## Snabbfakta

Flatcoated retriever är en brittisk, erkänd apporterande fågelhund i FCI:s grupp 8. Rasen är avlad för att söka efter och hämta fällt vilt på land och i vatten, så samarbete, apporteringslust och förmåga att arbeta i varierad terräng är centrala egenskaper – även hos hundar som främst lever som sällskap.

- Önskvärd mankhöjd är 58–61 cm för hanar och 56–58 cm för tikar.
- Önskvärd vikt i god kondition är 27–36 kg för hanar och 25–32 kg för tikar. Måtten beskriver standardens ideal, inte vad varje vuxen hund kommer att väga eller mäta.
- Godkända färger är svart och leverbrun.
- Rasidealet är en positiv, vänlig, vaken och lyhörd hund. Energi, intensitet och förmåga att komma till ro varierar mellan individer och familjer.
- Flatcoated retriever behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete varje dag. Enbart långa promenader ersätter inte meningsfulla uppgifter.
- Tumörsjukdomar är ett viktigt hälsoproblem i rasen. Inget enskilt test kan visa att en valp eller avelslinje är fri från framtida cancerrisk.

## Utseende och päls

Flatcoated retriever ska vara stark utan att bli tung och spänstig utan att se tunn ut. Den funktionella balansen är viktigare än mycket benstomme, mycket päls eller hög kroppsvikt. Rörelserna ska vara fria, flytande och regelbundna framifrån och bakifrån.

Huvudet är långt och välformat, med flat, måttligt bred skalle och ett obetydligt stop. Käkarna ska vara tillräckligt långa och kraftiga för apporteringsarbetet. Kroppen har djup, ganska bred bröstkorg och ett kort, kraftigt ländparti. Svansen bärs glatt men inte högt över rygglinjen.

Pälsen är tät, av fin till medelgrov struktur och så rak som möjligt. Ben och svans har tydliga fanor när hunden är färdigutvecklad. Endast svart och leverbrun ingår i standarden; gult förekommer men är inte en godkänd utställningsfärg.

Pälsvården bör följa hundens faktiska päls och vardag, inte ett fast kalenderintervall. Kamma igenom pälsen ända ned till huden och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna och i fanorna. Efter bad eller arbete i vatten och tät terräng behöver hunden torkas och gås igenom för tovor, hudirritation, frön, små sår och skadade trampdynor. Öronen ska hållas torra och kontrolleras vid lukt, rodnad eller klåda. Trimning kan hålla tassar och fanor funktionella, men pälsen ska inte formas till en tung eller överdriven silhuett.

## Temperament och personlighet

Flatcoated retriever ska vara förtroendeingivande, positiv, vänlig, vaken och lyhörd, men rasstandarden är ett avelsmål – inte en garanti för varje individ. En valpköpare bör därför bedöma föräldrar, vuxna släktingar och hur uppfödaren följer upp hundarnas vardagsbeteende, inte nöja sig med att rasen beskrivs som glad.

I SKK:s BPH-analys av 209 svenskfödda hundar uppfattades rasen överlag som trygg, energisk, nyfiken, lekfull och social. Samma analys betonar variationen inom rasen och lyfter att hög nyfikenhet och snabb reaktion också kan hänga ihop med svårigheter att koppla av. Underlaget är dessutom en beskrivning av deltagande hundar, inte ett facit för en valp. Titta därför efter både arbetslust och återhämtning: kan de vuxna hundarna hälsa utan att tappa all självkontroll, hanteras lugnt och vila när inget händer?

Rasen är ofta social, men barn-, hund- och kattvänlighet ska aldrig antas på rasnamnet. En stark och entusiastisk hund kan välta ett litet barn även utan ont uppsåt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Introduktion till hundar och katter bör ske stegvis. Tidigare erfarenhet, intresse för att jaga och förmåga att avbryta på signal väger tyngre än en allmän beskrivning av rasen.

## Träning och motion

Flatcoated retriever behöver dagligen använda både kropp och huvud, men det finns ingen seriös universell minut- eller timkvot. Rätt nivå beror på ålder, hälsa, kondition, aktivitetens intensitet och hur hunden återhämtar sig. En bra dag innehåller en blandning av rörelse, nosarbete, apportering, samarbete och ostörd vila.

Apportering och sök ger ofta mer än att bara öka promenadlängden. Dummies, enkla markeringsövningar, närsök, spår, jaktträning eller Funktionsbeskrivning Retriever kan ge utlopp för egenskaper som rasen är avlad för. Jaktprov och praktisk jakt passar den som vill utveckla arbetet vidare, men varje ägare kan bygga vardagsuppgifter där hunden får söka, bära, lämna av och vänta på signal.

Belöningsbaserad och stegvis träning passar en snabb och samarbetsinriktad retriever. Prioritera tidigt:

- följsamhet och koppelgående innan hunden blir fullstark;
- inkallning och stopp även när något rör sig eller luktar spännande;
- lugna hälsningar med fyra tassar i marken;
- att bära och lämna föremål utan konflikt;
- stadga, passivitet och förmåga att växla ned efter aktivitet;
- frivillig hantering av tassar, öron, mun och päls.

Vattenarbete kan vara ett bra utlopp, men vattenintresse är inte samma sak som simkunnighet. Börja grunt, visa en säker väg upp, undvik strömt eller mycket kallt vatten och lämna aldrig hunden utan uppsikt. Växande hundar behöver varierad, gradvis uppbyggd belastning; upprepade tvära stopp, höga hopp och ensidig bollkastning är inte en genväg till god kondition.

## Hälsa

Tumörsjukdomar är den viktigaste rasspecifika hälsosak som en valpköpare behöver förstå. SKK och rasklubben beskriver en överrepresentation av flera tumörformer, och flatcoated retriever är dokumenterat predisponerad för bland annat histiocytärt sarkom. Det betyder inte att varje hund blir sjuk, men risken kan inte avfärdas med ett gentest, ett normalt veterinärintyg eller friska unga föräldrar.

Be om ålder och dödsorsak för föräldrar, mor- och farföräldrar, hel- och halvsyskon samt tidigare kullar. Fråga vilka diagnoser som faktiskt är veterinärbekräftade och hur uppfödaren använder information om äldre släktingar. Hos den egna hunden bör en ny eller växande knöl, ihållande hälta, oförklarlig viktnedgång eller tydlig förändring i aptit och ork bedömas av veterinär. Sådana tecken har många möjliga orsaker och ska inte självdiagnostiseras som cancer.

För svenskregistrerad avkomma kräver SKK att båda föräldrarna har officiell höftledsstatus före parning. Känd status betyder att ett resultat finns – inte automatiskt att höften är graderad A eller B. Kontrollera därför själva graden och resultaten hos nära släktingar. ED-röntgen är en viktig kontroll som rasklubben vill se hos fler hundar, men den är inte ett separat krav för att registrera valpar enligt 2026 års regler.

Ögonlysning är inte heller ett formellt SKK-krav för rasen. Flatcoated Retrieverklubbens aktuella rekommendation är att avelsdjur har ett ögonintyg som är högst två år gammalt vid parning. Klubben rekommenderar också gonioskopi när det är möjligt och att känd grad av pektinatligamentdysplasi, PLD, inte dubbleras i en kombination. Be att få se datum, diagnoser och hela resultatet – ordet ”ögontestad” räcker inte.

Renal dysplasi, RD, förekommer i få men allvarliga fall. Det finns inget validerat DNA-test för RD hos flatcoated retriever, så ett kommersiellt testresultat ska inte användas som bevis för att en hund eller kombination är fri. Här är känd diagnos hos nära släktingar och uppfödarens öppenhet mer relevant.

## Historia och ursprung

Flatcoated retriever utvecklades i Storbritannien som en apporterande fågelhund för arbete efter skott. Uppgiften var att söka efter och hämta fällt fågel- och småvilt på land och i vatten, vilket förklarar rasens kombination av nosarbete, samarbetsvilja, bärande och uthållig rörelse.

FCI erkände rasen definitivt 1954 och placerar den bland retrieverraserna med arbetsprov. Flatcoated retriever kom till Sverige på 1960-talet. Exakta berättelser om vilka hundtyper som korsades i varje steg av utvecklingen varierar mellan historiska skildringar; det säkra och praktiskt viktiga är att dagens ras fortfarande ska ha funktion som apportör, inte bara ett retrieverlikt utseende.

## Att leva med rasen

Flatcoated retriever passar bäst hos någon som vill leva med en aktiv arbetande retriever och som också tänker träna lugn. Den kan fungera för en engagerad förstagångsägare, men är inte automatiskt lätt: storlek, snabbhet och intensiva hälsningar kräver planering, och behovet av samarbete består hela livet.

Lägenhet kan fungera om det är enkelt att komma ut, om hunden får meningsfull aktivitet och om ljud, hälsningar i trapphus och vila tränas. En trädgård ersätter inte promenader eller gemensamt arbete. Ensamhet måste byggas gradvis från korta, trygga stunder; en liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars förmåga varierar. Om arbetsdagen regelbundet innebär lång frånvaro behövs en fungerande plan för sällskap och rastning redan före köpet.

Inför valpköp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de i aktivitet, hantering och vila?
- Vilken officiell HD-grad har varje förälder, och finns ED-resultat samt ledhistorik hos nära släktingar?
- När gjordes senaste ögonlysningen, vad visade hela intyget och finns gonioskopiresultat?
- Hur gamla blev nära släktingar, vad dog de av och vilka tumördiagnoser eller RD-fall är kända?
- Hur följer uppfödaren tidigare kullars hälsa, mentalitet och arbetsförmåga över tid?

Rätt hem får en arbetsvillig, social och mångsidig hund. Fel matchning uppstår ofta när det vänliga rasidealet tolkas som att hunden klarar barn, andra djur, långa ensamma dagar och ett liv utan riktiga uppgifter av sig själv.

Flatcoated retriever

The Flatcoated Retriever Society of Great Britain

The Swedish Kennel Club (Svenska Kennelklubben)

The Norwegian Kennel Club (Norsk Kennel Klub)

The Danish Kennel Club (Dansk Kennel Klub)

The Kennel Club (United Kingdom)

Flatcoated retriever är en medelstor till stor, atletisk apporterande fågelhund med slät, svart eller leverfärgad päls och ett vänligt, valpliknande sätt. De är energiska, människoorienterade och mycket lättlärda, och behöver gott om motion, positiv träning, nära familjeliv och uppmärksam skötsel av hälsan.

Flatterhaft Flatcoats är en uppfödare av rasen Flatcoated retriever med bas i Olsfors i Sverige.
Välkommen till min hemsida, för mer information. 
VÄLKOMNA

Flatterhaft

## Snabbfakta

Labrador retriever är en medelstor till stor apporterande fågelhund med rötter i Newfoundland i Kanada. Rasen utvecklades framför allt i Storbritannien. Den är känd för sin samarbetsvilja och sitt intresse för att bära och hämta saker. Det är samtidigt en aktiv arbetshund, inte en automatiskt lättsam familjehund.

- **Mankhöjd:** idealet är 56–57 cm för hanar och 54–56 cm för tikar.
- **Vikt:** ungefär 25–36 kg är ett grovt riktmärke för en vuxen hund, beroende på kön, kroppsbyggnad och hull.
- **Förväntad livslängd:** ofta omkring 10–12 år.
- **Godkända färger:** svart, gul eller leverbrun. Gult kan variera från ljust gräddfärgat till rävrött.
- **Päls:** kort, tät och försedd med vattenavvisande underull.
- **Ursprunglig uppgift:** att söka upp och apportera fällt vilt efter skott.

Labradorer avlas med olika mål. Vissa uppfödare prioriterar jaktliga egenskaper, andra exteriör och sällskap, och många försöker förena flera kvaliteter. Etiketter som ”jaktlabrador” och ”utställningslabrador” säger därför inte allt om en enskild hund. Titta på föräldradjur, vuxna släktingar, arbetsmeriter och hur uppfödaren faktiskt lever med och använder sina hundar.

## Utseende och päls

En labrador ska vara starkt byggd, kompakt och rörlig utan att bli tung eller överviktig. Typiska drag är ett brett huvud, en kraftig kropp, välvinklade ben och den karakteristiska ”uttersvansen”: tjock vid roten, avsmalnande mot spetsen och täckt av kort, tät päls. Hanar har en idealhöjd på 56–57 cm och tikar 54–56 cm. Kilogrammen är mindre viktiga än att hunden har synlig midja och revben som lätt kan kännas under huden.

Pälsen består av kort, tätt täckhår och vattenavvisande underull. Den skyddar väl i kallt och vått väder men innebär också att labradoren kan fälla mycket, särskilt när underullen byts. Borsta extra under fällningsperioder och bada när hunden faktiskt behöver det. Ett fast bad- eller borstschema passar inte alla hundar.

Kontrollera hud, tassar och öron regelbundet, särskilt efter bad och simning. Torka ytterörat om det är fuktigt, men rengör bara när det behövs. Dålig lukt, brunaktigt sekret, rodnad eller återkommande huvudskakningar bör bedömas av veterinär i stället för att behandlas med rutinmässig öronrengöring.

Rasstandarden godkänner enfärgat svart, gult eller leverbrunt; en liten vit fläck på bröstet kan förekomma. ”Silver” är inte en fjärde godkänd färg utan registreras som en färg som avviker från standarden. Färgbeteckningen i sig ger däremot inte underlag för svepande påståenden om en enskild hunds hälsa.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, intelligent och samarbetsvillig hund som gärna arbetar med sin förare. Många labradorer söker social kontakt, uppskattar belöningsbaserad träning och är entusiastiska i både lek och arbete. Ingen rasbeskrivning är dock en garanti. Temperament påverkas också av arv, tidiga erfarenheter, träning, hälsa och vardagsmiljö.

Apporteringslusten märks ofta som ett behov av att bära saker i munnen. Ge hunden tillåtna föremål och lär in ett lugnt byte eller ”loss” i stället för att jaga den när den tar något. Det gör vardagen säkrare och tar vara på ett naturligt beteende. Mat kan vara en stark belöning, men även lek, sök och möjligheten att hämta ett föremål kan fungera väl.

Skillnaderna mellan avelsinriktningar är verkliga, men de är inte absoluta. Jaktavlade hundar är ofta utvalda för fart, uthållighet och koncentrerat apporteringsarbete. Hundar från mer exteriört inriktade linjer kan ha en annan kroppsbyggnad och arbetsstil. Det betyder inte att varje jaktavlad labrador är svår att koppla av eller att varje utställningsinriktad labrador är lugn. Be uppfödaren beskriva föräldradjurens energi, förmåga att varva ner, ljudnivå, socialitet och arbetslust med konkreta exempel.

En BPH- eller MH-beskrivning kan ge ytterligare information om hur en hund reagerade i standardiserade situationer. Resultatet är en beskrivning, inte ett godkänt eller underkänt temperamentstest. Läs det tillsammans med egna möten och kunskap om släkten.

## Träning och motion

En labrador behöver daglig rörelse, men också uppgifter som engagerar nosen, minnet och samarbetet med föraren. Det finns ingen universell timgräns som passar valp, vuxen jakthund, familjehund och äldre hund. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, vana och hur hunden återhämtar sig.

Promenader kan kombineras med apportering, personsök, spår, lydnad, stadga och enkla nosövningar. Korta fokuserade träningspass passar ofta bättre än att upprepa samma övning tills hunden tappar koncentrationen. Vila och förmågan att koppla av är en del av träningen, inte ett tecken på att hunden fått för lite att göra.

Prioritera tidigt en säker inkallning, följsamhet i koppel, lugn hantering, stadga och en tydlig signal för att lämna ifrån sig föremål. Träna belöningsbaserat och höj svårigheten stegvis. Om du använder mycket godis bör det räknas in i dagens matmängd.

Vattenintresse är vanligt hos rasen, men alla labradorer tycker inte om att simma och ingen hund är automatiskt vattensäker. Börja på grunt, lugnt vatten, låt hunden välja tempo och se till att den enkelt kan ta sig upp. Ha uppsikt nära strömt, kallt eller algpåverkat vatten och undvik att kasta föremål så långt att en ivrig hund pressas över sin förmåga.

## Hälsa

Den viktigaste hälsokontrollen inför ett valpköp är inte att föräldrarna bara är ”testade”, utan vilka undersökningar som gjorts, när de gjordes och vilka resultaten blev. Labradorens leder, ögon och kroppsvikt förtjänar särskild uppmärksamhet.

För att en labradorkull ska kunna registreras hos Svenska Kennelklubben måste båda föräldradjuren ha ett officiellt HD-resultat före parningen. Ett registrerat resultat är inte samma sak som att höftlederna är utan anmärkning. Svenska Labrador Retrieverklubben rekommenderar strängare urval: båda föräldrarna bör vara röntgade för HD och ED utan anmärkning samt ögonundersökta inom två år före parningen och fria från ärftlig ögonsjukdom, med vissa angivna undantag.

Be om föräldradjurens registreringsnummer och kontrollera själva resultatet, undersökningsdatumet och gärna uppgifter om syskon, tidigare avkommor och andra nära släktingar. Det ger mer information än en allmän formulering om att hundarna är hälsotestade.

DNA-test kan vara värdefulla när de används för rätt sjukdom och resultaten hos två föräldradjur bedöms tillsammans. Ett test för prcd-PRA kan exempelvis bara säga något om just den formen av näthinnesjukdom; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. För recessiva sjukdomar som EIC behöver en frisk bärare inte själv bli sjuk, men partnerns resultat måste vara känt så att sjuka valpar inte föds. En stor DNA-panel är därför inte ett bevis på god hälsa i stort.

Övervikt belastar kroppen och ska inte betraktas som ett normalt rasdrag. Känn på revbenen och titta efter en tydlig midja uppifrån och från sidan. Väg hunden regelbundet och justera portioner, tugg och träningsbelöningar efter hullet. Forskning har kopplat en variant i POMC-genen hos vissa labradorer till större matmotivation och högre kroppsvikt, men varianten finns inte hos alla och gör inte övervikt oundviklig.

## Historia och ursprung

Labrador retriever har sina tidiga rötter vid Newfoundlands kust i Kanada, där hundar av liknande typ hjälpte fiskare att hämta föremål och fångst ur vattnet. Under 1800-talet fördes sådana hundar till Storbritannien, där rasen utvecklades till en specialiserad apporterande fågelhund.

Den brittiska kennelklubben erkände labrador retriever som ras 1903. Uppgiften efter skottet formade flera av de egenskaper som fortfarande präglar rasen: intresse för att söka, bära och lämna föremål, vilja att samarbeta på avstånd och förmåga att arbeta i vatten och besvärlig terräng. I dag används labradoren inom jakt, hundsport och flera samhällsuppgifter, men dess historiska arbetsbakgrund är viktig även för den som främst söker en sällskapshund.

## Att leva med rasen

Labrador retriever kan passa i många hem när ägaren vill dela en aktiv vardag med hunden och har tid för både träning och återhämtning. Trädgård är inget krav och lägenhet kan fungera, men bostaden ersätter inte promenader, nosarbete och annan meningsfull aktivitet utomhus. Träna också på att vara tyst och lugn i trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Med barn behövs vuxen närvaro, tydliga regler och en ostörd viloplats för hunden. En ung eller uppspelt labrador är stark nog att välta ett litet barn utan att mena illa. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund de inte fysiskt kan hantera.

Många labradorer lever väl med andra hundar och katter, men det avgörs inte enbart av rasen. Introducera djuren gradvis, hindra jakt och trängning och ge katten höga eller avskilda flyktvägar. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är lugnt och förutsägbart.

Ensamhet behöver tränas stegvis. En liten valp ska inte lämnas ensam direkt; börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan slappna av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar, så utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Inför valpköpet bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vilka aktiviteter och vilken vardag är kullen avlad för?
- Hur arbetar föräldradjuren, hur fungerar de socialt och hur kopplar de av i praktiken?
- Vilka officiella resultat finns för HD, ED och ögon, och hur ser hälsan ut hos nära släktingar?
- Finns BPH, jaktprov eller andra relevanta beskrivningar och meriter, och vad visar de?
- Hur matchar uppfödaren valparnas olika egenskaper med köparnas liv?

Den bästa matchningen bygger på mer än färg, kön och en linjeetikett. Välj en uppfödare som kan beskriva hundarnas faktiska egenskaper, visa de verkliga hälsoresultaten och vara ärlig även om variationen inom kullen.

Labrador retriever

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Norwegian Kennel Club

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Labrador retriever är en medelstor till stor, atletisk och vänlig hund med mycket god simförmåga och en kort, tät, vattenavvisande päls i gult, svart eller brunt (chocolate). Den är intelligent och matmotiverad, lätt att träna, har behov av daglig motion och mental stimulans och används i stor utsträckning både som familjehund och som arbetande hund.

## Snabbfakta

Jämthunden är en stor svensk jaktspets, främst avlad för att söka upp älg och hålla kvar viltet med ståndskall. Det är en uthållig, modig och självständig arbetande hund – inte en ras som i första hand är utvecklad för ett liv enbart som sällskapshund.

- **Ursprung:** Sverige
- **Rasgrupp:** Spetsar och raser av urhundstyp
- **Användning:** Ställande jakthund, framför allt vid älgjakt
- **Mankhöjd:** 57–65 cm för hanar och 52–60 cm för tikar
- **Päls:** Tät dubbelpäls i mörkare eller ljusare grå nyanser
- **Typiska drag:** Stor jaktlust, uthållighet, mod, självständighet och vilja att samarbeta
- **Passar bäst hos:** En jägare eller ett aktivt hem som kan ge hunden ett verkligt utlopp för dess jaktliga egenskaper

En jämthund kan vara lugn och tillgiven hemma när dess behov är tillgodosedda, men vardagsmotion ersätter inte alltid det arbete rasen har avlats för. Den viktigaste frågan inför ett köp är därför inte bara om du tycker om att vara ute, utan om du kan erbjuda en meningsfull uppgift som passar en självständig och mycket uthållig jakthund.

## Utseende och päls

Jämthunden är en stor, stark och rörlig spetshund med rektangulär kroppsform. Kroppen ska vara något längre än mankhöjden utan att se tung eller långsträckt ut. Hanar är 57–65 cm höga, med 61 cm som ideal, medan tikar är 52–60 cm, med 56 cm som ideal. Rasstandarden anger ingen bestämd vikt, så hundens hull och proportioner är mer användbara än ett generellt viktspann.

Huvudet är långsträckt med upprättstående öron och ett uppmärksamt uttryck. Svansen är högt ansatt och bärs löst ringlad i en låg båge mot låret, inte hårt knuten över ryggen.

Pälsen består av relativt åtliggande täckhår och en kort, mjuk och ljus underull. Färgen är mörkare eller ljusare grå. Ljusgrå eller gräddfärgade partier finns bland annat på nosen, kinderna, strupen, bröstet, magen, benen och svansens undersida.

Pälsvården är vanligtvis okomplicerad. Bada hunden när den faktiskt behöver det och borsta igenom pälsen ordentligt under fällningsperioder. Efter arbete i skog och mark är det klokt att kontrollera tassar, klor, hud och päls efter sår, skräp och fästingar. Hur ofta det behövs beror på årstid och hur hunden används, inte på ett fast veckoschema.

## Temperament och personlighet

Jämthunden ska vara modig och energisk men samtidigt lugn och stabil. I jakten arbetar den självständigt på avstånd, söker vilt och behöver fatta egna beslut. Samtidigt ska den hålla kontakt med föraren och kunna samarbeta. Kombinationen förklarar varför rasen ofta lär sig snabbt men inte alltid följer instruktioner mekaniskt.

Träningen fungerar bäst när den är tydlig, konsekvent och bygger på belöningar. Hårda metoder riskerar att skada tilliten utan att skapa bättre samarbete. Belöna kontakt, inkallning och lugna val från början, och träna samma färdigheter i de miljöer där de verkligen ska fungera.

Skallet är ett arbetsredskap. Jämthunden har avlats för att markera vilt med ett ihållande ståndskall, och anlaget kan märkas även i vardagen. Det betyder inte att varje individ skäller mycket inomhus, men den som bor lyhört behöver ta ljudfrågan på allvar och träna lugn kring dörrar, besök och rörelse utanför hemmet.

Individer och avelslinjer skiljer sig åt. Be därför uppfödaren beskriva hur föräldrarna fungerar både under jakt, i vila, bland människor och i nya miljöer. Jaktresultat säger mycket om arbetsegenskaperna, men inte allt om hundens vardagsbeteende.

## Träning och motion

Jämthunden behöver mer än vanliga koppelpromenader: den behöver kondition, nosarbete, samarbete och uppgifter som tar vara på jaktlusten. Det finns ingen officiell dygnskvot i timmar eller kilometer som passar alla. Rätt nivå beror på hundens ålder, kondition, hälsa, säsong och hur krävande arbetet är.

För en vuxen hund innebär ett bra upplägg regelbunden fysisk träning tillsammans med sök-, spår- och kontaktarbete. Jakt och jaktträning är rasens mest naturliga användning. Under perioder utan jakt behövs planerad konditionsträning och mentala uppgifter, men även vila och återhämtning. En hund som har arbetat länge i terräng kan behöva en lugnare dag efteråt även om den fortfarande verkar arbetsvillig.

Inkallning är viktig men tar inte bort jaktlusten. Träna den stegvis med långlina och väl valda störningar, och släpp inte hunden där ett långt sök kan innebära fara för vilt, trafik eller hund. GPS är ett säkerhetsstöd vid jakt, inte en ersättning för grundträning och omdöme.

Valpen ska få utforska, leka, bygga kroppskontroll och lära sig att följa sin förare i korta, positiva pass. Öka sträcka och belastning gradvis utifrån individens utveckling. Rasklubbens avelsstrategi varnar för hård jaktträning innan hunden är fullt utvecklad. Försök därför inte få fram tidiga resultat genom långa, ensidiga eller tvingande pass. En veterinär eller fysioterapeut kan hjälpa till med en plan om den växande hundens rörelser eller leder ger anledning till oro.

## Hälsa

Jämthunden betraktas överlag som en frisk och funktionell ras, men höftledsdysplasi och epilepsi förekommer. Rasens avelsstrategi uppmärksammar också diabetes och ögonsjukdomen PRA. En genomtänkt valpkontroll handlar därför både om registrerade undersökningsresultat och om sjukdomshistoriken i nära släkt.

För jämthundskullar som ska registreras i SKK måste båda föräldrarna ha officiell HD-status före parningen. Rasen har HD-index, och SKK rekommenderar att föräldrarnas genomsnittliga index är över 100. Hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel inom rasens indexprogram.

Rasens RAS-rekommendationer går längre: föräldrarna bör ha höfter A eller B, armbågar utan anmärkning, en ögonlysning som inte är äldre än tolv månader samt jaktprovsmerit på löshundsprov för älg. Det är viktigt att skilja dessa rekommendationer från de särskilda registreringsvillkoren. ED-resultat, ögonresultat och jaktmeriter är ändå relevanta kvalitetsuppgifter när du jämför kullar.

Fråga uppfödaren om:

- föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella HD-index
- datum och resultat för ögonlysning
- epilepsi, diabetes och PRA hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- jaktprovsresultat och hur hundarna arbetar i praktiken
- hur tidigare avkommor har utvecklats fysiskt och mentalt

Epilepsi och diabetes kan inte bedömas genom ett enda enkelt friskintyg. Därför är öppen information om släkten särskilt värdefull. Dåligt mörkerseende, återkommande kramper, ovanligt stor törst eller tydligt ökad urinering ska bedömas av veterinär, men sådana symtom kan ha flera orsaker och ska inte självdiagnostiseras.

## Historia och ursprung

Jämthunden är en svensk ras från det nordliga barrskogsbältets tradition av stora jaktspetsar. Den erkändes som egen ras 1946. Innan dess bedömdes den större jämthundstypen och den mindre gråhunden länge inom samma ras, vilket är en viktig förklaring till att jämthunden fick en egen standard relativt sent.

Äldre källor beskriver stora vargliknande jakthundar i Jämtland och närliggande områden, men det går inte att bevisa en obruten linje från forntida hundar till dagens registrerade ras. Det säkra är att den moderna jämthunden har formats genom målmedveten avel för arbete i nordisk skog.

Älgjakten har varit rasens dominerande användningsområde. Hundens uppgift är att söka självständigt, få älgen att stanna och sedan markera platsen med ståndskall så att föraren kan närma sig. Jämthund har även använts vid jakt på bland annat björn och vildsvin, men dess identitet och avelsmål är starkast knutna till arbetet som ställande älghund.

## Att leva med rasen

Att leva med en jämthund fungerar bäst när hundens arbete, återhämtning och vardag planeras som en helhet. En stor tomt är praktisk men ersätter varken träning eller meningsfull aktivitet. Lägenhet är inte omöjligt, men ställer höga krav på tillgång till lämpliga marker, säker förvaring av utrustning, ljudträning och en vardag där hunden får komma ut ofta.

Rasen kan fungera i en barnfamilj, men det är ingen automatisk egenskap. En vuxen ska alltid övervaka samspelet mellan hund och små barn, ansvara för motionen och ge hunden en ostörd viloplats. En stark, ivrig unghund kan oavsiktligt välta ett litet barn även när den är vänlig.

Stark jaktlust påverkar livet med andra djur. En jämthund som vänjs lugnt och kontrollerat vid en katt kan lära sig att leva med den, men det garanterar inte samma beteende mot okända katter utomhus. Smådjur behöver hållas säkert åtskilda på ett sätt som inte bygger på lydnad. Möten med andra hundar påverkas av individ, erfarenhet och introduktion; påståenden om att ett visst kön alltid fungerar eller aldrig fungerar är för enkla.

Ensamhet behöver tränas gradvis när hunden är trygg i hemmet. Vuxna hundar skiljer sig mycket åt i hur lätt de kan koppla av ensamma, och en valp kan inte lämnas som en färdigtränad vuxen. Planera för tillsyn, rastning och sällskap i vardagen i stället för att utgå från att mycket motion automatiskt gör hunden nöjd med långa ensamma perioder.

Välj uppfödare och kull utifrån det liv du faktiskt kan erbjuda. Be att få se dokumenterade hälsoresultat, fråga om sjukdomar i släkten och ta reda på hur föräldrarna jagar och fungerar hemma. För den som vill ha en uthållig jaktkamrat och tycker om ett nära samarbete med en självständig hund kan jämthunden vara ett mycket träffsäkert val. För den som främst söker en lättsam sällskapshund finns det raser med betydligt bättre grundförutsättningar.

Jämthund

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI) - Member Countries

Jämthunden är en stor, vargliknande skandinavisk spets som avlats för älgjakt i karga nordiska skogar. Den har en tjock grå dubbelpäls, ringlad svans och ett lugnt, troget temperament. Den är intelligent och självständig och kräver erfaren hundförare, rejlig daglig motion och regelbunden mental stimulans.

## Snabbfakta

Golden retriever är en brittisk apporterande fågelhund i FCI grupp 8, utvecklad för att söka efter och hämta fällt vilt i nära samarbete med sin förare. Bakgrunden märks fortfarande i rasens arbetslust, intresse för att bära föremål och behov av både fysisk aktivitet och uppgifter att lösa.

- **Ursprung:** Storbritannien, med dokumenterad utveckling i gränstrakten mellan England och Skottland
- **Ursprunglig funktion:** apportering av fågel på land och i vatten
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar enligt rasstandarden
- **Päls:** rak eller vågig dubbelpäls med tät, vattenavvisande underull
- **Färg:** nyanser av guld eller creme; rött och mahogny ingår inte i standarden
- **Rasideal:** vänlig, tillitsfull, intelligent, samarbetsvillig och arbetsvillig
- **Passar bäst:** ett hem som vill träna, aktivera och låta hunden vara delaktig i vardagen

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, aktivitetsnivå och vardagsegenskaper påverkas även av avelsinriktning, föräldradjur, uppväxt, hälsa och träning.

## Utseende och päls

Golden retriever ska vara välbalanserad, proportionerlig och aktiv, med en kroppsbyggnad som klarar arbete utan att bli tung eller överdriven. Hanar är vanligen större än tikar, men funktion, fria rörelser och en sund helhet är viktigare än ett kraftigt utseende.

Pälsen består av raka eller vågiga täckhår, rikligare behäng och tät, vattenavvisande underull. Godkända färger går från creme till olika nyanser av guld. Rött och mahogny är inte standardfärger, och vitt är begränsat till några få hår på bröstet. Färg eller kroppsform berättar däremot inte säkert vilken aktivitetsnivå eller arbetslust en enskild hund kommer att få.

Dubbelpälsen fäller och behöver regelbunden genomgång, särskilt när underullen lossnar mer. Borsta igenom hela pälsen efter behov och var extra noggrann bakom öronen, i armhålorna och i behänget på ben och svans, där tovor lättare uppstår. En kam hjälper till att kontrollera att borstningen når igenom underullen. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt en fast kalender. Efter simning eller blöta promenader är det praktiskt att reda ut pälsen, låta den torka ordentligt och kontrollera hud och öron om hunden visar tecken på irritation.

Kloklippning, tandvård och kontroll av hud, öron och tassar hör till den löpande skötseln. Det viktiga är att anpassa rutinen efter individens päls, fällning, aktivitet och hur ofta den blir våt eller smutsig.

## Temperament och personlighet

Rasidealet för golden retriever är en vänlig, trygg och samarbetsvillig hund med naturlig arbets- och apporteringslust. Många söker gärna kontakt, bär föremål och uppskattar gemensamma uppgifter, men beskrivningen ska inte tolkas som att varje golden automatiskt är lugn, okomplicerad eller social med alla.

Rasen mognar ofta förhållandevis sent. En ung golden kan vara fysisk, intensiv och lätt distraherad långt efter att den nått sin fulla storlek. Vardagsfärdigheter som lugna hälsningar, följsamhet, hantering och förmåga att koppla av behöver därför tränas lika medvetet som apportering och lydnad.

Det finns uppfödare med olika mål, exempelvis jaktligt arbete, prov, utställning eller ett bredare sällskapsfokus. Etiketter som ”jaktgolden” och ”utställningsgolden” ger bara en grov ledtråd och förutsäger inte säkert en individs motor, utseende eller förmåga att varva ned. Be i stället uppfödaren beskriva föräldrarnas och nära släktingars vardagsegenskaper, arbetslust, rädslor, socialitet och återhämtning. Arbets- och mentalbeskrivningar kan ge ytterligare information, men de är delar av underlaget och inte garantier.

Rasen kan passa en engagerad förstagångsägare, särskilt med stöd från uppfödare och hundkurs. Det kräver ändå beredskap för en relativt stor, stark och ofta livlig unghund som behöver konsekventa rutiner, daglig aktivering och tid att mogna.

## Träning och motion

Golden retriever behöver daglig fysisk aktivitet, mental problemlösning och möjlighet till återhämtning, men det finns ingen fast tidsangivelse som passar alla. Ålder, hälsa, kondition, personlighet och avelsinriktning avgör hur motionen ska fördelas och hur belastande den kan vara.

En fungerande vuxenvardag kan innehålla promenader i varierad terräng, nosarbete, sökövningar, apportering, lydnad och lugn träning i olika miljöer. Variation ger mer än att försöka trötta ut hunden med samma intensiva aktivitet varje dag. Rasen är avlad för samarbete, så uppgifter med tydlig start, uppgift och avslut passar ofta bättre än oreglerad bollkastning i högt tempo.

Valpar behöver korta, positiva stunder av lek, miljöträning och rörelse med mycket vila mellan aktiviteterna. Belastningen ska anpassas efter valpens utveckling och underlag, inte räknas fram med en fast minutregel. Öka längd och svårighet gradvis och låt valpens ork och återhämtning styra nästa steg.

Belöningsbaserad träning brukar passa rasens samarbetsvilja. Prioritera tidigt:

- inkallning och kontakt även runt människor, hundar och viltvittring
- koppelgående och lugna hälsningar
- att lämna och byta föremål utan konflikt
- stadga och väntan före apportering eller lek
- en inlärd signal för vila och nedvarvning

Vattenintresse är vanligt, men alla golden retriever vill inte bada och simkunnighet ska aldrig tas för given. Introducera vatten i grunt, lugnt område med enkel väg upp, låt hunden välja tempo och ha ständig uppsikt. Strömt vatten, svag is, algblomning och svåråtkomliga kanter kräver särskild försiktighet.

## Hälsa

Höftleder, armbågsleder och ögon är centrala hälsoområden i svensk golden retrieveravel. För en valpköpare är det viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringskrav, rasklubbens rekommendationer och ett enskilt testresultat.

För att avkomman ska kunna registreras i SKK ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parningen. Det betyder inte att ED, ögonlysning och DNA-test är motsvarande obligatoriska SKK-krav för varje kull av rasen. Golden retrieverklubbens rekommendationer och villkor för valphänvisning går längre: de omfattar bland annat HD- och ED-resultat, aktuell ögonundersökning och GR_PRA1/2-status samt vissa meriter.

Klubben rekommenderar i normalfallet HD A eller B och ED utan anmärkning. Hundar med HD C eller ED grad 1 bör enligt rekommendationerna bara användas undantagsvis, och då ska kullens beräknade HD- respektive ED-index vara minst 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parning, och minst en förälder ska vara fri eller hereditärt fri från både GR_PRA1 och GR_PRA2.

Be om de faktiska resultaten, inte bara beskedet att hundarna är ”testade”. Kontrollera HD- och ED-grad, index när det finns, datum och resultat för ögonundersökningen samt respektive förälders DNA-status. GR_PRA1 och GR_PRA2 avser specifika mutationer. Testerna täcker inte alla genetiska orsaker till PRA och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning.

HD, ED och vissa ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasens avelsstrategi lyfter också tumörsjukdomar som en viktig fråga för rasen som helhet. Sådana sammanställningar kan inte översättas till en säker procentsats eller prognos för den enskilda valpen. Fråga därför även om hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Bra undersökningsresultat minskar osäkerheten men kan aldrig garantera framtida hälsa.

## Historia och ursprung

Golden retriever utvecklades under senare delen av 1800-talet i gränstrakten mellan England och Skottland för att apportera fällt vilt på både land och i vatten. Förändrade jaktformer skapade behov av en hund som kunde söka, markera, vänta och arbeta uthålligt i nära samspel med föraren.

Lord Tweedmouths bevarade avelsanteckningar dokumenterar den tidiga utvecklingen. En gul retriever parades med en Tweed water spaniel, och fortsatt urval formade de egenskaper som förknippas med rasens apportering, vattenarbete och samarbetsförmåga. Golden retriever erkändes som egen ras 1913 och introducerades i Sverige omkring 1950.

Rasens moderna användning är bredare än praktisk jakt, men bakgrunden är fortfarande relevant. Sök, föremålsintresse, uthållighet och förmågan att växla mellan aktivitet och väntan är egenskaper som behöver förvaltas genom avel och träning, även hos hundar som främst lever som sällskap.

## Att leva med rasen

Golden retriever passar bäst hos människor som vill ha en social och träningsbar hund som får delta i vardagen. Ett vänligt rasideal gör inte vardagsfärdigheter medfödda: en ung golden behöver lära sig att hälsa lugnt, gå i koppel, hantera föremål och koppla av även när det händer mycket omkring den.

Rasen kan fungera väl med barn, men samspelet kräver vuxen tillsyn. Barn ska få lära sig att respektera hundens vila, mat och signaler, och hunden behöver tränas att hälsa och leka utan att välta eller tränga sig på. Samma försiktighet gäller andra djur. Många golden retriever lever med hundar eller katter, men introduktionen ska ske gradvis med kontroll, avstånd och en trygg reträttplats för katten. Individens tidigare erfarenheter och jakt- eller föremålsintresse spelar roll.

Lägenhet kan fungera om det finns en realistisk plan för rastning och träning, liksom plats för blöt päls och lugn inomhus. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, miljöombyte eller gemensam aktivitet. Rasen är ofta social, och ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. Hur länge en viss hund klarar att vara ensam går inte att bestämma utifrån rasnamnet.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än färg och föräldrarnas titlar. Be uppfödaren visa officiella hälsoresultat, index, ögonundersökningens datum och DNA-status. Träffa helst tiken, fråga hur nära släktingar fungerar i hemmet och be om konkreta exempel på aktivitetsnivå, socialitet, rädslor och återhämtning. Välj en kull vars dokumenterade egenskaper och uppfödarens mål passar det liv du faktiskt kan erbjuda.

Golden retriever

The Golden Retriever Club UK

The Kennel Club UK

Vänlig, medelstor till stor retriever med tät, vattenavvisande gyllene päls och mjuk mun. Mycket lättlärd, människoorienterad och lekfull, som behöver daglig delaktighet, regelbunden pälsvård och 1,5–2 timmars varierad motion. Ursprungs­ligen avlad som apportör vid jakt, numera vanlig som familjehund, assistanshund och terapihund.

Vi är en hundälskande familj som fött upp hundar i SKK sedan 1992 under kenelnamnet Jämtesjöns.
Vi strävar efter att föda upp friska, sunda, trygga och trevliga familjehundar som är lite smidigare i modellen. 
För oss är det viktigt att man tillsammans hittar något meningsfullt som både hund och ägare gillar. Av erfarenhet vet jag att våra labbar gillar nosarbete och förstås att bära och apportera, men framför allt gillar de att få vara delaktiga och aktiva familjemedlemmar.

Jämtesjöns

## Snabbfakta

Pomeranian är den minsta storleksvarianten av tysk spets: en mycket liten men livlig sällskapshund med tät dubbelpäls, stor vaksamhet och nära till skall. Den passar bäst hos den som vill träna och aktivera en riktig hund i litet format, inte hos den som söker en hund som mest ska bäras.

- **Ras och ursprung:** tysk spets, pomeranian/zwergspitz, med ursprung i Tyskland och senare utveckling i England
- **Storlek:** vanligen 18–23 cm i mankhöjd och omkring 2–3 kg; rasstandarden anger 21 cm med tillåten variation och att vikten ska motsvara hundens storlek
- **Förväntad livslängd:** ungefär 12–16 år är en vägledning, inte ett löfte för den enskilda hunden
- **Temperament:** ofta vaken, glad, tillgiven och lättlärd, men individ, uppväxt och vardag påverkar mycket
- **Aktivering:** dagliga promenader, nosarbete och korta träningsstunder, med tid för lugn och återhämtning
- **Pälsvård:** grundlig genomgång ungefär varannan vecka och oftare under fällning
- **Att tänka på:** skall, tandvård, patellastatus och säker hantering kring små barn och betydligt större hundar

“Teacup Pomeranian” och “mini Pomeranian” är inte egna erkända storleksvarianter. Det är marknadsord som inte ger någon säkrare prognos för vuxen storlek, hälsa eller temperament. Den officiella varianten heter Pomeranian eller Zwergspitz. Bedöm därför föräldrar, vuxna släktingar, hälsodata och uppfödarens avelsmål i stället för att lita på ett säljnamn.

## Utseende och päls

Pomeranian är kompakt och kvadratiskt byggd, med litet spetsformat huvud, små upprätta öron och en yvig svans som bärs högt över ryggen. Den stora pälsen ger en rundare silhuett än kroppen egentligen har.

Rasen har dubbelpäls. Täckhåren ska vara långa, raka och utstående, medan underullen är kort, tät och mjuk. Pälsen bildar en tydlig krage runt halsen, byxor på bakbenen och en buskig svans. Standarden beskriver en naturlig päls som inte ska se formklippt ut. Godkända färger omfattar bland annat vit, svart, brun, orange och gråschatterad samt flera andra definierade färger och kombinationer.

En ordentlig genomgång ungefär varannan vecka är en bra utgångspunkt enligt SKK, men under fällning behöver många hundar borstas oftare. Arbeta igenom pälsen ända ner mot huden i stället för att bara jämna till ytan. Öka skötseln så snart små tovor börjar bildas. Frekvensen ska följa hundens päls, årstid och vardag; ett fast schema passar inte varje individ.

Pälsens kvalitet är viktigare än maximal volym. En korrekt dubbelpäls innehåller både täckhår och underull. Mycket underull i kombination med brist på täckhår är ett uppmärksammat problem inom rasen och kan göra pälsen svårskött. När du träffar en uppfödare är det därför relevant att se vuxna hundar, inte bara valpens mjuka valppäls.

## Temperament och personlighet

Pomeranian är ofta uppmärksam, livlig och starkt fäst vid sina människor. Rasstandarden beskriver en glad, tillgiven och lättlärd hund utan utpräglad jaktlust, men det är ett avelsideal och ingen garanti för hur varje individ fungerar med främmande människor, barn eller andra djur.

Spetsens vaksamhet gör att den snabbt kan reagera på ljud, rörelse utanför fönstret eller någon som kommer till dörren. Skallet har en bakgrund i rasens larmande funktion. Målet behöver därför inte vara en hund som aldrig säger ifrån, utan en hund som kan avbryta, söka stöd hos sin förare och komma till ro igen. Begränsa möjligheten att öva långa skallserier, belöna pauser och träna en lugn rutin i situationer som brukar utlösa skall.

Socialisering är värdefull men lovar inte ett visst temperament. Låt valpen möta människor, miljöer och stabila hundar i en takt där den fortfarande kan tänka, ta kontakt och återhämta sig. Mer exponering är inte alltid bättre om hunden blir pressad.

BPH kan visa hur en beskriven hund reagerade i standardiserade moment, men resultatet är inte ett godkänt- eller underkäntprov och förutsäger inte allt. Underlaget för Pomeranian är dessutom begränsat. Väg ihop BPH om det finns, föräldrarnas vardagsbeteende och vad uppfödaren kan berätta om vuxna släktingar.

## Träning och motion

Pomeranian behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla hundar. En bra vardag blandar promenader i hundens tempo med nosarbete, samarbete, lek och ostörd vila. Bedöm upplägget efter hundens hull, rörelser, koncentration och förmåga att varva ner, inte bara efter hur långt den har gått.

Rasen kan uppskatta nosework, rallylydnad och agility när uppgifterna och miljön anpassas till hundens storlek och erfarenhet. Även följsamhet, inkallning, trick och sök efter mat eller föremål ger meningsfull aktivering. Låt hundens engagemang styra passens längd i stället för ett fast fem- eller tiominutersschema.

Belöningsbaserad träning hjälper hunden att förstå vad som lönar sig utan att göra den mer osäker. Prioritera tidigt:

- lugn hantering av tassar, mun och päls
- kontakt och inkallning även när något rör sig eller låter
- att kunna gå undan och vila
- en inlärd paus efter att hunden har uppmärksammat ett ljud
- trygghet på olika underlag och i vardagens transporter

Den lilla kroppen kräver säkerhet, inte passivitet. Lyft hunden när situationen faktiskt innebär risk, men ge den också möjlighet att gå, nosa och lösa enkla uppgifter själv. Förebygg fall från möbler eller famnar och avbryt hård lek med betydligt större hundar innan storleksskillnaden blir ett problem.

## Hälsa

Inför ett svenskt valpköp är föräldrarnas registrerade patellastatus, uppgifter om tänder och bett samt information om pälsproblem i vuxna släktingar särskilt användbara. Identifierade hundar, registrerade resultat och öppna svar säger mer än en lång lista över möjliga sjukdomar.

Patellaluxation förekommer hos Pomeranian och andra små hundraser. I Sverige är patellaundersökning inte ett obligatoriskt hälsoprogram för rasen, men Pomeranianklubben rekommenderar att avelsdjur undersöks. Klubbens rekommendation är att hundar med grad 2 eller 3 inte används i avel och att grad 1 endast kombineras med grad 0. Det är en avelsrekommendation, inte en garanti för valpens framtida hälsa.

Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata. Kontrollera hundens identitet, undersökningsdatum och status för båda föräldrarna. Formuleringen “föräldrarna är testade” räcker inte om identitet och resultat inte går att följa.

Håravfall beskrivs ibland som “black skin disease”, BSD eller alopeci X. Rasens aktuella avelsstrategi betonar att BSD varken är en sjukdom i sig eller ett vetenskapligt diagnosnamn, utan ett vardagligt samlingsnamn för flera tillstånd som kan ge pälsförlust. Oförklarligt håravfall behöver därför bedömas veterinärt. Fråga hur pälsen har utvecklats hos föräldrar och äldre släktingar, men kräv inte säkra ärftlighetslöften när orsaksbilden är oklar.

Tänder, käkar och bett är också viktiga inom rasen. Vänj valpen vid att munnen undersöks och börja med tandborstning tidigt; helst bör tänderna borstas dagligen. Sök hjälp om hunden får ont, har svårt att äta eller om bettet verkar skada mjukdelar i munnen.

## Historia och ursprung

Pomeranian har sitt ursprung i Tyskland och hör till familjen tysk spets. Namnet Zwergspitz betyder dvärgspets, medan Pomeranian är det internationellt välkända namnet på samma officiella storleksvariant.

Rasens moderna typ utvecklades vidare i England. Där bildades Pomeranian Club 1891 och en tidig rasstandard togs fram. Den dokumenterade historien är därför bäst sammanfattad som tysk spetsbakgrund med viktig engelsk vidareutveckling, inte som en säker obruten berättelse om en särskild förhistorisk hundtyp.

Den tidigare larmande funktionen hjälper till att förklara dagens vaksamhet och skallbenägenhet. I dag hålls Pomeranian främst som sällskapshund, men den har kvar spetsens uppmärksamhet och uppskattar ofta uppgifter där den får samarbeta och använda nosen.

## Att leva med rasen

Pomeranian kan fungera med barn, andra djur och i lägenhet, men bara när de vuxna anpassar miljön till en mycket liten, alert hund. Varken rasnamnet eller tidig socialisering gör samspelet automatiskt säkert.

Små barn och hund ska alltid ha en vuxen nära. Barnet bör sitta ner vid kel, låta hunden gå undan och aldrig bära den utan hjälp. Hunden behöver en fredad viloplats. Pomeranian är inte en leksak, och ett fall ur famnen eller från en hög möbel kan få stora följder även om rasen i grunden är livlig och tålig.

Med andra hundar är kontrollerade möten viktigare än många möten. Välj lugna individer, träna lugn kontakt på avstånd och avbryt ojämn fysisk lek. Introduktion till katt bör ske stegvis, gärna först genom doft och barriär. Katten ska ha en egen flyktväg, och jakt får inte bli ett inövat beteende. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

Lägenhetsboende fungerar när hunden får aktivitet utomhus och kan koppla av inomhus. Den avgörande frågan är ofta ljud, inte bostadens storlek. I ett lyhört hus behöver ägaren förebygga vakt vid fönster och dörr, träna lugna rutiner och ta grannars situation på allvar.

Pomeranian beskrivs ofta som starkt knuten till sin människa och bör tränas gradvis på att vara ensam. En valp kan inte lämnas ensam från början. Starta med mycket korta stunder i en trygg miljö och öka bara när hunden förblir lugn. Om den börjar skälla ihållande, vandra, klösa eller inte kan komma till ro har träningen blivit för svår och behöver förenklas.

Inför valpköp, kontrollera mer än färg och utlovad vuxenvikt:

- träffa tiken och gärna andra vuxna släktingar
- fråga hur de fungerar med ljud, främmande människor, hantering och vila
- verifiera båda föräldrarnas patellaresultat och identitet
- fråga om tänder, bett och bestående pälsförlust i släkten
- be uppfödaren förklara kombinationens mål och hur tidigare avkommor har utvecklats
- avstå från säljargument som gör “teacup” eller “mini” till en hälsogaranti

En bra match är en Pomeranian vars förväntade temperament och skötselbehov passar din vardag, och en uppfödare som visar dokumentation, känner sina vuxna hundar och kan tala lika öppet om variation och risker som om rasens charm.

Pomeranian

Deutscher Spitz Club (Germany)

Liten, rävliknande spets med fluffig dubbelpäls i många färger. Med en vikt på 2–3,5 kg är Pomeranians livliga, alerta och väldigt människoorienterade sällskapshundar som också är bra vakthundar. De behöver regelbunden pälsvård, mjuk och positiv träning, dagliga promenader, hjärngympa, tandvård och skydd för sina små leder.

Chefens

## Snabbfakta

Irish softcoated wheaten terrier är en medelstor, aktiv terrier från Irland. Rasen utvecklades som en mångsidig gårdshund och hålls i dag främst som sällskapshund. Den brukar beskrivas som livlig, tillgiven, intelligent och påhittig, men också som självständig. Det är därför en hund för den som vill lägga tid på träning, motion och pälsvård.

- **Rasgrupp:** Grupp 3, terrier
- **Ursprung:** Irland
- **Tidigare användning:** Gårdsarbete, skadedjursbekämpning och jakt
- **Storlek:** Hanhundar ska enligt rasstandarden vara 46–48 cm höga och väga cirka 18–20,5 kg; tikar ska vara något mindre
- **Päls:** Enkel, mjuk och silkig, i nyanser av vetefärg
- **Aktivitetsnivå:** Aktiv; behöver daglig fysisk och mental sysselsättning
- **Pälsvård:** Omfattande och regelbunden

Rasen passar bäst när ägaren uppskattar en social hund med tydlig terrierkaraktär och kan erbjuda vardagsträning, varierad aktivitet och noggrann pälsvård. Den är ett sämre val om du söker en hund som nöjer sig med korta promenader, kräver mycket lite skötsel eller är okomplicerad att träna i alla lägen.

## Utseende och päls

Irish softcoated wheaten terrier är kompakt och välbyggd utan att vara tung. Kroppen är ungefär lika lång som hunden är hög, och helheten ska ge intryck av både styrka och smidighet. Små framåtvikta öron, mörka ögon, skägg och päls över pannan ger rasen dess typiska uttryck.

Den vuxna pälsen är rasens tydligaste kännetecken. Den ska bestå av ett pälslager; bara på öronen får underull förekomma. Strukturen ska kännas mjuk och silkig snarare än sträv eller ullig. Färgen varierar från ljust vete till en varmare gyllene, rödaktig ton. Pälsen kan vara vågig eller löst lockig.

En wheatenvalp behöver inte se ut som den vuxna hunden. Valppälsen kan vara rödaktig, gråaktig eller ha mörk mask och mörka hårspetsar. Både färg och struktur förändras i flera steg, och den färdiga vuxenpälsen kommer oftast först mellan 18 månaders och två och ett halvt års ålder. Det går därför inte att avgöra exakt hur vuxenpälsen blir enbart genom att titta på valpens färg eller mjukhet.

Pälsen lämnar ofta mindre löst hår i hemmet än raser med tydlig säsongsfällning, men den sköter inte sig själv. Lösa hår kan stanna kvar i pälsen och bidra till tovor. För många vuxna hundar är en noggrann genomkamning varje vecka en rimlig utgångspunkt, medan pälsbytet kan kräva kamning flera gånger i veckan. Rasklubbens och SKK:s skötselråd anger också regelbundna bad och klippning flera gånger om året. Hur ofta det behövs beror på pälsens struktur och längd samt på vad hunden gör i vardagen.

Rasen ska inte beskrivas som allergifri. Hundallergen finns bland annat i saliv och hud, och mängden varierar mellan individer även inom samma ras. Den som har hundallergi bör därför utreda sin allergi och träffa den aktuella hunden flera gånger innan ett köp övervägs.

## Temperament och personlighet

En typisk irish softcoated wheaten terrier är livlig, social med sin familj och snabb att engagera sig i det som händer. Rasstandarden beskriver den som sportig, tillgiven, lojal och intelligent. Samtidigt finns en självständig terriersida som kan märkas när något i omgivningen känns mer intressant än ägarens plan.

Temperamentet varierar mellan individer och linjer. Bland de hundar som deltagit i svenska mentalbeskrivningar visar de flesta låga nivåer av aggressiva reaktioner, men resultaten visar också en tydlig variation inom rasen. Fråga därför uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande människor, andra hundar, plötsliga ljud, hantering och återhämtning efter överraskningar. Om föräldradjuren har genomfört BPH eller MH kan resultatet ge mer konkret information än allmänna påståenden om rasen.

Rasen kan leva bra med barn när hund och barn lär sig respektera varandras gränser. Små barn och hundar ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. Hur en individ fungerar med andra hundar eller andra djurslag varierar. Tidig, lugn introduktion och genomtänkt vardagshantering är viktigare än att utgå från att alla individer fungerar likadant.

## Träning och motion

Irish softcoated wheaten terrier behöver röra sig och använda huvudet varje dag. Det finns ingen fast mängd motion som passar alla individer. En unghund, en vältränad vuxen och en äldre hund behöver olika belastning, och motionen bör anpassas efter kondition, hälsa och återhämtning.

Rasen passar för exempelvis nosework, spår, rallylydnad, agility och vanlig vardagsträning. Variation är ofta mer givande än att enbart förlänga promenaden. Sökövningar, följsamhet, kroppskontroll och korta problemlösningspass kan ge en bättre balans mellan aktivitet och vila.

Börja tidigt med inkallning, koppelgående, hantering och förmågan att koppla av. SKK lyfter att rasen kan vara nyfiken och ge sig ut på egna utflykter, så en trädgård behöver vara säkert inhägnad. Träna inkallning systematiskt, men använd koppel eller långlina på platser där en misslyckad inkallning kan bli farlig.

Belöningsbaserad träning passar en intelligent och självständig hund väl: belöna det beteende du vill se, gör uppgiften tydlig och öka svårigheten stegvis. Hårda korrigeringar behövs inte och kan göra hunden stressad samt försämra samarbetet. Korta, engagerande pass med tydliga pauser brukar vara lättare att lyckas med än långa repetitioner.

## Hälsa

Många irish softcoated wheaten terrier lever ett aktivt liv långt upp i åren, men rasen har hälsorisker som en valpköpare bör känna till. Svenska rasunderlag lyfter framför allt njur- och mag-tarmproblem samt vissa hud- och öronbesvär. Att en risk finns i rasen betyder inte att varje hund drabbas.

Två viktiga begrepp är PLN och PLE. **PLN**, protein-losing nephropathy, innebär att protein förloras genom njurarna. **PLE**, protein-losing enteropathy, är ett samlingsbegrepp för proteinförlust genom tarmen. Tillstånden kan vara allvarliga och kan utvecklas först i vuxen ålder. För PLN finns ett DNA-test för riskvarianter, men resultatet är inte en enkel diagnos: hundar med riskvarianter behöver inte bli sjuka, och även andra faktorer påverkar. För PLE finns inget motsvarande genetiskt test.

Återkommande diarré eller kräkningar, oförklarlig viktnedgång, svullnad, ökad törst eller ökad urinering ska bedömas av veterinär. Sådana symtom kan ha många orsaker och bevisar inte PLE eller PLN, men de bör inte avfärdas hos en hund med känd rasrisk.

Rasklubbens svenska avelsrekommendationer omfattar bland annat känd höftledsstatus och känd DNA-status för mikroftalmi. Tillståndet kallas microphthalmia i dokumenten och innebär att ögat inte har utvecklats normalt. Klubben har också särskilda rekommendationer om nära släktingar till hundar som drabbats av renal dysplasi, PLE eller PLN. I SKK:s registreringsregler för 2026 finns däremot inget särskilt krav på officiell höftledsstatus för att registrera valpar av rasen. En SKK-registrerad valp är alltså inte automatiskt resultatet av alla undersökningar som rasklubben rekommenderar.

Be uppfödaren visa:

- föräldrarnas officiella höftledsresultat
- DNA-resultat för mikroftalmi
- PLN-resultat, om testet har gjorts, samt en nyanserad förklaring av vad resultatet betyder
- känd förekomst av PLE, PLN eller renal dysplasi bland nära släktingar
- hur föräldrar och äldre släktingar har mått över tid

## Historia och ursprung

Irish softcoated wheaten terrier kommer från Irland och hör till landets fyra terrierraser. Den exakta tidiga historien är inte fullt dokumenterad. Det finns skriftliga hänvisningar till mjukpälsade hundar från omkring 200 år tillbaka, men påståenden om en mer exakt eller äldre härstamning bör ses som osäkra.

Småbrukare använde dessa terrier till flera uppgifter på gården, bland annat för att hålla efter skadedjur och hjälpa till i gårdsarbetet. Hundarna användes också vid jakt på grävling och utter. Den irländska kennelklubben erkände rasen 1937, och FCI erkände den definitivt 1957.

Rasen kom till Sverige 1965, och den första svenska kullen föddes 1967. Här har den främst blivit en sällskaps- och aktivitetshund, även om arbetslusten fortfarande märks i exempelvis spår, nosework, lydnad och agility.

## Att leva med rasen

Att leva med en irish softcoated wheaten terrier innebär en aktiv och social vardag. Den kan bo i lägenhet eller hus så länge den får motion, mental aktivering, regelbunden rastning och tillräcklig vila. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur hundens dagar faktiskt ser ut.

Räkna med tid för pälsvård varje vecka och mer arbete under perioder då unghundspälsen förändras. Be uppfödaren visa kamning, bad och klippning praktiskt. Kontrollera särskilt skägg, ben, armhålor, ljumskar och området bakom öronen, där fukt och friktion lätt kan skapa tovor.

Ensamhet måste tränas gradvis när hunden är trygg i hemmet. En vuxen, väl ensamhetstränad hund kan vanligen vara själv några timmar, men individer skiljer sig mycket och en liten valp ska inte lämnas ensam. Planera därför för stor närvaro under valptiden och för en vardag där hunden får vara en del av familjens liv.

Rasen passar dig som vill ha en glad, företagsam terrier och tycker att träning och pälsvård är en del av hundägandet. Den passar sämre om lågt skötselbehov, långvarig ensamhet eller en hund som alltid sätter samarbetsviljan före sin egen nyfikenhet är avgörande krav. Välj uppfödare efter dokumenterad hälsa, stabil mentalitet och öppen information om släkten – inte enbart efter valpens färg eller ett löfte om att rasen är lättskött eller allergivänlig.

Irish softcoated wheaten terrier

Irish Soft Coated Wheaten Terrier Club of Great Britain

Svenska Terrierklubben (Sweden)

Norsk Terrier Klub (Norway)

Irish softcoated wheaten terrier är en medelstor, atletisk irländsk gårdsterrier som blivit en familjehund, känd för sin silkeslena, lätt fällande vetefärgade päls, sitt glada och människokära sätt, sina stora pälsvårdsbehov, sitt livliga men träningsbara temperament och sin i allmänhet goda hälsa med vissa rasspecifika risker.

Irish Rover's

## Snabbfakta

Leonberger är en mycket stor tysk sällskaps- och familjehund med lugn självsäkerhet som rasideal, riklig dubbelpäls och ett tydligt behov av att få vara med i vardagen. Storleken påverkar nästan varje beslut: träning måste börja tidigt, pälsen kräver regelbunden tid och hem, bil samt ekonomi behöver fungera för en jättehund.

- FCI erkänner leonberger som ras nummer 145 i grupp 2, med ursprungsland Tyskland.
- Hanar ska vara 72–80 cm i mankhöjd och tikar 65–75 cm. Rasstandarden anger ingen vikt.
- Rasidealet är en trygg, följsam och vänlig familjehund, men temperament och barnvana måste alltid bedömas hos individen.
- Pälsen är lång och riklig med underull. Den fäller mycket, särskilt under tydliga fällningsperioder.
- Leonberger behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men mängden ska anpassas efter ålder, hälsa och hur hunden återhämtar sig.
- I Sverige krävs officiell HD-status för avelsdjur innan parning. Rasklubbens RAS innehåller fler rekommendationer som är viktiga att granska vid valpköp.

## Utseende och päls

Leonberger är en kraftfull och muskulös hund som samtidigt ska se balanserad, rörlig och elegant ut. Hanar är 72–80 cm höga och tikar 65–75 cm. FCI-standarden anger däremot inget viktintervall, så ett bestämt kilotal är ingen officiell måttstock för rasen. Titta hellre på proportioner, hull, rörelser och hur de vuxna hundarna i familjen är byggda.

Den svarta masken är obligatorisk i rasstandarden. Grundfärgen kan vara lejongul, röd, rödbrun eller sandfärgad och nyanser däremellan. Pälsen är lång och riklig, från medelmjuk till grov, med tät underull. Den får vara rak eller lätt vågig. Särskilt hanar kan få en tydlig man över hals och bröst, och benen samt bakstället har längre behäng.

Räkna med en ordentlig genomgång minst varje vecka och tätare skötsel när underullen lossnar. Borsta i små partier ända ned mot huden och kontrollera särskilt bakom öronen, under hakan, mellan frambenen, i byxorna och på svansen. Tovor blir snabbt större i en så tät päls. Efter bad eller blöta promenader behöver huden och den tjocka underullen få torka ordentligt.

Leonberger ska inte formklippas eller trimmas som en klippras. Pälsen på och under tassarna kan hållas efter, och enstaka hår vid öronen kan ansas vid behov. Badfrekvensen styrs av hundens päls, aktivitet och smutsnivå; det finns ingen meningsfull kalender som passar alla. Den som vill ha ett nästan hårfritt hem bör välja en annan ras.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver en behaglig, följsam och orädd sällskapshund med självförtroende, måttligt temperament och god förmåga att lära och minnas. Det är målet för aveln, inte en garanti för varje leonberger. Rasklubbens svenska avelsstrategi betonar därför att mentalbeskrivningens hela resultat ska granskas, särskilt rädsla och aggressivitet.

Leonberger förknippas ofta med familjeliv och vänlighet mot barn. Den utpräglade barnvänligheten finns även i rasstandarden, men vuxna måste ändå styra samspelet. En stor unghund kan välta ett barn utan att mena något illa, och hunden ska alltid ha en fredad viloplats. Barn behöver lära sig att låta hunden vara ifred när den äter, sover eller går undan.

Förhållandet till andra hundar, katter och smådjur beror på individ, tidigare erfarenheter och introduktionen. Utgå inte från att rasnamnet ger låg jaktlust eller automatisk tolerans. Vid en kattintroduktion ska katten ha hundfria platser och flyktvägar, hunden hållas under kontroll och mötena vara korta och lugna. Förhindra jakt och lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän deras beteende är stabilt och förutsägbart.

Viss vaktinstinkt kan förekomma, men leonberger är inte tänkt som en skarp vakthund. Fråga uppfödaren hur föräldrarna reagerar på gäster, plötsliga ljud, främmande miljöer och hantering. Det säger mer om din kommande vardag än etiketter som ”snäll jätte”.

## Träning och motion

Leonberger behöver vardagsträning från första dagen, framför allt lugnt koppelgående, inkallning, hantering och att hälsa med tassarna i marken. Det som är charmigt hos en liten valp kan bli en säkerhetsrisk hos en vuxen jättehund. Belöningsbaserad träning ger hunden tydliga val och är förstahandsvalet; hårda och skrämmande metoder behövs inte.

Motionen ska bygga en fungerande kropp utan att följa en stel minutformel. Det saknas vetenskapligt stöd för den vanliga ”fem minuter per levnadsmånad”-regeln. För en valp passar korta promenader, fri lek i eget tempo, miljöträning och enkla övningar, varvat med mycket sömn. Avbryt när valpen blir trött, tappar koordination eller börjar sacka efter. Öka en sak i taget och följ hur hunden rör sig och återhämtar sig senare samma dag och nästa morgon.

Undvik långa sträckor där valpen måste följa ditt tempo, liksom upprepade hopp, hårda inbromsningar och löpning bredvid cykel. Det betyder inte att valpen ska hållas stilla. Varierad rörelse i eget tempo och gradvis längre promenader ger både kroppsvana och självförtroende.

En frisk vuxen leonberger mår bra av dagliga promenader och uppgifter för huvudet. Nosarbete, spår, vardagslydnad och lugna utflykter är ofta praktiska val. Bedöm rätt nivå efter hundens kondition, underlag, temperatur och återhämtning, inte efter ett generellt antal minuter. En hund som blir stel, ovillig eller ovanligt trött behöver mindre belastning och vid kvarstående besvär en veterinärbedömning.

## Hälsa

Leonbergerns storlek gör hälsa och livslängd till viktiga frågor redan före valpköpet. I en brittisk studie publicerad 2024 var medianlivslängden 10,0 år bland 676 leonberger. Det är en populationsuppgift, inte en prognos för en enskild hund eller en svensk kull. Be därför också om ålder och dödsorsak hos föräldrar, mor- och farföräldrar samt tidigare avkommor.

I Sverige har leonberger ett hälsoprogram där båda avelsdjuren måste ha officiell HD-status före parning för att valparna ska kunna registreras i SKK. Röntgen görs tidigast vid 18 månaders ålder för rasen. Detta ska inte blandas ihop med Svenska Leonbergerklubbens aktuella RAS, som är vägledande och går längre. Där rekommenderas bland annat ett kullindex för HD på minst 100, att HD D–E och ED 2–3 inte används i avel, ögonlysning före avelsdebut och känd mental status.

Be uppfödaren visa originalresultat och förklara både varje förälders resultat och den planerade kombinationen. Ett bra beslutsunderlag omfattar:

- officiell HD-status och gärna ED-resultat samt aktuella HD/ED-index;
- ögonresultat och fullständigt protokoll från BPH eller annan mentalbeskrivning;
- DNA-resultat för LPN1, LPN2, LPPN3 och LEMP, med rätt tolkning för varje variant;
- kända fall av hjärtsjukdom, tumörer, neurologiska symtom och tidiga dödsfall i nära släkt.

LPN-varianterna och LEMP är neurologiska sjukdomar som kan påverka rörelse, muskler, koordination och ibland andning. Testerna är inte utbytbara, och arvsmodellen skiljer sig: exempelvis är LPN2 dominant medan LPPN3 och LEMP hanteras som recessiva varianter. Nöj dig därför inte med beskedet ”DNA-testad”; be att få se exakt test, resultat och hur kombinationen följer aktuell klubbrekommendation.

Leonberger är stor och har djup bröstkorg, vilket är en kroppsform med ökad risk för magomvridning. Försök att kräkas utan att något kommer upp, snabbt uppsvälld buk, oro, hässjande och svårighet att lägga sig är akuta varningssignaler. Kontakta veterinär omedelbart och åk in; vänta inte för att se om det går över.

## Historia och ursprung

Leonberger skapades i södra Tyskland under 1800-talet och har fått sitt namn från staden Leonberg nära Stuttgart. Enligt FCI:s rasstandard korsade rådmannen Heinrich Essig en svartvit newfoundlandstik med en hund från Sankt Bernhardshospicet och använde senare även pyrenéerhund. Målet var en stor hund med ett lejonlikt uttryck, efter lejonet i stadens vapen.

De första hundarna som verkligen kallades leonberger föddes 1846. Mot slutet av 1800-talet användes rasen som gårdshund i Baden-Württemberg, där både vakt- och dragegenskaper uppskattades. Antalet avelsdjur minskade kraftigt under de båda världskrigen och efterkrigstiden, men rasen byggdes upp igen. FCI erkände leonberger definitivt 1955, och den första svenska kullen föddes 1979.

I dag är leonberger främst sällskaps- och familjehund. Historien förklarar storleken, den vädertåliga pälsen och viss vaksamhet, men säger inte hur en viss individ kommer att fungera i arbete, vatten eller familjeliv.

## Att leva med rasen

Leonberger passar bäst hos den som vill dela vardagen med en mycket stor hund och kan lösa utrymme, päls, transport, träning och vårdkostnader i praktiken. En trädgård är bekväm men ersätter inte promenader och samvaro. Lägenhet kan fungera om hunden får plats att vila och vända, men kontrollera hiss eller trappor, ljud från trapphus och grannar, sval viloplats och hur en sjuk eller skadad hund ska transporteras.

En stor bil eller annan säker transportlösning behövs ofta. Bädd, grindar, sele och annan utrustning måste tåla storleken, och foder, försäkring samt veterinärvård blir vanligen dyrare än för en liten hund. Planera också för vem som kan hantera hunden om du blir sjuk eller reser bort.

Ensamhet ska tränas gradvis och anpassas efter individens reaktioner. Jordbruksverkets vägledning säger att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, och valpar samt äldre hundar oftare. Det anger hur ofta hunden bör få komma ut, inte hur länge varje leonberger mår bra ensam. Filma gärna korta provstunder och backa om hunden vandrar, flämtar, skäller ihållande eller inte kan komma till ro.

Rasen är ett dåligt val om du vill ha minimal fällning, låga löpande kostnader eller kan börja träna först när problem uppstår. Den kan vara ett gott val om du uppskattar nära samarbete, har tid för tidig vardagsträning och vill anpassa aktivitet efter hunden genom hela livet. Träffa flera vuxna leonberger och fråga om både styrkor och svårigheter innan du bestämmer dig.

Leonberger

Leonberger Club of Great Britain

The Norwegian Leonberger Club

German Leonberger Club

Societé Centrale Canine (France)

Stor, kraftigt byggd ”vänlig jätte” med lejonfärgad, vattenavvisande dubbel päls och svart mask. Vanligen lugn, hängiven och mycket bra med barn och andra husdjur när den är väl socialiserad. Behöver regelbunden motion, vänlig men konsekvent träning, noggrann pälsvård och omsorgsfull hälsoskötsel.

Skutesjöns

## Snabbfakta

I Sverige finns collie som två separata raser: långhårig collie, FCI 156, och korthårig collie, FCI 296. De beskrivs ofta tillsammans som collie eftersom de har nära gemensamt ursprung, samma mankhöjd och liknande byggnad, men olika päls. Border collie är däremot en annan ras med en annan rasstandard.

- **Ursprung:** Storbritannien, med stark historisk koppling till Skottland.
- **Användning:** vallhund, brukshund och sällskapshund.
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar, för båda raserna.
- **Vikt:** den korthåriga rasstandarden anger 20,5–29,5 kg för hanar och 18–25 kg för tikar. Den långhåriga standarden anger ingen officiell vikt.
- **Färger:** sobel med vitt, trefärgad och blue merle.
- **Livslängd:** i en stor brittisk studie var medianen 13,3 år för collie som samlad kategori. Det är statistik för en stor grupp, inte en prognos för en enskild hund.

Collie passar bäst hos den som vill leva aktivt med en lyhörd hund och som är beredd att granska mentalitet lika noga som utseende. Pälslängden påverkar skötseln tydligt, men säger inte säkert hur energisk, trygg eller lättsam den enskilda hunden blir.

## Utseende och päls

Collie är en smidig, välbalanserad hund som ska ge intryck av både styrka och rörlighet utan att vara tung eller grov. Det långa, trubbigt kilformade huvudet, de mandelformade ögonen och öronen som tippar framåt bidrar till rasens typiska uttryck. Båda raserna har samma officiella mankhöjd. Använd däremot inte den korthåriga standardens viktspann som ett facit för långhårig collie, eftersom dess standard inte anger någon vikt.

Den långhåriga collien har en mycket tät dubbelpäls. Täckhåret ska vara rakt och strävt, medan underullen är mjuk, ullig och så tät att den nästan döljer huden. Man, bröst, ben och svans har rikligare päls. Borsta ända ned till huden och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna och under halsbandet. Under fällningen behövs tätare genomkamning. Bada vid behov.

Den korthåriga collien har kort, rakt och strävt täckhår med mycket tät underull. Pälsen är betydligt enklare att hålla fri från tovor, men den är inte fällningsfri. Borstning under fällningsperioder tar bort löst hår och ger samtidigt en chans att kontrollera hud, tassar och klor. Pälsen ska inte behöva trimmas eller klippas för att vara lättskött.

Båda raserna förekommer i sobel med vita tecken, trefärgad och blue merle. Vita tecken kan bland annat finnas på krage, bröst, ben, tassar och svanstipp. Färg är ett dåligt sätt att välja valp; hälsa, mentalitet, vardagsegenskaper och uppfödarens avelsmål är viktigare.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, aktiv och samarbetsvillig hund utan nervositet eller aggression. Många collies lär sig snabbt, följer sin förare noga och uppskattar att få delta i vardagen. Det är en god grund för träning, men inte en garanti för att varje collie är trygg, tyst, okomplicerad med barn eller lätt för en förstagångsägare.

Mentaliteten varierar mellan individer och släkter, och rädslor har varit ett viktigt område i det svenska avelsarbetet. Be därför om mer än allmänna omdömen som ”snäll” eller ”känslig”. Titta på föräldrarnas fullständiga MH, träffa om möjligt vuxna släktingar och fråga hur hundarna reagerar på främmande människor, plötsliga ljud, nya underlag och överraskningar. Minst lika viktigt är hur snabbt de återhämtar sig.

Collie har ett särskilt mentalindex som bygger på hundens och släktingarnas MH-resultat. Index finns för nyfikenhet/orädsla, socialitet, lek, jakt och skott. Värdet 100 motsvarar rasens genomsnitt; det är inte en gräns mellan godkänt och underkänt. Ett index ska läsas tillsammans med hela beskrivningen, släkten och det liv som kullen är avlad för.

Rasstandarden och SKK beskriver collien som vänlig mot hundar och människor, men erfarenheter, hälsa och träning påverkar hur hunden fungerar hemma. Bedöm individen i stället för att göra pälslängd eller rasnamn till en personlighetsgaranti.

## Träning och motion

Collie behöver daglig rörelse och uppgifter som ger utlopp för samarbete, koncentration och nyfikenhet. Det finns inget trovärdigt antal minuter som passar lika bra för en valp, en vuxen tävlingshund och en senior. Anpassa belastning och svårighetsgrad efter ålder, hälsa, erfarenhet och återhämtning.

Kombinera promenader med exempelvis spår, sök, lydnad, rallylydnad, agility eller enkla nosövningar hemma. Variation är mer värdefull än att bara öka tempot eller sträckan. Träna också på att vänta och koppla av; en aktiv hund behöver inte vara uppvarvad hela dagen.

Belöningsbaserad träning med tydliga signaler och stegvis svårare uppgifter passar en hund som gärna samarbetar. Dela upp nya färdigheter, belöna rätt val och backa ett steg om hunden blir osäker eller tappar koncentrationen. Hårda korrigeringar ger ingen genväg till trygghet.

En collie kan vara en bra första hund om ägaren vill träna, kan läsa tidiga tecken på oro och väljer kull efter dokumenterad mentalitet. Den är ett sämre val för den som främst söker ett vackert yttre, vill följa ett fast motionsschema eller förväntar sig att hunden ska sköta sin aktivering själv i en trädgård.

## Hälsa

Inför ett valpköp är de faktiska resultaten viktigare än uppgiften att föräldrarna är ”testade”. Be om registreringsnummer och kontrollera HD-resultat, MH, ögonresultat och relevanta DNA-svar. Regler och rekommendationer ska hållas isär.

För båda collieraserna kräver SKK:s registreringsregler att föräldrarna har officiell HD-status före parning. Avelsdjur av korthårig collie ska ha grad A eller B. För långhårig collie får hund med grad D eller E inte användas, och SKK rekommenderar att föräldrarnas genomsnittliga HD-index är över 100. Reglerna skiljer sig alltså mellan raserna.

Reglerna kräver också känd mental status. För i Sverige boende föräldrar födda 2016 eller senare innebär det att hela MH-beskrivningen ska vara genomförd och alla 33 positioner registrerade. Föraren får avstå skottmomentet utan att hunden förlorar känd mental status. MH beskriver reaktioner; hunden blir inte godkänd eller underkänd.

Collie Eye Anomaly, CEA, är en medfödd utvecklingsavvikelse i ögats bakre delar. Den kan ge allt från CH/CRD, som ofta inte orsakar synproblem som märks i vardagen, till colobom och mer sällsynta följder som blödning eller näthinneavlossning. Fråga därför inte bara om hunden är ”CEA-testad”; be att få se den exakta diagnosen och undersökningsåldern.

I de nuvarande svenska registreringsreglerna finns inget särskilt krav på ögonundersökning för collie. Rasklubben rekommenderar ändå att valpar ögonlyses före leverans och att avelshundar undersöks igen som vuxna. SKK anger att CH/CRD bäst upptäcks hos unga valpar, vanligtvis vid 8–10 veckor, och rekommenderar vuxen undersökning före första parning för riskraser.

En variant i ABCB1-genen, ofta kallad MDR1, kan göra en hund känslig för vissa läkemedel. Både lång- och korthårig collie hör till raser där testet är relevant. En hund med två kopior har störst risk, men även en hund med en kopia kan reagera. Spara resultatet och visa det för veterinären före läkemedelsbehandling. Testet säger bara något om denna läkemedelskänslighet och är inte ett allmänt friskintyg.

SKK förbjuder registrering av avkomma efter två merlefärgade collies. Vid merle i kombination med sobel finns dessutom särskilda regler om DNA-status och avelsspärr. En valpköpare bör därför fråga hur föräldrarnas färg och eventuella merleanlag har fastställts, inte bara välja efter valpens teckning.

## Historia och ursprung

Collie räknas som en brittisk ras med stark skotsk förankring, men det exakta tidiga ursprunget är inte klarlagt. Rasstandarden beskriver en bakgrund där lokala hundar blandades med hundar som romarna förde till Skottland. Lång- och korthårig collie har utvecklats ur samma arbetande hundmaterial och har gemensamma blodslinjer långt fram i historien.

Collie visades på hundutställning i England 1861. Drottning Victorias intresse bidrog senare till att göra hundarna populära även som sällskaps- och utställningshundar. Samtidigt levde bruksegenskaperna kvar: den eleganta kroppen och lyhördheten ska förstås mot bakgrunden som vall- och arbetshund, inte bara som ett utseendeideal.

Under 1900-talet blev framför allt den långhåriga collien starkt förknippad med den fiktiva Lassie. Eric Knight skapade figuren i *Lassie Come-Home*, och filmversionen från 1943 använde en långhårig collie. Berättelserna formade en hjältebild av rasen, men en verklig hund måste bedömas utifrån sin egen mentalitet, hälsa och uppväxt.

## Att leva med rasen

Collie kan fungera i både lägenhet och hus när den får tillräckligt med aktivitet, vila och närhet. En trädgård ersätter inte promenader och gemensamma uppgifter. I flerbostadshus behöver ägaren dessutom träna lugn vid ljud i trapphus och begränsa möjligheten att stå och bevaka fönster eller dörr hela dagen.

Med barn behöver en vuxen vara med, sätta tydliga regler och ge hunden en viloplats där den får vara ostörd. Barn ska inte klättra på, krama eller störa hunden när den äter och sover. Även en vänlig hund kan bli trängd, och en ivrig collie kan råka välta ett litet barn i lek.

Många collies kan leva tillsammans med andra hundar och katter, men introduktionen ska ske lugnt och stegvis. Förhindra jakt, ge katten fria flyktvägar och lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt. Smådjur ska ha en säker miljö som hunden inte kan tränga sig in i eller bevaka på nära håll.

Ensamhet måste läras in gradvis. Börja med mycket korta stunder när valpen är trygg och lugn, och öka först när den kan koppla av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar; utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Före köp bör uppfödaren kunna ge tydliga svar på följande:

- Är kullen långhårig eller korthårig, och hur ser vardagen ut för vuxna hundar ur samma släkt?
- Vilka är föräldrarnas HD-resultat och, för långhårig collie, deras aktuella HD-index?
- Är båda föräldrarnas MH fullständiga, och vad visar MH, mentalindex och nära släktingar om rädsla och återhämtning?
- När ögonlystes valparna och föräldrarna, och vilka exakta CEA-resultat registrerades?
- Vilken MDR1-status har föräldrarna, och finns merle i kombinationen?

Det bästa valet avgörs inte bara av pälslängden. Välj en kull där hälsa, mentalitet och hur släkten fungerar i vardagen går att kontrollera.

Collie

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Collie Association (UK)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Collie är en intelligent, medelstor till stor vallhund med lång dubbelpäls som kräver regelbunden pälsvård. Den är mild, lojal och känslig, knyter starka band till familjen och föredrar mjuk och vänlig träning. Collie är anpassningsbar till både stad och landsbygd, men behöver daglig mental stimulans och motion för att må bra.

Light Of Dawn's

## Snabbfakta

- Tibetansk terrier är trots namnet ingen terrier till funktion. FCI placerar rasen bland sällskapshundar, men bakgrunden omfattar både herdearbete och varnande vaktuppgifter i Tibet.
- Hanar ska vara 36–41 cm i mankhöjd och tikar något mindre. FCI-standarden anger ingen officiell vikt, så föräldrarnas och andra vuxna släktingars faktiska storlek ger bättre vägledning än ett löfte om ett visst antal kilo.
- Rasen ska vara robust, medelstor, långhårig och i stort sett kvadratisk. De stora tassarna är runda och flata, och rörelserna ska vara smidiga med god räckvidd och kraft.
- Pälsen är dubbel och kan ha många färger. Chokladbrunt, leverfärg och merle är däremot inte tillåtna enligt standarden.
- Rasidealet är livligt, vänligt, alert och intelligent. Hunden kan hålla tillbaka sin tillgivenhet mot främmande, men överdriven skygghet är inte ett önskat rasdrag.
- Tibetansk terrier passar bäst hos den som vill ha en nära sällskapshund, kan lägga tid på pälsvård och träning och är beredd att kontrollera hälsodokument i stället för att nöja sig med att föräldrarna är ”testade”.

## Utseende och päls

Tibetansk terrier ska vara stark och kompakt utan att bli tung. Kroppslängden från skulderled till svansrot ska motsvara mankhöjden. Huvudet är rikligt behårat och ögonen är stora, mörkbruna och brett placerade. Svansen är väl behårad, sitter ganska högt och bärs i en båge över ryggen; en knyck nära svanstippen är tillåten.

Det långa håret i ansiktet får falla framåt, men ska inte täcka ögonen eller hindra hundens syn. Det är en viktig kontroll i vardagen. Om hunden går in i saker, tvekar vid trappor eller inte kan läsa andra hundars signaler ska man inte avfärda det som rasens typiska lugg. Dela på eller sätt upp pälsen så att hunden ser, och låt veterinär bedöma nytillkomna synproblem.

Underullen är fin och ullig. Täckhåret ska vara rikligt, fint och långt, men varken silkeslent eller ulligt. Det får vara rakt eller vågigt, inte lockigt. Tillåtna färger omfattar bland annat vitt, guld, crème, grått, rökfärgat, svart, flerfärgat och trefärgat. Påståendet att alla färger är godkända stämmer alltså inte: choklad, lever och merle är undantagna.

Pälsvården behöver vara grundlig, men samma kalender passar inte varje hund. Unghundens pälsbyte, full pälslängd, fukt, smuts och aktivitet påverkar hur snabbt tovor bildas. Arbeta igenom pälsen från huden med fingrar och kam, särskilt bakom öronen, i armhålorna, ljumskarna, skägget, tassarna och där sele eller halsband ligger an. Kammen ska kunna löpa igenom utan att huden dras. Bada när pälsen är smutsig eller svår att reda ut och torka ända ned till huden. Vänj valpen stegvis vid borstning, föning, tasshantering och att stå eller ligga stilla.

## Temperament och personlighet

Tibetansk terrier ska vara livlig, vänlig, utåtriktad, alert, intelligent och modig utan att vara skarp eller stridslysten. Standarden säger samtidigt att rasen kan vara återhållsam med sin tillgivenhet mot främmande. Det betyder inte att rädsla, hotfullhet eller oförmåga att återhämta sig efter en överraskning ska förklaras bort som ”typisk reservation”.

Skillnaderna mellan individer kan vara stora. Äldre svenska MH-data gav ett användbart historiskt rasgenomsnitt, och en enkät bakom RAS 2018 beskrev både överdriven reservation och problem med ensamhet hos vissa hundar. Materialet gäller äldre årskullar och kan inte förutsäga en valp i dag.

Träffa därför tiken och gärna flera vuxna släktingar. Se hur de reagerar när en främmande person kommer in, när någon tar i tassar och päls och när något oväntat händer. En lämplig vuxen hund behöver inte söka kontakt med alla, men ska kunna hantera situationen utan att fastna i rädsla, skall eller försvar. Fråga också hur helsyskon och tidigare avkommor fungerar hemma, på resa och vid veterinärbesök.

## Träning och motion

Tibetansk terrier behöver rörelse, nosarbete, inlärning och återhämtning varje dag, men inget bestämt antal timmar gäller för alla. En vuxen hund kan trivas med promenader i varierad terräng, sök, spår, rallylydnad, agility på lämplig nivå eller annan träning där den får tänka och samarbeta. Anpassa mängden efter ålder, hälsa, kondition och hur väl hunden kommer ned i varv efteråt.

Prioritera färdigheter som gör vardagen enkel:

- följsamt koppelgående och säker inkallning, först i kontrollerade miljöer
- att kunna passera människor och hundar utan att varje möte blir en hälsning eller larmsituation
- en tydlig viloplats och förmåga att koppla av efter aktivitet
- frivillig hantering av päls, tassar, mun, ögon och öron
- att vänta vid dörrar, bilen och innan den får hälsa
- korta stunder av ensamhet som byggs upp utan oro

Belöningsbaserad träning ger tydliga svar utan onödiga konflikter. Rasen kan lära sig snabbt men behöver inte uppskatta långa, upprepade pass. Variera belöningen mellan mat, lek, nosande, avstånd och tillgång till en aktivitet. Om hunden blir allt mer ljudlig, rastlös eller har svårt att sova efter träningen kan enklare uppgifter, färre intryck och längre pauser vara mer hjälpsamt än ännu ett pass.

Valpar och unghundar ska få röra sig fritt och varierat på säkra underlag, men ska inte belastas med långa löprundor eller många upprepade hopp. Hälta, stelhet eller ovilja att röra sig behöver bedömas av veterinär.

## Hälsa

De bindande svenska registreringsreglerna och rasklubbens rekommendationer är inte samma sak. I SKK:s regler för 2026 finns registreringsförbud för avkomma efter en förälder som har PRA eller linsluxation. Rasens avsnitt kräver däremot inte en bestämd DNA-panel eller ett visst HD-resultat. En valpköpare behöver därför kontrollera både minimireglerna och det frivilliga hälsoarbetet.

Tibetanska Terriersällskapet anger att båda föräldrarna ska vara höftledsröntgade och helst ha HD A eller B. Om en hund med HD C används bör kullens beräknade HD-index vara minst 100. Rasen har svenskt HD-index, så be att få se varje förälders resultat och det beräknade kullindexet, inte bara beskedet att höfterna är röntgade.

Klubbens riktlinje är också att båda föräldrarna ska vara ögonlysta högst ett år före parning utan tecken på PRA eller linsluxation, med ett särskilt undantag för vissa äldre, upprepade ögonlysta och DNA-testade hundar. Be om datum, fullständigt utlåtande och tidigare resultat. PRA är ett samlingsnamn, och DNA-testen för PRA3 och rcd4 förklarar enligt klubben bara en del av rasens PRA-fall. Ett fritt resultat för en variant utesluter därför inte all PRA eller andra ögonsjukdomar.

Det finns DNA-test för bland annat primär linsluxation, PLL, och den sent debuterande neurologiska sjukdomen NCL. För dessa recessiva varianter är en bärare inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare ska inte kombineras eftersom valpar då kan få två sjukdomsanlag. Kontrollera exakt sjukdom, variant, laboratorium och resultat för båda föräldrarna. Formuleringen ”DNA-testad” utan dokument säger för lite.

Renal dysplasi, tidigare kallad PNP, finns också i rasens hälsohistoria. RAS anger uttryckligen att det tidigare RD-DNA-testet inte är tillförlitligt och inte bör användas. Ett sådant resultat ska alltså inte presenteras som ett friskintyg. Fråga i stället om diagnostiserad njursjukdom hos föräldrar, syskon, tidigare avkommor och äldre släktingar.

En stor brittisk studie publicerad 2024 uppskattade medianlivslängden för tibetansk terrier till 13,8 år i den studerade gruppen. Resultatet beskriver brittiska hundar och är varken en prognos för en svensk valp eller en garanti för den enskilda hunden.

## Historia och ursprung

Tibetansk terrier kommer från Tibet, medan Storbritannien ansvarar för rasstandarden. Trots namnet är den inte en terrier. FCI beskriver en hund med bakgrund som herdehund och varnande vakthund för handelsresande, men klassificerar dagens ras som sällskapshund i grupp 9.

Den moderna europeiska historien är bättre dokumenterad än många berättelser om heliga lyckobringare. Den brittiska läkaren Agnes Greig mötte rasen i Indien 1922 och förde hundar till England under 1920-talet. Tibetansk terrier och lhasa apso registrerades länge tillsammans under namnet Lhasa Terrier, tills den brittiska kennelklubben skilde dem åt 1934.

År 1958 importerades två hundar från England till Sverige av Carin Slättne. Tibetanska Terriersällskapet grundades 1972. Där är historiken tydlig. Berättelser om att hundarna aldrig såldes, alltid gavs som lyckogåvor eller utförde särskilda räddningsuppgifter hör däremot till traditionen och är inte lika väl belagda.

## Att leva med rasen

Tibetansk terrier kan fungera i både lägenhet och hus om den får aktivitet, lugn och regelbunden pälsvård. Bostadens storlek avgör mindre än möjligheten att hantera trånga möten, ljud i trapphus, blöt päls och en hund som gärna uppmärksammar förändringar. Träna en viloplats och belöna hunden när den hör ljud utanför utan att fortsätta skälla.

Med barn krävs aktiv vuxennärvaro. Barn ska inte störa hunden när den äter, sover eller går undan, och päls eller svans får aldrig bli handtag i lek. En hund som vill lämna situationen ska ha en skyddad plats bakom grind eller i ett annat rum.

Samlevnad med andra hundar, katter och mindre djur bedöms individuellt. Introducera hundar lugnt, gärna på neutral plats. Ge katten egna höga platser och hundfria zoner och förhindra jakt från början. Tidig vana kan hjälpa, men ersätter inte tillsyn eller en bedömning av den enskilda hundens beteende.

Ensamhet tränas gradvis från mycket korta stunder. Öka först när hunden kan äta, vila och återgå till lugn. Ihållande skall, vandring, förstörande eller att hunden inte tar mat visar att steget är för svårt; det är inte ett bevis på trots.

En väl förberedd förstagångsägare kan lyckas om pälsarbetet, vardagsträningen och kontrollen av hälsodokument känns rimliga. Träffa vuxna släktingar, kontrollera HD-resultat och kullindex, läs ögonutlåtanden och be om DNA-resultat för varje namngiven variant. Välj uppfödare efter öppenhet om hela familjen – inte efter färg, frisyr eller en allmän försäkran om att linjen är frisk.

Tibetansk terrier

Verein für Deutsche Spitze (Germany)

Norsk Kennel Klub (Norway)

Medelstor, robust tibetansk ras med lång skyddande päls och snölika tassar, som en gång var munkarnas följeslagare. Lugn och mild inomhus, livlig och atletisk utomhus. En klok och självständig problemlösare som behöver vänlig, konsekvent träning, regelbunden pälsvård och nära gemenskap med familjen.

Lokattens

## Snabbfakta

Jack russell terrier är en liten, erkänd terrierras med stor arbetslust och tydlig jaktbakgrund. Den passar bäst hos den som vill träna aktivt, kan hantera jaktintresse i vardagen och samtidigt lär hunden att komma till ro. Liten storlek betyder alltså inte små behov.

- **Ursprung:** England; rasen utvecklades vidare i Australien
- **Användning:** grythund och sällskapshund
- **Ideal mankhöjd:** 25–30 cm
- **Ungefärlig vikt enligt rasstandarden:** cirka 5 kg vid 25 cm och 6 kg vid 30 cm
- **Päls:** slät, raggig (broken) eller sträv; vitt ska dominera, med svarta och/eller rödgula tecken
- **Typiska drag i rasstandarden:** livlig, alert, aktiv, modig, vänlig och trygg i sig själv
- **Viktigt för ägaren:** jaktinstinkt, inkallning, vardagslugn och meningsfull aktivering behöver tas på allvar

Jack russell terrier och parson russell terrier är två olika raser. Parson är högre och mer kvadratiskt byggd, medan jack russell är lägre och något längre i kroppen. Det är därför bättre att kontrollera hundens registrerade ras än att gå efter utseendet eller använda namnen som synonymer.

## Utseende och päls

Jack russell terrier ska vara stark, smidig och rektangulär – kroppen är något längre än hunden är hög. Idealhöjden är 25–30 cm, och rasstandardens viktangivelse motsvarar ungefär ett kilo per fem centimeter mankhöjd. Det är en proportion i standarden, inte en bantningstabell: en enskild hunds lämpliga vikt bedöms också utifrån kroppsbyggnad, muskelmassa och hull.

Bröstkorgen ska vara djupare än den är bred och ha en omkrets på ungefär 40–43 cm bakom armbågarna. Den relativt smidiga bröstkorgen hänger ihop med rasens ursprungliga arbete under jord. Helheten ska vara funktionell och rörlig, inte tung eller överdriven.

Rasen har tre pälslag:

- **Slät päls** ligger tätt mot kroppen och kräver normalt enkel borstning för att få bort lösa hår och smuts.
- **Raggig (broken) päls** är ett mellanting, med längre sträva hår på delar av kroppen.
- **Sträv päls** har sträv ytterpäls och underull och behöver trimmas för hand när den är mogen.

Raggig och sträv päls bör trimmas, inte maskinklipas. När gamla hårstrån klipps av i stället för att plockas bort kan pälsens struktur och skydd mot väta och smuts försämras. Be en van trimmare visa hur just hundens päls ska skötas; behovet följer pälsens mognad och kvalitet, inte ett universellt veckoschema. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och tänder regelbundet.

## Temperament och personlighet

Jack russell terrier är i grunden en livlig, vaken och självsäker arbetsterrier som också ska vara vänlig. Rasen avlades för att fatta egna beslut nära vilt, och samma självständighet kan i ett hem märkas som initiativförmåga, envishet och snabb reaktion på rörelse eller ljud. Jaktintresset finns kvar även hos hundar som enbart hålls som sällskap.

Rasbeskrivningen är ett ideal, inte ett löfte om varje individ. Temperament påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa, miljö och träning. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”. Be att få möta minst tiken, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på främmande människor, hundmöten, plötsliga ljud, hantering och vila, och ta reda på vad uppfödaren avlar för – jakt, hundsport eller främst sällskap.

BPH kan ge strukturerad information om hur en enskild hund reagerade i en standardiserad beskrivning, men det är inget godkänd-eller-underkänd-test och garanterar inte valpens framtida beteende. Äldre svenska rasunderlag byggde dessutom på för få beskrivna jack russell terrier för säkra slutsatser om hela rasen. För en valpköpare är resultat för föräldrar och släktingar därför mer användbara än svepande påståenden om rasens genomsnitt.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill lära sig, gå kurs och arbeta konsekvent med belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en liten, okomplicerad hund som automatiskt kan gå lös eller nöjer sig med korta rastningar.

## Träning och motion

En jack russell behöver daglig rörelse, nosarbete, problemlösning och möjlighet att varva ner, men det finns inget korrekt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition, miljö och aktivitetens intensitet avgör belastningen. En lugn skogspromenad med nosande, ett genomtänkt träningspass och återhämtning kan ge mer än lång, ensidig bollkastning.

Bygg vardagen kring flera sorters aktivitet: promenader i varierad terräng, sök eller spår, korta träningspass, kontrollerad lek och uppgifter där hunden får använda nos och kropp. Hundsporter som agility, nosework och viltspår kan passa många individer, men träningsmängden ska stegras gradvis. För valpar bör underlag, tempo, lek och vila anpassas efter individen; den ofta upprepade femminutersregeln har inget vetenskapligt stöd.

Prioritera dessa färdigheter tidigt:

- kontakt och följsamhet trots dofter och rörelse
- inkallning samt en separat stoppsignal
- att släppa föremål och avbryta aktivitet
- lugn koppelgång och neutrala hundpassager
- hantering av tassar, mun, öron och päls
- att gå till en bädd och koppla av
- ensamhet i mycket små, trygga steg

Jaktinstinkten gör att löshet aldrig bör bygga på hopp. Träna först i inhägnat område och använd långlina där det är säkert tills hunden kan vända bort från störningar och svara på signaler med hög tillförlitlighet. Även en vältränad hund kan behöva koppel nära vilt, trafik och andra risker. Belöningsbaserad träning med tydliga regler ger hunden information om vad den ska göra och hjälper till att bevara samarbete när aktivitetsnivån stiger.

## Hälsa

Svenska Kennelklubben anger att rasen inte har några kända rassjukdomar men att patellaluxation förekommer. Det betyder inte att varje hund drabbas eller att rasen saknar all annan sjukdom; det betyder att en seriös hälsogenomgång bör utgå från dokumenterade resultat och den aktuella familjen, inte från en lång osorterad diagnoslista.

I den svenska rasspecifika avelsstrategin rekommenderas att hundar som används i avel undersöks för patella och ögonlyses. För ögon är rekommendationen undersökning före avel, därefter vart tredje år och en gång efter åtta års ålder. Det är avelsrekommendationer – formulera dem inte som om varje undersökning vore ett generellt registreringskrav eller en garanti för friska valpar.

Inför valpköp, be om föräldrarnas registrerade namn och nummer och kontrollera själv:

- vem som utfört undersökningen
- datumet för patella- och ögonundersökningen
- det faktiska resultatet, inte bara beskedet ”testad”
- om nära släktingar haft återkommande knä-, ögon- eller andra hälsoproblem
- föräldrarnas ålder och om äldre hundar i släkten följts upp

Ett normalt resultat minskar osäkerheten kring just det som undersökts men är ingen livslång garanti. Håll hunden i lämpligt hull, bygg kondition gradvis och kontakta veterinär vid exempelvis återkommande hälta, smärta, förändrad syn eller tydliga beteendeförändringar.

## Historia och ursprung

Jack russell terrier har sitt ursprung i 1800-talets England och förknippas med prästen John Russell. Han utvecklade foxterrier som kunde följa foxhounds och gå ner i gryt för att få räv och annat vilt att lämna sitt gömställe. Arbetsuppgiften krävde en liten, rörlig, modig och självständig hund.

Ur närbesläktade linjer växte två typer fram. Den högre och mer kvadratiska typen blev parson russell terrier; den lägre och något längre typen blev jack russell terrier. Rasen har alltså engelskt ursprung, men Australien anges som landet där den utvecklades vidare och där ett viktigt standardarbete gjordes. Svenska Kennelklubben godkände jack russell terrier 2001.

Historien förklarar flera egenskaper som fortfarande märks: den funktionella storleken, den rörliga kroppen, förmågan att fatta egna beslut och intresset för att söka och följa vilt. De egenskaperna kan bli en tillgång i träning och hundsport, men behöver styras i en modern vardag.

## Att leva med rasen

Att leva med en jack russell fungerar bäst när hemmet kombinerar aktivitet med tydliga rutiner för vila, säkerhet och självkontroll. Rasen kan bo i lägenhet; bostadens storlek är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och lär sig att inte reagera på varje ljud i trapphus eller utanför fönstret. Träna lugn och ljudneutralitet innan skall har hunnit bli en vana.

Med barn krävs samma grundregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet, och hunden ska ha en skyddad viloplats där den inte störs. Barn ska inte ta mat eller leksaker, bära hunden eller följa efter den när den går undan. Rasens snabbhet och intensitet gör lugna, korta möten bättre än vild lek utan pauser.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och bör byggas genom gradvisa, kontrollerade introduktioner. Tidig vana kan hjälpa men tar inte bort jaktinstinkten. Kaniner, gnagare och andra smådjur behöver hållas helt säkert åtskilda; välj inte rasen med antagandet att träning garanterar fredlig samvaro. Även i ett flerhundshem behövs separata viloplatser och möjlighet att hantera resurser utan konkurrens.

Ensamhet ska läras in stegvis när hunden redan känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta frånvarostunder och öka först när hunden kan vara lugn. En stängd bur får inte användas som vanlig viloplats eller för att stänga in hunden i hemmet i Sverige. Ordna i stället en bekväm bädd eller ett tillräckligt stort, säkert utrymme där hunden kan röra sig och själv välja viloplats.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på tre frågor: Kan vi ge hunden meningsfull aktivitet varje dag? Kan vi hantera jaktintresse med träning, koppel och säkra miljöer? Kan vi erbjuda ostörd återhämtning och konsekventa regler utan hårda metoder? Om svaret är ja kan jack russell terrier bli en mycket engagerad träningskamrat och sällskapshund – men den blir sällan en passiv liten hund vid sidan av livet.

Jack russell terrier

Jack russell terrier: liten, kompakt och energisk rävjakts-terrier med modig och intelligent läggning. Behöver 1–2 timmars motion dagligen plus mental stimulans. Övervägande vit med tre olika pälstyper, stark lust att gräva och jaga. Mycket tillgiven sin familj men krävande och olämplig för mycket stillsamma hem.

Heratorpets

## Snabbfakta

Chihuahua är en mexikansk sällskapshund och den minsta erkända hundrasen i världen. Den är liten nog att följa med nästan överallt, men behöver fortfarande uppfostran, motion och möjlighet att använda nos och hjärna som andra hundar.

- **Ursprung:** Mexiko
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Vikt enligt rasstandarden:** 1–3 kg, med 1,5–2,5 kg som idealvikt
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger inget höjdspann; Chihuahua bedöms efter vikt
- **Päls:** korthårig eller långhårig
- **Rastypiskt temperament:** kvick, alert, livlig och mycket modig
- **Viktig hälsokontroll:** knän, tänder, bett, ögon och skallens fontanell

”Teacup”, ”mini” och liknande ord är inte erkända storlekar eller egna varianter av Chihuahua. Det finns bara en viktstandard och två pälsvarianter. I rasstandarden är vikt under 1 kg eller över 3 kg diskvalificerande. En ovanligt liten hund tillhör fortfarande samma ras, och den låga vikten är inte i sig ett kvalitets- eller hälsobevis.

## Utseende och päls

Chihuahua ska vara kompakt och något längre än hög, med äppelformat huvud, stora upprättstående öron och en högt buren svans. Uttrycket ska vara vaket, men ögonen ska inte vara utstående och nospartiet får inte bli överdrivet kort.

Den korthåriga varianten har kort, mjuk och glänsande päls som ligger tätt mot kroppen. Den långhåriga har fin och silkig päls som är slät eller lätt vågig, med längre hår på bland annat öron, hals, ben och svans. Långhår betyder alltså inte att pälsen ska vara tung eller svallande; en alltför riklig päls är inte rastypisk.

Pälsvården är normalt enkel. Bada när hunden är smutsig och kamma den långhåriga varianten ungefär en gång i veckan, särskilt bakom öronen och i de längre behängen. Den korthåriga pälsen kan borstas vid behov. Passa samtidigt på att vänja hunden vid kontroll av klor, tänder, öron och ögon.

Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Merle är alltså inte en ovanlig godkänd färg hos Chihuahua, utan uttryckligen utesluten ur den internationella rasstandarden.

## Temperament och personlighet

En rastypisk Chihuahua är snabb i reaktionen, alert, livlig och modig. Den kan vara tydlig när något händer runt hemmet, men rädsla, aggressivitet eller oavbrutet skällande ska inte beskrivas som oundvikliga rasegenskaper. Den aktuella rasstandarden accepterar varken aggressivitet eller extrem skygghet.

Många individer är nära sin familj och uppmärksamma på nya människor, ljud och hundar. Hur det tar sig uttryck påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa och vad hunden har lärt sig. En Chihuahua som alltid bärs bort får färre tillfällen att öva lugna möten och röra sig i olika miljöer. Samtidigt ska en så liten hund inte tvingas hälsa eller utsättas för närgången lek för att ”vänja sig”. Bra socialisering betyder korta, trygga erfarenheter där hunden kan hålla avstånd och återhämta sig.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna vardagsfärdigheter och tar dess litenhet på allvar. Den passar sämre för den som söker en accessoar eller räknar med att liten kropp automatiskt betyder litet ansvar.

## Träning och motion

Chihuahua behöver daglig rörelse och mental aktivering, men det finns inget enda minutantal som passar varje hund. Ålder, kondition, underlag, väder och återhämtning är bättre vägledning än ett generellt promenadschema. En frisk vuxen Chihuahua kan uppskatta promenader, nosarbete, trick, vardagslydnad och anpassade hundsporter.

Träna stegvis med belöningsbaserade metoder. Prioritera inkallning, koppelvana, lugn hantering och att hunden kan avbryta skällande och komma till ro. Korta pass kan vara praktiska, men avsluta efter hundens koncentration i stället för efter ett fast antal minuter. Samma vänliga regler ska gälla för en liten hund som för en stor.

En Chihuahua bör normalt få promenera i stället för att bäras, så att den får den rörelse och miljöträning den behöver. Att bära hunden är rimligt i trängsel, vid skaderisk eller när den faktiskt behöver hjälp, men ska inte ersätta motion. Valpar behöver fler pauser och gradvis belastning; en vuxen hund som plötsligt inte vill gå eller blir halt bör undersökas i stället för att bara bäras vidare.

## Hälsa

De mest användbara hälsokontrollerna för Chihuahua gäller knän, mun och tänder samt en huvudform utan överdrifter. En lång lista över möjliga diagnoser hjälper mindre än att veta vad som ska kontrolleras hos föräldradjur, valp och vuxen hund.

- **Patellaluxation:** Knäskålen kan glida ur sitt normala läge och hälta eller ett avvikande rörelsemönster kan vara tecken. För en kull som ska registreras i SKK måste båda föräldradjuren ha officiell patellastatus från en undersökning gjord tidigast vid ett års ålder och före parning. Be att få se resultaten i SKK:s register och kontrollera alltid de regler som gäller vid köpet.
- **Tänder:** En brittisk studie av veterinärjournaler visar att tandlossningssjukdom och kvarvarande mjölktänder hörde till de vanligaste registrerade problemen hos Chihuahua. Vänj valpen vid daglig tandborstning och följ tandväxlingen. Om en mjölktand sitter kvar när den permanenta tanden kommer bredvid ska munnen bedömas av veterinär.
- **Huvud och ögon:** SKK:s särskilda domaranvisningar lyfter risker med överdriven dvärgväxt, alltför kort nosparti, felaktigt bett eller käke och alltför framträdande ögon. Fråga inte bara om ”äppelhuvud”, utan titta efter ett fungerande bett, ett nosparti utan överdrift och ögon som inte buktar ut.
- **Fontanell:** En öppen fontanell, ibland kallad molera, är inte ett önskvärt kännetecken. Den är ett diskvalificerande fel i dagens rasstandard. En liten grop efter att fontanellen har slutit sig är något annat och är inte diskvalificerande. En valp eller vuxen hund med misstänkt öppning bör bedömas av veterinär.

Håll även koll på hull och rörelsemönster. Plötslig hälta, ögonsmärta eller problem att äta ska tas på allvar.

## Historia och ursprung

Chihuahua har Mexiko som officiellt ursprungsland och har fått sitt namn efter den mexikanska delstaten Chihuahua. Detta är väl belagt, men den exakta vägen fram till dagens hund är mindre väl dokumenterad.

Den officiella rasstandarden återger en tradition enligt vilken små hundar kan ha levt i området under toltekernas tid. Avbildningar av hundar som kallas techichi i Tula liknar dagens Chihuahua. Standarden formulerar detta som ett antagande, inte som bevis för en obruten släktlinje. Berättelser om en bestämd forntida förfader eller en särskild korsning bör därför beskrivas som teorier, inte som fastslagen historia.

## Att leva med rasen

Chihuahua kan trivas i lägenhet, barnfamilj och hem med andra djur när vardagen är rätt ordnad. Bostadens storlek är mindre avgörande än regelbundna utevistelser, träning, vila och möjlighet att slippa situationer där den lilla kroppen riskerar att skadas.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande. Barn behöver lära sig att hunden får vara ifred på sin viloplats och att de inte ska lyfta, bära eller jaga den. Det är inte ett påstående om att rasen ”ogillar barn”, utan en praktisk säkerhetsregel för en hund på några få kilo.

Samspelet med hundar och katter avgörs av individerna, inte bara av rasnamnet. Låt två hundar mötas lugnt på neutral plats och avbryt lek som blir för fysisk. Vid introduktion till katt är grind, separata viloplatser och skyddade matplatser användbara. Storleksskillnaden är viktig: även vänlig lek med en betydligt större hund kan skada en Chihuahua, så samvaron behöver övervakas.

Ensamhet ska tränas gradvis först när hunden är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars tolerans varierar. Utgå från hundens beteende i stället för att anta att en Chihuahua alltid får separationsångest eller att alla klarar samma tid.

Vid kyla, blåst och väta kan en individ behöva ett välpassande värmande plagg, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som gäller alla. Anpassa efter pälsvariant, ålder, hälsa, aktivitet och hundens egna tecken på obehag. Den bästa vardagen kombinerar alltså hänsyn till en mycket liten kropp med förväntningen att Chihuahua ska få leva som hund.

Chihuahua

The British Chihuahua Club

Chihuahua är en mycket liten men robust sällskapshund, som vanligtvis väger 1,5–3 kg och har äppelformat huvud och stora ögon. Den finns med kort eller lång päls i många olika färger och är hängiven, uppmärksam och orädd. För att må bra behöver den dagliga promenader, träning, nära sällskap samt god vård av hälsa och tänder.

Vi har en mindre uppfödning av små goa Chihuahuas. 

Bor i Nybro som ligger i Kalmar län (Småland).

Vi följer givetvis SKK-s regler vad som gäller allt inom kenneln.
Kenneln är godkänd av länsstyrelsen. 

Mail: kennelalltimeunique@gmail.com

Har en Facebook-sida där mina härliga hundar kan ses, se länken nedan.

Alltime Unique

## Snabbfakta

Bichon havanais är en liten FCI-erkänd sällskapshund i grupp 9. FCI anger Kuba som ursprungsland och beskriver hur hundtypen kom dit från västra Medelhavsområdet. Rasstandarden anger 23–27 centimeters mankhöjd med två centimeters tolerans åt båda håll, men inget officiellt viktintervall. Bedöm därför vuxenstorlek utifrån höjd, kroppsbyggnad, hull och föräldrar snarare än ett utlovat antal kilo.

Standardens ideal är en uppmärksam, tillgiven, gladlynt, vänlig och lekfull hund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för hur varje individ fungerar med barn, främmande människor eller andra djur. Svensk BPH-data visar tvärtom en tydlig beteendevariation inom rasen.

Den långa pälsen är rasens största vardagsåtagande. Den behöver genomkammas ända ner till huden och kan kräva tät skötsel, särskilt under bytet från valp- till vuxenpäls. Lite eller ingen underull gör inte bichon havanais allergifri; allergener från hunden finns bland annat i hud och saliv och varierar mellan individer.

## Utseende och päls

Bichon havanais ska vara liten, lågbent och robust utan att bli tung eller orörlig. Kroppslängden ska förhålla sig till mankhöjden ungefär som 4:3. Frambenen ska vara raka och parallella, och rörelserna lätta, spänstiga och riktade framåt. När du bedömer en hund bör du kunna se en fri gång utan tydlig hälta, sned belastning eller framben som böjer sig kraftigt utåt. Den rikliga pälsen får inte dölja att kroppen behöver fungera.

Rasstandarden anger 23–27 centimeters mankhöjd. Den angivna toleransen utökar det tillåtna intervallet till 21–29 centimeter. Standarden anger ingen idealvikt. Två hundar med samma höjd kan därför väga olika beroende på benstomme, muskelmassa och hull. En hund nära yttergränsen är inte automatiskt bättre eller sämre, men RAS beskriver en utveckling mot större och tyngre hundar och betonar att dvärghundskaraktären ska bevaras.

En vuxen hunds täckhår ska enligt standarden vara mycket långt, omkring 12–18 centimeter, mjukt och rakt eller vågigt; det kan även bilda lockiga slingor. Underullen är svagt utvecklad och saknas ofta. Vitt, fawn, svart, havannabrunt, tobaksbrunt och rödbrunt förekommer, liksom fläckar och tanteckning i tillåtna färger. Låt inte färg väga tyngre än hälsa, mentalitet och funktion vid valet av valp.

Standarden vill se pälsen i naturligt skick och tillåter inte att utställningspälsen klipps jämn, med begränsade undantag vid tassar, panna och nos. Det är en regel om rastypiskt utseende, inte ett skäl att låta smärtsamma tovor sitta kvar. För en kam genom pälsen i små sektioner och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna, på benen och där sele eller halsband ligger. Hur ofta det behövs avgörs av pälsens längd, struktur, fukt och hur lätt den tovar; under pälsbytet kan en daglig genomgång vara nödvändig.

Vänj valpen stegvis vid kam, tasshantering, kloklippning och tandborstning och pausa om den blir rädd eller stressad. Bada när pälsen behöver rengöras och torka den noggrant. Borsta tänderna dagligen med hundtandkräm, eftersom små hundar oftare får problem med tandsten och tandlossning.

## Temperament och personlighet

Bichon havanais ska enligt standarden vara uppmärksam, vänlig och lekfull, men individernas sätt att möta världen varierar. Standardtexten beskriver ett önskat temperament. Den ska inte användas som bevis för att en valp automatiskt blir barnvänlig, tyst, orädd eller enkel för en förstagångsägare.

SKK:s BPH-analys från 2026 omfattar 233 beskrivna bichon havanais. Bland de deltagande hundarna fanns stor variation i hur intensivt de hälsade på främmande människor, hur mycket de lekte, hur nyfikna de var och hur de reagerade på ostadiga underlag. Många visade låg social rädsla och inget hot mot främmande, men underlaget omfattade bara cirka 1,5 procent av svenskfödda hundar från de analyserade födelseåren. Resultatet beskriver alltså de deltagande hundarna, inte varje bichon havanais.

BPH är en beskrivning, inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Be att få se föräldrarnas hela resultat och titta på de enskilda reaktionerna. Möt valpens mamma i hemmiljö och observera om hon kan hälsa, avstå från kontakt och återhämta sig efter något oväntat utan långvarig rädsla eller stress.

Med barn behövs vuxentillsyn och en fredad viloplats. Den lilla kroppen kan skadas av hårdhänt lek även om hunden själv söker kontakt. Möten med hundar och katter ska ske stegvis, med avstånd, flyktvägar och möjlighet att skilja djuren åt. Tidigare erfarenheter och den enskilda hundens sociala färdigheter väger tyngre än rasnamnet.

## Träning och motion

Bichon havanais behöver daglig rörelse, mental aktivitet och träning i att kunna varva ner. Det finns inget välgrundat minuttal som passar alla. Anpassa promenader, lek och annan belastning efter ålder, kondition, hälsa, väder och hur hunden återhämtar sig.

Rasen är framtagen för sällskap och brukar uppskatta samarbete. Nosarbete, trick, vardagslydnad, rallylydnad och anpassad agility kan ge bra variation, men tävling är inget krav. Prioritera inkallning, följsamhet i koppel, att vänta, lämna föremål, kunna bli undersökt och koppla av trots att något händer runtomkring. Använd belöningsbaserad träning med tydliga kriterier och undvik fysiskt eller psykiskt tvång.

Uppmärksamheten kan visa sig som skall när någon går i trapphuset eller när hunden förväntar sig aktivitet. Förebygg genom att minska onödig vakt vid fönster och dörr, belöna lugn och ge hunden en tydlig alternativ uppgift. Träna också pälsvård och korta stunder av ensamhet som egna färdigheter från början. Rumsrenhet byggs med täta möjligheter att gå ut, uppsikt och belöning, inte med straff eller antagandet att rasen är svårtränad.

## Hälsa

Det svenska RAS-dokumentet beskriver bichon havanais som en förhållandevis frisk ras, men ett tryggt valpköp kräver att rekommendationer och faktiska resultat kontrolleras. I de nuvarande SKK-registreringsreglerna finns inget rasbundet nivå 2- eller 3-krav på patella, ögon eller hjärta för bichon havanais. Det betyder inte att kontrollerna saknar betydelse. Rasklubbens rekommendationer är mer omfattande och måste skiljas från formella villkor för att registrera en kull.

Rasklubben rekommenderar att avelsdjur patellaundersöks efter ett års ålder och har resultat utan anmärkning. Den rekommenderar också ögonlysning ungefär årligen från ett års ålder till minst sex år, med ett resultat som inte är äldre än ett år vid parning, samt hjärtundersökning utan anmärkning före parning. Rekommendationerna är ett villkor för rasklubbens valphänvisning, men är inte samma sak som ett SKK-registreringskrav.

Be om hundarnas registreringsnummer och kontrollera resultat, datum och faktisk status i SKK Avelsdata. Ordet ”hälsotestad” räcker inte. Patellastatus registreras från tolv månaders ålder och graderas från 0, normal, till 3, permanent luxerad knäskål. Även ett bra individuellt resultat bör läsas tillsammans med uppgifter om föräldrar, syskon och tidigare avkommor, eftersom familjebilden ger mer information än en enda undersökning.

Raka framben och fri rörelse är viktiga för hälsan, inte bara för utställningsresultat. RAS lyfter krokiga framben, enstaka fall av förkortat armbågsben, så kallad short ulna, samt ryggsmärta och diskbråck. En studie av 355 norska havanaiser fann ett samband mellan en FGF4-variant på kromosom 18 och benlängd/frambensform. Studien visar ett samband i den undersökta populationen, men inte att varje hund med varianten får kliniska besvär eller att ett visst DNA-test är ett svenskt krav.

Se därför hunden gå och vända, kontrollera att frambenen belastas jämnt och fråga om hälta, smärta, ryggproblem och operationer i nära släkt. Fråga även om återkommande ögonproblem, blåsljud och långvarig klåda eller andra hudbesvär, eftersom RAS tar upp dessa områden. En veterinär ska bedöma symtom; en uppfödare bör kunna visa vad som faktiskt har undersökts och varför.

## Historia och ursprung

Bichon havanais har en dokumenterad koppling till både västra Medelhavsområdet och Kuba. FCI-standarden beskriver hur små sällskapshundar utvecklades längs Spaniens och Italiens kuster och tidigt fördes till Kuba av italienska sjökaptener. Kuba anges som ursprungsland, medan FCI har ansvaret för standarden.

De äldre kubanska blodslinjerna försvann på ön, men efterkommande hundar överlevde i USA och användes för att bygga upp den moderna populationen. Det svenska RAS-dokumentet beskriver en mycket liten grundarpopulation, vilket förklarar varför genetisk variation och återhållsam användning av enskilda avelsdjur fortfarande är viktiga frågor. Det är bättre dokumenterat än berättelser om att rasen skulle vara Kubas officiella nationalhund eller ha ett exakt känt grundarår.

De första hundarna av rasen importerades och registrerades i Sverige 1988, och de första svenska kullarna registrerades 1989. Sedan dess har bichon havanais vuxit kraftigt som sällskapshund.

## Att leva med rasen

Bichon havanais kan fungera i många typer av hem om ägaren har tid för pälsvård, daglig aktivitet och träning. Lägenhet är inte automatiskt ett problem, men ljud i trapphus, avstånd till rastplats och möjligheten att träna lugn behöver fungera. En trädgård ersätter inte promenader, miljöträning eller samvaro.

Ensamhet måste läras in gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vila utan att skälla, vandra runt eller visa annan stress. En valp kan inte lämnas på samma villkor som en vuxen hund. Planera lösningen för arbetsdagar innan köpet.

Pälsvården bör provas i praktiken före beslutet. Be uppfödaren visa hur en kam förs hela vägen till huden, hur lång tid en full genomgång tar och hur pälsen förändras under unghundsperioden. Om familjen inte kan hålla pälsen fri från tovor behöver den en annan skötselplan i samråd med en kunnig hundfrisör; rastypiskt utseende får aldrig gå före hundens välfärd.

Inför köp bör du träffa valpen med mamman där hundarna bor och kontrollera registreringsnummer, stamtavla och identitet. Jämför föräldrarnas patella-, ögon- och hjärtresultat med rasklubbens aktuella rekommendationer och fråga om mentalitet, framben, rygg och hud i nära släkt. En svenskfödd valp ska vara minst åtta veckor vid leverans och ha ett veterinärbesiktningsintyg som då är högst sju dagar gammalt.

Det bästa valet är inte automatiskt den minsta, fluffigaste eller mest framåt valpen. Välj en hund från föräldrar som rör sig obehindrat, har dokumenterade undersökningar, återhämtar sig väl och kan hanteras lugnt. Det säger mer om den framtida vardagen än färg, en marknadsförd vikt eller etiketter som ”allergivänlig” och ”perfekt familjehund”.

Bichon havanais

Bichon havanais är Kubas nationella sällskapshund i miniatyrformat – en robust och livlig följeslagare med lång, silkig päls som fäller mycket lite. Den är tillgiven, människoorienterad och passar både familjer, lägenheter och villor. Den behöver regelbunden pälsvård, dagliga promenader, lek och mental stimulans, och trivs inte med att lämnas ensam under längre perioder.

## Snabbfakta

Dvärgpudel är en liten, aktiv storleksvariant av pudel med stor träningslust och ett tydligt pälsvårdsbehov. Det är en sällskapshund som brukar uppskatta att lära sig saker och delta i vardagen, men den passar bäst när ägaren också vill lägga tid på aktivitet, lugnträning och regelbunden pälsvård.

- **Ras och grupp:** en av pudelns fyra storleksvarianter, placerad i grupp 9 för sällskapshundar
- **Officiellt hemland:** Frankrike
- **Mankhöjd:** över 28 till och med 35 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt; sunt hull är viktigare än ett generellt kilogramtal
- **Päls:** riklig ullpäls eller snörpäls som behöver skötas och klippas
- **Aktivitetsnivå:** daglig fysisk rörelse och mental aktivering behövs, men mängden ska anpassas till individ, ålder och hälsa
- **Svenskt hälsoprogram:** föräldradjur måste ha ett registrerat prcd-PRA-resultat eller vara registrerade som ärftligt fria före parning

Dvärgpudel ligger mellan toy- och mellanpudel i storlek. I Sverige kan den slutliga storleksvarianten fastställas genom officiell mätning först när hunden är minst 15 månader. En ung hund nära en storleksgräns kan därför vara registrerad utifrån föräldrarnas storlek innan den har mätts in slutligt.

## Utseende och päls

Dvärgpudeln ska se ut som en mindre, välproportionerlig pudel utan dvärglika drag. Kroppen ska enligt standarden vara något längre än mankhöjden, inte helt kvadratisk, och helheten ska vara harmonisk med lätta, fria rörelser. Hunden ska ge ett elegant intryck utan att vara överdrivet tunn eller klen.

Pälsen förekommer i två strukturer. Ullpälsen är fin, tät, krusig och spänstig med jämna lockar. Snörpälsen är också fin och tät men formas till karakteristiska snören. De flesta familjehundar hålls i en kortare klippning, men kort päls betyder inte att skötseln försvinner.

Pälslängd, frisyr, väder och individ avgör hur ofta hunden behöver borstas, badas och klippas. Kontrollera särskilt där pälsen lätt tovar, exempelvis bakom öronen, i armhålorna, på benen och under sele eller halsband. Kammen ska kunna nå ned genom pälsen utan att fastna. Om tovor återkommer trots skötsel är en kortare frisyr eller hjälp av hundfrisör ett bättre val än ett fast tidsschema som inte fungerar för hunden.

Vänj valpen stegvis vid att stå på ett halkfritt underlag, bli kammad, få tassar och ansikte hanterade och höra en klippmaskin eller hårfön. Belöna lugn och gör momenten begripliga. Det ger bättre förutsättningar för säker pälsvård under resten av livet.

Sedan den 1 augusti 2024 omfattar pudelstandarden och de svenska registreringsreglerna 16 färgvarianter. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns godkända flerfärgade varianter, bland annat vitt kombinerat med annan färg, svart eller brunt med tanteckning, trefärgat och brindle. Merle ingår inte bland standardfärgerna, och i Sverige registreras inte avkomma efter en pudelförälder som bär anlag för merle.

Pudel fäller inte på samma sätt som många andra hundar, och lösa hår kan stanna kvar i den krusiga pälsen tills de borstas ur. Det gör inte dvärgpudeln allergifri. Hundallergen kommer framför allt från hud och saliv, och reaktionen kan skilja mer mellan individer än mellan raser. Den som har hundallergi bör därför inte välja ras enbart utifrån pälstyp.

## Temperament och personlighet

Dvärgpudeln ska vara alert, aktiv, följsam och lätt att lära. En välfungerande individ är ofta snabb att uppfatta mönster och uppskattar samarbete, men rasbeskrivningen är ett ideal och ingen garanti för hur varje hund reagerar på ljud, främmande människor, hundmöten eller nya miljöer.

Svenska Pudelklubbens avelsstrategi redovisar BPH-resultat för 630 mindre pudlar. Gruppen omfattar mellan-, dvärg- och toypudel och består till största del av mellanpudlar. Resultaten beskriver bland annat ganska energiska hundar, ofta med positiv attityd och få hot- eller aggressionsreaktioner i de aktuella testsituationerna. Samma underlag betonar både variationen inom rasen och att antalet beskrivna hundar är litet i förhållande till populationen. Resultaten kan alltså säga något om gruppen men förutsäger inte hur en enskild dvärgpudel blir.

Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. Be om konkreta exempel på återhämtning efter överraskningar, hantering, besökare, ljud, hundmöten och förmåga att koppla av. Sådana svar säger mer om matchningen än allmänna ord som social, smart eller lättsam.

## Träning och motion

Dvärgpudeln behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men inget enda minutantal passar alla individer. En bra vardag kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, lek eller fysisk aktivitet samt uppgifter som hunden kan förstå och lösa. Belastningen behöver ändras med ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden återhämtar sig.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta. Var tydlig med vilket beteende som lönar sig, höj svårigheten i små steg och träna samma färdighet i flera miljöer. Inkallning, följsamhet, lugn hantering, att kunna vänta och att kunna passera människor och hundar är viktigare i vardagen än många trick.

Variation är ofta mer värdefull än att bara förlänga promenaden. Nosarbete, sökövningar, apportering, balans- och kroppskontroll, rallylydnad eller andra färdigheter kan ge meningsfull aktivering. Samtidigt behöver hunden kunna vila utan att bli underhållen hela tiden. Om den har svårt att komma till ro bör man se över hela dygnet: sömn, miljö, förutsägbarhet, motion och träningsnivå. Mer aktivitet är inte alltid rätt svar.

Valpar ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Prioritera korta upptäcktsstunder, trygg miljöträning, lek på lämpligt underlag och mycket återhämtning. För en vuxen hund är rätt nivå den som ger god kondition och en fungerande vardag utan återkommande stelhet, hälta, stress eller långvarig utmattning.

## Hälsa

Det viktigaste rasspecifika hälsokravet att kontrollera vid valpköp är föräldrarnas resultat för prcd-PRA. För toy-, dvärg- och mellanpudel kräver de svenska registreringsreglerna att båda föräldradjuren före parning har ett officiellt DNA-resultat eller är registrerade som ärftligt fria.

Prcd-PRA är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi som bryter ned näthinnans synceller. Mörkerseendet påverkas först och en drabbad hund kan med tiden bli blind. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare är inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra. En bärare får bara användas tillsammans med en hund som är DNA-testad fri eller ärftligt fri, och en affekterad hund får inte användas i avel.

Ett fritt prcd-PRA-resultat är inte en allmän garanti för friska ögon. Testet gäller bara prcd-varianten och utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även ögonlysning av avelsdjur och uppmuntrar DNA-test för PRA-varianten rcd4.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt normala läge, är en annan relevant avelsfråga för mindre pudlar. Svenska Pudelklubben rekommenderar officiell patellaundersökning för dvärgpudel, men detta är inte samma bindande registreringskrav som prcd-PRA. Klubben rekommenderar att hund med patellagrad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har resultat 0/0.

Be uppfödaren visa registrerade resultat i stället för att nöja dig med att föräldrarna är ”testade”. Kontrollera prcd-PRA-status, fråga efter officiellt patella- och ögonlysningsresultat samt efter kända problem hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. DNA-test, veterinärundersökningar och en öppen familjehistorik kompletterar varandra; inget enskilt prov kan lova att en valp aldrig blir sjuk.

## Historia och ursprung

Pudel är en gammal europeisk hundtyp som finns avbildad på målningar från 1400-talet, medan Frankrike är rasens officiella hemland. Rasens namn och tidiga användning är nära förknippade med vatten: pudel användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel, och det var framför allt de större hundarna som arbetade som vattenapportörer.

De mindre pudlarna utvecklades främst för sällskap. Under 1800-talet började en dvärgvariant formas från små exemplar av de större varianterna. I Sverige delades de mindre pudlarna i början av 1930-talet upp i liten pudel och dvärgpudel; den förstnämnda storleken fick senare namnet mellanpudel. Dagens dvärgpudel delar därför rasens arbetsbakgrund och lättlärdhet, men ska inte beskrivas som om varje individ automatiskt är en vatten- eller apporteringshund.

De fyra moderna storleksvarianterna har samma grundläggande rastyp. Skillnaderna i storlek påverkar vardagen, men gör inte dvärgpudeln till en separat korsning eller en miniatyr med avvikande kroppsbyggnad.

## Att leva med rasen

Dvärgpudel kan fungera i många slags hem, även i lägenhet, om hunden får daglig rörelse, mental aktivering, pälsvård, social kontakt och träning i att vara lugn. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen faktiskt ser ut. En liten hund som saknar återhämtning, promenader eller trygg ensamhetsträning får inte sina behov uppfyllda bara för att den tar liten plats.

Ensamhet ska läras in gradvis. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vara lugn. Ta hänsyn till ålder och till tecken på oro; det går inte att lova att en viss dvärgpudel klarar ett bestämt antal timmar ensam. Planera hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagen är längre än hundens tränade förmåga.

Rasen kan leva bra med barn, hundar och katter, men det avgörs av individ, erfarenheter och introduktion—inte av rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Introducera andra djur stegvis med avstånd, barriär eller koppel vid behov, separata resurser och möjlighet att avbryta. Tvinga inte fram kontakt.

Den bästa matchningen är ett hem som tycker om en läraktig och deltagande liten hund men också accepterar det praktiska arbetet. Räkna med återkommande klippning, noggrann pälsgenomgång, vardagsträning och aktivitet året runt. Välj en annan ras om du vill ha minimalt pälsarbete eller en hund som förväntas anpassa sig utan planerad träning och sällskap.

Pudel, dvärg

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Pudel, dvärg är en liten, atletisk och nästintill fällfri hund med tät, lockig päls och en kvadratisk, välbalanserad kroppsbyggnad. Den är mycket intelligent, känslig och människoorienterad, trivs med träning, daglig motion och nära sällskap och lever ofta ett långt, aktivt liv vid god omvårdnad.

Hundboden's

## Snabbfakta

- Pumi är en ungersk vallhund av terriertyp, inte en terrierras. Den användes för att valla och hantera både får och större djur och har också en historia som gårds- och skadedjurshund.
- Hanar ska vara 41–47 cm och väga 10–15 kg; idealet är 43–45 cm och 12–13 kg. Tikar ska vara 38–44 cm och väga 8–13 kg; idealet är 40–42 cm och 10–11 kg.
- Öronen står upp vid basen men den övre tredjedelen ska vika sig framåt. Helt upprättstående öron är alltså inte det korrekta rasidealet.
- Pumi är mycket livlig, djärv, arbetsvillig och ofta ljudlig. Den kan vara reserverad mot främmande, men skygghet är inte typiskt enligt standarden.
- Pälsen är vågig eller lockig, bildar elastiska lockar och består av strävt men inte grovt täckhår och mjuk underull. Lite löst hår innebär inte att rasen är säker för en allergiker.
- Rasen passar den som vill träna regelbundet, kan lära hunden att växla mellan aktivitet och vila och är beredd att arbeta genomtänkt med skall, socialisering och hälsoundersökningar.

## Utseende och päls

Pumi ska vara medelstor, slank, välmusklad och kvadratisk. Kroppslängden ska motsvara mankhöjden. Huvudet är förhållandevis långt och smalt med ett utdraget, men inte spetsigt, nosparti. De mörkbruna ögonen är ovala och något snedställda. Öronens upprätta bas och framåttippade övre tredjedel ger rasen dess särskilda uttryck. Öronen är mycket rörliga och följer uppmärksamt det som händer.

Svansen sitter högt och bildar en vid cirkel över korset. En medfödd kort svans och kupering är inte tillåtna enligt FCI-standarden. En svans som normalt hänger eller bärs på flera helt olika sätt stämmer därför inte med rasidealet.

Pälsen är i genomsnitt 4–7 cm lång och ska bilda mindre eller större vågiga eller lockiga hårtestar. Den får inte vara slät eller bilda snören. Täckhåret ska vara kraftigt men inte grovt, medan underullen är mjuk. Ögonen och nospartiet ska vara fria från långt hår.

Godkända färger är intensivt enfärgat grått, svart, fawn eller vitt. Grå hundar föds vanligen svarta och ljusnar med tiden. En vit bröstfläck som är mindre än 3 cm i diameter och en vit strimma på tårna är tillåtna, men flerfärgad eller chokladfärgad päls är diskvalificerande.

Sköt pälsen efter vad kammen och huden visar. Gå igenom den från huden, särskilt bakom öronen, i armhålor, ljumskar och där sele eller halsband ligger. Red ut innan tovor drar i huden och bada när pälsen är smutsig. Fukta pälsen lätt efter genomkamning och låt den självtorka så att lockarna återbildas. Vänj valpen stegvis vid kam, tasshantering och att stå stilla.

För den traditionella utställningsformen anger standarden handtrimning och bara mindre korrigeringar med sax på huvud och ben; att forma hela pälsen med sax är inte önskvärt. En sällskapshunds praktiska frisyr behöver inte efterlikna en utställningshund, men välj en hundfrisör som förstår den dubbla, lockiga pälsen och kan hålla huden fri från tovor.

## Temperament och personlighet

Pumi ska vara livlig, djärv, uppmärksam och alltid beredd att agera. FCI beskriver rasen som något misstänksam mot främmande och tämligen skällig. Samma standard säger att skyggt eller sävligt beteende är otypiskt. Att rasen kan vara reserverad får därför inte användas som ursäkt för ihållande rädsla, hotfullt beteende eller okontrollerat skall.

Pumi reagerar snabbt, vilket är en stor tillgång i vallning och hundsport men också något som behöver tränas i vardagen. Hunden kan snabbt upptäcka rörelse, ljud och förändringar och lika snabbt lära sig både önskade och oönskade beteenden. Hur social, ljudlig eller lättstressad en individ blir påverkas av arv, tidiga erfarenheter, miljö och träning.

Träffa tiken och gärna flera vuxna släktingar. Se hur de tar emot en främmande person, reagerar på plötsliga ljud och återgår till lugn efter lek eller upphetsning. Fråga hur helsyskon och tidigare avkommor fungerar i nya miljöer, vid kroppshantering och när de möter hundar. Äldre svenska MH- och BPH-uppgifter kan visa historiska mönster men kan inte förutsäga hur en viss valp utvecklas.

## Träning och motion

Pumi behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning, samarbete och återhämtning varje dag, men inget fast timtal passar alla. En vuxen hund kan trivas med promenader i varierad terräng, spår, sök, lydnad, rallylydnad, agility eller vallning. Anpassa mängden efter ålder, hälsa, kondition och hur väl hunden kan vila efteråt.

Prioritera färdigheter som hjälper hunden att hantera fart, störningar och skall utan konflikt:

- följsamt koppelgående och lugna vändningar bort från störningar
- inkallning som först tränas i säkra, kontrollerade miljöer
- att kunna se människor, hundar och rörelse utan att genast skälla eller kasta sig fram
- en signal för att lämna fönster, dörr eller staket och söka kontakt med föraren
- en tydlig viloplats och förmåga att sova efter aktivitet
- frivillig hantering av päls, tassar, mun, öron och ögon

Belöningsbaserad träning ger tydlig information utan onödiga konflikter. Mat, lek, nosande, större avstånd och tillgång till en aktivitet kan alla vara belöningar. Träna kort när hunden är koncentrerad och lägg in pauser innan den går upp för högt i varv.

Mer aktivitet är inte alltid lösningen på skall eller rastlöshet. Om hunden blir snabbare, ljudligare och får svårare att sova efter varje pass kan den behöva enklare uppgifter, färre intryck och längre återhämtning. Valpar och unghundar ska röra sig varierat i eget tempo men inte belastas med långa löprundor eller många upprepade hopp. Hälta, stelhet eller ovilja att röra sig ska bedömas av veterinär.

## Hälsa

För pumi gäller ett bindande svenskt krav på officiell HD-status hos båda föräldrarna före parning. Det betyder att resultatet måste finnas, inte att varje förälder automatiskt har HD A eller B. Pumi omfattas inte av den strängare rasregeln som förbjuder all avel med hundar som har HD.

SKK:s allmänna regler gäller ändå: HD E får inte användas i avel, HD D får bara kombineras med HD A eller B och en hund med kliniska HD-symtom ska inte användas oavsett grad. RAS från 2017 anger att A eller B är önskvärt och att en hund med C endast bör användas efter en noggrann bedömning av vad den tillför rasen. Be om de exakta graderna, undersökningsdatumen och höftresultat från nära släktingar.

Samma RAS rekommenderar undersökning av knäleder, ögon och armbågar för att bygga bättre kunskap, men dessa är inte bindande rasvillkor i 2026 års svenska registreringsregler. Fråga vilka undersökningar som faktiskt har gjorts och be om resultaten i stället för att godta ett svepande ”alla tester är klara”.

Primär linsluxation, PLL, finns dokumenterad i rasens svenska hälsoarbete. DNA-testet kan visa om hunden är fri, bärare eller har två kopior av den testade varianten. Sjukdomen nedärvs recessivt, så en bärare kan kombineras med en genetiskt fri hund men inte med en annan bärare om man vill undvika valpar med två anlag. Röda eller smärtande ögon och plötslig synpåverkan kräver snabb veterinärbedömning eftersom linsluxation kan leda till glaukom och synförlust.

Degenerativ myelopati, DM, ingår i den amerikanska rasklubbens testpaket men är inte ett svenskt registreringskrav. Ett DM-resultat med två kopior av riskvarianten betyder förhöjd risk, inte att hunden har sjukdomen eller säkert kommer att utveckla den. DM diagnostiseras genom att andra orsaker till neurologiska symtom utesluts; DNA-resultatet är bara en del av bedömningen.

Den svenska hälsoenkäten bakom RAS 2017 tog upp återkommande hudproblem och allergi. Uppgifterna är självrapporterade och daterade, men ger skäl att fråga om diagnostiserad klåda, håravfall och återkommande hud- eller öronbesvär hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Materialet räcker däremot inte för att ange hur vanligt detta är i rasen i dag.

## Historia och ursprung

Pumi utvecklades i Ungern under 1600- och 1700-talen genom korsningar mellan puli och importerade tyska och franska hundar av terriertyp med ståndöron. FCI räknar den som en vallhund av terriertyp, inte som en terrierras. Den blev erkänd som självständig ras i början av 1900-talet.

Arbetet krävde en snabb, modig och ljudlig hund som kunde valla får och större djur och röra sig nära boskap utan att bli tung eller långsam. Standarden nämner även ett välutvecklat luktsinne och användning mot skadedjur och rovdjur. Det är dokumenterad bakgrund, men betyder inte att varje modern pumi automatiskt har samma arbetsförmåga eller passar för en viss uppgift.

Den första pumin kom till Sverige från Finland i slutet av 1970-talet. Den första svenska kullen registrerades 1980 och nästa 1984. Senare importer från framför allt Finland och Ungern har bidragit till den svenska populationen.

## Att leva med rasen

Pumi kan bo i lägenhet om ägaren kan ordna aktivitet, vila och genomtänkt träning kring skall och ljud. Rasens benägenhet att uppmärksamma och skälla på ljud gör planlösning, grannar, trapphus och utsikt från fönster viktigare än bostadens storlek. En trädgård ersätter inte promenader eller träning och kan förstärka skall om hunden får patrullera utan vägledning.

Med barn krävs aktiv vuxennärvaro. Snabba rörelser och höga ljud kan öka hundens tempo, men man ska inte anta att varje pumi kommer att valla eller nafsa barn. Lär i stället både hund och barn lugna pauser, skydda hundens mat och viloplats och avbryt leken innan någon blir uppjagad.

Samlevnad med andra hundar, katter och mindre djur bedöms individuellt. Introducera hundar lugnt och ge katten hundfria zoner, höga platser och vägar undan. Förhindra jakt från början. Tidig vana kan hjälpa men ersätter inte tillsyn eller kunskap om de vuxna släktingarnas beteende.

Ensamhet tränas från mycket korta stunder och ökas först när hunden kan äta, vila och återgå till lugn. Ihållande skall, rastlöst gående, förstörande eller att hunden inte tar mat visar att steget är för svårt, inte att hunden är envis.

En förstagångsägare kan lyckas om hen uppskattar regelbunden träning och kan få stöd av uppfödare och en kunnig instruktör. Kontrollera föräldrarnas HD-status och grader, fråga om patella, ögon, ED, PLL, hud och mentalitet och be att få se själva resultaten. Välj valp efter hur de vuxna hundarna fungerar och återhämtar sig i vardagen – inte bara efter de uttrycksfulla öronen eller lockiga pälsen.

Pumi

The Pumi Club of Great Britain

German Pumi Club (Pumiclub Deutschland)

Swedish Working Dog Association (Svenska Brukshundklubben)

Kennel Club (UK)

Pumi är en medel­-liten ungersk vallhund med lockig, lättfällande päls, ståndöron och ett vaksamt uttryck. Den är intelligent, energisk och ljudlig, utmärker sig i hundsporter, behöver regelbunden mental och fysisk aktivering, knyter starka band till sin familj och är fortfarande relativt ovanlig.

Ullmarkens

## Snabbfakta

- Chinese crested dog är en liten sällskapshund i två hårlagsvarianter: hårlös och powder puff. Båda kan födas i samma kull.
- Idealmankhöjden är 28–33 cm för hanar och 23–30 cm för tikar. Den nuvarande rasstandarden anger ingen officiell vikt.
- Den hårlösa varianten har crest på huvudet, så kallade socks på tassarna och en plym på svansen. Powder puff har lång, mjuk päls över hela kroppen.
- Rasidealet är en gladlynt hund som aldrig ska vara ilsken. Samtidigt finns tydliga individuella skillnader i socialitet, nyfikenhet, ljudlighet och trygghet.
- Hud- eller pälsvård, tandborstning och skydd efter väder behöver ingå i vardagen från början.
- Inför valpköp är ögonresultat, PLL-status, tandstatus samt hälsa och mentalitet hos nära släktingar viktigare än allmänna löften om rasen.

## Utseende och päls

Chinese crested dog är liten, rörlig och graciös utan att behöva vara bräcklig. Rasen finns både som elegant hjorttyp och som något kraftigare cobbytyp. Kroppen ska vara medellång till lång, ryggen plan och rörelserna långa, flytande och fria. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna.

Hanar har en idealmankhöjd på 28–33 cm och tikar på 23–30 cm. Den nuvarande rasstandarden anger ingen vikt, så uppgiften om en gräns på 5,4 kilo ska inte användas som dagens ideal. Bedöm i stället en vuxen hund efter proportioner, muskulatur och hull.

Hos den hårlösa varianten ska kroppen i huvudsak vara naken, med lång behåring på huvud, tassar och svans. Mängden hår på kroppen varierar dock mellan individer. Be därför att få se valpen otrimmad och låt uppfödaren visa hur just dess hud och behäng ska skötas. Huden ska vara mjuk och kännas varm.

Powder puff har en tunn underull och en slöja av långt, mjukt hår. Pälsen ska vara följsam, inte tung eller ullig. Dela pälsen och kamma ända ned till huden. Leta särskilt efter början till tovor där hår ligger tätt eller utsätts för friktion. En veckovis rutin för bad och genomgång kan vara en startpunkt, men pälsens skick avgör hur ofta den behöver redas ut, tvättas och torkas ordentligt.

Den hårlösa huden behöver i stället kontrolleras för skav, rodnad, finnar och torrhet. Unga hundar kan få pormaskar och finnar under hormonella perioder, men graden varierar mycket. Skydda hunden med skugga och lämpliga kläder när sol, vind, väta eller kyla kräver det. Även en powder puff kan behöva väderskydd eftersom den tunna pälsen inte ger särskilt mycket värme och inte heller stöter bort vatten särskilt väl. Om huden förblir inflammerad, kliar eller får sår som inte läker bör en veterinär bedöma orsaken och hjälpa till att välja produkter.

Varken den hårlösa eller powder puff är allergifri. Hundallergen finns bland annat i hudceller, talg, saliv och urin, och mängden varierar även mellan hundar av samma ras. Liten mängd löst hår är därför inget säkert besked för en allergisk familj.

## Temperament och personlighet

Chinese crested dog ska vara gladlynt och inte ilsken, men rasen rymmer många personligheter. I det svenska BPH-underlaget framstår de beskrivna hundarna som relativt trygga, måttligt nyfikna och inte generellt ljudliga eller arga. Samma underlag visar stor variation i hur hundarna hälsar på främmande människor, leker och reagerar på oväntade händelser.

Det är mer användbart än etiketter som ”kardborrehund” eller ”enmanshund”. En individ kan söka mycket kroppskontakt, en annan kan vara mer självständig. En del hälsar snabbt på besökare, andra vill först observera. Fråga uppfödaren hur föräldrar och nära släktingar fungerar vid hantering, nya människor, ljud, vila och kortare separationer. Titta efter en valp som kan undersöka i egen takt och återhämta sig efter något oväntat.

Rasen kan vara uppmärksam och larma när något händer, men det betyder inte att varje hund skäller mycket. I ett lyhört boende är det klokt att tidigt belöna lugn vid dörr, fönster och ljud i trapphuset. Ta också reda på om hunden kan varva ned när ingenting händer. Förmågan att vila är lika viktig som lekfullhet.

Med barn avgör samspelet mer än rasen. Den lilla storleken kräver extra varsamhet om barn vill lyfta eller bära hunden, men det finns ingen generell regel att rasen bara passar äldre barn. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats.

## Träning och motion

Chinese crested dog behöver daglig rörelse och mental sysselsättning, men det finns ingen välgrundad minutformel som passar alla. En bra dag kan innehålla promenader med tid att nosa, lek, någon kort färdighetsövning och lugn återhämtning. En aktiv individ kan uppskatta längre utflykter, agility, rallylydnad, freestyle eller spår, medan en annan trivs bäst med mindre krävande aktiviteter.

Anpassa längd och intensitet efter ålder, kondition, väder och hur hunden rör sig och återhämtar sig. En hårlös hund som spänner sig av kyla får inte en bra promenad bara för att en viss tid ska uppnås. Välj då skydd och miljö efter förhållandena och komplettera med inomhusträning.

Belöningsbaserad träning passar väl när hunden ska lära sig vardagsfärdigheter. Börja med inkallning, koppelgående, lugn på en plats, att lämna föremål och att kunna avbryta en aktivitet. Träna även frivillig hantering av mun, tassar, hud, päls och öron. Det gör tandborstning, bad, klippning och veterinärbesök mindre stressande.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Låt den i stället möta olika människor, hundar, underlag, ljud och miljöer på ett avstånd där den fortfarande kan äta, tänka och välja kontakt. Om den blir rädd, minska svårigheten och ge den tid att återhämta sig. Det bygger större trygghet än att pressa fram ett möte.

## Hälsa

För Chinese crested dog finns inga rasspecifika hälsotest som måste vara klara för att en valpkull ska registreras hos SKK. Rasklubben har däremot tydliga avelsrekommendationer. Skillnaden är viktig när du granskar en kull: en rekommendation kan vara mycket relevant utan att vara bindande.

Rasklubben vill att båda föräldrarna är ögonlysta tidigast vid 18 månaders ålder och att intyget är högst ett år gammalt vid parning. Den vill också att båda har känd DNA-status för primär linsluxation, PLL. Därutöver rekommenderas känd DNA-status för prcd-PRA och känd patellastatus efter minst 12 månaders ålder. Patellaundersökning är alltså en viktig kontrollpunkt, men inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Veterinär auskultation av hjärtat inför avel beskrivs som önskvärd, inte som ett ska- eller bör-krav.

Be att få se själva resultatet, datumet och hundens identitet. Ett DNA-test gäller bara den mutation som analyserats och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. En frisk anlagsbärare av en enkelt recessiv sjukdom behöver inte automatiskt tas ur avel, men ska paras med en genetiskt fri hund så att sjuka valpar inte föds. En hund som genetiskt har statusen affekterad får inte användas i avel.

Bland de ögonproblem som uppmärksammas i rasen finns PLL, olika former av PRA eller retinopati och torra ögon. Fråga också om ögonresultat och symtom hos äldre släktingar. Rasklubbens hälsoöversikt tar dessutom upp hjärtproblem som främst visar sig högre upp i åldern och uppgifter om ryggbesvär. Det motiverar frågor om äldre släktingar och tidiga blåsljud eller ryggsymtom, inte antagandet att varje hund kommer att bli sjuk.

Hårlöshet och tanduppsättning hänger ihop genom en variant i genen FOXI3, som påverkar utvecklingen av både hår och tänder. Hårlösa hundar kan därför sakna permanenta tänder eller ha annorlunda formade och framåtriktade tänder. Powder puff saknar den här specifika genetiska effekten och ska normalt ha komplett saxbett. Medfödd avsaknad av tänder är inte samma sak som tandlossning, men båda varianterna behöver daglig tandborstning för att begränsa plack och tandköttssjukdom. Följ tandbytet och låt veterinär bedöma kvarvarande mjölktänder, smärta, dålig lukt eller problem att tugga.

I en stor brittisk studie var medianlivslängden 13,4 år för 928 Chinese crested dog. Osäkerhetsintervallet för medianen var 13,0–13,8 år. Resultatet beskriver den studerade populationen, inte hur länge en enskild hund kommer att leva.

## Historia och ursprung

Rasens tidiga historia är osäker. Kina anges som ursprungsland och Storbritannien har ansvar för rasstandarden, men det går inte att följa en obruten linje från gamla kinesiska nakenhundar till dagens ras. Berättelser om hundar på handelsskepp, råttjakt och livet under Han-dynastin ska därför behandlas som teorier, inte som säkra fakta.

De dokumenterade moderna hållpunkterna är tydligare. Chinese crested dog visades i USA mellan 1885 och 1926 och syntes därefter knappt till under nära 50 år. Organiserad brittisk avel byggdes upp igen med importer från USA under 1965–1968. De första svenska hundarna kom 1972, den första svenska kullen föddes samma år och hundarna registrerades hos SKK 1973. Chinese Crested Club Sverige bildades 1990.

## Att leva med rasen

Bostadstypen avgör inte ensam om en Chinese crested dog trivs. Både lägenhet och hus kan fungera om hunden får aktivitet, vila och gradvis ensamhetsträning. Bedöm hemmet efter ljudmiljö, möjlighet till rastning och hur lätt hunden kan komma undan drag, stark sol och stök. Liten kropp betyder inte små behov.

En liten valp ska inte lämnas ensam. När valpen är trygg i hemmet kan träningen börja med att den kopplar av medan du rör dig bakom en grind eller lämnar rummet mycket kort. Öka först när hunden förblir lugn. En vuxen hund som tränats gradvis kan ofta vara själv några timmar, men individer skiljer sig kraftigt. Kamera kan hjälpa dig att upptäcka vandring, flåsning, skall eller att hunden inte kommer till ro.

Katter och andra hundar kan fungera bra tillsammans, men låg jaktlust eller problemfri samvaro kan inte lovas utifrån rasen. Gör introduktioner gradvis, hindra jakt och ge katten en säker flyktväg och egna resurser. Anpassa lek efter hundarnas storlek och sätt att kommunicera. Smådjur ska hållas säkert åtskilda om du inte med säkerhet kan kontrollera situationen.

Rätt hem behöver vara redo för skillnaden mellan de två hårlagsvarianterna, daglig tandvård och en hund som behöver både närhet och egen trygghet. Träffa vuxna släktingar om möjligt, se valpen otrimmad och kontrollera dokumenterade hälsoresultat. Det säger betydligt mer än löften om att alla Chinese crested dog är tysta, allergivänliga eller automatiskt enkla familjehundar.

Chinese crested dog

Chinese crested dog är en finlemmad dvärghundsras som antingen är hårlös med silkeslen päls på huvud, tassar och svans, eller Powder Puff med en mjuk, fyllig päls över hela kroppen. Den är tillgiven och mycket människoorienterad, tränas bäst med mjuka, vänliga metoder, behöver omsorg och skydd för hud eller päls samt måttlig daglig motion.

Lövöns

## Snabbfakta

Rottweiler är en medelstor till stor och kraftfull tysk brukshund för den som vill träna aktivt, kan hantera hundens styrka och har tid för både fysisk och mental aktivering. Den kan knyta nära band till familjen, men rasens vaktinstinkt och arbetslust gör att valet av uppfödare, tidig träning och vardagskontroll betyder mycket.

- **Ursprung:** Tyskland. Rasen är erkänd av FCI och har använts som vakt-, boskaps-, drag-, polis- och tjänstehund.
- **Storlek:** hanar är 61–68 cm och tikar 56–63 cm i mankhöjd. Som grov vägledning väger en vuxen hane omkring 50 kg och en tik omkring 42 kg, men höjd, kön och kroppsbyggnad påverkar vikten.
- **Päls:** kort, tät dubbelpäls som borstas och badas efter behov.
- **Aktivitet:** behöver daglig rörelse, nosarbete eller annan mental uppgift samt fortlöpande vardagsträning.
- **Viktigt före köp:** kontrollera föräldradjurens mentalbeskrivningar, höft- och armbågsresultat samt DNA-resultat för POANV, som tidigare kallades JLPP.

Rottweiler är sällan det enklaste valet för en ovan hundägare. En väl förberedd förstagångsägare kan lyckas, men bör planera för valpkurs, fortsatt lydnadsträning och stöd från en uppfödare eller brukshundklubb som känner rasen.

## Utseende och päls

Rottweiler är en medelstor till stor hund med kompakt, muskulös kropp. Den ska se stark ut utan att vara klumpig; kroppsbyggnaden ska också ge intryck av rörlighet och uthållighet. Huvudet är brett, öronen trekantiga och hängande, och den svarta pälsen har tydligt avgränsade rödbruna tecken.

Pälsen består av grova täckhår över en tät underull. Den är lättskött, men hunden fäller och behöver då borstas oftare. Det finns inget meningsfullt badschema som passar alla rottweiler: bada när hunden är smutsig och borsta efter behov, särskilt under fällningsperioder. Kontrollera samtidigt klor, öron, hud och tänder så att förändringar upptäcks tidigt.

Vikten ska bedömas tillsammans med kroppsformen, inte bara mot en siffra. En hund i lagom hull har en synlig midja, och revbenen ska gå att känna med lätt tryck. För en tung hund är regelbunden hullbedömning särskilt värdefull.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, godmodig, modig och arbetsvillig hund som är stabil och uppmärksam på sin omgivning. Det beskriver målet för aveln, inte hur varje enskild rottweiler kommer att bete sig. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, träning och den aktuella situationen påverkar individen.

Rottweilerns vaktinstinkt betyder inte att rasen är aggressiv per definition. Däremot kan kombinationen av vaksamhet, integritet, jaktintresse, lust att gripa och kampa i lek samt stor fysisk styrka bli svår att hantera om hunden är rädd, lättstressad eller dåligt tränad. Därför är det viktigare att undersöka föräldradjurens faktiska beteende än att nöja sig med allmänna omdömen som ”snäll” eller ”trygg”.

Be att få se föräldrarnas MH-resultat och fråga uppfödaren hur hundarna reagerade på social kontakt, överraskningar, ljud, lek och kvarstående rädsla. MH beskriver reaktioner i standardiserade situationer; ett genomfört MH är inte i sig ett kvalitetsbetyg. Titta även på nära släktingar och träffa helst minst tiken i en vanlig miljö.

En rottweiler kan fungera väl i en barnfamilj, men rasnamnet är ingen garanti för barnvänlighet. Hund och små barn ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. En vuxen bör ansvara för promenaderna eftersom en ung eller uppvarvad rottweiler kan vara för stark för ett barn att hålla.

## Träning och motion

Rottweiler behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men ett fast antal motionstimmar blir missvisande. Behovet varierar med ålder, hälsa, kondition och aktivitet. Planera en vardag med promenader, lugn återhämtning, nosarbete och korta träningspass, och justera mängden efter hur hunden faktiskt fungerar.

Spår, sök, lydnad, rallylydnad och genomtänkt friluftsliv ger både samarbete och uppgifter att lösa. Rasen kan också uppskatta drag eller andra fysiskt krävande aktiviteter när hunden är färdigvuxen, frisk och successivt tränad för arbetet. En stor träningsmängd ersätter inte förmågan att koppla av; träna därför även passivitet och lugna rutiner.

Börja tidigt med hantering, koppelgående, inkallning, lugna hälsningar och att på signal vända bort från människor, djur eller föremål. Belöna det beteende du vill se och gör reglerna lätta att förstå. Undvik metoder som bygger på rädsla, tvång eller smärta; de hör inte hemma i modern hundträning och är ingen genväg till kontroll över en stark hund.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Målet är att den ska kunna se människor, hundar och nya miljöer utan att behöva gå fram eller reagera kraftigt. En bra kurs ger ägaren hjälp att läsa hundens signaler och träna med lagom svårighet. Fortsätt träningen genom unghundsperioden, när kroppsstyrkan ofta utvecklas snabbare än självkontrollen.

## Hälsa

De viktigaste dokumenterade hälsokontrollerna för rottweiler gäller höfter, armbågar och POANV/JLPP. Rasen har hälsoprogram för höftledsdysplasi, HD, armbågsledsdysplasi, ED, och den ärftliga neurologiska sjukdomen POANV, tidigare kallad JLPP. Ögonsjukdomar förekommer också, och många uppfödare låter ögonlysa sina hundar.

Be uppfödaren visa officiella resultat och kontrollera dem själv i SKK:s tjänster. För HD och ED är det relevant att se både föräldrarnas egna röntgenresultat och kombinationens preliminära kullindex. Svenska Rottweilerklubben uppmuntrar ett preliminärt kullindex på minst 101 för både HD och ED i sina utökade rekommendationer. Ett index väger in mer information än en enda hunds resultat, men det kan inte lova att en valp blir fri från ledproblem.

POANV/JLPP nedärvs recessivt. En anlagsbärare är normalt inte sjuk men kan föra anlaget vidare. Det viktiga är därför inte att automatiskt välja bort varje bärare, utan att DNA-statusen är officiellt verifierad och att kombinationen inte kan ge sjuka valpar. Be uppfödaren förklara båda föräldrarnas resultat och hur de har använts i parningen.

Fråga också om ögonundersökningar och hälsan hos äldre nära släktingar. Breda listor över allt som någon gång har diagnosticerats hos en rottweiler säger mindre än dokumenterade resultat och återkommande problem i den aktuella släkten. Många rottweiler blir omkring 8–10 år, men livslängden varierar och går inte att förutsäga för en enskild hund.

Håll hunden i lagom hull, bygg kondition stegvis och sök veterinär vid hälta, tydlig smärta, andningsförändringar eller neurologiska symtom. Förebyggande arbete ersätter inte veterinärbedömning när hunden visar tecken på sjukdom.

## Historia och ursprung

Rottweiler utvecklades i och kring den tyska staden Rottweil som en användbar vakt- och boskapshund. Namnet Rottweiler Metzgerhund syftar på stadens slaktare, som valde hundar efter arbetsförmåga och använde dem för att driva och vakta boskap, skydda egendom och även dra last.

I den officiella rashistoriken kopplas äldre hundar av samma typ till romartidens boskapshundar. Rasens senare utveckling är knuten till Rottweil och hundarnas praktiska arbete där. När man i början av 1900-talet sökte lämpliga polishundar prövades rottweilern, och rasen godkändes som polishund 1910.

Arbetsbakgrunden märks fortfarande. Rottweiler används i dag som bruks-, tjänste- och sällskapshund, och egenskaper som uthållighet, bevakning och vilja att samarbeta behöver få ett genomtänkt utlopp även hos en hund som främst lever som familjemedlem.

## Att leva med rasen

En rottweiler kan bo i lägenhet om vardagen ger tillräckligt med utevistelse, träning och vila. Trädgård är praktiskt men ersätter inte promenader eller gemensamma aktiviteter. Tänk igenom avstånd till rastningsområden, trappor, lyhördhet och om alla vuxna i hemmet kan hålla och hantera hunden säkert.

Ensamhet behöver tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, medan en trygg och ensamhetstränad vuxen hund ofta kan vara själv några timmar. Individens signaler avgör takten. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett mål för hur länge hunden bör lämnas ensam.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ och introduktion. Ordna en säker plats för katten, använd grind eller koppel i början och belöna lugnt beteende. Gå tillbaka ett steg om något djur blir rädd eller hunden låser blicken och går upp i varv. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän du har sett att samspelet är tryggt över tid. Samma försiktighet behövs vid hundmöten; tidig socialisering garanterar inte att en vuxen hund uppskattar alla andra hundar.

Ägaren ansvarar för att hunden inte stör eller skrämmer människor eller andra djur på allmän plats. För en rottweiler innebär det att koppelgående, inkallning och förmåga att avstå från störningar måste fungera innan situationen blir svår. Det är hundens faktiska beteende, miljön och ägarens möjlighet att ingripa som avgör hur mycket kontroll situationen kräver.

### Kontrollpunkter före köp

- Träffa föräldradjur och fråga om beteende i vardagen, inte bara på träning eller utställning.
- Läs MH-resultaten och fråga om rädsla, socialitet, lek och avreaktion hos föräldrar och nära släktingar.
- Kontrollera officiella HD- och ED-resultat samt preliminärt kullindex för kombinationen.
- Kontrollera båda föräldrarnas officiella POANV/JLPP-status och fråga om ögonundersökningar.
- Beskriv din vardag ärligt för uppfödaren och fråga vilket stöd du får under valp- och unghundstiden.

Rottweiler passar bäst när hundens arbetslust ses som en del av vardagen, inte som något som löses med en lång promenad ibland. Den som uppskattar regelbunden träning, tydliga rutiner och ett stort ansvar kan få en nära och mångsidig hund; den som främst söker en lättsam sällskapshund bör välja en mindre krävande ras.

Rottweiler

Svenska Rottweilerklubben (Swedish Rottweiler Club)

Deutscher Rottweiler-Klub (German Rottweiler Club)

Rottweiler är en kraftig, medelstor brukshund med kort svart päls och roströda tecken. Den är lugn, lojal och familjeinriktad, men ofta reserverad mot främlingar. För att trivas behöver den vänlig men konsekvent träning, daglig mental och fysisk aktivering samt ansvarsfulla ägare.

Rottweiler kennel som är månader om att följa rottweilerns rasstandarn. Att dom ska ha en bra och härlig mentalitet och vara friska och sunda

Levarotto's kennel

Pinscher

Deutscher Pinscher-Schnauzer-Klub 1895 e.V. (Germany)

Fédération Cynologique Internationale (Belgium)

Royal Canin (UK)

Medelstor, atletisk tysk gårdshund med slät, lättskött päls i svart‑brunt eller rött. Intelligent, vaksam, lojal och beskyddande men reserverad mot främlingar. Behöver mycket motion, mental stimulans, konsekvent men positiv träning och nära delaktighet i familjelivet; i allmänhet robust och långlivad.

Situlas

## Snabbfakta

Finsk lapphund är en finländsk vall- och vakthund med bakgrund i renskötseln, men i dag lever de flesta som aktiva sällskapshundar. Rasen passar bäst hos den som vill vara ute mycket, träna varierat och samtidigt kan lära hunden att koppla av. Den vänliga framtoningen är typisk, men den säger inte hur social, ljudlig eller lättstressad en viss valp blir.

- **Ursprung:** Finland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp
- **Ursprunglig uppgift:** valla och vakta renar
- **Ideal mankhöjd:** 49 cm för hanar och 44 cm för tikar, med 3 cm tillåten avvikelse åt båda håll
- **Päls:** långt, grovt täckhår och mjuk, tät underull
- **Färg:** alla färger är tillåtna, men grundfärgen ska dominera
- **Passar bäst:** ett aktivt hem som uppskattar samarbete, friluftsliv och en uppmärksam hund
- **Viktigt att bedöma:** skalljud, förmåga att varva ned, föräldradjurens mentalitet och dokumenterade hälsoundersökningar

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Höjden är också ett riktmärke för rastypen, inte ett löfte om exakt storlek; standarden betonar att typen är viktigare än måttet.

## Utseende och päls

Finsk lapphund är något under medelstorlek, kraftigt byggd för sin storlek och lite längre än den är hög. Huvudet är förhållandevis brett, öronen är upprätta eller halvt upprätta och den rikligt bepälsade svansen bärs över ryggen eller åt sidan när hunden rör sig. I vila får svansen hänga.

Dubbelpälsen består av långt och grovt täckhår över en mjuk, tät underull. Hanhundar har ofta en tydligare krage. Alla färger är tillåtna så länge en grundfärg dominerar; därför kan två rastypiska finska lapphundar se ganska olika ut.

Pälsen behöver borstas igenom regelbundet och tätare när hunden fäller mycket. Arbeta ända ned till underullen, särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger mot pälsen. Bada när det behövs. Pälsen sköts normalt med borstning i stället för kortklippning; om den måste klippas av medicinska skäl bör veterinärens råd styra.

Fällningen och pälsmängden varierar mellan individer och över året. Räkna därför inte med ett hårfritt hem eller en fast borstningsdag som alltid räcker. Känn igenom pälsen, använd en kam och anpassa skötseln efter just hundens behov.

## Temperament och personlighet

Finsk lapphund ska enligt rasstandarden vara intelligent, modig, lugn, foglig, vänlig och tillgiven. I vardagen märks ofta en kombination av arbetslust, uppmärksamhet och god förmåga att vara nära familjen. Det är ändå en vallande och vaktande spetshund, inte en hund som automatiskt är tyst eller okomplicerad i alla miljöer.

Rasen använder gärna rösten. En del individer larmar vid ljud, människor utanför bostaden eller rörelse i omgivningen, medan andra är betydligt tystare. Fråga därför uppfödaren hur föräldradjuren reagerar på dörrklocka, besök, hundmöten och vila inomhus. Det ger mer vägledning än ett allmänt påstående om att rasen är skällig.

SKK:s BPH-analys från 2019 ger en nyttig men begränsad bild. Underlaget omfattade 229 beskrivna hundar, och de 212 svenskfödda deltagarna motsvarade bara omkring tre procent av de svenskfödda hundarna från de redovisade årskullarna. Analysen visar bland annat måttlig hälsning på främmande människor som rasmedel, men också stor variation från hundar som knappt hälsade till hundar som hälsade intensivt. Ett rasmedel kan alltså beskriva en population, men aldrig lova hur en viss valp blir.

Titta gärna på föräldrarnas BPH- eller MH-resultat, men läs hela beskrivningen och fråga hur beteendet ser ut i vardagen. Att hunden snabbt blir lugn efter en överraskning, inte låter mer än familjen kan hantera och kan slappna av är ofta viktigare för familjelivet än hur ivrigt den hälsar.

## Träning och motion

Finsk lapphund behöver regelbunden rörelse, mental aktivering och en tydlig av-knapp, men det finns ingen minutregel som passar alla. En bra vecka innehåller promenader i varierad terräng, tillfällen att nosa och undersöka, korta samarbetsövningar och lugna dagar där hunden hinner återhämta sig. Spår, nose work, lydnad, rallylydnad, agility och genomtänkt vallning är exempel på aktiviteter som kan passa olika individer.

Bedöm balansen genom hundens beteende. En lämpligt aktiverad hund kan arbeta med engagemang och sedan komma till ro. Rastlös vandring, ständig bevakning, svårighet att sova eller allt intensivare krav på aktivitet kan betyda att hunden behöver mer återhämtning och tydligare lugnrutiner, inte bara längre pass.

Belöningsbaserad träning passar rasens följsamhet. Börja tidigt med kontakt, inkallning och att välja bort störningar. Träna först på lätt avstånd och använd långlina där inkallningen ännu inte är säker. Vallbakgrunden kan göra rörelse intressant, men jakt- och vallintresse varierar; utgå från hunden framför dig.

För skallträning är målet inte att bestraffa larmet utan att göra situationen begriplig. Bekräfta att du har sett det hunden reagerar på, belöna en paus och lär in en lugn plats bort från fönster eller dörr. Minska möjligheten att öva på oavbruten bevakning. Om skällandet drivs av rädsla, ensamhetsproblem eller hög stress behöver orsaken utredas i stället för att bara tysta ljudet.

## Hälsa

Finsk lapphund beskrivs i rasens avelsstrategi som en ras utan stora övergripande problem med den fysiska hälsan, men flera ärftliga tillstånd behöver ändå beaktas i aveln. De viktigaste kontrollerna för en valpköpare gäller höfter, ögon och rätt tolkade DNA-resultat; armbågsresultat och mentalbeskrivning ger ytterligare information.

Det är viktigt att skilja formella regler från rasklubbens strängare kriterier. SKK:s registreringsregler för 2026 kräver att båda föräldradjuren har officiell höftledsstatus före parning. För att en kull ska förmedlas genom Svenska Rasklubben för Finsk Lapphund krävs därutöver bland annat godtagbara höftresultat, ögonlysning inom 24 månader och en genomtänkt DNA-kombination. Om föräldrarna är ED-röntgade ska resultaten vara utan anmärkning. Det betyder inte att ögonlysning, ED-röntgen och varje DNA-test är identiska formella SKK-krav för registrering.

Prcd-PRA är en form av progressiv näthinnesjukdom och Pompes sjukdom, GSDII, är en allvarlig glykogeninlagringssjukdom. Båda nedärvs autosomalt recessivt. En bärare är inte samma sak som en sjuk hund och kan paras med en genetiskt fri eller hereditärt fri partner utan att valparna blir sjuka av den aktuella mutationen. Två bärare ska däremot inte kombineras. Ett prcd-PRA-test säger bara något om den specifika prcd-varianten, inte om alla ögonsjukdomar. Därför är även en aktuell ögonlysning relevant.

Be uppfödaren visa original eller verifierbara registrerade resultat och kontrollera:

- båda föräldrarnas officiella HD-resultat och gärna kombinationens HD-index
- datum och resultat för ögonlysning
- prcd-PRA- och GSDII-status för kombinationen, inte bara ordet ”testad”
- ED-resultat om hundarna är röntgade
- BPH eller MH och hur föräldradjuren fungerar hemma, vid ljud och efter överraskningar
- vilka hälsoproblem som förekommit hos nära släktingar

Ingen testlista garanterar en frisk valp. Den visar däremot om uppfödaren har gjort relevanta kontroller, förstått resultaten och valt en kombination som minskar kända risker utan att i onödan utesluta friska bärare ur aveln.

## Historia och ursprung

Finsk lapphund har sitt moderna rasursprung i Finland. Rasstandarden berättar att samer under århundraden använde hundar som liknade finsk lapphund för att valla och vakta renar i norra Fennoskandien och Ryssland. Formuleringen ”hundar som liknar” är viktig: den dokumenterar en äldre arbetsfunktion och hundtyp, men bevisar inte en obruten stamtavla från forntida hundar till dagens ras.

Den moderna utvecklingen har tydligare hållpunkter. Finska Kennelklubben fastställde en första standard för den lapska vallhunden 1945. Namnet ändrades till lapphund 1967, rastypen stabiliserades under 1970-talet och rasen fick namnet finsk lapphund 1993. Under utvecklingen skildes den långhårigare lapphundstypen från den mer långsträckta och korthårigare lapska vallhunden.

Arvet från renskötseln hjälper till att förklara varför rasstandarden förenar uppmärksamhet och mod med lugn och följsamhet. En arbetande hund behövde reagera på rörelse och hålla kontakt med föraren utan att skapa onödigt kaos i hjorden. I dag syns samma bredd i rasens användning som aktiv sällskapshund och inom flera hundsporter, även om få individer arbetar med renar.

## Att leva med rasen

Finsk lapphund kan bli en mycket trevlig familjehund när hushållet uppskattar aktivitet, päls, ljud och nära samarbete. Rasen är mindre lämplig för den som vill ha en genomgående tyst hund, minimalt med hår eller en hund som nöjer sig med korta rastningar utan annan sysselsättning.

Med barn gäller samma säkerhetsregler som för alla hundar: en vuxen ska vara närvarande med små barn, och hunden behöver en fredad viloplats. Även en vänlig hund kan bli trängd när den sover, äter eller vill gå undan. Lär därför både barn och hund hur lugna möten fungerar.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidig erfarenhet och introduktion. Räkna inte med att rasnamnet garanterar låg jaktlust eller omedelbar vänskap. Fråga hur föräldradjuren och valpen har fungerat med andra djur, ordna första möten med avstånd och möjlighet att avbryta, och ge varje djur egna resurser och viloplatser.

Lägenhet kan fungera om hunden får ett rikt liv utomhus och om ägaren arbetar aktivt med larm vid trapphus, hiss och fönster. Bostadens storlek löser varken aktivitetsbehov eller skällande; vardagsrutinerna och ljudmiljön är mer avgörande.

Ensamhet måste tränas gradvis när valpen känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden kan vara lugn. Vuxna hundar skiljer sig mycket i vad de klarar, och en andra hund är ingen säker lösning på ensamhetsproblem. Om hunden inte kan komma till ro när den lämnas bör träningen backas och professionell hjälp övervägas.

Det bästa köpbeslutet bygger därför på mer än rasens vänliga rykte. Träffa vuxna släktingar om möjligt, lyssna efter hur de reagerar på vardagsljud, se om de kan komma till ro och be uppfödaren förklara både hälsodata och mentalitet. Då blir det lättare att avgöra om finsk lapphund passar just ditt hem.

Finsk lapphund

The Finnish Lapphund Club Of Great Britain

Suomen Kennelliitto (The Finnish Kennel Club)

Verein für Finnische Lapphunde Deutschland e.V.

Finsk lapphund är en medelstor, kraftig arktisk spets med tjock dubbelpäls och ett vänligt men vaksamt temperament. Ursprungligen avlad som renvallare är den mycket människoorienterad, intelligent, lätt till skall och trivs bäst med daglig motion, mental stimulans och nära gemenskap med familjen.

Skogsgläntans

## Snabbfakta

Whippet är en brittisk, FCI-erkänd vinthund i grupp 10. Rasen utvecklades för snabbhet och arbete, och rasstandarden beskriver en kombination av muskelkraft, styrka och elegans utan överdrifter. Det är alltså en atletiskt byggd hund, inte bara en smal sällskapshund.

Önskvärd mankhöjd är 47–51 cm för hanhund och 44–47 cm för tik. Rasstandarden anger däremot ingen idealvikt. Bedöm därför vikt och hull utifrån individens storlek, muskulatur och kondition, inte mot ett fast tal.

Inför ett köp behöver du framför allt ta ställning till säker motion, jaktintresse, kyla och dokumenterad hälsa i familjen. Whippet kan vara en anpassningsbar sällskapshund, men behöver få springa under säkra former, tränas gradvis på att vara ensam och hanteras med omsorg kring vilt och smådjur.

## Utseende och päls

Whippet ska vara funktionellt byggd för snabbhet. Standarden efterfrågar bland annat en djup bröstkorg, kraft över länden, starkt bakställ och fria, långa rörelser med kraftfullt påskjut. Rörelserna ska vara parallella och varken korta, styltiga eller överdrivna. En extremt tunn eller svag hund är därför inte mer rastypisk än en tung och osmidig hund.

Skillnaden i önskvärd höjd mellan könen är liten, och individer kan ändå skilja sig tydligt i kroppsbyggnad. Eftersom standarden saknar viktangivelse är ett enskilt kilotal ett dåligt köp- eller hälsokriterium. Bedöm hellre proportioner, muskulatur, rörelser och aktuellt hull tillsammans med uppfödare eller veterinär.

Pälsen ska vara fin, kort och tätt åtliggande. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Rasstandarden anger inte om whippet har underull. Bedöm därför den enskilda hundens pälstäthet och köldtålighet i stället för att utgå från att alla har exakt samma skydd.

Den fina pälsen ger lite skydd mot kyla och väta. En del whippets behöver ett välpassande täcke under kalla promenader, medan väder, aktivitet och individ avgör när det behövs. Skakningar, sänkt tempo eller att hunden tydligt söker värme är signaler att avbryta eller ge mer skydd. Pälsvården är i övrigt enkel, men hud, trampdynor och klor bör kontrolleras efter aktivitet i ris, skare eller ojämn terräng.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver whippet som vänlig, tillgiven och stabil, med förmåga att anpassa sig hemma och i sportsammanhang. Det är idealet i standarden, inte en garanti för varje individ. Uppfödning, tidiga erfarenheter, hälsa och vardagsträning påverkar hur en enskild hund fungerar.

Svenska BPH-resultat ger en mer nyanserad bild. Till och med juli 2024 hade 373 whippets beskrivits. För svenskfödda hundar från 2004–2023 motsvarade deltagandet 323 av 8 641 hundar, eller 3,7 procent. Den beskrivna gruppen var i genomsnitt måttligt social, relativt lekfull samt förhållandevis trygg och nyfiken. Samtidigt fanns större variation i bland annat hälsning, nyfikenhet och lek. Resultatet beskriver deltagarna och ska inte användas som löfte om en valp eller hela rasen.

Med barn är lugn hantering och en fredad viloplats viktigare än etiketten ”familjehund”. En vuxen behöver vara med, och barn ska inte störa en hund som äter eller vilar. Möten med andra hundar bör också introduceras kontrollerat, särskilt om hundarnas storlek, leksätt eller erfarenhet skiljer sig.

En whippet kan leva med katt, men rasnamnet garanterar inte att det fungerar. Jaktintresse och reaktion på snabba rörelser varierar. Börja med avstånd och fysisk avskiljning, håll hunden kopplad, ge katten en säker flyktväg och övervaka tills båda djuren är avslappnade. Att hunden accepterar familjens katt säger inte säkert hur den reagerar på främmande katter eller smådjur utomhus.

## Träning och motion

Whippet behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men varken rasstandarden eller svenska myndighetsråd anger ett visst antal minuter eller kräver att hunden springer lös i full fart varje dag. Anpassa belastningen efter ålder, hälsa, kondition och underlag. Promenader, nosarbete, vardagslydnad och möjlighet att ibland sträcka ut på en säker plats ger en bra blandning.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Korta pass med tydligt mål passar ofta bättre än många upprepningar. Prioritera inkallning, kontakt vid rörelse, lugn väntan, hantering av tassar och förmågan att växla ned efter aktivitet. Träna först i enkla miljöer och öka störningen när beteendet fungerar stabilt.

Jaktintresset är en säkerhetsfråga, inte ett karaktärsfel. Rasens bakgrund gör att snabba rörelser kan utlösa en jaktreaktion, men styrkan varierar. Inkallning minskar risken utan att göra en öppen plats säker i alla lägen. Använd koppel eller långlina där vilt, trafik, cyklister eller smådjur kan dyka upp och välj ordentligt inhägnade ytor när hunden ska springa fritt.

I svensk natur gäller dessutom särskild hänsyn till vilt. Mellan 1 mars och 20 augusti ska hundar hindras från att springa lösa i naturen, och även under resten av året måste du kunna hindra hunden från att driva eller förfölja vilt. Lure coursing och andra organiserade vinthundsaktiviteter kan ge ett kontrollerat utlopp för förföljandebeteendet, men de är möjligheter snarare än krav för ett bra hundliv.

## Hälsa

Whippet ingår inte i något av SKK:s hälsoprogram, och det finns därför inga rasbundna hälsoundersökningar som måste vara genomförda före parning i Sverige. Det betyder inte att dokumentation saknar betydelse. Svenska Whippetklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar undersökningar och uppföljning som en valpköpare bör kunna fråga konkret om.

Rasklubben rekommenderar att avelsdjur får hjärtat auskulterat, alltså avlyssnat med stetoskop. Om ett blåsljud hörs bör hunden undersökas vidare av veterinär med specialistkompetens i kardiologi. MMVD förekommer i rasen, men ett blåsljud är ett fynd och inte i sig en diagnos. Rasklubben rekommenderar också ögonlysning, BPH och att hunden är minst två år innan den används i avel. Det är rekommendationer, inte svenska registreringskrav för rasen.

Ögonläget behöver beskrivas med samma noggrannhet. Ett fåtal svenska fall av PRA finns dokumenterade, samtidigt som en liten andel hundar har undersökts för ärftliga ögonsjukdomar. Man kan därför varken kalla problemet vanligt eller avfärda det. Be att få se daterade resultat för föräldradjuren och fråga hur uppfödaren använder resultat från släktingar.

Skador förtjänar mer uppmärksamhet än en lång lista med möjliga sjukdomar. I rasklubbens hälsoenkät 2020, som omfattade svar om 367 individer, uppgav ägarna att 42,7 procent hade råkat ut för en olycka som krävt veterinärvård; sårskador var vanligast. En enkät visar inte risken för varje hund, men den motiverar kontroll av hud, tassar och rörelser efter snabb aktivitet samt genomtänkta underlag och inhägnader.

Fråga också om testikelstatus hos hanhundar och om immunmedierad sjukdom i nära släkt. RAS beskriver familjär förekomst, men inte någon enkel arvsgång som ett enskilt DNA-test kan reda ut. Uppgifter om föräldrar, kullsyskon och äldre släktingar kan därför vara mer informativa än ett allmänt påstående om att linjen är hälsotestad.

Hjärtfynd hos whippet behöver tolkas med kunskap om rasen. Studier på friska whippets visar att vissa EKG- och ultraljudsmått kan skilja sig från generella referensvärden för hund. Berätta därför för veterinären att hunden är whippet och hur den tränas. Det kan minska risken för feltolkning, men får inte användas för att avfärda ett blåsljud, symtom eller behovet av vidare utredning.

## Historia och ursprung

Whippetens dokumenterade historia börjar i Storbritannien. Rasen nämndes i officiellt utställningssammanhang i England 1876, och The Kennel Club erkände den 1890. Kapplöpning med whippet är dokumenterad från 1890-talet, medan rasstandarden anger att hundtypen ursprungligen användes för jakt med syn eller vittring.

Rasen förknippas särskilt med norra England och med kapplöpning, men de tidiga avelsvalen är inte fullständigt dokumenterade. Greyhound och vissa terrierraser anges ofta som möjliga inslag, samtidigt som den svenska avelsstrategin konstaterar att skriftliga redogörelser från de första uppfödarna saknas. Det är därför rimligt att beskriva sådana korsningar som sannolika teorier, inte som ett exakt recept.

Den äldre användningen märks fortfarande i rasens konstruktion och intresse för rörelse. Dagens whippet är samtidigt en etablerad sällskaps- och sporthund. Historien hjälper till att förklara fart och jaktintresse, men den ska inte användas för att påstå att varje individ måste tävla eller reagerar likadant på vilt.

## Att leva med rasen

Whippet kan fungera i lägenhet om vardagen ger tillräcklig utevistelse, aktivitet och möjlighet att komma till ro. Bostadens kvadratmeter är mindre avgörande än rastningsmöjligheter, ljudmiljö och hur ofta hunden behöver lämnas ensam. För en individ som reagerar på ljud eller har svårt att varva ned kan ett lyhört flerbostadshus vara mer krävande än planlösningen antyder.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, lämna mycket kort och öka först när den förblir lugn. Att rasen ofta beskrivs som tillgiven innebär inte att alla whippets får separationsproblem, och en andra hund är ingen säker lösning. Bedöm beteendet hos individen och backa i träningen vid tecken på oro.

Planera också för värme, vila och säker transport. En kortpälsad hund kan behöva extra skydd i kyla, men passform och rörelsefrihet är viktigare än en lång utrustningslista. En lugn, skyddad sovplats och varsam hantering efter hård aktivitet hjälper dig samtidigt att upptäcka sår, ömhet eller förändrade rörelser tidigt.

Inför ett valpköp bör du be om konkreta underlag:

- registrerade uppgifter och daterade resultat för hjärta och ögon hos föräldradjuren;
- BPH-resultat eller en tydlig beskrivning av temperament hos föräldrar och nära släktingar;
- information om skador, hjärtsjukdom, ögonsjukdom, testikelstatus och immunmedierad sjukdom i familjen;
- uppfödarens plan för socialisering, miljöträning och stöd efter leverans.

Whippet passar bäst när du uppskattar en nära sällskapshund men samtidigt respekterar att den är en snabb vinthund. Den avgörande frågan är inte om rasen alltid är lugn, lätt eller familjevänlig, utan om du kan erbjuda säker rörelse, konsekvent träning och utrymme för den variation som finns mellan individer.

Whippet

Swedish Kennel Club

Société Centrale Canine (France)

Medelstor vinthund som förenar kapplöpningsfart med lugnt sällskap. Slank, smäcker och greyhound‑lik, med kort, lättskött päls men begränsat skydd mot väder och vind. Känslig, mjuk och mycket människoorienterad; den behöver vänlig träning, säkra möjligheter att springa i full fart, en mjuk och varm liggplats samt ett stabilt och stillsamt hem.

Mångårig uppfödning av Dalmatiner och Whippet i hemmiljö.

Redcliffe's

## Snabbfakta

Russkiy toy är en mycket liten rysk sällskapshund som kombinerar ett nätt format med ett vaket och aktivt sätt. Rasen är erkänd av FCI och finns i två pälsvarianter, släthårig och långhårig.

- Mankhöjden ska vara 22–27 cm och vikten högst 3 kg. Samma mått gäller för hanar och tikar.
- Rasen ska vara aktiv, mycket gladlynt, nyfiken och starkt fäst vid sin ägare, men varken skygg eller aggressiv.
- Den släthåriga varianten har kort, blank päls utan underull. Den långhåriga har måttligt lång päls och tydliga fransar på öron, ben och svans.
- Russkiy toy behöver dagliga promenader, lek och uppgifter för hjärnan. Den är liten, men ska inte behandlas som ett prydnadsföremål.
- Kroppen är lätt och finlemmad. Barn och större hundar måste därför umgås med den under lugna och kontrollerade former.
- I svensk avel är officiell patellastatus ett registreringskrav. Rasklubben har dessutom aktuella rekommendationer om patella och ögonlysning.

Rasen kan passa den som vill ha en följsam hund för ett nära vardagsliv och som uppskattar korta träningspass, promenader och gemensamma aktiviteter. Den passar sämre där en mycket liten hund riskerar att tappas, trampas på eller utsättas för hårdhänt lek.

## Utseende och päls

Russkiy toy är liten, elegant och nästan kvadratisk, med långa ben, fin benstomme och torr muskulatur. Den ska se balanserad och rörlig ut, inte tung eller överdrivet späd. De stora, tunna och upprättstående öronen är ett tydligt kännetecken. Standarden anger 22–27 cm i mankhöjd och högst 3 kg, med 25 cm och 2,3 kg som önskvärda riktmärken. En enskild valps slutliga storlek kan ändå inte lovas; titta på båda föräldrarna och vuxna nära släktingar.

De två pälsvarianterna tillhör samma ras. Den släthåriga pälsen är kort, tätt åtliggande och glänsande, utan underull eller kala fläckar. Den långhåriga varianten har ungefär 3–5 cm lång päls på kropp och hals. Den ska ligga nära kroppen och vara rak eller lätt vågig, med markanta behäng på ben och svans. På en vuxen långhårig hund bildar den långa öronpälsen karakteristiska fransar.

Godkända färger omfattar svart, brun, blå eller en mycket ljust uttunnad nyans med tanteckning, samt rött i olika nyanser med eller utan mörkare hårspetsar, cream och fawn. Små färgskillnader säger inget om hundens temperament eller vardagsfunktion.

Pälsvården är normalt enkel. Gå igenom päls och hud regelbundet, kamma fransarna på den långhåriga varianten innan tovor hinner bildas och bada när hunden är smutsig. Hur ofta det behövs beror på pälsens mängd, väder och vardag, inte på ett fast veckoschema. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och hud. Svansen är naturligt medellång; svanskupering är förbjuden i Sverige.

## Temperament och personlighet

En rastypisk russkiy toy är aktiv, mycket glad, nyfiken och nära knuten till sin människa. Det är en beskrivning av rasens ideal, inte en garanti för hur varje individ reagerar. Ärftlighet, uppväxt, erfarenheter och dagsform påverkar om hunden möter nya människor och miljöer med självsäkerhet, avvaktan eller oro.

Många individer är snabba att uppmärksamma ljud och rörelse. Skällande kan därför bli en vardagsfråga, särskilt i trapphus eller vid fönster. Börja tidigt med att belöna lugn, lär hunden att lämna dörren eller fönstret på signal och ge den en ostörd viloplats. Att bära upp hunden varje gång något händer löser sällan grundproblemet; den behöver få träna på att hantera lagom svåra situationer med stöd.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Målet är att den ska kunna se människor, hundar, trafik, underlag och andra vardagsintryck utan att pressas över sin förmåga. Välj trygga hundkontakter och ge möjlighet att öka avståndet. Rasen är så liten att en vänlig men burdus större hund kan orsaka skada utan att mena det.

Om du vill bedöma temperamentet hos en valp bör du träffa modern och gärna andra vuxna släktingar. Fråga hur de fungerar med besökare, ljud, hantering, hundmöten och återhämtning efter överraskningar. BPH kan ge ytterligare information om beskrivna hundars reaktioner, men är ingen enkel godkänd- eller underkändstämpel.

## Träning och motion

Russkiy toy behöver röra sig, undersöka och lära varje dag. Storleken minskar inte behovet av promenader eller mental aktivitet, men mängd och intensitet ska anpassas till ålder, hälsa, väder och individ. En bra vardag innehåller flera rastningar, promenader där hunden får nosa, lek, korta färdighetspass och tid att varva ned. Det finns inget auktoritativt minuttal som passar alla hundar av rasen.

Belöningsbaserad och stegvis träning passar den kvicka hunden som gärna samarbetar. Prioritera inkallning, lugna hundmöten, följsamhet i koppel, hantering av tassar och mun samt förmågan att koppla av på en bestämd plats. Träna också på att vänta vid dörrar och att inte kasta sig från famn eller möbler. För en hund på högst 3 kg är god kroppskontroll och säkra rörelsevanor viktiga.

Rasen kan uppskatta exempelvis rallylydnad, nose work, spår, freestyle och agility med hinder och underlag som är lämpliga för hundens storlek. Aktiviteten ska bygga självförtroende och samarbete, inte bara höja tempot. Om hunden blir splittrad, börjar skälla mer eller har svårt att komma till ro kan den behöva enklare uppgifter och mer återhämtning, inte automatiskt mer motion.

Valpar ska få utforska och bygga styrka utan långa påtvingade sträckor eller upprepade höga hopp. Öka belastningen gradvis. Kyla, väta och stark värme kan påverka en mycket liten hund snabbt, så anpassa turen efter hur hunden faktiskt rör sig och mår.

## Hälsa

De viktigaste verifierbara hälsokontrollerna för russkiy toy i Sverige gäller knän, ögon och mun. Det betyder inte att varje hund blir sjuk, men det ger valpköparen tydliga resultat att kontrollera och uppfödaren underlag för sina avelsbeslut.

Russkiy toy omfattas av ett svenskt hälsoprogram för patellaluxation. För att avkomman ska kunna registreras måste båda föräldrarna ha en officiell patellastatus registrerad före parningen. Undersökningen görs tidigast vid tolv månaders ålder av veterinär med rätt specialistkompetens. Resultatet graderas från 0 till 3. Kontrollera hundens identitet, undersökningsdatum och resultat i stället för att nöja dig med att få höra att knäna är ”kollade”.

Svenska Russkiy Toyklubbens avelspolicy är strängare än själva registreringskravet. Sedan den 18 mars 2026 ska en hund enligt klubbens policy ha högst 0/1 och får då bara paras med en hund som har 0/0. Klubben kräver också ett officiellt ögonintyg som inte är äldre än ett år för sina uppfödar-, valp- och hanhundslistor. Det är viktigt att skilja klubbens policy från SKK:s bindande registreringsregel.

Enstaka fynd av bland annat olika katarakter, PRA och vitreusprolaps har dokumenterats inom rasen. Det motiverar aktuella ögonresultat, men inte påståendet att alla russkiy toy löper samma risk eller att en gammal ögonlysning beskriver hundens status för resten av livet. Fråga om diagnosens exakta namn och veterinärens rekommendation om ett resultat har en anmärkning.

Tänderna behöver uppmärksamhet från valpåldern. Kontrollera att mjölktänderna lossnar när de permanenta tänderna kommer och be veterinär bedöma tänder som sitter kvar. Börja tandborsta tidigt, helst dagligen, för att motverka plack och tandsten. Påståenden om hjärtsjukdom, hypoglykemi eller ett allmänt behov av DNA-tester har inte tillräckligt aktuellt rasstöd för att presenteras som generella risker. Sådana frågor behöver bedömas för den enskilda hunden av veterinär.

## Historia och ursprung

Russkiy toys äldre ursprung är inte fullt klarlagt, och säkra beskrivningar bör börja med den dokumenterade utvecklingen under 1900-talet. English toy terrier var en populär dvärghund i Ryssland i början av seklet. Mellan 1920 och 1950 upphörde nästan all organiserad avel i Sovjetunionen och populationen minskade kraftigt.

I mitten av 1950-talet började ryska uppfödare bygga upp en egen dvärgterriertyp. Många av hundarna saknade stamtavla och den nya standarden kom att skilja sig tydligt från english toy terrier. Russkiy toy utvecklades därefter som en egen ras.

Den långhåriga varianten har en ovanligt väl dokumenterad startpunkt. Den 12 oktober 1958 föddes en hanhund efter två släthåriga hundar, varav den ena hade något längre päls. Valpen fick långa fransar på öron och ben. Egenskapen bevarades genom fortsatt avel under ledning av Moskvauppfödaren Yevgueniya Fominichna Zharova, och varianten blev känd som långhårig moskvadvärgterrier.

FCI accepterade rasen preliminärt 2006 och definitivt 2017. I Sverige godkändes den 2006; samma år ändrades namnet till russkiy toy och rasen placerades i grupp 9 för sällskapshundar. I dag ingår släthårig och långhårig som två varianter av samma erkända ras.

Berättelser om adelsdamer, råttfångare och ”levande ringklockor” förekommer i äldre rasprosa, men den svenska avelsstrategin beskriver det tidiga ursprunget som svårt att fastställa och till stor del byggt på hörsägen. De uppgifterna bör därför inte presenteras som säker historia.

## Att leva med rasen

Russkiy toy kan bo bra både i lägenhet och hus. Bostadens storlek är mindre viktig än tillgången till rastning, aktivitet, vila och träning. I flerfamiljshus behöver du arbeta särskilt med ljud, dörrsituationer och skällande. Ett litet format gör inte att hunden kan ersätta promenader med att bäras eller gå på toalett inne.

Med barn är den avgörande frågan inte om rasen är ”barnvänlig”, utan om de vuxna kan skydda både hund och barn. Små barn ska alltid ha en vuxen närvarande. De ska inte bära hunden, jaga den eller störa den när den äter eller vilar. Ordna en trygg plats dit barnet inte följer efter. Även ett oavsiktligt fall kan skada en hund som väger högst 3 kg.

Samma försiktighet gäller större hundar. Välj lugna lekkamrater, avbryt kroppsligt hård lek och låt inte storleksskillnaden bli ett experiment. Samliv med katt eller andra hundar kan fungera, men avgörs av individerna och introduktionen. Börja med avstånd och korta kontrollerade möten. Katten ska ha egna resurser och en säker väg undan.

Ensamhet ska tränas gradvis när hunden känner sig trygg i hemmet. Börja med att gå undan eller lämna hemmet mycket kort och öka först när hunden kan vila. Kamera kan hjälpa dig att se rastlöshet, ljud eller försök att följa efter. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett besked om hur länge just din hund mår bra ensam; valpar, äldre hundar och oroliga individer behöver tätare tillsyn och rastning.

Inför köp bör du kontrollera:

- att namn och registreringsnummer stämmer på föräldrar och intyg,
- officiell patellastatus och datum för båda föräldrarna,
- aktuella ögonresultat och innebörden av eventuella anmärkningar,
- hur valpens och de vuxna släktingarnas tänder, rörelser och temperament har följts upp,
- hur uppfödaren vänjer valparna vid hantering, vardagsljud, underlag och korta stunder av avstånd.

Rätt hem ser russkiy toy som en riktig hund i miniformat: aktiv, läraktig och social, men också lättare att skada i situationer som en större hund ofta klarar utan problem.

Russkiy toy

Liten, elegant sällskapshund (1–3 kg, 20–28 cm) med antingen slät eller lång päls. Livlig, atletisk och starkt knuten till familjen, väljer ofta en favoritperson. Vaken och skällig, passar bäst med mjuk men konsekvent träning och måttlig motion, men är fysiskt ömtålig och behöver hanteras varsamt.

Prima Style

Endless Edens

## Snabbfakta

Dvärgpinschern är en liten, aktiv och självsäker sällskapshund som behöver betydligt mer vardagsträning än storleken antyder.

- Rasen kommer från Tyskland och är en egen ras – inte en förminskad dobermann.
- En vuxen dvärgpinscher ska enligt rasstandarden vara 25–30 cm hög och väga 4–6 kg.
- Pälsen är kort, slät och lättskött. Godkända färger i den svenska rasstandarden är rött i olika nyanser samt svart med röda eller rostbruna tantecken.
- Dvärgpinschern är livlig, lättlärd och uppmärksam. Vaktintresset kan märkas som skall på ljud och besökare.
- Dagliga promenader behöver kombineras med nosarbete, lek, problemlösning eller annan mental aktivering.
- I det svenska avelsarbetet ligger fokus på patella, ögon och tandstatus.
- Rasen kan fungera i lägenhet och familj, men bara om aktivitet, ljudträning, ensamhet och varsam hantering får plats i vardagen.

## Utseende och päls

Dvärgpinschern är kompakt och elegant, men ska varken se skör eller dvärgpräglad ut. Kroppen ska vara så kvadratisk som möjligt, med ungefär samma höjd som längd, och den korta pälsen gör konturerna tydliga. Både hanar och tikar har samma standardmått: 25–30 cm i mankhöjd och 4–6 kg i vikt.

Rasen har mörka, ovala ögon och antingen ståndöron eller framåtvikta, V-formade öron. Svansen är naturlig. I Sverige är svanskupering förbjuden.

Rasstandarden beskriver ett harmoniskt, fritt och marktäckande trav med fast rygg. Det höga, överdrivet lyftande frambenssteg som ibland kallas hackney är alltså inte ett svenskt rasideal; det anges tvärtom som ett fel i standarden.

Pälsen ska vara kort, tät, slät och glänsande. Den kräver normalt bara en mjuk borste eller pälshandske då och då och bad när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt klor, hud, öron och tänder så att små förändringar upptäcks tidigt.

I den svenska och internationella FCI-standarden finns två färgvarianter:

- enfärgat hjortrött, rödbrunt eller mörkrödbrunt
- lacksvart med tydligt avgränsade röda eller rostbruna tantecken

Brunt, blått och andra så kallade specialfärger ingår inte i den svenska FCI-standarden. Det är därför klokt att kontrollera vilken standard en uppfödare hänvisar till om en valp marknadsförs med en ovanlig färg.

Dvärgpinschern är både liten och kortpälsad och kan behöva hjälp att hålla värmen i svenskt vinterväder. Anpassa promenadens längd efter hunden, håll den i rörelse och använd ett väl sittande täcke vid kyla om den blir spänd, lyfter tassarna, skakar eller söker värme. Alla hundar behöver alltså inte täcke vid samma temperatur.

## Temperament och personlighet

Dvärgpinschern är typiskt livlig, temperamentsfull, självsäker och uppmärksam. Den vill ofta vara nära familjen, lär sig snabbt och märker små förändringar i omgivningen. Samma egenskaper kan göra rasen rolig att träna och krävande att leva med: en hund som snabbt upptäcker rätt belöning upptäcker också snabbt vilka ljud, dörrar och rörelser som brukar få människor att reagera.

Vaktintresset bör tas på allvar utan att förstärkas. En dvärgpinscher kan varna när någon kommer, men målet i ett hem med grannar bör vara att hunden kan registrera ljudet och sedan återgå till vila. Träna därför tidigt på dörrsignal, besök och ljud i trapphus. Belöna lugn innan skallet har hunnit bli en lång kedja.

Svenska beteendebeskrivningar ger en mer nyanserad bild än etiketter som ”tuff” eller ”envis”. I resultaten från BPH, Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, syns bland annat nyfikenhet, engagemang för mat och intresse för den egna leksaken. Många av de beskrivna hundarna var mindre intresserade av att hälsa på eller leka med främmande personer än med människor de kände. Resultaten gäller dock de hundar som deltog, inte varje dvärgpinscher. När du väljer valp är föräldrarnas och nära släktingars faktiska vardagsbeteende viktigare än en allmän rasbeskrivning.

Rädsla, aggressivitet eller ständig stress ska inte avfärdas som typisk ”stor hund i liten kropp”. En trygg dvärgpinscher får gärna ha integritet och vara avvaktande, men ska kunna återhämta sig och fungera i sin vardag.

## Träning och motion

Dvärgpinschern behöver fysisk rörelse och uppgifter för hjärnan varje dag, men ett visst antal minuter passar inte alla. Ålder, hälsa, tempo, underlag och vad hunden får göra spelar större roll än en siffra. En lugn nospromenad, några korta träningspass och lek kan ge mer än en lika lång, stressig runda utan möjlighet att undersöka omgivningen.

En bra vardag innehåller en blandning av:

- promenader där hunden får nosa och röra sig i varierad miljö
- korta pass med kontakt, följsamhet, inkallning och koppelträning
- sökövningar, problemlösning eller tricks
- lek med tydlig start och avslutning
- ostörd återhämtning och träning på att kunna varva ner

Träna vänligt och konsekvent. Korta pass, tydliga uppgifter och belöningar som hunden verkligen uppskattar brukar fungera bättre än tjat eller hårda korrigeringar. Bygg inkallningen stegvis i långlina och träna i svårare miljö först när hunden lyckas i en lugnare. Använd koppel där trafik, öppna dörrar eller avsaknad av staket gör ett snabbt misstag farligt.

Vänj valpen tidigt vid kloklippning, mun- och tandkontroll, sele, täcke och att bli lyft på ett säkert sätt. Lägg också in passivitet. En hund som bara får mer fart när den blir uppvarvad lär sig inte automatiskt att koppla av.

## Hälsa

Dvärgpinschern beskrivs som en förhållandevis frisk ras, men svenska valpköpare bör särskilt kontrollera patella, ögon och tänder. Det är de områden som den svenska rasklubbens avelsstrategi från 2025 prioriterar.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge och kan ge hälta eller smärta. Rasklubben rekommenderar att avelsdjur är officiellt patellaundersökta utan anmärkning efter tolv månaders ålder. Be att få se resultatet för båda föräldrarna och kontrollera att det är registrerat, inte bara muntligt uppgivet.

För ögon rekommenderas ögonlysning före avel. Vid första undersökningen ska hunden vara minst ett år, och vid parningen bör resultatet helst inte vara äldre än tre år. En anmärkning behöver bedömas enligt veterinärens avelsrekommendation; ”undersökt” betyder därför inte automatiskt samma sak som ”utan fynd”.

Tandhälsa är ett tydligt förbättringsområde. I rasklubbens hälsoenkät med 298 anonyma svar uppgav 33 procent problem med tandsten och 14 procent tandlossning. Svaren bygger på ägarnas egna uppgifter och visar därför inte hur vanligt problemen är i hela rasen. De visar ändå varför tandvård inte bör behandlas som en detalj. Borsta tänderna, helst dagligen, och vänj valpen gradvis vid hanteringen. Under tandbytet omkring fem till sex månaders ålder bör du kontrollera att mjölktänder inte sitter kvar och påverkar det permanenta bettet.

Fråga även uppfödaren om hälsa och livslängd i nära släkt, hur tandstatusen ser ut och om föräldrarna har genomfört BPH eller MH, Mentalbeskrivning hund. Ingen undersökning garanterar en problemfri hund, men dokumenterade resultat gör risken lättare att bedöma.

## Historia och ursprung

Dvärgpinschern är en tysk pinscherras med bakgrund som råttjägare och vakthund, inte en nedavlad dobermann. Likheten i silhuett och svart-röd teckning har skapat missförståndet, men rasstandarden beskriver dvärgpinschern som en förminskad avbild av pinschern.

Små släthåriga pinschertyper har gamla rötter i Tyskland. Den mer organiserade utvecklingen av rasen som vi känner den i dag tog fart under 1870-talet, och den tyska pinscherklubben bildades 1895. Dvärgpinschern förekom redan i stort antal kring sekelskiftet 1900; den tyska stamboken från 1925 innehöll omkring 1 300 registrerade individer.

Den första dokumenterade importen till Sverige kom 1905. I dag är rasen främst sällskapshund, men historien märks fortfarande i vaksamheten, snabbheten och intresset för att undersöka små rörelser i omgivningen.

## Att leva med rasen

Dvärgpinschern kan leva bra i både lägenhet och hus, men ett litet format gör inte vardagen självgående. I lägenhet blir ljudträning, planerad aktivering och förmågan att vila särskilt viktiga. En trädgård kan underlätta rastning, men ersätter inte promenader, miljöträning eller kontakt med ägaren.

Ensamhet är en träningsfråga och varierar mellan individer. En liten valp ska inte lämnas ensam. Börja först när valpen är trygg i hemmet, lämna den mycket kort och öka tiden när den kan vara lugn. En ensamhetstränad vuxen hund kan klara några timmar, men arbete utanför hemmet en hel dag kräver en annan lösning. Backa träningen om hunden skäller, ylar, vandrar eller visar annan oro.

Med barn kan rasen bli en fin familjehund när en vuxen leder samspelet. Dvärgpinschern är liten nog att skadas om den tappas, trampas på eller lyfts fel. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Barnets ålder är mindre avgörande än familjens förmåga att respektera hundens signaler.

Möten med andra hundar ska vara lugna och kontrollerade. Samlevnad med katt beror på individerna och hur introduktionen görs. Med gnagare, fåglar och andra mycket små djur behövs särskild försiktighet eftersom rasens bakgrund som råttjägare fortfarande är relevant; lämna dem inte tillsammans utan säker avskiljning.

Inför ett valpköp bör du kontrollera mer än annonsen. Be om registrerade resultat för patella och ögon, fråga om tandstatus och BPH eller MH, och träffa gärna mamman och andra vuxna släktingar. Be uppfödaren beskriva hur hundarna reagerar på besök, ljud och hantering och hur lätt de kommer till ro igen. Den bästa matchningen är inte den valp som verkar modigast i fem minuter, utan den som har goda förutsättningar att trivas i det liv du faktiskt kan erbjuda.

Dvärgpinscher

Verein für Deutsche Schäferhunde (Germany)

Dvärgpinscher är en liten, kvadratiskt byggd och muskulös sällskapshund av dvärghundstyp med kort, slät, lättskött päls som fäller lite och ett högt, livligt steg. Den är energisk, djärv och uppmärksam – en tillgiven men självständig följeslagare och en effektiv liten vakthund som trivs bäst med aktiva ägare som engagerar sig i den.

bimli's

## Snabbfakta

- **Ursprung:** Nederlandse kooikerhondje kommer från Nederländerna och tillhör FCI:s grupp för stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar.
- **Storlek:** Idealhöjden är 40 cm för hanar och 38 cm för tikar. Rasstandarden tillåter 38–42 cm för hanar och 35–40 cm för tikar, men anger ingen vikt.
- **Ursprungligt arbete:** Hunden lockade änder genom en nederländsk fångstanläggning, en eendenkooi. Den jagade inte änderna, utan väckte deras nyfikenhet genom att visa sig mellan skärmarna och vifta med sin vita svans.
- **Temperament:** Rasen ska vara livlig, alert, vänlig och arbetsvillig. Många är nära sin familj men avvaktande mot främmande människor, och variationen mellan individer är stor.
- **Aktivitetsbehov:** Det här är en liten sporthund med snabb reaktionsförmåga. Den behöver varierade promenader, uppgifter för nos och hjärna samt träning i att varva ned.
- **Päls:** Pälsen är medellång, vit med tydliga orangeröda fläckar och ska visas naturlig, utan trimning. Svarta hårspetsar på öronen är önskvärda men inget krav.
- **Viktigt vid valpköp:** Be att få se föräldradjurens faktiska resultat för patella, ögon, von Willebrands sjukdom, ENM och polymyosit. Fråga också hur uppfödaren har bedömt kombinationens mentalitet, hälsa och släktskap.

## Utseende och päls

Nederlandse kooikerhondje är en liten, smidig sporthund med nästan kvadratisk kropp och lätta rörelser. Idealhöjden är 40 cm för hanar och 38 cm för tikar. Tillåtet spann är 38–42 cm respektive 35–40 cm. Den officiella rasstandarden anger ingen vikt, så vanliga viktuppgifter i rasguider är riktmärken och inte en del av standarden. Hull, kroppsbyggnad och muskelmassa säger mer om en enskild hund än ett generellt kilotal.

Pälsen är medellång, tät och rak eller lätt vågig, med underull. Grundfärgen är vit med väl avgränsade orangeröda fläckar. På huvudet finns färg kring ögon och kinder samt en vit bläs. Öronen ligger intill kinderna och har behäng; långa svarta hårspetsar, de så kallade örhängena, är önskvärda men inget krav. Svansen är väl behårad och har en vit plym.

Pälsen ska behålla sitt naturliga uttryck och behöver normalt inte formas eller heltrimmas. Gå igenom behängen bakom öronen, på benen och under svansen med fingrar, kam eller borste. Borsta när du känner början till tovor, efter turer där pälsen har samlat frön och kvistar och oftare när hunden fäller. Det är mer användbart än ett fast veckoschema, eftersom pälsmängd, aktivitet och årstid varierar.

Bada när hunden är smutsig och låt öron och päls torka efter bad och simning. Kontrollera samtidigt klor, tassar, hud och öron. Röd hud, tydlig lukt, ömhet eller återkommande klåda bör bedömas av veterinär.

Rasen fäller och kan inte beskrivas som allergivänlig. Allergiska besvär orsakas inte bara av päls, och ingen hundras kan garanteras fungera för en viss allergiker. Den som är osäker bör träffa flera vuxna individer i deras hemmiljö innan ett beslut fattas.

## Temperament och personlighet

Nederlandse kooikerhondje är vanligen snabb, uppmärksam och starkt engagerad i det som händer omkring den. Rasstandarden beskriver en livlig, smidig, självsäker och uthållig hund som är vänlig och alert utan att vara onödigt högljudd. Det är en målbild, inte ett löfte om hur varje individ blir. Svenska och nederländska rasklubbar beskriver en tydlig variation: vissa hälsar gärna på nya människor, medan andra föredrar att först betrakta dem på avstånd.

Att vara reserverad är inte samma sak som att vara rädd eller aggressiv. En trygg, avvaktande hund ska få låta bli att hälsa. Be besökare att först ignorera hunden och låt den själv ta kontakt. En trängd hund kan försöka freda sitt avstånd, så tvångshälsningar är sällan bra socialisering. Aggressivitet och överdriven skygghet hör inte till rasens ideal.

Många kooikerhondjer läser rörelser, röster och stämningar snabbt. Hårda korrigeringar eller en oförutsägbar vardag kan därför skapa osäkerhet. Tydliga rutiner, vänliga gränser och belöning för rätt beteende ger bättre vägledning. Socialisering handlar om trygga erfarenheter och återhämtning, inte om att valpen ska hälsa på så många som möjligt.

I möten med andra hundar kan en kooikerhondje vara social, selektiv eller tydlig med sitt personliga utrymme. Välj stabila lekkamrater. Be att få träffa modern och fråga hur vuxna släktingar reagerar på främmande människor, oväntade ljud, hantering och hundmöten. BPH-resultat kan ge mer information, men är inte ett godkänt-eller-underkänt-test och förutsäger inte valpens framtid.

## Träning och motion

Nederlandse kooikerhondje behöver både fysisk aktivitet och uppgifter som kräver koncentration. En frisk vuxen hund kan trivas med längre promenader, rörelse i varierad terräng, nosarbete, apportering och hundsporter som agility, rallylydnad eller lydnad. Det finns däremot inget trovärdigt minutantal som passar alla. Ålder, hälsa, kondition och dagens intensitet avgör hur mycket som är lagom.

Bedöm balansen i vardagen. En hund som kan arbeta fokuserat, komma ned i varv och röra sig obehindrat nästa dag har sannolikt fått en rimlig belastning. Rastlöshet kan också bero på för många intensiva aktiviteter eller bristande roträning. Stelhet, hälta eller en tydlig förändring i ork ska inte tränas bort utan utredas.

Låt uppgiftens svårighet och hundens fokus styra träningspassets längd. Belöna med mat, lek eller en uppskattad aktivitet och variera mellan precision och enklare uppgifter. Inkallning, följsamhet i koppel, hantering, väntan och en trygg viloplats ger stor nytta i vardagen.

Valpen behöver utforska, bygga koordination och få många pauser. Undvik scheman som räknar promenadminuter enbart efter ålder; underlag, tempo, lekens intensitet och valpens egen trötthet är minst lika viktiga. Upprepade tvära vändningar, höga hopp och ensidigt bollkastande kan vänta tills hunden har mer styrka och kroppskontroll.

Rasen kan reagera snabbt på rörelse och omgivning. Träna därför kontakt och inkallning i långlina innan hunden får större frihet, och välj plats efter den enskilda hundens kontroll. Det historiska arbetet som skadedjursbekämpare gör det rimligt att vara försiktig kring smådjur, men jaktintresset varierar och ska inte antas vara lika starkt hos alla.

## Hälsa

En valpköpare bör framför allt kontrollera dokumenterade resultat och förstå vad de betyder för just kombinationen. För nederlandse kooikerhondje är patella, ögon, von Willebrands sjukdom typ III, ärftlig nekrotiserande myelopati och polymyosit centrala frågor. Höftledsresultat kan också ingå i Svenska Kooikerhondjeklubbens rekommendationer. Ett utfört test är inte automatiskt samma sak som ett bra resultat, och en rekommendation från rasklubben är inte alltid ett bindande registreringskrav.

**Patellaluxation** innebär att knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge. I april 2026 meddelade Svenska Kennelklubben att rasens hälsoprogram hade sänkts från nivå 2 till central registrering. Central registrering betyder att undersökningen är frivillig men att resultatet registreras hos SKK när den görs enligt organisationens rutiner. Äldre regeltexter och webbsidor kan fortfarande visa det tidigare kravet. Be därför om båda föräldrarnas aktuella patellaresultat och kontrollera vilka regler som gällde vid parningen, i stället för att nöja dig med beskedet att hundarna är ”testade”.

**Von Willebrands sjukdom typ III, VWD**, är en allvarlig ärftlig blödningssjukdom som har förekommit i rasen. Det finns ett DNA-test, och SKK kan centralt registrera godtagbara resultat. Central registrering är inte i sig ett krav på en viss parningskombination. Be att få se båda föräldrarnas DNA-status eller ett verifierbart intyg om att en hund är hereditärt fri. Uppfödaren ska kunna förklara varför kombinationen inte kan ge sjuka valpar.

**Ärftlig nekrotiserande myelopati, ENM**, är en fortskridande neurologisk sjukdom. Hos drabbade unga hundar kan de första tecknen vara lätt okoordinerade bakben, ofta mellan sex och femton månaders ålder, följt av tilltagande svårigheter att gå. Sjukdomen har ett DNA-test och hanteras som ett enkelt recessivt anlag: en bärare är inte sjuk av anlaget, men två riskanlag kan mötas om föräldrarna kombineras fel. Be om verifierad status för båda föräldrarna och en tydlig förklaring av kombinationen.

**Ärftlig polymyosit** är mer komplicerad. Sjukdomen kan ge muskelsvaghet, stel gång och nedsatt ork, svårigheter att äta, dricka eller svälja eller båda symtombilderna samtidigt. Forskning har kopplat sjukdomen till en DNA-variant med låg penetrans. Det betyder att varianten ökar risken men inte avgör om hunden blir sjuk. Resultatet kan därför inte förenklas till ”frisk, bärare eller sjuk”, och ett DNA-svar är inte en diagnos. Uppfödaren bör kunna förklara hur föräldraresultat och släktens hälsa påverkade valet av kombination.

Be också om ögonundersökningar och fråga vilka diagnoser som finns i närmaste släkten. En seriös uppfödare visar originalresultat eller ett verifierbart register, beskriver styrkor och risker och kan förklara parningen. Kontrollera aktuella SKK-regler och rasklubbens rekommendationer vid köp; båda kan ändras.

## Historia och ursprung

Nederlandse kooikerhondje utvecklades i Nederländerna för ett ovanligt arbete vid en eendenkooi, en anläggning med damm, skärmar och smalnande fångstarmar. Hunden rörde sig lugnt in och ut mellan skärmarna så att den vita, vajande svansen syntes i korta ögonblick. Tama änder följde hunden eftersom de förknippade den med mat, och vildänder drogs med av nyfikenhet. När fåglarna hade kommit tillräckligt långt in i fångstarmen tog kooikern, mannen som skötte anläggningen, över. Hunden skulle alltså locka, inte jaga eller apportera änderna.

På gården kunde hunden hålla efter skadedjur, vara följeslagare och larma. Arbetet förklarar rasens kombination av snabbhet, självständighet och förarkontakt, men avgör inte hur varje modern hund beter sig.

Hundar som liknar dagens ras finns avbildade i äldre nederländsk konst, men den dokumenterade återuppbyggnaden av den moderna rasen började under 1940-talet. Baronessan van Hardenbroek van Ammerstol sökte efter hundar av den gamla typen, och tiken Tommie blev en viktig grundhund. Den nederländska kennelklubben antog en provisorisk standard 1966 och erkände rasen officiellt 1971.

Den första nederlandse kooikerhondjen kom till Sverige 1994 och den första svenska kullen föddes 1996. Rasens begränsade grund och internationella avelsutbyte är en viktig bakgrund till dagens arbete med dokumenterade hälsodata och genetisk variation. Den historien gör det särskilt värdefullt att en uppfödare kan resonera om hela kombinationen, inte bara visa ett enskilt testresultat.

## Att leva med rasen

Att leva med en nederlandse kooikerhondje fungerar bäst när aktivitet och vila får tydliga platser. En trädgård ersätter inte gemensamma promenader, nya miljöer och träning. Om hunden går upp i varv av ljud i trapphus eller utanför fönstret, arbeta med avstånd, insyn, viloplats och belönat lugn innan skallet har börjat.

Rasen kan bo i lägenhet om den får rörelse, nosarbete och roträning. Bostadens storlek spelar mindre roll än hur lyhört det är, möjligheten att komma ut och ägarens vardag. En mycket ljudkänslig eller larmande individ kan få det svårt i ett lyhört flerfamiljshus. Fråga uppfödaren hur föräldrar och tidigare avkommor fungerar i liknande miljöer.

Med barn behövs vuxen tillsyn, varsam hantering och en fredad viloplats. Barn ska inte följa efter hunden, störa den när den äter eller sover eller krama den när den försöker gå undan. En kooikerhondje som är trygg med barn kan bli en fin familjehund, men rasnamnet garanterar inte tålamod med plötsliga rörelser och höga ljud. Be uppfödaren hjälpa till att välja valp utifrån hushållet och de vuxna släktingarnas beteende.

Introducera andra djur lika lugnt. Många kooikerhondjer lever väl med hundar eller katter när djuren får möjlighet att dra sig undan. Smådjur bör skyddas fysiskt och aldrig användas för att ”testa” hundens jaktintresse. Lämna inte djuren ensamma tillsammans för tidigt, även om första mötet gick bra.

Ensamhet behöver tränas stegvis. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden kan vila utan oro. Kamera kan visa tidiga tecken som vandrande, flämtning eller ihållande ljud. Det finns inget rasgemensamt timtal, och en hund som får panik ska inte lämnas längre för att ”vänja sig”.

Rasen behöver inte en erfaren tävlingsförare, men den är sällan ett bekymmersfritt förstahandsval för den som vill ha en hund som automatiskt älskar alla och följer med utan genomtänkt träning. En förstagångsägare kan lyckas väl med stöd från en kunnig uppfödare och en belöningsbaserad instruktör. Den avgörande frågan är om du uppskattar en snabb, personlig hund och är beredd att arbeta både med dess kapacitet och dess integritet.

Nederlandse kooikerhondje

The Nederlandse Kooikerhondje (UK) Club

Raad van Beheer (Dutch Kennel Club)

Societé Centrale Canine (French Kennel Club)

FCI (Fédération Cynologique Internationale)

Medelstor holländsk apporterande fågelhund med orange-röd och vit päls, svarta öronspetsar och en plymig, vit svans. Tillgiven mot familjen, reserverad mot främlingar, intelligent och känslig. Behöver daglig motion, träning och sällskap; i allmänhet frisk men med vissa ärftliga sjukdomar som behöver övervakas.

Hunduppfödare

För köpare

För säljare

Verktyg

Hundar

Katter

Get a Pet