## Snabbfakta

- Tibetansk spaniel är en liten, erkänd sällskapshund i FCI grupp 9 – inte en arbetande jaktspaniel trots namnet.
- Rasstandarden anger cirka 25 cm i mankhöjd och cirka 4–7 kg. Det är riktvärden, inte en garanti för varje vuxen hund.
- Rasen beskrivs som gladlynt, alert, intelligent och trogen, men också självständig och ibland avståndstagande mot främlingar.
- Den medellånga dubbelpälsen har silkeslent täckhår och fin, tät underull. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna.
- En tibetansk spaniel behöver daglig rörelse, mental aktivitet och närhet, men mängden måste anpassas till individen.
- Ögonhälsan är den tydligaste svenska avelsfrågan. Ögonlysning och DNA-status för PRA3 ger olika information och ska inte blandas ihop.

## Utseende och päls

Tibetansk spaniel är liten men ska se balanserad och rörlig ut, utan överdrifter. Kroppen är något längre än mankhöjden, ryggen är plan och rörelserna ska vara fria, aktiva och parallella. Rasstandardens cirka 25 cm och cirka 4–7 kg är ungefärliga riktmärken. Om vuxenstorleken spelar stor roll bör du även titta på båda föräldrarna och vuxna nära släktingar.

Huvudet är litet i förhållande till kroppen och nospartiet ska vara medellångt, trubbigt och utan rynkor. Ett svagt underbett är rastypiskt, men tänder och tunga ska inte synas när munnen är stängd. Ögonen ska vara mörkbruna, ovala, klara och framåtriktade. Bedöm därför hela hunden – klara ögon, stängd mun, obehindrad rörelse och ett proportionerligt huvud – i stället för att välja den som ser mest extrem ut.

Pälsen består av ett medellångt, ganska åtliggande täckhår och fin, tät underull. Öron, frambenens baksidor, svans och lår har längre behäng. Hanar brukar ha mer uttalad man än tikar, men hunden ska inte vara överpälsad. Alla färger och blandningar av färger är tillåtna; färgen säger däremot inget om temperament eller hälsa.

En grundlig genomgång med borste och kam varje vecka är ett rimligt riktmärke. Under fällningen behöver pälsen kontrolleras oftare. För kammen ända ned till huden och ägna extra uppmärksamhet åt området bakom öronen, armhålorna och behänget där friktion lätt skapar tovor. Tvätta när hunden faktiskt är smutsig och låt pälsens skick, inte en badkalender, styra. Vänj också valpen lugnt vid kloklippning, munvård och annan hantering; tandborstning är en viktig vardagsrutin genom hela livet.

## Temperament och personlighet

Tibetansk spaniel passar den som uppskattar en uppmärksam sällskapshund med egna åsikter. Rasidealet är gladlynt, självsäkert, intelligent, alert och troget. Självständigheten kan vara charmig, men den betyder också att hunden inte alltid arbetar bara för att du ber om det. Rasen kan passa en förstagångsägare, men är inte automatiskt enkel: tålamod, belöningsbaserad träning och respekt för hundens signaler är viktigare än tidigare hundvana i sig.

Att rasen får vara avståndstagande mot främlingar är inte ett stöd för rädsla eller aggressivitet. En stabil hund ska kunna observera på avstånd och sedan återgå till lugn utan att tvingas hälsa. När du träffar en uppfödare, se hur tiken och andra vuxna släktingar reagerar på en ny person, beröring, ljud och vardaglig upphetsning. De ska kunna ta stöd och återhämta sig.

Vaksamhet kan innebära skall när något förändras utanför dörren eller fönstret. Hur mycket en enskild hund skäller påverkas även av miljö, vana och träning. Fråga därför inte bara om rasen är ”skällig”, utan hur föräldrarna beter sig när besökare kommer och hur snabbt de blir lugna igen. I ett lyhört boende behöver du från början belöna tyst observation, lära in en tydlig paus från skällandet och begränsa utsiktsplatser som håller hunden i ständig beredskap.

BPH kan ge användbar information om en enskild hunds reaktioner, men är en beskrivning och inte ett godkänt-eller-underkänt prov. Om föräldrar eller vuxna släktingar har genomfört BPH kan du läsa resultaten tillsammans med uppfödaren. Använd dem som ett komplement till det du själv ser, inte som en garanti för valpens framtida personlighet.

## Träning och motion

Tibetansk spaniel behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men behovet kan inte räknas i ett fast antal minuter. Rasen kan följa med på längre utflykter och samtidigt koppla av hemma. En bra vardag växlar mellan promenader, nosarbete, lek, samarbetsövningar och ostörd återhämtning. Anpassa belastningen efter ålder, hälsa, underlag, väder och hur snabbt hunden återfår normal rörelse och energi efter aktiviteten.

Belöningsbaserad, stegvis träning passar rasens självständiga sätt. Gör uppgiften begriplig och lönsam i stället för att höja rösten eller ta till fysiska korrigeringar. Variera miljö och belöning, och sluta medan hunden fortfarande är engagerad. Korta pass kan vara praktiska, men klockan är mindre viktig än koncentration och kvalitet.

Prioritera färdigheter som gör vardagen säker och lugn:

- kontakt och följsamhet nära trafik och andra störningar
- inkallning som först tränas med lina eller i inhägnat område
- en signal för att lämna dörren eller fönstret och komma till ro
- frivillig hantering av päls, tassar, mun och ögon
- lugna besök och förmåga att vila trots ljud i trapphus eller utanför hemmet
- ensamhetsträning i små steg, utan att hunden lämnas längre än den klarar lugnt

Hundsport kan vara rolig om individen tycker om den, men är inget krav och säger inte i sig att vardagsbehoven är uppfyllda. Det viktiga är en hund som rör sig obehindrat, är nyfiken under aktivitet och kan varva ned efteråt.

## Hälsa

Ögonhälsan är den mest konkreta dokumentkontrollen när du köper en svenskfödd tibetansk spaniel. För att en kull ska kunna registreras i SKK ska båda föräldrarna ha ett officiellt ögonundersökningsresultat som var högst ett år gammalt vid parningen. Be att få se registreringsnummer, undersökningsdatum och själva resultaten för båda föräldrarna – inte bara beskedet att de är ”testade”.

PRA är ett samlingsnamn för ärftliga näthinnesjukdomar som kan leda till blindhet. PRA3 är en av de genetiska varianter som förekommer i rasen, men DNA-testet för PRA3 täcker inte alla orsaker till klinisk PRA. Ögonlysning och DNA-test svarar alltså på olika frågor:

- ögonlysning visar ögonens kliniska status vid undersökningen och kan upptäcka PRA och andra förändringar
- PRA3-testet visar om hunden är fri, bärare eller genetiskt drabbad av just PRA3-varianten
- en bärare är inte sjuk i PRA3 men kan föra varianten vidare och bör endast kombineras med en fri hund
- ett fritt PRA3-resultat är inte ett intyg på att hunden är fri från all ögonsjukdom

PRA3-resultat kan registreras centralt, men DNA-testet är inte samma formella krav som den aktuella ögonlysningen. Om uppfödaren säger att en hund är hereditärt fri, kontrollera att uppgiften verkligen finns registrerad. SKK registrerar sådan frihet genom härstamning i högst tre generationer.

Rasklubben uppmärksammar även renal dysplasi, felväxande ögonhår, inåtrullade ögonlock och patellaluxation i avelsarbetet. Det betyder inte att varje tibetansk spaniel drabbas eller att alla undersökningarna är obligatoriska för registrering. Fråga i stället om faktiska diagnoser och undersökningsresultat hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Vid ett valpköp är en kort, verifierbar familjehistorik mer användbar än ett svepande påstående om att linjen är ”helt frisk”.

## Historia och ursprung

Tibetansk spaniel har asiatiskt ursprung, men den tidiga historien är inte en obruten, fullt dokumenterad stamtavla. Små hundar fanns länge i Tibet och Kina, och rastraditionen förknippar dem med palats och kloster som sällskap och vaksamma larmhundar. Exakt var typen först uppstod och hur den spreds mellan områdena går däremot inte att fastställa säkert.

Den moderna rasen utvecklades i Storbritannien, där den dokumenterades i slutet av 1800-talet. År 1934 fick de tibetanska raserna egna standarder genom den brittiska Tibetan Breeds Association. Efter andra världskriget byggdes den brittiska populationen upp från ett litet antal hundar. Storbritannien har därför standardansvaret även om Tibet anges som ursprungsland.

Den första tibetanska spanieln importerades till Sverige 1955 och den första svenska registreringen följde året därpå. De årtalen är bättre belagda än berättelser om exakt hur klosterhundar gavs bort eller arbetade på murar. Sådana berättelser kan förklara rasens rykte som vaksam sällskapshund, men bör läsas som tradition snarare än verifierad historia.

## Att leva med rasen

Tibetansk spaniel kan fungera i både lägenhet och hus när vardagen ger rörelse, mental aktivitet, vila och social kontakt. Bostadens storlek är mindre avgörande än möjligheten att rasta hunden ofta och hantera ljud. I lägenhet bör du särskilt bedöma föräldrarnas skall, husets lyhördhet och om du kan träna lugn vid dörr, fönster och trapphus.

Med barn behövs samma grundregler som för andra små hundar: en vuxen ska vara närvarande, barnet ska inte lyfta eller bära hunden och hunden ska ha en fredad viloplats. En trygg individ kan bli en fin familjehund, men rasnamnet ersätter aldrig tillsyn eller respekt för kroppsspråk.

Samliv med hund eller katt avgörs av individerna och introduktionen. Be om föräldrarnas och valpens faktiska erfarenhet av andra djur. Vid en kattintroduktion börjar du med åtskilda utrymmen och doft, går vidare med barriär och koppel och ser till att katten alltid har en fri flyktväg. Låt djuren gå fram i sin egen takt och lämna dem inte tillsammans utan tillsyn förrän deras beteende är förutsägbart – och även då ska båda ha egna platser.

Ensamhet är en tränad färdighet, inte en fast rasegenskap. En liten valp kan inte lämnas ensam, och en vuxen hund måste vänjas gradvis från mycket korta, lugna frånvarostunder. Öka först när hunden kan vila utan ihållande skall, vandring eller stress. Om vardagen kräver heldagar på egen hand är rasen, liksom andra sällskapshundar, ett dåligt val utan ordnad daglösning.

Inför köp bör du kunna få raka svar på följande:

- varför just denna kombination gjordes och hur föräldrarna fungerar i vardagen
- föräldrarnas registreringsnummer samt datum och resultat från ögonlysning
- PRA3-status för båda föräldrarna och vad kombinationen innebär för valparna
- kända fall av ögonproblem, renal dysplasi och patellaluxation bland nära släktingar
- vuxenstorlek, skall, främlingsreaktion och återhämtning hos föräldrar och äldre avkommor

Rasen passar bäst när du vill leva med en liten, aktiv sällskapshund som gärna är nära men inte alltid vill lyda på beställning. Om du kan erbjuda vänlig träning, tydliga vardagsramar och plats för en självständig personlighet får du en följeslagare som kan växla mellan utflykt, uppmärksam omvärldsbevakning och lugn vila hemma.

Tibetansk spaniel

The Tibetan Spaniel Association (UK)

The United Kingdom Kennel Club

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Liten men robust tibetansk sällskapshund på cirka 4–7 kg, med silkig dubbelpäls, kragliknande man och plymformad svans. Vaken och uppmärksam men inte skällig när den är vältränad, kattlikt självständig, djupt fäst vid sin familj, bra med hänsynsfulla barn och anpassningsbar till både stad och landsbygd med måttlig motion och pälsvård.

Sommerlyst's

## Snabbfakta

- Belgisk vallhund – Groenendael är den långhåriga, svarta varianten av belgisk vallhund. FCI behandlar groenendael, tervueren, malinois och laekenois som fyra varianter av samma ras.
- Idealmankhöjden är 62 cm för hanar och 58 cm för tikar. Standarden tillåter två centimeter under och fyra centimeter över idealet. Vikten anges till cirka 25–30 kg för hanar och 20–25 kg för tikar.
- Groenendael är en medelstor, kvadratisk och atletisk brukshund som reagerar snabbt och behöver både aktivitet och förmåga att varva ned.
- Rasidealet är vaksamt, aktivt, självsäkert och arbetsvilligt, men också lugnt och orädd utan aggressivitet. Hur en enskild hund fungerar beror mycket på arv, tidiga erfarenheter och träning.
- Den långa dubbelpälsen är helsvart. En liten mängd vitt tolereras på förbröstet och tårna.
- Rasen passar den som vill träna regelbundet, kan läsa en snabb hund och är beredd att välja uppfödare efter mentalitet och hälsa – inte bara efter den svarta pälsen.

## Utseende och päls

Groenendael ska förena elegans och kraft utan att bli tung. Kroppen är ungefär lika lång som mankhöjden, bröstkorgen når till armbågarna och huvudet bärs högt. Öronen är små, trekantiga och upprättstående. Rörelserna ska vara fria, lätta och livliga, och hunden ska kunna ändra riktning snabbt utan att tappa balans.

Alla belgiska vallhundar ska ha samma grundläggande kroppsbyggnad. Det som skiljer varianterna åt är framför allt pälsens längd, struktur och färg. Groenendael och tervueren är långhåriga, medan groenendael enligt standarden bara får vara enhetligt svart. En liten vit fläck på förbröstet och lite vitt på tårna tolereras.

Pälsen har tät, ullig underull och ett rikligt skyddande täckhår. Håret är kortare på huvudet, öronens utsida och nedre delen av benen. Runt hals och bröst bildas krage och bringbehäng, på frambenen finns fanor, på låren byxor och på svansen en plym.

Sköt pälsen efter vad kammen och huden visar. Gå igenom krage, bakom öronen, armhålor, byxor och svans med fingrar och kam. Om kammen fastnar eller underullen ligger tät mot huden behövs en noggrannare borstning. Under fällning kan det behövas ofta, men betydligt mer sällan mellan fällningsperioderna. Bada när hunden är smutsig och torka pälsen ända ned till huden. Kontrollera samtidigt klor, öron, hud och tänder.

## Temperament och personlighet

Groenendael är en snabb, uppmärksam hund som ofta registrerar rörelse, ljud och förändringar innan ägaren gör det. FCI beskriver belgisk vallhund som vaksam, aktiv och full av energi, alltid redo att agera. Samma standard kräver samtidigt självförtroende, lugn och oräddhet utan aggressivitet. Hög aktivitet och stabilitet är alltså inte motsatser.

Hur öppen hunden är mot människor varierar. Den behöver inte vilja hälsa på alla, men ska kunna vistas bland människor utan att bli rädd eller hotfull. Träna på att passera, ta emot besök och bli hanterad utan att varje person blir en ny uppgift. Ge avstånd när det behövs och belöna lugna val.

Äldre svenska MH-resultat visar varför man bör titta på mer än ett rasgenomsnitt. Resultaten skilde sig mellan varianterna, och för groenendael har bland annat hantering och reaktion på skott varit områden som rasklubben velat förbättra. Uppgifterna gäller äldre årskullar och kan inte säga hur dagens valp kommer att bli.

Be därför att få se föräldrarnas fullständiga MH-diagram, inte bara beskedet att de har ”känd mental status”. Fråga också om helsyskon och tidigare avkommor: hur återhämtar de sig efter överraskningar, hur fungerar de vid kroppshantering och hur reagerar de på ljud, främmande människor och hundar? En titel eller ett genomfört prov ersätter inte den vardagsbilden.

## Träning och motion

Groenendael behöver daglig fysisk aktivitet, nosarbete, inlärning och återhämtning, men inget fast antal timmar passar alla. En vuxen hund kan trivas med promenader i varierad terräng, spår, sök, lydnadsarbete, vallning eller andra uppgifter där den får använda både kropp och huvud. Välj aktivitet efter individens motivation, hälsa och förmåga att komma ned i varv efteråt.

Prioritera tidigt de färdigheter som gör en hund med snabba reaktioner trygg i vardagen:

- följsamt koppelgående och lugna vändningar bort från störningar
- kontakt och inkallning i säkra miljöer
- att vänta vid dörrar, bilen och träningsplanen
- att kunna se människor, hundar och rörelse utan att genast agera
- frivillig hantering av tassar, mun, öron och päls
- en inlärd viloplats och förmåga att sova efter aktivitet

Belöningsbaserad träning ger tydlig information utan onödiga konflikter. Groenendael lär sig ofta snabbt, och oönskade beteenden kan läras in lika fort. Belöna det du vill se innan hunden hinner kasta sig, skälla eller stressa upp sig. Mat, lek, nosande, större avstånd och tillgång till en aktivitet kan alla fungera som belöningar.

Mer träning är inte alltid lösningen på hög aktivitet. Om hunden blir snabbare, ljudligare eller har svårt att sova efter varje pass kan den behöva enklare uppgifter, längre pauser och färre intryck. Valpar och unghundar ska få röra sig varierat utan långa löprundor, tung belastning eller många upprepade hopp. Hälta, stelhet eller ovilja att röra sig ska bedömas av veterinär.

## Hälsa

För belgisk vallhund gäller flera bindande svenska krav före avel. Båda föräldrarna måste ha officiell HD-status. För rasen gäller dessutom att en hund med HD C, D eller E inte ska användas; avkomma efter en sådan hund får en permanent avelsspärr. Kontrollera därför att båda föräldrarna har HD A eller B, inte bara att de är röntgade.

Båda föräldrarna måste också ha officiell ED-status. Det betyder inte automatiskt ED 0. SKK:s generella rekommendation är ED 0; hundar med ED 2 eller 3 får inte användas i avel, medan ED 1 endast bör användas sparsamt och tillsammans med ED 0. Be att få se den exakta graden och datumet för både höfter och armbågar.

För avelsdjur som bor i Sverige och är födda 2000 eller senare krävs även känd mental status. För hundar födda från 2016 betyder det ett fullständigt MH med kryss i alla 33 positioner. Ett avbrutet MH räknas inte, men hunden får känd status även om föraren avstår skott. Känd mental status betyder därför att beskrivningen är genomförd – inte att hunden har fått godkänt i varje situation.

Epilepsi är en dokumenterad fråga framför allt i de långhåriga varianterna groenendael och tervueren. En äldre dansk studie och en svensk enkät kan inte användas som aktuella svenska förekomsttal, men de visar varför släkthistoriken är viktig. Det finns inget enkelt DNA-resultat som friskförklarar en familj. Fråga om kramper eller epilepsiliknande anfall hos föräldrar, hel- och halvsyskon, tidigare avkommor och äldre släktingar, även om anfallen kom först efter att hunden gått i avel.

Magcancer är en annan fråga att undersöka. En nederländsk studie publicerad 2024 visade både förhöjd förekomst och en tydlig ärftlig komponent hos groenendael och tervueren i den studerade populationen. Resultaten är inte svenska förekomsttal, och det finns ännu inget genetiskt test som kan friskförklara en hund. Be uppfödaren redovisa magcancer hos äldre nära släktingar. Återkommande kräkningar, minskad aptit, viktnedgång eller långvariga magbesvär ska bedömas av veterinär.

Ögonundersökning är inte ett bindande rasspecifikt krav i 2026 års svenska registreringsregler, men ögonsjukdomar finns med i rasens hälsoarbete. Fråga om aktuella ögonresultat och diagnoser i släkten. Samla alltid den faktiska dokumentationen; formuleringen ”alla tester är gjorda” säger inget om resultatet.

## Historia och ursprung

Belgisk vallhund utvecklades ur de olika vallhundstyper som fanns i Belgien i slutet av 1800-talet. Club du Chien de Berger Belge bildades i Bryssel den 29 september 1891. Den 15 november samma år samlade professor A. Reul 117 hundar i Cureghem för att kartlägga typen och välja ut lämpliga avelsdjur.

Den första detaljerade rasstandarden skrevs den 3 april 1892 och omfattade en ras med tre pälsvarianter. De första belgiska vallhundarna registrerades i den belgiska stamboken 1901. Enligt FCI var rasens typ och temperament i huvudsak etablerade omkring 1910.

Frågan om färger och pälsvarianter fortsatte att förändras. Efter andra världskrigets kraftiga nedgång byggdes rasen upp igen, och 1974 fastställdes de fyra varianter som används i dag: groenendael, tervueren, malinois och laekenois. Groenendael var den första belgiska vallhundsvarianten som kom till Sverige, i början av 1950-talet.

## Att leva med rasen

Groenendael kan fungera i många hem, men den passar dåligt i en vardag med korta rastningar och få gemensamma aktiviteter. Ägaren behöver hjälpa hunden att växla mellan arbete och vila. Det är viktigare än om bostaden är villa eller lägenhet.

Med barn krävs aktiv vuxennärvaro. En snabb hund kan välta ett barn eller bli uppvarvad av spring och skrik utan att vara aggressiv. Barn ska aldrig störa hunden när den äter, sover eller går undan. Bedöm de vuxna släktingarnas verkliga beteende kring barn i stället för att lita på ordet ”familjehund”.

Samlevnad med hund, katt eller mindre djur bedöms individuellt. Tidig vana kan hjälpa, men ersätter inte grindar, separata viloplatser och kontrollerade introduktioner. En hund som fungerar med hemmets katt kan ändå reagera på en springande katt utomhus.

Lägenhet kan fungera om du har goda möjligheter till aktivitet, kan hantera trånga möten och lär hunden att vila trots ljud utanför. Ensamhet tränas gradvis från korta stunder. Öka först när hunden faktiskt kan äta, vila och återgå till lugn; oro, vandring eller ihållande ljud betyder att steget var för stort.

En påläst förstagångsägare kan lyckas med stöd från uppfödare och kunnig tränare, men rasen är ett dåligt val om du söker en hund som lätt ignorerar det som händer runt den. Träffa tiken och gärna flera vuxna släktingar, se dem i vardag och träning och kontrollera HD-, ED- och MH-resultat själv. Fråga om epilepsi, magcancer, ögon och temperament i släkten. Välj valp efter hur de vuxna hundarna passar ditt liv – inte bara efter den svarta pälsen.

Belgisk vallhund – Groenendael

The Belgian Shepherd Dog Association of Great Britain

Svenska Brukshundklubben (Swedish Working Dog Club)

Société Royale Saint-Hubert (Royal Saint Hubert Society of Belgium)

Verein für Deutsche Schäferhunde (German Shepherd Association)

Medelstor till stor, kvadratiskt byggd belgisk vallhund med lång, tät, helsvart päls. Intelligent, energisk och mycket lättlärd, den utmärker sig i hundsporter och olika arbetsuppgifter. Djupt lojal, vaksam och människoorienterad, den behöver daglig motion, mental stimulans och regelbunden pälsvård.

Kenziana

Askim's

Ungersk vizsla

The Kennel Club (UK)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Norwegian Kennel Club

Ungersk vizsla: medelstor, atletisk jakthund med kort, gyllenrostfärgad päls och uttrycksfulla, bärnstensfärgade ögon. Kärleksfull, människoorienterad och mycket energisk; den behöver daglig motion, mental stimulans samt vänlig, konsekvent träning. Renlig, lättskött päls och knyter starka band till aktiva familjer.

Mette Hedegaard Fiedler, Klaus Brødbæk Fiedler

Landseer

Dansk Kennel Klub (DKK)

Norsk Kennel Klub (NKK)

Landseer är en gigantisk svartvit vattenräddnings- och sällskapshund, lugnare och mer atletisk än en Newfoundland. Den är mild, människoorienterad och brukar vara utmärkt med barn, men behöver gott om utrymme, regelbunden pälsvård, konsekvent träning och aktiva ägare som är beredda på dregel, lera och fällning.

BlossomBearAndBasset

Elmelund Skovens

Tysk jaktterrier

Verein für Deutsche Jagdterrier e.V.

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Tysk jaktterrier är en kompakt, atletisk arbetsterrier som avlats i Tyskland för krävande jakt. Den är mycket driftstark, orädd och lojal, och behöver intensiv daglig motion, konsekvent belöningsbaserad träning och en erfaren förare. Pälsen är vädertålig, fäller måttligt och rasen passar bäst i aktiva hem med jakt eller hundsport.

Sønderheden's

Parson russell terrier

Svenska Terrierklubben (Sweden)

Verein für Deutsche Spitze e.V. (Germany)

Société Centrale Canine (France)

Parson russell terrier är en medelstor, långbent och atletisk rävjakts‑terrier med slät eller sträv, vit päls. Den är energisk, intelligent, modig och tillgiven och behöver mycket motion, konsekvent träning, mental stimulans och tydliga gränser i ett aktivt hem.

Parsons of NorDen

## Snabbfakta

Breton är den minsta av de stående fågelhundsraserna, men den arbetar som en fullstor jakthund. Rasen kommer från Frankrike, har FCI-nummer 95 och tillhör grupp 7. I Sverige används den främst för jakt på tryckande fågel och för apportering på land och i vatten.

- Hanar ska vara 48–51 centimeter i mankhöjd och tikar 47–50 centimeter. Standarden tillåter 1 centimeters avvikelse utanför gränserna men anger ingen vikt.
- Breton behöver få använda sök, nos, rörelse och samarbete. Svenska Kennelklubben skriver uttryckligen att den som inte tänker jaga troligen har bättre rasval.
- Rasstandarden beskriver breton som balanserad och sällskaplig. SKK lyfter energi, intelligens, samarbetsvilja och låg aggressivitet, men varje hund måste ändå bedömas som individ.
- Känd officiell HD-status hos båda föräldrarna är ett svenskt registreringskrav. Rasklubbens riktlinjer för god avel är strängare än minimikraven.
- Övergångskota i ländryggen, LTV, är inte ett svenskt hälsoprogram för rasen. Rasklubben uppmuntrar ändå frivillig ryggröntgen tillsammans med HD-röntgen.

Den avgörande frågan är inte antalet motionsminuter utan om du kan erbjuda lämpligt arbete, säker fri rörelse, träning och återhämtning under många år.

## Utseende och päls

Breton ska vara kompakt, kvadratisk och kraftfull utan att bli tung eller grov. Kroppslängden ska motsvara mankhöjden. Solid benstomme, kort rygg och välmusklade ben ger förmåga att arbeta i galopp på fält, fjäll och i skog. Rörelserna ska vara lätta, kraftfulla och livliga.

Idealhöjden är 49–50 centimeter för hanar och 48–49 centimeter för tikar. Standarden anger ingen vikt. Siffror i rasguider är därför ungefärliga och ska inte användas för att pressa hunden mot ett visst kiloantal. Bedöm hull, muskulatur, konstruktion och arbetsförmåga.

Pälsen ska vara fin men inte silkeslen. Den ligger slätt eller är svagt vågig och får aldrig vara lockig. På benens baksidor finns behäng. Godkända färger är vitt med oregelbundna fläckar i orange, leverbrunt eller svart. Skäck, skimmel, små prickar och tanteckning förekommer, medan enfärgad päls inte är tillåten.

Svansen kan vara lång, naturligt kort eller saknas. I Sverige har de flesta bretoner lång svans. Standardens 3–6 centimeter och högst 10 centimeter gäller en kuperad svans, inte den naturliga; kupering är förbjuden i Sverige. Vid registrering anges om hunden saknar svans eller har stubbsvans, kort svans, hellång svans eller en svans som kuperats lagligt utomlands.

Pälsvården följer vardagen. Borsta ur lösa hår och tovor, bada när pälsen är smutsig och kontrollera tassar, hud, öron och behäng efter arbete i terräng. Torka hunden efter vattenarbete. Använd inte öronrengöring utan behov eller veterinärens råd.

## Temperament och personlighet

Breton ska vara balanserad, sällskaplig, uppmärksam och samarbetsvillig. Förarkontakten är en arbetsegenskap: hunden ska söka självständigt men ändå hålla kontakt och kunna styras på avstånd. Det säger mer än att bara kalla rasen gosig, känslig eller lättlärd.

Rasens svenska avelsstrategi efterfrågar fler hundar som beskrivs genom BPH eller MH. Det finns därför inte stöd för de detaljerade svenska BPH-profiler som ibland återges i söksvar. Träffa i stället föräldrar och vuxna släktingar. Se hur de återhämtar sig efter överraskningar, hanterar ljud och nya miljöer, möter människor och hundar samt kan växla från arbete till vila.

Hög energi kan ge stök om hunden inte förstår vad som förväntas. Att bara trötta ut den räcker inte. Träna lugn väntan, hantering, ostörd vila och passivitet mellan aktiviteter. Tydlig belöningsbaserad träning bygger samarbete utan att dämpa hundens initiativ i jakten.

Med barn krävs vuxen uppsikt, tydliga regler och en plats där hunden får vara ifred. En livlig unghund kan springa omkull ett litet barn även om den är vänlig. Katter kan fungera efter en långsam, kontrollerad introduktion, men fågelhundens jaktintresse gör utomhusbeteendet osäkert. Fåglar, kaniner och små gnagare ska kunna hållas fysiskt åtskilda. Även med andra hundar avgör individ, erfarenhet och lekstil mer än en generell beskrivning av låg aggressivitet.

## Träning och motion

Breton behöver jaktlig träning och fri rörelse på lämplig mark, inte bara promenader eller ett fast antal motionstimmar. SKK:s råd är tydligt: om jakt inte ingår finns det troligen bättre rasval. Hundsport, löpning och nosarbete är värdefulla komplement men gör inte automatiskt rasen till en ren sällskapshund.

Under jakt söker hunden efter fågel och anpassar sig till vind och terräng. Vid vittring ska den stå fast. På kommando avancerar den och reser fågeln, sedan krävs stadga för ett säkert skott. Därefter ska den finna, hämta och lämna fågeln, även ur vatten. Därför tränas sök, stopp, apport och samarbete tillsammans.

Bygg inkallning och stoppsignal från enkel miljö mot större avstånd och svårare störningar. Använd långlina eller inhägnad mark för att hindra hunden från att driva efter vilt. Signaler minskar risken men upphäver inte jaktlusten; nära trafik, tamdjur och vilt kan koppel vara enda säkra valet.

Ingen auktoritativ källa ger en universell minutformel. Bedöm i stället om hunden får arbeta med nos och kropp, om den kan springa säkert, hur den återhämtar sig och om den kan vila hemma. Bygg valpens kondition, kroppskontroll och uthållighet gradvis. Anpassa längre löpning, drag och annan ensidig belastning till ålder, hälsa och träningserfarenhet.

Håll hunden i fysisk och mental form före jakten i stället för att träna upp den hastigt när säsongen börjar. Efter en krävande dag behövs vätska, mat, sömn och kontroll av tassar, hud, klor och rörelser.

## Hälsa

Breton har ett bindande svenskt hälsoprogram för höftledsdysplasi, HD. Enligt SKK:s registreringsregler för 2026 måste båda föräldrarna ha känd officiell HD-status före parning. HD grad E får inte användas i avel. En hund med grad D får enligt den allmänna regeln bara paras med en hund som har grad A eller B, och en hund med kliniska symtom ska inte användas oavsett röntgenresultat.

Svensk Bretonklubbs riktlinjer för valpannonser är strängare: båda föräldrarna ska ha HD A eller B, och kullens HD-index ska vara minst 100 när index finns. Klubben kräver även jaktprovs- och utställningsmeriter. Dessa klubbkrav är inte samma sak som SKK:s registreringskrav.

HD är komplext. Även två hundar med A- eller B-höfter kan få avkomma med dysplasi. Fråga om föräldrarnas resultat, kullens index och höftstatus hos syskon, tidigare avkommor och äldre släktingar. Officiell HD-röntgen görs tidigast vid 12 månader.

LTV är en medfödd förändring mellan ländrygg och korsben. En norsk studie av HD-röntgenbilder från 14 raser omfattade 835 bretoner och fann LTV hos 46,2 procent i urvalet. Typ 2 och 3 var statistiskt förknippade med lindrig och svår HD. Siffran är inte svensk förekomst eller individuell sjukdomsrisk.

Sverige har inget bindande LTV-program för breton, och förekomst och klinisk betydelse här är osäkra. Rasklubben uppmuntrar frivillig ryggröntgen tillsammans med HD-röntgen. Fråga vilka släktingar som undersökts, hur bilderna bedömts och hur resultaten påverkat parningen.

Ögon och epilepsi kräver också tydliga men nyanserade frågor. SKK kräver inte ögonundersökning för registrering, men rasklubbens annonsregler utesluter föräldrar med vissa bekräftade former av ärftlig katarakt. Be om eventuella ögonintyg. RAS anger att antalet säkert diagnostiserade fall av idiopatisk epilepsi är okänt och troligen mycket litet; en diagnostiserad hund ska inte användas i avel. Fråga efter bekräftade kramper och diagnoser i släkten i stället för ett ospecificerat löfte om att linjen är “frisk”.

## Historia och ursprung

Breton utvecklades i Bretagne i nordvästra Frankrike under 1800-talet genom parningar mellan hundar av settertyp och lokala spanieltyper. Den första standarden fastställdes av den franska rasklubben 1908. Det är säkert belagt; mer detaljerade berättelser om namngivna grundarhundar, ett exakt datum eller enskilda brittiska jaktsällskap behöver egna källor och hör inte till rasens kärnhistoria.

Rasen formades som en kompakt stående fågelhund som skulle kunna finna vilt, stå, avancera på kommando och apportera. Jaktfunktionen är därför inte ett historiskt tillägg utan grunden för både konstruktion och mentalitet.

Breton kom till Sverige via Norge. De första norska hundarna importerades från USA 1954, och den första individen kom till Sverige 1958. I dag förvaltas rasens svenska jakt- och avelsarbete inom Specialklubben för Kontinentala Fågelhundar och Svensk Bretonklubb.

## Att leva med rasen

Breton kan bo i lägenhet om vardagen fungerar för en arbetande fågelhund. Bostadens storlek ersätter inte lämplig mark, säker fri rörelse, jaktlig träning och återhämtning. Långa arbetsdagar borta kräver en hållbar lösning för rastning, sällskap och tillsyn.

Ensamhet ska tränas gradvis, inte bedömas utifrån en påstådd rasgräns på ett visst antal timmar. Börja när hunden är rastad och lugn, lämna den kort och öka först när den faktiskt kan vila. Kamera kan visa om den går runt, skäller, ylar, förstör eller inte kan ta emot mat. Vid tydlig oro behöver träningen backas och professionell hjälp kan behövas.

Efter arbete ska du leta efter sår, gräsfrön, fästingar, spruckna trampdynor, skadade klor och ömhet. Torka en våt hund, kontrollera öronen och var uppmärksam på om rörelsemönstret förändras efter vila. Det är mer värdefullt än ett fast schema för bad och öronrengöring.

Inför valpköpet bör uppfödaren kunna svara tydligt på följande:

- Hur används föräldrarna i praktisk jakt, och vad visar deras jaktprovsresultat om sök, stånd, samarbete och apport?
- Vilken officiell HD-status har föräldrarna, vad är kullens index och hur ser höfterna ut hos nära släktingar?
- Har LTV-röntgen eller ögonundersökning gjorts, och vad betyder resultaten respektive begränsningarna?
- Finns bekräftad epilepsi, katarakt, ryggproblem eller återkommande skador i släkten?
- Hur reagerar föräldrarna på ljud, överraskningar, främmande människor och hundar, och hur snabbt återhämtar de sig?
- Hur har valparna fått lära känna människor, underlag, ljud, vila, hantering och de första delarna av ett tryggt jakt- och vardagsliv?

Välj Breton om du vill arbeta med en stående fågelhund, har tillgång till rätt miljö och uppskattar träningen som förenar ett stort sök med säker förarkontakt. Då får rasens energi, intelligens och samarbetsvilja en tydlig uppgift.

Breton

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Verein für Britische Hütehunde (Germany)

Breton (Épagneul Breton) är en kompakt, atletisk fransk fågelhund med kort eller stubbad svans och lättskött päls. Tillgiven, känslig och mycket energisk behöver den rejligt med daglig motion och mjuk, positiv träning, och trivs både som aktiv familjehund och mångsidig jakthund.

Luneborgens

Ole Larsen

Gribskoven's

## Snabbfakta

Staffordshire bullterrier är en brittisk, kompakt terrier med stor styrka i förhållande till sin storlek. Det är en egen erkänd ras, inte samma ras som american staffordshire terrier, bullterrier eller american bully. För rätt ägare kan den vara en nära och aktiv sällskapshund, men valet bör bygga på individens temperament, hundmöten och familjens förmåga att hantera en stark och snabb hund – inte på smeknamn eller stereotyper.

- **Ursprung:** Storbritannien, med rötter i Midlands och Staffordshire
- **Rasgrupp:** FCI grupp 3, terrier
- **Mankhöjd:** 35,5–40,5 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 12,7–17 kg för hanar och 11–15,4 kg för tikar
- **Päls:** kort, slät och tätt liggande
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill träna belöningsbaserat, kan läsa hundens signaler och har en genomtänkt plan för hundmöten, motion och återhämtning

Rasstandarden beskriver en intelligent, tillgiven, modig och pålitlig hund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Uppväxtmiljö, hälsa, erfarenheter och nedärvda egenskaper påverkar vardagen. En förstagångsägare kan lyckas väl om personen är beredd att träna vardagskontroll och förebygga svåra situationer.

## Utseende och päls

En Staffordshire bullterrier ska förena muskelkraft med balans, smidighet och fria rörelser. Bröstkorgen är bred, kroppen kompakt och huvudet kort och djupt med bred skalle. Mer vikt är inte ett tecken på bättre rastyp. Höjd och vikt ska passa ihop, och en hund som blir för tung förlorar den rörlighet som hör till rasen.

Standarden anger 35,5–40,5 cm i mankhöjd. Hanar ska väga 12,7–17 kg och tikar 11–15,4 kg. Vikten i överkant är inte ett mål i sig; hull, muskler, kön och kroppsbyggnad måste bedömas tillsammans.

Pälsen är kort, slät och tätt liggande. Ta bort lösa hår och anpassa bad efter hundens behov i stället för ett fast schema. Klåda, återkommande rodnad eller tasslickande ska inte avfärdas som ett vanligt pälsproblem.

Godkända färger är röd, fawn, vit, svart eller blå, med eller utan vitt, samt alla nyanser av brindle med eller utan vitt. Leverfärg och svart med tanteckning är enligt standarden absolut oönskade. Blått är en godkänd färg, men färg bör aldrig väga tyngre än hälsa, temperament och en genomtänkt kombination.

Rasen har ett förhållandevis kort huvud, men andningen ska vara fri och tyst. Återkommande snörvlande, tydligt andningsljud vid måttlig aktivitet eller kraftig snarkning under sömn ska inte förklaras bort som normalt för rasen. Det är funktion som avgör om huvud och luftvägar fungerar bra.

## Temperament och personlighet

Staffordshire bullterrier förväntas vara tillgiven mot människor, modig och mentalt stabil, men svenska mentalbeskrivningar visar stor variation. En hund kan vara öppen och energisk, mer avvaktande eller snabbt bli överväldigad. Vardagliga exempel från föräldrar och nära släktingar är därför mer värdefulla än påståenden om hur rasen “alltid” är.

Ett intensivt och långvarigt hälsande bevisar inte trygg socialitet; det kan också handla om hög upphetsning eller social stress. Hunden behöver kunna återfå lugnet och avstå från kontakt. Aggressivitet mot människor och extrem skygghet hör inte till rasidealet och ska tas på allvar.

Hundens inställning till människor säger inte hur den fungerar med andra hundar. Rasens historia och den variation som rasklubben beskriver gör det klokt att välja lekkamrater och att inte räkna med att en vuxen hund trivs i en okänd grupp eller hundrastgård. Alla Staffordshire bullterrier är inte hundaggressiva; faktisk lekstil, förmåga att avbryta, spänningsnivå och erfarenheter ska styra – inte könsregler eller en rasetikett.

BPH, MH och mentalindex kan ge värdefull information om föräldradjur och släktingar, men förutsäger inte hela valpens personlighet. Fråga hur hundarna reagerar på överraskningar, människor, hantering, skottljud och hundmöten, och hur snabbt de återhämtar sig.

Smeknamnet “nanny dog” är ingen säkerhetsbedömning. Även en mycket människokär hund kan bli stressad, ha ont eller reagera snabbt. Barn och hund ska därför alltid ha en närvarande vuxen som kan läsa situationen och avbryta i tid.

## Träning och motion

Staffordshire bullterrier behöver regelbunden rörelse, mental aktivitet och återhämtning, men det finns ingen bestämd motionstid som passar alla. En bra vecka kan innehålla promenader i olika miljöer, fri rörelse på säkert område, nosarbete, korta träningspass och lugna dagar. Mängden anpassas efter ålder, kondition, hälsa, temperatur, intensitet och återhämtning.

Belöningsbaserad träning passar rasens energi och vilja att samarbeta. Prioritera sådant som gör vardagen säker: följsamhet i koppel, inkallning eller långlina, att kunna passera hundar, släppa en aktivitet, hälsa lugnt, vänta, hanteras och koppla av. Målet är inte blind lydnad utan en hund som kan fatta bra beslut även när den blir ivrig.

Social träning betyder inte att hunden måste leka med alla. Några väl valda hundrelationer, tydliga pauser och kontrollerade möten ger ofta bättre förutsättningar än en stökig hundrastgård. Avsluta om kroppen blir stel, leken ensidig, intensiteten bara ökar eller någon hund försöker komma undan. Träna gärna lugn närvaro på avstånd i stället för att alltid gå fram.

Valpar ska få utforska, leka och bygga kroppskontroll utan långa, ensidiga eller tvingande motionspass. För vuxna hundar kan exempelvis nosework, lydnad, rallylydnad och anpassad agility ge både tankeuppgifter och samarbete. Belastningen ska ökas stegvis.

Vid värme eller hård aktivitet ska hundens andning och återhämtning styra. Sök veterinär om hunden får tydligt ansträngd eller ljudlig andning, blir ostadig eller har svårt att återgå till normal andning. Sådana tecken ska inte accepteras som en del av rasens utseende.

## Hälsa

Allergi och atopiska hudproblem är ett av de viktigaste aktuella hälsoområdena för Staffordshire bullterrier i Sverige. Fråga därför inte bara om en förälder har ett testresultat, utan om klåda, öronproblem, tassbesvär och andra hudproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Återkommande hudsymtom kan påverka både välfärd och vardag under lång tid.

Rasklubbens nuvarande arbete lyfter även leder och rörelser, särskilt höfter, armbågar och knän, samt ögon, tänder, bett och andning. Hornhinneskador och felplacerade ögonhår förekommer, och felställda hörntänder kan skada vävnad i munnen. Be att få se hur föräldradjuren rör sig och andas i vanlig aktivitet, inte bara när de står uppställda.

Hälsokrav och rekommendationer är inte samma sak. SKK:s registreringsregler för 2026 ställer inget särskilt krav på att föräldrar till Staffordshire bullterrier ska ha ett visst hälsotestresultat. Rasklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar däremot att båda föräldrarna har resultat för höftleder, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt känd mental status genom BPH eller MH. Som köpare bör du be om de faktiska resultaten även när de inte är ett villkor för registrering.

L2Hga och HC är två skilda recessivt nedärvda sjukdomar med DNA-test. SKK registrerar L2Hga-resultat centralt på nivå 1 i hälsoprogrammet. En anlagsbärare är inte sjuk av den aktuella recessiva varianten, men får bara paras med en hund som är testad fri. En hund som har ärvt sjukdomsvarianten från båda föräldrarna ska inte användas i avel. Kontrollera hundens identitet, provdatum och resultat för kombinationen. Ett DNA-test säger inget om allergi, leder, andning eller allmän hälsa.

Rasklubben avråder i sin nuvarande avelsstrategi från kombinationerna blå med blå och vit med vit. Det är ett råd om avelskombinationer, inte ett bevis på att varje blå eller vit hund är sjuk. Välj aldrig valp främst efter en ovanlig färg och acceptera inte sämre dokumentation för att få ett visst utseende.

## Historia och ursprung

Staffordshire bullterrier utvecklades i engelska Midlands och området kring Staffordshire ur äldre hundar av bull- och terriertyp. Bakgrunden omfattar tidens blodiga djurhetsningar och hundkamper. När hetsning mot fastbundna djur förbjöds 1835 fortsatte hundkamper olagligt, samtidigt som hundarna också levde nära sina ägare. Historien bör beskrivas öppet, men den gör inte varje modern hund aggressiv och den får inte användas för att romantisera riskfyllda beteenden.

Arbetet med en enhetlig ras tog fart under 1900-talet. Brittiska kennelklubben erkände Staffordshire bullterrier den 25 maj 1935. Det lade grunden för en skriven standard och mer organiserad avel med fokus på en stark, smidig och stabil terrier. Den första kända importen till Sverige kom 1962.

Dagens ras ska bedömas utifrån nutida funktion, hälsa och temperament. Historiken förklarar varför kraft, uthållighet och hundmöten förtjänar särskild uppmärksamhet, men den ersätter aldrig en bedömning av den enskilda hunden.

## Att leva med rasen

Staffordshire bullterrier kan bo med barn, men ingen hund är barnvakt. En vuxen ska styra kontakten, hunden ska få vara ostörd vid sömn och mat, och både barn och hund behöver kunna lämna situationen. Barn ska inte klättra på, hålla fast eller ta saker från hunden.

Samliv med en annan hund, katt eller mindre djur måste bedömas individuellt. Tidigare lugnt samliv är positiv information men ingen framtida garanti. Introducera djuren gradvis, använd fysisk avskiljning när ingen kan övervaka, ge katten höga eller separata reträttvägar och avbryt jakt, fixering eller upptrappning tidigt.

Lägenhetsboende kan fungera om hunden får sitt behov av aktivitet, rastning och återhämtning tillgodosett och om ägaren kan hantera ljud och möten i trapphus och entréer. Träna ensamhet stegvis och följ hundens beteende, gärna med kamera. Det finns ingen särskild ensamtid som passar hela rasen. En stängd bur får inte användas som vardaglig förvaring eller vanlig lösning på ensamhetsproblem i Sverige.

Inför ett köp bör du be om mer än en lista med testnamn:

- Kontrollera hundens registrerade ras och härstamning så att den inte blandas ihop med andra bull- och terrierraser.
- Be att få se resultaten för höfter, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt få den planerade kombinationen förklarad.
- Fråga om hud, öron, tassar, tänder, bett, andning och rörelser hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.
- Gå igenom BPH, MH eller mentalindex tillsammans med konkreta exempel från vardagen och hundmöten.
- Ta reda på varför uppfödaren valt just dessa två hundar och vilka svagheter kombinationen är tänkt att förbättra.

Den viktigaste frågan är inte om rasen är “snäll” eller “tuff”, utan om hundens egenskaper passar ditt hem och om du kan ge den säker träning, lagom aktivitet, vila och lämpligt sällskap.

Staffordshire bullterrier

The Staffordshire Bull Terrier Club of Great Britain

American Kennel Club (AKC) - Though not EU, it is a well-established source

Staffordshire bullterrier är en kompakt, muskulös engelsk terrier med kraftig kroppsbyggnad och kort, lättskött päls. Den är känd för sin djupa kärlek till människor, särskilt barn, och är livlig och känslig. Den behöver daglig motion, positiv träning, tåliga tuggleksaker och nära gemenskap med sin familj.

Vindebys

## Snabbfakta

Airedaleterrier är en brittisk allroundhund och den största terrierrasen. Den tillhör grupp 3 och är i dag främst sällskapshund, men självständigheten samt jakt- och vaktinstinkten finns kvar. Ägaren behöver vilja träna, aktivera och sköta en stor, livlig terrier.

- Hanar ska vara cirka 58–61 centimeter i mankhöjd och tikar cirka 56–59 centimeter. Rasstandarden anger ingen vikt.
- Rasidealet är en öppen, självsäker, vänlig, modig och intelligent hund som är uppmärksam utan att vara aggressiv.
- Pälsen ska vara hård, tät och sträv med kortare, mjukare underull. Den behöver kammas och trimmas för att behålla sin funktion.
- Airedaleterriern behöver både ordentlig rörelse och mental träning. Ett fast antal minuter säger mindre än om hunden får varierat arbete och kan koppla av efteråt.
- SKK har inget rasspecifikt krav på känd HD-status för att registrera en airedalekull. Rasklubben rekommenderar ändå officiell höftledsröntgen och strängare urval inför avel.

Välj rasen för kombinationen av terrierdriv och arbetslust, inte bara för utseendet eller smeknamnet ”kungen bland terrier”.

## Utseende och päls

Airedaleterriern ska vara muskulös, rörlig och kraftigt byggd utan att bli högställd eller överdrivet lång. Ryggen ska vara kort, stark och plan och bröstkorgen djup men inte bred. Helheten ska förena substans med snabbhet.

Standarden anger cirka 58–61 centimeter för hanar och 56–59 centimeter för tikar, men ingen vikt. Viktuppgifter i rasguider är därför inte standardmått. Bedöm i stället hull, muskulatur, rörelser och ork tillsammans med uppfödare eller veterinär.

Pälsen består av ett hårt, strävt och styvt täckhår över en kortare, mjukare underull. Den ska ligga tätt och får inte vara så lång att hunden ser raggig ut. Sadeln, nackens ovansida och svansens ovansida ska vara svarta eller melerade, så kallat grizzle. Övriga partier är tanfärgade. Öronen är ofta mörkare, och några få vita hår mellan frambenen accepteras.

Vid trimning plockas den mogna, döda pälsen bort så att den sträva strukturen bevaras. Rasklubben anger stålkam ungefär en gång i veckan och trimning omkring tre gånger per år som praktiska riktmärken. Behovet varierar med pälskvalitet, vardag och eventuell utställning. Lär dig tekniken eller hitta en kunnig trimmare innan valpen flyttar hem.

Klippning förändrar enligt rasklubben pälsens struktur och försämrar dess skydd mot väta, kyla och smuts. Det är därför ett annat val än korrekt trimning, inte bara en snabbare version av samma skötsel. Kontrollera samtidigt skägg, tassar, hud, öron och klor och sök veterinär vid återkommande klåda, rodnad eller sår.

En trimmad airedaleterrier fäller vanligen lite, men den är inte allergifri. Hundallergen finns framför allt i saliv och hud och varierar mellan individer. Den som har allergi behöver bedöma den aktuella hunden; låg fällning är ingen garanti.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver en öppen, självsäker, vänlig, modig och intelligent hund. Airedaleterriern ska vara uppmärksam, inte aggressiv men orädd. Det är ett avelsmål, inte ett löfte om att varje individ automatiskt blir trygg, social eller lättstyrd.

Självständigheten hör ihop med historien som arbetande terrier. Hunden kan fatta egna beslut och reagera snabbt på rörelse, ljud och dofter. En bra vardag bygger därför på samarbete, tydliga vanor och meningsfulla uppgifter.

Rasens avelsstrategi, RAS, gör ett viktigt förbehåll om mentalitet. Till och med 2022 hade 141 airedaleterrier fullföljt BPH och 260 fullföljt MH, men underlaget bedömdes fortfarande som för litet för säkra slutsatser. Bland de beskrivna hundarna fanns större rädslereaktioner. I MH-materialet noterades också viss passivitet, skottreaktion och tvekan. Det går inte att översätta detta till en säker profil för en valp.

Be att få se föräldrarnas fullständiga BPH- eller MH-resultat och fråga hur de fungerar utanför testbanan. Lägg märke till återhämtning efter överraskningar, reaktion på främmande människor och hundar, ljudkänslighet, hantering och förmåga att varva ned. Rasklubben vill att avelsdjur har känd mental status.

Med barn behövs en närvarande vuxen och en ostörd viloplats för hunden. En stor, livlig unghund kan knuffa omkull ett litet barn även utan dåliga avsikter. Hur rasen fungerar med hundar, katter eller smådjur varierar. Introducera kontrollerat, håll smådjur säkert åtskilda och utgå från den enskilda hundens jaktintresse och beteende i stället för från raslöften.

## Träning och motion

Airedaleterriern behöver rejäl daglig rörelse, mental träning och möjlighet att använda nosen. Det finns ingen minutgräns som passar alla. En vuxen hund kan få en bra vardag genom en blandning av promenader i olika miljöer, spår eller nosework, styrd lek, lydnad och någon aktivitet som ni utvecklar tillsammans.

RAS nämner bland annat agility, bruksarbete, lydnad, nosework, rallylydnad och viltspår. Du behöver inte tävla, men enbart samma koppelrunda räcker sällan. Välj aktiviteter efter hundens kropp, motivation och återhämtning.

Träna inkallning, stoppsignal, följsamhet och att släppa sådant hunden vill behålla tidigt. Börja i lugn miljö, höj svårigheten stegvis och använd långlina när jaktlust, trafik eller andra djur gör ett misstag farligt. En vältränad airedaleterrier kan vara mycket samarbetsvillig, men träning avskaffar inte terrierns självständighet eller jaktintresse.

Korta, tydliga och varierade pass hjälper en ung hund att lyckas. Belöna kontakt och användbara val och avsluta innan ni blir frustrerade. RAS rekommenderar valpkurs och vardagslydnad eftersom rasen är storvuxen och livlig som ung.

Träna också på sådant som lätt glöms bort: att stå stabilt på ett trimbord, låta någon kamma skägg och ben, få tassar och öron kontrollerade samt vila trots att något händer runtomkring. Den träningen gör återkommande pälsvård och veterinärbesök säkrare.

Öka löpning, cykling och annan hård belastning efter ålder, hälsa, underlag och träningsvana. Stelhet, hälta, tydlig smärta eller ovanligt lång återhämtning är skäl att minska belastningen och vid behov kontakta veterinär, inte att pressa igenom nästa pass.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, är den tydligast följda hälsofrågan i Sverige. Samtidigt har för få airedaleterrier röntgats för att RAS ska dra säkra slutsatser om hela populationen. Bland de undersökta hundarna var grad B och C vanligast, medan klubben såg en minskning av A och ökning av C. Resultaten gäller de röntgade hundarna, inte varje airedaleterrier.

Det är viktigt att skilja regel från rekommendation. I SKK:s registreringsregler för 2026 är airedaleterrier inte markerad som en ras där båda föräldrarna måste ha officiell HD-status för att valparna ska registreras. Rasklubben rekommenderar däremot känd status och att A- eller B-hundar används. Om en C-hund används anger RAS att partnern bör ha A och att avkomman ska följas upp.

Be om originalresultat och titta även på syskon, tidigare avkommor och äldre släktingar. Att en linje kallas ”frisk” ersätter inte dokumentation. Försäkringsdata i RAS visade en viss överrepresentation av skelettproblem och hudåkommor, men inte hur vanligt varje tillstånd är eller om problemen har samma orsak.

Ögonfrågan behöver samma nyansering. Under 2017–2022 registrerades 53 ögonlysningar, och några hundar undersöktes mer än en gång. En individ hade PRA, med fyndet registrerat 2017. Rasklubben har därför ingen allmän rekommendation om ögonlysning för PRA, men det betyder inte att PRA är omöjligt. Fråga om fynd i släkten och varför uppfödaren har eller inte har valt ögonlysning.

RAS beskriver njurproblem och renal dysplasi som sporadiska och rekommenderar inte ett allmänt PLN-test för rasen. Gör inte ett långt testpaket till ett självändamål. Utgå från dokumenterade fall i släkten, testa när resultatet kan påverka avelsbeslutet och be uppfödaren förklara hur ett eventuellt bärarresultat hanteras.

I RAS anges 8–12 år som normal livslängd. Det är ett riktmärke på rasnivå, inte en prognos för individen. För valpköparen är verifierade led- och mentalresultat, släkthistorik, hud- och ögonuppgifter samt uppfödarens uppföljning av tidigare kullar mer användbara än ett löfte om ett visst antal år.

## Historia och ursprung

Airedaleterriern utvecklades i mitten av 1800-talet kring floden Aire i västra Yorkshire. Gruvarbetare, textilarbetare och lantbrukare behövde en mångsidig hund för jakt och andra uppgifter. Källorna beskriver utterhund och den gamla engelska svart-bruna terriern som troliga inslag, men den exakta blandningen är inte fullständigt dokumenterad och bör inte presenteras som en säker stamtavla.

Rasens storlek gjorde den mindre lämpad för grytjakt än små terrier. Den användes i stället för bland annat råttor, andra smågnagare och utter och utvecklade ett brett arbetsregister. Rasstandarden dokumenterar senare användning för spårning samt av Röda korset, polis och militär. År 1897 visades rasen för första gången under sitt nuvarande namn.

Airedaleterriern kom till Sverige kring sekelskiftet som sällskaps- och brukshund. En engelskfödd airedaleterrier som visades i Stockholm 1894 blev den första svenska utställningschampionen som finns upptagen i SKK:s stambok. En av Sveriges två första polishundar var också en airedaleterrier, importerad 1910. Dagens hund behöver inte utföra dessa historiska arbeten, men självständigheten, vaksamheten och lusten att använda kropp och nos är fortfarande relevanta.

## Att leva med rasen

Airedaleterriern kan bo i lägenhet eller hus om vardagen rymmer rörelse, träning, vila och pälsvård. En trädgård ersätter inte gemensam aktivitet. Bedöm hur hunden reagerar på ljud, människor i trapphus, besök och återkommande passivitet.

Ensamhet ska tränas gradvis från mycket korta stunder när hunden är trygg, rastad och lugn. Öka först när den kan vila. Kamera kan visa om hunden vandrar, skäller, ylar, förstör eller inte tar emot mat. Det finns ingen särskild airedalegräns i timmar som gör lång frånvaro lämplig.

Inför valpköpet bör uppfödaren kunna svara tydligt på följande:

- Vilken officiell HD-status har båda föräldrarna, deras syskon och tidigare avkommor?
- Har föräldrarna fullföljt BPH eller MH, inklusive eventuellt skottmoment, och hur ser hela resultaten ut?
- Hur fungerar föräldrarna med främmande människor, hundar, ljud, hantering och vila i vardagen?
- Vilka hud-, ögon-, njur- eller rörelseproblem finns i släkten, och vilka undersökningar motiverar just dessa fynd?
- Hur har kullens inavelsgrad och den genetiska bredden bedömts?
- Hur sköts föräldrarnas päls, och vem kan lära dig trimning eller ta emot hunden regelbundet?
- Hur matchar uppfödaren valpens aktivitet, jaktintresse och temperament med ditt hem?

Den avgörande frågan är om du vill ha en stor terrier som lär sig snabbt, tänker själv, behöver arbete och återkommande trimning. Om det låter givande kan airedaleterriern bli en mångsidig partner.

Airedaleterrier

Swedish Kennel Club (Svenska Kennelklubben)

Norwegian Kennel Club (Norsk Kennel Klub)

Airedale Terrier Club of the United Kingdom

Airedaleterriern är den största terriern, en atletisk hund med sträv päls som fäller lite men kräver regelbunden pälsvård. Den är smart, självständig och energisk och behöver varierad träning samt 1,5–2 timmars motion dagligen. Trogen, lekfull och vaksam är den en mångsidig familje- och brukshund.

Spicaway

La-Pretas

## Snabbfakta

- Nova scotia duck tolling retriever, oftast kallad tollare, är en medelstor apporterande fågelhund från Kanada och den minsta retrieverrasen.
- Tollaren lockar sjöfågel genom att springa och leka synligt längs stranden. När fågeln har skjutits hämtar hunden den från land eller vatten.
- Rasen lär sig snabbt och har stor arbetslust. Den passar bäst hos den som vill träna regelbundet, inte bara promenera.
- En tollare kan vara en fin familjehund, men är sällan det enklaste valet för en ovan hundägare. Det viktiga är att du vill lära dig hundträning och kan skapa både aktivitet och lugn.
- Pälsen är en vattenavvisande dubbelpäls i röda eller orange nyanser. Vita tecken är vanliga men inget krav.
- Kontrollera föräldradjurens led-, ögon- och DNA-resultat samt hälsa och mentalitet hos nära släktingar innan du väljer valp.

## Utseende och päls

Tollaren är en smidig, kompakt och muskulös hund som ska kunna arbeta uthålligt på både land och i kallt vatten. Idealhöjden är 48–51 centimeter för vuxna hanar och 45–48 centimeter för vuxna tikar. Som riktmärke väger hanar 20–23 kilo och tikar 17–20 kilo, men vikt och benstomme ska alltid stå i proportion till höjden.

Den rastypiska pälsen består av medellångt täckhår och en mjukare, tät underull. Den kan vara lätt vågig över ryggen men är annars rak. Färgen går från rött till orange, ofta med ljusare behäng. Vita tecken kan finnas på svanstipp, tassar och bröst eller som bläs. En hund utan vita tecken är lika rastypisk.

Pälsvården är förhållandevis enkel, men dubbelpälsen fäller och behöver kammas eller borstas regelbundet. Lägg extra omsorg på den tunna pälsen runt öronen och på behängen, där tovor lättare bildas. Pälsen runt tassarna kan klippas, särskilt när snö annars fastnar, medan den långa, yviga svansen ska lämnas otrimmad. Håll också klor och tänder i gott skick.

## Temperament och personlighet

Tollaren är vanligtvis lekfull, energisk och vill gärna samarbeta och apportera. I SKK:s sammanställning av BPH-resultat låg de beskrivna tollarna högt i lekfullhet och positiv energi. Socialitet och trygghet låg närmare genomsnittet, och variationen mellan individer var stor. Det är därför klokare att bedöma föräldradjur och nära släktingar än att förvänta sig ett visst temperament enbart utifrån rasnamnet.

Många tollare är uppmärksamma på sin förare och lär sig nya övningar snabbt. Samma snabbhet gör att de också snappar upp otydliga regler, stress och upprepade aktiviteter som trissar upp förväntan. Rasklubbens avelspolicy lyfter särskilt stresskänslighet, ljudkänslighet och pipighet. Vissa individer ger ifrån sig ett ljust, genomträngande ljud när de blir mycket förväntansfulla, medan andra är betydligt tystare.

Rasen kan vara vänlig men avvaktande mot främmande personer. Reserverad betyder inte rädd eller hotfull. En ung hund behöver lugna, positiva erfarenheter av människor, miljöer och hantering, utan att kontakten tvingas fram. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar i vardagen: kan de hälsa utan att gå upp i varv, återhämta sig efter aktivitet och koppla av i en ny miljö?

## Träning och motion

En tollare behöver regelbundet få använda både kropp, nos och huvud. Behovet går inte att avgöra med en minutgräns som ska passa alla vuxna hundar. Bedöm i stället om hunden får en genomtänkt blandning av kondition, fria nospromenader, apportering eller sökarbete, vardagslydnad och återhämtning. Målet är en hund som är arbetsvillig när det är dags och kan vila efteråt.

Korta, tydliga och belöningsbaserade pass passar ofta rasens snabba inlärning. Jaktapportering, tollingjaktprov, spår, nose work, lydnad och agility kan ge bra utlopp, men hunden behöver inte tävla. Vanliga vardagsuppgifter som stadga, inkallning, följsamhet och att lämna föremål är minst lika viktiga.

Träna inte bara fart. Växla upphetsande moment med pauser, lugna förflyttningar och väntan på en bestämd plats. Avsluta medan hunden fortfarande kan tänka och belöna förmågan att gå ned i varv. Om hunden piper, tappar precision, jagar rörelse eller har svårt att vila efter passet kan intensiteten vara för hög, även om den fortfarande vill fortsätta.

Valpar ska bygga kropp och självförtroende gradvis. Korta upptäcktsfärder, lek på varierade underlag och enkel nos- och följsamhetsträning passar bättre än långa löprundor eller upprepade kast med tvära vändningar. Öka belastningen stegvis och var uppmärksam på om valpen blir trött under eller efter aktiviteten.

## Hälsa

Tollaren är i stort en funktionell ras, men valpköparen behöver granska ledhälsa, ögon, immunrelaterade sjukdomar och hur uppfödaren använder rasspecifika DNA-test. Ett långt testprotokoll är inte automatiskt bättre än en väl genomtänkt kombination; resultat, släkthistorik och den svenska rasklubbens aktuella rekommendationer måste bedömas tillsammans.

Be att få se registrerad HD-status för båda föräldrarna och kombinationens preliminära HD-index. Tollarklubben rekommenderar ett index på minst 100. Fråga även efter ED-resultat och en aktuell ögonlysning. För prcd-PRA och den neurologiska sjukdomen degenerativ encefalopati, DEN, rekommenderar klubben att minst ett föräldradjur är DNA-testat fritt eller ärftligt fritt.

CLAM är en nyare uppmärksammad, recessivt nedärvd hjärtsjukdom som kan orsaka tidig död. Rasklubben rekommenderar att minst en förälder är testad fri eller ärftligt fri. Det finns också test för bland annat juvenil Addisons sjukdom, JADD, och CLPS, som kan ge läpp- eller gomspalt och sammanvuxna tår. JADD har ofullständig penetrans, vilket betyder att ett DNA-resultat som visar genetisk risk inte är samma sak som en säker sjukdomsdiagnos. För recessiva anlag är poängen med testningen att undvika en kombination som kan ge sjuka valpar, inte att automatiskt ta alla friska anlagsbärare ur avel.

Tollarsjuka används som samlingsnamn för två immunrelaterade sjukdomsbilder. SRMA är en hjärnhinneinflammation som oftast drabbar unga hundar, vanligen vid 6–18 månaders ålder, med plötslig feber, nacksmärta och nedsatt allmäntillstånd. IMRD drabbar oftare hundar i två- till sexårsåldern och kan ge stelhet efter vila, växlande hälta och svårigheter att resa sig, gå i trappor eller hoppa. Sök veterinär snabbt vid sådana tecken och fråga uppfödaren om autoimmuna diagnoser hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

## Historia och ursprung

Nova scotia duck tolling retriever utvecklades på Nova Scotia-halvön i Kanada i början av 1800-talet. Målet var en hund som både kunde locka sjöfågel närmare jägaren och apportera den skjutna fågeln. Rasens fullständiga namn beskriver alltså både platsen, arbetssättet och uppgiften.

Under tolling arbetar hunden längs strandkanten medan jägaren håller sig dold. Jägaren kastar små föremål som hunden snabbt hämtar, försvinner ur fåglarnas synfält och dyker upp igen. Rörelsen väcker ändernas nyfikenhet och får dem att simma närmare. Efter skottet går samma hund ut i vattnet och apporterar. Därför är lekfullhet, arbetslust, simförmåga och en säker apportering centrala rasegenskaper.

Vilka hundtyper som låg bakom den tidiga aveln beskrivs olika i källorna. Det dokumenterade är viktigare: tollaren formades som en kanadensisk arbetande apporterande fågelhund, inte som en liten variant av golden retriever.

## Att leva med rasen

Tollaren passar bäst i ett hem där träning och gemensamma aktiviteter ingår i vardagen, men där hunden också får ostörd sömn och hjälp att koppla av. Lägenhet eller hus är inte den avgörande frågan. Viktigare är om du kan ge hunden daglig fysisk och mental aktivitet, har tid för blöta promenader och pälsvård och kan hålla rutiner även under stressiga veckor.

Med barn behövs samma grundregler som för andra hundar: en vuxen ska vara närvarande med små barn och hunden ska ha en trygg viloplats där den lämnas ifred. En ung, energisk tollare kan bli yvig i lek. Katt och andra hundar kan fungera, men jaktintresse, lekstil och tidigare erfarenheter varierar. Gör introduktioner lugnt, använd avstånd och barriärer och låt inte valpen öva på att jaga.

Ensamhet ska läras in gradvis först när hunden känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta stunder och öka bara när hunden kan vila utan oro, skällande eller söndertuggade saker. Svensk djurskyddsvägledning anger dessutom att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, oftare som valpar och äldre. En hel arbetsdag utan ordnad rastning och social kontakt är därför ingen bra vardagslösning.

Tollaren är rätt val om du vill utveckla ett långsiktigt samarbete, uppskattar en snabb och lekfull hund och är beredd att träna både arbetslust och avkoppling. Om du främst söker en okomplicerad sällskapshund som nöjer sig med vanliga promenader är en annan ras sannolikt ett bättre val.

Nova scotia duck tolling retriever

Swedish Kennel Club (SKK)

Collegium Veterinarium (Vetsuisse Faculty, University of Zurich)

Medelstor, atletisk retriever, den minsta i sin grupp, avlad i Nova Scotia för att locka till sig och apportera sjöfågel. Har en röd, rävliknande, vattenavstötande päls, hög intelligens och stor känslomässig sensitivitet. Behöver mycket daglig mental och fysisk aktivering och kan utmärka sig i många hundsporter.

Løvmosen's

Kleiner münsterländer

Verband für Kleine Münsterländer e.V.

Svenska Münsterländerklubben (Sweden)

Dansk Münsterländer Klub (Denmark)

Kleiner münsterländer är en medelstor, brun‑vit allroundjakthund från Tyskland som förenar en elegant, lättskött fjäderpäls med starka arbetsmeriter. Den är människoorienterad, känslig och intelligent och behöver regelbunden träning, mental stimulans och ett aktivt uteliv, men kopplar av lugnt i hemmet.

Gerhard Lauridsen

## Snabbfakta

Miniature american shepherd är en liten, atletisk vallhund och en egen internationellt erkänd ras – inte bara ett informellt namn på en liten australian shepherd. Rasen utvecklades visserligen ur små australian shepherd-hundar i USA, men har i dag en egen rasstandard och registreras separat.

- **Ursprung och användning:** USA; framtagen som gårds-, vall- och sällskapshund.
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar.
- **Mankhöjd:** hanar 35,5–46 cm och tikar 33–43,5 cm.
- **Vikt:** rasstandarden anger inget fast intervall. En sund vikt beror på hundens höjd, kön och kroppsbyggnad.
- **Päls:** medellång dubbelpäls som kan vara rak eller vågig.
- **Aktivitetsnivå:** hög, med behov av både rörelse, tankearbete och återhämtning.

Det här är en kompakt hund, men inte en bekväm genväg till vallhundsegenskaper i mindre format. Den passar bäst hos den som vill träna, vara ute och samtidigt lära hunden att koppla av. För en förstagångsägare kan rasen fungera om det finns tid, tålamod och intresse för belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en okomplicerad hund med låga krav på aktivitet och vardagsträning.

## Utseende och päls

Miniature american shepherd ska vara välbalanserad, smidig och stark utan att se tung eller överdriven ut. Kroppen är något längre än hög. Storleksskillnaden inom de tillåtna höjderna är tydlig, och därför blir ett enda viktspann missvisande. Bedöm hellre hull, proportioner och muskulatur tillsammans med veterinär än mot en siffra för hela rasen.

Pälsen består av vädertåligt täckhår och underull, vars mängd kan variera med årstid och klimat. Regelbunden genomkamning räcker ofta i vardagen, men under fällning behöver löst underull tas om hand oftare. Bad görs när hunden faktiskt är smutsig. Pälsen ska i huvudsak lämnas naturlig; omfattande formklippning hör inte till rasens normala pälsvård.

Godkända grundfärger är svart, rödbrun, blue merle och rödbrun merle, med eller utan tantecken och vitt. Vitt får förekomma på bestämda områden men ska inte dominera huvud eller kropp. Ögonen kan vara bruna, blå, hasselnötsfärgade eller bärnstensfärgade, och en hund kan ha olika färg på ögonen eller flera färger i samma öga. Ett ovanligt öga är en tillåten utseendevariation, inte i sig ett besked om syn, hälsa eller mentalitet.

Svansen kan vara lång eller naturligt kort, så kallad natural bobtail, NBT. En kort svans är alltså inte automatiskt kuperad. Kupering är förbjuden i Sverige, och den svenska köparen bör skilja mellan en medfödd stubbsvans och en kirurgiskt förkortad svans hos en importerad hund.

## Temperament och personlighet

Miniature american shepherd beskrivs i rasstandarden som intelligent, arbetsvillig, anpassningsbar och lojal, med vall- och vaktinstinkt. Den är ofta uppmärksam på sin omgivning och snabb att reagera. Det kan ge fin följsamhet i träning, men också en hund som registrerar rörelser, ljud och förändringar som ägaren knappt märker.

Rasen får vara reserverad mot främmande människor. Reservation betyder att hunden kan avvakta utan att söka kontakt; det är inte samma sak som att vara skygg, rädd eller hotfull. Tvingade hälsningar gör sällan en avvaktande hund tryggare. Ge den i stället utrymme, låt den observera och belöna lugna egna initiativ.

Svensk BPH-data visar framför allt att variationen inom rasen är stor. Vissa hundar hälsar gärna, andra är tydligt ointresserade, och reaktioner på överraskningar, ljud och osäkerhet skiljer sig mellan individer. BPH beskriver hundens reaktioner den dagen och ger inget godkänt eller underkänt. Vid valpköp är därför föräldrarnas och nära släktingars beteende, återhämtning och vardagsfunktion mer upplysande än en ensam etikett som ”typisk mentalitet”.

Den starka uppmärksamheten på familjen ska inte romantiseras som att varje individ automatiskt blir trygg, social och lättsam. Fråga uppfödaren hur de vuxna hundarna fungerar med gäster, nya miljöer, hantering, ljud och passivitet. Be om konkreta exempel och ta del av eventuella BPH-resultat i sitt sammanhang.

## Träning och motion

Miniature american shepherd behöver ett aktivt liv, men det finns ingen fast tidsmall som passar alla individer. En bra vardag innehåller promenader och fri rörelse där det är säkert, nosarbete eller problemlösning, korta träningspass och verklig vila. Hundens ålder, kondition, hälsa och förmåga att återhämta sig ska styra belastningen.

Agility, rallylydnad, spår, nosework, lydnad, sök, vallning och trickträning är exempel på aktiviteter som kan passa. Ingen särskild sport är ett krav. Det viktiga är att hunden får använda kroppen och huvudet utan att varje dag byggs upp till allt högre tempo. Om den efter aktivitet fortfarande har svårt att komma till ro kan lösningen vara tydligare pauser och bättre anpassad träning, inte automatiskt mer motion.

Belöningsbaserad träning med tydliga kriterier passar en snabb och lyhörd hund. Börja tidigt med kontakt, inkallning, koppelvana, hantering och att kunna vänta. Träna också på sådant som lätt glöms bort: att ligga still medan familjen äter, släppa en uppgift, se människor eller hundar passera utan att ingripa och återgå till lugn efter lek.

Vall- och vaktbeteenden kan i vardagen märkas som att hunden följer rörelse, försöker kontrollera spring eller larmar när något händer. Det betyder inte att alla individer jagar barn, vallar katter eller skäller mycket. Observera den egna hundens utlösare och träna alternativa beteenden innan mönstret blir en vana. Valpar ska få korta, positiva erfarenheter och åldersanpassad rörelse; de ska inte motioneras som färdigvuxna hundar.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, förekommer hos miniature american shepherd, men den svenska rasen är ung och underlaget för säkra frekvensuppgifter om flera andra tillstånd är begränsat. Försäkringskodning, små material och hundarnas låga genomsnittsålder har gjort äldre sammanställningar svåra att tolka. En lång lista över möjliga diagnoser säger därför mindre än verifierade resultat hos valpens föräldrar och nära släktingar.

Det är viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringsregler och rasklubbens avelsrekommendationer. Miniature american shepherd har inget särskilt rasspecifikt hälsoprogram markerat som registreringskrav i SKK:s aktuella registreringsregler. Svenska Miniature American Shepherdklubben rekommenderar däremot att båda föräldradjuren före parning har:

- HD-resultat A eller B och ED-resultat 0
- ögonundersökning utan anmärkning som inte är äldre än 18 månader
- känd prcd-PRA-status, där en anlagsbärare bara kombineras med en genetiskt fri hund
- känd NAD-status, med kombinationen fri med fri eller fri med anlagsbärare.

Be att få se det faktiska resultatet, undersökningsdatumet och hur föräldradjurens resultat kombineras. Ordet ”hälsotestad” räcker inte. Ett DNA-test kan dessutom bara svara på den variant testet avser och ersätter inte en klinisk ögonundersökning.

MDR1, även kallad ABCB1, är en genvariant som kan påverka hur hunden hanterar vissa läkemedel. Om hunden är testad bör resultatet sparas och visas för behandlande veterinär. Varken läkemedelsval eller dos ska avgöras utifrån generella rasråd på nätet.

Merle ska inte paras med merle, eftersom kombinationen kan ge valpar med dubbla merleanlag och därmed ökad risk för allvarliga syn- och hörselproblem; en sådan parning strider mot SKK:s grundregler. Naturlig stubbsvans är kopplad till NBT-anlaget. Rasklubben uppmanar till försiktighet med NBT–NBT-kombinationer medan frågan följs, vilket inte ska blandas ihop med det uttryckliga förbudet mot merle–merle.

## Historia och ursprung

Miniature american shepherd utvecklades i Kalifornien i slutet av 1960-talet genom avel på små australian shepherd-hundar. Målet var en mindre, uthållig vallhund som kunde arbeta med bland annat får och getter och samtidigt följa med i ett rörligt gårds- och hästliv. Från 1980 användes namnet Miniature Australian Shepherd i registreringen, innan rasen senare fick sitt nuvarande namn.

Den amerikanska rasklubben bildades 1990, och rasen togs in i American Kennel Clubs utvecklingsregister 2011. Fullt amerikanskt erkännande kom 2015 och FCI erkände rasen 2019. Den första svenska kullen föddes 2006, medan svensk registrering som miniature american shepherd började 2017.

I Sverige finns också ett kontrollerat korsningsprogram där australian shepherd får användas enligt SKK:s registreringsregler och avkomman registreras som miniature american shepherd. Det förändrar inte att hundarna tillhör den erkända rasen; programmet är ett reglerat avelsverktyg. För en köpare gör det stamtavlan och uppfödarens mål extra relevanta, eftersom egenskaper och storlek kan variera även inom rasstandarden.

## Att leva med rasen

Miniature american shepherd kan leva bra i både hus och lägenhet. Bostadens storlek avgör mindre än hur vardagen fungerar: hunden behöver komma ut, använda sina sinnen, tränas och kunna vila utan att ständigt bevaka trapphus, fönster eller tomt. En trädgård kan vara praktisk men ersätter inte gemensam aktivitet eller miljöträning.

Med barn behövs vuxen tillsyn, tydliga regler och en viloplats där hunden får vara ostörd. Spring och höga ljud kan väcka intresse hos en rörelsekänslig vallhund, så lugna möten och avbrott innan hunden går upp i varv är viktigare än att anta att rasen är ”barnvänlig”. Barn ska aldrig ansvara för att läsa eller hantera en pressad hund.

Samliv med hund eller katt avgörs av individ, tidigare erfarenheter och introduktionen. Låt möten ske gradvis och kontrollerat, ge katten flyktvägar och egna resurser och avbryt fixering eller jakt tidigt. Rasen har ingen garanti för kompatibilitet, men vallbakgrunden gör heller inte problem oundvikliga.

Ensamhet tränas stegvis när hunden är trygg, rastad och mottaglig för vila. Börja med mycket korta stunder och följ hur just den hunden reagerar; långvarigt skällande, vandrande eller oförmåga att äta och vila visar att träningen gått för fort. En stängd bur får inte användas som normal förvaring eller lösning på ensamhetsproblem i svenska hem.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än registrering och färg. Be att få se föräldrarnas hälsoresultat och datum, fråga om MDR1 och andra relevanta DNA-resultat, studera mentalitet och återhämtning i familjen och diskutera hur uppfödaren prioriterar arbetslust, ljudreaktioner, reservation och förmåga att varva ner. En seriös matchning handlar om vilken vardag hunden är avlad och uppväxt för – inte bara om att hitta rätt utseende.

Miniature american shepherd

Norwegian Kennel Club (NKK)

Kompakt, atletisk vallhund framtagen i USA som en mindre Australian Shepherd. Intelligent, hängiven och en riktig “klisterhund” med familjen, ofta reserverad mot främlingar. Behöver regelbunden träning, mental stimulans och motion. Medellång dubbelpäls i varierande färger; överlag en frisk ras med en livslängd på 12–15 år.

Hunduppfödare

För köpare

För säljare

Verktyg

Hundar

Katter

Get a Pet