Puli

The Kennel Club (UK) - Puli

Svenska Kennelklubben (Sweden) - Puli

Fédération Cynologique Internationale (FCI) - Puli

Deutscher Club für Ungarische Hirtenhunde e.V. (Germany)

Société Centrale Canine (France) - Puli

Puli är en kompakt ungersk vallhund, smidig och atletisk under sin berömda snörliknande, ”mopp‑liknande” päls. Intelligent, självständig och livlig knyter den starka band till familjen, behöver konsekvent träning, rejäl mental och fysisk aktivering samt noggrann, specialiserad pälsvård.

Mångsta's

Griffon fauve de bretagne

Société Centrale Canine (France)

The British Kennel Club

Association Of L'Epagneul Breton (UK)

Verband für das Deutsche Hundewesen (Germany)

Medelstor fransk drivande hund med grov, gyllene till röd-fawnfärgad päls, mörka uttrycksfulla ögon och en robust, atletisk kroppsbyggnad. Avlad för jakt på vildsvin är den energisk, nyfiken, social och mjuk i hemmet, och behöver mycket motion utomhus, säkra inhägnader och regelbunden men enkel pälsvård.

## Snabbfakta

Labrador retriever är en medelstor till stor apporterande fågelhund med rötter i Newfoundland i Kanada. Rasen utvecklades framför allt i Storbritannien. Den är känd för sin samarbetsvilja och sitt intresse för att bära och hämta saker. Det är samtidigt en aktiv arbetshund, inte en automatiskt lättsam familjehund.

- **Mankhöjd:** idealet är 56–57 cm för hanar och 54–56 cm för tikar.
- **Vikt:** ungefär 25–36 kg är ett grovt riktmärke för en vuxen hund, beroende på kön, kroppsbyggnad och hull.
- **Förväntad livslängd:** ofta omkring 10–12 år.
- **Godkända färger:** svart, gul eller leverbrun. Gult kan variera från ljust gräddfärgat till rävrött.
- **Päls:** kort, tät och försedd med vattenavvisande underull.
- **Ursprunglig uppgift:** att söka upp och apportera fällt vilt efter skott.

Labradorer avlas med olika mål. Vissa uppfödare prioriterar jaktliga egenskaper, andra exteriör och sällskap, och många försöker förena flera kvaliteter. Etiketter som ”jaktlabrador” och ”utställningslabrador” säger därför inte allt om en enskild hund. Titta på föräldradjur, vuxna släktingar, arbetsmeriter och hur uppfödaren faktiskt lever med och använder sina hundar.

## Utseende och päls

En labrador ska vara starkt byggd, kompakt och rörlig utan att bli tung eller överviktig. Typiska drag är ett brett huvud, en kraftig kropp, välvinklade ben och den karakteristiska ”uttersvansen”: tjock vid roten, avsmalnande mot spetsen och täckt av kort, tät päls. Hanar har en idealhöjd på 56–57 cm och tikar 54–56 cm. Kilogrammen är mindre viktiga än att hunden har synlig midja och revben som lätt kan kännas under huden.

Pälsen består av kort, tätt täckhår och vattenavvisande underull. Den skyddar väl i kallt och vått väder men innebär också att labradoren kan fälla mycket, särskilt när underullen byts. Borsta extra under fällningsperioder och bada när hunden faktiskt behöver det. Ett fast bad- eller borstschema passar inte alla hundar.

Kontrollera hud, tassar och öron regelbundet, särskilt efter bad och simning. Torka ytterörat om det är fuktigt, men rengör bara när det behövs. Dålig lukt, brunaktigt sekret, rodnad eller återkommande huvudskakningar bör bedömas av veterinär i stället för att behandlas med rutinmässig öronrengöring.

Rasstandarden godkänner enfärgat svart, gult eller leverbrunt; en liten vit fläck på bröstet kan förekomma. ”Silver” är inte en fjärde godkänd färg utan registreras som en färg som avviker från standarden. Färgbeteckningen i sig ger däremot inte underlag för svepande påståenden om en enskild hunds hälsa.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, intelligent och samarbetsvillig hund som gärna arbetar med sin förare. Många labradorer söker social kontakt, uppskattar belöningsbaserad träning och är entusiastiska i både lek och arbete. Ingen rasbeskrivning är dock en garanti. Temperament påverkas också av arv, tidiga erfarenheter, träning, hälsa och vardagsmiljö.

Apporteringslusten märks ofta som ett behov av att bära saker i munnen. Ge hunden tillåtna föremål och lär in ett lugnt byte eller ”loss” i stället för att jaga den när den tar något. Det gör vardagen säkrare och tar vara på ett naturligt beteende. Mat kan vara en stark belöning, men även lek, sök och möjligheten att hämta ett föremål kan fungera väl.

Skillnaderna mellan avelsinriktningar är verkliga, men de är inte absoluta. Jaktavlade hundar är ofta utvalda för fart, uthållighet och koncentrerat apporteringsarbete. Hundar från mer exteriört inriktade linjer kan ha en annan kroppsbyggnad och arbetsstil. Det betyder inte att varje jaktavlad labrador är svår att koppla av eller att varje utställningsinriktad labrador är lugn. Be uppfödaren beskriva föräldradjurens energi, förmåga att varva ner, ljudnivå, socialitet och arbetslust med konkreta exempel.

En BPH- eller MH-beskrivning kan ge ytterligare information om hur en hund reagerade i standardiserade situationer. Resultatet är en beskrivning, inte ett godkänt eller underkänt temperamentstest. Läs det tillsammans med egna möten och kunskap om släkten.

## Träning och motion

En labrador behöver daglig rörelse, men också uppgifter som engagerar nosen, minnet och samarbetet med föraren. Det finns ingen universell timgräns som passar valp, vuxen jakthund, familjehund och äldre hund. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, vana och hur hunden återhämtar sig.

Promenader kan kombineras med apportering, personsök, spår, lydnad, stadga och enkla nosövningar. Korta fokuserade träningspass passar ofta bättre än att upprepa samma övning tills hunden tappar koncentrationen. Vila och förmågan att koppla av är en del av träningen, inte ett tecken på att hunden fått för lite att göra.

Prioritera tidigt en säker inkallning, följsamhet i koppel, lugn hantering, stadga och en tydlig signal för att lämna ifrån sig föremål. Träna belöningsbaserat och höj svårigheten stegvis. Om du använder mycket godis bör det räknas in i dagens matmängd.

Vattenintresse är vanligt hos rasen, men alla labradorer tycker inte om att simma och ingen hund är automatiskt vattensäker. Börja på grunt, lugnt vatten, låt hunden välja tempo och se till att den enkelt kan ta sig upp. Ha uppsikt nära strömt, kallt eller algpåverkat vatten och undvik att kasta föremål så långt att en ivrig hund pressas över sin förmåga.

## Hälsa

Den viktigaste hälsokontrollen inför ett valpköp är inte att föräldrarna bara är ”testade”, utan vilka undersökningar som gjorts, när de gjordes och vilka resultaten blev. Labradorens leder, ögon och kroppsvikt förtjänar särskild uppmärksamhet.

För att en labradorkull ska kunna registreras hos Svenska Kennelklubben måste båda föräldradjuren ha ett officiellt HD-resultat före parningen. Ett registrerat resultat är inte samma sak som att höftlederna är utan anmärkning. Svenska Labrador Retrieverklubben rekommenderar strängare urval: båda föräldrarna bör vara röntgade för HD och ED utan anmärkning samt ögonundersökta inom två år före parningen och fria från ärftlig ögonsjukdom, med vissa angivna undantag.

Be om föräldradjurens registreringsnummer och kontrollera själva resultatet, undersökningsdatumet och gärna uppgifter om syskon, tidigare avkommor och andra nära släktingar. Det ger mer information än en allmän formulering om att hundarna är hälsotestade.

DNA-test kan vara värdefulla när de används för rätt sjukdom och resultaten hos två föräldradjur bedöms tillsammans. Ett test för prcd-PRA kan exempelvis bara säga något om just den formen av näthinnesjukdom; det utesluter inte andra ögonsjukdomar och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. För recessiva sjukdomar som EIC behöver en frisk bärare inte själv bli sjuk, men partnerns resultat måste vara känt så att sjuka valpar inte föds. En stor DNA-panel är därför inte ett bevis på god hälsa i stort.

Övervikt belastar kroppen och ska inte betraktas som ett normalt rasdrag. Känn på revbenen och titta efter en tydlig midja uppifrån och från sidan. Väg hunden regelbundet och justera portioner, tugg och träningsbelöningar efter hullet. Forskning har kopplat en variant i POMC-genen hos vissa labradorer till större matmotivation och högre kroppsvikt, men varianten finns inte hos alla och gör inte övervikt oundviklig.

## Historia och ursprung

Labrador retriever har sina tidiga rötter vid Newfoundlands kust i Kanada, där hundar av liknande typ hjälpte fiskare att hämta föremål och fångst ur vattnet. Under 1800-talet fördes sådana hundar till Storbritannien, där rasen utvecklades till en specialiserad apporterande fågelhund.

Den brittiska kennelklubben erkände labrador retriever som ras 1903. Uppgiften efter skottet formade flera av de egenskaper som fortfarande präglar rasen: intresse för att söka, bära och lämna föremål, vilja att samarbeta på avstånd och förmåga att arbeta i vatten och besvärlig terräng. I dag används labradoren inom jakt, hundsport och flera samhällsuppgifter, men dess historiska arbetsbakgrund är viktig även för den som främst söker en sällskapshund.

## Att leva med rasen

Labrador retriever kan passa i många hem när ägaren vill dela en aktiv vardag med hunden och har tid för både träning och återhämtning. Trädgård är inget krav och lägenhet kan fungera, men bostaden ersätter inte promenader, nosarbete och annan meningsfull aktivitet utomhus. Träna också på att vara tyst och lugn i trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Med barn behövs vuxen närvaro, tydliga regler och en ostörd viloplats för hunden. En ung eller uppspelt labrador är stark nog att välta ett litet barn utan att mena illa. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund de inte fysiskt kan hantera.

Många labradorer lever väl med andra hundar och katter, men det avgörs inte enbart av rasen. Introducera djuren gradvis, hindra jakt och trängning och ge katten höga eller avskilda flyktvägar. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är lugnt och förutsägbart.

Ensamhet behöver tränas stegvis. En liten valp ska inte lämnas ensam direkt; börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan slappna av. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar, så utgå från hundens beteende i stället för en generell maxtid.

Inför valpköpet bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Vilka aktiviteter och vilken vardag är kullen avlad för?
- Hur arbetar föräldradjuren, hur fungerar de socialt och hur kopplar de av i praktiken?
- Vilka officiella resultat finns för HD, ED och ögon, och hur ser hälsan ut hos nära släktingar?
- Finns BPH, jaktprov eller andra relevanta beskrivningar och meriter, och vad visar de?
- Hur matchar uppfödaren valparnas olika egenskaper med köparnas liv?

Den bästa matchningen bygger på mer än färg, kön och en linjeetikett. Välj en uppfödare som kan beskriva hundarnas faktiska egenskaper, visa de verkliga hälsoresultaten och vara ärlig även om variationen inom kullen.

Labrador retriever

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Norwegian Kennel Club

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Labrador retriever är en medelstor till stor, atletisk och vänlig hund med mycket god simförmåga och en kort, tät, vattenavvisande päls i gult, svart eller brunt (chocolate). Den är intelligent och matmotiverad, lätt att träna, har behov av daglig motion och mental stimulans och används i stor utsträckning både som familjehund och som arbetande hund.

Trygga Tassars

## Snabbfakta

Golden retriever är en brittisk apporterande fågelhund i FCI grupp 8, utvecklad för att söka efter och hämta fällt vilt i nära samarbete med sin förare. Bakgrunden märks fortfarande i rasens arbetslust, intresse för att bära föremål och behov av både fysisk aktivitet och uppgifter att lösa.

- **Ursprung:** Storbritannien, med dokumenterad utveckling i gränstrakten mellan England och Skottland
- **Ursprunglig funktion:** apportering av fågel på land och i vatten
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar enligt rasstandarden
- **Päls:** rak eller vågig dubbelpäls med tät, vattenavvisande underull
- **Färg:** nyanser av guld eller creme; rött och mahogny ingår inte i standarden
- **Rasideal:** vänlig, tillitsfull, intelligent, samarbetsvillig och arbetsvillig
- **Passar bäst:** ett hem som vill träna, aktivera och låta hunden vara delaktig i vardagen

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, aktivitetsnivå och vardagsegenskaper påverkas även av avelsinriktning, föräldradjur, uppväxt, hälsa och träning.

## Utseende och päls

Golden retriever ska vara välbalanserad, proportionerlig och aktiv, med en kroppsbyggnad som klarar arbete utan att bli tung eller överdriven. Hanar är vanligen större än tikar, men funktion, fria rörelser och en sund helhet är viktigare än ett kraftigt utseende.

Pälsen består av raka eller vågiga täckhår, rikligare behäng och tät, vattenavvisande underull. Godkända färger går från creme till olika nyanser av guld. Rött och mahogny är inte standardfärger, och vitt är begränsat till några få hår på bröstet. Färg eller kroppsform berättar däremot inte säkert vilken aktivitetsnivå eller arbetslust en enskild hund kommer att få.

Dubbelpälsen fäller och behöver regelbunden genomgång, särskilt när underullen lossnar mer. Borsta igenom hela pälsen efter behov och var extra noggrann bakom öronen, i armhålorna och i behänget på ben och svans, där tovor lättare uppstår. En kam hjälper till att kontrollera att borstningen når igenom underullen. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt en fast kalender. Efter simning eller blöta promenader är det praktiskt att reda ut pälsen, låta den torka ordentligt och kontrollera hud och öron om hunden visar tecken på irritation.

Kloklippning, tandvård och kontroll av hud, öron och tassar hör till den löpande skötseln. Det viktiga är att anpassa rutinen efter individens päls, fällning, aktivitet och hur ofta den blir våt eller smutsig.

## Temperament och personlighet

Rasidealet för golden retriever är en vänlig, trygg och samarbetsvillig hund med naturlig arbets- och apporteringslust. Många söker gärna kontakt, bär föremål och uppskattar gemensamma uppgifter, men beskrivningen ska inte tolkas som att varje golden automatiskt är lugn, okomplicerad eller social med alla.

Rasen mognar ofta förhållandevis sent. En ung golden kan vara fysisk, intensiv och lätt distraherad långt efter att den nått sin fulla storlek. Vardagsfärdigheter som lugna hälsningar, följsamhet, hantering och förmåga att koppla av behöver därför tränas lika medvetet som apportering och lydnad.

Det finns uppfödare med olika mål, exempelvis jaktligt arbete, prov, utställning eller ett bredare sällskapsfokus. Etiketter som ”jaktgolden” och ”utställningsgolden” ger bara en grov ledtråd och förutsäger inte säkert en individs motor, utseende eller förmåga att varva ned. Be i stället uppfödaren beskriva föräldrarnas och nära släktingars vardagsegenskaper, arbetslust, rädslor, socialitet och återhämtning. Arbets- och mentalbeskrivningar kan ge ytterligare information, men de är delar av underlaget och inte garantier.

Rasen kan passa en engagerad förstagångsägare, särskilt med stöd från uppfödare och hundkurs. Det kräver ändå beredskap för en relativt stor, stark och ofta livlig unghund som behöver konsekventa rutiner, daglig aktivering och tid att mogna.

## Träning och motion

Golden retriever behöver daglig fysisk aktivitet, mental problemlösning och möjlighet till återhämtning, men det finns ingen fast tidsangivelse som passar alla. Ålder, hälsa, kondition, personlighet och avelsinriktning avgör hur motionen ska fördelas och hur belastande den kan vara.

En fungerande vuxenvardag kan innehålla promenader i varierad terräng, nosarbete, sökövningar, apportering, lydnad och lugn träning i olika miljöer. Variation ger mer än att försöka trötta ut hunden med samma intensiva aktivitet varje dag. Rasen är avlad för samarbete, så uppgifter med tydlig start, uppgift och avslut passar ofta bättre än oreglerad bollkastning i högt tempo.

Valpar behöver korta, positiva stunder av lek, miljöträning och rörelse med mycket vila mellan aktiviteterna. Belastningen ska anpassas efter valpens utveckling och underlag, inte räknas fram med en fast minutregel. Öka längd och svårighet gradvis och låt valpens ork och återhämtning styra nästa steg.

Belöningsbaserad träning brukar passa rasens samarbetsvilja. Prioritera tidigt:

- inkallning och kontakt även runt människor, hundar och viltvittring
- koppelgående och lugna hälsningar
- att lämna och byta föremål utan konflikt
- stadga och väntan före apportering eller lek
- en inlärd signal för vila och nedvarvning

Vattenintresse är vanligt, men alla golden retriever vill inte bada och simkunnighet ska aldrig tas för given. Introducera vatten i grunt, lugnt område med enkel väg upp, låt hunden välja tempo och ha ständig uppsikt. Strömt vatten, svag is, algblomning och svåråtkomliga kanter kräver särskild försiktighet.

## Hälsa

Höftleder, armbågsleder och ögon är centrala hälsoområden i svensk golden retrieveravel. För en valpköpare är det viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringskrav, rasklubbens rekommendationer och ett enskilt testresultat.

För att avkomman ska kunna registreras i SKK ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parningen. Det betyder inte att ED, ögonlysning och DNA-test är motsvarande obligatoriska SKK-krav för varje kull av rasen. Golden retrieverklubbens rekommendationer och villkor för valphänvisning går längre: de omfattar bland annat HD- och ED-resultat, aktuell ögonundersökning och GR_PRA1/2-status samt vissa meriter.

Klubben rekommenderar i normalfallet HD A eller B och ED utan anmärkning. Hundar med HD C eller ED grad 1 bör enligt rekommendationerna bara användas undantagsvis, och då ska kullens beräknade HD- respektive ED-index vara minst 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parning, och minst en förälder ska vara fri eller hereditärt fri från både GR_PRA1 och GR_PRA2.

Be om de faktiska resultaten, inte bara beskedet att hundarna är ”testade”. Kontrollera HD- och ED-grad, index när det finns, datum och resultat för ögonundersökningen samt respektive förälders DNA-status. GR_PRA1 och GR_PRA2 avser specifika mutationer. Testerna täcker inte alla genetiska orsaker till PRA och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning.

HD, ED och vissa ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasens avelsstrategi lyfter också tumörsjukdomar som en viktig fråga för rasen som helhet. Sådana sammanställningar kan inte översättas till en säker procentsats eller prognos för den enskilda valpen. Fråga därför även om hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Bra undersökningsresultat minskar osäkerheten men kan aldrig garantera framtida hälsa.

## Historia och ursprung

Golden retriever utvecklades under senare delen av 1800-talet i gränstrakten mellan England och Skottland för att apportera fällt vilt på både land och i vatten. Förändrade jaktformer skapade behov av en hund som kunde söka, markera, vänta och arbeta uthålligt i nära samspel med föraren.

Lord Tweedmouths bevarade avelsanteckningar dokumenterar den tidiga utvecklingen. En gul retriever parades med en Tweed water spaniel, och fortsatt urval formade de egenskaper som förknippas med rasens apportering, vattenarbete och samarbetsförmåga. Golden retriever erkändes som egen ras 1913 och introducerades i Sverige omkring 1950.

Rasens moderna användning är bredare än praktisk jakt, men bakgrunden är fortfarande relevant. Sök, föremålsintresse, uthållighet och förmågan att växla mellan aktivitet och väntan är egenskaper som behöver förvaltas genom avel och träning, även hos hundar som främst lever som sällskap.

## Att leva med rasen

Golden retriever passar bäst hos människor som vill ha en social och träningsbar hund som får delta i vardagen. Ett vänligt rasideal gör inte vardagsfärdigheter medfödda: en ung golden behöver lära sig att hälsa lugnt, gå i koppel, hantera föremål och koppla av även när det händer mycket omkring den.

Rasen kan fungera väl med barn, men samspelet kräver vuxen tillsyn. Barn ska få lära sig att respektera hundens vila, mat och signaler, och hunden behöver tränas att hälsa och leka utan att välta eller tränga sig på. Samma försiktighet gäller andra djur. Många golden retriever lever med hundar eller katter, men introduktionen ska ske gradvis med kontroll, avstånd och en trygg reträttplats för katten. Individens tidigare erfarenheter och jakt- eller föremålsintresse spelar roll.

Lägenhet kan fungera om det finns en realistisk plan för rastning och träning, liksom plats för blöt päls och lugn inomhus. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, miljöombyte eller gemensam aktivitet. Rasen är ofta social, och ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. Hur länge en viss hund klarar att vara ensam går inte att bestämma utifrån rasnamnet.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än färg och föräldrarnas titlar. Be uppfödaren visa officiella hälsoresultat, index, ögonundersökningens datum och DNA-status. Träffa helst tiken, fråga hur nära släktingar fungerar i hemmet och be om konkreta exempel på aktivitetsnivå, socialitet, rädslor och återhämtning. Välj en kull vars dokumenterade egenskaper och uppfödarens mål passar det liv du faktiskt kan erbjuda.

Golden retriever

The Golden Retriever Club UK

The Kennel Club UK

Vänlig, medelstor till stor retriever med tät, vattenavvisande gyllene päls och mjuk mun. Mycket lättlärd, människoorienterad och lekfull, som behöver daglig delaktighet, regelbunden pälsvård och 1,5–2 timmars varierad motion. Ursprungs­ligen avlad som apportör vid jakt, numera vanlig som familjehund, assistanshund och terapihund.

Noble Activity

Petit basset griffon vendéen

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Norsk Kennel Klub (Norway)

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Petit basset griffon vendéen: liten, robust fransk drivande hund med sträv, rufsig päls samt buskiga ögonbryn och skägg. Glad, social och komisk men samtidigt självständig, skällig och viljestark. Behöver mycket motion, tålmodig positiv träning och säkra stängsel på grund av stark jaktlust.

Vallebo's

Charlotte Olsson

Sonfjällets

Linds Lovely

Finsk stövare

Swedish Kennel Club (Svenska Kennelklubben)

Norwegian Kennel Club (Norsk Kennel Klub)

Finnish Hound Association

Finnish Kennel Club (Kennelliitto)

Finsk stövare: medelstor till stor, atletisk skandinavisk drivande hund med lättskött trefärgad päls. Lugn och tillgiven inomhus när den får tillräckligt med motion; energisk, ljudlig och självständig på jaktspåret. Avlad för hare och räv, behöver mycket utomhusaktivitet och konsekvent träning.

Anders Svahn

## Snabbfakta

- Eurasier är en medelstor tysk spetshund som skapades som sällskapshund och trivs bäst när den får leva nära sin familj.
- Hanar ska enligt rasstandarden vara 52–60 cm höga och väga 22–30 kg. För tikar är motsvarande spann 48–56 cm och 18–26 kg.
- Rasstandarden beskriver en lugn, självsäker och uppmärksam hund som är starkt bunden till familjen men inte påträngande mot främmande människor.
- Att hunden är reserverad ska inte förväxlas med rädsla. Svenska BPH-resultat visar att den sociala tryggheten varierar tydligt inom rasen.
- Eurasier följer gärna med på familjens aktiviteter men har normalt inte samma arbetsbehov som en brukshund. Motion och träning behöver ändå anpassas till individen varje dag.
- Dubbelpälsen behöver vanligtvis borstas ungefär en gång i veckan och oftare när underullen fälls.
- I svensk avel måste föräldradjuren ha officiell höftledsstatus före parning. Rasklubbens råd om resultat och andra tester går längre än själva registreringskravet.
- Rasen passar den som vill ha en nära vardagspartner och accepterar ett självständigt sätt, men passar sämre i ett liv med lite sällskap eller krav på att hunden ska hälsa på alla.

## Utseende och päls

Eurasier är en harmoniskt byggd, medelstor hund av spetstyp. Kroppen är något längre än mankhöjden, öronen är upprättstående och den buskiga svansen bärs över ryggen eller böjd åt sidan. Benstommen ska vara medelgrov och den tjocka pälsen får inte dölja kroppens proportioner. Helheten ska vara funktionell och välbalanserad, inte tung eller överdrivet fluffig.

Rasstandardens spann är 52–60 cm och 22–30 kg för hanar samt 48–56 cm och 18–26 kg för tikar. Det är riktmärken för rasen, inte en garanti för hur stor en enskild valp blir. Titta därför även på föräldrar och nära släktingar om storleken har praktisk betydelse för dig.

Pälsen består av tät, mjuk underull och medellånga, raka täckhår som ligger relativt löst. Håret är kortare på ansikte, öron och benens framsidor och längre på svansen och benens baksidor. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom helvitt och skäck enligt den nuvarande internationella standarden.

I vardagen räcker det ofta att borsta igenom pälsen ungefär en gång i veckan. När underullen lossnar en eller ett par gånger om året behövs tätare borstning och då kan mängden löst hår bli stor. Kontrollera samtidigt hud, klor, öron och tänder. Bad behövs när hunden är smutsig.

## Temperament och personlighet

Eurasier ska vara lugn, självsäker och jämn i humöret, med stark familjekänsla och ett begränsat behov av att söka kontakt med främlingar. Det gör rasen till ett intressant val för den som uppskattar en hund som gärna är nära de egna människorna utan att automatiskt hälsa på alla. Det betyder däremot inte att varje eurasier är tyst, trygg eller enkel i varje situation.

Svenska BPH-resultat ger en mer nyanserad bild än rasstandardens ideal. Som grupp visade hundarna litet intresse för främmande personer, men tryggheten i sociala möten varierade mycket. En hund som lugnt avstår från att hälsa är reserverad. En hund som flyr, stelnar eller blir starkt orolig behöver mer avstånd och stöd. Reservation får inte användas som förklaring till rädsla eller hotfullt beteende.

Valpen behöver tidiga, positiva erfarenheter av olika människor, miljöer, underlag och vardagssituationer. Målet är inte att främlingar ska klappa den, utan att hunden kan vara lugn och trygg även när den inte vill ta kontakt. Låt den observera på ett avstånd där den fortfarande kan äta, undersöka och återhämta sig. Tvingade hälsningar kan göra osäkerheten större.

En eurasier kan leva fint med barn, hundar eller andra djur, men rasnamnet ger ingen garanti. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Fråga uppfödaren hur föräldradjuren reagerar på hantering, oväntade rörelser och främmande hundar. Vid katt eller smådjur i hemmet behövs lugna introduktioner, säkra avgränsningar och uppsikt medan du lär känna just den hundens jaktbeteende.

## Träning och motion

Eurasier lär sig ofta snabbt men är inte framtagen för att arbeta som en brukshund. Bäst resultat kommer av tydliga rutiner, belöningar som hunden uppskattar och korta pass med ett begripligt mål. Belöna det beteende du vill se igen, så blir uppgiften tydlig utan att tilliten tar skada. Hårda korrigeringar, skrämsel och fysisk press hör inte hemma i träningen.

Vardagsfärdigheter är viktigare än många avancerade moment. Träna på att följa med i koppel, vänta, komma på inkallning, kunna bli undersökt och koppla av när inget händer. Variera belöningen mellan mat, lek, rörelse och tillgång till sådant hunden vill undersöka. Om hunden tappar intresset är det ofta bättre att sänka svårigheten eller byta uppgift än att upprepa samma signal.

Rasen följer gärna med på promenader och familjeutflykter utan att normalt kräva den arbetsmängd som en utpräglad bruksras gör. Ett fast antal motionsminuter säger däremot lite om vad en viss hund behöver. En bra vardag innehåller rörelse, möjlighet att nosa, någon form av problemlösning och tillräckligt med vila. Anpassa efter ålder, hälsa, väder och hur hunden återhämtar sig. Nosarbete, spår, rallylydnad, hoopers och andra samarbetsaktiviteter kan passa, men välj efter individens motivation.

Inkallning måste tränas även om hunden gärna håller sig nära familjen. Varken familjeband eller påstått låg jaktlust gör en hund säker lös. Använd koppel eller långlina där vilt, trafik, andra djur eller reglerna på platsen gör löshet olämplig.

## Hälsa

Eurasier beskrivs som förhållandevis frisk, men det finns hälsorisker och avelsfrågor som en valpköpare bör kontrollera konkret. Börja med att skilja på SKK:s registreringskrav och rasklubbens mer omfattande avelsrekommendationer.

För att en svensk kull ska kunna registreras måste båda föräldradjuren ha officiell höftledsstatus före parning. Kravet är alltså ett känt resultat, inte automatiskt grad A eller B. Svenska Eurasierklubben rekommenderar däremot att avelsdjur har HD A eller B, ED 0 och patella 0. Be att få se de officiella resultaten och kontrollera gärna även syskon och tidigare avkommor; föräldradjurens resultat kan minska osäkerheten men garanterar inte en frisk valp.

Rasklubben rekommenderar också genomtänkta parningar för Dandy-Walker-liknande missbildning, DWLM. Varianten nedärvs recessivt och kan testas med DNA-prov. Fri hund kan paras med fri hund eller bärare, medan två bärare inte ska kombineras. En bärare är inte samma sak som en sjuk hund och behöver inte tas bort ur aveln om partnern är testad fri. Den skillnaden är viktig för att både undvika sjuka valpar och bevara genetisk variation.

Rasklubben följer dessutom rapporterade fall av nedsatt sköldkörtelfunktion, exokrin pankreasinsufficiens, EPI/EPA, och magomvridning. Klubben beskriver dem inte som stora problem i rasen, men vill kartlägga dem. Långvarig trötthet och pälsförändringar eller återkommande diarré med viktnedgång ska därför tas på allvar. Misstänkt magomvridning kräver akut veterinärvård.

Fråga uppfödaren om officiella led- och patellaresultat, DWLM-status och kända diagnoser hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Ett allmänt svar om att hundarna i släkten är ”friska” säger mindre än dokumenterade resultat och en öppen redovisning av släktingarnas hälsa.

## Historia och ursprung

Eurasier är en ung, dokumenterad ras från Tyskland. Julius Wipfel inledde avelsarbetet 1960 genom att kombinera chow chow och wolfspitz, som också kallas keeshond. De tidiga hundarna kallades wolf-chow. Samojedhund fördes senare in, och rasen fick namnet eurasier efter sitt europeiska och asiatiska ursprung.

FCI erkände eurasier 1973. Den första eurasiern kom till Sverige 1994. Rasen har hela tiden varit avsedd som sällskapshund, och den internationella standarden kräver inget arbetsprov. Det förklarar varför nära familjekontakt och ett stabilt vardagstemperament står i centrum. Det är däremot klokt att undvika förenklade påståenden om att varje ursprungsras skulle ha lämnat en bestämd egenskap; dagens hundar varierar både mentalt och fysiskt.

## Att leva med rasen

Eurasier passar bäst i ett hem där hunden är en del av vardagen. Den kan bo i lägenhet eller hus, eftersom bostadens storlek säger mindre än rutinerna runt motion, återhämtning, ljud och sällskap. En trädgård ersätter inte promenader eller familjekontakt, och rasens bakgrund gör den olämplig som hund som huvudsakligen lever ensam i hundgård.

Ensamhet behöver tränas stegvis när valpen har blivit trygg i sitt nya hem. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden är lugn före, under och efter frånvaron. Hundar lär sig detta olika snabbt. Planera därför vardagen utifrån den individ du faktiskt får, inte en påstådd rasgräns i timmar.

För en barnfamilj är vuxennärvaro och en fredad viloplats viktigare än etiketten ”familjehund”. För ett hem med katt eller smådjur är säkra avgränsningar och kontrollerade introduktioner viktigare än antaganden om jaktlust. För den som vill träna mycket är det klokt att möta föräldradjur och fråga hur de motiveras, hanteras och återhämtar sig i nya miljöer.

Inför valpköpet bör du be om registreringsbevis, köpeavtal, ett aktuellt veterinärbesiktningsintyg och dokumenterade hälsodata för föräldrarna. Träffa om möjligt modern och andra vuxna släktingar. Titta särskilt på om de kan vara lugnt neutrala mot främmande personer utan att fly, stelna eller pressas till kontakt. En väl genomtänkt eurasierkombination ska passa både på papperet och i den vardag du kan erbjuda.

Eurasier

German Kennel Club (VDH)

Eurasier Klub e.V. Sitz Weinheim (EKW)

The Eurasier Society UK

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Eurasier är en medelstor spets med rik, mjuk päls som avlats fram som en lugn familjehund. Den är känslig och starkt knuten till sin familj, trivs bäst i ett stillsamt hem, är reserverad men inte aggressiv mot främlingar, och behöver måttliga dagliga promenader, mentala aktiveringslekar, mjuk och varsam träning samt regelbunden pälsvård.

Essmania's

Kristina Bäckman

## Snabbfakta

- Chinese crested dog är en liten sällskapshund i två hårlagsvarianter: hårlös och powder puff. Båda kan födas i samma kull.
- Idealmankhöjden är 28–33 cm för hanar och 23–30 cm för tikar. Den nuvarande rasstandarden anger ingen officiell vikt.
- Den hårlösa varianten har crest på huvudet, så kallade socks på tassarna och en plym på svansen. Powder puff har lång, mjuk päls över hela kroppen.
- Rasidealet är en gladlynt hund som aldrig ska vara ilsken. Samtidigt finns tydliga individuella skillnader i socialitet, nyfikenhet, ljudlighet och trygghet.
- Hud- eller pälsvård, tandborstning och skydd efter väder behöver ingå i vardagen från början.
- Inför valpköp är ögonresultat, PLL-status, tandstatus samt hälsa och mentalitet hos nära släktingar viktigare än allmänna löften om rasen.

## Utseende och päls

Chinese crested dog är liten, rörlig och graciös utan att behöva vara bräcklig. Rasen finns både som elegant hjorttyp och som något kraftigare cobbytyp. Kroppen ska vara medellång till lång, ryggen plan och rörelserna långa, flytande och fria. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna.

Hanar har en idealmankhöjd på 28–33 cm och tikar på 23–30 cm. Den nuvarande rasstandarden anger ingen vikt, så uppgiften om en gräns på 5,4 kilo ska inte användas som dagens ideal. Bedöm i stället en vuxen hund efter proportioner, muskulatur och hull.

Hos den hårlösa varianten ska kroppen i huvudsak vara naken, med lång behåring på huvud, tassar och svans. Mängden hår på kroppen varierar dock mellan individer. Be därför att få se valpen otrimmad och låt uppfödaren visa hur just dess hud och behäng ska skötas. Huden ska vara mjuk och kännas varm.

Powder puff har en tunn underull och en slöja av långt, mjukt hår. Pälsen ska vara följsam, inte tung eller ullig. Dela pälsen och kamma ända ned till huden. Leta särskilt efter början till tovor där hår ligger tätt eller utsätts för friktion. En veckovis rutin för bad och genomgång kan vara en startpunkt, men pälsens skick avgör hur ofta den behöver redas ut, tvättas och torkas ordentligt.

Den hårlösa huden behöver i stället kontrolleras för skav, rodnad, finnar och torrhet. Unga hundar kan få pormaskar och finnar under hormonella perioder, men graden varierar mycket. Skydda hunden med skugga och lämpliga kläder när sol, vind, väta eller kyla kräver det. Även en powder puff kan behöva väderskydd eftersom den tunna pälsen inte ger särskilt mycket värme och inte heller stöter bort vatten särskilt väl. Om huden förblir inflammerad, kliar eller får sår som inte läker bör en veterinär bedöma orsaken och hjälpa till att välja produkter.

Varken den hårlösa eller powder puff är allergifri. Hundallergen finns bland annat i hudceller, talg, saliv och urin, och mängden varierar även mellan hundar av samma ras. Liten mängd löst hår är därför inget säkert besked för en allergisk familj.

## Temperament och personlighet

Chinese crested dog ska vara gladlynt och inte ilsken, men rasen rymmer många personligheter. I det svenska BPH-underlaget framstår de beskrivna hundarna som relativt trygga, måttligt nyfikna och inte generellt ljudliga eller arga. Samma underlag visar stor variation i hur hundarna hälsar på främmande människor, leker och reagerar på oväntade händelser.

Det är mer användbart än etiketter som ”kardborrehund” eller ”enmanshund”. En individ kan söka mycket kroppskontakt, en annan kan vara mer självständig. En del hälsar snabbt på besökare, andra vill först observera. Fråga uppfödaren hur föräldrar och nära släktingar fungerar vid hantering, nya människor, ljud, vila och kortare separationer. Titta efter en valp som kan undersöka i egen takt och återhämta sig efter något oväntat.

Rasen kan vara uppmärksam och larma när något händer, men det betyder inte att varje hund skäller mycket. I ett lyhört boende är det klokt att tidigt belöna lugn vid dörr, fönster och ljud i trapphuset. Ta också reda på om hunden kan varva ned när ingenting händer. Förmågan att vila är lika viktig som lekfullhet.

Med barn avgör samspelet mer än rasen. Den lilla storleken kräver extra varsamhet om barn vill lyfta eller bära hunden, men det finns ingen generell regel att rasen bara passar äldre barn. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats.

## Träning och motion

Chinese crested dog behöver daglig rörelse och mental sysselsättning, men det finns ingen välgrundad minutformel som passar alla. En bra dag kan innehålla promenader med tid att nosa, lek, någon kort färdighetsövning och lugn återhämtning. En aktiv individ kan uppskatta längre utflykter, agility, rallylydnad, freestyle eller spår, medan en annan trivs bäst med mindre krävande aktiviteter.

Anpassa längd och intensitet efter ålder, kondition, väder och hur hunden rör sig och återhämtar sig. En hårlös hund som spänner sig av kyla får inte en bra promenad bara för att en viss tid ska uppnås. Välj då skydd och miljö efter förhållandena och komplettera med inomhusträning.

Belöningsbaserad träning passar väl när hunden ska lära sig vardagsfärdigheter. Börja med inkallning, koppelgående, lugn på en plats, att lämna föremål och att kunna avbryta en aktivitet. Träna även frivillig hantering av mun, tassar, hud, päls och öron. Det gör tandborstning, bad, klippning och veterinärbesök mindre stressande.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Låt den i stället möta olika människor, hundar, underlag, ljud och miljöer på ett avstånd där den fortfarande kan äta, tänka och välja kontakt. Om den blir rädd, minska svårigheten och ge den tid att återhämta sig. Det bygger större trygghet än att pressa fram ett möte.

## Hälsa

För Chinese crested dog finns inga rasspecifika hälsotest som måste vara klara för att en valpkull ska registreras hos SKK. Rasklubben har däremot tydliga avelsrekommendationer. Skillnaden är viktig när du granskar en kull: en rekommendation kan vara mycket relevant utan att vara bindande.

Rasklubben vill att båda föräldrarna är ögonlysta tidigast vid 18 månaders ålder och att intyget är högst ett år gammalt vid parning. Den vill också att båda har känd DNA-status för primär linsluxation, PLL. Därutöver rekommenderas känd DNA-status för prcd-PRA och känd patellastatus efter minst 12 månaders ålder. Patellaundersökning är alltså en viktig kontrollpunkt, men inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Veterinär auskultation av hjärtat inför avel beskrivs som önskvärd, inte som ett ska- eller bör-krav.

Be att få se själva resultatet, datumet och hundens identitet. Ett DNA-test gäller bara den mutation som analyserats och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. En frisk anlagsbärare av en enkelt recessiv sjukdom behöver inte automatiskt tas ur avel, men ska paras med en genetiskt fri hund så att sjuka valpar inte föds. En hund som genetiskt har statusen affekterad får inte användas i avel.

Bland de ögonproblem som uppmärksammas i rasen finns PLL, olika former av PRA eller retinopati och torra ögon. Fråga också om ögonresultat och symtom hos äldre släktingar. Rasklubbens hälsoöversikt tar dessutom upp hjärtproblem som främst visar sig högre upp i åldern och uppgifter om ryggbesvär. Det motiverar frågor om äldre släktingar och tidiga blåsljud eller ryggsymtom, inte antagandet att varje hund kommer att bli sjuk.

Hårlöshet och tanduppsättning hänger ihop genom en variant i genen FOXI3, som påverkar utvecklingen av både hår och tänder. Hårlösa hundar kan därför sakna permanenta tänder eller ha annorlunda formade och framåtriktade tänder. Powder puff saknar den här specifika genetiska effekten och ska normalt ha komplett saxbett. Medfödd avsaknad av tänder är inte samma sak som tandlossning, men båda varianterna behöver daglig tandborstning för att begränsa plack och tandköttssjukdom. Följ tandbytet och låt veterinär bedöma kvarvarande mjölktänder, smärta, dålig lukt eller problem att tugga.

I en stor brittisk studie var medianlivslängden 13,4 år för 928 Chinese crested dog. Osäkerhetsintervallet för medianen var 13,0–13,8 år. Resultatet beskriver den studerade populationen, inte hur länge en enskild hund kommer att leva.

## Historia och ursprung

Rasens tidiga historia är osäker. Kina anges som ursprungsland och Storbritannien har ansvar för rasstandarden, men det går inte att följa en obruten linje från gamla kinesiska nakenhundar till dagens ras. Berättelser om hundar på handelsskepp, råttjakt och livet under Han-dynastin ska därför behandlas som teorier, inte som säkra fakta.

De dokumenterade moderna hållpunkterna är tydligare. Chinese crested dog visades i USA mellan 1885 och 1926 och syntes därefter knappt till under nära 50 år. Organiserad brittisk avel byggdes upp igen med importer från USA under 1965–1968. De första svenska hundarna kom 1972, den första svenska kullen föddes samma år och hundarna registrerades hos SKK 1973. Chinese Crested Club Sverige bildades 1990.

## Att leva med rasen

Bostadstypen avgör inte ensam om en Chinese crested dog trivs. Både lägenhet och hus kan fungera om hunden får aktivitet, vila och gradvis ensamhetsträning. Bedöm hemmet efter ljudmiljö, möjlighet till rastning och hur lätt hunden kan komma undan drag, stark sol och stök. Liten kropp betyder inte små behov.

En liten valp ska inte lämnas ensam. När valpen är trygg i hemmet kan träningen börja med att den kopplar av medan du rör dig bakom en grind eller lämnar rummet mycket kort. Öka först när hunden förblir lugn. En vuxen hund som tränats gradvis kan ofta vara själv några timmar, men individer skiljer sig kraftigt. Kamera kan hjälpa dig att upptäcka vandring, flåsning, skall eller att hunden inte kommer till ro.

Katter och andra hundar kan fungera bra tillsammans, men låg jaktlust eller problemfri samvaro kan inte lovas utifrån rasen. Gör introduktioner gradvis, hindra jakt och ge katten en säker flyktväg och egna resurser. Anpassa lek efter hundarnas storlek och sätt att kommunicera. Smådjur ska hållas säkert åtskilda om du inte med säkerhet kan kontrollera situationen.

Rätt hem behöver vara redo för skillnaden mellan de två hårlagsvarianterna, daglig tandvård och en hund som behöver både närhet och egen trygghet. Träffa vuxna släktingar om möjligt, se valpen otrimmad och kontrollera dokumenterade hälsoresultat. Det säger betydligt mer än löften om att alla Chinese crested dog är tysta, allergivänliga eller automatiskt enkla familjehundar.

Chinese crested dog

Chinese crested dog är en finlemmad dvärghundsras som antingen är hårlös med silkeslen päls på huvud, tassar och svans, eller Powder Puff med en mjuk, fyllig päls över hela kroppen. Den är tillgiven och mycket människoorienterad, tränas bäst med mjuka, vänliga metoder, behöver omsorg och skydd för hud eller päls samt måttlig daglig motion.

Marina Drejdal

## Snabbfakta

Lhasa apso är en liten, långhårig sällskapshund med stort självförtroende och tydlig integritet. Den passar bäst hos den som uppskattar en uppmärksam hund och är beredd att lägga tid på pälsvård, hantering och vardagsträning.

- **Ursprung:** Tibet; Storbritannien anges också som hemland i den moderna rasstandarden
- **Rasgrupp:** Grupp 9, sällskapshundar
- **Storlek:** idealmankhöjden är 25 cm för hanhund; tik ska vara något lägre
- **Kroppsform:** kompakt och något längre än hög
- **Temperament:** glad, självsäker, alert och stabil, ibland avvaktande mot obekanta
- **Päls:** långt, tungt och rakt täckhår med måttlig underull
- **Pälsvård:** omfattande i full päls; en kortare frisyr minskar arbetet men gör inte pälsen underhållsfri
- **Livslängd:** en stor brittisk studie uppskattade medianlivslängden till 14 år, men en enskild hund kan leva både kortare och längre

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Bedöm därför inte en vuxen lhasa apso efter ett påstått ”rätt” kilotal, utan följ hundens hull, muskelkondition och utveckling tillsammans med uppfödare och veterinär.

## Utseende och päls

En lhasa apso ska vara en stabilt byggd liten hund utan överdrifter. Kroppen är lätt rektangulär, rörelserna ska vara fria och pälsen får aldrig hindra hunden från att se eller röra sig. Idealmankhöjden för hanhund är 25 cm och tiken ska vara något lägre; detta är ett ideal i rasstandarden, inte ett intervall som varje individ måste passa exakt i.

Huvudet har ett måttligt markerat stop och ett rakt nosparti som är ungefär en tredjedel av huvudets hela längd. Ögonen ska vara mörka, ovala och medelstora, varken stora och utstående eller små och insjunkna. Svansen är högt ansatt, rikligt behårad och bärs över ryggen.

Täckhåret ska vara långt, tungt, rakt och förhållandevis hårt, inte ulligt eller silkeslent. Underullen ska vara måttlig. Golden, sand, honung, mörkt grizzle, skiffergrått, rökfärgat, svart, vitt, brunaktigt och vitt med fläckar hör till de färger som anges i standarden, och färgerna är likvärdiga.

Full päls kräver mycket arbete med bad, torkning, borstning och genomkamning. Be uppfödaren visa hur pälsen delas och kammas ända in till huden, särskilt på ställen där tovor lätt gömmer sig. Hur ofta arbetet behövs beror på pälsens kvalitet, längd, livsfas och hundens vardag; ett fast schema passar inte alla. Om hunden klipps kort blir skötseln enklare, men pälsen behöver fortfarande hållas ren och tovfri och öron, ögon, tassar och klor behöver kontrolleras.

Vänj valpen lugnt vid att stå stilla, få tassarna undersökta och bli kammad i korta stunder. Det är viktigare än en avancerad verktygslista. Lhasa apso ska inte beskrivas som allergifri eller garanterat allergivänlig. Mängden hundallergen varierar tydligt även mellan individer av samma ras, så den som har allergi behöver ta medicinsk rådgivning på allvar innan ett hundköp.

## Temperament och personlighet

Lhasa apso ska vara glad, självsäker, alert och stabil. En viss avvaktan mot nya människor är rastypisk, men den ska inte blandas ihop med rädsla eller aggressivitet. Några individer tar kontakt snabbt, medan andra vill betrakta en besökare en stund innan de närmar sig.

Rasen har historiskt uppskattats för sin uppmärksamhet och många individer markerar främmande ljud med skall. Det är relevant i en lyhörd lägenhet, men hur lätt hunden går upp i varv beror på individ, miljö och inlärning. Träna tidigt på dörrsignal, ljud i trapphus och att kunna återgå till vila. En köpare gör klokt i att träffa valpens mamma och gärna fler vuxna släktingar för att se hur de hanterar människor, ljud och nya miljöer.

Det går inte att lova att en lhasa apso automatiskt passar med barn, katt eller andra hundar. Tidigare erfarenheter, introduktioner och den enskilda hundens beteende väger tyngre än rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Lär barn att inte lyfta hunden, dra i pälsen eller störa den när den äter eller sover.

## Träning och motion

Lhasa apso behöver daglig rörelse och mental stimulans, men behovet går inte att sammanfatta i ett visst antal minuter. Anpassa promenader, tempo och underlag efter ålder, hälsa, kondition och väder. En bra vardag innehåller promenader med tid att nosa, lek, korta träningspass och möjlighet att vila ostört.

Rasen är liten men kan vara aktiv och lära sig mycket. En del lhasa apso deltar framgångsrikt i exempelvis rallylydnad och agility. Det betyder inte att alla individer ska tränas likadant. För en ung hund är trygg miljöträning, följsamhet, inkallning och lugn hantering viktigare än att snabbt öka fysisk belastning.

Träna belöningsbaserat, stegvis och med tydliga kriterier. Korta pass gör det lättare att avsluta medan hunden fortfarande är engagerad. Belöna frivillig kontakt, lugn vid dörren och samarbete under pälsvård. Om hunden tappar fokus, förenkla uppgiften eller byt belöning i stället för att göra träningen till en maktkamp. Självständighet är inte samma sak som att hunden är omöjlig att träna.

## Hälsa

Lhasa apso beskrivs av SKK som en i allmänhet frisk och långlivad ras, men ett seriöst hundköp kräver ändå konkreta hälsofrågor. I en brittisk studie från 2024, byggd på ett stort registermaterial, var den uppskattade medianlivslängden 14,0 år bland 7 216 hundar av rasen. Siffran beskriver hundarna i den brittiska studien och är inget löfte för en svensk valp.

Det viktigaste rasspecifika hälsoprogrammet i Sverige gäller PRA4, en genetisk variant av progressiv retinal atrofi som kan leda till försämrat mörkerseende och så småningom blindhet. SKK registrerar DNA-resultaten, så de går att kontrollera. Programmet är på nivå 1 och innebär inte att DNA-test är obligatoriskt före avel. En hund som har ärvt anlaget från båda föräldrarna räknas som genetiskt affekterad och får inte användas i avel. Två anlagsbärare får inte heller paras med varandra. En bärare kan däremot paras med en genetiskt fri hund utan att valparna blir genetiskt affekterade av just PRA4-varianten.

Ett PRA4-test ersätter inte en klinisk ögonundersökning, eftersom andra ögonförändringar och andra PRA-varianter kan förekomma. Rasklubben rekommenderar ögonlysning före första parning och lämpligen även vid 6 och 9 års ålder, men ögonlysning är inte längre ett registreringskrav. Be uppfödaren visa föräldrarnas registrerade PRA4-resultat och aktuella ögonresultat och förklara hur kombinationen har bedömts.

Rasens avelsstrategi tar också upp historiska fall av renal dysplasi. Det är en utvecklingsrubbning i njurvävnaden som uppstår redan hos fostret eller den nyfödda valpen och kan ge allvarlig njursjukdom. Det finns inget enkelt rutintest som friskförklarar en valpkull. Fråga därför om bekräftade fall hos nära släktingar och hur uppfödaren har tagit hänsyn till familjehistoriken. SKK registrerar fall där diagnosen har bekräftats genom undersökning av njurvävnad, oavsett ras.

Titta även på funktion, inte bara meriter och päls. En sund lhasa apso ska kunna andas obesvärat, ha klara ögon utan irritation, se trots huvudbehåringen och röra sig fritt. Återkommande ögonirritation, ansträngd andning eller en päls som begränsar rörelsen ska inte förklaras bort som normalt för rasen.

## Historia och ursprung

I rasstandarden anges Tibet som ursprungsland och Storbritannien som hemland. Den moderna rasutvecklingen och standardiseringen skedde i Storbritannien. Rasen formades för att tåla ett kärvt höglandsklimat, vilket återspeglas i den kraftiga pälsen och den stabila konstruktionen.

De första hundarna av rasen kom till Storbritannien under tidigt 1920-tal. Där förväxlades de först med andra långhåriga tibetanska hundar under namnet lhasa terrier, innan bland annat lhasa apso och tibetansk terrier skildes åt. Den engelska rasklubben bildades 1933, och rasen kom till Sverige 1965.

Berättelser om kloster, heliga hundar och diplomatiska gåvor återges ofta som en obruten och detaljrik historia. Vissa delar bygger på tradition snarare än kontrollerbar dokumentation. Det som är väl belagt är det tibetanska ursprunget och den brittiska standardiseringen under 1900-talet.

## Att leva med rasen

Lhasa apso kan fungera i både lägenhet och hus när ägaren tar ansvar för ljudträning, motion, päls och ensamhet. Den lilla storleken minskar inte behovet av promenader, träning eller en lugn vardagsplats.

Ensamhet är en träningsfråga, inte en medfödd rasfördel. En liten valp kan inte lämnas ensam, och träningen ska börja med mycket korta, trygga stunder. En vuxen hund som har tränats gradvis kan vanligtvis vara själv några timmar, men backa om hunden skäller, vandrar, förstör saker eller visar annan oro. Ordna hjälp om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

Inför ett köp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Hur ser föräldrarnas registrerade PRA4-resultat ut, och varför är kombinationen säker?
- När ögonlystes föräldrarna senast, och fanns någon anmärkning?
- Finns bekräftad renal dysplasi eller annan allvarlig sjukdom hos nära släktingar?
- Hur reagerar föräldradjuren på obekanta människor, hundar, ljud och hantering?
- Hur sköts pälsen i praktiken, och hur mycket arbete kräver full päls jämfört med en kortklippt frisyr?
- Kan hundarna andas, se och röra sig fritt utan att päls eller huvudform begränsar dem?

Rasen passar den som vill leva nära en liten men självsäker hund och som tycker att skötsel och vardagsträning är en del av hundägandet. Den passar sämre om målet är en underhållsfri päls, garanterad tystnad eller en hund som förväntas acceptera alla människor och djur utan genomtänkta introduktioner.

Lhasa apso

Verein für Deutsche Spitze (VDH - Germany)

Liten men robust tibetansk sällskapshund som tidigare hölls som inomhusväktare. Rektangulär kropp, tät päls som når golvet i många olika färger, fäller lite men kräver mycket pälsvård. Lojal och beskyddande mot sin familj, reserverad mot främlingar, vaksam och skällig. Passar i lägenhet om den är vältränad och får tillräckligt med motion.

Torptassens

Lars-Gunnar Lundström

Helena Ek

## Snabbfakta

Dvärgpudel är en liten, aktiv storleksvariant av pudel med stor träningslust och ett tydligt pälsvårdsbehov. Det är en sällskapshund som brukar uppskatta att lära sig saker och delta i vardagen, men den passar bäst när ägaren också vill lägga tid på aktivitet, lugnträning och regelbunden pälsvård.

- **Ras och grupp:** en av pudelns fyra storleksvarianter, placerad i grupp 9 för sällskapshundar
- **Officiellt hemland:** Frankrike
- **Mankhöjd:** över 28 till och med 35 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt; sunt hull är viktigare än ett generellt kilogramtal
- **Päls:** riklig ullpäls eller snörpäls som behöver skötas och klippas
- **Aktivitetsnivå:** daglig fysisk rörelse och mental aktivering behövs, men mängden ska anpassas till individ, ålder och hälsa
- **Svenskt hälsoprogram:** föräldradjur måste ha ett registrerat prcd-PRA-resultat eller vara registrerade som ärftligt fria före parning

Dvärgpudel ligger mellan toy- och mellanpudel i storlek. I Sverige kan den slutliga storleksvarianten fastställas genom officiell mätning först när hunden är minst 15 månader. En ung hund nära en storleksgräns kan därför vara registrerad utifrån föräldrarnas storlek innan den har mätts in slutligt.

## Utseende och päls

Dvärgpudeln ska se ut som en mindre, välproportionerlig pudel utan dvärglika drag. Kroppen ska enligt standarden vara något längre än mankhöjden, inte helt kvadratisk, och helheten ska vara harmonisk med lätta, fria rörelser. Hunden ska ge ett elegant intryck utan att vara överdrivet tunn eller klen.

Pälsen förekommer i två strukturer. Ullpälsen är fin, tät, krusig och spänstig med jämna lockar. Snörpälsen är också fin och tät men formas till karakteristiska snören. De flesta familjehundar hålls i en kortare klippning, men kort päls betyder inte att skötseln försvinner.

Pälslängd, frisyr, väder och individ avgör hur ofta hunden behöver borstas, badas och klippas. Kontrollera särskilt där pälsen lätt tovar, exempelvis bakom öronen, i armhålorna, på benen och under sele eller halsband. Kammen ska kunna nå ned genom pälsen utan att fastna. Om tovor återkommer trots skötsel är en kortare frisyr eller hjälp av hundfrisör ett bättre val än ett fast tidsschema som inte fungerar för hunden.

Vänj valpen stegvis vid att stå på ett halkfritt underlag, bli kammad, få tassar och ansikte hanterade och höra en klippmaskin eller hårfön. Belöna lugn och gör momenten begripliga. Det ger bättre förutsättningar för säker pälsvård under resten av livet.

Sedan den 1 augusti 2024 omfattar pudelstandarden och de svenska registreringsreglerna 16 färgvarianter. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns godkända flerfärgade varianter, bland annat vitt kombinerat med annan färg, svart eller brunt med tanteckning, trefärgat och brindle. Merle ingår inte bland standardfärgerna, och i Sverige registreras inte avkomma efter en pudelförälder som bär anlag för merle.

Pudel fäller inte på samma sätt som många andra hundar, och lösa hår kan stanna kvar i den krusiga pälsen tills de borstas ur. Det gör inte dvärgpudeln allergifri. Hundallergen kommer framför allt från hud och saliv, och reaktionen kan skilja mer mellan individer än mellan raser. Den som har hundallergi bör därför inte välja ras enbart utifrån pälstyp.

## Temperament och personlighet

Dvärgpudeln ska vara alert, aktiv, följsam och lätt att lära. En välfungerande individ är ofta snabb att uppfatta mönster och uppskattar samarbete, men rasbeskrivningen är ett ideal och ingen garanti för hur varje hund reagerar på ljud, främmande människor, hundmöten eller nya miljöer.

Svenska Pudelklubbens avelsstrategi redovisar BPH-resultat för 630 mindre pudlar. Gruppen omfattar mellan-, dvärg- och toypudel och består till största del av mellanpudlar. Resultaten beskriver bland annat ganska energiska hundar, ofta med positiv attityd och få hot- eller aggressionsreaktioner i de aktuella testsituationerna. Samma underlag betonar både variationen inom rasen och att antalet beskrivna hundar är litet i förhållande till populationen. Resultaten kan alltså säga något om gruppen men förutsäger inte hur en enskild dvärgpudel blir.

Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. Be om konkreta exempel på återhämtning efter överraskningar, hantering, besökare, ljud, hundmöten och förmåga att koppla av. Sådana svar säger mer om matchningen än allmänna ord som social, smart eller lättsam.

## Träning och motion

Dvärgpudeln behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men inget enda minutantal passar alla individer. En bra vardag kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, lek eller fysisk aktivitet samt uppgifter som hunden kan förstå och lösa. Belastningen behöver ändras med ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden återhämtar sig.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta. Var tydlig med vilket beteende som lönar sig, höj svårigheten i små steg och träna samma färdighet i flera miljöer. Inkallning, följsamhet, lugn hantering, att kunna vänta och att kunna passera människor och hundar är viktigare i vardagen än många trick.

Variation är ofta mer värdefull än att bara förlänga promenaden. Nosarbete, sökövningar, apportering, balans- och kroppskontroll, rallylydnad eller andra färdigheter kan ge meningsfull aktivering. Samtidigt behöver hunden kunna vila utan att bli underhållen hela tiden. Om den har svårt att komma till ro bör man se över hela dygnet: sömn, miljö, förutsägbarhet, motion och träningsnivå. Mer aktivitet är inte alltid rätt svar.

Valpar ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Prioritera korta upptäcktsstunder, trygg miljöträning, lek på lämpligt underlag och mycket återhämtning. För en vuxen hund är rätt nivå den som ger god kondition och en fungerande vardag utan återkommande stelhet, hälta, stress eller långvarig utmattning.

## Hälsa

Det viktigaste rasspecifika hälsokravet att kontrollera vid valpköp är föräldrarnas resultat för prcd-PRA. För toy-, dvärg- och mellanpudel kräver de svenska registreringsreglerna att båda föräldradjuren före parning har ett officiellt DNA-resultat eller är registrerade som ärftligt fria.

Prcd-PRA är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi som bryter ned näthinnans synceller. Mörkerseendet påverkas först och en drabbad hund kan med tiden bli blind. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare är inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra. En bärare får bara användas tillsammans med en hund som är DNA-testad fri eller ärftligt fri, och en affekterad hund får inte användas i avel.

Ett fritt prcd-PRA-resultat är inte en allmän garanti för friska ögon. Testet gäller bara prcd-varianten och utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även ögonlysning av avelsdjur och uppmuntrar DNA-test för PRA-varianten rcd4.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt normala läge, är en annan relevant avelsfråga för mindre pudlar. Svenska Pudelklubben rekommenderar officiell patellaundersökning för dvärgpudel, men detta är inte samma bindande registreringskrav som prcd-PRA. Klubben rekommenderar att hund med patellagrad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har resultat 0/0.

Be uppfödaren visa registrerade resultat i stället för att nöja dig med att föräldrarna är ”testade”. Kontrollera prcd-PRA-status, fråga efter officiellt patella- och ögonlysningsresultat samt efter kända problem hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. DNA-test, veterinärundersökningar och en öppen familjehistorik kompletterar varandra; inget enskilt prov kan lova att en valp aldrig blir sjuk.

## Historia och ursprung

Pudel är en gammal europeisk hundtyp som finns avbildad på målningar från 1400-talet, medan Frankrike är rasens officiella hemland. Rasens namn och tidiga användning är nära förknippade med vatten: pudel användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel, och det var framför allt de större hundarna som arbetade som vattenapportörer.

De mindre pudlarna utvecklades främst för sällskap. Under 1800-talet började en dvärgvariant formas från små exemplar av de större varianterna. I Sverige delades de mindre pudlarna i början av 1930-talet upp i liten pudel och dvärgpudel; den förstnämnda storleken fick senare namnet mellanpudel. Dagens dvärgpudel delar därför rasens arbetsbakgrund och lättlärdhet, men ska inte beskrivas som om varje individ automatiskt är en vatten- eller apporteringshund.

De fyra moderna storleksvarianterna har samma grundläggande rastyp. Skillnaderna i storlek påverkar vardagen, men gör inte dvärgpudeln till en separat korsning eller en miniatyr med avvikande kroppsbyggnad.

## Att leva med rasen

Dvärgpudel kan fungera i många slags hem, även i lägenhet, om hunden får daglig rörelse, mental aktivering, pälsvård, social kontakt och träning i att vara lugn. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen faktiskt ser ut. En liten hund som saknar återhämtning, promenader eller trygg ensamhetsträning får inte sina behov uppfyllda bara för att den tar liten plats.

Ensamhet ska läras in gradvis. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vara lugn. Ta hänsyn till ålder och till tecken på oro; det går inte att lova att en viss dvärgpudel klarar ett bestämt antal timmar ensam. Planera hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagen är längre än hundens tränade förmåga.

Rasen kan leva bra med barn, hundar och katter, men det avgörs av individ, erfarenheter och introduktion—inte av rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Introducera andra djur stegvis med avstånd, barriär eller koppel vid behov, separata resurser och möjlighet att avbryta. Tvinga inte fram kontakt.

Den bästa matchningen är ett hem som tycker om en läraktig och deltagande liten hund men också accepterar det praktiska arbetet. Räkna med återkommande klippning, noggrann pälsgenomgång, vardagsträning och aktivitet året runt. Välj en annan ras om du vill ha minimalt pälsarbete eller en hund som förväntas anpassa sig utan planerad träning och sällskap.

Pudel, dvärg

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Pudel, dvärg är en liten, atletisk och nästintill fällfri hund med tät, lockig päls och en kvadratisk, välbalanserad kroppsbyggnad. Den är mycket intelligent, känslig och människoorienterad, trivs med träning, daglig motion och nära sällskap och lever ofta ett långt, aktivt liv vid god omvårdnad.

## Snabbfakta

Pudel, mellan – ofta kallad mellanpudel – är den mellanstora av pudelns fyra erkända storleksvarianter. Den är en uppmärksam och träningsvillig sällskapshund med stort behov av pälsvård.

- **Storlek:** Mankhöjden ska vara över 35 och högst 45 centimeter. Rasstandarden anger ingen officiell vikt, så bedöm en vuxen hund efter kroppsbyggnad och hull i stället för ett generellt kilospann.
- **Storleksvariant:** En pudel som ännu inte är slutmätt kan byta storleksvariant efter officiell mätning. I Sverige kan slutmätning göras från 15 månaders ålder.
- **Temperament:** Rasidealet är en positiv, social och lättlärd hund, men social trygghet, aktivitetsnivå och ljudreaktioner varierar mellan individer och släktlinjer.
- **Aktivering:** Mellanpudeln behöver rörelse och mental sysselsättning varje dag. Någon fast minutkvot passar inte alla.
- **Päls:** Pälsen kan vara lockig eller snörad och släpper ofta lite löst hår, men den kräver genomtänkt kamning, bad, torkning och klippning.
- **Hälsokontroll i avel:** Föräldradjur ska ha ett giltigt officiellt resultat för prcd-PRA, genom DNA-test eller godkänd status som hereditärt fri, före parning.

## Utseende och päls

Mellanpudeln är harmoniskt byggd och kroppen är något längre än mankhöjden. Den ska ge ett vaket och aktivt intryck utan att se tung eller lågställd ut. Mankhöjden skiljer varianten från dvärg- och storpudel.

Pälsen är tät och kan vara lockig eller bilda snören. Den fortsätter att växa och behöver klippas, men hur ofta beror på pälslängd, frisyr, vardag och hur lätt den tovar sig. En kort vardagsfrisyr minskar ofta arbetet, men tar inte bort behovet av skötsel.

Kamma ända in till huden och var särskilt uppmärksam bakom öronen, under sele eller halsband, i armhålor och kring ben. Red ut små tovor innan de blir täta och kontrollera samtidigt hud, öron och klor. Vänj valpen vid att stå still och bli berörd under korta, lugna pass med belöning. Det förenklar både hemmaskötsel och besök hos hundfrisör.

Undvik ett stelt schema för bad och klippning. Utgå från om kammen går igenom hela pälsen, huden hålls torr och ren och hunden kan röra sig obehindrat. Efter bad eller simning behöver den täta pälsen torkas ordentligt. Låt en veterinär bedöma rodnad, dålig lukt eller återkommande besvär i hud eller öron i stället för att rutinmässigt plocka hår eller använda starka produkter.

Sedan den nya rasstandarden infördes 2024 registrerar SKK 16 färgvarianter, både enfärgade och flerfärgade. Det betyder inte att merle är en godkänd avelsfärg. Enligt de svenska registreringsreglerna kan avkomma efter en merlebärande förälder inte registreras, och avelsspärrar följer av en sådan kombination.

Mellanpudeln släpper ofta mycket lite hår i hemmet, eftersom lösa hårstrån kan stanna i lockarna tills pälsen kammas. Det är ändå missvisande att kalla rasen fällfri eller allergivänlig. Ingen hundras är allergenfri, och en person med allergi kan reagera olika på olika hundar. Den som är allergisk behöver därför utreda sin egen reaktion innan ett köp, inte förlita sig på rasnamnet.

## Temperament och personlighet

Mellanpudeln ska enligt rasidealet vara vänlig, social, livlig och lätt att träna. Många söker rasen just för kombinationen av samarbetsvilja och praktisk mellanstorlek. Idealet är dock inte en garanti för att varje hund är trygg med barn, främmande människor, hundar eller nya miljöer.

Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) ger bättre underlag än påståenden om att rasen alltid är enkel. I Svenska Pudelklubbens sammanställning för mellanpudel från februari 2026 hade 565 hundar startat. BPH är inget prov med godkänt eller underkänt och berättar inte allt om individen. Det visar däremot reaktioner på kontakt, lek, överraskningar, ljud och en person som närmar sig på ett ovanligt sätt.

Be uppfödaren sätta resultaten i sammanhang. Hur beter sig föräldrar och nära släktingar i vardagen? Söker de kontakt utan att bli påträngande? Kan de koppla av, hantera plötsliga ljud och återhämta sig efter något oväntat? Finns flera beskrivna släktingar, eller bygger omdömet på en enda hund? Sådana frågor säger mer än etiketter som ”smart”, ”barnvänlig” eller ”perfekt för nybörjare”.

En mellanpudel kan vara snabb på att uppmärksamma rörelse och ljud, men skällighet varierar. Titta på föräldradjurens ljudreaktioner och träna hunden på att gå från fönstret eller dörren och lägga sig på en lugn plats. Aktivitet och hjälp att varva ned ger bättre förutsättningar i ett lyhört boende.

## Träning och motion

Mellanpudeln behöver använda både kropp och huvud varje dag, men behovet kan inte sammanfattas med ett visst antal promenadminuter. Ålder, hälsa, kondition, miljö och individens förmåga att komma till ro avgör en rimlig nivå. En bra vardag innehåller promenader med möjlighet att nosa, träning i korta pass och någon uppgift där hunden får tänka eller söka.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta och gör inlärningen tydlig utan att skapa rädsla. Börja med kontakt, inkallning, följsamhet, hantering och vila på en bestämd plats. Öka svårigheten stegvis och välj det hunden uppskattar som belöning: mat, lek, kontakt eller att få fortsätta undersöka något.

Nose work, spår, apportering, tricks, lydnad, rallylydnad och agility är möjliga aktiviteter, inte krav. Variera fysisk rörelse, problemlösning och återhämtning. En valp behöver kortare och enklare pass, medan en vuxen frisk hund gradvis kan byggas upp för längre utflykter eller mer krävande sport.

Bedöm balansen i vardagen, inte bara mängden aktivitet. Om hunden kan koncentrera sig, återhämta sig och vila efteråt är belastningen ofta bättre avvägd än om den ständigt blir uppskruvad. Rastlöshet kan betyda att hunden behöver en uppgift, men också hjälp att sänka tempot. Ge därför lugn, sömn och passivitetsträning lika medvetet utrymme som nya trick.

## Hälsa

Det formella hälsokravet för mellanpudel i svensk avel gäller prcd-PRA, en ärftlig form av progressiv retinal atrofi. Före parning ska båda föräldradjuren ha officiell status genom DNA-test eller en giltig registrering som hereditärt fri. En anlagsbärare får bara paras med en hund som är testad fri eller hereditärt fri. En genetiskt sjuk hund får inte användas i avel.

Ett prcd-PRA-resultat gäller bara denna genetiska variant. Det utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonproblem. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även återkommande ögonlysning av avelsdjur. Klubben vill dessutom att fler mellanpudlar höftledsröntgas och rekommenderar att en hund med HD grad C används sparsamt och endast med en HD-fri partner. Detta är rekommendationer, inte det bindande prcd-PRA-kravet.

Be att få se daterade, officiella resultat och kontrollera hundarnas identitet, inte bara höra att en kull är ”hälsotestad”. Fråga om sjukdomar, rörelseproblem, ögonbesvär och mentalitet hos föräldrar, helsyskon, tidigare avkommor och äldre släktingar. Ett fritt test sammanfattar inte hela familjens hälsa.

Inför valpköpet kan du be uppfödaren förklara:

- vilken prcd-PRA-status båda föräldrarna har och varför kombinationen följer reglerna
- när föräldrarna senast ögonlystes och vilka höftresultat som finns
- vilka andra officiella resultat, exempelvis BPH, som finns för hundarna och deras nära släktingar
- vilka hälsoproblem som faktiskt har förekommit i familjen, även när det saknas ett DNA-test

Eftersom rasstandarden inte anger någon idealvikt bör den vuxna hundens hull bedömas med både händer och blick. Revbenen ska kunna kännas och midjan synas i relation till kroppsbyggnaden. Snabb viktförändring, hälta, synförändring eller återkommande hud- och öronbesvär är skäl att rådgöra med veterinär.

## Historia och ursprung

FCI anger Frankrike som pudelns ursprungsland. Rasnamnet *caniche* kopplas i standardens historik till det franska ordet för en andhona, och pudeln användes vid jakt på sjöfågel. Standarden beskriver också rasen som en avkomling till barbet, en äldre fransk vattenhund. Det är den dokumenterade kärnan; teorier om en exakt utvecklingsväg genom Europa bör behandlas försiktigt.

Pudeln utvecklades med tiden i fyra storlekar som delar samma grundtyp. I Sverige delades pudlarna 1932 i en stor och en liten variant. Den mindre varianten fick namnet mellanpudel 1952, innan dvärg- och senare toypudel etablerades som ytterligare storlekar. Mellanpudeln är alltså inte en korsning eller en modern blandras, utan en erkänd storleksvariant inom pudelrasen.

Vattenarvet syns fortfarande i rasens historia och kan inspirera till apportering och simning för hundar som tycker om det. Det innebär inte att varje mellanpudel automatiskt gillar vatten eller måste tränas för jakt. Dagens ras hör till sällskapshundarna, och individens intresse ska styra aktiviteten.

## Att leva med rasen

Att leva med en mellanpudel innebär en kombination av nära sällskap, daglig aktivering och ett återkommande pälsarbete som inte går att välja bort. Den kan fungera i både lägenhet och hus, men bostadens storlek avgör mindre än hundens förmåga att koppla av, hantera ljud och få sina behov mötta utanför hemmet.

I en barnfamilj behövs en vuxen som ansvarar för samspelet. Barn ska lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, och hunden behöver en egen plats där den får vara ifred. Välj individ och uppfödare efter dokumenterad trygghet, inte efter antagandet att mellanstorleken automatiskt gör hunden tålig eller barnsäker.

Ensamhet måste tränas i små steg när hunden är trygg. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden är lugn. Planera inte för att en valp eller otränad vuxen genast ska klara en hel arbetsdag ensam. Arbetstider, rastning och hjälp vid behov måste vara lösta innan hunden flyttar in.

Samma individuella syn gäller andra djur. Vid introduktion till katt bör katten ha en säker reträttplats, hunden hindras från att jaga och mötena hållas korta och kontrollerade. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän båda är avslappnade och samspelet har varit stabilt över tid. Samlevnad med andra hundar eller smådjur beror på erfarenhet, jakt- och leklust samt hur introduktionen genomförs, inte bara på ras.

Inför köp behöver du väga in tre återkommande resurser: tid för träning och sällskap, en plan för pälsvården och kostnaden för klippning eller egen utrustning. Besök vuxna släktingar om det går, be att få se hur de varvar ned och hanteras, och kontrollera de officiella hälsoresultaten. Då väljer du utifrån den verkliga hundfamiljen och din vardag, inte utifrån en idealiserad bild av mellanpudeln.

Pudel, mellan

The Poodle Club of UK

Norwegian Kennel Club (NKK)

Svenska Pudelklubben (Swedish Poodle Club)

Verein für Deutsche Spitze e.V.

Pudel, mellan är en medelstor, atletisk hund med en lockig päls som fäller lite men kräver regelbunden pälsvård. Den är mycket intelligent och lättlärd, livlig utomhus men lugn inomhus. Kärleksfull, människoorienterad och mångsidig trivs den utmärkt i familjeliv och är framstående inom många hundsporter.

## Snabbfakta

Pudel, toy är den minsta av pudelns fyra erkända storlekar. Enligt rasstandarden ska mankhöjden vara över 24 och högst 28 centimeter; idealet är 25 centimeter, med en centimeters tolerans nedåt. Benämningar som ”teacup”, ”tiny toy” eller ”micro” beskriver inte en femte officiell storlek. Fråga hur föräldrar och andra vuxna nära släktingar faktiskt mäter i stället för att lita på ett säljande namn.

Toypudeln är en liten sällskapshund, men ska ha samma normala proportioner och tydliga pudeltyp som de större varianterna. Rasstandarden beskriver en uppmärksam, aktiv och lättlärd hund, inte en bräcklig miniatyr med dvärglika drag. Storleken minskar inte behovet av träning, utevistelse, aktivering eller pälsvård.

Några viktiga saker att veta före köp:

- Pälsen växer hela tiden och måste klippas. Även en kort frisyr kräver borstning och bad.
- Toypudel är inte allergenfri. Den som har pälsdjursallergi kan reagera även på en hund som fäller lite synligt hår.
- Föräldrar till svenska kullar ska ha ett officiellt resultat för prcd-PRA före parning. Patella och ögon är andra viktiga kontroller, men de följer delvis andra regler och rekommendationer.
- En bra toypudel ska kunna vara aktiv och rörlig. Samtidigt behöver hemmet förebygga höga fall och alltför hård lek med betydligt större hundar.

## Utseende och päls

Toypudeln ska se ut som en välproportionerlig pudel i litet format. Rörelserna ska vara lätta och fjädrande och uttrycket vaket. Storleksgränsen handlar om mankhöjd, inte om en garanterad vuxenvikt.

Pudeln förekommer med krusig ullpäls eller snörpäls. Ullpälsen ska vara tät, fin, spänstig och jämnt lockig. Pälsen växer hela tiden och fäller inte på samma sätt som hos många andra hundar. Det betyder mindre löst hår i hemmet, men inte mindre arbete: hår som lossnar kan stanna i pälsen och bidra till tovor.

En praktisk pälsrutin utgår från frisyr och pälsens skick, inte från ett fast veckoschema. Gå igenom pälsen ända in mot huden, särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger. Bada när pälsen behöver rengöras, reda ut tovor skonsamt och klipp innan längden blir mer än du kan sköta. Den som inte klipper själv behöver återkommande hjälp. Vänj valpen stegvis vid borste, kam, tasshantering, klippmaskin och att stå stilla korta stunder.

Sedan augusti 2024 omfattar den svenska rasstandarden både enfärgade och flerfärgade pudlar. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns bland annat tvåfärgade hundar, hundar med tanteckning, trefärgade och brindle. Sammanlagt finns 16 registrerade färgvarianter. Färgen ändrar inte hundens behov av skötsel och träning.

## Temperament och personlighet

Toypudeln ska vara vänlig, glad, trogen och lätt att samarbeta med. Många individer är snabba att uppmärksamma förändringar, tycker om gemensamma aktiviteter och lär sig vardagsrutiner fort. Det gör rasen rolig för den som vill ha en nära sällskapshund och samtidigt uppskattar att träna.

Rasbeskrivningen är en riktning, inte ett löfte om varje valp. I svenska beteendebeskrivningar har pudlar överlag varit positiva och uppmärksamma, med få oväntat hotfulla reaktioner. Underlaget för de mindre storlekarna är begränsat och innehåller fler mellanpudlar än dvärg- och toypudlar. Resultatet kan därför inte förutsäga en enskild hunds beteende.

Titta på hur valpens mamma och andra vuxna släktingar återhämtar sig efter något oväntat, tar kontakt och hanterar vardaglig beröring. Fråga uppfödaren både om styrkor och om sådant som krävt extra träning. En hund som skäller, är avvaktande eller blir uppvarvad är inte automatiskt ”typisk för toy”; beteendet påverkas av individ, erfarenheter, miljö och vad omgivningen belönar.

Med barn kan en trygg och social toypudel bli en fin familjehund, men den lilla kroppen ställer krav på vuxnas tillsyn. Barn behöver lära sig att låta hunden vila, sitta ner när de lyfter den och aldrig jaga, tränga eller bära den som en leksak. Hunden ska alltid kunna gå undan. Samma princip gäller möten med andra hundar: välj lugna lekkamrater och avbryt när storleksskillnaden eller intensiteten gör leken osäker.

## Träning och motion

Toypudeln behöver röra sig och använda huvudet varje dag. Storleken gör att sträckan per steg blir kortare, men en promenad i sele, nosarbete och ett träningspass fyller olika funktioner och kan inte helt ersätta varandra. Anpassa mängden efter ålder, kondition, underlag, väder och hur hunden återhämtar sig.

Bra vardagsaktivering kan vara att söka godis eller en leksak, följa ett doftspår, öva kontakt och lugn väntan eller lära sig ett nytt moment. Agility, rallylydnad, lydnad och nose work kan passa en frisk hund när hinder, hopp och svårighetsgrad anpassas. Valpar ska få utforska och bygga koordination utan upprepad hård belastning.

Lättlärd betyder inte självgående. Toypudeln lär sig också snabbt sådant du inte tänkte träna in. Håll passen tydliga, belöna önskat beteende och gör paus innan hunden tappar fokus. Vid rastlöshet eller frustration bör du se över balansen mellan aktivitet, sömn och krav, inte bara lägga till mer motion.

Rumsrenhet tränas med samma grunder som hos andra valpar: gå ut efter sömn, mat och lek, ge valpen täta chanser att lyckas och belöna lugnt utomhus. Olyckor inne är information om att tidpunkten eller uppsikten behöver ändras, inte ett tecken på trots eller låg intelligens. En liten kropp kan behöva tätare rastning, men det finns ingen viss ålder eller tidsplan som gäller alla toypudlar.

## Hälsa

Som valpköpare behöver du skilja SKK:s registreringskrav från rasklubbens rekommendationer. För toy-, dvärg- och mellanpudel ska båda föräldrarna ha ett officiellt prcd-PRA-resultat före parning. Resultatet kan komma från ett godkänt DNA-test eller visa att hunden är fri genom sina föräldrar, så kallat hereditärt fri. En anlagsbärare får paras med en fri hund. Två anlagsbärare får inte kombineras, och en hund som testats som sjuk får inte användas i avel.

prcd-PRA är en form av progressiv näthinnesjukdom som kan leda till blindhet. Ett fritt DNA-resultat visar att hunden inte har den testade mutationen, men utesluter inte andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför ögonlysning efter 18 månaders ålder och på nytt efter fem års ålder. Be att få se båda föräldrarnas resultat och ålder vid undersökningen.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan flyttas ur sitt normala läge. Det officiella resultatet graderas från 0 till 3, där 0 betyder ett stabilt knä och 1–3 beskriver luxation i stigande grad. Ett officiellt intyg kan utfärdas från 12 månaders ålder. Pudelklubben rekommenderar för toy och dvärg att grad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har 0/0. Detta är en avelsrekommendation, inte samma slags registreringskrav som prcd-PRA. Under 2016–2021 hade 90–95 procent av de officiellt undersökta mindre pudlarna 0/0, men bara en del av årskullarna undersöktes. Siffran beskriver därför de testade hundarna, inte varje toypudel.

Små hundar har också förhöjd risk för tandlossningssjukdom. Vänj valpen vid munhantering och bygg upp till daglig tandborstning. Be veterinären kontrollera bett, tandkött och tandbeläggningar vid ordinarie besök. Dålig andedräkt, blödande tandkött, lösa tänder eller plötsligt ändrat tuggande ska bedömas av veterinär.

## Historia och ursprung

Pudeln är en gammal europeisk ras med Frankrike som hemland i dagens rasstandard. Rasen användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel och som vattenapportör. Det arbetet utfördes främst av den större pudeltypen. Dagens toypudel hade alltså inte samma historiska arbetsroll.

De mindre pudlarna utvecklades främst som sällskapshundar. Under 1800-talet började en dvärgvariant avlas fram ur små exemplar av de större pudlarna, och storleksindelningen ändrades sedan över tid. Toypudeln erkändes fullt ut som egen storleksvariant i Sverige 1990. Den delar rasens äldre ursprung, men toyvariantens svenska historia är betydligt yngre än pudelns vattenhundshistoria.

Alla fyra storlekar följer samma rasstandard, men hälsoråd och registreringsregler behöver ändå kontrolleras för just toy.

## Att leva med rasen

Toypudeln kan trivas i lägenhet eller hus om den får daglig utevistelse, mental aktivering och vila. Viktigare än boytan är om vardagen rymmer promenader, pälsvård, träning och sällskap. En halkfri lekplats, en ostörd bädd och en lösning som hindrar höga hopp kan minska riskerna utan att begränsa normal rörelse.

Ensamhet behöver tränas gradvis när valpen har landat i sitt nya hem. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden förblir trygg. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar mycket. Backa i träningen om hunden börjar vanka, flämta, skälla ihållande, förstöra vid dörren eller inte längre tar en godbit.

Med katt eller annan hund är lugna introduktioner och möjlighet att gå undan viktigare än en generell rasetikett. Skydda en liten valp från hårdhänt lek, separera djuren kring mat och tugg och låt inte en ny hund jaga katt eller smådjur. Vissa blir nära vänner, andra mår bäst av tydliga avstånd.

Pudeln marknadsförs ofta som allergivänlig eftersom den fäller lite synligt hår. Allergener kommer dock bland annat från saliv, hudceller, urin och talgkörtlar, och inga hundar är allergenfria. Den som har allergi bör prata med vården och ta reda på hur hen reagerar på hundar före köp. Pudelpälsen ger ingen garanti.

Inför ett valpköp bör du:

- träffa valpens mamma och se hur hundarna lever och beter sig i vardagen;
- kontrollera båda föräldrarna i Hunddata, särskilt prcd-PRA, patella och ögonlysning, och fråga om hälsa och temperament hos nära släktingar;
- fråga hur stora föräldrarna och vuxna valpar ur tidigare kullar blev i stället för att förlita dig på ord som ”micro” eller en utlovad vikt;
- be uppfödaren visa hur pälsen sköts och förklara vilken rutin valpen redan är van vid;
- läsa veterinärbesiktningsintyget och själv titta på bland annat rörelser, ögon, öron, mun, hud och allmäntillstånd;
- se till att du får registreringsbevis, skriftligt avtal och ett veterinärbesiktningsintyg som vid leveransen inte är äldre än sju dagar.

Den bästa matchningen är inte automatiskt den allra minsta valpen. Välj en uppfödare som visar officiella resultat, talar öppet om variation och hjälper dig hitta en toypudel som passar ditt hem.

Pudel, toy

The Swedish Kennel Club

The Norwegian Kennel Club

The Danish Kennel Club

The French Kennel Club (Société Centrale Canine)

Pudel, toy är den minsta varianten av pudel – kvadratisk och elegant med en tät, lockig, nästintill fällfri päls som kräver regelbunden pälsvård. Den är livlig, känslig och mycket lättlärd, knyter starka band till sina människor, passar bra i ett aktivt inomhusliv och kan med god omvårdnad ofta bli 14–16 år eller äldre.

Super Sonik's

## Snabbfakta

Grand danois är en mycket stor tysk hundras som framför allt hålls som sällskapshund. Den förenar kraft med en elegant kroppsbyggnad och ska enligt rasstandarden vara vänlig, tillgiven och trygg. Storleken påverkar hela hundägandet: vardagslydnad, bil, bostad, veterinärbesök och kostnader kräver mer planering än med en mindre hund.

- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 2, schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar
- **Användning:** sällskaps-, vakt- och skyddshund enligt rasstandarden; i dag främst sällskapshund
- **Mankhöjd:** hanar minst 80 cm och helst högst 90 cm; tikar minst 72 cm och helst högst 84 cm
- **Päls:** mycket kort, tät, åtliggande och blank, utan underull
- **Mentalitet:** vänlig, kärleksfull och trogen; kan vara reserverad mot främmande människor
- **Viktigt för köparen:** fråga om HD-resultat, hjärtundersökningar i släkten och förekomst av magsäcksomvridning

Rasstandarden anger ingen bestämd vikt. Viktuppgifter i rasguider ska därför ses som ungefärliga och får inte ersätta en bedömning av hundens hull, proportioner och hälsa.

## Utseende och päls

Grand danois är hög, kraftfull och nästan kvadratisk i kroppen, men ska inte se tung eller klumpig ut. Hanar ska vara särskilt nära kvadratiska proportioner, medan tikar får vara något längre. Huvudet är långt och tydligt format, öronen är naturligt hängande och helheten ska ge ett balanserat intryck av styrka och elegans.

Den aktuella rasstandarden delar in färgerna i tre varianter: gul eller tigrerad; harlekin, merle eller svart; samt blå. Merle ingår alltså i den nuvarande standarden, något som äldre rasbeskrivningar inte alltid speglar. Det finns detaljerade krav för varje färg, men en valpköpare bör lägga större vikt vid hälsa, mentalitet och en hållbar kroppsbyggnad än vid en viss teckning.

Pälsen är lättskött men inte underhållsfri. En mjuk borste eller gummiborste tar bort lösa hår, särskilt under vår och höst när fällningen ofta märks mer. Bada när hunden faktiskt behöver det och kontrollera samtidigt hud, klor, tassar, tänder och hängande öron. Den korta pälsen saknar underull, så hunden kan behöva skydd i kallt, blåsigt eller vått väder. Anpassa efter individ, aktivitet och väder i stället för efter en fast temperaturgräns.

## Temperament och personlighet

En rastypisk grand danois ska vara vänlig, tillgiven, självsäker och lätt att vägleda. Den får vara avvaktande mot främlingar men ska inte vara aggressiv. Många söker rasen för dess nära kontakt med familjen, men etiketten ”snäll jätte” är ingen garanti för hur en enskild hund beter sig.

Storleken förstärker både goda och dåliga vanor. En hund som drar i kopplet, hoppar upp eller rusar mot en besökare blir svår att hantera även om avsikten är vänlig. Tidig träning i lugna hälsningar, koppelgående, inkallning, väntan och frivillig hantering är därför grundläggande säkerhet, inte bara vardagsfiness. Rasen ska vilja samarbeta och passar bäst med konsekvent, belöningsbaserad träning. Hårda metoder riskerar att skapa osäkerhet och kan inte ersätta genomtänkt träning.

Mentaliteten varierar mellan individer och släktlinjer. Träffa helst valpens mamma och andra nära släktingar, fråga hur de fungerar med främmande människor och i nya miljöer och be att få se resultat från officiella mentalbeskrivningar om sådana finns. Tidigare hundvana är en fördel, särskilt för den som inte har tränat en mycket stor hund förut.

## Träning och motion

Grand danois behöver daglig rörelse och mental aktivering, men mängden ska anpassas efter ålder, hälsa, kondition och hur hunden återhämtar sig. Det finns ingen väl underbyggd minutregel som passar alla vuxna hundar eller valpar. Regelbundna promenader, möjlighet att nosa och röra sig i varierad terräng samt korta träningspass ger en bättre grund än sporadiska hårda pass.

Valpen växer länge och ska varken överbelastas eller hållas passiv. Låt den bygga koordination och styrka genom fri, kontrollerad rörelse och successivt längre promenader. Begränsa upprepade hopp, tvära stopp, långa löp- eller cykelpass och vild lek på hala golv medan kroppen utvecklas. Hur snabbt belastningen kan ökas beror på individen; rådgör med veterinär eller fysioterapeut om valpen är halt, stel eller återhämtar sig dåligt.

En storvuxen valp behöver ett komplett foder avsett för tillväxt hos stora eller mycket stora raser. Målet är en jämn tillväxt och ett slankt, hälsosamt hull, inte att valpen ska växa så fort som möjligt. Ge inte extra kalcium eller andra mineraler ovanpå ett komplett foder utan veterinärens råd. Hos mycket stora raser kan skelettet fortsätta mogna till omkring 15–16 månaders ålder, men tiden varierar mellan individer.

Prioritera färdigheter som gör den vuxna hunden hanterbar: att stå still, gå på våg, acceptera kloklippning och undersökning, lämna föremål och kunna passera människor och hundar utan att kasta sig fram. Nosarbete, vardagslydnad och problemlösning ger mental stimulans utan att kroppen behöver utsättas för hög belastning.

## Hälsa

Grand danois har flera hälsorisker som en köpare behöver diskutera öppet med uppfödaren, framför allt magsäcksomvridning, dilaterad kardiomyopati och höftledsdysplasi. Rasen lever också i genomsnitt kortare än många mindre hundraser. Siffror för livslängd bygger dock på en viss grupp hundar och kan inte förutsäga hur länge en enskild hund lever.

**Magsäcksomvridning, GDV, är ett akut och livshotande tillstånd.** Åk omedelbart till veterinär om hunden upprepade gånger försöker kräkas utan att något kommer upp, blir orolig, dreglar, får en svullen buk, blir svag eller kollapsar. Vänta inte för att se om symtomen går över. Orsakerna är flera och inte helt klarlagda, så ingen utfodringsrutin kan lova att förebygga tillståndet. Fråga uppfödaren om drabbade nära släktingar och gör i förväg upp en plan för vilket djursjukhus som kan ta emot akut. Förebyggande gastropexi kan diskuteras med veterinär. Ingreppet minskar risken att magsäcken roterar men hindrar inte att den kan utvidgas.

**Dilaterad kardiomyopati, DCM, kan finnas innan hunden visar tydliga symtom.** Hjärteko, EKG eller långtids-EKG och ibland blodmarkörer kan ingå i en veterinär hjärtutredning. Ett normalt resultat beskriver läget vid undersökningen och är ingen livslång garanti. Fråga vilka hjärtundersökningar föräldrar och äldre släktingar har gjort, vid vilken ålder de gjordes och om plötsliga dödsfall eller DCM förekommer i familjen.

**De svenska HD-kraven måste skiljas från rasklubbens rekommendation.** För att valparna ska kunna registreras hos SKK måste båda föräldrarna ha ett officiellt HD-resultat före parning; grand danois röntgas tidigast vid 18 månaders ålder. SKK:s allmänna regler förbjuder avel med grad E och tillåter grad D endast tillsammans med A eller B. Hundar med kliniska besvär av HD ska inte användas i avel. Svenska Grand Danois Klubben rekommenderar dessutom att avelsdjuren är HD-fria. Be därför att få se de faktiska resultaten i stället för att nöja dig med formuleringen ”hälsotestad”.

SKK uppmärksammar också tonsillit i rasen. Vid bedömning granskas bland annat lösa ögonkanter, bristfälliga tassar, hur fram- och bakbenen är byggda, överdrivna rasdrag och mentalitet. En ansvarsfull uppfödare kan förklara både styrkor och problem i sin linje och hur äldre släktingar har mått.

## Historia och ursprung

Grand danois är en tysk ras trots det franskklingande namnet som används i Sverige och flera andra länder. I rasens hemland heter den Deutsche Dogge, medan det engelska namnet är Great Dane.

Den officiella rashistoriken beskriver föregångare som bullenbeisser samt jakt- och vildsvinshundar av en typ mellan den tunga mastiffen och den snabbare vinthunden. I Berlin samlades domare och uppfödare 1878 för att förena de olika benämningarna under namnet Deutsche Dogge. Den första rasstandarden fastställdes 1880 och den tyska rasklubben bildades 1888.

Organiserad avel i Sverige började 1908. Äldre berättelser för rasens historia mycket längre tillbaka, men påståenden om exempelvis keltiska stridshundar eller en obruten linje från antiken är betydligt svårare att belägga. De dokumenterade tyska milstolparna ger en säkrare bild av hur den moderna rasen formades.

## Att leva med rasen

Grand danois kan bo i lägenhet om den får rätt motion, vila och träning, men bostaden och vardagen måste fungera för en hund i jätteformat. Ett hus med stor tomt ersätter inte promenader och samvaro, och en liten bostad är inte automatiskt olämplig. Gå i stället igenom de praktiska frågorna före köp.

Finns det plats för en stor, stadig bädd där hunden kan ligga ostört? Är golven halksäkra? Ryms hunden säkert i bilen, och kan den gå in via ramp om den blir gammal eller skadad? Fungerar vardagen om hissen stannar och ni måste ta trapporna? Hur tar två vuxna en sjuk hund till veterinär om den inte kan gå själv? Svar på de frågorna säger mer än bostadens adress.

Rasen kan fungera i en barnfamilj, men hundens vänliga avsikt tar inte bort den fysiska risken. En ung eller uppspelt grand danois kan välta ett litet barn utan att mena det. Hund och små barn ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där barnen lämnar den i fred. En vuxen måste ansvara för promenader och hantering.

Samma försiktighet gäller andra djur. Det går inte att lova att en viss grand danois fungerar med katt eller andra hundar. Gör introduktioner gradvis, hindra jaktbeteenden och alltför hård lek och ge katten hundfria ytor och höga flyktvägar. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt och säkert.

En ensamhetstränad vuxen hund kan ofta vara själv några timmar, men individer skiljer sig mycket åt och en liten valp kan inte lämnas ensam. Börja när valpen är trygg hemma, öka tiden stegvis och planera hundvakt eller annan lösning om arbetsdagen är längre än hunden klarar. När en mycket stor hund blir orolig märks det snabbt i hemmet, så ensamhet är något som ska tränas och följas upp – inte antas fungera på grund av rasen.

Grand danois

The Great Dane Club of Germany (Deutscher Doggen-Club 1888 e.V.)

The Great Dane Club of UK

The Danish Kennel Club (Dansk Kennel Klub)

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Grand danois är en enorm och elegant hund, en av de högsta raserna. Den användes tidigare för vildsvinsjakt och som vakthund på stora gods, men är numera en lojal och människoorienterad sällskapshund. Den är lugn inomhus och har måttligt motionsbehov, men kräver gott om utrymme, genomtänkt träning, noggrann hälsovård och nära dagligt umgänge.

## Snabbfakta

Jack russell terrier är en liten, erkänd terrierras med stor arbetslust och tydlig jaktbakgrund. Den passar bäst hos den som vill träna aktivt, kan hantera jaktintresse i vardagen och samtidigt lär hunden att komma till ro. Liten storlek betyder alltså inte små behov.

- **Ursprung:** England; rasen utvecklades vidare i Australien
- **Användning:** grythund och sällskapshund
- **Ideal mankhöjd:** 25–30 cm
- **Ungefärlig vikt enligt rasstandarden:** cirka 5 kg vid 25 cm och 6 kg vid 30 cm
- **Päls:** slät, raggig (broken) eller sträv; vitt ska dominera, med svarta och/eller rödgula tecken
- **Typiska drag i rasstandarden:** livlig, alert, aktiv, modig, vänlig och trygg i sig själv
- **Viktigt för ägaren:** jaktinstinkt, inkallning, vardagslugn och meningsfull aktivering behöver tas på allvar

Jack russell terrier och parson russell terrier är två olika raser. Parson är högre och mer kvadratiskt byggd, medan jack russell är lägre och något längre i kroppen. Det är därför bättre att kontrollera hundens registrerade ras än att gå efter utseendet eller använda namnen som synonymer.

## Utseende och päls

Jack russell terrier ska vara stark, smidig och rektangulär – kroppen är något längre än hunden är hög. Idealhöjden är 25–30 cm, och rasstandardens viktangivelse motsvarar ungefär ett kilo per fem centimeter mankhöjd. Det är en proportion i standarden, inte en bantningstabell: en enskild hunds lämpliga vikt bedöms också utifrån kroppsbyggnad, muskelmassa och hull.

Bröstkorgen ska vara djupare än den är bred och ha en omkrets på ungefär 40–43 cm bakom armbågarna. Den relativt smidiga bröstkorgen hänger ihop med rasens ursprungliga arbete under jord. Helheten ska vara funktionell och rörlig, inte tung eller överdriven.

Rasen har tre pälslag:

- **Slät päls** ligger tätt mot kroppen och kräver normalt enkel borstning för att få bort lösa hår och smuts.
- **Raggig (broken) päls** är ett mellanting, med längre sträva hår på delar av kroppen.
- **Sträv päls** har sträv ytterpäls och underull och behöver trimmas för hand när den är mogen.

Raggig och sträv päls bör trimmas, inte maskinklipas. När gamla hårstrån klipps av i stället för att plockas bort kan pälsens struktur och skydd mot väta och smuts försämras. Be en van trimmare visa hur just hundens päls ska skötas; behovet följer pälsens mognad och kvalitet, inte ett universellt veckoschema. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och tänder regelbundet.

## Temperament och personlighet

Jack russell terrier är i grunden en livlig, vaken och självsäker arbetsterrier som också ska vara vänlig. Rasen avlades för att fatta egna beslut nära vilt, och samma självständighet kan i ett hem märkas som initiativförmåga, envishet och snabb reaktion på rörelse eller ljud. Jaktintresset finns kvar även hos hundar som enbart hålls som sällskap.

Rasbeskrivningen är ett ideal, inte ett löfte om varje individ. Temperament påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa, miljö och träning. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”. Be att få möta minst tiken, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på främmande människor, hundmöten, plötsliga ljud, hantering och vila, och ta reda på vad uppfödaren avlar för – jakt, hundsport eller främst sällskap.

BPH kan ge strukturerad information om hur en enskild hund reagerade i en standardiserad beskrivning, men det är inget godkänd-eller-underkänd-test och garanterar inte valpens framtida beteende. Äldre svenska rasunderlag byggde dessutom på för få beskrivna jack russell terrier för säkra slutsatser om hela rasen. För en valpköpare är resultat för föräldrar och släktingar därför mer användbara än svepande påståenden om rasens genomsnitt.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill lära sig, gå kurs och arbeta konsekvent med belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en liten, okomplicerad hund som automatiskt kan gå lös eller nöjer sig med korta rastningar.

## Träning och motion

En jack russell behöver daglig rörelse, nosarbete, problemlösning och möjlighet att varva ner, men det finns inget korrekt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition, miljö och aktivitetens intensitet avgör belastningen. En lugn skogspromenad med nosande, ett genomtänkt träningspass och återhämtning kan ge mer än lång, ensidig bollkastning.

Bygg vardagen kring flera sorters aktivitet: promenader i varierad terräng, sök eller spår, korta träningspass, kontrollerad lek och uppgifter där hunden får använda nos och kropp. Hundsporter som agility, nosework och viltspår kan passa många individer, men träningsmängden ska stegras gradvis. För valpar bör underlag, tempo, lek och vila anpassas efter individen; den ofta upprepade femminutersregeln har inget vetenskapligt stöd.

Prioritera dessa färdigheter tidigt:

- kontakt och följsamhet trots dofter och rörelse
- inkallning samt en separat stoppsignal
- att släppa föremål och avbryta aktivitet
- lugn koppelgång och neutrala hundpassager
- hantering av tassar, mun, öron och päls
- att gå till en bädd och koppla av
- ensamhet i mycket små, trygga steg

Jaktinstinkten gör att löshet aldrig bör bygga på hopp. Träna först i inhägnat område och använd långlina där det är säkert tills hunden kan vända bort från störningar och svara på signaler med hög tillförlitlighet. Även en vältränad hund kan behöva koppel nära vilt, trafik och andra risker. Belöningsbaserad träning med tydliga regler ger hunden information om vad den ska göra och hjälper till att bevara samarbete när aktivitetsnivån stiger.

## Hälsa

Svenska Kennelklubben anger att rasen inte har några kända rassjukdomar men att patellaluxation förekommer. Det betyder inte att varje hund drabbas eller att rasen saknar all annan sjukdom; det betyder att en seriös hälsogenomgång bör utgå från dokumenterade resultat och den aktuella familjen, inte från en lång osorterad diagnoslista.

I den svenska rasspecifika avelsstrategin rekommenderas att hundar som används i avel undersöks för patella och ögonlyses. För ögon är rekommendationen undersökning före avel, därefter vart tredje år och en gång efter åtta års ålder. Det är avelsrekommendationer – formulera dem inte som om varje undersökning vore ett generellt registreringskrav eller en garanti för friska valpar.

Inför valpköp, be om föräldrarnas registrerade namn och nummer och kontrollera själv:

- vem som utfört undersökningen
- datumet för patella- och ögonundersökningen
- det faktiska resultatet, inte bara beskedet ”testad”
- om nära släktingar haft återkommande knä-, ögon- eller andra hälsoproblem
- föräldrarnas ålder och om äldre hundar i släkten följts upp

Ett normalt resultat minskar osäkerheten kring just det som undersökts men är ingen livslång garanti. Håll hunden i lämpligt hull, bygg kondition gradvis och kontakta veterinär vid exempelvis återkommande hälta, smärta, förändrad syn eller tydliga beteendeförändringar.

## Historia och ursprung

Jack russell terrier har sitt ursprung i 1800-talets England och förknippas med prästen John Russell. Han utvecklade foxterrier som kunde följa foxhounds och gå ner i gryt för att få räv och annat vilt att lämna sitt gömställe. Arbetsuppgiften krävde en liten, rörlig, modig och självständig hund.

Ur närbesläktade linjer växte två typer fram. Den högre och mer kvadratiska typen blev parson russell terrier; den lägre och något längre typen blev jack russell terrier. Rasen har alltså engelskt ursprung, men Australien anges som landet där den utvecklades vidare och där ett viktigt standardarbete gjordes. Svenska Kennelklubben godkände jack russell terrier 2001.

Historien förklarar flera egenskaper som fortfarande märks: den funktionella storleken, den rörliga kroppen, förmågan att fatta egna beslut och intresset för att söka och följa vilt. De egenskaperna kan bli en tillgång i träning och hundsport, men behöver styras i en modern vardag.

## Att leva med rasen

Att leva med en jack russell fungerar bäst när hemmet kombinerar aktivitet med tydliga rutiner för vila, säkerhet och självkontroll. Rasen kan bo i lägenhet; bostadens storlek är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och lär sig att inte reagera på varje ljud i trapphus eller utanför fönstret. Träna lugn och ljudneutralitet innan skall har hunnit bli en vana.

Med barn krävs samma grundregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet, och hunden ska ha en skyddad viloplats där den inte störs. Barn ska inte ta mat eller leksaker, bära hunden eller följa efter den när den går undan. Rasens snabbhet och intensitet gör lugna, korta möten bättre än vild lek utan pauser.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och bör byggas genom gradvisa, kontrollerade introduktioner. Tidig vana kan hjälpa men tar inte bort jaktinstinkten. Kaniner, gnagare och andra smådjur behöver hållas helt säkert åtskilda; välj inte rasen med antagandet att träning garanterar fredlig samvaro. Även i ett flerhundshem behövs separata viloplatser och möjlighet att hantera resurser utan konkurrens.

Ensamhet ska läras in stegvis när hunden redan känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta frånvarostunder och öka först när hunden kan vara lugn. En stängd bur får inte användas som vanlig viloplats eller för att stänga in hunden i hemmet i Sverige. Ordna i stället en bekväm bädd eller ett tillräckligt stort, säkert utrymme där hunden kan röra sig och själv välja viloplats.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på tre frågor: Kan vi ge hunden meningsfull aktivitet varje dag? Kan vi hantera jaktintresse med träning, koppel och säkra miljöer? Kan vi erbjuda ostörd återhämtning och konsekventa regler utan hårda metoder? Om svaret är ja kan jack russell terrier bli en mycket engagerad träningskamrat och sällskapshund – men den blir sällan en passiv liten hund vid sidan av livet.

Jack russell terrier

Jack russell terrier: liten, kompakt och energisk rävjakts-terrier med modig och intelligent läggning. Behöver 1–2 timmars motion dagligen plus mental stimulans. Övervägande vit med tre olika pälstyper, stark lust att gräva och jaga. Mycket tillgiven sin familj men krävande och olämplig för mycket stillsamma hem.

Grand Giant's

Karin Larsson

Sari Myllyniemi

Elisabeth Wallenqvist

## Snabbfakta

- Borderterrier är en liten brittisk jakthund som utvecklades för att följa ryttare och foxhounds och arbeta i rävgryt.
- Rasstandarden anger ingen mankhöjd. Vikten är 5,9–7,1 kg för hanar och 5,1–6,4 kg för tikar.
- Rasen är ofta social och samarbetsvillig, men har också terrierns självständighet, uthållighet och jaktlust.
- Den sträva dubbelpälsen handtrimmas när den mogna täckpälsen släpper, vanligen minst två gånger om året.
- Borderterrier behöver daglig fysisk och mental aktivering. Inkallning och lugn kring vilt är viktiga delar av vardagsträningen.
- I Sverige finns inget obligatoriskt rasspecifikt hälsoprogram, men rasklubben rekommenderar att avelsdjur har känd status för SLEM.
- Rasen kan fungera i både lägenhet och hus om den får rätt aktivitet, kan koppla av och inte stör omgivningen med skall.

## Utseende och päls

Borderterriern är liten men byggd för arbete, inte för att vara nätt eller ömtålig. Kroppen ska vara djup, smal och ganska lång, med en bröstkorg som går att omspänna med händerna. Den formen hjälpte hunden att ta sig fram i gryt, samtidigt som den skulle orka följa jakten ovan jord. Huvudet brukar beskrivas som utterlikt, med kort nosparti, små framåtvikta öron och ett vaket uttryck.

Rasstandarden anger medvetet ingen mankhöjd. För den som jämför valpar är därför vikt, proportioner, hull och funktion mer användbara än ett påstått exakt höjdspann. Standardvikten är 5,9–7,1 kg för en vuxen hane och 5,1–6,4 kg för en vuxen tik. En borderterrier ska kännas smidig och muskulös utan att bröstkorgen blir bred eller hunden bär onödig vikt.

Pälsen består av en hård, tät täckpäls och en tätt liggande underull. Godkända färger är röd, vetefärgad, grizzle and tan samt blue and tan. När täckpälsen är mogen lossnar den relativt lätt och plockas då bort för hand. De flesta behöver en grundlig handtrimning minst två gånger per år, men pälsens mognad — inte kalendern — avgör rätt tidpunkt. Mellan trimningarna räcker regelbunden kamning och kontroll av hud, öron, klor och tänder långt.

Pälsvården bygger på att den mogna, sträva täckpälsen plockas bort för hand. Maskinklippning är därför inte samma behandling som handtrimning. Be en trimmare med erfarenhet av strävhåriga terrier visa hur en mogen päls känns. Borderterrier fäller hår, och rasen är inte allergifri.

## Temperament och personlighet

En typisk borderterrier förenar socialt intresse med stor handlingskraft. Rasen behövde samarbeta med människor och hundar ovan jord men fatta egna beslut i ett gryt. Det märks i dag som nyfikenhet, envishet och snabb problemlösning. Hunden kan vara mycket följsam när uppgiften känns meningsfull och lika snabbt välja ett doftspår om träningen inte lönar sig.

En svensk BPH-sammanställning beskriver de testade hundarna som förhållandevis sociala, nyfikna och trygga, med låg framträdande rädsla och aggressivitet. Resultatet ska läsas som en tendens i just det undersökta urvalet: bara omkring tre procent av den aktuella svenskfödda populationen ingick, och variationen mellan individer var tydlig. Titta därför på föräldrar, nära släktingar och uppfödarens vardagsbeskrivning, inte bara på ett rasomdöme.

Med barn kan en stabil borderterrier bli en engagerad kamrat, men rasnamnet är ingen säkerhetsgaranti. Små barn och hund ska ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Detsamma gäller möten med andra hundar: många fungerar socialt, men kön, erfarenheter och individ spelar roll.

Jaktlusten är den viktigaste osäkerheten kring andra djur. En hund som vuxit upp med en katt kan lära sig att leva lugnt med just den katten, men det säger inte säkert hur den reagerar på en springande katt utomhus. Kaniner, gnagare och andra smådjur bör hållas fysiskt åtskilda. Tidiga, kontrollerade introduktioner kan förbättra förutsättningarna men tar inte bort en medfödd jaktrespons.

## Träning och motion

Borderterrier behöver använda både kropp och huvud varje dag, men ett exakt minutmål säger mindre än hur hunden fungerar efter aktiviteten. En bra vardag innehåller promenader i varierad miljö, tid att nosa, korta träningspass och en tydlig övergång till vila. Spår, nosework, sökövningar, agility och lydnad kan passa rasens arbetslust. Höj belastningen stegvis för valpar och otränade hundar.

Träna med belöningar och dela upp färdigheter i små steg. Hårda korrigeringar kan skapa konflikt utan att göra ett spännande viltspår mindre lockande. Mat, lek, rörelse och chansen att få nosa kan alla fungera som belöning. Korta pass med tydligt mål brukar ge bättre resultat än långa upprepningar.

Inkallning bör tränas tidigt, men planera också för de dagar då träningen inte räcker. Börja i lätt miljö, belöna snabbt och bygg störningar gradvis. En väl anpassad sele och långlina ger rörelsefrihet utan att hunden kan fullfölja en jakt. Släpp bara hunden där lagar, miljö och den enskilda hundens förmåga gör det säkert. Ett stabilt stopp, frivillig kontakt och förmågan att vända bort från en retning är minst lika användbara som själva inkallningssignalen.

En borderterrier behöver också lära sig att inte alltid vara i gång. Om hunden efter aktivitet fortfarande har svårt att sova, vaktar fönster, skäller eller söker nya projekt kan den behöva mer återhämtning och tydligare lugna rutiner, inte automatiskt längre motion. Om den däremot tappar muskelkondition, blir rastlös eller börjar skapa egna jakt- och grävprojekt behöver vardagens innehåll ses över.

## Hälsa

Det finns inget obligatoriskt rasspecifikt hälsoprogram för borderterrier i SKK. I 2026 års registreringsregler finns heller inga särskilda krav på resultat från höft-, knä-, ögon- eller hjärtundersökningar för rasen. Det betyder inte att hälsa är oviktig. Valpköparen behöver fråga om relevanta problem i familjen och skilja bindande regler från frivilliga undersökningar och rasklubbens avelsråd.

SLEM, ibland kallat shaking puppy syndrome, är en allvarlig neurologisk störning där valpar får okontrollerade skakningar och koordinationsproblem när de försöker stå och gå. Rasklubben rekommenderar känd SLEM-status hos avelsdjur genom DNA-test eller verifierad härstamning. Avelsråden utgår från recessiv nedärvning: en frisk bärare kan paras med en genetiskt eller ärftligt fri hund utan att valpar blir sjuka, samtidigt som genetisk variation bevaras. Laboratoriet bakom det tillgängliga testet anger dock att den bakomliggande varianten ännu inte har publicerats vetenskapligt. Be därför uppfödaren visa resultat och förklara kombinationen, inte bara säga att hundarna är “testade”.

CECS, numera ofta beskrivet som paroxysmal dyskinesi eller PGSD, är ett annat tillstånd. Drabbade hundar kan få episoder med onormala rörelser, muskelryckningar och fall, ofta med bibehållet medvetande. En studie fann ingen enskild genetisk region som förklarade tillståndet, och det finns inget motsvarande enkelt DNA-test. Episoder kan likna andra neurologiska problem. Filma händelsen om det går säkert och låt veterinär utreda den; ändra inte behandling eller kost efter en diagnos du själv ställt på nätet.

I rasklubbens långsiktiga hälsoarbete följs även återkommande krampliknande episoder, hud- och magproblem samt mun- och tandhälsa. Fråga uppfödaren hur föräldrar och nära släktingar har mått över tid, inte bara vilka intyg som fanns när parningen gjordes. En seriös genomgång omfattar SLEM-status och föräldrakombination, eventuella episoder, långvarig klåda eller magbesvär, tandförluster och annan återkommande sjuklighet.

## Historia och ursprung

Borderterriern formades i Border District på gränsen mellan England och Skottland. Där behövdes en terrier som orkade följa hästar och foxhounds över ojämn mark men samtidigt var smal nog att gå ner i gryt när räven sökte skydd. Rasens storlek, vädertåliga päls, uthållighet och självständiga arbetssätt hänger ihop med den uppgiften.

Lokala terriertyper hade flera namn innan Border Terrier blev den gemensamma beteckningen. Den brittiska kennelklubben erkände rasen 1920. De första dokumenterade importerna till Sverige kom under 1930-talet. Importer och avelsarbete från 1960-talet lade sedan grunden för en mer varaktig svensk population.

Rasen används fortfarande i jakt, bland annat som grythund, stötande eller kortdrivande hund och vid eftersök. Många lever samtidigt som aktiva sällskapshundar. Arbetsbakgrunden är därför inte bara historia: den förklarar varför dagens borderterrier gärna följer spår, undersöker håligheter och fortsätter en uppgift även när ägaren har andra planer.

## Att leva med rasen

Borderterrier passar bäst hos den som uppskattar en liten hund med mycket initiativ och kan kombinera aktivitet med tydliga säkerhetsrutiner. Lägenhet eller hus är mindre avgörande än tillgången till rastning, mental sysselsättning och vila. I flerbostadshus behöver du tidigt träna lugn vid ljud i trapphus och rörelse utanför fönster. I hus behöver staketet tåla både grävning och ett plötsligt intresse för vilt.

Ensamhet tränas gradvis från mycket korta stunder. Valpar kan inte lämnas som vuxna hundar, och en vuxens trygghet varierar med individ och situation. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett mål för hur länge hunden bör lämnas ensam. Bedöm i stället om hunden faktiskt kan vila utan oro, skall eller destruktivt beteende och ordna hjälp innan den gränsen passeras.

Inför ett hem med katt ska katten ha hundfria zoner och flyktvägar. Håll hunden kopplad i början, belöna lugn och förhindra varje jaktförsök. Med barn behövs vuxennärvaro och enkla regler: stör inte hunden när den äter eller vilar, och låt hunden gå undan. Sådana rutiner är viktigare än generella påståenden om att rasen “alltid” är bra med barn eller djur.

Fråga uppfödaren om följande innan du bestämmer dig:

- Vilken SLEM-status har föräldrarna, och varför är just kombinationen säker?
- Finns CECS/PGSD-liknande episoder, återkommande hud- eller magbesvär eller tandproblem hos nära släktingar?
- Hur fungerar föräldrarna med vila, främmande människor, hundar, ljud och vilt?
- Finns BPH, jaktliga meriter eller andra beskrivningar som går att läsa i sitt sammanhang?
- Vilken hjälp får du med handtrimning, inkallning och vardagsfrågor efter köpet?

För en förstagångsägare kan borderterrier vara ett bra val om jaktlust, pälsvård och konsekvent träning känns lockande snarare än besvärliga. Den som främst söker en hund som kan gå lös överallt, automatiskt lämnar smådjur i fred eller nöjer sig med samma korta runda varje dag bör välja efter andra egenskaper.

Borderterrier

Svenska Terrierklubben (Sweden)

Deutscher Terrier Club (Germany)

French Kennel Club (Société Centrale Canine)

Liten, kraftig terrier som ursprungligen avlades vid gränsen mellan England och Skottland för rävjakt. Tillgiven och starkt knuten till familjen, men självständig med stark jaktinstinkt. Behöver 1–2 timmars motion dagligen, säker inhägnad och vänlig, konsekvent träning. Den sträva, vädertåliga pälsen behöver borstning och ibland trimmas för hand.

Hunduppfödare

För köpare

För säljare

Verktyg

Hundar

Katter

Get a Pet