som katarakt och näthinneveck förekommer, och PRA har konstaterats i enstaka fall. För en svenskregistrerad kull måste båda föräldrarna ha ett officiellt ögonundersökningsresultat. Intyget får vara högst ett år gammalt och resultatet ska vara giltigt före parningen. Regeln kräver ett aktuellt resultat; den betyder inte att varje diagnos måste vara markerad som fri. Kontrollera föräldrarnas resultat och datum i SKKs Avelsdata och be uppfödaren förklara hur fynden har bedömts i den planerade kombinationen.

Ett DNA-test för prcd-PRA är varken en garanti mot all PRA eller en ersättning för ögonundersökning. År 2025 avslog SKKs avelskommitté ansökan om ett centralt hälsoprogram på nivå 1 för prcd-PRA hos amerikansk cocker spaniel, eftersom det inte var klarlagt att konstaterade PRA-fall i rasen orsakats av just den mutationen. Blanda inte heller ihop rasens svenska krav med testpaket för engelsk cocker spaniel: FN, HD eller patellaundersökning är inte det formella registreringskravet för amerikansk cocker spaniel i de aktuella reglerna.

I SKKs särskilda domaranvisningar uppmärksammas huvudform, ögon och för mycket päls. Vid valpköp är sunda proportioner, ögon som inte står ut eller ständigt rinner, korrekt bett, fria rörelser och en päls som inte hindrar hunden viktigare än ett extremt uttryck. Friska föräldrar minskar osäkerheten men garanterar inte en frisk valp.

## Historia och ursprung

Amerikansk och engelsk cocker spaniel har gemensamma rötter, men den amerikanska typen utvecklades i USA och blev en egen ras. Hunden Obo II, född 1882, brukar anges som en tidig viktig individ i den amerikanska historien. Under första hälften av 1900-talet blev skillnaderna i typ tydligare.

År 1945 delade American Kennel Club upp cocker spaniel i amerikansk och engelsk cocker spaniel. De första amerikanska cockrarna kom till Sverige på 1950-talet. FCI anger USA som rasens ursprungsland och placerar den bland stötande och apporterande hundar och vattenhundar. Dagens ras har ofta sällskaps- och utställningsinriktning, men standardens fågelhundsfunktion förklarar varför nosarbete, sök och apportering fortfarande är relevanta aktiviteter.

## Att leva med rasen

Amerikansk cocker spaniel kan bo bra i hus eller lägenhet om aktivitet, rastning, pälsvård och återhämtning fungerar. I ett lyhört boende behövs träning för lugn vid ljud och en plan för hundens dagar; rasnamnet säger inte om individen kommer att skälla mycket eller lite.

Rasen kan leva fint med barn, hundar och andra djur, men det är ingen garanti som följer med rasen. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Med andra djur bör introduktioner ske lugnt och kontrollerat. Ta hänsyn till individens tidigare erfarenheter, resursförsvar, leksätt och intresse för att jaga – inte bara till en allmän beskrivning av rasen.

Ensamhet lärs in gradvis när hunden är trygg i hemmet. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden förblir lugn. Vissa individer lär sig snabbt, andra behöver en långsammare plan. Rasen ska varken beskrivas som oförmögen att vara ensam eller som problemfri utan träning.

Inför ett valpköp är följande kontroller särskilt användbara:

- Se båda föräldrarnas officiella ögonresultat och datum i Avelsdata; kontrollera att resultatet var högst ett år gammalt vid parningen.
- Fråga om återkommande öron-, ögon- och hudbesvär hos föräldrar och nära släktingar, inte bara om hundarna verkar friska just den dagen.
- Träffa valpens mamma och observera kontakt, hantering, ljudreaktioner och återhämtning. Be om information om andra nära släktingar om pappan inte finns på plats.
- Titta efter fria rörelser, sunda huvudproportioner, ögon som inte står ut, rinner eller knips ihop samt en pälsmängd som går att sköta utan att hindra hunden.
- Be uppfödaren visa päls- och öronskötseln och uppskatta arbetet utifrån den pälslängd du faktiskt tänker behålla.
- Berätta vilken vardag och vilka aktiviteter du planerar. En uppfödare som känner sina linjer ska kunna resonera om variation, inte lova att alla valpar blir likadana.

Regler och rekommendationer kan ändras. Kontrollera därför alltid den aktuella versionen hos SKK och rasklubben i samband med köp, i stället för att förlita dig på en gammal checklista.

Amerikansk cocker spaniel

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Amerikansk cocker spaniel: en liten, robust apportör med silkig päls och stora, uttrycksfulla ögon. Glad, kärleksfull och mycket människoorienterad, passar den aktiva familjer. Behöver daglig motion, mental stimulans, vänlig och positiv träning samt regelbunden, noggrann päls- och öronvård.

De La Pi's

Kleiner münsterländer

Verband für Kleine Münsterländer e.V.

Svenska Münsterländerklubben (Sweden)

Dansk Münsterländer Klub (Denmark)

Kleiner münsterländer är en medelstor, brun‑vit allroundjakthund från Tyskland som förenar en elegant, lättskött fjäderpäls med starka arbetsmeriter. Den är människoorienterad, känslig och intelligent och behöver regelbunden träning, mental stimulans och ett aktivt uteliv, men kopplar av lugnt i hemmet.

Snöyran’s

## Snabbfakta

Malteser är en liten sällskapshund för den som vill ha en nära, alert hund och kan lägga mycket tid på pälsvård. Rasen kan uppskatta både längre promenader, lek och lugna stunder i knät. Den lilla kroppen betyder alltså inte att hunden bara vill bli buren, men storleken kräver varsam hantering.

- **Ursprung och hemland:** centrala Medelhavsområdet och Italien
- **Rasgrupp:** grupp 9, sällskapshundar
- **Storlek:** hanar 21–25 cm och tikar 20–23 cm i mankhöjd
- **Vikt:** 3–4 kg enligt rasstandarden
- **Päls:** lång, rak, vit och silkeslen, utan underull
- **Passar dig som:** vill ha en aktiv liten följeslagare och är beredd på regelbunden päls-, tand- och kroppsvård

Malteser kan fungera för en förstagångsägare, men även en ny hundägare måste vara beredd att lära sig pälsvård och träna ensamhet, rumsrenhet och vardagsregler från början. Innan du väljer ras bör du särskilt fundera på om du faktiskt vill sköta pälsen nästan varje dag under många år.

## Utseende och päls

Maltesern är liten och elegant med en kropp som är längre än den är hög. Den fulla utställningspälsen faller lång och rak längs kroppen. Rasstandarden beskriver pälsen som tät, blank och silkeslen utan underull. Färgen ska vara rent vit, men en svag ton av elfenben är tillåten.

En lång malteserpäls behöver kammas och borstas varje dag eller åtminstone varannan dag för att små tovor inte ska växa ihop. Den vita pälsen behöver också badas regelbundet, men rätt intervall beror på pälslängd, vardag och hur smutsig hunden blir. Red ut pälsen systematiskt ända ned mot huden och kontrollera särskilt områden där friktion lätt skapar tovor.

Många sällskapshundar klipps kortare än utställningsidealet. Kortare hår kan göra pälsvården snabbare, men tar inte bort behovet av att kontrollera hud, ögon, öron, klor och tänder. Be uppfödaren visa hur hundens päls ska kammas, badas och torkas. Vänj valpen stegvis vid att stå still, bli hanterad och få tassar, mun och ansikte undersökta. Då blir skötseln mindre stressande för både hund och ägare.

Malteser beskrivs ibland som allergivänlig eftersom pälsen saknar underull. Det är missvisande: det finns inga allergifria hundar, och hundens allergener finns framför allt i hud och saliv. Reaktionen kan dessutom skilja mellan individer, även inom samma ras. Den som har allergi ska därför inte lita på rasnamnet eller pälstypen, utan behöver bedöma sin egen situation tillsammans med vården.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en livlig, tillgiven, sansad och intelligent sällskapshund. Många malteser är uppmärksamma på sin ägare, tycker om att lära sig små uppgifter och växlar gärna mellan aktivitet och närhet. Det gör rasen till en engagerad följeslagare, inte till en prydnadshund utan egna behov.

Rasbeskrivningen är däremot ingen garanti för hur en enskild hund reagerar på främlingar, andra hundar eller nya miljöer. I rasklubbens svenska ägarenkät ingick 247 hundar, och svaren visar att de sociala reaktionerna varierar. Bara 13 malteser hade genomfört BPH under den redovisade perioden, vilket är för få för säkra slutsatser om rasens beteende i stort.

Räkna därför inte med att alla malteser automatiskt är tysta, öppna mot alla eller enkla med andra djur. Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar fungerar i vardagen: vid besök, hundmöten, hantering, ljud och vila. Lugna möten med olika människor och miljöer, tillsammans med tydliga vardagsrutiner, säger mer än generella etiketter som ”skällig” eller ”alltid vänlig”.

## Träning och motion

Malteser behöver daglig fysisk aktivitet och mental sysselsättning, men samma minutantal passar inte alla. En frisk vuxen hund kan uppskatta längre promenader, nosarbete, trickträning och lek. Anpassa längd och tempo efter ålder, kondition, väder och återhämtning. Bygg upp en valp gradvis. Om hunden blir stel, halt eller ovanligt trött ska den få ta det lugnare, och kvarstår besvären behöver en veterinär bedöma dem.

När hunden lär sig något nytt är det klokt att sluta medan den fortfarande är koncentrerad, i stället för efter ett bestämt antal minuter. Belöna önskat beteende och träna på sådant som gör vardagen enkel: inkallning, koppelgång, lugn på en egen plats, hantering och att kunna tystna när du har uppmärksammat det som fick hunden att larma.

Rumsrenhet är en träningsfråga, inte ett bevis på rasens intelligens eller trots. Ta ut valpen ofta, särskilt efter sömn, mat och lek, och belöna när det blir rätt. Även ensamhet ska tränas gradvis när valpen är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och en vuxen hunds förmåga beror på träning och individ. Börja med mycket korta, odramatiska separationer och öka bara när hunden förblir lugn.

## Hälsa

Malteser beskrivs generellt som en frisk ras, men patellaluxation och navelbråck kan förekomma. Patellaluxation innebär att knäskålen kan förflyttas från sitt normala läge; hälta eller ett återkommande hoppande steg är signaler som bör bedömas av veterinär.

Rasklubbens avelsdokument redovisar 40 registrerade patellaundersökningar under 2012–2021. Det är ett litet och selekterat underlag och visar inte hur vanligt problemet är bland alla malteser. Be i stället uppfödaren visa eventuella officiella patellaresultat för föräldradjuren och berätta om knäproblem eller navelbråck i nära släkt. Malteser har inget eget krav på hälsoundersökning i SKK:s särskilda registreringsregler för 2026. Ett frivilligt resultat kan ändå ge värdefull information; frivilligt betyder inte oviktigt.

Rinnande ögon och missfärgning under ögonen, ofta kallat tårfläckar, rapporterades för många hundar i rasklubbens ägarenkät. I enkätrapporten beskrivs missfärgningen som kosmetisk, samtidigt som orsaken inte är säkerställd. Färgen i sig är därför ingen diagnos. Håll området rent och torrt, men sök veterinär om ögat blir rött, hunden kisar eller gnuggar sig, eller om det kommer kladd eller en tydlig ny förändring.

Kontrollera ögon, rörelser, hud och mun regelbundet. Börja med tandborstning redan när hunden är ung och gör hanteringen lugn och förutsägbar. En bred lista över möjliga småhundssjukdomar säger mindre än dokumenterade resultat, hundens egna symptom och det man faktiskt vet om hälsan hos nära släktingar.

## Historia och ursprung

Malteserns namn bevisar inte att rasen kommer från ön Malta. Den officiella standarden anger centrala Medelhavsområdet som ursprung och Italien som hemland. Namnet kopplas där till ett semitiskt ord för hamn eller tillflyktsort, vilket förekommer i flera ortnamn runt Medelhavet.

Rasens föregångare levde i hamnar och kuststäder, där de jagade råttor och möss i magasin och fartygslastrum. Små hundar kallade *canes melitenses* nämns från Aristoteles tid. Liknande hundar blev senare uppskattade sällskap i det antika Rom och syns vid förnäma personers sida i renässansmålningar. Historien rymmer alltså både praktiskt arbete i hamnmiljöer och en lång roll som sällskapshund.

Den första dokumenterade maltesern i Sverige var en tik som importerades från England 1910 och visades i Stockholm 1911. Dagens ras är framför allt sällskapshund, även om enskilda hundar kan trivas med exempelvis lydnad, spår eller agility på lämplig nivå.

## Att leva med rasen

Malteser kan bo bra i lägenhet om den får promenader, mental aktivitet, närhet och träning på ljud i omgivningen. Bostadens storlek ersätter inte vardagsbehoven, och en liten hund ska inte behöva tillbringa dagen i famnen. Ge den möjlighet att gå, nosa, välja viloplats och använda kroppen på ett tryggt sätt.

Med barn är vuxen närvaro viktig. Hunden väger bara 3–4 kg, så lek på golvnivå, varsamma lyft och en fredad bädd minskar risken för både rädsla och olyckor. Barn ska inte störa hunden när den äter eller sover. Hur rasen fungerar med andra hundar, katter eller smådjur avgörs av individ, tidigare erfarenheter och introduktion; det går inte att lova utifrån rasen ensam.

Gör en realistisk vardagskontroll före köp:

- Kan någon sköta pälsen nästan dagligen och börja med tandborstning och hantering direkt?
- Hur fungerar föräldradjuren vid besök, hundmöten, vila och korta separationer?
- Finns officiella patellaresultat, och vad vet uppfödaren om knän, navelbråck och ögonbesvär i familjen?
- Får du se registreringsuppgifter och träffa tiken i hennes vanliga miljö?
- Kan du ordna tillsyn medan valpen ännu inte kan vara ensam?

Malteser passar bäst hos den som uppskattar kombinationen av närhet, livlighet och träningsvilja – och samtidigt accepterar den omfattande skötseln och variationen mellan individer bakom det vita, eleganta yttre.

Malteser

Malteser är en liten, robust sällskapshund med lång, vit silkig päls och uttrycksfulla mörka ögon. Den är tillgiven och mycket människoorienterad och anpassar sig väl till livet i lägenhet om den får dagliga promenader. Den behöver regelbunden pälsvård, tandvård och mild träning och lever ofta ett långt och aktivt liv.

Keci

## Snabbfakta

Yorkshireterriern är en liten brittisk terrier som främst hålls som sällskapshund, men den ska fortfarande vara alert, intelligent och livlig med stabilt temperament.

- Rasen är erkänd av FCI som brittisk terrier nummer 86, i grupp 3 och sektionen för dvärgterrier.
- Rasstandarden anger högst 3,2 kg men varken minimivikt eller mankhöjd. I praktiken är många individer större än standardens maxvikt.
- ”Teacup” är ingen officiell storleksklass för yorkshireterrier. En sådan etikett är därför inte en garanti för hundens vuxenstorlek eller hälsa.
- Pälsen ska vara rak, glänsande, fin och silkeslik. Lång päls kräver mycket skötsel; kortklippning minskar arbetet men gör inte pälsen underhållsfri.
- De tydligast dokumenterade hälsoprioriteringarna är tänderna, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation, alltså lösa knäskålar.

## Utseende och päls

Yorkshireterriern ska vara kompakt, nätt och välproportionerad, med upprätt hållning och fria rörelser. Den får vara mycket liten men ska inte se bräcklig eller överdrivet förminskad ut.

Maxvikten 3,2 kg beskriver utställningsstandardens ideal, inte ett löfte om varje vuxen hund. Standarden innehåller ingen mankhöjd. SKK uppger att de flesta individer är omkring 20–25 cm och att många väger mer än standardens max; även valpar i samma kull kan få olika vuxenstorlek. Den som köper valp bör därför fråga efter föräldrarnas och vuxna släktingars faktiska vikter i stället för att lita på ord som ”mini” eller ”teacup”.

Den vuxna standardpälsen är mörkt stålblå över kroppen och klart gyllene tan på bland annat huvud och bröst. Hårstråna ska vara raka, glänsande och ha fin silkesstruktur, inte vara ulliga. Valpar föds svarta och tanfärgade, och den stålblå vuxenfärgen utvecklas gradvis. Hur snabbt färg och struktur mognar varierar, så valppälsen visar inte exakt hur den vuxna hunden kommer att se ut.

En lång päls behöver kammas igenom ofta och ända ner till huden, särskilt där hårstrån utsätts för friktion. Många sällskapshundar kortklipps för en enklare vardag. Då blir bad, torkning och utredning mindre tidskrävande, men hunden behöver fortfarande borstas och vänjas vid hantering av ansikte, öron, tassar och klor. Pälsen saknar underull, vilket också gör att hunden kan behöva skydd i kallt och blött väder.

Yorkshireterrier beskrivs ibland som allergivänlig eftersom den fäller lite synligt hår. Det är missvisande som garanti: inga hundar är allergenfria, och hundallergen kommer bland annat från saliv och hudceller. Den som har eller misstänker pälsdjursallergi bör söka medicinsk rådgivning före ett hundköp.

En trefärgad biewer terrier är inte en särskild yorkshireterrierfärg. I Sverige och övriga Norden hanteras biewer terrier som en separat ras, även om den har nära historiskt släktskap med yorkshireterriern. Den är däremot inte erkänd av FCI.

## Temperament och personlighet

Yorkshireterriern är vanligtvis uppmärksam, nyfiken och handlingskraftig, inte en passiv knähund. Rasstandarden betonar intelligens, livlighet och stabilt sinnelag, men graden av socialitet, skall och jaktintresse varierar mellan individer och påverkas av uppväxt och träning.

Den snabba reaktionen på ljud och rörelse kan göra rasen benägen att larma. Det är inte samma sak som att varje individ skäller mycket. En hund som får undersöka miljön lugnt, belönas för tystnad och lär sig att koppla av har bättre förutsättningar att hantera dörrljud och rörelse utanför fönstret. Att bara avbryta skallet utan att förändra orsaken ger sällan en hållbar vardag.

Terrierbakgrunden kan märkas som intresse för leksaker, dofter och små djur. Inkallning och förmågan att avstå från något spännande behöver därför tränas, även hos en hund som är lätt att lyfta. Samlevnad med katt eller annan hund avgörs mer av individ, introduktion och vardagsrutiner än av ett enkelt ja eller nej för rasen.

Med barn är den lilla kroppen den viktigaste praktiska frågan. Ett barn behöver kunna låta hunden gå undan, leka på golvnivå och avstå från att bära eller jaga den. Kontakt med små barn ska övervakas. Samma försiktighet behövs i lek med betydligt större hundar, eftersom en vänlig men fysisk lek kan bli för hård för en yorkshireterrier.

## Träning och motion

Yorkshireterriern behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget meningsfullt minutkrav som passar alla individer. En bra dag innehåller flera rastningar, promenader med tid att nosa, lek, enkel problemlösning och träning som hunden kan lyckas med.

Anpassa mängd och intensitet efter ålder, kondition, väder och individ. Det är mer användbart att se hur hunden fungerar i vardagen och justera en sak i taget än att jaga ett generellt antal minuter.

Belöningsbaserad träning passar rasens snabba uppfattningsförmåga. Prioritera kontakt, inkallning, följsamhet i koppel, en lugn viloplats och ett alternativt beteende när hunden vill larma. Träna också pälsvård, tandvisning och kloklippning i små steg. Det gör vardagsskötseln säkrare och minskar behovet av att hålla fast hunden.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Den behöver få lugna, positiva erfarenheter av människor, hundar, underlag, trafik och hemmets ljud utan att pressas. Rasen kan också uppskatta nosework, rallylydnad, viltspår, trick eller storleksanpassad agility. Aktiviteten är mindre viktig än att hunden får använda både kropp och huvud.

## Hälsa

Yorkshireterriern är som population relativt långlivad, men tänderna och knälederna förtjänar särskild uppmärksamhet. SKK lyfter tandsten, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation som problem att känna till.

En brittisk studie publicerad 2025 granskade journaler för 3 308 yorkshireterrier vid vanliga veterinärkliniker under 2016. Tandlossningssjukdom var den vanligaste enskilda diagnosen och registrerades hos 21,1 procent under studieåret. Kvarvarande mjölktänder registrerades hos 3,57 procent, och forskarna bedömde även patellaluxation som en rasdisposition. Siffrorna beskriver en brittisk studiegrupp under en bestämd period, inte risken för en viss svensk hund, men de gör tandvård till en tydlig vardagsprioritet.

Börja vänja valpen vid tandborstning tidigt. Daglig tandborstning är det bästa praktiska skyddet mot plack och tandsten, men träningen ska byggas utan tvång. Låt veterinär bedöma tandväxlingen om mjölktänder sitter kvar när de permanenta tänderna kommer eller om hunden verkar ha ont i munnen.

Be uppfödaren redovisa vad som är känt om tänder, bett och knäleder hos föräldrar och nära släktingar. Fråga om föräldrarna har undersökts för patellaluxation och be att få se dokumenterade resultat om sådana finns. Ett enskilt test kan minska osäkerheten men kan aldrig garantera en frisk valp.

Det finns inte ett universellt, fast testpaket för yorkshireterrier som gäller i alla kennelklubbar och för all framtid. Kontrollera därför aktuella svenska registreringsregler och rekommendationer från SKK och rasklubben inför köp eller avel, i stället för att utgå från en gammal lista på nätet.

I den brittiska studien var medianåldern vid död 13,56 år, vilket stödjer bilden av en långlivad ras. Det är ett populationsmått, inte en prognos för individen. Hull, munhälsa, rörelse, förändrat beteende och regelbundna veterinärkontroller behöver följas genom hela livet.

## Historia och ursprung

Yorkshireterriern utvecklades i norra England under 1800-talet och fick sin form i Yorkshires textildistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare födde från 1850-talet upp mycket små, mjukhåriga terrier som både bar terrierns jaktintresse och blev eftertraktade sällskapshundar.

Det exakta receptet bakom rasen är inte säkert dokumenterat. Äldre black-and-tan-terrier samt malteser, dandie dinmont terrier och skye terrier nämns som troliga bidrag. Därför är det mer korrekt att tala om sannolika förfäder än att ange en bestämd korsning.

Rasnamnet accepterades omkring 1870 och yorkshireterriern erkändes som ras 1886. Under den senare delen av 1800-talet gick den från arbetarmiljöernas små terrier till en modern sällskaps- och utställningshund. Berättelsen om råttfångare har en rimlig grund i terrierbakgrunden och rasstandardens beskrivning av jaktinstinkt, men varje tidig hund arbetade inte nödvändigtvis i en gruva eller fabrik.

Den eleganta pälsen har därefter fått stor uppmärksamhet, men rasens alerta uttryck, initiativförmåga och intresse för rörelse är fortfarande viktiga delar av helheten.

## Att leva med rasen

Yorkshireterriern kan fungera väl i lägenhet eller hus när den får aktivitet, lugnträning och regelbunden skötsel. Bostadens storlek är mindre avgörande än om hushållet kan hantera ljud, ge hunden utevistelse och skapa en trygg vardagsrytm.

Ensamhet behöver tränas gradvis från mycket korta stunder och anpassas efter hundens reaktion. Jordbruksverkets råd att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid är inte ett besked om att en hund klarar sex timmar ensam. Valpar och äldre hundar behöver rastas oftare, och en hund som visar oro behöver ett annat upplägg oavsett klockan.

Rasen passar bäst hos den som vill ha en liten men aktiv hund och accepterar tre återkommande delar av vardagen: päls, tänder och träning. I en familj med små barn eller stora hundar behövs dessutom tydliga säkerhetsrutiner. Kyla och väta kan kräva skydd, särskilt när pälsen är kortklippt eller hunden står stilla.

Inför ett valpköp är det klokt att:

- träffa tiken och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i vardagen
- be om faktiska vikter hos föräldrar och vuxna släktingar och avstå från löften om en viss ”teacup”-storlek
- gå igenom dokumenterad tand-, bett- och patellahistorik samt aktuella avelsrekommendationer
- bestämma om du vill sköta lång päls eller hålla hunden kortklippt, och lära dig den rutinen före köpet
- planera för rastning, ensamhetsträning och hundvakt innan valpen flyttar in.

För rätt hushåll är yorkshireterriern en liten, närvarande vardagspartner med tydlig terrierkaraktär. Den är lätt att ta med men ska behandlas som en aktiv hund, inte som en accessoar.

Yorkshireterrier

Deutscher Verband für das Hundewesen (German Kennel Club)

Yorkshireterrier är en mycket liten, självsäker sällskapshund som från början avlades som råttfångare i norra England. Den har en fin, silkeslen päls som kräver regelbunden pälsvård, är livlig, intelligent och ofta ganska ljudlig. Yorkar knyter starka band till sina familjer, behöver daglig aktivitet och kan leva ett långt och aktivt liv.

## Snabbfakta

Pomeranian är den minsta storleksvarianten av tysk spets: en mycket liten men livlig sällskapshund med tät dubbelpäls, stor vaksamhet och nära till skall. Den passar bäst hos den som vill träna och aktivera en riktig hund i litet format, inte hos den som söker en hund som mest ska bäras.

- **Ras och ursprung:** tysk spets, pomeranian/zwergspitz, med ursprung i Tyskland och senare utveckling i England
- **Storlek:** vanligen 18–23 cm i mankhöjd och omkring 2–3 kg; rasstandarden anger 21 cm med tillåten variation och att vikten ska motsvara hundens storlek
- **Förväntad livslängd:** ungefär 12–16 år är en vägledning, inte ett löfte för den enskilda hunden
- **Temperament:** ofta vaken, glad, tillgiven och lättlärd, men individ, uppväxt och vardag påverkar mycket
- **Aktivering:** dagliga promenader, nosarbete och korta träningsstunder, med tid för lugn och återhämtning
- **Pälsvård:** grundlig genomgång ungefär varannan vecka och oftare under fällning
- **Att tänka på:** skall, tandvård, patellastatus och säker hantering kring små barn och betydligt större hundar

“Teacup Pomeranian” och “mini Pomeranian” är inte egna erkända storleksvarianter. Det är marknadsord som inte ger någon säkrare prognos för vuxen storlek, hälsa eller temperament. Den officiella varianten heter Pomeranian eller Zwergspitz. Bedöm därför föräldrar, vuxna släktingar, hälsodata och uppfödarens avelsmål i stället för att lita på ett säljnamn.

## Utseende och päls

Pomeranian är kompakt och kvadratiskt byggd, med litet spetsformat huvud, små upprätta öron och en yvig svans som bärs högt över ryggen. Den stora pälsen ger en rundare silhuett än kroppen egentligen har.

Rasen har dubbelpäls. Täckhåren ska vara långa, raka och utstående, medan underullen är kort, tät och mjuk. Pälsen bildar en tydlig krage runt halsen, byxor på bakbenen och en buskig svans. Standarden beskriver en naturlig päls som inte ska se formklippt ut. Godkända färger omfattar bland annat vit, svart, brun, orange och gråschatterad samt flera andra definierade färger och kombinationer.

En ordentlig genomgång ungefär varannan vecka är en bra utgångspunkt enligt SKK, men under fällning behöver många hundar borstas oftare. Arbeta igenom pälsen ända ner mot huden i stället för att bara jämna till ytan. Öka skötseln så snart små tovor börjar bildas. Frekvensen ska följa hundens päls, årstid och vardag; ett fast schema passar inte varje individ.

Pälsens kvalitet är viktigare än maximal volym. En korrekt dubbelpäls innehåller både täckhår och underull. Mycket underull i kombination med brist på täckhår är ett uppmärksammat problem inom rasen och kan göra pälsen svårskött. När du träffar en uppfödare är det därför relevant att se vuxna hundar, inte bara valpens mjuka valppäls.

## Temperament och personlighet

Pomeranian är ofta uppmärksam, livlig och starkt fäst vid sina människor. Rasstandarden beskriver en glad, tillgiven och lättlärd hund utan utpräglad jaktlust, men det är ett avelsideal och ingen garanti för hur varje individ fungerar med främmande människor, barn eller andra djur.

Spetsens vaksamhet gör att den snabbt kan reagera på ljud, rörelse utanför fönstret eller någon som kommer till dörren. Skallet har en bakgrund i rasens larmande funktion. Målet behöver därför inte vara en hund som aldrig säger ifrån, utan en hund som kan avbryta, söka stöd hos sin förare och komma till ro igen. Begränsa möjligheten att öva långa skallserier, belöna pauser och träna en lugn rutin i situationer som brukar utlösa skall.

Socialisering är värdefull men lovar inte ett visst temperament. Låt valpen möta människor, miljöer och stabila hundar i en takt där den fortfarande kan tänka, ta kontakt och återhämta sig. Mer exponering är inte alltid bättre om hunden blir pressad.

BPH kan visa hur en beskriven hund reagerade i standardiserade moment, men resultatet är inte ett godkänt- eller underkäntprov och förutsäger inte allt. Underlaget för Pomeranian är dessutom begränsat. Väg ihop BPH om det finns, föräldrarnas vardagsbeteende och vad uppfödaren kan berätta om vuxna släktingar.

## Träning och motion

Pomeranian behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla hundar. En bra vardag blandar promenader i hundens tempo med nosarbete, samarbete, lek och ostörd vila. Bedöm upplägget efter hundens hull, rörelser, koncentration och förmåga att varva ner, inte bara efter hur långt den har gått.

Rasen kan uppskatta nosework, rallylydnad och agility när uppgifterna och miljön anpassas till hundens storlek och erfarenhet. Även följsamhet, inkallning, trick och sök efter mat eller föremål ger meningsfull aktivering. Låt hundens engagemang styra passens längd i stället för ett fast fem- eller tiominutersschema.

Belöningsbaserad träning hjälper hunden att förstå vad som lönar sig utan att göra den mer osäker. Prioritera tidigt:

- lugn hantering av tassar, mun och päls
- kontakt och inkallning även när något rör sig eller låter
- att kunna gå undan och vila
- en inlärd paus efter att hunden har uppmärksammat ett ljud
- trygghet på olika underlag och i vardagens transporter

Den lilla kroppen kräver säkerhet, inte passivitet. Lyft hunden när situationen faktiskt innebär risk, men ge den också möjlighet att gå, nosa och lösa enkla uppgifter själv. Förebygg fall från möbler eller famnar och avbryt hård lek med betydligt större hundar innan storleksskillnaden blir ett problem.

## Hälsa

Inför ett svenskt valpköp är föräldrarnas registrerade patellastatus, uppgifter om tänder och bett samt information om pälsproblem i vuxna släktingar särskilt användbara. Identifierade hundar, registrerade resultat och öppna svar säger mer än en lång lista över möjliga sjukdomar.

Patellaluxation förekommer hos Pomeranian och andra små hundraser. I Sverige är patellaundersökning inte ett obligatoriskt hälsoprogram för rasen, men Pomeranianklubben rekommenderar att avelsdjur undersöks. Klubbens rekommendation är att hundar med grad 2 eller 3 inte används i avel och att grad 1 endast kombineras med grad 0. Det är en avelsrekommendation, inte en garanti för valpens framtida hälsa.

Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata. Kontrollera hundens identitet, undersökningsdatum och status för båda föräldrarna. Formuleringen “föräldrarna är testade” räcker inte om identitet och resultat inte går att följa.

Håravfall beskrivs ibland som “black skin disease”, BSD eller alopeci X. Rasens aktuella avelsstrategi betonar att BSD varken är en sjukdom i sig eller ett vetenskapligt diagnosnamn, utan ett vardagligt samlingsnamn för flera tillstånd som kan ge pälsförlust. Oförklarligt håravfall behöver därför bedömas veterinärt. Fråga hur pälsen har utvecklats hos föräldrar och äldre släktingar, men kräv inte säkra ärftlighetslöften när orsaksbilden är oklar.

Tänder, käkar och bett är också viktiga inom rasen. Vänj valpen vid att munnen undersöks och börja med tandborstning tidigt; helst bör tänderna borstas dagligen. Sök hjälp om hunden får ont, har svårt att äta eller om bettet verkar skada mjukdelar i munnen.

## Historia och ursprung

Pomeranian har sitt ursprung i Tyskland och hör till familjen tysk spets. Namnet Zwergspitz betyder dvärgspets, medan Pomeranian är det internationellt välkända namnet på samma officiella storleksvariant.

Rasens moderna typ utvecklades vidare i England. Där bildades Pomeranian Club 1891 och en tidig rasstandard togs fram. Den dokumenterade historien är därför bäst sammanfattad som tysk spetsbakgrund med viktig engelsk vidareutveckling, inte som en säker obruten berättelse om en särskild förhistorisk hundtyp.

Den tidigare larmande funktionen hjälper till att förklara dagens vaksamhet och skallbenägenhet. I dag hålls Pomeranian främst som sällskapshund, men den har kvar spetsens uppmärksamhet och uppskattar ofta uppgifter där den får samarbeta och använda nosen.

## Att leva med rasen

Pomeranian kan fungera med barn, andra djur och i lägenhet, men bara när de vuxna anpassar miljön till en mycket liten, alert hund. Varken rasnamnet eller tidig socialisering gör samspelet automatiskt säkert.

Små barn och hund ska alltid ha en vuxen nära. Barnet bör sitta ner vid kel, låta hunden gå undan och aldrig bära den utan hjälp. Hunden behöver en fredad viloplats. Pomeranian är inte en leksak, och ett fall ur famnen eller från en hög möbel kan få stora följder även om rasen i grunden är livlig och tålig.

Med andra hundar är kontrollerade möten viktigare än många möten. Välj lugna individer, träna lugn kontakt på avstånd och avbryt ojämn fysisk lek. Introduktion till katt bör ske stegvis, gärna först genom doft och barriär. Katten ska ha en egen flyktväg, och jakt får inte bli ett inövat beteende. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

Lägenhetsboende fungerar när hunden får aktivitet utomhus och kan koppla av inomhus. Den avgörande frågan är ofta ljud, inte bostadens storlek. I ett lyhört hus behöver ägaren förebygga vakt vid fönster och dörr, träna lugna rutiner och ta grannars situation på allvar.

Pomeranian beskrivs ofta som starkt knuten till sin människa och bör tränas gradvis på att vara ensam. En valp kan inte lämnas ensam från början. Starta med mycket korta stunder i en trygg miljö och öka bara när hunden förblir lugn. Om den börjar skälla ihållande, vandra, klösa eller inte kan komma till ro har träningen blivit för svår och behöver förenklas.

Inför valpköp, kontrollera mer än färg och utlovad vuxenvikt:

- träffa tiken och gärna andra vuxna släktingar
- fråga hur de fungerar med ljud, främmande människor, hantering och vila
- verifiera båda föräldrarnas patellaresultat och identitet
- fråga om tänder, bett och bestående pälsförlust i släkten
- be uppfödaren förklara kombinationens mål och hur tidigare avkommor har utvecklats
- avstå från säljargument som gör “teacup” eller “mini” till en hälsogaranti

En bra match är en Pomeranian vars förväntade temperament och skötselbehov passar din vardag, och en uppfödare som visar dokumentation, känner sina vuxna hundar och kan tala lika öppet om variation och risker som om rasens charm.

Pomeranian

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Deutscher Spitz Club (Germany)

Liten, rävliknande spets med fluffig dubbelpäls i många färger. Med en vikt på 2–3,5 kg är Pomeranians livliga, alerta och väldigt människoorienterade sällskapshundar som också är bra vakthundar. De behöver regelbunden pälsvård, mjuk och positiv träning, dagliga promenader, hjärngympa, tandvård och skydd för sina små leder.

I januari 2022 påbörjades min resa till att starta upp White Diamond Dreams kennel med den helt fantastiska rasen Malteser och har även utökat med Pomeranian och Yorkshireterrier. Ni kan följa vår resa och utställningsresultat och våra härliga valpar på Facebook, Instagram eller på vår hemsida

White Diamond Dreams

Female's

## Snabbfakta

Jack russell terrier är en liten, erkänd terrierras med stor arbetslust och tydlig jaktbakgrund. Den passar bäst hos den som vill träna aktivt, kan hantera jaktintresse i vardagen och samtidigt lär hunden att komma till ro. Liten storlek betyder alltså inte små behov.

- **Ursprung:** England; rasen utvecklades vidare i Australien
- **Användning:** grythund och sällskapshund
- **Ideal mankhöjd:** 25–30 cm
- **Ungefärlig vikt enligt rasstandarden:** cirka 5 kg vid 25 cm och 6 kg vid 30 cm
- **Päls:** slät, raggig (broken) eller sträv; vitt ska dominera, med svarta och/eller rödgula tecken
- **Typiska drag i rasstandarden:** livlig, alert, aktiv, modig, vänlig och trygg i sig själv
- **Viktigt för ägaren:** jaktinstinkt, inkallning, vardagslugn och meningsfull aktivering behöver tas på allvar

Jack russell terrier och parson russell terrier är två olika raser. Parson är högre och mer kvadratiskt byggd, medan jack russell är lägre och något längre i kroppen. Det är därför bättre att kontrollera hundens registrerade ras än att gå efter utseendet eller använda namnen som synonymer.

## Utseende och päls

Jack russell terrier ska vara stark, smidig och rektangulär – kroppen är något längre än hunden är hög. Idealhöjden är 25–30 cm, och rasstandardens viktangivelse motsvarar ungefär ett kilo per fem centimeter mankhöjd. Det är en proportion i standarden, inte en bantningstabell: en enskild hunds lämpliga vikt bedöms också utifrån kroppsbyggnad, muskelmassa och hull.

Bröstkorgen ska vara djupare än den är bred och ha en omkrets på ungefär 40–43 cm bakom armbågarna. Den relativt smidiga bröstkorgen hänger ihop med rasens ursprungliga arbete under jord. Helheten ska vara funktionell och rörlig, inte tung eller överdriven.

Rasen har tre pälslag:

- **Slät päls** ligger tätt mot kroppen och kräver normalt enkel borstning för att få bort lösa hår och smuts.
- **Raggig (broken) päls** är ett mellanting, med längre sträva hår på delar av kroppen.
- **Sträv päls** har sträv ytterpäls och underull och behöver trimmas för hand när den är mogen.

Raggig och sträv päls bör trimmas, inte maskinklipas. När gamla hårstrån klipps av i stället för att plockas bort kan pälsens struktur och skydd mot väta och smuts försämras. Be en van trimmare visa hur just hundens päls ska skötas; behovet följer pälsens mognad och kvalitet, inte ett universellt veckoschema. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och tänder regelbundet.

## Temperament och personlighet

Jack russell terrier är i grunden en livlig, vaken och självsäker arbetsterrier som också ska vara vänlig. Rasen avlades för att fatta egna beslut nära vilt, och samma självständighet kan i ett hem märkas som initiativförmåga, envishet och snabb reaktion på rörelse eller ljud. Jaktintresset finns kvar även hos hundar som enbart hålls som sällskap.

Rasbeskrivningen är ett ideal, inte ett löfte om varje individ. Temperament påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa, miljö och träning. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”. Be att få möta minst tiken, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på främmande människor, hundmöten, plötsliga ljud, hantering och vila, och ta reda på vad uppfödaren avlar för – jakt, hundsport eller främst sällskap.

BPH kan ge strukturerad information om hur en enskild hund reagerade i en standardiserad beskrivning, men det är inget godkänd-eller-underkänd-test och garanterar inte valpens framtida beteende. Äldre svenska rasunderlag byggde dessutom på för få beskrivna jack russell terrier för säkra slutsatser om hela rasen. För en valpköpare är resultat för föräldrar och släktingar därför mer användbara än svepande påståenden om rasens genomsnitt.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill lära sig, gå kurs och arbeta konsekvent med belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en liten, okomplicerad hund som automatiskt kan gå lös eller nöjer sig med korta rastningar.

## Träning och motion

En jack russell behöver daglig rörelse, nosarbete, problemlösning och möjlighet att varva ner, men det finns inget korrekt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition, miljö och aktivitetens intensitet avgör belastningen. En lugn skogspromenad med nosande, ett genomtänkt träningspass och återhämtning kan ge mer än lång, ensidig bollkastning.

Bygg vardagen kring flera sorters aktivitet: promenader i varierad terräng, sök eller spår, korta träningspass, kontrollerad lek och uppgifter där hunden får använda nos och kropp. Hundsporter som agility, nosework och viltspår kan passa många individer, men träningsmängden ska stegras gradvis. För valpar bör underlag, tempo, lek och vila anpassas efter individen; den ofta upprepade femminutersregeln har inget vetenskapligt stöd.

Prioritera dessa färdigheter tidigt:

- kontakt och följsamhet trots dofter och rörelse
- inkallning samt en separat stoppsignal
- att släppa föremål och avbryta aktivitet
- lugn koppelgång och neutrala hundpassager
- hantering av tassar, mun, öron och päls
- att gå till en bädd och koppla av
- ensamhet i mycket små, trygga steg

Jaktinstinkten gör att löshet aldrig bör bygga på hopp. Träna först i inhägnat område och använd långlina där det är säkert tills hunden kan vända bort från störningar och svara på signaler med hög tillförlitlighet. Även en vältränad hund kan behöva koppel nära vilt, trafik och andra risker. Belöningsbaserad träning med tydliga regler ger hunden information om vad den ska göra och hjälper till att bevara samarbete när aktivitetsnivån stiger.

## Hälsa

Svenska Kennelklubben anger att rasen inte har några kända rassjukdomar men att patellaluxation förekommer. Det betyder inte att varje hund drabbas eller att rasen saknar all annan sjukdom; det betyder att en seriös hälsogenomgång bör utgå från dokumenterade resultat och den aktuella familjen, inte från en lång osorterad diagnoslista.

I den svenska rasspecifika avelsstrategin rekommenderas att hundar som används i avel undersöks för patella och ögonlyses. För ögon är rekommendationen undersökning före avel, därefter vart tredje år och en gång efter åtta års ålder. Det är avelsrekommendationer – formulera dem inte som om varje undersökning vore ett generellt registreringskrav eller en garanti för friska valpar.

Inför valpköp, be om föräldrarnas registrerade namn och nummer och kontrollera själv:

- vem som utfört undersökningen
- datumet för patella- och ögonundersökningen
- det faktiska resultatet, inte bara beskedet ”testad”
- om nära släktingar haft återkommande knä-, ögon- eller andra hälsoproblem
- föräldrarnas ålder och om äldre hundar i släkten följts upp

Ett normalt resultat minskar osäkerheten kring just det som undersökts men är ingen livslång garanti. Håll hunden i lämpligt hull, bygg kondition gradvis och kontakta veterinär vid exempelvis återkommande hälta, smärta, förändrad syn eller tydliga beteendeförändringar.

## Historia och ursprung

Jack russell terrier har sitt ursprung i 1800-talets England och förknippas med prästen John Russell. Han utvecklade foxterrier som kunde följa foxhounds och gå ner i gryt för att få räv och annat vilt att lämna sitt gömställe. Arbetsuppgiften krävde en liten, rörlig, modig och självständig hund.

Ur närbesläktade linjer växte två typer fram. Den högre och mer kvadratiska typen blev parson russell terrier; den lägre och något längre typen blev jack russell terrier. Rasen har alltså engelskt ursprung, men Australien anges som landet där den utvecklades vidare och där ett viktigt standardarbete gjordes. Svenska Kennelklubben godkände jack russell terrier 2001.

Historien förklarar flera egenskaper som fortfarande märks: den funktionella storleken, den rörliga kroppen, förmågan att fatta egna beslut och intresset för att söka och följa vilt. De egenskaperna kan bli en tillgång i träning och hundsport, men behöver styras i en modern vardag.

## Att leva med rasen

Att leva med en jack russell fungerar bäst när hemmet kombinerar aktivitet med tydliga rutiner för vila, säkerhet och självkontroll. Rasen kan bo i lägenhet; bostadens storlek är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och lär sig att inte reagera på varje ljud i trapphus eller utanför fönstret. Träna lugn och ljudneutralitet innan skall har hunnit bli en vana.

Med barn krävs samma grundregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet, och hunden ska ha en skyddad viloplats där den inte störs. Barn ska inte ta mat eller leksaker, bära hunden eller följa efter den när den går undan. Rasens snabbhet och intensitet gör lugna, korta möten bättre än vild lek utan pauser.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och bör byggas genom gradvisa, kontrollerade introduktioner. Tidig vana kan hjälpa men tar inte bort jaktinstinkten. Kaniner, gnagare och andra smådjur behöver hållas helt säkert åtskilda; välj inte rasen med antagandet att träning garanterar fredlig samvaro. Även i ett flerhundshem behövs separata viloplatser och möjlighet att hantera resurser utan konkurrens.

Ensamhet ska läras in stegvis när hunden redan känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta frånvarostunder och öka först när hunden kan vara lugn. En stängd bur får inte användas som vanlig viloplats eller för att stänga in hunden i hemmet i Sverige. Ordna i stället en bekväm bädd eller ett tillräckligt stort, säkert utrymme där hunden kan röra sig och själv välja viloplats.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på tre frågor: Kan vi ge hunden meningsfull aktivitet varje dag? Kan vi hantera jaktintresse med träning, koppel och säkra miljöer? Kan vi erbjuda ostörd återhämtning och konsekventa regler utan hårda metoder? Om svaret är ja kan jack russell terrier bli en mycket engagerad träningskamrat och sällskapshund – men den blir sällan en passiv liten hund vid sidan av livet.

Jack russell terrier

Jack russell terrier: liten, kompakt och energisk rävjakts-terrier med modig och intelligent läggning. Behöver 1–2 timmars motion dagligen plus mental stimulans. Övervägande vit med tre olika pälstyper, stark lust att gräva och jaga. Mycket tillgiven sin familj men krävande och olämplig för mycket stillsamma hem.

Älglösas

## Snabbfakta

Russkaya Tsvetnaya bolonka är en liten, livlig sällskapshund som brukar vilja vara nära sina människor. Den kan passa både en förstagångsägare och en familj som uppskattar vardagsträning, men den är inte ett bekymmersfritt val bara för att den är liten. Pälsen kräver regelbunden skötsel, ensamhet behöver tränas stegvis och den enskilda hundens temperament bör väga tyngre än allmänna rasbeskrivningar.

- Rasen är nationellt erkänd av de nordiska kennelklubbarna och placeras i grupp 9, men den är inte erkänd av FCI.
- Önskvärd mankhöjd är högst 26 cm och idealvikten är 3–4 kg.
- Pälsen är lång, tät och lockig eller vågig. Den fäller ofta ganska lite, men det gör inte rasen allergifri.
- Rasidealet är en tillgiven, livlig och glad hund. Det svenska underlaget om beteende är dock för litet för säkra löften om varje individ.
- Den som köper valp bör kontrollera dokumenterade resultat för knäskålar, ögon och prcd-PRA och samtidigt fråga hur föräldradjuren fungerar i vardagen.

## Utseende och päls

Russkaya Tsvetnaya bolonka ska vara liten och kompakt, med en kropp som är något längre än mankhöjden. Enligt standarden får kroppslängden vara högst 15 procent större än höjden. Det rikliga håret gör att hunden kan se rundare ut än den är, så hull och kroppsbyggnad behöver bedömas med händerna och inte enbart med ögonen.

Pälsen ska vara lång, tät och måttligt tjock med stora lockar eller vågor. Underull kan finnas i måttlig mängd men kan också saknas. Alla färger är tillåtna utom enfärgat vitt, fläckigt eller partifärgat och merle. Ett mycket litet, knappt synligt vitt tecken får förekomma på hakan, strupen, förbröstet eller tårna. Större vita fält hör alltså inte till rasens godkända färgteckning.

Pälsen behöver kammas igenom regelbundet ända ned mot huden. Långt och mjukt hår tovar lättast där det ligger i friktion, till exempel i armhålor, ljumskar, bakom öronen och under sele eller halsband. Hur ofta hela pälsen måste gås igenom beror på hundens pälskvalitet, längd och vardag, men kontrollera utsatta områden ofta och reda ut små tovor innan de blir täta. Vänj valpen vid kam, tasshantering och korta pauser på ett halkfritt underlag från början.

Den officiella utställningsstandarden tillåter inte klippning eller trimning av pälsen, bortsett från att håret på tassarna får jämnas till. Håret på huvudet får samlas upp om det faller framför ögonen. Detta beskriver hur rasen ska presenteras enligt standarden. I vardagen behöver pälsen ändå skötas så att hunden slipper besvär från huden, ögonen och tassarna.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en tillgiven, livlig, glad och social sällskapshund. Många söker därför en bolonka som gärna deltar i familjens vardag och är lätt att ta med. Det är en rimlig målbild, men inte en garanti för att varje hund automatiskt är trygg med främmande, tyst i lägenhet eller enkel i alla möten.

Det finns ännu för lite svensk information om rasens beteende. Den aktuella rasspecifika avelsstrategin byggde bland annat på 20 genomförda BPH och 139 svar i en hälso- och beteendeenkät. Det räcker inte för säkra slutsatser om hela rasen. I enkäten uppgav 18,7 procent att de inte var nöjda med hundens beteende. Det lilla underlaget med frivilliga svar visar inte hur vanligt detta är i rasen. Däremot visar det varför en vänlig rasbeskrivning inte kan ersätta en bedömning av den planerade kullens föräldrar.

Be uppfödaren beskriva hur föräldradjuren reagerar på besökare, oväntade ljud, hantering, hundmöten och att varva ned efter aktivitet. Om det finns BPH-resultat kan de ge ytterligare observationer, men läs hela beskrivningen i stället för att leta efter ett enda godkänt värde. Skällande och intresse för att jaga kan skilja mellan individer och miljöer; det finns inte tillräckligt stöd för att lova en viss nivå för rasen.

## Träning och motion

Russkaya Tsvetnaya bolonka behöver daglig rörelse, mental aktivitet och vila, men det finns inget välgrundat rasfacit i antal minuter. En bra vardag kan innehålla promenader i olika miljöer, nosarbete, lek och korta träningspass. Anpassa längd och svårighet efter ålder, kondition och hur hunden återhämtar sig. En hund som har svårt att komma till ro kan behöva mindre uppvarvning och mer återhämtning, medan en hund som tappar fokus och hittar egna aktiviteter kan behöva mer genomtänkt stimulans.

Träna belöningsbaserat, stegvis och med hänsyn till individens motivation. Börja tidigt med sådant som gör vardagen enkel: kontakt, inkallning, att vänta vid dörren, gå lugnt i koppel, koppla av på en bestämd plats och acceptera päls- och tasshantering. Rasta valpen ofta efter sömn, mat och lek, beröm när den gör ifrån sig ute och bestraffa inte olyckor inomhus. Belöna lugn innan hunden hinner skälla upp sig vid ljud eller besök; försök samtidigt minska sådant i miljön som håller beteendet igång.

Den lilla kroppen är ingen anledning att bära hunden genom alla situationer. Låt den röra sig, undersöka miljön och lära sig lösa hanterbara uppgifter på egna ben. Undvik däremot belastning som inte är anpassad till en ung eller otränad hund. Rasen beskrivs som träningsbar och kan uppskatta exempelvis nosework, rallylydnad eller andra aktiviteter där hund och förare samarbetar.

## Hälsa

Det går inte att ge en säker bild av rasens vanligaste hälsoproblem i Sverige. När den nuvarande avelsstrategin togs fram fanns det få hundar i landet, hälsoenkäten hade 139 svar och försäkringsstatistik för rasen saknades. Det finns därför inte stöd för att peka ut en lång rad sjukdomar som vanligare i just rasen. Som valpköpare får du bättre beslutsunderlag genom att granska dokumenterade undersökningar hos föräldrar och nära släktingar.

Rasklubben rekommenderar känd patellastatus före avel. Patellaresultatet visar om knäskålen ligger stabilt eller kan förskjutas vid veterinärens undersökning. Målet är parning mellan hundar utan anmärkning; en hund med grad 1 bör enligt rekommendationen bara paras med en hund utan anmärkning, medan grad 2 eller högre inte bör användas i avel.

För ögonen rekommenderas en ögonlysning utan anmärkning som inte är äldre än ett år vid parning. Klubben rekommenderar också DNA-resultat för prcd-PRA: en anlagsbärare ska paras med en genetiskt fri hund, inte med en annan bärare. Ett DNA-test för prcd-PRA svarar bara på den testade genvarianten. Det utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonförändringar och ersätter därför inte ögonlysningen.

Detta är rasklubbens avelsrekommendationer. I SKK:s registreringsregler för 2026 finns inget särskilt rasvillkor som gör just dessa resultat till krav för att en kull ska kunna registreras. Skillnaden är viktig: en registrerad valp kan komma från en parning som inte följer alla klubbens rekommendationer. Be att få se originalresultat eller kontrollera dem i SKK:s hunddata och fråga hur uppfödaren har vägt in släktingars hälsa.

## Historia och ursprung

Rasen utvecklades som sällskapshund i dåvarande Sovjetunionen. Den nuvarande standarden anger att avelsarbetet började 1951 med små hundar av okänt ursprung. Det är en försiktigare och mer tillförlitlig beskrivning än detaljerade berättelser om bestämda raser som påstås ligga bakom men inte kan beläggas säkert.

Den första rasstandarden fastställdes 1966. Intresset och antalet hundar ökade under 1970- och 1980-talen, och en nationell rasklubb bildades 1999. Standarden reviderades 2010 och 2019. De första hundarna kom till Sverige 2006 och de första svenska kullarna föddes 2007. Sedan 2013 har rasen varit nationellt erkänd och fått delta på utställningar inom de nordiska kennelorganisationerna, trots att den fortfarande saknar FCI-erkännande.

## Att leva med rasen

Russkaya Tsvetnaya bolonka kan leva bra i lägenhet om den får rastning, aktivitet, vila och träning i att förbli lugn vid ljud i trapphuset och utanför dörren. Bostadens storlek avgör mindre än hur vardagen fungerar. Den som vill ha en liten hund för ett stillasittande liv bör alltså tänka om: rasens format minskar utrymmesbehovet, inte behovet av sällskap, rörelse och inlärning.

Ensamhet ska tränas i mycket små, lugna steg. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars förmåga varierar. Börja när hunden är trygg och rastad, gå undan kort och kom tillbaka innan den blir orolig. Öka först när den kan vila. Planera för hjälp om arbetsdagen kräver längre frånvaro än den enskilda hunden klarar utan stress.

Med barn krävs vuxen tillsyn. En så liten hund behöver en ostörd viloplats och ska inte lyftas, bäras eller följas efter av små barn. Lär barnet att kalla på hunden i stället för att gripa tag i den, och låt hunden gå undan. Det skyddar både hunden och barnet och säger mer om en trygg vardag än etiketten ”barnvänlig”.

Samliv med katt eller annan hund beror på individerna och introduktionen. Ge katten höga flyktvägar och ett hundfritt område, hindra jakt, håll hunden kopplad i de första kontrollerade mötena och belöna lugn. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet har varit stabilt över tid. Smådjur ska alltid skyddas med säker avskiljning.

Rasen kan fälla mindre än många andra hundar, men den är inte allergivänlig. De ämnen som orsakar hundallergi kommer bland annat från saliv och hud, och mängden varierar även mellan individer inom samma ras. Låg fällning visar inte att hunden producerar mindre allergen. Den som har hundallergi bör därför prata med vården och inte lita på ett löfte om en särskild ras.

Inför köp är de viktigaste kontrollpunkterna konkreta: träffa om möjligt tiken och se hur hon återhämtar sig efter vardagliga händelser, be om patella-, ögon- och prcd-PRA-resultat, diskutera pälsens verkliga skötsel och planera för ensamhet, barn eller andra djur i just ditt hem. Då prövar du om individen och uppfödningen passar din vardag, i stället för att förlita dig på den lilla storleken eller en idealiserad rasbeskrivning.

Russkaya Tsvetnaya bolonka

Svenska Kennelklubben (SKK)

Deutscher Verband der Gebrauchshundsportvereine (DVG)

Liten, robust rysk sällskapshund med lång, vågig, fällsvag päls i många olika färger. Kärleksfull, människoorienterad och känslig, den trivs med nära sällskap och måttlig daglig motion. Intelligent och anpassningsbar till lägenhetsliv, men kräver regelbunden pälsvård och tycker illa om att lämnas ensam länge.

## Snabbfakta

Biewer terrier är en mycket liten, aktiv sällskapshund med terrierns uppmärksamhet och en lång, trefärgad päls som kräver mycket skötsel. Rasen utvecklades i Tyskland ur yorkshireterrierlinjer men har i dag en egen rasstandard.

- **Storlek:** den aktuella svenska rasstandarden anger 21–26 cm i mankhöjd och 2,2–3,8 kg i vikt.
- **Rasstatus:** erkänd av Svenska Kennelklubben och de övriga nordiska kennelklubbarna, men inte av FCI.
- **Mentalitet:** pigg, alert, familjenära och gärna med på aktiviteter; envishet och viss jaktlust kan förekomma.
- **Aktivering:** behöver rörelse, lek och mental träning varje dag trots det lilla formatet.
- **Päls:** lång, rak och silkesaktig utan underull. SKK beskriver rasen som icke fällande, men pälsen behöver borstas ofta.
- **Viktigaste vardagsfrågan:** har du tid för pälsvård, tandborstning, ensamhetsträning och en aktiv liten hund?

## Utseende och päls

Biewer terrier är en liten, elegant hund vars mest utmärkande drag är den långa trefärgade pälsen och hårtofsen på huvudet. Kroppen är något längre än hög, men ett mer kvadratiskt format accepteras också. Öronen är små och upprättstående, ögonen mörka och uttrycket vaket.

Den aktuella svenska standarden anger 21–26 cm och 2,2–3,8 kg. Du kan också stöta på 18–28 cm och 1,8–3,6 kg i en annan nordisk standardversion. Det betyder inte att det finns två storleksvarianter. Utgå från den aktuella SKK-standarden när du jämför svenska uppgifter. Måtten beskriver standarden, inte hur stor varje valp kommer att bli.

Pälsen ska vara lång, rak, mjuk och silkesaktig utan underull. Huvudet har blått eller svart, gyllene eller tan samt vitt; kroppen är blå eller svart och vit, med vitt på bland annat bröst, buk, ben och svansspets enligt standardens färgbeskrivning.

Det här är en päls för den som accepterar en fast skötselrutin. SKK rekommenderar genomgång minst varannan dag och anger att bad kan behövas varje eller varannan vecka beroende på pälslängd och behov. Red ut små tovor innan de blir täta och kontrollera särskilt där pälsen lätt gnids ihop. En kort sällskapsfrisyr minskar arbetet men tar inte bort behovet av kamning, bad och regelbunden klippning. Den som vill ställa ut hunden behöver behålla pälsen i standardenligt skick.

Att rasen inte fäller enligt SKK gör den inte allergisäker. Allergener kommer även från hud, saliv och andra kroppsvätskor, och Astma- och Allergiförbundet betonar att ingen hundras kan kallas allergisäker. Vid hundallergi behöver reaktionen bedömas för den enskilda människan och hunden före köp.

## Temperament och personlighet

Biewer terrier är vanligtvis en livlig, uppmärksam och nära sällskapshund, inte en passiv knähund. SKK beskriver rasen som glad, alert och orädd, medan rasstandarden lyfter fram läraktighet, trohet och stark anknytning till familjen. Det gör den ofta engagerad i allt som händer hemma.

Terriersidan märks främst i vaksamhet, egen vilja och lust att följa rörelse. SKK anger att viss jaktlust förekommer och att hunden kan springa efter fåglar, katter och andra smådjur. En säker inkallning, koppel där det behövs och tidig träning kring sådana retningar är därför viktigare än hundens ringa storlek kan antyda.

Skällande går inte att förutsäga enbart från rasnamnet. Svenska Biewerterrierklubben beskriver stor variation: vissa individer skäller, andra gör det inte. Om ljudnivån är avgörande i ett lyhört boende bör du fråga vad föräldradjuren brukar reagera på och träffa dem om möjligt. Planera också för tidig, stegvis träning på vardagsljud och lugn vid dörren.

## Träning och motion

Biewer terrier behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns ingen välgrundad minutmall som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition och hur hunden kan varva ner efter aktivitet är bättre vägledning än ett fast antal minuter.

En fungerande vardag innehåller flera rastningar, promenader där hunden får nosa, lek och korta träningsstunder. Träna stegvis och tydligt på inkallning, koppelgående, hantering, rumsrenhet och att kunna koppla av. Små hundar behöver samma konsekventa vardagsfärdigheter som stora; att bära hunden förbi varje svår situation ersätter inte träning.

Rasen kan uppskatta agility, rallylydnad, nosework och trickträning. Anpassa hinder och belastning till en liten kropp och bygg kondition gradvis. Målet är en hund som både vill arbeta och kan komma till ro hemma; mer aktivitet är inte automatiskt bättre om återhämtningen uteblir.

## Hälsa

Hälsoläget för Biewer terrier i Sverige går ännu inte att sammanfatta säkert eftersom antalet registrerade hundar är begränsat. Det är därför mer seriöst att granska dokumenterade resultat och de närmaste släktingarna än att kalla rasen antingen frisk eller sjuklig.

Patellaluxation, där knäskålen kan förflyttas ur sitt normala läge, förekommer enligt SKK. Svenska Biewerterrierklubben rekommenderar att avelsdjur har känd patellastatus. Be uppfödaren visa dokumenterade resultat för båda föräldradjuren och förklara hur eventuella fynd hos nära släktingar har påverkat avelsvalet.

Ögon är ett annat kontrollområde. Rasklubben rekommenderar ögonlysning av avelshundar och beskriver både katarakt i nordiska hundar och den ärftliga näthinnesjukdomen prcd-PRA, som kan DNA-testas. Fråga efter aktuella ögonresultat och hur uppfödaren använder DNA-resultat när en parning planeras; ett genetiskt test ersätter inte en klinisk ögonundersökning.

Tänderna kräver praktiskt förebyggande arbete från början. SKK rekommenderar daglig tandborstning eftersom små hundar lätt kan få tandsten och försämrad munhälsa. Vänj valpen gradvis vid att munnen hanteras och låt veterinär bedöma kvarvarande mjölktänder, smärta, dålig andedräkt eller svårigheter att äta.

En bra hälsodialog inför köp omfattar alltså officiella resultat, faktiska diagnoser i nära släkt och uppfödarens plan för uppföljning. En lång lista över tillstånd som kan drabba små hundar säger mindre än verifierbara uppgifter om just den aktuella kombinationen.

## Historia och ursprung

Biewer terrier utvecklades i Tyskland under 1980-talet från yorkshireterrier. I den svenska standardens bakgrund beskrivs en kull från 1984 där valpar efter två renrasiga yorkshireterrier hade vita tecken. Uppfödarparet Biewer fortsatte sedan att avla målmedvetet på egenskapen.

Rasen delar alltså ursprung med yorkshireterrier, men den är inte bara ett annat färgnamn på yorkshireterrier. Den har en egen standard, en bestämd trefärgad teckning och beskrivs i standarden som genetiskt tydligt skild från ursprungsrasen. Den första Biewer terrier som registrerades i Sverige kom in i SKK:s register 2018.

Rasen är nationellt erkänd av SKK och andra nordiska kennelklubbar men saknar FCI-erkännande. Det spelar främst roll för registrering och vissa internationella utställningsmeriter. Vid import bör du därför be SKK bekräfta att den aktuella stamtavlan kan registreras innan du betalar handpenning; ett registreringsbevis från ett annat land är inte i sig en garanti för svensk registrering.

## Att leva med rasen

Biewer terrier kan fungera i både lägenhet och hus, men liten boyta gör inte hundägandet lättskött. Det som avgör är om hunden får daglig aktivitet, kan tränas att vara lugn vid vardagsljud och får den omfattande päls- och tandvård som rasen behöver.

Med barn är hundens mycket lilla kropp den viktigaste säkerhetsfrågan. SKK rekommenderar att hundar och små barn alltid har en vuxen närvarande och att mycket små hundar hanteras extra varsamt. Barn ska inte bära en valp, jaga den eller störa den på viloplatsen. Ett lugnt samspel säger mer om lämpligheten än etiketten “barnvänlig”.

Samboende med katt eller andra hundar kan fungera, men det är ingen rasgaranti. Biewer terrierns jaktlust gör en springande katt särskilt relevant. Låt katten ha en hundfri trygg zon och höga reträttplatser, håll de första mötena korta och kontrollerade och tillåt inte jakt. Med andra hundar behöver leken anpassas så att den lilla hunden inte skadas av storleksskillnaden.

Ensamhet måste tränas, inte testas genom ett långt första frånvaropass. SKK anger att en liten valp inte kan lämnas ensam och att en ensamhetstränad vuxen hund normalt kan vara själv några timmar, men individer skiljer sig mycket. Börja när valpen är trygg, lämna mycket kort och öka bara när hunden förblir lugn. Jordbruksverkets råd är dessutom att hundar rastas minst var sjätte timme dagtid, oftare när de är unga eller gamla.

Innan du väljer rasen bör du kunna svara ja på fyra frågor: kan du sköta pälsen året runt, borsta tänderna dagligen, planera gradvis ensamhetsträning och ge en liten men aktiv hund både rörelse och hjärnarbete? Om svaret är ja kan Biewer terrier vara ett engagerat och nära sällskap; om du söker en lågskött liten hund är den ett sämre val.

Biewer terrier

Deutscher Biewer Yorkshire Terrier Club (Germany)

Fédération Cynologique Internationale (Belgium)

Biewer terrier är en liten, trefärgad sällskapshund i toy-storlek med lång, silkeslen päls som fäller lite men kräver regelbunden pälsvård. Den är glad, lekfull och mycket människoorienterad, passar bra i lägenhet, behöver måttlig motion, mjuk och vänlig träning och kan med god omvårdnad bli upp i medelåldern tonåren.

Nudaveritas

## Snabbfakta

- Borderterrier är en liten brittisk jakthund som utvecklades för att följa ryttare och foxhounds och arbeta i rävgryt.
- Rasstandarden anger ingen mankhöjd. Vikten är 5,9–7,1 kg för hanar och 5,1–6,4 kg för tikar.
- Rasen är ofta social och samarbetsvillig, men har också terrierns självständighet, uthållighet och jaktlust.
- Den sträva dubbelpälsen handtrimmas när den mogna täckpälsen släpper, vanligen minst två gånger om året.
- Borderterrier behöver daglig fysisk och mental aktivering. Inkallning och lugn kring vilt är viktiga delar av vardagsträningen.
- I Sverige finns inget obligatoriskt rasspecifikt hälsoprogram, men rasklubben rekommenderar att avelsdjur har känd status för SLEM.
- Rasen kan fungera i både lägenhet och hus om den får rätt aktivitet, kan koppla av och inte stör omgivningen med skall.

## Utseende och päls

Borderterriern är liten men byggd för arbete, inte för att vara nätt eller ömtålig. Kroppen ska vara djup, smal och ganska lång, med en bröstkorg som går att omspänna med händerna. Den formen hjälpte hunden att ta sig fram i gryt, samtidigt som den skulle orka följa jakten ovan jord. Huvudet brukar beskrivas som utterlikt, med kort nosparti, små framåtvikta öron och ett vaket uttryck.

Rasstandarden anger medvetet ingen mankhöjd. För den som jämför valpar är därför vikt, proportioner, hull och funktion mer användbara än ett påstått exakt höjdspann. Standardvikten är 5,9–7,1 kg för en vuxen hane och 5,1–6,4 kg för en vuxen tik. En borderterrier ska kännas smidig och muskulös utan att bröstkorgen blir bred eller hunden bär onödig vikt.

Pälsen består av en hård, tät täckpäls och en tätt liggande underull. Godkända färger är röd, vetefärgad, grizzle and tan samt blue and tan. När täckpälsen är mogen lossnar den relativt lätt och plockas då bort för hand. De flesta behöver en grundlig handtrimning minst två gånger per år, men pälsens mognad — inte kalendern — avgör rätt tidpunkt. Mellan trimningarna räcker regelbunden kamning och kontroll av hud, öron, klor och tänder långt.

Pälsvården bygger på att den mogna, sträva täckpälsen plockas bort för hand. Maskinklippning är därför inte samma behandling som handtrimning. Be en trimmare med erfarenhet av strävhåriga terrier visa hur en mogen päls känns. Borderterrier fäller hår, och rasen är inte allergifri.

## Temperament och personlighet

En typisk borderterrier förenar socialt intresse med stor handlingskraft. Rasen behövde samarbeta med människor och hundar ovan jord men fatta egna beslut i ett gryt. Det märks i dag som nyfikenhet, envishet och snabb problemlösning. Hunden kan vara mycket följsam när uppgiften känns meningsfull och lika snabbt välja ett doftspår om träningen inte lönar sig.

En svensk BPH-sammanställning beskriver de testade hundarna som förhållandevis sociala, nyfikna och trygga, med låg framträdande rädsla och aggressivitet. Resultatet ska läsas som en tendens i just det undersökta urvalet: bara omkring tre procent av den aktuella svenskfödda populationen ingick, och variationen mellan individer var tydlig. Titta därför på föräldrar, nära släktingar och uppfödarens vardagsbeskrivning, inte bara på ett rasomdöme.

Med barn kan en stabil borderterrier bli en engagerad kamrat, men rasnamnet är ingen säkerhetsgaranti. Små barn och hund ska ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Detsamma gäller möten med andra hundar: många fungerar socialt, men kön, erfarenheter och individ spelar roll.

Jaktlusten är den viktigaste osäkerheten kring andra djur. En hund som vuxit upp med en katt kan lära sig att leva lugnt med just den katten, men det säger inte säkert hur den reagerar på en springande katt utomhus. Kaniner, gnagare och andra smådjur bör hållas fysiskt åtskilda. Tidiga, kontrollerade introduktioner kan förbättra förutsättningarna men tar inte bort en medfödd jaktrespons.

## Träning och motion

Borderterrier behöver använda både kropp och huvud varje dag, men ett exakt minutmål säger mindre än hur hunden fungerar efter aktiviteten. En bra vardag innehåller promenader i varierad miljö, tid att nosa, korta träningspass och en tydlig övergång till vila. Spår, nosework, sökövningar, agility och lydnad kan passa rasens arbetslust. Höj belastningen stegvis för valpar och otränade hundar.

Träna med belöningar och dela upp färdigheter i små steg. Hårda korrigeringar kan skapa konflikt utan att göra ett spännande viltspår mindre lockande. Mat, lek, rörelse och chansen att få nosa kan alla fungera som belöning. Korta pass med tydligt mål brukar ge bättre resultat än långa upprepningar.

Inkallning bör tränas tidigt, men planera också för de dagar då träningen inte räcker. Börja i lätt miljö, belöna snabbt och bygg störningar gradvis. En väl anpassad sele och långlina ger rörelsefrihet utan att hunden kan fullfölja en jakt. Släpp bara hunden där lagar, miljö och den enskilda hundens förmåga gör det säkert. Ett stabilt stopp, frivillig kontakt och förmågan att vända bort från en retning är minst lika användbara som själva inkallningssignalen.

En borderterrier behöver också lära sig att inte alltid vara i gång. Om hunden efter aktivitet fortfarande har svårt att sova, vaktar fönster, skäller eller söker nya projekt kan den behöva mer återhämtning och tydligare lugna rutiner, inte automatiskt längre motion. Om den däremot tappar muskelkondition, blir rastlös eller börjar skapa egna jakt- och grävprojekt behöver vardagens innehåll ses över.

## Hälsa

Det finns inget obligatoriskt rasspecifikt hälsoprogram för borderterrier i SKK. I 2026 års registreringsregler finns heller inga särskilda krav på resultat från höft-, knä-, ögon- eller hjärtundersökningar för rasen. Det betyder inte att hälsa är oviktig. Valpköparen behöver fråga om relevanta problem i familjen och skilja bindande regler från frivilliga undersökningar och rasklubbens avelsråd.

SLEM, ibland kallat shaking puppy syndrome, är en allvarlig neurologisk störning där valpar får okontrollerade skakningar och koordinationsproblem när de försöker stå och gå. Rasklubben rekommenderar känd SLEM-status hos avelsdjur genom DNA-test eller verifierad härstamning. Avelsråden utgår från recessiv nedärvning: en frisk bärare kan paras med en genetiskt eller ärftligt fri hund utan att valpar blir sjuka, samtidigt som genetisk variation bevaras. Laboratoriet bakom det tillgängliga testet anger dock att den bakomliggande varianten ännu inte har publicerats vetenskapligt. Be därför uppfödaren visa resultat och förklara kombinationen, inte bara säga att hundarna är “testade”.

CECS, numera ofta beskrivet som paroxysmal dyskinesi eller PGSD, är ett annat tillstånd. Drabbade hundar kan få episoder med onormala rörelser, muskelryckningar och fall, ofta med bibehållet medvetande. En studie fann ingen enskild genetisk region som förklarade tillståndet, och det finns inget motsvarande enkelt DNA-test. Episoder kan likna andra neurologiska problem. Filma händelsen om det går säkert och låt veterinär utreda den; ändra inte behandling eller kost efter en diagnos du själv ställt på nätet.

I rasklubbens långsiktiga hälsoarbete följs även återkommande krampliknande episoder, hud- och magproblem samt mun- och tandhälsa. Fråga uppfödaren hur föräldrar och nära släktingar har mått över tid, inte bara vilka intyg som fanns när parningen gjordes. En seriös genomgång omfattar SLEM-status och föräldrakombination, eventuella episoder, långvarig klåda eller magbesvär, tandförluster och annan återkommande sjuklighet.

## Historia och ursprung

Borderterriern formades i Border District på gränsen mellan England och Skottland. Där behövdes en terrier som orkade följa hästar och foxhounds över ojämn mark men samtidigt var smal nog att gå ner i gryt när räven sökte skydd. Rasens storlek, vädertåliga päls, uthållighet och självständiga arbetssätt hänger ihop med den uppgiften.

Lokala terriertyper hade flera namn innan Border Terrier blev den gemensamma beteckningen. Den brittiska kennelklubben erkände rasen 1920. De första dokumenterade importerna till Sverige kom under 1930-talet. Importer och avelsarbete från 1960-talet lade sedan grunden för en mer varaktig svensk population.

Rasen används fortfarande i jakt, bland annat som grythund, stötande eller kortdrivande hund och vid eftersök. Många lever samtidigt som aktiva sällskapshundar. Arbetsbakgrunden är därför inte bara historia: den förklarar varför dagens borderterrier gärna följer spår, undersöker håligheter och fortsätter en uppgift även när ägaren har andra planer.

## Att leva med rasen

Borderterrier passar bäst hos den som uppskattar en liten hund med mycket initiativ och kan kombinera aktivitet med tydliga säkerhetsrutiner. Lägenhet eller hus är mindre avgörande än tillgången till rastning, mental sysselsättning och vila. I flerbostadshus behöver du tidigt träna lugn vid ljud i trapphus och rörelse utanför fönster. I hus behöver staketet tåla både grävning och ett plötsligt intresse för vilt.

Ensamhet tränas gradvis från mycket korta stunder. Valpar kan inte lämnas som vuxna hundar, och en vuxens trygghet varierar med individ och situation. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett mål för hur länge hunden bör lämnas ensam. Bedöm i stället om hunden faktiskt kan vila utan oro, skall eller destruktivt beteende och ordna hjälp innan den gränsen passeras.

Inför ett hem med katt ska katten ha hundfria zoner och flyktvägar. Håll hunden kopplad i början, belöna lugn och förhindra varje jaktförsök. Med barn behövs vuxennärvaro och enkla regler: stör inte hunden när den äter eller vilar, och låt hunden gå undan. Sådana rutiner är viktigare än generella påståenden om att rasen “alltid” är bra med barn eller djur.

Fråga uppfödaren om följande innan du bestämmer dig:

- Vilken SLEM-status har föräldrarna, och varför är just kombinationen säker?
- Finns CECS/PGSD-liknande episoder, återkommande hud- eller magbesvär eller tandproblem hos nära släktingar?
- Hur fungerar föräldrarna med vila, främmande människor, hundar, ljud och vilt?
- Finns BPH, jaktliga meriter eller andra beskrivningar som går att läsa i sitt sammanhang?
- Vilken hjälp får du med handtrimning, inkallning och vardagsfrågor efter köpet?

För en förstagångsägare kan borderterrier vara ett bra val om jaktlust, pälsvård och konsekvent träning känns lockande snarare än besvärliga. Den som främst söker en hund som kan gå lös överallt, automatiskt lämnar smådjur i fred eller nöjer sig med samma korta runda varje dag bör välja efter andra egenskaper.

Borderterrier

Svenska Terrierklubben (Sweden)

Deutscher Terrier Club (Germany)

French Kennel Club (Société Centrale Canine)

Liten, kraftig terrier som ursprungligen avlades vid gränsen mellan England och Skottland för rävjakt. Tillgiven och starkt knuten till familjen, men självständig med stark jaktinstinkt. Behöver 1–2 timmars motion dagligen, säker inhägnad och vänlig, konsekvent träning. Den sträva, vädertåliga pälsen behöver borstning och ibland trimmas för hand.

Horsmarka

## Snabbfakta

Flatcoated retriever är en brittisk, erkänd apporterande fågelhund i FCI:s grupp 8. Rasen är avlad för att söka efter och hämta fällt vilt på land och i vatten, så samarbete, apporteringslust och förmåga att arbeta i varierad terräng är centrala egenskaper – även hos hundar som främst lever som sällskap.

- Önskvärd mankhöjd är 58–61 cm för hanar och 56–58 cm för tikar.
- Önskvärd vikt i god kondition är 27–36 kg för hanar och 25–32 kg för tikar. Måtten beskriver standardens ideal, inte vad varje vuxen hund kommer att väga eller mäta.
- Godkända färger är svart och leverbrun.
- Rasidealet är en positiv, vänlig, vaken och lyhörd hund. Energi, intensitet och förmåga att komma till ro varierar mellan individer och familjer.
- Flatcoated retriever behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete varje dag. Enbart långa promenader ersätter inte meningsfulla uppgifter.
- Tumörsjukdomar är ett viktigt hälsoproblem i rasen. Inget enskilt test kan visa att en valp eller avelslinje är fri från framtida cancerrisk.

## Utseende och päls

Flatcoated retriever ska vara stark utan att bli tung och spänstig utan att se tunn ut. Den funktionella balansen är viktigare än mycket benstomme, mycket päls eller hög kroppsvikt. Rörelserna ska vara fria, flytande och regelbundna framifrån och bakifrån.

Huvudet är långt och välformat, med flat, måttligt bred skalle och ett obetydligt stop. Käkarna ska vara tillräckligt långa och kraftiga för apporteringsarbetet. Kroppen har djup, ganska bred bröstkorg och ett kort, kraftigt ländparti. Svansen bärs glatt men inte högt över rygglinjen.

Pälsen är tät, av fin till medelgrov struktur och så rak som möjligt. Ben och svans har tydliga fanor när hunden är färdigutvecklad. Endast svart och leverbrun ingår i standarden; gult förekommer men är inte en godkänd utställningsfärg.

Pälsvården bör följa hundens faktiska päls och vardag, inte ett fast kalenderintervall. Kamma igenom pälsen ända ned till huden och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna och i fanorna. Efter bad eller arbete i vatten och tät terräng behöver hunden torkas och gås igenom för tovor, hudirritation, frön, små sår och skadade trampdynor. Öronen ska hållas torra och kontrolleras vid lukt, rodnad eller klåda. Trimning kan hålla tassar och fanor funktionella, men pälsen ska inte formas till en tung eller överdriven silhuett.

## Temperament och personlighet

Flatcoated retriever ska vara förtroendeingivande, positiv, vänlig, vaken och lyhörd, men rasstandarden är ett avelsmål – inte en garanti för varje individ. En valpköpare bör därför bedöma föräldrar, vuxna släktingar och hur uppfödaren följer upp hundarnas vardagsbeteende, inte nöja sig med att rasen beskrivs som glad.

I SKK:s BPH-analys av 209 svenskfödda hundar uppfattades rasen överlag som trygg, energisk, nyfiken, lekfull och social. Samma analys betonar variationen inom rasen och lyfter att hög nyfikenhet och snabb reaktion också kan hänga ihop med svårigheter att koppla av. Underlaget är dessutom en beskrivning av deltagande hundar, inte ett facit för en valp. Titta därför efter både arbetslust och återhämtning: kan de vuxna hundarna hälsa utan att tappa all självkontroll, hanteras lugnt och vila när inget händer?

Rasen är ofta social, men barn-, hund- och kattvänlighet ska aldrig antas på rasnamnet. En stark och entusiastisk hund kan välta ett litet barn även utan ont uppsåt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Introduktion till hundar och katter bör ske stegvis. Tidigare erfarenhet, intresse för att jaga och förmåga att avbryta på signal väger tyngre än en allmän beskrivning av rasen.

## Träning och motion

Flatcoated retriever behöver dagligen använda både kropp och huvud, men det finns ingen seriös universell minut- eller timkvot. Rätt nivå beror på ålder, hälsa, kondition, aktivitetens intensitet och hur hunden återhämtar sig. En bra dag innehåller en blandning av rörelse, nosarbete, apportering, samarbete och ostörd vila.

Apportering och sök ger ofta mer än att bara öka promenadlängden. Dummies, enkla markeringsövningar, närsök, spår, jaktträning eller Funktionsbeskrivning Retriever kan ge utlopp för egenskaper som rasen är avlad för. Jaktprov och praktisk jakt passar den som vill utveckla arbetet vidare, men varje ägare kan bygga vardagsuppgifter där hunden får söka, bära, lämna av och vänta på signal.

Belöningsbaserad och stegvis träning passar en snabb och samarbetsinriktad retriever. Prioritera tidigt:

- följsamhet och koppelgående innan hunden blir fullstark;
- inkallning och stopp även när något rör sig eller luktar spännande;
- lugna hälsningar med fyra tassar i marken;
- att bära och lämna föremål utan konflikt;
- stadga, passivitet och förmåga att växla ned efter aktivitet;
- frivillig hantering av tassar, öron, mun och päls.

Vattenarbete kan vara ett bra utlopp, men vattenintresse är inte samma sak som simkunnighet. Börja grunt, visa en säker väg upp, undvik strömt eller mycket kallt vatten och lämna aldrig hunden utan uppsikt. Växande hundar behöver varierad, gradvis uppbyggd belastning; upprepade tvära stopp, höga hopp och ensidig bollkastning är inte en genväg till god kondition.

## Hälsa

Tumörsjukdomar är den viktigaste rasspecifika hälsosak som en valpköpare behöver förstå. SKK och rasklubben beskriver en överrepresentation av flera tumörformer, och flatcoated retriever är dokumenterat predisponerad för bland annat histiocytärt sarkom. Det betyder inte att varje hund blir sjuk, men risken kan inte avfärdas med ett gentest, ett normalt veterinärintyg eller friska unga föräldrar.

Be om ålder och dödsorsak för föräldrar, mor- och farföräldrar, hel- och halvsyskon samt tidigare kullar. Fråga vilka diagnoser som faktiskt är veterinärbekräftade och hur uppfödaren använder information om äldre släktingar. Hos den egna hunden bör en ny eller växande knöl, ihållande hälta, oförklarlig viktnedgång eller tydlig förändring i aptit och ork bedömas av veterinär. Sådana tecken har många möjliga orsaker och ska inte självdiagnostiseras som cancer.

För svenskregistrerad avkomma kräver SKK att båda föräldrarna har officiell höftledsstatus före parning. Känd status betyder att ett resultat finns – inte automatiskt att höften är graderad A eller B. Kontrollera därför själva graden och resultaten hos nära släktingar. ED-röntgen är en viktig kontroll som rasklubben vill se hos fler hundar, men den är inte ett separat krav för att registrera valpar enligt 2026 års regler.

Ögonlysning är inte heller ett formellt SKK-krav för rasen. Flatcoated Retrieverklubbens aktuella rekommendation är att avelsdjur har ett ögonintyg som är högst två år gammalt vid parning. Klubben rekommenderar också gonioskopi när det är möjligt och att känd grad av pektinatligamentdysplasi, PLD, inte dubbleras i en kombination. Be att få se datum, diagnoser och hela resultatet – ordet ”ögontestad” räcker inte.

Renal dysplasi, RD, förekommer i få men allvarliga fall. Det finns inget validerat DNA-test för RD hos flatcoated retriever, så ett kommersiellt testresultat ska inte användas som bevis för att en hund eller kombination är fri. Här är känd diagnos hos nära släktingar och uppfödarens öppenhet mer relevant.

## Historia och ursprung

Flatcoated retriever utvecklades i Storbritannien som en apporterande fågelhund för arbete efter skott. Uppgiften var att söka efter och hämta fällt fågel- och småvilt på land och i vatten, vilket förklarar rasens kombination av nosarbete, samarbetsvilja, bärande och uthållig rörelse.

FCI erkände rasen definitivt 1954 och placerar den bland retrieverraserna med arbetsprov. Flatcoated retriever kom till Sverige på 1960-talet. Exakta berättelser om vilka hundtyper som korsades i varje steg av utvecklingen varierar mellan historiska skildringar; det säkra och praktiskt viktiga är att dagens ras fortfarande ska ha funktion som apportör, inte bara ett retrieverlikt utseende.

## Att leva med rasen

Flatcoated retriever passar bäst hos någon som vill leva med en aktiv arbetande retriever och som också tänker träna lugn. Den kan fungera för en engagerad förstagångsägare, men är inte automatiskt lätt: storlek, snabbhet och intensiva hälsningar kräver planering, och behovet av samarbete består hela livet.

Lägenhet kan fungera om det är enkelt att komma ut, om hunden får meningsfull aktivitet och om ljud, hälsningar i trapphus och vila tränas. En trädgård ersätter inte promenader eller gemensamt arbete. Ensamhet måste byggas gradvis från korta, trygga stunder; en liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars förmåga varierar. Om arbetsdagen regelbundet innebär lång frånvaro behövs en fungerande plan för sällskap och rastning redan före köpet.

Inför valpköp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de i aktivitet, hantering och vila?
- Vilken officiell HD-grad har varje förälder, och finns ED-resultat samt ledhistorik hos nära släktingar?
- När gjordes senaste ögonlysningen, vad visade hela intyget och finns gonioskopiresultat?
- Hur gamla blev nära släktingar, vad dog de av och vilka tumördiagnoser eller RD-fall är kända?
- Hur följer uppfödaren tidigare kullars hälsa, mentalitet och arbetsförmåga över tid?

Rätt hem får en arbetsvillig, social och mångsidig hund. Fel matchning uppstår ofta när det vänliga rasidealet tolkas som att hunden klarar barn, andra djur, långa ensamma dagar och ett liv utan riktiga uppgifter av sig själv.

Flatcoated retriever

The Flatcoated Retriever Society of Great Britain

The Swedish Kennel Club (Svenska Kennelklubben)

The Norwegian Kennel Club (Norsk Kennel Klub)

The Danish Kennel Club (Dansk Kennel Klub)

Flatcoated retriever är en medelstor till stor, atletisk apporterande fågelhund med slät, svart eller leverfärgad päls och ett vänligt, valpliknande sätt. De är energiska, människoorienterade och mycket lättlärda, och behöver gott om motion, positiv träning, nära familjeliv och uppmärksam skötsel av hälsan.

Adore Mee Flats

Pluto

## Snabbfakta

Jämthunden är en stor svensk jaktspets, främst avlad för att söka upp älg och hålla kvar viltet med ståndskall. Det är en uthållig, modig och självständig arbetande hund – inte en ras som i första hand är utvecklad för ett liv enbart som sällskapshund.

- **Ursprung:** Sverige
- **Rasgrupp:** Spetsar och raser av urhundstyp
- **Användning:** Ställande jakthund, framför allt vid älgjakt
- **Mankhöjd:** 57–65 cm för hanar och 52–60 cm för tikar
- **Päls:** Tät dubbelpäls i mörkare eller ljusare grå nyanser
- **Typiska drag:** Stor jaktlust, uthållighet, mod, självständighet och vilja att samarbeta
- **Passar bäst hos:** En jägare eller ett aktivt hem som kan ge hunden ett verkligt utlopp för dess jaktliga egenskaper

En jämthund kan vara lugn och tillgiven hemma när dess behov är tillgodosedda, men vardagsmotion ersätter inte alltid det arbete rasen har avlats för. Den viktigaste frågan inför ett köp är därför inte bara om du tycker om att vara ute, utan om du kan erbjuda en meningsfull uppgift som passar en självständig och mycket uthållig jakthund.

## Utseende och päls

Jämthunden är en stor, stark och rörlig spetshund med rektangulär kroppsform. Kroppen ska vara något längre än mankhöjden utan att se tung eller långsträckt ut. Hanar är 57–65 cm höga, med 61 cm som ideal, medan tikar är 52–60 cm, med 56 cm som ideal. Rasstandarden anger ingen bestämd vikt, så hundens hull och proportioner är mer användbara än ett generellt viktspann.

Huvudet är långsträckt med upprättstående öron och ett uppmärksamt uttryck. Svansen är högt ansatt och bärs löst ringlad i en låg båge mot låret, inte hårt knuten över ryggen.

Pälsen består av relativt åtliggande täckhår och en kort, mjuk och ljus underull. Färgen är mörkare eller ljusare grå. Ljusgrå eller gräddfärgade partier finns bland annat på nosen, kinderna, strupen, bröstet, magen, benen och svansens undersida.

Pälsvården är vanligtvis okomplicerad. Bada hunden när den faktiskt behöver det och borsta igenom pälsen ordentligt under fällningsperioder. Efter arbete i skog och mark är det klokt att kontrollera tassar, klor, hud och päls efter sår, skräp och fästingar. Hur ofta det behövs beror på årstid och hur hunden används, inte på ett fast veckoschema.

## Temperament och personlighet

Jämthunden ska vara modig och energisk men samtidigt lugn och stabil. I jakten arbetar den självständigt på avstånd, söker vilt och behöver fatta egna beslut. Samtidigt ska den hålla kontakt med föraren och kunna samarbeta. Kombinationen förklarar varför rasen ofta lär sig snabbt men inte alltid följer instruktioner mekaniskt.

Träningen fungerar bäst när den är tydlig, konsekvent och bygger på belöningar. Hårda metoder riskerar att skada tilliten utan att skapa bättre samarbete. Belöna kontakt, inkallning och lugna val från början, och träna samma färdigheter i de miljöer där de verkligen ska fungera.

Skallet är ett arbetsredskap. Jämthunden har avlats för att markera vilt med ett ihållande ståndskall, och anlaget kan märkas även i vardagen. Det betyder inte att varje individ skäller mycket inomhus, men den som bor lyhört behöver ta ljudfrågan på allvar och träna lugn kring dörrar, besök och rörelse utanför hemmet.

Individer och avelslinjer skiljer sig åt. Be därför uppfödaren beskriva hur föräldrarna fungerar både under jakt, i vila, bland människor och i nya miljöer. Jaktresultat säger mycket om arbetsegenskaperna, men inte allt om hundens vardagsbeteende.

## Träning och motion

Jämthunden behöver mer än vanliga koppelpromenader: den behöver kondition, nosarbete, samarbete och uppgifter som tar vara på jaktlusten. Det finns ingen officiell dygnskvot i timmar eller kilometer som passar alla. Rätt nivå beror på hundens ålder, kondition, hälsa, säsong och hur krävande arbetet är.

För en vuxen hund innebär ett bra upplägg regelbunden fysisk träning tillsammans med sök-, spår- och kontaktarbete. Jakt och jaktträning är rasens mest naturliga användning. Under perioder utan jakt behövs planerad konditionsträning och mentala uppgifter, men även vila och återhämtning. En hund som har arbetat länge i terräng kan behöva en lugnare dag efteråt även om den fortfarande verkar arbetsvillig.

Inkallning är viktig men tar inte bort jaktlusten. Träna den stegvis med långlina och väl valda störningar, och släpp inte hunden där ett långt sök kan innebära fara för vilt, trafik eller hund. GPS är ett säkerhetsstöd vid jakt, inte en ersättning för grundträning och omdöme.

Valpen ska få utforska, leka, bygga kroppskontroll och lära sig att följa sin förare i korta, positiva pass. Öka sträcka och belastning gradvis utifrån individens utveckling. Rasklubbens avelsstrategi varnar för hård jaktträning innan hunden är fullt utvecklad. Försök därför inte få fram tidiga resultat genom långa, ensidiga eller tvingande pass. En veterinär eller fysioterapeut kan hjälpa till med en plan om den växande hundens rörelser eller leder ger anledning till oro.

## Hälsa

Jämthunden betraktas överlag som en frisk och funktionell ras, men höftledsdysplasi och epilepsi förekommer. Rasens avelsstrategi uppmärksammar också diabetes och ögonsjukdomen PRA. En genomtänkt valpkontroll handlar därför både om registrerade undersökningsresultat och om sjukdomshistoriken i nära släkt.

För jämthundskullar som ska registreras i SKK måste båda föräldrarna ha officiell HD-status före parningen. Rasen har HD-index, och SKK rekommenderar att föräldrarnas genomsnittliga index är över 100. Hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel inom rasens indexprogram.

Rasens RAS-rekommendationer går längre: föräldrarna bör ha höfter A eller B, armbågar utan anmärkning, en ögonlysning som inte är äldre än tolv månader samt jaktprovsmerit på löshundsprov för älg. Det är viktigt att skilja dessa rekommendationer från de särskilda registreringsvillkoren. ED-resultat, ögonresultat och jaktmeriter är ändå relevanta kvalitetsuppgifter när du jämför kullar.

Fråga uppfödaren om:

- föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella HD-index
- datum och resultat för ögonlysning
- epilepsi, diabetes och PRA hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- jaktprovsresultat och hur hundarna arbetar i praktiken
- hur tidigare avkommor har utvecklats fysiskt och mentalt

Epilepsi och diabetes kan inte bedömas genom ett enda enkelt friskintyg. Därför är öppen information om släkten särskilt värdefull. Dåligt mörkerseende, återkommande kramper, ovanligt stor törst eller tydligt ökad urinering ska bedömas av veterinär, men sådana symtom kan ha flera orsaker och ska inte självdiagnostiseras.

## Historia och ursprung

Jämthunden är en svensk ras från det nordliga barrskogsbältets tradition av stora jaktspetsar. Den erkändes som egen ras 1946. Innan dess bedömdes den större jämthundstypen och den mindre gråhunden länge inom samma ras, vilket är en viktig förklaring till att jämthunden fick en egen standard relativt sent.

Äldre källor beskriver stora vargliknande jakthundar i Jämtland och närliggande områden, men det går inte att bevisa en obruten linje från forntida hundar till dagens registrerade ras. Det säkra är att den moderna jämthunden har formats genom målmedveten avel för arbete i nordisk skog.

Älgjakten har varit rasens dominerande användningsområde. Hundens uppgift är att söka självständigt, få älgen att stanna och sedan markera platsen med ståndskall så att föraren kan närma sig. Jämthund har även använts vid jakt på bland annat björn och vildsvin, men dess identitet och avelsmål är starkast knutna till arbetet som ställande älghund.

## Att leva med rasen

Att leva med en jämthund fungerar bäst när hundens arbete, återhämtning och vardag planeras som en helhet. En stor tomt är praktisk men ersätter varken träning eller meningsfull aktivitet. Lägenhet är inte omöjligt, men ställer höga krav på tillgång till lämpliga marker, säker förvaring av utrustning, ljudträning och en vardag där hunden får komma ut ofta.

Rasen kan fungera i en barnfamilj, men det är ingen automatisk egenskap. En vuxen ska alltid övervaka samspelet mellan hund och små barn, ansvara för motionen och ge hunden en ostörd viloplats. En stark, ivrig unghund kan oavsiktligt välta ett litet barn även när den är vänlig.

Stark jaktlust påverkar livet med andra djur. En jämthund som vänjs lugnt och kontrollerat vid en katt kan lära sig att leva med den, men det garanterar inte samma beteende mot okända katter utomhus. Smådjur behöver hållas säkert åtskilda på ett sätt som inte bygger på lydnad. Möten med andra hundar påverkas av individ, erfarenhet och introduktion; påståenden om att ett visst kön alltid fungerar eller aldrig fungerar är för enkla.

Ensamhet behöver tränas gradvis när hunden är trygg i hemmet. Vuxna hundar skiljer sig mycket åt i hur lätt de kan koppla av ensamma, och en valp kan inte lämnas som en färdigtränad vuxen. Planera för tillsyn, rastning och sällskap i vardagen i stället för att utgå från att mycket motion automatiskt gör hunden nöjd med långa ensamma perioder.

Välj uppfödare och kull utifrån det liv du faktiskt kan erbjuda. Be att få se dokumenterade hälsoresultat, fråga om sjukdomar i släkten och ta reda på hur föräldrarna jagar och fungerar hemma. För den som vill ha en uthållig jaktkamrat och tycker om ett nära samarbete med en självständig hund kan jämthunden vara ett mycket träffsäkert val. För den som främst söker en lättsam sällskapshund finns det raser med betydligt bättre grundförutsättningar.

Jämthund

Fédération Cynologique Internationale (FCI) - Member Countries

Jämthunden är en stor, vargliknande skandinavisk spets som avlats för älgjakt i karga nordiska skogar. Den har en tjock grå dubbelpäls, ringlad svans och ett lugnt, troget temperament. Den är intelligent och självständig och kräver erfaren hundförare, rejlig daglig motion och regelbunden mental stimulans.

Våtsjötorps

## Snabbfakta

Welsh corgi pembroke är en liten men kraftig vall- och boskapshund som i dag främst lever som aktiv sällskapshund. Den passar bäst hos den som vill kombinera promenader med vardagsträning, nosarbete eller annan mental aktivering.

- Mankhöjd: cirka 25–30 centimeter
- Vikt enligt rasstandarden: 10–12 kilo för hanar och 9–11 kilo för tikar
- Ursprungsland: Storbritannien, med rasens brukshistoria i Wales
- Päls: medellång dubbelpäls som fäller, särskilt under tydliga fällningsperioder
- Temperament: idealet är en frimodig, alert och vänlig hund, men skillnaderna mellan individer är stora
- Livslängd: den svenska rasklubben beskriver många hundar som blir 12–14 år, men ålder och hälsa varierar

Pembroke och welsh corgi cardigan är två skilda raser, inte varianter av samma ras. De skiljer sig bland annat i storlek, färger och svans. Välj inte mellan dem utifrån förenklade påståenden om att den ena alltid är lugnare eller mer social.

## Utseende och päls

Welsh corgi pembroke ska vara lågställd, stark och robust utan att se tung eller orörlig ut. Kroppen är medellång, bröstkorgen bred och djup och öronen upprättstående. Trots de korta benen ska en frisk pembroke röra sig fritt och aktivt.

Rasstandarden anger ungefär 25–30 centimeter i mankhöjd, 10–12 kilo för hanar och 9–11 kilo för tikar. Siffrorna är riktmärken, inte rätt målvikt för varje hund. Hull och muskelmassa måste också bedömas.

Pälsen består av raka, medellånga täckhår och tät underull. Godkända färger är rött, sobel, fawn och svart med tanteckning. De kan förekomma med eller utan vitt på ben, bröst och hals; en mindre mängd vitt på huvud och nosparti är också tillåten.

Äldre rasbeskrivningar kan ge intrycket att alla pembrokes har kort svans. De kan i själva verket födas med full svans eller naturlig stubbsvans av olika längd. Svanskupering är förbjuden i Sverige om ingreppet inte behövs av veterinärmedicinska skäl. En kuperad hund är därför inte svenskfödd; kontrollera dess ursprung och införselhandlingar noga.

Welsh corgi cardigan är vanligen något högre, har en lång, rävliknande svans och fler godkända färger. Färg eller personlighet räcker ändå inte för säker identifiering; stamtavlan visar vilken ras hunden tillhör.

Pälsen behöver inte trimmas. Borsta regelbundet och arbeta igenom underullen när fällningen ökar. Det tar bort löst hår och gör hudförändringar lättare att upptäcka. Bada när hunden är smutsig, inte enligt ett fast schema. Vänj valpen lugnt vid borstning, kloklippning och tandvård.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en frimodig, arbetsvillig, utåtriktad och vänlig hund. Samtidigt visar SKK:s aktuella BPH-analys av vardagsbeteenden stor spridning bland de hundar som deltagit. Vissa hälsar intensivt på främmande människor, andra betydligt mindre. En rasbeskrivning kan därför inte tala om exakt hur en viss valp blir.

Pembrokens bakgrund som gårds- och boskapshund märks ofta i vaksamhet, snabba reaktioner och förmåga att fatta egna beslut. Många tycker om att samarbeta, men en del behöver mer träning för att välja föraren framför sådant som händer runt omkring. Det gör rasen rolig att träna, men inte alltid självgående i vardagen.

SKK lyfter särskilt fram en möjlig tendens att vakta, skälla och nafsa mot hälar. Det sista hänger samman med rasens historiska arbete nära boskapens bakben, men vallningsbeteendet ser inte likadant ut hos alla hundar. Nafsande mot springande barn, fötter eller byxben ska ändå stoppas tidigt. Belöna i stället lugn kontakt, följsamhet och att hunden väljer en tillåten uppgift.

Skällande varierar också. En pembroke kan reagera på dörrljud, rörelse utanför fönstret eller förväntan, men rasnamnet avgör inte hur stort problemet blir. Fråga hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar hemma. Träna lugna rutiner kring dörr, gäster och vila från början.

För barnfamiljen är rätt individ och en genomtänkt vardag viktigare än etiketten ”familjehund”. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred.

## Träning och motion

Welsh corgi pembroke behöver daglig fysisk och mental aktivering, men ett bestämt antal minuter eller kilometer passar inte alla. Ålder, hälsa, kondition och promenadens innehåll påverkar behovet mer än ett standardschema.

En bra vardag innehåller promenader med tid att nosa, korta träningsstunder och en uppgift som kräver koncentration, till exempel godissök, spår eller nya vardagsfärdigheter. Variera lugna aktiviteter med rörelse och planerad vila. En hund som får springa mycket men aldrig tränar på att koppla av kan ändå ha svårt att komma till ro.

Börja tidigt med inkallning, koppelgående, impulskontroll och ett lugnt avbrott från skällande eller nafsande. Belöningsbaserad träning gör det lätt att visa hunden vilket beteende som lönar sig. Håll passen tydliga och avsluta medan hunden fortfarande är engagerad i stället för att nöta samma övning.

Rasen kan uppskatta lydnad, rallylydnad, spår, nose work och agility. Välj aktivitet efter hundens kropp och motivation. Alla pembrokes har inte vallningsanlag bara för att rasen historiskt arbetat med boskap; sådana egenskaper måste bedömas hos den enskilda hunden.

De korta benen är inte ett skäl att behandla en frisk vuxen hund som ömtålig. Bygg kondition och muskler stegvis och ge hunden bra fäste på hala golv. Anpassa belastningen för valpar, äldre hundar och hundar som återhämtar sig från skada. Plötslig smärta, ovilja att röra sig, hälta eller svaghet ska bedömas av veterinär, inte mötas med allmänna råd om trappor eller ramper.

## Hälsa

Welsh corgi pembroke beskrivs som en generellt frisk ras i den svenska avelsstrategin, men köparen behöver ändå kontrollera höfter, ögon och dokumenterad hälsa i släkten. Skilj mellan registreringskrav, rasklubbens råd och DNA-test som går att köpa.

Sedan januari 2025 kräver SKK att båda föräldrarna har officiell höftledsstatus före parning för att valparna ska kunna registreras. Be att få se resultaten och fråga hur uppfödaren har resonerat; ”röntgad” betyder inte att resultatet saknar anmärkning.

Svenska Welsh Corgi Klubben rekommenderar också att avelsdjur ögonundersöks före parning. Fråga efter aktuella resultat för båda föräldrarna och om det finns ögonfynd i nära släkt. Rasklubben följer dessutom hältor och förkortat armbågsben, så kallad short ulna, som kan göra frambenet felställt. En ung hund med tilltagande utåtvriden tass, krokigt framben eller hälta bör undersökas tidigt av veterinär.

DNA-test för degenerativ myelopati, DM, och von Willebrands sjukdom typ 1 förekommer i rasen, men resultatet måste tolkas rätt. Den aktuella svenska avelsstrategin beskriver DM-testet som ett risktest och rekommenderar inte rutinmässig testning, eftersom testet inte ger hela den kliniska bilden och sjukdomen inte är dokumenterad som ett större problem bland svenska hundar. För vWD typ 1 har rasklubben tagit bort sitt tidigare råd om rutinmässig testning efter en genomgång med SKK:s DNA-grupp. Ett laboratorieresultat bevisar alltså inte i sig att en hund är sjuk eller kommer att bli det. Be uppfödaren förklara varför ett test har gjorts och hur resultatet har vägts mot övrig hälsa och genetisk variation.

Håll hunden i normalt hull genom hela livet. En tydlig midja ska kunna ses uppifrån och revbenen ska kännas med lätt tryck. Väg hunden regelbundet, men låt inte standardens kilotal ersätta en riktig hullbedömning. Kontakta veterinär om vikten förändras utan tydlig förklaring eller om hunden behöver ett strukturerat viktminskningsprogram.

## Historia och ursprung

Welsh corgi pembroke utvecklades i Wales som gårds- och vallhund, men rasens tidigaste ursprung är inte slutgiltigt klarlagt. Teorier om flamländska vävare, nordiska spetshundar och släktskap med västgötaspets ska därför ses som teorier, inte som säkra historiska fakta.

Det dokumenterade arbetet på walesiska gårdar förklarar rasen bättre. Pembrokes hjälpte till att flytta boskap till och från ladugården, vaktade gården och utförde flera andra uppgifter. Som heeler drev hunden boskap genom att arbeta nära djurens bakben. Uppgiften krävde vaksamhet, rörlighet, beslutsamhet och både självständighet och samarbete.

Pembroke och cardigan utvecklade egna särdrag i Wales men betraktades länge gemensamt som welsh corgi. De skildes åt som två raser 1934. FCI placerar pembroke som ras nummer 39 i grupp 1 för vall-, boskaps- och herdehundar.

I Sverige lever pembrokes nästan alltid som sällskapshundar, även om några fortfarande får valla. Arvet syns oftare i hundsport, nosarbete och en vardag där hunden får lösa uppgifter med sin ägare.

## Att leva med rasen

En welsh corgi pembroke kan bo i lägenhet, radhus eller villa om vardagen ger tillräckligt med aktivitet, återhämtning och sällskap. Den lilla mankhöjden gör inte hunden passiv, och en trädgård ersätter inte promenader eller träning. I lägenhet är det särskilt viktigt att arbeta tidigt med ljud i trapphus, utsikt från fönster och lugn vid dörren.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden förblir avslappnad. Valpar och oroliga hundar behöver extra hänsyn. Hundar ska också rastas återkommande under dagen, så den som arbetar långa dagar behöver planera hjälp med sällskap och rastning.

Rasen kan leva med andra hundar eller katter, men om det fungerar avgörs av individerna och introduktionen. Låt en katt ha hundfria platser och möjlighet att komma undan, håll de första mötena kontrollerade och förhindra jakt. Smådjur ska skyddas från stress och fysisk kontakt. Tidigare erfarenhet av ett djurslag är värdefull information, men ingen garanti för nästa relation.

För en förstagångsägare kan pembroke fungera om personen uppskattar träning och är konsekvent utan hårda metoder. Den passar sämre för den som vill ha en hund som nöjer sig med korta rundor, sällan fäller eller automatiskt är tyst och följsam.

Rasen har blivit betydligt vanligare i Sverige. När en ras blir populär behöver köparen vara extra noggrann. Träffa uppfödaren och valpens mamma, kontrollera registrering, id-märkning, veterinärbesiktning och officiella hälsoresultat. Om hunden är importerad eller svanskuperad ska ursprung och införselhandlingar vara tydliga. Ett bra köpbeslut bygger på dokument, öppna svar och hur hundarna faktiskt fungerar — inte på bilder eller löften om ett visst temperament.

Welsh corgi pembroke

Association Française du Corgi

Welsh corgi pembroke är en liten, kraftig vallhund med korta ben, rävliknande ansikte och en vädertålig dubbel päls som fäller året runt. Den är intelligent, aktiv och mycket människoorienterad och behöver daglig motion, mental stimulans, vänlig men konsekvent träning samt noggrann kontroll av vikt och rygg.

Hunduppfödare

För köpare

För säljare

Verktyg

Hundar

Katter

Get a Pet