## Snabbfakta

Yakutian Laika heter jakutskaja lajka på svenska och kommer från Jakutien i nordöstra Ryssland. Rasen har en lång bakgrund som släd- och jakthund och beskrivs som livlig, vänlig och social. Den behöver regelbundet få arbeta och har stark jaktinstinkt. En aktiv och kunnig ägare som vill träna och vistas ute tillsammans med hunden har bäst förutsättningar att möta dess behov.

- **Storlek:** hanar är 55–59 cm i mankhöjd och tikar 53–57 cm. FCI:s rasstandard anger inget kilogramintervall.
- **Aktivitetsnivå:** mycket hög. Rasen har stort motions- och arbetsbehov och trivs särskilt bra med dragarbete.
- **Pälsvård:** tjock dubbelpäls som behöver borstas regelbundet, med mer arbete när underullen fälls. Utanför fällningen är pälsen förhållandevis lättskött.
- **Förväntad livslängd:** AKC anger ungefär 10–12 år som en allmän rasuppgift. Enskilda hundars livslängd varierar.
- **Passar bäst hos:** en aktiv, engagerad hundägare som vill erbjuda regelbundet arbete, mental aktivering och nära gemenskap och som kan hantera en hund med starkt jaktintresse.

Be uppfödaren beskriva hur de vuxna hundarna fungerar i arbete, tillsammans med andra hundar och i ett vanligt hem. Fråga också vilka dokumenterade undersökningar som finns av leder, hörsel och ögon. Ett vackert utseende eller en vänlig rasbeskrivning behöver kompletteras med kunskap om individen och den tilltänkta kombinationen.

## Utseende och päls

Jakutskaja lajka är en medelstor, stark och välmusklad hund med måttligt långa ben. Kroppen är något längre än mankhöjden och ska ha ett kompakt, funktionellt intryck. Huvudet är kilformat och öronen trekantiga, upprättstående eller med böjda spetsar. Den rikligt behårade svansen är högt ansatt och kan bäras i en båge över ryggen.

Mankhöjden är 55–59 cm för hanar och 53–57 cm för tikar. Ögonen är mandelformade och kan vara mörkbruna, blå eller olikfärgade; även blå partier i en brun iris tillåts. Pälsen är vit med olika färgade fläckar, eller enfärgat vit. Varken en viss ögonfärg eller en särskild fördelning av fläckarna berättar i sig hur hunden fungerar eller mår.

Pälsen består av raka, grövre täckhår och en tät, välutvecklad underull. Håret är kortare på huvudet och benens framsidor och rikligare kring halsen, bakom benen och på svansen. Borsta igenom pälsen återkommande och öka genomgångarna under fällningen. Be uppfödaren visa redskap och arbetssätt som får bort lös underull utan att skötseln blir obehaglig för hunden.

Vänj valpen tidigt vid att bli undersökt och ompysslad. Börja med korta stunder där du känner på kroppen, lyfter en tass och tittar i öronen, och belöna lugnt samarbete. Gör samtidigt en vana av att kontrollera hud, klor och trampdynor. På en aktiv hund är det värdefullt att kunna upptäcka skav, sår och andra förändringar innan nästa träningspass eller utflykt.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver en modig, livlig, människonära, vänlig och social hund. Den har utvecklats i nära samarbete med människor och kan uppskatta både gemensamma aktiviteter och kontakt i hemmet. AKC framhåller dess tillgivenhet och mångsidighet. Hur utåtriktad och trygg en viss hund blir behöver ändå bedömas hos individen, gärna med hjälp av möten med vuxna släktingar.

Bakgrunden som slädhund innebär att samarbete med andra hundar har varit viktigt. Många uppskattar hundsällskap, men introduktioner behöver fortfarande ske under kontroll och med hänsyn till de individer som ska leva tillsammans. Fråga uppfödaren hur hundarna fungerar i olika grupper och vid hundmöten. Sociala egenskaper ersätter inte träning eller behovet av att kunna ge en hund lugn och eget utrymme.

Jaktintresset är en tydlig del av rasen. En hund som är tillgiven och följsam hemma kan bli starkt engagerad av dofter och rörelser ute. Bygg därför kontakt och vardagsrutiner tidigt och låt valpen möta nya miljöer i en takt den klarar. Socialisering bör ge positiva erfarenheter av människor och djur utan att innebära fria hälsningar eller lek i varje situation.

## Träning och motion

Planera vardagen kring att hunden behöver få arbeta. SKK beskriver rasen som särskilt lämpad för regelbundet slädarbete, och draghundsport är ett naturligt sätt att använda dess egenskaper. Promenader, vandring och andra gemensamma aktiviteter kan komplettera träningen. Be uppfödaren eller en erfaren förare visa hur en ung hund introduceras till sele och dragarbete och hur upplägget byggs vidare när hunden mognar.

Rörelse behöver kombineras med uppgifter där hunden får använda huvudet. Vardagslydnad, sökövningar eller träning av nya färdigheter kan ge variation, och AKC nämner bland annat agility som en möjlig aktivitet. Anpassa belastning och svårighet efter individens ålder, hälsa och kondition. Den täta pälsen och det stora aktivitetsbehovet gör också att sommarens träning behöver planeras efter temperatur och möjligheter till svalka.

Använd tydliga signaler och belöningar som hunden uppskattar. Börja i lugna miljöer och öka störningarna stegvis, så att kontakt och inkallning får en genomtänkt grund. Den starka jaktinstinkten innebär att du behöver kunna hålla fysisk kontroll när omgivningen kräver det. Ett bra träningspass utan viltstörning säger inte hur hunden kommer att reagera när ett djur springer förbi.

## Hälsa

SKK framhåller att antalet registrerade hundar i Sverige är för litet för att säkert bedöma rasens hälsotillstånd. Det finns därför anledning att vara noggrann med underlaget inför valpköp. Be om dokumenterade undersökningsresultat och fråga om föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Att en hund verkar pigg eller att rasen har en lång arbetshistoria ersätter inte information om den aktuella familjens hälsa.

Höftleder och armbågar tas upp i hälsomaterial från den ryska nationella rasklubben, där röntgenundersökningar diskuteras som en del av avelsurvalet. Be uppfödaren visa vilka officiella ledresultat föräldrarna har och hur resultaten vägs in i kombinationen. Utländska klubbars rekommendationer är inte automatiskt svenska registreringskrav. Kontrollera aktuella villkor hos SKK och fråga vilket underlag varje påstående om genomförda hälsokontroller bygger på.

Hörseln är en annan fråga att ta upp. Dövhet har rapporterats i rasen, och rasklubbens material behandlar hörselkontroll och BAER-test. Ett BAER-test är en objektiv undersökning av hörselfunktionen och kan skilja mellan hörsel på ett respektive båda öronen. Be om resultat för den hund som undersökts. Bedöm inte hörseln utifrån blå ögon, pälsfärg eller enbart reaktionen på ljud i en vardagssituation.

Rasklubbens material tar också upp kliniska ögonundersökningar och begränsningar hos genetiska tester. Fråga därför exakt vad ett ögonintyg eller DNA-resultat avser och om testet är relevant för rasen. En lång testlista är inte samma sak som en fullständig hälsobedömning. Resultat, datum och hundens identitet behöver kunna kontrolleras, och veterinärens bedömning ska styra vid misstänkta syn- eller hörselproblem.

## Historia och ursprung

Jakutskaja lajka kommer från Jakutien i nordöstra Sibirien, där hundar länge har hjälpt ursprungsbefolkningen med transporter och jakt. Raskällorna beskriver hur de också har haft andra uppgifter i vardagen, bland annat att bistå vid renskötsel och transport av gods. Skriftliga uppgifter om områdets hundar finns från 1600-talet, och en särskild beskrivning av hundtypen publicerades 1843. Historien är nära knuten till livet och arbetet i ett hårt klimat.

Den moderna organiseringen kring rasen är betydligt yngre. Ett bevarandearbete tog fart under 1990-talet, och en rasstandard publicerades av den ryska kennelorganisationen 2005 med en äldre slädhundsstandard som grund. Enligt SKK registrerades den första individen i Sverige 2019. Kombinationen av en gammal arbetande hundtyp och en relativt ny internationell rasorganisation gör dokumentation av funktion, hälsa och mentalitet särskilt värdefull när rasen etableras i fler länder.

## Att leva med rasen

Jakutskaja lajka passar i en vardag där hunden får vara delaktig och där ägaren vill lägga tid på rörelse och träning. Planera både arbetsdagar och ledighet, och tänk igenom vad hunden ska få göra under olika årstider. Den behöver en fungerande helhet av aktivitet, social kontakt och vila. Be uppfödaren beskriva en vanlig vecka med en vuxen hund och jämför den med ditt eget liv.

Rasen beskrivs ofta som tillgiven mot familjen, men barn och hund behöver alltid lära känna varandra under trygga former. Hundens energi och storlek kan bli mycket för ett litet barn. De vuxna ansvarar för samspelet och ska vara närvarande när små barn är tillsammans med hunden. Lär barnen att respektera vila, mat och hundens signaler om att den vill ha avstånd.

Hundsällskap kan vara uppskattat, men relationen till katter och andra mindre djur behöver bedömas med särskild hänsyn till jaktlusten. AKC framhåller att sådana möten kräver tillsyn även hos en social hund. Introducera djuren lugnt och under kontroll och låt tidigare erfarenheter och faktiskt beteende styra hur ni går vidare. Förutsätt inte att en hund som fungerar med en katt hemma också är säker med främmande katter utomhus.

Boendet behöver göra det möjligt att möta motions- och arbetsbehovet varje dag. I ett lyhört hus är det också klokt att fråga om hundarnas ljudnivå. I en rasintervju publicerad av Canadian Kennel Club beskrivs jakutskaja lajkan som en hund som kan använda flera olika läten, bland annat ylande. Det är en erfarenhetsbeskrivning, inte ett mått på hur mycket varje individ låter.

Träna ensamhet gradvis och börja med mycket korta stunder när hunden är trygg. Bygg vidare efter hur den reagerar och ordna sällskap eller annan tillsyn när det behövs. Ett intresse för andra hundar innebär inte att vilken hundkamrat som helst blir rätt eller att människokontakt kan ersättas helt. Den sociala vardagen behöver fungera även när du själv arbetar eller är upptagen med annat.

Inför köp bör du framför allt kontrollera tre saker: hur du ska tillgodose arbetsbehovet, hur uppfödaren följer upp hälsan och hur de vuxna hundarna fungerar i ett vanligt hem. Träffa gärna fler än en individ och be om både styrkor och utmaningar. När rasens arbetslust och jaktintresse passar hushållets förutsättningar kan den bli en engagerad följeslagare i ett aktivt hundliv.

Jakutskaja lajka

Livlig, medelstor polarhund med stark kropp, trekantiga öron och tjock dubbelpäls, ofta vit med färgade fläckar. Med bakgrund som släd- och jakthund trivs den med att arbeta och vara nära sina människor. Vänlig, social och energisk behöver den en aktiv, kunnig ägare som erbjuder dragarbete, mental stimulans och regelbunden pälsvård.

Toril Olsen Røseng

## Snabbfakta

East Siberian Laika heter östsibirisk lajka på svenska och är en mångsidig jakthund från Ryssland. Den förenar stark jaktlust med självständighet och ett stort behov av arbete. Rasen används framför allt som löshund vid jakt och passar en ägare som har tillgång till jaktmarker och vill utveckla samarbetet både i skogen och hemma.

- **Storlek:** hanar är 57–64 cm i mankhöjd och tikar 53–60 cm. Rasen är kraftigt byggd med välutvecklad muskulatur.
- **Aktivitetsnivå:** mycket hög. Den behöver omfattande fysisk och mental stimulans och möjlighet att använda sina jaktliga egenskaper.
- **Pälsvård:** lättskött dubbelpäls som borstas vid fällning och badas vid behov. Den täta underullen innebär återkommande perioder med mer pälsarbete.
- **Förväntad livslängd:** ett tillförlitligt rasspecifikt intervall saknas i de granskade kennelklubbs- och rasklubbsunderlagen. Fråga uppfödaren om livslängd och dödsorsaker hos äldre släktingar.
- **Passar bäst hos:** en aktiv jägare som har tid för injagning, konditionsträning och vardagslydnad och som vill leva med en självständig arbetande hund.

Börja valpköpet med att beskriva vilken jakt du bedriver och hur hundens vardag ska fungera mellan jaktdagarna. Be uppfödaren redogöra för föräldrarnas arbetssätt, jaktprovsresultat och hälsoundersökningar. En hund som passar en viss jägare eller jaktmark behöver inte vara rätt för en annan, även när båda söker samma ras.

## Utseende och päls

Östsibirisk lajka är en stark och muskulös spets med kraftig benstomme och en kropp som är något längre än hög. Huvudet är brett och kilformat, öronen upprättstående och svansen ringlad eller skärformad över ryggen. Uttrycket ska vara vänligt och uppmärksamt, med ovala, lätt snedställda ögon i bruna nyanser.

Hanar är 57–64 cm och tikar 53–60 cm i mankhöjd. FCI:s standard beskriver bland annat svart med tantecken, svart, svartvitt, vitt och vitt med fläckar som typiska färger. Utseendet varierar inom rasen, där jaktliga egenskaper länge har haft stor betydelse i aveln. Kroppsbyggnad och rörelser ska ge förutsättningar för ett funktionellt arbete i terrängen.

Pälsen har raka, grova täckhår över en mjuk och tät underull. Hals och skuldror har rikligare behåring, medan huvud, öron och benens framsidor är kortare pälsade. Borsta bort lös päls när hunden fäller och bada när den behöver det. Be uppfödaren visa hur du kommer igenom underullen med lämpliga redskap och utan att dra i huden.

Gör kroppskontrollen till en naturlig avslutning på skogsturen. Känn igenom hud och ben, undersök trampdynor och kontrollera att inget fastnat mellan tårna. Håll också uppsikt över klor, öron och mun. Tidig, lugn hantering gör det lättare att sköta hunden och att upptäcka fästingar, sår eller andra förändringar innan de blir större problem.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver en jämn och balanserad hund som är vänlig och tillitsfull mot människor. Samtidigt är jaktlusten stark och arbetet i skogen självständigt. De egenskaperna kan finnas hos samma individ: en hund som uppskattar familjens sällskap kan arbeta långt från föraren när den söker vilt. Bedöm både vardagsbeteende och jaktligt arbetssätt inför valpköpet.

Mod, energi och förmågan att hantera krävande jaktsituationer är betydelsefulla delar av rasens bakgrund. Svenska Laikaklubben lyfter också samarbetsviljan som viktig. För ägaren betyder det att relationen behöver byggas genom gemensamma erfarenheter och tydlig träning. Självständighet i jakten gör inte vardagslydnaden mindre angelägen, och arbetslusten behöver få ett genomtänkt utlopp.

Träffa gärna vuxna hundar och fråga hur de fungerar med besökare, hundmöten och hantering. UKC beskriver att konflikter med andra hundar, särskilt av samma kön, kan förekomma; hur en viss hund fungerar behöver bedömas individuellt. Ge valpen positiva erfarenheter av olika miljöer och lugna möten, utan att förvänta dig att den ska vilja hälsa på eller leka med alla.

## Träning och motion

Den östsibiriska lajkan behöver en vardag som utgår från dess uppgift som jakthund. SKK betonar att rasen inte lämpar sig som enbart sällskapshund och att ägaren bör ha tillgång till jaktmarker. Vanliga promenader och enstaka utflykter ger därför inte hela bilden av behovet. Planera för injagning, regelbundet arbete och fysisk träning även under perioder då jakt inte bedrivs.

Lägg grunden med kontakt, inkallning, koppelgående, hantering och förmåga att vänta lugnt. Använd belöningar som hunden uppskattar och träna först i situationer där den har god chans att lyckas. Öka sedan störningarna stegvis. Jaktlusten kräver att du kan säkra hunden där den inte ska söka vilt; en välfungerande inkallning hemma behöver byggas vidare i betydligt svårare miljöer.

Skogspromenader, spårarbete och successivt uppbyggd konditionsträning kan komplettera jakten. Rasen används även som drag- och klövjehund, men belastningen behöver anpassas efter ålder, hälsa och träningsvana. Ta hjälp av uppfödaren eller en erfaren förare när du planerar unghundens utveckling. Variera aktivitet med återhämtning och anpassa passen efter väder och temperatur, särskilt när hunden arbetar hårt.

## Hälsa

SKK beskriver rasen som överlag frisk men nämner att höftledsdysplasi, HD, förekommer. För svensk registrering av valpar ska båda föräldrarna ha officiell höftledsstatus före parning. Rasen omfattas också av särskilda bestämmelser för användning av HD-belastade avelsdjur. Be om registreringsnummer och kontrollera resultaten i SKK:s register, tillsammans med information om syskon och tidigare avkommor.

Armbågsledsdysplasi, ED, tas upp i Svenska Laikaklubbens avelsstrategi. Där rekommenderas kullar efter föräldrar som har röntgats före parning med resultat ED 0, alltså utan påvisade förändringar. Skilj klubbens rekommendationer från SKK:s registreringsregler och be uppfödaren förklara hur den aktuella kombinationen har bedömts. Goda resultat minskar inte behovet av uppföljning när hunden växer upp och börjar arbeta.

Primärt öppenvinkelglaukom, POAG, är en annan fråga att ta upp. Ras- och specialklubben har rapporterat glaukom hos östsibirisk lajka, och sjukdomen kan orsaka smärta och synförlust. Fråga om ögonproblem i släkten, vilka kliniska undersökningar som gjorts och vilka DNA-resultat som finns. Ett allmänt besked om att linjen är frisk ger mindre information än dokumenterade resultat och en tydlig sjukdomshistorik.

Tolkningen av POAG-test behöver vara noggrann. Rasklubben informerar om testning för en variant i ADAMTS10, men SKK efterfrågade i maj 2026 ytterligare vetenskapligt underlag för testets validering i just denna ras. Ett DNA-svar ska därför inte ensamt likställas med en klinisk ögondiagnos. Kontrollera aktuella besked från SKK och rasklubben och låt veterinär bedöma misstänkta ögonbesvär.

## Historia och ursprung

Östsibirisk lajka utvecklades ur lokala jakthundar i centrala och östra Sibirien, där skog och berg ställde stora krav på hundarnas arbete. FCI beskriver bland annat tungusiska, jakutiska, förbajkaliska och amuranknutna lajkatyper som en del av bakgrunden. Hundarna användes för olika slags vilt, och rasens breda jaktliga inriktning är fortfarande en viktig del av dess identitet.

Rasen fick egen rasstatus 1947 och en preliminär standard 1949. FCI erkände den 1980; den historiska sammanfattningen i standarden anger också att en slutlig standard godkändes 1981. Den första östsibiriska lajkan importerades till Sverige 1978. Här har arbetet med bland annat älg, vildsvin och rovvilt fått stor betydelse, och jaktprov används för att dokumentera egenskaper som är viktiga att bevara.

## Att leva med rasen

Det viktigaste inför köp är att jaktlivet och vardagslivet går ihop. Tänk igenom hur ofta hunden ska arbeta, hur du ordnar konditionsträningen och vem som tar hand om den när du är upptagen. Prata med uppfödaren om både jaktsäsongen och resten av året. Tillgång till skog är värdefull, men behöver kombineras med en konkret plan för hundens användning.

En östsibirisk lajka kan uppskatta nära familjekontakt samtidigt som den har stor arbetslust. Barn och hund ska lära känna varandra under vuxnas ansvar, och små barn ska ha en vuxen närvarande i samspelet. Ordna en viloplats där hunden får vara ostörd och lär barnen att respektera mat, vila och signaler om avstånd. Fråga hur föräldradjuren fungerar i hemmet.

Andra hundar och mindre husdjur kräver genomtänkta introduktioner. Rasen är avlad för jakt på olika slags vilt, så förutsätt inte att vänlighet mot människor innebär att katter eller smådjur är säkra tillsammans med den. Använd avstånd och avskiljning när det behövs och låt faktiskt beteende styra. Fråga också uppfödaren om relationerna mellan vuxna hundar och hur eventuella konflikter hanteras.

Boendets läge behöver fungera med både träningen och omgivningen. Skallet är ett arbetsredskap hos en ställande jakthund, men jaktligt skällande säger inte exakt hur ljudlig individen blir hemma. I ett lyhört hus är det klokt att fråga om vardagsskall och träna lugna rutiner kring ljud och besök. En trädgård ger utrymme men ersätter inte arbete tillsammans med föraren.

Ensamhetsträna i små steg när valpen har blivit trygg i sitt hem. Börja med korta stunder och öka efter hur hunden reagerar, samtidigt som du ordnar tillsyn när den behöver sällskap. Självständigheten i jakten visar hur hunden arbetar med vilt; den berättar inte hur länge hunden klarar att vara ensam. Bedöm den delen av vardagen separat.

Välj i första hand en uppfödare som kan beskriva sina avelsmål och visa hur hälsa, mentalitet och jaktförmåga följs upp. Läs föräldrarnas resultat och diskutera vad de betyder för den jakt du vill bedriva. När rasens egenskaper passar ägarens erfarenhet, marker och vardag finns goda förutsättningar för ett långvarigt samarbete med en arbetsvillig och mångsidig jaktkamrat.

Östsibirisk lajka

Kraftfull, livlig jakthund från Sibirien med kilformat huvud, ståndöron och tät dubbelpäls. Självständig i skogen och vänlig mot människor är den avlad för mångsidig jakt, ofta på större vilt. Östsibirisk lajka behöver en engagerad jägare med tillgång till jaktmarker, mycket fysisk och mental stimulans samt regelbunden pälsvård under fällningen.

Alf Jonny Lunde

## Snabbfakta

Chow chow är en kinesisk spetsras med ett lugnt, självständigt sätt, blåsvart tunga och två pälsvarianter. Den är sällan en hund som försöker behaga alla, men kan bli mycket lojal mot sin familj. En blivande ägare behöver framför allt uppskatta en hund med integritet och vara beredd att träna hantering, vardagslydnad och social trygghet utan hårda metoder.

- **Rastyp:** FCI nummer 205, grupp 5, asiatiska spetsar och närstående raser
- **Ursprung:** Kina, med Storbritannien som rasens hemland inom FCI
- **Ursprunglig användning:** vakt och jakt; i dag främst sällskapshund
- **Mankhöjd:** 48–56 cm för hanar och 46–51 cm för tikar
- **Päls:** långhårig eller korthårig, båda med tät päls
- **Typiskt temperament:** lugnt, lojalt, självständigt och reserverat

Rasstandarden anger inget officiellt viktspann. Hull, kroppsbyggnad och fria rörelser säger därför mer än en enskild siffra på vågen. I en stor brittisk studie var medianlivslängden 12,1 år, men det är ett gruppresultat och ingen prognos för en viss hund.

## Utseende och päls

Chow chow ska vara kompakt och balanserad, inte överdrivet tung eller orörlig. Den breda skallen, de små öronen, manen och den högt burna svansen ger det karakteristiska lejonlika uttrycket. Tungan ska vara blåsvart. Ögonen ska vara rena och väl synliga; ett bistert uttryck får inte skapas av lös, rynkig hud som stör ögonen.

Rasens korta, pendlande steg är ett särdrag, men en frisk chow chow ska ändå röra sig fritt, utan besvär och med god uthållighet. Stela eller mödosamma rörelser, eller bakben som viker sig eller översträcks, är alltså inte något man ska förklara bort som ”typiskt för rasen”. Se gärna både föräldradjur och valp röra sig i avslappnat tempo när du träffar en uppfödare.

Den långhåriga varianten har en tät, rak och utstående ytterpäls med mjuk underull och tydlig man. Den korthåriga varianten har kortare, upprätt och tät päls utan behäng. Godkända färger är helsvart, röd, blå, fawn, crème eller vit, ofta med ljusare skiftningar men utan fläckar i andra färger.

Borsta igenom pälsen regelbundet ända ned till huden. En gång i veckan räcker ofta utanför fällningsperioderna, medan lös underull kan kräva tätare arbete när hunden fäller. Kontrollera särskilt bakom öronen, i manen, vid armhålorna och på byxorna. Vänj valpen tidigt vid att stå stilla, bli borstad och få tassar, hud och öron undersökta.

I rasstandarden är klippning eller trimning som förändrar den naturliga silhuetten inte tillåten, förutom putsning av tassarna. Det är en regel om hur rasen ska presenteras, inte ett förbud mot att en veterinär klipper päls när undersökning eller behandling kräver det. Låt hundens välfärd och veterinärens råd styra vid medicinska behov.

## Temperament och personlighet

En rastypisk chow chow är lugn, trogen och självständig, ofta neutral eller avvaktande mot obekanta. En reserverad hund kan hålla avstånd utan att tappa kontrollen. Ihållande flyktförsök, oförmåga att återhämta sig eller hotfulla utfall är däremot inte något som bör avfärdas som rastypisk reservation.

Rasen tar inte alltid initiativ till kontakt och uppskattar ofta att själv få välja när den vill umgås. Det gör tydliga rutiner och respektfull hantering viktiga. Träng inte en osäker hund och låt inte främmande personer luta sig över den eller röra vid huvudet. Belöna i stället lugn nyfikenhet och ge hunden en verklig möjlighet att dra sig undan. Sök hjälp av en kvalificerad hundinstruktör eller beteendeutredare om rädsla eller hotbeteende blir återkommande.

Historisk användning för jakt säger inte hur stark jaktlust en enskild chow chow har i dag. Detsamma gäller förhållandet till andra hundar, katter och smådjur. Tidiga, lugna introduktioner och individens tidigare erfarenheter väger tyngre än en säker rasregel. Ha koppel eller en grind mellan djuren vid de första mötena och avbryt innan någon blir trängd.

## Träning och motion

Chow chow behöver dagliga promenader, möjlighet att undersöka omgivningen och regelbunden mental aktivering, men det finns inget välgrundat minutantal som passar alla. Anpassa efter ålder, hälsa, kondition, väder och hur hunden återhämtar sig. En bra nivå märks på att hunden rör sig villigt, kan varva ned efteråt och inte får ansträngd andning eller kvarstående stelhet.

Självständighet är inte samma sak som ovilja att lära. Träningen fungerar bäst när belöningen är värdefull för just hunden och uppgiften är begriplig. Använd mat, lek, nosarbete eller chansen att få undersöka något intressant. Belöningsbaserad träning är förstahandsvalet; ryck, skrämsel och fysisk dominans riskerar både välfärden och förtroendet.

Prioritera färdigheter som gör vardagen säker:

- träna inkallning på inhägnad plats och använd långlina där löshet inte är säker
- belöna följsamhet i kopplet innan hunden hinner lägga fullt tryck framåt
- dela upp hantering i små steg: en tass, en kort borstning eller en snabb ögonkontroll åt gången
- lär hunden att frivilligt stå kvar och att en slutsignal verkligen avslutar övningen

Variera vanliga promenader med sökövningar, doftspår och korta problemlösningar. Hård fysisk belastning är inget mål i sig. Om rörelserna förändras, hunden sackar efter eller andningen blir bullrig ska aktiviteten avbrytas och orsaken bedömas.

## Hälsa

De viktigaste hälsopunkterna hos chow chow gäller ögon, andning, hud, leder och rörelser. Inåtrullade ögonlock, entropion, kan irritera hornhinnan och ge smärta. Överskottshud i ansiktet får inte göra ögonöppningarna små eller orsaka rinnande, kisande och irriterade ögon. Knä- och korsbandsskador samt höft- och armbågsledsdysplasi är andra viktiga områden i rasens hälsoarbete. Hudproblem och andningsbesvär behöver också följas upp.

Inför ett valpköp bör du titta på funktion, inte bara på intyg. Se att hundarna kan röra sig fritt, har öppna och oretade ögon och andas tyst och obehindrat både i vila och efter lätt aktivitet. Fråga om ögon-, hud-, knä- och andningsproblem i nära släkt och be att få se officiella HD- och ED-resultat för föräldradjuren. SKK beräknar index för både HD och ED hos chow chow, vilket gör släktens samlade resultat mer användbart än en enda bokstav eller siffra.

SKK:s registreringsregler för 2026 anger inget rasspecifikt obligatoriskt krav på HD-, ED- eller ögonresultat för chow chow. Det betyder inte att frågorna är oviktiga. Som köpare behöver du skilja på vad som krävs för registrering och vilka extra hälsoundersökningar en uppfödare väljer för att fatta bättre avelsbeslut. Be uppfödaren förklara vilka undersökningar som gjorts, varför de valts och hur resultaten i släkten har vägts in.

Chow chow finns bland de raser som har förhöjd risk för värmeslag, och den täta pälsen kan göra avkylningen svårare. Det finns ingen säker temperaturgräns som gäller varje hund. Motionera svalare tider, ordna skugga och vatten och följ hundens andning. Kraftig flämtning i vila, trötthet, dregling, förvirring, ostadig gång eller kollaps är varningssignaler. Börja kyla hunden med vatten och kontakta veterinär omedelbart vid misstänkt värmeslag.

Den brittiska livslängdsstudien omfattade 940 chow chow och fann en median på 12,1 år, med ett 95-procentigt konfidensintervall på 11,7–12,5 år. Resultatet beskriver den studerade brittiska populationen och kan inte förutsäga livslängden för en enskild hund i Sverige.

## Historia och ursprung

Chow chow har dokumenterade rötter i Kina och beskrivs i FCI:s rasstandard som känd där i mer än 2 000 år. Hundtypen användes bland annat till vakt och jakt.

Hundar av typen började uppmärksammas utanför Kina omkring år 1800. Storbritannien fick sedan stor betydelse för hur den moderna rasen beskrevs och utvecklades. Den brittiska aveln tog fart under slutet av 1800-talet, och chow chow väckte särskild uppmärksamhet på Crufts 1925. Därför anges Kina som ursprungsland och Storbritannien som rasens hemland inom FCI.

## Att leva med rasen

Chow chow kan bo i både lägenhet och hus om vardagen ger tillräcklig aktivitet, vila och skötsel. Ett lugnt sätt inomhus är ingen garanti för att hunden trivs utan promenader, träning eller sällskap. Planera också för pälsvård, en sval viloplats under varma dagar och en trygg plats där hunden får vara ostörd.

I en barnfamilj ska vuxna alltid ansvara för samspelet. Små barn och hund ska inte lämnas ensamma tillsammans, och hunden behöver en viloplats som barnen respekterar. Lär barn att inte krama, klättra på eller störa hunden när den äter eller sover. Bedöm den enskilda hundens trygghet i stället för att utgå från att rasnamnet garanterar ett visst beteende.

Att rasen är självständig betyder inte att den automatiskt klarar ensamhet. Börja när hunden är trygg hemma, lämna den mycket kort och öka tiden först när den förblir avslappnad. Vissa vuxna hundar klarar några timmar efter träning, medan andra blir oroliga betydligt snabbare. Kamera kan hjälpa dig att se om hunden vilar eller visar stress när ingen är där.

En chow chow kan passa väl i ett hem som uppskattar lugn närhet, tydliga gränser och en hund som inte alltid arbetar för att få beröm. Den praktiska kontrollfrågan är inte om ägaren haft hund förut, utan om vardagen rymmer tålmodig belöningsbaserad träning, regelbunden päls- och hälsokontroll och respekt för hundens behov av både social trygghet och eget utrymme.

Chow chow

The UK Kennel Club

Verein für Deutsche Spitze und Spitze der FCI

Svenska Chow Chow Klubben

Norwegian Kennel Club

Urgammal kinesisk ras med lejonliknande päls och blåsvart tunga. Medelstor, kraftig och kvadratisk i typen, med en tät dubbelpäls som kräver regelbunden pälsvård. Självständig, lojal och reserverad mot främlingar passar den bäst i lugna hem hos erfarna ägare, och behöver måttlig motion samt noggrann hälsovård.

Silvija Liaskauske

Tysk jaktterrier

Verein für Deutsche Jagdterrier e.V.

The Kennel Club (UK)

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Tysk jaktterrier är en kompakt, atletisk arbetsterrier som avlats i Tyskland för krävande jakt. Den är mycket driftstark, orädd och lojal, och behöver intensiv daglig motion, konsekvent belöningsbaserad träning och en erfaren förare. Pälsen är vädertålig, fäller måttligt och rasen passar bäst i aktiva hem med jakt eller hundsport.

Årreiane

Klokkarsteinen

Släthårig foxterrier

Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Deutscher Foxterrier-Verband e.V. (Germany)

Société Centrale Canine (France)

Släthårig foxterrier är en liten, atletisk och människokär terrier med kort, lättskött päls. Den är energisk, intelligent och självständig och behöver mycket motion, träning och mental stimulans. Kärleksfull men intensiv, särskilt mot smådjur, och passar bäst hos aktiva ägare med tydlig och konsekvent ledning.

Helge Skaret

Basset fauve de Bretagne

Basset Fauve de Bretagne Club of Great Britain

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Pigg och gladlynt fransk drivande hund med låg, kraftig kropp och sträv, gyllene‑röd päls. Vänlig och tillgiven, bra med barn och andra hundar men med stark jaktinstinkt. Intelligent men självständig; kräver tålamod i träningen, gott om motion och regelbunden men enkel pälsvård.

Maj Britt Finskud

## Snabbfakta

Malteser är en liten sällskapshund för den som vill ha en nära, alert hund och kan lägga mycket tid på pälsvård. Rasen kan uppskatta både längre promenader, lek och lugna stunder i knät. Den lilla kroppen betyder alltså inte att hunden bara vill bli buren, men storleken kräver varsam hantering.

- **Ursprung och hemland:** centrala Medelhavsområdet och Italien
- **Rasgrupp:** grupp 9, sällskapshundar
- **Storlek:** hanar 21–25 cm och tikar 20–23 cm i mankhöjd
- **Vikt:** 3–4 kg enligt rasstandarden
- **Päls:** lång, rak, vit och silkeslen, utan underull
- **Passar dig som:** vill ha en aktiv liten följeslagare och är beredd på regelbunden päls-, tand- och kroppsvård

Malteser kan fungera för en förstagångsägare, men även en ny hundägare måste vara beredd att lära sig pälsvård och träna ensamhet, rumsrenhet och vardagsregler från början. Innan du väljer ras bör du särskilt fundera på om du faktiskt vill sköta pälsen nästan varje dag under många år.

## Utseende och päls

Maltesern är liten och elegant med en kropp som är längre än den är hög. Den fulla utställningspälsen faller lång och rak längs kroppen. Rasstandarden beskriver pälsen som tät, blank och silkeslen utan underull. Färgen ska vara rent vit, men en svag ton av elfenben är tillåten.

En lång malteserpäls behöver kammas och borstas varje dag eller åtminstone varannan dag för att små tovor inte ska växa ihop. Den vita pälsen behöver också badas regelbundet, men rätt intervall beror på pälslängd, vardag och hur smutsig hunden blir. Red ut pälsen systematiskt ända ned mot huden och kontrollera särskilt områden där friktion lätt skapar tovor.

Många sällskapshundar klipps kortare än utställningsidealet. Kortare hår kan göra pälsvården snabbare, men tar inte bort behovet av att kontrollera hud, ögon, öron, klor och tänder. Be uppfödaren visa hur hundens päls ska kammas, badas och torkas. Vänj valpen stegvis vid att stå still, bli hanterad och få tassar, mun och ansikte undersökta. Då blir skötseln mindre stressande för både hund och ägare.

Malteser beskrivs ibland som allergivänlig eftersom pälsen saknar underull. Det är missvisande: det finns inga allergifria hundar, och hundens allergener finns framför allt i hud och saliv. Reaktionen kan dessutom skilja mellan individer, även inom samma ras. Den som har allergi ska därför inte lita på rasnamnet eller pälstypen, utan behöver bedöma sin egen situation tillsammans med vården.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en livlig, tillgiven, sansad och intelligent sällskapshund. Många malteser är uppmärksamma på sin ägare, tycker om att lära sig små uppgifter och växlar gärna mellan aktivitet och närhet. Det gör rasen till en engagerad följeslagare, inte till en prydnadshund utan egna behov.

Rasbeskrivningen är däremot ingen garanti för hur en enskild hund reagerar på främlingar, andra hundar eller nya miljöer. I rasklubbens svenska ägarenkät ingick 247 hundar, och svaren visar att de sociala reaktionerna varierar. Bara 13 malteser hade genomfört BPH under den redovisade perioden, vilket är för få för säkra slutsatser om rasens beteende i stort.

Räkna därför inte med att alla malteser automatiskt är tysta, öppna mot alla eller enkla med andra djur. Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar fungerar i vardagen: vid besök, hundmöten, hantering, ljud och vila. Lugna möten med olika människor och miljöer, tillsammans med tydliga vardagsrutiner, säger mer än generella etiketter som ”skällig” eller ”alltid vänlig”.

## Träning och motion

Malteser behöver daglig fysisk aktivitet och mental sysselsättning, men samma minutantal passar inte alla. En frisk vuxen hund kan uppskatta längre promenader, nosarbete, trickträning och lek. Anpassa längd och tempo efter ålder, kondition, väder och återhämtning. Bygg upp en valp gradvis. Om hunden blir stel, halt eller ovanligt trött ska den få ta det lugnare, och kvarstår besvären behöver en veterinär bedöma dem.

När hunden lär sig något nytt är det klokt att sluta medan den fortfarande är koncentrerad, i stället för efter ett bestämt antal minuter. Belöna önskat beteende och träna på sådant som gör vardagen enkel: inkallning, koppelgång, lugn på en egen plats, hantering och att kunna tystna när du har uppmärksammat det som fick hunden att larma.

Rumsrenhet är en träningsfråga, inte ett bevis på rasens intelligens eller trots. Ta ut valpen ofta, särskilt efter sömn, mat och lek, och belöna när det blir rätt. Även ensamhet ska tränas gradvis när valpen är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och en vuxen hunds förmåga beror på träning och individ. Börja med mycket korta, odramatiska separationer och öka bara när hunden förblir lugn.

## Hälsa

Malteser beskrivs generellt som en frisk ras, men patellaluxation och navelbråck kan förekomma. Patellaluxation innebär att knäskålen kan förflyttas från sitt normala läge; hälta eller ett återkommande hoppande steg är signaler som bör bedömas av veterinär.

Rasklubbens avelsdokument redovisar 40 registrerade patellaundersökningar under 2012–2021. Det är ett litet och selekterat underlag och visar inte hur vanligt problemet är bland alla malteser. Be i stället uppfödaren visa eventuella officiella patellaresultat för föräldradjuren och berätta om knäproblem eller navelbråck i nära släkt. Malteser har inget eget krav på hälsoundersökning i SKK:s särskilda registreringsregler för 2026. Ett frivilligt resultat kan ändå ge värdefull information; frivilligt betyder inte oviktigt.

Rinnande ögon och missfärgning under ögonen, ofta kallat tårfläckar, rapporterades för många hundar i rasklubbens ägarenkät. I enkätrapporten beskrivs missfärgningen som kosmetisk, samtidigt som orsaken inte är säkerställd. Färgen i sig är därför ingen diagnos. Håll området rent och torrt, men sök veterinär om ögat blir rött, hunden kisar eller gnuggar sig, eller om det kommer kladd eller en tydlig ny förändring.

Kontrollera ögon, rörelser, hud och mun regelbundet. Börja med tandborstning redan när hunden är ung och gör hanteringen lugn och förutsägbar. En bred lista över möjliga småhundssjukdomar säger mindre än dokumenterade resultat, hundens egna symptom och det man faktiskt vet om hälsan hos nära släktingar.

## Historia och ursprung

Malteserns namn bevisar inte att rasen kommer från ön Malta. Den officiella standarden anger centrala Medelhavsområdet som ursprung och Italien som hemland. Namnet kopplas där till ett semitiskt ord för hamn eller tillflyktsort, vilket förekommer i flera ortnamn runt Medelhavet.

Rasens föregångare levde i hamnar och kuststäder, där de jagade råttor och möss i magasin och fartygslastrum. Små hundar kallade *canes melitenses* nämns från Aristoteles tid. Liknande hundar blev senare uppskattade sällskap i det antika Rom och syns vid förnäma personers sida i renässansmålningar. Historien rymmer alltså både praktiskt arbete i hamnmiljöer och en lång roll som sällskapshund.

Den första dokumenterade maltesern i Sverige var en tik som importerades från England 1910 och visades i Stockholm 1911. Dagens ras är framför allt sällskapshund, även om enskilda hundar kan trivas med exempelvis lydnad, spår eller agility på lämplig nivå.

## Att leva med rasen

Malteser kan bo bra i lägenhet om den får promenader, mental aktivitet, närhet och träning på ljud i omgivningen. Bostadens storlek ersätter inte vardagsbehoven, och en liten hund ska inte behöva tillbringa dagen i famnen. Ge den möjlighet att gå, nosa, välja viloplats och använda kroppen på ett tryggt sätt.

Med barn är vuxen närvaro viktig. Hunden väger bara 3–4 kg, så lek på golvnivå, varsamma lyft och en fredad bädd minskar risken för både rädsla och olyckor. Barn ska inte störa hunden när den äter eller sover. Hur rasen fungerar med andra hundar, katter eller smådjur avgörs av individ, tidigare erfarenheter och introduktion; det går inte att lova utifrån rasen ensam.

Gör en realistisk vardagskontroll före köp:

- Kan någon sköta pälsen nästan dagligen och börja med tandborstning och hantering direkt?
- Hur fungerar föräldradjuren vid besök, hundmöten, vila och korta separationer?
- Finns officiella patellaresultat, och vad vet uppfödaren om knän, navelbråck och ögonbesvär i familjen?
- Får du se registreringsuppgifter och träffa tiken i hennes vanliga miljö?
- Kan du ordna tillsyn medan valpen ännu inte kan vara ensam?

Malteser passar bäst hos den som uppskattar kombinationen av närhet, livlighet och träningsvilja – och samtidigt accepterar den omfattande skötseln och variationen mellan individer bakom det vita, eleganta yttre.

Malteser

Malteser är en liten, robust sällskapshund med lång, vit silkig päls och uttrycksfulla mörka ögon. Den är tillgiven och mycket människoorienterad och anpassar sig väl till livet i lägenhet om den får dagliga promenader. Den behöver regelbunden pälsvård, tandvård och mild träning och lever ofta ett långt och aktivt liv.

Daniela Salinas-Fernandez Elvegård

Aneta Kinga Gorka

Yanaisy Vega Carmona

## Snabbfakta

Welsh corgi pembroke är en liten men kraftig vall- och boskapshund som i dag främst lever som aktiv sällskapshund. Den passar bäst hos den som vill kombinera promenader med vardagsträning, nosarbete eller annan mental aktivering.

- Mankhöjd: cirka 25–30 centimeter
- Vikt enligt rasstandarden: 10–12 kilo för hanar och 9–11 kilo för tikar
- Ursprungsland: Storbritannien, med rasens brukshistoria i Wales
- Päls: medellång dubbelpäls som fäller, särskilt under tydliga fällningsperioder
- Temperament: idealet är en frimodig, alert och vänlig hund, men skillnaderna mellan individer är stora
- Livslängd: den svenska rasklubben beskriver många hundar som blir 12–14 år, men ålder och hälsa varierar

Pembroke och welsh corgi cardigan är två skilda raser, inte varianter av samma ras. De skiljer sig bland annat i storlek, färger och svans. Välj inte mellan dem utifrån förenklade påståenden om att den ena alltid är lugnare eller mer social.

## Utseende och päls

Welsh corgi pembroke ska vara lågställd, stark och robust utan att se tung eller orörlig ut. Kroppen är medellång, bröstkorgen bred och djup och öronen upprättstående. Trots de korta benen ska en frisk pembroke röra sig fritt och aktivt.

Rasstandarden anger ungefär 25–30 centimeter i mankhöjd, 10–12 kilo för hanar och 9–11 kilo för tikar. Siffrorna är riktmärken, inte rätt målvikt för varje hund. Hull och muskelmassa måste också bedömas.

Pälsen består av raka, medellånga täckhår och tät underull. Godkända färger är rött, sobel, fawn och svart med tanteckning. De kan förekomma med eller utan vitt på ben, bröst och hals; en mindre mängd vitt på huvud och nosparti är också tillåten.

Äldre rasbeskrivningar kan ge intrycket att alla pembrokes har kort svans. De kan i själva verket födas med full svans eller naturlig stubbsvans av olika längd. Svanskupering är förbjuden i Sverige om ingreppet inte behövs av veterinärmedicinska skäl. En kuperad hund är därför inte svenskfödd; kontrollera dess ursprung och införselhandlingar noga.

Welsh corgi cardigan är vanligen något högre, har en lång, rävliknande svans och fler godkända färger. Färg eller personlighet räcker ändå inte för säker identifiering; stamtavlan visar vilken ras hunden tillhör.

Pälsen behöver inte trimmas. Borsta regelbundet och arbeta igenom underullen när fällningen ökar. Det tar bort löst hår och gör hudförändringar lättare att upptäcka. Bada när hunden är smutsig, inte enligt ett fast schema. Vänj valpen lugnt vid borstning, kloklippning och tandvård.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en frimodig, arbetsvillig, utåtriktad och vänlig hund. Samtidigt visar SKK:s aktuella BPH-analys av vardagsbeteenden stor spridning bland de hundar som deltagit. Vissa hälsar intensivt på främmande människor, andra betydligt mindre. En rasbeskrivning kan därför inte tala om exakt hur en viss valp blir.

Pembrokens bakgrund som gårds- och boskapshund märks ofta i vaksamhet, snabba reaktioner och förmåga att fatta egna beslut. Många tycker om att samarbeta, men en del behöver mer träning för att välja föraren framför sådant som händer runt omkring. Det gör rasen rolig att träna, men inte alltid självgående i vardagen.

SKK lyfter särskilt fram en möjlig tendens att vakta, skälla och nafsa mot hälar. Det sista hänger samman med rasens historiska arbete nära boskapens bakben, men vallningsbeteendet ser inte likadant ut hos alla hundar. Nafsande mot springande barn, fötter eller byxben ska ändå stoppas tidigt. Belöna i stället lugn kontakt, följsamhet och att hunden väljer en tillåten uppgift.

Skällande varierar också. En pembroke kan reagera på dörrljud, rörelse utanför fönstret eller förväntan, men rasnamnet avgör inte hur stort problemet blir. Fråga hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar hemma. Träna lugna rutiner kring dörr, gäster och vila från början.

För barnfamiljen är rätt individ och en genomtänkt vardag viktigare än etiketten ”familjehund”. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred.

## Träning och motion

Welsh corgi pembroke behöver daglig fysisk och mental aktivering, men ett bestämt antal minuter eller kilometer passar inte alla. Ålder, hälsa, kondition och promenadens innehåll påverkar behovet mer än ett standardschema.

En bra vardag innehåller promenader med tid att nosa, korta träningsstunder och en uppgift som kräver koncentration, till exempel godissök, spår eller nya vardagsfärdigheter. Variera lugna aktiviteter med rörelse och planerad vila. En hund som får springa mycket men aldrig tränar på att koppla av kan ändå ha svårt att komma till ro.

Börja tidigt med inkallning, koppelgående, impulskontroll och ett lugnt avbrott från skällande eller nafsande. Belöningsbaserad träning gör det lätt att visa hunden vilket beteende som lönar sig. Håll passen tydliga och avsluta medan hunden fortfarande är engagerad i stället för att nöta samma övning.

Rasen kan uppskatta lydnad, rallylydnad, spår, nose work och agility. Välj aktivitet efter hundens kropp och motivation. Alla pembrokes har inte vallningsanlag bara för att rasen historiskt arbetat med boskap; sådana egenskaper måste bedömas hos den enskilda hunden.

De korta benen är inte ett skäl att behandla en frisk vuxen hund som ömtålig. Bygg kondition och muskler stegvis och ge hunden bra fäste på hala golv. Anpassa belastningen för valpar, äldre hundar och hundar som återhämtar sig från skada. Plötslig smärta, ovilja att röra sig, hälta eller svaghet ska bedömas av veterinär, inte mötas med allmänna råd om trappor eller ramper.

## Hälsa

Welsh corgi pembroke beskrivs som en generellt frisk ras i den svenska avelsstrategin, men köparen behöver ändå kontrollera höfter, ögon och dokumenterad hälsa i släkten. Skilj mellan registreringskrav, rasklubbens råd och DNA-test som går att köpa.

Sedan januari 2025 kräver SKK att båda föräldrarna har officiell höftledsstatus före parning för att valparna ska kunna registreras. Be att få se resultaten och fråga hur uppfödaren har resonerat; ”röntgad” betyder inte att resultatet saknar anmärkning.

Svenska Welsh Corgi Klubben rekommenderar också att avelsdjur ögonundersöks före parning. Fråga efter aktuella resultat för båda föräldrarna och om det finns ögonfynd i nära släkt. Rasklubben följer dessutom hältor och förkortat armbågsben, så kallad short ulna, som kan göra frambenet felställt. En ung hund med tilltagande utåtvriden tass, krokigt framben eller hälta bör undersökas tidigt av veterinär.

DNA-test för degenerativ myelopati, DM, och von Willebrands sjukdom typ 1 förekommer i rasen, men resultatet måste tolkas rätt. Den aktuella svenska avelsstrategin beskriver DM-testet som ett risktest och rekommenderar inte rutinmässig testning, eftersom testet inte ger hela den kliniska bilden och sjukdomen inte är dokumenterad som ett större problem bland svenska hundar. För vWD typ 1 har rasklubben tagit bort sitt tidigare råd om rutinmässig testning efter en genomgång med SKK:s DNA-grupp. Ett laboratorieresultat bevisar alltså inte i sig att en hund är sjuk eller kommer att bli det. Be uppfödaren förklara varför ett test har gjorts och hur resultatet har vägts mot övrig hälsa och genetisk variation.

Håll hunden i normalt hull genom hela livet. En tydlig midja ska kunna ses uppifrån och revbenen ska kännas med lätt tryck. Väg hunden regelbundet, men låt inte standardens kilotal ersätta en riktig hullbedömning. Kontakta veterinär om vikten förändras utan tydlig förklaring eller om hunden behöver ett strukturerat viktminskningsprogram.

## Historia och ursprung

Welsh corgi pembroke utvecklades i Wales som gårds- och vallhund, men rasens tidigaste ursprung är inte slutgiltigt klarlagt. Teorier om flamländska vävare, nordiska spetshundar och släktskap med västgötaspets ska därför ses som teorier, inte som säkra historiska fakta.

Det dokumenterade arbetet på walesiska gårdar förklarar rasen bättre. Pembrokes hjälpte till att flytta boskap till och från ladugården, vaktade gården och utförde flera andra uppgifter. Som heeler drev hunden boskap genom att arbeta nära djurens bakben. Uppgiften krävde vaksamhet, rörlighet, beslutsamhet och både självständighet och samarbete.

Pembroke och cardigan utvecklade egna särdrag i Wales men betraktades länge gemensamt som welsh corgi. De skildes åt som två raser 1934. FCI placerar pembroke som ras nummer 39 i grupp 1 för vall-, boskaps- och herdehundar.

I Sverige lever pembrokes nästan alltid som sällskapshundar, även om några fortfarande får valla. Arvet syns oftare i hundsport, nosarbete och en vardag där hunden får lösa uppgifter med sin ägare.

## Att leva med rasen

En welsh corgi pembroke kan bo i lägenhet, radhus eller villa om vardagen ger tillräckligt med aktivitet, återhämtning och sällskap. Den lilla mankhöjden gör inte hunden passiv, och en trädgård ersätter inte promenader eller träning. I lägenhet är det särskilt viktigt att arbeta tidigt med ljud i trapphus, utsikt från fönster och lugn vid dörren.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden förblir avslappnad. Valpar och oroliga hundar behöver extra hänsyn. Hundar ska också rastas återkommande under dagen, så den som arbetar långa dagar behöver planera hjälp med sällskap och rastning.

Rasen kan leva med andra hundar eller katter, men om det fungerar avgörs av individerna och introduktionen. Låt en katt ha hundfria platser och möjlighet att komma undan, håll de första mötena kontrollerade och förhindra jakt. Smådjur ska skyddas från stress och fysisk kontakt. Tidigare erfarenhet av ett djurslag är värdefull information, men ingen garanti för nästa relation.

För en förstagångsägare kan pembroke fungera om personen uppskattar träning och är konsekvent utan hårda metoder. Den passar sämre för den som vill ha en hund som nöjer sig med korta rundor, sällan fäller eller automatiskt är tyst och följsam.

Rasen har blivit betydligt vanligare i Sverige. När en ras blir populär behöver köparen vara extra noggrann. Träffa uppfödaren och valpens mamma, kontrollera registrering, id-märkning, veterinärbesiktning och officiella hälsoresultat. Om hunden är importerad eller svanskuperad ska ursprung och införselhandlingar vara tydliga. Ett bra köpbeslut bygger på dokument, öppna svar och hur hundarna faktiskt fungerar — inte på bilder eller löften om ett visst temperament.

Welsh corgi pembroke

Association Française du Corgi

Welsh corgi pembroke är en liten, kraftig vallhund med korta ben, rävliknande ansikte och en vädertålig dubbel päls som fäller året runt. Den är intelligent, aktiv och mycket människoorienterad och behöver daglig motion, mental stimulans, vänlig men konsekvent träning samt noggrann kontroll av vikt och rygg.

Striolin driver oppdrett av rasen Welsh corgi pembroke og holder til i Braskereidfoss i Norge. Oppdrettsvirksomheten ble etablert i 1998 og flyttet til nåværende sted i 2005. Welsh corgi pembroke ble tatt inn som oppdrettsrase i 2020. Vi følger NKK og raseklubbens sine retningslinjer for avl og oppdrett.

Striolin

## Snabbfakta

Yorkshireterriern är en liten brittisk terrier som främst hålls som sällskapshund, men den ska fortfarande vara alert, intelligent och livlig med stabilt temperament.

- Rasen är erkänd av FCI som brittisk terrier nummer 86, i grupp 3 och sektionen för dvärgterrier.
- Rasstandarden anger högst 3,2 kg men varken minimivikt eller mankhöjd. I praktiken är många individer större än standardens maxvikt.
- ”Teacup” är ingen officiell storleksklass för yorkshireterrier. En sådan etikett är därför inte en garanti för hundens vuxenstorlek eller hälsa.
- Pälsen ska vara rak, glänsande, fin och silkeslik. Lång päls kräver mycket skötsel; kortklippning minskar arbetet men gör inte pälsen underhållsfri.
- De tydligast dokumenterade hälsoprioriteringarna är tänderna, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation, alltså lösa knäskålar.

## Utseende och päls

Yorkshireterriern ska vara kompakt, nätt och välproportionerad, med upprätt hållning och fria rörelser. Den får vara mycket liten men ska inte se bräcklig eller överdrivet förminskad ut.

Maxvikten 3,2 kg beskriver utställningsstandardens ideal, inte ett löfte om varje vuxen hund. Standarden innehåller ingen mankhöjd. SKK uppger att de flesta individer är omkring 20–25 cm och att många väger mer än standardens max; även valpar i samma kull kan få olika vuxenstorlek. Den som köper valp bör därför fråga efter föräldrarnas och vuxna släktingars faktiska vikter i stället för att lita på ord som ”mini” eller ”teacup”.

Den vuxna standardpälsen är mörkt stålblå över kroppen och klart gyllene tan på bland annat huvud och bröst. Hårstråna ska vara raka, glänsande och ha fin silkesstruktur, inte vara ulliga. Valpar föds svarta och tanfärgade, och den stålblå vuxenfärgen utvecklas gradvis. Hur snabbt färg och struktur mognar varierar, så valppälsen visar inte exakt hur den vuxna hunden kommer att se ut.

En lång päls behöver kammas igenom ofta och ända ner till huden, särskilt där hårstrån utsätts för friktion. Många sällskapshundar kortklipps för en enklare vardag. Då blir bad, torkning och utredning mindre tidskrävande, men hunden behöver fortfarande borstas och vänjas vid hantering av ansikte, öron, tassar och klor. Pälsen saknar underull, vilket också gör att hunden kan behöva skydd i kallt och blött väder.

Yorkshireterrier beskrivs ibland som allergivänlig eftersom den fäller lite synligt hår. Det är missvisande som garanti: inga hundar är allergenfria, och hundallergen kommer bland annat från saliv och hudceller. Den som har eller misstänker pälsdjursallergi bör söka medicinsk rådgivning före ett hundköp.

En trefärgad biewer terrier är inte en särskild yorkshireterrierfärg. I Sverige och övriga Norden hanteras biewer terrier som en separat ras, även om den har nära historiskt släktskap med yorkshireterriern. Den är däremot inte erkänd av FCI.

## Temperament och personlighet

Yorkshireterriern är vanligtvis uppmärksam, nyfiken och handlingskraftig, inte en passiv knähund. Rasstandarden betonar intelligens, livlighet och stabilt sinnelag, men graden av socialitet, skall och jaktintresse varierar mellan individer och påverkas av uppväxt och träning.

Den snabba reaktionen på ljud och rörelse kan göra rasen benägen att larma. Det är inte samma sak som att varje individ skäller mycket. En hund som får undersöka miljön lugnt, belönas för tystnad och lär sig att koppla av har bättre förutsättningar att hantera dörrljud och rörelse utanför fönstret. Att bara avbryta skallet utan att förändra orsaken ger sällan en hållbar vardag.

Terrierbakgrunden kan märkas som intresse för leksaker, dofter och små djur. Inkallning och förmågan att avstå från något spännande behöver därför tränas, även hos en hund som är lätt att lyfta. Samlevnad med katt eller annan hund avgörs mer av individ, introduktion och vardagsrutiner än av ett enkelt ja eller nej för rasen.

Med barn är den lilla kroppen den viktigaste praktiska frågan. Ett barn behöver kunna låta hunden gå undan, leka på golvnivå och avstå från att bära eller jaga den. Kontakt med små barn ska övervakas. Samma försiktighet behövs i lek med betydligt större hundar, eftersom en vänlig men fysisk lek kan bli för hård för en yorkshireterrier.

## Träning och motion

Yorkshireterriern behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget meningsfullt minutkrav som passar alla individer. En bra dag innehåller flera rastningar, promenader med tid att nosa, lek, enkel problemlösning och träning som hunden kan lyckas med.

Anpassa mängd och intensitet efter ålder, kondition, väder och individ. Det är mer användbart att se hur hunden fungerar i vardagen och justera en sak i taget än att jaga ett generellt antal minuter.

Belöningsbaserad träning passar rasens snabba uppfattningsförmåga. Prioritera kontakt, inkallning, följsamhet i koppel, en lugn viloplats och ett alternativt beteende när hunden vill larma. Träna också pälsvård, tandvisning och kloklippning i små steg. Det gör vardagsskötseln säkrare och minskar behovet av att hålla fast hunden.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Den behöver få lugna, positiva erfarenheter av människor, hundar, underlag, trafik och hemmets ljud utan att pressas. Rasen kan också uppskatta nosework, rallylydnad, viltspår, trick eller storleksanpassad agility. Aktiviteten är mindre viktig än att hunden får använda både kropp och huvud.

## Hälsa

Yorkshireterriern är som population relativt långlivad, men tänderna och knälederna förtjänar särskild uppmärksamhet. SKK lyfter tandsten, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation som problem att känna till.

En brittisk studie publicerad 2025 granskade journaler för 3 308 yorkshireterrier vid vanliga veterinärkliniker under 2016. Tandlossningssjukdom var den vanligaste enskilda diagnosen och registrerades hos 21,1 procent under studieåret. Kvarvarande mjölktänder registrerades hos 3,57 procent, och forskarna bedömde även patellaluxation som en rasdisposition. Siffrorna beskriver en brittisk studiegrupp under en bestämd period, inte risken för en viss svensk hund, men de gör tandvård till en tydlig vardagsprioritet.

Börja vänja valpen vid tandborstning tidigt. Daglig tandborstning är det bästa praktiska skyddet mot plack och tandsten, men träningen ska byggas utan tvång. Låt veterinär bedöma tandväxlingen om mjölktänder sitter kvar när de permanenta tänderna kommer eller om hunden verkar ha ont i munnen.

Be uppfödaren redovisa vad som är känt om tänder, bett och knäleder hos föräldrar och nära släktingar. Fråga om föräldrarna har undersökts för patellaluxation och be att få se dokumenterade resultat om sådana finns. Ett enskilt test kan minska osäkerheten men kan aldrig garantera en frisk valp.

Det finns inte ett universellt, fast testpaket för yorkshireterrier som gäller i alla kennelklubbar och för all framtid. Kontrollera därför aktuella svenska registreringsregler och rekommendationer från SKK och rasklubben inför köp eller avel, i stället för att utgå från en gammal lista på nätet.

I den brittiska studien var medianåldern vid död 13,56 år, vilket stödjer bilden av en långlivad ras. Det är ett populationsmått, inte en prognos för individen. Hull, munhälsa, rörelse, förändrat beteende och regelbundna veterinärkontroller behöver följas genom hela livet.

## Historia och ursprung

Yorkshireterriern utvecklades i norra England under 1800-talet och fick sin form i Yorkshires textildistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare födde från 1850-talet upp mycket små, mjukhåriga terrier som både bar terrierns jaktintresse och blev eftertraktade sällskapshundar.

Det exakta receptet bakom rasen är inte säkert dokumenterat. Äldre black-and-tan-terrier samt malteser, dandie dinmont terrier och skye terrier nämns som troliga bidrag. Därför är det mer korrekt att tala om sannolika förfäder än att ange en bestämd korsning.

Rasnamnet accepterades omkring 1870 och yorkshireterriern erkändes som ras 1886. Under den senare delen av 1800-talet gick den från arbetarmiljöernas små terrier till en modern sällskaps- och utställningshund. Berättelsen om råttfångare har en rimlig grund i terrierbakgrunden och rasstandardens beskrivning av jaktinstinkt, men varje tidig hund arbetade inte nödvändigtvis i en gruva eller fabrik.

Den eleganta pälsen har därefter fått stor uppmärksamhet, men rasens alerta uttryck, initiativförmåga och intresse för rörelse är fortfarande viktiga delar av helheten.

## Att leva med rasen

Yorkshireterriern kan fungera väl i lägenhet eller hus när den får aktivitet, lugnträning och regelbunden skötsel. Bostadens storlek är mindre avgörande än om hushållet kan hantera ljud, ge hunden utevistelse och skapa en trygg vardagsrytm.

Ensamhet behöver tränas gradvis från mycket korta stunder och anpassas efter hundens reaktion. Jordbruksverkets råd att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid är inte ett besked om att en hund klarar sex timmar ensam. Valpar och äldre hundar behöver rastas oftare, och en hund som visar oro behöver ett annat upplägg oavsett klockan.

Rasen passar bäst hos den som vill ha en liten men aktiv hund och accepterar tre återkommande delar av vardagen: päls, tänder och träning. I en familj med små barn eller stora hundar behövs dessutom tydliga säkerhetsrutiner. Kyla och väta kan kräva skydd, särskilt när pälsen är kortklippt eller hunden står stilla.

Inför ett valpköp är det klokt att:

- träffa tiken och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i vardagen
- be om faktiska vikter hos föräldrar och vuxna släktingar och avstå från löften om en viss ”teacup”-storlek
- gå igenom dokumenterad tand-, bett- och patellahistorik samt aktuella avelsrekommendationer
- bestämma om du vill sköta lång päls eller hålla hunden kortklippt, och lära dig den rutinen före köpet
- planera för rastning, ensamhetsträning och hundvakt innan valpen flyttar in.

För rätt hushåll är yorkshireterriern en liten, närvarande vardagspartner med tydlig terrierkaraktär. Den är lätt att ta med men ska behandlas som en aktiv hund, inte som en accessoar.

Yorkshireterrier

FCI - Fédération Cynologique Internationale

Deutscher Verband für das Hundewesen (German Kennel Club)

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Yorkshireterrier är en mycket liten, självsäker sällskapshund som från början avlades som råttfångare i norra England. Den har en fin, silkeslen päls som kräver regelbunden pälsvård, är livlig, intelligent och ofta ganska ljudlig. Yorkar knyter starka band till sina familjer, behöver daglig aktivitet och kan leva ett långt och aktivt liv.

Alina Alexandra Andersen

Randi Kristiansen

Zinaida Zildzo Johannessen

## Snabbfakta

- Bedlingtonterrier är en brittisk terrier med tydlig jaktinstinkt bakom det mjuka, lammlika utseendet.
- Rasen är omkring 41 cm hög och väger normalt 8–10 kg; tikar får vara något lägre och hanar något högre.
- Den är ofta livlig ute och lugn hemma, men behöver både daglig rörelse och uppgifter för huvudet.
- Pälsen fäller mycket lite, men ska kammas regelbundet och klippas ungefär var 6–8 vecka.
- Låg fällning gör inte rasen allergifri.
- Koppartoxikos är den viktigaste rasspecifika hälsofrågan att kontrollera inför ett valpköp.
- Rasen kan bo både i lägenhet och hus om den får tillräcklig aktivitet, trygg ensamhetsträning och säkra promenader.

## Utseende och päls

Bedlingtonterriern är en smidig, muskulös hund med en siluett som skiljer sig från de flesta andra terrier. Kroppen är något längre än hög, länden är naturligt välvd och buklinjen tydligt uppdragen. Huvudet är päron- eller kilformat, utan markerat stop, och den ljusa silkeshättan på hjässan förstärker det karakteristiska lammutseendet. Under den eleganta ytan finns en hund byggd för fart: rasstandarden beskriver att den ska kunna galoppera snabbt.

Mankhöjden är omkring 41 cm och vikten 8–10 kg. En mindre avvikelse nedåt för tikar och uppåt för hanar är tillåten. Färgerna är blå, leverbrun eller sandfärgad, med eller utan tanteckning. Pälsen ska vara tjock, stå ut från huden och ha en tydlig tendens att tvinna sig, särskilt på huvud och ansikte. Den får inte kännas sträv.

Pälsen lämnar mycket lite hår efter sig, men är inte lättskött. Som praktiskt riktmärke bör den borstas och kammas minst en gång i veckan och klippas ungefär var 6–8 vecka. Tovor kan kräva tätare genomgång, särskilt efter skogsturer och på ställen där pälsen utsätts för friktion. Den typiska rasfrisyren kräver kunskap; fråga därför uppfödaren om vardagsklippning och om en hundfrisör som kan bedlingtonterrier.

Öronen behöver följas noga eftersom tät hårväxt och trånga hörselgångar har uppmärksammats inom rasen. Kontrollera regelbundet om hunden får rodnad, dålig lukt, klåda eller återkommande besvär och kontakta veterinär vid symtom. Klippning och god överblick hjälper dig att upptäcka problem, men ersätter inte en veterinärbedömning.

Att bedlingtonterriern fäller lite betyder inte att den är allergivänlig. Hundallergen kommer bland annat från hud och saliv, och mängden varierar mellan individer. Den som har hundallergi behöver därför bedöma den aktuella hunden och sin egen reaktion i stället för att lita på rasens pälstyp.

## Temperament och personlighet

Bedlingtonterriern kombinerar ett vänligt och tillgivet sätt med en terriers mod och jaktintresse. Rasidealet är en livlig, alert och intelligent sällskapshund som är mild i vila men handlingskraftig när något händer. Det är en användbar beskrivning av rasens spännvidd: samma hund kan ligga stilla i soffan och kort därefter vilja springa i full fart efter något som rör sig.

Många individer uppskattar nära kontakt med familjen och kan koppla av väl inomhus när deras behov är tillgodosedda. Mot främlingar kan vissa vara lite avvaktande. Skygghet och nervositet hör däremot inte till rasidealet. Valpens erfarenheter, föräldrarnas temperament och ägarens vardag påverkar hur den vuxna hunden utvecklas, så träffa om möjligt både tiken och andra släktingar till valpen.

Svenska beteendebeskrivningar och ägarenkäter ger en nyanserad bild av umgänget med andra hundar. En mindre grupp BPH-beskrivna hundar visade överlag låg aggression, medan en ägarenkät också tog upp individer som hade svårt vid hundmöten, särskilt vissa hanhundar. Slutsatsen är inte att rasen är aggressiv eller problemfri, utan att individen och introduktionen spelar stor roll. Välj lugna hundmöten, belöna kontakt med föraren och låt inte trånga eller stökiga situationer prägla socialiseringen.

Den starka jaktinstinkten är dokumenterad i rasstandarden och bör tas på allvar. En bedlingtonterrier kan reagera snabbt på vilt, katt eller andra små djur. Vissa individer kan leva väl med en katt som de känner, men det går inte att lova utifrån rasnamnet. Planera alltid för säker hantering och separera hunden från smådjur när du inte kan övervaka samspelet.

## Träning och motion

Bedlingtonterriern behöver daglig motion, men en fast minutangivelse passar dåligt för alla individer. En bra vardag innehåller promenader, möjlighet att sträcka ut säkert och någon uppgift som kräver koncentration. Ålder, hälsa, kondition och vad hunden gjorde dagen före avgör hur mycket som är lagom. En nöjd hund ska kunna återhämta sig hemma, inte bara bli mer uppvarvad av allt längre rundor.

Rasen kan passa för agility, spår, viltspår, rallylydnad eller vanlig vardagsträning. Aktiviteten är mindre viktig än att hunden får använda både kropp och huvud tillsammans med sin ägare. Sökövningar, balans, korta lydnadspass och kontrollerad lek ger variation utan att varje dag måste bli ett stort träningsprojekt.

Träna med belöningar, tydliga kriterier och korta pass. Bedlingtonterriern är intelligent och kan lära snabbt, men terrierns självständighet gör upprepningar utan mening mindre lockande. Belöna de beteenden du vill se i vardagen: frivillig kontakt, lugn vid dörren, följsamhet i koppel och förmåga att avbryta jakt på en leksak. Hårda korrigeringar riskerar att försämra samarbetet och behövs inte för att sätta tydliga gränser.

Inkallning bör tränas tidigt, men stark jaktinstinkt kan överrösta även en väl inlärd signal. Använd långlina där omgivningen inte är säker och låt hunden springa lös först på platser där ett misslyckande inte får allvarliga följder. Målet är inte att bevisa att hunden alltid lyder, utan att bygga många lyckade repetitioner och samtidigt behålla säkerheten med lina eller inhägnad.

## Hälsa

Koppartoxikos är den viktigaste kända rasspecifika sjukdomen hos bedlingtonterrier. Vid den COMMD1-relaterade formen kan en ärftlig förändring göra att koppar ansamlas i levern. Arvsgången är autosomalt recessiv, vilket innebär att hunden behöver ärva den aktuella genvarianten från båda föräldrarna för att vara genetiskt affekterad.

Ett COMMD1-test kan ge resultatet fri, bärare eller genetiskt affekterad. En bärare är inte sjuk av den testade varianten men kan föra den vidare. En genetiskt affekterad hund har två kopior och riskerar att utveckla sjukdom under livet. Resultatet fri gäller den deletion som testet undersöker; det utesluter inte varje annan tänkbar orsak till leversjukdom eller koppartoxikos.

Skandinaviska Bedlingtonklubben kräver att föräldradjuren är DNA-testade via SLU för att en kull ska få klubbens valphänvisning. Klubben har också ögonlysning som villkor för valphänvisning. Detta är inte samma sak som ett särskilt registreringskrav från Svenska Kennelklubben: i SKK:s registreringsregler för 2026 finns ingen bedlingtonspecifik DNA- eller ögonsärregel. Skillnaden är viktig när du bedömer vad uppfödaren faktiskt har gjort.

Be därför att få se dokument, inte bara höra att hundarna är ”testade”:

- båda föräldradjurens identifierbara COMMD1-resultat och en förklaring av kombinationen,
- aktuella ögonlysningsresultat och hur eventuella fynd har vägts in,
- information om återkommande lever-, ögon-, hud- eller öronbesvär i nära släkt,
- uppfödarens plan för att följa valparnas hälsa efter leverans.

Hud och öron är frågor som den svenska rasklubben följer. Äldre enkäter har rapporterat klåda, öroninflammationer, riklig hårväxt i öronen och trånga hörselgångar, men en enkät visar inte risken för varje valp. Se uppgifterna som skäl att fråga och vara observant, inte som en diagnos. Återkommande klåda, huvudskakningar, rodnad eller rinnande ögon ska bedömas av veterinär.

## Historia och ursprung

Bedlingtonterriern utvecklades i Northumberland i norra England och förknippas särskilt med gruvstaden Bedlington. Den kallades tidigare Rothburyterrier. De tidiga hundarna skulle vara snabba, starka och mångsidiga, och användes bland annat till jakt på kanin och annan småvilts- och skadedjursjakt.

En sammanslutning för rasen bildades 1877, efter att rasstandarden börjat ta form under 1800-talets senare del. Vägen från lokal arbetsterrier till dagens mer eleganta utställnings- och sällskapshund är dokumenterad, men alla uppgifter om exakt vilka andra raser som ingick i utvecklingen är inte lika säkra. Det är därför bättre att se jaktbakgrunden och den arbetande terrierkaraktären som det stabila arvet än att bygga historien på en viss omdiskuterad korsning.

Bedlingtonterriern kom till Sverige i början av 1900-talet. I dag används den här främst som sällskaps- och utställningshund, samtidigt som fart, mod och förmåga till hundsport fortfarande påminner om ursprunget.

## Att leva med rasen

Bedlingtonterrier kan fungera i lägenhet såväl som i hus. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen ser ut: hunden behöver komma ut, få använda huvudet och kunna springa på en säker plats. En trädgård ersätter inte promenader, och ett staket behöver vara pålitligt om vilt eller katter rör sig utanför.

Med barn gäller samma grundregler som för andra hundar. En vuxen ska vara närvarande med små barn, och hunden ska ha en egen viloplats där den får vara ifred. Bedlingtonterrierns vänliga rasideal är ingen garanti mot missförstånd, och barn ska inte klättra på, störa eller försöka lyfta hunden.

Ensamhet behöver läras in gradvis efter att valpen blivit trygg i sitt nya hem. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i hur lätt de kopplar av utan sällskap. Bygg träningen i korta steg och planera vardagen efter den individ du har, inte efter en generell tidsmall.

Räkna med löpande arbete och kostnader för pälsvård. Den som inte vill lära sig vardagsklippning behöver hitta en hundfrisör med erfarenhet av rasen och boka besök ungefär var 6–8 vecka. Gör också veckovis kamning, öronkontroll och lugn hanteringsträning till en rutin redan från valptiden.

Rasen passar bäst för den som tycker om en nära sällskapshund men samtidigt respekterar terrierns jaktintresse och självständighet. Före köp bör du träffa vuxna hundar, granska COMMD1- och ögonresultat, fråga hur pälsen sköts och ha en konkret plan för motion, ensamhet och eventuella smådjur i hemmet. Då blir det lättare att avgöra om det mjuka yttre och den handlingskraftiga insidan passar samma vardag.

Bedlingtonterrier

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Association Canine Allemande (VDH - German Kennel Club)

Bedlingtonterrier är en liten, fårlik men ändå atletisk terrier med slank, välvd kropp och en karakteristisk, lockig päls som fäller lite men kräver regelbunden pälsvård. Den avlades ursprungligen för jakt, är snabb, nyfiken, känslig och en hängiven familjehund med stark jaktinstinkt som mår bra av vänlig träning och daglig motion.

Gro Østmoe Granholt

Norsk lundehund

Swedish Kennel Club

Fédération Cynologique Internationale

Dansk Kennel Klub

Norsk lundehund är en sällsynt, liten spets som utmärks av minst sex tår på varje fot, mycket stor rörlighet och en vädertålig dubbel päls. Den användes tidigare för att jaga lunnefåglar på norska klippor, men är numera en aktiv och vaksam sällskapshund som behöver varsam träning samt regelbunden mental och fysisk stimulans.

Gerd Langenes

Ellen Utsi

## Snabbfakta

Tysk spets – kleinspitz är en liten, alert sällskaps- och vakthund som brukar vara nära sin familj och snabb att uppmärksamma sådant som händer omkring den. Den passar bäst hos en ägare som uppskattar en aktiv liten hund, tränar lugnt och konsekvent och kan hjälpa den att skilja vardagsljud från sådant som verkligen behöver uppmärksammas.

- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Rastyp:** En av fem storleksvarianter av tysk spets
- **Användning:** Sällskaps- och vakthund
- **Mankhöjd:** Idealhöjden är 27 cm, med 3 cm tillåten avvikelse åt båda håll
- **Vikt:** Rasstandarden anger ingen fast vikt. Som praktisk vägledning ligger många kleinspitz omkring 5–8 kg, men rätt hull och proportioner är viktigare än en viss siffra
- **Päls:** Lång, rak täckpäls med tät, mjuk underull
- **Typiska drag:** Uppmärksam, livlig, läraktig och ofta avvaktande mot främmande

Kleinspitz är en egen, erkänd storleksvariant och inte en blandras. Storleksgränserna ligger samtidigt nära mittelspitz och pomeranian. I Sverige är vissa parningar mellan närliggande varianter tillåtna. Valpar registreras först efter den större förälderns variant, och för hundar som senare mäts på utställning kan den slutliga storleksvarianten fastställas från 15 månaders ålder. Den som köper valp bör därför fråga både om föräldrarnas storlek och hur uppfödaren arbetar med variantregistreringen.

## Utseende och päls

Kleinspitz ska vara kompakt och nästan kvadratisk, med spetsigt nosparti, små upprättstående öron och en högt ansatt svans som bärs över ryggen. Den rikliga pälsen bildar en tydlig krage runt halsen och byxor på bakbenen. Under pälsen ska kroppen fortfarande vara proportionerlig och rörelserna flytande och fjädrande.

Rasens idealhöjd är 27 cm och det tillåtna spannet är 24–30 cm. Rasstandarden kopplar vikten till hundens storlek i stället för att ange ett bestämt antal kilo. Bedöm därför hull med händerna och tillsammans med veterinär vid behov; en stor päls kan både dölja övervikt och få en slank hund att se tyngre ut.

Godkända färger omfattar vitt, svart, brunt, orange och gråschatterat samt flera tydligt definierade färgvarianter, bland annat crème, orange-sobel, svart med tanteckning och fläckig med vit grund. Merle ingår inte i rasstandarden. Färg är en utseendefråga och bör aldrig väga tyngre än hälsa, mentalitet och en genomtänkt kombination.

Pälsen består av rak, strävare täckpäls och kort, tjock, bomullslik underull. Borsta eller kamma igenom till huden ungefär en gång i veckan och oftare under fällningsperioder. Kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger. Pälsen ska inte formas genom omfattande klippning. Bad behövs när hunden är smutsig, inte efter ett fast schema.

## Temperament och personlighet

Kleinspitz är vanligtvis livlig, uppmärksam och starkt orienterad mot sina människor, men den är inte automatiskt social med alla den möter. Rasstandarden beskriver en hund med naturlig vaksamhet mot främmande, utan rädsla eller aggressivitet. I vardagen kan det märkas som att hunden först vill betrakta en besökare innan den söker kontakt.

Skallbenägenheten är en viktig del av rasvalet. Kleinspitz reagerar ofta snabbt på ljud, rörelse i trapphuset eller någon som kommer till dörren. Målet behöver inte vara en helt tyst hund, utan att lära den att uppmärksamma och sedan kunna gå ner i varv. Belöna lugn, skapa avstånd till återkommande retningar och undvik att omedvetet förstärka varje larm genom att rusa med till fönstret.

Resultat från BPH, en standardiserad beteendebeskrivning, bygger fortfarande på ett litet underlag där ägarna själva har valt att delta. Gruppen har i genomsnitt framstått som relativt trygg och visat få hotfulla eller aggressiva reaktioner, men inte heller varit utpräglat social mot främmande. Resultatet beskriver de deltagande hundarna, inte varje individ. Föräldrarnas beteende, tidiga erfarenheter och uppfödarens miljö ger bättre vägledning om en enskild valp än rasnamnet ensamt.

Rasen beskrivs ofta ha liten jaktlust, men det är ingen garanti för säker inkallning. En kleinspitz kan ändå jaga fåglar, vilt eller cyklar av nyfikenhet och upphetsning. Träna inkallning stegvis och använd lina där omgivningen kräver det.

## Träning och motion

Kleinspitz behöver daglig fysisk aktivitet och mental sysselsättning, men motionen ska anpassas till individens ålder, hälsa och vana snarare än till ett universellt minutantal. Flera promenader, möjlighet att nosa och korta pass med problemlösning passar ofta bättre än en enda lång och enformig runda.

Rasen är läraktig och snabb, vilket gör belöningsbaserad träning effektiv men också avslöjar otydliga regler. Träna i små steg och belöna det beteende du vill se: fyra tassar i golvet vid hälsning, kontakt innan dörren öppnas och tystnad efter ett larm. Hårda korrigeringar riskerar att skapa rädsla eller mer ljud och hör inte hemma i modern hundträning.

Nosarbete, trick, balansövningar och vardagslydnad kan ge bra variation. En frisk vuxen kleinspitz kan också uppskatta längre promenader, men bygg kondition gradvis. Valpar ska få röra sig fritt och varierat utan pressande distanser eller repetitiva hopp. Den lilla kroppen gör inte hunden till en ömtålig prydnadssak, men den behöver skyddas från fall, ovarsam lek och belastning som den inte är redo för.

Vänj tidigt hunden vid borstning, tandborstning, kloklippning och att bli undersökt. Korta, positiva hanteringspass gör den återkommande skötseln enklare och ger bättre chans att upptäcka förändringar i hud, ögon, mun eller rörelsemönster.

## Hälsa

Kleinspitz betraktas i allmänhet som en förhållandevis frisk liten ras, men ett genomtänkt köp kräver mer än ett allmänt påstående om friska linjer. Be att få se officiella resultat för båda föräldradjuren och fråga vilka problem som faktiskt har förekommit bland nära släktingar.

Den svenska rasklubben rekommenderar att avelsdjur har normala knäleder och ögon utan anmärkning. För patella registreras veterinärens fynd på en skala från 0 till 3, där resultatet måste tolkas konkret; formuleringar som ”patellakollad” säger inte vad undersökningen visade. En officiell ögonundersökning ska vara utförd av behörig ögonlysande veterinär och är en färsk bild av hundens ögonstatus, inte en livslång garanti.

Rekommendationerna om knä- och ögonundersökning ska inte blandas ihop med ett centralt hälsoprogram eller ett separat registreringskrav för kleinspitz. Det viktiga för valpköparen är de verkliga resultaten, datumet för undersökningarna och hur uppfödaren använder dem i sin avelsplanering.

Var också försiktig med breda påståenden om DNA-test för PRA. Ett test som identifierar en viss genvariant i en annan ras utesluter inte alla former av progressiv retinal atrofi hos kleinspitz. Ögonundersökning, släkthistorik och öppen redovisning av fynd kan därför inte ersättas av ett ospecifikt besked om att hundarna är ”gentestade”.

Onormal pälsförlust förekommer i beskrivningar av små tyska spetsar, men uttryck som BSD eller ”black skin disease” används som ett informellt samlingsnamn och är inte en enda säker diagnos. En hund som tappar päls onormalt behöver veterinärutredas i stället för att få en diagnos utifrån ras eller utseende.

Som för andra hundar ingår viktkontroll och tandvård i det förebyggande arbetet. Börja tandborstning tidigt och gör den till en lugn vardagsrutin.

## Historia och ursprung

Tysk spets – kleinspitz har sitt moderna rasursprung i Tyskland och tillhör FCI:s grupp för spetsar och raser av urhundstyp. FCI samlar de fem tyska spetsvarianterna under samma rasstandard: wolfspitz/keeshond, grosspitz, mittelspitz, kleinspitz och zwergspitz/pomeranian.

Tysk spets är historiskt beskriven som vakt- och sällskapshund. Den internationella rasstandarden fick sitt definitiva erkännande 1957, medan dagens text och storleksregler har reviderats senare. Äldre berättelser kopplar tyska spetsar till mycket tidiga europeiska hundtyper, men sådana ursprungsberättelser ska läsas som kynologisk tradition snarare än som bevisad härstamning för dagens kleinspitz.

Den gemensamma standarden förklarar varför variantgränserna fortfarande spelar praktisk roll i avel och registrering. En kleinspitz är alltså inte bara ”en liten spets” i vardaglig mening, utan den storleksvariant som ska rymmas inom rasstandardens mått och helhetsintryck.

## Att leva med rasen

Kleinspitz kan fungera både i lägenhet och hus om den får aktivitet, återhämtning och hjälp att hantera ljud. Bostadens storlek är mindre avgörande än vardagens upplägg. I ett lyhört flerfamiljshus bör den blivande ägaren däremot ta rasens snabba larmreaktion på allvar och planera för lugnträning från början.

Med barn kan rasen bli en engagerad familjehund, men vuxna måste alltid ansvara för samspelet. Hunden ska ha en ostörd viloplats, och barn behöver lära sig att inte störa den när den äter eller sover. Eftersom kleinspitz är liten krävs extra försiktighet vid lyft och vild lek. En hund ska inte lämnas ensam med små barn, oavsett ras.

Samliv med katt eller annan hund avgörs mer av individerna och introduktionen än av rasnamnet. Första möten bör ske lugnt och stegvis, med möjlighet till avstånd och separata resurser. En tidigare vana vid den andra djurarten är en fördel men ingen garanti för att alla kombinationer fungerar.

Ensamhet behöver tränas gradvis när hunden är trygg i sitt nya hem. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i vad de klarar utan stress. Öka tiden i små steg och backa om hunden börjar skälla ihållande, vandra, förstöra saker eller visar andra tecken på oro.

Kleinspitz passar därför bäst för den som vill ha en liten men aktiv hund, kan leva med regelbunden pälsvård och är beredd att arbeta med ljud, social trygghet och vardagsfärdigheter. Den är ett sämre val för den som söker en tyst, självständig hund som nöjer sig med korta rastningar och kan lämnas ensam långa dagar.

Tysk spets – kleinspitz

VDH (Verband für das Deutsche Hundewesen)

Tysk spets – kleinspitz är en liten, kvadratiskt byggd sällskapshund med rävlikt huvud, tät dubbel päls och ringlad svans. Den är alert, livlig och starkt fäst vid sin familj, anpassar sig väl till både stad och land, behöver regelbunden pälsvård, motion och träning, och kan vara skällig och vaksam.

## Snabbfakta

Tysk spets – mittelspitz är den mellanstora varianten av tysk spets. Det är en livlig, vaksam och lättlärd sällskapshund med tydlig familjekänsla och en naturlig benägenhet att uppmärksamma det som händer runt hemmet. Den passar bäst hos någon som uppskattar en alert hund och är beredd att träna lugn och hantera skällande från början.

- **Rasgrupp:** Grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp
- **Ursprung:** Tyskland
- **Variant:** En av fem varianter av tysk spets
- **Mankhöjd:** 35 cm med 5 cm avvikelse åt båda håll, alltså 30–40 cm
- **Vikt:** Rasstandarden anger inget bestämt kilogramspann; vikten ska motsvara hundens storlek
- **Päls:** Dubbelpäls med lång, rak täckpäls och kort, tät underull
- **Vardag:** Aktiv och läraktig, med låg jaktlust enligt rasstandarden men tydlig vaksamhet

Mittelspitz är större än kleinspitz och mindre än grosspitz. Det är en egen storleksvariant och ska inte bedömas efter pomeranianens mått eller utseende. För en blivande ägare är ljudnivå, pälsvård och förmågan att ge hunden meningsfull aktivitet viktigare än bostadens storlek.

## Utseende och päls

Tysk spets – mittelspitz ska vara kompakt och kvadratisk: kroppslängden ska motsvara mankhöjden. Huvudet smalnar av mot nosen och ger ett rävliknande intryck. Ögonen ska vara mörka och mandelformade, öronen små, trekantiga och upprättstående. Den yviga svansen bärs högt över ryggen.

Den officiella höjden är 35 cm plus eller minus 5 cm. Det ger ett spann på 30–40 cm, inte 32–36 cm eller andra snävare mått som ibland anges. Standarden har ingen fast idealvikt i kilo. En vuxen hund ska i stället ha en vikt och ett hull som passar höjd, kroppsbyggnad och muskelmassa.

I Sverige är parning tillåten mellan mittelspitz och de närliggande varianterna grosspitz eller kleinspitz. Vid en sådan parning registreras avkomman som den största förälderns variant. Den slutliga storleksregistreringen görs efter officiell mätning när hunden är äldre än 15 månader. Fråga därför hur stora föräldrarna och vuxna nära släktingar faktiskt är.

Pälsen består av två tydliga lager. Täckhåren är långa, raka och ska stå ut från kroppen. Underullen är kort, tjock och tät. Runt hals och skuldror bildar pälsen en krage, och bakbenen har rikliga byxor. Pälsen ska inte vara vågig, lockig eller raggig och får inte se formklippt ut.

Godkända färger är svart, brun, vit, orange och gråschatterad samt flera färger som standarden samlar under ”andra färger”: orange-sobel, crème, crème-sobel, svart med tanteckning, svart och silver, brun med tanteckning och fläckig. En fläckig hund ska ha vit grundfärg och fläckar i en färg som standarden tillåter. Färger som inte beskrivs i standarden är diskvalificerande på utställning.

En genomkamning från huden och ut ungefär en gång i veckan är en praktisk utgångspunkt. När underullen lossnar kan hunden behöva kammas oftare. Pälsen fäller alltså, även om håravfallet ofta märks mest under tydliga fällningsperioder. Börja med hantering tidigt och kontrollera särskilt bakom öronen, i kragen, på benen och under svansen.

Standarden tillåter ett vårdat intryck men inte en formklippt silhuett. Be uppfödaren visa vilka redskap och vilken teknik som fungerar för just den aktuella pälsen innan du överväger en större klippning.

## Temperament och personlighet

En rastypisk mittelspitz är uppmärksam, livlig, tillgiven sin ägare och mycket läraktig. Rasstandarden beskriver också en naturlig misstro mot främmande människor och låg jaktlust. I vardagen märks vaksamheten ofta genom att hunden snabbt reagerar på personer, djur eller ljud utanför hemmet.

Det betyder inte att varje mittelspitz är likadan. SKK:s BPH-analys visar stor variation bland de beskrivna tyska spetsarna. Mittelspitzgruppen var i genomsnitt relativt trygg och visade sällan arga reaktioner i sociala möten, men det fanns hundar som knappt hälsade på främmande och andra som hälsade intensivt. Några beskrivningar avbröts på grund av rädsla. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”, utan hur de reagerar på besökare, plötsliga ljud, hantering och nya miljöer samt hur snabbt de återhämtar sig.

Skällandet är en central vardagsfråga. En mittelspitz som varnar när något händer visar en typisk egenskap för rasen, men ett larm behöver inte fortsätta länge. Belöna lugn, lär in en bestämd plats vid dörren och minska möjligheten att stå och bevaka varje rörelse utanför fönstret. Välj inte rasen om du behöver en hund som nästan aldrig ger ljud ifrån sig.

Rasen kan leva bra med barn när samspelet är lugnt och respektfullt. Små barn och hundar ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Den relativt låga jaktlusten kan underlätta samliv med andra djur, men den garanterar inte att alla individer fungerar med katter eller smådjur. Introducera stegvis och ordna säkra, separata platser.

## Träning och motion

Mittelspitz behöver daglig rörelse och mental aktivering, men inget fast timantal passar alla. En ung hund, en tränad vuxen och en senior behöver olika belastning. Anpassa promenader och aktiviteter efter ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden kommer till ro efteråt.

Rasen kan uppskatta nosework, spår, rallylydnad, agility, freestyle, lydnad och trickträning. En bra vardag behöver inte bygga på tävling, men hunden mår väl av uppgifter där den får nosa, tänka och samarbeta. Variera aktivitet med lugna promenader och planerad vila i stället för att försöka trötta ut hunden med ständig fart.

Prioritera tidigt:

- lugn vid dörr, fönster och ljud i trapphus
- inkallning och följsamhet trots att rasen vanligen har relativt låg jaktlust
- koppelgående och kontakt i miljöer med människor och hundar
- hantering av tassar, päls, mun och öron
- förmågan att lägga sig och vila när inget ska hända

Belöningsbaserad träning ger hunden tydlig information utan rädsla eller smärta. Fånga och belöna de lugna stunderna, gör rätt beteende lätt att välja och öka störningarna stegvis. Om hunden redan har börjat skälla ska du först skapa avstånd eller skärma av det som utlöser reaktionen; därefter kan du träna ett alternativt beteende.

## Hälsa

Tysk spets – mittelspitz beskrivs som en i grunden frisk och robust ras, men patellaluxation och ärftliga ögonförändringar är två områden som den svenska rasklubben följer. En valpköpare bör be om faktiska undersökningsresultat i stället för att nöja sig med att föräldrarna uppges vara ”hälsotestade”.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge. En del hundar visar inga tydliga symtom, medan andra kan halta eller tillfälligt hoppa över steg med ett bakben. Den svenska rasklubben rekommenderar att båda föräldradjuren har normala knäleder. Be att få se det officiella patellaresultatet för varje förälder och kontrollera hundens identitet i resultatet.

Klubben rekommenderar också ögonlysning utan anmärkning inför avel. En officiell ögonlysning utförs av en veterinär med särskild kompetens och resultatet registreras centralt hos SKK. Undersökningen kan visa kliniska ögonförändringar vid undersökningstillfället, men ett normalt resultat är inte ett löfte om att hunden aldrig får ögonproblem. Fråga även om ögonsjukdomar har förekommit hos äldre nära släktingar.

SKK:s registreringsregler för 2026 har inget särskilt krav på patellaundersökning eller ögonlysning för att registrera en mittelspitzkull. Rasklubbens rekommendationer är alltså mer omfattande än de bindande rasspecifika registreringskraven. En SKK-registrerad valp har därför inte automatiskt två föräldrar med de resultat klubben rekommenderar.

Be uppfödaren visa:

- officiellt patellaresultat för båda föräldrarna
- ögonlysningsresultat med datum och fullständig bedömning
- information om knän, ögon, hud och päls hos vuxna nära släktingar
- BPH-resultat, om föräldrar eller nära släktingar har genomfört beskrivningen

## Historia och ursprung

Tysk spets – mittelspitz är en tysk variant inom FCI-rasen tysk spets. FCI erkände tysk spets definitivt 1957, och den aktuella standarden delar rasen i wolfspitz, grosspitz, mittelspitz, kleinspitz och zwergspitz.

Rasstandarden återger en äldre teori om att tyska spetsar härstammar från stenålderns torvhundar och senare boplatskulturers spetsar. Standarden formulerar det som att rasen ”sägs härstamma” därifrån. Det bör därför läsas som en traditionell bakgrundsbeskrivning, inte som en obruten och fullständigt dokumenterad stamtavla från stenåldern.

Den tyska rasklubben beskriver den mellanstora spetsen som den storlek som länge förekom hos hantverkare, småbrukare och körkarlar, där hunden användes som vaksam gårds- och hemhund. Mittelspitz fick en egen plats i den tyska spetsstandarden 1969. I dag hålls den främst som sällskaps- och aktivitetshund, men vaksamheten finns kvar.

## Att leva med rasen

En mittelspitz kan bo i lägenhet eller hus om den får daglig aktivitet, vila och träning i att förhålla sig lugnt till ljud. I ett lyhört flerfamiljshus är det viktigt att redan före köpet fundera på hur hunden ska hindras från att bevaka trapphus, fönster och ytterdörr hela dagen. En stor trädgård löser inte skällandet och ersätter inte gemensamma promenader eller uppgifter.

Ensamhet måste tränas gradvis när hunden är trygg i hemmet. En vuxen, väl ensamhetstränad hund kan vanligen vara själv några timmar, men individer skiljer sig mycket och en liten valp ska inte lämnas ensam. En hund som blir stressad, skäller ihållande eller inte kan vila behöver kortare steg och mer sällskap.

Räkna med veckovis pälsvård och tätare kamning när underullen fälls. Hanteringsträningen bör omfatta hela hunden, inte bara ryggen. Kontrollera hud, knän, tassar, klor, öron och tänder samtidigt så att förändringar upptäcks tidigt.

Rasen passar dig som vill ha en alert hund som står familjen nära och tycker om att träna, och som accepterar att vaksamheten kräver aktiv vägledning. Den passar sämre om tystnad, mycket lågt aktivitetsbehov eller minimal pälsvård är avgörande. Välj uppfödare efter dokumenterade knä- och ögonresultat, stabila vuxna släktingar och öppen information om skällande och rädslor – inte enbart efter färg eller fluffig valppäls.

Tysk spets – mittelspitz

German Spitz Club of Great Britain

VDH - Verband für das Deutsche Hundewesen (German Kennel Club)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Mellanstor tysk spets med kvadratisk, kompakt kropp, tät dubbelpäls och yvig svans buren över ryggen. Vaksam och skällig som vakthund men samtidigt tillgiven och människoorienterad, med behov av sällskap, träning, mental stimulans och regelbunden pälsvård. I allmänhet robust, långlivad och aktiv.

Marianne Søgaard Nilsen

## Snabbfakta

Welsh corgi cardigan är en brittisk boskapsvallare och sällskapshund i liten höjd men med betydligt mer kropp, kraft och arbetslust än de korta benen först antyder. Den passar bäst hos någon som vill träna, promenera och lösa uppgifter tillsammans med sin hund varje dag.

- **Storlek:** Rasstandarden anger 30 cm i mankhöjd som ideal. Den anger inget fast viktspann; vikten ska stå i proportion till hundens storlek och helhet.
- **Kropp:** Lång och stark med korta ben, god markfrigång och en lång, rävlik svans.
- **Temperament:** Rasidealet är alert, aktivt, intelligent och stabilt, utan skygghet eller aggressivitet.
- **Aktivering:** Daglig fysisk rörelse och mental sysselsättning behövs. Ett visst antal motionsminuter passar inte alla individer.
- **Päls:** Kort till medellång, vädertålig dubbelpäls med underull. Räkna med fällning och regelbunden borstning.
- **Viktigt vid valpköp:** Be att få se föräldradjurens faktiska HD-resultat och fråga om ögonlysning, rcd3-PRA och eventuell merlefärg.

Cardigan och welsh corgi pembroke är två separata raser. Välj därför inte enbart efter ordet ”corgi” eller en bild på en kortbent hund. Jämför rasernas vardagsbehov, träffa vuxna hundar och bedöm den aktuella uppfödarens hundar.

## Utseende och päls

En welsh corgi cardigan ska vara robust, rörlig och uthållig: låg över marken, men inte så låg att kroppen saknar markfrigång. Kroppen är ganska lång och stark, benstommen kraftig och öronen stora, upprättstående och lätt rundade i spetsarna. Den måttligt långa svansen når till eller nästan till marken och får lyftas när hunden rör sig, men ska inte ringlas över ryggen. Den långa, rävliknande svansen är ett tydligt drag i cardiganstandarden.

De godkända färgerna är blue merle, brindle, röd, sobel, trefärgad med brindle tanteckning och trefärgad med röd tanteckning. Typiska vita tecken får finnas, men vitt ska inte dominera på kropp eller huvud och ska inte omringa ögonen. Blå eller blåspräckliga ögon är enligt standarden endast tillåtna hos blue merle.

Pälsen består av hårda, helst raka täckhår och en skyddande underull. Borsta igenom hela pälsen regelbundet och oftare när mycket underull lossnar. Kontrollera särskilt att lös underull inte packas ihop bakom öron, vid byxorna och kring svansen. Hur kraftigt och när en hund fäller varierar; planera för mer löst hår under vissa perioder i stället för att utgå från en bestämd kalender. Vänj valpen lugnt vid borstning, kloklippning och annan hantering från början.

## Temperament och personlighet

Welsh corgi cardigan är i rasidealet uppmärksam, aktiv, intelligent och mentalt stabil. Det är en bra utgångspunkt, men inte en garanti för hur varje hund blir. Svenska BPH-resultat visar variation inom rasen, och uppväxt, erfarenheter och individ påverkar bland annat socialitet, rädsla, lekintresse och förmåga att koppla av.

Bakgrunden som gårds- och boskapshund kan märkas som uppmärksamhet på rörelse, vilja att hålla reda på omgivningen och benägenhet att skälla. Vissa unga hundar försöker också styra springande människor eller djur och kan nafsa mot ben. Det här är beteenden som kan förekomma och som går att förebygga eller påverka med träning, inte något alla cardigan gör. Avbryt lugnt, belöna ett alternativt beteende och ge hunden planerade aktiviteter där den får använda nos, kropp och huvud.

Fråga uppfödaren hur föräldradjuren fungerar med besökare, i nya miljöer och efter aktivitet. Träffa dem om det är möjligt. En hund som snabbt går upp i varv men har svårt att vila kan bli krävande även om den är lättlärd. För många hem är förmågan att växla mellan aktivitet och lugn minst lika viktig som träningslusten.

## Träning och motion

En cardigan behöver röra sig och tänka varje dag, men det finns ingen trovärdig minutregel som passar alla. Ålder, hälsa, kondition och personlighet avgör mängden. En bra vardag blandar promenader i olika miljöer med nosarbete, korta träningspass, lek och tid för återhämtning.

Rasen brukar uppskatta uppgifter där den får samarbeta och fatta små beslut. Personspår, sökövningar, vardagslydnad, rallylydnad och kontrollerad kroppsträning är exempel; hunden behöver inte valla för att få ett meningsfullt liv. Öka svårighet och fysisk belastning stegvis, särskilt hos en växande hund, och ta hjälp av veterinär eller fysioterapeut om hunden har ont, haltar eller rör sig avvikande. Kroppsformen är inte i sig skäl för generella förbud mot alla trappor eller hopp, men miljön och aktiviteten ska passa den enskilda hunden.

Träna positivt, belöningsbaserat och i tydliga steg. Prioritera kontakt, inkallning, följsamhet och ett lugnt beteende kring cyklar, springande barn och andra rörelser som kan väcka intresse. Om hunden skäller vid dörren eller fönstret, hjälp den bort från situationen innan skällandet hinner bli en vana och belöna det beteende du vill se. Hårda korrigeringar eller idéer om att ”dominera” hunden behövs inte och riskerar att försämra tryggheten.

## Hälsa

Den aktuella svenska avelsstrategin beskriver welsh corgi cardigan som generellt frisk. Ingen enskild ögonsjukdom stack ut i de ögonundersökningar som hade sammanställts. Det betyder inte att varje hund är frisk eller att hälsokontroller saknar betydelse. För en valpköpare är dokumenterade resultat mer värdefulla än allmänna försäkringar om att en linje är ”problemfri”.

### Höfter och rörelseapparat

Sedan 2025 måste båda föräldradjuren ha officiell höftledsstatus före parning för att avkomman ska kunna registreras i SKK. **Känd status betyder att resultatet finns registrerat, inte att höfterna automatiskt är fria från HD.** Be därför om de faktiska graderna och låt uppfödaren förklara sitt val av kombination.

Rasklubben bevakar också short ulna, där armbågsbenet slutar växa för tidigt och frambenet kan bli allt krokigare. Om en växande hund får tydligt förändrad benställning, utåtvriden tass eller hälta bör den bedömas tidigt av en veterinär med erfarenhet av ortopedi. Behandling kan behöva sättas in medan hunden fortfarande växer, så vänta inte och se.

### Ögon, rcd3-PRA och merle

Rcd3-PRA är en tidigt debuterande, autosomalt recessiv form av PRA som förekommer i rasen. DNA-testet kan visa om en hund är fri, anlagsbärare eller genetiskt affekterad. En bärare blir inte själv sjuk av just rcd3-PRA, men kan föra anlaget vidare. Testet svarar bara på denna genetiska variant. En ögonlysning kan i stället hitta kliniska ögonförändringar men avslöjar inte friska anlagsbärare, så undersökningarna ersätter inte varandra.

Blue merle är en godkänd färg, men merleanlaget får inte dubbleras i en parning eftersom avkomman då riskerar allvarliga hörsel- och ögondefekter. Vid köp av en merlefärgad valp bör uppfödaren kunna redogöra för föräldrarnas färg och hur parningen följer SKK:s regler.

Håll dessutom hunden i lämpligt hull. En tydlig midja ska synas bakom revbenen och revbenen ska kunna kännas med lätt tryck. Följ förändringar över tid i stället för att jaga en enda standardvikt.

## Historia och ursprung

Welsh corgi cardigan utvecklades i Wales som gårds- och boskapshund. Den arbetade nära gårdens människor och hjälpte bland annat till att driva och hålla ordning på kreatur. Den historiska funktionen förklarar rasens kombination av låg höjd, rörlighet, uthållighet och uppmärksamhet på det som händer runt omkring.

Hur gammal rasen är och exakt vilka hundar som ligger bakom den är inte slutgiltigt fastställt. Äldre berättelser kopplar den till mycket tidiga walesiska hundar, kelter eller vikingar, men sådana teorier ska inte behandlas som säker släkthistoria. SKK anger att cardigan och pembroke korsades fram till 1934, då de skildes och blev två separata raser. Den första welsh corgi cardigan som registrerades i Sverige kom 1963.

I dag klassificerar FCI rasen som boskapsvallare och sällskapshund. Många lever enbart som familjehundar, men det aktiva och arbetsinriktade arvet är fortfarande relevant när man bedömer om vardagen passar.

## Att leva med rasen

En welsh corgi cardigan kan bo i lägenhet, men den låga mankhöjden gör den inte automatiskt lätt att ha i en liten bostad. Den behöver daglig aktivitet, möjlighet att varva ned och träning kring ljud i trapphus och utanför fönster. Hus och trädgård ersätter inte promenader, samarbete eller nya miljöer.

Ensamhet är inte en fast rasegenskap. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka gradvis; backa om den visar oro. Planera vardagen utifrån individen och räkna inte med att en liten valp kan lämnas ensam.

Rasen kan leva bra i en barnfamilj, men ingen ras är automatiskt barnsäker. En vuxen ska alltid vara med när små barn och hund umgås, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Lär både barn och hund lugna regler, särskilt när lek och spring kan väcka hundens intresse för rörelse.

Samma sak gäller andra hundar och katter: individen är viktigare än rasnamnet. Tidigare erfarenheter och en kontrollerad introduktion spelar stor roll. Vid introduktion till katt bör katten ha en hundfri plats att dra sig undan till, möten ske lugnt och jakt förhindras från första början.

Inför köp är det klokt att kontrollera:

- föräldradjurens officiella HD-grader, inte bara att de är röntgade;
- datum och resultat för ögonlysning samt status för rcd3-PRA;
- hur en eventuell merlekombination har planerats;
- hur nära släktingar fungerar med ljud, människor, hundar och återhämtning;
- om du vill ha vardagen med pälsfällning, träning och daglig aktivering under hela hundens liv.

Rasen passar alltså inte någon som väljer den enbart för det kompakta formatet. En cardigan är en aktiv och intelligent vallhund på korta ben och behöver en ägare som har både tid och intresse för ett genomtänkt vardagsliv.

Welsh corgi cardigan

Welsh Corgi League (UK)

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Welsh corgi cardigan är en robust, långsträckt vallhund med rävlikt huvud och lång svans. Trots sina korta ben är den energisk och smidig, lojal, vaksam och ofta reserverad mot främlingar. Pälsen är en vädertålig dubbelpäls som finns i många färger, och rasen behöver regelbunden motion och pälsvård.

Hunduppfödare

För köpare

För säljare

Verktyg

Hundar

Katter

Get a Pet