## Snabbfakta

Flatcoated retriever är en brittisk, erkänd apporterande fågelhund i FCI:s grupp 8. Rasen är avlad för att söka efter och hämta fällt vilt på land och i vatten, så samarbete, apporteringslust och förmåga att arbeta i varierad terräng är centrala egenskaper – även hos hundar som främst lever som sällskap.

- Önskvärd mankhöjd är 58–61 cm för hanar och 56–58 cm för tikar.
- Önskvärd vikt i god kondition är 27–36 kg för hanar och 25–32 kg för tikar. Måtten beskriver standardens ideal, inte vad varje vuxen hund kommer att väga eller mäta.
- Godkända färger är svart och leverbrun.
- Rasidealet är en positiv, vänlig, vaken och lyhörd hund. Energi, intensitet och förmåga att komma till ro varierar mellan individer och familjer.
- Flatcoated retriever behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete varje dag. Enbart långa promenader ersätter inte meningsfulla uppgifter.
- Tumörsjukdomar är ett viktigt hälsoproblem i rasen. Inget enskilt test kan visa att en valp eller avelslinje är fri från framtida cancerrisk.

## Utseende och päls

Flatcoated retriever ska vara stark utan att bli tung och spänstig utan att se tunn ut. Den funktionella balansen är viktigare än mycket benstomme, mycket päls eller hög kroppsvikt. Rörelserna ska vara fria, flytande och regelbundna framifrån och bakifrån.

Huvudet är långt och välformat, med flat, måttligt bred skalle och ett obetydligt stop. Käkarna ska vara tillräckligt långa och kraftiga för apporteringsarbetet. Kroppen har djup, ganska bred bröstkorg och ett kort, kraftigt ländparti. Svansen bärs glatt men inte högt över rygglinjen.

Pälsen är tät, av fin till medelgrov struktur och så rak som möjligt. Ben och svans har tydliga fanor när hunden är färdigutvecklad. Endast svart och leverbrun ingår i standarden; gult förekommer men är inte en godkänd utställningsfärg.

Pälsvården bör följa hundens faktiska päls och vardag, inte ett fast kalenderintervall. Kamma igenom pälsen ända ned till huden och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna och i fanorna. Efter bad eller arbete i vatten och tät terräng behöver hunden torkas och gås igenom för tovor, hudirritation, frön, små sår och skadade trampdynor. Öronen ska hållas torra och kontrolleras vid lukt, rodnad eller klåda. Trimning kan hålla tassar och fanor funktionella, men pälsen ska inte formas till en tung eller överdriven silhuett.

## Temperament och personlighet

Flatcoated retriever ska vara förtroendeingivande, positiv, vänlig, vaken och lyhörd, men rasstandarden är ett avelsmål – inte en garanti för varje individ. En valpköpare bör därför bedöma föräldrar, vuxna släktingar och hur uppfödaren följer upp hundarnas vardagsbeteende, inte nöja sig med att rasen beskrivs som glad.

I SKK:s BPH-analys av 209 svenskfödda hundar uppfattades rasen överlag som trygg, energisk, nyfiken, lekfull och social. Samma analys betonar variationen inom rasen och lyfter att hög nyfikenhet och snabb reaktion också kan hänga ihop med svårigheter att koppla av. Underlaget är dessutom en beskrivning av deltagande hundar, inte ett facit för en valp. Titta därför efter både arbetslust och återhämtning: kan de vuxna hundarna hälsa utan att tappa all självkontroll, hanteras lugnt och vila när inget händer?

Rasen är ofta social, men barn-, hund- och kattvänlighet ska aldrig antas på rasnamnet. En stark och entusiastisk hund kan välta ett litet barn även utan ont uppsåt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Introduktion till hundar och katter bör ske stegvis. Tidigare erfarenhet, intresse för att jaga och förmåga att avbryta på signal väger tyngre än en allmän beskrivning av rasen.

## Träning och motion

Flatcoated retriever behöver dagligen använda både kropp och huvud, men det finns ingen seriös universell minut- eller timkvot. Rätt nivå beror på ålder, hälsa, kondition, aktivitetens intensitet och hur hunden återhämtar sig. En bra dag innehåller en blandning av rörelse, nosarbete, apportering, samarbete och ostörd vila.

Apportering och sök ger ofta mer än att bara öka promenadlängden. Dummies, enkla markeringsövningar, närsök, spår, jaktträning eller Funktionsbeskrivning Retriever kan ge utlopp för egenskaper som rasen är avlad för. Jaktprov och praktisk jakt passar den som vill utveckla arbetet vidare, men varje ägare kan bygga vardagsuppgifter där hunden får söka, bära, lämna av och vänta på signal.

Belöningsbaserad och stegvis träning passar en snabb och samarbetsinriktad retriever. Prioritera tidigt:

- följsamhet och koppelgående innan hunden blir fullstark;
- inkallning och stopp även när något rör sig eller luktar spännande;
- lugna hälsningar med fyra tassar i marken;
- att bära och lämna föremål utan konflikt;
- stadga, passivitet och förmåga att växla ned efter aktivitet;
- frivillig hantering av tassar, öron, mun och päls.

Vattenarbete kan vara ett bra utlopp, men vattenintresse är inte samma sak som simkunnighet. Börja grunt, visa en säker väg upp, undvik strömt eller mycket kallt vatten och lämna aldrig hunden utan uppsikt. Växande hundar behöver varierad, gradvis uppbyggd belastning; upprepade tvära stopp, höga hopp och ensidig bollkastning är inte en genväg till god kondition.

## Hälsa

Tumörsjukdomar är den viktigaste rasspecifika hälsosak som en valpköpare behöver förstå. SKK och rasklubben beskriver en överrepresentation av flera tumörformer, och flatcoated retriever är dokumenterat predisponerad för bland annat histiocytärt sarkom. Det betyder inte att varje hund blir sjuk, men risken kan inte avfärdas med ett gentest, ett normalt veterinärintyg eller friska unga föräldrar.

Be om ålder och dödsorsak för föräldrar, mor- och farföräldrar, hel- och halvsyskon samt tidigare kullar. Fråga vilka diagnoser som faktiskt är veterinärbekräftade och hur uppfödaren använder information om äldre släktingar. Hos den egna hunden bör en ny eller växande knöl, ihållande hälta, oförklarlig viktnedgång eller tydlig förändring i aptit och ork bedömas av veterinär. Sådana tecken har många möjliga orsaker och ska inte självdiagnostiseras som cancer.

För svenskregistrerad avkomma kräver SKK att båda föräldrarna har officiell höftledsstatus före parning. Känd status betyder att ett resultat finns – inte automatiskt att höften är graderad A eller B. Kontrollera därför själva graden och resultaten hos nära släktingar. ED-röntgen är en viktig kontroll som rasklubben vill se hos fler hundar, men den är inte ett separat krav för att registrera valpar enligt 2026 års regler.

Ögonlysning är inte heller ett formellt SKK-krav för rasen. Flatcoated Retrieverklubbens aktuella rekommendation är att avelsdjur har ett ögonintyg som är högst två år gammalt vid parning. Klubben rekommenderar också gonioskopi när det är möjligt och att känd grad av pektinatligamentdysplasi, PLD, inte dubbleras i en kombination. Be att få se datum, diagnoser och hela resultatet – ordet ”ögontestad” räcker inte.

Renal dysplasi, RD, förekommer i få men allvarliga fall. Det finns inget validerat DNA-test för RD hos flatcoated retriever, så ett kommersiellt testresultat ska inte användas som bevis för att en hund eller kombination är fri. Här är känd diagnos hos nära släktingar och uppfödarens öppenhet mer relevant.

## Historia och ursprung

Flatcoated retriever utvecklades i Storbritannien som en apporterande fågelhund för arbete efter skott. Uppgiften var att söka efter och hämta fällt fågel- och småvilt på land och i vatten, vilket förklarar rasens kombination av nosarbete, samarbetsvilja, bärande och uthållig rörelse.

FCI erkände rasen definitivt 1954 och placerar den bland retrieverraserna med arbetsprov. Flatcoated retriever kom till Sverige på 1960-talet. Exakta berättelser om vilka hundtyper som korsades i varje steg av utvecklingen varierar mellan historiska skildringar; det säkra och praktiskt viktiga är att dagens ras fortfarande ska ha funktion som apportör, inte bara ett retrieverlikt utseende.

## Att leva med rasen

Flatcoated retriever passar bäst hos någon som vill leva med en aktiv arbetande retriever och som också tänker träna lugn. Den kan fungera för en engagerad förstagångsägare, men är inte automatiskt lätt: storlek, snabbhet och intensiva hälsningar kräver planering, och behovet av samarbete består hela livet.

Lägenhet kan fungera om det är enkelt att komma ut, om hunden får meningsfull aktivitet och om ljud, hälsningar i trapphus och vila tränas. En trädgård ersätter inte promenader eller gemensamt arbete. Ensamhet måste byggas gradvis från korta, trygga stunder; en liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars förmåga varierar. Om arbetsdagen regelbundet innebär lång frånvaro behövs en fungerande plan för sällskap och rastning redan före köpet.

Inför valpköp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de i aktivitet, hantering och vila?
- Vilken officiell HD-grad har varje förälder, och finns ED-resultat samt ledhistorik hos nära släktingar?
- När gjordes senaste ögonlysningen, vad visade hela intyget och finns gonioskopiresultat?
- Hur gamla blev nära släktingar, vad dog de av och vilka tumördiagnoser eller RD-fall är kända?
- Hur följer uppfödaren tidigare kullars hälsa, mentalitet och arbetsförmåga över tid?

Rätt hem får en arbetsvillig, social och mångsidig hund. Fel matchning uppstår ofta när det vänliga rasidealet tolkas som att hunden klarar barn, andra djur, långa ensamma dagar och ett liv utan riktiga uppgifter av sig själv.

Flatcoated retriever

The Flatcoated Retriever Society of Great Britain

The Swedish Kennel Club (Svenska Kennelklubben)

The Norwegian Kennel Club (Norsk Kennel Klub)

The Danish Kennel Club (Dansk Kennel Klub)

The Kennel Club (United Kingdom)

Flatcoated retriever är en medelstor till stor, atletisk apporterande fågelhund med slät, svart eller leverfärgad päls och ett vänligt, valpliknande sätt. De är energiska, människoorienterade och mycket lättlärda, och behöver gott om motion, positiv träning, nära familjeliv och uppmärksam skötsel av hälsan.

## Snabbfakta

Amerikansk cocker spaniel är en kompakt amerikansk fågelhund och sällskapshund med stor arbetsvilja bakom det eleganta yttre. Den är en egen ras, inte en mindre variant av engelsk cocker spaniel. Raserna har gemensamt ursprung, men olika rasstandarder och avelshistoria. Det går ändå inte att utgå från att varje amerikansk cocker är lugnare eller har mindre jaktlust än varje engelsk cocker.

- **Ursprung:** USA.
- **Rastillhörighet:** FCI-nummer 167 i grupp 8, stötande och apporterande hundar samt vattenhundar.
- **Ursprunglig funktion:** stötande och apporterande fågelhund; rasstandarden anger också sällskapshund.
- **Ideal mankhöjd:** cirka 38 cm för hanar och 35,5 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- **Temperamentsideal:** balanserad, frimodig och glad utan skygghet.
- **Aktivitet:** behöver ordentlig daglig rörelse och uppgifter som engagerar nosen och samarbetet med föraren.
- **Pälsvård:** omfattande, särskilt om pälsen hålls lång. En kortare sportklippning gör vardagsskötseln enklare men tar inte bort behovet av kontroll kring öron, tassar och hud.

Rasen passar bäst hos den som vill kombinera sällskap med träning och accepterar återkommande päls- och öronskötsel. Den kan passa en förstagångsägare som tar hjälp, men är inte automatiskt ett lätt val för att den är relativt liten.

## Utseende och päls

Amerikansk cocker spaniel ska vara en stark, välbalanserad och rörlig hund i kompakt format. Kroppen är något längre än hög, men ska varken se lång eller lågställd ut. Huvudet är tydligt format och ska stå i proportion till kroppen. Ögonen ska vara mörka och får inte vara utstående; uttrycket ska vara vaket och milt. Rörelserna ska vara fria, effektiva och utan att den rikliga pälsen döljer hundens linjer.

Färgerna delas i rasstandarden in i svart, andra enfärgade färger än svart och flerfärgat. Pälsen på kroppen är medellång med skyddande underull. Öron, bröst, buk och ben har mer behåring. Den korrekta pälsen är silkesaktig och rak eller lätt vågig. Överdrivet mycket päls, bomullslik struktur eller lockighet är inte ett mål: amerikansk cocker spaniel ska fortfarande fungera som en sportig hund.

Hur ofta pälsen behöver redas ut och klippas beror på mängd, längd, struktur, aktivitet och väder. Dela pälsen ända ner till huden och kontrollera om kammen går igenom utan motstånd. Tovor uppstår lätt kring öron, armhålor, ljumskar, tassar och där sele eller halsband ligger. Efter skogspromenader, regn och bad behövs en extra kontroll och ordentlig torkning.

Full utställningspäls kräver betydligt mer arbete än en kortare sportklippning. Be uppfödaren visa skötseln innan valpen flyttar hem. Vänj valpen stegvis vid kam, fön, klippmaskin, tasshantering och att stå stilla korta stunder. Då blir skötseln en vardagsfärdighet i stället för en kamp när pälsen redan tovat sig.

## Temperament och personlighet

Rasens ideal är en jämn, modig och glad hund som gärna arbetar tillsammans med sin människa. Många amerikanska cockrar är kontaktsökande, lekfulla och snabba att lära, men rasstandarden beskriver målet för aveln – den lovar inte hur en enskild hund blir. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, uppväxt och träning påverkar temperamentet.

Det svenska underlaget från BPH är för litet för att ge en säker bild av hela rasens mentalitet: den nuvarande avelsstrategin redovisar bara 25 beskrivna hundar under 2015–2023. Därför är det mer användbart att träffa valpens mamma och gärna andra nära släktingar. Titta på hur hundarna söker kontakt, hanterar beröring, reagerar på något oväntat och kommer till ro igen. Fråga också hur släktingar fungerar i den vardag du själv planerar.

Jaktegenskaperna varierar men kan finnas kvar. Rasen beskrivs fortfarande som stötande och apporterande fågelhund, även om jaktlig användning är ovanlig i Sverige. En amerikansk cocker kan därför plötsligt bli mycket intresserad av en doft eller fågel. Inkallning och kontakt utomhus behöver tränas, inte antas.

## Träning och motion

Amerikansk cocker spaniel behöver daglig aktivitet, men ett enda minutantal passar inte alla hundar. Ålder, hälsa, kondition, miljö och dagens övriga belastning avgör vad som är lagom. En bra vardag kombinerar promenader och fri rörelse på säkra platser med nosarbete, apportering, följsamhet och förmågan att koppla av efteråt.

Rasens bakgrund ger flera naturliga träningsvägar. Sökövningar, personspår, viltspår, kontrollerad apportering och uppgifter där hunden arbetar nära föraren använder både nos och samarbete. Rallylydnad, lydnad, agility och freestyle kan också passa individen. Börja enkelt och öka svårighet, tid och fysisk belastning först när hunden visar att den återhämtar sig väl.

Prioritera tidigt inkallning, följsamhet, lugn vid möten och att kunna avbryta ett doftspår. Träna även vardagsfärdigheter: att bli undersökt kring ögon och öron, få tassar hanterade, stå på ett trimbord och vila trots rörelse omkring sig. Korta, tydliga pass och uppskattade belöningar hjälper motivationen.

Mer aktivitet är inte alltid svaret på rastlöshet. En hund som har svårt att komma till ro kan behöva tydligare återhämtning, bättre anpassad träning eller en hälsokontroll. För en valp ska nya miljöer, kroppskontroll och korta uppgifter väga tyngre än långa, ensidiga motionspass.

## Hälsa

Öronen är det viktigaste hälsområdet att planera för, och ögonundersökning är det tydliga svenska avelskravet. I rasens svenska avelsstrategi beskrivs öroninflammation som det vanligaste hälsoproblemet. Hängande, välbehårade öron och riklig päls gör det extra viktigt att kunna se huden, hålla behåringen runt öronöppningen hanterbar och upptäcka besvär tidigt.

Lukt, rodnad, svullnad, sekret, ömhet eller huvudskakningar är skäl att kontakta veterinär. Återkommande besvär bör utredas eftersom en bakomliggande orsak kan finnas. Friska öron behöver däremot inte rengöras enligt ett tätt standardschema. Det finns inte heller stöd i rasens avelsstrategi för att amerikanska cockrar generellt föds med trånga hörselgångar.

Ärftliga ögonsjukdomar som katarakt och näthinneveck förekommer, och PRA har konstaterats i enstaka fall. För en svenskregistrerad kull måste båda föräldrarna ha ett officiellt ögonundersökningsresultat. Intyget får vara högst ett år gammalt och resultatet ska vara giltigt före parningen. Regeln kräver ett aktuellt resultat; den betyder inte att varje diagnos måste vara markerad som fri. Kontrollera föräldrarnas resultat och datum i SKKs Avelsdata och be uppfödaren förklara hur fynden har bedömts i den planerade kombinationen.

Ett DNA-test för prcd-PRA är varken en garanti mot all PRA eller en ersättning för ögonundersökning. År 2025 avslog SKKs avelskommitté ansökan om ett centralt hälsoprogram på nivå 1 för prcd-PRA hos amerikansk cocker spaniel, eftersom det inte var klarlagt att konstaterade PRA-fall i rasen orsakats av just den mutationen. Blanda inte heller ihop rasens svenska krav med testpaket för engelsk cocker spaniel: FN, HD eller patellaundersökning är inte det formella registreringskravet för amerikansk cocker spaniel i de aktuella reglerna.

I SKKs särskilda domaranvisningar uppmärksammas huvudform, ögon och för mycket päls. Vid valpköp är sunda proportioner, ögon som inte står ut eller ständigt rinner, korrekt bett, fria rörelser och en päls som inte hindrar hunden viktigare än ett extremt uttryck. Friska föräldrar minskar osäkerheten men garanterar inte en frisk valp.

## Historia och ursprung

Amerikansk och engelsk cocker spaniel har gemensamma rötter, men den amerikanska typen utvecklades i USA och blev en egen ras. Hunden Obo II, född 1882, brukar anges som en tidig viktig individ i den amerikanska historien. Under första hälften av 1900-talet blev skillnaderna i typ tydligare.

År 1945 delade American Kennel Club upp cocker spaniel i amerikansk och engelsk cocker spaniel. De första amerikanska cockrarna kom till Sverige på 1950-talet. FCI anger USA som rasens ursprungsland och placerar den bland stötande och apporterande hundar och vattenhundar. Dagens ras har ofta sällskaps- och utställningsinriktning, men standardens fågelhundsfunktion förklarar varför nosarbete, sök och apportering fortfarande är relevanta aktiviteter.

## Att leva med rasen

Amerikansk cocker spaniel kan bo bra i hus eller lägenhet om aktivitet, rastning, pälsvård och återhämtning fungerar. I ett lyhört boende behövs träning för lugn vid ljud och en plan för hundens dagar; rasnamnet säger inte om individen kommer att skälla mycket eller lite.

Rasen kan leva fint med barn, hundar och andra djur, men det är ingen garanti som följer med rasen. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Med andra djur bör introduktioner ske lugnt och kontrollerat. Ta hänsyn till individens tidigare erfarenheter, resursförsvar, leksätt och intresse för att jaga – inte bara till en allmän beskrivning av rasen.

Ensamhet lärs in gradvis när hunden är trygg i hemmet. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden förblir lugn. Vissa individer lär sig snabbt, andra behöver en långsammare plan. Rasen ska varken beskrivas som oförmögen att vara ensam eller som problemfri utan träning.

Inför ett valpköp är följande kontroller särskilt användbara:

- Se båda föräldrarnas officiella ögonresultat och datum i Avelsdata; kontrollera att resultatet var högst ett år gammalt vid parningen.
- Fråga om återkommande öron-, ögon- och hudbesvär hos föräldrar och nära släktingar, inte bara om hundarna verkar friska just den dagen.
- Träffa valpens mamma och observera kontakt, hantering, ljudreaktioner och återhämtning. Be om information om andra nära släktingar om pappan inte finns på plats.
- Titta efter fria rörelser, sunda huvudproportioner, ögon som inte står ut, rinner eller knips ihop samt en pälsmängd som går att sköta utan att hindra hunden.
- Be uppfödaren visa päls- och öronskötseln och uppskatta arbetet utifrån den pälslängd du faktiskt tänker behålla.
- Berätta vilken vardag och vilka aktiviteter du planerar. En uppfödare som känner sina linjer ska kunna resonera om variation, inte lova att alla valpar blir likadana.

Regler och rekommendationer kan ändras. Kontrollera därför alltid den aktuella versionen hos SKK och rasklubben i samband med köp, i stället för att förlita dig på en gammal checklista.

Amerikansk cocker spaniel

The Kennel Club (UK)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Norwegian Kennel Club (NKK)

Amerikansk cocker spaniel: en liten, robust apportör med silkig päls och stora, uttrycksfulla ögon. Glad, kärleksfull och mycket människoorienterad, passar den aktiva familjer. Behöver daglig motion, mental stimulans, vänlig och positiv träning samt regelbunden, noggrann päls- och öronvård.

Cacis Junior är en uppfödare av rasen Flatcoated retriever med bas i Stockholm i Sverige. Uppfödningen av flatcoated retriever kan spåras tillbaka till 2020.

Cacis Junior

## Snabbfakta

Miniature american shepherd är en liten, atletisk vallhund och en egen internationellt erkänd ras – inte bara ett informellt namn på en liten australian shepherd. Rasen utvecklades visserligen ur små australian shepherd-hundar i USA, men har i dag en egen rasstandard och registreras separat.

- **Ursprung och användning:** USA; framtagen som gårds-, vall- och sällskapshund.
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar.
- **Mankhöjd:** hanar 35,5–46 cm och tikar 33–43,5 cm.
- **Vikt:** rasstandarden anger inget fast intervall. En sund vikt beror på hundens höjd, kön och kroppsbyggnad.
- **Päls:** medellång dubbelpäls som kan vara rak eller vågig.
- **Aktivitetsnivå:** hög, med behov av både rörelse, tankearbete och återhämtning.

Det här är en kompakt hund, men inte en bekväm genväg till vallhundsegenskaper i mindre format. Den passar bäst hos den som vill träna, vara ute och samtidigt lära hunden att koppla av. För en förstagångsägare kan rasen fungera om det finns tid, tålamod och intresse för belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en okomplicerad hund med låga krav på aktivitet och vardagsträning.

## Utseende och päls

Miniature american shepherd ska vara välbalanserad, smidig och stark utan att se tung eller överdriven ut. Kroppen är något längre än hög. Storleksskillnaden inom de tillåtna höjderna är tydlig, och därför blir ett enda viktspann missvisande. Bedöm hellre hull, proportioner och muskulatur tillsammans med veterinär än mot en siffra för hela rasen.

Pälsen består av vädertåligt täckhår och underull, vars mängd kan variera med årstid och klimat. Regelbunden genomkamning räcker ofta i vardagen, men under fällning behöver löst underull tas om hand oftare. Bad görs när hunden faktiskt är smutsig. Pälsen ska i huvudsak lämnas naturlig; omfattande formklippning hör inte till rasens normala pälsvård.

Godkända grundfärger är svart, rödbrun, blue merle och rödbrun merle, med eller utan tantecken och vitt. Vitt får förekomma på bestämda områden men ska inte dominera huvud eller kropp. Ögonen kan vara bruna, blå, hasselnötsfärgade eller bärnstensfärgade, och en hund kan ha olika färg på ögonen eller flera färger i samma öga. Ett ovanligt öga är en tillåten utseendevariation, inte i sig ett besked om syn, hälsa eller mentalitet.

Svansen kan vara lång eller naturligt kort, så kallad natural bobtail, NBT. En kort svans är alltså inte automatiskt kuperad. Kupering är förbjuden i Sverige, och den svenska köparen bör skilja mellan en medfödd stubbsvans och en kirurgiskt förkortad svans hos en importerad hund.

## Temperament och personlighet

Miniature american shepherd beskrivs i rasstandarden som intelligent, arbetsvillig, anpassningsbar och lojal, med vall- och vaktinstinkt. Den är ofta uppmärksam på sin omgivning och snabb att reagera. Det kan ge fin följsamhet i träning, men också en hund som registrerar rörelser, ljud och förändringar som ägaren knappt märker.

Rasen får vara reserverad mot främmande människor. Reservation betyder att hunden kan avvakta utan att söka kontakt; det är inte samma sak som att vara skygg, rädd eller hotfull. Tvingade hälsningar gör sällan en avvaktande hund tryggare. Ge den i stället utrymme, låt den observera och belöna lugna egna initiativ.

Svensk BPH-data visar framför allt att variationen inom rasen är stor. Vissa hundar hälsar gärna, andra är tydligt ointresserade, och reaktioner på överraskningar, ljud och osäkerhet skiljer sig mellan individer. BPH beskriver hundens reaktioner den dagen och ger inget godkänt eller underkänt. Vid valpköp är därför föräldrarnas och nära släktingars beteende, återhämtning och vardagsfunktion mer upplysande än en ensam etikett som ”typisk mentalitet”.

Den starka uppmärksamheten på familjen ska inte romantiseras som att varje individ automatiskt blir trygg, social och lättsam. Fråga uppfödaren hur de vuxna hundarna fungerar med gäster, nya miljöer, hantering, ljud och passivitet. Be om konkreta exempel och ta del av eventuella BPH-resultat i sitt sammanhang.

## Träning och motion

Miniature american shepherd behöver ett aktivt liv, men det finns ingen fast tidsmall som passar alla individer. En bra vardag innehåller promenader och fri rörelse där det är säkert, nosarbete eller problemlösning, korta träningspass och verklig vila. Hundens ålder, kondition, hälsa och förmåga att återhämta sig ska styra belastningen.

Agility, rallylydnad, spår, nosework, lydnad, sök, vallning och trickträning är exempel på aktiviteter som kan passa. Ingen särskild sport är ett krav. Det viktiga är att hunden får använda kroppen och huvudet utan att varje dag byggs upp till allt högre tempo. Om den efter aktivitet fortfarande har svårt att komma till ro kan lösningen vara tydligare pauser och bättre anpassad träning, inte automatiskt mer motion.

Belöningsbaserad träning med tydliga kriterier passar en snabb och lyhörd hund. Börja tidigt med kontakt, inkallning, koppelvana, hantering och att kunna vänta. Träna också på sådant som lätt glöms bort: att ligga still medan familjen äter, släppa en uppgift, se människor eller hundar passera utan att ingripa och återgå till lugn efter lek.

Vall- och vaktbeteenden kan i vardagen märkas som att hunden följer rörelse, försöker kontrollera spring eller larmar när något händer. Det betyder inte att alla individer jagar barn, vallar katter eller skäller mycket. Observera den egna hundens utlösare och träna alternativa beteenden innan mönstret blir en vana. Valpar ska få korta, positiva erfarenheter och åldersanpassad rörelse; de ska inte motioneras som färdigvuxna hundar.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, förekommer hos miniature american shepherd, men den svenska rasen är ung och underlaget för säkra frekvensuppgifter om flera andra tillstånd är begränsat. Försäkringskodning, små material och hundarnas låga genomsnittsålder har gjort äldre sammanställningar svåra att tolka. En lång lista över möjliga diagnoser säger därför mindre än verifierade resultat hos valpens föräldrar och nära släktingar.

Det är viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringsregler och rasklubbens avelsrekommendationer. Miniature american shepherd har inget särskilt rasspecifikt hälsoprogram markerat som registreringskrav i SKK:s aktuella registreringsregler. Svenska Miniature American Shepherdklubben rekommenderar däremot att båda föräldradjuren före parning har:

- HD-resultat A eller B och ED-resultat 0
- ögonundersökning utan anmärkning som inte är äldre än 18 månader
- känd prcd-PRA-status, där en anlagsbärare bara kombineras med en genetiskt fri hund
- känd NAD-status, med kombinationen fri med fri eller fri med anlagsbärare.

Be att få se det faktiska resultatet, undersökningsdatumet och hur föräldradjurens resultat kombineras. Ordet ”hälsotestad” räcker inte. Ett DNA-test kan dessutom bara svara på den variant testet avser och ersätter inte en klinisk ögonundersökning.

MDR1, även kallad ABCB1, är en genvariant som kan påverka hur hunden hanterar vissa läkemedel. Om hunden är testad bör resultatet sparas och visas för behandlande veterinär. Varken läkemedelsval eller dos ska avgöras utifrån generella rasråd på nätet.

Merle ska inte paras med merle, eftersom kombinationen kan ge valpar med dubbla merleanlag och därmed ökad risk för allvarliga syn- och hörselproblem; en sådan parning strider mot SKK:s grundregler. Naturlig stubbsvans är kopplad till NBT-anlaget. Rasklubben uppmanar till försiktighet med NBT–NBT-kombinationer medan frågan följs, vilket inte ska blandas ihop med det uttryckliga förbudet mot merle–merle.

## Historia och ursprung

Miniature american shepherd utvecklades i Kalifornien i slutet av 1960-talet genom avel på små australian shepherd-hundar. Målet var en mindre, uthållig vallhund som kunde arbeta med bland annat får och getter och samtidigt följa med i ett rörligt gårds- och hästliv. Från 1980 användes namnet Miniature Australian Shepherd i registreringen, innan rasen senare fick sitt nuvarande namn.

Den amerikanska rasklubben bildades 1990, och rasen togs in i American Kennel Clubs utvecklingsregister 2011. Fullt amerikanskt erkännande kom 2015 och FCI erkände rasen 2019. Den första svenska kullen föddes 2006, medan svensk registrering som miniature american shepherd började 2017.

I Sverige finns också ett kontrollerat korsningsprogram där australian shepherd får användas enligt SKK:s registreringsregler och avkomman registreras som miniature american shepherd. Det förändrar inte att hundarna tillhör den erkända rasen; programmet är ett reglerat avelsverktyg. För en köpare gör det stamtavlan och uppfödarens mål extra relevanta, eftersom egenskaper och storlek kan variera även inom rasstandarden.

## Att leva med rasen

Miniature american shepherd kan leva bra i både hus och lägenhet. Bostadens storlek avgör mindre än hur vardagen fungerar: hunden behöver komma ut, använda sina sinnen, tränas och kunna vila utan att ständigt bevaka trapphus, fönster eller tomt. En trädgård kan vara praktisk men ersätter inte gemensam aktivitet eller miljöträning.

Med barn behövs vuxen tillsyn, tydliga regler och en viloplats där hunden får vara ostörd. Spring och höga ljud kan väcka intresse hos en rörelsekänslig vallhund, så lugna möten och avbrott innan hunden går upp i varv är viktigare än att anta att rasen är ”barnvänlig”. Barn ska aldrig ansvara för att läsa eller hantera en pressad hund.

Samliv med hund eller katt avgörs av individ, tidigare erfarenheter och introduktionen. Låt möten ske gradvis och kontrollerat, ge katten flyktvägar och egna resurser och avbryt fixering eller jakt tidigt. Rasen har ingen garanti för kompatibilitet, men vallbakgrunden gör heller inte problem oundvikliga.

Ensamhet tränas stegvis när hunden är trygg, rastad och mottaglig för vila. Börja med mycket korta stunder och följ hur just den hunden reagerar; långvarigt skällande, vandrande eller oförmåga att äta och vila visar att träningen gått för fort. En stängd bur får inte användas som normal förvaring eller lösning på ensamhetsproblem i svenska hem.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än registrering och färg. Be att få se föräldrarnas hälsoresultat och datum, fråga om MDR1 och andra relevanta DNA-resultat, studera mentalitet och återhämtning i familjen och diskutera hur uppfödaren prioriterar arbetslust, ljudreaktioner, reservation och förmåga att varva ner. En seriös matchning handlar om vilken vardag hunden är avlad och uppväxt för – inte bara om att hitta rätt utseende.

Miniature american shepherd

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Kompakt, atletisk vallhund framtagen i USA som en mindre Australian Shepherd. Intelligent, hängiven och en riktig “klisterhund” med familjen, ofta reserverad mot främlingar. Behöver regelbunden träning, mental stimulans och motion. Medellång dubbelpäls i varierande färger; överlag en frisk ras med en livslängd på 12–15 år.

Sweetmountain Joy är en uppfödare av rasen Miniature american shepherd med bas i Sala i Sverige. Uppfödningens dokumenterade historik inom rasen går tillbaka till 2025.

Sweetmountain Joy

## Snabbfakta

Staffordshire bullterrier är en brittisk, kompakt terrier med stor styrka i förhållande till sin storlek. Det är en egen erkänd ras, inte samma ras som american staffordshire terrier, bullterrier eller american bully. För rätt ägare kan den vara en nära och aktiv sällskapshund, men valet bör bygga på individens temperament, hundmöten och familjens förmåga att hantera en stark och snabb hund – inte på smeknamn eller stereotyper.

- **Ursprung:** Storbritannien, med rötter i Midlands och Staffordshire
- **Rasgrupp:** FCI grupp 3, terrier
- **Mankhöjd:** 35,5–40,5 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 12,7–17 kg för hanar och 11–15,4 kg för tikar
- **Päls:** kort, slät och tätt liggande
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill träna belöningsbaserat, kan läsa hundens signaler och har en genomtänkt plan för hundmöten, motion och återhämtning

Rasstandarden beskriver en intelligent, tillgiven, modig och pålitlig hund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Uppväxtmiljö, hälsa, erfarenheter och nedärvda egenskaper påverkar vardagen. En förstagångsägare kan lyckas väl om personen är beredd att träna vardagskontroll och förebygga svåra situationer.

## Utseende och päls

En Staffordshire bullterrier ska förena muskelkraft med balans, smidighet och fria rörelser. Bröstkorgen är bred, kroppen kompakt och huvudet kort och djupt med bred skalle. Mer vikt är inte ett tecken på bättre rastyp. Höjd och vikt ska passa ihop, och en hund som blir för tung förlorar den rörlighet som hör till rasen.

Standarden anger 35,5–40,5 cm i mankhöjd. Hanar ska väga 12,7–17 kg och tikar 11–15,4 kg. Vikten i överkant är inte ett mål i sig; hull, muskler, kön och kroppsbyggnad måste bedömas tillsammans.

Pälsen är kort, slät och tätt liggande. Ta bort lösa hår och anpassa bad efter hundens behov i stället för ett fast schema. Klåda, återkommande rodnad eller tasslickande ska inte avfärdas som ett vanligt pälsproblem.

Godkända färger är röd, fawn, vit, svart eller blå, med eller utan vitt, samt alla nyanser av brindle med eller utan vitt. Leverfärg och svart med tanteckning är enligt standarden absolut oönskade. Blått är en godkänd färg, men färg bör aldrig väga tyngre än hälsa, temperament och en genomtänkt kombination.

Rasen har ett förhållandevis kort huvud, men andningen ska vara fri och tyst. Återkommande snörvlande, tydligt andningsljud vid måttlig aktivitet eller kraftig snarkning under sömn ska inte förklaras bort som normalt för rasen. Det är funktion som avgör om huvud och luftvägar fungerar bra.

## Temperament och personlighet

Staffordshire bullterrier förväntas vara tillgiven mot människor, modig och mentalt stabil, men svenska mentalbeskrivningar visar stor variation. En hund kan vara öppen och energisk, mer avvaktande eller snabbt bli överväldigad. Vardagliga exempel från föräldrar och nära släktingar är därför mer värdefulla än påståenden om hur rasen “alltid” är.

Ett intensivt och långvarigt hälsande bevisar inte trygg socialitet; det kan också handla om hög upphetsning eller social stress. Hunden behöver kunna återfå lugnet och avstå från kontakt. Aggressivitet mot människor och extrem skygghet hör inte till rasidealet och ska tas på allvar.

Hundens inställning till människor säger inte hur den fungerar med andra hundar. Rasens historia och den variation som rasklubben beskriver gör det klokt att välja lekkamrater och att inte räkna med att en vuxen hund trivs i en okänd grupp eller hundrastgård. Alla Staffordshire bullterrier är inte hundaggressiva; faktisk lekstil, förmåga att avbryta, spänningsnivå och erfarenheter ska styra – inte könsregler eller en rasetikett.

BPH, MH och mentalindex kan ge värdefull information om föräldradjur och släktingar, men förutsäger inte hela valpens personlighet. Fråga hur hundarna reagerar på överraskningar, människor, hantering, skottljud och hundmöten, och hur snabbt de återhämtar sig.

Smeknamnet “nanny dog” är ingen säkerhetsbedömning. Även en mycket människokär hund kan bli stressad, ha ont eller reagera snabbt. Barn och hund ska därför alltid ha en närvarande vuxen som kan läsa situationen och avbryta i tid.

## Träning och motion

Staffordshire bullterrier behöver regelbunden rörelse, mental aktivitet och återhämtning, men det finns ingen bestämd motionstid som passar alla. En bra vecka kan innehålla promenader i olika miljöer, fri rörelse på säkert område, nosarbete, korta träningspass och lugna dagar. Mängden anpassas efter ålder, kondition, hälsa, temperatur, intensitet och återhämtning.

Belöningsbaserad träning passar rasens energi och vilja att samarbeta. Prioritera sådant som gör vardagen säker: följsamhet i koppel, inkallning eller långlina, att kunna passera hundar, släppa en aktivitet, hälsa lugnt, vänta, hanteras och koppla av. Målet är inte blind lydnad utan en hund som kan fatta bra beslut även när den blir ivrig.

Social träning betyder inte att hunden måste leka med alla. Några väl valda hundrelationer, tydliga pauser och kontrollerade möten ger ofta bättre förutsättningar än en stökig hundrastgård. Avsluta om kroppen blir stel, leken ensidig, intensiteten bara ökar eller någon hund försöker komma undan. Träna gärna lugn närvaro på avstånd i stället för att alltid gå fram.

Valpar ska få utforska, leka och bygga kroppskontroll utan långa, ensidiga eller tvingande motionspass. För vuxna hundar kan exempelvis nosework, lydnad, rallylydnad och anpassad agility ge både tankeuppgifter och samarbete. Belastningen ska ökas stegvis.

Vid värme eller hård aktivitet ska hundens andning och återhämtning styra. Sök veterinär om hunden får tydligt ansträngd eller ljudlig andning, blir ostadig eller har svårt att återgå till normal andning. Sådana tecken ska inte accepteras som en del av rasens utseende.

## Hälsa

Allergi och atopiska hudproblem är ett av de viktigaste aktuella hälsoområdena för Staffordshire bullterrier i Sverige. Fråga därför inte bara om en förälder har ett testresultat, utan om klåda, öronproblem, tassbesvär och andra hudproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Återkommande hudsymtom kan påverka både välfärd och vardag under lång tid.

Rasklubbens nuvarande arbete lyfter även leder och rörelser, särskilt höfter, armbågar och knän, samt ögon, tänder, bett och andning. Hornhinneskador och felplacerade ögonhår förekommer, och felställda hörntänder kan skada vävnad i munnen. Be att få se hur föräldradjuren rör sig och andas i vanlig aktivitet, inte bara när de står uppställda.

Hälsokrav och rekommendationer är inte samma sak. SKK:s registreringsregler för 2026 ställer inget särskilt krav på att föräldrar till Staffordshire bullterrier ska ha ett visst hälsotestresultat. Rasklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar däremot att båda föräldrarna har resultat för höftleder, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt känd mental status genom BPH eller MH. Som köpare bör du be om de faktiska resultaten även när de inte är ett villkor för registrering.

L2Hga och HC är två skilda recessivt nedärvda sjukdomar med DNA-test. SKK registrerar L2Hga-resultat centralt på nivå 1 i hälsoprogrammet. En anlagsbärare är inte sjuk av den aktuella recessiva varianten, men får bara paras med en hund som är testad fri. En hund som har ärvt sjukdomsvarianten från båda föräldrarna ska inte användas i avel. Kontrollera hundens identitet, provdatum och resultat för kombinationen. Ett DNA-test säger inget om allergi, leder, andning eller allmän hälsa.

Rasklubben avråder i sin nuvarande avelsstrategi från kombinationerna blå med blå och vit med vit. Det är ett råd om avelskombinationer, inte ett bevis på att varje blå eller vit hund är sjuk. Välj aldrig valp främst efter en ovanlig färg och acceptera inte sämre dokumentation för att få ett visst utseende.

## Historia och ursprung

Staffordshire bullterrier utvecklades i engelska Midlands och området kring Staffordshire ur äldre hundar av bull- och terriertyp. Bakgrunden omfattar tidens blodiga djurhetsningar och hundkamper. När hetsning mot fastbundna djur förbjöds 1835 fortsatte hundkamper olagligt, samtidigt som hundarna också levde nära sina ägare. Historien bör beskrivas öppet, men den gör inte varje modern hund aggressiv och den får inte användas för att romantisera riskfyllda beteenden.

Arbetet med en enhetlig ras tog fart under 1900-talet. Brittiska kennelklubben erkände Staffordshire bullterrier den 25 maj 1935. Det lade grunden för en skriven standard och mer organiserad avel med fokus på en stark, smidig och stabil terrier. Den första kända importen till Sverige kom 1962.

Dagens ras ska bedömas utifrån nutida funktion, hälsa och temperament. Historiken förklarar varför kraft, uthållighet och hundmöten förtjänar särskild uppmärksamhet, men den ersätter aldrig en bedömning av den enskilda hunden.

## Att leva med rasen

Staffordshire bullterrier kan bo med barn, men ingen hund är barnvakt. En vuxen ska styra kontakten, hunden ska få vara ostörd vid sömn och mat, och både barn och hund behöver kunna lämna situationen. Barn ska inte klättra på, hålla fast eller ta saker från hunden.

Samliv med en annan hund, katt eller mindre djur måste bedömas individuellt. Tidigare lugnt samliv är positiv information men ingen framtida garanti. Introducera djuren gradvis, använd fysisk avskiljning när ingen kan övervaka, ge katten höga eller separata reträttvägar och avbryt jakt, fixering eller upptrappning tidigt.

Lägenhetsboende kan fungera om hunden får sitt behov av aktivitet, rastning och återhämtning tillgodosett och om ägaren kan hantera ljud och möten i trapphus och entréer. Träna ensamhet stegvis och följ hundens beteende, gärna med kamera. Det finns ingen särskild ensamtid som passar hela rasen. En stängd bur får inte användas som vardaglig förvaring eller vanlig lösning på ensamhetsproblem i Sverige.

Inför ett köp bör du be om mer än en lista med testnamn:

- Kontrollera hundens registrerade ras och härstamning så att den inte blandas ihop med andra bull- och terrierraser.
- Be att få se resultaten för höfter, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt få den planerade kombinationen förklarad.
- Fråga om hud, öron, tassar, tänder, bett, andning och rörelser hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.
- Gå igenom BPH, MH eller mentalindex tillsammans med konkreta exempel från vardagen och hundmöten.
- Ta reda på varför uppfödaren valt just dessa två hundar och vilka svagheter kombinationen är tänkt att förbättra.

Den viktigaste frågan är inte om rasen är “snäll” eller “tuff”, utan om hundens egenskaper passar ditt hem och om du kan ge den säker träning, lagom aktivitet, vila och lämpligt sällskap.

Staffordshire bullterrier

The Staffordshire Bull Terrier Club of Great Britain

American Kennel Club (AKC) - Though not EU, it is a well-established source

Staffordshire bullterrier är en kompakt, muskulös engelsk terrier med kraftig kroppsbyggnad och kort, lättskött päls. Den är känd för sin djupa kärlek till människor, särskilt barn, och är livlig och känslig. Den behöver daglig motion, positiv träning, tåliga tuggleksaker och nära gemenskap med sin familj.

Kulltorp's Zeal är en uppfödare av rasen Staffordshire bullterrier med bas i Kristianstad i Sverige.

Kulltorp's Zeal

## Snabbfakta

- Pumi är en ungersk vallhund av terriertyp, inte en terrierras. Den användes för att valla och hantera både får och större djur och har också en historia som gårds- och skadedjurshund.
- Hanar ska vara 41–47 cm och väga 10–15 kg; idealet är 43–45 cm och 12–13 kg. Tikar ska vara 38–44 cm och väga 8–13 kg; idealet är 40–42 cm och 10–11 kg.
- Öronen står upp vid basen men den övre tredjedelen ska vika sig framåt. Helt upprättstående öron är alltså inte det korrekta rasidealet.
- Pumi är mycket livlig, djärv, arbetsvillig och ofta ljudlig. Den kan vara reserverad mot främmande, men skygghet är inte typiskt enligt standarden.
- Pälsen är vågig eller lockig, bildar elastiska lockar och består av strävt men inte grovt täckhår och mjuk underull. Lite löst hår innebär inte att rasen är säker för en allergiker.
- Rasen passar den som vill träna regelbundet, kan lära hunden att växla mellan aktivitet och vila och är beredd att arbeta genomtänkt med skall, socialisering och hälsoundersökningar.

## Utseende och päls

Pumi ska vara medelstor, slank, välmusklad och kvadratisk. Kroppslängden ska motsvara mankhöjden. Huvudet är förhållandevis långt och smalt med ett utdraget, men inte spetsigt, nosparti. De mörkbruna ögonen är ovala och något snedställda. Öronens upprätta bas och framåttippade övre tredjedel ger rasen dess särskilda uttryck. Öronen är mycket rörliga och följer uppmärksamt det som händer.

Svansen sitter högt och bildar en vid cirkel över korset. En medfödd kort svans och kupering är inte tillåtna enligt FCI-standarden. En svans som normalt hänger eller bärs på flera helt olika sätt stämmer därför inte med rasidealet.

Pälsen är i genomsnitt 4–7 cm lång och ska bilda mindre eller större vågiga eller lockiga hårtestar. Den får inte vara slät eller bilda snören. Täckhåret ska vara kraftigt men inte grovt, medan underullen är mjuk. Ögonen och nospartiet ska vara fria från långt hår.

Godkända färger är intensivt enfärgat grått, svart, fawn eller vitt. Grå hundar föds vanligen svarta och ljusnar med tiden. En vit bröstfläck som är mindre än 3 cm i diameter och en vit strimma på tårna är tillåtna, men flerfärgad eller chokladfärgad päls är diskvalificerande.

Sköt pälsen efter vad kammen och huden visar. Gå igenom den från huden, särskilt bakom öronen, i armhålor, ljumskar och där sele eller halsband ligger. Red ut innan tovor drar i huden och bada när pälsen är smutsig. Fukta pälsen lätt efter genomkamning och låt den självtorka så att lockarna återbildas. Vänj valpen stegvis vid kam, tasshantering och att stå stilla.

För den traditionella utställningsformen anger standarden handtrimning och bara mindre korrigeringar med sax på huvud och ben; att forma hela pälsen med sax är inte önskvärt. En sällskapshunds praktiska frisyr behöver inte efterlikna en utställningshund, men välj en hundfrisör som förstår den dubbla, lockiga pälsen och kan hålla huden fri från tovor.

## Temperament och personlighet

Pumi ska vara livlig, djärv, uppmärksam och alltid beredd att agera. FCI beskriver rasen som något misstänksam mot främmande och tämligen skällig. Samma standard säger att skyggt eller sävligt beteende är otypiskt. Att rasen kan vara reserverad får därför inte användas som ursäkt för ihållande rädsla, hotfullt beteende eller okontrollerat skall.

Pumi reagerar snabbt, vilket är en stor tillgång i vallning och hundsport men också något som behöver tränas i vardagen. Hunden kan snabbt upptäcka rörelse, ljud och förändringar och lika snabbt lära sig både önskade och oönskade beteenden. Hur social, ljudlig eller lättstressad en individ blir påverkas av arv, tidiga erfarenheter, miljö och träning.

Träffa tiken och gärna flera vuxna släktingar. Se hur de tar emot en främmande person, reagerar på plötsliga ljud och återgår till lugn efter lek eller upphetsning. Fråga hur helsyskon och tidigare avkommor fungerar i nya miljöer, vid kroppshantering och när de möter hundar. Äldre svenska MH- och BPH-uppgifter kan visa historiska mönster men kan inte förutsäga hur en viss valp utvecklas.

## Träning och motion

Pumi behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning, samarbete och återhämtning varje dag, men inget fast timtal passar alla. En vuxen hund kan trivas med promenader i varierad terräng, spår, sök, lydnad, rallylydnad, agility eller vallning. Anpassa mängden efter ålder, hälsa, kondition och hur väl hunden kan vila efteråt.

Prioritera färdigheter som hjälper hunden att hantera fart, störningar och skall utan konflikt:

- följsamt koppelgående och lugna vändningar bort från störningar
- inkallning som först tränas i säkra, kontrollerade miljöer
- att kunna se människor, hundar och rörelse utan att genast skälla eller kasta sig fram
- en signal för att lämna fönster, dörr eller staket och söka kontakt med föraren
- en tydlig viloplats och förmåga att sova efter aktivitet
- frivillig hantering av päls, tassar, mun, öron och ögon

Belöningsbaserad träning ger tydlig information utan onödiga konflikter. Mat, lek, nosande, större avstånd och tillgång till en aktivitet kan alla vara belöningar. Träna kort när hunden är koncentrerad och lägg in pauser innan den går upp för högt i varv.

Mer aktivitet är inte alltid lösningen på skall eller rastlöshet. Om hunden blir snabbare, ljudligare och får svårare att sova efter varje pass kan den behöva enklare uppgifter, färre intryck och längre återhämtning. Valpar och unghundar ska röra sig varierat i eget tempo men inte belastas med långa löprundor eller många upprepade hopp. Hälta, stelhet eller ovilja att röra sig ska bedömas av veterinär.

## Hälsa

För pumi gäller ett bindande svenskt krav på officiell HD-status hos båda föräldrarna före parning. Det betyder att resultatet måste finnas, inte att varje förälder automatiskt har HD A eller B. Pumi omfattas inte av den strängare rasregeln som förbjuder all avel med hundar som har HD.

SKK:s allmänna regler gäller ändå: HD E får inte användas i avel, HD D får bara kombineras med HD A eller B och en hund med kliniska HD-symtom ska inte användas oavsett grad. RAS från 2017 anger att A eller B är önskvärt och att en hund med C endast bör användas efter en noggrann bedömning av vad den tillför rasen. Be om de exakta graderna, undersökningsdatumen och höftresultat från nära släktingar.

Samma RAS rekommenderar undersökning av knäleder, ögon och armbågar för att bygga bättre kunskap, men dessa är inte bindande rasvillkor i 2026 års svenska registreringsregler. Fråga vilka undersökningar som faktiskt har gjorts och be om resultaten i stället för att godta ett svepande ”alla tester är klara”.

Primär linsluxation, PLL, finns dokumenterad i rasens svenska hälsoarbete. DNA-testet kan visa om hunden är fri, bärare eller har två kopior av den testade varianten. Sjukdomen nedärvs recessivt, så en bärare kan kombineras med en genetiskt fri hund men inte med en annan bärare om man vill undvika valpar med två anlag. Röda eller smärtande ögon och plötslig synpåverkan kräver snabb veterinärbedömning eftersom linsluxation kan leda till glaukom och synförlust.

Degenerativ myelopati, DM, ingår i den amerikanska rasklubbens testpaket men är inte ett svenskt registreringskrav. Ett DM-resultat med två kopior av riskvarianten betyder förhöjd risk, inte att hunden har sjukdomen eller säkert kommer att utveckla den. DM diagnostiseras genom att andra orsaker till neurologiska symtom utesluts; DNA-resultatet är bara en del av bedömningen.

Den svenska hälsoenkäten bakom RAS 2017 tog upp återkommande hudproblem och allergi. Uppgifterna är självrapporterade och daterade, men ger skäl att fråga om diagnostiserad klåda, håravfall och återkommande hud- eller öronbesvär hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Materialet räcker däremot inte för att ange hur vanligt detta är i rasen i dag.

## Historia och ursprung

Pumi utvecklades i Ungern under 1600- och 1700-talen genom korsningar mellan puli och importerade tyska och franska hundar av terriertyp med ståndöron. FCI räknar den som en vallhund av terriertyp, inte som en terrierras. Den blev erkänd som självständig ras i början av 1900-talet.

Arbetet krävde en snabb, modig och ljudlig hund som kunde valla får och större djur och röra sig nära boskap utan att bli tung eller långsam. Standarden nämner även ett välutvecklat luktsinne och användning mot skadedjur och rovdjur. Det är dokumenterad bakgrund, men betyder inte att varje modern pumi automatiskt har samma arbetsförmåga eller passar för en viss uppgift.

Den första pumin kom till Sverige från Finland i slutet av 1970-talet. Den första svenska kullen registrerades 1980 och nästa 1984. Senare importer från framför allt Finland och Ungern har bidragit till den svenska populationen.

## Att leva med rasen

Pumi kan bo i lägenhet om ägaren kan ordna aktivitet, vila och genomtänkt träning kring skall och ljud. Rasens benägenhet att uppmärksamma och skälla på ljud gör planlösning, grannar, trapphus och utsikt från fönster viktigare än bostadens storlek. En trädgård ersätter inte promenader eller träning och kan förstärka skall om hunden får patrullera utan vägledning.

Med barn krävs aktiv vuxennärvaro. Snabba rörelser och höga ljud kan öka hundens tempo, men man ska inte anta att varje pumi kommer att valla eller nafsa barn. Lär i stället både hund och barn lugna pauser, skydda hundens mat och viloplats och avbryt leken innan någon blir uppjagad.

Samlevnad med andra hundar, katter och mindre djur bedöms individuellt. Introducera hundar lugnt och ge katten hundfria zoner, höga platser och vägar undan. Förhindra jakt från början. Tidig vana kan hjälpa men ersätter inte tillsyn eller kunskap om de vuxna släktingarnas beteende.

Ensamhet tränas från mycket korta stunder och ökas först när hunden kan äta, vila och återgå till lugn. Ihållande skall, rastlöst gående, förstörande eller att hunden inte tar mat visar att steget är för svårt, inte att hunden är envis.

En förstagångsägare kan lyckas om hen uppskattar regelbunden träning och kan få stöd av uppfödare och en kunnig instruktör. Kontrollera föräldrarnas HD-status och grader, fråga om patella, ögon, ED, PLL, hud och mentalitet och be att få se själva resultaten. Välj valp efter hur de vuxna hundarna fungerar och återhämtar sig i vardagen – inte bara efter de uttrycksfulla öronen eller lockiga pälsen.

Pumi

The Pumi Club of Great Britain

German Pumi Club (Pumiclub Deutschland)

Swedish Working Dog Association (Svenska Brukshundklubben)

Kennel Club (UK)

Pumi är en medel­-liten ungersk vallhund med lockig, lättfällande päls, ståndöron och ett vaksamt uttryck. Den är intelligent, energisk och ljudlig, utmärker sig i hundsporter, behöver regelbunden mental och fysisk aktivering, knyter starka band till sin familj och är fortfarande relativt ovanlig.

Zennovy är en uppfödare av rasen Pumi med bas i Älvsbyn i Sverige. Uppfödningen har erfarenhet av rasen sedan minst 2010. Hundar från uppfödningen har meriterats inom utställning, lydnad, rallylydnad och viltspår.

Zennovy

Släthårig foxterrier

Deutscher Foxterrier-Verband e.V. (Germany)

Société Centrale Canine (France)

Släthårig foxterrier är en liten, atletisk och människokär terrier med kort, lättskött päls. Den är energisk, intelligent och självständig och behöver mycket motion, träning och mental stimulans. Kärleksfull men intensiv, särskilt mot smådjur, och passar bäst hos aktiva ägare med tydlig och konsekvent ledning.

Residenset's är en uppfödare av rasen Släthårig foxterrier med bas i Kvibille i Sverige. Verksamheten med släthårig foxterrier går tillbaka till år 2000. Uppfödningen har även deltagit i nosework och viltspår.

Residenset's

Mudi

Verein für ungarische Hirtenhunde (German Mudi Club)

Mudi är en ungersk vallhund av medelstorlek med vågig eller lockig päls och livligt uttryck. Den är intelligent, lojal och mångsidig och utmärker sig både i arbete och hundsport. Naturligt vaksam och reserverad mot främlingar kräver den mycket mental och fysisk aktivering och är fortfarande en relativt ovanlig ras.

Mog-Ur's är en uppfödare av rasen Mudi med bas i Sala i Sverige. Uppfödaren har erfarenhet av mudi sedan år 2000. Hundar från uppfödningen har deltagit i hundsport och utställning.

Mog-Ur's

## Snabbfakta

Tax är en tysk jakthund i FCI-grupp 4, framtagen för arbete både under och ovan jord. Rasen finns i nio varianter: normalstor, dvärg och kanin kombinerat med kort-, lång- eller strävhår. Det är därför klokare att välja tax efter storlek, hårlag, uppfödarens avelsmål och hundarnas faktiska egenskaper än efter rasnamnet ensamt.

- **Användning:** grytjakt, drevjakt, eftersök och sällskap.
- **Arbetssätt:** uthållig, självständig och mycket nosorienterad.
- **Storlek:** avgörs av bröstomfång, inte av mankhöjd eller en generell viktangivelse.
- **Päls:** kort-, lång- eller strävhårig, med tydligt olika skötselbehov.
- **Viktig hälsofråga:** diskdegeneration och diskbråck, ofta sammanfattat som IVDD.
- **Passar bäst för:** den som vill ha en lågställd jakthund med stor arbetslust och kan erbjuda både vardagsmotion, nosarbete och konsekvent träning.

Den slutliga storleksvarianten fastställs först när hunden är minst 15 månader. Föräldrarna ger en rimlig fingervisning, men valpens slutliga variant kan inte lovas före mätningen.

## Utseende och päls

Taxen ska vara låg och långsträckt men samtidigt kompakt, muskulös och rörlig. Kroppen är byggd för att kunna arbeta smidigt i trånga utrymmen, inte för att vara extremt lång eller tung. Rasstandarden anger ungefär en tredjedel av mankhöjden som markfrigång och ett förhållande mellan mankhöjd och kroppslängd på cirka 1:1,7–1,8.

Bröstomfånget mäts efter 15 månaders ålder, från mankens högsta punkt till bröstkorgens lägsta punkt. De aktuella intervallen är:

- **Normalstor tax:** hanar mer än 37 men högst 47 cm, tikar mer än 35 men högst 45 cm.
- **Dvärgtax:** hanar mer än 32 men högst 37 cm, tikar mer än 30 men högst 35 cm.
- **Kanintax:** hanar 27–32 cm, tikar 25–30 cm.

De tre hårlagen är mer än en utseendefråga. Korthårig tax har kort, tät och slätt åtliggande päls som normalt kräver begränsad regelbunden skötsel men ändå behöver ses över efter vistelse i terräng. Långhårig tax har underull och längre behäng som bör kammas där tovor lätt bildas, särskilt bakom öronen och på ben, buk och svans. Strävhårig tax har täckhår, underull, skägg och markerade ögonbryn. En korrekt sträv päls trimmas vid behov; att klippa ned den ger inte samma pälsstruktur.

Godkända färger och mönster beror delvis på hårlag. Rött, svart eller brunt med tanteckning, merle och brindle ingår i standarden, medan viltfärger är typiska för strävhår. Pälsfärg är ingen genväg till temperament eller jaktlust, men vissa färgkombinationer har betydelse för hälsan. Be uppfödaren förklara både registrerad färgbeteckning och nedärvning om valpen är merle.

## Temperament och personlighet

Taxens rasideal är vänligt och jämnt, utan rädsla eller aggression, men också energiskt, uthålligt och självsäkert. Självständigheten kommer från arbete där hunden måste fatta beslut på avstånd från föraren. I vardagen kan samma egenskap märkas som att taxen prövar om en regel verkligen gäller varje gång.

Jaktlust, socialitet, ljudbenägenhet, lekintresse och förmåga att koppla av varierar mellan individer och släktlinjer. Den svenska analysen av Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, BPH, ger en bild av många trygga taxar men omfattar mindre än en procent av den studerade svenskfödda populationen. Den kan därför inte användas som löfte om en enskild valps personlighet. Påståenden om att ett visst hårlag alltid är lugnare, mer lättlärt eller mindre jaktintresserat är också för grova.

Fråga i stället hur föräldrar och nära släktingar fungerar hemma, vid besök, på promenad och i nya miljöer. För en jakttax är provresultat och praktisk användning relevant; för en sällskapstax är det lika viktigt att få konkreta exempel på hur hundarna varvar ner efter aktivitet, hur mycket de låter och hur de fungerar vid hantering. En seriös uppfödare ska kunna beskriva både styrkor och sådant som kräver arbete.

## Träning och motion

Tax behöver daglig fysisk aktivitet och meningsfullt nosarbete, men en fast minutkvot passar inte alla. Ålder, kondition, underlag, storleksvariant, hälsa och hur hunden arbetar avgör belastningen. En vuxen, frisk tax kan vara en uthållig promenad- och friluftshund, medan en valp ska bygga styrka och koordination stegvis och en hund med ryggsymtom behöver veterinärens plan.

Spår, sökövningar, personspår och noggranna godisgömmor låter taxen använda sin bästa resurs: nosen. Korta, tydliga träningspass med en belöning hunden verkligen vill ha fungerar ofta bättre än upprepningar utan tydligt mål. Träna tidigt på inkallning, stopp, följsamhet och att kunna avbryta ett doftspår. Jaktlust försvinner inte genom lydnad, så långlina och genomtänkta miljöval är viktiga när inkallningen inte är säker. I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt utanför jakt, och mellan 1 mars och 20 augusti gäller särskild uppsikt där vilt kan finnas.

Rygghänsyn betyder inte att en frisk tax ska leva stilla. Det finns inte stöd för att ett totalförbud mot alla trappor eller möbelhopp i sig förhindrar IVDD. Bygg i stället god grundkondition, håll hunden i normalt hull, minska halkrisken hemma och undvik okontrollerade höga hopp eller kollisioner. Anpassa hjälpen i trappor och vid lyft efter hundens ålder, storlek och hälsa.

## Hälsa

Diskdegeneration och diskbråck är taxens viktigaste rasspecifika hälsofråga. IVDD innebär att diskarna mellan ryggkotorna förändras och i vissa fall trycker mot nerver eller ryggmärg. Sök veterinär skyndsamt om taxen plötsligt får tydlig rygg- eller nacksmärta, kröker ryggen, vägrar röra sig, går ostadigt, tappar kraft i benen eller får svårt att kontrollera urin och avföring. Vänta inte på att svaga neurologiska tecken ska gå över av sig själva.

SKK:s officiella ryggröntgen för tax räknar förkalkade diskar. Undersökningen görs från tvåårsdagen till dagen före fyraårsdagen och resultatet anges som K0, K1–K2, K3–K4 eller K5–K26. K0 betyder inga upptäckta förkalkningar, medan ett högre K-tal betyder fler helt eller delvis förkalkade diskar. Resultatet är ett avels- och riskunderlag, inte en garanti för att hunden aldrig får eller säkert kommer att få kliniska problem. Även uppgifter om diskbråck hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor är därför viktiga.

Ryggscreening och ögonlysning är frivilliga för tax i Sverige. Svenska Taxklubbens rasspecifika avelsstrategi rekommenderar ändå att rygg- och familjehistorik vägs in samt att avelsdjur ögonlyses inför avelsdebut och senare i livet. PRA förekommer i rasen. De aktuella registreringsbestämmelserna för tax reglerar bland annat variant, hårlag, färg och slutlig storleksmätning, men listar inte rygg- eller ögonundersökning som obligatoriska villkor för registrering. En köpare bör alltså fråga efter faktiska resultat i stället för att nöja sig med uttrycket ”testade föräldrar”.

Följ också hundens hull: en midja ska kunna ses och revbenen kännas med lätt tryck. När merle ingår i en kombination bör uppfödaren kunna redogöra för färganlagen. Två merleanlag kan ge dubbel merle, vilket hos hund är förknippat med ökad risk för hörsel- och ögonproblem.

## Historia och ursprung

Taxen utvecklades i Tyskland ur lågbenta jakthundar för arbete i gryt. Sådana hundar är kända sedan medeltiden, medan den organiserade aveln fick tydligare form under 1800-talet. Den tyska taxklubben grundades 1888, och aveln kom att omfatta de tre storlekarna och tre hårlagen som bildar dagens nio varianter.

Rasens låga format, kraftiga framdel, uthållighet och självständighet har en praktisk förklaring. Taxen skulle kunna följa vilt under jord, men också arbeta som drivande eller stötande hund och hjälpa till vid eftersök. I Sverige blev den särskilt betydelsefull som långsamt drivande hund när rådjursstammen ökade under 1940-talet. Svenska Taxklubben grundades redan 1901.

Det historiska användningsområdet märks fortfarande i vardagen. En tax som aldrig ska jaga behöver ändå få utlopp för nosarbete, problemlösning och rörelse. Det är också därför en köpare bör fråga vad uppfödaren faktiskt prioriterar: gryt, drev, eftersök, utställning eller främst sällskap.

## Att leva med rasen

Tax kan bo bra i lägenhet om den får tillräckligt med utevistelse, aktivitet och träning på ljud i trapphus och utanför dörren. Bostadens yta är mindre avgörande än vardagens innehåll. Planera för flera rastningar, möjlighet att nosa i lugn takt och en plats där hunden får vila ostört. Ensamhet ska läras in gradvis; avbryt och förenkla om hunden visar oro. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid handlar om rastning, inte om hur länge en enskild tax bör lämnas ensam.

Med barn kan taxen bli en fin familjehund, men små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar. Små barn bör inte bära taxen; en liten hund kan lätt tappas och rygg och bakdel måste få ordentligt stöd vid lyft. Hunden ska alltid ha en trygg, fredad viloplats.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidigare erfarenhet och jaktlust. Introducera lugnt, använd barriär och ge båda djuren separata säkra platser. En tax med stark jaktlust behöver inte bli pålitlig med kanin, marsvin eller katt bara för att möten tränas. Säker fysisk separation kan vara den rätta långsiktiga lösningen.

Inför köp bör du be om konkreta svar på följande:

- Vilken storlek och vilket hårlag väntas valpen få, och hur säkert går det att bedöma?
- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de och nära släktingar i vardagen?
- Finns officiellt K-resultat och uppgifter om kliniska ryggproblem hos föräldrar, syskon eller tidigare avkommor?
- När ögonlystes föräldrarna senast, och vad visar resultatet?
- Vilka BPH-, jakt- eller utställningsresultat är registrerade och relevanta för just denna kull?
- Hur har valparna vant sig vid hantering, vardagsljud, människor och korta stunder utan kullsyskon?

Den bästa matchningen är inte automatiskt den minsta, lugnaste på besöket eller den färg du först fastnar för. Välj den kombination där uppfödarens mål, hundarnas dokumenterade hälsa och temperament samt din egen vardag pekar åt samma håll.

UK Dachshund Club

British Veterinary Association

FCI - Fédération Cynologique Internationale

Tax: djärv, långsträckt, kortbent jakthund, ursprungligen avlad för grävling och kanin. Finns med slät, lång och sträv päls, i normalstorlek och dvärgstorlek. Lojal, spårsäker, självständig och ofta skällig. Behöver regelbunden men skonsam motion och viktkontroll för att skydda ryggraden.

Tes Lantz är en uppfödare av rasen Tax med bas i Svenljunga i Sverige. Uppfödningens registreringshistorik för tax går tillbaka till 2025.

Tes Lantz

## Snabbfakta

Engelsk springer spaniel är en aktiv brittisk fågelhund som avlats för att söka efter vilt, stöta upp det och apportera. Den passar bäst hos någon som vill använda både hundens kropp och huvud varje dag, oavsett om det sker genom jakt, hundsport eller ett omväxlande friluftsliv.

- **Storlek:** Rasstandarden anger cirka 51 centimeters mankhöjd. Den anger ingen vikt, så ett bestämt viktintervall är ingen bra måttstock för varje individ.
- **Rastyp:** Det finns sedan länge olika avelsinriktningar, framför allt jaktinriktade och mer utställningsinriktade hundar. Uppfödarens mål och föräldrarnas egenskaper säger mer om vilka egenskaper en valp kan få än etiketten ensam.
- **Temperament:** Rasidealet är en vänlig, gladlynt och följsam hund. Enskilda hundar skiljer sig ändå åt i bland annat aktivitetsnivå, socialitet och känslighet.
- **Aktivering:** Rasen behöver regelbunden motion och mental sysselsättning, men samma antal minuter passar inte alla hundar.
- **Päls:** Tät, rak och vädertålig med behäng som behöver återkommande borstning och trimning.
- **För rätt hem:** Ett bra val för den som vill träna, samarbeta och vara ute mycket; ett sämre val om hunden ofta förväntas nöja sig med korta rastningar.

## Utseende och päls

Engelsk springer spaniel är en stark och kompakt hund med ett rörligt, elegant helhetsintryck. Rasstandarden anger cirka 51 centimeters mankhöjd för rasen, men inget officiellt viktspann. Bedöm därför inte en hund mot ett godtyckligt antal kilo. Följ i stället hullet: en tydlig midja ska synas och revbenen ska kunna kännas med lätt tryck.

Pälsen ska vara tät, rak och ge skydd mot väder utan att vara grov. Den längre pälsen på öron, ben och kropp bildar måttliga behäng. Godkända färger är leverbrunt och vitt eller svart och vitt, med eller utan tantecken.

En genomgång med borste ungefär en gång i veckan är en rimlig utgångspunkt för många hundar, men pälsmängd, årstid och aktivitet avgör det verkliga behovet. Kontrollera armhålor, ljumskar, öronbehäng och tassar extra efter skog, bad eller blött väder, eftersom skräp och tovor lätt fastnar där. Bada när hunden faktiskt behöver det. Klippning och trimning behövs återkommande, men intervallet bör följa pälsens längd och kvalitet i stället för en stel kalender.

De hängande, välbehårade öronen behöver regelbunden kontroll. Klipp vid behov den långa pälsen på öronens insida och kontrollera öronen efter bad. Dålig lukt, rodnad, sekret eller återkommande kliande är skäl att kontakta veterinär, inte att fortsätta rengöra på egen hand utan att veta orsaken.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, gladlynt och följsam hund som gärna arbetar tillsammans med sin förare. Tydlig skygghet och aggressivitet hör inte till det önskade temperamentet. Det gör engelsk springer spaniel till en attraktiv samarbetskamrat, men det är inte en garanti för hur varje hund fungerar med barn, främmande människor eller andra djur.

BPH-resultat visar också att ett rasgenomsnitt inte berättar hela sanningen. Hundar inom samma ras kan reagera olika i sociala situationer, lek och oväntade händelser. Dessutom rymmer rasen skilda avelsinriktningar som inte alltid har bedömts var för sig. Fråga därför uppfödaren hur föräldrarna och nära släktingar fungerar i vardagen, vilka egenskaper som prioriterats och om det finns resultat från BPH eller andra relevanta prov.

Rasen behöver få använda sin nyfikenhet och arbetslust i vardagen. Samtidigt ska hög aktivitet inte förväxlas med att hunden måste vara uppvarvad. Förmågan att växla mellan arbete och vila behöver tränas från början genom tydliga rutiner, lugna pauser och lagom svåra uppgifter.

## Träning och motion

Rasens ursprungliga arbetskedja – söka, stöta och apportera – förklarar mycket av träningsbehovet. Många individer tycker om att undersöka mark och vegetation, bära föremål och arbeta nära sin förare. Promenader blir därför mer givande om de ibland innehåller nosarbete, apportering, enkla sökövningar eller annan träning tillsammans.

Det går inte att ange ett visst antal motionsminuter som passar alla. En vuxen, frisk och vältränad hund kan klara betydligt mer än en valp, en äldre hund eller en individ som byggs upp efter vila. Utgå från ålder, hälsa, kondition och återhämtning. Variera lugna promenader, rörelse i naturen, mental träning och vila i stället för att försöka trötta ut hunden med hög fart varje dag.

Kontakt, inkallning och förmågan att stanna kvar trots vittring eller rörelse är särskilt värdefulla färdigheter. Börja på lätt nivå och öka störningarna stegvis. Positiva, belöningsbaserade metoder och korta pass gör det lättare att behålla trygghet och samarbetsvilja. En långlina kan ge säkerhet under träningen, men är inte ett bevis på att hunden senare kan vara lös överallt.

I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt när de inte deltar i jakt. Mellan den 1 mars och 20 augusti krävs extra tillsyn där vilda djur kan finnas. Har hunden starkt viltintresse måste ägaren kunna hindra den från att sticka efter vilt.

## Hälsa

Engelsk springer spaniel beskrivs i huvudsak som en frisk ras. När du köper valp är det ändå viktigt att skilja formella krav från rasklubbens rekommendationer. Långa listor över allt som någon gång förekommit i rasen hjälper mindre än aktuella resultat för just föräldradjuren och deras familjer.

För svenskregistrerade kullar kräver SKK att båda föräldradjuren har officiell höftledsstatus före parning. Det betyder att de ska vara undersökta och att resultatet ska finnas, inte att varje bokstav automatiskt är lika lämplig i avel. Springerklubben har mer långtgående avelsrekommendationer om HD-resultat och kombinationer. Be därför att få se föräldrarnas faktiska resultat och fråga hur kombinationen följer klubbens aktuella råd.

Rasklubben rekommenderar också att avelsdjur ögonundersöks högst ett år före parning. Gonioskopi före avelsdebut ingår i klubbens råd för att bedöma ögats kammarvinkel. Kontrollera datum, diagnoser och eventuella uppföljningsråd i intygen; nöj dig inte med beskedet att hundarna är ”testade”.

Fucosidos är en recessivt nedärvd enzymbristsjukdom som kan påverka centrala nervsystemet. En anlagsbärare blir inte själv sjuk av anlaget men kan föra det vidare. DNA-test finns, vilket gör att uppfödaren kan redovisa föräldrarnas status och undvika en kombination som kan ge sjuka valpar. Det är viktigare att förstå de verifierade resultaten än att kräva samma uppsättning tester av alla hundar.

I vardagen bör öronen kontrolleras och hullet följas regelbundet. Återkommande öronbesvär, ögonförändringar, hälta eller andra symtom ska bedömas av veterinär. Förutsätt inte att ett problem är ”typiskt för rasen” och därför ofarligt.

## Historia och ursprung

Engelsk springer spaniel kommer ur Storbritanniens äldre spanieltradition. Hundarnas uppgift var att finna och stöta upp vilt vid jakt med nät, falk eller greyhound. När jakt med skjutvapen utvecklades blev arbetet att söka framför jägaren, stöta viltet och därefter apportera.

Namnet ”springer” anknyter till sättet att få viltet att lämna sitt gömställe. The Kennel Club erkände engelsk springer spaniel som egen ras 1902. Den svenska Springerklubben bildades 1982.

Under lång tid har aveln utvecklats i olika riktningar. Jaktinriktade populationer har främst valts för arbete, medan andra har valts mer för exteriör och utställning. Det är en viktig historisk och praktisk skillnad, men inte två enkla personlighetsmallar. Det finns variation inom båda inriktningarna, och moderna hundar kan användas på flera sätt. Därför bör en köpare bedöma den aktuella uppfödarens mål, föräldradjur och släkt – inte bara en benämning.

## Att leva med rasen

Engelsk springer spaniel kan bo i lägenhet om den får tillräckligt med aktivitet, återhämtning och tillgång till natur eller andra bra träningsmiljöer. En trädgård ersätter inte promenader och gemensamt arbete. Det avgörande är vad hunden får göra under dagen, inte om hemmet är en villa eller lägenhet.

Ensamhet behöver tränas gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, och öka först när den kan koppla av. Individernas förmåga varierar, så planera inte vardagen utifrån att rasnamnet skulle garantera ett visst antal ensamtimmar.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. Att rasstandarden beskriver hunden som vänlig ersätter aldrig tillsyn. Samma försiktighet gäller andra djur. Vid introduktion till katt bör hunden hindras från att jaga, mötena hållas korta och kontrollerade och katten ha egna reträttplatser. Hur väl en viss hund fungerar med katt eller andra hundar beror på individ, tidigare erfarenheter och introduktion.

Inför ett valpköp är det särskilt värdefullt att kontrollera:

- uppfödarens avelsmål och om hundarnas arbetsnivå passar ditt liv
- båda föräldrarnas officiella HD-resultat, inte bara att de är röntgade
- datum och fullständigt resultat från ögonundersökningar samt eventuell gonioskopi
- verifierad fucosidosstatus när den är relevant för kombinationen
- hur föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen, gärna kompletterat med BPH- eller arbetsresultat
- hur valparna vänjs vid hantering, vila, olika miljöer och ett normalt familjeliv.

Den bästa matchningen är en hund vars förväntade aktivitetsnivå, arbetslust och känslighet passar ägarens faktiska vardag. För engelsk springer spaniel är den bedömningen mer värdefull än löften om att rasen alltid är enkel, barnvänlig eller likadan oavsett avelsinriktning.

Engelsk springer spaniel

Norwegian Kennel Club (Norsk Kennel Klub)

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Engelsk springer spaniel är en medelstor, atletisk jakthund med en behårad, vädertålig päls som kräver regelbunden skötsel. Den är glad, tillgiven och mycket människoorienterad och behöver 1,5–2 timmars daglig mental och fysisk aktivering. I regel en frisk, aktiv ras som passar bäst i engagerade, utomhusaktiva hem.

Lizziardhs är en uppfödare av rasen Engelsk springer spaniel med bas i Älmhult i Sverige. Uppfödningen går tillbaka till åtminstone 2010. Hundar från uppfödningen har deltagit i jakt, viltspår, utställning, rallylydnad och nosework.

Lizziardhs

## Snabbfakta

Boxer är en social, energisk och fysiskt stark brukshund som trivs bäst när den får vara en aktiv del av familjens vardag. Rasen passar dig som vill lägga tid på gemensam motion, träning och lek varje dag – och som uppskattar en uttrycksfull hund med mycket närhet och initiativ.

- **Ursprung:** Tyskland
- **Användning:** Bruks-, sällskaps- och vakthund
- **Storlek:** hanar 57–63 cm och omkring 30 kg; tikar 53–59 cm och omkring 25 kg
- **Päls:** mycket kort, gul eller tigrerad med svart mask; vita tecken kan förekomma
- **Aktivitetsnivå:** hög, med behov av både fysisk motion och meningsfulla uppgifter
- **Livslängd:** ungefär 9–11 år är ett grovt riktmärke

Det viktigaste är inte om du tycker om boxerns utseende, utan om du vill leva med en livlig och kraftfull hund som behöver vägledning. I en aktiv vardag kan boxern bli en nära, lekfull och arbetsvillig följeslagare. Den passar sämre för den som söker en lågaktiv och självständig hund.

## Utseende och päls

Boxer är en medelstor, kompakt hund med kvadratisk kroppsform, kraftig benstomme och tydlig muskulatur. Den ska se atletisk ut utan att vara tung eller klumpig. Huvudet är rastypiskt med en bred nos, svart nosparti och naturligt underbett. Nosen är kort, men proportionerna ska vara balanserade och näsborrarna öppna; ett extremt kort nosparti är inte ett mål.

Hanar är normalt 57–63 cm i mankhöjd och väger omkring 30 kg. Tikar är 53–59 cm och väger omkring 25 kg. Det är tillräckligt mycket hund för att koppeldragande, hoppande och stökiga hälsningar ska bli svåra att hantera om träningen skjuts upp.

Pälsen är kort, hård, blank och tätt liggande. Grundfärgen är gul i olika nyanser eller tigrerad, alltid med svart mask. Mindre vita tecken kan finnas. Helt eller övervägande vita hundar förekommer, men vit färg är inte godkänd i rasstandarden. När du väljer hund är hälsa och temperament viktigare än färgteckningen.

Pälsvården är enkel. Borsta under fällningsperioder, bada vid behov och torka tassarna efter blöta promenader. Den korta pälsen gör det lätt att se huden, så passa på att kontrollera rodnad, klåda, sår och nya knölar. Inspektera även öron, klor och tänder regelbundet. Klor ska klippas när de blir för långa, och ihållande hud- eller öronbesvär bör bedömas av veterinär.

## Temperament och personlighet

En rastypisk boxer är social, alert, nyfiken och lekfull. Den söker gärna kontakt och vill vara med där familjen är, samtidigt som den har den vaksamhet och självsäkerhet som hör till en brukshund. Många behåller ett ungdomligt och fysiskt leksätt långt upp i vuxen ålder.

Boxer kan fungera mycket bra i en aktiv barnfamilj, men ”bra med barn” är aldrig en garanti för en enskild hund. Rasen är stark, snabb och ofta yvig när den blir glad. Små barn kan vältas av misstag, och lek mellan hund och barn ska alltid övervakas av en vuxen. Träna tidigt på lugna hälsningar, att gå till sin plats och att kunna avbryta lek.

Förhållandet till andra hundar varierar. Svenska Kennelklubben lyfter att aggression mot andra hundar förekommer inom rasen, och hundmöten är en vardagsutmaning för en del boxerägare. Det betyder inte att boxer generellt är osocial. Det betyder att du bör ta kontrollerad social träning, koppelhantering och förmågan att välja bort andra hundar på allvar. Matcha lekkompisar efter individ och lekstil; boxerns kroppsliga lek kan bli för intensiv för små eller försiktiga hundar.

Vissa boxrar är öppna mot främlingar, andra mer avvaktande. Tidig och genomtänkt miljöträning ger hunden erfarenhet av människor, platser, underlag och vardagsljud utan att varje möte måste bli en hälsning. Målet är en trygg hund som kan vara neutral när situationen kräver det.

## Träning och motion

Boxer behöver röra sig och använda huvudet varje dag. Enbart korta rastningsrundor räcker inte för en frisk vuxen hund, men samma tidsmål passar inte alla. Ålder, kondition, temperatur, andning och hälsa ska styra belastningen. Bra veckor innehåller en blandning av promenader i varierad miljö, fri rörelse på säker plats, lek och uppgifter som spår, sök, lydnad eller andra hundsporter.

Använd belöningsbaserade metoder. Belöna det du vill se mer av med mat, lek eller social kontakt och lägg upp övningen så att hunden kan lyckas. Hårda eller skrämmande metoder behövs inte. Korta, fokuserade pass fungerar ofta bra för en livlig hund, men det viktigaste är variation och en tydlig vardagsrutin.

Prioritera sådant som gör en stark hund lätt att leva med:

- gå i koppel utan att dra
- komma på inkallning och kunna avbryta lek
- passera hundar och människor med kontakt
- hälsa med fyra tassar i marken
- lämna föremål och vänta vid dörrar
- varva aktivitet med lugn på en bestämd plats

Just koppelgående, inkallning, hundmöten och vilda hälsningar återkom som utmaningar i Svenska Boxerklubbens ägarenkät 2025. En valp- eller unghundskurs ger därför praktisk hjälp tidigt. Anpassa motionen under uppväxten och öka längd och intensitet stegvis i stället för att göra den unga hunden till löp- eller cykelpartner direkt.

## Hälsa

När du väljer boxer och uppfödare behöver du granska hälsan noga. Inom rasen förekommer bland annat höftledsdysplasi, spondylos, renal dysplasi, knäledsproblem hos äldre hundar samt hudbesvär och allergier. Hjärtsjukdomar och tumörsjukdomar är också viktiga områden i rasens avelsarbete. En svensk studie av försäkrade hundar fann dessutom en tydligt förhöjd risk för mastcellstumör hos boxer.

Boxer är kortnosad, men alla boxrar har inte andningssjukdomen BOAS. Se ändå inte tydliga andningsljud, ansträngd andning, dålig återhämtning eller värmekänslighet som normal rasvariation. Rasen omfattas av de särskilda utställningsanvisningar som uppmärksammar andning, noslängd och hud. Sedan maj 2026 kan boxer också genomföra det standardiserade andningstestet RFG-S i Sverige. Testet kan ge mer information om hundens andning, men är inte ett generellt obligatoriskt avelskrav för boxer.

Be en uppfödare förklara resultaten, inte bara säga att föräldrarna är ”testade”:

- Kontrollera föräldrarnas officiella HD-resultat och fråga hur kombinationens HD-index ser ut. Svenska Boxerklubbens strategi återger SKK:s rekommendation att kullens beräknade index bör ligga över 100.
- Se föräldrarnas MH-resultat och fråga hur nära släktingar fungerar i vardagen.
- Fråga efter hjärtundersökning. Boxerklubben rekommenderar auskultation av specialist eller Doppler/ultraljud på båda föräldradjuren.
- Fråga efter spondylosröntgen gjord efter 24 månaders ålder, vilket rasklubben rekommenderar.
- Fråga om RFG-S har genomförts och lyssna själv på hundarnas andning i vila och efter lätt aktivitet.
- Be uppfödaren berätta om cancer, njursjukdom, hudproblem, knän och livslängd hos nära släktingar.

Håll hunden slank och bygg kondition gradvis. Sök veterinär vid återkommande klåda, ovanligt stor törst eller urinering, nytillkomna eller förändrade knölar samt tydliga andningsbesvär. Tidiga kontroller kan inte ta bort den genetiska risken, men de ger bättre förutsättningar att upptäcka problem i tid.

## Historia och ursprung

Boxer utvecklades i Tyskland ur lokala hundtyper under 1800-talet. Den närmaste dokumenterade föregångaren är Brabanter Bullenbeisser, en tysk bulldoggtyp som arbetade med jägare. Hundens uppgift var att gripa och hålla fast vilt som drivits fram tills jägaren hann fram, vilket förklarar betydelsen av den breda nosen och de kraftiga käkarna.

Den moderna boxern blev en mångsidig bruks-, vakt- och sällskapshund. Den första rasstandarden publicerades 1902. Ursprunget till namnet boxer är däremot inte säkert fastställt, så förklaringen att namnet skulle komma från hur hunden använder framtassarna i lek bör ses som en berättelse snarare än ett dokumenterat faktum.

Rasens bakgrund märks fortfarande i arbetslust, vaksamhet och vilja att samarbeta. En modern boxer behöver inte träna en viss gren, men den mår väl av att regelbundet få lösa uppgifter tillsammans med sin förare.

## Att leva med rasen

Boxer kan bo i lägenhet, radhus eller villa; det avgörande är vardagsplanen, inte bostadens golvyta. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, träning och miljöombyte. Inomhus behöver hunden lära sig att koppla av, annars riskerar familjen att få en stor och uppvarvad hund som ständigt hittar egna aktiviteter.

Ensamhet måste tränas gradvis. SKK nämner att vissa boxrar har svårt att lämnas ensamma, så planera för hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagarna är långa. Jordbruksverkets allmänna råd är att vuxna hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid; valpar och äldre hundar behöver komma ut oftare. Sex timmar är tidsintervallet i rådet, inte ett besked om att varje boxer mår bra av att vara ensam så länge.

Planera också efter väder. Boxerns korta päls ger begränsat skydd i kyla, medan det korta nospartiet kräver extra uppmärksamhet i värme. Hundar som har BOAS kan ha svårare att reglera kroppstemperaturen. Lägg därför tyngre aktivitet till svalare tider under varma dagar, erbjud vatten och skugga och avbryt om andningen eller återhämtningen avviker från det normala. I kyla får du se på hur hunden rör sig, om pälsen är våt och om den visar obehag när du avgör om ett täcke behövs.

Boxer passar bäst när familjen kan svara ja på fyra frågor: Vill vi aktivera hunden varje dag? Kan vi träna lugn och vardagslydnad konsekvent? Har vi en hållbar lösning för ensamhet? Är vi beredda att granska hälsa och andning lika noga som temperament och utseende? Om svaret är ja kan rasens energi, humor och starka kontaktvilja bli dess största tillgångar i vardagen.

Boxer

The Boxer Club UK

Boxer Klub e.V. Germany

Svenska Boxerklubben (Swedish Boxer Club)

Boxer är en medelstor till stor, atletisk hund med kort päls och ett uttrycksfullt, brett huvud. Den är livlig, lekfull och mycket människoorienterad, knyter starka band till familjen och är ofta varsam mot barn. Energisk och beskyddande behöver den konsekvent träning, daglig motion och mental stimulans.

Rubigo är en uppfödare av rasen Boxer med bas i Kista i Sverige. Uppfödningen inleddes med den första boxerkullen 1985. Uppfödningen har fött upp boxrar som har meriterat sig inom både utställning och bruks.

Rubigo

## Snabbfakta

Bouvier des flandres är en stor och kraftfull boskapshund från belgiska och franska Flandern. Den utvecklades för att driva och vakta nötboskap och är i dag en mångsidig bruks- och tjänstehund. Rasen passar bäst hos en aktiv ägare som vill träna tillsammans med hunden, kan hantera dess styrka och är beredd att lägga tid på pälsvård.

- **Rasgrupp:** grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar
- **Ursprung:** Belgien och Frankrike
- **Mankhöjd:** 62–68 cm för hanhund och 59–65 cm för tik
- **Vikt:** 35–40 kg för hanhund och 27–35 kg för tik
- **Typiska egenskaper:** lugn, sansad, klok, orädd och arbetsvillig
- **Viktigt i vardagen:** fysisk aktivitet, mental aktivering, tidig miljöträning och regelbunden pälsvård

Det här är inte ett självklart val för den som söker en lättskött hund som nöjer sig med korta rastningar. En bouvier kan vara stillsam inomhus, men behöver meningsfull aktivitet och nära samarbete med sin ägare för att fungera väl.

## Utseende och päls

Bouvier des flandres ska vara kompakt och stark utan att verka klumpig. Kroppslängden ska ungefär motsvara mankhöjden, så hunden ger ett kvadratiskt intryck. Den kraftiga kroppen, de muskulösa benen och de fria rörelserna speglar rasens bakgrund som arbetande boskapshund.

Pälsen består av strävt, torrt och matt täckhår samt tät underull. Täckhåret är omkring sex centimeter långt på kroppen och ska vara lätt rufsigt, inte ulligt eller lockigt. Skägg, mustasch och markerade ögonbryn ger det typiska barska uttrycket, men håret ska inte skymma ögonen. Underullen och täckhåret bildar tillsammans ett skydd mot fukt och omväxlande väder.

De godkända färgerna är vanligen grå, tigrerad eller sotig. Enfärgat svart är tillåtet men ska inte gynnas framför de andra färgerna, och en vit fläck i bringan får förekomma. Ljust urblekta färger och gulbrunt, även kallat fawn, är inte standardenliga.

Pälsen behöver kammas igenom så att lös underull och tovor inte blir kvar nära huden. Skägg, tassar och områden där smuts lätt fastnar kräver extra uppmärksamhet. Pälsen trimmas eller klipps återkommande för att hållas i god ordning och behålla sin rastypiska form. En välskött bouvier fäller ofta ganska lite, men det betyder mer pälsarbete – inte mindre. Rasen är inte allergifri; mängden hundallergen varierar mellan individer och avgörs inte av hur mycket hunden fäller.

## Temperament och personlighet

En typisk Bouvier des flandres är lugn, sansad och uppmärksam, med mod och förmåga att ta egna initiativ. Lugnet ska inte förväxlas med passivitet. Det är en arbetande hund som gärna analyserar en situation och sedan agerar, i stället för att reagera på allt omkring sig.

Rasens historiska vaktuppgift kan märkas som vaksamhet kring hemmet och återhållsamhet mot främmande människor. Hur starkt det uttrycks varierar mellan individer och linjer. Målet med socialisering är därför inte att hunden måste hälsa på alla, utan att den kan vara trygg, neutral och styrbar när människor kommer på besök eller när miljön förändras. Överdriven misstänksamhet ska inte romantiseras som rastypisk skärpa.

Bouvieren beskrivs som lojal och vänlig mot sin familj, men storlek och styrka gör ett stabilt vardagsbeteende särskilt viktigt. Träna tidigt på lugna hälsningar, hantering, vila och följsamhet i koppel. Temperamentet hos föräldrar och nära släktingar säger mer om en valps sannolika egenskaper än svepande påståenden om att hela rasen fungerar på ett visst sätt.

## Träning och motion

Bouvier des flandres behöver både fysisk och mental aktivitet varje dag. Behovet går inte att ange med ett exakt minutantal som passar alla hundar. En vuxen hund mår bättre av en varierad vecka med promenader, nosarbete, problemlösning och strukturerad träning än av ett fast motionsschema som bara räknar kilometer.

Spår, sök, lydnad och andra bruksinriktade aktiviteter tar vara på rasens arbetslust, spårsinne och initiativförmåga. Även vardagsuppgifter kan fungera bra: att söka efter föremål, vänta lugnt eller följa signaler trots störningar. Anpassa belastningen efter individ, ålder, hälsa, underlag och väder.

Träningen bör bygga på belöningar, tydliga ramar och stegvis ökande svårighet. Hårda korrigeringar och skrämsel riskerar att skada samarbetet med en stark hund som är van att tänka själv. Börja som valp med kontakt, inkallning, koppelgående, hantering och trygg miljöträning. Korta, varierade pass ger ofta bättre lärande än lång nötning.

Under uppväxten behöver valpen röra sig och upptäcka världen, men fysisk träning ska inte efterlikna en vuxen hunds program. Undvik återkommande hög belastning, långa påtvingade löppass och många hårda hopp medan ben, muskler och leder utvecklas. Låt fri rörelse, lek, nosarbete och vardagsträning dominera och öka kraven gradvis.

## Hälsa

När du granskar hälsan hos Bouvier des flandres är höfter, armbågar och ögon särskilt viktiga, liksom den dokumenterade mentaliteten. HD och ED förekommer, men den svenska populationen är liten och underlaget räcker inte för säkra påståenden om hur vanliga olika problem är i dag.

För en kull som ska registreras hos SKK gäller särskilda regler. Föräldrarna ska ha officiell HD-status före parning, och för rasen är det inte förenligt med SKK:s regler att använda en hund med HD i avel. Båda föräldrarna ska också ha officiell ED-status; för hundar födda 2016 eller senare ska resultatet vara utan anmärkning, ED 0. För svenskboende föräldradjur födda 2000 eller senare krävs dessutom känd mental status. För hundar födda 2016 eller senare betyder det en fullständig MH med kryss i alla 33 positioner. Känd mental status är inte samma sak som ett visst önskat resultat, och MH är en beskrivning – inte ett enkelt godkänt eller underkänt prov.

Svenska Bouvierklubben rekommenderar dessutom att köpare granskar HD, ED, ögon och MH hos föräldrar, släktingar och tidigare avkommor. Klubben rekommenderar ögonlysning utan ärftlig förändring med ett resultat som inte är äldre än tolv månader vid parning. Det är viktigt att skilja en sådan rekommendation från SKK:s bindande registreringskrav.

Rasens RAS-dokument från 2020 visar varför du inte bör förlita dig på ett enda resultat. Av 305 hundar registrerade 2011–2020 hade 65 procent höftledsröntgats, 58 procent armbågsledsröntgats och 25 procent ögonlysts. Siffrorna beskriver hur stor del som undersöktes under en bestämd period, inte dagens sjukdomsfrekvens.

RAS-dokumentet nämner katarakt, PRA och glaukom, men få undersökta hundar gör läget osäkert. Fråga både om vanlig ögonlysning och gonioskopi. Gonioskopi bedömer ögats kammarvinkel, som är relevant vid risk för trångvinkelglaukom; en vanlig ögonlysning ersätter inte den undersökningen. Be uppfödaren visa officiella resultat och förklara hur kombinationen har bedömts, i stället för att nöja dig med att föräldrarna sägs vara friska.

## Historia och ursprung

Bouvier des flandres kommer från det historiska Flandern, som sträcker sig över delar av dagens Belgien och Frankrike. Bönder och boskapsfösare valde hundar som kunde vakta gården och flytta nötboskap och som hade både den kroppsliga styrkan och mentaliteten för arbetet.

Rasen beskrivs ibland slarvigt som vallhund, men Svenska Brukshundklubben gör en viktig skillnad: bouvieren är en boskapshund. I sitt traditionella arbete nafsade den inte boskapen i hasorna, utan använde sin kropp och styrka för att stöta djuren åt rätt håll. Det förklarar både den kvadratiska, kraftfulla byggnaden och behovet av en förare som kan styra hundens initiativ utan hårda metoder.

Arbetsområdet blev med tiden bredare än boskapsskötsel. Spårsinne, mod och självständighet har gjort rasen användbar inom vakt, bevakning, räddning och andra bruks- och tjänsteuppgifter. Bouvier des flandres har funnits i Sverige sedan 1960-talet, men är fortfarande en numerärt liten ras här.

## Att leva med rasen

Bouvier des flandres kan bo i lägenhet, men hundens behov blir inte mindre för det. Det avgörande är om vardagen rymmer aktivitet, träning, vila, pälsvård och säker hantering av en stor hund. I flerfamiljshus behöver ägaren också träna hunden på att förhålla sig lugn till ljud, besök och rörelse utanför dörren. En trädgård är praktisk men ersätter varken promenader eller gemensamma uppgifter.

Med barn krävs en närvarande vuxen, tydliga regler och en ostörd viloplats för hunden. Även en vänlig bouvier kan oavsiktligt välta ett litet barn. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund vars styrka de inte kan hantera. Samlevnad med hundar eller katter måste bedömas individuellt; tidiga, lugna introduktioner hjälper, men rasnamnet ger ingen garanti.

Ensamhet behöver tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och även en tränad vuxen hund bör bara vara ensam några timmar. Toleransen varierar mellan individer. Planera därför vardagen utifrån den hund du faktiskt har och backa i träningen om den visar oro, vandrar, skäller ihållande eller har svårt att komma till ro.

Inför ett valpköp bör du kontrollera:

- officiella HD- och ED-resultat för båda föräldrarna och gärna nära släktingar
- föräldrarnas fullständiga MH, inte bara beskedet att de har känd status
- ögonlysning, eventuell gonioskopi och ögonproblem i släkten
- temperament, arbetsförmåga och hälsa hos tidigare avkommor
- hur valparna växer upp och vilket stöd uppfödaren erbjuder efter köpet

Bouvier des flandres passar bäst när dess lugna yttre inte förväxlas med små behov. Den behöver en ägare som vill bygga samarbete, sköta pälsen och ge en stark arbetshund tydliga, vänliga ramar genom hela livet.

Bouvier des flandres

Federation Cynologique Internationale

Deutscher Bouvier Club von 1977 e.V. (Germany)

Norsk Kennel Klub (Norway)

Kraftfull, robust vallhund från Flandern, medelstor till stor, med tjock, rufsig dubbelpäls och skäggigt ansikte. Lugn men allvarlig, starkt lojal och beskyddande, den behöver tidig socialisering, trygg och positiv träning, regelbunden mental stimulans och gott om daglig motion.

Rapide Ours är en uppfödare av rasen Bouvier des flandres med bas i Tenhult i Sverige. Uppfödningen har fött upp hundar av rasen sedan 2021. Uppfödaren erbjuder även trimning och klippning samt råd om träning.

Rapide Ours

## Snabbfakta

Alaskan malamute är en stor och kraftfull slädhund för människor som vill leva aktivt utomhus och kan ge hunden både arbete, träning och nära social kontakt. Rasen utvecklades för att dra tung last uthålligt, inte för att vinna korta fartlopp. En malamute är stark, självständig och van att använda eget omdöme.

- FCI placerar rasen i grupp 5 bland nordiska slädhundar, med USA som ursprungsland.
- Rasstandardens önskvärda mått för fraktarbete är 63,5 cm och 38 kg för hanar samt 58,5 cm och 34 kg för tikar. Det finns en naturlig storleksvariation, och funktion och proportioner väger tyngre än exakta mått.
- Alaskan malamute har grovt täckhår och tät, ullig underull som skyddar i hårt klimat och fäller mycket under pälsbytet.
- Rasidealet är vänligt, tillgivet och socialt mot människor. Samtidigt kräver styrkan, jaktintresset och självständigheten en kunnig ägare.
- En bra vardag innehåller daglig fysisk och mental aktivitet samt återkommande uppgifter där hunden får använda sin uthållighet.

Det här är sällan ett bra val om du främst söker en följsam hund för korta promenader. Rasen kan passa om friluftsliv redan är en del av vardagen och du tycker om långsiktig träning med en hund som inte följer varje signal automatiskt.

## Utseende och päls

Alaskan malamute ska se ut som den arbetshund den är: kraftfull och muskulös men ändå rörlig, balanserad och uthållig. Kroppen är något längre än mankhöjden, bröstkorgen är djup och tassarna stora och starka. Rörelserna ska vara stabila och effektiva, inte tunga eller styltiga.

Huvudet är brett och uttrycket mjukt. Ögonen ska vara bruna och mandelformade; blå ögon är ett diskvalificerande fel enligt rasstandarden. Den välpälsade svansen bärs över ryggen som en lös, vajande plym när hunden inte arbetar. Den ska inte ligga hårt ringlad mot ryggen.

Pälsen består av grova täckhår och en tät, oljig och ullig underull som enligt standarden är ungefär 2,5–5 cm djup. Pälsen är kortare till medellång längs sidorna och längre runt hals, skuldror, rygg, bakdel och svans. Lång, mjuk päls hör inte till rasidealet. Vanliga färger går från ljust grått till svart samt från sobel till rött. Vitt dominerar på undersidan, delar av benen och i huvudteckningen; helvitt är den enda tillåtna solida färgen.

Till vardags handlar pälsvården främst om att känna igenom pälsen och borsta bort lös underull innan den packas. Under de stora säsongsfällningarna behövs tätare genomgångar. Kontrollera samtidigt hud, tassar, klor och områden där fukt eller skräp kan bli kvar. Rasstandarden anger att pälsen ska visas naturlig och inte trimmas, med undantag för en prydlig tasskontur. Vid medicinska behov ska veterinärens råd styra.

Den tjocka pälsen gör värmeplaneringen viktig. Förlägg krävande aktivitet till svalare tider, ordna vatten, skugga och god ventilation och följ hundens återhämtning. Ihållande hässjning, kraftigt dregel, röda eller torra slemhinnor, oro, förvirring, svaghet eller kollaps kan vara tecken på värmeslag och kräver snabb kontakt med veterinär.

## Temperament och personlighet

Alaskan malamute ska vara tillgiven och vänlig, men den kombinerar sitt sociala sätt med ett tydligt självständigt drag. Den är inte avlad som en enmanshund och vill ofta delta i familjens aktiviteter. Vänlighet i rasstandarden är dock ett mål för aveln, inte en garanti för hur varje individ fungerar i varje situation.

Som arbetande polarhund har malamuten behövt samarbeta utan ständig detaljstyrning. Den kan förstå en uppgift snabbt men ändå välja något annat om belöningen, vanan eller miljön talar starkare. Träning fungerar bäst när reglerna är tydliga, belöningarna meningsfulla och samma beteende lönar sig varje gång.

Rasens naturliga jaktintresse påverkar både möjligheten att låta hunden gå lös och samlivet med andra djur. Vissa individer kan leva väl med katt eller mindre hund efter noggrann introduktion, medan andra behöver permanent separation från smådjur. Bedöm faktisk historik och beteende i stället för att lita på rasetiketter eller valpens tidiga lugn. Rasklubbens avelsstrategi (RAS) anger att rasen ska fungera socialt med andra hundar och att aggressivt beteende inte är önskvärt, men individer och kombinationer varierar.

## Träning och motion

Alaskan malamute behöver mycket mer än tillgång till en trädgård: den behöver daglig rörelse, mental aktivitet och regelbundet arbete som passar en uthållig draghund. Exakt mängd beror på ålder, kondition, väder, hälsa och vad hunden gör. Bedöm därför hundens arbetsglädje, rörelser och återhämtning i stället för att jaga ett fast antal minuter.

Drag, klövjning, längre vandringar, löpning och spårarbete kan ge rasen meningsfulla uppgifter. Rätt sele, säker utrustning och handledning från någon med draghundserfarenhet är viktiga när belastningen ökar. Valpen behöver först miljöträning, lek, vardagsfärdigheter och gradvis muskeluppbyggnad. Officiella polarhundsprov är öppna först från 24 månaders ålder. Det är en provgräns, inte ett besked om att varje tvååring är redo för tungt arbete.

Träna vardagsfärdigheter i korta, tydliga pass:

- Lär hunden skillnaden mellan dragarbete och promenad genom olika utrustning, signaler och startregler.
- Belöna när kopplet hänger löst och öva innan hunden har utvecklat sin fulla styrka.
- Bygg inkallning stegvis i inhägnat område eller långlina, men planera inte vardagen kring att hunden måste kunna gå lös bland vilt.
- Träna paus och återhämtning lika systematiskt som fart och styrka.
- Låt nosarbete, problemlösning och nya miljöer komplettera den fysiska träningen.

Om hunden börjar röra sig sämre, inte återhämtar sig normalt eller blir ovillig att arbeta ska belastningen minskas och orsaken utredas. Att rasen är tålig betyder inte att den ska fortsätta arbeta trots smärta eller värmestress.

## Hälsa

För alaskan malamute är höfter, armbågar, ögon och polyneuropati de viktigaste dokumenterade kontrollområdena inför valpköp. Det avgörande är att skilja SKK:s registreringskrav från rasklubbens mer omfattande avelsrekommendationer.

För att en svensk kull ska kunna registreras krävs att båda föräldradjuren har officiellt känd HD-status före parning. Känd status betyder inte automatiskt fria höfter. Rasklubben rekommenderar HD A eller B och ED 0 hos båda föräldrarna. Den rekommenderar också att båda är ögonlysta utan ärftlig ögonsjukdom och att resultatet är högst 24 månader gammalt vid parningen.

Statistiken i den svenska avelsstrategin visar varför hela familjebilden är viktig. Bland röntgade hundar 2020–2023 hade 78 procent HD A eller B och 22 procent C eller D. För ED fick 95–97 procent av de undersökta hundarna grad 0. Av 1 240 ögonundersökta hundar under 1990–2023 hade 12 procent katarakt och 82 procent var helt fria från registrerade ärftliga ögonsjukdomar. Siffrorna gäller undersökta hundar under angivna perioder och beskriver inte risken för en enskild valp. Be därför om resultaten för föräldrar, syskon, tidigare kullar och andra nära släktingar, inte bara två intyg.

Polyneuropati hos alaskan malamute, AMPN, är en ärftlig neurologisk sjukdom. Tidiga tecken kan vara hes skällning, ovanliga andningsljud och dålig koordination i bakbenen; sjukdomen debuterar normalt mellan 4 och 14 månaders ålder. Den kända NDRG1-varianten nedärvs autosomalt recessivt:

- En fri hund saknar den testade varianten.
- En bärare har en kopia, blir inte själv sjuk av just denna variant men kan föra den vidare.
- En genetiskt affekterad hund har två kopior och får inte användas i avel; två bärare får inte paras med varandra.

Rasklubben rekommenderar att minst ett föräldradjur är DNA-testat eller dokumenterat fritt genom sina föräldrar. Testet gäller bara NDRG1-varianten och utesluter inte andra neurologiska problem. Kontrollera därför både testresultat och den bredare hälsohistoriken.

## Historia och ursprung

Den moderna alaskan malamuten är en amerikansk rekonstruktion av den kraftiga frakt- och draghundstyp som fanns i nordvästra Alaska. Hundar av malamute-typ hos inuitbefolkningen blev förebilder för rasen, men det är mer korrekt att tala om en rekonstruerad ras än om en helt oförändrad linje från forntiden.

Guldruschen i slutet av 1800-talet skapade stor efterfrågan på draghundar, och många hundtyper korsades för både transport och tävling. På 1920-talet startade ett amerikanskt projekt för att samla hundar som motsvarade bilden av den tåliga, tunga frakthunden. Enligt den svenska avelsstrategin byggdes den så kallade Kotzebue-linjen upp med sex eller sju individer. American Kennel Club erkände alaskan malamute som ras 1935.

Rasens funktion lever kvar i standarden och i nordiskt avelsarbete. Den första dokumenterade importen till Sverige kom 1976, och dragprov används för att utvärdera styrka, uthållighet och arbetsvilja. Rasen ska inte bedömas enbart efter varglikt utseende eller mängden päls.

## Att leva med rasen

Att leva väl med en alaskan malamute kräver planering för aktivitet, styrka, jaktintresse, värme och social närhet. Hus med tomt löser inte behoven, och lägenhet är inte automatiskt omöjligt. Bedöm tillgången till motion och säker träning, svalt viloutrymme, hanterbara trappor, ljudmiljö och en plan när hunden inte kan följa med.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, medan en trygg, tränad vuxen hund kan klara några timmar; den individuella reaktionen ska styra ökningstakten. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett besked om att en hund mår bra av att vara ensam så länge. Ordna hundvakt eller annan lösning om arbetsdagen inte passar hundens behov.

Med barn gäller två enkla regler: en vuxen ska alltid vara närvarande med små barn, och hunden ska ha en fredad viloplats. En vuxen behöver också ansvara för promenader och fysiskt krävande aktiviteter med en så stark hund. Lär barn att lämna hunden i fred när den äter, sover eller går undan.

Om hemmet har katt, smådjur eller flera hundar ska du kunna separera dem fysiskt. Be uppfödaren beskriva föräldrarnas jaktintresse, resursbeteende och vardag med andra hundar och fråga hur just valpen har reagerat i olika situationer. Tidig socialisering hjälper, men den tar inte bort jaktinstinkt eller garanterar framtida kompatibilitet.

Kontrollera före köp:

- SKK-registrering och föräldrarnas officiella HD-resultat.
- HD, ED, ögon och AMPN enligt rasklubbens rekommendationer, inklusive datum och familjehistorik.
- Hur föräldrarna arbetar, återhämtar sig och fungerar med människor och hundar i vardagen.
- Om minst en förälder har ett godkänt dragprov och hur uppfödaren bevarar rasens arbetsförmåga.
- Vilket stöd uppfödaren ger kring dragträning, hälsa, utfodring och omplacering.

Rasen kan passa en förstagångsägare, men marginalerna är små när en självständig hund blir fullstor och stark. Praktisk hjälp från uppfödare, rasklubb och erfaren instruktör bör finnas innan problem uppstår. Den bästa matchningen är ett hem som uppskattar rasens arbete lika mycket som dess utseende.

Alaskan malamute

The Alaskan Malamute Club of the United Kingdom

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Alaskan malamute är en stor, kraftfull arktisk slädhund som avlades av Mahlemut-inuiterna för att dra tunga laster. Den har en tät dubbelpäls som fäller mycket, ett vänligt och socialt temperament, stark jakt- och arbetslust, stort behov av motion och kan vara självständig och utmanande att träna.

Cheenik's är en uppfödare av rasen Alaskan malamute med bas i Kil i Sverige. Historiken med rasen under kennelnamnet sträcker sig tillbaka till 2010.

Cheenik's

## Snabbfakta

Rottweiler är en medelstor till stor och kraftfull tysk brukshund för den som vill träna aktivt, kan hantera hundens styrka och har tid för både fysisk och mental aktivering. Den kan knyta nära band till familjen, men rasens vaktinstinkt och arbetslust gör att valet av uppfödare, tidig träning och vardagskontroll betyder mycket.

- **Ursprung:** Tyskland. Rasen är erkänd av FCI och har använts som vakt-, boskaps-, drag-, polis- och tjänstehund.
- **Storlek:** hanar är 61–68 cm och tikar 56–63 cm i mankhöjd. Som grov vägledning väger en vuxen hane omkring 50 kg och en tik omkring 42 kg, men höjd, kön och kroppsbyggnad påverkar vikten.
- **Päls:** kort, tät dubbelpäls som borstas och badas efter behov.
- **Aktivitet:** behöver daglig rörelse, nosarbete eller annan mental uppgift samt fortlöpande vardagsträning.
- **Viktigt före köp:** kontrollera föräldradjurens mentalbeskrivningar, höft- och armbågsresultat samt DNA-resultat för POANV, som tidigare kallades JLPP.

Rottweiler är sällan det enklaste valet för en ovan hundägare. En väl förberedd förstagångsägare kan lyckas, men bör planera för valpkurs, fortsatt lydnadsträning och stöd från en uppfödare eller brukshundklubb som känner rasen.

## Utseende och päls

Rottweiler är en medelstor till stor hund med kompakt, muskulös kropp. Den ska se stark ut utan att vara klumpig; kroppsbyggnaden ska också ge intryck av rörlighet och uthållighet. Huvudet är brett, öronen trekantiga och hängande, och den svarta pälsen har tydligt avgränsade rödbruna tecken.

Pälsen består av grova täckhår över en tät underull. Den är lättskött, men hunden fäller och behöver då borstas oftare. Det finns inget meningsfullt badschema som passar alla rottweiler: bada när hunden är smutsig och borsta efter behov, särskilt under fällningsperioder. Kontrollera samtidigt klor, öron, hud och tänder så att förändringar upptäcks tidigt.

Vikten ska bedömas tillsammans med kroppsformen, inte bara mot en siffra. En hund i lagom hull har en synlig midja, och revbenen ska gå att känna med lätt tryck. För en tung hund är regelbunden hullbedömning särskilt värdefull.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, godmodig, modig och arbetsvillig hund som är stabil och uppmärksam på sin omgivning. Det beskriver målet för aveln, inte hur varje enskild rottweiler kommer att bete sig. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, träning och den aktuella situationen påverkar individen.

Rottweilerns vaktinstinkt betyder inte att rasen är aggressiv per definition. Däremot kan kombinationen av vaksamhet, integritet, jaktintresse, lust att gripa och kampa i lek samt stor fysisk styrka bli svår att hantera om hunden är rädd, lättstressad eller dåligt tränad. Därför är det viktigare att undersöka föräldradjurens faktiska beteende än att nöja sig med allmänna omdömen som ”snäll” eller ”trygg”.

Be att få se föräldrarnas MH-resultat och fråga uppfödaren hur hundarna reagerade på social kontakt, överraskningar, ljud, lek och kvarstående rädsla. MH beskriver reaktioner i standardiserade situationer; ett genomfört MH är inte i sig ett kvalitetsbetyg. Titta även på nära släktingar och träffa helst minst tiken i en vanlig miljö.

En rottweiler kan fungera väl i en barnfamilj, men rasnamnet är ingen garanti för barnvänlighet. Hund och små barn ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. En vuxen bör ansvara för promenaderna eftersom en ung eller uppvarvad rottweiler kan vara för stark för ett barn att hålla.

## Träning och motion

Rottweiler behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men ett fast antal motionstimmar blir missvisande. Behovet varierar med ålder, hälsa, kondition och aktivitet. Planera en vardag med promenader, lugn återhämtning, nosarbete och korta träningspass, och justera mängden efter hur hunden faktiskt fungerar.

Spår, sök, lydnad, rallylydnad och genomtänkt friluftsliv ger både samarbete och uppgifter att lösa. Rasen kan också uppskatta drag eller andra fysiskt krävande aktiviteter när hunden är färdigvuxen, frisk och successivt tränad för arbetet. En stor träningsmängd ersätter inte förmågan att koppla av; träna därför även passivitet och lugna rutiner.

Börja tidigt med hantering, koppelgående, inkallning, lugna hälsningar och att på signal vända bort från människor, djur eller föremål. Belöna det beteende du vill se och gör reglerna lätta att förstå. Undvik metoder som bygger på rädsla, tvång eller smärta; de hör inte hemma i modern hundträning och är ingen genväg till kontroll över en stark hund.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Målet är att den ska kunna se människor, hundar och nya miljöer utan att behöva gå fram eller reagera kraftigt. En bra kurs ger ägaren hjälp att läsa hundens signaler och träna med lagom svårighet. Fortsätt träningen genom unghundsperioden, när kroppsstyrkan ofta utvecklas snabbare än självkontrollen.

## Hälsa

De viktigaste dokumenterade hälsokontrollerna för rottweiler gäller höfter, armbågar och POANV/JLPP. Rasen har hälsoprogram för höftledsdysplasi, HD, armbågsledsdysplasi, ED, och den ärftliga neurologiska sjukdomen POANV, tidigare kallad JLPP. Ögonsjukdomar förekommer också, och många uppfödare låter ögonlysa sina hundar.

Be uppfödaren visa officiella resultat och kontrollera dem själv i SKK:s tjänster. För HD och ED är det relevant att se både föräldrarnas egna röntgenresultat och kombinationens preliminära kullindex. Svenska Rottweilerklubben uppmuntrar ett preliminärt kullindex på minst 101 för både HD och ED i sina utökade rekommendationer. Ett index väger in mer information än en enda hunds resultat, men det kan inte lova att en valp blir fri från ledproblem.

POANV/JLPP nedärvs recessivt. En anlagsbärare är normalt inte sjuk men kan föra anlaget vidare. Det viktiga är därför inte att automatiskt välja bort varje bärare, utan att DNA-statusen är officiellt verifierad och att kombinationen inte kan ge sjuka valpar. Be uppfödaren förklara båda föräldrarnas resultat och hur de har använts i parningen.

Fråga också om ögonundersökningar och hälsan hos äldre nära släktingar. Breda listor över allt som någon gång har diagnosticerats hos en rottweiler säger mindre än dokumenterade resultat och återkommande problem i den aktuella släkten. Många rottweiler blir omkring 8–10 år, men livslängden varierar och går inte att förutsäga för en enskild hund.

Håll hunden i lagom hull, bygg kondition stegvis och sök veterinär vid hälta, tydlig smärta, andningsförändringar eller neurologiska symtom. Förebyggande arbete ersätter inte veterinärbedömning när hunden visar tecken på sjukdom.

## Historia och ursprung

Rottweiler utvecklades i och kring den tyska staden Rottweil som en användbar vakt- och boskapshund. Namnet Rottweiler Metzgerhund syftar på stadens slaktare, som valde hundar efter arbetsförmåga och använde dem för att driva och vakta boskap, skydda egendom och även dra last.

I den officiella rashistoriken kopplas äldre hundar av samma typ till romartidens boskapshundar. Rasens senare utveckling är knuten till Rottweil och hundarnas praktiska arbete där. När man i början av 1900-talet sökte lämpliga polishundar prövades rottweilern, och rasen godkändes som polishund 1910.

Arbetsbakgrunden märks fortfarande. Rottweiler används i dag som bruks-, tjänste- och sällskapshund, och egenskaper som uthållighet, bevakning och vilja att samarbeta behöver få ett genomtänkt utlopp även hos en hund som främst lever som familjemedlem.

## Att leva med rasen

En rottweiler kan bo i lägenhet om vardagen ger tillräckligt med utevistelse, träning och vila. Trädgård är praktiskt men ersätter inte promenader eller gemensamma aktiviteter. Tänk igenom avstånd till rastningsområden, trappor, lyhördhet och om alla vuxna i hemmet kan hålla och hantera hunden säkert.

Ensamhet behöver tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, medan en trygg och ensamhetstränad vuxen hund ofta kan vara själv några timmar. Individens signaler avgör takten. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett mål för hur länge hunden bör lämnas ensam.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ och introduktion. Ordna en säker plats för katten, använd grind eller koppel i början och belöna lugnt beteende. Gå tillbaka ett steg om något djur blir rädd eller hunden låser blicken och går upp i varv. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän du har sett att samspelet är tryggt över tid. Samma försiktighet behövs vid hundmöten; tidig socialisering garanterar inte att en vuxen hund uppskattar alla andra hundar.

Ägaren ansvarar för att hunden inte stör eller skrämmer människor eller andra djur på allmän plats. För en rottweiler innebär det att koppelgående, inkallning och förmåga att avstå från störningar måste fungera innan situationen blir svår. Det är hundens faktiska beteende, miljön och ägarens möjlighet att ingripa som avgör hur mycket kontroll situationen kräver.

### Kontrollpunkter före köp

- Träffa föräldradjur och fråga om beteende i vardagen, inte bara på träning eller utställning.
- Läs MH-resultaten och fråga om rädsla, socialitet, lek och avreaktion hos föräldrar och nära släktingar.
- Kontrollera officiella HD- och ED-resultat samt preliminärt kullindex för kombinationen.
- Kontrollera båda föräldrarnas officiella POANV/JLPP-status och fråga om ögonundersökningar.
- Beskriv din vardag ärligt för uppfödaren och fråga vilket stöd du får under valp- och unghundstiden.

Rottweiler passar bäst när hundens arbetslust ses som en del av vardagen, inte som något som löses med en lång promenad ibland. Den som uppskattar regelbunden träning, tydliga rutiner och ett stort ansvar kan få en nära och mångsidig hund; den som främst söker en lättsam sällskapshund bör välja en mindre krävande ras.

Rottweiler

Svenska Rottweilerklubben (Swedish Rottweiler Club)

Norwegian Kennel Club

Deutscher Rottweiler-Klub (German Rottweiler Club)

Rottweiler är en kraftig, medelstor brukshund med kort svart päls och roströda tecken. Den är lugn, lojal och familjeinriktad, men ofta reserverad mot främlingar. För att trivas behöver den vänlig men konsekvent träning, daglig mental och fysisk aktivering samt ansvarsfulla ägare.

Lyckans Hjärtan är en uppfödare av rasen Rottweiler med bas i Helsingborg i Sverige.

Lyckans Hjärtan

## Snabbfakta

- Sankt bernhardshund är en schweizisk jätteras som i dag främst används som sällskaps-, vakt- och gårdshund. Rasen används även i spår- och sökarbete.
- Hanar ska enligt rasstandarden vara 70–90 cm i mankhöjd och tikar 65–80 cm. SKK anger cirka 60–100 kg som ett grovt riktmärke, men vikten ingår inte i själva rasstandarden.
- Rasen finns som kort- och långhårig. Båda varianterna har riklig underull.
- Rasstandarden beskriver temperamentet som vänligt, vaksamt och lugnt till livligt. Det är ett ideal, inte en garanti för varje individ.
- Den stora kroppen påverkar hela vardagen: utrymme, transporter, träning, foder och veterinärvård kräver mer planering än för en mindre hund.

## Utseende och päls

Sankt bernhardshunden ska vara stor och kraftfull men samtidigt harmonisk och rörlig. Standarden anger en högsta mankhöjd på 90 cm för hanar och 80 cm för tikar, men en högre hund kan tolereras om helheten är proportionerlig och rörelserna korrekta. Det betyder inte att rasen saknar maxmått eller att största möjliga hund är idealet. När du träffar vuxna hundar bör du därför se efter om de bär sin tyngd utan besvär och rör sig stabilt och ledigt.

Den korthåriga varianten har tätt, blankt och åtliggande täckhår med riklig underull. Den långhåriga har rakt, medellångt täckhår, också med riklig underull; pälsen kan vara lätt vågig över kors och höfter och bildar fransar på benen. Grundfärgen är vit med röda fläckar eller ett rött täcke över rygg och flanker. Nyanserna kan gå från klarrött till mörkrött, och en mörk mask är önskvärd.

Pälsvården ska styras av hårlag och pälsens skick. Den långhåriga varianten behöver borstas igenom minst en gång i veckan för att undvika tovor, och oftare när underullen lossnar eller pälsen blivit våt och smutsig. Den korthåriga pälsen behöver också gås igenom så att lös underull, hudförändringar och ömma områden upptäcks. Kontrollera särskilt täta partier och ställen där sele eller halsband ligger an. Bada hunden när den faktiskt är smutsig i stället för att följa ett fast schema.

Vissa individer dreglar mycket och andra betydligt mindre. Träffa därför vuxna släktingar om mängden dregel påverkar ditt rasval. En handduk nära vattenskålen är ofta mer realistisk än att räkna med en hund som alltid är torr runt munnen.

## Temperament och personlighet

En rastypisk sankt bernhardshund ska vara vänlig, vaksam och kunna vara allt från lugn till förhållandevis livlig. SKK beskriver rasen som harmonisk och familjeinriktad, men uttryck som ”barnflickehund” är missvisande. Ingen hund ska förväntas tåla klättrande, hårda kramar eller att bli störd när den äter och vilar.

Med barn är hundens storlek lika viktig som temperamentet. En trygg vuxen ska alltid styra samspelet, lära barnet att låta hunden gå undan och hindra vild lek där någon kan bli omkullsprungen. En lugn individ kan fungera fint i en barnfamilj, men bedöm den verkliga hunden och inte bara rasens rykte.

Samma försiktighet gäller andra hundar och katter. Rasstandarden lovar inte att hunden fungerar med andra djurslag. Introducera djuren kontrollerat, ge dem separata viloplatser och avbryt lek som blir för fysisk. Storleksskillnaden gör att även vänlig lek kan bli riskabel för en liten hund eller katt. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande hundar, besökare, hantering och oväntade ljud. Det säger mer än generella etiketter om att rasen alltid är social, tyst eller beskyddande.

## Träning och motion

Träningen bör börja medan sankt bernhardshunden fortfarande går att hantera fysiskt. Prioritera att gå i löst koppel, hälsa lugnt med tassarna i golvet, komma på inkallning och kunna vänta. Vänj också valpen vid att du tittar i munnen, känner på tassarna och undersöker kroppen. Tidig socialisering, koppelträning och valpkurs är särskilt värdefulla för en hund som blir så stor. Träna i små steg och belöna det lugna beteende du vill se igen.

Rasen behöver fysisk och mental aktivitet varje dag, men det går inte att ange ett visst antal minuter som passar alla. Hur långa och krävande promenader, sök- och spårpass bör vara beror på hundens ålder, hälsa och kondition samt på vädret. Ett lugnt tempo är inte samma sak som att hunden klarar sig utan rörelse; god muskulatur och säkra vardagsvanor är viktiga för en tung kropp.

Valpen växer snabbt. SKK rekommenderar att långa promenader undviks under det första året. Låt i stället valpen röra sig i kortare omgångar, upptäcka olika miljöer och vila mellan aktiviteterna. Öka sträcka och svårighet gradvis och utgå från individens utveckling, inte från en fast ålder som ska passa alla.

Planera extra försiktigt i värme. Tjockpälsade hundar hör till dem som kan vara mer värmekänsliga. Motionera under svalare delar av dagen, ge tillgång till vatten och avbryt om hunden hässjar ihållande, dreglar ovanligt mycket, får torra röda slemhinnor, verkar förvirrad eller blir svag. Misstänkt värmeslag kräver nedkylning med svalt, inte iskallt, vatten och snabb kontakt med veterinär.

## Hälsa

De viktigaste svenska kontrollpunkterna är leder, en sund kroppsbyggnad och att känna igen tecken på magomvridning. HD och ED förekommer i rasen. För en SKK-registrerad kull ska båda föräldrarna ha officiell HD- och ED-status före parning, och HD-röntgen för sankt bernhardshund görs tidigast vid 18 månaders ålder. Känd status betyder att ett resultat finns registrerat; det betyder inte automatiskt att hunden är fri från dysplasi. Be därför att få se själva graderna, inte bara beskedet att hundarna är ”testade”. ED grad 2 eller 3, klinisk ED eller tidigare ED-operation utesluter hunden från avel enligt SKK:s aktuella regler.

Rasen finns också i SKK:s Breed Specific Instructions, BSI. Där uppmärksammas överdimensionerat och för tungt huvud, för mycket ansiktshud, lösa läppfickor samt lösa, stora eller inåtrullade ögonkanter. Det ger konkreta saker att titta efter: ögonen ska se friska ut, huden ska inte vara irriterad, mun och tänder ska fungera och hunden ska kunna röra sig kraftfullt utan besvär. Ett imponerande utseende får aldrig väga tyngre än funktion.

En veterinärstudie har visat förhöjd risk för magomvridning hos sankt bernhardshund. Det är ett akut, livshotande tillstånd där tiden är avgörande. Försök att kräkas utan att något kommer upp, snabbt svällande buk, oro, hässjning, buksmärta och svårighet att lägga sig ska leda till omedelbar kontakt med veterinär. Vänta inte för att se om besvären går över. Det finns ingen enkel hemmarutin som gör risken noll; diskutera individens risk och eventuella förebyggande åtgärder med veterinär.

Den snabbväxande valpen behöver ett foder och en fodermängd som är anpassade till tillväxten. Följ uppfödarens och veterinärens råd och följ hundens hull och rörelser över tid i stället för att försöka få valpen att växa så fort som möjligt.

## Historia och ursprung

Sankt bernhardshundens dokumenterade historia börjar vid Stora Sankt Bernhardspasset mellan Schweiz och Italien. Där grundades ett härbärge på 1000-talet. Stora bergshundar hölls vid härbärget från mitten av 1600-talet som skydd och vakt; de finns avbildade från 1695 och nämns i härbärgets anteckningar från 1707. Hundarna kom senare att följa och söka efter resande som gått vilse i snö och dimma.

Barry, som levde 1800–1814, blev rasens mest kända räddningshund och tillskrivs fler än 40 räddningar i schweizisk historieskrivning. Det är en historisk uppgift, inte modern dokumentation av varje enskild insats. Den lilla sprittunnan runt halsen hör framför allt till rasens bildspråk. Dess ursprung är omstritt, och källor inom SKK beskriver tunnan som en myt snarare än som utrustning i verkligt räddningsarbete.

År 1867 började Heinrich Schumacher föra stambok över sina hundar. När den schweiziska hundstamboken öppnades 1884 var sankt bernhardshunden Leon den första registreringen, och samma år bildades den schweiziska rasklubben. År 1887 fastställdes rasstandarden och sankt bernhardshunden förklarades officiellt vara en schweizisk hundras. Dagens hundar lever främst som sällskaps- och gårdshundar, även om spår och sök fortfarande knyter an till historien.

## Att leva med rasen

Att leva med en sankt bernhardshund kräver att du planerar efter hundens storlek. En lägenhet är inte automatiskt fel, men hunden måste kunna vända, vila och passera utan att hemmet blir trångt. Fundera på trappor, hissavbrott, hur hunden ska komma in i bilen och hur en sjuk eller äldre hund ska kunna hjälpas. Foder, robust utrustning, transporter och veterinärvård kostar också ofta mer än för en mindre hund, även om inga fasta belopp kan förutsägas.

Räkna inte med att en sankt bernhardshund kan vara ensam hela arbetsdagar. En liten valp kan inte lämnas ensam, och en vuxen hund behöver först tränas gradvis för att vara själv. Börja med mycket korta separationer när hunden är trygg och nedvarvad och öka tiden bara så länge den förblir lugn. En tränad vuxen kan klara några timmar, men ingen viss tidsgräns passar alla individer.

Inför ett köp bör du kontrollera tre saker:

1. Be om föräldrarnas exakta officiella HD- och ED-resultat och fråga om nära släktingar har haft problem med leder eller rörelser.
2. Träffa helst vuxna hundar och titta på temperament, ögon, hud, mun, rörelser och hur de hanteras — inte bara på storlek och huvud.
3. Gör en realistisk plan för utrymme, bil, värme, ensamhet, vardagsträning och hjälp om hunden en dag inte kan gå själv.

Rasen passar bäst när ägaren uppskattar en mycket stor hund men prioriterar funktion, lugna vanor och ett vardagsliv tillsammans framför maximal massa eller romantiska räddningshundsmyter.

Sankt bernhardshund

Deutscher Club für Leonberger Hunde (DCLH)

Vétérinaire Santé (France)

Stor, vänlig bergshund som utvecklats av schweiziska munkar för räddningstjänst och sällskap. Lugn och tillgiven, särskilt med barn, men mycket stor, dreglig och fäller kraftigt. Behöver måttlig motion, noggrann koll på leder och hälsa samt att få vara en nära del av familjelivet.

Kazzel's är en uppfödare av rasen Sankt bernhardshund med bas i Odensbacken i Sverige. Uppfödaren har även fött upp långhårig sankt bernhardshund.

Kazzel's

## Snabbfakta

Dvärgpudel är en liten, aktiv storleksvariant av pudel med stor träningslust och ett tydligt pälsvårdsbehov. Det är en sällskapshund som brukar uppskatta att lära sig saker och delta i vardagen, men den passar bäst när ägaren också vill lägga tid på aktivitet, lugnträning och regelbunden pälsvård.

- **Ras och grupp:** en av pudelns fyra storleksvarianter, placerad i grupp 9 för sällskapshundar
- **Officiellt hemland:** Frankrike
- **Mankhöjd:** över 28 till och med 35 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt; sunt hull är viktigare än ett generellt kilogramtal
- **Päls:** riklig ullpäls eller snörpäls som behöver skötas och klippas
- **Aktivitetsnivå:** daglig fysisk rörelse och mental aktivering behövs, men mängden ska anpassas till individ, ålder och hälsa
- **Svenskt hälsoprogram:** föräldradjur måste ha ett registrerat prcd-PRA-resultat eller vara registrerade som ärftligt fria före parning

Dvärgpudel ligger mellan toy- och mellanpudel i storlek. I Sverige kan den slutliga storleksvarianten fastställas genom officiell mätning först när hunden är minst 15 månader. En ung hund nära en storleksgräns kan därför vara registrerad utifrån föräldrarnas storlek innan den har mätts in slutligt.

## Utseende och päls

Dvärgpudeln ska se ut som en mindre, välproportionerlig pudel utan dvärglika drag. Kroppen ska enligt standarden vara något längre än mankhöjden, inte helt kvadratisk, och helheten ska vara harmonisk med lätta, fria rörelser. Hunden ska ge ett elegant intryck utan att vara överdrivet tunn eller klen.

Pälsen förekommer i två strukturer. Ullpälsen är fin, tät, krusig och spänstig med jämna lockar. Snörpälsen är också fin och tät men formas till karakteristiska snören. De flesta familjehundar hålls i en kortare klippning, men kort päls betyder inte att skötseln försvinner.

Pälslängd, frisyr, väder och individ avgör hur ofta hunden behöver borstas, badas och klippas. Kontrollera särskilt där pälsen lätt tovar, exempelvis bakom öronen, i armhålorna, på benen och under sele eller halsband. Kammen ska kunna nå ned genom pälsen utan att fastna. Om tovor återkommer trots skötsel är en kortare frisyr eller hjälp av hundfrisör ett bättre val än ett fast tidsschema som inte fungerar för hunden.

Vänj valpen stegvis vid att stå på ett halkfritt underlag, bli kammad, få tassar och ansikte hanterade och höra en klippmaskin eller hårfön. Belöna lugn och gör momenten begripliga. Det ger bättre förutsättningar för säker pälsvård under resten av livet.

Sedan den 1 augusti 2024 omfattar pudelstandarden och de svenska registreringsreglerna 16 färgvarianter. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns godkända flerfärgade varianter, bland annat vitt kombinerat med annan färg, svart eller brunt med tanteckning, trefärgat och brindle. Merle ingår inte bland standardfärgerna, och i Sverige registreras inte avkomma efter en pudelförälder som bär anlag för merle.

Pudel fäller inte på samma sätt som många andra hundar, och lösa hår kan stanna kvar i den krusiga pälsen tills de borstas ur. Det gör inte dvärgpudeln allergifri. Hundallergen kommer framför allt från hud och saliv, och reaktionen kan skilja mer mellan individer än mellan raser. Den som har hundallergi bör därför inte välja ras enbart utifrån pälstyp.

## Temperament och personlighet

Dvärgpudeln ska vara alert, aktiv, följsam och lätt att lära. En välfungerande individ är ofta snabb att uppfatta mönster och uppskattar samarbete, men rasbeskrivningen är ett ideal och ingen garanti för hur varje hund reagerar på ljud, främmande människor, hundmöten eller nya miljöer.

Svenska Pudelklubbens avelsstrategi redovisar BPH-resultat för 630 mindre pudlar. Gruppen omfattar mellan-, dvärg- och toypudel och består till största del av mellanpudlar. Resultaten beskriver bland annat ganska energiska hundar, ofta med positiv attityd och få hot- eller aggressionsreaktioner i de aktuella testsituationerna. Samma underlag betonar både variationen inom rasen och att antalet beskrivna hundar är litet i förhållande till populationen. Resultaten kan alltså säga något om gruppen men förutsäger inte hur en enskild dvärgpudel blir.

Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. Be om konkreta exempel på återhämtning efter överraskningar, hantering, besökare, ljud, hundmöten och förmåga att koppla av. Sådana svar säger mer om matchningen än allmänna ord som social, smart eller lättsam.

## Träning och motion

Dvärgpudeln behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men inget enda minutantal passar alla individer. En bra vardag kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, lek eller fysisk aktivitet samt uppgifter som hunden kan förstå och lösa. Belastningen behöver ändras med ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden återhämtar sig.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta. Var tydlig med vilket beteende som lönar sig, höj svårigheten i små steg och träna samma färdighet i flera miljöer. Inkallning, följsamhet, lugn hantering, att kunna vänta och att kunna passera människor och hundar är viktigare i vardagen än många trick.

Variation är ofta mer värdefull än att bara förlänga promenaden. Nosarbete, sökövningar, apportering, balans- och kroppskontroll, rallylydnad eller andra färdigheter kan ge meningsfull aktivering. Samtidigt behöver hunden kunna vila utan att bli underhållen hela tiden. Om den har svårt att komma till ro bör man se över hela dygnet: sömn, miljö, förutsägbarhet, motion och träningsnivå. Mer aktivitet är inte alltid rätt svar.

Valpar ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Prioritera korta upptäcktsstunder, trygg miljöträning, lek på lämpligt underlag och mycket återhämtning. För en vuxen hund är rätt nivå den som ger god kondition och en fungerande vardag utan återkommande stelhet, hälta, stress eller långvarig utmattning.

## Hälsa

Det viktigaste rasspecifika hälsokravet att kontrollera vid valpköp är föräldrarnas resultat för prcd-PRA. För toy-, dvärg- och mellanpudel kräver de svenska registreringsreglerna att båda föräldradjuren före parning har ett officiellt DNA-resultat eller är registrerade som ärftligt fria.

Prcd-PRA är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi som bryter ned näthinnans synceller. Mörkerseendet påverkas först och en drabbad hund kan med tiden bli blind. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare är inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra. En bärare får bara användas tillsammans med en hund som är DNA-testad fri eller ärftligt fri, och en affekterad hund får inte användas i avel.

Ett fritt prcd-PRA-resultat är inte en allmän garanti för friska ögon. Testet gäller bara prcd-varianten och utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även ögonlysning av avelsdjur och uppmuntrar DNA-test för PRA-varianten rcd4.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt normala läge, är en annan relevant avelsfråga för mindre pudlar. Svenska Pudelklubben rekommenderar officiell patellaundersökning för dvärgpudel, men detta är inte samma bindande registreringskrav som prcd-PRA. Klubben rekommenderar att hund med patellagrad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har resultat 0/0.

Be uppfödaren visa registrerade resultat i stället för att nöja dig med att föräldrarna är ”testade”. Kontrollera prcd-PRA-status, fråga efter officiellt patella- och ögonlysningsresultat samt efter kända problem hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. DNA-test, veterinärundersökningar och en öppen familjehistorik kompletterar varandra; inget enskilt prov kan lova att en valp aldrig blir sjuk.

## Historia och ursprung

Pudel är en gammal europeisk hundtyp som finns avbildad på målningar från 1400-talet, medan Frankrike är rasens officiella hemland. Rasens namn och tidiga användning är nära förknippade med vatten: pudel användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel, och det var framför allt de större hundarna som arbetade som vattenapportörer.

De mindre pudlarna utvecklades främst för sällskap. Under 1800-talet började en dvärgvariant formas från små exemplar av de större varianterna. I Sverige delades de mindre pudlarna i början av 1930-talet upp i liten pudel och dvärgpudel; den förstnämnda storleken fick senare namnet mellanpudel. Dagens dvärgpudel delar därför rasens arbetsbakgrund och lättlärdhet, men ska inte beskrivas som om varje individ automatiskt är en vatten- eller apporteringshund.

De fyra moderna storleksvarianterna har samma grundläggande rastyp. Skillnaderna i storlek påverkar vardagen, men gör inte dvärgpudeln till en separat korsning eller en miniatyr med avvikande kroppsbyggnad.

## Att leva med rasen

Dvärgpudel kan fungera i många slags hem, även i lägenhet, om hunden får daglig rörelse, mental aktivering, pälsvård, social kontakt och träning i att vara lugn. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen faktiskt ser ut. En liten hund som saknar återhämtning, promenader eller trygg ensamhetsträning får inte sina behov uppfyllda bara för att den tar liten plats.

Ensamhet ska läras in gradvis. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vara lugn. Ta hänsyn till ålder och till tecken på oro; det går inte att lova att en viss dvärgpudel klarar ett bestämt antal timmar ensam. Planera hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagen är längre än hundens tränade förmåga.

Rasen kan leva bra med barn, hundar och katter, men det avgörs av individ, erfarenheter och introduktion—inte av rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Introducera andra djur stegvis med avstånd, barriär eller koppel vid behov, separata resurser och möjlighet att avbryta. Tvinga inte fram kontakt.

Den bästa matchningen är ett hem som tycker om en läraktig och deltagande liten hund men också accepterar det praktiska arbetet. Räkna med återkommande klippning, noggrann pälsgenomgång, vardagsträning och aktivitet året runt. Välj en annan ras om du vill ha minimalt pälsarbete eller en hund som förväntas anpassa sig utan planerad träning och sällskap.

Pudel, dvärg

Pudel, dvärg är en liten, atletisk och nästintill fällfri hund med tät, lockig päls och en kvadratisk, välbalanserad kroppsbyggnad. Den är mycket intelligent, känslig och människoorienterad, trivs med träning, daglig motion och nära sällskap och lever ofta ett långt, aktivt liv vid god omvårdnad.

Fallkendras är en uppfödare av rasen Pudel, dvärg med bas i Malung i Sverige.

Fallkendras

## Snabbfakta

- Chinese crested dog är en liten sällskapshund i två hårlagsvarianter: hårlös och powder puff. Båda kan födas i samma kull.
- Idealmankhöjden är 28–33 cm för hanar och 23–30 cm för tikar. Den nuvarande rasstandarden anger ingen officiell vikt.
- Den hårlösa varianten har crest på huvudet, så kallade socks på tassarna och en plym på svansen. Powder puff har lång, mjuk päls över hela kroppen.
- Rasidealet är en gladlynt hund som aldrig ska vara ilsken. Samtidigt finns tydliga individuella skillnader i socialitet, nyfikenhet, ljudlighet och trygghet.
- Hud- eller pälsvård, tandborstning och skydd efter väder behöver ingå i vardagen från början.
- Inför valpköp är ögonresultat, PLL-status, tandstatus samt hälsa och mentalitet hos nära släktingar viktigare än allmänna löften om rasen.

## Utseende och päls

Chinese crested dog är liten, rörlig och graciös utan att behöva vara bräcklig. Rasen finns både som elegant hjorttyp och som något kraftigare cobbytyp. Kroppen ska vara medellång till lång, ryggen plan och rörelserna långa, flytande och fria. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna.

Hanar har en idealmankhöjd på 28–33 cm och tikar på 23–30 cm. Den nuvarande rasstandarden anger ingen vikt, så uppgiften om en gräns på 5,4 kilo ska inte användas som dagens ideal. Bedöm i stället en vuxen hund efter proportioner, muskulatur och hull.

Hos den hårlösa varianten ska kroppen i huvudsak vara naken, med lång behåring på huvud, tassar och svans. Mängden hår på kroppen varierar dock mellan individer. Be därför att få se valpen otrimmad och låt uppfödaren visa hur just dess hud och behäng ska skötas. Huden ska vara mjuk och kännas varm.

Powder puff har en tunn underull och en slöja av långt, mjukt hår. Pälsen ska vara följsam, inte tung eller ullig. Dela pälsen och kamma ända ned till huden. Leta särskilt efter början till tovor där hår ligger tätt eller utsätts för friktion. En veckovis rutin för bad och genomgång kan vara en startpunkt, men pälsens skick avgör hur ofta den behöver redas ut, tvättas och torkas ordentligt.

Den hårlösa huden behöver i stället kontrolleras för skav, rodnad, finnar och torrhet. Unga hundar kan få pormaskar och finnar under hormonella perioder, men graden varierar mycket. Skydda hunden med skugga och lämpliga kläder när sol, vind, väta eller kyla kräver det. Även en powder puff kan behöva väderskydd eftersom den tunna pälsen inte ger särskilt mycket värme och inte heller stöter bort vatten särskilt väl. Om huden förblir inflammerad, kliar eller får sår som inte läker bör en veterinär bedöma orsaken och hjälpa till att välja produkter.

Varken den hårlösa eller powder puff är allergifri. Hundallergen finns bland annat i hudceller, talg, saliv och urin, och mängden varierar även mellan hundar av samma ras. Liten mängd löst hår är därför inget säkert besked för en allergisk familj.

## Temperament och personlighet

Chinese crested dog ska vara gladlynt och inte ilsken, men rasen rymmer många personligheter. I det svenska BPH-underlaget framstår de beskrivna hundarna som relativt trygga, måttligt nyfikna och inte generellt ljudliga eller arga. Samma underlag visar stor variation i hur hundarna hälsar på främmande människor, leker och reagerar på oväntade händelser.

Det är mer användbart än etiketter som ”kardborrehund” eller ”enmanshund”. En individ kan söka mycket kroppskontakt, en annan kan vara mer självständig. En del hälsar snabbt på besökare, andra vill först observera. Fråga uppfödaren hur föräldrar och nära släktingar fungerar vid hantering, nya människor, ljud, vila och kortare separationer. Titta efter en valp som kan undersöka i egen takt och återhämta sig efter något oväntat.

Rasen kan vara uppmärksam och larma när något händer, men det betyder inte att varje hund skäller mycket. I ett lyhört boende är det klokt att tidigt belöna lugn vid dörr, fönster och ljud i trapphuset. Ta också reda på om hunden kan varva ned när ingenting händer. Förmågan att vila är lika viktig som lekfullhet.

Med barn avgör samspelet mer än rasen. Den lilla storleken kräver extra varsamhet om barn vill lyfta eller bära hunden, men det finns ingen generell regel att rasen bara passar äldre barn. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats.

## Träning och motion

Chinese crested dog behöver daglig rörelse och mental sysselsättning, men det finns ingen välgrundad minutformel som passar alla. En bra dag kan innehålla promenader med tid att nosa, lek, någon kort färdighetsövning och lugn återhämtning. En aktiv individ kan uppskatta längre utflykter, agility, rallylydnad, freestyle eller spår, medan en annan trivs bäst med mindre krävande aktiviteter.

Anpassa längd och intensitet efter ålder, kondition, väder och hur hunden rör sig och återhämtar sig. En hårlös hund som spänner sig av kyla får inte en bra promenad bara för att en viss tid ska uppnås. Välj då skydd och miljö efter förhållandena och komplettera med inomhusträning.

Belöningsbaserad träning passar väl när hunden ska lära sig vardagsfärdigheter. Börja med inkallning, koppelgående, lugn på en plats, att lämna föremål och att kunna avbryta en aktivitet. Träna även frivillig hantering av mun, tassar, hud, päls och öron. Det gör tandborstning, bad, klippning och veterinärbesök mindre stressande.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Låt den i stället möta olika människor, hundar, underlag, ljud och miljöer på ett avstånd där den fortfarande kan äta, tänka och välja kontakt. Om den blir rädd, minska svårigheten och ge den tid att återhämta sig. Det bygger större trygghet än att pressa fram ett möte.

## Hälsa

För Chinese crested dog finns inga rasspecifika hälsotest som måste vara klara för att en valpkull ska registreras hos SKK. Rasklubben har däremot tydliga avelsrekommendationer. Skillnaden är viktig när du granskar en kull: en rekommendation kan vara mycket relevant utan att vara bindande.

Rasklubben vill att båda föräldrarna är ögonlysta tidigast vid 18 månaders ålder och att intyget är högst ett år gammalt vid parning. Den vill också att båda har känd DNA-status för primär linsluxation, PLL. Därutöver rekommenderas känd DNA-status för prcd-PRA och känd patellastatus efter minst 12 månaders ålder. Patellaundersökning är alltså en viktig kontrollpunkt, men inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Veterinär auskultation av hjärtat inför avel beskrivs som önskvärd, inte som ett ska- eller bör-krav.

Be att få se själva resultatet, datumet och hundens identitet. Ett DNA-test gäller bara den mutation som analyserats och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. En frisk anlagsbärare av en enkelt recessiv sjukdom behöver inte automatiskt tas ur avel, men ska paras med en genetiskt fri hund så att sjuka valpar inte föds. En hund som genetiskt har statusen affekterad får inte användas i avel.

Bland de ögonproblem som uppmärksammas i rasen finns PLL, olika former av PRA eller retinopati och torra ögon. Fråga också om ögonresultat och symtom hos äldre släktingar. Rasklubbens hälsoöversikt tar dessutom upp hjärtproblem som främst visar sig högre upp i åldern och uppgifter om ryggbesvär. Det motiverar frågor om äldre släktingar och tidiga blåsljud eller ryggsymtom, inte antagandet att varje hund kommer att bli sjuk.

Hårlöshet och tanduppsättning hänger ihop genom en variant i genen FOXI3, som påverkar utvecklingen av både hår och tänder. Hårlösa hundar kan därför sakna permanenta tänder eller ha annorlunda formade och framåtriktade tänder. Powder puff saknar den här specifika genetiska effekten och ska normalt ha komplett saxbett. Medfödd avsaknad av tänder är inte samma sak som tandlossning, men båda varianterna behöver daglig tandborstning för att begränsa plack och tandköttssjukdom. Följ tandbytet och låt veterinär bedöma kvarvarande mjölktänder, smärta, dålig lukt eller problem att tugga.

I en stor brittisk studie var medianlivslängden 13,4 år för 928 Chinese crested dog. Osäkerhetsintervallet för medianen var 13,0–13,8 år. Resultatet beskriver den studerade populationen, inte hur länge en enskild hund kommer att leva.

## Historia och ursprung

Rasens tidiga historia är osäker. Kina anges som ursprungsland och Storbritannien har ansvar för rasstandarden, men det går inte att följa en obruten linje från gamla kinesiska nakenhundar till dagens ras. Berättelser om hundar på handelsskepp, råttjakt och livet under Han-dynastin ska därför behandlas som teorier, inte som säkra fakta.

De dokumenterade moderna hållpunkterna är tydligare. Chinese crested dog visades i USA mellan 1885 och 1926 och syntes därefter knappt till under nära 50 år. Organiserad brittisk avel byggdes upp igen med importer från USA under 1965–1968. De första svenska hundarna kom 1972, den första svenska kullen föddes samma år och hundarna registrerades hos SKK 1973. Chinese Crested Club Sverige bildades 1990.

## Att leva med rasen

Bostadstypen avgör inte ensam om en Chinese crested dog trivs. Både lägenhet och hus kan fungera om hunden får aktivitet, vila och gradvis ensamhetsträning. Bedöm hemmet efter ljudmiljö, möjlighet till rastning och hur lätt hunden kan komma undan drag, stark sol och stök. Liten kropp betyder inte små behov.

En liten valp ska inte lämnas ensam. När valpen är trygg i hemmet kan träningen börja med att den kopplar av medan du rör dig bakom en grind eller lämnar rummet mycket kort. Öka först när hunden förblir lugn. En vuxen hund som tränats gradvis kan ofta vara själv några timmar, men individer skiljer sig kraftigt. Kamera kan hjälpa dig att upptäcka vandring, flåsning, skall eller att hunden inte kommer till ro.

Katter och andra hundar kan fungera bra tillsammans, men låg jaktlust eller problemfri samvaro kan inte lovas utifrån rasen. Gör introduktioner gradvis, hindra jakt och ge katten en säker flyktväg och egna resurser. Anpassa lek efter hundarnas storlek och sätt att kommunicera. Smådjur ska hållas säkert åtskilda om du inte med säkerhet kan kontrollera situationen.

Rätt hem behöver vara redo för skillnaden mellan de två hårlagsvarianterna, daglig tandvård och en hund som behöver både närhet och egen trygghet. Träffa vuxna släktingar om möjligt, se valpen otrimmad och kontrollera dokumenterade hälsoresultat. Det säger betydligt mer än löften om att alla Chinese crested dog är tysta, allergivänliga eller automatiskt enkla familjehundar.

Chinese crested dog

Chinese crested dog är en finlemmad dvärghundsras som antingen är hårlös med silkeslen päls på huvud, tassar och svans, eller Powder Puff med en mjuk, fyllig päls över hela kroppen. Den är tillgiven och mycket människoorienterad, tränas bäst med mjuka, vänliga metoder, behöver omsorg och skydd för hud eller päls samt måttlig daglig motion.

Krystal Princess är en uppfödare av rasen Chinese crested dog med bas i Färgelanda i Sverige. Uppfödningen har bedrivits åtminstone sedan 2007. Hundar från uppfödningen har deltagit i internationella utställningar.

Krystal Princess

Isländsk Fårhund

The Icelandic Sheepdog International Cooperation

The Icelandic Sheepdog Association of America

Isländsk Fårhund är Islands enda inhemska spetsliknande vallhund – medelstor till liten, robust och smidig, med krökt svans och tjock dubbelpäls i olika färger. Den är gladlynt, social och ljudlig, trivs med daglig motion, nära gemenskap med familjen, mjuk träning och regelbunden pälsvård.

Sannasus är en uppfödare av rasen Isländsk Fårhund med bas i Bjuråker i Sverige. Verksamheten med rasen under kennelnamnet sträcker sig tillbaka till 2022.

Sannasus

Phalène

Swedish Kennel Club

The Norwegian Kennel Club

The Danish Kennel Club

Verein für Deutsche Spitze und Phalène

The Kennel Club UK

Phalène är en liten, elegant dvärgspaniel med hängande öron, lång silkig päls och vit kropp med tecken i olika färger. Den är livlig men känslig och mycket människoorienterad, lättlärd, tycker om hundsporter, måttlig daglig motion och nära sällskap.

Strandkungens är en uppfödare av rasen Phalène med bas i Färjestaden i Sverige. Den första kullen föddes 2005.

Strandkungens

## Snabbfakta

Jack russell terrier är en liten, erkänd terrierras med stor arbetslust och tydlig jaktbakgrund. Den passar bäst hos den som vill träna aktivt, kan hantera jaktintresse i vardagen och samtidigt lär hunden att komma till ro. Liten storlek betyder alltså inte små behov.

- **Ursprung:** England; rasen utvecklades vidare i Australien
- **Användning:** grythund och sällskapshund
- **Ideal mankhöjd:** 25–30 cm
- **Ungefärlig vikt enligt rasstandarden:** cirka 5 kg vid 25 cm och 6 kg vid 30 cm
- **Päls:** slät, raggig (broken) eller sträv; vitt ska dominera, med svarta och/eller rödgula tecken
- **Typiska drag i rasstandarden:** livlig, alert, aktiv, modig, vänlig och trygg i sig själv
- **Viktigt för ägaren:** jaktinstinkt, inkallning, vardagslugn och meningsfull aktivering behöver tas på allvar

Jack russell terrier och parson russell terrier är två olika raser. Parson är högre och mer kvadratiskt byggd, medan jack russell är lägre och något längre i kroppen. Det är därför bättre att kontrollera hundens registrerade ras än att gå efter utseendet eller använda namnen som synonymer.

## Utseende och päls

Jack russell terrier ska vara stark, smidig och rektangulär – kroppen är något längre än hunden är hög. Idealhöjden är 25–30 cm, och rasstandardens viktangivelse motsvarar ungefär ett kilo per fem centimeter mankhöjd. Det är en proportion i standarden, inte en bantningstabell: en enskild hunds lämpliga vikt bedöms också utifrån kroppsbyggnad, muskelmassa och hull.

Bröstkorgen ska vara djupare än den är bred och ha en omkrets på ungefär 40–43 cm bakom armbågarna. Den relativt smidiga bröstkorgen hänger ihop med rasens ursprungliga arbete under jord. Helheten ska vara funktionell och rörlig, inte tung eller överdriven.

Rasen har tre pälslag:

- **Slät päls** ligger tätt mot kroppen och kräver normalt enkel borstning för att få bort lösa hår och smuts.
- **Raggig (broken) päls** är ett mellanting, med längre sträva hår på delar av kroppen.
- **Sträv päls** har sträv ytterpäls och underull och behöver trimmas för hand när den är mogen.

Raggig och sträv päls bör trimmas, inte maskinklipas. När gamla hårstrån klipps av i stället för att plockas bort kan pälsens struktur och skydd mot väta och smuts försämras. Be en van trimmare visa hur just hundens päls ska skötas; behovet följer pälsens mognad och kvalitet, inte ett universellt veckoschema. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och tänder regelbundet.

## Temperament och personlighet

Jack russell terrier är i grunden en livlig, vaken och självsäker arbetsterrier som också ska vara vänlig. Rasen avlades för att fatta egna beslut nära vilt, och samma självständighet kan i ett hem märkas som initiativförmåga, envishet och snabb reaktion på rörelse eller ljud. Jaktintresset finns kvar även hos hundar som enbart hålls som sällskap.

Rasbeskrivningen är ett ideal, inte ett löfte om varje individ. Temperament påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa, miljö och träning. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”. Be att få möta minst tiken, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på främmande människor, hundmöten, plötsliga ljud, hantering och vila, och ta reda på vad uppfödaren avlar för – jakt, hundsport eller främst sällskap.

BPH kan ge strukturerad information om hur en enskild hund reagerade i en standardiserad beskrivning, men det är inget godkänd-eller-underkänd-test och garanterar inte valpens framtida beteende. Äldre svenska rasunderlag byggde dessutom på för få beskrivna jack russell terrier för säkra slutsatser om hela rasen. För en valpköpare är resultat för föräldrar och släktingar därför mer användbara än svepande påståenden om rasens genomsnitt.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill lära sig, gå kurs och arbeta konsekvent med belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en liten, okomplicerad hund som automatiskt kan gå lös eller nöjer sig med korta rastningar.

## Träning och motion

En jack russell behöver daglig rörelse, nosarbete, problemlösning och möjlighet att varva ner, men det finns inget korrekt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition, miljö och aktivitetens intensitet avgör belastningen. En lugn skogspromenad med nosande, ett genomtänkt träningspass och återhämtning kan ge mer än lång, ensidig bollkastning.

Bygg vardagen kring flera sorters aktivitet: promenader i varierad terräng, sök eller spår, korta träningspass, kontrollerad lek och uppgifter där hunden får använda nos och kropp. Hundsporter som agility, nosework och viltspår kan passa många individer, men träningsmängden ska stegras gradvis. För valpar bör underlag, tempo, lek och vila anpassas efter individen; den ofta upprepade femminutersregeln har inget vetenskapligt stöd.

Prioritera dessa färdigheter tidigt:

- kontakt och följsamhet trots dofter och rörelse
- inkallning samt en separat stoppsignal
- att släppa föremål och avbryta aktivitet
- lugn koppelgång och neutrala hundpassager
- hantering av tassar, mun, öron och päls
- att gå till en bädd och koppla av
- ensamhet i mycket små, trygga steg

Jaktinstinkten gör att löshet aldrig bör bygga på hopp. Träna först i inhägnat område och använd långlina där det är säkert tills hunden kan vända bort från störningar och svara på signaler med hög tillförlitlighet. Även en vältränad hund kan behöva koppel nära vilt, trafik och andra risker. Belöningsbaserad träning med tydliga regler ger hunden information om vad den ska göra och hjälper till att bevara samarbete när aktivitetsnivån stiger.

## Hälsa

Svenska Kennelklubben anger att rasen inte har några kända rassjukdomar men att patellaluxation förekommer. Det betyder inte att varje hund drabbas eller att rasen saknar all annan sjukdom; det betyder att en seriös hälsogenomgång bör utgå från dokumenterade resultat och den aktuella familjen, inte från en lång osorterad diagnoslista.

I den svenska rasspecifika avelsstrategin rekommenderas att hundar som används i avel undersöks för patella och ögonlyses. För ögon är rekommendationen undersökning före avel, därefter vart tredje år och en gång efter åtta års ålder. Det är avelsrekommendationer – formulera dem inte som om varje undersökning vore ett generellt registreringskrav eller en garanti för friska valpar.

Inför valpköp, be om föräldrarnas registrerade namn och nummer och kontrollera själv:

- vem som utfört undersökningen
- datumet för patella- och ögonundersökningen
- det faktiska resultatet, inte bara beskedet ”testad”
- om nära släktingar haft återkommande knä-, ögon- eller andra hälsoproblem
- föräldrarnas ålder och om äldre hundar i släkten följts upp

Ett normalt resultat minskar osäkerheten kring just det som undersökts men är ingen livslång garanti. Håll hunden i lämpligt hull, bygg kondition gradvis och kontakta veterinär vid exempelvis återkommande hälta, smärta, förändrad syn eller tydliga beteendeförändringar.

## Historia och ursprung

Jack russell terrier har sitt ursprung i 1800-talets England och förknippas med prästen John Russell. Han utvecklade foxterrier som kunde följa foxhounds och gå ner i gryt för att få räv och annat vilt att lämna sitt gömställe. Arbetsuppgiften krävde en liten, rörlig, modig och självständig hund.

Ur närbesläktade linjer växte två typer fram. Den högre och mer kvadratiska typen blev parson russell terrier; den lägre och något längre typen blev jack russell terrier. Rasen har alltså engelskt ursprung, men Australien anges som landet där den utvecklades vidare och där ett viktigt standardarbete gjordes. Svenska Kennelklubben godkände jack russell terrier 2001.

Historien förklarar flera egenskaper som fortfarande märks: den funktionella storleken, den rörliga kroppen, förmågan att fatta egna beslut och intresset för att söka och följa vilt. De egenskaperna kan bli en tillgång i träning och hundsport, men behöver styras i en modern vardag.

## Att leva med rasen

Att leva med en jack russell fungerar bäst när hemmet kombinerar aktivitet med tydliga rutiner för vila, säkerhet och självkontroll. Rasen kan bo i lägenhet; bostadens storlek är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och lär sig att inte reagera på varje ljud i trapphus eller utanför fönstret. Träna lugn och ljudneutralitet innan skall har hunnit bli en vana.

Med barn krävs samma grundregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet, och hunden ska ha en skyddad viloplats där den inte störs. Barn ska inte ta mat eller leksaker, bära hunden eller följa efter den när den går undan. Rasens snabbhet och intensitet gör lugna, korta möten bättre än vild lek utan pauser.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och bör byggas genom gradvisa, kontrollerade introduktioner. Tidig vana kan hjälpa men tar inte bort jaktinstinkten. Kaniner, gnagare och andra smådjur behöver hållas helt säkert åtskilda; välj inte rasen med antagandet att träning garanterar fredlig samvaro. Även i ett flerhundshem behövs separata viloplatser och möjlighet att hantera resurser utan konkurrens.

Ensamhet ska läras in stegvis när hunden redan känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta frånvarostunder och öka först när hunden kan vara lugn. En stängd bur får inte användas som vanlig viloplats eller för att stänga in hunden i hemmet i Sverige. Ordna i stället en bekväm bädd eller ett tillräckligt stort, säkert utrymme där hunden kan röra sig och själv välja viloplats.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på tre frågor: Kan vi ge hunden meningsfull aktivitet varje dag? Kan vi hantera jaktintresse med träning, koppel och säkra miljöer? Kan vi erbjuda ostörd återhämtning och konsekventa regler utan hårda metoder? Om svaret är ja kan jack russell terrier bli en mycket engagerad träningskamrat och sällskapshund – men den blir sällan en passiv liten hund vid sidan av livet.

Jack russell terrier

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Jack russell terrier: liten, kompakt och energisk rävjakts-terrier med modig och intelligent läggning. Behöver 1–2 timmars motion dagligen plus mental stimulans. Övervägande vit med tre olika pälstyper, stark lust att gräva och jaga. Mycket tillgiven sin familj men krävande och olämplig för mycket stillsamma hem.

Virrvarvets är en uppfödare av rasen Jack russell terrier med bas i Ransta i Sverige. Uppfödningen inleddes under kennelnamnet omkring 2011.

Virrvarvets

## Snabbfakta

Golden retriever är en brittisk apporterande fågelhund i FCI grupp 8, utvecklad för att söka efter och hämta fällt vilt i nära samarbete med sin förare. Bakgrunden märks fortfarande i rasens arbetslust, intresse för att bära föremål och behov av både fysisk aktivitet och uppgifter att lösa.

- **Ursprung:** Storbritannien, med dokumenterad utveckling i gränstrakten mellan England och Skottland
- **Ursprunglig funktion:** apportering av fågel på land och i vatten
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar enligt rasstandarden
- **Päls:** rak eller vågig dubbelpäls med tät, vattenavvisande underull
- **Färg:** nyanser av guld eller creme; rött och mahogny ingår inte i standarden
- **Rasideal:** vänlig, tillitsfull, intelligent, samarbetsvillig och arbetsvillig
- **Passar bäst:** ett hem som vill träna, aktivera och låta hunden vara delaktig i vardagen

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, aktivitetsnivå och vardagsegenskaper påverkas även av avelsinriktning, föräldradjur, uppväxt, hälsa och träning.

## Utseende och päls

Golden retriever ska vara välbalanserad, proportionerlig och aktiv, med en kroppsbyggnad som klarar arbete utan att bli tung eller överdriven. Hanar är vanligen större än tikar, men funktion, fria rörelser och en sund helhet är viktigare än ett kraftigt utseende.

Pälsen består av raka eller vågiga täckhår, rikligare behäng och tät, vattenavvisande underull. Godkända färger går från creme till olika nyanser av guld. Rött och mahogny är inte standardfärger, och vitt är begränsat till några få hår på bröstet. Färg eller kroppsform berättar däremot inte säkert vilken aktivitetsnivå eller arbetslust en enskild hund kommer att få.

Dubbelpälsen fäller och behöver regelbunden genomgång, särskilt när underullen lossnar mer. Borsta igenom hela pälsen efter behov och var extra noggrann bakom öronen, i armhålorna och i behänget på ben och svans, där tovor lättare uppstår. En kam hjälper till att kontrollera att borstningen når igenom underullen. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt en fast kalender. Efter simning eller blöta promenader är det praktiskt att reda ut pälsen, låta den torka ordentligt och kontrollera hud och öron om hunden visar tecken på irritation.

Kloklippning, tandvård och kontroll av hud, öron och tassar hör till den löpande skötseln. Det viktiga är att anpassa rutinen efter individens päls, fällning, aktivitet och hur ofta den blir våt eller smutsig.

## Temperament och personlighet

Rasidealet för golden retriever är en vänlig, trygg och samarbetsvillig hund med naturlig arbets- och apporteringslust. Många söker gärna kontakt, bär föremål och uppskattar gemensamma uppgifter, men beskrivningen ska inte tolkas som att varje golden automatiskt är lugn, okomplicerad eller social med alla.

Rasen mognar ofta förhållandevis sent. En ung golden kan vara fysisk, intensiv och lätt distraherad långt efter att den nått sin fulla storlek. Vardagsfärdigheter som lugna hälsningar, följsamhet, hantering och förmåga att koppla av behöver därför tränas lika medvetet som apportering och lydnad.

Det finns uppfödare med olika mål, exempelvis jaktligt arbete, prov, utställning eller ett bredare sällskapsfokus. Etiketter som ”jaktgolden” och ”utställningsgolden” ger bara en grov ledtråd och förutsäger inte säkert en individs motor, utseende eller förmåga att varva ned. Be i stället uppfödaren beskriva föräldrarnas och nära släktingars vardagsegenskaper, arbetslust, rädslor, socialitet och återhämtning. Arbets- och mentalbeskrivningar kan ge ytterligare information, men de är delar av underlaget och inte garantier.

Rasen kan passa en engagerad förstagångsägare, särskilt med stöd från uppfödare och hundkurs. Det kräver ändå beredskap för en relativt stor, stark och ofta livlig unghund som behöver konsekventa rutiner, daglig aktivering och tid att mogna.

## Träning och motion

Golden retriever behöver daglig fysisk aktivitet, mental problemlösning och möjlighet till återhämtning, men det finns ingen fast tidsangivelse som passar alla. Ålder, hälsa, kondition, personlighet och avelsinriktning avgör hur motionen ska fördelas och hur belastande den kan vara.

En fungerande vuxenvardag kan innehålla promenader i varierad terräng, nosarbete, sökövningar, apportering, lydnad och lugn träning i olika miljöer. Variation ger mer än att försöka trötta ut hunden med samma intensiva aktivitet varje dag. Rasen är avlad för samarbete, så uppgifter med tydlig start, uppgift och avslut passar ofta bättre än oreglerad bollkastning i högt tempo.

Valpar behöver korta, positiva stunder av lek, miljöträning och rörelse med mycket vila mellan aktiviteterna. Belastningen ska anpassas efter valpens utveckling och underlag, inte räknas fram med en fast minutregel. Öka längd och svårighet gradvis och låt valpens ork och återhämtning styra nästa steg.

Belöningsbaserad träning brukar passa rasens samarbetsvilja. Prioritera tidigt:

- inkallning och kontakt även runt människor, hundar och viltvittring
- koppelgående och lugna hälsningar
- att lämna och byta föremål utan konflikt
- stadga och väntan före apportering eller lek
- en inlärd signal för vila och nedvarvning

Vattenintresse är vanligt, men alla golden retriever vill inte bada och simkunnighet ska aldrig tas för given. Introducera vatten i grunt, lugnt område med enkel väg upp, låt hunden välja tempo och ha ständig uppsikt. Strömt vatten, svag is, algblomning och svåråtkomliga kanter kräver särskild försiktighet.

## Hälsa

Höftleder, armbågsleder och ögon är centrala hälsoområden i svensk golden retrieveravel. För en valpköpare är det viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringskrav, rasklubbens rekommendationer och ett enskilt testresultat.

För att avkomman ska kunna registreras i SKK ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parningen. Det betyder inte att ED, ögonlysning och DNA-test är motsvarande obligatoriska SKK-krav för varje kull av rasen. Golden retrieverklubbens rekommendationer och villkor för valphänvisning går längre: de omfattar bland annat HD- och ED-resultat, aktuell ögonundersökning och GR_PRA1/2-status samt vissa meriter.

Klubben rekommenderar i normalfallet HD A eller B och ED utan anmärkning. Hundar med HD C eller ED grad 1 bör enligt rekommendationerna bara användas undantagsvis, och då ska kullens beräknade HD- respektive ED-index vara minst 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parning, och minst en förälder ska vara fri eller hereditärt fri från både GR_PRA1 och GR_PRA2.

Be om de faktiska resultaten, inte bara beskedet att hundarna är ”testade”. Kontrollera HD- och ED-grad, index när det finns, datum och resultat för ögonundersökningen samt respektive förälders DNA-status. GR_PRA1 och GR_PRA2 avser specifika mutationer. Testerna täcker inte alla genetiska orsaker till PRA och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning.

HD, ED och vissa ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasens avelsstrategi lyfter också tumörsjukdomar som en viktig fråga för rasen som helhet. Sådana sammanställningar kan inte översättas till en säker procentsats eller prognos för den enskilda valpen. Fråga därför även om hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Bra undersökningsresultat minskar osäkerheten men kan aldrig garantera framtida hälsa.

## Historia och ursprung

Golden retriever utvecklades under senare delen av 1800-talet i gränstrakten mellan England och Skottland för att apportera fällt vilt på både land och i vatten. Förändrade jaktformer skapade behov av en hund som kunde söka, markera, vänta och arbeta uthålligt i nära samspel med föraren.

Lord Tweedmouths bevarade avelsanteckningar dokumenterar den tidiga utvecklingen. En gul retriever parades med en Tweed water spaniel, och fortsatt urval formade de egenskaper som förknippas med rasens apportering, vattenarbete och samarbetsförmåga. Golden retriever erkändes som egen ras 1913 och introducerades i Sverige omkring 1950.

Rasens moderna användning är bredare än praktisk jakt, men bakgrunden är fortfarande relevant. Sök, föremålsintresse, uthållighet och förmågan att växla mellan aktivitet och väntan är egenskaper som behöver förvaltas genom avel och träning, även hos hundar som främst lever som sällskap.

## Att leva med rasen

Golden retriever passar bäst hos människor som vill ha en social och träningsbar hund som får delta i vardagen. Ett vänligt rasideal gör inte vardagsfärdigheter medfödda: en ung golden behöver lära sig att hälsa lugnt, gå i koppel, hantera föremål och koppla av även när det händer mycket omkring den.

Rasen kan fungera väl med barn, men samspelet kräver vuxen tillsyn. Barn ska få lära sig att respektera hundens vila, mat och signaler, och hunden behöver tränas att hälsa och leka utan att välta eller tränga sig på. Samma försiktighet gäller andra djur. Många golden retriever lever med hundar eller katter, men introduktionen ska ske gradvis med kontroll, avstånd och en trygg reträttplats för katten. Individens tidigare erfarenheter och jakt- eller föremålsintresse spelar roll.

Lägenhet kan fungera om det finns en realistisk plan för rastning och träning, liksom plats för blöt päls och lugn inomhus. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, miljöombyte eller gemensam aktivitet. Rasen är ofta social, och ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. Hur länge en viss hund klarar att vara ensam går inte att bestämma utifrån rasnamnet.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än färg och föräldrarnas titlar. Be uppfödaren visa officiella hälsoresultat, index, ögonundersökningens datum och DNA-status. Träffa helst tiken, fråga hur nära släktingar fungerar i hemmet och be om konkreta exempel på aktivitetsnivå, socialitet, rädslor och återhämtning. Välj en kull vars dokumenterade egenskaper och uppfödarens mål passar det liv du faktiskt kan erbjuda.

Golden retriever

The Golden Retriever Club UK

Vänlig, medelstor till stor retriever med tät, vattenavvisande gyllene päls och mjuk mun. Mycket lättlärd, människoorienterad och lekfull, som behöver daglig delaktighet, regelbunden pälsvård och 1,5–2 timmars varierad motion. Ursprungs­ligen avlad som apportör vid jakt, numera vanlig som familjehund, assistanshund och terapihund.

Rivenfield är en uppfödare av rasen Golden retriever med bas i Anderslöv i Sverige. Uppfödningen av golden retriever har bedrivits under kennelnamnet sedan åtminstone 2018. Hundarna tränas och används inom apportering, lydnad och bruksarbete.

Rivenfield

Semlans är en uppfödare av raserna Jack russell terrier och Miniature american shepherd med bas i Brösarp i Sverige.

Hunduppfödare

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet