## Snabbfakta

Cavalier king charles spaniel är en brittisk sällskaps- och dvärghund som kombinerar litet format med ett livligt och socialt sätt. Den vill vanligtvis vara nära människor, men är ingen hund som bara behöver en famn och några korta rastningar.

- Rasstandarden anger 5,5–8 kilo som vikt. Den anger ingen mankhöjd; Svenska Kennelklubben beskriver cirka 30–35 centimeter som vanligt.
- Pälsen är lång och silkig. De fyra godkända färgerna är black and tan, ruby, blenheim och trefärgad.
- Rasidealet är en glad, vänlig, tillgiven och orädd hund. Enskilda hundar kan ändå skilja sig tydligt i energi, ljudlighet och trygghet.
- Cavalieren behöver fysisk aktivitet, nosarbete, träning och social närhet varje dag. Det finns ingen meningsfull minutregel som passar alla.
- Hälsan kräver extra eftertanke. I Sverige omfattas rasen av ett obligatoriskt hälsoprogram för hjärtstatus i avel, medan flera andra undersökningar är rekommendationer från rasklubben.

## Utseende och päls

Cavalier king charles spaniel ska vara liten, välbalanserad och fri i sina rörelser, med ett milt uttryck. Hjässan ska vara nästan flat mellan öronen. Ögonen är stora, mörka och runda men ska inte vara framträdande, och de högt ansatta öronen är långa och rikligt behårade. Standarden anger vikten 5,5–8 kilo men ingen exakt höjd. Uppgiften 30–35 centimeter är därför ett vanligt riktmärke, inte ett höjdkrav.

Pälsen ska vara lång och silkig utan lockar; en lätt våg är tillåten. Behäng finns bland annat på öron, ben, tassar och svans. De fyra färgerna är:

- **Black and tan:** svart med tydliga rödbruna tecken.
- **Ruby:** enfärgat djupt röd.
- **Blenheim:** kastanjefärgade fläckar på pärlvit botten.
- **Trefärgad:** svart och vitt med rödbruna tecken.

Pälsen behöver kammas igenom regelbundet, särskilt bakom öronen där det mjuka håret lätt tovar sig. Kontrollera också behänget kring tassarna efter promenader. Standarden föreskriver en naturlig, otrimmad päls, men rikligt hår under och mellan trampdynorna kan behöva hållas efter så att det inte bildas filtmattor. Vänj valpen lugnt vid kam, tasshantering och kontroll av öron och ögon; då blir både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

Ingen hundras är allergifri, och cavalieren är inget undantag. Hundallergen kommer främst från hud och saliv och varierar mellan individer. Den som har allergiska besvär bör därför inte bedöma risken utifrån pälslängden eller rasnamnet.

## Temperament och personlighet

Cavalier king charles spaniel är avlad för sällskap och brukar vara öppen, tillgiven och social. Rasstandarden beskriver en glad och vänlig hund utan aggressivitet eller nervositet, men det är ett avelsmål – inte en garanti för varje individ.

Resultat från svenska BPH-beskrivningar ger en mer nyanserad bild. I en analys av 192 svenskfödda cavalierer var rasen i huvudsak trygg och visade i regel inte aggressiva reaktioner i sociala möten. Medelhunden uppfattades inte heller som ljudlig, samtidigt som några hundar skällde eller gnällde i situationer där det inte förväntades. Det finns alltså verklig variation bakom rasbeskrivningen. Träffa gärna valpens mamma, fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen och ta reda på om det finns rädsla, stress eller resursförsvar i nära släkt.

Rasen fungerar ofta väl i en familj och är i allmänhet social även med andra hundar. Med små barn gäller ändå samma säkerhetsregler som för alla hundar: en vuxen ska vara närvarande, och hunden ska ha en fredad viloplats. Barn behöver lära sig att inte bära hunden, dra i öronen eller störa den när den äter och sover. Samliv med katt beror på individ, tidigare erfarenhet och en lugn introduktion; rasnamnet ger ingen garanti.

## Träning och motion

Cavalieren behöver röra sig och använda huvudet varje dag, men rätt mängd bestäms av hundens ålder, hälsa, kondition och återhämtning – inte av ett fast antal minuter. En frisk vuxen hund kan varva promenader och fri rörelse på säker plats med nosövningar, lek och korta träningspass. Många uppskattar lydnad, rallylydnad eller agility på en nivå som passar individen.

Korta, positiva pass gör det lättare att behålla fokus. Börja tidigt med kontakt, följsamhet och inkallning, och belöna när hunden väljer dig trots dofter och andra störningar. Även en sällskapshund av spanieltyp kan bli upptagen av något intressant utomhus, så använd långlina tills inkallningen fungerar i den aktuella miljön.

Valpar behöver utforska, leka och vila i sin egen takt. Undvik generella femminutersregler och bygg i stället aktivitet gradvis utan att pressa en trött valp. En hund med blåsljud, hjärtsjukdom, smärta eller neurologiska symtom behöver en individuell plan från veterinär.

## Hälsa

Hjärtat är den viktigaste rasspecifika kontrollpunkten för en svensk valpköpare. Cavalier king charles spaniel är särskilt utsatt för myxomatös mitralisklaffsjukdom, MMVD. Då förändras klaffen mellan vänster förmak och kammare så att blod kan läcka bakåt och ge ett blåsljud. En hund kan ha sjukdomen utan synliga tecken under lång tid, medan andra senare utvecklar hjärtsvikt.

Rasen har ett hälsoprogram för hjärtstatus på nivå 3. Föräldradjuren måste ha ett officiellt intyg om hjärta utan anmärkning för att avkomman ska kunna registreras enligt reglerna. Intyget får inte vara äldre än tolv månader vid parningen, och lägsta ålder för ett officiellt hjärtintyg är tre år. Detta är en miniminivå, inte ett bevis på att en kombination är riskfri. Be om föräldrarnas registreringsnummer, kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata och titta även på hur länge äldre nära släktingar varit fria från blåsljud. Rasklubben rekommenderar årlig hjärtundersökning från tre års ålder tills blåsljud konstateras, även för hundar som inte längre går i avel.

Chiari-liknande missbildning och syringomyeli, CM/SM, är en annan viktig hälsofråga. När utrymmet i skallen är för litet i förhållande till hjärnan kan flödet av ryggmärgsvätska störas och en vätskefylld hålighet bildas i ryggmärgen. En del hundar med lindriga fynd visar inga tydliga tecken. Andra får smärta, blir känsliga vid huvud eller nacke, vill inte röra sig, kliar i luften nära halsen eller visar svaghet och sämre koordination. Sådana symtom ska bedömas av veterinär. Magnetkameraundersökning (MRI) kan användas i avelsurval, men är en rasklubbsrekommendation och ska inte blandas ihop med det obligatoriska hjärtprogrammet. Fråga uppfödaren om kliniska symtom och MRI-resultat hos föräldrar och nära släktingar.

Cavaliersällskapet rekommenderar dessutom att avelsdjur ögonlyses och undersöks för patellaluxation från minst ett års ålder. Även här är skillnaden viktig: det är rekommenderade kontroller, inte samma registreringskrav som hjärtintyget. Som köpare behöver du därför hålla isär formella krav, rasklubbens rekommendationer och vad släktens samlade resultat visar.

## Historia och ursprung

Cavalier king charles spaniel har sitt moderna ursprung i Storbritannien och är nära förknippad med de små spanielhundar som syns på europeiska målningar från flera århundraden. Hundtypen fick sitt kungliga namn genom kopplingen till huset Stuart och särskilt Karl II.

När den kortnosade typen blev modern förändrades king charles spaniel. År 1926 erbjöd amerikanen Roswell Eldridge priser vid Crufts för hundar som liknade den äldre typen, med längre nos och flatare skalle. En brittisk rasklubb bildades 1928, och 1945 erkände The Kennel Club cavalier king charles spaniel som en egen ras.

Cavalier king charles spaniel och king charles spaniel är därför inte två namn på samma hund. De är skilda raser med gemensam bakgrund, där cavalieren utvecklades för att återfå mer av den äldre spanieltypen.

## Att leva med rasen

Cavalier king charles spaniel kan passa både i lägenhet och hus om den får sällskap, promenader, mental aktivitet och möjlighet att vila ostört. Bostadens storlek ersätter inte vardagsrutinerna. Rasen kan också passa en förstagångsägare som vill träna, sköta päls och ta hälsokontroller på allvar; det lilla formatet gör den inte automatiskt lättskött.

Ensamhet ska tränas stegvis först när valpen känner sig trygg i hemmet. Gå undan mycket korta stunder och öka först när hunden kan koppla av. Gnyende, ihållande skall, förstörande, matvägran eller att hunden gör ifrån sig inne kan vara tecken på obehag. Olika hundar klarar olika mycket, så planera hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamhet än just din hund hanterar väl.

Inför valpköp är tre kontroller särskilt värdefulla:

1. Kontrollera föräldrarnas aktuella hjärtintyg och äldre släktingars resultat i SKK:s öppna register.
2. Fråga separat om CM/SM-symtom och MRI samt om ögon- och patellaundersökningar; blanda inte ihop rekommendationerna med hjärtprogrammets krav.
3. Bedöm vardagsmentaliteten hos föräldrarna och hur valparna har fått vänja sig vid människor, hantering och hemmiljö.

Den som gör de kontrollerna får en mer realistisk bild än den som bara går på rasens vänliga rykte. En väl vald cavalier kan vara en engagerad och mycket nära följeslagare, men den behöver en ägare som tar både sociala behov och dokumenterade hälsorisker på allvar.

Cavalier king charles spaniel

The Kennel Club (UK)

Cavalier King Charles Spaniel Club UK

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Liten, mild spaniel (5,4–8 kg) med silkig, medellång päls i Blenheim, tricolour, black and tan eller ruby. Tillgiven, mycket människoorienterad och bra med barn och andra husdjur. Behöver regelbunden pälsvård, måttlig motion och ogillar att lämnas ensam under längre perioder.

Gånebackens är en uppfödare av rasen Cavalier king charles spaniel med bas i Helsingborg i Sverige. Den första registreringen av rasen under kennelnamnet gjordes 2023.

Gånebackens

Millchristas

## Snabbfakta

Bichon havanais är en liten FCI-erkänd sällskapshund i grupp 9. FCI anger Kuba som ursprungsland och beskriver hur hundtypen kom dit från västra Medelhavsområdet. Rasstandarden anger 23–27 centimeters mankhöjd med två centimeters tolerans åt båda håll, men inget officiellt viktintervall. Bedöm därför vuxenstorlek utifrån höjd, kroppsbyggnad, hull och föräldrar snarare än ett utlovat antal kilo.

Standardens ideal är en uppmärksam, tillgiven, gladlynt, vänlig och lekfull hund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för hur varje individ fungerar med barn, främmande människor eller andra djur. Svensk BPH-data visar tvärtom en tydlig beteendevariation inom rasen.

Den långa pälsen är rasens största vardagsåtagande. Den behöver genomkammas ända ner till huden och kan kräva tät skötsel, särskilt under bytet från valp- till vuxenpäls. Lite eller ingen underull gör inte bichon havanais allergifri; allergener från hunden finns bland annat i hud och saliv och varierar mellan individer.

## Utseende och päls

Bichon havanais ska vara liten, lågbent och robust utan att bli tung eller orörlig. Kroppslängden ska förhålla sig till mankhöjden ungefär som 4:3. Frambenen ska vara raka och parallella, och rörelserna lätta, spänstiga och riktade framåt. När du bedömer en hund bör du kunna se en fri gång utan tydlig hälta, sned belastning eller framben som böjer sig kraftigt utåt. Den rikliga pälsen får inte dölja att kroppen behöver fungera.

Rasstandarden anger 23–27 centimeters mankhöjd. Den angivna toleransen utökar det tillåtna intervallet till 21–29 centimeter. Standarden anger ingen idealvikt. Två hundar med samma höjd kan därför väga olika beroende på benstomme, muskelmassa och hull. En hund nära yttergränsen är inte automatiskt bättre eller sämre, men RAS beskriver en utveckling mot större och tyngre hundar och betonar att dvärghundskaraktären ska bevaras.

En vuxen hunds täckhår ska enligt standarden vara mycket långt, omkring 12–18 centimeter, mjukt och rakt eller vågigt; det kan även bilda lockiga slingor. Underullen är svagt utvecklad och saknas ofta. Vitt, fawn, svart, havannabrunt, tobaksbrunt och rödbrunt förekommer, liksom fläckar och tanteckning i tillåtna färger. Låt inte färg väga tyngre än hälsa, mentalitet och funktion vid valet av valp.

Standarden vill se pälsen i naturligt skick och tillåter inte att utställningspälsen klipps jämn, med begränsade undantag vid tassar, panna och nos. Det är en regel om rastypiskt utseende, inte ett skäl att låta smärtsamma tovor sitta kvar. För en kam genom pälsen i små sektioner och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna, på benen och där sele eller halsband ligger. Hur ofta det behövs avgörs av pälsens längd, struktur, fukt och hur lätt den tovar; under pälsbytet kan en daglig genomgång vara nödvändig.

Vänj valpen stegvis vid kam, tasshantering, kloklippning och tandborstning och pausa om den blir rädd eller stressad. Bada när pälsen behöver rengöras och torka den noggrant. Borsta tänderna dagligen med hundtandkräm, eftersom små hundar oftare får problem med tandsten och tandlossning.

## Temperament och personlighet

Bichon havanais ska enligt standarden vara uppmärksam, vänlig och lekfull, men individernas sätt att möta världen varierar. Standardtexten beskriver ett önskat temperament. Den ska inte användas som bevis för att en valp automatiskt blir barnvänlig, tyst, orädd eller enkel för en förstagångsägare.

SKK:s BPH-analys från 2026 omfattar 233 beskrivna bichon havanais. Bland de deltagande hundarna fanns stor variation i hur intensivt de hälsade på främmande människor, hur mycket de lekte, hur nyfikna de var och hur de reagerade på ostadiga underlag. Många visade låg social rädsla och inget hot mot främmande, men underlaget omfattade bara cirka 1,5 procent av svenskfödda hundar från de analyserade födelseåren. Resultatet beskriver alltså de deltagande hundarna, inte varje bichon havanais.

BPH är en beskrivning, inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Be att få se föräldrarnas hela resultat och titta på de enskilda reaktionerna. Möt valpens mamma i hemmiljö och observera om hon kan hälsa, avstå från kontakt och återhämta sig efter något oväntat utan långvarig rädsla eller stress.

Med barn behövs vuxentillsyn och en fredad viloplats. Den lilla kroppen kan skadas av hårdhänt lek även om hunden själv söker kontakt. Möten med hundar och katter ska ske stegvis, med avstånd, flyktvägar och möjlighet att skilja djuren åt. Tidigare erfarenheter och den enskilda hundens sociala färdigheter väger tyngre än rasnamnet.

## Träning och motion

Bichon havanais behöver daglig rörelse, mental aktivitet och träning i att kunna varva ner. Det finns inget välgrundat minuttal som passar alla. Anpassa promenader, lek och annan belastning efter ålder, kondition, hälsa, väder och hur hunden återhämtar sig.

Rasen är framtagen för sällskap och brukar uppskatta samarbete. Nosarbete, trick, vardagslydnad, rallylydnad och anpassad agility kan ge bra variation, men tävling är inget krav. Prioritera inkallning, följsamhet i koppel, att vänta, lämna föremål, kunna bli undersökt och koppla av trots att något händer runtomkring. Använd belöningsbaserad träning med tydliga kriterier och undvik fysiskt eller psykiskt tvång.

Uppmärksamheten kan visa sig som skall när någon går i trapphuset eller när hunden förväntar sig aktivitet. Förebygg genom att minska onödig vakt vid fönster och dörr, belöna lugn och ge hunden en tydlig alternativ uppgift. Träna också pälsvård och korta stunder av ensamhet som egna färdigheter från början. Rumsrenhet byggs med täta möjligheter att gå ut, uppsikt och belöning, inte med straff eller antagandet att rasen är svårtränad.

## Hälsa

Det svenska RAS-dokumentet beskriver bichon havanais som en förhållandevis frisk ras, men ett tryggt valpköp kräver att rekommendationer och faktiska resultat kontrolleras. I de nuvarande SKK-registreringsreglerna finns inget rasbundet nivå 2- eller 3-krav på patella, ögon eller hjärta för bichon havanais. Det betyder inte att kontrollerna saknar betydelse. Rasklubbens rekommendationer är mer omfattande och måste skiljas från formella villkor för att registrera en kull.

Rasklubben rekommenderar att avelsdjur patellaundersöks efter ett års ålder och har resultat utan anmärkning. Den rekommenderar också ögonlysning ungefär årligen från ett års ålder till minst sex år, med ett resultat som inte är äldre än ett år vid parning, samt hjärtundersökning utan anmärkning före parning. Rekommendationerna är ett villkor för rasklubbens valphänvisning, men är inte samma sak som ett SKK-registreringskrav.

Be om hundarnas registreringsnummer och kontrollera resultat, datum och faktisk status i SKK Avelsdata. Ordet ”hälsotestad” räcker inte. Patellastatus registreras från tolv månaders ålder och graderas från 0, normal, till 3, permanent luxerad knäskål. Även ett bra individuellt resultat bör läsas tillsammans med uppgifter om föräldrar, syskon och tidigare avkommor, eftersom familjebilden ger mer information än en enda undersökning.

Raka framben och fri rörelse är viktiga för hälsan, inte bara för utställningsresultat. RAS lyfter krokiga framben, enstaka fall av förkortat armbågsben, så kallad short ulna, samt ryggsmärta och diskbråck. En studie av 355 norska havanaiser fann ett samband mellan en FGF4-variant på kromosom 18 och benlängd/frambensform. Studien visar ett samband i den undersökta populationen, men inte att varje hund med varianten får kliniska besvär eller att ett visst DNA-test är ett svenskt krav.

Se därför hunden gå och vända, kontrollera att frambenen belastas jämnt och fråga om hälta, smärta, ryggproblem och operationer i nära släkt. Fråga även om återkommande ögonproblem, blåsljud och långvarig klåda eller andra hudbesvär, eftersom RAS tar upp dessa områden. En veterinär ska bedöma symtom; en uppfödare bör kunna visa vad som faktiskt har undersökts och varför.

## Historia och ursprung

Bichon havanais har en dokumenterad koppling till både västra Medelhavsområdet och Kuba. FCI-standarden beskriver hur små sällskapshundar utvecklades längs Spaniens och Italiens kuster och tidigt fördes till Kuba av italienska sjökaptener. Kuba anges som ursprungsland, medan FCI har ansvaret för standarden.

De äldre kubanska blodslinjerna försvann på ön, men efterkommande hundar överlevde i USA och användes för att bygga upp den moderna populationen. Det svenska RAS-dokumentet beskriver en mycket liten grundarpopulation, vilket förklarar varför genetisk variation och återhållsam användning av enskilda avelsdjur fortfarande är viktiga frågor. Det är bättre dokumenterat än berättelser om att rasen skulle vara Kubas officiella nationalhund eller ha ett exakt känt grundarår.

De första hundarna av rasen importerades och registrerades i Sverige 1988, och de första svenska kullarna registrerades 1989. Sedan dess har bichon havanais vuxit kraftigt som sällskapshund.

## Att leva med rasen

Bichon havanais kan fungera i många typer av hem om ägaren har tid för pälsvård, daglig aktivitet och träning. Lägenhet är inte automatiskt ett problem, men ljud i trapphus, avstånd till rastplats och möjligheten att träna lugn behöver fungera. En trädgård ersätter inte promenader, miljöträning eller samvaro.

Ensamhet måste läras in gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vila utan att skälla, vandra runt eller visa annan stress. En valp kan inte lämnas på samma villkor som en vuxen hund. Planera lösningen för arbetsdagar innan köpet.

Pälsvården bör provas i praktiken före beslutet. Be uppfödaren visa hur en kam förs hela vägen till huden, hur lång tid en full genomgång tar och hur pälsen förändras under unghundsperioden. Om familjen inte kan hålla pälsen fri från tovor behöver den en annan skötselplan i samråd med en kunnig hundfrisör; rastypiskt utseende får aldrig gå före hundens välfärd.

Inför köp bör du träffa valpen med mamman där hundarna bor och kontrollera registreringsnummer, stamtavla och identitet. Jämför föräldrarnas patella-, ögon- och hjärtresultat med rasklubbens aktuella rekommendationer och fråga om mentalitet, framben, rygg och hud i nära släkt. En svenskfödd valp ska vara minst åtta veckor vid leverans och ha ett veterinärbesiktningsintyg som då är högst sju dagar gammalt.

Det bästa valet är inte automatiskt den minsta, fluffigaste eller mest framåt valpen. Välj en hund från föräldrar som rör sig obehindrat, har dokumenterade undersökningar, återhämtar sig väl och kan hanteras lugnt. Det säger mer om den framtida vardagen än färg, en marknadsförd vikt eller etiketter som ”allergivänlig” och ”perfekt familjehund”.

Bichon havanais

Norwegian Kennel Club

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Bichon havanais är Kubas nationella sällskapshund i miniatyrformat – en robust och livlig följeslagare med lång, silkig päls som fäller mycket lite. Den är tillgiven, människoorienterad och passar både familjer, lägenheter och villor. Den behöver regelbunden pälsvård, dagliga promenader, lek och mental stimulans, och trivs inte med att lämnas ensam under längre perioder.

Patrik Sandebäck är en uppfödare av rasen Bichon havanais med bas i Sandviken i Sverige.

Patrik Sandebäck

## Snabbfakta

Cane corso är en FCI-erkänd ras från Italien. Den tillhör grupp 2 och är en molosser av mastifftyp, inte en korsning eller ett samlingsnamn för stora vakthundar.

- **Storlek:** hanar 64–68 cm och 45–50 kg; tikar 60–64 cm och 40–45 kg. Vikten ska stå i proportion till hundens storlek.
- **Funktion:** en mångsidig arbetshund med dokumenterad bakgrund som väktare av egendom, familj och boskap.
- **Mentalitet:** vaksam, rörlig och lättlärd enligt rasstandarden. Rasen kan vara reserverad mot främmande, men rädsla och omotiverad aggression hör inte till idealet.
- **Aktivering:** behöver fysisk rörelse, mental sysselsättning och fortsatt träning varje dag. Det finns inget seriöst minutschema som passar alla individer.
- **Päls:** kort, glansig och tät med någon underull; borstas och badas vid behov.
- **Ägare:** SKK bedömer att rasen normalt inte är lämplig som förstagångshund. Storlek, styrka och vaktbeteende kräver en erfaren ägare.
- **Inför valpköp i Sverige:** kontrollera föräldrarnas officiella HD- och ED-resultat, genomförd BPH när föräldern är bosatt i Sverige samt hur uppfödaren har bedömt DSRA-status och mentalitet i kombinationen.

## Utseende och päls

Cane corso ska vara kraftfull utan att bli tung och överdriven. Rasstandarden beskriver en robust hund med viss elegans, torr muskulatur och en kropp som är ungefär 11 procent längre än den är hög. Den ska röra sig med långa, effektiva steg.

Huvudet är stort och typiskt för en molosser, men ett extremt kort nosparti är inte rastypiskt. Nospartiet ska vara ungefär hälften så långt som skallen, kraftigt, djupt och kvadratiskt. Vida näsborrar, sunda ögonkanter och obesvärad andning är viktigare än ett överdrivet ”massivt” uttryck. Nordiska kennelunionens BSI pekar särskilt ut för kort nos, knipta näsborrar, lösa ögonkanter, otillräckligt vinklat bakställ och ineffektiva rörelser.

Öronen ska enligt den aktuella standarden vara trekantiga, hängande och okuperade. Svansen ska vara naturlig, tjock vid roten och aldrig bäras upprätt eller ringlad. Kupering är alltså inte ett rastypiskt krav.

Pälsen ska vara kort, glansig och mycket tät med någon underull. Standarden anger svart; flera nyanser av grått, som också benämns blått; ljust eller mörkt fawn; hjortrött; mörkt vetefärgat samt svart eller grå brindle. Hos fawn- och brindlefärgade hundar får den svarta eller grå masken inte nå över ögonen. En liten vit fläck på bringan, tåspetsarna eller nosryggen accepteras. Merle finns inte bland standardens tillåtna färger.

Pälsvården är enkel men behöver ändå skötas. Borsta när hunden fäller eller när lösa hår behöver tas bort, bada när den är smutsig och kontrollera samtidigt hud, öron, klor och tänder. Ett fast bad- eller borstschema säger mindre än hundens faktiska behov.

## Temperament och personlighet

Cane corso är en vakthund, men vaktinstinkt är inte samma sak som att hunden ska vara aggressiv. Rasens dokumenterade uppgift är att bevaka egendom, familj och boskap. I vardagen kan det visa sig som uppmärksamhet på besökare, ljud och förändringar i miljön samt en avvaktande hållning till människor den inte känner.

Det finns stor variation i både arbetsegenskaper och vardagsbeteende. En trygg hund kan vara ointresserad av att hälsa utan att vara rädd. Den ska samtidigt kunna släppa sin misstänksamhet, vara neutral i vanliga situationer och acceptera nödvändig hantering. Överdriven misstänksamhet, svår rädsla eller aggression ska aldrig ursäktas som ”typiskt för rasen”.

Det här är normalt ett dåligt val för en oerfaren hundägare. Erfarenhet betyder att kunna läsa stressignaler, träna en mycket stark hund utan maktkamp, planera besök och hundmöten samt söka hjälp tidigt. Den vuxna hunden behöver kunna gå i koppel, vänta vid dörren, avbryta på signal och låta sig undersökas.

Cane corso kan leva i en barnfamilj, men rasnamnet garanterar inte att en viss hund passar med barn. En vuxen ska alltid vara närvarande med små barn, och hunden behöver en viloplats där den lämnas ifred. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund vars kraft de inte kan hantera.

Samma individuella bedömning gäller andra hundar och katter. Vid introduktion till katt behövs långsam tillvänjning, separata trygga platser och möjlighet att avbryta. En hund som starkt jagar smådjur är inte automatiskt en säker kattkompis.

## Träning och motion

Cane corso behöver ett aktivt liv, men kvalitet och kontroll är viktigare än ett fast antal motionsminuter. Varje dag bör innehålla promenader och annan fysisk rörelse, mental aktivering samt tillfällen att varva ner. Anpassa belastningen efter ålder, hälsa, underlag och hur hunden återhämtar sig; en växande unghund ska inte följa en färdig vuxen hunds träningsupplägg.

Spår, sök, nosework och lydnad ger hunden möjlighet att samarbeta och använda nosen. En trädgård ger rörelsefrihet men ersätter inte promenader, miljöträning eller gemensam aktivitet. Hunden behöver också kunna komma till ro inomhus.

Belöningsbaserad träning är rätt utgångspunkt även för en stor vakthund. Hårda korrigeringar, skrämsel och dominanstänkande kan öka konflikt och obehag; tydlighet skapas med väl inlärda signaler, konsekventa rutiner och genomtänkt miljö. Prioritera tidigt:

- följsam koppelgång och säker inkallning
- stopp- och släppsignal
- lugn väntan vid dörr, grind och bil
- en bestämd viloplats när gäster kommer
- frivillig hantering av tassar, mun, öron och kropp
- förmåga att passera människor och hundar neutralt

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Målet är att den kan uppleva människor, djur, trafik, underlag och nya miljöer utan att behöva försvara sig eller tränga sig fram. Korta, kontrollerade erfarenheter där hunden känner sig trygg är mer värdefulla än många påtvingade möten.

## Hälsa

Ledhälsa är den tydligaste hälsoprioriteringen för cane corso i Sverige. Den aktuella avelsstrategin lyfter särskilt HD, ED och andra ledskador. Ögon och ögonlock är ett annat prioriterat område, framför allt cherry eye, entropion och ektropion. BSI betonar dessutom bakbensvinklar, noslängd, öppna näsborrar, täta ögonkanter, rörelser och trygg hantering.

För valpköparen är det viktigt att skilja SKK:s registreringskrav från rasklubbens rekommendationer. Enligt 2026 års regler gäller för cane corso:

- Föräldradjur ska ha officiell HD-status före parning. Hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel.
- Föräldradjur ska ha officiell ED-status före parning. ED-grad 2 eller 3, kliniska symtom eller operation på grund av ED utesluter avel.
- Föräldradjur som är bosatta i Sverige ska ha genomfört BPH före parning. För hundar mentalbeskrivna före 1 januari 2019 kan känd mental status från MH ersätta BPH.

Rasklubben rekommenderar dessutom att föräldrarnas genomsnittliga HD-index och ED-index vid parningen är över 100. Det är en avelsrekommendation och ska inte blandas ihop med de bindande registreringsreglerna.

DSRA, Dental Skeletal Retinal Anomaly, är en allvarlig recessivt nedärvd sjukdom som kan påverka bland annat tänder, skelett och syn. En valp blir sjuk när den ärver anlaget från båda föräldrarna; en hund med en kopia är bärare. SKK beslutade 2026 att registrera DSRA-testresultat centralt. Det betyder inte att varje avelshund automatiskt måste testas. Be uppfödaren visa hur föräldrarnas status har bedömts och varför kombinationen inte kan ge sjuka valpar.

Titta också på hundarna, inte bara på intygen. Föräldradjur bör kunna röra sig effektivt, andas tyst och obehindrat, ha sunda ögon och klara hantering utan stark rädsla. Fråga om allvarliga diagnoser hos nära släktingar. Ett normalt testresultat garanterar inte att valpen förblir frisk.

## Historia och ursprung

Cane corso är en italiensk ras vars officiella standard för den tillbaka främst till gamla romerska molosserhundar. Efter att typen tidigare funnits över större delar av Italien bevarades den under senare århundraden framför allt i och kring Apulien i södra Italien. Standarden kopplar namnet till latinets *cohors*, i betydelsen försvarare och väktare av gården.

Rasen arbetade som gårds- och vakthund, drev boskap och användes även vid jakt på högvilt. Det förklarar kombinationen av styrka, rörlighet, uthållighet och självständig uppmärksamhet bättre än berättelser om att rasen enbart skulle vara en krigshund.

FCI erkände cane corso provisoriskt 1996 och definitivt 2007. I dag anges den som en italiensk molosser av mastifftyp i grupp 2 och som en ras med arbetsprov. Det historiska arbetet är fortfarande relevant när man bedömer om rasen passar det egna livet.

## Att leva med rasen

Att leva med en cane corso kräver framför allt planering för en stor hund som själv uppmärksammar sin omgivning. Boendeformen är inte hela svaret. En lägenhet kan fungera för en individ som får sina behov tillgodosedda och kan koppla av, men trånga entréer, hissar, täta hundmöten och många besökare ställer höga krav på träning och praktisk kontroll. En stor tomt löser inte de kraven på egen hand.

Besök ska kunna hanteras innan hunden öppnar dörren åt familjen. Ordna en viloplats bakom grind eller i ett eget rum, lär in en lugn rutin och låt inte hunden öva på att rusa fram eller fatta beslut om gäster. I hem med barn eller andra djur behövs separata ytor och vuxna som kan genomföra reglerna varje dag, inte bara när problem redan har uppstått.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja med mycket korta stunder, öka först när hunden kan vila och anpassa träningen om den visar oro eller obehag. Det finns ingen säker rasregel för hur många timmar en cane corso klarar; vardagen måste ordnas efter den enskilda hundens ålder, trygghet och behov av rastning och social kontakt.

Inför köp bör du träffa flera vuxna cane corso, gärna även utanför deras hem. Be om föräldrarnas registreringsnummer och kontrollera HD, ED och BPH i officiella register. Fråga om DSRA-status, mentalitet, allvarliga diagnoser i släkten, valparnas miljöträning och stödet efter leverans. Se om de vuxna hundarna kan andas, röra sig och hanteras utan besvär.

Rätt hem erbjuder tydliga rutiner, belöningsbaserad träning, daglig aktivitet och lugn återhämtning. Om du vill ha en hund som utan förberedelse välkomnar varje människa och hund, eller om du saknar möjlighet att styra möten och besök, är cane corso sannolikt fel val. För en erfaren ägare som uppskattar rasens arbetsförmåga och tar ansvar för dess styrka kan den däremot bli en nära och samarbetsvillig vardagspartner.

Cane corso

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Società Amatori Cane Corso (Italy)

Verein für Deutsche Schäferhunde (SV) e.V. (Germany)

Cane corso är en stor, atletisk italiensk mastiff med kort, lättskött päls och starka vaktinstinkter. Den är djupt lojal och känslig och behöver en erfaren, konsekvent förare, noggrann socialisering samt rejlig daglig motion och träning för att hålla sig i balans.

## Snabbfakta

Pomeranian är den minsta storleksvarianten av tysk spets: en mycket liten men livlig sällskapshund med tät dubbelpäls, stor vaksamhet och nära till skall. Den passar bäst hos den som vill träna och aktivera en riktig hund i litet format, inte hos den som söker en hund som mest ska bäras.

- **Ras och ursprung:** tysk spets, pomeranian/zwergspitz, med ursprung i Tyskland och senare utveckling i England
- **Storlek:** vanligen 18–23 cm i mankhöjd och omkring 2–3 kg; rasstandarden anger 21 cm med tillåten variation och att vikten ska motsvara hundens storlek
- **Förväntad livslängd:** ungefär 12–16 år är en vägledning, inte ett löfte för den enskilda hunden
- **Temperament:** ofta vaken, glad, tillgiven och lättlärd, men individ, uppväxt och vardag påverkar mycket
- **Aktivering:** dagliga promenader, nosarbete och korta träningsstunder, med tid för lugn och återhämtning
- **Pälsvård:** grundlig genomgång ungefär varannan vecka och oftare under fällning
- **Att tänka på:** skall, tandvård, patellastatus och säker hantering kring små barn och betydligt större hundar

“Teacup Pomeranian” och “mini Pomeranian” är inte egna erkända storleksvarianter. Det är marknadsord som inte ger någon säkrare prognos för vuxen storlek, hälsa eller temperament. Den officiella varianten heter Pomeranian eller Zwergspitz. Bedöm därför föräldrar, vuxna släktingar, hälsodata och uppfödarens avelsmål i stället för att lita på ett säljnamn.

## Utseende och päls

Pomeranian är kompakt och kvadratiskt byggd, med litet spetsformat huvud, små upprätta öron och en yvig svans som bärs högt över ryggen. Den stora pälsen ger en rundare silhuett än kroppen egentligen har.

Rasen har dubbelpäls. Täckhåren ska vara långa, raka och utstående, medan underullen är kort, tät och mjuk. Pälsen bildar en tydlig krage runt halsen, byxor på bakbenen och en buskig svans. Standarden beskriver en naturlig päls som inte ska se formklippt ut. Godkända färger omfattar bland annat vit, svart, brun, orange och gråschatterad samt flera andra definierade färger och kombinationer.

En ordentlig genomgång ungefär varannan vecka är en bra utgångspunkt enligt SKK, men under fällning behöver många hundar borstas oftare. Arbeta igenom pälsen ända ner mot huden i stället för att bara jämna till ytan. Öka skötseln så snart små tovor börjar bildas. Frekvensen ska följa hundens päls, årstid och vardag; ett fast schema passar inte varje individ.

Pälsens kvalitet är viktigare än maximal volym. En korrekt dubbelpäls innehåller både täckhår och underull. Mycket underull i kombination med brist på täckhår är ett uppmärksammat problem inom rasen och kan göra pälsen svårskött. När du träffar en uppfödare är det därför relevant att se vuxna hundar, inte bara valpens mjuka valppäls.

## Temperament och personlighet

Pomeranian är ofta uppmärksam, livlig och starkt fäst vid sina människor. Rasstandarden beskriver en glad, tillgiven och lättlärd hund utan utpräglad jaktlust, men det är ett avelsideal och ingen garanti för hur varje individ fungerar med främmande människor, barn eller andra djur.

Spetsens vaksamhet gör att den snabbt kan reagera på ljud, rörelse utanför fönstret eller någon som kommer till dörren. Skallet har en bakgrund i rasens larmande funktion. Målet behöver därför inte vara en hund som aldrig säger ifrån, utan en hund som kan avbryta, söka stöd hos sin förare och komma till ro igen. Begränsa möjligheten att öva långa skallserier, belöna pauser och träna en lugn rutin i situationer som brukar utlösa skall.

Socialisering är värdefull men lovar inte ett visst temperament. Låt valpen möta människor, miljöer och stabila hundar i en takt där den fortfarande kan tänka, ta kontakt och återhämta sig. Mer exponering är inte alltid bättre om hunden blir pressad.

BPH kan visa hur en beskriven hund reagerade i standardiserade moment, men resultatet är inte ett godkänt- eller underkäntprov och förutsäger inte allt. Underlaget för Pomeranian är dessutom begränsat. Väg ihop BPH om det finns, föräldrarnas vardagsbeteende och vad uppfödaren kan berätta om vuxna släktingar.

## Träning och motion

Pomeranian behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla hundar. En bra vardag blandar promenader i hundens tempo med nosarbete, samarbete, lek och ostörd vila. Bedöm upplägget efter hundens hull, rörelser, koncentration och förmåga att varva ner, inte bara efter hur långt den har gått.

Rasen kan uppskatta nosework, rallylydnad och agility när uppgifterna och miljön anpassas till hundens storlek och erfarenhet. Även följsamhet, inkallning, trick och sök efter mat eller föremål ger meningsfull aktivering. Låt hundens engagemang styra passens längd i stället för ett fast fem- eller tiominutersschema.

Belöningsbaserad träning hjälper hunden att förstå vad som lönar sig utan att göra den mer osäker. Prioritera tidigt:

- lugn hantering av tassar, mun och päls
- kontakt och inkallning även när något rör sig eller låter
- att kunna gå undan och vila
- en inlärd paus efter att hunden har uppmärksammat ett ljud
- trygghet på olika underlag och i vardagens transporter

Den lilla kroppen kräver säkerhet, inte passivitet. Lyft hunden när situationen faktiskt innebär risk, men ge den också möjlighet att gå, nosa och lösa enkla uppgifter själv. Förebygg fall från möbler eller famnar och avbryt hård lek med betydligt större hundar innan storleksskillnaden blir ett problem.

## Hälsa

Inför ett svenskt valpköp är föräldrarnas registrerade patellastatus, uppgifter om tänder och bett samt information om pälsproblem i vuxna släktingar särskilt användbara. Identifierade hundar, registrerade resultat och öppna svar säger mer än en lång lista över möjliga sjukdomar.

Patellaluxation förekommer hos Pomeranian och andra små hundraser. I Sverige är patellaundersökning inte ett obligatoriskt hälsoprogram för rasen, men Pomeranianklubben rekommenderar att avelsdjur undersöks. Klubbens rekommendation är att hundar med grad 2 eller 3 inte används i avel och att grad 1 endast kombineras med grad 0. Det är en avelsrekommendation, inte en garanti för valpens framtida hälsa.

Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata. Kontrollera hundens identitet, undersökningsdatum och status för båda föräldrarna. Formuleringen “föräldrarna är testade” räcker inte om identitet och resultat inte går att följa.

Håravfall beskrivs ibland som “black skin disease”, BSD eller alopeci X. Rasens aktuella avelsstrategi betonar att BSD varken är en sjukdom i sig eller ett vetenskapligt diagnosnamn, utan ett vardagligt samlingsnamn för flera tillstånd som kan ge pälsförlust. Oförklarligt håravfall behöver därför bedömas veterinärt. Fråga hur pälsen har utvecklats hos föräldrar och äldre släktingar, men kräv inte säkra ärftlighetslöften när orsaksbilden är oklar.

Tänder, käkar och bett är också viktiga inom rasen. Vänj valpen vid att munnen undersöks och börja med tandborstning tidigt; helst bör tänderna borstas dagligen. Sök hjälp om hunden får ont, har svårt att äta eller om bettet verkar skada mjukdelar i munnen.

## Historia och ursprung

Pomeranian har sitt ursprung i Tyskland och hör till familjen tysk spets. Namnet Zwergspitz betyder dvärgspets, medan Pomeranian är det internationellt välkända namnet på samma officiella storleksvariant.

Rasens moderna typ utvecklades vidare i England. Där bildades Pomeranian Club 1891 och en tidig rasstandard togs fram. Den dokumenterade historien är därför bäst sammanfattad som tysk spetsbakgrund med viktig engelsk vidareutveckling, inte som en säker obruten berättelse om en särskild förhistorisk hundtyp.

Den tidigare larmande funktionen hjälper till att förklara dagens vaksamhet och skallbenägenhet. I dag hålls Pomeranian främst som sällskapshund, men den har kvar spetsens uppmärksamhet och uppskattar ofta uppgifter där den får samarbeta och använda nosen.

## Att leva med rasen

Pomeranian kan fungera med barn, andra djur och i lägenhet, men bara när de vuxna anpassar miljön till en mycket liten, alert hund. Varken rasnamnet eller tidig socialisering gör samspelet automatiskt säkert.

Små barn och hund ska alltid ha en vuxen nära. Barnet bör sitta ner vid kel, låta hunden gå undan och aldrig bära den utan hjälp. Hunden behöver en fredad viloplats. Pomeranian är inte en leksak, och ett fall ur famnen eller från en hög möbel kan få stora följder även om rasen i grunden är livlig och tålig.

Med andra hundar är kontrollerade möten viktigare än många möten. Välj lugna individer, träna lugn kontakt på avstånd och avbryt ojämn fysisk lek. Introduktion till katt bör ske stegvis, gärna först genom doft och barriär. Katten ska ha en egen flyktväg, och jakt får inte bli ett inövat beteende. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

Lägenhetsboende fungerar när hunden får aktivitet utomhus och kan koppla av inomhus. Den avgörande frågan är ofta ljud, inte bostadens storlek. I ett lyhört hus behöver ägaren förebygga vakt vid fönster och dörr, träna lugna rutiner och ta grannars situation på allvar.

Pomeranian beskrivs ofta som starkt knuten till sin människa och bör tränas gradvis på att vara ensam. En valp kan inte lämnas ensam från början. Starta med mycket korta stunder i en trygg miljö och öka bara när hunden förblir lugn. Om den börjar skälla ihållande, vandra, klösa eller inte kan komma till ro har träningen blivit för svår och behöver förenklas.

Inför valpköp, kontrollera mer än färg och utlovad vuxenvikt:

- träffa tiken och gärna andra vuxna släktingar
- fråga hur de fungerar med ljud, främmande människor, hantering och vila
- verifiera båda föräldrarnas patellaresultat och identitet
- fråga om tänder, bett och bestående pälsförlust i släkten
- be uppfödaren förklara kombinationens mål och hur tidigare avkommor har utvecklats
- avstå från säljargument som gör “teacup” eller “mini” till en hälsogaranti

En bra match är en Pomeranian vars förväntade temperament och skötselbehov passar din vardag, och en uppfödare som visar dokumentation, känner sina vuxna hundar och kan tala lika öppet om variation och risker som om rasens charm.

Pomeranian

Deutscher Spitz Club (Germany)

Liten, rävliknande spets med fluffig dubbelpäls i många färger. Med en vikt på 2–3,5 kg är Pomeranians livliga, alerta och väldigt människoorienterade sällskapshundar som också är bra vakthundar. De behöver regelbunden pälsvård, mjuk och positiv träning, dagliga promenader, hjärngympa, tandvård och skydd för sina små leder.

Gacilos Adamas är en uppfödare av raserna Cane corso och Pomeranian med bas i Landskrona i Sverige. Uppfödningen av cane corso har en registreringshistorik som går tillbaka till 2018. Pomeranian registrerades under kennelnamnet för första gången 2025.

Gacilos Adamas

Nevanperä'von

## Snabbfakta

Mops är en liten, kompakt sällskapshund som gärna lever nära sina människor. Rasen passar bäst hos den som vill ha en social vardagshund och är beredd att regelbundet kontrollera andning, ögon, hudveck, tänder och vikt.

- **Ursprung:** Kina; Storbritannien ansvarar för rasstandarden
- **Rasgrupp:** FCI grupp 9, sällskapshundar
- **FCI-nummer:** 253
- **Idealvikt enligt rasstandarden:** 6,3–8,1 kg
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger ingen höjd
- **Standardfärger:** silver, aprikos, fawn och svart
- **Päls:** kort, fin, slät och mjuk
- **Typisk roll:** sällskapshund

Idealvikten beskriver hur rasen ska vara byggd; den är inte en personlig målvikt för varje hund. En mops ska vara muskulös och kraftig för sin storlek utan att vara överviktig. Bedöm därför vikten tillsammans med hundens kroppsbyggnad, kön och hull.

## Utseende och päls

Mopsen ska vara tydligt kvadratisk, kompakt och kraftfullt byggd, men ändå kunna röra sig effektivt. Den högt ansatta, ringlade svansen och den mörka masken hos de ljusare färgerna är karakteristiska drag. Rasstandarden anger en idealvikt men ingen mankhöjd. Uppgifter om ett officiellt höjdintervall bör därför inte styra valet av hund.

Ett rastypiskt huvud ska också fungera väl. Näsborrarna ska vara öppna, nosrynkan får inte täcka eller störa nos eller ögon och ögonen ska inte vara utstående. Titta på hunden både i vila och när den har rört sig: fri andning, klara ögon och stadiga rörelser är viktigare än extra kort nos eller mycket rynkor.

Den korta pälsen kräver ingen klippning. Borstning tar bort lösa hår och ger samtidigt en chans att upptäcka förändringar i huden. Hur mycket en mops fäller varierar, och kort päls betyder inte att rasen är allergivänlig.

Anpassa skötseln av hudvecken efter hur just hundens hud ser ut, inte efter ett schema som antas passa alla. Huden ska vara torr och fri från rodnad och sår. Ömhet, vätska eller tydlig lukt är skäl att kontakta veterinär i stället för att prova olika produkter på egen hand. Kontrollera även klor, öron och mun regelbundet och vänj hunden vid hantering i små steg.

## Temperament och personlighet

Mopsen beskrivs i rasstandarden som charmfull, värdig och intelligent, med jämnt temperament och en glad, livlig läggning. Den är avlad som sällskapshund och vill ofta vara nära och med i vardagen. Det passar den som vill dela mycket tid med sin hund, men innebär inte att varje mops är likadan.

Det finns ännu för få genomförda BPH för att dra säkra, detaljerade slutsatser om beteendet i den svenska rasen som helhet. Uppväxt, erfarenheter och hälsa påverkar bland annat trygghet, aktivitetsnivå, ljudlighet och bemötande av främmande människor. Träffa därför gärna valpens mamma och, om möjligt, andra vuxna släktingar. Titta efter hundar som återhämtar sig efter nya intryck och kan vara sociala utan att bli överdrivet uppjagade.

En mops kan leva bra med barn, hundar eller katter, men rasnamnet är ingen garanti. Barn och hund ska ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. Möten med andra djur bör ske lugnt och stegvis, med möjlighet till avstånd. En vuxen omplaceringshunds tidigare erfarenheter är ofta mer vägledande än generella påståenden om rasen.

Obehag påverkar också beteendet. En hund som plötsligt undviker beröring, blir orolig, tappar lusten att röra sig eller ändrar humör bör få sin hälsa bedömd, inte bara mer träning.

## Träning och motion

Mopsen behöver daglig rörelse och mental stimulans, men inget minutantal passar alla. Ålder, kondition, hull, temperatur och framför allt andningsförmåga avgör hur belastande en aktivitet blir. Flera lugna promenader, nosarbete och enkel vardagsträning kan varieras efter individen.

Belöningsbaserad träning passar bra för kontakt, inkallning, koppelgående och hantering. Håll uppgifterna tydliga och lägg in pauser innan hunden blir trött eller frustrerad. Mat kan vara en praktisk belöning, men räkna in träningsgodiset i hundens totala fodermängd så att träningen inte leder till viktuppgång.

Titta på hur hunden fungerar i stället för att jämföra promenadsträckor. En mops ska kunna röra sig utan kraftiga andningsljud eller tydlig ansträngning och återhämta sig utan att behöva kämpa länge för att få luft. Avbryt och låt hunden komma till en sval, lugn plats om andningen blir påtagligt tyngre, rörelserna tappar kraft eller hunden inte vill fortsätta. Blåaktiga slemhinnor, kollaps eller svimning är akuta varningssignaler.

Varmt och fuktigt väder kan göra temperaturregleringen svårare för kortnosiga hundar. Flytta då aktivitet till svalare delar av dygnet, välj lugnare tempo och avstå från hård belastning. Det finns ingen säker temperaturgräns som gäller alla mopsar. Låt hundens andning, återhämtning och beteende avgöra.

En valp ska få utforska och utveckla sin koordination utan långa, pressade pass. En vuxen mops med god andning och kondition kan ofta göra mer än korta kvarterspromenader, men öka belastningen gradvis. En hund som gång på gång begränsas av andningen behöver bedömas av veterinär. Det ska inte förklaras bort som normalt för en kortnosig hund.

## Hälsa

Det viktigaste att följa hos en mops är andningen. BOAS, brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom, innebär att trånga övre luftvägar försvårar andningen. Tecken kan vara ansträngd eller ljudlig andning, dålig återhämtning, känslighet för värme och motion eller störd sömn. Uppstötningar kan förekomma tillsammans med luftvägsproblem. Kraftig andnöd, blåaktiga slemhinnor eller kollaps kräver omedelbar veterinärvård.

I Sverige omfattas mops av SKK:s hälsoprogram för RFG-Scheme. För att en kull ska kunna registreras måste båda föräldrarna ha ett giltigt officiellt RFG-resultat före parningen. Den officiella undersökningen görs tidigast vid 24 månaders ålder och intyget får inte vara äldre än 24 månader vid parningen. Hundar med BOAS grad 2 eller 3, eller kraftigt knipna näsborrar, får inte användas i avel.

Grad 0 betyder att hunden vid undersökningen är kliniskt opåverkad och fri från BOAS-relaterade andningsbesvär. Grad 1 betyder att hunden är kliniskt opåverkad men har lindriga tecken som inte påverkar prestationen under belastningen. Resultatet beskriver hunden vid undersökningstillfället och är ingen livslång garanti. När du väljer valp bör du därför be att få se båda föräldrarnas resultat, undersökningsdatum och bedömning av näsborrarna. Valpen är för ung för ett eget officiellt resultat.

Ögonen är en annan viktig kontrollpunkt. Utstående ögon blir mer exponerade för skador, och felväxande hår, inåtrullade ögonlock eller torra ögon kan irritera hornhinnan. Knipande, ökat tårflöde, rodnad, grumlighet, missfärgning eller att hunden gnuggar ögat ska bedömas snabbt av veterinär. Ett hornhinnesår kan vara mycket smärtsamt även när skadan är svår att se utan särskild färgning.

Hudveck, mun och hull behöver följas hela livet. Torka hudvecken när de har blivit fuktiga och sök hjälp vid inflammation. Vänj valpen vid tandborstning och kontrollera tänder och tandkött regelbundet. Be också veterinären visa hur du bedömer hull; övervikt kan belasta både andning och rörelseförmåga.

MopsOrden rekommenderar att båda föräldradjuren har känd status för patellaluxation och för NME/PDE, en inflammatorisk hjärnsjukdom som förekommer hos mops. Detta är rasklubbens rekommendationer och ska inte blandas ihop med det bindande RFG-kravet för registrering. DNA-testet för NME visar genetisk sårbarhet, inte om hunden har eller säkert kommer att få sjukdomen. Be därför uppfödaren förklara både testresultat och hur kombinationen har valts, utan att tolka ett markörtest som en friskförklaring.

I en stor brittisk studie publicerad 2024 var medianlivslängden för mops 11,6 år. Studien beskriver de brittiska hundar som ingick och förutsäger inte livslängden för en enskild svensk hund. Andning, hull, ögon, tänder, övrig hälsa och tillgång till vård påverkar hundens livskvalitet genom åren.

## Historia och ursprung

Mopsens officiella ursprungsland är Kina, medan Storbritannien är rasens hemland och ansvarar för standarden. Den tidiga historien är inte fullständigt dokumenterad. Berättelser om kinesiska hovhundar, nederländska handelsskepp och kungligheter bör därför ses som traditioner kring rasen, inte som helt belagd historia.

Det finns säkrare hållpunkter längre fram. Mops nämns i en svensk akademisk avhandling från 1753. Rasen visades på hundutställning i Storbritannien 1861, och den engelska rasklubben bildades 1883. Under utvecklingen i Storbritannien fick mopsen mycket av den form som dagens rasstandard beskriver.

Rasens historia förklarar dess roll som sällskapshund, men äldre ideal ska inte användas för att försvara överdrifter. Den moderna standarden kräver bland annat öppna näsborrar, ögon som inte är utstående och effektiv rörelse. En rastypisk mops ska alltså också fungera väl i vardagen.

## Att leva med rasen

Mopsen kan fungera i lägenhet såväl som i hus. Bostadens storlek säger mindre än hur hundens dagar ser ut. Det viktiga är regelbundna rastningar, aktivitet på hundens nivå, sval viloplats och möjlighet att vara nära familjen utan att alltid stå i centrum. I ett lyhört boende behöver man dessutom tidigt träna lugn vid ljud i trapphus och utanför dörren.

Ensamhet måste tränas gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, öka tiden i små steg och gå tillbaka om den blir orolig. Hur länge en vuxen mops kan vara lugn ensam varierar med individ, vana, ålder och hälsa. En valp behöver tätare tillsyn och rastning än en vuxen hund.

Inför ett valpköp är det särskilt värdefullt att:

- se föräldradjur i rörelse och lyssna på deras andning före och efter aktivitet
- kontrollera båda föräldrarnas aktuella officiella RFG-resultat och datum
- fråga om ögon, hud, tänder, patella och NME/PDE i släkten
- se att näsborrarna är öppna och att nosrynkan inte stör ögon eller nos
- välja en uppfödare som kan beskriva både styrkor och svagheter i kombinationen
- planera för veterinärvård och uppföljning av andning, ögon, mun, hud och hull

Mops passar bäst för den som uppskattar en social, kompakt sällskapshund och låter hundens andning och ork styra vardagen. Den är ett mindre bra val för den som vill kunna motionera hårt oavsett väder eller inte vill lägga tid på hälsokontroller och förebyggande skötsel.

Mops

Association of Veterinarians for Animal Rights (AVAR) - Germany

Liten, kompakt sällskapshund med rynkigt ansikte, ringlad svans och uttrycksfulla ögon, väger vanligtvis 6–8 kg och passar bra i lägenhet och stadsmiljö. Kärleksfull, människoorienterad och lekfull, behöver måttlig, skonsam motion, nära kontakt med familjen, noggrann viktkontroll och extra omsorg i varmt väder på grund av sin korta nos.

Lundens Mopsar är en uppfödare av rasen Mops med bas i Iggesund i Sverige. Uppfödningen har registrerat mopsar under sitt kennelnamn sedan 2021.

Lundens Mopsar

Yvonne Parling

## Snabbfakta

Staffordshire bullterrier är en brittisk, kompakt terrier med stor styrka i förhållande till sin storlek. Det är en egen erkänd ras, inte samma ras som american staffordshire terrier, bullterrier eller american bully. För rätt ägare kan den vara en nära och aktiv sällskapshund, men valet bör bygga på individens temperament, hundmöten och familjens förmåga att hantera en stark och snabb hund – inte på smeknamn eller stereotyper.

- **Ursprung:** Storbritannien, med rötter i Midlands och Staffordshire
- **Rasgrupp:** FCI grupp 3, terrier
- **Mankhöjd:** 35,5–40,5 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 12,7–17 kg för hanar och 11–15,4 kg för tikar
- **Päls:** kort, slät och tätt liggande
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill träna belöningsbaserat, kan läsa hundens signaler och har en genomtänkt plan för hundmöten, motion och återhämtning

Rasstandarden beskriver en intelligent, tillgiven, modig och pålitlig hund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Uppväxtmiljö, hälsa, erfarenheter och nedärvda egenskaper påverkar vardagen. En förstagångsägare kan lyckas väl om personen är beredd att träna vardagskontroll och förebygga svåra situationer.

## Utseende och päls

En Staffordshire bullterrier ska förena muskelkraft med balans, smidighet och fria rörelser. Bröstkorgen är bred, kroppen kompakt och huvudet kort och djupt med bred skalle. Mer vikt är inte ett tecken på bättre rastyp. Höjd och vikt ska passa ihop, och en hund som blir för tung förlorar den rörlighet som hör till rasen.

Standarden anger 35,5–40,5 cm i mankhöjd. Hanar ska väga 12,7–17 kg och tikar 11–15,4 kg. Vikten i överkant är inte ett mål i sig; hull, muskler, kön och kroppsbyggnad måste bedömas tillsammans.

Pälsen är kort, slät och tätt liggande. Ta bort lösa hår och anpassa bad efter hundens behov i stället för ett fast schema. Klåda, återkommande rodnad eller tasslickande ska inte avfärdas som ett vanligt pälsproblem.

Godkända färger är röd, fawn, vit, svart eller blå, med eller utan vitt, samt alla nyanser av brindle med eller utan vitt. Leverfärg och svart med tanteckning är enligt standarden absolut oönskade. Blått är en godkänd färg, men färg bör aldrig väga tyngre än hälsa, temperament och en genomtänkt kombination.

Rasen har ett förhållandevis kort huvud, men andningen ska vara fri och tyst. Återkommande snörvlande, tydligt andningsljud vid måttlig aktivitet eller kraftig snarkning under sömn ska inte förklaras bort som normalt för rasen. Det är funktion som avgör om huvud och luftvägar fungerar bra.

## Temperament och personlighet

Staffordshire bullterrier förväntas vara tillgiven mot människor, modig och mentalt stabil, men svenska mentalbeskrivningar visar stor variation. En hund kan vara öppen och energisk, mer avvaktande eller snabbt bli överväldigad. Vardagliga exempel från föräldrar och nära släktingar är därför mer värdefulla än påståenden om hur rasen “alltid” är.

Ett intensivt och långvarigt hälsande bevisar inte trygg socialitet; det kan också handla om hög upphetsning eller social stress. Hunden behöver kunna återfå lugnet och avstå från kontakt. Aggressivitet mot människor och extrem skygghet hör inte till rasidealet och ska tas på allvar.

Hundens inställning till människor säger inte hur den fungerar med andra hundar. Rasens historia och den variation som rasklubben beskriver gör det klokt att välja lekkamrater och att inte räkna med att en vuxen hund trivs i en okänd grupp eller hundrastgård. Alla Staffordshire bullterrier är inte hundaggressiva; faktisk lekstil, förmåga att avbryta, spänningsnivå och erfarenheter ska styra – inte könsregler eller en rasetikett.

BPH, MH och mentalindex kan ge värdefull information om föräldradjur och släktingar, men förutsäger inte hela valpens personlighet. Fråga hur hundarna reagerar på överraskningar, människor, hantering, skottljud och hundmöten, och hur snabbt de återhämtar sig.

Smeknamnet “nanny dog” är ingen säkerhetsbedömning. Även en mycket människokär hund kan bli stressad, ha ont eller reagera snabbt. Barn och hund ska därför alltid ha en närvarande vuxen som kan läsa situationen och avbryta i tid.

## Träning och motion

Staffordshire bullterrier behöver regelbunden rörelse, mental aktivitet och återhämtning, men det finns ingen bestämd motionstid som passar alla. En bra vecka kan innehålla promenader i olika miljöer, fri rörelse på säkert område, nosarbete, korta träningspass och lugna dagar. Mängden anpassas efter ålder, kondition, hälsa, temperatur, intensitet och återhämtning.

Belöningsbaserad träning passar rasens energi och vilja att samarbeta. Prioritera sådant som gör vardagen säker: följsamhet i koppel, inkallning eller långlina, att kunna passera hundar, släppa en aktivitet, hälsa lugnt, vänta, hanteras och koppla av. Målet är inte blind lydnad utan en hund som kan fatta bra beslut även när den blir ivrig.

Social träning betyder inte att hunden måste leka med alla. Några väl valda hundrelationer, tydliga pauser och kontrollerade möten ger ofta bättre förutsättningar än en stökig hundrastgård. Avsluta om kroppen blir stel, leken ensidig, intensiteten bara ökar eller någon hund försöker komma undan. Träna gärna lugn närvaro på avstånd i stället för att alltid gå fram.

Valpar ska få utforska, leka och bygga kroppskontroll utan långa, ensidiga eller tvingande motionspass. För vuxna hundar kan exempelvis nosework, lydnad, rallylydnad och anpassad agility ge både tankeuppgifter och samarbete. Belastningen ska ökas stegvis.

Vid värme eller hård aktivitet ska hundens andning och återhämtning styra. Sök veterinär om hunden får tydligt ansträngd eller ljudlig andning, blir ostadig eller har svårt att återgå till normal andning. Sådana tecken ska inte accepteras som en del av rasens utseende.

## Hälsa

Allergi och atopiska hudproblem är ett av de viktigaste aktuella hälsoområdena för Staffordshire bullterrier i Sverige. Fråga därför inte bara om en förälder har ett testresultat, utan om klåda, öronproblem, tassbesvär och andra hudproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Återkommande hudsymtom kan påverka både välfärd och vardag under lång tid.

Rasklubbens nuvarande arbete lyfter även leder och rörelser, särskilt höfter, armbågar och knän, samt ögon, tänder, bett och andning. Hornhinneskador och felplacerade ögonhår förekommer, och felställda hörntänder kan skada vävnad i munnen. Be att få se hur föräldradjuren rör sig och andas i vanlig aktivitet, inte bara när de står uppställda.

Hälsokrav och rekommendationer är inte samma sak. SKK:s registreringsregler för 2026 ställer inget särskilt krav på att föräldrar till Staffordshire bullterrier ska ha ett visst hälsotestresultat. Rasklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar däremot att båda föräldrarna har resultat för höftleder, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt känd mental status genom BPH eller MH. Som köpare bör du be om de faktiska resultaten även när de inte är ett villkor för registrering.

L2Hga och HC är två skilda recessivt nedärvda sjukdomar med DNA-test. SKK registrerar L2Hga-resultat centralt på nivå 1 i hälsoprogrammet. En anlagsbärare är inte sjuk av den aktuella recessiva varianten, men får bara paras med en hund som är testad fri. En hund som har ärvt sjukdomsvarianten från båda föräldrarna ska inte användas i avel. Kontrollera hundens identitet, provdatum och resultat för kombinationen. Ett DNA-test säger inget om allergi, leder, andning eller allmän hälsa.

Rasklubben avråder i sin nuvarande avelsstrategi från kombinationerna blå med blå och vit med vit. Det är ett råd om avelskombinationer, inte ett bevis på att varje blå eller vit hund är sjuk. Välj aldrig valp främst efter en ovanlig färg och acceptera inte sämre dokumentation för att få ett visst utseende.

## Historia och ursprung

Staffordshire bullterrier utvecklades i engelska Midlands och området kring Staffordshire ur äldre hundar av bull- och terriertyp. Bakgrunden omfattar tidens blodiga djurhetsningar och hundkamper. När hetsning mot fastbundna djur förbjöds 1835 fortsatte hundkamper olagligt, samtidigt som hundarna också levde nära sina ägare. Historien bör beskrivas öppet, men den gör inte varje modern hund aggressiv och den får inte användas för att romantisera riskfyllda beteenden.

Arbetet med en enhetlig ras tog fart under 1900-talet. Brittiska kennelklubben erkände Staffordshire bullterrier den 25 maj 1935. Det lade grunden för en skriven standard och mer organiserad avel med fokus på en stark, smidig och stabil terrier. Den första kända importen till Sverige kom 1962.

Dagens ras ska bedömas utifrån nutida funktion, hälsa och temperament. Historiken förklarar varför kraft, uthållighet och hundmöten förtjänar särskild uppmärksamhet, men den ersätter aldrig en bedömning av den enskilda hunden.

## Att leva med rasen

Staffordshire bullterrier kan bo med barn, men ingen hund är barnvakt. En vuxen ska styra kontakten, hunden ska få vara ostörd vid sömn och mat, och både barn och hund behöver kunna lämna situationen. Barn ska inte klättra på, hålla fast eller ta saker från hunden.

Samliv med en annan hund, katt eller mindre djur måste bedömas individuellt. Tidigare lugnt samliv är positiv information men ingen framtida garanti. Introducera djuren gradvis, använd fysisk avskiljning när ingen kan övervaka, ge katten höga eller separata reträttvägar och avbryt jakt, fixering eller upptrappning tidigt.

Lägenhetsboende kan fungera om hunden får sitt behov av aktivitet, rastning och återhämtning tillgodosett och om ägaren kan hantera ljud och möten i trapphus och entréer. Träna ensamhet stegvis och följ hundens beteende, gärna med kamera. Det finns ingen särskild ensamtid som passar hela rasen. En stängd bur får inte användas som vardaglig förvaring eller vanlig lösning på ensamhetsproblem i Sverige.

Inför ett köp bör du be om mer än en lista med testnamn:

- Kontrollera hundens registrerade ras och härstamning så att den inte blandas ihop med andra bull- och terrierraser.
- Be att få se resultaten för höfter, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt få den planerade kombinationen förklarad.
- Fråga om hud, öron, tassar, tänder, bett, andning och rörelser hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.
- Gå igenom BPH, MH eller mentalindex tillsammans med konkreta exempel från vardagen och hundmöten.
- Ta reda på varför uppfödaren valt just dessa två hundar och vilka svagheter kombinationen är tänkt att förbättra.

Den viktigaste frågan är inte om rasen är “snäll” eller “tuff”, utan om hundens egenskaper passar ditt hem och om du kan ge den säker träning, lagom aktivitet, vila och lämpligt sällskap.

Staffordshire bullterrier

The Staffordshire Bull Terrier Club of Great Britain

American Kennel Club (AKC) - Though not EU, it is a well-established source

Staffordshire bullterrier är en kompakt, muskulös engelsk terrier med kraftig kroppsbyggnad och kort, lättskött päls. Den är känd för sin djupa kärlek till människor, särskilt barn, och är livlig och känslig. Den behöver daglig motion, positiv träning, tåliga tuggleksaker och nära gemenskap med sin familj.

Bass Staff är en uppfödare av rasen Staffordshire bullterrier med bas i åhus i Sverige. Uppfödningen av staffordshire bullterrier har bedrivits sedan 2015.

Bass Staff

# Silky terrier

## Snabbfakta

- Silky terrier är en liten hund med en förvånansvärt modig och livlig personlighet och uppträder ofta som en betydligt större terrier.
- Trots sin eleganta, flödande päls utvecklades rasen som en äkta terrier med instinkter att jaga små skadedjur.
- Den är vanligtvis tillgiven mot sina människor, vaksam i hemmet och snabb att uppmärksamma nya ljud eller besökare.
- Pälsen är fin, silkig och saknar sträv struktur, men behöver ändå borstas regelbundet för att undvika tovor kring öronen, benen och undersidan.
- En välavlad Silky terrier brukar förena toyhundens smidiga storlek med den nyfikenhet, självsäkerhet och energi som terrierälskare uppskattar.

## Utseende och päls

Silky terrier är en sådan ras som fångar blicken direkt. Vid första anblicken lägger många märke till den långa, glansiga pälsen och den kompakta storleken, men tittar man närmare ser man en hund som är allt annat än ömtålig. Det här är en liten terrier med en prydlig, välbalanserad siluett, måttlig benstomme och en kropp som är något längre än hög. Den ska se elegant ut utan att ge ett skört intryck.

De flesta Silkies är lätta nog att bära utan problem, men samtidigt tillräckligt robusta för att hänga med aktiva ägare. Uttrycket är vaket och intelligent, med små, upprättstående öron som förstärker rasens alerta utseende. Rörelserna ska vara fria och livliga, vilket speglar hundens energiska natur.

Pälsen är ett av rasens mest utmärkande kännetecken. Den är fin, rak och silkig vid beröring, snarare än ullig eller sträv. Helst ska den falla längs kroppen utan att bli alltför fyllig. Den klassiska färgteckningen är blå och tan, med nyanser som kan variera från silverblått till skifferblått, tillsammans med fylliga tantecken i ansiktet och på benen. Valpar föds ofta mörkare och kan ändra färg när de mognar.

Även om Silky terrier ser glamourös ut är pälsvården hanterbar om man är konsekvent. Det här är inte en päls man kan ignorera i veckor och sedan reda ut under en enda lång trimningsstund.

Bra pälsvårdsrutiner är till exempel:

- Borsta flera gånger i veckan för att förebygga tovor, särskilt bakom öronen och under frambenen
- Använd en mjuk borste eller kam som inte skadar de fina hårstråna
- Bada vid behov med ett milt hundschampo och torka sedan noggrant
- Klipp håret runt tassarna och vid hygienområden för att hålla hunden välvårdad
- Kontrollera området runt ögonen och skägget efter matrester eller tårfläckar

<x-quote text="En silkig päls är mycket lättare att hålla i ordning när pälsvården blir en del av veckorutinen, inte en tillfällig räddningsinsats." from="Get a Pet" />

För ägare som vill ha en snygg men praktisk sällskapshund kan en kortare vardagsklippning göra den dagliga skötseln enklare samtidigt som rasens eleganta uttryck bevaras. Även med kortare päls ska Silky terrier fortfarande se välvårdad, ren och tydligt terrierlik ut.

## Temperament och personlighet

Silky terrier är smart, livlig och full av personlighet. Det här är ingen sömnig knähund som bara betraktar livet från en kudde. Den vill vara med, undersöka huset, patrullera i trädgården och ha koll på vad familjen gör. Många ägare förälskar sig i rasen just för att den kombinerar en kropp i toyformat med hjärtat hos en riktig terrier.

I vardagen är rasen ofta glad, uppmärksam och starkt fäst vid sin familj. Silkies brukar tycka om nära kontakt med sina människor, men de har också en självständig sida. Ena stunden kan de vara charmiga, nästa väldigt envisa. Det där terriersjälvförtroendet är en del av deras dragningskraft, även om det också betyder att de inte alltid lyder direkt.

Med barn kan Silky terrier fungera bra i hem där umgänget är respektfullt och sker under uppsikt. Äldre barn som förstår hur man hanterar en liten hund varsamt passar ofta bäst. Mycket små barn kan av misstag bli för intensiva eller hantera en så liten ras ovarsamt, särskilt under ivrig lek.

När det gäller andra husdjur varierar det. Vissa Silkies lever fint tillsammans med andra hundar, särskilt om de socialiseras tidigt. Smådjur som gnagare kan väcka jaktinstinkten, och även hemmakatter kan behöva försiktiga introduktioner om hunden har stark bytesdrift.

Vanliga personlighetsdrag är:

- Snabba reaktioner och skarp uppmärksamhet
- En tendens att skälla när något förändras i omgivningen
- Nyfikenhet som kan bli till bus om hunden har tråkigt
- Lojalitet mot familjen, ibland med viss reserverad hållning mot främlingar
- Ett självförtroende som kan vara större än hundens faktiska storlek

<x-quote text="Vår Silky lärde sig alla ljud i trapphuset inom en vecka, så vi behövde tidigt träna på tyst-kommandon, annars meddelade hon varje granne." from="Maja, ägare till Silky terrier" />

En utmaning för nya ägare är att rasen lätt underskattas. Eftersom den är liten och vacker tror vissa att det är en lättsam prydnadshund. I verkligheten behöver Silky terrier struktur, socialisering och mental stimulans. Får den det blir den ofta en rolig och givande följeslagare med mycket personlighet i ett mycket smidigt format.

## Träning och motion

Silky terrier behöver mer aktivitet och engagemang än många väntar sig av en liten ras. Den kräver kanske inte timmar av hård motion varje dag, men den mår bäst av regelbundna promenader, möjligheter att utforska och korta träningspass som håller den smarta hjärnan sysselsatt. Tänk på den som en kompakt hund med en terriers arbetsmoral.

En frisk vuxen hund mår vanligtvis bra av dagliga promenader i kombination med lek och träning hemma. Många Silkies älskar lekar som handlar om att söka, jaga leksaker eller lösa små problem. De lär sig snabbt, men märker också snabbt om man är inkonsekvent. Om reglerna ändras från dag till dag kommer rasen att utnyttja det.

Träningen fungerar bäst när den är positiv, tydlig och belöningsbaserad. Hårda korrigeringar kan göra vissa hundar motsträviga eller mer högljudda, medan positiva metoder oftast lockar fram deras entusiasm. Håll passen korta och målmedvetna. Fem fokuserade minuter kan vara mer effektiva än en lång och upprepande lektion.

Bra aktiviteter för en Silky terrier är ofta:

- Korta dagliga promenader med gott om möjligheter att nosa
- Inkallningsträning på säkra, inhägnade platser
- Trickträning och grundläggande lydnad
- Aktiveringsleksaker och noslekar inomhus
- Kontrollerad lek med hundar som passar ihop med den

En viktig punkt är bytesdriften. En Silky kan få syn på en fågel eller ett litet djur och reagera på ett ögonblick, så en pålitlig inkallning kräver verklig träning. Att vara lös bör bara ske på säkra områden om inte träningen verkligen sitter.

<x-quote text="Små terrier mår ofta bäst när motion kombineras med mentala uppgifter. En trött kropp hjälper, men det är en sysselsatt hjärna som verkligen förebygger störande skällande och rastlöst beteende." from="Get a Pet" />

Den här rasen tycker ofta om att få en uppgift, även en enkel sådan. Att hämta leksaker, lära sig namn på föremål eller öva små rutiner före måltider kan alla vara hjälpsamma inslag. För stadsbor kan lägenhetsliv fungera bra om promenader och mental stimulans är konsekventa. Utan tillräcklig sysselsättning kan en Silky terrier hitta på sin egen underhållning, och det brukar innebära skällande, grävande eller att stjäla något intressant i hemmet.

## Hälsa

Silky terrier anses generellt vara en ganska robust liten ras, och många lever långa liv när de får god omvårdnad. Den typiska livslängden ligger ofta runt 12 till 15 år, och vissa individer blir ännu äldre. Som med alla rashundar spelar dock ansvarsfull avel och förebyggande hälsovård stor roll.

Patellaluxation är ett tillstånd som ägare bör känna till. Det innebär att knäskålen glider ur läge, vilket kan variera från milt till mer allvarligt. Vissa hundar kan ibland ta några hoppande steg, medan andra kan utveckla obehag eller långvariga rörelseproblem. Ögonproblem kan också förekomma i rasen, och regelbundna ögonkontroller är klokt, särskilt för avelsdjur.

Liksom många små raser kan Silky terrier också vara benägen att få tandproblem om munvården försummas. Eftersom små munnar ofta blir trånga kan plack och tandsten byggas upp snabbt. Daglig eller nästan daglig tandborstning är en av de mest värdefulla hälsovanor en ägare kan skapa.

Andra områden som är värda att diskutera med uppfödare eller veterinär är:

- Ögonlysning
- Patellaundersökning
- Uppföljning av tecken på ledobehag
- Planering för tandvård redan från valpåldern
- Viktkontroll, eftersom övervikt belastar små leder

En bra uppfödare bör vara öppen om hälsan i sina linjer och gärna förklara vilka kontroller som har gjorts. Om du fortfarande jämför raser kan [Dog Breed Advisor](https://getapet.com/sv/dog-breed-advisor) vara en användbar plats för att ringa in vilken hundtyp som passar ditt hem och din aktivitetsnivå.

Den löpande vården bör omfatta vaccinationer, parasitförebyggande behandling, tandkontroller och årliga veterinärbesök. Eftersom rasen är livlig och smidig bör ägare också vara uppmärksamma på skador som kan uppstå när hunden hoppar från möbler eller springer på hala golv.

<x-quote text="För toyraser och små terrierraser spelar små förebyggande insatser stor roll. Viktkontroll, tandvård och tidig uppföljning av lederna kan göra stor skillnad under ett helt liv." from="Get a Pet" />

När du väljer valp är det klokt att fokusera mindre på pälsens glamour och mer på hälsa, temperament och uppfödarens öppenhet. En vacker hund är en glädje, men det är en sund och väl uppfödd hund som verkligen ger förutsättningar för ett långt och lyckligt liv tillsammans.

## Historia och ursprung

Silky terrier utvecklades i Australien, där uppfödare kombinerade små terriertyper för att skapa en livlig sällskapshund med både elegans och arbetsanda. Den är nära besläktad med yorkshireterrier och australisk terrier, och de influenserna syns fortfarande i både utseende och temperament. Från yorkshireterriern kom mycket av den glamorösa pälskvaliteten, medan australisk terrier bidrog med tålighet, självsäkerhet och praktiska terrierinstinkter.

Även om rasen numera oftast hålls som sällskapshund skapades den inte enbart för sitt utseende. Tidiga Silkies uppskattades som alerta små hushundar som också kunde ta hand om skadedjur. Den blandningen av skönhet och nytta formade rasens karaktär. Än i dag har många individer kvar en stark vilja att jaga, undersöka och patrullera sin omgivning.

Med tiden blev Silky terrier uppskattad även utanför Australien för sitt stilfulla utseende, sin smidiga storlek och sitt modiga sätt. Den tilltalade människor som ville ha en liten hund som ändå kändes aktiv och engagerad, snarare än passiv. På så sätt fyller den en intressant mellanposition mellan dekorativa toyhundar och mer robusta arbetsterrier.

I dag är dess roll främst som sällskapshund, familjehund och ibland deltagare i hundsporter eller lydnadsaktiviteter. Vissa ägare blir förvånade över hur mycket den här lilla hunden tycker om att ha något att göra. Rasen kan se tillräckligt välvårdad ut för utställningsringen, men under den silkeslena pälsen finns en hund som fortfarande gillar aktivitet.

För läsare som vill utforska små sällskapsraser mer brett kan den större sektionen [Dog Breeds](https://getapet.com/sv/breeds/dog) hjälpa till att sätta Silky terrier i relation till andra terrier- och toyhundar med olika behov när det gäller skötsel och energi.

Det som gör rasens historia särskilt intressant är att den aldrig tappade sin terrierkärna. Många små hundar blir främst kända för sitt utseende, men Silky terrier har behållit sin känsla för uppgift och gnista. Det är en stor del av varför hängivna entusiaster fortfarande är så förtjusta i rasen.

## Att leva med rasen

Att leva med en Silky terrier är ofta roligt, underhållande och mer praktiskt krävande än förstagångsägare först tror. Rasen må vara liten nog för lägenhetsliv, men det är ingen dekorativ bakgrundshund. Den märker rutiner, reagerar på energin i hemmet och vill oftast ha en tydlig roll i vardagen. Det kan innebära att följa med på promenader, lära sig lekar, övervaka köket eller annonsera besökare innan dörrklockan ens hunnit ringa.

Engagemanget är måttligt men kontinuerligt. En Silky behöver inte extrem motion, men den behöver daglig struktur. Pälsvården är också en verklig del av ägandet. Om du tycker om att borsta och hålla en hund prydlig kan det vara ett nöje. Om inte bör du räkna med kostnader för professionell trimning eller en praktisk underhållsklippning.

Nya ägare bör förbereda sig på:

- Regelbunden borstning och pälskontroller
- Dagliga promenader och korta träningspass
- Tidig träning för att hantera skällande
- Försiktiga introduktioner till barn och andra husdjur
- Löpande tandvård
- Tillsyn kring mycket små rymningsluckor, eftersom små terrier kan vara förvånansvärt äventyrliga

Årskostnaderna varierar beroende på land och livsstil, men ägare bör räkna med utgifter för kvalitetsfoder, veterinärvård, pälsvårdsredskap eller bokade behandlingar, försäkring, kurser och förebyggande behandlingar. I många hem blir årssumman tydligt högre än folk antar för en liten hund. Storleken minskar foderkostnaden, men inte nödvändigtvis kostnaderna för sjukvård eller pälsvård. Försäkring är ofta värt att överväga, särskilt för en ras som med tiden kan behöva vård för tänder eller leder. Sidan [Pet Insurance](https://getapet.com/sv/pet-insurance) kan vara till hjälp om du planerar den långsiktiga budgeten.

Användbar utrustning för en Silky terrier är bland annat en välpassande sele, ett lätt koppel, en groomingkam, en mjuk borste, halkfri bädd, tandsäkra tuggprodukter och aktiveringsleksaker. Många har också nytta av ramper eller små trappsteg inomhus om de gärna klättrar upp i möbler.

<x-quote text="Den största överraskningen var inte pälsvården, utan hur mycket den dagliga rutinen betydde. De dagar utan en ordentlig promenad och fem minuters träning blev han mycket mer högljudd inomhus." from="Oskar, förstagångshundägare" />

För rätt person är den här rasen djupt givande. Silky terrier passar ägare som vill ha en liten hund med stil, intelligens och terrieranda, och som gärna matchar den gnistan med tid, tålamod och konsekvent omsorg.

Silky terrier

Silky terrier är i första hand är en sällskaps- och utställningshund. Rasen är aktiv, den gillar att jobba och deltar gärna inom olika hundsporter, bland annat agility, viltspår och lydnad.

Välkommen till Team Moalands Kennel

På Team Moalands Kennel strävar vi efter att föda upp hundar i liten skala i hemmiljö, med fokus på friska och meriterade föräldrar. Vårt mål är att avla hundar som är sunda i både kropp och själ.

Vi har ett starkt engagemang för hundars välbefinnande och hälsa, vilket genomsyrar allt vi gör. Jag, Anna, har tidigare varit ordförande i SSTR (Svenska Silky Terrier Ringen), men är idag ansvarig för medlemstidningen och hemsidan. Vårt arbete i klubben fortsätter med samma passion och omsorg som alltid.

Vi har varit aktiva inom rasklubbar under många år. Micke har varit styrelseledamot i Svenska Irländsk Varghundsklubben (SvIVK) och fungerat som kontaktman under ett par år. Jag har varit kontaktrepresentant för södra Sverige inom SvIVK och har även suttit i styrelsen för Schäferklubben Hässleholm under flera år.

Jag har arbetat hos en veterinär i några år och har även studerat djurmassage. Jag har genomgått SKK:s uppfödarutbildning och har varit aktiv på tävlingsbanan med mina tidigare schäfrar. Vår kennelprefix, Team Moalands, etablerades 2006 och speglar vår familjedynamik: "Team" står för vårt gemensamma arbete, "Moa" är den första bokstaven i våra namn (Micke, Ossian och Anna), och "Lands" representerar vår lantliga livsstil.

Vi tror på att stödja varandra med uppmuntran och fina ord, särskilt när utmaningar dyker upp. Ossian är alltid där för att gosa med hundarna och sprida glädje i vårt hem.

Team Moalands

## Snabbfakta

Dansk-svensk gårdshund är en liten men rejäl och aktiv gårds- och sällskapshund från Danmark och Sverige. FCI placerar rasen i grupp 2 som hund av pinschertyp. Den är alltså inte en terrier, även om den förr kallades skånsk terrier.

- **Mankhöjd:** 34–37 cm för hanar och 32–35 cm för tikar, med en tillåten avvikelse på 2 cm åt båda håll.
- **Ursprunglig uppgift:** att larma, fånga råttor och leva nära människorna på gården.
- **Temperament enligt standarden:** alert, livlig och uppmärksam.
- **Päls:** kort, hård och slät, med vitt som dominerande färg.
- **Passar bäst hos:** en person eller familj som vill träna vardagsfärdigheter, erbjuda både rörelse och nosarbete och hjälpa hunden att komma till ro.

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Viktuppgifter på olika webbplatser är därför riktvärden, inte ett mått som alla vuxna dansk-svenska gårdshundar ska passa in i. För den som väljer valp är föräldrarnas storlek, hull och funktion mer användbara än ett enda viktspann.

## Utseende och päls

Dansk-svensk gårdshund ska vara liten, kompakt och substansfull, inte tunn eller elegant. Kroppen är svagt rektangulär: förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är 9:10. Rasen utvecklas sent i kroppen, och den fulla muskelmassan och volymen kan dröja tills hunden är tre till fyra år.

Huvudet är förhållandevis litet och trekantigt. Öronen får vara rosenöron eller framåtvikta; ståndöron ingår inte i rasidealet. Svansen kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans av varierande längd. En medfödd stubbsvans är en naturlig variation och ska inte blandas ihop med en kuperad svans.

Pälsen är hård, kort och slät och saknar underull. Vitt ska dominera, med en- eller flerfärgade fläckar i svart, tan, gult, leverbrunt, viltfärgat eller olika nyanser av fawn. Fläckar ska också finnas på huvudet, och små prickar i det vita är tillåtna. Utseendet kan alltså variera mycket utan att hundarna tillhör olika varianter av rasen.

Pälsen kräver lite skötsel, men fällningen kan märkas. Borsta bort lösa hår när det behövs, särskilt under fällningsperioder, och bada när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, öron, tassar och klor. Vänj valpen stegvis vid tandborstning och annan hantering. Lugn, belöningsbaserad hanteringsträning gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Dansk-svensk gårdshund är normalt snabb, nyfiken och människoorienterad, men rasnamnet är ingen garanti för en lättsam familjehund. Standardens ord är alert, livlig och uppmärksam. I vardagen märks det ofta som beredskap att följa med, reagera på rörelse och tala om när något händer i närheten.

Vaktuppgiften på gården märks fortfarande hos många individer. Många larmar när någon kommer, men hur lätt skallet startar och hur snabbt hunden tystnar varierar. I ett lyhört hem är det klokt att undersöka hur föräldrar och vuxna släktingar reagerar på dörrar, trapphus och besök. Det är mer träffsäkert än att utgå från att rasen alltid är tyst eller alltid skällig.

I SKK:s äldre BPH-sammanställning framstår rasen som i huvudsak trygg och förhållandevis energisk. Samtidigt varierar nyfikenhet, lekfullhet och intresse för främmande människor tydligt. BPH beskriver hundens reaktioner; det är inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Läs därför den enskilda hundens protokoll och fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen.

Bakgrunden som råttfångare gör intresset för små, snabba djur relevant. Det betyder inte att varje gårdshund jagar allt den ser, men en blivande ägare bör räkna med att träna avbrott och inkallning. Kaniner, marsvin och andra små sällskapsdjur behöver säkra utrymmen som hunden inte kan nå.

## Träning och motion

Dansk-svensk gårdshund behöver regelbunden fysisk och mental aktivitet, men det finns ingen korrekt timregel som passar alla. Ålder, hälsa, intensitet, miljö och återhämtning avgör hur en bra dag ser ut. En vuxen hund kan få en blandning av promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, lek och kort vardagsträning. Valpar behöver gradvis ökande erfarenheter och gott om vila, inte ett vuxenprogram i miniatyr.

Följ hundens beteende i stället för klockan. En rimlig nivå ger en hund som kan varva ned hemma, återhämtar sig efter aktivitet och fortfarande rör sig ledigt nästa dag. Ihållande rastlöshet kan betyda att vardagen saknar meningsfulla uppgifter, men mer fart är inte alltid lösningen. Ibland behöver hunden mer nosarbete, tydligare rutiner eller hjälp att komma till ro.

Prioritera färdigheter som hjälper en snabb och uppmärksam hund att fungera i vardagen:

- inkallning och frivillig kontakt när vilt eller andra störningar dyker upp
- att kunna avbryta jakt, grävande och intensiv lek
- lugnt beteende vid dörr, fönster och besök
- att kunna vila trots att människor rör sig i hemmet
- koppelgående och följsamhet i trafikerade miljöer
- trygg hantering av tassar, mun, öron och kropp

Träna stegvis med positiva, belöningsbaserade metoder och anpassa svårigheten till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket även betyder att skällande, dragande eller uppvarvning kan befästas om det ofta leder till det hunden vill ha. Agility, rallylydnad, spår, nosework och annan hundsport kan passa, men ingen särskild gren är ett krav. Det viktiga är en hållbar kombination av samarbete, nosarbete, rörelse och återhämtning.

## Hälsa

Dansk-svensk gårdshund betraktas generellt som en sund ras, men ”frisk ras” ersätter inte kontroll av den aktuella kullen. Be om registrerade resultat, datum och information om nära släktingar. Ett testnamn eller en märkning om att föräldrarna är hälsotestade säger för lite utan själva resultatet.

Höftledsdysplasi, HD, är ett område där gammal och ny information lätt blandas ihop. Rasen har i dag hälsoprogram nivå 1 hos SKK. Det betyder att HD-resultat kan registreras centralt, men att röntgen inte är ett krav för att valpar ska kunna registreras. Enligt rasklubben ska hundar med HD D eller E eller kliniska symtom inte användas i avel. Ett officiellt resultat och, när det finns, HD-index ger ändå värdefull information om just höfterna; det är inte ett intyg på hundens totala hälsa.

För patellaluxation säger rasklubbens aktuella rekommendationer att en hund som har tillståndet eller har opererats för det inte ska användas i avel. Rekommendationen innebär däremot inte att alla föräldradjur har ett obligatoriskt officiellt patellaresultat. Fråga därför både om undersökning och om knäproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

Primär linsluxation, PLL, är en allvarlig ögonsjukdom kopplad till en mutation i genen ADAMTS17, och det finns ett validerat DNA-test för rasen. Rasklubben rekommenderar särskilt testning när det finns bärare eller otestade nära släktingar i linjen utan en DNA-testad fri hund i mellanled. En bärare får enligt rekommendationen endast paras med en DNA-testad fri hund eller en hund som är fri genom härstamning, så kallat hereditärt fri. Ett fritt PLL-resultat gäller denna mutation; det utesluter inte andra ögonproblem eller andra sjukdomar.

Inför ett köp är det rimligt att kontrollera:

- föräldrarnas identitet och faktiska HD-resultat, om de är röntgade
- eventuell patellaundersökning och känd familjehistorik
- PLL-status och hur resultatet passar ihop med den andra förälderns
- sjukdomar, hältor, tandproblem och mentalitet hos nära släktingar
- att uppfödaren kan förklara både styrkor och osäkerheter i kombinationen

## Historia och ursprung

Dansk-svensk gårdshund är en gammal skandinavisk gårdshundstyp men en förhållandevis sent erkänd ras. Liknande hundar levde länge på gårdar i Danmark och södra Sverige, där de höll efter råttor, larmade när någon kom och fungerade som sällskap. Exakt hur typen uppstod är inte klarlagt. Kopplingar till pinscherhundar och brittiska vita jaktterrier har diskuterats, men ska inte beskrivas som en säker stamtavla.

Före erkännandet användes bland annat namnet skånsk terrier. Vid en svensk inventering 1986 samlades 107 hundar, vilket bidrog till bedömningen att typen var tillräckligt enhetlig och att det samtidigt fanns en användbar genetisk variation. Sverige och Danmark erkände rasen gemensamt 1987 under namnet dansk-svensk gårdshund.

FCI gav rasen ett preliminärt internationellt erkännande 2008 och ett definitivt erkännande 2019. Den placerades i grupp 2 som hund av pinschertyp, inte i terriergruppen. I dag är de flesta sällskapshundar, men viljan att larma, intresset för smågnagare och den stora arbetslusten gör rasens historia relevant även i ett modernt hem.

## Att leva med rasen

Dansk-svensk gårdshund passar bäst i ett hem där närhet, aktivitet och vardagsträning är en naturlig del av livet. Den kan fungera för en förstagångsägare, men den behändiga storleken gör inte rasen kravlös. Ägaren behöver uppskatta en snabb hund, kunna förebygga jakt och larm och vara beredd att träna lugn lika noggrant som fart.

Med barn ska samspelet alltid ledas av en vuxen. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn ska inte störa den när den äter, sover eller försöker gå undan. Bedöm föräldradjurens beteende och hundens egen förmåga att avbryta lek; uttrycket ”barnvänlig ras” är inte en säkerhetsgaranti.

En gårdshund kan leva med katt, men utfallet beror på individerna och introduktionen. Förhindra att hunden jagar katten, låt katten ha höga platser och fria flyktvägar och håll de första mötena korta och kontrollerade. Smådjur som kaniner och gnagare bör hållas fysiskt åtskilda även om hunden verkar lugn under uppsikt.

Lägenhet kan fungera om hunden får komma ut, arbeta med nosen och lära sig att inte bevaka varje ljud i huset. En trädgård ersätter inte aktivering, och ett stort hem löser inte ensamhet. Börja ensamhetsträningen med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, öka först när den verkligen kan koppla av och ordna annan omsorg om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

Träffa om möjligt båda föräldrarna eller andra vuxna släktingar före beslutet. Titta efter hur de hälsar, återhämtar sig efter en överraskning, reagerar på smådjur och ljud och kommer till ro efter aktivitet. Den informationen, tillsammans med verifierbara hälsodata och en uppfödare som känner sina linjer, säger mer om vardagen än generella löften om att rasen passar alla.

Dansk-svensk gårdshund

Swedish Kennel Club

Danish Kennel Club

The Danish/Swedish Farmdog Club of America

Fédération Cynologique Internationale

Dansk-svensk gårdshund är en livlig, medelstor till liten skandinavisk gårdshundsras, kompakt och atletisk med slät, övervägande vit päls med färgade fläckar. Den är mycket människoorienterad, intelligent och energisk, och är en kärleksfull familjehund när den får daglig motion, träning och mental stimulans.

## Snabbfakta

Drever är en svensk, lågställd drivande jakthund för framför allt hare, räv, rådjur och hjort. Rasen kombinerar stark jaktlust och självständigt arbete i skogen med ett lugnt grundtemperament. Den passar bäst hos en jägare eller i ett hem som verkligen kan ge utlopp för nosarbete och hantera rasens skall och spårintresse i vardagen.

- **Användning:** allrounddrivare som söker upp vilt, följer spåret och ger skall. Spårnoggrannhet, lämplig hastighet och förmåga att avbryta ett långt drev är viktiga egenskaper.
- **Storlek:** hanhundar ska vara 32–38 centimeter i mankhöjd, med 35 centimeter som ideal. Tikar ska vara 30–36 centimeter, med 33 centimeter som ideal.
- **Mentalitet:** rasstandarden beskriver drevern som uppmärksam och lugn. Aggressivitet, nervositet och skygghet hör inte till den önskade rastypen.
- **Aktivitetsnivå:** hög arbetslust och stor uthållighet. Koppelpromenader räcker sällan som enda aktivitet.
- **Päls:** grov, rak och tätt åtliggande päls som är förhållandevis enkel att sköta.
- **Viktigt hälsofokus:** jaktrelaterat lungödem, även kallat jaktödem, är rasens tydligast dokumenterade särskilda hälsoproblem.

Drevern kan vara en fin familjemedlem, men den är ingen okomplicerad sällskapshund. Den som vill ha en hund som ofta går lös, sällan arbetar med nosen och är tyst i flerbostadshus bör överväga en annan ras.

## Utseende och päls

Drevern ska vara långsträckt och lågställd, men samtidigt stark, muskulös och rörlig. Den är byggd för arbete i terräng, inte för ett överdrivet långt eller tungt intryck. Markavståndet ska vara ungefär 40 procent av mankhöjden, och rörelserna ska vara jämna, parallella och vägvinnande.

Rasstandarden anger mankhöjd men ingen idealvikt. En siffra på vågen säger därför mindre än hundens helhet: revbenen ska kunna kännas, midjan ska gå att urskilja och hunden ska ha muskler för sitt arbete. Vid val av valp är fria rörelser, välbyggda framben och tillräckligt markavstånd mer användbart än ett utlovat vuxet kilotal.

Pälsen är grov, rak och tätt åtliggande. Den är kortare på huvud, öron och nedre delen av benen och något längre på hals, rygg och lårens baksidor. Svansens undersida är borstig utan att bilda fana. Alla färger i kombination med vita tecken är tillåtna utom övervägande vitt, merle och leverbrunt. De vita tecknen ska synas från flera håll.

Pälsvården är lätt, men en arbetande hund behöver mer än borstning. Borsta bort lösa hår när det behövs och bada när hunden är smutsig, inte efter ett fast schema. Efter jakt eller en tur i tät terräng bör du gå igenom tassar, klor, hud, ögon och öron och leta efter sår, skräp och fästingar. Håll klorna så korta att de inte stör tassens kontakt med marken.

## Temperament och personlighet

Drevern ska vara lugn och uppmärksam, men den är också avlad för att fatta egna beslut på avstånd från föraren. Det som hemma kan uppfattas som envishet är ofta samma självständighet som behövs i skogen. När en intressant viltdoft dyker upp kan omvärlden snabbt bli mindre viktig än spåret.

I rätt vardag kan drevern växla mellan intensivt arbete ute och ro hemma. Det garanterar inte att varje individ blir tyst, lättstyrd eller social med alla. Arv, erfarenheter, träning och balansen mellan aktivitet och vila spelar stor roll.

Med barn gäller samma grundregel som för alla hundar: en vuxen ska vara närvarande och hunden ska ha en ostörd viloplats. Ett lugnt rastemperament ersätter inte tillsyn, och barn ska inte ansvara för en hund som kan kasta sig efter en doft på promenaden.

Om drevern kan leva med andra hundar, katter och smådjur avgörs från individ till individ. En drever kan lära sig att leva med en katt, särskilt genom tidiga och lugna introduktioner, men jaktlusten gör att man aldrig bör lova att det fungerar. Hindra hunden från att jaga katten från första mötet, ge katten egna säkra zoner och lämna inte djuren ensamma tillsammans innan du vet hur de fungerar ihop. Små sällskapsdjur behöver ett utrymme som hunden inte kan nå.

Skallet är ett arbetsredskap: jägaren ska kunna följa drevet med hörseln. Det betyder inte att alla drevrar skäller mycket inomhus, men ljudnivån måste vägas in före köp, särskilt i lägenhet. Återkommande skall eller ylande när hunden lämnas ensam ska ses som ett tecken på att upplägget behöver ändras, inte som en ofrånkomlig rasegenskap.

## Träning och motion

Drevern tränas bäst med tydliga rutiner, värdefulla belöningar och en svårighet som ökar lite i taget. Hårda korrigeringar skapar inte en säkrare jakthund. Belöningsbaserad träning som tar hänsyn till rasens motivation ger bättre förutsättningar för tillit och samarbete.

Börja inkallningen i en störningsfri miljö. Belöna snabbt, låt ofta hunden återgå till att nosa och flytta sedan träningen till långlina innan du ökar svårigheten. Då blir inkallning inte alltid lika med att det roliga tar slut. En vältränad inkallning minskar risken, men den gör inte jaktlusten ofarlig. I viltrika områden är långlina, inhägnad eller genomtänkt jaktlig hantering ofta säkrare än att pröva om lydnaden håller.

Ingen exakt tidsregel passar varje drever. En bra vardag innehåller fysisk aktivitet, nosarbete, korta träningspass och återhämtning. Anpassa mängden efter ålder, kondition, jaktperiod och individ. Bygg upp uthålligheten gradvis inför säsong i stället för att låta en otränad hund gå direkt från lugna veckor till en lång jaktdag.

Aktiviteter som ligger nära rasens förmågor är till exempel:

- viltspår eller personspår med tydlig början och slut;
- sökövningar där hunden får arbeta metodiskt med nosen;
- promenader i varierad terräng med tid att undersöka dofter;
- drevprov och jaktträning under kunnig handledning för den hund som ska användas i jakt.

Jakt är mer än motion. Drevern ska söka, resa och spårnoga driva hare, räv, rådjur eller hjort med ett hörbart skall och ett samarbete som gör jakten hanterbar. För den som inte jagar blir uppgiften därför större än att lägga till en extra lång promenad: hunden behöver regelbundet, strukturerat arbete som använder nos, uthållighet och problemlösning.

## Hälsa

Drevern betraktas i stort som en frisk ras, men jaktrelaterat lungödem är ett särskilt problem som varje valpköpare och ägare bör känna till. Tillståndet innebär akuta andningsbesvär i samband med eller efter jakt. Det är en form av icke-hjärtrelaterat lungödem, och den exakta bakomliggande mekanismen är fortfarande inte klarlagd.

Varningssignaler är hosta, onormalt snabb eller ansträngd andning och en trötthet som inte stämmer med arbetet. En drabbad hund kan ha svårt att lägga sig, sitta med uppsträckt huvud eller tystna under pågående drev. Avbryt ansträngningen och kontakta veterinär om en hund får sådana symtom. Vänta inte på att nästa jakttillfälle ska visa om det händer igen.

Ärftlighet har betydelse för risken, och Svenska Dreverklubbens avelsstrategi innehåller särskilda riktlinjer för att minska lungödem. Be därför uppfödaren visa hur fall på både tikens och hanens sida har bedömts och hur den planerade kombinationen ser ut i DreverData. Fråga också hur nära släktingar har fungerat under jakt; normal andning och återhämtning efter arbete är viktig information.

Bedöm inte en dreveruppfödare efter en generell lista med HD-, ED- och ögontester från andra raser. Utgå från aktuella råd för drever. Kontrollera föräldradjurens identitet, jakt- och utställningsresultat, mentalitet, sjukdomshistorik och släktskap i SKK:s och rasklubbens register. Be om raka svar även om problem som saknar ett enkelt test.

God vardagsvård är fortfarande viktig. Håll hunden slank och välmusklad, bygg kondition gradvis och ge tid för nedvarvning efter hårt arbete. Kontrollera hunden efter jakten och sök vård vid skada, smärta, avvikande rörelser eller förändrad andning. Ett bestämt löfte om en viss livslängd säger mindre än dokumenterad hälsa i släkten och en öppen uppfödare.

## Historia och ursprung

Drevern är svensk som ras men har kontinentala rötter. Westfalisk dachsbracke importerades till södra Sverige under 1910-talet, och det första exemplaret registrerades av SKK 1913. Den bakomliggande dachsbracke-typen hade utvecklats i bland annat södra Tyskland, Tyrolen och Schweiz under 1800-talet.

I Sverige uppskattades den lågställda hundens sätt att driva rådjur och senare även hare, räv och hjort. Svenska Dachsbrackenklubben bildades 1944. År 1947 fick den svenska varianten namnet drever och klubben bytte namn till Svenska Dreverklubben. SKK erkände drevern som svensk ras 1953.

Rasen har fortsatt att avlas som arbetande jakthund. Det förklarar både den robusta konstruktionen och dagens starka jaktlust. Dreverns identitet bygger inte bara på utseendet utan på förmågan att arbeta spårnoga i svenska marker, ge ett tydligt skall och hålla en hastighet som passar drevjakten.

## Att leva med rasen

Drevern passar bäst när jakt eller regelbundet spårarbete är en planerad del av livet, inte något man kanske provar senare. Den kan bo i hus eller lägenhet, men bostadstypen löser inte rasens behov. En lägenhetsägare måste ordna dagligt arbete ute och förebygga störande ljud; en husägare behöver ändå träna hunden och säkra grindar och tomt.

Gör följande verklighetskontroll före köp:

- **Arbete:** Vem ger hunden regelbundet nosarbete och fysisk träning även utanför jaktsäsongen?
- **Säkerhet:** Kan ni använda långlina, säkra inhägnader och pålitliga rutiner kring dörrar, bil och jaktmarker?
- **Ljud:** Klarar boendet ett kraftigt skall, och har ni en plan om hunden börjar skälla av stress eller understimulans?
- **Ensamhet:** Finns tid att ensamhetsträna i små steg och ordna hjälp om hunden inte klarar arbetsdagens upplägg? En drever ska inte förväntas vara ensam en hel arbetsdag.
- **Familjens djur:** Kan barn få vuxen tillsyn och kan katter eller smådjur få egna säkra utrymmen?
- **Uppfödare:** Kan uppfödaren redovisa jaktfunktion, mentalitet, lungödem i släkten och resonemanget bakom kombinationen utan att ge garantier som ingen kan hålla?

För en förstagångsägare är drever möjlig, men bara om personen vill lära sig drivande hundars arbetssätt och har stöd av uppfödare, rasklubb eller erfaren instruktör. För den som jagar och uppskattar en självständig hund med lugnt grundtemperament kan rasen bli både en skicklig jaktkamrat och en nära familjemedlem. För den som söker en lättstyrd ren sällskapshund är drevern sällan det mest träffsäkra valet.

Drever

Svenska Dreverklubben

The Swedish Kennel Club

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Drevern är en robust svensk drivande stövare, låg och lång i kroppen men ändå stark och uthållig. Den är avlad för att spåra och driva vilt i jämnt tempo, har en klar och tydlig röst, stark jaktinstinkt och behöver mycket motion. Den är vänlig, tillgiven och lättskött i pälsen, och passar bra i aktiva hem där man gillar friluftsliv.

Hundihult är en uppfödare av raserna Dansk-svensk gårdshund och Drever med bas i ätran i Sverige. Uppfödningen av dansk-svensk gårdshund inleddes 2021.

Hundihult

Joflyy Amazingsky

## Snabbfakta

Malteser är en liten sällskapshund för den som vill ha en nära, alert hund och kan lägga mycket tid på pälsvård. Rasen kan uppskatta både längre promenader, lek och lugna stunder i knät. Den lilla kroppen betyder alltså inte att hunden bara vill bli buren, men storleken kräver varsam hantering.

- **Ursprung och hemland:** centrala Medelhavsområdet och Italien
- **Rasgrupp:** grupp 9, sällskapshundar
- **Storlek:** hanar 21–25 cm och tikar 20–23 cm i mankhöjd
- **Vikt:** 3–4 kg enligt rasstandarden
- **Päls:** lång, rak, vit och silkeslen, utan underull
- **Passar dig som:** vill ha en aktiv liten följeslagare och är beredd på regelbunden päls-, tand- och kroppsvård

Malteser kan fungera för en förstagångsägare, men även en ny hundägare måste vara beredd att lära sig pälsvård och träna ensamhet, rumsrenhet och vardagsregler från början. Innan du väljer ras bör du särskilt fundera på om du faktiskt vill sköta pälsen nästan varje dag under många år.

## Utseende och päls

Maltesern är liten och elegant med en kropp som är längre än den är hög. Den fulla utställningspälsen faller lång och rak längs kroppen. Rasstandarden beskriver pälsen som tät, blank och silkeslen utan underull. Färgen ska vara rent vit, men en svag ton av elfenben är tillåten.

En lång malteserpäls behöver kammas och borstas varje dag eller åtminstone varannan dag för att små tovor inte ska växa ihop. Den vita pälsen behöver också badas regelbundet, men rätt intervall beror på pälslängd, vardag och hur smutsig hunden blir. Red ut pälsen systematiskt ända ned mot huden och kontrollera särskilt områden där friktion lätt skapar tovor.

Många sällskapshundar klipps kortare än utställningsidealet. Kortare hår kan göra pälsvården snabbare, men tar inte bort behovet av att kontrollera hud, ögon, öron, klor och tänder. Be uppfödaren visa hur hundens päls ska kammas, badas och torkas. Vänj valpen stegvis vid att stå still, bli hanterad och få tassar, mun och ansikte undersökta. Då blir skötseln mindre stressande för både hund och ägare.

Malteser beskrivs ibland som allergivänlig eftersom pälsen saknar underull. Det är missvisande: det finns inga allergifria hundar, och hundens allergener finns framför allt i hud och saliv. Reaktionen kan dessutom skilja mellan individer, även inom samma ras. Den som har allergi ska därför inte lita på rasnamnet eller pälstypen, utan behöver bedöma sin egen situation tillsammans med vården.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en livlig, tillgiven, sansad och intelligent sällskapshund. Många malteser är uppmärksamma på sin ägare, tycker om att lära sig små uppgifter och växlar gärna mellan aktivitet och närhet. Det gör rasen till en engagerad följeslagare, inte till en prydnadshund utan egna behov.

Rasbeskrivningen är däremot ingen garanti för hur en enskild hund reagerar på främlingar, andra hundar eller nya miljöer. I rasklubbens svenska ägarenkät ingick 247 hundar, och svaren visar att de sociala reaktionerna varierar. Bara 13 malteser hade genomfört BPH under den redovisade perioden, vilket är för få för säkra slutsatser om rasens beteende i stort.

Räkna därför inte med att alla malteser automatiskt är tysta, öppna mot alla eller enkla med andra djur. Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar fungerar i vardagen: vid besök, hundmöten, hantering, ljud och vila. Lugna möten med olika människor och miljöer, tillsammans med tydliga vardagsrutiner, säger mer än generella etiketter som ”skällig” eller ”alltid vänlig”.

## Träning och motion

Malteser behöver daglig fysisk aktivitet och mental sysselsättning, men samma minutantal passar inte alla. En frisk vuxen hund kan uppskatta längre promenader, nosarbete, trickträning och lek. Anpassa längd och tempo efter ålder, kondition, väder och återhämtning. Bygg upp en valp gradvis. Om hunden blir stel, halt eller ovanligt trött ska den få ta det lugnare, och kvarstår besvären behöver en veterinär bedöma dem.

När hunden lär sig något nytt är det klokt att sluta medan den fortfarande är koncentrerad, i stället för efter ett bestämt antal minuter. Belöna önskat beteende och träna på sådant som gör vardagen enkel: inkallning, koppelgång, lugn på en egen plats, hantering och att kunna tystna när du har uppmärksammat det som fick hunden att larma.

Rumsrenhet är en träningsfråga, inte ett bevis på rasens intelligens eller trots. Ta ut valpen ofta, särskilt efter sömn, mat och lek, och belöna när det blir rätt. Även ensamhet ska tränas gradvis när valpen är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och en vuxen hunds förmåga beror på träning och individ. Börja med mycket korta, odramatiska separationer och öka bara när hunden förblir lugn.

## Hälsa

Malteser beskrivs generellt som en frisk ras, men patellaluxation och navelbråck kan förekomma. Patellaluxation innebär att knäskålen kan förflyttas från sitt normala läge; hälta eller ett återkommande hoppande steg är signaler som bör bedömas av veterinär.

Rasklubbens avelsdokument redovisar 40 registrerade patellaundersökningar under 2012–2021. Det är ett litet och selekterat underlag och visar inte hur vanligt problemet är bland alla malteser. Be i stället uppfödaren visa eventuella officiella patellaresultat för föräldradjuren och berätta om knäproblem eller navelbråck i nära släkt. Malteser har inget eget krav på hälsoundersökning i SKK:s särskilda registreringsregler för 2026. Ett frivilligt resultat kan ändå ge värdefull information; frivilligt betyder inte oviktigt.

Rinnande ögon och missfärgning under ögonen, ofta kallat tårfläckar, rapporterades för många hundar i rasklubbens ägarenkät. I enkätrapporten beskrivs missfärgningen som kosmetisk, samtidigt som orsaken inte är säkerställd. Färgen i sig är därför ingen diagnos. Håll området rent och torrt, men sök veterinär om ögat blir rött, hunden kisar eller gnuggar sig, eller om det kommer kladd eller en tydlig ny förändring.

Kontrollera ögon, rörelser, hud och mun regelbundet. Börja med tandborstning redan när hunden är ung och gör hanteringen lugn och förutsägbar. En bred lista över möjliga småhundssjukdomar säger mindre än dokumenterade resultat, hundens egna symptom och det man faktiskt vet om hälsan hos nära släktingar.

## Historia och ursprung

Malteserns namn bevisar inte att rasen kommer från ön Malta. Den officiella standarden anger centrala Medelhavsområdet som ursprung och Italien som hemland. Namnet kopplas där till ett semitiskt ord för hamn eller tillflyktsort, vilket förekommer i flera ortnamn runt Medelhavet.

Rasens föregångare levde i hamnar och kuststäder, där de jagade råttor och möss i magasin och fartygslastrum. Små hundar kallade *canes melitenses* nämns från Aristoteles tid. Liknande hundar blev senare uppskattade sällskap i det antika Rom och syns vid förnäma personers sida i renässansmålningar. Historien rymmer alltså både praktiskt arbete i hamnmiljöer och en lång roll som sällskapshund.

Den första dokumenterade maltesern i Sverige var en tik som importerades från England 1910 och visades i Stockholm 1911. Dagens ras är framför allt sällskapshund, även om enskilda hundar kan trivas med exempelvis lydnad, spår eller agility på lämplig nivå.

## Att leva med rasen

Malteser kan bo bra i lägenhet om den får promenader, mental aktivitet, närhet och träning på ljud i omgivningen. Bostadens storlek ersätter inte vardagsbehoven, och en liten hund ska inte behöva tillbringa dagen i famnen. Ge den möjlighet att gå, nosa, välja viloplats och använda kroppen på ett tryggt sätt.

Med barn är vuxen närvaro viktig. Hunden väger bara 3–4 kg, så lek på golvnivå, varsamma lyft och en fredad bädd minskar risken för både rädsla och olyckor. Barn ska inte störa hunden när den äter eller sover. Hur rasen fungerar med andra hundar, katter eller smådjur avgörs av individ, tidigare erfarenheter och introduktion; det går inte att lova utifrån rasen ensam.

Gör en realistisk vardagskontroll före köp:

- Kan någon sköta pälsen nästan dagligen och börja med tandborstning och hantering direkt?
- Hur fungerar föräldradjuren vid besök, hundmöten, vila och korta separationer?
- Finns officiella patellaresultat, och vad vet uppfödaren om knän, navelbråck och ögonbesvär i familjen?
- Får du se registreringsuppgifter och träffa tiken i hennes vanliga miljö?
- Kan du ordna tillsyn medan valpen ännu inte kan vara ensam?

Malteser passar bäst hos den som uppskattar kombinationen av närhet, livlighet och träningsvilja – och samtidigt accepterar den omfattande skötseln och variationen mellan individer bakom det vita, eleganta yttre.

Malteser

Malteser är en liten, robust sällskapshund med lång, vit silkig päls och uttrycksfulla mörka ögon. Den är tillgiven och mycket människoorienterad och anpassar sig väl till livet i lägenhet om den får dagliga promenader. Den behöver regelbunden pälsvård, tandvård och mild träning och lever ofta ett långt och aktivt liv.

Mini Maltes Stars är en uppfödare av rasen Malteser med bas i Bandhagen i Sverige. Verksamhetens registrerade historik med rasen går tillbaka till 2022.

Mini Maltes Stars

## Snabbfakta

Tysk schäferhund är en medelstor, kraftfull tysk bruks-, vall- och tjänstehund för en ägare som vill träna aktivt och metodiskt. Rasen är samarbetsinriktad och mångsidig, men den stora variationen inom rasen gör valet av uppfödare, föräldradjur och kull ovanligt viktigt.

- **Ursprung:** Tyskland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar
- **Mankhöjd:** hanhund 60–65 cm, tik 55–60 cm
- **Vikt:** hanhund 30–40 kg, tik 22–32 kg
- **Hårlag:** normalhårig dubbelpäls eller lång dubbelpäls, båda med underull
- **Aktivitetsnivå:** hög; rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete
- **Viktigt inför köp:** kontrollera hälsa, mentalitet, arbetsegenskaper och rörelser hos föräldrar och nära släktingar, inte bara vad uppfödaren kallar linjen eller vilka utställningsmeriter hundarna har

En tysk schäferhund kan vara en mycket kompetent familje- och träningshund när vardagen motsvarar individens arbetslust. Den är däremot sällan ett bra val för den som främst vill ha en okomplicerad sällskapshund. En förstagångsägare behöver vara beredd att gå kurs, träna regelbundet och ordna hjälp tidigt om hunden utvecklar rädsla, stress, en stark vilja att jaga sådant som rör sig eller svårigheter att koppla av.

## Utseende och päls

Tysk schäferhund ska vara kraftfull och välmusklad utan att kroppen eller rörelserna blir överdrivna. Kroppen är något längre än den är hög. Hanhundar ska enligt rasstandarden vara 60–65 cm och väga 30–40 kg; tikar ska vara 55–60 cm och väga 22–32 kg.

Rygg och kors är inte samma sak. Rasstandarden beskriver en rak rygg som fortsätter till ett lätt sluttande kors. En kraftigt välvd eller avfallande länd och ett övervinklat, kohasigt eller instabilt bakställ är inte ett rastypiskt ideal. SKK:s särskilda domaranvisningar pekar ut just överlinje och bakställ som riskområden och anger att rörelserna ska bedömas både i skritt och trav.

För en valpköpare är naturliga rörelser mer informativa än en extrem uppställningsbild. Be att få se föräldradjuren gå och trava på ett plant underlag. Bakbenen ska arbeta stabilt och parallellt bakifrån, utan att haserna faller in eller ser ostadiga ut. Titta också på vuxna släktingar; en valp visar ännu inte hur den färdiga kroppen kommer att fungera.

Rasen har två godkända hårlag. Normalhårig schäfer har tät, grov och åtliggande dubbelpäls. Den långhåriga varianten har längre, mjukare täckhår som inte ligger lika tätt. Båda ska ha underull och båda fäller. Borsta och kamma efter behov, oftare under fällningsperioder, och kontrollera särskilt längre päls bakom öron, på ben och svans. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt ett fast schema.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden eftersträvar en välbalanserad, nervfast, självsäker, uppmärksam och följsam tysk schäferhund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, arbetslust, socialitet, rädsla och förmåga att varva ner kan skilja tydligt mellan hundar och släktlinjer inom rasen.

Schäferhundar beskrivs ofta som intelligenta, lojala eller naturligt vaktande, men sådana etiketter säger för lite om vardagen. En hund med stor arbetslust kan vara fokuserad och följsam i rätt arbete men krävande utan tydliga uppgifter. Uppmärksamhet på omgivningen kan ge god kontroll tillsammans med föraren, men också skall eller starka reaktioner om hunden är osäker, stressad eller dåligt tränad. Rasen ska inte väljas med förväntningen att alla individer automatiskt är trygga vakthundar eller enkla familjehundar.

I vissa delar av rasens avel har bruksprov och tjänst vägt tyngst, i andra har utställning vägt tyngre. Etiketter som ”bruks” och ”exteriör” räcker ändå inte för att förutsäga aktivitetsnivå eller familjelämplighet. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande människor, hundar, ljud, avkoppling och nya miljöer. Be om resultat och vardagsbeskrivningar även för kullsyskon, halvsyskon och tidigare avkommor.

På Mentalbeskrivning Hund, MH, dokumenteras hundens reaktioner vid bland annat kontakt, lek, förföljande, passivitet, överraskningar, hot och skott. MH är en beskrivning, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd. Läs därför hela protokollet och jämför flera nära släktingar i stället för att nöja dig med att en hund har ”känd mental status”.

## Träning och motion

Tysk schäferhund behöver dagligen använda både kroppen och hjärnan, men det finns inget korrekt timtal som passar varje individ. Behovet påverkas av ålder, hälsa, återhämtning, träningsvana och vad aktiviteten faktiskt innehåller. En ung hund behöver andra belastningar än en färdigvuxen, vältränad hund.

En fungerande vardag kombinerar promenader och fri rörelse på säkra platser med nosarbete, problemlösning och samarbetsövningar. Spår, sök, lydnad, bruksgrenar och andra uppgifter där hunden får arbeta koncentrerat passar rasens bakgrund. Variera underlag och miljö men öka längd, svårighet och fysisk belastning stegvis. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag, utan att bygga kondition, kroppskontroll, självbehärskning och förmåga att återhämta sig.

Belöningsbaserad, individanpassad träning gör det tydligt vilket beteende som lönar sig utan att bygga samarbetet på rädsla eller obehag. Börja tidigt med inkallning, följsamhet, hantering, koppelgående, avstånd till störningar och att lämna föremål. Träna också den mindre spektakulära färdigheten att ligga lugnt medan inget händer. En schäferhund som bara får högintensiva aktiviteter kan bli skicklig på att gå upp i varv men få svårt att komma ner igen.

Valpar ska inte motioneras som vuxna hundar. Korta upptäcktsstunder, lek i eget tempo, vila och positiv miljöträning är viktigare än långa sträckor, hopp eller tvära vändningar. Öka belastningen stegvis när hunden växer. Vid hälta, stelhet, ovilja att röra sig eller förändrat rörelsemönster bör träningen anpassas och veterinär kontaktas.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, och armbågsledsdysplasi, ED, är de mest centrala dokumenterade hälsokontrollerna inför köp av en svenskregistrerad tysk schäferhund. SKK och rasklubbens avelsstrategi prioriterar båda områdena. Hudproblem och besvär från rörelseapparaten förekommer också, medan den svenska avelsstrategin samtidigt påpekar att samlad dokumentation saknas för vissa omdiskuterade rygg- och klådproblem. Långa sjukdomslistor utan uppgifter om släkten säger därför mindre inför ett valpköp än verifierade resultat och hälsan hos nära släktingar.

Enligt SKK:s registreringsregler som gäller 2026 måste föräldradjuren ha officiell HD-status före parning. Eftersom rasen har HD-index rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga index vid parningen är över 100, och hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel. För tysk schäferhund krävs även officiell ED-status; för föräldradjur födda den 1 januari 2006 eller senare ska resultatet vara ED 0. Ett genomsnittligt ED-index över 100 är en rekommendation. Regler kan ändras, så kontrollera alltid den aktuella versionen hos SKK.

Vid valpköp bör du kontrollera mer än att båda föräldrarna uppfyller minimikraven:

- jämför föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella index
- se hur stor del av tidigare kullar och nära släktingar som är röntgade
- fråga om hudbesvär, återkommande klåda, rörelseproblem och andra diagnoser i familjen
- läs MH- eller MT-resultat för föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- se vuxna hundar i naturlig skritt och trav och fråga hur de fungerar i arbete och vardag

Ett enskilt fint resultat utesluter inte risk. Resultaten i hela kullen och den nära släkten ger en bättre bild inför köpet.

## Historia och ursprung

Tysk schäferhund skapades i Tyskland som en mångsidig vall- och brukshund. Efter bildandet av den tyska schäferhundföreningen 1899 inleddes planerad avel med vallhundar från centrala och södra Tyskland. Målet var att förena funktionell kroppsbyggnad med temperament och arbetsförmåga.

Den första rasstandarden skrevs 1899 efter förslag av A. Meyer och Max von Stephanitz. Rasens arbetskapacitet gjorde att användningen snart blev bredare än vallning. Tysk schäferhund har därefter fått en framträdande roll som bruks-, tävlings- och tjänstehund inom flera områden.

Historien förklarar varför samarbetsförmåga, uthållighet, nosarbete och en funktionell kropp fortfarande är centrala. Den förklarar också varför rasen inte bör bedömas enbart efter silhuett eller färg. En sund tysk schäferhund ska kunna arbeta och röra sig effektivt; utseendet ska stödja funktionen.

## Att leva med rasen

Tysk schäferhund kan leva väl i en familj och även i lägenhet, men bara om ägaren kan erbjuda träning, återhämtning, utrymme och säker vardagskontroll. Trädgård ersätter inte aktivitet, och bostadsformen ersätter inte planering. I ett lyhört boende behöver man dessutom förebygga och träna skall och reaktioner på ljud i trapphus eller utanför fönster.

Med barn krävs en närvarande vuxen, särskilt eftersom rasen är stor och stark. Barn ska inte ansvara för promenader eller ingripa i uppjagade situationer. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn och hund ska inte lämnas ensamma tillsammans. Familjelämplighet avgörs av individens mentalitet, erfarenheter och träning, inte av rasnamnet.

Samma försiktighet gäller andra djur. En schäferhund kan leva med hund eller katt, men det går inte att lova utifrån rasen. Låt hundar mötas lugnt och helst på neutral plats. Vid introduktion till katt ska katten ha hundfria reträttvägar; använd barriär och koppel och förhindra jakt från första mötet. Gå vidare först när båda djuren är avslappnade och håll uppsikt tills samspelet är stabilt.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en trygg, ensamhetstränad vuxen hund klarar normalt några timmar snarare än en hel arbetsdag. Öka tiden i små steg och ordna hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamtid än individen hanterar lugnt.

Det bästa hemmet för en tysk schäferhund har inte en viss adress. Det har vuxna som vill träna, kan läsa hundens signaler, följer upp hälsa och ger både meningsfull aktivitet och verklig vila under hela hundens liv.

Tysk Schäferhund

Den Danske Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Tysk Schäferhund är en medelstor till stor, atletisk brukshund som är mycket intelligent och lättlärd. Den är lojal och naturligt beskyddande och behöver omfattande daglig mental och fysisk stimulans. Rasen har en dubbel päls och fäller mycket, och används i stor utsträckning inom polis, militär samt sök- och räddningsarbete.

Gala Zehad är en uppfödare av rasen Tysk Schäferhund med bas i Mjölby i Sverige. Verksamhetens historia med tysk schäferhund går tillbaka till 2012. Uppfödningen är inriktad på både utställning och bruksarbete.

Gala Zehad

## Snabbfakta

Chihuahua är en mexikansk sällskapshund och den minsta erkända hundrasen i världen. Den är liten nog att följa med nästan överallt, men behöver fortfarande uppfostran, motion och möjlighet att använda nos och hjärna som andra hundar.

- **Ursprung:** Mexiko
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Vikt enligt rasstandarden:** 1–3 kg, med 1,5–2,5 kg som idealvikt
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger inget höjdspann; Chihuahua bedöms efter vikt
- **Päls:** korthårig eller långhårig
- **Rastypiskt temperament:** kvick, alert, livlig och mycket modig
- **Viktig hälsokontroll:** knän, tänder, bett, ögon och skallens fontanell

”Teacup”, ”mini” och liknande ord är inte erkända storlekar eller egna varianter av Chihuahua. Det finns bara en viktstandard och två pälsvarianter. I rasstandarden är vikt under 1 kg eller över 3 kg diskvalificerande. En ovanligt liten hund tillhör fortfarande samma ras, och den låga vikten är inte i sig ett kvalitets- eller hälsobevis.

## Utseende och päls

Chihuahua ska vara kompakt och något längre än hög, med äppelformat huvud, stora upprättstående öron och en högt buren svans. Uttrycket ska vara vaket, men ögonen ska inte vara utstående och nospartiet får inte bli överdrivet kort.

Den korthåriga varianten har kort, mjuk och glänsande päls som ligger tätt mot kroppen. Den långhåriga har fin och silkig päls som är slät eller lätt vågig, med längre hår på bland annat öron, hals, ben och svans. Långhår betyder alltså inte att pälsen ska vara tung eller svallande; en alltför riklig päls är inte rastypisk.

Pälsvården är normalt enkel. Bada när hunden är smutsig och kamma den långhåriga varianten ungefär en gång i veckan, särskilt bakom öronen och i de längre behängen. Den korthåriga pälsen kan borstas vid behov. Passa samtidigt på att vänja hunden vid kontroll av klor, tänder, öron och ögon.

Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Merle är alltså inte en ovanlig godkänd färg hos Chihuahua, utan uttryckligen utesluten ur den internationella rasstandarden.

## Temperament och personlighet

En rastypisk Chihuahua är snabb i reaktionen, alert, livlig och modig. Den kan vara tydlig när något händer runt hemmet, men rädsla, aggressivitet eller oavbrutet skällande ska inte beskrivas som oundvikliga rasegenskaper. Den aktuella rasstandarden accepterar varken aggressivitet eller extrem skygghet.

Många individer är nära sin familj och uppmärksamma på nya människor, ljud och hundar. Hur det tar sig uttryck påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa och vad hunden har lärt sig. En Chihuahua som alltid bärs bort får färre tillfällen att öva lugna möten och röra sig i olika miljöer. Samtidigt ska en så liten hund inte tvingas hälsa eller utsättas för närgången lek för att ”vänja sig”. Bra socialisering betyder korta, trygga erfarenheter där hunden kan hålla avstånd och återhämta sig.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna vardagsfärdigheter och tar dess litenhet på allvar. Den passar sämre för den som söker en accessoar eller räknar med att liten kropp automatiskt betyder litet ansvar.

## Träning och motion

Chihuahua behöver daglig rörelse och mental aktivering, men det finns inget enda minutantal som passar varje hund. Ålder, kondition, underlag, väder och återhämtning är bättre vägledning än ett generellt promenadschema. En frisk vuxen Chihuahua kan uppskatta promenader, nosarbete, trick, vardagslydnad och anpassade hundsporter.

Träna stegvis med belöningsbaserade metoder. Prioritera inkallning, koppelvana, lugn hantering och att hunden kan avbryta skällande och komma till ro. Korta pass kan vara praktiska, men avsluta efter hundens koncentration i stället för efter ett fast antal minuter. Samma vänliga regler ska gälla för en liten hund som för en stor.

En Chihuahua bör normalt få promenera i stället för att bäras, så att den får den rörelse och miljöträning den behöver. Att bära hunden är rimligt i trängsel, vid skaderisk eller när den faktiskt behöver hjälp, men ska inte ersätta motion. Valpar behöver fler pauser och gradvis belastning; en vuxen hund som plötsligt inte vill gå eller blir halt bör undersökas i stället för att bara bäras vidare.

## Hälsa

De mest användbara hälsokontrollerna för Chihuahua gäller knän, mun och tänder samt en huvudform utan överdrifter. En lång lista över möjliga diagnoser hjälper mindre än att veta vad som ska kontrolleras hos föräldradjur, valp och vuxen hund.

- **Patellaluxation:** Knäskålen kan glida ur sitt normala läge och hälta eller ett avvikande rörelsemönster kan vara tecken. För en kull som ska registreras i SKK måste båda föräldradjuren ha officiell patellastatus från en undersökning gjord tidigast vid ett års ålder och före parning. Be att få se resultaten i SKK:s register och kontrollera alltid de regler som gäller vid köpet.
- **Tänder:** En brittisk studie av veterinärjournaler visar att tandlossningssjukdom och kvarvarande mjölktänder hörde till de vanligaste registrerade problemen hos Chihuahua. Vänj valpen vid daglig tandborstning och följ tandväxlingen. Om en mjölktand sitter kvar när den permanenta tanden kommer bredvid ska munnen bedömas av veterinär.
- **Huvud och ögon:** SKK:s särskilda domaranvisningar lyfter risker med överdriven dvärgväxt, alltför kort nosparti, felaktigt bett eller käke och alltför framträdande ögon. Fråga inte bara om ”äppelhuvud”, utan titta efter ett fungerande bett, ett nosparti utan överdrift och ögon som inte buktar ut.
- **Fontanell:** En öppen fontanell, ibland kallad molera, är inte ett önskvärt kännetecken. Den är ett diskvalificerande fel i dagens rasstandard. En liten grop efter att fontanellen har slutit sig är något annat och är inte diskvalificerande. En valp eller vuxen hund med misstänkt öppning bör bedömas av veterinär.

Håll även koll på hull och rörelsemönster. Plötslig hälta, ögonsmärta eller problem att äta ska tas på allvar.

## Historia och ursprung

Chihuahua har Mexiko som officiellt ursprungsland och har fått sitt namn efter den mexikanska delstaten Chihuahua. Detta är väl belagt, men den exakta vägen fram till dagens hund är mindre väl dokumenterad.

Den officiella rasstandarden återger en tradition enligt vilken små hundar kan ha levt i området under toltekernas tid. Avbildningar av hundar som kallas techichi i Tula liknar dagens Chihuahua. Standarden formulerar detta som ett antagande, inte som bevis för en obruten släktlinje. Berättelser om en bestämd forntida förfader eller en särskild korsning bör därför beskrivas som teorier, inte som fastslagen historia.

## Att leva med rasen

Chihuahua kan trivas i lägenhet, barnfamilj och hem med andra djur när vardagen är rätt ordnad. Bostadens storlek är mindre avgörande än regelbundna utevistelser, träning, vila och möjlighet att slippa situationer där den lilla kroppen riskerar att skadas.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande. Barn behöver lära sig att hunden får vara ifred på sin viloplats och att de inte ska lyfta, bära eller jaga den. Det är inte ett påstående om att rasen ”ogillar barn”, utan en praktisk säkerhetsregel för en hund på några få kilo.

Samspelet med hundar och katter avgörs av individerna, inte bara av rasnamnet. Låt två hundar mötas lugnt på neutral plats och avbryt lek som blir för fysisk. Vid introduktion till katt är grind, separata viloplatser och skyddade matplatser användbara. Storleksskillnaden är viktig: även vänlig lek med en betydligt större hund kan skada en Chihuahua, så samvaron behöver övervakas.

Ensamhet ska tränas gradvis först när hunden är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars tolerans varierar. Utgå från hundens beteende i stället för att anta att en Chihuahua alltid får separationsångest eller att alla klarar samma tid.

Vid kyla, blåst och väta kan en individ behöva ett välpassande värmande plagg, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som gäller alla. Anpassa efter pälsvariant, ålder, hälsa, aktivitet och hundens egna tecken på obehag. Den bästa vardagen kombinerar alltså hänsyn till en mycket liten kropp med förväntningen att Chihuahua ska få leva som hund.

Chihuahua

The British Chihuahua Club

Chihuahua är en mycket liten men robust sällskapshund, som vanligtvis väger 1,5–3 kg och har äppelformat huvud och stora ögon. Den finns med kort eller lång päls i många olika färger och är hängiven, uppmärksam och orädd. För att må bra behöver den dagliga promenader, träning, nära sällskap samt god vård av hälsa och tänder.

Dogcrumbs föder upp chihuahua i Stenhamra, med både kort- och långhåriga hundar i uppfödningen. Under kennelnamnet har korthåriga chihuahuor registrerats 2008–2024 och långhåriga chihuahuor 2021–2026.

Dogcrumbs

## Snabbfakta

Jämthunden är en stor svensk jaktspets, främst avlad för att söka upp älg och hålla kvar viltet med ståndskall. Det är en uthållig, modig och självständig arbetande hund – inte en ras som i första hand är utvecklad för ett liv enbart som sällskapshund.

- **Ursprung:** Sverige
- **Rasgrupp:** Spetsar och raser av urhundstyp
- **Användning:** Ställande jakthund, framför allt vid älgjakt
- **Mankhöjd:** 57–65 cm för hanar och 52–60 cm för tikar
- **Päls:** Tät dubbelpäls i mörkare eller ljusare grå nyanser
- **Typiska drag:** Stor jaktlust, uthållighet, mod, självständighet och vilja att samarbeta
- **Passar bäst hos:** En jägare eller ett aktivt hem som kan ge hunden ett verkligt utlopp för dess jaktliga egenskaper

En jämthund kan vara lugn och tillgiven hemma när dess behov är tillgodosedda, men vardagsmotion ersätter inte alltid det arbete rasen har avlats för. Den viktigaste frågan inför ett köp är därför inte bara om du tycker om att vara ute, utan om du kan erbjuda en meningsfull uppgift som passar en självständig och mycket uthållig jakthund.

## Utseende och päls

Jämthunden är en stor, stark och rörlig spetshund med rektangulär kroppsform. Kroppen ska vara något längre än mankhöjden utan att se tung eller långsträckt ut. Hanar är 57–65 cm höga, med 61 cm som ideal, medan tikar är 52–60 cm, med 56 cm som ideal. Rasstandarden anger ingen bestämd vikt, så hundens hull och proportioner är mer användbara än ett generellt viktspann.

Huvudet är långsträckt med upprättstående öron och ett uppmärksamt uttryck. Svansen är högt ansatt och bärs löst ringlad i en låg båge mot låret, inte hårt knuten över ryggen.

Pälsen består av relativt åtliggande täckhår och en kort, mjuk och ljus underull. Färgen är mörkare eller ljusare grå. Ljusgrå eller gräddfärgade partier finns bland annat på nosen, kinderna, strupen, bröstet, magen, benen och svansens undersida.

Pälsvården är vanligtvis okomplicerad. Bada hunden när den faktiskt behöver det och borsta igenom pälsen ordentligt under fällningsperioder. Efter arbete i skog och mark är det klokt att kontrollera tassar, klor, hud och päls efter sår, skräp och fästingar. Hur ofta det behövs beror på årstid och hur hunden används, inte på ett fast veckoschema.

## Temperament och personlighet

Jämthunden ska vara modig och energisk men samtidigt lugn och stabil. I jakten arbetar den självständigt på avstånd, söker vilt och behöver fatta egna beslut. Samtidigt ska den hålla kontakt med föraren och kunna samarbeta. Kombinationen förklarar varför rasen ofta lär sig snabbt men inte alltid följer instruktioner mekaniskt.

Träningen fungerar bäst när den är tydlig, konsekvent och bygger på belöningar. Hårda metoder riskerar att skada tilliten utan att skapa bättre samarbete. Belöna kontakt, inkallning och lugna val från början, och träna samma färdigheter i de miljöer där de verkligen ska fungera.

Skallet är ett arbetsredskap. Jämthunden har avlats för att markera vilt med ett ihållande ståndskall, och anlaget kan märkas även i vardagen. Det betyder inte att varje individ skäller mycket inomhus, men den som bor lyhört behöver ta ljudfrågan på allvar och träna lugn kring dörrar, besök och rörelse utanför hemmet.

Individer och avelslinjer skiljer sig åt. Be därför uppfödaren beskriva hur föräldrarna fungerar både under jakt, i vila, bland människor och i nya miljöer. Jaktresultat säger mycket om arbetsegenskaperna, men inte allt om hundens vardagsbeteende.

## Träning och motion

Jämthunden behöver mer än vanliga koppelpromenader: den behöver kondition, nosarbete, samarbete och uppgifter som tar vara på jaktlusten. Det finns ingen officiell dygnskvot i timmar eller kilometer som passar alla. Rätt nivå beror på hundens ålder, kondition, hälsa, säsong och hur krävande arbetet är.

För en vuxen hund innebär ett bra upplägg regelbunden fysisk träning tillsammans med sök-, spår- och kontaktarbete. Jakt och jaktträning är rasens mest naturliga användning. Under perioder utan jakt behövs planerad konditionsträning och mentala uppgifter, men även vila och återhämtning. En hund som har arbetat länge i terräng kan behöva en lugnare dag efteråt även om den fortfarande verkar arbetsvillig.

Inkallning är viktig men tar inte bort jaktlusten. Träna den stegvis med långlina och väl valda störningar, och släpp inte hunden där ett långt sök kan innebära fara för vilt, trafik eller hund. GPS är ett säkerhetsstöd vid jakt, inte en ersättning för grundträning och omdöme.

Valpen ska få utforska, leka, bygga kroppskontroll och lära sig att följa sin förare i korta, positiva pass. Öka sträcka och belastning gradvis utifrån individens utveckling. Rasklubbens avelsstrategi varnar för hård jaktträning innan hunden är fullt utvecklad. Försök därför inte få fram tidiga resultat genom långa, ensidiga eller tvingande pass. En veterinär eller fysioterapeut kan hjälpa till med en plan om den växande hundens rörelser eller leder ger anledning till oro.

## Hälsa

Jämthunden betraktas överlag som en frisk och funktionell ras, men höftledsdysplasi och epilepsi förekommer. Rasens avelsstrategi uppmärksammar också diabetes och ögonsjukdomen PRA. En genomtänkt valpkontroll handlar därför både om registrerade undersökningsresultat och om sjukdomshistoriken i nära släkt.

För jämthundskullar som ska registreras i SKK måste båda föräldrarna ha officiell HD-status före parningen. Rasen har HD-index, och SKK rekommenderar att föräldrarnas genomsnittliga index är över 100. Hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel inom rasens indexprogram.

Rasens RAS-rekommendationer går längre: föräldrarna bör ha höfter A eller B, armbågar utan anmärkning, en ögonlysning som inte är äldre än tolv månader samt jaktprovsmerit på löshundsprov för älg. Det är viktigt att skilja dessa rekommendationer från de särskilda registreringsvillkoren. ED-resultat, ögonresultat och jaktmeriter är ändå relevanta kvalitetsuppgifter när du jämför kullar.

Fråga uppfödaren om:

- föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella HD-index
- datum och resultat för ögonlysning
- epilepsi, diabetes och PRA hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- jaktprovsresultat och hur hundarna arbetar i praktiken
- hur tidigare avkommor har utvecklats fysiskt och mentalt

Epilepsi och diabetes kan inte bedömas genom ett enda enkelt friskintyg. Därför är öppen information om släkten särskilt värdefull. Dåligt mörkerseende, återkommande kramper, ovanligt stor törst eller tydligt ökad urinering ska bedömas av veterinär, men sådana symtom kan ha flera orsaker och ska inte självdiagnostiseras.

## Historia och ursprung

Jämthunden är en svensk ras från det nordliga barrskogsbältets tradition av stora jaktspetsar. Den erkändes som egen ras 1946. Innan dess bedömdes den större jämthundstypen och den mindre gråhunden länge inom samma ras, vilket är en viktig förklaring till att jämthunden fick en egen standard relativt sent.

Äldre källor beskriver stora vargliknande jakthundar i Jämtland och närliggande områden, men det går inte att bevisa en obruten linje från forntida hundar till dagens registrerade ras. Det säkra är att den moderna jämthunden har formats genom målmedveten avel för arbete i nordisk skog.

Älgjakten har varit rasens dominerande användningsområde. Hundens uppgift är att söka självständigt, få älgen att stanna och sedan markera platsen med ståndskall så att föraren kan närma sig. Jämthund har även använts vid jakt på bland annat björn och vildsvin, men dess identitet och avelsmål är starkast knutna till arbetet som ställande älghund.

## Att leva med rasen

Att leva med en jämthund fungerar bäst när hundens arbete, återhämtning och vardag planeras som en helhet. En stor tomt är praktisk men ersätter varken träning eller meningsfull aktivitet. Lägenhet är inte omöjligt, men ställer höga krav på tillgång till lämpliga marker, säker förvaring av utrustning, ljudträning och en vardag där hunden får komma ut ofta.

Rasen kan fungera i en barnfamilj, men det är ingen automatisk egenskap. En vuxen ska alltid övervaka samspelet mellan hund och små barn, ansvara för motionen och ge hunden en ostörd viloplats. En stark, ivrig unghund kan oavsiktligt välta ett litet barn även när den är vänlig.

Stark jaktlust påverkar livet med andra djur. En jämthund som vänjs lugnt och kontrollerat vid en katt kan lära sig att leva med den, men det garanterar inte samma beteende mot okända katter utomhus. Smådjur behöver hållas säkert åtskilda på ett sätt som inte bygger på lydnad. Möten med andra hundar påverkas av individ, erfarenhet och introduktion; påståenden om att ett visst kön alltid fungerar eller aldrig fungerar är för enkla.

Ensamhet behöver tränas gradvis när hunden är trygg i hemmet. Vuxna hundar skiljer sig mycket åt i hur lätt de kan koppla av ensamma, och en valp kan inte lämnas som en färdigtränad vuxen. Planera för tillsyn, rastning och sällskap i vardagen i stället för att utgå från att mycket motion automatiskt gör hunden nöjd med långa ensamma perioder.

Välj uppfödare och kull utifrån det liv du faktiskt kan erbjuda. Be att få se dokumenterade hälsoresultat, fråga om sjukdomar i släkten och ta reda på hur föräldrarna jagar och fungerar hemma. För den som vill ha en uthållig jaktkamrat och tycker om ett nära samarbete med en självständig hund kan jämthunden vara ett mycket träffsäkert val. För den som främst söker en lättsam sällskapshund finns det raser med betydligt bättre grundförutsättningar.

Jämthund

Fédération Cynologique Internationale (FCI) - Member Countries

Jämthunden är en stor, vargliknande skandinavisk spets som avlats för älgjakt i karga nordiska skogar. Den har en tjock grå dubbelpäls, ringlad svans och ett lugnt, troget temperament. Den är intelligent och självständig och kräver erfaren hundförare, rejlig daglig motion och regelbunden mental stimulans.

## Snabbfakta

Engelsk springer spaniel är en aktiv brittisk fågelhund som avlats för att söka efter vilt, stöta upp det och apportera. Den passar bäst hos någon som vill använda både hundens kropp och huvud varje dag, oavsett om det sker genom jakt, hundsport eller ett omväxlande friluftsliv.

- **Storlek:** Rasstandarden anger cirka 51 centimeters mankhöjd. Den anger ingen vikt, så ett bestämt viktintervall är ingen bra måttstock för varje individ.
- **Rastyp:** Det finns sedan länge olika avelsinriktningar, framför allt jaktinriktade och mer utställningsinriktade hundar. Uppfödarens mål och föräldrarnas egenskaper säger mer om vilka egenskaper en valp kan få än etiketten ensam.
- **Temperament:** Rasidealet är en vänlig, gladlynt och följsam hund. Enskilda hundar skiljer sig ändå åt i bland annat aktivitetsnivå, socialitet och känslighet.
- **Aktivering:** Rasen behöver regelbunden motion och mental sysselsättning, men samma antal minuter passar inte alla hundar.
- **Päls:** Tät, rak och vädertålig med behäng som behöver återkommande borstning och trimning.
- **För rätt hem:** Ett bra val för den som vill träna, samarbeta och vara ute mycket; ett sämre val om hunden ofta förväntas nöja sig med korta rastningar.

## Utseende och päls

Engelsk springer spaniel är en stark och kompakt hund med ett rörligt, elegant helhetsintryck. Rasstandarden anger cirka 51 centimeters mankhöjd för rasen, men inget officiellt viktspann. Bedöm därför inte en hund mot ett godtyckligt antal kilo. Följ i stället hullet: en tydlig midja ska synas och revbenen ska kunna kännas med lätt tryck.

Pälsen ska vara tät, rak och ge skydd mot väder utan att vara grov. Den längre pälsen på öron, ben och kropp bildar måttliga behäng. Godkända färger är leverbrunt och vitt eller svart och vitt, med eller utan tantecken.

En genomgång med borste ungefär en gång i veckan är en rimlig utgångspunkt för många hundar, men pälsmängd, årstid och aktivitet avgör det verkliga behovet. Kontrollera armhålor, ljumskar, öronbehäng och tassar extra efter skog, bad eller blött väder, eftersom skräp och tovor lätt fastnar där. Bada när hunden faktiskt behöver det. Klippning och trimning behövs återkommande, men intervallet bör följa pälsens längd och kvalitet i stället för en stel kalender.

De hängande, välbehårade öronen behöver regelbunden kontroll. Klipp vid behov den långa pälsen på öronens insida och kontrollera öronen efter bad. Dålig lukt, rodnad, sekret eller återkommande kliande är skäl att kontakta veterinär, inte att fortsätta rengöra på egen hand utan att veta orsaken.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, gladlynt och följsam hund som gärna arbetar tillsammans med sin förare. Tydlig skygghet och aggressivitet hör inte till det önskade temperamentet. Det gör engelsk springer spaniel till en attraktiv samarbetskamrat, men det är inte en garanti för hur varje hund fungerar med barn, främmande människor eller andra djur.

BPH-resultat visar också att ett rasgenomsnitt inte berättar hela sanningen. Hundar inom samma ras kan reagera olika i sociala situationer, lek och oväntade händelser. Dessutom rymmer rasen skilda avelsinriktningar som inte alltid har bedömts var för sig. Fråga därför uppfödaren hur föräldrarna och nära släktingar fungerar i vardagen, vilka egenskaper som prioriterats och om det finns resultat från BPH eller andra relevanta prov.

Rasen behöver få använda sin nyfikenhet och arbetslust i vardagen. Samtidigt ska hög aktivitet inte förväxlas med att hunden måste vara uppvarvad. Förmågan att växla mellan arbete och vila behöver tränas från början genom tydliga rutiner, lugna pauser och lagom svåra uppgifter.

## Träning och motion

Rasens ursprungliga arbetskedja – söka, stöta och apportera – förklarar mycket av träningsbehovet. Många individer tycker om att undersöka mark och vegetation, bära föremål och arbeta nära sin förare. Promenader blir därför mer givande om de ibland innehåller nosarbete, apportering, enkla sökövningar eller annan träning tillsammans.

Det går inte att ange ett visst antal motionsminuter som passar alla. En vuxen, frisk och vältränad hund kan klara betydligt mer än en valp, en äldre hund eller en individ som byggs upp efter vila. Utgå från ålder, hälsa, kondition och återhämtning. Variera lugna promenader, rörelse i naturen, mental träning och vila i stället för att försöka trötta ut hunden med hög fart varje dag.

Kontakt, inkallning och förmågan att stanna kvar trots vittring eller rörelse är särskilt värdefulla färdigheter. Börja på lätt nivå och öka störningarna stegvis. Positiva, belöningsbaserade metoder och korta pass gör det lättare att behålla trygghet och samarbetsvilja. En långlina kan ge säkerhet under träningen, men är inte ett bevis på att hunden senare kan vara lös överallt.

I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt när de inte deltar i jakt. Mellan den 1 mars och 20 augusti krävs extra tillsyn där vilda djur kan finnas. Har hunden starkt viltintresse måste ägaren kunna hindra den från att sticka efter vilt.

## Hälsa

Engelsk springer spaniel beskrivs i huvudsak som en frisk ras. När du köper valp är det ändå viktigt att skilja formella krav från rasklubbens rekommendationer. Långa listor över allt som någon gång förekommit i rasen hjälper mindre än aktuella resultat för just föräldradjuren och deras familjer.

För svenskregistrerade kullar kräver SKK att båda föräldradjuren har officiell höftledsstatus före parning. Det betyder att de ska vara undersökta och att resultatet ska finnas, inte att varje bokstav automatiskt är lika lämplig i avel. Springerklubben har mer långtgående avelsrekommendationer om HD-resultat och kombinationer. Be därför att få se föräldrarnas faktiska resultat och fråga hur kombinationen följer klubbens aktuella råd.

Rasklubben rekommenderar också att avelsdjur ögonundersöks högst ett år före parning. Gonioskopi före avelsdebut ingår i klubbens råd för att bedöma ögats kammarvinkel. Kontrollera datum, diagnoser och eventuella uppföljningsråd i intygen; nöj dig inte med beskedet att hundarna är ”testade”.

Fucosidos är en recessivt nedärvd enzymbristsjukdom som kan påverka centrala nervsystemet. En anlagsbärare blir inte själv sjuk av anlaget men kan föra det vidare. DNA-test finns, vilket gör att uppfödaren kan redovisa föräldrarnas status och undvika en kombination som kan ge sjuka valpar. Det är viktigare att förstå de verifierade resultaten än att kräva samma uppsättning tester av alla hundar.

I vardagen bör öronen kontrolleras och hullet följas regelbundet. Återkommande öronbesvär, ögonförändringar, hälta eller andra symtom ska bedömas av veterinär. Förutsätt inte att ett problem är ”typiskt för rasen” och därför ofarligt.

## Historia och ursprung

Engelsk springer spaniel kommer ur Storbritanniens äldre spanieltradition. Hundarnas uppgift var att finna och stöta upp vilt vid jakt med nät, falk eller greyhound. När jakt med skjutvapen utvecklades blev arbetet att söka framför jägaren, stöta viltet och därefter apportera.

Namnet ”springer” anknyter till sättet att få viltet att lämna sitt gömställe. The Kennel Club erkände engelsk springer spaniel som egen ras 1902. Den svenska Springerklubben bildades 1982.

Under lång tid har aveln utvecklats i olika riktningar. Jaktinriktade populationer har främst valts för arbete, medan andra har valts mer för exteriör och utställning. Det är en viktig historisk och praktisk skillnad, men inte två enkla personlighetsmallar. Det finns variation inom båda inriktningarna, och moderna hundar kan användas på flera sätt. Därför bör en köpare bedöma den aktuella uppfödarens mål, föräldradjur och släkt – inte bara en benämning.

## Att leva med rasen

Engelsk springer spaniel kan bo i lägenhet om den får tillräckligt med aktivitet, återhämtning och tillgång till natur eller andra bra träningsmiljöer. En trädgård ersätter inte promenader och gemensamt arbete. Det avgörande är vad hunden får göra under dagen, inte om hemmet är en villa eller lägenhet.

Ensamhet behöver tränas gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, och öka först när den kan koppla av. Individernas förmåga varierar, så planera inte vardagen utifrån att rasnamnet skulle garantera ett visst antal ensamtimmar.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. Att rasstandarden beskriver hunden som vänlig ersätter aldrig tillsyn. Samma försiktighet gäller andra djur. Vid introduktion till katt bör hunden hindras från att jaga, mötena hållas korta och kontrollerade och katten ha egna reträttplatser. Hur väl en viss hund fungerar med katt eller andra hundar beror på individ, tidigare erfarenheter och introduktion.

Inför ett valpköp är det särskilt värdefullt att kontrollera:

- uppfödarens avelsmål och om hundarnas arbetsnivå passar ditt liv
- båda föräldrarnas officiella HD-resultat, inte bara att de är röntgade
- datum och fullständigt resultat från ögonundersökningar samt eventuell gonioskopi
- verifierad fucosidosstatus när den är relevant för kombinationen
- hur föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen, gärna kompletterat med BPH- eller arbetsresultat
- hur valparna vänjs vid hantering, vila, olika miljöer och ett normalt familjeliv.

Den bästa matchningen är en hund vars förväntade aktivitetsnivå, arbetslust och känslighet passar ägarens faktiska vardag. För engelsk springer spaniel är den bedömningen mer värdefull än löften om att rasen alltid är enkel, barnvänlig eller likadan oavsett avelsinriktning.

Engelsk springer spaniel

Norwegian Kennel Club (Norsk Kennel Klub)

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Engelsk springer spaniel är en medelstor, atletisk jakthund med en behårad, vädertålig päls som kräver regelbunden skötsel. Den är glad, tillgiven och mycket människoorienterad och behöver 1,5–2 timmars daglig mental och fysisk aktivering. I regel en frisk, aktiv ras som passar bäst i engagerade, utomhusaktiva hem.

Imens är en uppfödare av raserna Jämthund och Engelsk springer spaniel med bas i Lillhärdal i Sverige. Kennelnamnet användes för uppfödning av jämthund under perioden 2012–2015. Sedan 2023 har engelsk springer spaniel registrerats under kennelnamnet.

Imens

Ann-Sofie Johansson

## Snabbfakta

Jack russell terrier är en liten, erkänd terrierras med stor arbetslust och tydlig jaktbakgrund. Den passar bäst hos den som vill träna aktivt, kan hantera jaktintresse i vardagen och samtidigt lär hunden att komma till ro. Liten storlek betyder alltså inte små behov.

- **Ursprung:** England; rasen utvecklades vidare i Australien
- **Användning:** grythund och sällskapshund
- **Ideal mankhöjd:** 25–30 cm
- **Ungefärlig vikt enligt rasstandarden:** cirka 5 kg vid 25 cm och 6 kg vid 30 cm
- **Päls:** slät, raggig (broken) eller sträv; vitt ska dominera, med svarta och/eller rödgula tecken
- **Typiska drag i rasstandarden:** livlig, alert, aktiv, modig, vänlig och trygg i sig själv
- **Viktigt för ägaren:** jaktinstinkt, inkallning, vardagslugn och meningsfull aktivering behöver tas på allvar

Jack russell terrier och parson russell terrier är två olika raser. Parson är högre och mer kvadratiskt byggd, medan jack russell är lägre och något längre i kroppen. Det är därför bättre att kontrollera hundens registrerade ras än att gå efter utseendet eller använda namnen som synonymer.

## Utseende och päls

Jack russell terrier ska vara stark, smidig och rektangulär – kroppen är något längre än hunden är hög. Idealhöjden är 25–30 cm, och rasstandardens viktangivelse motsvarar ungefär ett kilo per fem centimeter mankhöjd. Det är en proportion i standarden, inte en bantningstabell: en enskild hunds lämpliga vikt bedöms också utifrån kroppsbyggnad, muskelmassa och hull.

Bröstkorgen ska vara djupare än den är bred och ha en omkrets på ungefär 40–43 cm bakom armbågarna. Den relativt smidiga bröstkorgen hänger ihop med rasens ursprungliga arbete under jord. Helheten ska vara funktionell och rörlig, inte tung eller överdriven.

Rasen har tre pälslag:

- **Slät päls** ligger tätt mot kroppen och kräver normalt enkel borstning för att få bort lösa hår och smuts.
- **Raggig (broken) päls** är ett mellanting, med längre sträva hår på delar av kroppen.
- **Sträv päls** har sträv ytterpäls och underull och behöver trimmas för hand när den är mogen.

Raggig och sträv päls bör trimmas, inte maskinklipas. När gamla hårstrån klipps av i stället för att plockas bort kan pälsens struktur och skydd mot väta och smuts försämras. Be en van trimmare visa hur just hundens päls ska skötas; behovet följer pälsens mognad och kvalitet, inte ett universellt veckoschema. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och tänder regelbundet.

## Temperament och personlighet

Jack russell terrier är i grunden en livlig, vaken och självsäker arbetsterrier som också ska vara vänlig. Rasen avlades för att fatta egna beslut nära vilt, och samma självständighet kan i ett hem märkas som initiativförmåga, envishet och snabb reaktion på rörelse eller ljud. Jaktintresset finns kvar även hos hundar som enbart hålls som sällskap.

Rasbeskrivningen är ett ideal, inte ett löfte om varje individ. Temperament påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa, miljö och träning. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”. Be att få möta minst tiken, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på främmande människor, hundmöten, plötsliga ljud, hantering och vila, och ta reda på vad uppfödaren avlar för – jakt, hundsport eller främst sällskap.

BPH kan ge strukturerad information om hur en enskild hund reagerade i en standardiserad beskrivning, men det är inget godkänd-eller-underkänd-test och garanterar inte valpens framtida beteende. Äldre svenska rasunderlag byggde dessutom på för få beskrivna jack russell terrier för säkra slutsatser om hela rasen. För en valpköpare är resultat för föräldrar och släktingar därför mer användbara än svepande påståenden om rasens genomsnitt.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill lära sig, gå kurs och arbeta konsekvent med belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en liten, okomplicerad hund som automatiskt kan gå lös eller nöjer sig med korta rastningar.

## Träning och motion

En jack russell behöver daglig rörelse, nosarbete, problemlösning och möjlighet att varva ner, men det finns inget korrekt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition, miljö och aktivitetens intensitet avgör belastningen. En lugn skogspromenad med nosande, ett genomtänkt träningspass och återhämtning kan ge mer än lång, ensidig bollkastning.

Bygg vardagen kring flera sorters aktivitet: promenader i varierad terräng, sök eller spår, korta träningspass, kontrollerad lek och uppgifter där hunden får använda nos och kropp. Hundsporter som agility, nosework och viltspår kan passa många individer, men träningsmängden ska stegras gradvis. För valpar bör underlag, tempo, lek och vila anpassas efter individen; den ofta upprepade femminutersregeln har inget vetenskapligt stöd.

Prioritera dessa färdigheter tidigt:

- kontakt och följsamhet trots dofter och rörelse
- inkallning samt en separat stoppsignal
- att släppa föremål och avbryta aktivitet
- lugn koppelgång och neutrala hundpassager
- hantering av tassar, mun, öron och päls
- att gå till en bädd och koppla av
- ensamhet i mycket små, trygga steg

Jaktinstinkten gör att löshet aldrig bör bygga på hopp. Träna först i inhägnat område och använd långlina där det är säkert tills hunden kan vända bort från störningar och svara på signaler med hög tillförlitlighet. Även en vältränad hund kan behöva koppel nära vilt, trafik och andra risker. Belöningsbaserad träning med tydliga regler ger hunden information om vad den ska göra och hjälper till att bevara samarbete när aktivitetsnivån stiger.

## Hälsa

Svenska Kennelklubben anger att rasen inte har några kända rassjukdomar men att patellaluxation förekommer. Det betyder inte att varje hund drabbas eller att rasen saknar all annan sjukdom; det betyder att en seriös hälsogenomgång bör utgå från dokumenterade resultat och den aktuella familjen, inte från en lång osorterad diagnoslista.

I den svenska rasspecifika avelsstrategin rekommenderas att hundar som används i avel undersöks för patella och ögonlyses. För ögon är rekommendationen undersökning före avel, därefter vart tredje år och en gång efter åtta års ålder. Det är avelsrekommendationer – formulera dem inte som om varje undersökning vore ett generellt registreringskrav eller en garanti för friska valpar.

Inför valpköp, be om föräldrarnas registrerade namn och nummer och kontrollera själv:

- vem som utfört undersökningen
- datumet för patella- och ögonundersökningen
- det faktiska resultatet, inte bara beskedet ”testad”
- om nära släktingar haft återkommande knä-, ögon- eller andra hälsoproblem
- föräldrarnas ålder och om äldre hundar i släkten följts upp

Ett normalt resultat minskar osäkerheten kring just det som undersökts men är ingen livslång garanti. Håll hunden i lämpligt hull, bygg kondition gradvis och kontakta veterinär vid exempelvis återkommande hälta, smärta, förändrad syn eller tydliga beteendeförändringar.

## Historia och ursprung

Jack russell terrier har sitt ursprung i 1800-talets England och förknippas med prästen John Russell. Han utvecklade foxterrier som kunde följa foxhounds och gå ner i gryt för att få räv och annat vilt att lämna sitt gömställe. Arbetsuppgiften krävde en liten, rörlig, modig och självständig hund.

Ur närbesläktade linjer växte två typer fram. Den högre och mer kvadratiska typen blev parson russell terrier; den lägre och något längre typen blev jack russell terrier. Rasen har alltså engelskt ursprung, men Australien anges som landet där den utvecklades vidare och där ett viktigt standardarbete gjordes. Svenska Kennelklubben godkände jack russell terrier 2001.

Historien förklarar flera egenskaper som fortfarande märks: den funktionella storleken, den rörliga kroppen, förmågan att fatta egna beslut och intresset för att söka och följa vilt. De egenskaperna kan bli en tillgång i träning och hundsport, men behöver styras i en modern vardag.

## Att leva med rasen

Att leva med en jack russell fungerar bäst när hemmet kombinerar aktivitet med tydliga rutiner för vila, säkerhet och självkontroll. Rasen kan bo i lägenhet; bostadens storlek är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och lär sig att inte reagera på varje ljud i trapphus eller utanför fönstret. Träna lugn och ljudneutralitet innan skall har hunnit bli en vana.

Med barn krävs samma grundregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet, och hunden ska ha en skyddad viloplats där den inte störs. Barn ska inte ta mat eller leksaker, bära hunden eller följa efter den när den går undan. Rasens snabbhet och intensitet gör lugna, korta möten bättre än vild lek utan pauser.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och bör byggas genom gradvisa, kontrollerade introduktioner. Tidig vana kan hjälpa men tar inte bort jaktinstinkten. Kaniner, gnagare och andra smådjur behöver hållas helt säkert åtskilda; välj inte rasen med antagandet att träning garanterar fredlig samvaro. Även i ett flerhundshem behövs separata viloplatser och möjlighet att hantera resurser utan konkurrens.

Ensamhet ska läras in stegvis när hunden redan känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta frånvarostunder och öka först när hunden kan vara lugn. En stängd bur får inte användas som vanlig viloplats eller för att stänga in hunden i hemmet i Sverige. Ordna i stället en bekväm bädd eller ett tillräckligt stort, säkert utrymme där hunden kan röra sig och själv välja viloplats.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på tre frågor: Kan vi ge hunden meningsfull aktivitet varje dag? Kan vi hantera jaktintresse med träning, koppel och säkra miljöer? Kan vi erbjuda ostörd återhämtning och konsekventa regler utan hårda metoder? Om svaret är ja kan jack russell terrier bli en mycket engagerad träningskamrat och sällskapshund – men den blir sällan en passiv liten hund vid sidan av livet.

Jack russell terrier

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Jack russell terrier: liten, kompakt och energisk rävjakts-terrier med modig och intelligent läggning. Behöver 1–2 timmars motion dagligen plus mental stimulans. Övervägande vit med tre olika pälstyper, stark lust att gräva och jaga. Mycket tillgiven sin familj men krävande och olämplig för mycket stillsamma hem.

Jackflash är en uppfödare av rasen Jack russell terrier med bas i össjö i Sverige. Den första jack russell terriern kom 1999, och den första kullen föddes 2002.

Jackflash

Svensk lapphund

The Lapphund Club of Finland

Deutscher Club für Nordische Hunde (German Club for Northern Dogs)

Svensk lapphund är en urgammal nordisk spetsliknande vallhund med kompakt, kraftig kropp och tjock, svart dubbelpäls. Livlig, skällig och mycket människoorienterad utmärker den sig som vallhund och inom hundsport. Aktiv, intelligent och känslig behöver den regelbunden motion, träning och nära kontakt med familjen.

Äppleuddens är en uppfödare av rasen Svensk lapphund med bas i Västervik i Sverige. Verksamhetens historia med rasen sträcker sig tillbaka till 2022.

Äppleuddens

## Snabbfakta

Australian shepherd utvecklades i USA som vall- och brukshund och passar människor som vill träna och arbeta tillsammans med sin hund varje dag. Den är snabb, lyhörd och mångsidig, men arbetslusten och vakt- och vallanlagen gör att den sällan passar den som främst söker en okomplicerad sällskapshund.

- Rasen hör till FCI-grupp 1 och utvecklades för arbete med får och boskap på gårdar och rancher.
- Önskvärd mankhöjd är 51–58 cm för hanar och 46–53 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- Pälsen är medellång, vädertålig och har underull. Grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd, med eller utan vitt och tantecken.
- Svansen kan vara naturligt lång eller kort. Svanskupering är förbjuden i Sverige.
- En australian shepherd behöver daglig fysisk aktivitet, problemlösning, samarbete och möjlighet att varva ner.
- För svenska avelsdjur är officiell HD-status och känd mental status genom MH centrala kontroller. Ett MH beskriver reaktioner; det är inte ett prov med godkänt eller underkänt.

## Utseende och päls

Australian shepherd är en medelstor, välbalanserad och rörlig hund som ska vara något längre än hög. Den ska vara muskulös och stabil utan att bli tung eller klumpig, eftersom konstruktionen ska tillåta snabba riktningsbyten och långvarigt arbete. Standarden anger önskvärd mankhöjd men ingen idealvikt. Bedöm därför en vuxen hund efter proportioner, hull, rörelser och funktion i stället för att utgå från en viktuppgift som påstås komma från standarden.

Pälsen är rak till vågig, medellång och vädertålig. Mängden underull varierar bland annat med klimat och säsong. En korrekt päls behöver regelbunden genomkamning och tätare kontroll under fällning, men inte ett identiskt veckoschema för alla hundar. Känn igenom pälsen ända ned till huden och var särskilt uppmärksam på områden där friktion lätt ger tovor, till exempel bakom öronen och i behängen. Kontrollera samtidigt hud, tassar och klor efter arbete i skog och mark.

De fyra grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd. Alla kan förekomma med eller utan vita tecken och tantecken. Ögonen kan vara bruna, blå eller bärnstensfärgade, även i olika kombinationer eller med fläckar och marmorering. Olikfärgade ögon är alltså tillåtna och säger i sig inget om hundens mentalitet.

Svansen kan vara naturligt lång eller naturligt kort. Det senare kallas ofta NBT, natural bobtail, och ska inte blandas ihop med en kuperad svans. SKK registrerar rasen med en svansbeteckning som visar om hunden har hellång svans, stubbsvans, en svans som är kortare än normalt, avsaknad av svans eller en kuperad svans. För en valpköpare är registreringsuppgiften ett bättre underlag än att gissa från ett fotografi.

## Temperament och personlighet

Australian shepherd ska enligt rasstandarden vara en intelligent arbetshund med starka vall- och vaktinstinkter, jämnt humör och vänligt sätt. Den kan vara avvaktande vid första mötet med okända, men rastypisk neutralitet är inte samma sak som rädsla eller aggressivitet. Svenska Australian Shepherdklubben betonar därför att neutral är ett tydligare ord än reserverad.

Det finns betydande variation mellan individer och familjer. Vissa hundar arbetar mycket intensivt och reagerar snabbt på omgivningen, medan andra är mer balanserade i vardagen. Styrkan i vallning, vakt, ljudreaktioner och socialt intresse kan också skilja sig. Etiketter som arbetslinje eller utställningslinje räcker inte för att förutsäga en valps temperament. Titta i stället på föräldrar, vuxna nära släktingar, uppfödarens avelsmål, arbetsmeriter och dokumenterade mentalbeskrivningar.

Som vallhund använder rasen bland annat sin kropp och sina rörelser för att styra djur. Det kan ge ett starkt intresse för sådant som rör sig. I vardagen kan hunden vilja följa, stoppa eller styra springande barn, cyklar, joggare eller andra djur. Det är en möjlig egenskap hos rasen, inte något varje australian shepherd gör och inte en ursäkt för att låta beteendet fortsätta. Avstånd, koppel eller barriär, ett inlärt alternativ och belöning för kontakt gör situationen säkrare medan färdigheten tränas.

En MH-beskrivning är särskilt användbar när man jämför avelsdjur och släktingar. Den visar hur en hund reagerade vid bland annat kontakt, hantering, lek, överraskningar, ljud och skott. Den säger inte ensam hur en valp kommer att bli, och den mäter inte hela arbetsförmågan. Läs hela protokollet och fråga hur hunden fungerar och återhämtar sig i vanliga miljöer.

## Träning och motion

Australian shepherd behöver dagligen både rörelse och uppgifter som kräver nosarbete, problemlösning och samarbete, men ett fast antal timmar beskriver inte vad en viss hund behöver. En lugn skogstur, spår eller sök, vardagslydnad, vallning, bruksarbete, agility och annan genomtänkt träning belastar på olika sätt. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, tidigare vana och hur hunden återhämtar sig.

En fungerande vardag bygger på mer än att göra hunden fysiskt trött. Prioritera tidigt:

- kontakt och följsamhet även när något rör sig i omgivningen,
- inkallning som först tränas i lätt miljö och säkras med långlina vid behov,
- koppelgående, hantering och förmåga att vänta,
- en tydlig växling mellan aktivitet och lugn,
- att kunna avstå från att följa eller styra barn, fordon och djur.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket också betyder att oavsiktligt belönade vanor kan befästas snabbt. Gör rätt beteende lätt att välja, öka svårigheten gradvis och använd inte rädsla, hot eller fysisk bestraffning.

Valpar och unghundar behöver rörelse, miljöerfarenhet, vila och korta inlärningstillfällen, inte vuxenhundens belastning eller ett träningsschema som bygger på ett bestämt antal minuter. Målet är en hund som kan arbeta engagerat, behålla kontakt och sedan komma till ro. Om aktivitetsmängden ökar men hunden får svårare att sova, slappna av eller hantera vardagsintryck behöver upplägget ses över, inte bara fyllas på med mer fart.

## Hälsa

För en svensk valpköpare är det viktigaste att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens rekommendationer och från frivilliga DNA-test. I de aktuella SKK-reglerna krävs officiell HD-status före parning och, för de svenskboende föräldradjur som omfattas av reglerna, känd mental status genom ett fullständigt MH. Känd status betyder inte automatiskt ett bra höftresultat eller en önskvärd mental profil; kontrollera själva resultatet.

SASK rekommenderar i sin rasspecifika avelsstrategi i regel HD-grad A eller B och ögonundersökning av avelsdjur. Klubben lyfter också värdet av att granska nära släktingars HD-status, eftersom rasen saknar HD-index. ED-röntgen görs frivilligt och är inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Be därför uppfödaren visa vad som faktiskt är undersökt, på vilken hund, vid vilket datum och med vilket resultat i stället för att nöja dig med ordet hälsotestad.

Det finns DNA-test för bland annat CEA, HSF4 och MDR1, men SASK anger inget universellt testpaket för alla kombinationer. Varje test gäller en viss gen eller riskvariant. Ett fritt HSF4-resultat utesluter till exempel inte alla former av katarakt och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. Relevanta test väljs utifrån släktens dokumenterade risker och den planerade kombinationen.

MDR1, även kallad ABCB1, kan påverka hur vissa läkemedel fördelas i kroppen och nå hjärnan. Det går inte att avgöra en enskild hunds status på utseendet. Om hunden är testad bör resultatet finnas i veterinärjournalen; läkemedelsval och dosering hör alltid hemma hos veterinären.

Två merlefärgade hundar ska inte paras. Kombinationen kan ge valpar med dubbel uppsättning av merleanlaget och ökad risk för dövhet samt syn- och ögonproblem. Den naturligt korta NBT-svansen har en annan genetisk bakgrund. SASK rekommenderar försiktighet även vid kombinationer där båda föräldrarna bär NBT-anlaget, men de två frågorna ska inte blandas ihop.

## Historia och ursprung

Trots namnet utvecklades australian shepherd som den är känd i dag i USA. FCI-standarden kopplar namnet till baskiska herdar som kom till USA från Australien under 1800-talet. Exakt vilka äldre vallhundar som bidrog är mindre säkert. Detaljerade påståenden om en bestämd blandning av raser bör därför behandlas som teorier.

Amerikanska får- och boskapsuppfödare fortsatte att välja hundar för mångsidighet, självständigt arbete, intelligens och vallningsförmåga. Efter andra världskriget ökade kännedomen om rasen när westernridning, rodeo, hästuppvisningar, film och tv nådde en större publik. Den moderna rasens amerikanska ranchbakgrund förklarar både namnets paradox och varför funktion fortfarande är central i rasbeskrivningen.

## Att leva med rasen

Australian shepherd passar bäst när vardagen rymmer planerad aktivitet, inlärning och återhämtning även under vanliga arbetsveckor. En stor trädgård ersätter inte gemensamma uppgifter, och en tävlingsambition är inte nödvändig om hunden ändå får en meningsfull och varierad vardag. Den som önskar en hund som mest följer med på kortare promenader bör välja en mindre krävande typ.

Med barn behövs alltid en vuxen närvarande, en ostörd viloplats för hunden och en plan för fartfylld lek. Avbryt och skapa avstånd innan hunden börjar fixera eller styra rörelsen. Barn ska inte få ansvar för situationer där en snabb och stark hund kan reagera på omgivningen.

Samliv med hundar eller katter avgörs av individerna och introduktionen, inte av rasnamnet. Ta reda på föräldrarnas och den aktuella hundens historik. Börja lugnt med separata trygga platser, barriär och koppel, ge katten en fri flyktväg och gå vidare först när båda djuren kan vara avslappnade. Smådjur kan kräva permanent fysisk separation.

Rasen kan bo i lägenhet om hunden får tillräckligt med tid ute, meningsfulla uppgifter och vila, och ägaren kan hantera reaktioner på ljud. I ett lyhört hus behöver man kunna förebygga att ljud i trapphuset får hunden att vakta och skälla. Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas efter just hundens beteende. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är ett rastningsråd, inte ett mått på hur länge en individ mår bra av att vara ensam.

Inför ett valpköp bör du be om föräldrarnas registreringsnummer, HD-resultat, fullständiga MH-protokoll, datum och resultat från ögonundersökningar samt relevanta DNA-resultat. Kontrollera också svansbeteckning och arbetsmeriter, och fråga hur vuxna nära släktingar fungerar med människor, ljud, rörelse, vila och återhämtning. De uppgifterna säger mer om hur vardagen med hunden sannolikt blir än färg, ögon eller om uppfödaren kallar hundarna arbets- eller utställningslinje.

Australian shepherd

Norwegian Kennel Club (NKK)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Australian shepherd är en medelstor, atletisk vallhund som är mycket intelligent och energisk. Den är lojal och människoorienterad, knyter starka band och behöver rejlig daglig motion, träning och mental stimulans. Den har en iögonfallande, vädertålig päls och varierande ögonfärger som bidrar till dess attraktionskraft.

## Snabbfakta

Cocker spaniel är en brittisk stötande och apporterande fågelhund som också passar som aktiv sällskapshund. Rasen brukar vara glad, social och samarbetsvillig, men jaktlust, aktivitetsnivå och förmåga att koppla av varierar mellan individer och avelsinriktningar. Det viktigaste valet är därför inte bara rasen, utan även vilken uppfödare och linje som passar din vardag.

- **Storlek:** hanar är vanligen omkring 39–41 cm i mankhöjd och tikar 38–39 cm. Vikten ligger ofta runt 13–15 kg.
- **Aktivitetsnivå:** hög. Rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, träning och tid att varva ner varje dag.
- **Pälsvård:** pälsen behöver kammas och borstas igenom ordentligt varje vecka. Trimning ungefär varannan månad är en användbar riktlinje, men behovet beror på pälsen, vardagen och hur den hålls.
- **Förväntad livslängd:** cirka 11–15 år är ett brett riktmärke, inte en garanti för den enskilda hunden.
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill göra saker tillsammans med hunden och som har tid för både träning och regelbunden pälsvård.

Det finns hundar som främst avlas för jakt och hundar som främst avlas med rasstandard och andra egenskaper i fokus. Skillnaden kan märkas i arbetssätt, kropp och päls, men typen avgör inte ensam hur en hund blir. Berätta för uppfödaren hur du lever, fråga vad föräldrarna används till och träffa gärna vuxna släktingar innan du väljer valp.

## Utseende och päls

Cocker spaniel är en kompakt, robust och välbalanserad hund med långa, lågt ansatta öron och ett vaket uttryck. Pälsen ska vara slät och silkesaktig, med längre behåring på bland annat öron, bröst, buk och ben. Rasen finns i många godkända färger, både enfärgat och i olika flerfärgade eller skimlade kombinationer.

Mankhöjden är ungefär 39–41 cm för hanar och 38–39 cm för tikar. En vuxen hund väger ofta omkring 13–15 kg. Måtten beskriver rasens normalbild, men berättar inte om en valps framtida aktivitetsnivå eller om en viss individ passar ditt hem.

Pälsvården är en verklig del av vardagen. Kamma ända ner till huden minst en gång i veckan och var särskilt noggrann där tovor lätt bildas, exempelvis bakom öronen, i armhålorna och i behåringen på ben och tassar. Regelbundna bad och noggrann torkning kan göra pälsen lättare att hålla i ordning. Många behöver hjälp av en kunnig trimmare ungefär varannan månad; en hund med riklig utställningspäls kan kräva mer arbete, medan en kortare eller mer praktiskt hållen päls kan skötas annorlunda.

Kontrollera samtidigt öron, hud, klor och tassar. Dålig lukt, rodnad, sekret, klåda eller återkommande huvudskakningar är tecken att reagera på, inte något som ska döljas med en fast rengöringsrutin. Be uppfödaren eller en erfaren trimmare visa hur pälsen runt tassar och öron hålls välskött utan att irritera huden eller hörselgången.

## Temperament och personlighet

En cocker spaniel ska vara vänlig, tillgiven, livlig och nyfiken, och många uppskattar nära samarbete med sin människa. Det gör rasen rolig att träna och lätt att engagera i gemensamma aktiviteter. Samtidigt kan den vara självständig när en doft eller rörelse blir mer intressant än föraren. Vänlighet i rasbeskrivningen är därför en önskad egenskap, inte ett löfte om att varje hund automatiskt fungerar i alla miljöer.

Skillnaden mellan jaktavlad och mer utställningsinriktad cocker är viktig men ska inte överdrivas. Jaktavlade hundar föds upp med tydligt fokus på arbete i fält. Hundar som främst avlas mot rasstandarden kan ändå ha tydliga jaktliga egenskaper och stort aktivitetsbehov. Om du vill jaga bör du välja dokumenterade arbetande linjer. Om du främst söker sällskap bör du ändå räkna med en aktiv hund och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i en vanlig vardag.

BPH-resultat kan ge mer information om hundars reaktioner på exempelvis människor, lek, överraskningar och underlag. BPH är en beskrivning av beteenden i en bestämd situation, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd, och det fångar inte alla egenskaper som behövs i jakt. Se resultatet som en del av helheten tillsammans med uppfödarens mål, föräldrarnas vardagsbeteende och eventuella jakt- eller arbetsmeriter.

## Träning och motion

Cocker spaniel behöver daglig fysisk aktivitet och mental träning, men ett fast antal minuter passar inte alla hundar. Ålder, hälsa, avelsinriktning, intensitet och möjlighet till återhämtning påverkar behovet. En bra vardag innehåller promenader i varierad miljö, nos- och sökarbete, apportering eller annan samarbetsövning samt träning i att vila när inget händer.

Rasens bakgrund gör aktiviteter där hunden får söka, hitta och samarbeta särskilt naturliga. Viltspår, spanielarbete, apportering, nosework, lydnad och agility är exempel, men vardagsövningar fungerar också: leta föremål, följa ett kort spår eller bära in en leksak på signal. En jaktavlad cocker kan behöva mer målmedvetet arbete än en vanlig promenad ger. Mycket fart utan planerad återhämtning skapar däremot inte automatiskt en lugn hund.

Börja tidigt med inkallning, följsamhet och impulskontroll. Träna först där störningen är liten och höj svårigheten stegvis; säkra hunden med lina där jaktintresset kan ta över. Belöningsbaserad, tydlig och kort träning brukar passa en snabb och engagerad cocker bättre än hårda korrigeringar eller långa repetitiva pass. Lägg också tid på hantering av öron, tassar och päls, så att den återkommande skötseln blir trygg för både hund och människa.

## Hälsa

En cocker spaniel kan leva ett långt och aktivt liv, men hälsa ska bedömas genom verifierbara resultat – inte genom att en uppfödare bara säger att linjen är frisk. För svenskregistrerade valpar måste föräldrarna ha känd HD-status för att kullen ska kunna registreras i SKK. Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera deras resultat i SKK Avelsdata eller Hunddata.

Cocker Spanielklubbens nuvarande regler för valphänvisning ger valpköparen en konkret svensk checklista, men reglerna är frivilliga. Där ska resultaten vara kända före parning. Föräldrarna ska ha HD-resultat A, B eller C; om en hund har C rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga HD-index vid parningen är över 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parningen, och minst en av föräldrarna ska vara DNA-testad fri eller hereditärt fri från familjär nefropati, FN. Det här är rasklubbens villkor för hänvisning, inte en garanti för att valpen aldrig blir sjuk.

Fråga inte bara om ”alla tester är gjorda”. Be att få se exakt resultat, datum och identitet för båda föräldrarna. FN och renal dysplasi, RD, är olika njursjukdomar; ett DNA-resultat för FN utesluter därför inte alla njurproblem. Ett DNA-test för prcd-PRA visar status för en särskild ärftlig variant, medan en ögonundersökning kan upptäcka kliniska förändringar och andra ögondiagnoser. Testerna kompletterar varandra men svarar inte på samma fråga.

Långa öron och riklig behåring gör öronkontroll till en praktisk rutin. Håll öronen torra efter bad och simning och sök veterinär vid smärta, lukt, rodnad, sekret eller återkommande klåda. Undvik att behandla en hund på egen hand enbart för att rasen ofta förknippas med öronbesvär.

## Historia och ursprung

Cocker spaniel kommer från Storbritannien och utvecklades för att stöta och apportera fågel i nära samarbete med jägaren. Rasen erkändes som skild från field spaniel och springer spaniel kort efter att den engelska kennelklubben bildades 1873. Det äldre namnet ”cocking spaniel” knyts till arbetet med morkulla, som heter *woodcock* på engelska.

Med tiden har olika avelsinriktningar blivit tydligare. Jaktavlade hundar har selekterats för egenskaper som sök, fart, arbetsvilja och följsamhet i fält, medan annan avel i högre grad utgår från rasstandarden. Båda tillhör samma ras, men skillnaden förklarar varför två cocker spaniels kan kräva ganska olika vardag. Den engelska cocker spanieln ska inte heller blandas ihop med amerikansk cocker spaniel, som är en egen ras.

## Att leva med rasen

Cocker spaniel kan fungera i både barnfamilj, lägenhet och hem med andra djur, men inget av detta följer automatiskt av rasnamnet. Det avgörande är individens egenskaper, tidig träning, vardagens rutiner och hur de vuxna tar ansvar.

Med små barn ska en vuxen alltid vara med. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, drar sig undan eller visar att den vill vara ifred. Hunden behöver en trygg viloplats som barnen respekterar. Träffa föräldradjuren om möjligt och fråga uppfödaren hur de fungerar med hantering, ljud, besökare och barn i stället för att nöja dig med etiketten ”familjehund”.

Rasen kan ofta leva med andra hundar, men en katt eller ett mindre djur kan utlösa jaktintresse. Vid en introduktion ska djuren först kunna vänja sig vid varandras doft och sedan mötas under kontroll, med avstånd, barriär eller koppel. Katten behöver alltid en säker flyktväg, och hunden får inte öva på att jaga. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

En lägenhet är inte i sig ett problem om hunden får tillräcklig aktivitet utomhus och kan koppla av inne. I ett lyhört hus behöver du dessutom förebygga vakt- och förväntansskall genom lugna rutiner och träning vid ljud i trapphuset. En trädgård ersätter inte promenader, nosarbete eller gemensam träning.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam från början; starta med mycket korta stunder när den är trygg och öka bara om den förblir lugn. Det finns ingen särskild tidsgräns som alla cocker spaniels klarar. Planera hundvakt eller annan lösning om vardagen regelbundet kräver mer ensamhet än just din hund hanterar väl.

Inför köp bör du därför kontrollera tre saker: vad uppfödaren faktiskt prioriterar i aveln, hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar och vilka registrerade hälsoresultat som finns. När linje, aktivitetsbehov och pälsvård passar hushållet får du bäst förutsättningar för det rasen är avlad för – en glad hund som vill arbeta nära sin människa.

Cocker spaniel

Svenska Spaniel och Retrieverklubben - SSRK (Sweden)

Dansk Spaniel Klub (Denmark)

American Kennel Club (Provides UK information)

Fédération Cynologique Internationale (FCI), Belgium

Glad, medelstor fågelhund med kraftig kropp, mjukt uttryck och långa, silkeslena öron. Avlad för jakt på morkulla trivs den med att nosa, spåra och vara med i familjens alla aktiviteter. Känslig och människoorienterad, den behöver daglig motion, mental stimulans och regelbunden pälsvård för att hålla sig frisk och nöjd.

Fantastic Hope är en uppfödare av raserna Australian shepherd och Cocker spaniel med bas i Tidaholm i Sverige. Uppfödningen började registrera Australian shepherd under kennelnamnet 2021 och cocker spaniel 2022.

Fantastic Hope

## Snabbfakta

Dvärgpudel är en liten, aktiv storleksvariant av pudel med stor träningslust och ett tydligt pälsvårdsbehov. Det är en sällskapshund som brukar uppskatta att lära sig saker och delta i vardagen, men den passar bäst när ägaren också vill lägga tid på aktivitet, lugnträning och regelbunden pälsvård.

- **Ras och grupp:** en av pudelns fyra storleksvarianter, placerad i grupp 9 för sällskapshundar
- **Officiellt hemland:** Frankrike
- **Mankhöjd:** över 28 till och med 35 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt; sunt hull är viktigare än ett generellt kilogramtal
- **Päls:** riklig ullpäls eller snörpäls som behöver skötas och klippas
- **Aktivitetsnivå:** daglig fysisk rörelse och mental aktivering behövs, men mängden ska anpassas till individ, ålder och hälsa
- **Svenskt hälsoprogram:** föräldradjur måste ha ett registrerat prcd-PRA-resultat eller vara registrerade som ärftligt fria före parning

Dvärgpudel ligger mellan toy- och mellanpudel i storlek. I Sverige kan den slutliga storleksvarianten fastställas genom officiell mätning först när hunden är minst 15 månader. En ung hund nära en storleksgräns kan därför vara registrerad utifrån föräldrarnas storlek innan den har mätts in slutligt.

## Utseende och päls

Dvärgpudeln ska se ut som en mindre, välproportionerlig pudel utan dvärglika drag. Kroppen ska enligt standarden vara något längre än mankhöjden, inte helt kvadratisk, och helheten ska vara harmonisk med lätta, fria rörelser. Hunden ska ge ett elegant intryck utan att vara överdrivet tunn eller klen.

Pälsen förekommer i två strukturer. Ullpälsen är fin, tät, krusig och spänstig med jämna lockar. Snörpälsen är också fin och tät men formas till karakteristiska snören. De flesta familjehundar hålls i en kortare klippning, men kort päls betyder inte att skötseln försvinner.

Pälslängd, frisyr, väder och individ avgör hur ofta hunden behöver borstas, badas och klippas. Kontrollera särskilt där pälsen lätt tovar, exempelvis bakom öronen, i armhålorna, på benen och under sele eller halsband. Kammen ska kunna nå ned genom pälsen utan att fastna. Om tovor återkommer trots skötsel är en kortare frisyr eller hjälp av hundfrisör ett bättre val än ett fast tidsschema som inte fungerar för hunden.

Vänj valpen stegvis vid att stå på ett halkfritt underlag, bli kammad, få tassar och ansikte hanterade och höra en klippmaskin eller hårfön. Belöna lugn och gör momenten begripliga. Det ger bättre förutsättningar för säker pälsvård under resten av livet.

Sedan den 1 augusti 2024 omfattar pudelstandarden och de svenska registreringsreglerna 16 färgvarianter. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns godkända flerfärgade varianter, bland annat vitt kombinerat med annan färg, svart eller brunt med tanteckning, trefärgat och brindle. Merle ingår inte bland standardfärgerna, och i Sverige registreras inte avkomma efter en pudelförälder som bär anlag för merle.

Pudel fäller inte på samma sätt som många andra hundar, och lösa hår kan stanna kvar i den krusiga pälsen tills de borstas ur. Det gör inte dvärgpudeln allergifri. Hundallergen kommer framför allt från hud och saliv, och reaktionen kan skilja mer mellan individer än mellan raser. Den som har hundallergi bör därför inte välja ras enbart utifrån pälstyp.

## Temperament och personlighet

Dvärgpudeln ska vara alert, aktiv, följsam och lätt att lära. En välfungerande individ är ofta snabb att uppfatta mönster och uppskattar samarbete, men rasbeskrivningen är ett ideal och ingen garanti för hur varje hund reagerar på ljud, främmande människor, hundmöten eller nya miljöer.

Svenska Pudelklubbens avelsstrategi redovisar BPH-resultat för 630 mindre pudlar. Gruppen omfattar mellan-, dvärg- och toypudel och består till största del av mellanpudlar. Resultaten beskriver bland annat ganska energiska hundar, ofta med positiv attityd och få hot- eller aggressionsreaktioner i de aktuella testsituationerna. Samma underlag betonar både variationen inom rasen och att antalet beskrivna hundar är litet i förhållande till populationen. Resultaten kan alltså säga något om gruppen men förutsäger inte hur en enskild dvärgpudel blir.

Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. Be om konkreta exempel på återhämtning efter överraskningar, hantering, besökare, ljud, hundmöten och förmåga att koppla av. Sådana svar säger mer om matchningen än allmänna ord som social, smart eller lättsam.

## Träning och motion

Dvärgpudeln behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men inget enda minutantal passar alla individer. En bra vardag kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, lek eller fysisk aktivitet samt uppgifter som hunden kan förstå och lösa. Belastningen behöver ändras med ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden återhämtar sig.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta. Var tydlig med vilket beteende som lönar sig, höj svårigheten i små steg och träna samma färdighet i flera miljöer. Inkallning, följsamhet, lugn hantering, att kunna vänta och att kunna passera människor och hundar är viktigare i vardagen än många trick.

Variation är ofta mer värdefull än att bara förlänga promenaden. Nosarbete, sökövningar, apportering, balans- och kroppskontroll, rallylydnad eller andra färdigheter kan ge meningsfull aktivering. Samtidigt behöver hunden kunna vila utan att bli underhållen hela tiden. Om den har svårt att komma till ro bör man se över hela dygnet: sömn, miljö, förutsägbarhet, motion och träningsnivå. Mer aktivitet är inte alltid rätt svar.

Valpar ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Prioritera korta upptäcktsstunder, trygg miljöträning, lek på lämpligt underlag och mycket återhämtning. För en vuxen hund är rätt nivå den som ger god kondition och en fungerande vardag utan återkommande stelhet, hälta, stress eller långvarig utmattning.

## Hälsa

Det viktigaste rasspecifika hälsokravet att kontrollera vid valpköp är föräldrarnas resultat för prcd-PRA. För toy-, dvärg- och mellanpudel kräver de svenska registreringsreglerna att båda föräldradjuren före parning har ett officiellt DNA-resultat eller är registrerade som ärftligt fria.

Prcd-PRA är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi som bryter ned näthinnans synceller. Mörkerseendet påverkas först och en drabbad hund kan med tiden bli blind. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare är inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra. En bärare får bara användas tillsammans med en hund som är DNA-testad fri eller ärftligt fri, och en affekterad hund får inte användas i avel.

Ett fritt prcd-PRA-resultat är inte en allmän garanti för friska ögon. Testet gäller bara prcd-varianten och utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även ögonlysning av avelsdjur och uppmuntrar DNA-test för PRA-varianten rcd4.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt normala läge, är en annan relevant avelsfråga för mindre pudlar. Svenska Pudelklubben rekommenderar officiell patellaundersökning för dvärgpudel, men detta är inte samma bindande registreringskrav som prcd-PRA. Klubben rekommenderar att hund med patellagrad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har resultat 0/0.

Be uppfödaren visa registrerade resultat i stället för att nöja dig med att föräldrarna är ”testade”. Kontrollera prcd-PRA-status, fråga efter officiellt patella- och ögonlysningsresultat samt efter kända problem hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. DNA-test, veterinärundersökningar och en öppen familjehistorik kompletterar varandra; inget enskilt prov kan lova att en valp aldrig blir sjuk.

## Historia och ursprung

Pudel är en gammal europeisk hundtyp som finns avbildad på målningar från 1400-talet, medan Frankrike är rasens officiella hemland. Rasens namn och tidiga användning är nära förknippade med vatten: pudel användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel, och det var framför allt de större hundarna som arbetade som vattenapportörer.

De mindre pudlarna utvecklades främst för sällskap. Under 1800-talet började en dvärgvariant formas från små exemplar av de större varianterna. I Sverige delades de mindre pudlarna i början av 1930-talet upp i liten pudel och dvärgpudel; den förstnämnda storleken fick senare namnet mellanpudel. Dagens dvärgpudel delar därför rasens arbetsbakgrund och lättlärdhet, men ska inte beskrivas som om varje individ automatiskt är en vatten- eller apporteringshund.

De fyra moderna storleksvarianterna har samma grundläggande rastyp. Skillnaderna i storlek påverkar vardagen, men gör inte dvärgpudeln till en separat korsning eller en miniatyr med avvikande kroppsbyggnad.

## Att leva med rasen

Dvärgpudel kan fungera i många slags hem, även i lägenhet, om hunden får daglig rörelse, mental aktivering, pälsvård, social kontakt och träning i att vara lugn. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen faktiskt ser ut. En liten hund som saknar återhämtning, promenader eller trygg ensamhetsträning får inte sina behov uppfyllda bara för att den tar liten plats.

Ensamhet ska läras in gradvis. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vara lugn. Ta hänsyn till ålder och till tecken på oro; det går inte att lova att en viss dvärgpudel klarar ett bestämt antal timmar ensam. Planera hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagen är längre än hundens tränade förmåga.

Rasen kan leva bra med barn, hundar och katter, men det avgörs av individ, erfarenheter och introduktion—inte av rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Introducera andra djur stegvis med avstånd, barriär eller koppel vid behov, separata resurser och möjlighet att avbryta. Tvinga inte fram kontakt.

Den bästa matchningen är ett hem som tycker om en läraktig och deltagande liten hund men också accepterar det praktiska arbetet. Räkna med återkommande klippning, noggrann pälsgenomgång, vardagsträning och aktivitet året runt. Välj en annan ras om du vill ha minimalt pälsarbete eller en hund som förväntas anpassa sig utan planerad träning och sällskap.

Pudel, dvärg

Pudel, dvärg är en liten, atletisk och nästintill fällfri hund med tät, lockig päls och en kvadratisk, välbalanserad kroppsbyggnad. Den är mycket intelligent, känslig och människoorienterad, trivs med träning, daglig motion och nära sällskap och lever ofta ett långt, aktivt liv vid god omvårdnad.

Aline Cástol Sörlin är en uppfödare av rasen Pudel, dvärg med bas i Umeå i Sverige.

Hunduppfödare

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet