## Snabbfakta

Rottweiler är en medelstor till stor och kraftfull tysk brukshund för den som vill träna aktivt, kan hantera hundens styrka och har tid för både fysisk och mental aktivering. Den kan knyta nära band till familjen, men rasens vaktinstinkt och arbetslust gör att valet av uppfödare, tidig träning och vardagskontroll betyder mycket.

- **Ursprung:** Tyskland. Rasen är erkänd av FCI och har använts som vakt-, boskaps-, drag-, polis- och tjänstehund.
- **Storlek:** hanar är 61–68 cm och tikar 56–63 cm i mankhöjd. Som grov vägledning väger en vuxen hane omkring 50 kg och en tik omkring 42 kg, men höjd, kön och kroppsbyggnad påverkar vikten.
- **Päls:** kort, tät dubbelpäls som borstas och badas efter behov.
- **Aktivitet:** behöver daglig rörelse, nosarbete eller annan mental uppgift samt fortlöpande vardagsträning.
- **Viktigt före köp:** kontrollera föräldradjurens mentalbeskrivningar, höft- och armbågsresultat samt DNA-resultat för POANV, som tidigare kallades JLPP.

Rottweiler är sällan det enklaste valet för en ovan hundägare. En väl förberedd förstagångsägare kan lyckas, men bör planera för valpkurs, fortsatt lydnadsträning och stöd från en uppfödare eller brukshundklubb som känner rasen.

## Utseende och päls

Rottweiler är en medelstor till stor hund med kompakt, muskulös kropp. Den ska se stark ut utan att vara klumpig; kroppsbyggnaden ska också ge intryck av rörlighet och uthållighet. Huvudet är brett, öronen trekantiga och hängande, och den svarta pälsen har tydligt avgränsade rödbruna tecken.

Pälsen består av grova täckhår över en tät underull. Den är lättskött, men hunden fäller och behöver då borstas oftare. Det finns inget meningsfullt badschema som passar alla rottweiler: bada när hunden är smutsig och borsta efter behov, särskilt under fällningsperioder. Kontrollera samtidigt klor, öron, hud och tänder så att förändringar upptäcks tidigt.

Vikten ska bedömas tillsammans med kroppsformen, inte bara mot en siffra. En hund i lagom hull har en synlig midja, och revbenen ska gå att känna med lätt tryck. För en tung hund är regelbunden hullbedömning särskilt värdefull.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, godmodig, modig och arbetsvillig hund som är stabil och uppmärksam på sin omgivning. Det beskriver målet för aveln, inte hur varje enskild rottweiler kommer att bete sig. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, träning och den aktuella situationen påverkar individen.

Rottweilerns vaktinstinkt betyder inte att rasen är aggressiv per definition. Däremot kan kombinationen av vaksamhet, integritet, jaktintresse, lust att gripa och kampa i lek samt stor fysisk styrka bli svår att hantera om hunden är rädd, lättstressad eller dåligt tränad. Därför är det viktigare att undersöka föräldradjurens faktiska beteende än att nöja sig med allmänna omdömen som ”snäll” eller ”trygg”.

Be att få se föräldrarnas MH-resultat och fråga uppfödaren hur hundarna reagerade på social kontakt, överraskningar, ljud, lek och kvarstående rädsla. MH beskriver reaktioner i standardiserade situationer; ett genomfört MH är inte i sig ett kvalitetsbetyg. Titta även på nära släktingar och träffa helst minst tiken i en vanlig miljö.

En rottweiler kan fungera väl i en barnfamilj, men rasnamnet är ingen garanti för barnvänlighet. Hund och små barn ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. En vuxen bör ansvara för promenaderna eftersom en ung eller uppvarvad rottweiler kan vara för stark för ett barn att hålla.

## Träning och motion

Rottweiler behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men ett fast antal motionstimmar blir missvisande. Behovet varierar med ålder, hälsa, kondition och aktivitet. Planera en vardag med promenader, lugn återhämtning, nosarbete och korta träningspass, och justera mängden efter hur hunden faktiskt fungerar.

Spår, sök, lydnad, rallylydnad och genomtänkt friluftsliv ger både samarbete och uppgifter att lösa. Rasen kan också uppskatta drag eller andra fysiskt krävande aktiviteter när hunden är färdigvuxen, frisk och successivt tränad för arbetet. En stor träningsmängd ersätter inte förmågan att koppla av; träna därför även passivitet och lugna rutiner.

Börja tidigt med hantering, koppelgående, inkallning, lugna hälsningar och att på signal vända bort från människor, djur eller föremål. Belöna det beteende du vill se och gör reglerna lätta att förstå. Undvik metoder som bygger på rädsla, tvång eller smärta; de hör inte hemma i modern hundträning och är ingen genväg till kontroll över en stark hund.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Målet är att den ska kunna se människor, hundar och nya miljöer utan att behöva gå fram eller reagera kraftigt. En bra kurs ger ägaren hjälp att läsa hundens signaler och träna med lagom svårighet. Fortsätt träningen genom unghundsperioden, när kroppsstyrkan ofta utvecklas snabbare än självkontrollen.

## Hälsa

De viktigaste dokumenterade hälsokontrollerna för rottweiler gäller höfter, armbågar och POANV/JLPP. Rasen har hälsoprogram för höftledsdysplasi, HD, armbågsledsdysplasi, ED, och den ärftliga neurologiska sjukdomen POANV, tidigare kallad JLPP. Ögonsjukdomar förekommer också, och många uppfödare låter ögonlysa sina hundar.

Be uppfödaren visa officiella resultat och kontrollera dem själv i SKK:s tjänster. För HD och ED är det relevant att se både föräldrarnas egna röntgenresultat och kombinationens preliminära kullindex. Svenska Rottweilerklubben uppmuntrar ett preliminärt kullindex på minst 101 för både HD och ED i sina utökade rekommendationer. Ett index väger in mer information än en enda hunds resultat, men det kan inte lova att en valp blir fri från ledproblem.

POANV/JLPP nedärvs recessivt. En anlagsbärare är normalt inte sjuk men kan föra anlaget vidare. Det viktiga är därför inte att automatiskt välja bort varje bärare, utan att DNA-statusen är officiellt verifierad och att kombinationen inte kan ge sjuka valpar. Be uppfödaren förklara båda föräldrarnas resultat och hur de har använts i parningen.

Fråga också om ögonundersökningar och hälsan hos äldre nära släktingar. Breda listor över allt som någon gång har diagnosticerats hos en rottweiler säger mindre än dokumenterade resultat och återkommande problem i den aktuella släkten. Många rottweiler blir omkring 8–10 år, men livslängden varierar och går inte att förutsäga för en enskild hund.

Håll hunden i lagom hull, bygg kondition stegvis och sök veterinär vid hälta, tydlig smärta, andningsförändringar eller neurologiska symtom. Förebyggande arbete ersätter inte veterinärbedömning när hunden visar tecken på sjukdom.

## Historia och ursprung

Rottweiler utvecklades i och kring den tyska staden Rottweil som en användbar vakt- och boskapshund. Namnet Rottweiler Metzgerhund syftar på stadens slaktare, som valde hundar efter arbetsförmåga och använde dem för att driva och vakta boskap, skydda egendom och även dra last.

I den officiella rashistoriken kopplas äldre hundar av samma typ till romartidens boskapshundar. Rasens senare utveckling är knuten till Rottweil och hundarnas praktiska arbete där. När man i början av 1900-talet sökte lämpliga polishundar prövades rottweilern, och rasen godkändes som polishund 1910.

Arbetsbakgrunden märks fortfarande. Rottweiler används i dag som bruks-, tjänste- och sällskapshund, och egenskaper som uthållighet, bevakning och vilja att samarbeta behöver få ett genomtänkt utlopp även hos en hund som främst lever som familjemedlem.

## Att leva med rasen

En rottweiler kan bo i lägenhet om vardagen ger tillräckligt med utevistelse, träning och vila. Trädgård är praktiskt men ersätter inte promenader eller gemensamma aktiviteter. Tänk igenom avstånd till rastningsområden, trappor, lyhördhet och om alla vuxna i hemmet kan hålla och hantera hunden säkert.

Ensamhet behöver tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, medan en trygg och ensamhetstränad vuxen hund ofta kan vara själv några timmar. Individens signaler avgör takten. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett mål för hur länge hunden bör lämnas ensam.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ och introduktion. Ordna en säker plats för katten, använd grind eller koppel i början och belöna lugnt beteende. Gå tillbaka ett steg om något djur blir rädd eller hunden låser blicken och går upp i varv. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän du har sett att samspelet är tryggt över tid. Samma försiktighet behövs vid hundmöten; tidig socialisering garanterar inte att en vuxen hund uppskattar alla andra hundar.

Ägaren ansvarar för att hunden inte stör eller skrämmer människor eller andra djur på allmän plats. För en rottweiler innebär det att koppelgående, inkallning och förmåga att avstå från störningar måste fungera innan situationen blir svår. Det är hundens faktiska beteende, miljön och ägarens möjlighet att ingripa som avgör hur mycket kontroll situationen kräver.

### Kontrollpunkter före köp

- Träffa föräldradjur och fråga om beteende i vardagen, inte bara på träning eller utställning.
- Läs MH-resultaten och fråga om rädsla, socialitet, lek och avreaktion hos föräldrar och nära släktingar.
- Kontrollera officiella HD- och ED-resultat samt preliminärt kullindex för kombinationen.
- Kontrollera båda föräldrarnas officiella POANV/JLPP-status och fråga om ögonundersökningar.
- Beskriv din vardag ärligt för uppfödaren och fråga vilket stöd du får under valp- och unghundstiden.

Rottweiler passar bäst när hundens arbetslust ses som en del av vardagen, inte som något som löses med en lång promenad ibland. Den som uppskattar regelbunden träning, tydliga rutiner och ett stort ansvar kan få en nära och mångsidig hund; den som främst söker en lättsam sällskapshund bör välja en mindre krävande ras.

Rottweiler

The Kennel Club (UK)

Svenska Rottweilerklubben (Swedish Rottweiler Club)

Norwegian Kennel Club

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Deutscher Rottweiler-Klub (German Rottweiler Club)

Rottweiler är en kraftig, medelstor brukshund med kort svart päls och roströda tecken. Den är lugn, lojal och familjeinriktad, men ofta reserverad mot främlingar. För att trivas behöver den vänlig men konsekvent träning, daglig mental och fysisk aktivering samt ansvarsfulla ägare.

## Snabbfakta

American bully är en modern amerikansk hund framtagen främst för sällskap. United Kennel Club, UKC, erkände rasen 2013, men Svenska Kennelklubben erkänner den inte och en American bully kan därför inte registreras hos SKK. Kontrollera därför vilket register en uppfödare hänvisar till och vilka dokument som faktiskt hör till hunden.

Pocket, Standard, Classic och XL är inte fyra separata raser. De är storleks- eller typbeteckningar som används av register med delvis olika regler. UKC grupperar dem som Pocket, Standard/Classic och XL och definierar dem främst med mankhöjd och kroppsbyggnad, inte med en bestämd vikt. Classic har samma höjd som Standard men lättare benstomme och mindre kroppsmassa. En etikett som ”XL” säger därför mindre än föräldrarnas mankhöjd, byggnad och dokumenterade vuxenstorlek.

Rasstandardens ideal är en trygg, vänlig och livfull sällskapshund i en kraftfull kropp. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Hundens funktion, mentalitet och hanterbarhet är viktigare än extremt huvud, bredast möjliga bröst eller hög kroppsvikt.

## Utseende och päls

American bully ska vara kompakt och mycket muskulös men ändå aktiv, smidig och välkoordinerad. Enligt UKC är ungefärlig mankhöjd för Pocket 36 till under 43 centimeter för hanar och 33 till under 41 centimeter för tikar. Standard ligger omkring 43–51 centimeter för hanar och 41–48 centimeter för tikar. XL ligger över 51 upp till cirka 58 centimeter för hanar och över 48 upp till cirka 56 centimeter för tikar. Classic mäter som Standard men är lättare byggd. Andra register, till exempel American Bully Kennel Club, delar in varianterna och gränserna något annorlunda. Ta därför reda på vilket register storleksbeteckningen kommer från.

UKC anger inget viktspann som avgör vilken storlek hunden tillhör. Två hundar med samma mankhöjd kan väga olika beroende på benstomme, muskelmassa och hull. Titta på båda föräldrarna och gärna vuxna släktingar i stället för att lita på en utlovad slutvikt.

Kroppsbyggnaden ska fungera i rörelse. Hunden ska kunna gå och trava utan att benen korsar varandra, bröstet hindrar frambenen eller massan gör stegen tunga. UKC betraktar en nos som är så kort att den stör normal andning, ett så brett bröst att det stör rörelsen och kraftigt böjda framben som allvarliga exteriöra fel. När du bedömer hunden bör fri rörelse, öppna näsborrar och obehindrad andning väga tyngre än ett överdrivet utseende.

Pälsen är kort, slät och tätliggande. Borstning vid behov tar bort lösa hår. Kontrollera även hudveck, tassar, klor, öron och tänder; bada när hunden är smutsig i stället för efter ett fast schema.

Även färgreglerna beror på vilket register som används. UKC accepterar många färger men diskvalificerar merle; andra register kan ha andra regler. UKC:s amerikanska standard tillåter både naturliga och kuperade öron, men öronkupering är förbjuden i Sverige om den inte behövs av medicinska skäl. Naturliga öron är därför det normala svenska valet.

## Temperament och personlighet

American bully ska enligt UKC:s ideal vara självsäker, mild och vänlig mot människor, och aggressivitet mot människor beskrivs som otypisk. Orden beskriver hur registret vill att rasen ska vara. De kan inte ersätta en bedömning av den enskilda hunden, dess föräldrar, uppväxt och erfarenheter.

Möt valpens mamma i hemmiljö och observera hur hon reagerar på besök, hantering och vardagsljud. Fråga hur båda föräldrarna fungerar efter att de blivit överraskade: kan de varva ner och söka stöd, eller ligger stress och rädsla kvar? En vuxen hund ska gå att avleda och hantera utan att ägaren behöver förlita sig på fysisk styrka.

En American bully kan leva bra i en barnfamilj, men rasnamnet ger ingen garanti. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats dit barnen inte följer efter. En vuxen bör hålla i kopplet om hunden är starkare än barnet. Bedöm också hur hunden reagerar när någon närmar sig mat, leksaker eller sovplats och ta hjälp tidigt om beteendet skapar oro.

Samma individfokus gäller andra djur. Tidigare erfarenhet, jaktintresse, upphetsningsnivå och sociala färdigheter varierar. Introducera hundar på neutral plats med gott om avstånd och lösa koppel. Mellan hund och katt behövs barriärer, flyktvägar och korta kontrollerade möten. Lämna dem inte tillsammans utan tillsyn förrän deras beteende har varit stabilt över tid.

## Träning och motion

American bully behöver daglig fysisk aktivitet, mental stimulans och träning i att vara lugn. Det finns inget välgrundat antal motionstimmar som passar alla. Ålder, storleksvariant, hull, leder, andning, väder och individens återhämtning avgör hur promenader och annan belastning bör doseras.

Prioritera vardagsfärdigheter som gör en stark hund lätt att leva med: följsamhet i koppel, inkallning, kontakt trots störningar, att vänta vid dörrar, lämna föremål, bli undersökt och koppla av på en bestämd plats. Använd belöningsbaserad träning med tydliga kriterier och undvik fysiskt eller psykiskt tvång.

Variera lugna promenader med nosarbete, problemlösning och korta träningspass. Bygg upp mer aktiv träning stegvis. Avsluta och låt hunden återhämta sig om gången blir tung, andningen fortsätter vara ansträngd efter paus eller hunden söker skugga och inte kan komma till ro.

Värme kräver extra eftertanke hos en tung eller kortnosad individ. Lägg aktivitet till svalare tider, ta med vatten och anpassa intensiteten efter hur hunden andas. Bullrig andning i vila, tydlig värmekänslighet eller kollaps är inte normala rasdrag att träna igenom utan anledning att låta en veterinär bedöma hunden.

## Hälsa

American bully saknar ett svenskt SKK-program som kan användas som färdig inköpslista. Köparen behöver därför granska varje avelsdjurs resultat och fråga hur uppfödaren har valt tester utifrån hundarnas kropp, släkt och tidigare avkommor. Formuleringen ”hälsotestad” räcker inte. Be om dokument som visar hundens identitet, undersökningsdatum, metod, resultat och utfärdande organisation, och kontrollera att uppgifterna gäller rätt hund.

Be särskilt om faktiska höft- och armbågsresultat när sådana finns. British Veterinary Association publicerade 2024 statistik med 101 höftresultat och 88 armbågsresultat för American Bully. Det visar att det finns officiellt avlästa resultat att granska. Siffrorna beskriver dock en begränsad grupp undersökta hundar i ett brittiskt system; de visar inte hur vanligt ett problem är i hela populationen och utgör inte ett svenskt SKK-krav. Bedöm föräldrarnas resultat inom rätt avläsningssystem och fråga om samma problem återkommer i nära släkt.

Bedöm också funktion, inte bara dokument. En avelshund bör kunna andas tyst och obehindrat i vila och efter måttlig aktivitet, ha öppna näsborrar, reglera kroppstemperaturen och röra sig utan hälta eller mekaniska hinder. Mycket kort nos, oproportionerligt huvud, överdriven massa, extrem bröstbredd och benställning som stör gången är varningssignaler. Normalisera inte snarkande eller ansträngd vakenandning som ”typiskt för rasen”.

Fråga om veterinärutredningar, rörelse- och andningsbesvär samt tidiga dödsfall hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. Familjehistoriken och individens undersökningsfynd bör styra vilka ytterligare kontroller som behövs. Svenska avelsregler kräver att föräldradjur är i god fysisk och mental hälsa och att en kombination inte väntas öka risken för lidande eller ärftlig funktionsnedsättning.

## Historia och ursprung

American bully utvecklades i USA ur amerikanska bull- och terrierhundar. UKC beskriver rasen som en vidareutveckling av American Pit Bull Terrier med mindre inflytande från American Bulldog, English Bulldog och Olde English Bulldogge. Målet blev en egen, kraftigare sällskapshund snarare än en kopia av någon enskild föräldratyp. UKC erkände American Bully den 15 juli 2013.

Historien förklarar varför ord som ”pitbull”, ”bully” och ”bullterrier” ibland blandas ihop i vardagligt språk, men de är inte utbytbara rasnamn. Fråga vilket register och vilken standard som ligger bakom en stamtavla eller storleksetikett. UKC, ABKC och andra register kan ha olika indelningar, färgregler och dokumentkrav.

I Sverige är skillnaden särskilt viktig: American bully är inte en SKK-erkänd ras och kan inte registreras hos SKK. Ett bevis från ett annat register är därför inte ett SKK-bevis och bevisar inte i sig god hälsa eller mentalitet. Kontrollera utfärdare och hundens identitet.

## Att leva med rasen

American bully passar bäst hos en ägare som kan hantera en stark hund lugnt, träna regelbundet och välja funktion före extremt utseende. Lägenhet är inte automatiskt ett hinder, men golvyta, trappor eller hiss, väg till rastplats, grannljud och möjligheten att gå ut ofta behöver fungera för hundens storlek. En mycket stor individ kan bli opraktisk i trånga utrymmen även om den är lugn inomhus.

Ensamhet måste tränas gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vila utan stress. En valp kan inte lämnas ensam under samma förutsättningar som en vuxen hund. Planera vardagen efter individens beteende och behov av rastning i stället för att utgå från att rasen klarar ett visst antal timmar.

Inför köp bör du träffa valpen med mamman där hundarna bor, kontrollera moderns identitet i Jordbruksverkets centrala hundregister och be att få se original eller verifierbara kopior av hälsoresultat. En svenskfödd valp ska vara minst åtta veckor vid leverans och ha ett veterinärintyg som då är högst sju dagar gammalt. Chipnummer, köpehandlingar och övriga dokument ska höra ihop. Kuperade öron på en hund som uppges vara svenskfödd är en tydlig anledning att stanna upp och kontrollera ursprung och införsel.

Sverige har inget förbud mot enskilda hundraser, men ägaren ansvarar alltid för tillsyn och för att hunden inte orsakar skada eller allvarlig olägenhet. Vid resa, flytt eller transit måste reglerna kontrolleras på nytt. Andra länder kan ha särskilda regler för bullhundar, och vissa juridiska definitioner bygger på hundens fysiska typ och höjd snarare än namnet i ett register.

Det bästa köpbeslutet bygger därför på mer än etiketten American bully. Välj en hund som andas fritt, rör sig obehindrat, återhämtar sig väl, har hanterbara föräldrar och kan kopplas till tydliga hälso- och ursprungsdokument. Det säger mer om den framtida vardagen än färg, huvudstorlek eller en utlovad viktklass.

American bully

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

American bully är en kompakt, muskulös sällskapshund från USA, framavlad ur pitbull-liknande raser med fokus på ett stabilt och vänligt temperament. Den finns i flera storlekar, har ett kraftigt huvud, kort lättskött päls och trivs med nära kontakt med familjen, träning och socialisering.

Trollvovvarna

## Snabbfakta

Mops är en liten, kompakt sällskapshund som gärna lever nära sina människor. Rasen passar bäst hos den som vill ha en social vardagshund och är beredd att regelbundet kontrollera andning, ögon, hudveck, tänder och vikt.

- **Ursprung:** Kina; Storbritannien ansvarar för rasstandarden
- **Rasgrupp:** FCI grupp 9, sällskapshundar
- **FCI-nummer:** 253
- **Idealvikt enligt rasstandarden:** 6,3–8,1 kg
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger ingen höjd
- **Standardfärger:** silver, aprikos, fawn och svart
- **Päls:** kort, fin, slät och mjuk
- **Typisk roll:** sällskapshund

Idealvikten beskriver hur rasen ska vara byggd; den är inte en personlig målvikt för varje hund. En mops ska vara muskulös och kraftig för sin storlek utan att vara överviktig. Bedöm därför vikten tillsammans med hundens kroppsbyggnad, kön och hull.

## Utseende och päls

Mopsen ska vara tydligt kvadratisk, kompakt och kraftfullt byggd, men ändå kunna röra sig effektivt. Den högt ansatta, ringlade svansen och den mörka masken hos de ljusare färgerna är karakteristiska drag. Rasstandarden anger en idealvikt men ingen mankhöjd. Uppgifter om ett officiellt höjdintervall bör därför inte styra valet av hund.

Ett rastypiskt huvud ska också fungera väl. Näsborrarna ska vara öppna, nosrynkan får inte täcka eller störa nos eller ögon och ögonen ska inte vara utstående. Titta på hunden både i vila och när den har rört sig: fri andning, klara ögon och stadiga rörelser är viktigare än extra kort nos eller mycket rynkor.

Den korta pälsen kräver ingen klippning. Borstning tar bort lösa hår och ger samtidigt en chans att upptäcka förändringar i huden. Hur mycket en mops fäller varierar, och kort päls betyder inte att rasen är allergivänlig.

Anpassa skötseln av hudvecken efter hur just hundens hud ser ut, inte efter ett schema som antas passa alla. Huden ska vara torr och fri från rodnad och sår. Ömhet, vätska eller tydlig lukt är skäl att kontakta veterinär i stället för att prova olika produkter på egen hand. Kontrollera även klor, öron och mun regelbundet och vänj hunden vid hantering i små steg.

## Temperament och personlighet

Mopsen beskrivs i rasstandarden som charmfull, värdig och intelligent, med jämnt temperament och en glad, livlig läggning. Den är avlad som sällskapshund och vill ofta vara nära och med i vardagen. Det passar den som vill dela mycket tid med sin hund, men innebär inte att varje mops är likadan.

Det finns ännu för få genomförda BPH för att dra säkra, detaljerade slutsatser om beteendet i den svenska rasen som helhet. Uppväxt, erfarenheter och hälsa påverkar bland annat trygghet, aktivitetsnivå, ljudlighet och bemötande av främmande människor. Träffa därför gärna valpens mamma och, om möjligt, andra vuxna släktingar. Titta efter hundar som återhämtar sig efter nya intryck och kan vara sociala utan att bli överdrivet uppjagade.

En mops kan leva bra med barn, hundar eller katter, men rasnamnet är ingen garanti. Barn och hund ska ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. Möten med andra djur bör ske lugnt och stegvis, med möjlighet till avstånd. En vuxen omplaceringshunds tidigare erfarenheter är ofta mer vägledande än generella påståenden om rasen.

Obehag påverkar också beteendet. En hund som plötsligt undviker beröring, blir orolig, tappar lusten att röra sig eller ändrar humör bör få sin hälsa bedömd, inte bara mer träning.

## Träning och motion

Mopsen behöver daglig rörelse och mental stimulans, men inget minutantal passar alla. Ålder, kondition, hull, temperatur och framför allt andningsförmåga avgör hur belastande en aktivitet blir. Flera lugna promenader, nosarbete och enkel vardagsträning kan varieras efter individen.

Belöningsbaserad träning passar bra för kontakt, inkallning, koppelgående och hantering. Håll uppgifterna tydliga och lägg in pauser innan hunden blir trött eller frustrerad. Mat kan vara en praktisk belöning, men räkna in träningsgodiset i hundens totala fodermängd så att träningen inte leder till viktuppgång.

Titta på hur hunden fungerar i stället för att jämföra promenadsträckor. En mops ska kunna röra sig utan kraftiga andningsljud eller tydlig ansträngning och återhämta sig utan att behöva kämpa länge för att få luft. Avbryt och låt hunden komma till en sval, lugn plats om andningen blir påtagligt tyngre, rörelserna tappar kraft eller hunden inte vill fortsätta. Blåaktiga slemhinnor, kollaps eller svimning är akuta varningssignaler.

Varmt och fuktigt väder kan göra temperaturregleringen svårare för kortnosiga hundar. Flytta då aktivitet till svalare delar av dygnet, välj lugnare tempo och avstå från hård belastning. Det finns ingen säker temperaturgräns som gäller alla mopsar. Låt hundens andning, återhämtning och beteende avgöra.

En valp ska få utforska och utveckla sin koordination utan långa, pressade pass. En vuxen mops med god andning och kondition kan ofta göra mer än korta kvarterspromenader, men öka belastningen gradvis. En hund som gång på gång begränsas av andningen behöver bedömas av veterinär. Det ska inte förklaras bort som normalt för en kortnosig hund.

## Hälsa

Det viktigaste att följa hos en mops är andningen. BOAS, brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom, innebär att trånga övre luftvägar försvårar andningen. Tecken kan vara ansträngd eller ljudlig andning, dålig återhämtning, känslighet för värme och motion eller störd sömn. Uppstötningar kan förekomma tillsammans med luftvägsproblem. Kraftig andnöd, blåaktiga slemhinnor eller kollaps kräver omedelbar veterinärvård.

I Sverige omfattas mops av SKK:s hälsoprogram för RFG-Scheme. För att en kull ska kunna registreras måste båda föräldrarna ha ett giltigt officiellt RFG-resultat före parningen. Den officiella undersökningen görs tidigast vid 24 månaders ålder och intyget får inte vara äldre än 24 månader vid parningen. Hundar med BOAS grad 2 eller 3, eller kraftigt knipna näsborrar, får inte användas i avel.

Grad 0 betyder att hunden vid undersökningen är kliniskt opåverkad och fri från BOAS-relaterade andningsbesvär. Grad 1 betyder att hunden är kliniskt opåverkad men har lindriga tecken som inte påverkar prestationen under belastningen. Resultatet beskriver hunden vid undersökningstillfället och är ingen livslång garanti. När du väljer valp bör du därför be att få se båda föräldrarnas resultat, undersökningsdatum och bedömning av näsborrarna. Valpen är för ung för ett eget officiellt resultat.

Ögonen är en annan viktig kontrollpunkt. Utstående ögon blir mer exponerade för skador, och felväxande hår, inåtrullade ögonlock eller torra ögon kan irritera hornhinnan. Knipande, ökat tårflöde, rodnad, grumlighet, missfärgning eller att hunden gnuggar ögat ska bedömas snabbt av veterinär. Ett hornhinnesår kan vara mycket smärtsamt även när skadan är svår att se utan särskild färgning.

Hudveck, mun och hull behöver följas hela livet. Torka hudvecken när de har blivit fuktiga och sök hjälp vid inflammation. Vänj valpen vid tandborstning och kontrollera tänder och tandkött regelbundet. Be också veterinären visa hur du bedömer hull; övervikt kan belasta både andning och rörelseförmåga.

MopsOrden rekommenderar att båda föräldradjuren har känd status för patellaluxation och för NME/PDE, en inflammatorisk hjärnsjukdom som förekommer hos mops. Detta är rasklubbens rekommendationer och ska inte blandas ihop med det bindande RFG-kravet för registrering. DNA-testet för NME visar genetisk sårbarhet, inte om hunden har eller säkert kommer att få sjukdomen. Be därför uppfödaren förklara både testresultat och hur kombinationen har valts, utan att tolka ett markörtest som en friskförklaring.

I en stor brittisk studie publicerad 2024 var medianlivslängden för mops 11,6 år. Studien beskriver de brittiska hundar som ingick och förutsäger inte livslängden för en enskild svensk hund. Andning, hull, ögon, tänder, övrig hälsa och tillgång till vård påverkar hundens livskvalitet genom åren.

## Historia och ursprung

Mopsens officiella ursprungsland är Kina, medan Storbritannien är rasens hemland och ansvarar för standarden. Den tidiga historien är inte fullständigt dokumenterad. Berättelser om kinesiska hovhundar, nederländska handelsskepp och kungligheter bör därför ses som traditioner kring rasen, inte som helt belagd historia.

Det finns säkrare hållpunkter längre fram. Mops nämns i en svensk akademisk avhandling från 1753. Rasen visades på hundutställning i Storbritannien 1861, och den engelska rasklubben bildades 1883. Under utvecklingen i Storbritannien fick mopsen mycket av den form som dagens rasstandard beskriver.

Rasens historia förklarar dess roll som sällskapshund, men äldre ideal ska inte användas för att försvara överdrifter. Den moderna standarden kräver bland annat öppna näsborrar, ögon som inte är utstående och effektiv rörelse. En rastypisk mops ska alltså också fungera väl i vardagen.

## Att leva med rasen

Mopsen kan fungera i lägenhet såväl som i hus. Bostadens storlek säger mindre än hur hundens dagar ser ut. Det viktiga är regelbundna rastningar, aktivitet på hundens nivå, sval viloplats och möjlighet att vara nära familjen utan att alltid stå i centrum. I ett lyhört boende behöver man dessutom tidigt träna lugn vid ljud i trapphus och utanför dörren.

Ensamhet måste tränas gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, öka tiden i små steg och gå tillbaka om den blir orolig. Hur länge en vuxen mops kan vara lugn ensam varierar med individ, vana, ålder och hälsa. En valp behöver tätare tillsyn och rastning än en vuxen hund.

Inför ett valpköp är det särskilt värdefullt att:

- se föräldradjur i rörelse och lyssna på deras andning före och efter aktivitet
- kontrollera båda föräldrarnas aktuella officiella RFG-resultat och datum
- fråga om ögon, hud, tänder, patella och NME/PDE i släkten
- se att näsborrarna är öppna och att nosrynkan inte stör ögon eller nos
- välja en uppfödare som kan beskriva både styrkor och svagheter i kombinationen
- planera för veterinärvård och uppföljning av andning, ögon, mun, hud och hull

Mops passar bäst för den som uppskattar en social, kompakt sällskapshund och låter hundens andning och ork styra vardagen. Den är ett mindre bra val för den som vill kunna motionera hårt oavsett väder eller inte vill lägga tid på hälsokontroller och förebyggande skötsel.

Mops

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Association of Veterinarians for Animal Rights (AVAR) - Germany

Liten, kompakt sällskapshund med rynkigt ansikte, ringlad svans och uttrycksfulla ögon, väger vanligtvis 6–8 kg och passar bra i lägenhet och stadsmiljö. Kärleksfull, människoorienterad och lekfull, behöver måttlig, skonsam motion, nära kontakt med familjen, noggrann viktkontroll och extra omsorg i varmt väder på grund av sin korta nos.

Tuskelum's

## Snabbfakta

- Saluki är en självständig vinthund från Mellanöstern, framavlad för jakt med synen och förföljande i hög fart.
- Rasstandarden anger 58–71 cm som ett genomsnittligt höjdspann och säger att tikar ska vara proportionerligt mindre. Någon officiell vikt anges inte.
- Det finns en behängd och en släthårig variant. Den släthåriga saknar den längre pälsen på bland annat ben, lår och svans.
- En rastypisk saluki får vara reserverad mot främlingar, men ska inte vara nervös eller aggressiv.
- Stark jaktlust är vanlig. En bra inkallning är viktig, men den gör inte varje plats säker för lösspring.
- Rasen behöver mycket motion, mental stimulans och genomtänkta möjligheter att röra sig fritt utan att kunna följa efter vilt.

## Utseende och päls

Saluki är en högbent och atletisk vinthund som ska förena elegans med styrka, fart och uthållighet. Kroppen är ungefär lika lång som hunden är hög och rörelserna ska vara lätta och effektiva. Det slanka intrycket betyder inte att hunden ska vara svag.

Rasstandarden anger ett genomsnittligt höjdspann på 58–71 cm och tillägger att tikar är proportionerligt mindre. Den anger ingen officiell vikt. Hundens proportioner, muskulatur och hull säger därför mer än ett påstått idealantal på vågen. I ursprungsområdet utvecklade olika stammar typer som passade lokalt vilt och terräng. Rasstandarden beskriver denna variation som typisk och önskvärd.

Saluki finns i två pälsvarianter. Den behängda varianten har mjuk, slät och silkeslik kroppspäls med längre hår på benens baksidor och lår, samt på svansen. Även öron och ibland strupe kan ha behäng. Den släthåriga varianten har samma grundtyp men saknar behänget. I svensk registrering betecknas varianterna L respektive SL. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna i standarden, medan tigrerat anges som inte önskvärt.

Den släthåriga pälsen kräver lite arbete och badas vid behov. På den behängda varianten behöver framför allt öron, ben, lår och svans kammas regelbundet; SKK rekommenderar ungefär en gång i veckan. Kontrollera pälsen efter ris, högt gräs och lera. Behängda valpar och unghundar kan få luddig valppäls som lätt tovar sig när den lossnar.

Kort eller lättskött päls gör inte rasen allergifri. Det finns inga allergifria hundraser, och allergennivåerna kan skilja sig mellan individer även inom samma kull. Den som har hundallergi behöver därför utgå från sin reaktion på den enskilda hunden och rådgöra med vården, inte välja saluki utifrån pälslängden.

## Temperament och personlighet

En saluki är ofta värdig, intelligent och självständig, med en tydlig men lågmäld relation till sin familj. Mot obekanta kan den avvakta eller avstå från kontakt. Det är rastypisk reservation, så länge hunden kan hanteras och inte visar rädsla eller aggression. En saluki ska inte behöva hälsa på alla, men den ska kunna fungera tryggt i vardagen.

Unga hundar kan vara betydligt livligare och mer påhittiga än den vuxna rasbeskrivningen antyder. Ge valpen lugna, positiva erfarenheter av människor, hundar, miljöer och hantering. Pressa inte fram kontakt med främlingar; låt hunden få tid och belöna tryggt beteende.

Det går ännu inte att beskriva rasens mentalitet med en säker svensk BPH-profil. Fram till slutet av 2024 hade 56 salukis genomfört BPH, medan rasklubbens rasspecifika avelsstrategi (RAS) anger att 200 behövs för en analys. Träffa därför tiken och andra vuxna släktingar. Se hur de återhämtar sig efter överraskningar, hanterar främmande människor och växlar mellan aktivitet och vila.

Med barn avgör samspelet mer än rasnamnet. En vuxen ska alltid vara närvarande med små barn, som behöver lära sig att inte störa en sovande eller ätande hund, klättra på den eller dra i pälsen. En lugn, socialiserad saluki kan fungera fint i en barnfamilj när alla får tydliga gränser.

Samspelet med andra hundar varierar. Jaktlusten kräver en separat bedömning när det finns katt, kanin, fågel eller andra smådjur i hemmet. Att hunden accepterar familjens katt säger inte hur den reagerar på okända katter utomhus. Planera lugna introduktioner och en säker separation när ingen vuxen övervakar.

## Träning och motion

Saluki behöver mycket motion och mental stimulans, men samma antal minuter passar inte alla. En vuxen hund behöver dagliga promenader, möjlighet att undersöka miljön och tillfällen att röra sig i högre tempo. Anpassa belastningen efter ålder, kondition, underlag, väder och återhämtning. Rastlöshet kan också betyda att hunden behöver nosarbete, träning eller bättre vila.

Träningen fungerar bäst när den är begriplig och lönsam. Använd belöningar hunden verkligen uppskattar och bygg färdigheter i små steg. Inkallning, koppelgående, kontakt, hantering och förmågan att avbryta en aktivitet är särskilt värdefulla. Korta, fokuserade pass är ofta praktiska, men ingen fast tidsgräns passar alla.

Jaktlusten är den stora säkerhetsfrågan. SKK påpekar att de flesta salukis har stark jaktlust och att platsen för lössläpp måste väljas med omsorg även när grundlydnaden är god. Bedöm hela miljön: stängsel och grindar, närhet till väg, synligt vilt, andra djur och risken att hunden får upp fart innan du hinner reagera. Ett inhägnat område ska vara säkert för just den hunden; en godtycklig stakethöjd kan inte ersätta den kontrollen.

Lure coursing kan ge ett kontrollerat utlopp för förföljandebeteendet, men sporten är frivillig. Hunden jagar ett simulerat byte över en bana, och tävling kräver licens via Svenska Vinthundklubben. Andra individer uppskattar viltspår, lydnad eller nosarbete. Välj efter hundens motivation och kropp.

En växande valp ska inte följa en mekanisk femminutersregel. Låt den röra sig varierat och i egen takt, bygg upp nya sträckor och underlag gradvis och avbryt om rörelserna förändras eller återhämtningen blir sämre. Vänta med planerad, repetitiv hög belastning tills hunden är fysiskt redo. Be veterinär eller hundfysioterapeut om individuell vägledning inför längre löpning eller organiserad träning; ett exakt startdatum kan inte bestämmas av rasnamnet ensamt.

## Hälsa

För saluki är NCL, hjärtundersökning och korrekt tolkning av sköldkörtelprov särskilt relevanta. Fokusera på dokumenterade diagnoser och verifierbara resultat i stället för långa, ospecificerade sjukdomslistor.

NCL, neuronal ceroid lipofuscinos, är en fortskridande neurologisk sjukdom som även påverkar näthinnan. Den mutation som DNA-testet för saluki påvisar nedärvs autosomalt recessivt. En bärare blir inte själv sjuk, men två bärare får inte paras och en hund med dubbla sjukdomsanlag får inte användas i avel. SKK har registrerat testresultat centralt sedan 2021. Resultatregistreringen är frivillig, men det ska inte blandas ihop med parningsreglerna. Be om föräldrarnas verifierbara resultat och en förklaring av kombinationen.

Hjärtfel förekommer, men 2025 års RAS beskriver ett fåtal dokumenterade fall av dilaterad kardiomyopati, DCM, och anger att medfödda fel är ovanliga. Rasklubben rekommenderar hjärtultraljud av avelshundar före parning och att undersökningen inte är äldre än tolv månader. Salukins normala hjärtmått kan avvika något från medelhundens, så veterinären behöver använda relevanta referensvärden.

Friska salukis kan ha lägre sköldkörtelhormonvärden än generella laboratoriereferenser. Hypotyreos ska därför inte fastställas enbart från ett lågt tyroxinvärde; veterinären behöver väga samman symtom och relevanta prover.

I den aktuella svenska registreringstabellen finns inget särskilt krav på HD-, ögon- eller hjärtresultat för saluki; den rasspecifika posten gäller pälsvariant. Det betyder inte att undersökningar saknar värde. Rasklubbens råd, frivilligt registrerade resultat och obligatoriska krav är olika saker. Kontrollera de senaste reglerna och be att få se underlagen.

Inför köp är det rimligt att fråga om:

- föräldrarnas NCL-status och varför kombinationen är genetiskt säker,
- aktuellt hjärtultraljud för avelsdjuren enligt rasklubbens rekommendation,
- sjukdomar och dödsorsaker hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar,
- hur eventuella sköldkörtelresultat har tolkats tillsammans med symtom,
- vilka resultat som går att verifiera i SKK:s system.

## Historia och ursprung

Saluki har sitt ursprung i Mellanöstern och användes som hetsjakthund över ett stort område. Den jagade med synen och behövde kombinera snabbhet, uthållighet och styrka med förmågan att fatta egna beslut. Den bakgrunden märks i både kroppsbyggnad och temperament.

FCI:s historik betonar variation snarare än en enda ursprunglig modell. Olika stammar höll hundar som passade lokalt villebråd och landskap. Hundar som kom till Europa representerade därför skilda terränger och typer. Enligt traditionen i regionen kunde salukis överlämnas som hedersgåvor.

Den första officiella europeiska rasstandarden skrevs i Storbritannien 1923 för att rymma de ursprungliga typerna. Det är säkrare historia än de exakta årtal, faraonkopplingar och kungliga titlar som ofta återberättas. Rasens långa bakgrund gör inte varje populär ursprungsberättelse sann.

## Att leva med rasen

Saluki kan bo i lägenhet eller hus om vardagen ger tillräcklig aktivitet, återhämtning och säkerhet. Du behöver kunna rasta hunden utan riskfyllda lössläpp, nå lämpliga aktivitetsytor och hantera vilt, trafik och smådjur. En trädgård ersätter inte promenader, träning eller gemensam tid.

Hunden behöver kunna vila ostört och vänja sig vid hemmets ljud och rutiner. Välj regn- eller köldskydd efter pälsvariant, hull, ålder, aktivitet och väder i stället för att anta att alla salukis har samma tolerans. Kontrollera behänget efter turer i besvärlig terräng.

Ensamhet är en träningsfråga, inte en garanterad rasegenskap. En liten valp kan inte lämnas ensam, och träningen börjar först när den känner sig trygg i hemmet. Bygg sedan från mycket korta stunder och följ hundens faktiska reaktion. En ensamhetstränad vuxen hund kan normalt vara själv några timmar, men ett helt arbetsdygn utan rastning och kontakt är ingen rimlig standardlösning.

Rasen passar bäst när ägaren uppskattar en hund som samarbetar utan att ständigt söka instruktioner. Sätt konsekventa gränser och acceptera att säkerhet ibland väger tyngre än önskan att ha hunden lös. Med barn eller smådjur måste hela hushållet följa samma regler för dörrar, grindar, vila och övervakning.

Be uppfödaren visa hur vuxna hundar fungerar utanför utställningsringen: i hemmet, på promenad, efter uppvarvning och vid kontakt med obekanta. Fråga var deras hundar kan springa säkert, hur de tränar vardagsfärdigheter och hur de följer upp hälsa och mentalitet. De svaren säger mer om matchningen än en allmän etikett som ”lugn”, ”känslig” eller ”familjehund”.

Saluki

Deutscher Windhundzucht- und Rennverband (DWZRV)

Saluki är en mycket gammal och elegant vinthund, känd för sin snabbhet, uthållighet och sitt lugna, känsliga temperament. Den är mild men självständig och behöver varsam träning, säkra ytor där den kan få sträcka ut i full fart, måttlig pälsvård för sin fina päls samt omsorgsfull hantering av dess starka jakt- och jaktinstinkter.

Lags

## Snabbfakta

Yorkshireterriern är en liten brittisk terrier som främst hålls som sällskapshund, men den ska fortfarande vara alert, intelligent och livlig med stabilt temperament.

- Rasen är erkänd av FCI som brittisk terrier nummer 86, i grupp 3 och sektionen för dvärgterrier.
- Rasstandarden anger högst 3,2 kg men varken minimivikt eller mankhöjd. I praktiken är många individer större än standardens maxvikt.
- ”Teacup” är ingen officiell storleksklass för yorkshireterrier. En sådan etikett är därför inte en garanti för hundens vuxenstorlek eller hälsa.
- Pälsen ska vara rak, glänsande, fin och silkeslik. Lång päls kräver mycket skötsel; kortklippning minskar arbetet men gör inte pälsen underhållsfri.
- De tydligast dokumenterade hälsoprioriteringarna är tänderna, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation, alltså lösa knäskålar.

## Utseende och päls

Yorkshireterriern ska vara kompakt, nätt och välproportionerad, med upprätt hållning och fria rörelser. Den får vara mycket liten men ska inte se bräcklig eller överdrivet förminskad ut.

Maxvikten 3,2 kg beskriver utställningsstandardens ideal, inte ett löfte om varje vuxen hund. Standarden innehåller ingen mankhöjd. SKK uppger att de flesta individer är omkring 20–25 cm och att många väger mer än standardens max; även valpar i samma kull kan få olika vuxenstorlek. Den som köper valp bör därför fråga efter föräldrarnas och vuxna släktingars faktiska vikter i stället för att lita på ord som ”mini” eller ”teacup”.

Den vuxna standardpälsen är mörkt stålblå över kroppen och klart gyllene tan på bland annat huvud och bröst. Hårstråna ska vara raka, glänsande och ha fin silkesstruktur, inte vara ulliga. Valpar föds svarta och tanfärgade, och den stålblå vuxenfärgen utvecklas gradvis. Hur snabbt färg och struktur mognar varierar, så valppälsen visar inte exakt hur den vuxna hunden kommer att se ut.

En lång päls behöver kammas igenom ofta och ända ner till huden, särskilt där hårstrån utsätts för friktion. Många sällskapshundar kortklipps för en enklare vardag. Då blir bad, torkning och utredning mindre tidskrävande, men hunden behöver fortfarande borstas och vänjas vid hantering av ansikte, öron, tassar och klor. Pälsen saknar underull, vilket också gör att hunden kan behöva skydd i kallt och blött väder.

Yorkshireterrier beskrivs ibland som allergivänlig eftersom den fäller lite synligt hår. Det är missvisande som garanti: inga hundar är allergenfria, och hundallergen kommer bland annat från saliv och hudceller. Den som har eller misstänker pälsdjursallergi bör söka medicinsk rådgivning före ett hundköp.

En trefärgad biewer terrier är inte en särskild yorkshireterrierfärg. I Sverige och övriga Norden hanteras biewer terrier som en separat ras, även om den har nära historiskt släktskap med yorkshireterriern. Den är däremot inte erkänd av FCI.

## Temperament och personlighet

Yorkshireterriern är vanligtvis uppmärksam, nyfiken och handlingskraftig, inte en passiv knähund. Rasstandarden betonar intelligens, livlighet och stabilt sinnelag, men graden av socialitet, skall och jaktintresse varierar mellan individer och påverkas av uppväxt och träning.

Den snabba reaktionen på ljud och rörelse kan göra rasen benägen att larma. Det är inte samma sak som att varje individ skäller mycket. En hund som får undersöka miljön lugnt, belönas för tystnad och lär sig att koppla av har bättre förutsättningar att hantera dörrljud och rörelse utanför fönstret. Att bara avbryta skallet utan att förändra orsaken ger sällan en hållbar vardag.

Terrierbakgrunden kan märkas som intresse för leksaker, dofter och små djur. Inkallning och förmågan att avstå från något spännande behöver därför tränas, även hos en hund som är lätt att lyfta. Samlevnad med katt eller annan hund avgörs mer av individ, introduktion och vardagsrutiner än av ett enkelt ja eller nej för rasen.

Med barn är den lilla kroppen den viktigaste praktiska frågan. Ett barn behöver kunna låta hunden gå undan, leka på golvnivå och avstå från att bära eller jaga den. Kontakt med små barn ska övervakas. Samma försiktighet behövs i lek med betydligt större hundar, eftersom en vänlig men fysisk lek kan bli för hård för en yorkshireterrier.

## Träning och motion

Yorkshireterriern behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget meningsfullt minutkrav som passar alla individer. En bra dag innehåller flera rastningar, promenader med tid att nosa, lek, enkel problemlösning och träning som hunden kan lyckas med.

Anpassa mängd och intensitet efter ålder, kondition, väder och individ. Det är mer användbart att se hur hunden fungerar i vardagen och justera en sak i taget än att jaga ett generellt antal minuter.

Belöningsbaserad träning passar rasens snabba uppfattningsförmåga. Prioritera kontakt, inkallning, följsamhet i koppel, en lugn viloplats och ett alternativt beteende när hunden vill larma. Träna också pälsvård, tandvisning och kloklippning i små steg. Det gör vardagsskötseln säkrare och minskar behovet av att hålla fast hunden.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Den behöver få lugna, positiva erfarenheter av människor, hundar, underlag, trafik och hemmets ljud utan att pressas. Rasen kan också uppskatta nosework, rallylydnad, viltspår, trick eller storleksanpassad agility. Aktiviteten är mindre viktig än att hunden får använda både kropp och huvud.

## Hälsa

Yorkshireterriern är som population relativt långlivad, men tänderna och knälederna förtjänar särskild uppmärksamhet. SKK lyfter tandsten, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation som problem att känna till.

En brittisk studie publicerad 2025 granskade journaler för 3 308 yorkshireterrier vid vanliga veterinärkliniker under 2016. Tandlossningssjukdom var den vanligaste enskilda diagnosen och registrerades hos 21,1 procent under studieåret. Kvarvarande mjölktänder registrerades hos 3,57 procent, och forskarna bedömde även patellaluxation som en rasdisposition. Siffrorna beskriver en brittisk studiegrupp under en bestämd period, inte risken för en viss svensk hund, men de gör tandvård till en tydlig vardagsprioritet.

Börja vänja valpen vid tandborstning tidigt. Daglig tandborstning är det bästa praktiska skyddet mot plack och tandsten, men träningen ska byggas utan tvång. Låt veterinär bedöma tandväxlingen om mjölktänder sitter kvar när de permanenta tänderna kommer eller om hunden verkar ha ont i munnen.

Be uppfödaren redovisa vad som är känt om tänder, bett och knäleder hos föräldrar och nära släktingar. Fråga om föräldrarna har undersökts för patellaluxation och be att få se dokumenterade resultat om sådana finns. Ett enskilt test kan minska osäkerheten men kan aldrig garantera en frisk valp.

Det finns inte ett universellt, fast testpaket för yorkshireterrier som gäller i alla kennelklubbar och för all framtid. Kontrollera därför aktuella svenska registreringsregler och rekommendationer från SKK och rasklubben inför köp eller avel, i stället för att utgå från en gammal lista på nätet.

I den brittiska studien var medianåldern vid död 13,56 år, vilket stödjer bilden av en långlivad ras. Det är ett populationsmått, inte en prognos för individen. Hull, munhälsa, rörelse, förändrat beteende och regelbundna veterinärkontroller behöver följas genom hela livet.

## Historia och ursprung

Yorkshireterriern utvecklades i norra England under 1800-talet och fick sin form i Yorkshires textildistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare födde från 1850-talet upp mycket små, mjukhåriga terrier som både bar terrierns jaktintresse och blev eftertraktade sällskapshundar.

Det exakta receptet bakom rasen är inte säkert dokumenterat. Äldre black-and-tan-terrier samt malteser, dandie dinmont terrier och skye terrier nämns som troliga bidrag. Därför är det mer korrekt att tala om sannolika förfäder än att ange en bestämd korsning.

Rasnamnet accepterades omkring 1870 och yorkshireterriern erkändes som ras 1886. Under den senare delen av 1800-talet gick den från arbetarmiljöernas små terrier till en modern sällskaps- och utställningshund. Berättelsen om råttfångare har en rimlig grund i terrierbakgrunden och rasstandardens beskrivning av jaktinstinkt, men varje tidig hund arbetade inte nödvändigtvis i en gruva eller fabrik.

Den eleganta pälsen har därefter fått stor uppmärksamhet, men rasens alerta uttryck, initiativförmåga och intresse för rörelse är fortfarande viktiga delar av helheten.

## Att leva med rasen

Yorkshireterriern kan fungera väl i lägenhet eller hus när den får aktivitet, lugnträning och regelbunden skötsel. Bostadens storlek är mindre avgörande än om hushållet kan hantera ljud, ge hunden utevistelse och skapa en trygg vardagsrytm.

Ensamhet behöver tränas gradvis från mycket korta stunder och anpassas efter hundens reaktion. Jordbruksverkets råd att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid är inte ett besked om att en hund klarar sex timmar ensam. Valpar och äldre hundar behöver rastas oftare, och en hund som visar oro behöver ett annat upplägg oavsett klockan.

Rasen passar bäst hos den som vill ha en liten men aktiv hund och accepterar tre återkommande delar av vardagen: päls, tänder och träning. I en familj med små barn eller stora hundar behövs dessutom tydliga säkerhetsrutiner. Kyla och väta kan kräva skydd, särskilt när pälsen är kortklippt eller hunden står stilla.

Inför ett valpköp är det klokt att:

- träffa tiken och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i vardagen
- be om faktiska vikter hos föräldrar och vuxna släktingar och avstå från löften om en viss ”teacup”-storlek
- gå igenom dokumenterad tand-, bett- och patellahistorik samt aktuella avelsrekommendationer
- bestämma om du vill sköta lång päls eller hålla hunden kortklippt, och lära dig den rutinen före köpet
- planera för rastning, ensamhetsträning och hundvakt innan valpen flyttar in.

För rätt hushåll är yorkshireterriern en liten, närvarande vardagspartner med tydlig terrierkaraktär. Den är lätt att ta med men ska behandlas som en aktiv hund, inte som en accessoar.

Yorkshireterrier

FCI - Fédération Cynologique Internationale

Deutscher Verband für das Hundewesen (German Kennel Club)

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Yorkshireterrier är en mycket liten, självsäker sällskapshund som från början avlades som råttfångare i norra England. Den har en fin, silkeslen päls som kräver regelbunden pälsvård, är livlig, intelligent och ofta ganska ljudlig. Yorkar knyter starka band till sina familjer, behöver daglig aktivitet och kan leva ett långt och aktivt liv.

Polpios Siempre Viva

## Snabbfakta

Tysk schäferhund är en medelstor, kraftfull tysk bruks-, vall- och tjänstehund för en ägare som vill träna aktivt och metodiskt. Rasen är samarbetsinriktad och mångsidig, men den stora variationen inom rasen gör valet av uppfödare, föräldradjur och kull ovanligt viktigt.

- **Ursprung:** Tyskland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar
- **Mankhöjd:** hanhund 60–65 cm, tik 55–60 cm
- **Vikt:** hanhund 30–40 kg, tik 22–32 kg
- **Hårlag:** normalhårig dubbelpäls eller lång dubbelpäls, båda med underull
- **Aktivitetsnivå:** hög; rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete
- **Viktigt inför köp:** kontrollera hälsa, mentalitet, arbetsegenskaper och rörelser hos föräldrar och nära släktingar, inte bara vad uppfödaren kallar linjen eller vilka utställningsmeriter hundarna har

En tysk schäferhund kan vara en mycket kompetent familje- och träningshund när vardagen motsvarar individens arbetslust. Den är däremot sällan ett bra val för den som främst vill ha en okomplicerad sällskapshund. En förstagångsägare behöver vara beredd att gå kurs, träna regelbundet och ordna hjälp tidigt om hunden utvecklar rädsla, stress, en stark vilja att jaga sådant som rör sig eller svårigheter att koppla av.

## Utseende och päls

Tysk schäferhund ska vara kraftfull och välmusklad utan att kroppen eller rörelserna blir överdrivna. Kroppen är något längre än den är hög. Hanhundar ska enligt rasstandarden vara 60–65 cm och väga 30–40 kg; tikar ska vara 55–60 cm och väga 22–32 kg.

Rygg och kors är inte samma sak. Rasstandarden beskriver en rak rygg som fortsätter till ett lätt sluttande kors. En kraftigt välvd eller avfallande länd och ett övervinklat, kohasigt eller instabilt bakställ är inte ett rastypiskt ideal. SKK:s särskilda domaranvisningar pekar ut just överlinje och bakställ som riskområden och anger att rörelserna ska bedömas både i skritt och trav.

För en valpköpare är naturliga rörelser mer informativa än en extrem uppställningsbild. Be att få se föräldradjuren gå och trava på ett plant underlag. Bakbenen ska arbeta stabilt och parallellt bakifrån, utan att haserna faller in eller ser ostadiga ut. Titta också på vuxna släktingar; en valp visar ännu inte hur den färdiga kroppen kommer att fungera.

Rasen har två godkända hårlag. Normalhårig schäfer har tät, grov och åtliggande dubbelpäls. Den långhåriga varianten har längre, mjukare täckhår som inte ligger lika tätt. Båda ska ha underull och båda fäller. Borsta och kamma efter behov, oftare under fällningsperioder, och kontrollera särskilt längre päls bakom öron, på ben och svans. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt ett fast schema.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden eftersträvar en välbalanserad, nervfast, självsäker, uppmärksam och följsam tysk schäferhund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, arbetslust, socialitet, rädsla och förmåga att varva ner kan skilja tydligt mellan hundar och släktlinjer inom rasen.

Schäferhundar beskrivs ofta som intelligenta, lojala eller naturligt vaktande, men sådana etiketter säger för lite om vardagen. En hund med stor arbetslust kan vara fokuserad och följsam i rätt arbete men krävande utan tydliga uppgifter. Uppmärksamhet på omgivningen kan ge god kontroll tillsammans med föraren, men också skall eller starka reaktioner om hunden är osäker, stressad eller dåligt tränad. Rasen ska inte väljas med förväntningen att alla individer automatiskt är trygga vakthundar eller enkla familjehundar.

I vissa delar av rasens avel har bruksprov och tjänst vägt tyngst, i andra har utställning vägt tyngre. Etiketter som ”bruks” och ”exteriör” räcker ändå inte för att förutsäga aktivitetsnivå eller familjelämplighet. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande människor, hundar, ljud, avkoppling och nya miljöer. Be om resultat och vardagsbeskrivningar även för kullsyskon, halvsyskon och tidigare avkommor.

På Mentalbeskrivning Hund, MH, dokumenteras hundens reaktioner vid bland annat kontakt, lek, förföljande, passivitet, överraskningar, hot och skott. MH är en beskrivning, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd. Läs därför hela protokollet och jämför flera nära släktingar i stället för att nöja dig med att en hund har ”känd mental status”.

## Träning och motion

Tysk schäferhund behöver dagligen använda både kroppen och hjärnan, men det finns inget korrekt timtal som passar varje individ. Behovet påverkas av ålder, hälsa, återhämtning, träningsvana och vad aktiviteten faktiskt innehåller. En ung hund behöver andra belastningar än en färdigvuxen, vältränad hund.

En fungerande vardag kombinerar promenader och fri rörelse på säkra platser med nosarbete, problemlösning och samarbetsövningar. Spår, sök, lydnad, bruksgrenar och andra uppgifter där hunden får arbeta koncentrerat passar rasens bakgrund. Variera underlag och miljö men öka längd, svårighet och fysisk belastning stegvis. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag, utan att bygga kondition, kroppskontroll, självbehärskning och förmåga att återhämta sig.

Belöningsbaserad, individanpassad träning gör det tydligt vilket beteende som lönar sig utan att bygga samarbetet på rädsla eller obehag. Börja tidigt med inkallning, följsamhet, hantering, koppelgående, avstånd till störningar och att lämna föremål. Träna också den mindre spektakulära färdigheten att ligga lugnt medan inget händer. En schäferhund som bara får högintensiva aktiviteter kan bli skicklig på att gå upp i varv men få svårt att komma ner igen.

Valpar ska inte motioneras som vuxna hundar. Korta upptäcktsstunder, lek i eget tempo, vila och positiv miljöträning är viktigare än långa sträckor, hopp eller tvära vändningar. Öka belastningen stegvis när hunden växer. Vid hälta, stelhet, ovilja att röra sig eller förändrat rörelsemönster bör träningen anpassas och veterinär kontaktas.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, och armbågsledsdysplasi, ED, är de mest centrala dokumenterade hälsokontrollerna inför köp av en svenskregistrerad tysk schäferhund. SKK och rasklubbens avelsstrategi prioriterar båda områdena. Hudproblem och besvär från rörelseapparaten förekommer också, medan den svenska avelsstrategin samtidigt påpekar att samlad dokumentation saknas för vissa omdiskuterade rygg- och klådproblem. Långa sjukdomslistor utan uppgifter om släkten säger därför mindre inför ett valpköp än verifierade resultat och hälsan hos nära släktingar.

Enligt SKK:s registreringsregler som gäller 2026 måste föräldradjuren ha officiell HD-status före parning. Eftersom rasen har HD-index rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga index vid parningen är över 100, och hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel. För tysk schäferhund krävs även officiell ED-status; för föräldradjur födda den 1 januari 2006 eller senare ska resultatet vara ED 0. Ett genomsnittligt ED-index över 100 är en rekommendation. Regler kan ändras, så kontrollera alltid den aktuella versionen hos SKK.

Vid valpköp bör du kontrollera mer än att båda föräldrarna uppfyller minimikraven:

- jämför föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella index
- se hur stor del av tidigare kullar och nära släktingar som är röntgade
- fråga om hudbesvär, återkommande klåda, rörelseproblem och andra diagnoser i familjen
- läs MH- eller MT-resultat för föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- se vuxna hundar i naturlig skritt och trav och fråga hur de fungerar i arbete och vardag

Ett enskilt fint resultat utesluter inte risk. Resultaten i hela kullen och den nära släkten ger en bättre bild inför köpet.

## Historia och ursprung

Tysk schäferhund skapades i Tyskland som en mångsidig vall- och brukshund. Efter bildandet av den tyska schäferhundföreningen 1899 inleddes planerad avel med vallhundar från centrala och södra Tyskland. Målet var att förena funktionell kroppsbyggnad med temperament och arbetsförmåga.

Den första rasstandarden skrevs 1899 efter förslag av A. Meyer och Max von Stephanitz. Rasens arbetskapacitet gjorde att användningen snart blev bredare än vallning. Tysk schäferhund har därefter fått en framträdande roll som bruks-, tävlings- och tjänstehund inom flera områden.

Historien förklarar varför samarbetsförmåga, uthållighet, nosarbete och en funktionell kropp fortfarande är centrala. Den förklarar också varför rasen inte bör bedömas enbart efter silhuett eller färg. En sund tysk schäferhund ska kunna arbeta och röra sig effektivt; utseendet ska stödja funktionen.

## Att leva med rasen

Tysk schäferhund kan leva väl i en familj och även i lägenhet, men bara om ägaren kan erbjuda träning, återhämtning, utrymme och säker vardagskontroll. Trädgård ersätter inte aktivitet, och bostadsformen ersätter inte planering. I ett lyhört boende behöver man dessutom förebygga och träna skall och reaktioner på ljud i trapphus eller utanför fönster.

Med barn krävs en närvarande vuxen, särskilt eftersom rasen är stor och stark. Barn ska inte ansvara för promenader eller ingripa i uppjagade situationer. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn och hund ska inte lämnas ensamma tillsammans. Familjelämplighet avgörs av individens mentalitet, erfarenheter och träning, inte av rasnamnet.

Samma försiktighet gäller andra djur. En schäferhund kan leva med hund eller katt, men det går inte att lova utifrån rasen. Låt hundar mötas lugnt och helst på neutral plats. Vid introduktion till katt ska katten ha hundfria reträttvägar; använd barriär och koppel och förhindra jakt från första mötet. Gå vidare först när båda djuren är avslappnade och håll uppsikt tills samspelet är stabilt.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en trygg, ensamhetstränad vuxen hund klarar normalt några timmar snarare än en hel arbetsdag. Öka tiden i små steg och ordna hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamtid än individen hanterar lugnt.

Det bästa hemmet för en tysk schäferhund har inte en viss adress. Det har vuxna som vill träna, kan läsa hundens signaler, följer upp hälsa och ger både meningsfull aktivitet och verklig vila under hela hundens liv.

Tysk Schäferhund

Verein für Deutsche Schäferhunde (SV) e.V. (Germany)

Den Danske Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Tysk Schäferhund är en medelstor till stor, atletisk brukshund som är mycket intelligent och lättlärd. Den är lojal och naturligt beskyddande och behöver omfattande daglig mental och fysisk stimulans. Rasen har en dubbel päls och fäller mycket, och används i stor utsträckning inom polis, militär samt sök- och räddningsarbete.

## Snabbfakta

Pudel, mellan – ofta kallad mellanpudel – är den mellanstora av pudelns fyra erkända storleksvarianter. Den är en uppmärksam och träningsvillig sällskapshund med stort behov av pälsvård.

- **Storlek:** Mankhöjden ska vara över 35 och högst 45 centimeter. Rasstandarden anger ingen officiell vikt, så bedöm en vuxen hund efter kroppsbyggnad och hull i stället för ett generellt kilospann.
- **Storleksvariant:** En pudel som ännu inte är slutmätt kan byta storleksvariant efter officiell mätning. I Sverige kan slutmätning göras från 15 månaders ålder.
- **Temperament:** Rasidealet är en positiv, social och lättlärd hund, men social trygghet, aktivitetsnivå och ljudreaktioner varierar mellan individer och släktlinjer.
- **Aktivering:** Mellanpudeln behöver rörelse och mental sysselsättning varje dag. Någon fast minutkvot passar inte alla.
- **Päls:** Pälsen kan vara lockig eller snörad och släpper ofta lite löst hår, men den kräver genomtänkt kamning, bad, torkning och klippning.
- **Hälsokontroll i avel:** Föräldradjur ska ha ett giltigt officiellt resultat för prcd-PRA, genom DNA-test eller godkänd status som hereditärt fri, före parning.

## Utseende och päls

Mellanpudeln är harmoniskt byggd och kroppen är något längre än mankhöjden. Den ska ge ett vaket och aktivt intryck utan att se tung eller lågställd ut. Mankhöjden skiljer varianten från dvärg- och storpudel.

Pälsen är tät och kan vara lockig eller bilda snören. Den fortsätter att växa och behöver klippas, men hur ofta beror på pälslängd, frisyr, vardag och hur lätt den tovar sig. En kort vardagsfrisyr minskar ofta arbetet, men tar inte bort behovet av skötsel.

Kamma ända in till huden och var särskilt uppmärksam bakom öronen, under sele eller halsband, i armhålor och kring ben. Red ut små tovor innan de blir täta och kontrollera samtidigt hud, öron och klor. Vänj valpen vid att stå still och bli berörd under korta, lugna pass med belöning. Det förenklar både hemmaskötsel och besök hos hundfrisör.

Undvik ett stelt schema för bad och klippning. Utgå från om kammen går igenom hela pälsen, huden hålls torr och ren och hunden kan röra sig obehindrat. Efter bad eller simning behöver den täta pälsen torkas ordentligt. Låt en veterinär bedöma rodnad, dålig lukt eller återkommande besvär i hud eller öron i stället för att rutinmässigt plocka hår eller använda starka produkter.

Sedan den nya rasstandarden infördes 2024 registrerar SKK 16 färgvarianter, både enfärgade och flerfärgade. Det betyder inte att merle är en godkänd avelsfärg. Enligt de svenska registreringsreglerna kan avkomma efter en merlebärande förälder inte registreras, och avelsspärrar följer av en sådan kombination.

Mellanpudeln släpper ofta mycket lite hår i hemmet, eftersom lösa hårstrån kan stanna i lockarna tills pälsen kammas. Det är ändå missvisande att kalla rasen fällfri eller allergivänlig. Ingen hundras är allergenfri, och en person med allergi kan reagera olika på olika hundar. Den som är allergisk behöver därför utreda sin egen reaktion innan ett köp, inte förlita sig på rasnamnet.

## Temperament och personlighet

Mellanpudeln ska enligt rasidealet vara vänlig, social, livlig och lätt att träna. Många söker rasen just för kombinationen av samarbetsvilja och praktisk mellanstorlek. Idealet är dock inte en garanti för att varje hund är trygg med barn, främmande människor, hundar eller nya miljöer.

Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) ger bättre underlag än påståenden om att rasen alltid är enkel. I Svenska Pudelklubbens sammanställning för mellanpudel från februari 2026 hade 565 hundar startat. BPH är inget prov med godkänt eller underkänt och berättar inte allt om individen. Det visar däremot reaktioner på kontakt, lek, överraskningar, ljud och en person som närmar sig på ett ovanligt sätt.

Be uppfödaren sätta resultaten i sammanhang. Hur beter sig föräldrar och nära släktingar i vardagen? Söker de kontakt utan att bli påträngande? Kan de koppla av, hantera plötsliga ljud och återhämta sig efter något oväntat? Finns flera beskrivna släktingar, eller bygger omdömet på en enda hund? Sådana frågor säger mer än etiketter som ”smart”, ”barnvänlig” eller ”perfekt för nybörjare”.

En mellanpudel kan vara snabb på att uppmärksamma rörelse och ljud, men skällighet varierar. Titta på föräldradjurens ljudreaktioner och träna hunden på att gå från fönstret eller dörren och lägga sig på en lugn plats. Aktivitet och hjälp att varva ned ger bättre förutsättningar i ett lyhört boende.

## Träning och motion

Mellanpudeln behöver använda både kropp och huvud varje dag, men behovet kan inte sammanfattas med ett visst antal promenadminuter. Ålder, hälsa, kondition, miljö och individens förmåga att komma till ro avgör en rimlig nivå. En bra vardag innehåller promenader med möjlighet att nosa, träning i korta pass och någon uppgift där hunden får tänka eller söka.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta och gör inlärningen tydlig utan att skapa rädsla. Börja med kontakt, inkallning, följsamhet, hantering och vila på en bestämd plats. Öka svårigheten stegvis och välj det hunden uppskattar som belöning: mat, lek, kontakt eller att få fortsätta undersöka något.

Nose work, spår, apportering, tricks, lydnad, rallylydnad och agility är möjliga aktiviteter, inte krav. Variera fysisk rörelse, problemlösning och återhämtning. En valp behöver kortare och enklare pass, medan en vuxen frisk hund gradvis kan byggas upp för längre utflykter eller mer krävande sport.

Bedöm balansen i vardagen, inte bara mängden aktivitet. Om hunden kan koncentrera sig, återhämta sig och vila efteråt är belastningen ofta bättre avvägd än om den ständigt blir uppskruvad. Rastlöshet kan betyda att hunden behöver en uppgift, men också hjälp att sänka tempot. Ge därför lugn, sömn och passivitetsträning lika medvetet utrymme som nya trick.

## Hälsa

Det formella hälsokravet för mellanpudel i svensk avel gäller prcd-PRA, en ärftlig form av progressiv retinal atrofi. Före parning ska båda föräldradjuren ha officiell status genom DNA-test eller en giltig registrering som hereditärt fri. En anlagsbärare får bara paras med en hund som är testad fri eller hereditärt fri. En genetiskt sjuk hund får inte användas i avel.

Ett prcd-PRA-resultat gäller bara denna genetiska variant. Det utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonproblem. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även återkommande ögonlysning av avelsdjur. Klubben vill dessutom att fler mellanpudlar höftledsröntgas och rekommenderar att en hund med HD grad C används sparsamt och endast med en HD-fri partner. Detta är rekommendationer, inte det bindande prcd-PRA-kravet.

Be att få se daterade, officiella resultat och kontrollera hundarnas identitet, inte bara höra att en kull är ”hälsotestad”. Fråga om sjukdomar, rörelseproblem, ögonbesvär och mentalitet hos föräldrar, helsyskon, tidigare avkommor och äldre släktingar. Ett fritt test sammanfattar inte hela familjens hälsa.

Inför valpköpet kan du be uppfödaren förklara:

- vilken prcd-PRA-status båda föräldrarna har och varför kombinationen följer reglerna
- när föräldrarna senast ögonlystes och vilka höftresultat som finns
- vilka andra officiella resultat, exempelvis BPH, som finns för hundarna och deras nära släktingar
- vilka hälsoproblem som faktiskt har förekommit i familjen, även när det saknas ett DNA-test

Eftersom rasstandarden inte anger någon idealvikt bör den vuxna hundens hull bedömas med både händer och blick. Revbenen ska kunna kännas och midjan synas i relation till kroppsbyggnaden. Snabb viktförändring, hälta, synförändring eller återkommande hud- och öronbesvär är skäl att rådgöra med veterinär.

## Historia och ursprung

FCI anger Frankrike som pudelns ursprungsland. Rasnamnet *caniche* kopplas i standardens historik till det franska ordet för en andhona, och pudeln användes vid jakt på sjöfågel. Standarden beskriver också rasen som en avkomling till barbet, en äldre fransk vattenhund. Det är den dokumenterade kärnan; teorier om en exakt utvecklingsväg genom Europa bör behandlas försiktigt.

Pudeln utvecklades med tiden i fyra storlekar som delar samma grundtyp. I Sverige delades pudlarna 1932 i en stor och en liten variant. Den mindre varianten fick namnet mellanpudel 1952, innan dvärg- och senare toypudel etablerades som ytterligare storlekar. Mellanpudeln är alltså inte en korsning eller en modern blandras, utan en erkänd storleksvariant inom pudelrasen.

Vattenarvet syns fortfarande i rasens historia och kan inspirera till apportering och simning för hundar som tycker om det. Det innebär inte att varje mellanpudel automatiskt gillar vatten eller måste tränas för jakt. Dagens ras hör till sällskapshundarna, och individens intresse ska styra aktiviteten.

## Att leva med rasen

Att leva med en mellanpudel innebär en kombination av nära sällskap, daglig aktivering och ett återkommande pälsarbete som inte går att välja bort. Den kan fungera i både lägenhet och hus, men bostadens storlek avgör mindre än hundens förmåga att koppla av, hantera ljud och få sina behov mötta utanför hemmet.

I en barnfamilj behövs en vuxen som ansvarar för samspelet. Barn ska lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, och hunden behöver en egen plats där den får vara ifred. Välj individ och uppfödare efter dokumenterad trygghet, inte efter antagandet att mellanstorleken automatiskt gör hunden tålig eller barnsäker.

Ensamhet måste tränas i små steg när hunden är trygg. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden är lugn. Planera inte för att en valp eller otränad vuxen genast ska klara en hel arbetsdag ensam. Arbetstider, rastning och hjälp vid behov måste vara lösta innan hunden flyttar in.

Samma individuella syn gäller andra djur. Vid introduktion till katt bör katten ha en säker reträttplats, hunden hindras från att jaga och mötena hållas korta och kontrollerade. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän båda är avslappnade och samspelet har varit stabilt över tid. Samlevnad med andra hundar eller smådjur beror på erfarenhet, jakt- och leklust samt hur introduktionen genomförs, inte bara på ras.

Inför köp behöver du väga in tre återkommande resurser: tid för träning och sällskap, en plan för pälsvården och kostnaden för klippning eller egen utrustning. Besök vuxna släktingar om det går, be att få se hur de varvar ned och hanteras, och kontrollera de officiella hälsoresultaten. Då väljer du utifrån den verkliga hundfamiljen och din vardag, inte utifrån en idealiserad bild av mellanpudeln.

Pudel, mellan

The Poodle Club of UK

Norwegian Kennel Club (NKK)

Svenska Pudelklubben (Swedish Poodle Club)

Verein für Deutsche Spitze e.V.

Pudel, mellan är en medelstor, atletisk hund med en lockig päls som fäller lite men kräver regelbunden pälsvård. Den är mycket intelligent och lättlärd, livlig utomhus men lugn inomhus. Kärleksfull, människoorienterad och mångsidig trivs den utmärkt i familjeliv och är framstående inom många hundsporter.

Hardstyles

## Snabbfakta

Borzoi är en stor rysk vinthund som förenar ett lugnt sätt hemma med stark jaktlust och mycket snabb galopp. I Sverige hålls rasen främst som sällskapshund, men dess ursprungliga arbetssätt lever kvar i lure coursing, där hunden jagar en konstgjord attrapp under ordnade former.

- Önskvärd mankhöjd är 75–85 cm för hanar och 68–78 cm för tikar.
- Rasen är oftast stillsam inomhus, självständig och neutral till vänlig mot människor.
- Snabba rörelser på avstånd kan utlösa jakt; koppel, långlina eller helt inhägnad mark är därför en central del av vardagen.
- Den långa, silkiga pälsen behöver regelbunden borstning och fäller periodvis mycket.
- Borzoi passar bäst hos den som uppskattar en stor, känslig hund och inte räknar med att kunna ha den lös i öppen terräng.

## Utseende och päls

Borzoi är högbent, smal och något långsträckt, men ska samtidigt vara stark och välmusklad. Det långa, smala huvudet, den djupa bröstkorgen, den uppdragna buklinjen och den mjukt välvda rygglinjen ger rasen dess särpräglade siluett. Benstommen ska vara stark utan att bli grov. Det typiska travet är långsträckt och lätt; när hunden jagar växlar den till mycket snabb galopp.

Pälsen är lång, lätt och silkig. Den kan vara vågig eller bilda stora lockar och är kortare på huvudet, öronen och benens insidor. Längre behäng finns bland annat på halsen, bröstet, benens baksidor och svansen. Många färger och färgkombinationer förekommer.

Räkna med borstning ett par gånger i veckan och tätare skötsel under fällningen. Arbeta igenom pälsen ända in mot huden, särskilt bakom öronen, i armhålorna och i de långa behängen där tovor lätt gömmer sig. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och mun. Pälsen behöver inte hållas i utställningsskick för att må bra, men den får inte lämnas så att tovor drar i huden. Borzoi är inte ett bra val för den som vill slippa hundhår i hemmet.

## Temperament och personlighet

Borzoi är vanligen lugn, klok och självständig, med tydlig uppmärksamhet på sådant som rör sig i omgivningen. Rasstandarden beskriver inställningen till människor som neutral till vänlig. Många individer är återhållsamma med främmande människor och skäller lite, men det är inte samma sak som rädsla eller ointresse för familjen. En trygg borzoi kan vara mycket tillgiven utan att hela tiden söka instruktioner.

Rasens lugna rykte är ingen garanti för att varje individ passar med alla barn eller hundar. Tidig, varsam socialisering och föräldrarnas temperament spelar stor roll. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den lämnas i fred. Eftersom borzoi är stor och snabb bör en vuxen också ansvara för promenaderna.

Många borzoier lever väl tillsammans med andra hundar. En bekant katt i hemmet kan också fungera, särskilt efter en genomtänkt introduktion. Det gör dock inte hunden automatiskt säker med springande katter eller andra smådjur utomhus. Den svenska avelsstrategin för rasen lyfter just denna skillnad: ett djur som ingår i hemmet kan bemötas på ett helt annat sätt än ett djur som flyr ute.

## Träning och motion

Träningen fungerar bäst som ett lugnt samarbete med tydliga belöningar, korta pass och meningsfull variation. Borzoi är intelligent men avlad för att fatta snabba beslut på avstånd. Upprepningar utan tydligt syfte kan därför ge sämre engagemang, medan hårda metoder riskerar både välfärden och relationen. Träna tidigt på följsamhet, koppelgång, stopp vid dörrar och grindar, hantering samt en stark inkallningssignal.

Inkallning är viktig men får inte vara den enda säkerhetsplanen. När en borzoi ser ett möjligt byte kan beslutet att jaga komma på ett ögonblick. Använd därför koppel eller långlina där vilt kan dyka upp och välj ett helt inhägnat område för fri löpning. Mellan den 1 mars och den 20 augusti får hundar inte springa lösa där det kan finnas vilt; även under resten av året måste hundägaren hindra hunden från att driva eller förfölja vilt.

En vuxen borzoi behöver daglig motion som kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, kort träning och tillfällen att sträcka ut i säker miljö. Det finns inget enda minutantal som passar alla. Anpassa mängden efter ålder, hälsa, underlag och individens återhämtning. Lure coursing kan ge ett kontrollerat utlopp för rastypiskt beteende för en frisk, mogen hund.

Valpen växer snabbt och kan nå hög fart tidigt. Öka därför promenader och träning stegvis och undvik att pressa den genom långa, enformiga eller hårt belastande pass. Fri rörelse i egen takt på säkert underlag, vila och en genomtänkt utfodring som följs upp med uppfödare och veterinär ger en bättre grund än att försöka trötta ut valpen.

## Hälsa

Den svenska rasspecifika avelsstrategin beskriver borzoi som en i huvudsak frisk ras, och något särskilt hälsoprogram har inte bedömts behövas. Det betyder inte att rasen är fri från sjukdom eller att alla linjer är lika. Delar av underlaget bygger på ägarenkäter och äldre försäkringsdata, så procentsiffror ska inte tolkas som en exakt risk för en enskild hund.

I 2021 års svenska hälsoenkät var mage och tarm det vanligaste rapporterade problemområdet, men diagnoser saknades ofta. Enkäten nämner också osteosarkom, en form av skelettcancer, bland cancerdiagnoserna hos rasen. Fråga därför inte bara om ett standardpaket av tester. Be uppfödaren redogöra för hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar, inklusive mag- och tarmproblem, magomvridning, cancer, plötsliga dödsfall och temperament.

Magomvridning är ett omedelbart livshotande tillstånd som oftast drabbar storvuxna hundar. Fruktlösa kräkförsök, oro, snabbt uppsvälld buk och kraftig smärta kräver omedelbar kontakt med veterinär och färd till klinik. Diskutera förebyggande rutiner med veterinär; SKK rekommenderar bland annat att undvika motion direkt före och under de närmaste timmarna efter utfodring.

Ett DNA-test för degenerativ myelopati, DM, måste tolkas försiktigt. I rasens svenska avelsstrategi beskrivs testet som ett risktest, inte som en diagnos, och flera andra tillstånd kan ge liknande symtom. Ett testresultat ska därför bedömas tillsammans med släkthistorik och veterinärmedicinsk kunskap, inte användas som ett ensamt besked om hundens framtid.

## Historia och ursprung

Borzoi utvecklades i Ryssland som en snabb, stark och vädertålig jakthund. Den officiella FCI-historiken spårar rasens utveckling från 1400-talet och beskriver hur flera vinthunds- och lokala hundtyper bidrog till den moderna borzoien. Hundarna användes främst på hare och räv och i mindre omfattning på varg.

Under 1700- och 1800-talen organiserade den ryska adeln stora jakter med många vinthundar, drivande hundar och ryttare. Arbetet krävde att hunden upptäckte rörelse, accelererade snabbt och agerade utan ständig styrning från människan. Det förklarar mycket av dagens kombination av lugn, självständighet och stark reaktion på synintryck.

År 1888 antog Moskvas jaktsällskap en gemensam rasstandard. Huvuddragen finns kvar i dagens standard. I Sverige är borzoi numera framför allt sällskapshund; lure coursing låter rasen använda delar av sitt naturliga rörelse- och jaktmönster utan levande byte.

## Att leva med rasen

Att leva med borzoi kräver mer planering än det lugna inomhusbeteendet först antyder. Bostaden behöver ge en så stor hund plats att vända, vila utsträckt och röra sig utan att halka. Lägenhet kan fungera om trappor, transport, päls, rastning och säker löpning är lösta, men en egen trädgård ersätter varken promenader eller aktivering. Ett vanligt staket är heller inte automatiskt en säker rastgård; kontrollera höjd, grindar och svaga punkter utifrån den enskilda hunden.

Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas individuellt. En liten valp ska inte lämnas ensam, medan en vuxen hund som är tryggt ensamhetstränad kan klara några timmar. Jordbruksverkets råd är att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid, och valpar samt äldre hundar oftare. Planera vardagen efter hundens faktiska reaktioner, inte efter antagandet att en tyst hund alltid är nöjd.

Före köp bör du kunna svara ja på följande frågor:

- Kan jag ordna daglig, säker motion och regelbundna tillfällen att springa i helt inhägnad miljö?
- Accepterar jag att hunden ofta behöver vara kopplad där vilt eller smådjur kan dyka upp?
- Har jag plats, bil- eller reselösning och ekonomi för en mycket stor hund?
- Kan jag sköta en lång päls och leva med kraftig fällning?
- Kan uppfödaren beskriva temperament, hälsa och livslängd i flera generationer, inte bara visa enstaka testresultat?

För den som uppskattar ett självständigt samarbete och kan lösa jaktinstinkt, storlek och motion praktiskt kan borzoi vara en stillsam och nära familjemedlem med imponerande fart när den får rätt utlopp.

Borzoi

The Borzoi Club

Svenska Vinthundklubben (Swedish Sighthound Club)

Verein für Deutsche Windhunde (German Sighthound Association)

Borzoi är en hög, elegant rysk vinthund med lång, böljande päls och ett långt, smalt huvud. Den är lugn, känslig och nästan kattlik inomhus, men kan plötsligt accelerera till mycket hög fart utomhus och har en stark jaktinstinkt. Rasens hundar behöver mjuk träning, god socialisering och säkra områden att röra sig fritt i.

Moonlover's

Tremendous

South Side's

Skjoldheart

## Snabbfakta

Dansk-svensk gårdshund är en liten men rejäl och aktiv gårds- och sällskapshund från Danmark och Sverige. FCI placerar rasen i grupp 2 som hund av pinschertyp. Den är alltså inte en terrier, även om den förr kallades skånsk terrier.

- **Mankhöjd:** 34–37 cm för hanar och 32–35 cm för tikar, med en tillåten avvikelse på 2 cm åt båda håll.
- **Ursprunglig uppgift:** att larma, fånga råttor och leva nära människorna på gården.
- **Temperament enligt standarden:** alert, livlig och uppmärksam.
- **Päls:** kort, hård och slät, med vitt som dominerande färg.
- **Passar bäst hos:** en person eller familj som vill träna vardagsfärdigheter, erbjuda både rörelse och nosarbete och hjälpa hunden att komma till ro.

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Viktuppgifter på olika webbplatser är därför riktvärden, inte ett mått som alla vuxna dansk-svenska gårdshundar ska passa in i. För den som väljer valp är föräldrarnas storlek, hull och funktion mer användbara än ett enda viktspann.

## Utseende och päls

Dansk-svensk gårdshund ska vara liten, kompakt och substansfull, inte tunn eller elegant. Kroppen är svagt rektangulär: förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är 9:10. Rasen utvecklas sent i kroppen, och den fulla muskelmassan och volymen kan dröja tills hunden är tre till fyra år.

Huvudet är förhållandevis litet och trekantigt. Öronen får vara rosenöron eller framåtvikta; ståndöron ingår inte i rasidealet. Svansen kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans av varierande längd. En medfödd stubbsvans är en naturlig variation och ska inte blandas ihop med en kuperad svans.

Pälsen är hård, kort och slät och saknar underull. Vitt ska dominera, med en- eller flerfärgade fläckar i svart, tan, gult, leverbrunt, viltfärgat eller olika nyanser av fawn. Fläckar ska också finnas på huvudet, och små prickar i det vita är tillåtna. Utseendet kan alltså variera mycket utan att hundarna tillhör olika varianter av rasen.

Pälsen kräver lite skötsel, men fällningen kan märkas. Borsta bort lösa hår när det behövs, särskilt under fällningsperioder, och bada när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, öron, tassar och klor. Vänj valpen stegvis vid tandborstning och annan hantering. Lugn, belöningsbaserad hanteringsträning gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Dansk-svensk gårdshund är normalt snabb, nyfiken och människoorienterad, men rasnamnet är ingen garanti för en lättsam familjehund. Standardens ord är alert, livlig och uppmärksam. I vardagen märks det ofta som beredskap att följa med, reagera på rörelse och tala om när något händer i närheten.

Vaktuppgiften på gården märks fortfarande hos många individer. Många larmar när någon kommer, men hur lätt skallet startar och hur snabbt hunden tystnar varierar. I ett lyhört hem är det klokt att undersöka hur föräldrar och vuxna släktingar reagerar på dörrar, trapphus och besök. Det är mer träffsäkert än att utgå från att rasen alltid är tyst eller alltid skällig.

I SKK:s äldre BPH-sammanställning framstår rasen som i huvudsak trygg och förhållandevis energisk. Samtidigt varierar nyfikenhet, lekfullhet och intresse för främmande människor tydligt. BPH beskriver hundens reaktioner; det är inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Läs därför den enskilda hundens protokoll och fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen.

Bakgrunden som råttfångare gör intresset för små, snabba djur relevant. Det betyder inte att varje gårdshund jagar allt den ser, men en blivande ägare bör räkna med att träna avbrott och inkallning. Kaniner, marsvin och andra små sällskapsdjur behöver säkra utrymmen som hunden inte kan nå.

## Träning och motion

Dansk-svensk gårdshund behöver regelbunden fysisk och mental aktivitet, men det finns ingen korrekt timregel som passar alla. Ålder, hälsa, intensitet, miljö och återhämtning avgör hur en bra dag ser ut. En vuxen hund kan få en blandning av promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, lek och kort vardagsträning. Valpar behöver gradvis ökande erfarenheter och gott om vila, inte ett vuxenprogram i miniatyr.

Följ hundens beteende i stället för klockan. En rimlig nivå ger en hund som kan varva ned hemma, återhämtar sig efter aktivitet och fortfarande rör sig ledigt nästa dag. Ihållande rastlöshet kan betyda att vardagen saknar meningsfulla uppgifter, men mer fart är inte alltid lösningen. Ibland behöver hunden mer nosarbete, tydligare rutiner eller hjälp att komma till ro.

Prioritera färdigheter som hjälper en snabb och uppmärksam hund att fungera i vardagen:

- inkallning och frivillig kontakt när vilt eller andra störningar dyker upp
- att kunna avbryta jakt, grävande och intensiv lek
- lugnt beteende vid dörr, fönster och besök
- att kunna vila trots att människor rör sig i hemmet
- koppelgående och följsamhet i trafikerade miljöer
- trygg hantering av tassar, mun, öron och kropp

Träna stegvis med positiva, belöningsbaserade metoder och anpassa svårigheten till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket även betyder att skällande, dragande eller uppvarvning kan befästas om det ofta leder till det hunden vill ha. Agility, rallylydnad, spår, nosework och annan hundsport kan passa, men ingen särskild gren är ett krav. Det viktiga är en hållbar kombination av samarbete, nosarbete, rörelse och återhämtning.

## Hälsa

Dansk-svensk gårdshund betraktas generellt som en sund ras, men ”frisk ras” ersätter inte kontroll av den aktuella kullen. Be om registrerade resultat, datum och information om nära släktingar. Ett testnamn eller en märkning om att föräldrarna är hälsotestade säger för lite utan själva resultatet.

Höftledsdysplasi, HD, är ett område där gammal och ny information lätt blandas ihop. Rasen har i dag hälsoprogram nivå 1 hos SKK. Det betyder att HD-resultat kan registreras centralt, men att röntgen inte är ett krav för att valpar ska kunna registreras. Enligt rasklubben ska hundar med HD D eller E eller kliniska symtom inte användas i avel. Ett officiellt resultat och, när det finns, HD-index ger ändå värdefull information om just höfterna; det är inte ett intyg på hundens totala hälsa.

För patellaluxation säger rasklubbens aktuella rekommendationer att en hund som har tillståndet eller har opererats för det inte ska användas i avel. Rekommendationen innebär däremot inte att alla föräldradjur har ett obligatoriskt officiellt patellaresultat. Fråga därför både om undersökning och om knäproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

Primär linsluxation, PLL, är en allvarlig ögonsjukdom kopplad till en mutation i genen ADAMTS17, och det finns ett validerat DNA-test för rasen. Rasklubben rekommenderar särskilt testning när det finns bärare eller otestade nära släktingar i linjen utan en DNA-testad fri hund i mellanled. En bärare får enligt rekommendationen endast paras med en DNA-testad fri hund eller en hund som är fri genom härstamning, så kallat hereditärt fri. Ett fritt PLL-resultat gäller denna mutation; det utesluter inte andra ögonproblem eller andra sjukdomar.

Inför ett köp är det rimligt att kontrollera:

- föräldrarnas identitet och faktiska HD-resultat, om de är röntgade
- eventuell patellaundersökning och känd familjehistorik
- PLL-status och hur resultatet passar ihop med den andra förälderns
- sjukdomar, hältor, tandproblem och mentalitet hos nära släktingar
- att uppfödaren kan förklara både styrkor och osäkerheter i kombinationen

## Historia och ursprung

Dansk-svensk gårdshund är en gammal skandinavisk gårdshundstyp men en förhållandevis sent erkänd ras. Liknande hundar levde länge på gårdar i Danmark och södra Sverige, där de höll efter råttor, larmade när någon kom och fungerade som sällskap. Exakt hur typen uppstod är inte klarlagt. Kopplingar till pinscherhundar och brittiska vita jaktterrier har diskuterats, men ska inte beskrivas som en säker stamtavla.

Före erkännandet användes bland annat namnet skånsk terrier. Vid en svensk inventering 1986 samlades 107 hundar, vilket bidrog till bedömningen att typen var tillräckligt enhetlig och att det samtidigt fanns en användbar genetisk variation. Sverige och Danmark erkände rasen gemensamt 1987 under namnet dansk-svensk gårdshund.

FCI gav rasen ett preliminärt internationellt erkännande 2008 och ett definitivt erkännande 2019. Den placerades i grupp 2 som hund av pinschertyp, inte i terriergruppen. I dag är de flesta sällskapshundar, men viljan att larma, intresset för smågnagare och den stora arbetslusten gör rasens historia relevant även i ett modernt hem.

## Att leva med rasen

Dansk-svensk gårdshund passar bäst i ett hem där närhet, aktivitet och vardagsträning är en naturlig del av livet. Den kan fungera för en förstagångsägare, men den behändiga storleken gör inte rasen kravlös. Ägaren behöver uppskatta en snabb hund, kunna förebygga jakt och larm och vara beredd att träna lugn lika noggrant som fart.

Med barn ska samspelet alltid ledas av en vuxen. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn ska inte störa den när den äter, sover eller försöker gå undan. Bedöm föräldradjurens beteende och hundens egen förmåga att avbryta lek; uttrycket ”barnvänlig ras” är inte en säkerhetsgaranti.

En gårdshund kan leva med katt, men utfallet beror på individerna och introduktionen. Förhindra att hunden jagar katten, låt katten ha höga platser och fria flyktvägar och håll de första mötena korta och kontrollerade. Smådjur som kaniner och gnagare bör hållas fysiskt åtskilda även om hunden verkar lugn under uppsikt.

Lägenhet kan fungera om hunden får komma ut, arbeta med nosen och lära sig att inte bevaka varje ljud i huset. En trädgård ersätter inte aktivering, och ett stort hem löser inte ensamhet. Börja ensamhetsträningen med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, öka först när den verkligen kan koppla av och ordna annan omsorg om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

Träffa om möjligt båda föräldrarna eller andra vuxna släktingar före beslutet. Titta efter hur de hälsar, återhämtar sig efter en överraskning, reagerar på smådjur och ljud och kommer till ro efter aktivitet. Den informationen, tillsammans med verifierbara hälsodata och en uppfödare som känner sina linjer, säger mer om vardagen än generella löften om att rasen passar alla.

Dansk-svensk gårdshund

Swedish Kennel Club

Danish Kennel Club

The Danish/Swedish Farmdog Club of America

Fédération Cynologique Internationale

Dansk-svensk gårdshund är en livlig, medelstor till liten skandinavisk gårdshundsras, kompakt och atletisk med slät, övervägande vit päls med färgade fläckar. Den är mycket människoorienterad, intelligent och energisk, och är en kärleksfull familjehund när den får daglig motion, träning och mental stimulans.

Slätalyckas

## Snabbfakta

Chihuahua är en mexikansk sällskapshund och den minsta erkända hundrasen i världen. Den är liten nog att följa med nästan överallt, men behöver fortfarande uppfostran, motion och möjlighet att använda nos och hjärna som andra hundar.

- **Ursprung:** Mexiko
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Vikt enligt rasstandarden:** 1–3 kg, med 1,5–2,5 kg som idealvikt
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger inget höjdspann; Chihuahua bedöms efter vikt
- **Päls:** korthårig eller långhårig
- **Rastypiskt temperament:** kvick, alert, livlig och mycket modig
- **Viktig hälsokontroll:** knän, tänder, bett, ögon och skallens fontanell

”Teacup”, ”mini” och liknande ord är inte erkända storlekar eller egna varianter av Chihuahua. Det finns bara en viktstandard och två pälsvarianter. I rasstandarden är vikt under 1 kg eller över 3 kg diskvalificerande. En ovanligt liten hund tillhör fortfarande samma ras, och den låga vikten är inte i sig ett kvalitets- eller hälsobevis.

## Utseende och päls

Chihuahua ska vara kompakt och något längre än hög, med äppelformat huvud, stora upprättstående öron och en högt buren svans. Uttrycket ska vara vaket, men ögonen ska inte vara utstående och nospartiet får inte bli överdrivet kort.

Den korthåriga varianten har kort, mjuk och glänsande päls som ligger tätt mot kroppen. Den långhåriga har fin och silkig päls som är slät eller lätt vågig, med längre hår på bland annat öron, hals, ben och svans. Långhår betyder alltså inte att pälsen ska vara tung eller svallande; en alltför riklig päls är inte rastypisk.

Pälsvården är normalt enkel. Bada när hunden är smutsig och kamma den långhåriga varianten ungefär en gång i veckan, särskilt bakom öronen och i de längre behängen. Den korthåriga pälsen kan borstas vid behov. Passa samtidigt på att vänja hunden vid kontroll av klor, tänder, öron och ögon.

Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Merle är alltså inte en ovanlig godkänd färg hos Chihuahua, utan uttryckligen utesluten ur den internationella rasstandarden.

## Temperament och personlighet

En rastypisk Chihuahua är snabb i reaktionen, alert, livlig och modig. Den kan vara tydlig när något händer runt hemmet, men rädsla, aggressivitet eller oavbrutet skällande ska inte beskrivas som oundvikliga rasegenskaper. Den aktuella rasstandarden accepterar varken aggressivitet eller extrem skygghet.

Många individer är nära sin familj och uppmärksamma på nya människor, ljud och hundar. Hur det tar sig uttryck påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa och vad hunden har lärt sig. En Chihuahua som alltid bärs bort får färre tillfällen att öva lugna möten och röra sig i olika miljöer. Samtidigt ska en så liten hund inte tvingas hälsa eller utsättas för närgången lek för att ”vänja sig”. Bra socialisering betyder korta, trygga erfarenheter där hunden kan hålla avstånd och återhämta sig.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna vardagsfärdigheter och tar dess litenhet på allvar. Den passar sämre för den som söker en accessoar eller räknar med att liten kropp automatiskt betyder litet ansvar.

## Träning och motion

Chihuahua behöver daglig rörelse och mental aktivering, men det finns inget enda minutantal som passar varje hund. Ålder, kondition, underlag, väder och återhämtning är bättre vägledning än ett generellt promenadschema. En frisk vuxen Chihuahua kan uppskatta promenader, nosarbete, trick, vardagslydnad och anpassade hundsporter.

Träna stegvis med belöningsbaserade metoder. Prioritera inkallning, koppelvana, lugn hantering och att hunden kan avbryta skällande och komma till ro. Korta pass kan vara praktiska, men avsluta efter hundens koncentration i stället för efter ett fast antal minuter. Samma vänliga regler ska gälla för en liten hund som för en stor.

En Chihuahua bör normalt få promenera i stället för att bäras, så att den får den rörelse och miljöträning den behöver. Att bära hunden är rimligt i trängsel, vid skaderisk eller när den faktiskt behöver hjälp, men ska inte ersätta motion. Valpar behöver fler pauser och gradvis belastning; en vuxen hund som plötsligt inte vill gå eller blir halt bör undersökas i stället för att bara bäras vidare.

## Hälsa

De mest användbara hälsokontrollerna för Chihuahua gäller knän, mun och tänder samt en huvudform utan överdrifter. En lång lista över möjliga diagnoser hjälper mindre än att veta vad som ska kontrolleras hos föräldradjur, valp och vuxen hund.

- **Patellaluxation:** Knäskålen kan glida ur sitt normala läge och hälta eller ett avvikande rörelsemönster kan vara tecken. För en kull som ska registreras i SKK måste båda föräldradjuren ha officiell patellastatus från en undersökning gjord tidigast vid ett års ålder och före parning. Be att få se resultaten i SKK:s register och kontrollera alltid de regler som gäller vid köpet.
- **Tänder:** En brittisk studie av veterinärjournaler visar att tandlossningssjukdom och kvarvarande mjölktänder hörde till de vanligaste registrerade problemen hos Chihuahua. Vänj valpen vid daglig tandborstning och följ tandväxlingen. Om en mjölktand sitter kvar när den permanenta tanden kommer bredvid ska munnen bedömas av veterinär.
- **Huvud och ögon:** SKK:s särskilda domaranvisningar lyfter risker med överdriven dvärgväxt, alltför kort nosparti, felaktigt bett eller käke och alltför framträdande ögon. Fråga inte bara om ”äppelhuvud”, utan titta efter ett fungerande bett, ett nosparti utan överdrift och ögon som inte buktar ut.
- **Fontanell:** En öppen fontanell, ibland kallad molera, är inte ett önskvärt kännetecken. Den är ett diskvalificerande fel i dagens rasstandard. En liten grop efter att fontanellen har slutit sig är något annat och är inte diskvalificerande. En valp eller vuxen hund med misstänkt öppning bör bedömas av veterinär.

Håll även koll på hull och rörelsemönster. Plötslig hälta, ögonsmärta eller problem att äta ska tas på allvar.

## Historia och ursprung

Chihuahua har Mexiko som officiellt ursprungsland och har fått sitt namn efter den mexikanska delstaten Chihuahua. Detta är väl belagt, men den exakta vägen fram till dagens hund är mindre väl dokumenterad.

Den officiella rasstandarden återger en tradition enligt vilken små hundar kan ha levt i området under toltekernas tid. Avbildningar av hundar som kallas techichi i Tula liknar dagens Chihuahua. Standarden formulerar detta som ett antagande, inte som bevis för en obruten släktlinje. Berättelser om en bestämd forntida förfader eller en särskild korsning bör därför beskrivas som teorier, inte som fastslagen historia.

## Att leva med rasen

Chihuahua kan trivas i lägenhet, barnfamilj och hem med andra djur när vardagen är rätt ordnad. Bostadens storlek är mindre avgörande än regelbundna utevistelser, träning, vila och möjlighet att slippa situationer där den lilla kroppen riskerar att skadas.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande. Barn behöver lära sig att hunden får vara ifred på sin viloplats och att de inte ska lyfta, bära eller jaga den. Det är inte ett påstående om att rasen ”ogillar barn”, utan en praktisk säkerhetsregel för en hund på några få kilo.

Samspelet med hundar och katter avgörs av individerna, inte bara av rasnamnet. Låt två hundar mötas lugnt på neutral plats och avbryt lek som blir för fysisk. Vid introduktion till katt är grind, separata viloplatser och skyddade matplatser användbara. Storleksskillnaden är viktig: även vänlig lek med en betydligt större hund kan skada en Chihuahua, så samvaron behöver övervakas.

Ensamhet ska tränas gradvis först när hunden är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars tolerans varierar. Utgå från hundens beteende i stället för att anta att en Chihuahua alltid får separationsångest eller att alla klarar samma tid.

Vid kyla, blåst och väta kan en individ behöva ett välpassande värmande plagg, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som gäller alla. Anpassa efter pälsvariant, ålder, hälsa, aktivitet och hundens egna tecken på obehag. Den bästa vardagen kombinerar alltså hänsyn till en mycket liten kropp med förväntningen att Chihuahua ska få leva som hund.

Chihuahua

The British Chihuahua Club

Chihuahua är en mycket liten men robust sällskapshund, som vanligtvis väger 1,5–3 kg och har äppelformat huvud och stora ögon. Den finns med kort eller lång päls i många olika färger och är hängiven, uppmärksam och orädd. För att må bra behöver den dagliga promenader, träning, nära sällskap samt god vård av hälsa och tänder.

## Snabbfakta

Russkaya Tsvetnaya bolonka är en liten, livlig sällskapshund som brukar vilja vara nära sina människor. Den kan passa både en förstagångsägare och en familj som uppskattar vardagsträning, men den är inte ett bekymmersfritt val bara för att den är liten. Pälsen kräver regelbunden skötsel, ensamhet behöver tränas stegvis och den enskilda hundens temperament bör väga tyngre än allmänna rasbeskrivningar.

- Rasen är nationellt erkänd av de nordiska kennelklubbarna och placeras i grupp 9, men den är inte erkänd av FCI.
- Önskvärd mankhöjd är högst 26 cm och idealvikten är 3–4 kg.
- Pälsen är lång, tät och lockig eller vågig. Den fäller ofta ganska lite, men det gör inte rasen allergifri.
- Rasidealet är en tillgiven, livlig och glad hund. Det svenska underlaget om beteende är dock för litet för säkra löften om varje individ.
- Den som köper valp bör kontrollera dokumenterade resultat för knäskålar, ögon och prcd-PRA och samtidigt fråga hur föräldradjuren fungerar i vardagen.

## Utseende och päls

Russkaya Tsvetnaya bolonka ska vara liten och kompakt, med en kropp som är något längre än mankhöjden. Enligt standarden får kroppslängden vara högst 15 procent större än höjden. Det rikliga håret gör att hunden kan se rundare ut än den är, så hull och kroppsbyggnad behöver bedömas med händerna och inte enbart med ögonen.

Pälsen ska vara lång, tät och måttligt tjock med stora lockar eller vågor. Underull kan finnas i måttlig mängd men kan också saknas. Alla färger är tillåtna utom enfärgat vitt, fläckigt eller partifärgat och merle. Ett mycket litet, knappt synligt vitt tecken får förekomma på hakan, strupen, förbröstet eller tårna. Större vita fält hör alltså inte till rasens godkända färgteckning.

Pälsen behöver kammas igenom regelbundet ända ned mot huden. Långt och mjukt hår tovar lättast där det ligger i friktion, till exempel i armhålor, ljumskar, bakom öronen och under sele eller halsband. Hur ofta hela pälsen måste gås igenom beror på hundens pälskvalitet, längd och vardag, men kontrollera utsatta områden ofta och reda ut små tovor innan de blir täta. Vänj valpen vid kam, tasshantering och korta pauser på ett halkfritt underlag från början.

Den officiella utställningsstandarden tillåter inte klippning eller trimning av pälsen, bortsett från att håret på tassarna får jämnas till. Håret på huvudet får samlas upp om det faller framför ögonen. Detta beskriver hur rasen ska presenteras enligt standarden. I vardagen behöver pälsen ändå skötas så att hunden slipper besvär från huden, ögonen och tassarna.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en tillgiven, livlig, glad och social sällskapshund. Många söker därför en bolonka som gärna deltar i familjens vardag och är lätt att ta med. Det är en rimlig målbild, men inte en garanti för att varje hund automatiskt är trygg med främmande, tyst i lägenhet eller enkel i alla möten.

Det finns ännu för lite svensk information om rasens beteende. Den aktuella rasspecifika avelsstrategin byggde bland annat på 20 genomförda BPH och 139 svar i en hälso- och beteendeenkät. Det räcker inte för säkra slutsatser om hela rasen. I enkäten uppgav 18,7 procent att de inte var nöjda med hundens beteende. Det lilla underlaget med frivilliga svar visar inte hur vanligt detta är i rasen. Däremot visar det varför en vänlig rasbeskrivning inte kan ersätta en bedömning av den planerade kullens föräldrar.

Be uppfödaren beskriva hur föräldradjuren reagerar på besökare, oväntade ljud, hantering, hundmöten och att varva ned efter aktivitet. Om det finns BPH-resultat kan de ge ytterligare observationer, men läs hela beskrivningen i stället för att leta efter ett enda godkänt värde. Skällande och intresse för att jaga kan skilja mellan individer och miljöer; det finns inte tillräckligt stöd för att lova en viss nivå för rasen.

## Träning och motion

Russkaya Tsvetnaya bolonka behöver daglig rörelse, mental aktivitet och vila, men det finns inget välgrundat rasfacit i antal minuter. En bra vardag kan innehålla promenader i olika miljöer, nosarbete, lek och korta träningspass. Anpassa längd och svårighet efter ålder, kondition och hur hunden återhämtar sig. En hund som har svårt att komma till ro kan behöva mindre uppvarvning och mer återhämtning, medan en hund som tappar fokus och hittar egna aktiviteter kan behöva mer genomtänkt stimulans.

Träna belöningsbaserat, stegvis och med hänsyn till individens motivation. Börja tidigt med sådant som gör vardagen enkel: kontakt, inkallning, att vänta vid dörren, gå lugnt i koppel, koppla av på en bestämd plats och acceptera päls- och tasshantering. Rasta valpen ofta efter sömn, mat och lek, beröm när den gör ifrån sig ute och bestraffa inte olyckor inomhus. Belöna lugn innan hunden hinner skälla upp sig vid ljud eller besök; försök samtidigt minska sådant i miljön som håller beteendet igång.

Den lilla kroppen är ingen anledning att bära hunden genom alla situationer. Låt den röra sig, undersöka miljön och lära sig lösa hanterbara uppgifter på egna ben. Undvik däremot belastning som inte är anpassad till en ung eller otränad hund. Rasen beskrivs som träningsbar och kan uppskatta exempelvis nosework, rallylydnad eller andra aktiviteter där hund och förare samarbetar.

## Hälsa

Det går inte att ge en säker bild av rasens vanligaste hälsoproblem i Sverige. När den nuvarande avelsstrategin togs fram fanns det få hundar i landet, hälsoenkäten hade 139 svar och försäkringsstatistik för rasen saknades. Det finns därför inte stöd för att peka ut en lång rad sjukdomar som vanligare i just rasen. Som valpköpare får du bättre beslutsunderlag genom att granska dokumenterade undersökningar hos föräldrar och nära släktingar.

Rasklubben rekommenderar känd patellastatus före avel. Patellaresultatet visar om knäskålen ligger stabilt eller kan förskjutas vid veterinärens undersökning. Målet är parning mellan hundar utan anmärkning; en hund med grad 1 bör enligt rekommendationen bara paras med en hund utan anmärkning, medan grad 2 eller högre inte bör användas i avel.

För ögonen rekommenderas en ögonlysning utan anmärkning som inte är äldre än ett år vid parning. Klubben rekommenderar också DNA-resultat för prcd-PRA: en anlagsbärare ska paras med en genetiskt fri hund, inte med en annan bärare. Ett DNA-test för prcd-PRA svarar bara på den testade genvarianten. Det utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonförändringar och ersätter därför inte ögonlysningen.

Detta är rasklubbens avelsrekommendationer. I SKK:s registreringsregler för 2026 finns inget särskilt rasvillkor som gör just dessa resultat till krav för att en kull ska kunna registreras. Skillnaden är viktig: en registrerad valp kan komma från en parning som inte följer alla klubbens rekommendationer. Be att få se originalresultat eller kontrollera dem i SKK:s hunddata och fråga hur uppfödaren har vägt in släktingars hälsa.

## Historia och ursprung

Rasen utvecklades som sällskapshund i dåvarande Sovjetunionen. Den nuvarande standarden anger att avelsarbetet började 1951 med små hundar av okänt ursprung. Det är en försiktigare och mer tillförlitlig beskrivning än detaljerade berättelser om bestämda raser som påstås ligga bakom men inte kan beläggas säkert.

Den första rasstandarden fastställdes 1966. Intresset och antalet hundar ökade under 1970- och 1980-talen, och en nationell rasklubb bildades 1999. Standarden reviderades 2010 och 2019. De första hundarna kom till Sverige 2006 och de första svenska kullarna föddes 2007. Sedan 2013 har rasen varit nationellt erkänd och fått delta på utställningar inom de nordiska kennelorganisationerna, trots att den fortfarande saknar FCI-erkännande.

## Att leva med rasen

Russkaya Tsvetnaya bolonka kan leva bra i lägenhet om den får rastning, aktivitet, vila och träning i att förbli lugn vid ljud i trapphuset och utanför dörren. Bostadens storlek avgör mindre än hur vardagen fungerar. Den som vill ha en liten hund för ett stillasittande liv bör alltså tänka om: rasens format minskar utrymmesbehovet, inte behovet av sällskap, rörelse och inlärning.

Ensamhet ska tränas i mycket små, lugna steg. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars förmåga varierar. Börja när hunden är trygg och rastad, gå undan kort och kom tillbaka innan den blir orolig. Öka först när den kan vila. Planera för hjälp om arbetsdagen kräver längre frånvaro än den enskilda hunden klarar utan stress.

Med barn krävs vuxen tillsyn. En så liten hund behöver en ostörd viloplats och ska inte lyftas, bäras eller följas efter av små barn. Lär barnet att kalla på hunden i stället för att gripa tag i den, och låt hunden gå undan. Det skyddar både hunden och barnet och säger mer om en trygg vardag än etiketten ”barnvänlig”.

Samliv med katt eller annan hund beror på individerna och introduktionen. Ge katten höga flyktvägar och ett hundfritt område, hindra jakt, håll hunden kopplad i de första kontrollerade mötena och belöna lugn. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet har varit stabilt över tid. Smådjur ska alltid skyddas med säker avskiljning.

Rasen kan fälla mindre än många andra hundar, men den är inte allergivänlig. De ämnen som orsakar hundallergi kommer bland annat från saliv och hud, och mängden varierar även mellan individer inom samma ras. Låg fällning visar inte att hunden producerar mindre allergen. Den som har hundallergi bör därför prata med vården och inte lita på ett löfte om en särskild ras.

Inför köp är de viktigaste kontrollpunkterna konkreta: träffa om möjligt tiken och se hur hon återhämtar sig efter vardagliga händelser, be om patella-, ögon- och prcd-PRA-resultat, diskutera pälsens verkliga skötsel och planera för ensamhet, barn eller andra djur i just ditt hem. Då prövar du om individen och uppfödningen passar din vardag, i stället för att förlita dig på den lilla storleken eller en idealiserad rasbeskrivning.

Russkaya Tsvetnaya bolonka

Svenska Kennelklubben (SKK)

Deutscher Verband der Gebrauchshundsportvereine (DVG)

Liten, robust rysk sällskapshund med lång, vågig, fällsvag päls i många olika färger. Kärleksfull, människoorienterad och känslig, den trivs med nära sällskap och måttlig daglig motion. Intelligent och anpassningsbar till lägenhetsliv, men kräver regelbunden pälsvård och tycker illa om att lämnas ensam länge.

Vi är kennel Candy Island och föder upp Chihuahua både kort och långhår sedan 2010. 2018 köpte vi även in rasen Russkaya Tsvetnaja Bolonka. Vi föder upp i liten skala i hemmiljö. Vi ställer även ut våra hundar.

Candy Island

## Snabbfakta

- Bichon frisé är en liten, franco-belgisk sällskapshund i FCI:s rasgrupp 9.
- Rasstandarden anger 25–29 centimeters mankhöjd och en vikt på cirka 5 kilo, i proportion till storleken. Hanhundar får vara 1 centimeter högre och tikar 2 centimeter lägre om helheten är balanserad.
- Den vuxna hunden ska vara vit och ha riklig päls med lösa spirallockar och mjuk, tät underull.
- Rasidealet är en glad, social och anpassningsbar hund som gärna håller sig nära sina människor. Temperamentet varierar ändå mellan individer.
- Pälsvården kräver både tid och teknik. Den som inte vill sköta bad, föning, kamning och klippning själv behöver planera för regelbundna frisörbesök.
- Bichon frisé är inte allergifri. Mängden allergen varierar mellan individer, även inom samma kull.

## Utseende och päls

Bichon frisé är liten men ska inte se späd ut. Kroppen är något längre än den är hög, och den vita, lockiga pälsen ger hunden dess rundade silhuett. De mörka ögonen och det svarta noslädret bildar tillsammans tre tydliga mörka punkter i ansiktet. Rasstandarden anger 25–29 centimeters mankhöjd och en vikt på ungefär 5 kilo, anpassad efter hundens storlek. Toleransen är upp till 30 centimeter för hanhundar och ned till 23 centimeter för tikar, förutsatt att proportionerna förblir harmoniska.

Pälsen består av ett lockigt täckhår och en mjuk, tät underull. En vuxen bichon frisé ska vara rent vit. Före tolv månaders ålder får en valp ha en svag beige eller champagnefärgad ton, men den får enligt standarden inte täcka mer än en tiondel av hunden. Det betyder att en ljus ton hos en ung valp inte automatiskt är ett tecken på fel färg.

Pälsvården är en av de viktigaste frågorna före ett köp. Lockarna behöver kardas och kammas ända in till huden; om kammen fastnar finns det en tova som måste redas ut varsamt. Att bara borsta ytan kan lämna ett tätt lager tovor närmast huden. Under valpens pälsbyte, ofta från ungefär fem till sju månaders ålder men ibland senare, kan en genomgång behövas varje dag.

Rasklubben använder bad ungefär varannan vecka och klippning omkring var sjätte vecka som praktiska riktmärken. Intervallet beror på pälskvalitet, längd, väder och hur väl pälsen hålls utkammad. Torka pälsen ordentligt efter bad utan att rikta för varm luft mot huden. Börja tidigt med korta, positiva stunder där valpen vänjer sig vid bord, borste, kam, tasshantering och fön. Be uppfödaren eller en hundfrisör visa tekniken innan tovorna blir ett problem.

Rasen beskrivs ofta som ett alternativ för allergiker eftersom den lämnar förhållandevis lite synligt hår omkring sig. Det är inte samma sak som att hunden är allergivänlig. Hundallergen finns bland annat i saliv och hud, och mängden varierar från hund till hund. Den som har allergi behöver därför utreda sin egen situation och träffa den aktuella hunden flera gånger; rasnamnet kan aldrig ge en garanti.

## Temperament och personlighet

Bichon frisé är i grunden en utpräglad sällskapshund: kontaktsökande, livlig och ofta lätt att ta med i vardagen. Rasstandarden beskriver en anpassningsbar hund som är social med människor och hundar, fäster sig starkt vid sina ägare och varken ska vara nervös eller skälla ofta. Det är ett avelsideal, inte ett löfte om hur varje individ beter sig.

Den svenska rasklubbens hälsoenkät ger en mer nyanserad bild. De flesta ägare beskrev sina hundar som trygga, glada och positiva, men det fanns också hundar som var reserverade mot okända eller försiktiga i hundmöten. Tidig och lugn miljöträning är därför viktig även för en ras som brukar kallas social. Låt valpen upptäcka nya människor, underlag, ljud och hundar i en takt där den fortfarande kan vara nyfiken och ta kontakt.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna vardagsfärdigheter och uppskattar den nära kontakten. Den lilla storleken gör däremot inte hundägandet lättskött. Pälsvården är omfattande, valpen behöver tät rastning och en vuxen hund behöver daglig aktivering, sällskap och successiv ensamhetsträning.

Bichon frisé behöver inte vara skällig. En hund kan ändå börja reagera på ljud i trapphuset, förbipasserande eller uppvarvade situationer. Belöna lugn, ordna en plats bort från fönster och dörr vid behov och träna på vardagsljud innan reaktionen blir en vana.

## Träning och motion

Bichon frisé behöver röra sig och använda huvudet varje dag, men det finns ingen enda minutkvot som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition och dagens aktivitet avgör. För en frisk vuxen hund kan promenader med tid att nosa kombineras med lek och korta träningspass. Valpar behöver fler men kortare utevistelser, medan en äldre hund kan behöva lugnare tempo och tätare pauser.

Rasen är avlad för sällskap men kan göra betydligt mer än att vara knähund. Svenska ägare aktiverar bichon frisé i bland annat nosework, rallylydnad, lydnad och agility. Det viktiga är inte att tävla utan att ge hunden uppgifter den förstår: leta efter en gömd leksak, följa ett kort spår, lära ett trick eller öva följsamhet på promenaden. En bra vardagsnivå märks på att hunden håller god kondition, är nyfiken ute och kan koppla av hemma.

Träningen fungerar bäst när den är belöningsbaserad, stegvis och anpassad efter hunden. Korta pass gör det lättare att behålla koncentrationen. Lägg extra tid på inkallning, koppelgång, att kunna vänta och att vara stilla under pälsvård. Just hanteringsträningen är en central vardagsfärdighet för bichon frisé, inte en detalj som kan skjutas upp tills den första klippningen.

Det finns inte bra stöd för att bichon frisé som ras skulle vara ovanligt svår att få rumsren. Valpar skiljer sig åt. Ta ut valpen efter sömn, mat och lek, belöna när den gör ifrån sig ute och undvik bestraffning vid olyckor. Om en tidigare rumsren hund plötsligt börjar kissa inne bör orsaken utredas i stället för att beteendet avfärdas som envishet.

## Hälsa

Rasklubbens senaste svenska genomgång beskriver hälsoläget som gott till mycket gott, men få hundar har undersökts vissa år och en ägarenkät kan inte ersätta veterinärdiagnoser. Kontrollera därför föräldradjurens dokumenterade resultat i stället för att nöja dig med beskedet att rasen brukar vara frisk.

Patella, knäskålens läge, är en tydlig svensk kontrollpunkt. SKK registrerar inte avkomman om föräldradjuren saknar officiell patellastatus. Undersökningen ska vara gjord tidigast vid ett års ålder och resultatet finnas före parningen. Rasklubben rekommenderar som huvudregel grad 0, utan anmärkning, hos båda föräldrarna. Be uppfödaren visa resultaten i SKK:s Hunddata eller Avelsdata och fråga om knäproblem hos nära släktingar.

Ögonhälsan behöver också följas, men här är regelverket annorlunda. SKK:s tidigare krav på ögonlysning har tagits bort. Rasklubben rekommenderar fortfarande att avelsdjuren har ett ögonlysningsintyg som är högst tolv månader gammalt vid parningen och ger råd om hur vissa fynd får kombineras. Fråga därför både om aktuell ögonlysning och om ögondiagnoser i släkten, utan att kalla undersökningen ett nuvarande registreringskrav.

Rinnande ögon förekommer i den svenska hälsoenkäten, men orsaken framgår inte. På vit päls syns tårmissfärgning snabbt, ändå är det viktigare att bedöma ögat än färgen på håret. Nytillkommet eller ökat tårflöde, kisande, smärta, svullnad eller synförändring bör undersökas av veterinär. Återkommande klåda och allergibesvär nämns också i rasens hälsoarbete, men det statistiska underlaget räcker inte för säkra frekvensangivelser.

Tandvård är en viktig rutin för alla hundar. Daglig tandborstning är den bästa förebyggande åtgärden mot tandlossning och gör det lättare att upptäcka rodnad, dålig lukt eller skadade tänder tidigt. Vänj valpen stegvis vid att läpparna lyfts och tänderna berörs, på samma lugna sätt som vid pälsvård.

## Historia och ursprung

Bichon frisés dokumenterade moderna historia är franco-belgisk. FCI beskriver hur små hundar av typen fördes från Italien till Frankrike under renässansen. Namnet utvecklades från barbichon till bichon, och målningar från 1600- och 1700-talen visar liknande hundar tillsammans med kungligheter och andra framstående personer.

Under Napoleon III:s tid blev rasen åter populär och kallades då Ténériffe. Efter de båda världskrigen var populationen nära att försvinna, men franska och belgiska uppfödare byggde upp den igen. Den nuvarande franska benämningen, bichon à poil frisé, fastställdes 1978 när rasen erkändes som franco-belgisk. Rasen kom till Sverige 1976 och de första svenska kullarna föddes året därpå.

Det finns också färgstarka berättelser om sjömän, råttfångare och kringresande hundar, men de har svagare dokumentation. Rasens väl belagda bakgrund är framför allt historien om en europeisk sällskapshund.

## Att leva med rasen

Bichon frisé kan fungera i både lägenhet och hus, eftersom boendets storlek är mindre viktig än vardagens innehåll. Hunden behöver komma ut regelbundet, aktiveras varje dag och tränas att vara lugn när det hörs ljud utanför dörren. Jordbruksverkets allmänna råd är att vuxna hundar rastas minst var sjätte timme dagtid; valpar och äldre hundar behöver komma ut oftare.

Ensamhet måste läras in gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, gå undan mycket kort och öka först när den förblir lugn. En vuxen individ kan klara några timmar medan en annan behöver mer sällskap eller hundpassning. Ylande, förstörande, rastlöshet eller matvägran betyder att träningen behöver backas och ibland tas upp med en kunnig tränare eller veterinär.

Med barn behövs samma säkerhetsregler som för andra hundar. Små barn och hund ska ha en vuxen närvarande, och hunden ska ha en egen viloplats där den lämnas ifred. Bichonens lilla kropp kräver varsam hantering; barn ska inte bära hunden eller störa den när den äter och sover. Om det redan finns hund eller katt i hemmet bör introduktionen ske lugnt med möjlighet till avstånd. Rasens sociala ideal gör inte en genomtänkt introduktion överflödig.

Rasen passar bäst för den som vill ha en nära sällskapshund och accepterar att pälsvården återkommer varje vecka. Inför valpköp bör du kunna se föräldradjurens patella- och ögonresultat, fråga hur de fungerar med ensamhet, ljud, människor och hundar samt få en praktisk genomgång av pälsvården. Då utgår valet från hunden och vardagen du faktiskt ska leva med, inte från löften om en lättskött liten hund.

Bichon frisé

Deutscher Bichon Frisé Club e.V.

Liten, robust sällskapshund (23–30 cm, 5–8 kg) med en bomullsmjuk, vit, fällsvag päls som kräver regelbunden pälsvård. Glad, människokär och lättanpassad till både lägenhet och hus, den älskar lek och mys, behöver måttlig daglig motion och trivs bäst när den får vara en nära del av familjelivet.

Deepbay’s pearls

## Snabbfakta

Whippet är en brittisk, FCI-erkänd vinthund i grupp 10. Rasen utvecklades för snabbhet och arbete, och rasstandarden beskriver en kombination av muskelkraft, styrka och elegans utan överdrifter. Det är alltså en atletiskt byggd hund, inte bara en smal sällskapshund.

Önskvärd mankhöjd är 47–51 cm för hanhund och 44–47 cm för tik. Rasstandarden anger däremot ingen idealvikt. Bedöm därför vikt och hull utifrån individens storlek, muskulatur och kondition, inte mot ett fast tal.

Inför ett köp behöver du framför allt ta ställning till säker motion, jaktintresse, kyla och dokumenterad hälsa i familjen. Whippet kan vara en anpassningsbar sällskapshund, men behöver få springa under säkra former, tränas gradvis på att vara ensam och hanteras med omsorg kring vilt och smådjur.

## Utseende och päls

Whippet ska vara funktionellt byggd för snabbhet. Standarden efterfrågar bland annat en djup bröstkorg, kraft över länden, starkt bakställ och fria, långa rörelser med kraftfullt påskjut. Rörelserna ska vara parallella och varken korta, styltiga eller överdrivna. En extremt tunn eller svag hund är därför inte mer rastypisk än en tung och osmidig hund.

Skillnaden i önskvärd höjd mellan könen är liten, och individer kan ändå skilja sig tydligt i kroppsbyggnad. Eftersom standarden saknar viktangivelse är ett enskilt kilotal ett dåligt köp- eller hälsokriterium. Bedöm hellre proportioner, muskulatur, rörelser och aktuellt hull tillsammans med uppfödare eller veterinär.

Pälsen ska vara fin, kort och tätt åtliggande. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Rasstandarden anger inte om whippet har underull. Bedöm därför den enskilda hundens pälstäthet och köldtålighet i stället för att utgå från att alla har exakt samma skydd.

Den fina pälsen ger lite skydd mot kyla och väta. En del whippets behöver ett välpassande täcke under kalla promenader, medan väder, aktivitet och individ avgör när det behövs. Skakningar, sänkt tempo eller att hunden tydligt söker värme är signaler att avbryta eller ge mer skydd. Pälsvården är i övrigt enkel, men hud, trampdynor och klor bör kontrolleras efter aktivitet i ris, skare eller ojämn terräng.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver whippet som vänlig, tillgiven och stabil, med förmåga att anpassa sig hemma och i sportsammanhang. Det är idealet i standarden, inte en garanti för varje individ. Uppfödning, tidiga erfarenheter, hälsa och vardagsträning påverkar hur en enskild hund fungerar.

Svenska BPH-resultat ger en mer nyanserad bild. Till och med juli 2024 hade 373 whippets beskrivits. För svenskfödda hundar från 2004–2023 motsvarade deltagandet 323 av 8 641 hundar, eller 3,7 procent. Den beskrivna gruppen var i genomsnitt måttligt social, relativt lekfull samt förhållandevis trygg och nyfiken. Samtidigt fanns större variation i bland annat hälsning, nyfikenhet och lek. Resultatet beskriver deltagarna och ska inte användas som löfte om en valp eller hela rasen.

Med barn är lugn hantering och en fredad viloplats viktigare än etiketten ”familjehund”. En vuxen behöver vara med, och barn ska inte störa en hund som äter eller vilar. Möten med andra hundar bör också introduceras kontrollerat, särskilt om hundarnas storlek, leksätt eller erfarenhet skiljer sig.

En whippet kan leva med katt, men rasnamnet garanterar inte att det fungerar. Jaktintresse och reaktion på snabba rörelser varierar. Börja med avstånd och fysisk avskiljning, håll hunden kopplad, ge katten en säker flyktväg och övervaka tills båda djuren är avslappnade. Att hunden accepterar familjens katt säger inte säkert hur den reagerar på främmande katter eller smådjur utomhus.

## Träning och motion

Whippet behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men varken rasstandarden eller svenska myndighetsråd anger ett visst antal minuter eller kräver att hunden springer lös i full fart varje dag. Anpassa belastningen efter ålder, hälsa, kondition och underlag. Promenader, nosarbete, vardagslydnad och möjlighet att ibland sträcka ut på en säker plats ger en bra blandning.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Korta pass med tydligt mål passar ofta bättre än många upprepningar. Prioritera inkallning, kontakt vid rörelse, lugn väntan, hantering av tassar och förmågan att växla ned efter aktivitet. Träna först i enkla miljöer och öka störningen när beteendet fungerar stabilt.

Jaktintresset är en säkerhetsfråga, inte ett karaktärsfel. Rasens bakgrund gör att snabba rörelser kan utlösa en jaktreaktion, men styrkan varierar. Inkallning minskar risken utan att göra en öppen plats säker i alla lägen. Använd koppel eller långlina där vilt, trafik, cyklister eller smådjur kan dyka upp och välj ordentligt inhägnade ytor när hunden ska springa fritt.

I svensk natur gäller dessutom särskild hänsyn till vilt. Mellan 1 mars och 20 augusti ska hundar hindras från att springa lösa i naturen, och även under resten av året måste du kunna hindra hunden från att driva eller förfölja vilt. Lure coursing och andra organiserade vinthundsaktiviteter kan ge ett kontrollerat utlopp för förföljandebeteendet, men de är möjligheter snarare än krav för ett bra hundliv.

## Hälsa

Whippet ingår inte i något av SKK:s hälsoprogram, och det finns därför inga rasbundna hälsoundersökningar som måste vara genomförda före parning i Sverige. Det betyder inte att dokumentation saknar betydelse. Svenska Whippetklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar undersökningar och uppföljning som en valpköpare bör kunna fråga konkret om.

Rasklubben rekommenderar att avelsdjur får hjärtat auskulterat, alltså avlyssnat med stetoskop. Om ett blåsljud hörs bör hunden undersökas vidare av veterinär med specialistkompetens i kardiologi. MMVD förekommer i rasen, men ett blåsljud är ett fynd och inte i sig en diagnos. Rasklubben rekommenderar också ögonlysning, BPH och att hunden är minst två år innan den används i avel. Det är rekommendationer, inte svenska registreringskrav för rasen.

Ögonläget behöver beskrivas med samma noggrannhet. Ett fåtal svenska fall av PRA finns dokumenterade, samtidigt som en liten andel hundar har undersökts för ärftliga ögonsjukdomar. Man kan därför varken kalla problemet vanligt eller avfärda det. Be att få se daterade resultat för föräldradjuren och fråga hur uppfödaren använder resultat från släktingar.

Skador förtjänar mer uppmärksamhet än en lång lista med möjliga sjukdomar. I rasklubbens hälsoenkät 2020, som omfattade svar om 367 individer, uppgav ägarna att 42,7 procent hade råkat ut för en olycka som krävt veterinärvård; sårskador var vanligast. En enkät visar inte risken för varje hund, men den motiverar kontroll av hud, tassar och rörelser efter snabb aktivitet samt genomtänkta underlag och inhägnader.

Fråga också om testikelstatus hos hanhundar och om immunmedierad sjukdom i nära släkt. RAS beskriver familjär förekomst, men inte någon enkel arvsgång som ett enskilt DNA-test kan reda ut. Uppgifter om föräldrar, kullsyskon och äldre släktingar kan därför vara mer informativa än ett allmänt påstående om att linjen är hälsotestad.

Hjärtfynd hos whippet behöver tolkas med kunskap om rasen. Studier på friska whippets visar att vissa EKG- och ultraljudsmått kan skilja sig från generella referensvärden för hund. Berätta därför för veterinären att hunden är whippet och hur den tränas. Det kan minska risken för feltolkning, men får inte användas för att avfärda ett blåsljud, symtom eller behovet av vidare utredning.

## Historia och ursprung

Whippetens dokumenterade historia börjar i Storbritannien. Rasen nämndes i officiellt utställningssammanhang i England 1876, och The Kennel Club erkände den 1890. Kapplöpning med whippet är dokumenterad från 1890-talet, medan rasstandarden anger att hundtypen ursprungligen användes för jakt med syn eller vittring.

Rasen förknippas särskilt med norra England och med kapplöpning, men de tidiga avelsvalen är inte fullständigt dokumenterade. Greyhound och vissa terrierraser anges ofta som möjliga inslag, samtidigt som den svenska avelsstrategin konstaterar att skriftliga redogörelser från de första uppfödarna saknas. Det är därför rimligt att beskriva sådana korsningar som sannolika teorier, inte som ett exakt recept.

Den äldre användningen märks fortfarande i rasens konstruktion och intresse för rörelse. Dagens whippet är samtidigt en etablerad sällskaps- och sporthund. Historien hjälper till att förklara fart och jaktintresse, men den ska inte användas för att påstå att varje individ måste tävla eller reagerar likadant på vilt.

## Att leva med rasen

Whippet kan fungera i lägenhet om vardagen ger tillräcklig utevistelse, aktivitet och möjlighet att komma till ro. Bostadens kvadratmeter är mindre avgörande än rastningsmöjligheter, ljudmiljö och hur ofta hunden behöver lämnas ensam. För en individ som reagerar på ljud eller har svårt att varva ned kan ett lyhört flerbostadshus vara mer krävande än planlösningen antyder.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, lämna mycket kort och öka först när den förblir lugn. Att rasen ofta beskrivs som tillgiven innebär inte att alla whippets får separationsproblem, och en andra hund är ingen säker lösning. Bedöm beteendet hos individen och backa i träningen vid tecken på oro.

Planera också för värme, vila och säker transport. En kortpälsad hund kan behöva extra skydd i kyla, men passform och rörelsefrihet är viktigare än en lång utrustningslista. En lugn, skyddad sovplats och varsam hantering efter hård aktivitet hjälper dig samtidigt att upptäcka sår, ömhet eller förändrade rörelser tidigt.

Inför ett valpköp bör du be om konkreta underlag:

- registrerade uppgifter och daterade resultat för hjärta och ögon hos föräldradjuren;
- BPH-resultat eller en tydlig beskrivning av temperament hos föräldrar och nära släktingar;
- information om skador, hjärtsjukdom, ögonsjukdom, testikelstatus och immunmedierad sjukdom i familjen;
- uppfödarens plan för socialisering, miljöträning och stöd efter leverans.

Whippet passar bäst när du uppskattar en nära sällskapshund men samtidigt respekterar att den är en snabb vinthund. Den avgörande frågan är inte om rasen alltid är lugn, lätt eller familjevänlig, utan om du kan erbjuda säker rörelse, konsekvent träning och utrymme för den variation som finns mellan individer.

Whippet

Société Centrale Canine (France)

Medelstor vinthund som förenar kapplöpningsfart med lugnt sällskap. Slank, smäcker och greyhound‑lik, med kort, lättskött päls men begränsat skydd mot väder och vind. Känslig, mjuk och mycket människoorienterad; den behöver vänlig träning, säkra möjligheter att springa i full fart, en mjuk och varm liggplats samt ett stabilt och stillsamt hem.

Skotsk hjorthund

The Deerhound Club (UK)

Svenska Vinthundklubben (Sweden)

Skotsk hjorthund är en högrest, elegant skotsk vinthund med sträv, lättskött päls. Den är lugn och mild men samtidigt atletisk och behöver därför gott om daglig motion och en tryggt inhägnad yta. Tillgiven, känslig och stillsam inomhus passar den ägare som uppskattar en stor, lojal och harmonisk sällskapshund.

Undimoon

Morrgården

## Snabbfakta

Affenpinscher är en liten, tysk sällskapshund med stor vaksamhet, tydlig egen vilja och stark anknytning till sina människor. Den passar bäst hos någon som vill ha en aktiv vardagskamrat i litet format och som uppskattar humor och initiativförmåga, men samtidigt kan träna lugnt och konsekvent.

- **Ursprung:** Tyskland
- **Rasgrupp:** grupp 2, schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar
- **Användning:** sällskapshund
- **Mankhöjd:** 25–30 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** cirka 4–6 kg
- **Kroppsform:** kompakt och så kvadratisk som möjligt
- **Päls:** hård och tät; längre, sträv behåring formar ögonbryn, skägg och den karakteristiska inramningen av huvudet
- **Färg enligt svensk FCI-standard:** rent svart med svart underull

Storleken gör affenpinschern lätt att ta med, men den är inte en passiv knähund. Den behöver promenader, nosarbete, inlärning och möjlighet att vara delaktig. Valpar och unghundar kan vara särskilt livliga.

## Utseende och päls

Affenpinschern ska vara liten, strävhårig och kompakt, med ett ansiktsuttryck som har gett rasen dess namn. De mörka, ganska runda ögonen, den utskjutande underkäken och den sträva behåringen runt ansiktet skapar det så kallade aplika uttrycket. Kroppslängden bör ungefär motsvara mankhöjden.

Det korta nospartiet ska vara rakt, inte uppsvängt, och näsborrarna ska vara väl öppna. Ett extremt tillplattat ansikte är alltså inte ett mål. Underkäken ligger framför överkäken, men hörntänder, framtänder och tunga ska inte synas när munnen är stängd.

Den svenska FCI-standarden anger rent svart päls med svart underull. Historiska beskrivningar nämner flera färger, och enstaka valpar kan fortfarande födas i andra färger, men det ändrar inte vilken färg som anges i dagens standard.

Pälsen är förhållandevis lätt att sköta men ska trimmas, vanligen några gånger om året. Då tas mogen päls bort så att den hårda strukturen och silhuetten kan bevaras. Mellan trimningarna behöver pälsen kammas igenom efter behov, särskilt i skägg, benhår och andra ställen där tovor kan bildas. Kontrollera också att de sträva håren runt ögonen inte ligger och irriterar.

Pälstypen gör inte affenpinschern allergifri. Det finns inga allergifria hundraser, och hundallergen finns framför allt i hud och saliv. Den som har allergi behöver därför bedöma den enskilda hunden och sin egen reaktion, inte gå efter pälstypen ensam.

## Temperament och personlighet

Affenpinschern är typiskt tillgiven, vaksam, modig och envis. Den vill ofta vara nära familjen och lägger snabbt märke till sådant som förändras i omgivningen. Mot främmande människor kan den vara reserverad. Låt hunden ta kontakt i egen takt i stället för att pressa fram en hälsning.

Vaksamheten kan märkas som skall när någon kommer, när det hörs ljud i trapphuset eller när något oväntat händer. Hur mycket en hund skäller varierar, och det går inte att lova en tyst affenpinscher. Belöna lugn, lär in ett tydligt alternativ till att fortsätta larma och ordna vardagen så att hunden inte ständigt behöver bevaka fönster eller ytterdörr.

Rasstandarden beskriver önskat temperament. I den publicerade RAS som gäller 2021–2026 var dock för få svenska affenpinscher BPH- eller MH-beskrivna för att ge en tillförlitlig bild av rasens mentalitet. Påståenden om att alla individer är exempelvis orädda, mycket sociala eller särskilt skälliga går därför längre än det redovisade underlaget. När du väljer valp är föräldrarnas beteende i vardagen mer användbart än svepande löften om rasen.

Relationen till andra hundar beror på individ, erfarenheter och introduktion. Rasen kan vara självsäker i möten och behöver lära sig att passera och umgås utan att tränga sig på. Dess historiska arbete mot råttor och möss gör också att man inte bör förutsätta att den kan gå lös med små sällskapsdjur. Om det redan finns katt i hemmet behövs lugna introduktioner, säkra reträttvägar och uppsikt; rashistoriken kan inte förutsäga hur den enskilda hunden reagerar.

## Träning och motion

Affenpinschern behöver daglig fysisk aktivitet och mental sysselsättning, men behovet kan inte uttryckas som ett enda exakt minutantal för alla. Anpassa promenader, lek och träning efter ålder, hälsa, väder och individ. Det viktiga är en varierad vardag där hunden får röra sig, undersöka och använda huvudet.

Nosework, personspår, sökövningar och rallylydnad kan passa rasens nyfikenhet och arbetslust. En vanlig promenad blir mer givande om hunden ibland får följa dofter, hitta utlagda föremål eller lösa en enkel uppgift. Lägg gärna in säkra övningar för balans och kroppskontroll i stället för att bära hunden förbi allt den tryggt kan hantera själv.

Träna med belöningar och öka svårigheten stegvis. Korta, varierade pass brukar vara lättare att lyckas med än många monotona upprepningar. Lägg extra arbete på inkallning, följsamhet och att kunna avbryta ett intresse, men behandla aldrig en inkallning som en garanti nära trafik eller smådjur.

Vaksamhet och självständighet blir mest hanterbara när hunden tidigt får öva på vardagssituationer: besök, dörrljud, hundmöten, hantering och vila trots aktivitet omkring den. Hårda korrigeringar riskerar att skapa konflikt eller osäkerhet och behövs inte för att sätta tydliga gränser.

## Hälsa

Affenpinschern beskrivs som en förhållandevis frisk ras, men den lilla svenska populationen gör att säkra slutsatser om förekomst är svåra. En klok valpköpare granskar därför både officiella resultat och hälsan hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor i stället för att nöja sig med att rasen kallas frisk.

Andning är ett aktuellt kontrollområde. Affenpinschern har ett kort nosparti, men standarden kräver väl öppna näsborrar. Sedan maj 2026 kan resultat från BOAS-gradering enligt RFG-Scheme registreras centralt hos SKK för rasen. Undersökningen bedömer hundens andning före och efter ett kort belastningsmoment. Central registrering innebär för närvarande inte att undersökningen är ett krav före avel. Fråga ändå om föräldrarnas andning, ork, återhämtning och eventuell RFG-gradering. Tydliga andningsmissljud, ansträngd andning, blåaktiga slemhinnor, svimning eller påtaglig värmekänslighet ska inte avfärdas som normalt för rasen.

Patellaluxation, där knäskålen kan förskjutas, är ett annat område som följs. Rasens nuvarande RAS redovisar äldre och begränsade underlag: av 90 hundar som hade registrerad patellaundersökning i SKK-data 2011–2018 hade fem en anmärkning, medan 19 av 172 svarande i en separat ägarenkät uppgav patellaluxation. Siffrorna är inte ett aktuellt mått på risken för varje valp, men de ger goda skäl att fråga om officiell patellastatus och knäproblem i släkten.

RAS lyfter även valpningssvårigheter och valpar som dör före registrering som viktiga avelsfrågor. Underlaget är inte tillräckligt aktuellt för att ange en säker frekvens. Fråga därför hur tiken och hennes nära släktingar har valpat, om kejsarsnitt har behövts och hur tidigare kullar har utvecklats. Be också uppfödaren förklara hur kombinationen bidrar till genetisk variation i den lilla populationen.

Sköt tänderna från valpåldern och låt veterinär bedöma hälta, återkommande luftvägsljud, ögonirritation eller andra symtom. En lista över möjliga diagnoser ersätter aldrig undersökning av den enskilda hunden.

## Historia och ursprung

Affenpinschern är en gammal tysk ras som utvecklades ur strävhårig pinscher. Hundar av liknande typ finns avbildade i äldre europeisk konst, och rasen registrerades första gången i Tyskland 1879. Vid tiden kring år 1900 var den en populär dvärghund.

I Sydtyskland hölls den som sällskapshund, men källorna beskriver också en liten gårdsvakt som uppmärksammade främmande och tog råttor och möss i trånga utrymmen. Den bakgrunden hjälper till att förklara rasens vaksamhet, snabba reaktioner och intresse för sök och problemlösning, men den bestämmer inte varje modern individs beteende.

Rasen förekom i Sverige i små omgångar under 1900-talet utan att få en varaktig population. År 1986 importerades två hundar från Tyskland, och från den återintroduktionen etablerades rasen på nytt i landet.

## Att leva med rasen

Affenpinscher kan bo bra i lägenhet eller hus. Bostadens storlek är mindre avgörande än om hunden får promenader, aktivering, vila och närhet. I ett lyhört flerfamiljshus behöver man däremot ta höjd för rasens vaksamhet och träna på ljud utanför dörren innan skällandet blir en vana.

Ensamhet måste läras in gradvis när hunden är trygg i hemmet. Börja med mycket korta, odramatiska stunder och öka först när hunden kan vara lugn. En liten valp kan inte lämnas ensam, och även vuxna individer skiljer sig tydligt åt i vad de klarar. Rasen är starkt familjeorienterad, så planera vardagen utifrån den hund du faktiskt har i stället för ett utlovat antal timmar.

Med barn gör den lilla kroppen varsamhet extra viktig. Små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen, och hunden behöver en ostörd viloplats. Barn ska inte bära hunden, störa den när den äter eller sover eller hålla fast den för att kramas. En respektfull familj kan fungera bra, men vuxna bär hela ansvaret för både hundens behov och barnens säkerhet.

Innan valpköp bör du träffa minst tiken, se hur hundarna andas och rör sig och fråga om temperament, patella, RFG-resultat, tänder, ögon, valpningar och tidigare avkommor. Be om konkreta svar och verifierbara resultat där sådana finns. Affenpinschern passar bäst när dess lilla format inte förväxlas med små krav: den vill vara med, tänka, röra sig och bli tagen på allvar.

Affenpinscher

British Kennel Club

Deutscher Club für Affenpinscher

Svenska Kennelklubben

Société Centrale Canine

Affenpinscher är en liten men robust tysk sällskapshund med sträv, lättskött päls som fäller lite och ett karakteristiskt, ”aplikt” ansikte. Den var en gång en orädd råttfångare men är numera en livlig följeslagare – en uppmärksam liten vakthund, lekfull och tillgiven men självständig, som behöver tålamod i träningen, regelbunden pälsvård samt daglig mental och fysisk aktivering.

Spunky Monkey

Miniatyrbullterrier

Kompakt, muskulös terrier med äggformat huvud och trekantiga ögon. Djärv, clownaktig och tillgiven, med stark vilja som kräver konsekvent, positiv träning och tidig socialisering. Lågvårdad, kort päls, men behöver daglig motion, mental stimulans och uppmärksam hälsovård.

Fulminalis Pulveris

## Snabbfakta

I Sverige finns collie som två separata raser: långhårig collie, FCI 156, och korthårig collie, FCI 296. De beskrivs ofta tillsammans som collie eftersom de har nära gemensamt ursprung, samma mankhöjd och liknande byggnad, men olika päls. Border collie är däremot en annan ras med en annan rasstandard.

- **Ursprung:** Storbritannien, med stark historisk koppling till Skottland.
- **Användning:** vallhund, brukshund och sällskapshund.
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar, för båda raserna.
- **Vikt:** den korthåriga rasstandarden anger 20,5–29,5 kg för hanar och 18–25 kg för tikar. Den långhåriga standarden anger ingen officiell vikt.
- **Färger:** sobel med vitt, trefärgad och blue merle.
- **Livslängd:** i en stor brittisk studie var medianen 13,3 år för collie som samlad kategori. Det är statistik för en stor grupp, inte en prognos för en enskild hund.

Collie passar bäst hos den som vill leva aktivt med en lyhörd hund och som är beredd att granska mentalitet lika noga som utseende. Pälslängden påverkar skötseln tydligt, men säger inte säkert hur energisk, trygg eller lättsam den enskilda hunden blir.

## Utseende och päls

Collie är en smidig, välbalanserad hund som ska ge intryck av både styrka och rörlighet utan att vara tung eller grov. Det långa, trubbigt kilformade huvudet, de mandelformade ögonen och öronen som tippar framåt bidrar till rasens typiska uttryck. Båda raserna har samma officiella mankhöjd. Använd däremot inte den korthåriga standardens viktspann som ett facit för långhårig collie, eftersom dess standard inte anger någon vikt.

Den långhåriga collien har en mycket tät dubbelpäls. Täckhåret ska vara rakt och strävt, medan underullen är mjuk, ullig och så tät att den nästan döljer huden. Man, bröst, ben och svans har rikligare päls. Borsta ända ned till huden och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna och under halsbandet. Under fällningen behövs tätare genomkamning. Bada vid behov.

Den korthåriga collien har kort, rakt och strävt täckhår med mycket tät underull. Pälsen är betydligt enklare att hålla fri från tovor, men den är inte fällningsfri. Borstning under fällningsperioder tar bort löst hår och ger samtidigt en chans att kontrollera hud, tassar och klor. Pälsen ska inte behöva trimmas eller klippas för att vara lättskött.

Båda raserna förekommer i sobel med vita tecken, trefärgad och blue merle. Vita tecken kan bland annat finnas på krage, bröst, ben, tassar och svanstipp. Färg är ett dåligt sätt att välja valp; hälsa, mentalitet, vardagsegenskaper och uppfödarens avelsmål är viktigare.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, aktiv och samarbetsvillig hund utan nervositet eller aggression. Många collies lär sig snabbt, följer sin förare noga och uppskattar att få delta i vardagen. Det är en god grund för träning, men inte en garanti för att varje collie är trygg, tyst, okomplicerad med barn eller lätt för en förstagångsägare.

Mentaliteten varierar mellan individer och släkter, och rädslor har varit ett viktigt område i det svenska avelsarbetet. Be därför om mer än allmänna omdömen som ”snäll” eller ”känslig”. Titta på föräldrarnas fullständiga MH, träffa om möjligt vuxna släktingar och fråga hur hundarna reagerar på främmande människor, plötsliga ljud, nya underlag och överraskningar. Minst lika viktigt är hur snabbt de återhämtar sig.

Collie har ett särskilt mentalindex som bygger på hundens och släktingarnas MH-resultat. Index finns för nyfikenhet/orädsla, socialitet, lek, jakt och skott. Värdet 100 motsvarar rasens genomsnitt; det är inte en gräns mellan godkänt och underkänt. Ett index ska läsas tillsammans med hela beskrivningen, släkten och det liv som kullen är avlad för.

Rasstandarden och SKK beskriver collien som vänlig mot hundar och människor, men erfarenheter, hälsa och träning påverkar hur hunden fungerar hemma. Bedöm individen i stället för att göra pälslängd eller rasnamn till en personlighetsgaranti.

## Träning och motion

Collie behöver daglig rörelse och uppgifter som ger utlopp för samarbete, koncentration och nyfikenhet. Det finns inget trovärdigt antal minuter som passar lika bra för en valp, en vuxen tävlingshund och en senior. Anpassa belastning och svårighetsgrad efter ålder, hälsa, erfarenhet och återhämtning.

Kombinera promenader med exempelvis spår, sök, lydnad, rallylydnad, agility eller enkla nosövningar hemma. Variation är mer värdefull än att bara öka tempot eller sträckan. Träna också på att vänta och koppla av; en aktiv hund behöver inte vara uppvarvad hela dagen.

Belöningsbaserad träning med tydliga signaler och stegvis svårare uppgifter passar en hund som gärna samarbetar. Dela upp nya färdigheter, belöna rätt val och backa ett steg om hunden blir osäker eller tappar koncentrationen. Hårda korrigeringar ger ingen genväg till trygghet.

En collie kan vara en bra första hund om ägaren vill träna, kan läsa tidiga tecken på oro och väljer kull efter dokumenterad mentalitet. Den är ett sämre val för den som främst söker ett vackert yttre, vill följa ett fast motionsschema eller förväntar sig att hunden ska sköta sin aktivering själv i en trädgård.

## Hälsa

Inför ett valpköp är de faktiska resultaten viktigare än uppgiften att föräldrarna är ”testade”. Be om registreringsnummer och kontrollera HD-resultat, MH, ögonresultat och relevanta DNA-svar. Regler och rekommendationer ska hållas isär.

För båda collieraserna kräver SKK:s registreringsregler att föräldrarna har officiell HD-status före parning. Avelsdjur av korthårig collie ska ha grad A eller B. För långhårig collie får hund med grad D eller E inte användas, och SKK rekommenderar att föräldrarnas genomsnittliga HD-index är över 100. Reglerna skiljer sig alltså mellan raserna.

Reglerna kräver också känd mental status. För i Sverige boende föräldrar födda 2016 eller senare innebär det att hela MH-beskrivningen ska vara genomförd och alla 33 positioner registrerade. Föraren får avstå skottmomentet utan att hunden förlorar känd mental status. MH beskriver reaktioner; hunden blir inte godkänd eller underkänd.

Collie Eye Anomaly, CEA, är en medfödd utvecklingsavvikelse i ögats bakre delar. Den kan ge allt från CH/CRD, som ofta inte orsakar synproblem som märks i vardagen, till colobom och mer sällsynta följder som blödning eller näthinneavlossning. Fråga därför inte bara om hunden är ”CEA-testad”; be att få se den exakta diagnosen och undersökningsåldern.

I de nuvarande svenska registreringsreglerna finns inget särskilt krav på ögonundersökning för collie. Rasklubben rekommenderar ändå att valpar ögonlyses före leverans och att avelshundar undersöks igen som vuxna. SKK anger att CH/CRD bäst upptäcks hos unga valpar, vanligtvis vid 8–10 veckor, och rekommenderar vuxen undersökning före första parning för riskraser.

En variant i ABCB1-genen, ofta kallad MDR1, kan göra en hund känslig för vissa läkemedel. Både lång- och korthårig collie hör till raser där testet är relevant. En hund med två kopior har störst risk, men även en hund med en kopia kan reagera. Spara resultatet och visa det för veterinären före läkemedelsbehandling. Testet säger bara något om denna läkemedelskänslighet och är inte ett allmänt friskintyg.

SKK förbjuder registrering av avkomma efter två merlefärgade collies. Vid merle i kombination med sobel finns dessutom särskilda regler om DNA-status och avelsspärr. En valpköpare bör därför fråga hur föräldrarnas färg och eventuella merleanlag har fastställts, inte bara välja efter valpens teckning.

## Historia och ursprung

Collie räknas som en brittisk ras med stark skotsk förankring, men det exakta tidiga ursprunget är inte klarlagt. Rasstandarden beskriver en bakgrund där lokala hundar blandades med hundar som romarna förde till Skottland. Lång- och korthårig collie har utvecklats ur samma arbetande hundmaterial och har gemensamma blodslinjer långt fram i historien.

Collie visades på hundutställning i England 1861. Drottning Victorias intresse bidrog senare till att göra hundarna populära även som sällskaps- och utställningshundar. Samtidigt levde bruksegenskaperna kvar: den eleganta kroppen och lyhördheten ska förstås mot bakgrunden som vall- och arbetshund, inte bara som ett utseendeideal.

Under 1900-talet blev framför allt den långhåriga collien starkt förknippad med den fiktiva Lassie. Eric Knight skapade figuren i *Lassie Come-Home*, och filmversionen från 1943 använde en långhårig collie. Berättelserna formade en hjältebild av rasen, men en verklig hund måste bedömas utifrån sin egen mentalitet, hälsa och uppväxt.

## Att leva med rasen

Collie kan fungera i både lägenhet och hus när den får tillräckligt med aktivitet, vila och närhet. En trädgård ersätter inte promenader och gemensamma uppgifter. I flerbostadshus behöver ägaren dessutom träna lugn vid ljud i trapphus och begränsa möjligheten att stå och bevaka fönster eller dörr hela dagen.

Med barn behöver en vuxen vara med, sätta tydliga regler och ge hunden en viloplats där den får vara ostörd. Barn ska inte klättra på, krama eller störa hunden när den äter och sover. Även en vänlig hund kan bli trängd, och en ivrig collie kan råka välta ett litet barn i lek.

Många collies kan leva tillsammans med andra hundar och katter, men introduktionen ska ske lugnt och stegvis. Förhindra jakt, ge katten fria flyktvägar och lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt. Smådjur ska ha en säker miljö som hunden inte kan tränga sig in i eller bevaka på nära håll.

Ensamhet måste läras in gradvis. Börja med mycket korta stunder när valpen är trygg och lugn, och öka först när den kan koppla av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar; utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Före köp bör uppfödaren kunna ge tydliga svar på följande:

- Är kullen långhårig eller korthårig, och hur ser vardagen ut för vuxna hundar ur samma släkt?
- Vilka är föräldrarnas HD-resultat och, för långhårig collie, deras aktuella HD-index?
- Är båda föräldrarnas MH fullständiga, och vad visar MH, mentalindex och nära släktingar om rädsla och återhämtning?
- När ögonlystes valparna och föräldrarna, och vilka exakta CEA-resultat registrerades?
- Vilken MDR1-status har föräldrarna, och finns merle i kombinationen?

Det bästa valet avgörs inte bara av pälslängden. Välj en kull där hälsa, mentalitet och hur släkten fungerar i vardagen går att kontrollera.

Collie

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Collie Association (UK)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Collie är en intelligent, medelstor till stor vallhund med lång dubbelpäls som kräver regelbunden pälsvård. Den är mild, lojal och känslig, knyter starka band till familjen och föredrar mjuk och vänlig träning. Collie är anpassningsbar till både stad och landsbygd, men behöver daglig mental stimulans och motion för att må bra.

Caradhras

## Snabbfakta

Pomeranian är den minsta storleksvarianten av tysk spets: en mycket liten men livlig sällskapshund med tät dubbelpäls, stor vaksamhet och nära till skall. Den passar bäst hos den som vill träna och aktivera en riktig hund i litet format, inte hos den som söker en hund som mest ska bäras.

- **Ras och ursprung:** tysk spets, pomeranian/zwergspitz, med ursprung i Tyskland och senare utveckling i England
- **Storlek:** vanligen 18–23 cm i mankhöjd och omkring 2–3 kg; rasstandarden anger 21 cm med tillåten variation och att vikten ska motsvara hundens storlek
- **Förväntad livslängd:** ungefär 12–16 år är en vägledning, inte ett löfte för den enskilda hunden
- **Temperament:** ofta vaken, glad, tillgiven och lättlärd, men individ, uppväxt och vardag påverkar mycket
- **Aktivering:** dagliga promenader, nosarbete och korta träningsstunder, med tid för lugn och återhämtning
- **Pälsvård:** grundlig genomgång ungefär varannan vecka och oftare under fällning
- **Att tänka på:** skall, tandvård, patellastatus och säker hantering kring små barn och betydligt större hundar

“Teacup Pomeranian” och “mini Pomeranian” är inte egna erkända storleksvarianter. Det är marknadsord som inte ger någon säkrare prognos för vuxen storlek, hälsa eller temperament. Den officiella varianten heter Pomeranian eller Zwergspitz. Bedöm därför föräldrar, vuxna släktingar, hälsodata och uppfödarens avelsmål i stället för att lita på ett säljnamn.

## Utseende och päls

Pomeranian är kompakt och kvadratiskt byggd, med litet spetsformat huvud, små upprätta öron och en yvig svans som bärs högt över ryggen. Den stora pälsen ger en rundare silhuett än kroppen egentligen har.

Rasen har dubbelpäls. Täckhåren ska vara långa, raka och utstående, medan underullen är kort, tät och mjuk. Pälsen bildar en tydlig krage runt halsen, byxor på bakbenen och en buskig svans. Standarden beskriver en naturlig päls som inte ska se formklippt ut. Godkända färger omfattar bland annat vit, svart, brun, orange och gråschatterad samt flera andra definierade färger och kombinationer.

En ordentlig genomgång ungefär varannan vecka är en bra utgångspunkt enligt SKK, men under fällning behöver många hundar borstas oftare. Arbeta igenom pälsen ända ner mot huden i stället för att bara jämna till ytan. Öka skötseln så snart små tovor börjar bildas. Frekvensen ska följa hundens päls, årstid och vardag; ett fast schema passar inte varje individ.

Pälsens kvalitet är viktigare än maximal volym. En korrekt dubbelpäls innehåller både täckhår och underull. Mycket underull i kombination med brist på täckhår är ett uppmärksammat problem inom rasen och kan göra pälsen svårskött. När du träffar en uppfödare är det därför relevant att se vuxna hundar, inte bara valpens mjuka valppäls.

## Temperament och personlighet

Pomeranian är ofta uppmärksam, livlig och starkt fäst vid sina människor. Rasstandarden beskriver en glad, tillgiven och lättlärd hund utan utpräglad jaktlust, men det är ett avelsideal och ingen garanti för hur varje individ fungerar med främmande människor, barn eller andra djur.

Spetsens vaksamhet gör att den snabbt kan reagera på ljud, rörelse utanför fönstret eller någon som kommer till dörren. Skallet har en bakgrund i rasens larmande funktion. Målet behöver därför inte vara en hund som aldrig säger ifrån, utan en hund som kan avbryta, söka stöd hos sin förare och komma till ro igen. Begränsa möjligheten att öva långa skallserier, belöna pauser och träna en lugn rutin i situationer som brukar utlösa skall.

Socialisering är värdefull men lovar inte ett visst temperament. Låt valpen möta människor, miljöer och stabila hundar i en takt där den fortfarande kan tänka, ta kontakt och återhämta sig. Mer exponering är inte alltid bättre om hunden blir pressad.

BPH kan visa hur en beskriven hund reagerade i standardiserade moment, men resultatet är inte ett godkänt- eller underkäntprov och förutsäger inte allt. Underlaget för Pomeranian är dessutom begränsat. Väg ihop BPH om det finns, föräldrarnas vardagsbeteende och vad uppfödaren kan berätta om vuxna släktingar.

## Träning och motion

Pomeranian behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla hundar. En bra vardag blandar promenader i hundens tempo med nosarbete, samarbete, lek och ostörd vila. Bedöm upplägget efter hundens hull, rörelser, koncentration och förmåga att varva ner, inte bara efter hur långt den har gått.

Rasen kan uppskatta nosework, rallylydnad och agility när uppgifterna och miljön anpassas till hundens storlek och erfarenhet. Även följsamhet, inkallning, trick och sök efter mat eller föremål ger meningsfull aktivering. Låt hundens engagemang styra passens längd i stället för ett fast fem- eller tiominutersschema.

Belöningsbaserad träning hjälper hunden att förstå vad som lönar sig utan att göra den mer osäker. Prioritera tidigt:

- lugn hantering av tassar, mun och päls
- kontakt och inkallning även när något rör sig eller låter
- att kunna gå undan och vila
- en inlärd paus efter att hunden har uppmärksammat ett ljud
- trygghet på olika underlag och i vardagens transporter

Den lilla kroppen kräver säkerhet, inte passivitet. Lyft hunden när situationen faktiskt innebär risk, men ge den också möjlighet att gå, nosa och lösa enkla uppgifter själv. Förebygg fall från möbler eller famnar och avbryt hård lek med betydligt större hundar innan storleksskillnaden blir ett problem.

## Hälsa

Inför ett svenskt valpköp är föräldrarnas registrerade patellastatus, uppgifter om tänder och bett samt information om pälsproblem i vuxna släktingar särskilt användbara. Identifierade hundar, registrerade resultat och öppna svar säger mer än en lång lista över möjliga sjukdomar.

Patellaluxation förekommer hos Pomeranian och andra små hundraser. I Sverige är patellaundersökning inte ett obligatoriskt hälsoprogram för rasen, men Pomeranianklubben rekommenderar att avelsdjur undersöks. Klubbens rekommendation är att hundar med grad 2 eller 3 inte används i avel och att grad 1 endast kombineras med grad 0. Det är en avelsrekommendation, inte en garanti för valpens framtida hälsa.

Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata. Kontrollera hundens identitet, undersökningsdatum och status för båda föräldrarna. Formuleringen “föräldrarna är testade” räcker inte om identitet och resultat inte går att följa.

Håravfall beskrivs ibland som “black skin disease”, BSD eller alopeci X. Rasens aktuella avelsstrategi betonar att BSD varken är en sjukdom i sig eller ett vetenskapligt diagnosnamn, utan ett vardagligt samlingsnamn för flera tillstånd som kan ge pälsförlust. Oförklarligt håravfall behöver därför bedömas veterinärt. Fråga hur pälsen har utvecklats hos föräldrar och äldre släktingar, men kräv inte säkra ärftlighetslöften när orsaksbilden är oklar.

Tänder, käkar och bett är också viktiga inom rasen. Vänj valpen vid att munnen undersöks och börja med tandborstning tidigt; helst bör tänderna borstas dagligen. Sök hjälp om hunden får ont, har svårt att äta eller om bettet verkar skada mjukdelar i munnen.

## Historia och ursprung

Pomeranian har sitt ursprung i Tyskland och hör till familjen tysk spets. Namnet Zwergspitz betyder dvärgspets, medan Pomeranian är det internationellt välkända namnet på samma officiella storleksvariant.

Rasens moderna typ utvecklades vidare i England. Där bildades Pomeranian Club 1891 och en tidig rasstandard togs fram. Den dokumenterade historien är därför bäst sammanfattad som tysk spetsbakgrund med viktig engelsk vidareutveckling, inte som en säker obruten berättelse om en särskild förhistorisk hundtyp.

Den tidigare larmande funktionen hjälper till att förklara dagens vaksamhet och skallbenägenhet. I dag hålls Pomeranian främst som sällskapshund, men den har kvar spetsens uppmärksamhet och uppskattar ofta uppgifter där den får samarbeta och använda nosen.

## Att leva med rasen

Pomeranian kan fungera med barn, andra djur och i lägenhet, men bara när de vuxna anpassar miljön till en mycket liten, alert hund. Varken rasnamnet eller tidig socialisering gör samspelet automatiskt säkert.

Små barn och hund ska alltid ha en vuxen nära. Barnet bör sitta ner vid kel, låta hunden gå undan och aldrig bära den utan hjälp. Hunden behöver en fredad viloplats. Pomeranian är inte en leksak, och ett fall ur famnen eller från en hög möbel kan få stora följder även om rasen i grunden är livlig och tålig.

Med andra hundar är kontrollerade möten viktigare än många möten. Välj lugna individer, träna lugn kontakt på avstånd och avbryt ojämn fysisk lek. Introduktion till katt bör ske stegvis, gärna först genom doft och barriär. Katten ska ha en egen flyktväg, och jakt får inte bli ett inövat beteende. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

Lägenhetsboende fungerar när hunden får aktivitet utomhus och kan koppla av inomhus. Den avgörande frågan är ofta ljud, inte bostadens storlek. I ett lyhört hus behöver ägaren förebygga vakt vid fönster och dörr, träna lugna rutiner och ta grannars situation på allvar.

Pomeranian beskrivs ofta som starkt knuten till sin människa och bör tränas gradvis på att vara ensam. En valp kan inte lämnas ensam från början. Starta med mycket korta stunder i en trygg miljö och öka bara när hunden förblir lugn. Om den börjar skälla ihållande, vandra, klösa eller inte kan komma till ro har träningen blivit för svår och behöver förenklas.

Inför valpköp, kontrollera mer än färg och utlovad vuxenvikt:

- träffa tiken och gärna andra vuxna släktingar
- fråga hur de fungerar med ljud, främmande människor, hantering och vila
- verifiera båda föräldrarnas patellaresultat och identitet
- fråga om tänder, bett och bestående pälsförlust i släkten
- be uppfödaren förklara kombinationens mål och hur tidigare avkommor har utvecklats
- avstå från säljargument som gör “teacup” eller “mini” till en hälsogaranti

En bra match är en Pomeranian vars förväntade temperament och skötselbehov passar din vardag, och en uppfödare som visar dokumentation, känner sina vuxna hundar och kan tala lika öppet om variation och risker som om rasens charm.

Pomeranian

Deutscher Spitz Club (Germany)

Liten, rävliknande spets med fluffig dubbelpäls i många färger. Med en vikt på 2–3,5 kg är Pomeranians livliga, alerta och väldigt människoorienterade sällskapshundar som också är bra vakthundar. De behöver regelbunden pälsvård, mjuk och positiv träning, dagliga promenader, hjärngympa, tandvård och skydd för sina små leder.

## Snabbfakta

Australian shepherd utvecklades i USA som vall- och brukshund och passar människor som vill träna och arbeta tillsammans med sin hund varje dag. Den är snabb, lyhörd och mångsidig, men arbetslusten och vakt- och vallanlagen gör att den sällan passar den som främst söker en okomplicerad sällskapshund.

- Rasen hör till FCI-grupp 1 och utvecklades för arbete med får och boskap på gårdar och rancher.
- Önskvärd mankhöjd är 51–58 cm för hanar och 46–53 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- Pälsen är medellång, vädertålig och har underull. Grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd, med eller utan vitt och tantecken.
- Svansen kan vara naturligt lång eller kort. Svanskupering är förbjuden i Sverige.
- En australian shepherd behöver daglig fysisk aktivitet, problemlösning, samarbete och möjlighet att varva ner.
- För svenska avelsdjur är officiell HD-status och känd mental status genom MH centrala kontroller. Ett MH beskriver reaktioner; det är inte ett prov med godkänt eller underkänt.

## Utseende och päls

Australian shepherd är en medelstor, välbalanserad och rörlig hund som ska vara något längre än hög. Den ska vara muskulös och stabil utan att bli tung eller klumpig, eftersom konstruktionen ska tillåta snabba riktningsbyten och långvarigt arbete. Standarden anger önskvärd mankhöjd men ingen idealvikt. Bedöm därför en vuxen hund efter proportioner, hull, rörelser och funktion i stället för att utgå från en viktuppgift som påstås komma från standarden.

Pälsen är rak till vågig, medellång och vädertålig. Mängden underull varierar bland annat med klimat och säsong. En korrekt päls behöver regelbunden genomkamning och tätare kontroll under fällning, men inte ett identiskt veckoschema för alla hundar. Känn igenom pälsen ända ned till huden och var särskilt uppmärksam på områden där friktion lätt ger tovor, till exempel bakom öronen och i behängen. Kontrollera samtidigt hud, tassar och klor efter arbete i skog och mark.

De fyra grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd. Alla kan förekomma med eller utan vita tecken och tantecken. Ögonen kan vara bruna, blå eller bärnstensfärgade, även i olika kombinationer eller med fläckar och marmorering. Olikfärgade ögon är alltså tillåtna och säger i sig inget om hundens mentalitet.

Svansen kan vara naturligt lång eller naturligt kort. Det senare kallas ofta NBT, natural bobtail, och ska inte blandas ihop med en kuperad svans. SKK registrerar rasen med en svansbeteckning som visar om hunden har hellång svans, stubbsvans, en svans som är kortare än normalt, avsaknad av svans eller en kuperad svans. För en valpköpare är registreringsuppgiften ett bättre underlag än att gissa från ett fotografi.

## Temperament och personlighet

Australian shepherd ska enligt rasstandarden vara en intelligent arbetshund med starka vall- och vaktinstinkter, jämnt humör och vänligt sätt. Den kan vara avvaktande vid första mötet med okända, men rastypisk neutralitet är inte samma sak som rädsla eller aggressivitet. Svenska Australian Shepherdklubben betonar därför att neutral är ett tydligare ord än reserverad.

Det finns betydande variation mellan individer och familjer. Vissa hundar arbetar mycket intensivt och reagerar snabbt på omgivningen, medan andra är mer balanserade i vardagen. Styrkan i vallning, vakt, ljudreaktioner och socialt intresse kan också skilja sig. Etiketter som arbetslinje eller utställningslinje räcker inte för att förutsäga en valps temperament. Titta i stället på föräldrar, vuxna nära släktingar, uppfödarens avelsmål, arbetsmeriter och dokumenterade mentalbeskrivningar.

Som vallhund använder rasen bland annat sin kropp och sina rörelser för att styra djur. Det kan ge ett starkt intresse för sådant som rör sig. I vardagen kan hunden vilja följa, stoppa eller styra springande barn, cyklar, joggare eller andra djur. Det är en möjlig egenskap hos rasen, inte något varje australian shepherd gör och inte en ursäkt för att låta beteendet fortsätta. Avstånd, koppel eller barriär, ett inlärt alternativ och belöning för kontakt gör situationen säkrare medan färdigheten tränas.

En MH-beskrivning är särskilt användbar när man jämför avelsdjur och släktingar. Den visar hur en hund reagerade vid bland annat kontakt, hantering, lek, överraskningar, ljud och skott. Den säger inte ensam hur en valp kommer att bli, och den mäter inte hela arbetsförmågan. Läs hela protokollet och fråga hur hunden fungerar och återhämtar sig i vanliga miljöer.

## Träning och motion

Australian shepherd behöver dagligen både rörelse och uppgifter som kräver nosarbete, problemlösning och samarbete, men ett fast antal timmar beskriver inte vad en viss hund behöver. En lugn skogstur, spår eller sök, vardagslydnad, vallning, bruksarbete, agility och annan genomtänkt träning belastar på olika sätt. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, tidigare vana och hur hunden återhämtar sig.

En fungerande vardag bygger på mer än att göra hunden fysiskt trött. Prioritera tidigt:

- kontakt och följsamhet även när något rör sig i omgivningen,
- inkallning som först tränas i lätt miljö och säkras med långlina vid behov,
- koppelgående, hantering och förmåga att vänta,
- en tydlig växling mellan aktivitet och lugn,
- att kunna avstå från att följa eller styra barn, fordon och djur.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket också betyder att oavsiktligt belönade vanor kan befästas snabbt. Gör rätt beteende lätt att välja, öka svårigheten gradvis och använd inte rädsla, hot eller fysisk bestraffning.

Valpar och unghundar behöver rörelse, miljöerfarenhet, vila och korta inlärningstillfällen, inte vuxenhundens belastning eller ett träningsschema som bygger på ett bestämt antal minuter. Målet är en hund som kan arbeta engagerat, behålla kontakt och sedan komma till ro. Om aktivitetsmängden ökar men hunden får svårare att sova, slappna av eller hantera vardagsintryck behöver upplägget ses över, inte bara fyllas på med mer fart.

## Hälsa

För en svensk valpköpare är det viktigaste att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens rekommendationer och från frivilliga DNA-test. I de aktuella SKK-reglerna krävs officiell HD-status före parning och, för de svenskboende föräldradjur som omfattas av reglerna, känd mental status genom ett fullständigt MH. Känd status betyder inte automatiskt ett bra höftresultat eller en önskvärd mental profil; kontrollera själva resultatet.

SASK rekommenderar i sin rasspecifika avelsstrategi i regel HD-grad A eller B och ögonundersökning av avelsdjur. Klubben lyfter också värdet av att granska nära släktingars HD-status, eftersom rasen saknar HD-index. ED-röntgen görs frivilligt och är inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Be därför uppfödaren visa vad som faktiskt är undersökt, på vilken hund, vid vilket datum och med vilket resultat i stället för att nöja dig med ordet hälsotestad.

Det finns DNA-test för bland annat CEA, HSF4 och MDR1, men SASK anger inget universellt testpaket för alla kombinationer. Varje test gäller en viss gen eller riskvariant. Ett fritt HSF4-resultat utesluter till exempel inte alla former av katarakt och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. Relevanta test väljs utifrån släktens dokumenterade risker och den planerade kombinationen.

MDR1, även kallad ABCB1, kan påverka hur vissa läkemedel fördelas i kroppen och nå hjärnan. Det går inte att avgöra en enskild hunds status på utseendet. Om hunden är testad bör resultatet finnas i veterinärjournalen; läkemedelsval och dosering hör alltid hemma hos veterinären.

Två merlefärgade hundar ska inte paras. Kombinationen kan ge valpar med dubbel uppsättning av merleanlaget och ökad risk för dövhet samt syn- och ögonproblem. Den naturligt korta NBT-svansen har en annan genetisk bakgrund. SASK rekommenderar försiktighet även vid kombinationer där båda föräldrarna bär NBT-anlaget, men de två frågorna ska inte blandas ihop.

## Historia och ursprung

Trots namnet utvecklades australian shepherd som den är känd i dag i USA. FCI-standarden kopplar namnet till baskiska herdar som kom till USA från Australien under 1800-talet. Exakt vilka äldre vallhundar som bidrog är mindre säkert. Detaljerade påståenden om en bestämd blandning av raser bör därför behandlas som teorier.

Amerikanska får- och boskapsuppfödare fortsatte att välja hundar för mångsidighet, självständigt arbete, intelligens och vallningsförmåga. Efter andra världskriget ökade kännedomen om rasen när westernridning, rodeo, hästuppvisningar, film och tv nådde en större publik. Den moderna rasens amerikanska ranchbakgrund förklarar både namnets paradox och varför funktion fortfarande är central i rasbeskrivningen.

## Att leva med rasen

Australian shepherd passar bäst när vardagen rymmer planerad aktivitet, inlärning och återhämtning även under vanliga arbetsveckor. En stor trädgård ersätter inte gemensamma uppgifter, och en tävlingsambition är inte nödvändig om hunden ändå får en meningsfull och varierad vardag. Den som önskar en hund som mest följer med på kortare promenader bör välja en mindre krävande typ.

Med barn behövs alltid en vuxen närvarande, en ostörd viloplats för hunden och en plan för fartfylld lek. Avbryt och skapa avstånd innan hunden börjar fixera eller styra rörelsen. Barn ska inte få ansvar för situationer där en snabb och stark hund kan reagera på omgivningen.

Samliv med hundar eller katter avgörs av individerna och introduktionen, inte av rasnamnet. Ta reda på föräldrarnas och den aktuella hundens historik. Börja lugnt med separata trygga platser, barriär och koppel, ge katten en fri flyktväg och gå vidare först när båda djuren kan vara avslappnade. Smådjur kan kräva permanent fysisk separation.

Rasen kan bo i lägenhet om hunden får tillräckligt med tid ute, meningsfulla uppgifter och vila, och ägaren kan hantera reaktioner på ljud. I ett lyhört hus behöver man kunna förebygga att ljud i trapphuset får hunden att vakta och skälla. Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas efter just hundens beteende. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är ett rastningsråd, inte ett mått på hur länge en individ mår bra av att vara ensam.

Inför ett valpköp bör du be om föräldrarnas registreringsnummer, HD-resultat, fullständiga MH-protokoll, datum och resultat från ögonundersökningar samt relevanta DNA-resultat. Kontrollera också svansbeteckning och arbetsmeriter, och fråga hur vuxna nära släktingar fungerar med människor, ljud, rörelse, vila och återhämtning. De uppgifterna säger mer om hur vardagen med hunden sannolikt blir än färg, ögon eller om uppfödaren kallar hundarna arbets- eller utställningslinje.

Australian shepherd

Dansk Kennel Klub (DKK)

Australian shepherd är en medelstor, atletisk vallhund som är mycket intelligent och energisk. Den är lojal och människoorienterad, knyter starka band och behöver rejlig daglig motion, träning och mental stimulans. Den har en iögonfallande, vädertålig päls och varierande ögonfärger som bidrar till dess attraktionskraft.

Skybraves

Vangehedens

## Snabbfakta

Xoloitzcuintle är en mexikansk hund av urhundstyp som finns i tre storlekar och i både hårlös och pälsad variant. De två hårlagen tillhör samma ras och ska ha samma grundläggande kroppsbyggnad och temperament. Skillnaderna ligger främst i pälsen och tanduppsättningen.

- **Ursprung:** Mexiko
- **Rasgrupp:** Grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp
- **Liten:** 25–35 cm i mankhöjd
- **Mellan:** 36–45 cm i mankhöjd
- **Stor:** 46–60 cm i mankhöjd; vid utställningsbedömning medger rasstandarden upp till 62 cm för särskilt goda exemplar
- **Hårlag:** hårlös eller helt täckt av kort päls
- **Användning:** främst sällskapshund; mellan och stor har även bakgrund som vakthundar
- **Typiska drag:** lugn, alert, intelligent och ibland reserverad mot främlingar

I Sverige registreras en valp först som den storleksvariant som motsvarar det största föräldradjuret. Den definitiva storleken fastställs genom mätning på utställning efter 15 månaders ålder. Det är därför klokt att fråga uppfödaren hur stora nära släktingar har blivit, inte bara vilken storlek som står i valpens första registrering.

## Utseende och päls

Xoloitzcuintle ska vara slank, stark och harmonisk utan att kännas vare sig späd eller tung. Kroppen är något längre än mankhöjden, ungefär i proportionen 10:9. De långa benen, den rymliga bröstkorgen och den smala svansen ger rasen en ren, atletisk siluett. Öronen är stora och bärs upprätt när hunden är uppmärksam. Svansen hänger med en lätt böj i vila och kan bäras i en båge under rörelse, men ska inte ligga hårt rullad över ryggen.

Den hårlösa varianten saknar all eller nästan all päls på kroppen. En liten mängd korta, sträva hår kan finnas på huvudet och i nacken samt på tassarna och svanstippen. Huden ska vara slät och mjuk. Den känns ofta varmare än huden på en pälsad hund eftersom värmen avges direkt, men kroppstemperaturen är densamma som hos andra hundar.

Den pälsade varianten har kort, tät och slät päls över hela kroppen, normalt utan underull. Pälsen kan vara glesare på magen och insidan av bakbenen. Den kräver i regel enkel pälsvård, men hud, öron, klor och tänder behöver förstås kontrolleras även på en pälsad hund.

Mörka, enhetliga färger föredras i rasstandarden, men färgskalan omfattar bland annat svart, olika grå toner, rödaktigt, leverfärgat, brons och gyllengult. Fläckar förekommer också. Utseendet kan alltså variera betydligt mellan individer och mellan den hårlösa och den pälsade varianten.

Tänderna är en viktig skillnad mellan hårlagen. Många hårlösa hundar saknar vissa tänder eller har roterade tänder, eftersom anlaget för hårlöshet är nära kopplat till tandutvecklingen. Det är en känd egenskap hos varianten och behöver inte bero på dålig skötsel. Den pälsade varianten ska däremot ha en komplett och normalt utvecklad tanduppsättning. Båda behöver regelbunden kontroll av mun och tänder utifrån sin egen tandstatus.

## Temperament och personlighet

Xoloitzcuintle beskrivs som lugn, glad, uppmärksam och intelligent, men ofta med tydlig integritet. Den kan vara mycket fäst vid sina närmaste utan att automatiskt söka kontakt med alla den möter. Reservation mot främlingar är förenlig med rasens ideal; extrem rädsla eller aggressivitet är det inte.

Skillnaden är viktig i vardagen. En trygg, reserverad hund kan avvakta och sedan acceptera en gäst utan att vilja hälsa. En hund som stelnar, flyr i panik eller hotar behöver mer avstånd och en genomtänkt träningsplan. Tvinga inte fram kontakt för att göra hunden “social”. Låt den i stället observera på tryggt avstånd och belöna lugna val.

Mellan- och storvarianten har traditionellt använts som vakthundar. Det kan märkas som uppmärksamhet på ljud, rörelser och besökare. Rasen ska dock inte vara omotiverat skällig eller söka konflikt. Hur mycket en enskild hund signalerar påverkas av både arv, miljö och vad beteendet får för följder hemma.

Inom rasen finns stor individuell variation i öppenhet, aktivitetsnivå och självständighet. Träffa därför gärna valpens föräldrar eller andra vuxna släktingar. Lägg märke till hur de återhämtar sig efter en överraskning, accepterar hantering och beter sig när en okänd person kommer in. Det säger mer än en allmän etikett som “lugn familjehund”.

## Träning och motion

Xoloitzcuintle behöver daglig fysisk aktivitet och uppgifter som engagerar nos och hjärna, men det finns ingen trovärdig minutkvot som passar alla tre storlekar och alla individer. En bra vardag växlar mellan promenader, fri rörelse på säkra platser, nosarbete, korta träningspass och återhämtning. Anpassa belastningen efter ålder, storlek, hälsa, väder och hundens förmåga att varva ned.

Rasen kan uppskatta exempelvis lydnad, agility, balansövningar, spår och söklekar. Det viktiga är inte att fylla varje dag med hög intensitet, utan att låta hunden använda kroppen och fatta lagom svåra beslut. En hund som får röra sig mycket men aldrig övar lugn kan fortfarande ha svårt att koppla av.

Träningen fungerar bäst när den är belöningsbaserad, tydlig och uppdelad i hanterbara steg. Självständighet och reservation kan göra hårda korrigeringar särskilt kostsamma för tilliten. Belöna det beteende du vill se och höj svårigheten först när hunden är trygg. Träna tidigt på inkallning, följsamhet, att lämna föremål och att kunna pausa på en bestämd plats.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Målet är att den ska kunna vistas lugnt bland olika människor, hundar, ljud och underlag. Ge den möjlighet att titta, välja avstånd och återhämta sig. Vänj den också gradvis vid hantering av hud, tassar, öron och mun. Det gör vardaglig skötsel och veterinärbesök mindre belastande senare.

## Hälsa

Hud och tänder är de mest rasunika hälsofrågorna hos Xoloitzcuintle, men de ser olika ut hos hårlös och pälsad variant. Den hårlösa hundens tanduppsättning kan vara ofullständig som en följd av hårlöshetsanlaget. Be uppfödaren visa hur valpens och föräldradjurens tänder ser ut, och be veterinären följa den enskilda hundens munhälsa. Att tandluckor är tillåtna i rasstandarden betyder inte att de tänder som finns kan lämnas utan skötsel.

Den nakna huden saknar pälsens naturliga skydd. Unga hundar kan få finnar eller pormaskar under en period, och huden varierar från individ till individ. Däremot ska ihållande klåda, smärta, sår, vätskning, dålig lukt eller återkommande inflammation inte avfärdas som “normalt för rasen”. Då behöver hunden undersökas av veterinär. Undvik starka rengöringsmedel och fasta bad- eller smörjrutiner som inte är anpassade till just hundens hud.

Äldre svenska rasdokument beskriver hudbesvär av varierande grad och enstaka fynd av höftleds-, armbågs- och knäledsproblem. Underlaget bygger till stor del på hundar och undersökningar från 2000-talets första årtionde och visar inte hur vanligt något är i dag. Det är därför mer användbart att granska aktuella uppgifter för föräldrar och nära släktingar än att utgå från en generell sjukdomslista.

Fråga uppfödaren:

- vilka hud-, tand- och andra hälsoproblem som förekommit i linjen
- vilka veterinärundersökningar föräldradjuren har gjort och varför just de valdes
- om nära släktingar haft problem med rörelseapparat, allergiliknande symtom, hörsel eller återkommande hudinflammation
- hur uppfödaren följer upp valparnas hälsa som vuxna

En seriös uppfödare kan förklara både styrkor och osäkerheter i sin avel, i stället för att enbart beskriva rasen som frisk.

## Historia och ursprung

Xoloitzcuintle har ett mycket gammalt ursprung i Mexiko och en tydlig plats i landets förspanska kulturhistoria. Rasnamnet knyts till Xolotl och nahuatlordet för hund. Historiska och arkeologiska källor förknippar hunden med religiösa ceremonier och med föreställningen att den kunde vägleda de dödas själar till den sista vilan.

Varje gammal nakenhundsfigur eller skriftlig uppgift är däremot inte ett säkert bevis för dagens ras. Därför är det mer rättvisande att tala om ett gammalt mexikanskt hundursprung än att ge rasen en exakt ålder på flera tusen år. Påståenden om läkande krafter hör till historiska föreställningar, inte till veterinärmedicinska fakta.

Den moderna organiserade aveln byggdes upp av den mexikanska kennelorganisationen, som har använt Xoloitzcuintle i sin logotyp sedan 1940. Rasen kom till Sverige 1983 och registrerades då som mexikansk nakenhund. Sedan 2016 används ursprungsnamnet Xoloitzcuintle i Sverige.

Den pälsade varianten har ibland hamnat i skuggan av den hårlösa, men är en officiell del av rasen. I dagens svenska domarvägledning ska pälsade och hårlösa hundar värderas likvärdigt utifrån respektive hårlagskrav.

## Att leva med rasen

Xoloitzcuintle kan fungera i många slags hem om vardagen passar individens behov av närhet, aktivitet, trygg introduktion och skydd mot väder. Lägenhet är inte i sig ett hinder. Viktigare är att hunden får komma ut regelbundet, kan koppla av inomhus och tränas så att vaksamhet inte utvecklas till störande skall i ett lyhört hus.

Den hårlösa varianten behöver mer hjälp i stark sol, kyla, regn och vind än en hund med skyddande päls. Anpassa utevistelsen efter temperatur, sol, vind, hudfärg och individ. Skugga och kläder kan ge ett fysiskt skydd, medan hudprodukter bör väljas för just hunden, gärna i samråd med veterinär. Kläder ska sitta bekvämt och inte ge skav eller nya hudbesvär. Den pälsade varianten har ett bättre naturligt skydd men saknar normalt underull, så även den behöver bedömas efter väder och aktivitet.

Med barn gäller samma grundregel som för andra hundar: en vuxen ska vara närvarande, och hunden ska ha en fredad viloplats. Den lilla varianten behöver skyddas mot att tappas, bäras fel eller hamna i hårdhänt lek. En större individ kan i stället välta ett litet barn av misstag. Rasnamnet kan inte ersätta lugn introduktion och vuxen tillsyn.

Samliv med hundar, katter och smådjur beror på individens erfarenheter och beteende. En Xoloitzcuintle som har vuxit upp med katt kan fungera väl med den, men det säger inte säkert hur samma hund reagerar på en springande katt utomhus. Låt första möten ske kontrollerat, ge djuren egna resurser och avbryt innan spänningen stiger. Fråga uppfödaren hur just linjen brukar fungera med andra djur.

Ensamhet behöver tränas gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn och öka först när den kan koppla av. Vissa individer lär sig snabbt, andra behöver lång tid och mer stöd. Planera vardagen så att hunden inte regelbundet lämnas längre än den klarar utan stress.

Hårlöshet gör inte rasen allergifri. Hundallergen finns bland annat i hud och saliv, och människor kan reagera olika även på hundar från samma kull. Den som har allergi bör därför utreda sin egen situation och träffa den aktuella hunden flera gånger inomhus före ett beslut.

Rasen passar bäst för den som uppskattar en intelligent hund med integritet och vill lägga tid på trygg socialisering, varierad aktivitet och individanpassad skötsel. Den som främst söker en “underhållsfri” hund på grund av den nakna huden riskerar att underskatta både hudvården och behovet av träning.

Xoloitzcuintle

Xoloitzcuintle är en urgammal mexikansk ras med koppling till aztekkulturen och förekommer hårlös eller korthårig i tre storlekar. Den är lugn, lojal och vaksam, knyter starka band till sin familj och är en mjuk följeslagare och uppmärksam vakthund som behöver hudvård, socialisering och måttlig motion.

Liten hobby uppfödning där valparna växer upp med familjen och blir van vid andra hundar, ljud, barn och massor av mys :)

Vi finns i Hedesunda utanför Gävle och har haft rasen sedan 2009 och är helt såld på den.

Hunduppfödare

För köpare

För säljare

Verktyg

Hundar

Katter

Get a Pet