## Snabbfakta

Coton de tuléar är en liten, erkänd sällskapshund från Madagaskar. Rasen passar bäst hos den som vill ha en social och aktiv hund nära familjen och som samtidigt är beredd på omfattande pälsvård. Den lilla kroppen gör inte hundägandet kravlöst: pälsen behöver skötas varje dag och hunden behöver både motion, träning och gradvis ensamhetsträning.

- **Rastyp:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Ursprung:** Madagaskar, med Frankrike som ansvarigt land för rasstandarden
- **Mankhöjd:** 26–28 cm för hanar och 23–25 cm för tikar
- **Vikt:** 4–6 kg för hanar och 3,5–5 kg för tikar
- **Päls:** lång, tät, mjuk och bomullsaktig, med vit grundfärg
- **Rasideal:** glad, stabil, social och samarbetsvillig
- **Största vardagsåtagandet:** daglig genomgång av pälsen

En Coton de tuléar kan vara ett bra val även för en förstagångsägare, men bara om tiden för pälsvård, vardagsträning och sällskap redan finns i planen. Det är klokare att bedöma de kraven än att utgå från att en liten sällskapshund automatiskt är enkel.

## Utseende och päls

Coton de tuléars tydligaste kännetecken är den mjuka, rikliga pälsen med bomullsliknande struktur. Den ska inte vara sträv eller hård och får vara lätt vågig. Kroppen är något längre än den är hög, och mörka, rundade ögon bidrar till rasens livliga uttryck.

Grundfärgen är vit. Lätta grå eller rödskimlade skiftningar är tillåtna på öronen. Liknande skiftningar kan tolereras på andra delar av kroppen om helhetsintrycket fortfarande är vitt, men de eftersträvas inte i rasstandarden. Färgade tecken hos en valp kan förändras när pälsen utvecklas, men rasstandarden ger ingen bestämd tidpunkt eller garanti för hur en enskild hunds färg kommer att se ut som vuxen.

Den långa pälsen behöver borstas och kammas dagligen. Arbeta igenom hela pälsen ända från huden; en snabb borstning av ytan kan lämna tovor kvar underifrån. SKK anger bad ungefär varannan till var fjärde vecka som ett vanligt riktmärke, men behovet påverkas av pälslängd, väder och hur smutsig hunden blir. Pälsvården bör tränas lugnt redan från valptiden så att hunden kan stå stilla och bli hanterad utan stress.

En sällskapshund som inte ska visas i full utställningspäls kan klippas i en kortare vardagsfrisyr. Kortare päls tar inte bort behovet av regelbunden kamning och hudkontroll, men kan minska arbetet. Be uppfödaren visa pälsvården praktiskt innan köp och räkna på hur den ska fungera även under blöta och leriga perioder.

Rasen ska inte beskrivas som allergifri. Hur mycket synligt hår en hund lämnar efter sig säger inte hur mycket allergen den sprider, och skillnaden kan vara stor mellan individer. Den som har hundallergi bör därför inte använda rasnamnet eller det faktum att hunden verkar fälla lite som en garanti.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver Coton de tuléar som glad, stabil och mycket social med människor och andra hundar. SKK lyfter också fram rasen som aktiv och samarbetsvillig, och som en hund som gärna deltar i aktiviteter med sin ägare. Det är ett rasideal, inte ett löfte om hur varje individ kommer att bete sig.

Rasklubbens svenska avelsstrategi visar varför den skillnaden är viktig. Äldre enkätsvar tog upp skällighet, aggressivitet mot andra hundar och skotträdsla, men senare material kunde inte tydligt visa hur vanliga beteendena var. Underlaget hade låg svarsfrekvens och få mentalbeskrivna hundar. Det går därför inte att lova att rasen alltid är tyst, orädd eller lättsam.

Fråga i stället hur valpens föräldrar reagerar på främmande människor, hundmöten, oväntade ljud och kortare stunder utan sin ägare. Träffa åtminstone tiken i vardaglig miljö om det är möjligt. Föräldradjurens beteende, valpens tidiga erfarenheter och din fortsatta träning säger mer om just din hund än allmänna etiketter som “perfekt familjehund”.

## Träning och motion

Coton de tuléar behöver dagliga promenader, möjlighet att röra sig fritt på säkra platser och mental aktivitet. Det finns ingen officiell tidsangivelse som passar alla individer. Anpassa i stället mängd och tempo efter hundens ålder, hälsa, kondition och återhämtning.

Rasen kan uppskatta vardagslydnad, nosarbete, spår, rallylydnad och agility. Korta träningspass kan blandas in i promenaderna: kontakt, inkallning, stadga och att kunna koppla av är mer användbart än att bara öka tempot. Variera miljö och uppgifter, men ge också hunden ostörd vila.

Prioritera tre färdigheter tidigt: att acceptera noggrann pälsvård, att kunna vara lugn när det händer saker utanför dörren och att vara ensam korta stunder utan oro. Ensamhet byggs gradvis från mycket korta, trygga stunder. Öka först när hunden är avslappnad; en fast tidsplan passar inte alla valpar.

## Hälsa

De tydligast dokumenterade hälsopunkterna för Coton de tuléar i Sverige är ögonsjukdomen PRA och patellaluxation. PRA är en grupp ärftliga sjukdomar där näthinnan gradvis bryts ned och synen kan gå förlorad. Patellaluxation innebär att knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge; en del hundar visar inga symtom, medan andra får hälta eller smärta.

Rasklubbens avelsstrategi, RAS, ger ett viktigt men begränsat mått på patella. Av 156 registrerade patellaundersökningar under 2014–2021 hade 16,7 procent någon grad av patellaluxation. Samtidigt var bara 21,8 procent av periodens registrerade hundar undersökta. Siffran beskriver alltså undersökningsmaterialet och är inte ett säkert mått på hur vanligt tillståndet är i hela rasen.

Rasklubben rekommenderar att avelsdjur ögonlyses och har ett ögonintyg som är högst 18 månader gammalt vid parning. Klubben rekommenderar också en ny ögonlysning omkring sju års ålder samt patellaundersökning före parning, utförd tidigast vid tolv månaders ålder. Detta är avelsrekommendationer, så anta inte att varje kull automatiskt uppfyller dem.

Be att få se de officiella resultaten för båda föräldrarna och kontrollera undersökningsdatumet. Fråga också om ögon-, knä- och beteendeproblem bland nära släktingar, inte bara hos föräldradjuren. Ett testresultat minskar osäkerheten kring en viss punkt men garanterar inte en helt frisk valp.

## Historia och ursprung

Det säkert dokumenterade ursprunget är kortare än många färgstarka rasberättelser. Coton de tuléar kommer från Madagaskar, och rasnamnets “coton” syftar på den bomullsliknande pälsen. Rasen introducerades i Frankrike före det officiella erkännandet och erkändes definitivt av FCI 1970. Frankrike ansvarar för rasstandarden, medan Madagaskar anges som ursprungsland.

Den första Coton de tuléar som registrerades i Sverige importerades från Nederländerna 1991. Sedan dess har rasen etablerats här som sällskapshund och förekommer även i flera hundsporter.

Berättelser om skeppsbrott, pirater, kunglig status och förbud för vanligt folk att äga rasen återkommer ofta på nätet. De officiella rasdokumenten ger inte tillräckligt stöd för att presentera dem som fastslagna fakta. Se dem som raslegender, inte som grund för att förstå dagens hundar.

## Att leva med rasen

Coton de tuléar kan leva i både lägenhet och hus om den får daglig aktivitet, sällskap och möjlighet att vila ostört. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen ser ut. Ljud i ett trapphus kan samtidigt göra träning på att koppla av extra viktig för en individ som gärna larmar.

Med barn behövs samma säkerhet som med andra hundar: en vuxen ska vara närvarande när små barn och hund umgås, och hunden ska ha en fredad viloplats. Eftersom rasen är liten måste barn lära sig att inte bära, tränga eller hantera hunden hårdhänt.

Rasidealet är socialt med andra hundar, men relationer byggs genom kontrollerade möten och goda erfarenheter. Det finns inte tillräckligt stöd för att lova att varje Coton de tuléar fungerar med katter eller andra smådjur. Introducera djuren lugnt, se till att hunden inte jagar det andra djuret och låt båda kunna dra sig undan.

Planera också för ensamtid innan valpen flyttar in. Hundar behöver vänjas gradvis vid att vara ensamma och bör rastas minst var sjätte timme dagtid; valpar och äldre hundar behöver komma ut oftare. En arbetsdag utan ordnad rastning och social kontakt är därför ingen hållbar lösning.

Inför ett köp är de viktigaste kontrollfrågorna konkreta: Kan du sköta pälsen varje dag? Kan uppfödaren visa aktuella ögon- och patellaresultat? Hur fungerar föräldradjuren med ljud, hundmöten och ensamhet? Hur har valparna tränats på hantering och vardagsmiljöer? Tydliga svar på de frågorna ger en bättre bild av matchningen än löften om att rasen passar alla.

Coton de tuléar

The Kennel Club (UK)

Société Centrale Canine (France)

Fédération Cynologique Internationale

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Liten, robust sällskapshund från Madagaskar, Coton de tuléar har en lång, vit, bomullsmjuk päls som kräver regelbunden skötsel. Den är glad, känslig och mycket människoorienterad, knyter starka band, passar bra i lägenhet, behöver måttlig motion och mjuk, vänlig träning, och blir ofta gammal men kan drabbas av vissa led-, ögon- och hudproblem.

Løve Mark er opdrætter af racen Coton de Tuléar med base i Aabybro i Danmark.

Løve Mark

Coton Wehler er opdrætter af racen Coton de Tuléar med base i Roskilde i Danmark.

Coton Wehler

Thomas Berggreen Anker er opdrætter af racen Coton de Tuléar med base i Rødekro i Danmark.

Thomas Berggreen Anker

Coton Karma s er opdrætter af racen Coton de Tuléar med base i Hobro i Danmark.

Coton Karma s

Sindet Margrethe Bruun er opdrætter af racen Coton de Tuléar med base i Græsted i Danmark.

Sindet Margrethe Bruun

Coton CPH's er opdrætter af racen Coton de Tuléar med base i Stubbekøbing i Danmark. Det første kuld blev født i 2014.

Coton CPH´s

Sagittanus's er opdrætter af racen Coton de Tuléar med base i Fuglebjerg i Danmark.

Sagittanus's

## Snabbfakta

Labrador retriever är en medelstor till stor apporterande fågelhund med rötter i Newfoundland i Kanada. Rasen utvecklades framför allt i Storbritannien. Den är känd för sin samarbetsvilja och sitt intresse för att bära och hämta saker. Det är samtidigt en aktiv arbetshund, inte en automatiskt lättsam familjehund.

- **Mankhöjd:** idealet är 56–57 cm för hanar och 54–56 cm för tikar.
- **Vikt:** ungefär 25–36 kg är ett grovt riktmärke för en vuxen hund, beroende på kön, kroppsbyggnad och hull.
- **Förväntad livslängd:** ofta omkring 10–12 år.
- **Godkända färger:** svart, gul eller leverbrun. Gult kan variera från ljust gräddfärgat till rävrött.
- **Päls:** kort, tät och försedd med vattenavvisande underull.
- **Ursprunglig uppgift:** att söka upp och apportera fällt vilt efter skott.

Labradorer avlas med olika mål. Vissa uppfödare prioriterar jaktliga egenskaper, andra exteriör och sällskap, och många försöker förena flera kvaliteter. Etiketter som ”jaktlabrador” och ”utställningslabrador” säger därför inte allt om en enskild hund. Titta på föräldradjur, vuxna släktingar, arbetsmeriter och hur uppfödaren faktiskt lever med och använder sina hundar.

## Utseende och päls

En labrador ska vara starkt byggd, kompakt och rörlig utan att bli tung eller överviktig. Typiska drag är ett brett huvud, en kraftig kropp, välvinklade ben och den karakteristiska ”uttersvansen”: tjock vid roten, avsmalnande mot spetsen och täckt av kort, tät päls. Hanar har en idealhöjd på 56–57 cm och tikar 54–56 cm. Kilogrammen är mindre viktiga än att hunden har synlig midja och revben som lätt kan kännas under huden.

Pälsen består av kort, tätt täckhår och vattenavvisande underull. Den skyddar väl i kallt och vått väder men innebär också att labradoren kan fälla mycket, särskilt när underullen byts. Borsta extra under fällningsperioder och bada när hunden faktiskt behöver det. Ett fast bad- eller borstschema passar inte alla hundar.

Kontrollera hud, tassar och öron regelbundet, särskilt efter bad och simning. Torka ytterörat om det är fuktigt, men rengör bara när det behövs. Dålig lukt, brunaktigt sekret, rodnad eller återkommande huvudskakningar bör bedömas av veterinär i stället för att behandlas med rutinmässig öronrengöring.

Rasstandarden godkänner enfärgat svart, gult eller leverbrunt; en liten vit fläck på bröstet kan förekomma. ”Silver” är inte en fjärde godkänd färg utan registreras som en färg som avviker från standarden. Färgbeteckningen i sig ger däremot inte underlag för svepande påståenden om en enskild hunds hälsa.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, intelligent och samarbetsvillig hund som gärna arbetar med sin förare. Många labradorer söker social kontakt, uppskattar belöningsbaserad träning och är entusiastiska i både lek och arbete. Ingen rasbeskrivning är dock en garanti. Temperament påverkas också av arv, tidiga erfarenheter, träning, hälsa och vardagsmiljö.

Apporteringslusten märks ofta som ett behov av att bära saker i munnen. Ge hunden tillåtna föremål och lär in ett lugnt byte eller ”loss” i stället för att jaga den när den tar något. Det gör vardagen säkrare och tar vara på ett naturligt beteende. Mat kan vara en stark belöning, men även lek, sök och möjligheten att hämta ett föremål kan fungera väl.

Skillnaderna mellan avelsinriktningar är verkliga, men de är inte absoluta. Jaktavlade hundar är ofta utvalda för fart, uthållighet och koncentrerat apporteringsarbete. Hundar från mer exteriört inriktade linjer kan ha en annan kroppsbyggnad och arbetsstil. Det betyder inte att varje jaktavlad labrador är svår att koppla av eller att varje utställningsinriktad labrador är lugn. Be uppfödaren beskriva föräldradjurens energi, förmåga att varva ner, ljudnivå, socialitet och arbetslust med konkreta exempel.

En BPH- eller MH-beskrivning kan ge ytterligare information om hur en hund reagerade i standardiserade situationer. Resultatet är en beskrivning, inte ett godkänt eller underkänt temperamentstest. Läs det tillsammans med egna möten och kunskap om släkten.

## Träning och motion

En labrador behöver daglig rörelse, men också uppgifter som engagerar nosen, minnet och samarbetet med föraren. Det finns ingen universell timgräns som passar valp, vuxen jakthund, familjehund och äldre hund. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, vana och hur hunden återhämtar sig.

Promenader kan kombineras med apportering, personsök, spår, lydnad, stadga och enkla nosövningar. Korta fokuserade träningspass passar ofta bättre än att upprepa samma övning tills hunden tappar koncentrationen. Vila och förmågan att koppla av är en del av träningen, inte ett tecken på att hunden fått för lite att göra.

Prioritera tidigt en säker inkallning, följsamhet i koppel, lugn hantering, stadga och en tydlig signal för att lämna ifrån sig föremål. Träna belöningsbaserat och höj svårigheten stegvis. Om du använder mycket godis bör det räknas in i dagens matmängd.

Vattenintresse är vanligt hos rasen, men alla labradorer tycker inte om att simma och ingen hund är automatiskt vattensäker. Börja på grunt, lugnt vatten, låt hunden välja tempo och se till att den enkelt kan ta sig upp. Ha uppsikt nära strömt, kallt eller algpåverkat vatten och undvik att kasta föremål så långt att en ivrig hund pressas över sin förmåga.

## Hälsa

Den viktigaste hälsokontrollen inför ett valpköp är inte att föräldrarna bara är ”testade”, utan vilka undersökningar som gjorts, när de gjordes och vilka resultaten blev. Labradorens leder, ögon och kroppsvikt förtjänar särskild uppmärksamhet.

För att en labradorkull ska kunna registreras hos Svenska Kennelklubben måste båda föräldradjuren ha ett officiellt HD-resultat före parningen. Ett registrerat resultat är inte samma sak som att höftlederna är utan anmärkning. Svenska Labrador Retrieverklubben rekommenderar strängare urval: båda föräldrarna bör vara röntgade för HD och ED utan anmärkning samt ögonundersökta inom två år före parningen och fria från ärftlig ögonsjukdom, med vissa angivna undantag.

Be om föräldradjurens registreringsnummer och kontrollera själva resultatet, undersökningsdatumet och gärna uppgifter om syskon, tidigare avkommor och andra nära släktingar. Det ger mer information än en allmän formulering om att hundarna är hälsotestade.

DNA-test kan vara värdefulla när de används för rätt sjukdom och resultaten hos två föräldradjur bedöms tillsammans. Ett test för prcd-PRA kan exempelvis bara säga något om just den formen av näthinnesjukdom; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. För recessiva sjukdomar som EIC behöver en frisk bärare inte själv bli sjuk, men partnerns resultat måste vara känt så att sjuka valpar inte föds. En stor DNA-panel är därför inte ett bevis på god hälsa i stort.

Övervikt belastar kroppen och ska inte betraktas som ett normalt rasdrag. Känn på revbenen och titta efter en tydlig midja uppifrån och från sidan. Väg hunden regelbundet och justera portioner, tugg och träningsbelöningar efter hullet. Forskning har kopplat en variant i POMC-genen hos vissa labradorer till större matmotivation och högre kroppsvikt, men varianten finns inte hos alla och gör inte övervikt oundviklig.

## Historia och ursprung

Labrador retriever har sina tidiga rötter vid Newfoundlands kust i Kanada, där hundar av liknande typ hjälpte fiskare att hämta föremål och fångst ur vattnet. Under 1800-talet fördes sådana hundar till Storbritannien, där rasen utvecklades till en specialiserad apporterande fågelhund.

Den brittiska kennelklubben erkände labrador retriever som ras 1903. Uppgiften efter skottet formade flera av de egenskaper som fortfarande präglar rasen: intresse för att söka, bära och lämna föremål, vilja att samarbeta på avstånd och förmåga att arbeta i vatten och besvärlig terräng. I dag används labradoren inom jakt, hundsport och flera samhällsuppgifter, men dess historiska arbetsbakgrund är viktig även för den som främst söker en sällskapshund.

## Att leva med rasen

Labrador retriever kan passa i många hem när ägaren vill dela en aktiv vardag med hunden och har tid för både träning och återhämtning. Trädgård är inget krav och lägenhet kan fungera, men bostaden ersätter inte promenader, nosarbete och annan meningsfull aktivitet utomhus. Träna också på att vara tyst och lugn i trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Med barn behövs vuxen närvaro, tydliga regler och en ostörd viloplats för hunden. En ung eller uppspelt labrador är stark nog att välta ett litet barn utan att mena illa. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund de inte fysiskt kan hantera.

Många labradorer lever väl med andra hundar och katter, men det avgörs inte enbart av rasen. Introducera djuren gradvis, hindra jakt och trängning och ge katten höga eller avskilda flyktvägar. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är lugnt och förutsägbart.

Ensamhet behöver tränas stegvis. En liten valp ska inte lämnas ensam direkt; börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan slappna av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar, så utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Inför valpköpet bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vilka aktiviteter och vilken vardag är kullen avlad för?
- Hur arbetar föräldradjuren, hur fungerar de socialt och hur kopplar de av i praktiken?
- Vilka officiella resultat finns för HD, ED och ögon, och hur ser hälsan ut hos nära släktingar?
- Finns BPH, jaktprov eller andra relevanta beskrivningar och meriter, och vad visar de?
- Hur matchar uppfödaren valparnas olika egenskaper med köparnas liv?

Den bästa matchningen bygger på mer än färg, kön och en linjeetikett. Välj en uppfödare som kan beskriva hundarnas faktiska egenskaper, visa de verkliga hälsoresultaten och vara ärlig även om variationen inom kullen.

Labrador retriever

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Norwegian Kennel Club

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Labrador retriever är en medelstor till stor, atletisk och vänlig hund med mycket god simförmåga och en kort, tät, vattenavvisande päls i gult, svart eller brunt (chocolate). Den är intelligent och matmotiverad, lätt att träna, har behov av daglig motion och mental stimulans och används i stor utsträckning både som familjehund och som arbetande hund.

Martin Friis Sejersen er opdrætter af racen Labrador retriever med base i Løgstrup i Danmark.

Martin Friis Sejersen

Kapelgaard er opdrætter af racen Labrador retriever med base i Fredericia i Danmark.

Kapelgaard

## Snabbfakta

Golden retriever är en brittisk apporterande fågelhund i FCI grupp 8, utvecklad för att söka efter och hämta fällt vilt i nära samarbete med sin förare. Bakgrunden märks fortfarande i rasens arbetslust, intresse för att bära föremål och behov av både fysisk aktivitet och uppgifter att lösa.

- **Ursprung:** Storbritannien, med dokumenterad utveckling i gränstrakten mellan England och Skottland
- **Ursprunglig funktion:** apportering av fågel på land och i vatten
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar enligt rasstandarden
- **Päls:** rak eller vågig dubbelpäls med tät, vattenavvisande underull
- **Färg:** nyanser av guld eller creme; rött och mahogny ingår inte i standarden
- **Rasideal:** vänlig, tillitsfull, intelligent, samarbetsvillig och arbetsvillig
- **Passar bäst:** ett hem som vill träna, aktivera och låta hunden vara delaktig i vardagen

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, aktivitetsnivå och vardagsegenskaper påverkas även av avelsinriktning, föräldradjur, uppväxt, hälsa och träning.

## Utseende och päls

Golden retriever ska vara välbalanserad, proportionerlig och aktiv, med en kroppsbyggnad som klarar arbete utan att bli tung eller överdriven. Hanar är vanligen större än tikar, men funktion, fria rörelser och en sund helhet är viktigare än ett kraftigt utseende.

Pälsen består av raka eller vågiga täckhår, rikligare behäng och tät, vattenavvisande underull. Godkända färger går från creme till olika nyanser av guld. Rött och mahogny är inte standardfärger, och vitt är begränsat till några få hår på bröstet. Färg eller kroppsform berättar däremot inte säkert vilken aktivitetsnivå eller arbetslust en enskild hund kommer att få.

Dubbelpälsen fäller och behöver regelbunden genomgång, särskilt när underullen lossnar mer. Borsta igenom hela pälsen efter behov och var extra noggrann bakom öronen, i armhålorna och i behänget på ben och svans, där tovor lättare uppstår. En kam hjälper till att kontrollera att borstningen når igenom underullen. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt en fast kalender. Efter simning eller blöta promenader är det praktiskt att reda ut pälsen, låta den torka ordentligt och kontrollera hud och öron om hunden visar tecken på irritation.

Kloklippning, tandvård och kontroll av hud, öron och tassar hör till den löpande skötseln. Det viktiga är att anpassa rutinen efter individens päls, fällning, aktivitet och hur ofta den blir våt eller smutsig.

## Temperament och personlighet

Rasidealet för golden retriever är en vänlig, trygg och samarbetsvillig hund med naturlig arbets- och apporteringslust. Många söker gärna kontakt, bär föremål och uppskattar gemensamma uppgifter, men beskrivningen ska inte tolkas som att varje golden automatiskt är lugn, okomplicerad eller social med alla.

Rasen mognar ofta förhållandevis sent. En ung golden kan vara fysisk, intensiv och lätt distraherad långt efter att den nått sin fulla storlek. Vardagsfärdigheter som lugna hälsningar, följsamhet, hantering och förmåga att koppla av behöver därför tränas lika medvetet som apportering och lydnad.

Det finns uppfödare med olika mål, exempelvis jaktligt arbete, prov, utställning eller ett bredare sällskapsfokus. Etiketter som ”jaktgolden” och ”utställningsgolden” ger bara en grov ledtråd och förutsäger inte säkert en individs motor, utseende eller förmåga att varva ned. Be i stället uppfödaren beskriva föräldrarnas och nära släktingars vardagsegenskaper, arbetslust, rädslor, socialitet och återhämtning. Arbets- och mentalbeskrivningar kan ge ytterligare information, men de är delar av underlaget och inte garantier.

Rasen kan passa en engagerad förstagångsägare, särskilt med stöd från uppfödare och hundkurs. Det kräver ändå beredskap för en relativt stor, stark och ofta livlig unghund som behöver konsekventa rutiner, daglig aktivering och tid att mogna.

## Träning och motion

Golden retriever behöver daglig fysisk aktivitet, mental problemlösning och möjlighet till återhämtning, men det finns ingen fast tidsangivelse som passar alla. Ålder, hälsa, kondition, personlighet och avelsinriktning avgör hur motionen ska fördelas och hur belastande den kan vara.

En fungerande vuxenvardag kan innehålla promenader i varierad terräng, nosarbete, sökövningar, apportering, lydnad och lugn träning i olika miljöer. Variation ger mer än att försöka trötta ut hunden med samma intensiva aktivitet varje dag. Rasen är avlad för samarbete, så uppgifter med tydlig start, uppgift och avslut passar ofta bättre än oreglerad bollkastning i högt tempo.

Valpar behöver korta, positiva stunder av lek, miljöträning och rörelse med mycket vila mellan aktiviteterna. Belastningen ska anpassas efter valpens utveckling och underlag, inte räknas fram med en fast minutregel. Öka längd och svårighet gradvis och låt valpens ork och återhämtning styra nästa steg.

Belöningsbaserad träning brukar passa rasens samarbetsvilja. Prioritera tidigt:

- inkallning och kontakt även runt människor, hundar och viltvittring
- koppelgående och lugna hälsningar
- att lämna och byta föremål utan konflikt
- stadga och väntan före apportering eller lek
- en inlärd signal för vila och nedvarvning

Vattenintresse är vanligt, men alla golden retriever vill inte bada och simkunnighet ska aldrig tas för given. Introducera vatten i grunt, lugnt område med enkel väg upp, låt hunden välja tempo och ha ständig uppsikt. Strömt vatten, svag is, algblomning och svåråtkomliga kanter kräver särskild försiktighet.

## Hälsa

Höftleder, armbågsleder och ögon är centrala hälsoområden i svensk golden retrieveravel. För en valpköpare är det viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringskrav, rasklubbens rekommendationer och ett enskilt testresultat.

För att avkomman ska kunna registreras i SKK ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parningen. Det betyder inte att ED, ögonlysning och DNA-test är motsvarande obligatoriska SKK-krav för varje kull av rasen. Golden retrieverklubbens rekommendationer och villkor för valphänvisning går längre: de omfattar bland annat HD- och ED-resultat, aktuell ögonundersökning och GR_PRA1/2-status samt vissa meriter.

Klubben rekommenderar i normalfallet HD A eller B och ED utan anmärkning. Hundar med HD C eller ED grad 1 bör enligt rekommendationerna bara användas undantagsvis, och då ska kullens beräknade HD- respektive ED-index vara minst 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parning, och minst en förälder ska vara fri eller hereditärt fri från både GR_PRA1 och GR_PRA2.

Be om de faktiska resultaten, inte bara beskedet att hundarna är ”testade”. Kontrollera HD- och ED-grad, index när det finns, datum och resultat för ögonundersökningen samt respektive förälders DNA-status. GR_PRA1 och GR_PRA2 avser specifika mutationer. Testerna täcker inte alla genetiska orsaker till PRA och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning.

HD, ED och vissa ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasens avelsstrategi lyfter också tumörsjukdomar som en viktig fråga för rasen som helhet. Sådana sammanställningar kan inte översättas till en säker procentsats eller prognos för den enskilda valpen. Fråga därför även om hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Bra undersökningsresultat minskar osäkerheten men kan aldrig garantera framtida hälsa.

## Historia och ursprung

Golden retriever utvecklades under senare delen av 1800-talet i gränstrakten mellan England och Skottland för att apportera fällt vilt på både land och i vatten. Förändrade jaktformer skapade behov av en hund som kunde söka, markera, vänta och arbeta uthålligt i nära samspel med föraren.

Lord Tweedmouths bevarade avelsanteckningar dokumenterar den tidiga utvecklingen. En gul retriever parades med en Tweed water spaniel, och fortsatt urval formade de egenskaper som förknippas med rasens apportering, vattenarbete och samarbetsförmåga. Golden retriever erkändes som egen ras 1913 och introducerades i Sverige omkring 1950.

Rasens moderna användning är bredare än praktisk jakt, men bakgrunden är fortfarande relevant. Sök, föremålsintresse, uthållighet och förmågan att växla mellan aktivitet och väntan är egenskaper som behöver förvaltas genom avel och träning, även hos hundar som främst lever som sällskap.

## Att leva med rasen

Golden retriever passar bäst hos människor som vill ha en social och träningsbar hund som får delta i vardagen. Ett vänligt rasideal gör inte vardagsfärdigheter medfödda: en ung golden behöver lära sig att hälsa lugnt, gå i koppel, hantera föremål och koppla av även när det händer mycket omkring den.

Rasen kan fungera väl med barn, men samspelet kräver vuxen tillsyn. Barn ska få lära sig att respektera hundens vila, mat och signaler, och hunden behöver tränas att hälsa och leka utan att välta eller tränga sig på. Samma försiktighet gäller andra djur. Många golden retriever lever med hundar eller katter, men introduktionen ska ske gradvis med kontroll, avstånd och en trygg reträttplats för katten. Individens tidigare erfarenheter och jakt- eller föremålsintresse spelar roll.

Lägenhet kan fungera om det finns en realistisk plan för rastning och träning, liksom plats för blöt päls och lugn inomhus. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, miljöombyte eller gemensam aktivitet. Rasen är ofta social, och ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. Hur länge en viss hund klarar att vara ensam går inte att bestämma utifrån rasnamnet.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än färg och föräldrarnas titlar. Be uppfödaren visa officiella hälsoresultat, index, ögonundersökningens datum och DNA-status. Träffa helst tiken, fråga hur nära släktingar fungerar i hemmet och be om konkreta exempel på aktivitetsnivå, socialitet, rädslor och återhämtning. Välj en kull vars dokumenterade egenskaper och uppfödarens mål passar det liv du faktiskt kan erbjuda.

Golden retriever

The Golden Retriever Club UK

The Kennel Club UK

Vänlig, medelstor till stor retriever med tät, vattenavvisande gyllene päls och mjuk mun. Mycket lättlärd, människoorienterad och lekfull, som behöver daglig delaktighet, regelbunden pälsvård och 1,5–2 timmars varierad motion. Ursprungs­ligen avlad som apportör vid jakt, numera vanlig som familjehund, assistanshund och terapihund.

Golden Tunes er opdrætter af racen Golden retriever med base i Gadstrup i Danmark. Opdrættet blev startet i 2002 og drives som et hobbyopdræt med primært fokus på familiehunde. Hvalpene fødes og vokser op i hjemmet tæt på familien. Der er normalt et til to kuld om året. Hundene deltager i træning, udstillinger og prøver.

Golden Tunes

Heidi Henriksen er opdrætter af racen Labrador retriever med base i Odense S i Danmark.

Heidi Henriksen

Kirsten Høedt-Rasmussen er opdrætter af racen Golden retriever med base i Solbjerg i Danmark.

Kirsten Høedt-Rasmussen

Helle Nørring er opdrætter af racen Labrador retriever med base i Ølstykke i Danmark. Hunde fra opdrættet er tidligere blevet bedømt ved arrangementer i både Danmark og udlandet.

Helle Nørring

Lise Østergaard Svejgaard er opdrætter af racen Labrador retriever med base i Viborg i Danmark.

Lise Østergaard Svejgaard

Kiebitz's er opdrætter af racen Golden retriever med base i Vamdrup i Danmark. Hunde fra opdrættet har gennem årene deltaget i markprøver og working tests i flere klasser.

Kiebitz's

Golden Sunlight's er opdrætter af racen Golden retriever med base i Henne i Danmark. Opdrættet begyndte i Tyskland i 1988 og flyttede senere tilbage til Danmark. Hvalpene fødes og vokser op i hus og have.

Golden Sunlight's

Salcing er opdrætter af racen Golden retriever med base i Rødding i Danmark.

Salcing

Bavarian Highlights er opdrætter af racen Golden retriever med base i Rudkøbing i Danmark. Kennelen blev grundlagt i Tyskland i 2012 og videreførte senere avlsarbejdet i Irland i flere år, før den flyttede til Langeland.

Bavarian Highlights

Fabray er opdrætter af racen Golden retriever med base i Græsted i Danmark. Fabray har arbejdet med opdræt af golden retrievere i næsten 18 år.

Fabray

Kirchhof's Golden er opdrætter af racen Golden retriever med base i Askeby i Danmark. Opdrættet fokuserer på golden retrievere fra jagtlinjer. Hundene opdrages med kærlig kommunikation, og der anvendes ikke bure.

Hunduppfödare

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet