## Snabbfakta

- Shih tzu är en liten, renrasig sällskapshund med ursprung i Tibet och utveckling i Kina; Storbritannien ansvarar för rasstandarden.
- Rasstandarden anger högst 27 centimeters mankhöjd och 4,5–8 kilos vikt. FCI erkänner en shih tzu, inte separata ”mini”, ”imperial” eller ”teacup”-varianter.
- Typiska drag är ett vänligt men självständigt sätt, ett alert uttryck och en stadig kropp som är något längre än den är hög.
- Den långa pälsen kräver mycket skötsel. En kortare vardagsfrisyr minskar arbetet men tar inte bort behovet av borstning, bad och kontroll av ögon, öron, tassar och hud.
- Fri, tyst andning, ögon som inte är utstående och en fungerande mun är viktigare än ett extremt kort nosparti eller en överdriven päls.
- Shih tzu kan trivas i lägenhet, men behöver fortfarande daglig rörelse, mental aktivering och social kontakt.

## Utseende och päls

Shih tzu är liten men stadigt byggd, inte en späd miniatyrhund. Kroppslängden från manken till svansroten ska överstiga mankhöjden. Bröstkorgen är bred och djup, och den högt ansatta svansen bärs i en båge över ryggen. Huvudet är brett och runt. Nospartiet är kort och brett, men näsborrarna ska vara väl öppna och ögonen stora utan att vara utstående.

Rasstandarden anger en högsta mankhöjd på 27 centimeter och en vikt på 4,5–8 kilo. Typ och funktion ska väga tyngre än jakten på en så liten hund som möjligt. Benämningar som ”imperial” och ”teacup” är därför inga erkända storleksvarianter av rasen.

Pälsen består av långt, tätt täckhår och måttlig underull som inte ska vara ullig. Den får vara rak eller svagt vågig, och alla färger är tillåtna. Håret på huvudet ger det karakteristiska krysantemumliknande uttrycket, men får inte skymma hundens syn. Pälsen ska heller aldrig vara så lång eller tung att den begränsar rörelserna.

En shih tzu i full lång päls behöver en genomtänkt rutin. SKK beskriver regelbundna bad, noggrann torkning och genomkamning för att förebygga tovor. Håret vid ansiktet behöver hållas borta från ögonen, och pälsen bör gås igenom ända in till huden så att små tovor inte hinner bli stora och smärtsamma.

En kortklippt shih tzu är enklare att sköta, men inte underhållsfri. Pälsen fortsätter att växa och behöver borstas, tvättas och klippas med ett intervall som passar individens päls och vardag. Rasen bör inte beskrivas som allergivänlig: hur en människa reagerar på en hund kan inte avgöras av pälsens utseende eller mängden synligt hår i hemmet.

## Temperament och personlighet

Shih tzu ska vara vänlig, livlig, alert och självständig. Det är en sällskapshund som gärna deltar i familjens vardag, men självständigheten kan märkas när hunden inte ser någon mening med en uppgift. Det gör rasen personlig och underhållande, men inte automatiskt följsam i alla situationer.

Temperamentet varierar mellan individer och påverkas av avel, tidiga erfarenheter och vardagsträning. Rasens vänlighet är därför ingen garanti för att varje shih tzu älskar alla barn, hundar eller katter. Med barn fungerar samspelet bäst när de kan hantera hunden lugnt, låta den vila ostört och inte bära den utan hjälp. Små barn och hund bör alltid ha en vuxen nära.

Möten med andra hundar och katter bör byggas stegvis. En lugn introduktion och möjlighet att gå undan är viktigare än föreställningen att rasen alltid kommer överens med alla. Vissa individer är öppna direkt, andra behöver mer tid.

Shih tzu kan uppmärksamma ljud och besökare med skall, men hur mycket hunden låter är individuellt och går att påverka med vardagsrutiner. Belöna lugn, ge hunden ett alternativ till att rusa mot dörren och undvik att oavsiktligt förstärka varje larmskall med stor uppmärksamhet.

## Träning och motion

Shih tzu behöver daglig motion och mental aktivering, även om rasen inte är byggd för långvarigt, hårt arbete. Flera promenader med tid att nosa, korta lekstunder och små träningsuppgifter ger oftast en bättre vardag än en enda enformig sträcka. Hur långt och intensivt hunden kan röra sig måste anpassas efter ålder, kondition, väder och andningsförmåga.

Korta, tydliga träningspass passar rasens kombination av intelligens och självständighet. Belöna det beteende du vill se och träna på en sak i taget: kontakt, inkallning, hantering, koppelgång och att kunna koppla av. Rumsrenhet blir lättare med täta möjligheter att gå ut, förutsägbara rutiner och direkt belöning ute; det finns inget stöd för att alla shih tzu skulle vara ovanligt lätta eller svåra att få rumsrena.

Värme och andning ska styra aktivitetsnivån. En shih tzu som andas ansträngt eller ljudligt, tappar tempo snabbt eller har svårt att återhämta sig ska inte pressas vidare. Motionera hellre under svalare delar av dagen när det är varmt och låt veterinär bedöma återkommande andningsljud eller nedsatt ork. Snarkning och rossling bör inte avfärdas som normalt bara för att rasen är kortnosig.

Ensamhet tränas gradvis från mycket korta stunder. Öka först när hunden förblir lugn, och anpassa upplägget om den visar oro eller obehag. I Sverige ska hundar få daglig fysisk och mental aktivering och bör rastas minst var sjätte timme dagtid; valpar och äldre hundar behöver vanligen komma ut oftare.

## Hälsa

De viktigaste hälsokontrollerna för shih tzu gäller andning, ögon samt mun och tänder. Rasen kan leva länge och en stor brittisk journalstudie fann ett övergripande sjukdomsmönster som låg närmare hundar i allmänhet än flera andra kortnosiga raser. Det betyder inte att riskerna med den korta skallen kan ignoreras.

Shih tzu kan drabbas av brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom, BOAS. I en brittisk studie från 2026 av 42 shih tzu bedömdes rasen ha måttlig BOAS-risk, och knappt hälften av hundarna fick grad 0. Urvalet var litet och säger inte hur en enskild hund mår, men visar att fri andning måste kontrolleras i praktiken. Öppna näsborrar, tyst andning i vila och rörelse, normal återhämtning och sunt hull är viktiga tecken. Studien fann också ett samband mellan hull och BOAS-grad hos shih tzu.

RFG Scheme är en standardiserad funktionsbedömning av andningen. SKK beslutade 2026 att införa central registrering av RFG-resultat för shih tzu, men undersökningarna kan börja först när utbildade veterinärer och tekniska rutiner finns på plats. Fråga därför uppfödaren vilka andningsbedömningar som faktiskt är genomförda och kontrollera aktuell status hos SKK.

Ögonen ska vara stora men inte utstående. SKK:s särskilda instruktioner pekar ut alltför framträdande ögon som ett riskområde, och brittiska hälsorekommendationer anger ögonundersökning inför avel. Sök veterinär snabbt om hunden plötsligt kniper med ett öga, gnuggar det, får tydlig rodnad, grumlighet eller rikligt sekret; skador på hornhinnan är smärtsamma och behöver undersökas.

Munnen är ett annat prioriterat område eftersom SKK:s instruktioner varnar för smal underkäke och bristande tandstatus. I en brittisk studie av 11 082 shih tzu var sjukdom i tandkött och tändernas stödjevävnad den vanligast registrerade diagnosen. Samma studie lyfte även problem med analsäckar, öron och ögon. Daglig tandborstning med hundtandkräm är den mest effektiva hemvården mot plack; veterinärkontroller behövs ändå när tandsten, dålig lukt, blödande tandkött eller tuggsvårigheter uppstår.

Studien rapporterade en genomsnittlig ålder vid död på 12,7 år i den undersökta brittiska populationen. Det är ett populationsmått, inte en garanti för en individ.

## Historia och ursprung

Shih tzu har sitt ursprung i Tibet men utvecklades som ras i Kina, där hundar av typen levde i de kejserliga palatsen. FCI anger Tibet (Kina) som ursprungsland och Storbritannien som landet med ansvar för rasstandarden. Rasen hör till gruppen sällskapshundar och har aldrig haft krav på arbetsprov.

Den första dokumenterade importen till Storbritannien skedde 1931. Shih tzu visades först tillsammans med lhasa apso, men skillnader i bland annat huvud och typ ledde till att shih tzu erkändes som en egen ras 1934. Den registrerades separat av den brittiska kennelklubben 1940. Till Skandinavien kom rasen under 1930-talet.

Den verifierade historien är alltså tydlig nog utan romantiska tillägg: tibetanska rötter, utveckling i Kina och senare standardisering i Storbritannien. Dagens vänliga men självständiga sällskapshund speglar den roll som rasen länge har haft nära människor.

## Att leva med rasen

Shih tzu passar bäst för den som vill ha en liten, social sällskapshund och accepterar att päls, ögon, tänder och andning kräver löpande uppmärksamhet. Rasen kan passa både i lägenhet och hus; avgörande är inte bostadens storlek utan om hunden får rörelse, nosarbete, vila, sällskap och regelbundna möjligheter att gå ut.

Vardagen blir enklast när pälsvård, tandborstning och hantering lärs in tidigt i små steg. En hund som klipps kort behöver fortfarande bli bekväm med borste, kam, bad, fön, tasskontroll och beröring kring ansiktet. Planera även för återkommande klippning hemma eller hos hundfrisör.

Innan du väljer valp bör du träffa tiken och gärna fler vuxna släktingar i normal rörelse, inte bara när de sitter stilla. Lyssna på andningen före och efter en kort promenad, titta efter öppna näsborrar och ögon som inte är utstående, och fråga hur uppfödaren följer ögon, mun/tänder och andningsfunktion. Be att få se de undersökningsresultat som finns och kontrollera dem mot aktuell information från SKK.

Rasen passar sämre om hunden regelbundet ska vara ensam långa dagar, om daglig pälsvård känns orealistisk eller om man söker en hund för hård motion i varmt väder. För ett hem som uppskattar en nära men inte alltid foglig följeslagare kan shih tzu däremot vara ett mycket trevligt val, förutsatt att sund funktion får gå före extremt utseende.

Shih tzu

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Liten, robust sällskapshund från tibetanska och kinesiska palats, 4,5–8 kg, med lång, flödande päls och ett krysantemumliknande ansikte. Kärleksfull, glad och trygg i sig själv och passar i många olika hem. Behöver måttlig motion, krävande pälsvård och tålmodig, belöningsbaserad träning.

Tanja Kristin Tuhus driver oppdrett av rasen Shih tzu og holder til i Skotterud i Norge. Oppdrettet ble drevet under kennelnavnet Star Mastino allerede i 2021.

Tanja Kristin Tuhus

Leif Tjøtta driver oppdrett av rasen Shih tzu og holder til i Nærbø i Norge.

Leif Tjøtta

## Snabbfakta

Pudel, mellan – ofta kallad mellanpudel – är den mellanstora av pudelns fyra erkända storleksvarianter. Den är en uppmärksam och träningsvillig sällskapshund med stort behov av pälsvård.

- **Storlek:** Mankhöjden ska vara över 35 och högst 45 centimeter. Rasstandarden anger ingen officiell vikt, så bedöm en vuxen hund efter kroppsbyggnad och hull i stället för ett generellt kilospann.
- **Storleksvariant:** En pudel som ännu inte är slutmätt kan byta storleksvariant efter officiell mätning. I Sverige kan slutmätning göras från 15 månaders ålder.
- **Temperament:** Rasidealet är en positiv, social och lättlärd hund, men social trygghet, aktivitetsnivå och ljudreaktioner varierar mellan individer och släktlinjer.
- **Aktivering:** Mellanpudeln behöver rörelse och mental sysselsättning varje dag. Någon fast minutkvot passar inte alla.
- **Päls:** Pälsen kan vara lockig eller snörad och släpper ofta lite löst hår, men den kräver genomtänkt kamning, bad, torkning och klippning.
- **Hälsokontroll i avel:** Föräldradjur ska ha ett giltigt officiellt resultat för prcd-PRA, genom DNA-test eller godkänd status som hereditärt fri, före parning.

## Utseende och päls

Mellanpudeln är harmoniskt byggd och kroppen är något längre än mankhöjden. Den ska ge ett vaket och aktivt intryck utan att se tung eller lågställd ut. Mankhöjden skiljer varianten från dvärg- och storpudel.

Pälsen är tät och kan vara lockig eller bilda snören. Den fortsätter att växa och behöver klippas, men hur ofta beror på pälslängd, frisyr, vardag och hur lätt den tovar sig. En kort vardagsfrisyr minskar ofta arbetet, men tar inte bort behovet av skötsel.

Kamma ända in till huden och var särskilt uppmärksam bakom öronen, under sele eller halsband, i armhålor och kring ben. Red ut små tovor innan de blir täta och kontrollera samtidigt hud, öron och klor. Vänj valpen vid att stå still och bli berörd under korta, lugna pass med belöning. Det förenklar både hemmaskötsel och besök hos hundfrisör.

Undvik ett stelt schema för bad och klippning. Utgå från om kammen går igenom hela pälsen, huden hålls torr och ren och hunden kan röra sig obehindrat. Efter bad eller simning behöver den täta pälsen torkas ordentligt. Låt en veterinär bedöma rodnad, dålig lukt eller återkommande besvär i hud eller öron i stället för att rutinmässigt plocka hår eller använda starka produkter.

Sedan den nya rasstandarden infördes 2024 registrerar SKK 16 färgvarianter, både enfärgade och flerfärgade. Det betyder inte att merle är en godkänd avelsfärg. Enligt de svenska registreringsreglerna kan avkomma efter en merlebärande förälder inte registreras, och avelsspärrar följer av en sådan kombination.

Mellanpudeln släpper ofta mycket lite hår i hemmet, eftersom lösa hårstrån kan stanna i lockarna tills pälsen kammas. Det är ändå missvisande att kalla rasen fällfri eller allergivänlig. Ingen hundras är allergenfri, och en person med allergi kan reagera olika på olika hundar. Den som är allergisk behöver därför utreda sin egen reaktion innan ett köp, inte förlita sig på rasnamnet.

## Temperament och personlighet

Mellanpudeln ska enligt rasidealet vara vänlig, social, livlig och lätt att träna. Många söker rasen just för kombinationen av samarbetsvilja och praktisk mellanstorlek. Idealet är dock inte en garanti för att varje hund är trygg med barn, främmande människor, hundar eller nya miljöer.

Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) ger bättre underlag än påståenden om att rasen alltid är enkel. I Svenska Pudelklubbens sammanställning för mellanpudel från februari 2026 hade 565 hundar startat. BPH är inget prov med godkänt eller underkänt och berättar inte allt om individen. Det visar däremot reaktioner på kontakt, lek, överraskningar, ljud och en person som närmar sig på ett ovanligt sätt.

Be uppfödaren sätta resultaten i sammanhang. Hur beter sig föräldrar och nära släktingar i vardagen? Söker de kontakt utan att bli påträngande? Kan de koppla av, hantera plötsliga ljud och återhämta sig efter något oväntat? Finns flera beskrivna släktingar, eller bygger omdömet på en enda hund? Sådana frågor säger mer än etiketter som ”smart”, ”barnvänlig” eller ”perfekt för nybörjare”.

En mellanpudel kan vara snabb på att uppmärksamma rörelse och ljud, men skällighet varierar. Titta på föräldradjurens ljudreaktioner och träna hunden på att gå från fönstret eller dörren och lägga sig på en lugn plats. Aktivitet och hjälp att varva ned ger bättre förutsättningar i ett lyhört boende.

## Träning och motion

Mellanpudeln behöver använda både kropp och huvud varje dag, men behovet kan inte sammanfattas med ett visst antal promenadminuter. Ålder, hälsa, kondition, miljö och individens förmåga att komma till ro avgör en rimlig nivå. En bra vardag innehåller promenader med möjlighet att nosa, träning i korta pass och någon uppgift där hunden får tänka eller söka.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta och gör inlärningen tydlig utan att skapa rädsla. Börja med kontakt, inkallning, följsamhet, hantering och vila på en bestämd plats. Öka svårigheten stegvis och välj det hunden uppskattar som belöning: mat, lek, kontakt eller att få fortsätta undersöka något.

Nose work, spår, apportering, tricks, lydnad, rallylydnad och agility är möjliga aktiviteter, inte krav. Variera fysisk rörelse, problemlösning och återhämtning. En valp behöver kortare och enklare pass, medan en vuxen frisk hund gradvis kan byggas upp för längre utflykter eller mer krävande sport.

Bedöm balansen i vardagen, inte bara mängden aktivitet. Om hunden kan koncentrera sig, återhämta sig och vila efteråt är belastningen ofta bättre avvägd än om den ständigt blir uppskruvad. Rastlöshet kan betyda att hunden behöver en uppgift, men också hjälp att sänka tempot. Ge därför lugn, sömn och passivitetsträning lika medvetet utrymme som nya trick.

## Hälsa

Det formella hälsokravet för mellanpudel i svensk avel gäller prcd-PRA, en ärftlig form av progressiv retinal atrofi. Före parning ska båda föräldradjuren ha officiell status genom DNA-test eller en giltig registrering som hereditärt fri. En anlagsbärare får bara paras med en hund som är testad fri eller hereditärt fri. En genetiskt sjuk hund får inte användas i avel.

Ett prcd-PRA-resultat gäller bara denna genetiska variant. Det utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonproblem. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även återkommande ögonlysning av avelsdjur. Klubben vill dessutom att fler mellanpudlar höftledsröntgas och rekommenderar att en hund med HD grad C används sparsamt och endast med en HD-fri partner. Detta är rekommendationer, inte det bindande prcd-PRA-kravet.

Be att få se daterade, officiella resultat och kontrollera hundarnas identitet, inte bara höra att en kull är ”hälsotestad”. Fråga om sjukdomar, rörelseproblem, ögonbesvär och mentalitet hos föräldrar, helsyskon, tidigare avkommor och äldre släktingar. Ett fritt test sammanfattar inte hela familjens hälsa.

Inför valpköpet kan du be uppfödaren förklara:

- vilken prcd-PRA-status båda föräldrarna har och varför kombinationen följer reglerna
- när föräldrarna senast ögonlystes och vilka höftresultat som finns
- vilka andra officiella resultat, exempelvis BPH, som finns för hundarna och deras nära släktingar
- vilka hälsoproblem som faktiskt har förekommit i familjen, även när det saknas ett DNA-test

Eftersom rasstandarden inte anger någon idealvikt bör den vuxna hundens hull bedömas med både händer och blick. Revbenen ska kunna kännas och midjan synas i relation till kroppsbyggnaden. Snabb viktförändring, hälta, synförändring eller återkommande hud- och öronbesvär är skäl att rådgöra med veterinär.

## Historia och ursprung

FCI anger Frankrike som pudelns ursprungsland. Rasnamnet *caniche* kopplas i standardens historik till det franska ordet för en andhona, och pudeln användes vid jakt på sjöfågel. Standarden beskriver också rasen som en avkomling till barbet, en äldre fransk vattenhund. Det är den dokumenterade kärnan; teorier om en exakt utvecklingsväg genom Europa bör behandlas försiktigt.

Pudeln utvecklades med tiden i fyra storlekar som delar samma grundtyp. I Sverige delades pudlarna 1932 i en stor och en liten variant. Den mindre varianten fick namnet mellanpudel 1952, innan dvärg- och senare toypudel etablerades som ytterligare storlekar. Mellanpudeln är alltså inte en korsning eller en modern blandras, utan en erkänd storleksvariant inom pudelrasen.

Vattenarvet syns fortfarande i rasens historia och kan inspirera till apportering och simning för hundar som tycker om det. Det innebär inte att varje mellanpudel automatiskt gillar vatten eller måste tränas för jakt. Dagens ras hör till sällskapshundarna, och individens intresse ska styra aktiviteten.

## Att leva med rasen

Att leva med en mellanpudel innebär en kombination av nära sällskap, daglig aktivering och ett återkommande pälsarbete som inte går att välja bort. Den kan fungera i både lägenhet och hus, men bostadens storlek avgör mindre än hundens förmåga att koppla av, hantera ljud och få sina behov mötta utanför hemmet.

I en barnfamilj behövs en vuxen som ansvarar för samspelet. Barn ska lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, och hunden behöver en egen plats där den får vara ifred. Välj individ och uppfödare efter dokumenterad trygghet, inte efter antagandet att mellanstorleken automatiskt gör hunden tålig eller barnsäker.

Ensamhet måste tränas i små steg när hunden är trygg. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden är lugn. Planera inte för att en valp eller otränad vuxen genast ska klara en hel arbetsdag ensam. Arbetstider, rastning och hjälp vid behov måste vara lösta innan hunden flyttar in.

Samma individuella syn gäller andra djur. Vid introduktion till katt bör katten ha en säker reträttplats, hunden hindras från att jaga och mötena hållas korta och kontrollerade. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän båda är avslappnade och samspelet har varit stabilt över tid. Samlevnad med andra hundar eller smådjur beror på erfarenhet, jakt- och leklust samt hur introduktionen genomförs, inte bara på ras.

Inför köp behöver du väga in tre återkommande resurser: tid för träning och sällskap, en plan för pälsvården och kostnaden för klippning eller egen utrustning. Besök vuxna släktingar om det går, be att få se hur de varvar ned och hanteras, och kontrollera de officiella hälsoresultaten. Då väljer du utifrån den verkliga hundfamiljen och din vardag, inte utifrån en idealiserad bild av mellanpudeln.

Pudel, mellan

The Poodle Club of UK

Norwegian Kennel Club (NKK)

Svenska Pudelklubben (Swedish Poodle Club)

Verein für Deutsche Spitze e.V.

Pudel, mellan är en medelstor, atletisk hund med en lockig päls som fäller lite men kräver regelbunden pälsvård. Den är mycket intelligent och lättlärd, livlig utomhus men lugn inomhus. Kärleksfull, människoorienterad och mångsidig trivs den utmärkt i familjeliv och är framstående inom många hundsporter.

Laila Johansen driver oppdrett av rasen Mellompuddel og holder til i Ås i Norge. Oppdrettet av mellompuddel har pågått siden 2016.

Laila Johansen

Bjelkes Bela driver oppdrett av rasen Mellompuddel og holder til i Opphaug i Norge. Historien med puddel startet i 1996 gjennom utstilling med den første hunden, og interessen førte etter hvert til avl. Virksomheten driver også hundesalong og butikk med fôr og hundeutstyr.

Bjelkes Bela

Cecilie Therese Steensen driver oppdrett av rasen Mellompuddel og holder til i Siljan i Norge.

Cecilie Therese Steensen

Anita Haugland driver oppdrett av rasen Mellompuddel og holder til i Odda i Norge.

Anita Haugland

## Snabbfakta

Whippet är en brittisk, FCI-erkänd vinthund i grupp 10. Rasen utvecklades för snabbhet och arbete, och rasstandarden beskriver en kombination av muskelkraft, styrka och elegans utan överdrifter. Det är alltså en atletiskt byggd hund, inte bara en smal sällskapshund.

Önskvärd mankhöjd är 47–51 cm för hanhund och 44–47 cm för tik. Rasstandarden anger däremot ingen idealvikt. Bedöm därför vikt och hull utifrån individens storlek, muskulatur och kondition, inte mot ett fast tal.

Inför ett köp behöver du framför allt ta ställning till säker motion, jaktintresse, kyla och dokumenterad hälsa i familjen. Whippet kan vara en anpassningsbar sällskapshund, men behöver få springa under säkra former, tränas gradvis på att vara ensam och hanteras med omsorg kring vilt och smådjur.

## Utseende och päls

Whippet ska vara funktionellt byggd för snabbhet. Standarden efterfrågar bland annat en djup bröstkorg, kraft över länden, starkt bakställ och fria, långa rörelser med kraftfullt påskjut. Rörelserna ska vara parallella och varken korta, styltiga eller överdrivna. En extremt tunn eller svag hund är därför inte mer rastypisk än en tung och osmidig hund.

Skillnaden i önskvärd höjd mellan könen är liten, och individer kan ändå skilja sig tydligt i kroppsbyggnad. Eftersom standarden saknar viktangivelse är ett enskilt kilotal ett dåligt köp- eller hälsokriterium. Bedöm hellre proportioner, muskulatur, rörelser och aktuellt hull tillsammans med uppfödare eller veterinär.

Pälsen ska vara fin, kort och tätt åtliggande. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Rasstandarden anger inte om whippet har underull. Bedöm därför den enskilda hundens pälstäthet och köldtålighet i stället för att utgå från att alla har exakt samma skydd.

Den fina pälsen ger lite skydd mot kyla och väta. En del whippets behöver ett välpassande täcke under kalla promenader, medan väder, aktivitet och individ avgör när det behövs. Skakningar, sänkt tempo eller att hunden tydligt söker värme är signaler att avbryta eller ge mer skydd. Pälsvården är i övrigt enkel, men hud, trampdynor och klor bör kontrolleras efter aktivitet i ris, skare eller ojämn terräng.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver whippet som vänlig, tillgiven och stabil, med förmåga att anpassa sig hemma och i sportsammanhang. Det är idealet i standarden, inte en garanti för varje individ. Uppfödning, tidiga erfarenheter, hälsa och vardagsträning påverkar hur en enskild hund fungerar.

Svenska BPH-resultat ger en mer nyanserad bild. Till och med juli 2024 hade 373 whippets beskrivits. För svenskfödda hundar från 2004–2023 motsvarade deltagandet 323 av 8 641 hundar, eller 3,7 procent. Den beskrivna gruppen var i genomsnitt måttligt social, relativt lekfull samt förhållandevis trygg och nyfiken. Samtidigt fanns större variation i bland annat hälsning, nyfikenhet och lek. Resultatet beskriver deltagarna och ska inte användas som löfte om en valp eller hela rasen.

Med barn är lugn hantering och en fredad viloplats viktigare än etiketten ”familjehund”. En vuxen behöver vara med, och barn ska inte störa en hund som äter eller vilar. Möten med andra hundar bör också introduceras kontrollerat, särskilt om hundarnas storlek, leksätt eller erfarenhet skiljer sig.

En whippet kan leva med katt, men rasnamnet garanterar inte att det fungerar. Jaktintresse och reaktion på snabba rörelser varierar. Börja med avstånd och fysisk avskiljning, håll hunden kopplad, ge katten en säker flyktväg och övervaka tills båda djuren är avslappnade. Att hunden accepterar familjens katt säger inte säkert hur den reagerar på främmande katter eller smådjur utomhus.

## Träning och motion

Whippet behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men varken rasstandarden eller svenska myndighetsråd anger ett visst antal minuter eller kräver att hunden springer lös i full fart varje dag. Anpassa belastningen efter ålder, hälsa, kondition och underlag. Promenader, nosarbete, vardagslydnad och möjlighet att ibland sträcka ut på en säker plats ger en bra blandning.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Korta pass med tydligt mål passar ofta bättre än många upprepningar. Prioritera inkallning, kontakt vid rörelse, lugn väntan, hantering av tassar och förmågan att växla ned efter aktivitet. Träna först i enkla miljöer och öka störningen när beteendet fungerar stabilt.

Jaktintresset är en säkerhetsfråga, inte ett karaktärsfel. Rasens bakgrund gör att snabba rörelser kan utlösa en jaktreaktion, men styrkan varierar. Inkallning minskar risken utan att göra en öppen plats säker i alla lägen. Använd koppel eller långlina där vilt, trafik, cyklister eller smådjur kan dyka upp och välj ordentligt inhägnade ytor när hunden ska springa fritt.

I svensk natur gäller dessutom särskild hänsyn till vilt. Mellan 1 mars och 20 augusti ska hundar hindras från att springa lösa i naturen, och även under resten av året måste du kunna hindra hunden från att driva eller förfölja vilt. Lure coursing och andra organiserade vinthundsaktiviteter kan ge ett kontrollerat utlopp för förföljandebeteendet, men de är möjligheter snarare än krav för ett bra hundliv.

## Hälsa

Whippet ingår inte i något av SKK:s hälsoprogram, och det finns därför inga rasbundna hälsoundersökningar som måste vara genomförda före parning i Sverige. Det betyder inte att dokumentation saknar betydelse. Svenska Whippetklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar undersökningar och uppföljning som en valpköpare bör kunna fråga konkret om.

Rasklubben rekommenderar att avelsdjur får hjärtat auskulterat, alltså avlyssnat med stetoskop. Om ett blåsljud hörs bör hunden undersökas vidare av veterinär med specialistkompetens i kardiologi. MMVD förekommer i rasen, men ett blåsljud är ett fynd och inte i sig en diagnos. Rasklubben rekommenderar också ögonlysning, BPH och att hunden är minst två år innan den används i avel. Det är rekommendationer, inte svenska registreringskrav för rasen.

Ögonläget behöver beskrivas med samma noggrannhet. Ett fåtal svenska fall av PRA finns dokumenterade, samtidigt som en liten andel hundar har undersökts för ärftliga ögonsjukdomar. Man kan därför varken kalla problemet vanligt eller avfärda det. Be att få se daterade resultat för föräldradjuren och fråga hur uppfödaren använder resultat från släktingar.

Skador förtjänar mer uppmärksamhet än en lång lista med möjliga sjukdomar. I rasklubbens hälsoenkät 2020, som omfattade svar om 367 individer, uppgav ägarna att 42,7 procent hade råkat ut för en olycka som krävt veterinärvård; sårskador var vanligast. En enkät visar inte risken för varje hund, men den motiverar kontroll av hud, tassar och rörelser efter snabb aktivitet samt genomtänkta underlag och inhägnader.

Fråga också om testikelstatus hos hanhundar och om immunmedierad sjukdom i nära släkt. RAS beskriver familjär förekomst, men inte någon enkel arvsgång som ett enskilt DNA-test kan reda ut. Uppgifter om föräldrar, kullsyskon och äldre släktingar kan därför vara mer informativa än ett allmänt påstående om att linjen är hälsotestad.

Hjärtfynd hos whippet behöver tolkas med kunskap om rasen. Studier på friska whippets visar att vissa EKG- och ultraljudsmått kan skilja sig från generella referensvärden för hund. Berätta därför för veterinären att hunden är whippet och hur den tränas. Det kan minska risken för feltolkning, men får inte användas för att avfärda ett blåsljud, symtom eller behovet av vidare utredning.

## Historia och ursprung

Whippetens dokumenterade historia börjar i Storbritannien. Rasen nämndes i officiellt utställningssammanhang i England 1876, och The Kennel Club erkände den 1890. Kapplöpning med whippet är dokumenterad från 1890-talet, medan rasstandarden anger att hundtypen ursprungligen användes för jakt med syn eller vittring.

Rasen förknippas särskilt med norra England och med kapplöpning, men de tidiga avelsvalen är inte fullständigt dokumenterade. Greyhound och vissa terrierraser anges ofta som möjliga inslag, samtidigt som den svenska avelsstrategin konstaterar att skriftliga redogörelser från de första uppfödarna saknas. Det är därför rimligt att beskriva sådana korsningar som sannolika teorier, inte som ett exakt recept.

Den äldre användningen märks fortfarande i rasens konstruktion och intresse för rörelse. Dagens whippet är samtidigt en etablerad sällskaps- och sporthund. Historien hjälper till att förklara fart och jaktintresse, men den ska inte användas för att påstå att varje individ måste tävla eller reagerar likadant på vilt.

## Att leva med rasen

Whippet kan fungera i lägenhet om vardagen ger tillräcklig utevistelse, aktivitet och möjlighet att komma till ro. Bostadens kvadratmeter är mindre avgörande än rastningsmöjligheter, ljudmiljö och hur ofta hunden behöver lämnas ensam. För en individ som reagerar på ljud eller har svårt att varva ned kan ett lyhört flerbostadshus vara mer krävande än planlösningen antyder.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, lämna mycket kort och öka först när den förblir lugn. Att rasen ofta beskrivs som tillgiven innebär inte att alla whippets får separationsproblem, och en andra hund är ingen säker lösning. Bedöm beteendet hos individen och backa i träningen vid tecken på oro.

Planera också för värme, vila och säker transport. En kortpälsad hund kan behöva extra skydd i kyla, men passform och rörelsefrihet är viktigare än en lång utrustningslista. En lugn, skyddad sovplats och varsam hantering efter hård aktivitet hjälper dig samtidigt att upptäcka sår, ömhet eller förändrade rörelser tidigt.

Inför ett valpköp bör du be om konkreta underlag:

- registrerade uppgifter och daterade resultat för hjärta och ögon hos föräldradjuren;
- BPH-resultat eller en tydlig beskrivning av temperament hos föräldrar och nära släktingar;
- information om skador, hjärtsjukdom, ögonsjukdom, testikelstatus och immunmedierad sjukdom i familjen;
- uppfödarens plan för socialisering, miljöträning och stöd efter leverans.

Whippet passar bäst när du uppskattar en nära sällskapshund men samtidigt respekterar att den är en snabb vinthund. Den avgörande frågan är inte om rasen alltid är lugn, lätt eller familjevänlig, utan om du kan erbjuda säker rörelse, konsekvent träning och utrymme för den variation som finns mellan individer.

Whippet

Swedish Kennel Club

Norwegian Kennel Club

Société Centrale Canine (France)

Medelstor vinthund som förenar kapplöpningsfart med lugnt sällskap. Slank, smäcker och greyhound‑lik, med kort, lättskött päls men begränsat skydd mot väder och vind. Känslig, mjuk och mycket människoorienterad; den behöver vänlig träning, säkra möjligheter att springa i full fart, en mjuk och varm liggplats samt ett stabilt och stillsamt hem.

Vibeke Diseth driver oppdrett av rasen Whippet og holder til i Rena i Norge.

Vibeke Diseth

Christina Hagenes Brekke driver oppdrett av rasen Whippet og holder til i Sellebakk i Norge.

Christina Hagenes Brekke

## Snabbfakta

Dvärgpudel är en liten, aktiv storleksvariant av pudel med stor träningslust och ett tydligt pälsvårdsbehov. Det är en sällskapshund som brukar uppskatta att lära sig saker och delta i vardagen, men den passar bäst när ägaren också vill lägga tid på aktivitet, lugnträning och regelbunden pälsvård.

- **Ras och grupp:** en av pudelns fyra storleksvarianter, placerad i grupp 9 för sällskapshundar
- **Officiellt hemland:** Frankrike
- **Mankhöjd:** över 28 till och med 35 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt; sunt hull är viktigare än ett generellt kilogramtal
- **Päls:** riklig ullpäls eller snörpäls som behöver skötas och klippas
- **Aktivitetsnivå:** daglig fysisk rörelse och mental aktivering behövs, men mängden ska anpassas till individ, ålder och hälsa
- **Svenskt hälsoprogram:** föräldradjur måste ha ett registrerat prcd-PRA-resultat eller vara registrerade som ärftligt fria före parning

Dvärgpudel ligger mellan toy- och mellanpudel i storlek. I Sverige kan den slutliga storleksvarianten fastställas genom officiell mätning först när hunden är minst 15 månader. En ung hund nära en storleksgräns kan därför vara registrerad utifrån föräldrarnas storlek innan den har mätts in slutligt.

## Utseende och päls

Dvärgpudeln ska se ut som en mindre, välproportionerlig pudel utan dvärglika drag. Kroppen ska enligt standarden vara något längre än mankhöjden, inte helt kvadratisk, och helheten ska vara harmonisk med lätta, fria rörelser. Hunden ska ge ett elegant intryck utan att vara överdrivet tunn eller klen.

Pälsen förekommer i två strukturer. Ullpälsen är fin, tät, krusig och spänstig med jämna lockar. Snörpälsen är också fin och tät men formas till karakteristiska snören. De flesta familjehundar hålls i en kortare klippning, men kort päls betyder inte att skötseln försvinner.

Pälslängd, frisyr, väder och individ avgör hur ofta hunden behöver borstas, badas och klippas. Kontrollera särskilt där pälsen lätt tovar, exempelvis bakom öronen, i armhålorna, på benen och under sele eller halsband. Kammen ska kunna nå ned genom pälsen utan att fastna. Om tovor återkommer trots skötsel är en kortare frisyr eller hjälp av hundfrisör ett bättre val än ett fast tidsschema som inte fungerar för hunden.

Vänj valpen stegvis vid att stå på ett halkfritt underlag, bli kammad, få tassar och ansikte hanterade och höra en klippmaskin eller hårfön. Belöna lugn och gör momenten begripliga. Det ger bättre förutsättningar för säker pälsvård under resten av livet.

Sedan den 1 augusti 2024 omfattar pudelstandarden och de svenska registreringsreglerna 16 färgvarianter. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns godkända flerfärgade varianter, bland annat vitt kombinerat med annan färg, svart eller brunt med tanteckning, trefärgat och brindle. Merle ingår inte bland standardfärgerna, och i Sverige registreras inte avkomma efter en pudelförälder som bär anlag för merle.

Pudel fäller inte på samma sätt som många andra hundar, och lösa hår kan stanna kvar i den krusiga pälsen tills de borstas ur. Det gör inte dvärgpudeln allergifri. Hundallergen kommer framför allt från hud och saliv, och reaktionen kan skilja mer mellan individer än mellan raser. Den som har hundallergi bör därför inte välja ras enbart utifrån pälstyp.

## Temperament och personlighet

Dvärgpudeln ska vara alert, aktiv, följsam och lätt att lära. En välfungerande individ är ofta snabb att uppfatta mönster och uppskattar samarbete, men rasbeskrivningen är ett ideal och ingen garanti för hur varje hund reagerar på ljud, främmande människor, hundmöten eller nya miljöer.

Svenska Pudelklubbens avelsstrategi redovisar BPH-resultat för 630 mindre pudlar. Gruppen omfattar mellan-, dvärg- och toypudel och består till största del av mellanpudlar. Resultaten beskriver bland annat ganska energiska hundar, ofta med positiv attityd och få hot- eller aggressionsreaktioner i de aktuella testsituationerna. Samma underlag betonar både variationen inom rasen och att antalet beskrivna hundar är litet i förhållande till populationen. Resultaten kan alltså säga något om gruppen men förutsäger inte hur en enskild dvärgpudel blir.

Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. Be om konkreta exempel på återhämtning efter överraskningar, hantering, besökare, ljud, hundmöten och förmåga att koppla av. Sådana svar säger mer om matchningen än allmänna ord som social, smart eller lättsam.

## Träning och motion

Dvärgpudeln behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men inget enda minutantal passar alla individer. En bra vardag kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, lek eller fysisk aktivitet samt uppgifter som hunden kan förstå och lösa. Belastningen behöver ändras med ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden återhämtar sig.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta. Var tydlig med vilket beteende som lönar sig, höj svårigheten i små steg och träna samma färdighet i flera miljöer. Inkallning, följsamhet, lugn hantering, att kunna vänta och att kunna passera människor och hundar är viktigare i vardagen än många trick.

Variation är ofta mer värdefull än att bara förlänga promenaden. Nosarbete, sökövningar, apportering, balans- och kroppskontroll, rallylydnad eller andra färdigheter kan ge meningsfull aktivering. Samtidigt behöver hunden kunna vila utan att bli underhållen hela tiden. Om den har svårt att komma till ro bör man se över hela dygnet: sömn, miljö, förutsägbarhet, motion och träningsnivå. Mer aktivitet är inte alltid rätt svar.

Valpar ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Prioritera korta upptäcktsstunder, trygg miljöträning, lek på lämpligt underlag och mycket återhämtning. För en vuxen hund är rätt nivå den som ger god kondition och en fungerande vardag utan återkommande stelhet, hälta, stress eller långvarig utmattning.

## Hälsa

Det viktigaste rasspecifika hälsokravet att kontrollera vid valpköp är föräldrarnas resultat för prcd-PRA. För toy-, dvärg- och mellanpudel kräver de svenska registreringsreglerna att båda föräldradjuren före parning har ett officiellt DNA-resultat eller är registrerade som ärftligt fria.

Prcd-PRA är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi som bryter ned näthinnans synceller. Mörkerseendet påverkas först och en drabbad hund kan med tiden bli blind. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare är inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra. En bärare får bara användas tillsammans med en hund som är DNA-testad fri eller ärftligt fri, och en affekterad hund får inte användas i avel.

Ett fritt prcd-PRA-resultat är inte en allmän garanti för friska ögon. Testet gäller bara prcd-varianten och utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även ögonlysning av avelsdjur och uppmuntrar DNA-test för PRA-varianten rcd4.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt normala läge, är en annan relevant avelsfråga för mindre pudlar. Svenska Pudelklubben rekommenderar officiell patellaundersökning för dvärgpudel, men detta är inte samma bindande registreringskrav som prcd-PRA. Klubben rekommenderar att hund med patellagrad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har resultat 0/0.

Be uppfödaren visa registrerade resultat i stället för att nöja dig med att föräldrarna är ”testade”. Kontrollera prcd-PRA-status, fråga efter officiellt patella- och ögonlysningsresultat samt efter kända problem hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. DNA-test, veterinärundersökningar och en öppen familjehistorik kompletterar varandra; inget enskilt prov kan lova att en valp aldrig blir sjuk.

## Historia och ursprung

Pudel är en gammal europeisk hundtyp som finns avbildad på målningar från 1400-talet, medan Frankrike är rasens officiella hemland. Rasens namn och tidiga användning är nära förknippade med vatten: pudel användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel, och det var framför allt de större hundarna som arbetade som vattenapportörer.

De mindre pudlarna utvecklades främst för sällskap. Under 1800-talet började en dvärgvariant formas från små exemplar av de större varianterna. I Sverige delades de mindre pudlarna i början av 1930-talet upp i liten pudel och dvärgpudel; den förstnämnda storleken fick senare namnet mellanpudel. Dagens dvärgpudel delar därför rasens arbetsbakgrund och lättlärdhet, men ska inte beskrivas som om varje individ automatiskt är en vatten- eller apporteringshund.

De fyra moderna storleksvarianterna har samma grundläggande rastyp. Skillnaderna i storlek påverkar vardagen, men gör inte dvärgpudeln till en separat korsning eller en miniatyr med avvikande kroppsbyggnad.

## Att leva med rasen

Dvärgpudel kan fungera i många slags hem, även i lägenhet, om hunden får daglig rörelse, mental aktivering, pälsvård, social kontakt och träning i att vara lugn. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen faktiskt ser ut. En liten hund som saknar återhämtning, promenader eller trygg ensamhetsträning får inte sina behov uppfyllda bara för att den tar liten plats.

Ensamhet ska läras in gradvis. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vara lugn. Ta hänsyn till ålder och till tecken på oro; det går inte att lova att en viss dvärgpudel klarar ett bestämt antal timmar ensam. Planera hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagen är längre än hundens tränade förmåga.

Rasen kan leva bra med barn, hundar och katter, men det avgörs av individ, erfarenheter och introduktion—inte av rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Introducera andra djur stegvis med avstånd, barriär eller koppel vid behov, separata resurser och möjlighet att avbryta. Tvinga inte fram kontakt.

Den bästa matchningen är ett hem som tycker om en läraktig och deltagande liten hund men också accepterar det praktiska arbetet. Räkna med återkommande klippning, noggrann pälsgenomgång, vardagsträning och aktivitet året runt. Välj en annan ras om du vill ha minimalt pälsarbete eller en hund som förväntas anpassa sig utan planerad träning och sällskap.

Pudel, dvärg

Pudel, dvärg är en liten, atletisk och nästintill fällfri hund med tät, lockig päls och en kvadratisk, välbalanserad kroppsbyggnad. Den är mycket intelligent, känslig och människoorienterad, trivs med träning, daglig motion och nära sällskap och lever ofta ett långt, aktivt liv vid god omvårdnad.

Ingeborg Utness driver oppdrett av rasen Dvergpuddel og holder til i Hommelvik i Norge.

Ingeborg Utness

Christina Johanna Johansson driver oppdrett av rasen Dvergpuddel og holder til i Solbergelva i Norge.

Christina Johanna Johansson

Sara Vignes Fjelde driver oppdrett av rasen Dvergpuddel og holder til i Tau i Norge.

Sara Vignes Fjelde

Susanne Strøm driver oppdrett av rasen Whippet og holder til i Gardermoen i Norge. Whippet har vært en del av oppdrettet siden omkring 2004. Hunder fra oppdrettet har vært representert på utstilling og i lure coursing.

Susanne Strøm

Jorunn Synnøve Jenssen driver oppdrett av rasen Whippet og holder til i Ski i Norge. Oppdrettet har vært drevet under kennelnavnet Utzon siden minst 2014. Oppdrettet har vært aktivt på utstillinger i Norge og Danmark.

Jorunn Synnøve Jenssen

Mirisch driver oppdrett av rasen Dvergpuddel og holder til i Engerdal i Norge. Oppdrettet bygger på rundt 40 års erfaring med puddeloppdrett. Kull planlegges nøye og kommer derfor forholdsvis sjelden. Valpene blir før levering vant til kloklipp, pelsstell, bading og føning.

Mirisch

Ann Helen Finnebråten driver oppdrett av rasen Dvergpuddel og holder til i Idse i Norge.

Ann Helen Finnebråten

## Snabbfakta

Dansk-svensk gårdshund är en liten men rejäl och aktiv gårds- och sällskapshund från Danmark och Sverige. FCI placerar rasen i grupp 2 som hund av pinschertyp. Den är alltså inte en terrier, även om den förr kallades skånsk terrier.

- **Mankhöjd:** 34–37 cm för hanar och 32–35 cm för tikar, med en tillåten avvikelse på 2 cm åt båda håll.
- **Ursprunglig uppgift:** att larma, fånga råttor och leva nära människorna på gården.
- **Temperament enligt standarden:** alert, livlig och uppmärksam.
- **Päls:** kort, hård och slät, med vitt som dominerande färg.
- **Passar bäst hos:** en person eller familj som vill träna vardagsfärdigheter, erbjuda både rörelse och nosarbete och hjälpa hunden att komma till ro.

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Viktuppgifter på olika webbplatser är därför riktvärden, inte ett mått som alla vuxna dansk-svenska gårdshundar ska passa in i. För den som väljer valp är föräldrarnas storlek, hull och funktion mer användbara än ett enda viktspann.

## Utseende och päls

Dansk-svensk gårdshund ska vara liten, kompakt och substansfull, inte tunn eller elegant. Kroppen är svagt rektangulär: förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är 9:10. Rasen utvecklas sent i kroppen, och den fulla muskelmassan och volymen kan dröja tills hunden är tre till fyra år.

Huvudet är förhållandevis litet och trekantigt. Öronen får vara rosenöron eller framåtvikta; ståndöron ingår inte i rasidealet. Svansen kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans av varierande längd. En medfödd stubbsvans är en naturlig variation och ska inte blandas ihop med en kuperad svans.

Pälsen är hård, kort och slät och saknar underull. Vitt ska dominera, med en- eller flerfärgade fläckar i svart, tan, gult, leverbrunt, viltfärgat eller olika nyanser av fawn. Fläckar ska också finnas på huvudet, och små prickar i det vita är tillåtna. Utseendet kan alltså variera mycket utan att hundarna tillhör olika varianter av rasen.

Pälsen kräver lite skötsel, men fällningen kan märkas. Borsta bort lösa hår när det behövs, särskilt under fällningsperioder, och bada när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, öron, tassar och klor. Vänj valpen stegvis vid tandborstning och annan hantering. Lugn, belöningsbaserad hanteringsträning gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Dansk-svensk gårdshund är normalt snabb, nyfiken och människoorienterad, men rasnamnet är ingen garanti för en lättsam familjehund. Standardens ord är alert, livlig och uppmärksam. I vardagen märks det ofta som beredskap att följa med, reagera på rörelse och tala om när något händer i närheten.

Vaktuppgiften på gården märks fortfarande hos många individer. Många larmar när någon kommer, men hur lätt skallet startar och hur snabbt hunden tystnar varierar. I ett lyhört hem är det klokt att undersöka hur föräldrar och vuxna släktingar reagerar på dörrar, trapphus och besök. Det är mer träffsäkert än att utgå från att rasen alltid är tyst eller alltid skällig.

I SKK:s äldre BPH-sammanställning framstår rasen som i huvudsak trygg och förhållandevis energisk. Samtidigt varierar nyfikenhet, lekfullhet och intresse för främmande människor tydligt. BPH beskriver hundens reaktioner; det är inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Läs därför den enskilda hundens protokoll och fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen.

Bakgrunden som råttfångare gör intresset för små, snabba djur relevant. Det betyder inte att varje gårdshund jagar allt den ser, men en blivande ägare bör räkna med att träna avbrott och inkallning. Kaniner, marsvin och andra små sällskapsdjur behöver säkra utrymmen som hunden inte kan nå.

## Träning och motion

Dansk-svensk gårdshund behöver regelbunden fysisk och mental aktivitet, men det finns ingen korrekt timregel som passar alla. Ålder, hälsa, intensitet, miljö och återhämtning avgör hur en bra dag ser ut. En vuxen hund kan få en blandning av promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, lek och kort vardagsträning. Valpar behöver gradvis ökande erfarenheter och gott om vila, inte ett vuxenprogram i miniatyr.

Följ hundens beteende i stället för klockan. En rimlig nivå ger en hund som kan varva ned hemma, återhämtar sig efter aktivitet och fortfarande rör sig ledigt nästa dag. Ihållande rastlöshet kan betyda att vardagen saknar meningsfulla uppgifter, men mer fart är inte alltid lösningen. Ibland behöver hunden mer nosarbete, tydligare rutiner eller hjälp att komma till ro.

Prioritera färdigheter som hjälper en snabb och uppmärksam hund att fungera i vardagen:

- inkallning och frivillig kontakt när vilt eller andra störningar dyker upp
- att kunna avbryta jakt, grävande och intensiv lek
- lugnt beteende vid dörr, fönster och besök
- att kunna vila trots att människor rör sig i hemmet
- koppelgående och följsamhet i trafikerade miljöer
- trygg hantering av tassar, mun, öron och kropp

Träna stegvis med positiva, belöningsbaserade metoder och anpassa svårigheten till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket även betyder att skällande, dragande eller uppvarvning kan befästas om det ofta leder till det hunden vill ha. Agility, rallylydnad, spår, nosework och annan hundsport kan passa, men ingen särskild gren är ett krav. Det viktiga är en hållbar kombination av samarbete, nosarbete, rörelse och återhämtning.

## Hälsa

Dansk-svensk gårdshund betraktas generellt som en sund ras, men ”frisk ras” ersätter inte kontroll av den aktuella kullen. Be om registrerade resultat, datum och information om nära släktingar. Ett testnamn eller en märkning om att föräldrarna är hälsotestade säger för lite utan själva resultatet.

Höftledsdysplasi, HD, är ett område där gammal och ny information lätt blandas ihop. Rasen har i dag hälsoprogram nivå 1 hos SKK. Det betyder att HD-resultat kan registreras centralt, men att röntgen inte är ett krav för att valpar ska kunna registreras. Enligt rasklubben ska hundar med HD D eller E eller kliniska symtom inte användas i avel. Ett officiellt resultat och, när det finns, HD-index ger ändå värdefull information om just höfterna; det är inte ett intyg på hundens totala hälsa.

För patellaluxation säger rasklubbens aktuella rekommendationer att en hund som har tillståndet eller har opererats för det inte ska användas i avel. Rekommendationen innebär däremot inte att alla föräldradjur har ett obligatoriskt officiellt patellaresultat. Fråga därför både om undersökning och om knäproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

Primär linsluxation, PLL, är en allvarlig ögonsjukdom kopplad till en mutation i genen ADAMTS17, och det finns ett validerat DNA-test för rasen. Rasklubben rekommenderar särskilt testning när det finns bärare eller otestade nära släktingar i linjen utan en DNA-testad fri hund i mellanled. En bärare får enligt rekommendationen endast paras med en DNA-testad fri hund eller en hund som är fri genom härstamning, så kallat hereditärt fri. Ett fritt PLL-resultat gäller denna mutation; det utesluter inte andra ögonproblem eller andra sjukdomar.

Inför ett köp är det rimligt att kontrollera:

- föräldrarnas identitet och faktiska HD-resultat, om de är röntgade
- eventuell patellaundersökning och känd familjehistorik
- PLL-status och hur resultatet passar ihop med den andra förälderns
- sjukdomar, hältor, tandproblem och mentalitet hos nära släktingar
- att uppfödaren kan förklara både styrkor och osäkerheter i kombinationen

## Historia och ursprung

Dansk-svensk gårdshund är en gammal skandinavisk gårdshundstyp men en förhållandevis sent erkänd ras. Liknande hundar levde länge på gårdar i Danmark och södra Sverige, där de höll efter råttor, larmade när någon kom och fungerade som sällskap. Exakt hur typen uppstod är inte klarlagt. Kopplingar till pinscherhundar och brittiska vita jaktterrier har diskuterats, men ska inte beskrivas som en säker stamtavla.

Före erkännandet användes bland annat namnet skånsk terrier. Vid en svensk inventering 1986 samlades 107 hundar, vilket bidrog till bedömningen att typen var tillräckligt enhetlig och att det samtidigt fanns en användbar genetisk variation. Sverige och Danmark erkände rasen gemensamt 1987 under namnet dansk-svensk gårdshund.

FCI gav rasen ett preliminärt internationellt erkännande 2008 och ett definitivt erkännande 2019. Den placerades i grupp 2 som hund av pinschertyp, inte i terriergruppen. I dag är de flesta sällskapshundar, men viljan att larma, intresset för smågnagare och den stora arbetslusten gör rasens historia relevant även i ett modernt hem.

## Att leva med rasen

Dansk-svensk gårdshund passar bäst i ett hem där närhet, aktivitet och vardagsträning är en naturlig del av livet. Den kan fungera för en förstagångsägare, men den behändiga storleken gör inte rasen kravlös. Ägaren behöver uppskatta en snabb hund, kunna förebygga jakt och larm och vara beredd att träna lugn lika noggrant som fart.

Med barn ska samspelet alltid ledas av en vuxen. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn ska inte störa den när den äter, sover eller försöker gå undan. Bedöm föräldradjurens beteende och hundens egen förmåga att avbryta lek; uttrycket ”barnvänlig ras” är inte en säkerhetsgaranti.

En gårdshund kan leva med katt, men utfallet beror på individerna och introduktionen. Förhindra att hunden jagar katten, låt katten ha höga platser och fria flyktvägar och håll de första mötena korta och kontrollerade. Smådjur som kaniner och gnagare bör hållas fysiskt åtskilda även om hunden verkar lugn under uppsikt.

Lägenhet kan fungera om hunden får komma ut, arbeta med nosen och lära sig att inte bevaka varje ljud i huset. En trädgård ersätter inte aktivering, och ett stort hem löser inte ensamhet. Börja ensamhetsträningen med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, öka först när den verkligen kan koppla av och ordna annan omsorg om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

Träffa om möjligt båda föräldrarna eller andra vuxna släktingar före beslutet. Titta efter hur de hälsar, återhämtar sig efter en överraskning, reagerar på smådjur och ljud och kommer till ro efter aktivitet. Den informationen, tillsammans med verifierbara hälsodata och en uppfödare som känner sina linjer, säger mer om vardagen än generella löften om att rasen passar alla.

Dansk-svensk gårdshund

Danish Kennel Club

The Danish/Swedish Farmdog Club of America

Fédération Cynologique Internationale

Dansk-svensk gårdshund är en livlig, medelstor till liten skandinavisk gårdshundsras, kompakt och atletisk med slät, övervägande vit päls med färgade fläckar. Den är mycket människoorienterad, intelligent och energisk, och är en kärleksfull familjehund när den får daglig motion, träning och mental stimulans.

Roy Tomas Leirvik driver oppdrett av rasen Dansk-svensk gårdshund og holder til i Braskereidfoss i Norge. Oppdrettet har historie med rasen tilbake til minst 2013.

Roy Tomas Leirvik

Marit Cathrine Hjartøy Dysvik driver oppdrett av rasen Dansk-svensk gårdshund og holder til i Stavanger i Norge.

Marit Cathrine Hjartøy Dysvik

## Snabbfakta

- Newfoundlandshunden är en kanadensisk jättehund som utvecklades för tungt dragarbete och arbete i vatten. I dag hålls den främst som sällskaps- och vattenhund.
- Rasidealet är en mild, vänlig och fridsam hund. Det beskriver vad uppfödningen ska sträva efter, inte hur varje individ automatiskt beter sig.
- En vuxen hane är i genomsnitt cirka 71 centimeter hög och väger omkring 68 kilo. För tikar är motsvarande genomsnitt cirka 66 centimeter och 54 kilo.
- Den medellånga dubbelpälsen är tät och vattenavstötande. Godkända färger är svart, brun samt vit och svart.
- Storleken gör tidig koppelträning, lugna hälsningar och trygg hantering nödvändiga.
- I Sverige finns ett officiellt vattenprov för rasen, men intresse för vatten och förmåga att simma säkert varierar mellan individer och kräver träning.
- Rasen passar bäst hos den som har plats, tid för pälsvård och en vardag som fungerar med en mycket stor hund.

## Utseende och päls

Newfoundlandshunden ska vara massiv, kraftfull och välmusklad utan att se tung och osmidig ut. Kroppen är något längre än den är hög, och rörelserna ska ge intryck av kraft utan ansträngning. Rasstandarden betonar att maximal storlek aldrig får gå före symmetri, sund konstruktion och korrekta rörelser.

Hanar är i genomsnitt omkring 71 centimeter i mankhöjd och 68 kilo, medan tikar i genomsnitt är omkring 66 centimeter och 54 kilo. Rätt vikt bedöms ändå efter individens kroppsbyggnad, hull och muskelmassa.

Huvudet är brett och uttrycket ska förmedla mildhet. Tassarna är stora och har simhud mellan tårna. Den kraftiga svansen hjälper hunden som roder när den simmar.

Pälsen består av medellångt, rakt eller lätt vågigt täckhår och mjuk, tät underull. Underullen är vanligtvis tätare på vintern men finns kvar på delar av kroppen året om. Färgerna är svart, brun samt vit och svart. Den vit-svarta färgen är en färgvariant inom rasen; landseer är samtidigt namnet på en separat FCI-erkänd ras och ska inte blandas ihop med färgbeteckningen.

Anpassa pälsvården efter pälsens skick i stället för ett fast veckoschema. Arbeta ända ned till huden och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna, på benen, under halsen och kring bakdelen. Om kammen fastnar finns en tova kvar även om ytan ser slät ut. Under kraftig fällning behövs tätare genomgångar.

Efter bad eller simning ska pälsen sköljas vid behov och torka ända in till huden. Kontrollera samtidigt öron, tassar, hud och tovbenägna områden. Bada när hunden faktiskt behöver det; det finns inget allmängiltigt intervall. Rasstandarden uppmuntrar inte klippning som förändrar den naturliga pälsen.

Räkna med hår, vatten och ofta dregel i hemmet. Newfoundlandshunden är inte allergifri. De viktigaste allergenerna finns framför allt i hud och saliv, och nivåerna varierar mellan individer oavsett ras eller pälstyp.

## Temperament och personlighet

En rastypisk newfoundlandshund är mild, vänlig och fridsam, men orden “snäll jätte” är ett ideal, inte en säkerhetsgaranti. Be att få träffa valpens mamma och gärna andra vuxna släktingar. Titta efter hundar som möter människor lugnt, återhämtar sig när något oväntat händer och kan hanteras utan stark stress.

Rasen brukar vilja vara nära sin familj och är ofta samarbetsvillig när uppgiften är tydlig och träningen vänlig. En unghund kan ändå vara stark, klumpig och långsam att mogna, så vardagsreglerna behöver börja tidigt.

Barn och newfoundlandshund kan fungera väl tillsammans, men rasens rykte som “barnvakt” ska inte tas bokstavligt. Hundar och små barn ska alltid ha en vuxen närvarande. Barn behöver lära sig att låta hunden äta och vila i fred, och hunden behöver en egen plats dit ingen följer efter. Den vuxne måste också kunna hålla hunden på promenad och avbryta vild lek; en vänlig hund på över 50 kilo kan välta ett barn utan att mena något illa.

Samma försiktighet gäller hundar och katter. Gör de första mötena lugna, ge djuren egna resurser och se till att ett mindre djur kan komma undan. Individens erfarenheter och beteende väger tyngre än påståenden om att rasen automatiskt älskar alla djur.

Newfoundlandshunden är inte automatiskt en vakthund. Storleken kan avskräcka, men skärpa och misstänksamhet hör inte till rasidealet.

## Träning och motion

Träningen bör göra newfoundlandshunden lätt att styra innan den blir tung nog att vinna en fysisk dragkamp. Prioritera löst koppel, följsamhet vid dörrar, inkallning, lugna hälsningar och att hunden låter dig kontrollera tassar, öron, mun och päls. Träna även bilresor och veterinärbesök. Belöna rätt beteende och öka störningarna stegvis.

Det finns inget tillförlitligt minutantal som passar alla hundar. En vuxen newfoundlandshund behöver daglig rörelse och mental aktivering anpassad efter ålder, hull, kondition, temperatur och hälsa. Lugna promenader, nosarbete, vardagslydnad, drag- och vattenarbete kan passa. Hälta, tydlig stelhet eller försämring efter aktivitet är skäl att minska belastningen och vid behov kontakta veterinär.

För valpen är målet varierad, självvald rörelse och god kroppskontroll snarare än konditionsträning. Låt den utforska olika säkra underlag, träna balans i låg höjd och ta korta promenader i valpens tempo. Undvik upprepade höga hopp, långa påtvingade sträckor och motion bredvid cykel. Fasta regler som ett visst antal minuter per levnadsmånad tar inte hänsyn till individ, terräng eller intensitet.

Vattenarbete är en dokumenterad del av rasens funktion. Sveriges officiella vattenprov innehåller lydnad på land, vattenapportering och bogsering av figurant eller båt. Färdigheterna tränas; hunden är inte utbildad livräddare bara genom sin ras. Börja i lugnt, grunt vatten, tvinga aldrig i en osäker hund och kontrollera temperatur, ström, botten och uppgång. Föraren behöver kunna simma i moment där ekipaget arbetar tillsammans i vattnet.

Den tunga kroppen och täta pälsen begränsar aktivitet i värme. Välj svalare tider och avbryt om hunden återhämtar sig dåligt. Simning kan vara skonsam träning för en frisk hund, men kallt vatten, utmattning och svår uppgång är verkliga risker.

## Hälsa

Höfter, armbågar, hjärta och urinvägar är viktiga kontrollpunkter när du väljer newfoundlandshund. Hälsodata minskar osäkerheten men kan aldrig garantera att en valp förblir frisk. Be om registreringsnamn på båda föräldrarna och kontrollera resultaten själv, inte bara att “tester är gjorda”.

Höftledsdysplasi, HD, och armbågsledsdysplasi, ED, förekommer i rasen. Enligt SKK:s registreringsregler som gäller från 1 januari 2026 måste båda föräldrarna ha officiell HD-status och officiell ED-status före parning för att valparna ska kunna registreras hos SKK. Känd status betyder att resultatet finns registrerat; det är inte samma sak som att alla resultat är normala. För ED får hundar med grad 2 eller 3 inte användas i avel, och inte heller hundar som har symtom, klinisk ED-diagnos eller är opererade för ED, oavsett registrerad grad.

Rasens RAS-dokument från 2016 rekommenderar ett striktare urval än den grundläggande statuskontrollen: främst HD A eller B och ED 0, med angivna undantag. Skilj denna daterade avelsrekommendation från dagens bindande registreringskrav. Kontrollera både de faktiska resultaten och hur uppfödaren motiverar kombinationen. SKK:s Avelsdata visar även resultat för nära släktingar.

Svenska Newfoundlandshundklubben lyfter även subvalvulär aortastenos, SAS, en förträngning i hjärtats utflöde mot aorta. Blåsljud kan ge anledning till utredning, men lindriga fall kan vara svåra att fånga enbart med stetoskop; ultraljud ger säkrare bedömning. Fråga hur hjärtat har undersökts, vid vilken ålder och av vem. SAS-undersökning är inte ett bindande SKK-krav på samma sätt som rasens HD- och ED-status.

Newfoundlandshunden har också en rasspecifik, autosomalt recessiv form av cystinuri. Den kan ge förhöjd cystinhalt i urinen och ibland cystinstenar, men alla genetiskt affekterade hundar utvecklar inte sten. Ett DNA-test kan skilja genetiskt fria hundar, bärare och affekterade hundar åt. Be att få se resultatet och förstå hur kombinationen undviker sjuka valpar. En hund som försöker kissa upprepade gånger men bara får ut lite eller ingen urin behöver akut veterinärvård; risken för urinstopp är större hos hanhundar.

Magomvridning, GDV, är ett akut tillstånd som främst drabbar stora och gigantiska hundar. Orsaken är sannolikt multifaktoriell, så enkla mat- eller motionsregler kan inte lova skydd. Resultatlösa kräkförsök, kraftig salivering, oro och en svällande buk är varningstecken. Svaghet, kollaps eller andningspåverkan gör läget ännu mer akut. Åk omedelbart till veterinär vid misstanke och diskutera individuell risk samt förebyggande gastropexi innan en akut situation uppstår.

Håll hunden i sunt hull och sök hjälp vid hälta, återkommande stelhet, nedsatt ork, svimning eller smärta. Kontrollera päls och hud efter väta. Avstå inte från veterinärbesök för att ett problem sägs vara “vanligt för rasen”.

## Historia och ursprung

Newfoundlandshunden har sitt ursprung i Kanada och förknippas med arbete vid Newfoundlands kust. Den officiella rasstandarden beskriver en hund som användes till tungt dragarbete och arbete i vatten. Den uppger att rasens typ och arbetsegenskaper var etablerade omkring 1610, medan berättelsen om lokala hundar och stora svarta hundar som vikingar skulle ha fört dit återges som en tradition, inte som säkerställd härstamning.

Hundarna arbetade med människor där styrka, simförmåga och uthållighet hade praktisk betydelse. Den massiva kroppen, vattenavstötande pälsen, simhuden och svansen som roder passar den funktionen. Rasens historia ska ändå inte tolkas som att varje modern individ kan rädda människor utan utbildning.

I dag är newfoundlandshunden främst sällskapshund. Vattenarbetet lever kvar genom organiserad träning och officiella prov, och vissa ekipage ägnar sig även åt dragarbete.

## Att leva med rasen

En newfoundlandshund kräver mer logistisk planering än en medelstor hund. Får den plats utan att blockera passager, kan den ta sig in i bilen, finns en sval viloplats och kan en vuxen hantera den om den blir sjuk eller rädd? Hala golv behöver ofta mattor, och många trappor kan bli besvärliga för valp, skadad eller äldre hund.

Lägenhet är inte automatiskt fel. Hundar motioneras och aktiveras utomhus, men en jättestor hund kan göra en liten bostad opraktisk. Hiss, breda passager, nära rastningsmöjlighet, grannarnas ljudmiljö och möjligheten att hålla bostaden sval betyder mer än adressen. Ett hus med tomt ersätter inte promenader, träning eller sällskap.

Rasen vill ofta vara nära människor, men ensamhet ska bedömas individuellt. En vuxen hund som tränats gradvis kan vanligen vara själv några timmar; en liten valp kan inte lämnas så. Öka tiden först när hunden kan komma till ro och använd hundvakt eller annan lösning om arbetsdagen är längre än vad individen klarar. Ihållande skall, vandrande, förstörda föremål eller stark oro är signaler om att upplägget behöver ändras.

Planera för återkommande pälsarbete, städning, stor bilplats och högre kostnader för mat, försäkring och veterinärvård. Sele eller halsband, transportlösning och liggplats måste fungera för individens storlek.

Newfoundlandshunden kan passa en förstagångsägare som tar hjälp tidigt och verkligen kan hantera storleken, men den är inte ett enkelt val enbart för att temperamentet beskrivs som milt. En lämplig ägare tycker om nära samarbete, accepterar hår och dregel, tränar konsekvent utan hårdhet och kan anpassa aktivitet efter värme och hälsa. Om de villkoren känns rimliga kan rasen bli en lugn och engagerad familjemedlem; om utrymme, fysisk kontroll eller pälsvård redan känns tveksamt är en mindre hund ett klokare val.

Newfoundlandshund

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Newfoundlandshunden är en mycket stor, vattenälskande brukshund med tät päls som fäller kraftigt och dreglar en del. Den är lugn, lojal och varsam med barn, och behöver nära kontakt med familjen, vänlig men konsekvent träning, måttlig motion, noggrann pälsvård, gott om utrymme och förebyggande hälsovård för leder, hjärta och risk för magomvridning.

Sølvi Jane Schjelderup driver oppdrett av rasen Newfoundlandshund og holder til i Spydeberg i Norge.

Sølvi Jane Schjelderup

## Snabbfakta

Shiba är en liten japansk spets och den minsta av de sex inhemska japanska hundraser som bevaras av organisationen NIPPO. Rasen togs fram för jakt på fågel och småvilt men hålls i dag främst som sällskapshund.

- **Storlek:** idealhöjden är 39,5 cm för hanar och 36,5 cm för tikar, med 1,5 cm tillåten avvikelse åt båda hållen.
- **Vikt:** som ett grovt riktmärke väger hanar omkring 9–11 kg och tikar omkring 7–9 kg.
- **Päls:** kort dubbelpäls med raka, sträva täckhår och mjuk, tät underull.
- **Färger:** röd, svart med tanteckning och sesamvarianter. Alla godkända färger ska ha ljusa partier som kallas urajiro.
- **Temperament:** alert, självständig och trofast, ibland avvaktande mot obekanta.
- **Aktivering:** behöver varierad motion, nosarbete och korta träningspass som känns meningsfulla.
- **Livslängd:** många shibor blir gamla. I en stor brittisk studie var medianen 14,6 år, men en enskild hunds livslängd påverkas av bland annat arv, hälsa och omvårdnad.

Shiba passar bäst hos den som uppskattar en hund med egna initiativ och kan lägga tid på socialisering, en säker inkallning och lugn hanteringsträning. Självständig betyder inte att hunden kan lämnas att sköta sig själv.

## Utseende och päls

Shiba är kompakt, muskulös och något längre än hög, med upprättstående trekantiga öron och en kraftig svans som bärs ringlad eller som en skära över ryggen. Rörelserna ska vara lätta och raska. Skillnaden i storlek mellan könen är tydlig, men rasen ska aldrig ge ett tungt eller överdrivet intryck.

Urajiro är inte en egen färg utan de vitaktiga partier som ska finnas på nospartiets sidor, kinderna, under käken och halsen, på bröst och mage samt på benens och svansens undersidor. Den förklaringen är viktig när man jämför en röd, svart med tanteckning eller sesamfärgad shiba.

Dubbelpälsen skyddar genom kombinationen av hårda täckhår och tät underull. En genomgång med borste ungefär en gång i veckan räcker normalt, medan lös underull behöver tas bort oftare när hunden fäller kraftigt. Fällningens tidpunkt och mängd varierar med individ, årstid och miljö; räkna därför inte med ett exakt schema. Bada när hunden faktiskt är smutsig och vänj den tidigt vid borste, tasskontroll och kloklippning. Pälsen ska inte formas genom rutinmässig klippning eller rakning.

”Mame Shiba”, ”Mini Shiba” och liknande namn betecknar inte en egen ras hos NIPPO. Den som erbjuds en ovanligt liten hund bör kontrollera registrering, föräldrarnas storlek och hälsa i stället för att utgå från ett marknadsnamn.

## Temperament och personlighet

Shiba är vanligtvis uppmärksam, snabbtänkt och trogen sin familj, men också tillräckligt självständig för att ifrågasätta en uppgift som saknar värde för hunden. Det är en bättre beskrivning än att kalla rasen envis. Den lär sig fort, samtidigt som samarbetet behöver byggas med förtroende, tydlighet och tålamod.

En del shibor är reserverade mot främmande människor och känsliga för påträngande kroppsspråk. Tidiga, positiva erfarenheter av olika människor, miljöer och underlag hjälper valpen, men målet är trygghet snarare än att hunden måste vilja hälsa på alla. Ge den möjlighet att backa undan och tvinga inte fram kontakt.

Rasnamnet säger inte säkert hur en individ fungerar med barn, hundar eller katter. Uppväxt, tidigare erfarenheter och personlighet spelar stor roll. Be att få träffa valpens mamma, fråga hur föräldrar och tidigare kullar hanterar nya situationer och välj inte en valp enbart efter färg eller kön. Påståenden om att alla shibor har problem med hundar av samma kön är för kategoriska.

## Träning och motion

Shiba behöver daglig rörelse och mental sysselsättning, men ett fast antal minuter säger mindre än hur aktiviteten är upplagd. Variera promenadernas tempo och miljö, låt hunden nosa och komplettera med exempelvis personspår, viltspår, nosework, agility eller korta färdighetspass. Anpassa belastningen efter ålder, kondition och hälsa och se till att hunden också kan komma till ro.

Belöningsbaserad träning passar särskilt bra när hunden gärna fattar egna beslut. Belöna frivillig kontakt, följsamhet och rätt val innan du ökar störningarna. Många korta, tydliga pass ger mer än nötande upprepningar. Hårda korrigeringar riskerar att öka stress och skada förtroendet utan att lära hunden vilket beteende du vill ha.

Jaktbakgrunden kan märkas som intresse för dofter och rörelse, men styrkan varierar mellan individer. Träna inkallning stegvis och använd koppel eller långlina där hunden inte kan kallas in säkert. En fungerande inkallning på tomten är inte ett bevis på att den håller när vilt dyker upp. Kontrollera också grindar, sele och inhägnad; fysisk säkerhet ska inte vila på en enda signal.

Träna hantering innan den behövs. Börja med mycket kort beröring av tassar, öron och mun, belöna lugn och ge hunden pauser. Öka sedan tiden och introducera borste, klotång och undersökningspositioner gradvis. Det gör vardagsskötsel och veterinärbesök lättare, särskilt för en individ som ogillar att bli fasthållen.

## Hälsa

Shiba beskrivs i svenska avelsdokument som en ras med generellt god hälsa, men det betyder inte att varje individ är problemfri. Inför ett valpköp är dokumenterade resultat och raka frågor till uppfödaren mer värdefulla än ett allmänt påstående om att rasen är sund.

För shiba gäller sedan tidigare och även i SKK:s registreringsregler för 2026 att båda föräldradjuren ska ha en officiellt känd HD-status före parning. Regeln kräver alltså att höfterna är undersökta; den säger inte att endast resultat A eller B får användas. De allmänna reglerna utesluter däremot hundar med HD E och tillåter HD D endast tillsammans med en partner som har A eller B. Kontrollera föräldrarnas och gärna nära släktingars resultat i SKK:s Hunddata och be uppfödaren förklara hur kombinationen har bedömts.

Hud och klåda är också värda att fråga om. I rasklubbens hälsoenkät från 2018 uppgav omkring 15 procent återkommande eller långvariga hudproblem eller klåda, och för omkring 10 procent av samtliga svarande hade veterinär angett allergi. En frivillig medlemsenkät visar vad klubben behöver följa, inte den exakta förekomsten i hela rasen. Fråga därför konkret om långvarig klåda, tasslickande och återkommande öron- eller hudbesvär hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

Rasens avelsstrategi redovisar även undersökningar av armbågar och knäskålar, men antalet undersökta hundar är för litet för säkra slutsatser om hela rasen. Ögon-, armbågs- och patellaundersökning är därför inte generella registreringskrav för shiba. Uppfödaren kan ändå ha gjort fler undersökningar utifrån sin linje; be i så fall att få se resultaten och varför de valts.

Den brittiska livslängdsstudien från 2024 omfattade 423 shibor och fann en median på 14,6 år. Det är ett populationsmått från Storbritannien, inte en garanti för en svensk hund, men det stöder bilden av en ofta långlivad ras.

## Historia och ursprung

Shiba kommer från Japan och användes i bergstrakter till jakt på fågel och små djur. Före den moderna rasbildningen fanns regionala linjer som San'in, Shinshu och Mino. Det äldre ordet *shiba* har kopplats till något litet. Förklaringar som knyter namnet till en viss pälsfärg eller växtlighet är däremot tolkningar, inte fastslagen namnhistoria.

När utländska jakthundar importerades och korsades med inhemska hundar blev renrasiga shibor sällsynta i sina ursprungsområden. NIPPO grundades 1928 för att bevara de japanska hundarna, började bygga detaljerade stamtavlor 1932 och fastställde en standard 1934. År 1936 fick shiban status som japanskt nationellt naturminne.

Andra världskriget slog hårt mot beståndet och bevarandearbetet tog fart igen efter kriget. NIPPO pekar ut Ishi Go som central för den moderna rasens utveckling och Naka Go som grundhund för återuppbyggnaden efter kriget. Dagens shiba är alltså resultatet av ett organiserat bevarandearbete, inte bara en oförändrad kvarleva från forntiden.

## Att leva med rasen

Shiba kan bo i lägenhet om den får tillräcklig aktivitet ute, kan koppla av inne och inte lämnas att reagera på varje ljud i trapphuset. Bostadens storlek är mindre avgörande än vardagsrutiner, närmiljö och möjligheten att rasta hunden säkert. En egen ostörd viloplats är värdefull i alla hem.

Med barn behövs samma grundregel som för andra hundar: små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande. Lär barnet att lämna hunden i fred när den äter, sover eller går undan. Låt aldrig barnet krama, rida på eller ta saker från hunden. Om hemmet har katt eller smådjur ska introduktioner ske stegvis och med fysisk avskiljning; bedöm den enskilda hundens reaktion i stället för att lita på rasetiketter.

Självständighet är inte samma sak som ensamhetstålighet. Börja ensamhetsträna först när valpen är trygg i hemmet, lämna den mycket kort och återvänd innan den blir orolig. Öka tiden gradvis och backa om hunden börjar vanka, skälla, krafsa eller slutar ta sin vanliga vila. En liten valp ska inte lämnas ensam, och även en tränad vuxen hund behöver sällskap och rastning varje dag.

Det gälla ljud som på nätet kallas ”shiba-skrik” är ingen diagnos och bör inte avfärdas som komik. Titta på situationen och resten av hundens kroppsspråk. Ett plötsligt skrik vid beröring eller rörelse, särskilt tillsammans med hälta, ovilja att röra sig, ändrad aptit eller ovanligt beteende, motiverar kontakt med veterinär. Vid hantering är förebyggande, frivillig träning bättre än att hålla fast hunden tills den ger upp.

Rätt hem för en shiba är därför inte nödvändigtvis det med längst hunderfarenhet, utan det som respekterar individens integritet och samtidigt arbetar metodiskt med säkerhet, samarbete och vardagshantering.

Shiba

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Den Danske Kennel Klub (Denmark)

Urtida japansk spetsliknande jakthund, liten men muskulös med rävlikt huvud, ringlad svans och fyllig dubbelpäls i rött, black and tan eller sesam med urajiro. Självständig och kattlik, lojal men reserverad, viljestark med stark jaktinstinkt, behöver tidig socialisering, konsekvent positiv träning och regelbunden motion.

Kine Skaugen driver oppdrett av rasen Shiba og holder til i Åsmarka i Norge. Oppdrettet har arbeidet med rasen siden 2019.

Kine Skaugen

Sissel Skjelbred driver oppdrett av rasen Shiba og holder til i Sparbu i Norge. Oppdrettet har drevet med shiba siden 2010. Oppdrettet har holdt kurs for valper og unghunder og bidratt med hundetrening og opplæring i søksarbeid.

Hunduppfödare

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet