## Snabbfakta

Tysk spets – kleinspitz är en liten, alert sällskaps- och vakthund som brukar vara nära sin familj och snabb att uppmärksamma sådant som händer omkring den. Den passar bäst hos en ägare som uppskattar en aktiv liten hund, tränar lugnt och konsekvent och kan hjälpa den att skilja vardagsljud från sådant som verkligen behöver uppmärksammas.

- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Rastyp:** En av fem storleksvarianter av tysk spets
- **Användning:** Sällskaps- och vakthund
- **Mankhöjd:** Idealhöjden är 27 cm, med 3 cm tillåten avvikelse åt båda håll
- **Vikt:** Rasstandarden anger ingen fast vikt. Som praktisk vägledning ligger många kleinspitz omkring 5–8 kg, men rätt hull och proportioner är viktigare än en viss siffra
- **Päls:** Lång, rak täckpäls med tät, mjuk underull
- **Typiska drag:** Uppmärksam, livlig, läraktig och ofta avvaktande mot främmande

Kleinspitz är en egen, erkänd storleksvariant och inte en blandras. Storleksgränserna ligger samtidigt nära mittelspitz och pomeranian. I Sverige är vissa parningar mellan närliggande varianter tillåtna. Valpar registreras först efter den större förälderns variant, och för hundar som senare mäts på utställning kan den slutliga storleksvarianten fastställas från 15 månaders ålder. Den som köper valp bör därför fråga både om föräldrarnas storlek och hur uppfödaren arbetar med variantregistreringen.

## Utseende och päls

Kleinspitz ska vara kompakt och nästan kvadratisk, med spetsigt nosparti, små upprättstående öron och en högt ansatt svans som bärs över ryggen. Den rikliga pälsen bildar en tydlig krage runt halsen och byxor på bakbenen. Under pälsen ska kroppen fortfarande vara proportionerlig och rörelserna flytande och fjädrande.

Rasens idealhöjd är 27 cm och det tillåtna spannet är 24–30 cm. Rasstandarden kopplar vikten till hundens storlek i stället för att ange ett bestämt antal kilo. Bedöm därför hull med händerna och tillsammans med veterinär vid behov; en stor päls kan både dölja övervikt och få en slank hund att se tyngre ut.

Godkända färger omfattar vitt, svart, brunt, orange och gråschatterat samt flera tydligt definierade färgvarianter, bland annat crème, orange-sobel, svart med tanteckning och fläckig med vit grund. Merle ingår inte i rasstandarden. Färg är en utseendefråga och bör aldrig väga tyngre än hälsa, mentalitet och en genomtänkt kombination.

Pälsen består av rak, strävare täckpäls och kort, tjock, bomullslik underull. Borsta eller kamma igenom till huden ungefär en gång i veckan och oftare under fällningsperioder. Kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger. Pälsen ska inte formas genom omfattande klippning. Bad behövs när hunden är smutsig, inte efter ett fast schema.

## Temperament och personlighet

Kleinspitz är vanligtvis livlig, uppmärksam och starkt orienterad mot sina människor, men den är inte automatiskt social med alla den möter. Rasstandarden beskriver en hund med naturlig vaksamhet mot främmande, utan rädsla eller aggressivitet. I vardagen kan det märkas som att hunden först vill betrakta en besökare innan den söker kontakt.

Skallbenägenheten är en viktig del av rasvalet. Kleinspitz reagerar ofta snabbt på ljud, rörelse i trapphuset eller någon som kommer till dörren. Målet behöver inte vara en helt tyst hund, utan att lära den att uppmärksamma och sedan kunna gå ner i varv. Belöna lugn, skapa avstånd till återkommande retningar och undvik att omedvetet förstärka varje larm genom att rusa med till fönstret.

Resultat från BPH, en standardiserad beteendebeskrivning, bygger fortfarande på ett litet underlag där ägarna själva har valt att delta. Gruppen har i genomsnitt framstått som relativt trygg och visat få hotfulla eller aggressiva reaktioner, men inte heller varit utpräglat social mot främmande. Resultatet beskriver de deltagande hundarna, inte varje individ. Föräldrarnas beteende, tidiga erfarenheter och uppfödarens miljö ger bättre vägledning om en enskild valp än rasnamnet ensamt.

Rasen beskrivs ofta ha liten jaktlust, men det är ingen garanti för säker inkallning. En kleinspitz kan ändå jaga fåglar, vilt eller cyklar av nyfikenhet och upphetsning. Träna inkallning stegvis och använd lina där omgivningen kräver det.

## Träning och motion

Kleinspitz behöver daglig fysisk aktivitet och mental sysselsättning, men motionen ska anpassas till individens ålder, hälsa och vana snarare än till ett universellt minutantal. Flera promenader, möjlighet att nosa och korta pass med problemlösning passar ofta bättre än en enda lång och enformig runda.

Rasen är läraktig och snabb, vilket gör belöningsbaserad träning effektiv men också avslöjar otydliga regler. Träna i små steg och belöna det beteende du vill se: fyra tassar i golvet vid hälsning, kontakt innan dörren öppnas och tystnad efter ett larm. Hårda korrigeringar riskerar att skapa rädsla eller mer ljud och hör inte hemma i modern hundträning.

Nosarbete, trick, balansövningar och vardagslydnad kan ge bra variation. En frisk vuxen kleinspitz kan också uppskatta längre promenader, men bygg kondition gradvis. Valpar ska få röra sig fritt och varierat utan pressande distanser eller repetitiva hopp. Den lilla kroppen gör inte hunden till en ömtålig prydnadssak, men den behöver skyddas från fall, ovarsam lek och belastning som den inte är redo för.

Vänj tidigt hunden vid borstning, tandborstning, kloklippning och att bli undersökt. Korta, positiva hanteringspass gör den återkommande skötseln enklare och ger bättre chans att upptäcka förändringar i hud, ögon, mun eller rörelsemönster.

## Hälsa

Kleinspitz betraktas i allmänhet som en förhållandevis frisk liten ras, men ett genomtänkt köp kräver mer än ett allmänt påstående om friska linjer. Be att få se officiella resultat för båda föräldradjuren och fråga vilka problem som faktiskt har förekommit bland nära släktingar.

Den svenska rasklubben rekommenderar att avelsdjur har normala knäleder och ögon utan anmärkning. För patella registreras veterinärens fynd på en skala från 0 till 3, där resultatet måste tolkas konkret; formuleringar som ”patellakollad” säger inte vad undersökningen visade. En officiell ögonundersökning ska vara utförd av behörig ögonlysande veterinär och är en färsk bild av hundens ögonstatus, inte en livslång garanti.

Rekommendationerna om knä- och ögonundersökning ska inte blandas ihop med ett centralt hälsoprogram eller ett separat registreringskrav för kleinspitz. Det viktiga för valpköparen är de verkliga resultaten, datumet för undersökningarna och hur uppfödaren använder dem i sin avelsplanering.

Var också försiktig med breda påståenden om DNA-test för PRA. Ett test som identifierar en viss genvariant i en annan ras utesluter inte alla former av progressiv retinal atrofi hos kleinspitz. Ögonundersökning, släkthistorik och öppen redovisning av fynd kan därför inte ersättas av ett ospecifikt besked om att hundarna är ”gentestade”.

Onormal pälsförlust förekommer i beskrivningar av små tyska spetsar, men uttryck som BSD eller ”black skin disease” används som ett informellt samlingsnamn och är inte en enda säker diagnos. En hund som tappar päls onormalt behöver veterinärutredas i stället för att få en diagnos utifrån ras eller utseende.

Som för andra hundar ingår viktkontroll och tandvård i det förebyggande arbetet. Börja tandborstning tidigt och gör den till en lugn vardagsrutin.

## Historia och ursprung

Tysk spets – kleinspitz har sitt moderna rasursprung i Tyskland och tillhör FCI:s grupp för spetsar och raser av urhundstyp. FCI samlar de fem tyska spetsvarianterna under samma rasstandard: wolfspitz/keeshond, grosspitz, mittelspitz, kleinspitz och zwergspitz/pomeranian.

Tysk spets är historiskt beskriven som vakt- och sällskapshund. Den internationella rasstandarden fick sitt definitiva erkännande 1957, medan dagens text och storleksregler har reviderats senare. Äldre berättelser kopplar tyska spetsar till mycket tidiga europeiska hundtyper, men sådana ursprungsberättelser ska läsas som kynologisk tradition snarare än som bevisad härstamning för dagens kleinspitz.

Den gemensamma standarden förklarar varför variantgränserna fortfarande spelar praktisk roll i avel och registrering. En kleinspitz är alltså inte bara ”en liten spets” i vardaglig mening, utan den storleksvariant som ska rymmas inom rasstandardens mått och helhetsintryck.

## Att leva med rasen

Kleinspitz kan fungera både i lägenhet och hus om den får aktivitet, återhämtning och hjälp att hantera ljud. Bostadens storlek är mindre avgörande än vardagens upplägg. I ett lyhört flerfamiljshus bör den blivande ägaren däremot ta rasens snabba larmreaktion på allvar och planera för lugnträning från början.

Med barn kan rasen bli en engagerad familjehund, men vuxna måste alltid ansvara för samspelet. Hunden ska ha en ostörd viloplats, och barn behöver lära sig att inte störa den när den äter eller sover. Eftersom kleinspitz är liten krävs extra försiktighet vid lyft och vild lek. En hund ska inte lämnas ensam med små barn, oavsett ras.

Samliv med katt eller annan hund avgörs mer av individerna och introduktionen än av rasnamnet. Första möten bör ske lugnt och stegvis, med möjlighet till avstånd och separata resurser. En tidigare vana vid den andra djurarten är en fördel men ingen garanti för att alla kombinationer fungerar.

Ensamhet behöver tränas gradvis när hunden är trygg i sitt nya hem. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i vad de klarar utan stress. Öka tiden i små steg och backa om hunden börjar skälla ihållande, vandra, förstöra saker eller visar andra tecken på oro.

Kleinspitz passar därför bäst för den som vill ha en liten men aktiv hund, kan leva med regelbunden pälsvård och är beredd att arbeta med ljud, social trygghet och vardagsfärdigheter. Den är ett sämre val för den som söker en tyst, självständig hund som nöjer sig med korta rastningar och kan lämnas ensam långa dagar.

Tysk spets – kleinspitz

VDH (Verband für das Deutsche Hundewesen)

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Tysk spets – kleinspitz är en liten, kvadratiskt byggd sällskapshund med rävlikt huvud, tät dubbel päls och ringlad svans. Den är alert, livlig och starkt fäst vid sin familj, anpassar sig väl till både stad och land, behöver regelbunden pälsvård, motion och träning, och kan vara skällig och vaksam.

Norrviddens är en uppfödare av rasen Tysk spets – kleinspitz med bas i Jokkmokk i Sverige.

Norrviddens

## Snabbfakta

Yorkshireterriern är en liten brittisk terrier som främst hålls som sällskapshund, men den ska fortfarande vara alert, intelligent och livlig med stabilt temperament.

- Rasen är erkänd av FCI som brittisk terrier nummer 86, i grupp 3 och sektionen för dvärgterrier.
- Rasstandarden anger högst 3,2 kg men varken minimivikt eller mankhöjd. I praktiken är många individer större än standardens maxvikt.
- ”Teacup” är ingen officiell storleksklass för yorkshireterrier. En sådan etikett är därför inte en garanti för hundens vuxenstorlek eller hälsa.
- Pälsen ska vara rak, glänsande, fin och silkeslik. Lång päls kräver mycket skötsel; kortklippning minskar arbetet men gör inte pälsen underhållsfri.
- De tydligast dokumenterade hälsoprioriteringarna är tänderna, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation, alltså lösa knäskålar.

## Utseende och päls

Yorkshireterriern ska vara kompakt, nätt och välproportionerad, med upprätt hållning och fria rörelser. Den får vara mycket liten men ska inte se bräcklig eller överdrivet förminskad ut.

Maxvikten 3,2 kg beskriver utställningsstandardens ideal, inte ett löfte om varje vuxen hund. Standarden innehåller ingen mankhöjd. SKK uppger att de flesta individer är omkring 20–25 cm och att många väger mer än standardens max; även valpar i samma kull kan få olika vuxenstorlek. Den som köper valp bör därför fråga efter föräldrarnas och vuxna släktingars faktiska vikter i stället för att lita på ord som ”mini” eller ”teacup”.

Den vuxna standardpälsen är mörkt stålblå över kroppen och klart gyllene tan på bland annat huvud och bröst. Hårstråna ska vara raka, glänsande och ha fin silkesstruktur, inte vara ulliga. Valpar föds svarta och tanfärgade, och den stålblå vuxenfärgen utvecklas gradvis. Hur snabbt färg och struktur mognar varierar, så valppälsen visar inte exakt hur den vuxna hunden kommer att se ut.

En lång päls behöver kammas igenom ofta och ända ner till huden, särskilt där hårstrån utsätts för friktion. Många sällskapshundar kortklipps för en enklare vardag. Då blir bad, torkning och utredning mindre tidskrävande, men hunden behöver fortfarande borstas och vänjas vid hantering av ansikte, öron, tassar och klor. Pälsen saknar underull, vilket också gör att hunden kan behöva skydd i kallt och blött väder.

Yorkshireterrier beskrivs ibland som allergivänlig eftersom den fäller lite synligt hår. Det är missvisande som garanti: inga hundar är allergenfria, och hundallergen kommer bland annat från saliv och hudceller. Den som har eller misstänker pälsdjursallergi bör söka medicinsk rådgivning före ett hundköp.

En trefärgad biewer terrier är inte en särskild yorkshireterrierfärg. I Sverige och övriga Norden hanteras biewer terrier som en separat ras, även om den har nära historiskt släktskap med yorkshireterriern. Den är däremot inte erkänd av FCI.

## Temperament och personlighet

Yorkshireterriern är vanligtvis uppmärksam, nyfiken och handlingskraftig, inte en passiv knähund. Rasstandarden betonar intelligens, livlighet och stabilt sinnelag, men graden av socialitet, skall och jaktintresse varierar mellan individer och påverkas av uppväxt och träning.

Den snabba reaktionen på ljud och rörelse kan göra rasen benägen att larma. Det är inte samma sak som att varje individ skäller mycket. En hund som får undersöka miljön lugnt, belönas för tystnad och lär sig att koppla av har bättre förutsättningar att hantera dörrljud och rörelse utanför fönstret. Att bara avbryta skallet utan att förändra orsaken ger sällan en hållbar vardag.

Terrierbakgrunden kan märkas som intresse för leksaker, dofter och små djur. Inkallning och förmågan att avstå från något spännande behöver därför tränas, även hos en hund som är lätt att lyfta. Samlevnad med katt eller annan hund avgörs mer av individ, introduktion och vardagsrutiner än av ett enkelt ja eller nej för rasen.

Med barn är den lilla kroppen den viktigaste praktiska frågan. Ett barn behöver kunna låta hunden gå undan, leka på golvnivå och avstå från att bära eller jaga den. Kontakt med små barn ska övervakas. Samma försiktighet behövs i lek med betydligt större hundar, eftersom en vänlig men fysisk lek kan bli för hård för en yorkshireterrier.

## Träning och motion

Yorkshireterriern behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget meningsfullt minutkrav som passar alla individer. En bra dag innehåller flera rastningar, promenader med tid att nosa, lek, enkel problemlösning och träning som hunden kan lyckas med.

Anpassa mängd och intensitet efter ålder, kondition, väder och individ. Det är mer användbart att se hur hunden fungerar i vardagen och justera en sak i taget än att jaga ett generellt antal minuter.

Belöningsbaserad träning passar rasens snabba uppfattningsförmåga. Prioritera kontakt, inkallning, följsamhet i koppel, en lugn viloplats och ett alternativt beteende när hunden vill larma. Träna också pälsvård, tandvisning och kloklippning i små steg. Det gör vardagsskötseln säkrare och minskar behovet av att hålla fast hunden.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Den behöver få lugna, positiva erfarenheter av människor, hundar, underlag, trafik och hemmets ljud utan att pressas. Rasen kan också uppskatta nosework, rallylydnad, viltspår, trick eller storleksanpassad agility. Aktiviteten är mindre viktig än att hunden får använda både kropp och huvud.

## Hälsa

Yorkshireterriern är som population relativt långlivad, men tänderna och knälederna förtjänar särskild uppmärksamhet. SKK lyfter tandsten, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation som problem att känna till.

En brittisk studie publicerad 2025 granskade journaler för 3 308 yorkshireterrier vid vanliga veterinärkliniker under 2016. Tandlossningssjukdom var den vanligaste enskilda diagnosen och registrerades hos 21,1 procent under studieåret. Kvarvarande mjölktänder registrerades hos 3,57 procent, och forskarna bedömde även patellaluxation som en rasdisposition. Siffrorna beskriver en brittisk studiegrupp under en bestämd period, inte risken för en viss svensk hund, men de gör tandvård till en tydlig vardagsprioritet.

Börja vänja valpen vid tandborstning tidigt. Daglig tandborstning är det bästa praktiska skyddet mot plack och tandsten, men träningen ska byggas utan tvång. Låt veterinär bedöma tandväxlingen om mjölktänder sitter kvar när de permanenta tänderna kommer eller om hunden verkar ha ont i munnen.

Be uppfödaren redovisa vad som är känt om tänder, bett och knäleder hos föräldrar och nära släktingar. Fråga om föräldrarna har undersökts för patellaluxation och be att få se dokumenterade resultat om sådana finns. Ett enskilt test kan minska osäkerheten men kan aldrig garantera en frisk valp.

Det finns inte ett universellt, fast testpaket för yorkshireterrier som gäller i alla kennelklubbar och för all framtid. Kontrollera därför aktuella svenska registreringsregler och rekommendationer från SKK och rasklubben inför köp eller avel, i stället för att utgå från en gammal lista på nätet.

I den brittiska studien var medianåldern vid död 13,56 år, vilket stödjer bilden av en långlivad ras. Det är ett populationsmått, inte en prognos för individen. Hull, munhälsa, rörelse, förändrat beteende och regelbundna veterinärkontroller behöver följas genom hela livet.

## Historia och ursprung

Yorkshireterriern utvecklades i norra England under 1800-talet och fick sin form i Yorkshires textildistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare födde från 1850-talet upp mycket små, mjukhåriga terrier som både bar terrierns jaktintresse och blev eftertraktade sällskapshundar.

Det exakta receptet bakom rasen är inte säkert dokumenterat. Äldre black-and-tan-terrier samt malteser, dandie dinmont terrier och skye terrier nämns som troliga bidrag. Därför är det mer korrekt att tala om sannolika förfäder än att ange en bestämd korsning.

Rasnamnet accepterades omkring 1870 och yorkshireterriern erkändes som ras 1886. Under den senare delen av 1800-talet gick den från arbetarmiljöernas små terrier till en modern sällskaps- och utställningshund. Berättelsen om råttfångare har en rimlig grund i terrierbakgrunden och rasstandardens beskrivning av jaktinstinkt, men varje tidig hund arbetade inte nödvändigtvis i en gruva eller fabrik.

Den eleganta pälsen har därefter fått stor uppmärksamhet, men rasens alerta uttryck, initiativförmåga och intresse för rörelse är fortfarande viktiga delar av helheten.

## Att leva med rasen

Yorkshireterriern kan fungera väl i lägenhet eller hus när den får aktivitet, lugnträning och regelbunden skötsel. Bostadens storlek är mindre avgörande än om hushållet kan hantera ljud, ge hunden utevistelse och skapa en trygg vardagsrytm.

Ensamhet behöver tränas gradvis från mycket korta stunder och anpassas efter hundens reaktion. Jordbruksverkets råd att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid är inte ett besked om att en hund klarar sex timmar ensam. Valpar och äldre hundar behöver rastas oftare, och en hund som visar oro behöver ett annat upplägg oavsett klockan.

Rasen passar bäst hos den som vill ha en liten men aktiv hund och accepterar tre återkommande delar av vardagen: päls, tänder och träning. I en familj med små barn eller stora hundar behövs dessutom tydliga säkerhetsrutiner. Kyla och väta kan kräva skydd, särskilt när pälsen är kortklippt eller hunden står stilla.

Inför ett valpköp är det klokt att:

- träffa tiken och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i vardagen
- be om faktiska vikter hos föräldrar och vuxna släktingar och avstå från löften om en viss ”teacup”-storlek
- gå igenom dokumenterad tand-, bett- och patellahistorik samt aktuella avelsrekommendationer
- bestämma om du vill sköta lång päls eller hålla hunden kortklippt, och lära dig den rutinen före köpet
- planera för rastning, ensamhetsträning och hundvakt innan valpen flyttar in.

För rätt hushåll är yorkshireterriern en liten, närvarande vardagspartner med tydlig terrierkaraktär. Den är lätt att ta med men ska behandlas som en aktiv hund, inte som en accessoar.

Yorkshireterrier

FCI - Fédération Cynologique Internationale

Deutscher Verband für das Hundewesen (German Kennel Club)

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Yorkshireterrier är en mycket liten, självsäker sällskapshund som från början avlades som råttfångare i norra England. Den har en fin, silkeslen päls som kräver regelbunden pälsvård, är livlig, intelligent och ofta ganska ljudlig. Yorkar knyter starka band till sina familjer, behöver daglig aktivitet och kan leva ett långt och aktivt liv.

Bokellas är en uppfödare av rasen Yorkshireterrier med bas i Årjäng i Sverige. Uppfödningen inleddes 1977 med yorkshireterrier.

Bokellas

## Snabbfakta

Australian shepherd utvecklades i USA som vall- och brukshund och passar människor som vill träna och arbeta tillsammans med sin hund varje dag. Den är snabb, lyhörd och mångsidig, men arbetslusten och vakt- och vallanlagen gör att den sällan passar den som främst söker en okomplicerad sällskapshund.

- Rasen hör till FCI-grupp 1 och utvecklades för arbete med får och boskap på gårdar och rancher.
- Önskvärd mankhöjd är 51–58 cm för hanar och 46–53 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- Pälsen är medellång, vädertålig och har underull. Grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd, med eller utan vitt och tantecken.
- Svansen kan vara naturligt lång eller kort. Svanskupering är förbjuden i Sverige.
- En australian shepherd behöver daglig fysisk aktivitet, problemlösning, samarbete och möjlighet att varva ner.
- För svenska avelsdjur är officiell HD-status och känd mental status genom MH centrala kontroller. Ett MH beskriver reaktioner; det är inte ett prov med godkänt eller underkänt.

## Utseende och päls

Australian shepherd är en medelstor, välbalanserad och rörlig hund som ska vara något längre än hög. Den ska vara muskulös och stabil utan att bli tung eller klumpig, eftersom konstruktionen ska tillåta snabba riktningsbyten och långvarigt arbete. Standarden anger önskvärd mankhöjd men ingen idealvikt. Bedöm därför en vuxen hund efter proportioner, hull, rörelser och funktion i stället för att utgå från en viktuppgift som påstås komma från standarden.

Pälsen är rak till vågig, medellång och vädertålig. Mängden underull varierar bland annat med klimat och säsong. En korrekt päls behöver regelbunden genomkamning och tätare kontroll under fällning, men inte ett identiskt veckoschema för alla hundar. Känn igenom pälsen ända ned till huden och var särskilt uppmärksam på områden där friktion lätt ger tovor, till exempel bakom öronen och i behängen. Kontrollera samtidigt hud, tassar och klor efter arbete i skog och mark.

De fyra grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd. Alla kan förekomma med eller utan vita tecken och tantecken. Ögonen kan vara bruna, blå eller bärnstensfärgade, även i olika kombinationer eller med fläckar och marmorering. Olikfärgade ögon är alltså tillåtna och säger i sig inget om hundens mentalitet.

Svansen kan vara naturligt lång eller naturligt kort. Det senare kallas ofta NBT, natural bobtail, och ska inte blandas ihop med en kuperad svans. SKK registrerar rasen med en svansbeteckning som visar om hunden har hellång svans, stubbsvans, en svans som är kortare än normalt, avsaknad av svans eller en kuperad svans. För en valpköpare är registreringsuppgiften ett bättre underlag än att gissa från ett fotografi.

## Temperament och personlighet

Australian shepherd ska enligt rasstandarden vara en intelligent arbetshund med starka vall- och vaktinstinkter, jämnt humör och vänligt sätt. Den kan vara avvaktande vid första mötet med okända, men rastypisk neutralitet är inte samma sak som rädsla eller aggressivitet. Svenska Australian Shepherdklubben betonar därför att neutral är ett tydligare ord än reserverad.

Det finns betydande variation mellan individer och familjer. Vissa hundar arbetar mycket intensivt och reagerar snabbt på omgivningen, medan andra är mer balanserade i vardagen. Styrkan i vallning, vakt, ljudreaktioner och socialt intresse kan också skilja sig. Etiketter som arbetslinje eller utställningslinje räcker inte för att förutsäga en valps temperament. Titta i stället på föräldrar, vuxna nära släktingar, uppfödarens avelsmål, arbetsmeriter och dokumenterade mentalbeskrivningar.

Som vallhund använder rasen bland annat sin kropp och sina rörelser för att styra djur. Det kan ge ett starkt intresse för sådant som rör sig. I vardagen kan hunden vilja följa, stoppa eller styra springande barn, cyklar, joggare eller andra djur. Det är en möjlig egenskap hos rasen, inte något varje australian shepherd gör och inte en ursäkt för att låta beteendet fortsätta. Avstånd, koppel eller barriär, ett inlärt alternativ och belöning för kontakt gör situationen säkrare medan färdigheten tränas.

En MH-beskrivning är särskilt användbar när man jämför avelsdjur och släktingar. Den visar hur en hund reagerade vid bland annat kontakt, hantering, lek, överraskningar, ljud och skott. Den säger inte ensam hur en valp kommer att bli, och den mäter inte hela arbetsförmågan. Läs hela protokollet och fråga hur hunden fungerar och återhämtar sig i vanliga miljöer.

## Träning och motion

Australian shepherd behöver dagligen både rörelse och uppgifter som kräver nosarbete, problemlösning och samarbete, men ett fast antal timmar beskriver inte vad en viss hund behöver. En lugn skogstur, spår eller sök, vardagslydnad, vallning, bruksarbete, agility och annan genomtänkt träning belastar på olika sätt. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, tidigare vana och hur hunden återhämtar sig.

En fungerande vardag bygger på mer än att göra hunden fysiskt trött. Prioritera tidigt:

- kontakt och följsamhet även när något rör sig i omgivningen,
- inkallning som först tränas i lätt miljö och säkras med långlina vid behov,
- koppelgående, hantering och förmåga att vänta,
- en tydlig växling mellan aktivitet och lugn,
- att kunna avstå från att följa eller styra barn, fordon och djur.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket också betyder att oavsiktligt belönade vanor kan befästas snabbt. Gör rätt beteende lätt att välja, öka svårigheten gradvis och använd inte rädsla, hot eller fysisk bestraffning.

Valpar och unghundar behöver rörelse, miljöerfarenhet, vila och korta inlärningstillfällen, inte vuxenhundens belastning eller ett träningsschema som bygger på ett bestämt antal minuter. Målet är en hund som kan arbeta engagerat, behålla kontakt och sedan komma till ro. Om aktivitetsmängden ökar men hunden får svårare att sova, slappna av eller hantera vardagsintryck behöver upplägget ses över, inte bara fyllas på med mer fart.

## Hälsa

För en svensk valpköpare är det viktigaste att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens rekommendationer och från frivilliga DNA-test. I de aktuella SKK-reglerna krävs officiell HD-status före parning och, för de svenskboende föräldradjur som omfattas av reglerna, känd mental status genom ett fullständigt MH. Känd status betyder inte automatiskt ett bra höftresultat eller en önskvärd mental profil; kontrollera själva resultatet.

SASK rekommenderar i sin rasspecifika avelsstrategi i regel HD-grad A eller B och ögonundersökning av avelsdjur. Klubben lyfter också värdet av att granska nära släktingars HD-status, eftersom rasen saknar HD-index. ED-röntgen görs frivilligt och är inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Be därför uppfödaren visa vad som faktiskt är undersökt, på vilken hund, vid vilket datum och med vilket resultat i stället för att nöja dig med ordet hälsotestad.

Det finns DNA-test för bland annat CEA, HSF4 och MDR1, men SASK anger inget universellt testpaket för alla kombinationer. Varje test gäller en viss gen eller riskvariant. Ett fritt HSF4-resultat utesluter till exempel inte alla former av katarakt och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. Relevanta test väljs utifrån släktens dokumenterade risker och den planerade kombinationen.

MDR1, även kallad ABCB1, kan påverka hur vissa läkemedel fördelas i kroppen och nå hjärnan. Det går inte att avgöra en enskild hunds status på utseendet. Om hunden är testad bör resultatet finnas i veterinärjournalen; läkemedelsval och dosering hör alltid hemma hos veterinären.

Två merlefärgade hundar ska inte paras. Kombinationen kan ge valpar med dubbel uppsättning av merleanlaget och ökad risk för dövhet samt syn- och ögonproblem. Den naturligt korta NBT-svansen har en annan genetisk bakgrund. SASK rekommenderar försiktighet även vid kombinationer där båda föräldrarna bär NBT-anlaget, men de två frågorna ska inte blandas ihop.

## Historia och ursprung

Trots namnet utvecklades australian shepherd som den är känd i dag i USA. FCI-standarden kopplar namnet till baskiska herdar som kom till USA från Australien under 1800-talet. Exakt vilka äldre vallhundar som bidrog är mindre säkert. Detaljerade påståenden om en bestämd blandning av raser bör därför behandlas som teorier.

Amerikanska får- och boskapsuppfödare fortsatte att välja hundar för mångsidighet, självständigt arbete, intelligens och vallningsförmåga. Efter andra världskriget ökade kännedomen om rasen när westernridning, rodeo, hästuppvisningar, film och tv nådde en större publik. Den moderna rasens amerikanska ranchbakgrund förklarar både namnets paradox och varför funktion fortfarande är central i rasbeskrivningen.

## Att leva med rasen

Australian shepherd passar bäst när vardagen rymmer planerad aktivitet, inlärning och återhämtning även under vanliga arbetsveckor. En stor trädgård ersätter inte gemensamma uppgifter, och en tävlingsambition är inte nödvändig om hunden ändå får en meningsfull och varierad vardag. Den som önskar en hund som mest följer med på kortare promenader bör välja en mindre krävande typ.

Med barn behövs alltid en vuxen närvarande, en ostörd viloplats för hunden och en plan för fartfylld lek. Avbryt och skapa avstånd innan hunden börjar fixera eller styra rörelsen. Barn ska inte få ansvar för situationer där en snabb och stark hund kan reagera på omgivningen.

Samliv med hundar eller katter avgörs av individerna och introduktionen, inte av rasnamnet. Ta reda på föräldrarnas och den aktuella hundens historik. Börja lugnt med separata trygga platser, barriär och koppel, ge katten en fri flyktväg och gå vidare först när båda djuren kan vara avslappnade. Smådjur kan kräva permanent fysisk separation.

Rasen kan bo i lägenhet om hunden får tillräckligt med tid ute, meningsfulla uppgifter och vila, och ägaren kan hantera reaktioner på ljud. I ett lyhört hus behöver man kunna förebygga att ljud i trapphuset får hunden att vakta och skälla. Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas efter just hundens beteende. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är ett rastningsråd, inte ett mått på hur länge en individ mår bra av att vara ensam.

Inför ett valpköp bör du be om föräldrarnas registreringsnummer, HD-resultat, fullständiga MH-protokoll, datum och resultat från ögonundersökningar samt relevanta DNA-resultat. Kontrollera också svansbeteckning och arbetsmeriter, och fråga hur vuxna nära släktingar fungerar med människor, ljud, rörelse, vila och återhämtning. De uppgifterna säger mer om hur vardagen med hunden sannolikt blir än färg, ögon eller om uppfödaren kallar hundarna arbets- eller utställningslinje.

Australian shepherd

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Norwegian Kennel Club (NKK)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Australian shepherd är en medelstor, atletisk vallhund som är mycket intelligent och energisk. Den är lojal och människoorienterad, knyter starka band och behöver rejlig daglig motion, träning och mental stimulans. Den har en iögonfallande, vädertålig päls och varierande ögonfärger som bidrar till dess attraktionskraft.

Aymik's är en uppfödare av rasen Australian shepherd med bas i Floby i Sverige. Uppfödningen startade 2009 och är inriktad på hundar av ursprunglig arbetstyp med fokus på vall- och bruksegenskaper. En stor del av avelsmaterialet kommer från amerikanska arbetslinjer.

Aymik's

## Snabbfakta

Tax är en tysk jakthund i FCI-grupp 4, framtagen för arbete både under och ovan jord. Rasen finns i nio varianter: normalstor, dvärg och kanin kombinerat med kort-, lång- eller strävhår. Det är därför klokare att välja tax efter storlek, hårlag, uppfödarens avelsmål och hundarnas faktiska egenskaper än efter rasnamnet ensamt.

- **Användning:** grytjakt, drevjakt, eftersök och sällskap.
- **Arbetssätt:** uthållig, självständig och mycket nosorienterad.
- **Storlek:** avgörs av bröstomfång, inte av mankhöjd eller en generell viktangivelse.
- **Päls:** kort-, lång- eller strävhårig, med tydligt olika skötselbehov.
- **Viktig hälsofråga:** diskdegeneration och diskbråck, ofta sammanfattat som IVDD.
- **Passar bäst för:** den som vill ha en lågställd jakthund med stor arbetslust och kan erbjuda både vardagsmotion, nosarbete och konsekvent träning.

Den slutliga storleksvarianten fastställs först när hunden är minst 15 månader. Föräldrarna ger en rimlig fingervisning, men valpens slutliga variant kan inte lovas före mätningen.

## Utseende och päls

Taxen ska vara låg och långsträckt men samtidigt kompakt, muskulös och rörlig. Kroppen är byggd för att kunna arbeta smidigt i trånga utrymmen, inte för att vara extremt lång eller tung. Rasstandarden anger ungefär en tredjedel av mankhöjden som markfrigång och ett förhållande mellan mankhöjd och kroppslängd på cirka 1:1,7–1,8.

Bröstomfånget mäts efter 15 månaders ålder, från mankens högsta punkt till bröstkorgens lägsta punkt. De aktuella intervallen är:

- **Normalstor tax:** hanar mer än 37 men högst 47 cm, tikar mer än 35 men högst 45 cm.
- **Dvärgtax:** hanar mer än 32 men högst 37 cm, tikar mer än 30 men högst 35 cm.
- **Kanintax:** hanar 27–32 cm, tikar 25–30 cm.

De tre hårlagen är mer än en utseendefråga. Korthårig tax har kort, tät och slätt åtliggande päls som normalt kräver begränsad regelbunden skötsel men ändå behöver ses över efter vistelse i terräng. Långhårig tax har underull och längre behäng som bör kammas där tovor lätt bildas, särskilt bakom öronen och på ben, buk och svans. Strävhårig tax har täckhår, underull, skägg och markerade ögonbryn. En korrekt sträv päls trimmas vid behov; att klippa ned den ger inte samma pälsstruktur.

Godkända färger och mönster beror delvis på hårlag. Rött, svart eller brunt med tanteckning, merle och brindle ingår i standarden, medan viltfärger är typiska för strävhår. Pälsfärg är ingen genväg till temperament eller jaktlust, men vissa färgkombinationer har betydelse för hälsan. Be uppfödaren förklara både registrerad färgbeteckning och nedärvning om valpen är merle.

## Temperament och personlighet

Taxens rasideal är vänligt och jämnt, utan rädsla eller aggression, men också energiskt, uthålligt och självsäkert. Självständigheten kommer från arbete där hunden måste fatta beslut på avstånd från föraren. I vardagen kan samma egenskap märkas som att taxen prövar om en regel verkligen gäller varje gång.

Jaktlust, socialitet, ljudbenägenhet, lekintresse och förmåga att koppla av varierar mellan individer och släktlinjer. Den svenska analysen av Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, BPH, ger en bild av många trygga taxar men omfattar mindre än en procent av den studerade svenskfödda populationen. Den kan därför inte användas som löfte om en enskild valps personlighet. Påståenden om att ett visst hårlag alltid är lugnare, mer lättlärt eller mindre jaktintresserat är också för grova.

Fråga i stället hur föräldrar och nära släktingar fungerar hemma, vid besök, på promenad och i nya miljöer. För en jakttax är provresultat och praktisk användning relevant; för en sällskapstax är det lika viktigt att få konkreta exempel på hur hundarna varvar ner efter aktivitet, hur mycket de låter och hur de fungerar vid hantering. En seriös uppfödare ska kunna beskriva både styrkor och sådant som kräver arbete.

## Träning och motion

Tax behöver daglig fysisk aktivitet och meningsfullt nosarbete, men en fast minutkvot passar inte alla. Ålder, kondition, underlag, storleksvariant, hälsa och hur hunden arbetar avgör belastningen. En vuxen, frisk tax kan vara en uthållig promenad- och friluftshund, medan en valp ska bygga styrka och koordination stegvis och en hund med ryggsymtom behöver veterinärens plan.

Spår, sökövningar, personspår och noggranna godisgömmor låter taxen använda sin bästa resurs: nosen. Korta, tydliga träningspass med en belöning hunden verkligen vill ha fungerar ofta bättre än upprepningar utan tydligt mål. Träna tidigt på inkallning, stopp, följsamhet och att kunna avbryta ett doftspår. Jaktlust försvinner inte genom lydnad, så långlina och genomtänkta miljöval är viktiga när inkallningen inte är säker. I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt utanför jakt, och mellan 1 mars och 20 augusti gäller särskild uppsikt där vilt kan finnas.

Rygghänsyn betyder inte att en frisk tax ska leva stilla. Det finns inte stöd för att ett totalförbud mot alla trappor eller möbelhopp i sig förhindrar IVDD. Bygg i stället god grundkondition, håll hunden i normalt hull, minska halkrisken hemma och undvik okontrollerade höga hopp eller kollisioner. Anpassa hjälpen i trappor och vid lyft efter hundens ålder, storlek och hälsa.

## Hälsa

Diskdegeneration och diskbråck är taxens viktigaste rasspecifika hälsofråga. IVDD innebär att diskarna mellan ryggkotorna förändras och i vissa fall trycker mot nerver eller ryggmärg. Sök veterinär skyndsamt om taxen plötsligt får tydlig rygg- eller nacksmärta, kröker ryggen, vägrar röra sig, går ostadigt, tappar kraft i benen eller får svårt att kontrollera urin och avföring. Vänta inte på att svaga neurologiska tecken ska gå över av sig själva.

SKK:s officiella ryggröntgen för tax räknar förkalkade diskar. Undersökningen görs från tvåårsdagen till dagen före fyraårsdagen och resultatet anges som K0, K1–K2, K3–K4 eller K5–K26. K0 betyder inga upptäckta förkalkningar, medan ett högre K-tal betyder fler helt eller delvis förkalkade diskar. Resultatet är ett avels- och riskunderlag, inte en garanti för att hunden aldrig får eller säkert kommer att få kliniska problem. Även uppgifter om diskbråck hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor är därför viktiga.

Ryggscreening och ögonlysning är frivilliga för tax i Sverige. Svenska Taxklubbens rasspecifika avelsstrategi rekommenderar ändå att rygg- och familjehistorik vägs in samt att avelsdjur ögonlyses inför avelsdebut och senare i livet. PRA förekommer i rasen. De aktuella registreringsbestämmelserna för tax reglerar bland annat variant, hårlag, färg och slutlig storleksmätning, men listar inte rygg- eller ögonundersökning som obligatoriska villkor för registrering. En köpare bör alltså fråga efter faktiska resultat i stället för att nöja sig med uttrycket ”testade föräldrar”.

Följ också hundens hull: en midja ska kunna ses och revbenen kännas med lätt tryck. När merle ingår i en kombination bör uppfödaren kunna redogöra för färganlagen. Två merleanlag kan ge dubbel merle, vilket hos hund är förknippat med ökad risk för hörsel- och ögonproblem.

## Historia och ursprung

Taxen utvecklades i Tyskland ur lågbenta jakthundar för arbete i gryt. Sådana hundar är kända sedan medeltiden, medan den organiserade aveln fick tydligare form under 1800-talet. Den tyska taxklubben grundades 1888, och aveln kom att omfatta de tre storlekarna och tre hårlagen som bildar dagens nio varianter.

Rasens låga format, kraftiga framdel, uthållighet och självständighet har en praktisk förklaring. Taxen skulle kunna följa vilt under jord, men också arbeta som drivande eller stötande hund och hjälpa till vid eftersök. I Sverige blev den särskilt betydelsefull som långsamt drivande hund när rådjursstammen ökade under 1940-talet. Svenska Taxklubben grundades redan 1901.

Det historiska användningsområdet märks fortfarande i vardagen. En tax som aldrig ska jaga behöver ändå få utlopp för nosarbete, problemlösning och rörelse. Det är också därför en köpare bör fråga vad uppfödaren faktiskt prioriterar: gryt, drev, eftersök, utställning eller främst sällskap.

## Att leva med rasen

Tax kan bo bra i lägenhet om den får tillräckligt med utevistelse, aktivitet och träning på ljud i trapphus och utanför dörren. Bostadens yta är mindre avgörande än vardagens innehåll. Planera för flera rastningar, möjlighet att nosa i lugn takt och en plats där hunden får vila ostört. Ensamhet ska läras in gradvis; avbryt och förenkla om hunden visar oro. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid handlar om rastning, inte om hur länge en enskild tax bör lämnas ensam.

Med barn kan taxen bli en fin familjehund, men små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar. Små barn bör inte bära taxen; en liten hund kan lätt tappas och rygg och bakdel måste få ordentligt stöd vid lyft. Hunden ska alltid ha en trygg, fredad viloplats.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidigare erfarenhet och jaktlust. Introducera lugnt, använd barriär och ge båda djuren separata säkra platser. En tax med stark jaktlust behöver inte bli pålitlig med kanin, marsvin eller katt bara för att möten tränas. Säker fysisk separation kan vara den rätta långsiktiga lösningen.

Inför köp bör du be om konkreta svar på följande:

- Vilken storlek och vilket hårlag väntas valpen få, och hur säkert går det att bedöma?
- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de och nära släktingar i vardagen?
- Finns officiellt K-resultat och uppgifter om kliniska ryggproblem hos föräldrar, syskon eller tidigare avkommor?
- När ögonlystes föräldrarna senast, och vad visar resultatet?
- Vilka BPH-, jakt- eller utställningsresultat är registrerade och relevanta för just denna kull?
- Hur har valparna vant sig vid hantering, vardagsljud, människor och korta stunder utan kullsyskon?

Den bästa matchningen är inte automatiskt den minsta, lugnaste på besöket eller den färg du först fastnar för. Välj den kombination där uppfödarens mål, hundarnas dokumenterade hälsa och temperament samt din egen vardag pekar åt samma håll.

UK Dachshund Club

British Veterinary Association

Tax: djärv, långsträckt, kortbent jakthund, ursprungligen avlad för grävling och kanin. Finns med slät, lång och sträv päls, i normalstorlek och dvärgstorlek. Lojal, spårsäker, självständig och ofta skällig. Behöver regelbunden men skonsam motion och viktkontroll för att skydda ryggraden.

Cidelott's är en uppfödare av rasen Tax med bas i Älvängen i Sverige. De första registreringarna av tax under kennelnamnet är från 2015.

Cidelott's

## Snabbfakta

Borzoi är en stor rysk vinthund som förenar ett lugnt sätt hemma med stark jaktlust och mycket snabb galopp. I Sverige hålls rasen främst som sällskapshund, men dess ursprungliga arbetssätt lever kvar i lure coursing, där hunden jagar en konstgjord attrapp under ordnade former.

- Önskvärd mankhöjd är 75–85 cm för hanar och 68–78 cm för tikar.
- Rasen är oftast stillsam inomhus, självständig och neutral till vänlig mot människor.
- Snabba rörelser på avstånd kan utlösa jakt; koppel, långlina eller helt inhägnad mark är därför en central del av vardagen.
- Den långa, silkiga pälsen behöver regelbunden borstning och fäller periodvis mycket.
- Borzoi passar bäst hos den som uppskattar en stor, känslig hund och inte räknar med att kunna ha den lös i öppen terräng.

## Utseende och päls

Borzoi är högbent, smal och något långsträckt, men ska samtidigt vara stark och välmusklad. Det långa, smala huvudet, den djupa bröstkorgen, den uppdragna buklinjen och den mjukt välvda rygglinjen ger rasen dess särpräglade siluett. Benstommen ska vara stark utan att bli grov. Det typiska travet är långsträckt och lätt; när hunden jagar växlar den till mycket snabb galopp.

Pälsen är lång, lätt och silkig. Den kan vara vågig eller bilda stora lockar och är kortare på huvudet, öronen och benens insidor. Längre behäng finns bland annat på halsen, bröstet, benens baksidor och svansen. Många färger och färgkombinationer förekommer.

Räkna med borstning ett par gånger i veckan och tätare skötsel under fällningen. Arbeta igenom pälsen ända in mot huden, särskilt bakom öronen, i armhålorna och i de långa behängen där tovor lätt gömmer sig. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och mun. Pälsen behöver inte hållas i utställningsskick för att må bra, men den får inte lämnas så att tovor drar i huden. Borzoi är inte ett bra val för den som vill slippa hundhår i hemmet.

## Temperament och personlighet

Borzoi är vanligen lugn, klok och självständig, med tydlig uppmärksamhet på sådant som rör sig i omgivningen. Rasstandarden beskriver inställningen till människor som neutral till vänlig. Många individer är återhållsamma med främmande människor och skäller lite, men det är inte samma sak som rädsla eller ointresse för familjen. En trygg borzoi kan vara mycket tillgiven utan att hela tiden söka instruktioner.

Rasens lugna rykte är ingen garanti för att varje individ passar med alla barn eller hundar. Tidig, varsam socialisering och föräldrarnas temperament spelar stor roll. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den lämnas i fred. Eftersom borzoi är stor och snabb bör en vuxen också ansvara för promenaderna.

Många borzoier lever väl tillsammans med andra hundar. En bekant katt i hemmet kan också fungera, särskilt efter en genomtänkt introduktion. Det gör dock inte hunden automatiskt säker med springande katter eller andra smådjur utomhus. Den svenska avelsstrategin för rasen lyfter just denna skillnad: ett djur som ingår i hemmet kan bemötas på ett helt annat sätt än ett djur som flyr ute.

## Träning och motion

Träningen fungerar bäst som ett lugnt samarbete med tydliga belöningar, korta pass och meningsfull variation. Borzoi är intelligent men avlad för att fatta snabba beslut på avstånd. Upprepningar utan tydligt syfte kan därför ge sämre engagemang, medan hårda metoder riskerar både välfärden och relationen. Träna tidigt på följsamhet, koppelgång, stopp vid dörrar och grindar, hantering samt en stark inkallningssignal.

Inkallning är viktig men får inte vara den enda säkerhetsplanen. När en borzoi ser ett möjligt byte kan beslutet att jaga komma på ett ögonblick. Använd därför koppel eller långlina där vilt kan dyka upp och välj ett helt inhägnat område för fri löpning. Mellan den 1 mars och den 20 augusti får hundar inte springa lösa där det kan finnas vilt; även under resten av året måste hundägaren hindra hunden från att driva eller förfölja vilt.

En vuxen borzoi behöver daglig motion som kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, kort träning och tillfällen att sträcka ut i säker miljö. Det finns inget enda minutantal som passar alla. Anpassa mängden efter ålder, hälsa, underlag och individens återhämtning. Lure coursing kan ge ett kontrollerat utlopp för rastypiskt beteende för en frisk, mogen hund.

Valpen växer snabbt och kan nå hög fart tidigt. Öka därför promenader och träning stegvis och undvik att pressa den genom långa, enformiga eller hårt belastande pass. Fri rörelse i egen takt på säkert underlag, vila och en genomtänkt utfodring som följs upp med uppfödare och veterinär ger en bättre grund än att försöka trötta ut valpen.

## Hälsa

Den svenska rasspecifika avelsstrategin beskriver borzoi som en i huvudsak frisk ras, och något särskilt hälsoprogram har inte bedömts behövas. Det betyder inte att rasen är fri från sjukdom eller att alla linjer är lika. Delar av underlaget bygger på ägarenkäter och äldre försäkringsdata, så procentsiffror ska inte tolkas som en exakt risk för en enskild hund.

I 2021 års svenska hälsoenkät var mage och tarm det vanligaste rapporterade problemområdet, men diagnoser saknades ofta. Enkäten nämner också osteosarkom, en form av skelettcancer, bland cancerdiagnoserna hos rasen. Fråga därför inte bara om ett standardpaket av tester. Be uppfödaren redogöra för hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar, inklusive mag- och tarmproblem, magomvridning, cancer, plötsliga dödsfall och temperament.

Magomvridning är ett omedelbart livshotande tillstånd som oftast drabbar storvuxna hundar. Fruktlösa kräkförsök, oro, snabbt uppsvälld buk och kraftig smärta kräver omedelbar kontakt med veterinär och färd till klinik. Diskutera förebyggande rutiner med veterinär; SKK rekommenderar bland annat att undvika motion direkt före och under de närmaste timmarna efter utfodring.

Ett DNA-test för degenerativ myelopati, DM, måste tolkas försiktigt. I rasens svenska avelsstrategi beskrivs testet som ett risktest, inte som en diagnos, och flera andra tillstånd kan ge liknande symtom. Ett testresultat ska därför bedömas tillsammans med släkthistorik och veterinärmedicinsk kunskap, inte användas som ett ensamt besked om hundens framtid.

## Historia och ursprung

Borzoi utvecklades i Ryssland som en snabb, stark och vädertålig jakthund. Den officiella FCI-historiken spårar rasens utveckling från 1400-talet och beskriver hur flera vinthunds- och lokala hundtyper bidrog till den moderna borzoien. Hundarna användes främst på hare och räv och i mindre omfattning på varg.

Under 1700- och 1800-talen organiserade den ryska adeln stora jakter med många vinthundar, drivande hundar och ryttare. Arbetet krävde att hunden upptäckte rörelse, accelererade snabbt och agerade utan ständig styrning från människan. Det förklarar mycket av dagens kombination av lugn, självständighet och stark reaktion på synintryck.

År 1888 antog Moskvas jaktsällskap en gemensam rasstandard. Huvuddragen finns kvar i dagens standard. I Sverige är borzoi numera framför allt sällskapshund; lure coursing låter rasen använda delar av sitt naturliga rörelse- och jaktmönster utan levande byte.

## Att leva med rasen

Att leva med borzoi kräver mer planering än det lugna inomhusbeteendet först antyder. Bostaden behöver ge en så stor hund plats att vända, vila utsträckt och röra sig utan att halka. Lägenhet kan fungera om trappor, transport, päls, rastning och säker löpning är lösta, men en egen trädgård ersätter varken promenader eller aktivering. Ett vanligt staket är heller inte automatiskt en säker rastgård; kontrollera höjd, grindar och svaga punkter utifrån den enskilda hunden.

Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas individuellt. En liten valp ska inte lämnas ensam, medan en vuxen hund som är tryggt ensamhetstränad kan klara några timmar. Jordbruksverkets råd är att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, och valpar samt äldre hundar oftare. Planera vardagen efter hundens faktiska reaktioner, inte efter antagandet att en tyst hund alltid är nöjd.

Före köp bör du kunna svara ja på följande frågor:

- Kan jag ordna daglig, säker motion och regelbundna tillfällen att springa i helt inhägnad miljö?
- Accepterar jag att hunden ofta behöver vara kopplad där vilt eller smådjur kan dyka upp?
- Har jag plats, bil- eller reselösning och ekonomi för en mycket stor hund?
- Kan jag sköta en lång päls och leva med kraftig fällning?
- Kan uppfödaren beskriva temperament, hälsa och livslängd i flera generationer, inte bara visa enstaka testresultat?

För den som uppskattar ett självständigt samarbete och kan lösa jaktinstinkt, storlek och motion praktiskt kan borzoi vara en stillsam och nära familjemedlem med imponerande fart när den får rätt utlopp.

Borzoi

The Borzoi Club

Svenska Vinthundklubben (Swedish Sighthound Club)

Verein für Deutsche Windhunde (German Sighthound Association)

Borzoi är en hög, elegant rysk vinthund med lång, böljande päls och ett långt, smalt huvud. Den är lugn, känslig och nästan kattlik inomhus, men kan plötsligt accelerera till mycket hög fart utomhus och har en stark jaktinstinkt. Rasens hundar behöver mjuk träning, god socialisering och säkra områden att röra sig fritt i.

Velikij är en uppfödare av rasen Borzoi med bas i Göteborg i Sverige. Borzoi registrerades under kennelnamnet under perioden 2003–2024.

Velikij

## Snabbfakta

Alaskan malamute är en stor och kraftfull slädhund för människor som vill leva aktivt utomhus och kan ge hunden både arbete, träning och nära social kontakt. Rasen utvecklades för att dra tung last uthålligt, inte för att vinna korta fartlopp. En malamute är stark, självständig och van att använda eget omdöme.

- FCI placerar rasen i grupp 5 bland nordiska slädhundar, med USA som ursprungsland.
- Rasstandardens önskvärda mått för fraktarbete är 63,5 cm och 38 kg för hanar samt 58,5 cm och 34 kg för tikar. Det finns en naturlig storleksvariation, och funktion och proportioner väger tyngre än exakta mått.
- Alaskan malamute har grovt täckhår och tät, ullig underull som skyddar i hårt klimat och fäller mycket under pälsbytet.
- Rasidealet är vänligt, tillgivet och socialt mot människor. Samtidigt kräver styrkan, jaktintresset och självständigheten en kunnig ägare.
- En bra vardag innehåller daglig fysisk och mental aktivitet samt återkommande uppgifter där hunden får använda sin uthållighet.

Det här är sällan ett bra val om du främst söker en följsam hund för korta promenader. Rasen kan passa om friluftsliv redan är en del av vardagen och du tycker om långsiktig träning med en hund som inte följer varje signal automatiskt.

## Utseende och päls

Alaskan malamute ska se ut som den arbetshund den är: kraftfull och muskulös men ändå rörlig, balanserad och uthållig. Kroppen är något längre än mankhöjden, bröstkorgen är djup och tassarna stora och starka. Rörelserna ska vara stabila och effektiva, inte tunga eller styltiga.

Huvudet är brett och uttrycket mjukt. Ögonen ska vara bruna och mandelformade; blå ögon är ett diskvalificerande fel enligt rasstandarden. Den välpälsade svansen bärs över ryggen som en lös, vajande plym när hunden inte arbetar. Den ska inte ligga hårt ringlad mot ryggen.

Pälsen består av grova täckhår och en tät, oljig och ullig underull som enligt standarden är ungefär 2,5–5 cm djup. Pälsen är kortare till medellång längs sidorna och längre runt hals, skuldror, rygg, bakdel och svans. Lång, mjuk päls hör inte till rasidealet. Vanliga färger går från ljust grått till svart samt från sobel till rött. Vitt dominerar på undersidan, delar av benen och i huvudteckningen; helvitt är den enda tillåtna solida färgen.

Till vardags handlar pälsvården främst om att känna igenom pälsen och borsta bort lös underull innan den packas. Under de stora säsongsfällningarna behövs tätare genomgångar. Kontrollera samtidigt hud, tassar, klor och områden där fukt eller skräp kan bli kvar. Rasstandarden anger att pälsen ska visas naturlig och inte trimmas, med undantag för en prydlig tasskontur. Vid medicinska behov ska veterinärens råd styra.

Den tjocka pälsen gör värmeplaneringen viktig. Förlägg krävande aktivitet till svalare tider, ordna vatten, skugga och god ventilation och följ hundens återhämtning. Ihållande hässjning, kraftigt dregel, röda eller torra slemhinnor, oro, förvirring, svaghet eller kollaps kan vara tecken på värmeslag och kräver snabb kontakt med veterinär.

## Temperament och personlighet

Alaskan malamute ska vara tillgiven och vänlig, men den kombinerar sitt sociala sätt med ett tydligt självständigt drag. Den är inte avlad som en enmanshund och vill ofta delta i familjens aktiviteter. Vänlighet i rasstandarden är dock ett mål för aveln, inte en garanti för hur varje individ fungerar i varje situation.

Som arbetande polarhund har malamuten behövt samarbeta utan ständig detaljstyrning. Den kan förstå en uppgift snabbt men ändå välja något annat om belöningen, vanan eller miljön talar starkare. Träning fungerar bäst när reglerna är tydliga, belöningarna meningsfulla och samma beteende lönar sig varje gång.

Rasens naturliga jaktintresse påverkar både möjligheten att låta hunden gå lös och samlivet med andra djur. Vissa individer kan leva väl med katt eller mindre hund efter noggrann introduktion, medan andra behöver permanent separation från smådjur. Bedöm faktisk historik och beteende i stället för att lita på rasetiketter eller valpens tidiga lugn. Rasklubbens avelsstrategi (RAS) anger att rasen ska fungera socialt med andra hundar och att aggressivt beteende inte är önskvärt, men individer och kombinationer varierar.

## Träning och motion

Alaskan malamute behöver mycket mer än tillgång till en trädgård: den behöver daglig rörelse, mental aktivitet och regelbundet arbete som passar en uthållig draghund. Exakt mängd beror på ålder, kondition, väder, hälsa och vad hunden gör. Bedöm därför hundens arbetsglädje, rörelser och återhämtning i stället för att jaga ett fast antal minuter.

Drag, klövjning, längre vandringar, löpning och spårarbete kan ge rasen meningsfulla uppgifter. Rätt sele, säker utrustning och handledning från någon med draghundserfarenhet är viktiga när belastningen ökar. Valpen behöver först miljöträning, lek, vardagsfärdigheter och gradvis muskeluppbyggnad. Officiella polarhundsprov är öppna först från 24 månaders ålder. Det är en provgräns, inte ett besked om att varje tvååring är redo för tungt arbete.

Träna vardagsfärdigheter i korta, tydliga pass:

- Lär hunden skillnaden mellan dragarbete och promenad genom olika utrustning, signaler och startregler.
- Belöna när kopplet hänger löst och öva innan hunden har utvecklat sin fulla styrka.
- Bygg inkallning stegvis i inhägnat område eller långlina, men planera inte vardagen kring att hunden måste kunna gå lös bland vilt.
- Träna paus och återhämtning lika systematiskt som fart och styrka.
- Låt nosarbete, problemlösning och nya miljöer komplettera den fysiska träningen.

Om hunden börjar röra sig sämre, inte återhämtar sig normalt eller blir ovillig att arbeta ska belastningen minskas och orsaken utredas. Att rasen är tålig betyder inte att den ska fortsätta arbeta trots smärta eller värmestress.

## Hälsa

För alaskan malamute är höfter, armbågar, ögon och polyneuropati de viktigaste dokumenterade kontrollområdena inför valpköp. Det avgörande är att skilja SKK:s registreringskrav från rasklubbens mer omfattande avelsrekommendationer.

För att en svensk kull ska kunna registreras krävs att båda föräldradjuren har officiellt känd HD-status före parning. Känd status betyder inte automatiskt fria höfter. Rasklubben rekommenderar HD A eller B och ED 0 hos båda föräldrarna. Den rekommenderar också att båda är ögonlysta utan ärftlig ögonsjukdom och att resultatet är högst 24 månader gammalt vid parningen.

Statistiken i den svenska avelsstrategin visar varför hela familjebilden är viktig. Bland röntgade hundar 2020–2023 hade 78 procent HD A eller B och 22 procent C eller D. För ED fick 95–97 procent av de undersökta hundarna grad 0. Av 1 240 ögonundersökta hundar under 1990–2023 hade 12 procent katarakt och 82 procent var helt fria från registrerade ärftliga ögonsjukdomar. Siffrorna gäller undersökta hundar under angivna perioder och beskriver inte risken för en enskild valp. Be därför om resultaten för föräldrar, syskon, tidigare kullar och andra nära släktingar, inte bara två intyg.

Polyneuropati hos alaskan malamute, AMPN, är en ärftlig neurologisk sjukdom. Tidiga tecken kan vara hes skällning, ovanliga andningsljud och dålig koordination i bakbenen; sjukdomen debuterar normalt mellan 4 och 14 månaders ålder. Den kända NDRG1-varianten nedärvs autosomalt recessivt:

- En fri hund saknar den testade varianten.
- En bärare har en kopia, blir inte själv sjuk av just denna variant men kan föra den vidare.
- En genetiskt affekterad hund har två kopior och får inte användas i avel; två bärare får inte paras med varandra.

Rasklubben rekommenderar att minst ett föräldradjur är DNA-testat eller dokumenterat fritt genom sina föräldrar. Testet gäller bara NDRG1-varianten och utesluter inte andra neurologiska problem. Kontrollera därför både testresultat och den bredare hälsohistoriken.

## Historia och ursprung

Den moderna alaskan malamuten är en amerikansk rekonstruktion av den kraftiga frakt- och draghundstyp som fanns i nordvästra Alaska. Hundar av malamute-typ hos inuitbefolkningen blev förebilder för rasen, men det är mer korrekt att tala om en rekonstruerad ras än om en helt oförändrad linje från forntiden.

Guldruschen i slutet av 1800-talet skapade stor efterfrågan på draghundar, och många hundtyper korsades för både transport och tävling. På 1920-talet startade ett amerikanskt projekt för att samla hundar som motsvarade bilden av den tåliga, tunga frakthunden. Enligt den svenska avelsstrategin byggdes den så kallade Kotzebue-linjen upp med sex eller sju individer. American Kennel Club erkände alaskan malamute som ras 1935.

Rasens funktion lever kvar i standarden och i nordiskt avelsarbete. Den första dokumenterade importen till Sverige kom 1976, och dragprov används för att utvärdera styrka, uthållighet och arbetsvilja. Rasen ska inte bedömas enbart efter varglikt utseende eller mängden päls.

## Att leva med rasen

Att leva väl med en alaskan malamute kräver planering för aktivitet, styrka, jaktintresse, värme och social närhet. Hus med tomt löser inte behoven, och lägenhet är inte automatiskt omöjligt. Bedöm tillgången till motion och säker träning, svalt viloutrymme, hanterbara trappor, ljudmiljö och en plan när hunden inte kan följa med.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, medan en trygg, tränad vuxen hund kan klara några timmar; den individuella reaktionen ska styra ökningstakten. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett besked om att en hund mår bra av att vara ensam så länge. Ordna hundvakt eller annan lösning om arbetsdagen inte passar hundens behov.

Med barn gäller två enkla regler: en vuxen ska alltid vara närvarande med små barn, och hunden ska ha en fredad viloplats. En vuxen behöver också ansvara för promenader och fysiskt krävande aktiviteter med en så stark hund. Lär barn att lämna hunden i fred när den äter, sover eller går undan.

Om hemmet har katt, smådjur eller flera hundar ska du kunna separera dem fysiskt. Be uppfödaren beskriva föräldrarnas jaktintresse, resursbeteende och vardag med andra hundar och fråga hur just valpen har reagerat i olika situationer. Tidig socialisering hjälper, men den tar inte bort jaktinstinkt eller garanterar framtida kompatibilitet.

Kontrollera före köp:

- SKK-registrering och föräldrarnas officiella HD-resultat.
- HD, ED, ögon och AMPN enligt rasklubbens rekommendationer, inklusive datum och familjehistorik.
- Hur föräldrarna arbetar, återhämtar sig och fungerar med människor och hundar i vardagen.
- Om minst en förälder har ett godkänt dragprov och hur uppfödaren bevarar rasens arbetsförmåga.
- Vilket stöd uppfödaren ger kring dragträning, hälsa, utfodring och omplacering.

Rasen kan passa en förstagångsägare, men marginalerna är små när en självständig hund blir fullstor och stark. Praktisk hjälp från uppfödare, rasklubb och erfaren instruktör bör finnas innan problem uppstår. Den bästa matchningen är ett hem som uppskattar rasens arbete lika mycket som dess utseende.

Alaskan malamute

The Alaskan Malamute Club of the United Kingdom

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Alaskan malamute är en stor, kraftfull arktisk slädhund som avlades av Mahlemut-inuiterna för att dra tunga laster. Den har en tät dubbelpäls som fäller mycket, ett vänligt och socialt temperament, stark jakt- och arbetslust, stort behov av motion och kan vara självständig och utmanande att träna.

Tazlinas är en uppfödare av rasen Alaskan malamute med bas i Ludvika i Sverige. Uppfödningen har funnits sedan 2021.

Tazlinas

## Snabbfakta

Irländsk varghund är en mycket stor, strävhårig vinthund från Irland. Den förenar vinthundens snabbhet och jaktlust med ett oftast vänligt sätt, men storleken påverkar nästan varje vardagsbeslut – från bil och bostad till valpens uppväxt.

- **Rastyp:** Vinthund i FCI grupp 10, ursprungligen använd för jakt på varg och annat storvilt.
- **Storlek:** Standarden anger minst 79 cm och 54 kg för hanar samt minst 71 cm och 41 kg för tikar. För hanar är 81–86 cm önskvärd genomsnittlig mankhöjd; maxhöjd och maxvikt anges inte.
- **Kropp:** Kraftfull och muskulös, men inte lika massiv som en grand danois. Den ska ha mer massa än en skotsk hjorthund utan att förlora vinthundens linjer och rörlighet.
- **Temperament:** Vanligen vänlig, tillgiven och lugn i hemmet. Jaktlusten kan vara stark och varierar mellan individer.
- **Aktivitet:** Behöver daglig rörelse, mental stimulans och möjlighet att springa ut på en säker plats. Mängden anpassas efter ålder, kondition och återhämtning.
- **Päls:** Sträv och hård på kropp, ben och huvud, med tydliga ögonbryn och skägg. Den behöver kammas men ska inte klippas som en mjuk sällskapshundspäls.
- **Att tänka på:** Rasen har kortare förväntad livslängd än många mindre hundar. Hjärthälsa, tidig testning av valpar för portosystemisk shunt och sjukdomar i nära släktingar är viktiga frågor inför ett köp.

## Utseende och päls

Irländsk varghund ska vara stor och imponerande utan att bli tung och klumpig. Den har lång kropp, djup bröstkorg, välmusklade ben och en lång, lätt böjd svans. Rörelserna ska vara fria och aktiva. Jämfört med en grand danois är den mindre massiv; jämfört med en skotsk hjorthund ska den ha mer tyngd och kraft.

Storleksangivelserna misstolkas ofta. Standarden anger minimimått för båda könen och ett önskvärt genomsnitt på 81–86 cm för hanar, men inte ett officiellt maxmått. Tikens storlek och hundens slutliga vikt kan därför inte utläsas som ett snävt intervall. Proportioner, styrka och sunda rörelser är viktigare än att eftersträva största möjliga hund.

Pälsen ska vara sträv och hård, särskilt över ögonen och under käken. Godkända färger är grå, tigrerad, röd, svart, rent vit och fawn samt de färger som förekommer hos skotsk hjorthund. Kamma och borsta efter behov, reda ut tovor och avlägsna dött, risigt hår utan att strippa bort den skyddande täckpälsen. Kontrollera även skägg, öron, tassar, klor och hud. Badbehovet avgörs av smuts, hud och vardag – inte av en fast kalender.

## Temperament och personlighet

Irländsk varghund är oftast vänlig och människoorienterad, men rasbeskrivningen är ingen garanti för varje individ. Tidig miljöträning, föräldrarnas mentalitet och hundens egna erfarenheter påverkar hur trygg och social den blir. Storleken gör att även vänliga hälsningar, lek och ett plötsligt koppelryck kräver god kontroll.

Rasen är en vinthund med bakgrund som jakthund. En hund som är lugn inomhus kan växla snabbt när den ser ett rådjur, en hare eller en katt som springer. Släpp därför bara hunden där inkallningen fungerar och miljön är säker; ett milt temperament betyder inte svag jaktlust. Ett inhägnat område är ofta bäst för löpning i full fart.

Många lever väl med andra hundar. Samlevnad med katt och mindre djur är mer individuell: en valp kan lära sig hemmets regler utan att jaktreaktionen utomhus försvinner. Introducera djuren lugnt, med flyktvägar för katten och kontroll över hunden tills samspelet är förutsägbart.

Med barn kan en stabil vuxen hund vara mjuk och tålmodig, men barn och hund ska ändå ha aktiv vuxennärvaro. Den stora kroppen kan välta ett litet barn utan avsikt. Lär barnet att låta hunden äta och vila ostört och ge hunden en egen plats där den får vara ifred.

## Träning och motion

Irländsk varghund behöver konsekvent men vänlig träning som fungerar även när hunden väger mer än sin förare. Börja tidigt med följsamhet, koppelgång, inkallning, hantering och att lugnt kunna passera människor, hundar och vilt. Korta, tydliga pass och belöningar brukar passa bättre än hårda korrigeringar eller lång, monoton repetition.

Inkallning ska byggas gradvis från enkla miljöer till svårare störningar. Använd långlina när området inte är inhägnat och jaktlusten ännu inte är säkert hanterbar. Ingen träningsmetod kan lova att en vinthund alltid avbryter en jakt, så koppel och stängsel är också säkerhetsverktyg – inte ett misslyckande i träningen.

En vuxen hund mår bra av varierade promenader, nosarbete och tillfällen att röra sig friare på säker plats. Det finns ingen evidensbaserad minutregel som passar alla. Bedöm i stället hundens steg, andning, vilja och återhämtning under och efter aktivitet. Öka belastningen gradvis och anpassa den vid värme, sjukdom eller svag kondition.

Valpar växer snabbt och ska få leka och röra sig i egen takt. Undvik långa, repetitiva sträckor, höga hopp och hård konditionsträning innan kroppen har mognat. Vardagsrörelse, lek på bra underlag, pauser och nya miljöer bygger kropp och självförtroende. Be om råd som utgår från valpens tillväxt och hull, inte från en generell minutformel baserad på ålder.

## Hälsa

Hälsan kräver ett genomtänkt val av uppfödare och uppföljning genom livet. Irländsk varghund har kortare förväntad livslängd än många mindre raser. Svenska och internationella underlag lyfter särskilt hjärtsjukdom, cancer, lunginflammation och portosystemisk shunt. Enskilda hundar kan vara friska länge, men riskerna bör inte tonas ned.

Dilaterad kardiomyopati, DCM, och rytmrubbningen förmaksflimmer förekommer i rasen. Förmaksflimmer kan finnas innan ägaren ser tydliga symtom och kan föregå utveckling av hjärtmuskelsjukdom. Ultraljud visar hjärtats struktur och pumpfunktion, medan EKG bedömer rytmen; undersökningarna svarar alltså på olika frågor och kan behöva kombineras. Fråga när båda föräldradjuren senast undersöktes, med vilka metoder och vad som är känt om hjärtan i tidigare generationer. En normal undersökning minskar osäkerheten vid den tidpunkten men garanterar inte att hunden aldrig utvecklar sjukdom.

Portosystemisk shunt, PSS, innebär att blod leds förbi levern. För rasen finns en etablerad tidig kontroll med gallsyror, vanligen när valpen är omkring sex till åtta veckor och före leverans. Be att få se kullens provresultat och fråga hur ett avvikande värde har följts upp. Det ger ett tydligare besked än en allmän försäkran om att linjen är frisk.

Osteosarkom och annan cancer samt allvarlig lunginflammation hör till rasklubbens prioriterade hälsofrågor. Ihållande hälta, smärta eller svullnad behöver veterinärbedömas. Sök också vård snabbt vid tydligt påverkat allmäntillstånd eller luftvägsbesvär; hos rasen kan en lunginflammation få ett snabbt och allvarligt förlopp.

Den djupa bröstkorgen innebär även risk för magomvridning, GDV. Upprepade försök att kräkas utan att något kommer, snabbt uppsvälld eller öm buk, kraftig oro, bleka slemhinnor, svaghet eller kollaps är akuta varningssignaler. Åk direkt till veterinär – tillståndet kan inte behandlas hemma. Diskutera individuell risk och eventuell förebyggande gastropexi med veterinär; ingreppet minskar risken att magsäcken vrider sig men förhindrar inte all uppblåsthet.

När du bedömer en kull, skilj på krav för registrering och rasklubbens hälsorekommendationer. Att ett resultat inte krävs betyder inte att frågan är oviktig. Be om daterade undersökningsresultat, valpens PSS-prov och information om livslängd och dödsorsaker hos nära släktingar.

## Historia och ursprung

Irländsk varghund har rötter i Irlands stora jakthundar, men dagens ras är resultatet av en dokumenterad rekonstruktion under 1800-talet – inte en oförändrad linje från antiken. År 391 skrev en romersk konsul om irländska hundar som hade skickats till Rom. De användes för jakt på varg och annat storvilt.

När vargen försvann från Irland minskade behovet av dessa hundar, och typen var nära att dö ut mot slutet av 1600-talet. Under senare delen av 1800-talet samlade kapten George Augustus Graham de kvarvarande hundar som ansågs höra till typen och byggde upp rasen igen. I arbetet användes bland annat skotsk hjorthund och, vid enstaka tillfällen, borzoi och grand danois. Rasen visades i en egen klass 1879 och den irländska rasklubben bildades 1885.

Den moderna historien förklarar både släktskapet med andra stora vinthundar och varför sägner om urgamla varghundar inte bör läsas som en fullständig stamtavla för dagens hundar. Den första irländska varghunden kom till Sverige 1931, och Svenska Irländsk Varghund Klubben bildades 1976.

## Att leva med rasen

Att leva med en irländsk varghund är framför allt en fråga om plats, säkerhet och framförhållning. Rasen kan bo i lägenhet om den får rätt aktivitet och bostaden fungerar praktiskt, men en mycket stor hund behöver golvyta för att vända och vila, halksäkra ytor och en lätt väg ut. Många trappor utan hiss blir särskilt besvärliga för en valp under tillväxt eller en vuxen hund som är skadad och inte går att bära.

Prova bilen med en vuxen hund i åtanke: den ska kunna ligga säkert, komma in utan farliga hopp och kunna transporteras även om den blir sjuk. Kontrollera också att grindar och staket verkligen håller för en hög, snabb hund. En mjuk bädd som avlastar kroppen, mat- och vattenskålar som står stabilt och gott om plats kring matstunden gör vardagen enklare.

Ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. En lugn ras är inte automatiskt bekväm med långa dagar ensam, och en stor orolig hund kan skada både sig själv och hemmet. Planera hundvakt eller annan hjälp innan köp om arbetsdagen regelbundet är längre än hunden klarar.

Inför valet av uppfödare är följande frågor särskilt användbara:

- Kan du träffa mamman, och hur fungerar föräldradjuren med människor, hundar och vardagliga miljöer?
- När undersöktes båda föräldrarna senast med hjärtultraljud och EKG, och vilka resultat finns i nära släkt?
- Har hela valpkullen testats för PSS före leverans, och får du en kopia av resultatet?
- Vilken livslängd och vilka dödsorsaker finns hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor?
- Hur ska du lösa säker rastning, biltransport, försäkring och hjälp om hunden inte kan gå själv?

Rätt hem behöver inte vara störst, men det måste vara praktiskt förberett. Den som uppskattar en vänlig vinthund, kan hantera jaktlusten och har råd och utrymme för en mycket stor hund får en särpräglad följeslagare. Den som vill ha säker löshet överallt, en liten bil eller en hund som klarar långa ensamma dagar bör välja en annan ras.

Irländsk varghund

Irish Wolfhound Club of Great Britain

Irish Wolfhound Club of Northern Ireland

The Irish Wolfhound Club (Germany)

Irländsk varghund är en mycket stor och högväxt vinthund med kraftig men elegant kropp och en sträv, vädertålig päls. Den är lugn, vänlig och känslig, oftast stillsam inomhus men behöver regelbunden motion och gott om utrymme. Rasens hälsa innebär vissa påtagliga risker och en relativt kort livslängd, så både genomtänkt avel och noggrann skötsel är mycket viktiga.

Åkerö's är en uppfödare av rasen Irländsk varghund med bas i Stora Levene i Sverige.

Åkerö's

## Snabbfakta

Labrador retriever är en medelstor till stor apporterande fågelhund med rötter i Newfoundland i Kanada. Rasen utvecklades framför allt i Storbritannien. Den är känd för sin samarbetsvilja och sitt intresse för att bära och hämta saker. Det är samtidigt en aktiv arbetshund, inte en automatiskt lättsam familjehund.

- **Mankhöjd:** idealet är 56–57 cm för hanar och 54–56 cm för tikar.
- **Vikt:** ungefär 25–36 kg är ett grovt riktmärke för en vuxen hund, beroende på kön, kroppsbyggnad och hull.
- **Förväntad livslängd:** ofta omkring 10–12 år.
- **Godkända färger:** svart, gul eller leverbrun. Gult kan variera från ljust gräddfärgat till rävrött.
- **Päls:** kort, tät och försedd med vattenavvisande underull.
- **Ursprunglig uppgift:** att söka upp och apportera fällt vilt efter skott.

Labradorer avlas med olika mål. Vissa uppfödare prioriterar jaktliga egenskaper, andra exteriör och sällskap, och många försöker förena flera kvaliteter. Etiketter som ”jaktlabrador” och ”utställningslabrador” säger därför inte allt om en enskild hund. Titta på föräldradjur, vuxna släktingar, arbetsmeriter och hur uppfödaren faktiskt lever med och använder sina hundar.

## Utseende och päls

En labrador ska vara starkt byggd, kompakt och rörlig utan att bli tung eller överviktig. Typiska drag är ett brett huvud, en kraftig kropp, välvinklade ben och den karakteristiska ”uttersvansen”: tjock vid roten, avsmalnande mot spetsen och täckt av kort, tät päls. Hanar har en idealhöjd på 56–57 cm och tikar 54–56 cm. Kilogrammen är mindre viktiga än att hunden har synlig midja och revben som lätt kan kännas under huden.

Pälsen består av kort, tätt täckhår och vattenavvisande underull. Den skyddar väl i kallt och vått väder men innebär också att labradoren kan fälla mycket, särskilt när underullen byts. Borsta extra under fällningsperioder och bada när hunden faktiskt behöver det. Ett fast bad- eller borstschema passar inte alla hundar.

Kontrollera hud, tassar och öron regelbundet, särskilt efter bad och simning. Torka ytterörat om det är fuktigt, men rengör bara när det behövs. Dålig lukt, brunaktigt sekret, rodnad eller återkommande huvudskakningar bör bedömas av veterinär i stället för att behandlas med rutinmässig öronrengöring.

Rasstandarden godkänner enfärgat svart, gult eller leverbrunt; en liten vit fläck på bröstet kan förekomma. ”Silver” är inte en fjärde godkänd färg utan registreras som en färg som avviker från standarden. Färgbeteckningen i sig ger däremot inte underlag för svepande påståenden om en enskild hunds hälsa.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, intelligent och samarbetsvillig hund som gärna arbetar med sin förare. Många labradorer söker social kontakt, uppskattar belöningsbaserad träning och är entusiastiska i både lek och arbete. Ingen rasbeskrivning är dock en garanti. Temperament påverkas också av arv, tidiga erfarenheter, träning, hälsa och vardagsmiljö.

Apporteringslusten märks ofta som ett behov av att bära saker i munnen. Ge hunden tillåtna föremål och lär in ett lugnt byte eller ”loss” i stället för att jaga den när den tar något. Det gör vardagen säkrare och tar vara på ett naturligt beteende. Mat kan vara en stark belöning, men även lek, sök och möjligheten att hämta ett föremål kan fungera väl.

Skillnaderna mellan avelsinriktningar är verkliga, men de är inte absoluta. Jaktavlade hundar är ofta utvalda för fart, uthållighet och koncentrerat apporteringsarbete. Hundar från mer exteriört inriktade linjer kan ha en annan kroppsbyggnad och arbetsstil. Det betyder inte att varje jaktavlad labrador är svår att koppla av eller att varje utställningsinriktad labrador är lugn. Be uppfödaren beskriva föräldradjurens energi, förmåga att varva ner, ljudnivå, socialitet och arbetslust med konkreta exempel.

En BPH- eller MH-beskrivning kan ge ytterligare information om hur en hund reagerade i standardiserade situationer. Resultatet är en beskrivning, inte ett godkänt eller underkänt temperamentstest. Läs det tillsammans med egna möten och kunskap om släkten.

## Träning och motion

En labrador behöver daglig rörelse, men också uppgifter som engagerar nosen, minnet och samarbetet med föraren. Det finns ingen universell timgräns som passar valp, vuxen jakthund, familjehund och äldre hund. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, vana och hur hunden återhämtar sig.

Promenader kan kombineras med apportering, personsök, spår, lydnad, stadga och enkla nosövningar. Korta fokuserade träningspass passar ofta bättre än att upprepa samma övning tills hunden tappar koncentrationen. Vila och förmågan att koppla av är en del av träningen, inte ett tecken på att hunden fått för lite att göra.

Prioritera tidigt en säker inkallning, följsamhet i koppel, lugn hantering, stadga och en tydlig signal för att lämna ifrån sig föremål. Träna belöningsbaserat och höj svårigheten stegvis. Om du använder mycket godis bör det räknas in i dagens matmängd.

Vattenintresse är vanligt hos rasen, men alla labradorer tycker inte om att simma och ingen hund är automatiskt vattensäker. Börja på grunt, lugnt vatten, låt hunden välja tempo och se till att den enkelt kan ta sig upp. Ha uppsikt nära strömt, kallt eller algpåverkat vatten och undvik att kasta föremål så långt att en ivrig hund pressas över sin förmåga.

## Hälsa

Den viktigaste hälsokontrollen inför ett valpköp är inte att föräldrarna bara är ”testade”, utan vilka undersökningar som gjorts, när de gjordes och vilka resultaten blev. Labradorens leder, ögon och kroppsvikt förtjänar särskild uppmärksamhet.

För att en labradorkull ska kunna registreras hos Svenska Kennelklubben måste båda föräldradjuren ha ett officiellt HD-resultat före parningen. Ett registrerat resultat är inte samma sak som att höftlederna är utan anmärkning. Svenska Labrador Retrieverklubben rekommenderar strängare urval: båda föräldrarna bör vara röntgade för HD och ED utan anmärkning samt ögonundersökta inom två år före parningen och fria från ärftlig ögonsjukdom, med vissa angivna undantag.

Be om föräldradjurens registreringsnummer och kontrollera själva resultatet, undersökningsdatumet och gärna uppgifter om syskon, tidigare avkommor och andra nära släktingar. Det ger mer information än en allmän formulering om att hundarna är hälsotestade.

DNA-test kan vara värdefulla när de används för rätt sjukdom och resultaten hos två föräldradjur bedöms tillsammans. Ett test för prcd-PRA kan exempelvis bara säga något om just den formen av näthinnesjukdom; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. För recessiva sjukdomar som EIC behöver en frisk bärare inte själv bli sjuk, men partnerns resultat måste vara känt så att sjuka valpar inte föds. En stor DNA-panel är därför inte ett bevis på god hälsa i stort.

Övervikt belastar kroppen och ska inte betraktas som ett normalt rasdrag. Känn på revbenen och titta efter en tydlig midja uppifrån och från sidan. Väg hunden regelbundet och justera portioner, tugg och träningsbelöningar efter hullet. Forskning har kopplat en variant i POMC-genen hos vissa labradorer till större matmotivation och högre kroppsvikt, men varianten finns inte hos alla och gör inte övervikt oundviklig.

## Historia och ursprung

Labrador retriever har sina tidiga rötter vid Newfoundlands kust i Kanada, där hundar av liknande typ hjälpte fiskare att hämta föremål och fångst ur vattnet. Under 1800-talet fördes sådana hundar till Storbritannien, där rasen utvecklades till en specialiserad apporterande fågelhund.

Den brittiska kennelklubben erkände labrador retriever som ras 1903. Uppgiften efter skottet formade flera av de egenskaper som fortfarande präglar rasen: intresse för att söka, bära och lämna föremål, vilja att samarbeta på avstånd och förmåga att arbeta i vatten och besvärlig terräng. I dag används labradoren inom jakt, hundsport och flera samhällsuppgifter, men dess historiska arbetsbakgrund är viktig även för den som främst söker en sällskapshund.

## Att leva med rasen

Labrador retriever kan passa i många hem när ägaren vill dela en aktiv vardag med hunden och har tid för både träning och återhämtning. Trädgård är inget krav och lägenhet kan fungera, men bostaden ersätter inte promenader, nosarbete och annan meningsfull aktivitet utomhus. Träna också på att vara tyst och lugn i trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Med barn behövs vuxen närvaro, tydliga regler och en ostörd viloplats för hunden. En ung eller uppspelt labrador är stark nog att välta ett litet barn utan att mena illa. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund de inte fysiskt kan hantera.

Många labradorer lever väl med andra hundar och katter, men det avgörs inte enbart av rasen. Introducera djuren gradvis, hindra jakt och trängning och ge katten höga eller avskilda flyktvägar. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är lugnt och förutsägbart.

Ensamhet behöver tränas stegvis. En liten valp ska inte lämnas ensam direkt; börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan slappna av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar, så utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Inför valpköpet bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vilka aktiviteter och vilken vardag är kullen avlad för?
- Hur arbetar föräldradjuren, hur fungerar de socialt och hur kopplar de av i praktiken?
- Vilka officiella resultat finns för HD, ED och ögon, och hur ser hälsan ut hos nära släktingar?
- Finns BPH, jaktprov eller andra relevanta beskrivningar och meriter, och vad visar de?
- Hur matchar uppfödaren valparnas olika egenskaper med köparnas liv?

Den bästa matchningen bygger på mer än färg, kön och en linjeetikett. Välj en uppfödare som kan beskriva hundarnas faktiska egenskaper, visa de verkliga hälsoresultaten och vara ärlig även om variationen inom kullen.

Labrador retriever

Norwegian Kennel Club

Labrador retriever är en medelstor till stor, atletisk och vänlig hund med mycket god simförmåga och en kort, tät, vattenavvisande päls i gult, svart eller brunt (chocolate). Den är intelligent och matmotiverad, lätt att träna, har behov av daglig motion och mental stimulans och används i stor utsträckning både som familjehund och som arbetande hund.

Birdkeepers är en uppfödare av rasen Labrador retriever med bas i Prässebo i Sverige. Uppfödningen har haft registrerade labradorer under kennelnamnet sedan 2005.

Birdkeepers

## Snabbfakta

Cocker spaniel är en brittisk stötande och apporterande fågelhund som också passar som aktiv sällskapshund. Rasen brukar vara glad, social och samarbetsvillig, men jaktlust, aktivitetsnivå och förmåga att koppla av varierar mellan individer och avelsinriktningar. Det viktigaste valet är därför inte bara rasen, utan även vilken uppfödare och linje som passar din vardag.

- **Storlek:** hanar är vanligen omkring 39–41 cm i mankhöjd och tikar 38–39 cm. Vikten ligger ofta runt 13–15 kg.
- **Aktivitetsnivå:** hög. Rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, träning och tid att varva ner varje dag.
- **Pälsvård:** pälsen behöver kammas och borstas igenom ordentligt varje vecka. Trimning ungefär varannan månad är en användbar riktlinje, men behovet beror på pälsen, vardagen och hur den hålls.
- **Förväntad livslängd:** cirka 11–15 år är ett brett riktmärke, inte en garanti för den enskilda hunden.
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill göra saker tillsammans med hunden och som har tid för både träning och regelbunden pälsvård.

Det finns hundar som främst avlas för jakt och hundar som främst avlas med rasstandard och andra egenskaper i fokus. Skillnaden kan märkas i arbetssätt, kropp och päls, men typen avgör inte ensam hur en hund blir. Berätta för uppfödaren hur du lever, fråga vad föräldrarna används till och träffa gärna vuxna släktingar innan du väljer valp.

## Utseende och päls

Cocker spaniel är en kompakt, robust och välbalanserad hund med långa, lågt ansatta öron och ett vaket uttryck. Pälsen ska vara slät och silkesaktig, med längre behåring på bland annat öron, bröst, buk och ben. Rasen finns i många godkända färger, både enfärgat och i olika flerfärgade eller skimlade kombinationer.

Mankhöjden är ungefär 39–41 cm för hanar och 38–39 cm för tikar. En vuxen hund väger ofta omkring 13–15 kg. Måtten beskriver rasens normalbild, men berättar inte om en valps framtida aktivitetsnivå eller om en viss individ passar ditt hem.

Pälsvården är en verklig del av vardagen. Kamma ända ner till huden minst en gång i veckan och var särskilt noggrann där tovor lätt bildas, exempelvis bakom öronen, i armhålorna och i behåringen på ben och tassar. Regelbundna bad och noggrann torkning kan göra pälsen lättare att hålla i ordning. Många behöver hjälp av en kunnig trimmare ungefär varannan månad; en hund med riklig utställningspäls kan kräva mer arbete, medan en kortare eller mer praktiskt hållen päls kan skötas annorlunda.

Kontrollera samtidigt öron, hud, klor och tassar. Dålig lukt, rodnad, sekret, klåda eller återkommande huvudskakningar är tecken att reagera på, inte något som ska döljas med en fast rengöringsrutin. Be uppfödaren eller en erfaren trimmare visa hur pälsen runt tassar och öron hålls välskött utan att irritera huden eller hörselgången.

## Temperament och personlighet

En cocker spaniel ska vara vänlig, tillgiven, livlig och nyfiken, och många uppskattar nära samarbete med sin människa. Det gör rasen rolig att träna och lätt att engagera i gemensamma aktiviteter. Samtidigt kan den vara självständig när en doft eller rörelse blir mer intressant än föraren. Vänlighet i rasbeskrivningen är därför en önskad egenskap, inte ett löfte om att varje hund automatiskt fungerar i alla miljöer.

Skillnaden mellan jaktavlad och mer utställningsinriktad cocker är viktig men ska inte överdrivas. Jaktavlade hundar föds upp med tydligt fokus på arbete i fält. Hundar som främst avlas mot rasstandarden kan ändå ha tydliga jaktliga egenskaper och stort aktivitetsbehov. Om du vill jaga bör du välja dokumenterade arbetande linjer. Om du främst söker sällskap bör du ändå räkna med en aktiv hund och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i en vanlig vardag.

BPH-resultat kan ge mer information om hundars reaktioner på exempelvis människor, lek, överraskningar och underlag. BPH är en beskrivning av beteenden i en bestämd situation, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd, och det fångar inte alla egenskaper som behövs i jakt. Se resultatet som en del av helheten tillsammans med uppfödarens mål, föräldrarnas vardagsbeteende och eventuella jakt- eller arbetsmeriter.

## Träning och motion

Cocker spaniel behöver daglig fysisk aktivitet och mental träning, men ett fast antal minuter passar inte alla hundar. Ålder, hälsa, avelsinriktning, intensitet och möjlighet till återhämtning påverkar behovet. En bra vardag innehåller promenader i varierad miljö, nos- och sökarbete, apportering eller annan samarbetsövning samt träning i att vila när inget händer.

Rasens bakgrund gör aktiviteter där hunden får söka, hitta och samarbeta särskilt naturliga. Viltspår, spanielarbete, apportering, nosework, lydnad och agility är exempel, men vardagsövningar fungerar också: leta föremål, följa ett kort spår eller bära in en leksak på signal. En jaktavlad cocker kan behöva mer målmedvetet arbete än en vanlig promenad ger. Mycket fart utan planerad återhämtning skapar däremot inte automatiskt en lugn hund.

Börja tidigt med inkallning, följsamhet och impulskontroll. Träna först där störningen är liten och höj svårigheten stegvis; säkra hunden med lina där jaktintresset kan ta över. Belöningsbaserad, tydlig och kort träning brukar passa en snabb och engagerad cocker bättre än hårda korrigeringar eller långa repetitiva pass. Lägg också tid på hantering av öron, tassar och päls, så att den återkommande skötseln blir trygg för både hund och människa.

## Hälsa

En cocker spaniel kan leva ett långt och aktivt liv, men hälsa ska bedömas genom verifierbara resultat – inte genom att en uppfödare bara säger att linjen är frisk. För svenskregistrerade valpar måste föräldrarna ha känd HD-status för att kullen ska kunna registreras i SKK. Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera deras resultat i SKK Avelsdata eller Hunddata.

Cocker Spanielklubbens nuvarande regler för valphänvisning ger valpköparen en konkret svensk checklista, men reglerna är frivilliga. Där ska resultaten vara kända före parning. Föräldrarna ska ha HD-resultat A, B eller C; om en hund har C rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga HD-index vid parningen är över 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parningen, och minst en av föräldrarna ska vara DNA-testad fri eller hereditärt fri från familjär nefropati, FN. Det här är rasklubbens villkor för hänvisning, inte en garanti för att valpen aldrig blir sjuk.

Fråga inte bara om ”alla tester är gjorda”. Be att få se exakt resultat, datum och identitet för båda föräldrarna. FN och renal dysplasi, RD, är olika njursjukdomar; ett DNA-resultat för FN utesluter därför inte alla njurproblem. Ett DNA-test för prcd-PRA visar status för en särskild ärftlig variant, medan en ögonundersökning kan upptäcka kliniska förändringar och andra ögondiagnoser. Testerna kompletterar varandra men svarar inte på samma fråga.

Långa öron och riklig behåring gör öronkontroll till en praktisk rutin. Håll öronen torra efter bad och simning och sök veterinär vid smärta, lukt, rodnad, sekret eller återkommande klåda. Undvik att behandla en hund på egen hand enbart för att rasen ofta förknippas med öronbesvär.

## Historia och ursprung

Cocker spaniel kommer från Storbritannien och utvecklades för att stöta och apportera fågel i nära samarbete med jägaren. Rasen erkändes som skild från field spaniel och springer spaniel kort efter att den engelska kennelklubben bildades 1873. Det äldre namnet ”cocking spaniel” knyts till arbetet med morkulla, som heter *woodcock* på engelska.

Med tiden har olika avelsinriktningar blivit tydligare. Jaktavlade hundar har selekterats för egenskaper som sök, fart, arbetsvilja och följsamhet i fält, medan annan avel i högre grad utgår från rasstandarden. Båda tillhör samma ras, men skillnaden förklarar varför två cocker spaniels kan kräva ganska olika vardag. Den engelska cocker spanieln ska inte heller blandas ihop med amerikansk cocker spaniel, som är en egen ras.

## Att leva med rasen

Cocker spaniel kan fungera i både barnfamilj, lägenhet och hem med andra djur, men inget av detta följer automatiskt av rasnamnet. Det avgörande är individens egenskaper, tidig träning, vardagens rutiner och hur de vuxna tar ansvar.

Med små barn ska en vuxen alltid vara med. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, drar sig undan eller visar att den vill vara ifred. Hunden behöver en trygg viloplats som barnen respekterar. Träffa föräldradjuren om möjligt och fråga uppfödaren hur de fungerar med hantering, ljud, besökare och barn i stället för att nöja dig med etiketten ”familjehund”.

Rasen kan ofta leva med andra hundar, men en katt eller ett mindre djur kan utlösa jaktintresse. Vid en introduktion ska djuren först kunna vänja sig vid varandras doft och sedan mötas under kontroll, med avstånd, barriär eller koppel. Katten behöver alltid en säker flyktväg, och hunden får inte öva på att jaga. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

En lägenhet är inte i sig ett problem om hunden får tillräcklig aktivitet utomhus och kan koppla av inne. I ett lyhört hus behöver du dessutom förebygga vakt- och förväntansskall genom lugna rutiner och träning vid ljud i trapphuset. En trädgård ersätter inte promenader, nosarbete eller gemensam träning.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam från början; starta med mycket korta stunder när den är trygg och öka bara om den förblir lugn. Det finns ingen särskild tidsgräns som alla cocker spaniels klarar. Planera hundvakt eller annan lösning om vardagen regelbundet kräver mer ensamhet än just din hund hanterar väl.

Inför köp bör du därför kontrollera tre saker: vad uppfödaren faktiskt prioriterar i aveln, hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar och vilka registrerade hälsoresultat som finns. När linje, aktivitetsbehov och pälsvård passar hushållet får du bäst förutsättningar för det rasen är avlad för – en glad hund som vill arbeta nära sin människa.

Cocker spaniel

Svenska Spaniel och Retrieverklubben - SSRK (Sweden)

Dansk Spaniel Klub (Denmark)

American Kennel Club (Provides UK information)

Fédération Cynologique Internationale (FCI), Belgium

Glad, medelstor fågelhund med kraftig kropp, mjukt uttryck och långa, silkeslena öron. Avlad för jakt på morkulla trivs den med att nosa, spåra och vara med i familjens alla aktiviteter. Känslig och människoorienterad, den behöver daglig motion, mental stimulans och regelbunden pälsvård för att hålla sig frisk och nöjd.

Tripolis är en uppfödare av rasen Cocker spaniel med bas i Alunda i Sverige. Uppfödningen har funnits sedan 1991, då den första kullen föddes.

Tripolis

Hamiltonstövare

The Norwegian Kennel Club

Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals (RSPCA)

Hamiltonstövare är en svensk trefärgad drivande hund, medelstor, atletisk och robust. Den är lugn, vänlig och tillgiven hemma, men har stark jaktlust, kraftig röst och behöver rejlig daglig motion, träning och mental stimulans. Pälsvården är enkel.

Lejonklippans är en uppfödare av rasen Hamiltonstövare med bas i Ramvik i Sverige. Hamiltonstövare har funnits i uppfödningen sedan 2017.

Lejonklippans

## Snabbfakta

Griffon bruxellois är en liten belgisk sällskapshund med sträv röd päls, kort nos och ett vaket uttryck. Rasstandarden anger 3,5–6 kg men ingen mankhöjd; bedöm därför proportioner, rörelser och funktion i stället för en osäker centimetersiffra.

- **Ursprung och användning:** Belgien; sällskapshund i FCI grupp 9.
- **Vikt:** 3,5–6 kg enligt rasstandarden. Någon officiell mankhöjd anges inte.
- **Päls:** Sträv med underull, naturligt hård och svagt vågig. Färgen är röd eller rödaktig; lite svart på nospartiet är tillåtet.
- **Temperament:** Rasidealet är en balanserad, alert och uppmärksam hund som varken är skygg eller aggressiv. SKK beskriver rasen som aktiv, vänlig och lättlärd, men varje individ måste bedömas för sig.
- **Viktiga hälsokontroller:** Rasklubben rekommenderar undersökning av knäleder och ögon hos avelsdjur. RFG-resultat för andning registreras centralt från maj 2026, men undersökningen är för närvarande inte ett krav före avel.

Griffon bruxellois, griffon belge och petit brabançon är tre separata raser med gemensamt ursprung som enligt SKK får paras med varandra. Det gör inte den svarta strävhåriga griffonen eller den släthåriga petit brabançon till pälsvarianter av griffon bruxellois.

## Utseende och päls

Griffon bruxellois ska vara liten, robust och nästan kvadratisk, med god benstomme men lätta rörelser. Huvudet är stort i förhållande till kroppen, nosen mycket kort och bred och underkäken ligger framför överkäken. En tunga som ständigt syns när munnen är stängd hör inte till ett korrekt uttryck.

Pälsen skiljer rasen från de två nära släktingarna. Griffon bruxellois har sträv päls med underull. Den ska kännas naturligt hård, får vara svagt vågig men inte lockig och bildar skägg, mustasch och längre ögonbryn. Färgen är röd eller rödaktig; lite svart hår på nospartiet är tillåtet. En svart eller svart med tanteckning strävhårig hund är griffon belge, medan petit brabançon är släthårig och kan ha de färger som accepteras för de båda griffonerna.

Den sträva pälsen ska trimmas så att döda hår tas bort och strukturen bevaras. SKK anger två till fyra trimningar per år som vägledning, inte ett schema för varje hund. Pälsens mognad, döda hår och tovor avgör när det är dags. Kontrollera också skägg och ansikte efter mat, smuts och fukt.

Börja tidigt med korta, lugna skötselstunder på halkfritt underlag. Hunden behöver kunna bli kammad, få tassar och ansikte undersökta och stå still utan rädsla.

## Temperament och personlighet

En griffon bruxellois ska vara alert, uppmärksam och trygg, samtidigt som den fungerar som nära sällskapshund. Rasstandarden beskriver en balanserad och trogen hund som varken ska vara timid eller aggressiv. SKK lyfter också fram tillgivenhet, vänlighet, nyfikenhet, lättlärdhet och egen vilja.

Detta är ett rasideal, inte en garanti. Reaktioner på främmande människor, ljud, hantering och frustration påverkas av arv, erfarenheter och situation. Be att få träffa tiken och gärna andra vuxna släktingar. Titta efter nyfikenhet utan ihållande upphetsning och förmåga att återhämta sig.

Uttryck som ”kardborrehund” eller ”enmanshund” säger för lite om individen. En social hund kan vilja vara nära och ändå vila på egen plats; en annan kan behöva mer stöd vid avstånd eller nya personer. Fråga hur föräldrar och tidigare avkommor fungerar i vardagen.

Skällande är en individ- och miljöfråga. En alert hund kan reagera på dörrar, röster och rörelse utanför fönstret, men rasen kan varken garanteras tyst eller högljudd. Belöna lugn efter ljud och kontrollera att hunden kan varva ned.

## Träning och motion

Griffon bruxellois behöver daglig rörelse, nosarbete och inlärning, men ett fast antal minuter passar inte alla. En bra vardag växlar mellan promenader, tid att undersöka dofter, korta träningspass, lek och ostörd vila. Anpassa mängden efter ålder, kondition, hull, väder och framför allt hur hunden andas och återhämtar sig.

Rasen är lättlärd men kan ha tydliga egna idéer. Mjuka, lustfyllda metoder som belönar rätt beteende ger en bättre grund än hårda korrigeringar. Träna särskilt på inkallning, följsamhet i koppel, att lämna föremål, lugn på en bestämd plats och att frivilligt medverka vid päls-, klo-, mun- och ögonkontroll. Håll passen så korta att hunden fortfarande är engagerad och öka svårigheten stegvis.

Promenadsträckan säger inte allt. Fodersök, ett enkelt doftspår eller en ny uppgift ger aktivitet utan hård fysisk belastning. Rasen är robust för sin storlek men ska enligt SKK inte utsättas för mer än en liten hund orkar. Valp, vuxen och äldre hund behöver olika upplägg.

Den korta nosen gör andningen till en del av varje aktivitetsbeslut. Välj svalare tid på varma dagar, håll hunden i gott hull och avbryt innan den blir kraftigt flåsig eller tappar sitt vanliga rörelsemönster. Markant andningsljud, långsam återhämtning eller ovilja att röra sig ska inte avfärdas som normalt för rasen.

## Hälsa

De viktigaste rasbundna hälsokontrollerna gäller knäleder, ögon och andningsfunktion. Det avgörande för en valpköpare är att skilja mellan en rekommendation, ett centralt registrerat resultat och ett bindande krav — och att kontrollera den enskilda hundens identitet, undersökningsdatum och resultat.

Rasklubben rekommenderar knäleds- och ögonundersökning av avelsdjur. I den rasspecifika avelsstrategin anges patellaundersökning före första parningen och ögonundersökning inom ett år före parning som riktlinjer. Det innebär inte att rasen har ett obligatoriskt hälsoprogram. Be uppfödaren visa resultaten för båda föräldrarna och fråga hur knän och ögon ser ut hos nära släktingar; ett enda intyg beskriver inte hela familjen.

Den korta skallen och nosen ökar risken för både andningsproblem och ögonskador. I Sverige omfattas griffon bruxellois från maj 2026 av central registrering av RFG-resultat. RFG är en standardiserad bedömning där veterinären bland annat kontrollerar hundens identitet, hull och näsborrar, lyssnar före belastning och bedömer andningen efter ett kort rörelsetest. För griffon bruxellois är RFG i dagsläget inte ett krav före avel. Ett resultat ger värdefull information om den undersökta hunden men ersätter inte observation av vardagsandning eller kunskap om släktingar.

En hund med väl fungerande övre luftvägar andas tyst. Tydligt snarkande eller snörvlande i vaket tillstånd, ansträngd inandning, lång återhämtning eller dålig värmetålighet motiverar veterinärbedömning. Symtom kan först synas under aktivitet. Blåaktig tunga eller blått tandkött, vinglighet, kollaps eller medvetslöshet är akuta varningssignaler.

De stora ögonen och den korta huvudformen gör att ögonen behöver kontrolleras noga. Om hunden plötsligt kisar, håller ett öga stängt, gnuggar med tassen, blir röd eller börjar rinna från ögat ska veterinär kontaktas snabbt. Ögonsmärta betraktas som akut eftersom bland annat hornhinnesår kan förvärras fort.

Syringomyeli förekommer i rasen och kan orsaka svår smärta, men hur vanlig sjukdomen är i Sverige är inte känt. Oförklarlig smärta, upprepat intensivt kliande utan tydlig hudorsak eller förändrade rörelser bör utredas av veterinär. Publicerade procentsiffror från utvalda eller remitterade grupper ska inte tolkas som säker förekomst i hela den svenska rasen.

Inför köp bör du därför be om:

- patella- och ögonresultat för båda föräldrarna, med identitet och datum,
- eventuellt RFG-resultat och en förklaring av vad just den graden betyder,
- möjlighet att se föräldrar eller vuxna släktingar andas i vila och efter måttlig rörelse,
- ärliga uppgifter om ögonskador, andningsbesvär, smärttecken och neurologiska symtom i familjen.

## Historia och ursprung

Griffon bruxellois har sitt dokumenterade ursprung i en liten strävhårig hundtyp som kallades smousje och som länge fanns i området kring Bryssel. Under 1800-talet användes röd king charles spaniel och mops i utvecklingen av dagens rastyp.

Rasstandarden berättar försiktigt att de små alerta hundarna sades vakta vagnar och hålla stall fria från gnagare. Det är en historisk uppgift att återge med samma förbehåll, inte ett bevis för att varje modern griffon har ett bestämt vakt- eller jaktbeteende.

De första griffon bruxellois som skrevs in i den belgiska stamboken 1883 hette Topsy och Foxine. Kring sekelskiftet 1900 ökade rasernas popularitet, bland annat genom drottning Marie-Henriettes intresse, och export gjorde dem kända utanför Belgien.

Den gemensamma historien förklarar varför griffon bruxellois, griffon belge och petit brabançon ofta behandlas tillsammans. Dagens standard skiljer dem däremot tydligt genom hårlag och färg: griffon bruxellois är den strävhåriga röda rasen.

## Att leva med rasen

Griffon bruxellois kan fungera i både lägenhet och hus om den får daglig aktivitet, lugn vila och träning som passar individen. Det lilla formatet löser inte vardagen av sig självt. I ett lyhört flerfamiljshus blir förmågan att återhämta sig efter ljud viktig, och under varma perioder behöver hem och promenader ge möjlighet att hålla hunden sval.

Med barn är vuxennärvaro viktigare än ett generellt omdöme om rasen. En griffon är robust för sin storlek men fortfarande en liten hund som kan skadas av fall, klämning eller hårdhänt lyft. Lär barn att låta hunden komma själv, att inte störa vid mat eller sömn och att respektera en viloplats. Små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen.

Det finns ingen garanti för att en griffon trivs med varje hund eller katt. Ge katten avskilda flyktvägar, börja med doftutbyte och möten bakom grind, håll hunden under kontroll och belöna lugn. Avbryt jakt och backa om något djur blir spänt. Två hundar behöver egna mat- och viloplatser.

Ensamhet tränas gradvis, inte genom att direkt lämna hunden en hel arbetsdag. Börja när valpen eller den vuxna hunden känner sig trygg i hemmet, skapa mycket korta avstånd och öka först när hunden kan vara lugn. Hur långt man kommer varierar mellan individer. Pip, skall, vandrande, flås eller oförmåga att vila visar att träningen gått för fort och behöver förenklas.

När du väljer valp eller vuxen hund, kontrollera mer än färg och charmigt uttryck. Bekräfta att hunden verkligen är registrerad som griffon bruxellois, se hur vuxna släktingar andas och rör sig, be om patella-, ögon- och eventuella RFG-resultat och fråga hur familjen fungerar vid hantering, ljud och korta separationer. Den bästa matchningen bygger på dokumenterade hälsouppgifter och observerbart vardagsbeteende, inte på löften som sägs gälla alla hundar av rasen.

Griffon bruxellois

Société Centrale Canine (France)

Deutscher Club für Griffon Bruxellois (Germany)

Griffon bruxellois är en liten men robust sällskapshund med ett nästan mänskligt, skäggigt ansikte och stora mörka ögon. Den knyter djupa band till sina människor och är som ett litet ”kardborreband” som vill vara nära hela tiden. Den trivs med vänlig, belöningsbaserad träning, måttlig daglig motion och finns med både sträv- och korthårig päls i djupt röd, svart eller svart med tanteckning.

Diddelinos är en uppfödare av rasen Griffon bruxellois med bas i Tyresö i Sverige. Uppfödningen av griffonraser inleddes 2014, och griffon bruxellois har fötts upp sedan 2016.

Diddelinos

## Snabbfakta

King charles spaniel är en liten brittisk sällskapshund med välvd skalle, mycket kort nos och ett vänligt men ibland reserverat sätt. Den är en egen ras och ska inte blandas ihop med cavalier king charles spaniel. Cavalieren är i regel större och har flatare skalle och längre nos, medan king charles spaniel är mindre och tydligare kortskallig.

- **Ursprung och användning:** Storbritannien. Rasen är en dvärg- och sällskapshund i FCI grupp 9.
- **Storlek:** Rasstandarden anger 3,6–6,3 kg men ingen bestämd mankhöjd. SKK beskriver cirka 30 cm som ett praktiskt riktmärke och påpekar att många vuxna hundar väger mer än 6,3 kg.
- **Temperament:** Glad, intelligent, vänlig och tillgiven. Den får vara avvaktande mot nya människor eller hundar, men ska inte vara rädd eller aggressiv.
- **Päls:** Lång och silkeslen, rak eller lätt vågig. Pälsen behöver gås igenom ungefär en gång i veckan, särskilt bakom öronen och mellan tårna.
- **Aktivitet:** En följsam promenad- och träningskamrat som behöver daglig rörelse och hjärngympa, men vars tempo måste anpassas till storlek, kondition och andning.
- **Viktiga hälsokontroller:** Be om dokumenterad hjärt- och ögonstatus. Titta också på hur hunden andas, rör sig och återhämtar sig. Ett RFG-resultat kan ge mer information om andningen.

## Utseende och päls

King charles spaniel ska vara kort och kompakt men kunna röra sig fritt och aktivt. Den tydligt välvda skallen, de lågt ansatta och mycket långa öronen och de stora mörka ögonen ger rasen dess karakteristiska uttryck. Nosen är kort och uppsvängd, nostryffeln svart och näsborrarna ska vara stora och öppna. Ett svagt underbett hör till rasstandarden.

Det finns fyra godkända färger:

- **Black and tan:** glänsande svart med mahognybruna tecken.
- **Trefärgad:** pärlvit grund med svarta fläckar och tanteckning.
- **Blenheim:** pärlvit grund med kastanjeröda fläckar.
- **Ruby:** enfärgat kastanjeröd.

Pälsen ska vara lång, silkeslen och rak; en lätt våg är tillåten men den ska inte vara lockig. Öron, ben och svans har riklig behåring. En ordentlig genomgång en gång i veckan är ett bra grundschema, men hundar med mycket behäng kan behöva kammas oftare. Red ut små tovor innan de blir täta, framför allt bakom öronen och under eller mellan tårna. Bada när hunden faktiskt behöver det och torka öron och hud noggrant.

Ett rastypiskt huvud får inte bli ett mål i sig. Alltför kort nos, utstående ögon, svag bröstkorg eller dåliga frambensställningar är riskområden i rasens särskilda domaranvisningar. Den vuxna hunden ska kunna andas lugnt och röra sig utan besvär. Ögonen ska inte ha återkommande irritation.

## Temperament och personlighet

King charles spaniel är i grunden en glad och tillgiven hund som tycker om människors sällskap och gärna följer med i vardagen. Viljan till kontakt gör den ofta lätt att motivera med små belöningar, lek och vänlig uppmuntran.

Ordet reserverad i rasstandarden betyder inte att hunden ska vara skygg. En rastypisk individ kan vilja betrakta en ny människa eller hund en stund innan den söker kontakt. Ge den utrymme att närma sig i egen takt i stället för att låta främmande personer lyfta eller tränga sig på. Uttalad rädsla, aggressivitet eller ovilja att fungera i vardagen ska inte förklaras bort som typiskt för rasen.

Skillnaderna mellan individer kan vara stora, särskilt i en liten population. Föräldrarnas vardagsbeteende och uppfödarens tidiga socialisering säger därför mer än generella löften om att varje king charles spaniel är tyst, orädd eller vän med alla djur. En valp behöver positiva erfarenheter av människor, ljud, underlag, hantering och lugna hundmöten utan att pressas.

## Träning och motion

King charles spaniel behöver dagliga promenader, möjlighet att nosa och korta träningsstunder, men det finns inget enda minutantal som passar alla. En frisk vuxen kan uppskatta vardagslydnad, nosarbete, trick eller anpassad rallylydnad. Valpar, äldre hundar och individer med andningsbesvär behöver ett lugnare upplägg.

Låt hundens ork och andning styra tempot. Den ska kunna röra sig med fria steg, andas utan kraftiga missljud och återhämta sig lugnt efter ansträngning. Avbryt och rådfråga veterinär om hunden får tydliga andningssvårigheter eller inte återhämtar sig normalt. Kortnosiga hundar kan få svårare att reglera temperaturen, så välj svalare tider för aktivitet under varma dagar och erbjud vatten och vila.

Träningen fungerar bäst i korta, tydliga pass. Belöna önskat beteende och bygg svårigheten stegvis; hårda korrigeringar kan göra en försiktig individ mer avvaktande. Träna hantering av öron, tassar, mun och ögon från början eftersom de områdena behöver regelbunden kontroll.

Ensamhet är en färdighet, inte en medfödd egenskap. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och nöjd, öka långsamt och gå tillbaka ett steg om den blir orolig. En king charles spaniel ska inte lämnas ensam så länge att den återkommande skäller, ylar, förstör saker eller visar andra stressymtom.

## Hälsa

De viktigaste dokumenterade områdena är hjärta, ögon och de problem som kan följa av den korta skallen. Eftersom det finns få hundar i rasen är hälsostatistik från äldre enkäter osäkrare än den kan verka. Be därför om resultat för de aktuella föräldradjuren och fråga också hur nära släktingar har mått som vuxna och äldre.

### Hjärta och ögon

King charles spaniel har ett svenskt hälsoprogram för hjärtstatus på nivå 1. Det betyder att undersökningsresultaten registreras och publiceras av SKK, men det finns inget SKK-krav på att avelsdjur måste vara hjärtundersökta. Detta skiljer rasen från cavalier king charles spaniel, som har andra regler. För en officiell hjärtundersökning av king charles spaniel är lägsta ålder två år, och en specialistveterinär lyssnar efter biljud enligt SKK:s metod.

Rasklubben rekommenderar mer än SKK:s nivå 1 kräver: en hund som används i avel bör vara hjärtundersökt inom tolv månader före parning. Huvudregeln är att en hund med konstaterat hjärtfel inte ska gå i avel. Klubben gör ett begränsat undantag för en hanhund som hade ett hjärtintyg utan anmärkning vid tidigast sju års ålder och får blåsljud senare. Fråga efter det senaste intyget och inte bara efter ett muntligt besked om att linjen är frisk.

Rasklubben rekommenderar också ögonlysning av avelsdjur efter 18 månaders ålder och av valpar mellan 8 och 15 veckor. Den tidiga undersökningen kan bland annat upptäcka den medfödda ögonförändringen PHTVL/PHPV. Be att få se både valpens och föräldrarnas resultat och diskutera alla fynd med veterinär; ett utfört test är inte samma sak som en garanti mot framtida besvär.

### Andning, ögon och rörelser

Rasen ingår i Breed Specific Instructions, BSI, eftersom överdrifter kan påverka kroppsbyggnad, nos, ögon och rörelser. Från maj 2026 kan resultat från RFG-Scheme registreras centralt för king charles spaniel. Undersökningen graderar hundens andning och kan göras officiellt från 24 månaders ålder; tidigare resultat registreras som preliminära. Testet är för närvarande frivilligt och inget krav före avel.

Titta på hunden både i vila och efter rörelse. Andningen ska vara obehindrad, näsborrarna öppna och hunden ska snart återgå till lugn andning. Ögonen ska inte stå ut så mycket att de lätt skadas, och återkommande knipande, rodnad, grumling eller kraftigt tårflöde behöver bedömas. Ett avvikande rörelsemönster med frenetiskt kliande eller till synes oförklarlig smärta under promenad är en varningssignal som ska utredas av veterinär.

Sådana tecken kan förekomma vid neurologisk sjukdom, men uppgifter om hur vanlig sjukdomen är hos cavalier king charles spaniel får inte automatiskt överföras till king charles spaniel. Rasens äldre svenska avelsstrategi beskrev inte syringomyeli som ett konstaterat problem bland de hundar som då hade undersökts, samtidigt som den betonade fortsatt uppmärksamhet. Därför går det varken att lova att risken saknas eller påstå att den är lika stor som hos cavalier.

## Historia och ursprung

King charles spaniel utvecklades i England ur de små spanielhundar som länge hölls som sällskap vid europeiska hov. Rasnamnet knyter an till kung Charles II, som regerade England och Skottland 1660–1685 och var känd för sina små spanielhundar. Den exakta vägen fram till dagens kortnosiga ras är däremot inte säkert dokumenterad, och berättelser om enskilda inkorsningar bör därför behandlas som teorier.

En engelsk rasstandard skrevs 1885. År 1902 samlades färgvarianterna under namnet King Charles Spaniel, och kung Edward VII stödde att rasklubben skulle behålla rasnamnet. Efter andra världskriget återstod få brittiska kennlar, vilket bidrog till den smala avelsbas som fortfarande gör genetisk bredd viktig.

I Sverige visades rasen på hundutställning redan 1886, och den nuvarande typen tros ha importerats året därpå. Beståndet har förblivit litet. Det gör valet av uppfödare, dokumenterade hälsoundersökningar och genomtänkta kombinationer särskilt betydelsefullt.

## Att leva med rasen

King charles spaniel kan fungera väl i lägenhet, men bostadens storlek ersätter inte promenader, träning och sällskap. Träna lugn vid dörr, hiss och ljud i trapphus. Rasen kan vara känslig för kallt och blåsigt väder; anpassa turens längd och använd täcke när hunden annars fryser.

Med barn behövs alltid vuxen uppsikt. Lär barnet att låta hunden äta och sova i fred, och ge hunden en skyddad viloplats. Den lilla kroppen och de framträdande ögonen gör hårdhänt lek olämplig. Samlevnad med hund eller katt beror på individernas erfarenheter. Börja med lugna, kontrollerade möten och håll matplatser, leksaker och bäddar åtskilda tills djuren är trygga tillsammans.

Rasen är inte allergifri. Hundallergener finns bland annat i hudpartiklar och saliv, och reaktionen kan skilja mellan både människor och enskilda hundar. Den som är allergisk bör därför tillbringa tid inomhus med den aktuella hunden före ett köp, utan att se mötet som en garanti.

Inför valpköp är det klokt att kontrollera:

- att uppfödaren kan förklara skillnaden mellan king charles spaniel och cavalier och använder rätt hälsoregler,
- föräldrarnas senaste hjärtintyg och ögonresultat samt valpens ögonundersökning,
- eventuella RFG-resultat och hur föräldrarna andas och återhämtar sig efter rörelse,
- att ögonen inte visar tecken på irritation eller smärta och att de vuxna hundarna rör sig fritt,
- hur uppfödaren arbetar med mentalitet, socialisering och genetisk bredd i en liten population.

En seriös uppfödare kan visa dokumenten, beskriva både styrkor och svagheter i sin linje och förklara varför kombinationen har valts. Det är mer värt än löften om att rasen alltid är frisk, lättskött eller passar alla hem.

King charles spaniel

Fédération Cynologique Internationale

Cavalier King Charles Spaniel Club UK

Liten, aristokratisk toyspaniel med välvd skalle, kort nos och stora mörka ögon, avlad som hängiven knähund. Lugnt sällskap inomhus med måttligt behov av motion och trivs bäst med ständig mänsklig kontakt. Den långa, silkeslena pälsen kräver regelbunden pälsvård; rasen är benägen för hjärt- och ögonsjukdomar samt problem kopplade till brakycefalt huvud.

Shim Shim Shiree är en uppfödare av rasen King charles spaniel med bas i Kristinehamn i Sverige. Verksamheten med rasen inleddes 2021. Uppfödningen har omfattat färgvarianterna ruby och black and tan.

Shim Shim Shiree

## Snabbfakta

Dvärgschnauzern är en liten men robust tysk hundras med tydlig vaktlust, stor arbetsvilja och en päls som kräver trimning. Den är minst av schnauzerraserna, men är inte bara en mindre version av schnauzern. Dvärgschnauzern är en egen ras som utvecklades för gårdsarbete i ett litet, smidigt format.

- **Mankhöjd:** 30–35 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 4–8 kg enligt rasstandarden
- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Ursprunglig uppgift:** råttfångare och gårdshund
- **Päls:** strävt täckhår med tät underull
- **Färger:** svart, peppar och salt, svart och silver samt vit
- **Typiska drag:** vaksam, uthållig, nyfiken och ofta snabb att larma

Dvärgschnauzern passar bäst hos den som vill träna och aktivera sin hund varje dag och som accepterar återkommande pälsvård. Den behändiga storleken gör hunden lätt att ta med, men vardagen kräver ändå tydliga rutiner.

## Utseende och päls

Dvärgschnauzern ska vara kompakt, kraftig och ungefär lika lång som den är hög. Skägget, de buskiga ögonbrynen och det sträva hårlaget ger det välkända schnauzerutseendet. Rasstandarden anger samma höjd- och viktspann för båda könen, men en enskild vuxen hund kan ligga olika inom spannet beroende på kroppsbyggnad och hull.

Pälsen består av tät underull och hårt, åtliggande täckhår. De fyra godkända färgerna är helt svart, peppar och salt, svart och silver samt helt vit. Färgen säger inte hur hunden blir i temperament eller hur väl den passar ett visst hem.

Den sträva pälsen behöver trimmas, vilket innebär att mogna, döda täckhår plockas bort. SKK anger trimning minst fyra gånger om året och genomgång av underullen ungefär varje vecka. Hur ofta just din hund behöver trimmas beror på pälskvalitet, tillväxt och hur kort päls du vill hålla. Skägg, benhår och mjukare partier behöver kammas så att smuts och tovor inte blir kvar.

Klippning kan passa en hund som blivit öm eller har svårt att stå under en trimning, men metoden förändrar pälsens struktur. När täckhåren klipps av i stället för att plockas bort blir pälsen ofta mjukare och mer ullig. Fråga därför uppfödaren eller en erfaren trimmare hur hundens päls har skötts innan du väljer metod.

En korrekt skött sträv päls fäller normalt mycket lite, men det gör inte dvärgschnauzern allergifri. Lite fällning säger inte hur en allergisk person kommer att reagera, och ingen hundras kan lovas fungera för alla. Om allergi finns i familjen bör ni prata med vården, träffa hundar under kontrollerade former och ha en plan innan hundköpet.

## Temperament och personlighet

Dvärgschnauzern är vanligen uppmärksam, nyfiken och uthållig. Den märker snabbt ljud, rörelser och människor i omgivningen och kan därför vara en effektiv liten larmhund. Samma vaksamhet kan bli återkommande skall vid dörren, i trapphuset eller utanför fönstret om hunden inte får hjälp att varva ned.

Rasdrag beskriver en tendens, inte varje individ. De svenska mentalbeskrivningarna kommer från en för liten del av uppfödarna för att ge en säker bild av alla dvärgschnauzrar. Skillnader mellan familjer och individer kan vara stora. Titta därför på hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. En trygg hund ska kunna återhämta sig efter en överraskning och koppla av när inget händer.

Dvärgschnauzern lär sig ofta snabbt och är rolig att samarbeta med. Samtidigt behöver ägaren visa tydligt vilka beteenden som lönar sig. Hårda korrigeringar kan öka stress och skall. Med lugn, belöningsbaserad träning blir det lättare att lära hunden vad den ska göra i stället.

## Träning och motion

Dvärgschnauzern behöver fysisk rörelse och uppgifter för nos och hjärna varje dag. Det finns ingen meningsfull minutregel som passar alla. En ung vuxen hund med god hälsa kan vilja följa med på långa promenader och hundsport, medan en valp, äldre hund eller hund med sjukdom behöver en annan belastning.

Variera promenader i olika miljöer med korta träningspass, sökövningar och möjlighet att undersöka i egen takt. Rallylydnad, nosework, tricks och agility är aktiviteter där snabbhet och samarbetslust kan komma till användning. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag. En bättre kontrollpunkt är att den kan vara aktiv ute och sedan komma till ro hemma.

Börja tidigt med vardagsfärdigheter: kontakt, inkallning, koppelgående, hantering av tassar och skägg samt lugn på en bestämd plats. Träna larmandet innan det blivit en vana. Belöna hunden när den uppmärksammar ett ljud och sedan vänder sig till dig, och lär in en enkel rutin för dörrklocka och besök. Skärma av utsikten om hunden övar på att skälla i fönstret. Förändra en sak i taget och öka svårigheten först när hunden är lugn.

Rasens bakgrund som råttfångare gör att vissa individer gärna förföljer små, snabba djur. En säker inkallning och koppel där vilt kan dyka upp är därför klokt, även om jaktintresset varierar.

## Hälsa

Dvärgschnauzern beskrivs generellt som en robust ras, men urinsten och ögonsjukdomar är två dokumenterade områden att känna till. SKK anger att urinsten förekommer hos drygt fem procent av rasen. Rasklubbens avelsarbete följer också bland annat progressiv retinal atrofi, PRA, och katarakt.

Rasen har dessutom en känd benägenhet för förhöjda triglycerider i blodet. Det är inte samma sak som att varje dvärgschnauzer blir sjuk, och ett förhöjt värde förklarar inte automatiskt magbesvär eller bukspottkörtelinflammation. Återkommande kräkningar, diarré, buksmärta, urinbesvär eller förändrad syn ska bedömas av veterinär. Veterinären avgör om exempelvis urinprov, ögonundersökning eller ett fastande blodprov är relevant.

Inför valpköp bör du be uppfödaren visa faktiska hälsouppgifter, inte bara säga att linjen är frisk. Kontrollera föräldrarnas registrerade ögonresultat och fråga om urinsten, återkommande magproblem och ögonsjukdom hos nära släktingar. Rasklubben redovisar DNA-resultat för flera testbara tillstånd, men ett DNA-paket är inte ett allmänt friskintyg och täcker inte alla former av PRA. Fråga vilka tester som gjorts, vad resultaten betyder för just kombinationen och vilka aktuella rekommendationer uppfödaren följer.

Små hundar behöver också regelbunden tandvård. Vänj valpen vid tandborstning och kontrollera munnen så att dålig andedräkt, ömhet eller svårigheter att tugga upptäcks tidigt.

## Historia och ursprung

Dvärgschnauzern utvecklades i Tyskland kring förra sekelskiftet. I området runt Frankfurt am Main förekom en schnauzerliknande liten hund under namnet strävhårig dvärgpinscher. SKK beskriver hur små schnauzrar och dvärgpinscher användes när rasen tog form under mer ordnade former.

Den lilla gårdshunden skulle kunna hålla efter råttor och samtidigt uppmärksamma det som hände omkring gård och stall. Det historiska arbetet hjälper till att förklara dagens kombination av snabbhet, vaksamhet och intresse för små rörelser. I dag är dvärgschnauzern en sällskapshund, men den mår fortfarande bra av att få använda både kropp och huvud.

## Att leva med rasen

Dvärgschnauzern kan bo i lägenhet, men en liten hund är inte automatiskt enkel att ha nära grannar. Fråga dig om du kan hantera ljud vid dörr och fönster, ordna flera rastningar och ge hunden daglig aktivitet. Förmågan att koppla av hemma är ofta viktigare än bostadens storlek.

Med barn kan rasen fungera fint när en vuxen hjälper både barnet och hunden att umgås lugnt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Det är de vuxna som ansvarar för promenader, träning och pälsvård, även om barnen gärna hjälper till.

Om hunden kan bo med katt beror mer på individer, tidigare erfarenheter och introduktion än på rasnamnet. Gör de första mötena lugna, skilj djuren åt med grind vid behov och ge katten vägar undan. Gnagare och andra smådjur bör hållas säkert åtskilda. Bakgrunden som råttfångare gör det olämpligt att räkna med att jaktintresset saknas.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i vad de klarar utan oro. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den förblir lugn. Planera vardagen utifrån individen i stället för att utgå från att en viss ras kan vara ensam ett bestämt antal timmar.

Välj dvärgschnauzer om du uppskattar en observant, aktiv hund och vill lägga tid på träning och trimning. Välj en annan ras om du söker obetydlig pälsvård, en hund som sällan larmar eller en säker lösning för allergi och smådjur.

Dvärgschnauzer

Svenska Schnauzer Pinscherklubben (Sweden)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Verein für Deutsche Schäferhunde (Germany)

Kompakta, robusta Dvärgschnauzer är smarta, lättlärda och mycket människoorienterade. Deras sträva, låg-fällande päls kräver regelbunden pälsvård. Som uppmärksamma vakthundar med terriertemperament behöver de daglig motion, mental stimulans och tydlig träning, och blir ofta 12–15 år gamla.

Anhemas är en uppfödare av rasen Dvärgschnauzer med bas i Uppsala i Sverige. Uppfödningen är familjeägd och inriktad på färgvarianten peppar och salt. Arbetet med dvärgschnauzer går tillbaka till 2020.

Anhemas

Vorsteh

German Shorthaired Pointer Club of Germany (Deutsch-Kurzhaar-Verband)

Norwegian German Shorthaired Pointer Club (Norsk Vorstehhundklubb)

Svenska Vorstehklubben (Swedish Pointing Dog Club)

Vorsteh är en medelstor till stor, atletisk stående fågelhund med kort, fällande päls och iögonfallande levervita teckningar. Den är energisk, människoorienterad och intelligent, och behöver mycket daglig motion, positiv träning och nära kontakt med familjen för att hålla sig lugn och nöjd.

Brevikens är en uppfödare av rasen Vorsteh med bas i Höör i Sverige.

Brevikens

## Snabbfakta

Dvärgpudel är en liten, aktiv storleksvariant av pudel med stor träningslust och ett tydligt pälsvårdsbehov. Det är en sällskapshund som brukar uppskatta att lära sig saker och delta i vardagen, men den passar bäst när ägaren också vill lägga tid på aktivitet, lugnträning och regelbunden pälsvård.

- **Ras och grupp:** en av pudelns fyra storleksvarianter, placerad i grupp 9 för sällskapshundar
- **Officiellt hemland:** Frankrike
- **Mankhöjd:** över 28 till och med 35 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt; sunt hull är viktigare än ett generellt kilogramtal
- **Päls:** riklig ullpäls eller snörpäls som behöver skötas och klippas
- **Aktivitetsnivå:** daglig fysisk rörelse och mental aktivering behövs, men mängden ska anpassas till individ, ålder och hälsa
- **Svenskt hälsoprogram:** föräldradjur måste ha ett registrerat prcd-PRA-resultat eller vara registrerade som ärftligt fria före parning

Dvärgpudel ligger mellan toy- och mellanpudel i storlek. I Sverige kan den slutliga storleksvarianten fastställas genom officiell mätning först när hunden är minst 15 månader. En ung hund nära en storleksgräns kan därför vara registrerad utifrån föräldrarnas storlek innan den har mätts in slutligt.

## Utseende och päls

Dvärgpudeln ska se ut som en mindre, välproportionerlig pudel utan dvärglika drag. Kroppen ska enligt standarden vara något längre än mankhöjden, inte helt kvadratisk, och helheten ska vara harmonisk med lätta, fria rörelser. Hunden ska ge ett elegant intryck utan att vara överdrivet tunn eller klen.

Pälsen förekommer i två strukturer. Ullpälsen är fin, tät, krusig och spänstig med jämna lockar. Snörpälsen är också fin och tät men formas till karakteristiska snören. De flesta familjehundar hålls i en kortare klippning, men kort päls betyder inte att skötseln försvinner.

Pälslängd, frisyr, väder och individ avgör hur ofta hunden behöver borstas, badas och klippas. Kontrollera särskilt där pälsen lätt tovar, exempelvis bakom öronen, i armhålorna, på benen och under sele eller halsband. Kammen ska kunna nå ned genom pälsen utan att fastna. Om tovor återkommer trots skötsel är en kortare frisyr eller hjälp av hundfrisör ett bättre val än ett fast tidsschema som inte fungerar för hunden.

Vänj valpen stegvis vid att stå på ett halkfritt underlag, bli kammad, få tassar och ansikte hanterade och höra en klippmaskin eller hårfön. Belöna lugn och gör momenten begripliga. Det ger bättre förutsättningar för säker pälsvård under resten av livet.

Sedan den 1 augusti 2024 omfattar pudelstandarden och de svenska registreringsreglerna 16 färgvarianter. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns godkända flerfärgade varianter, bland annat vitt kombinerat med annan färg, svart eller brunt med tanteckning, trefärgat och brindle. Merle ingår inte bland standardfärgerna, och i Sverige registreras inte avkomma efter en pudelförälder som bär anlag för merle.

Pudel fäller inte på samma sätt som många andra hundar, och lösa hår kan stanna kvar i den krusiga pälsen tills de borstas ur. Det gör inte dvärgpudeln allergifri. Hundallergen kommer framför allt från hud och saliv, och reaktionen kan skilja mer mellan individer än mellan raser. Den som har hundallergi bör därför inte välja ras enbart utifrån pälstyp.

## Temperament och personlighet

Dvärgpudeln ska vara alert, aktiv, följsam och lätt att lära. En välfungerande individ är ofta snabb att uppfatta mönster och uppskattar samarbete, men rasbeskrivningen är ett ideal och ingen garanti för hur varje hund reagerar på ljud, främmande människor, hundmöten eller nya miljöer.

Svenska Pudelklubbens avelsstrategi redovisar BPH-resultat för 630 mindre pudlar. Gruppen omfattar mellan-, dvärg- och toypudel och består till största del av mellanpudlar. Resultaten beskriver bland annat ganska energiska hundar, ofta med positiv attityd och få hot- eller aggressionsreaktioner i de aktuella testsituationerna. Samma underlag betonar både variationen inom rasen och att antalet beskrivna hundar är litet i förhållande till populationen. Resultaten kan alltså säga något om gruppen men förutsäger inte hur en enskild dvärgpudel blir.

Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. Be om konkreta exempel på återhämtning efter överraskningar, hantering, besökare, ljud, hundmöten och förmåga att koppla av. Sådana svar säger mer om matchningen än allmänna ord som social, smart eller lättsam.

## Träning och motion

Dvärgpudeln behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men inget enda minutantal passar alla individer. En bra vardag kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, lek eller fysisk aktivitet samt uppgifter som hunden kan förstå och lösa. Belastningen behöver ändras med ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden återhämtar sig.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta. Var tydlig med vilket beteende som lönar sig, höj svårigheten i små steg och träna samma färdighet i flera miljöer. Inkallning, följsamhet, lugn hantering, att kunna vänta och att kunna passera människor och hundar är viktigare i vardagen än många trick.

Variation är ofta mer värdefull än att bara förlänga promenaden. Nosarbete, sökövningar, apportering, balans- och kroppskontroll, rallylydnad eller andra färdigheter kan ge meningsfull aktivering. Samtidigt behöver hunden kunna vila utan att bli underhållen hela tiden. Om den har svårt att komma till ro bör man se över hela dygnet: sömn, miljö, förutsägbarhet, motion och träningsnivå. Mer aktivitet är inte alltid rätt svar.

Valpar ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Prioritera korta upptäcktsstunder, trygg miljöträning, lek på lämpligt underlag och mycket återhämtning. För en vuxen hund är rätt nivå den som ger god kondition och en fungerande vardag utan återkommande stelhet, hälta, stress eller långvarig utmattning.

## Hälsa

Det viktigaste rasspecifika hälsokravet att kontrollera vid valpköp är föräldrarnas resultat för prcd-PRA. För toy-, dvärg- och mellanpudel kräver de svenska registreringsreglerna att båda föräldradjuren före parning har ett officiellt DNA-resultat eller är registrerade som ärftligt fria.

Prcd-PRA är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi som bryter ned näthinnans synceller. Mörkerseendet påverkas först och en drabbad hund kan med tiden bli blind. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare är inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra. En bärare får bara användas tillsammans med en hund som är DNA-testad fri eller ärftligt fri, och en affekterad hund får inte användas i avel.

Ett fritt prcd-PRA-resultat är inte en allmän garanti för friska ögon. Testet gäller bara prcd-varianten och utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även ögonlysning av avelsdjur och uppmuntrar DNA-test för PRA-varianten rcd4.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt normala läge, är en annan relevant avelsfråga för mindre pudlar. Svenska Pudelklubben rekommenderar officiell patellaundersökning för dvärgpudel, men detta är inte samma bindande registreringskrav som prcd-PRA. Klubben rekommenderar att hund med patellagrad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har resultat 0/0.

Be uppfödaren visa registrerade resultat i stället för att nöja dig med att föräldrarna är ”testade”. Kontrollera prcd-PRA-status, fråga efter officiellt patella- och ögonlysningsresultat samt efter kända problem hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. DNA-test, veterinärundersökningar och en öppen familjehistorik kompletterar varandra; inget enskilt prov kan lova att en valp aldrig blir sjuk.

## Historia och ursprung

Pudel är en gammal europeisk hundtyp som finns avbildad på målningar från 1400-talet, medan Frankrike är rasens officiella hemland. Rasens namn och tidiga användning är nära förknippade med vatten: pudel användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel, och det var framför allt de större hundarna som arbetade som vattenapportörer.

De mindre pudlarna utvecklades främst för sällskap. Under 1800-talet började en dvärgvariant formas från små exemplar av de större varianterna. I Sverige delades de mindre pudlarna i början av 1930-talet upp i liten pudel och dvärgpudel; den förstnämnda storleken fick senare namnet mellanpudel. Dagens dvärgpudel delar därför rasens arbetsbakgrund och lättlärdhet, men ska inte beskrivas som om varje individ automatiskt är en vatten- eller apporteringshund.

De fyra moderna storleksvarianterna har samma grundläggande rastyp. Skillnaderna i storlek påverkar vardagen, men gör inte dvärgpudeln till en separat korsning eller en miniatyr med avvikande kroppsbyggnad.

## Att leva med rasen

Dvärgpudel kan fungera i många slags hem, även i lägenhet, om hunden får daglig rörelse, mental aktivering, pälsvård, social kontakt och träning i att vara lugn. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen faktiskt ser ut. En liten hund som saknar återhämtning, promenader eller trygg ensamhetsträning får inte sina behov uppfyllda bara för att den tar liten plats.

Ensamhet ska läras in gradvis. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vara lugn. Ta hänsyn till ålder och till tecken på oro; det går inte att lova att en viss dvärgpudel klarar ett bestämt antal timmar ensam. Planera hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagen är längre än hundens tränade förmåga.

Rasen kan leva bra med barn, hundar och katter, men det avgörs av individ, erfarenheter och introduktion—inte av rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Introducera andra djur stegvis med avstånd, barriär eller koppel vid behov, separata resurser och möjlighet att avbryta. Tvinga inte fram kontakt.

Den bästa matchningen är ett hem som tycker om en läraktig och deltagande liten hund men också accepterar det praktiska arbetet. Räkna med återkommande klippning, noggrann pälsgenomgång, vardagsträning och aktivitet året runt. Välj en annan ras om du vill ha minimalt pälsarbete eller en hund som förväntas anpassa sig utan planerad träning och sällskap.

Pudel, dvärg

Pudel, dvärg är en liten, atletisk och nästintill fällfri hund med tät, lockig päls och en kvadratisk, välbalanserad kroppsbyggnad. Den är mycket intelligent, känslig och människoorienterad, trivs med träning, daglig motion och nära sällskap och lever ofta ett långt, aktivt liv vid god omvårdnad.

Racingline är en uppfödare av rasen Pudel, dvärg med bas i Forsbacka i Sverige.

Racingline

Morning Breeze är en uppfödare av rasen Pudel, dvärg med bas i Åkersberga i Sverige.

Morning Breeze

## Snabbfakta

Miniature american shepherd är en liten, atletisk vallhund och en egen internationellt erkänd ras – inte bara ett informellt namn på en liten australian shepherd. Rasen utvecklades visserligen ur små australian shepherd-hundar i USA, men har i dag en egen rasstandard och registreras separat.

- **Ursprung och användning:** USA; framtagen som gårds-, vall- och sällskapshund.
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar.
- **Mankhöjd:** hanar 35,5–46 cm och tikar 33–43,5 cm.
- **Vikt:** rasstandarden anger inget fast intervall. En sund vikt beror på hundens höjd, kön och kroppsbyggnad.
- **Päls:** medellång dubbelpäls som kan vara rak eller vågig.
- **Aktivitetsnivå:** hög, med behov av både rörelse, tankearbete och återhämtning.

Det här är en kompakt hund, men inte en bekväm genväg till vallhundsegenskaper i mindre format. Den passar bäst hos den som vill träna, vara ute och samtidigt lära hunden att koppla av. För en förstagångsägare kan rasen fungera om det finns tid, tålamod och intresse för belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en okomplicerad hund med låga krav på aktivitet och vardagsträning.

## Utseende och päls

Miniature american shepherd ska vara välbalanserad, smidig och stark utan att se tung eller överdriven ut. Kroppen är något längre än hög. Storleksskillnaden inom de tillåtna höjderna är tydlig, och därför blir ett enda viktspann missvisande. Bedöm hellre hull, proportioner och muskulatur tillsammans med veterinär än mot en siffra för hela rasen.

Pälsen består av vädertåligt täckhår och underull, vars mängd kan variera med årstid och klimat. Regelbunden genomkamning räcker ofta i vardagen, men under fällning behöver löst underull tas om hand oftare. Bad görs när hunden faktiskt är smutsig. Pälsen ska i huvudsak lämnas naturlig; omfattande formklippning hör inte till rasens normala pälsvård.

Godkända grundfärger är svart, rödbrun, blue merle och rödbrun merle, med eller utan tantecken och vitt. Vitt får förekomma på bestämda områden men ska inte dominera huvud eller kropp. Ögonen kan vara bruna, blå, hasselnötsfärgade eller bärnstensfärgade, och en hund kan ha olika färg på ögonen eller flera färger i samma öga. Ett ovanligt öga är en tillåten utseendevariation, inte i sig ett besked om syn, hälsa eller mentalitet.

Svansen kan vara lång eller naturligt kort, så kallad natural bobtail, NBT. En kort svans är alltså inte automatiskt kuperad. Kupering är förbjuden i Sverige, och den svenska köparen bör skilja mellan en medfödd stubbsvans och en kirurgiskt förkortad svans hos en importerad hund.

## Temperament och personlighet

Miniature american shepherd beskrivs i rasstandarden som intelligent, arbetsvillig, anpassningsbar och lojal, med vall- och vaktinstinkt. Den är ofta uppmärksam på sin omgivning och snabb att reagera. Det kan ge fin följsamhet i träning, men också en hund som registrerar rörelser, ljud och förändringar som ägaren knappt märker.

Rasen får vara reserverad mot främmande människor. Reservation betyder att hunden kan avvakta utan att söka kontakt; det är inte samma sak som att vara skygg, rädd eller hotfull. Tvingade hälsningar gör sällan en avvaktande hund tryggare. Ge den i stället utrymme, låt den observera och belöna lugna egna initiativ.

Svensk BPH-data visar framför allt att variationen inom rasen är stor. Vissa hundar hälsar gärna, andra är tydligt ointresserade, och reaktioner på överraskningar, ljud och osäkerhet skiljer sig mellan individer. BPH beskriver hundens reaktioner den dagen och ger inget godkänt eller underkänt. Vid valpköp är därför föräldrarnas och nära släktingars beteende, återhämtning och vardagsfunktion mer upplysande än en ensam etikett som ”typisk mentalitet”.

Den starka uppmärksamheten på familjen ska inte romantiseras som att varje individ automatiskt blir trygg, social och lättsam. Fråga uppfödaren hur de vuxna hundarna fungerar med gäster, nya miljöer, hantering, ljud och passivitet. Be om konkreta exempel och ta del av eventuella BPH-resultat i sitt sammanhang.

## Träning och motion

Miniature american shepherd behöver ett aktivt liv, men det finns ingen fast tidsmall som passar alla individer. En bra vardag innehåller promenader och fri rörelse där det är säkert, nosarbete eller problemlösning, korta träningspass och verklig vila. Hundens ålder, kondition, hälsa och förmåga att återhämta sig ska styra belastningen.

Agility, rallylydnad, spår, nosework, lydnad, sök, vallning och trickträning är exempel på aktiviteter som kan passa. Ingen särskild sport är ett krav. Det viktiga är att hunden får använda kroppen och huvudet utan att varje dag byggs upp till allt högre tempo. Om den efter aktivitet fortfarande har svårt att komma till ro kan lösningen vara tydligare pauser och bättre anpassad träning, inte automatiskt mer motion.

Belöningsbaserad träning med tydliga kriterier passar en snabb och lyhörd hund. Börja tidigt med kontakt, inkallning, koppelvana, hantering och att kunna vänta. Träna också på sådant som lätt glöms bort: att ligga still medan familjen äter, släppa en uppgift, se människor eller hundar passera utan att ingripa och återgå till lugn efter lek.

Vall- och vaktbeteenden kan i vardagen märkas som att hunden följer rörelse, försöker kontrollera spring eller larmar när något händer. Det betyder inte att alla individer jagar barn, vallar katter eller skäller mycket. Observera den egna hundens utlösare och träna alternativa beteenden innan mönstret blir en vana. Valpar ska få korta, positiva erfarenheter och åldersanpassad rörelse; de ska inte motioneras som färdigvuxna hundar.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, förekommer hos miniature american shepherd, men den svenska rasen är ung och underlaget för säkra frekvensuppgifter om flera andra tillstånd är begränsat. Försäkringskodning, små material och hundarnas låga genomsnittsålder har gjort äldre sammanställningar svåra att tolka. En lång lista över möjliga diagnoser säger därför mindre än verifierade resultat hos valpens föräldrar och nära släktingar.

Det är viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringsregler och rasklubbens avelsrekommendationer. Miniature american shepherd har inget särskilt rasspecifikt hälsoprogram markerat som registreringskrav i SKK:s aktuella registreringsregler. Svenska Miniature American Shepherdklubben rekommenderar däremot att båda föräldradjuren före parning har:

- HD-resultat A eller B och ED-resultat 0
- ögonundersökning utan anmärkning som inte är äldre än 18 månader
- känd prcd-PRA-status, där en anlagsbärare bara kombineras med en genetiskt fri hund
- känd NAD-status, med kombinationen fri med fri eller fri med anlagsbärare.

Be att få se det faktiska resultatet, undersökningsdatumet och hur föräldradjurens resultat kombineras. Ordet ”hälsotestad” räcker inte. Ett DNA-test kan dessutom bara svara på den variant testet avser och ersätter inte en klinisk ögonundersökning.

MDR1, även kallad ABCB1, är en genvariant som kan påverka hur hunden hanterar vissa läkemedel. Om hunden är testad bör resultatet sparas och visas för behandlande veterinär. Varken läkemedelsval eller dos ska avgöras utifrån generella rasråd på nätet.

Merle ska inte paras med merle, eftersom kombinationen kan ge valpar med dubbla merleanlag och därmed ökad risk för allvarliga syn- och hörselproblem; en sådan parning strider mot SKK:s grundregler. Naturlig stubbsvans är kopplad till NBT-anlaget. Rasklubben uppmanar till försiktighet med NBT–NBT-kombinationer medan frågan följs, vilket inte ska blandas ihop med det uttryckliga förbudet mot merle–merle.

## Historia och ursprung

Miniature american shepherd utvecklades i Kalifornien i slutet av 1960-talet genom avel på små australian shepherd-hundar. Målet var en mindre, uthållig vallhund som kunde arbeta med bland annat får och getter och samtidigt följa med i ett rörligt gårds- och hästliv. Från 1980 användes namnet Miniature Australian Shepherd i registreringen, innan rasen senare fick sitt nuvarande namn.

Den amerikanska rasklubben bildades 1990, och rasen togs in i American Kennel Clubs utvecklingsregister 2011. Fullt amerikanskt erkännande kom 2015 och FCI erkände rasen 2019. Den första svenska kullen föddes 2006, medan svensk registrering som miniature american shepherd började 2017.

I Sverige finns också ett kontrollerat korsningsprogram där australian shepherd får användas enligt SKK:s registreringsregler och avkomman registreras som miniature american shepherd. Det förändrar inte att hundarna tillhör den erkända rasen; programmet är ett reglerat avelsverktyg. För en köpare gör det stamtavlan och uppfödarens mål extra relevanta, eftersom egenskaper och storlek kan variera även inom rasstandarden.

## Att leva med rasen

Miniature american shepherd kan leva bra i både hus och lägenhet. Bostadens storlek avgör mindre än hur vardagen fungerar: hunden behöver komma ut, använda sina sinnen, tränas och kunna vila utan att ständigt bevaka trapphus, fönster eller tomt. En trädgård kan vara praktisk men ersätter inte gemensam aktivitet eller miljöträning.

Med barn behövs vuxen tillsyn, tydliga regler och en viloplats där hunden får vara ostörd. Spring och höga ljud kan väcka intresse hos en rörelsekänslig vallhund, så lugna möten och avbrott innan hunden går upp i varv är viktigare än att anta att rasen är ”barnvänlig”. Barn ska aldrig ansvara för att läsa eller hantera en pressad hund.

Samliv med hund eller katt avgörs av individ, tidigare erfarenheter och introduktionen. Låt möten ske gradvis och kontrollerat, ge katten flyktvägar och egna resurser och avbryt fixering eller jakt tidigt. Rasen har ingen garanti för kompatibilitet, men vallbakgrunden gör heller inte problem oundvikliga.

Ensamhet tränas stegvis när hunden är trygg, rastad och mottaglig för vila. Börja med mycket korta stunder och följ hur just den hunden reagerar; långvarigt skällande, vandrande eller oförmåga att äta och vila visar att träningen gått för fort. En stängd bur får inte användas som normal förvaring eller lösning på ensamhetsproblem i svenska hem.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än registrering och färg. Be att få se föräldrarnas hälsoresultat och datum, fråga om MDR1 och andra relevanta DNA-resultat, studera mentalitet och återhämtning i familjen och diskutera hur uppfödaren prioriterar arbetslust, ljudreaktioner, reservation och förmåga att varva ner. En seriös matchning handlar om vilken vardag hunden är avlad och uppväxt för – inte bara om att hitta rätt utseende.

Miniature american shepherd

Kompakt, atletisk vallhund framtagen i USA som en mindre Australian Shepherd. Intelligent, hängiven och en riktig “klisterhund” med familjen, ofta reserverad mot främlingar. Behöver regelbunden träning, mental stimulans och motion. Medellång dubbelpäls i varierande färger; överlag en frisk ras med en livslängd på 12–15 år.

Sagolika Mas är en uppfödare av rasen Miniature american shepherd med bas i Skepplanda i Sverige. Uppfödningen har en historia med rasen sedan 2023.

Sagolika Mas

Askhults är en uppfödare av rasen Irländsk varghund med bas i Lindome i Sverige. Uppfödningen har haft irländska varghundar under kennelnamnet sedan 2002.

Askhults

## Snabbfakta

Chihuahua är en mexikansk sällskapshund och den minsta erkända hundrasen i världen. Den är liten nog att följa med nästan överallt, men behöver fortfarande uppfostran, motion och möjlighet att använda nos och hjärna som andra hundar.

- **Ursprung:** Mexiko
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Vikt enligt rasstandarden:** 1–3 kg, med 1,5–2,5 kg som idealvikt
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger inget höjdspann; Chihuahua bedöms efter vikt
- **Päls:** korthårig eller långhårig
- **Rastypiskt temperament:** kvick, alert, livlig och mycket modig
- **Viktig hälsokontroll:** knän, tänder, bett, ögon och skallens fontanell

”Teacup”, ”mini” och liknande ord är inte erkända storlekar eller egna varianter av Chihuahua. Det finns bara en viktstandard och två pälsvarianter. I rasstandarden är vikt under 1 kg eller över 3 kg diskvalificerande. En ovanligt liten hund tillhör fortfarande samma ras, och den låga vikten är inte i sig ett kvalitets- eller hälsobevis.

## Utseende och päls

Chihuahua ska vara kompakt och något längre än hög, med äppelformat huvud, stora upprättstående öron och en högt buren svans. Uttrycket ska vara vaket, men ögonen ska inte vara utstående och nospartiet får inte bli överdrivet kort.

Den korthåriga varianten har kort, mjuk och glänsande päls som ligger tätt mot kroppen. Den långhåriga har fin och silkig päls som är slät eller lätt vågig, med längre hår på bland annat öron, hals, ben och svans. Långhår betyder alltså inte att pälsen ska vara tung eller svallande; en alltför riklig päls är inte rastypisk.

Pälsvården är normalt enkel. Bada när hunden är smutsig och kamma den långhåriga varianten ungefär en gång i veckan, särskilt bakom öronen och i de längre behängen. Den korthåriga pälsen kan borstas vid behov. Passa samtidigt på att vänja hunden vid kontroll av klor, tänder, öron och ögon.

Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Merle är alltså inte en ovanlig godkänd färg hos Chihuahua, utan uttryckligen utesluten ur den internationella rasstandarden.

## Temperament och personlighet

En rastypisk Chihuahua är snabb i reaktionen, alert, livlig och modig. Den kan vara tydlig när något händer runt hemmet, men rädsla, aggressivitet eller oavbrutet skällande ska inte beskrivas som oundvikliga rasegenskaper. Den aktuella rasstandarden accepterar varken aggressivitet eller extrem skygghet.

Många individer är nära sin familj och uppmärksamma på nya människor, ljud och hundar. Hur det tar sig uttryck påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa och vad hunden har lärt sig. En Chihuahua som alltid bärs bort får färre tillfällen att öva lugna möten och röra sig i olika miljöer. Samtidigt ska en så liten hund inte tvingas hälsa eller utsättas för närgången lek för att ”vänja sig”. Bra socialisering betyder korta, trygga erfarenheter där hunden kan hålla avstånd och återhämta sig.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna vardagsfärdigheter och tar dess litenhet på allvar. Den passar sämre för den som söker en accessoar eller räknar med att liten kropp automatiskt betyder litet ansvar.

## Träning och motion

Chihuahua behöver daglig rörelse och mental aktivering, men det finns inget enda minutantal som passar varje hund. Ålder, kondition, underlag, väder och återhämtning är bättre vägledning än ett generellt promenadschema. En frisk vuxen Chihuahua kan uppskatta promenader, nosarbete, trick, vardagslydnad och anpassade hundsporter.

Träna stegvis med belöningsbaserade metoder. Prioritera inkallning, koppelvana, lugn hantering och att hunden kan avbryta skällande och komma till ro. Korta pass kan vara praktiska, men avsluta efter hundens koncentration i stället för efter ett fast antal minuter. Samma vänliga regler ska gälla för en liten hund som för en stor.

En Chihuahua bör normalt få promenera i stället för att bäras, så att den får den rörelse och miljöträning den behöver. Att bära hunden är rimligt i trängsel, vid skaderisk eller när den faktiskt behöver hjälp, men ska inte ersätta motion. Valpar behöver fler pauser och gradvis belastning; en vuxen hund som plötsligt inte vill gå eller blir halt bör undersökas i stället för att bara bäras vidare.

## Hälsa

De mest användbara hälsokontrollerna för Chihuahua gäller knän, mun och tänder samt en huvudform utan överdrifter. En lång lista över möjliga diagnoser hjälper mindre än att veta vad som ska kontrolleras hos föräldradjur, valp och vuxen hund.

- **Patellaluxation:** Knäskålen kan glida ur sitt normala läge och hälta eller ett avvikande rörelsemönster kan vara tecken. För en kull som ska registreras i SKK måste båda föräldradjuren ha officiell patellastatus från en undersökning gjord tidigast vid ett års ålder och före parning. Be att få se resultaten i SKK:s register och kontrollera alltid de regler som gäller vid köpet.
- **Tänder:** En brittisk studie av veterinärjournaler visar att tandlossningssjukdom och kvarvarande mjölktänder hörde till de vanligaste registrerade problemen hos Chihuahua. Vänj valpen vid daglig tandborstning och följ tandväxlingen. Om en mjölktand sitter kvar när den permanenta tanden kommer bredvid ska munnen bedömas av veterinär.
- **Huvud och ögon:** SKK:s särskilda domaranvisningar lyfter risker med överdriven dvärgväxt, alltför kort nosparti, felaktigt bett eller käke och alltför framträdande ögon. Fråga inte bara om ”äppelhuvud”, utan titta efter ett fungerande bett, ett nosparti utan överdrift och ögon som inte buktar ut.
- **Fontanell:** En öppen fontanell, ibland kallad molera, är inte ett önskvärt kännetecken. Den är ett diskvalificerande fel i dagens rasstandard. En liten grop efter att fontanellen har slutit sig är något annat och är inte diskvalificerande. En valp eller vuxen hund med misstänkt öppning bör bedömas av veterinär.

Håll även koll på hull och rörelsemönster. Plötslig hälta, ögonsmärta eller problem att äta ska tas på allvar.

## Historia och ursprung

Chihuahua har Mexiko som officiellt ursprungsland och har fått sitt namn efter den mexikanska delstaten Chihuahua. Detta är väl belagt, men den exakta vägen fram till dagens hund är mindre väl dokumenterad.

Den officiella rasstandarden återger en tradition enligt vilken små hundar kan ha levt i området under toltekernas tid. Avbildningar av hundar som kallas techichi i Tula liknar dagens Chihuahua. Standarden formulerar detta som ett antagande, inte som bevis för en obruten släktlinje. Berättelser om en bestämd forntida förfader eller en särskild korsning bör därför beskrivas som teorier, inte som fastslagen historia.

## Att leva med rasen

Chihuahua kan trivas i lägenhet, barnfamilj och hem med andra djur när vardagen är rätt ordnad. Bostadens storlek är mindre avgörande än regelbundna utevistelser, träning, vila och möjlighet att slippa situationer där den lilla kroppen riskerar att skadas.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande. Barn behöver lära sig att hunden får vara ifred på sin viloplats och att de inte ska lyfta, bära eller jaga den. Det är inte ett påstående om att rasen ”ogillar barn”, utan en praktisk säkerhetsregel för en hund på några få kilo.

Samspelet med hundar och katter avgörs av individerna, inte bara av rasnamnet. Låt två hundar mötas lugnt på neutral plats och avbryt lek som blir för fysisk. Vid introduktion till katt är grind, separata viloplatser och skyddade matplatser användbara. Storleksskillnaden är viktig: även vänlig lek med en betydligt större hund kan skada en Chihuahua, så samvaron behöver övervakas.

Ensamhet ska tränas gradvis först när hunden är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars tolerans varierar. Utgå från hundens beteende i stället för att anta att en Chihuahua alltid får separationsångest eller att alla klarar samma tid.

Vid kyla, blåst och väta kan en individ behöva ett välpassande värmande plagg, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som gäller alla. Anpassa efter pälsvariant, ålder, hälsa, aktivitet och hundens egna tecken på obehag. Den bästa vardagen kombinerar alltså hänsyn till en mycket liten kropp med förväntningen att Chihuahua ska få leva som hund.

Chihuahua

The British Chihuahua Club

Chihuahua är en mycket liten men robust sällskapshund, som vanligtvis väger 1,5–3 kg och har äppelformat huvud och stora ögon. Den finns med kort eller lång päls i många olika färger och är hängiven, uppmärksam och orädd. För att må bra behöver den dagliga promenader, träning, nära sällskap samt god vård av hälsa och tänder.

My Little Chi är en uppfödare av rasen Chihuahua med bas i Mölndal i Sverige. Uppfödningen av chihuahua går tillbaka till 2023 och omfattar både korthåriga och långhåriga hundar.

My Little Chi

Princess Leia's är en uppfödare av rasen Pudel, dvärg med bas i Umeå i Sverige. Uppfödningen av dvärgpudel går tillbaka till 2014. Verksamheten omfattar även deltagande i utställningar.

Hunduppfödare

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet