## Snabbfakta

Dvärgpudel är en liten, aktiv storleksvariant av pudel med stor träningslust och ett tydligt pälsvårdsbehov. Det är en sällskapshund som brukar uppskatta att lära sig saker och delta i vardagen, men den passar bäst när ägaren också vill lägga tid på aktivitet, lugnträning och regelbunden pälsvård.

- **Ras och grupp:** en av pudelns fyra storleksvarianter, placerad i grupp 9 för sällskapshundar
- **Officiellt hemland:** Frankrike
- **Mankhöjd:** över 28 till och med 35 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt; sunt hull är viktigare än ett generellt kilogramtal
- **Päls:** riklig ullpäls eller snörpäls som behöver skötas och klippas
- **Aktivitetsnivå:** daglig fysisk rörelse och mental aktivering behövs, men mängden ska anpassas till individ, ålder och hälsa
- **Svenskt hälsoprogram:** föräldradjur måste ha ett registrerat prcd-PRA-resultat eller vara registrerade som ärftligt fria före parning

Dvärgpudel ligger mellan toy- och mellanpudel i storlek. I Sverige kan den slutliga storleksvarianten fastställas genom officiell mätning först när hunden är minst 15 månader. En ung hund nära en storleksgräns kan därför vara registrerad utifrån föräldrarnas storlek innan den har mätts in slutligt.

## Utseende och päls

Dvärgpudeln ska se ut som en mindre, välproportionerlig pudel utan dvärglika drag. Kroppen ska enligt standarden vara något längre än mankhöjden, inte helt kvadratisk, och helheten ska vara harmonisk med lätta, fria rörelser. Hunden ska ge ett elegant intryck utan att vara överdrivet tunn eller klen.

Pälsen förekommer i två strukturer. Ullpälsen är fin, tät, krusig och spänstig med jämna lockar. Snörpälsen är också fin och tät men formas till karakteristiska snören. De flesta familjehundar hålls i en kortare klippning, men kort päls betyder inte att skötseln försvinner.

Pälslängd, frisyr, väder och individ avgör hur ofta hunden behöver borstas, badas och klippas. Kontrollera särskilt där pälsen lätt tovar, exempelvis bakom öronen, i armhålorna, på benen och under sele eller halsband. Kammen ska kunna nå ned genom pälsen utan att fastna. Om tovor återkommer trots skötsel är en kortare frisyr eller hjälp av hundfrisör ett bättre val än ett fast tidsschema som inte fungerar för hunden.

Vänj valpen stegvis vid att stå på ett halkfritt underlag, bli kammad, få tassar och ansikte hanterade och höra en klippmaskin eller hårfön. Belöna lugn och gör momenten begripliga. Det ger bättre förutsättningar för säker pälsvård under resten av livet.

Sedan den 1 augusti 2024 omfattar pudelstandarden och de svenska registreringsreglerna 16 färgvarianter. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns godkända flerfärgade varianter, bland annat vitt kombinerat med annan färg, svart eller brunt med tanteckning, trefärgat och brindle. Merle ingår inte bland standardfärgerna, och i Sverige registreras inte avkomma efter en pudelförälder som bär anlag för merle.

Pudel fäller inte på samma sätt som många andra hundar, och lösa hår kan stanna kvar i den krusiga pälsen tills de borstas ur. Det gör inte dvärgpudeln allergifri. Hundallergen kommer framför allt från hud och saliv, och reaktionen kan skilja mer mellan individer än mellan raser. Den som har hundallergi bör därför inte välja ras enbart utifrån pälstyp.

## Temperament och personlighet

Dvärgpudeln ska vara alert, aktiv, följsam och lätt att lära. En välfungerande individ är ofta snabb att uppfatta mönster och uppskattar samarbete, men rasbeskrivningen är ett ideal och ingen garanti för hur varje hund reagerar på ljud, främmande människor, hundmöten eller nya miljöer.

Svenska Pudelklubbens avelsstrategi redovisar BPH-resultat för 630 mindre pudlar. Gruppen omfattar mellan-, dvärg- och toypudel och består till största del av mellanpudlar. Resultaten beskriver bland annat ganska energiska hundar, ofta med positiv attityd och få hot- eller aggressionsreaktioner i de aktuella testsituationerna. Samma underlag betonar både variationen inom rasen och att antalet beskrivna hundar är litet i förhållande till populationen. Resultaten kan alltså säga något om gruppen men förutsäger inte hur en enskild dvärgpudel blir.

Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. Be om konkreta exempel på återhämtning efter överraskningar, hantering, besökare, ljud, hundmöten och förmåga att koppla av. Sådana svar säger mer om matchningen än allmänna ord som social, smart eller lättsam.

## Träning och motion

Dvärgpudeln behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men inget enda minutantal passar alla individer. En bra vardag kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, lek eller fysisk aktivitet samt uppgifter som hunden kan förstå och lösa. Belastningen behöver ändras med ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden återhämtar sig.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta. Var tydlig med vilket beteende som lönar sig, höj svårigheten i små steg och träna samma färdighet i flera miljöer. Inkallning, följsamhet, lugn hantering, att kunna vänta och att kunna passera människor och hundar är viktigare i vardagen än många trick.

Variation är ofta mer värdefull än att bara förlänga promenaden. Nosarbete, sökövningar, apportering, balans- och kroppskontroll, rallylydnad eller andra färdigheter kan ge meningsfull aktivering. Samtidigt behöver hunden kunna vila utan att bli underhållen hela tiden. Om den har svårt att komma till ro bör man se över hela dygnet: sömn, miljö, förutsägbarhet, motion och träningsnivå. Mer aktivitet är inte alltid rätt svar.

Valpar ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Prioritera korta upptäcktsstunder, trygg miljöträning, lek på lämpligt underlag och mycket återhämtning. För en vuxen hund är rätt nivå den som ger god kondition och en fungerande vardag utan återkommande stelhet, hälta, stress eller långvarig utmattning.

## Hälsa

Det viktigaste rasspecifika hälsokravet att kontrollera vid valpköp är föräldrarnas resultat för prcd-PRA. För toy-, dvärg- och mellanpudel kräver de svenska registreringsreglerna att båda föräldradjuren före parning har ett officiellt DNA-resultat eller är registrerade som ärftligt fria.

Prcd-PRA är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi som bryter ned näthinnans synceller. Mörkerseendet påverkas först och en drabbad hund kan med tiden bli blind. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare är inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra. En bärare får bara användas tillsammans med en hund som är DNA-testad fri eller ärftligt fri, och en affekterad hund får inte användas i avel.

Ett fritt prcd-PRA-resultat är inte en allmän garanti för friska ögon. Testet gäller bara prcd-varianten och utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även ögonlysning av avelsdjur och uppmuntrar DNA-test för PRA-varianten rcd4.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt normala läge, är en annan relevant avelsfråga för mindre pudlar. Svenska Pudelklubben rekommenderar officiell patellaundersökning för dvärgpudel, men detta är inte samma bindande registreringskrav som prcd-PRA. Klubben rekommenderar att hund med patellagrad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har resultat 0/0.

Be uppfödaren visa registrerade resultat i stället för att nöja dig med att föräldrarna är ”testade”. Kontrollera prcd-PRA-status, fråga efter officiellt patella- och ögonlysningsresultat samt efter kända problem hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. DNA-test, veterinärundersökningar och en öppen familjehistorik kompletterar varandra; inget enskilt prov kan lova att en valp aldrig blir sjuk.

## Historia och ursprung

Pudel är en gammal europeisk hundtyp som finns avbildad på målningar från 1400-talet, medan Frankrike är rasens officiella hemland. Rasens namn och tidiga användning är nära förknippade med vatten: pudel användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel, och det var framför allt de större hundarna som arbetade som vattenapportörer.

De mindre pudlarna utvecklades främst för sällskap. Under 1800-talet började en dvärgvariant formas från små exemplar av de större varianterna. I Sverige delades de mindre pudlarna i början av 1930-talet upp i liten pudel och dvärgpudel; den förstnämnda storleken fick senare namnet mellanpudel. Dagens dvärgpudel delar därför rasens arbetsbakgrund och lättlärdhet, men ska inte beskrivas som om varje individ automatiskt är en vatten- eller apporteringshund.

De fyra moderna storleksvarianterna har samma grundläggande rastyp. Skillnaderna i storlek påverkar vardagen, men gör inte dvärgpudeln till en separat korsning eller en miniatyr med avvikande kroppsbyggnad.

## Att leva med rasen

Dvärgpudel kan fungera i många slags hem, även i lägenhet, om hunden får daglig rörelse, mental aktivering, pälsvård, social kontakt och träning i att vara lugn. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen faktiskt ser ut. En liten hund som saknar återhämtning, promenader eller trygg ensamhetsträning får inte sina behov uppfyllda bara för att den tar liten plats.

Ensamhet ska läras in gradvis. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vara lugn. Ta hänsyn till ålder och till tecken på oro; det går inte att lova att en viss dvärgpudel klarar ett bestämt antal timmar ensam. Planera hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagen är längre än hundens tränade förmåga.

Rasen kan leva bra med barn, hundar och katter, men det avgörs av individ, erfarenheter och introduktion—inte av rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Introducera andra djur stegvis med avstånd, barriär eller koppel vid behov, separata resurser och möjlighet att avbryta. Tvinga inte fram kontakt.

Den bästa matchningen är ett hem som tycker om en läraktig och deltagande liten hund men också accepterar det praktiska arbetet. Räkna med återkommande klippning, noggrann pälsgenomgång, vardagsträning och aktivitet året runt. Välj en annan ras om du vill ha minimalt pälsarbete eller en hund som förväntas anpassa sig utan planerad träning och sällskap.

Pudel, dvärg

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Pudel, dvärg är en liten, atletisk och nästintill fällfri hund med tät, lockig päls och en kvadratisk, välbalanserad kroppsbyggnad. Den är mycket intelligent, känslig och människoorienterad, trivs med träning, daglig motion och nära sällskap och lever ofta ett långt, aktivt liv vid god omvårdnad.

## Snabbfakta

Pudel, toy är den minsta av pudelns fyra erkända storlekar. Enligt rasstandarden ska mankhöjden vara över 24 och högst 28 centimeter; idealet är 25 centimeter, med en centimeters tolerans nedåt. Benämningar som ”teacup”, ”tiny toy” eller ”micro” beskriver inte en femte officiell storlek. Fråga hur föräldrar och andra vuxna nära släktingar faktiskt mäter i stället för att lita på ett säljande namn.

Toypudeln är en liten sällskapshund, men ska ha samma normala proportioner och tydliga pudeltyp som de större varianterna. Rasstandarden beskriver en uppmärksam, aktiv och lättlärd hund, inte en bräcklig miniatyr med dvärglika drag. Storleken minskar inte behovet av träning, utevistelse, aktivering eller pälsvård.

Några viktiga saker att veta före köp:

- Pälsen växer hela tiden och måste klippas. Även en kort frisyr kräver borstning och bad.
- Toypudel är inte allergenfri. Den som har pälsdjursallergi kan reagera även på en hund som fäller lite synligt hår.
- Föräldrar till svenska kullar ska ha ett officiellt resultat för prcd-PRA före parning. Patella och ögon är andra viktiga kontroller, men de följer delvis andra regler och rekommendationer.
- En bra toypudel ska kunna vara aktiv och rörlig. Samtidigt behöver hemmet förebygga höga fall och alltför hård lek med betydligt större hundar.

## Utseende och päls

Toypudeln ska se ut som en välproportionerlig pudel i litet format. Rörelserna ska vara lätta och fjädrande och uttrycket vaket. Storleksgränsen handlar om mankhöjd, inte om en garanterad vuxenvikt.

Pudeln förekommer med krusig ullpäls eller snörpäls. Ullpälsen ska vara tät, fin, spänstig och jämnt lockig. Pälsen växer hela tiden och fäller inte på samma sätt som hos många andra hundar. Det betyder mindre löst hår i hemmet, men inte mindre arbete: hår som lossnar kan stanna i pälsen och bidra till tovor.

En praktisk pälsrutin utgår från frisyr och pälsens skick, inte från ett fast veckoschema. Gå igenom pälsen ända in mot huden, särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger. Bada när pälsen behöver rengöras, reda ut tovor skonsamt och klipp innan längden blir mer än du kan sköta. Den som inte klipper själv behöver återkommande hjälp. Vänj valpen stegvis vid borste, kam, tasshantering, klippmaskin och att stå stilla korta stunder.

Sedan augusti 2024 omfattar den svenska rasstandarden både enfärgade och flerfärgade pudlar. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns bland annat tvåfärgade hundar, hundar med tanteckning, trefärgade och brindle. Sammanlagt finns 16 registrerade färgvarianter. Färgen ändrar inte hundens behov av skötsel och träning.

## Temperament och personlighet

Toypudeln ska vara vänlig, glad, trogen och lätt att samarbeta med. Många individer är snabba att uppmärksamma förändringar, tycker om gemensamma aktiviteter och lär sig vardagsrutiner fort. Det gör rasen rolig för den som vill ha en nära sällskapshund och samtidigt uppskattar att träna.

Rasbeskrivningen är en riktning, inte ett löfte om varje valp. I svenska beteendebeskrivningar har pudlar överlag varit positiva och uppmärksamma, med få oväntat hotfulla reaktioner. Underlaget för de mindre storlekarna är begränsat och innehåller fler mellanpudlar än dvärg- och toypudlar. Resultatet kan därför inte förutsäga en enskild hunds beteende.

Titta på hur valpens mamma och andra vuxna släktingar återhämtar sig efter något oväntat, tar kontakt och hanterar vardaglig beröring. Fråga uppfödaren både om styrkor och om sådant som krävt extra träning. En hund som skäller, är avvaktande eller blir uppvarvad är inte automatiskt ”typisk för toy”; beteendet påverkas av individ, erfarenheter, miljö och vad omgivningen belönar.

Med barn kan en trygg och social toypudel bli en fin familjehund, men den lilla kroppen ställer krav på vuxnas tillsyn. Barn behöver lära sig att låta hunden vila, sitta ner när de lyfter den och aldrig jaga, tränga eller bära den som en leksak. Hunden ska alltid kunna gå undan. Samma princip gäller möten med andra hundar: välj lugna lekkamrater och avbryt när storleksskillnaden eller intensiteten gör leken osäker.

## Träning och motion

Toypudeln behöver röra sig och använda huvudet varje dag. Storleken gör att sträckan per steg blir kortare, men en promenad i sele, nosarbete och ett träningspass fyller olika funktioner och kan inte helt ersätta varandra. Anpassa mängden efter ålder, kondition, underlag, väder och hur hunden återhämtar sig.

Bra vardagsaktivering kan vara att söka godis eller en leksak, följa ett doftspår, öva kontakt och lugn väntan eller lära sig ett nytt moment. Agility, rallylydnad, lydnad och nose work kan passa en frisk hund när hinder, hopp och svårighetsgrad anpassas. Valpar ska få utforska och bygga koordination utan upprepad hård belastning.

Lättlärd betyder inte självgående. Toypudeln lär sig också snabbt sådant du inte tänkte träna in. Håll passen tydliga, belöna önskat beteende och gör paus innan hunden tappar fokus. Vid rastlöshet eller frustration bör du se över balansen mellan aktivitet, sömn och krav, inte bara lägga till mer motion.

Rumsrenhet tränas med samma grunder som hos andra valpar: gå ut efter sömn, mat och lek, ge valpen täta chanser att lyckas och belöna lugnt utomhus. Olyckor inne är information om att tidpunkten eller uppsikten behöver ändras, inte ett tecken på trots eller låg intelligens. En liten kropp kan behöva tätare rastning, men det finns ingen viss ålder eller tidsplan som gäller alla toypudlar.

## Hälsa

Som valpköpare behöver du skilja SKK:s registreringskrav från rasklubbens rekommendationer. För toy-, dvärg- och mellanpudel ska båda föräldrarna ha ett officiellt prcd-PRA-resultat före parning. Resultatet kan komma från ett godkänt DNA-test eller visa att hunden är fri genom sina föräldrar, så kallat hereditärt fri. En anlagsbärare får paras med en fri hund. Två anlagsbärare får inte kombineras, och en hund som testats som sjuk får inte användas i avel.

prcd-PRA är en form av progressiv näthinnesjukdom som kan leda till blindhet. Ett fritt DNA-resultat visar att hunden inte har den testade mutationen, men utesluter inte andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför ögonlysning efter 18 månaders ålder och på nytt efter fem års ålder. Be att få se båda föräldrarnas resultat och ålder vid undersökningen.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan flyttas ur sitt normala läge. Det officiella resultatet graderas från 0 till 3, där 0 betyder ett stabilt knä och 1–3 beskriver luxation i stigande grad. Ett officiellt intyg kan utfärdas från 12 månaders ålder. Pudelklubben rekommenderar för toy och dvärg att grad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har 0/0. Detta är en avelsrekommendation, inte samma slags registreringskrav som prcd-PRA. Under 2016–2021 hade 90–95 procent av de officiellt undersökta mindre pudlarna 0/0, men bara en del av årskullarna undersöktes. Siffran beskriver därför de testade hundarna, inte varje toypudel.

Små hundar har också förhöjd risk för tandlossningssjukdom. Vänj valpen vid munhantering och bygg upp till daglig tandborstning. Be veterinären kontrollera bett, tandkött och tandbeläggningar vid ordinarie besök. Dålig andedräkt, blödande tandkött, lösa tänder eller plötsligt ändrat tuggande ska bedömas av veterinär.

## Historia och ursprung

Pudeln är en gammal europeisk ras med Frankrike som hemland i dagens rasstandard. Rasen användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel och som vattenapportör. Det arbetet utfördes främst av den större pudeltypen. Dagens toypudel hade alltså inte samma historiska arbetsroll.

De mindre pudlarna utvecklades främst som sällskapshundar. Under 1800-talet började en dvärgvariant avlas fram ur små exemplar av de större pudlarna, och storleksindelningen ändrades sedan över tid. Toypudeln erkändes fullt ut som egen storleksvariant i Sverige 1990. Den delar rasens äldre ursprung, men toyvariantens svenska historia är betydligt yngre än pudelns vattenhundshistoria.

Alla fyra storlekar följer samma rasstandard, men hälsoråd och registreringsregler behöver ändå kontrolleras för just toy.

## Att leva med rasen

Toypudeln kan trivas i lägenhet eller hus om den får daglig utevistelse, mental aktivering och vila. Viktigare än boytan är om vardagen rymmer promenader, pälsvård, träning och sällskap. En halkfri lekplats, en ostörd bädd och en lösning som hindrar höga hopp kan minska riskerna utan att begränsa normal rörelse.

Ensamhet behöver tränas gradvis när valpen har landat i sitt nya hem. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden förblir trygg. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar mycket. Backa i träningen om hunden börjar vanka, flämta, skälla ihållande, förstöra vid dörren eller inte längre tar en godbit.

Med katt eller annan hund är lugna introduktioner och möjlighet att gå undan viktigare än en generell rasetikett. Skydda en liten valp från hårdhänt lek, separera djuren kring mat och tugg och låt inte en ny hund jaga katt eller smådjur. Vissa blir nära vänner, andra mår bäst av tydliga avstånd.

Pudeln marknadsförs ofta som allergivänlig eftersom den fäller lite synligt hår. Allergener kommer dock bland annat från saliv, hudceller, urin och talgkörtlar, och inga hundar är allergenfria. Den som har allergi bör prata med vården och ta reda på hur hen reagerar på hundar före köp. Pudelpälsen ger ingen garanti.

Inför ett valpköp bör du:

- träffa valpens mamma och se hur hundarna lever och beter sig i vardagen;
- kontrollera båda föräldrarna i Hunddata, särskilt prcd-PRA, patella och ögonlysning, och fråga om hälsa och temperament hos nära släktingar;
- fråga hur stora föräldrarna och vuxna valpar ur tidigare kullar blev i stället för att förlita dig på ord som ”micro” eller en utlovad vikt;
- be uppfödaren visa hur pälsen sköts och förklara vilken rutin valpen redan är van vid;
- läsa veterinärbesiktningsintyget och själv titta på bland annat rörelser, ögon, öron, mun, hud och allmäntillstånd;
- se till att du får registreringsbevis, skriftligt avtal och ett veterinärbesiktningsintyg som vid leveransen inte är äldre än sju dagar.

Den bästa matchningen är inte automatiskt den allra minsta valpen. Välj en uppfödare som visar officiella resultat, talar öppet om variation och hjälper dig hitta en toypudel som passar ditt hem.

Pudel, toy

The Swedish Kennel Club

The Norwegian Kennel Club

The Danish Kennel Club

The French Kennel Club (Société Centrale Canine)

Pudel, toy är den minsta varianten av pudel – kvadratisk och elegant med en tät, lockig, nästintill fällfri päls som kräver regelbunden pälsvård. Den är livlig, känslig och mycket lättlärd, knyter starka band till sina människor, passar bra i ett aktivt inomhusliv och kan med god omvårdnad ofta bli 14–16 år eller äldre.

Haspungens är en uppfödare av raserna Pudel, dvärg och Pudel, toy med bas i Värnamo i Sverige.

Haspungens

Karelsk björnhund

Nordic Kennel Union

Dansk Kennel Klub

The Finnish Kennel Club

Svenska Kennelklubben

Karelsk björnhund är en medelstor, kraftfull nordisk spets som avlats för att spåra och ställa storvilt. Den är lojal och ofta inriktad på en enda person, modig, ljudlig och naturligt vaksam. Den behöver mycket daglig motion, mental stimulans och konsekvent, lugn träning för att trivas som aktiv sällskapshund.

## Snabbfakta

Cocker spaniel är en brittisk stötande och apporterande fågelhund som också passar som aktiv sällskapshund. Rasen brukar vara glad, social och samarbetsvillig, men jaktlust, aktivitetsnivå och förmåga att koppla av varierar mellan individer och avelsinriktningar. Det viktigaste valet är därför inte bara rasen, utan även vilken uppfödare och linje som passar din vardag.

- **Storlek:** hanar är vanligen omkring 39–41 cm i mankhöjd och tikar 38–39 cm. Vikten ligger ofta runt 13–15 kg.
- **Aktivitetsnivå:** hög. Rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, träning och tid att varva ner varje dag.
- **Pälsvård:** pälsen behöver kammas och borstas igenom ordentligt varje vecka. Trimning ungefär varannan månad är en användbar riktlinje, men behovet beror på pälsen, vardagen och hur den hålls.
- **Förväntad livslängd:** cirka 11–15 år är ett brett riktmärke, inte en garanti för den enskilda hunden.
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill göra saker tillsammans med hunden och som har tid för både träning och regelbunden pälsvård.

Det finns hundar som främst avlas för jakt och hundar som främst avlas med rasstandard och andra egenskaper i fokus. Skillnaden kan märkas i arbetssätt, kropp och päls, men typen avgör inte ensam hur en hund blir. Berätta för uppfödaren hur du lever, fråga vad föräldrarna används till och träffa gärna vuxna släktingar innan du väljer valp.

## Utseende och päls

Cocker spaniel är en kompakt, robust och välbalanserad hund med långa, lågt ansatta öron och ett vaket uttryck. Pälsen ska vara slät och silkesaktig, med längre behåring på bland annat öron, bröst, buk och ben. Rasen finns i många godkända färger, både enfärgat och i olika flerfärgade eller skimlade kombinationer.

Mankhöjden är ungefär 39–41 cm för hanar och 38–39 cm för tikar. En vuxen hund väger ofta omkring 13–15 kg. Måtten beskriver rasens normalbild, men berättar inte om en valps framtida aktivitetsnivå eller om en viss individ passar ditt hem.

Pälsvården är en verklig del av vardagen. Kamma ända ner till huden minst en gång i veckan och var särskilt noggrann där tovor lätt bildas, exempelvis bakom öronen, i armhålorna och i behåringen på ben och tassar. Regelbundna bad och noggrann torkning kan göra pälsen lättare att hålla i ordning. Många behöver hjälp av en kunnig trimmare ungefär varannan månad; en hund med riklig utställningspäls kan kräva mer arbete, medan en kortare eller mer praktiskt hållen päls kan skötas annorlunda.

Kontrollera samtidigt öron, hud, klor och tassar. Dålig lukt, rodnad, sekret, klåda eller återkommande huvudskakningar är tecken att reagera på, inte något som ska döljas med en fast rengöringsrutin. Be uppfödaren eller en erfaren trimmare visa hur pälsen runt tassar och öron hålls välskött utan att irritera huden eller hörselgången.

## Temperament och personlighet

En cocker spaniel ska vara vänlig, tillgiven, livlig och nyfiken, och många uppskattar nära samarbete med sin människa. Det gör rasen rolig att träna och lätt att engagera i gemensamma aktiviteter. Samtidigt kan den vara självständig när en doft eller rörelse blir mer intressant än föraren. Vänlighet i rasbeskrivningen är därför en önskad egenskap, inte ett löfte om att varje hund automatiskt fungerar i alla miljöer.

Skillnaden mellan jaktavlad och mer utställningsinriktad cocker är viktig men ska inte överdrivas. Jaktavlade hundar föds upp med tydligt fokus på arbete i fält. Hundar som främst avlas mot rasstandarden kan ändå ha tydliga jaktliga egenskaper och stort aktivitetsbehov. Om du vill jaga bör du välja dokumenterade arbetande linjer. Om du främst söker sällskap bör du ändå räkna med en aktiv hund och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i en vanlig vardag.

BPH-resultat kan ge mer information om hundars reaktioner på exempelvis människor, lek, överraskningar och underlag. BPH är en beskrivning av beteenden i en bestämd situation, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd, och det fångar inte alla egenskaper som behövs i jakt. Se resultatet som en del av helheten tillsammans med uppfödarens mål, föräldrarnas vardagsbeteende och eventuella jakt- eller arbetsmeriter.

## Träning och motion

Cocker spaniel behöver daglig fysisk aktivitet och mental träning, men ett fast antal minuter passar inte alla hundar. Ålder, hälsa, avelsinriktning, intensitet och möjlighet till återhämtning påverkar behovet. En bra vardag innehåller promenader i varierad miljö, nos- och sökarbete, apportering eller annan samarbetsövning samt träning i att vila när inget händer.

Rasens bakgrund gör aktiviteter där hunden får söka, hitta och samarbeta särskilt naturliga. Viltspår, spanielarbete, apportering, nosework, lydnad och agility är exempel, men vardagsövningar fungerar också: leta föremål, följa ett kort spår eller bära in en leksak på signal. En jaktavlad cocker kan behöva mer målmedvetet arbete än en vanlig promenad ger. Mycket fart utan planerad återhämtning skapar däremot inte automatiskt en lugn hund.

Börja tidigt med inkallning, följsamhet och impulskontroll. Träna först där störningen är liten och höj svårigheten stegvis; säkra hunden med lina där jaktintresset kan ta över. Belöningsbaserad, tydlig och kort träning brukar passa en snabb och engagerad cocker bättre än hårda korrigeringar eller långa repetitiva pass. Lägg också tid på hantering av öron, tassar och päls, så att den återkommande skötseln blir trygg för både hund och människa.

## Hälsa

En cocker spaniel kan leva ett långt och aktivt liv, men hälsa ska bedömas genom verifierbara resultat – inte genom att en uppfödare bara säger att linjen är frisk. För svenskregistrerade valpar måste föräldrarna ha känd HD-status för att kullen ska kunna registreras i SKK. Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera deras resultat i SKK Avelsdata eller Hunddata.

Cocker Spanielklubbens nuvarande regler för valphänvisning ger valpköparen en konkret svensk checklista, men reglerna är frivilliga. Där ska resultaten vara kända före parning. Föräldrarna ska ha HD-resultat A, B eller C; om en hund har C rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga HD-index vid parningen är över 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parningen, och minst en av föräldrarna ska vara DNA-testad fri eller hereditärt fri från familjär nefropati, FN. Det här är rasklubbens villkor för hänvisning, inte en garanti för att valpen aldrig blir sjuk.

Fråga inte bara om ”alla tester är gjorda”. Be att få se exakt resultat, datum och identitet för båda föräldrarna. FN och renal dysplasi, RD, är olika njursjukdomar; ett DNA-resultat för FN utesluter därför inte alla njurproblem. Ett DNA-test för prcd-PRA visar status för en särskild ärftlig variant, medan en ögonundersökning kan upptäcka kliniska förändringar och andra ögondiagnoser. Testerna kompletterar varandra men svarar inte på samma fråga.

Långa öron och riklig behåring gör öronkontroll till en praktisk rutin. Håll öronen torra efter bad och simning och sök veterinär vid smärta, lukt, rodnad, sekret eller återkommande klåda. Undvik att behandla en hund på egen hand enbart för att rasen ofta förknippas med öronbesvär.

## Historia och ursprung

Cocker spaniel kommer från Storbritannien och utvecklades för att stöta och apportera fågel i nära samarbete med jägaren. Rasen erkändes som skild från field spaniel och springer spaniel kort efter att den engelska kennelklubben bildades 1873. Det äldre namnet ”cocking spaniel” knyts till arbetet med morkulla, som heter *woodcock* på engelska.

Med tiden har olika avelsinriktningar blivit tydligare. Jaktavlade hundar har selekterats för egenskaper som sök, fart, arbetsvilja och följsamhet i fält, medan annan avel i högre grad utgår från rasstandarden. Båda tillhör samma ras, men skillnaden förklarar varför två cocker spaniels kan kräva ganska olika vardag. Den engelska cocker spanieln ska inte heller blandas ihop med amerikansk cocker spaniel, som är en egen ras.

## Att leva med rasen

Cocker spaniel kan fungera i både barnfamilj, lägenhet och hem med andra djur, men inget av detta följer automatiskt av rasnamnet. Det avgörande är individens egenskaper, tidig träning, vardagens rutiner och hur de vuxna tar ansvar.

Med små barn ska en vuxen alltid vara med. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar, drar sig undan eller visar att den vill vara ifred. Hunden behöver en trygg viloplats som barnen respekterar. Träffa föräldradjuren om möjligt och fråga uppfödaren hur de fungerar med hantering, ljud, besökare och barn i stället för att nöja dig med etiketten ”familjehund”.

Rasen kan ofta leva med andra hundar, men en katt eller ett mindre djur kan utlösa jaktintresse. Vid en introduktion ska djuren först kunna vänja sig vid varandras doft och sedan mötas under kontroll, med avstånd, barriär eller koppel. Katten behöver alltid en säker flyktväg, och hunden får inte öva på att jaga. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

En lägenhet är inte i sig ett problem om hunden får tillräcklig aktivitet utomhus och kan koppla av inne. I ett lyhört hus behöver du dessutom förebygga vakt- och förväntansskall genom lugna rutiner och träning vid ljud i trapphuset. En trädgård ersätter inte promenader, nosarbete eller gemensam träning.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam från början; starta med mycket korta stunder när den är trygg och öka bara om den förblir lugn. Det finns ingen särskild tidsgräns som alla cocker spaniels klarar. Planera hundvakt eller annan lösning om vardagen regelbundet kräver mer ensamhet än just din hund hanterar väl.

Inför köp bör du därför kontrollera tre saker: vad uppfödaren faktiskt prioriterar i aveln, hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar och vilka registrerade hälsoresultat som finns. När linje, aktivitetsbehov och pälsvård passar hushållet får du bäst förutsättningar för det rasen är avlad för – en glad hund som vill arbeta nära sin människa.

Cocker spaniel

Svenska Spaniel och Retrieverklubben - SSRK (Sweden)

Dansk Spaniel Klub (Denmark)

American Kennel Club (Provides UK information)

Fédération Cynologique Internationale (FCI), Belgium

Glad, medelstor fågelhund med kraftig kropp, mjukt uttryck och långa, silkeslena öron. Avlad för jakt på morkulla trivs den med att nosa, spåra och vara med i familjens alla aktiviteter. Känslig och människoorienterad, den behöver daglig motion, mental stimulans och regelbunden pälsvård för att hålla sig frisk och nöjd.

Ulvstorp's är en uppfödare av raserna Karelsk björnhund och Cocker spaniel med bas i Björkvik i Sverige. Uppfödningen av cocker spaniel inleddes 2005 och uppfödningen av karelsk björnhund 2011.

Ulvstorp's

## Snabbfakta

Jack russell terrier är en liten, erkänd terrierras med stor arbetslust och tydlig jaktbakgrund. Den passar bäst hos den som vill träna aktivt, kan hantera jaktintresse i vardagen och samtidigt lär hunden att komma till ro. Liten storlek betyder alltså inte små behov.

- **Ursprung:** England; rasen utvecklades vidare i Australien
- **Användning:** grythund och sällskapshund
- **Ideal mankhöjd:** 25–30 cm
- **Ungefärlig vikt enligt rasstandarden:** cirka 5 kg vid 25 cm och 6 kg vid 30 cm
- **Päls:** slät, raggig (broken) eller sträv; vitt ska dominera, med svarta och/eller rödgula tecken
- **Typiska drag i rasstandarden:** livlig, alert, aktiv, modig, vänlig och trygg i sig själv
- **Viktigt för ägaren:** jaktinstinkt, inkallning, vardagslugn och meningsfull aktivering behöver tas på allvar

Jack russell terrier och parson russell terrier är två olika raser. Parson är högre och mer kvadratiskt byggd, medan jack russell är lägre och något längre i kroppen. Det är därför bättre att kontrollera hundens registrerade ras än att gå efter utseendet eller använda namnen som synonymer.

## Utseende och päls

Jack russell terrier ska vara stark, smidig och rektangulär – kroppen är något längre än hunden är hög. Idealhöjden är 25–30 cm, och rasstandardens viktangivelse motsvarar ungefär ett kilo per fem centimeter mankhöjd. Det är en proportion i standarden, inte en bantningstabell: en enskild hunds lämpliga vikt bedöms också utifrån kroppsbyggnad, muskelmassa och hull.

Bröstkorgen ska vara djupare än den är bred och ha en omkrets på ungefär 40–43 cm bakom armbågarna. Den relativt smidiga bröstkorgen hänger ihop med rasens ursprungliga arbete under jord. Helheten ska vara funktionell och rörlig, inte tung eller överdriven.

Rasen har tre pälslag:

- **Slät päls** ligger tätt mot kroppen och kräver normalt enkel borstning för att få bort lösa hår och smuts.
- **Raggig (broken) päls** är ett mellanting, med längre sträva hår på delar av kroppen.
- **Sträv päls** har sträv ytterpäls och underull och behöver trimmas för hand när den är mogen.

Raggig och sträv päls bör trimmas, inte maskinklipas. När gamla hårstrån klipps av i stället för att plockas bort kan pälsens struktur och skydd mot väta och smuts försämras. Be en van trimmare visa hur just hundens päls ska skötas; behovet följer pälsens mognad och kvalitet, inte ett universellt veckoschema. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och tänder regelbundet.

## Temperament och personlighet

Jack russell terrier är i grunden en livlig, vaken och självsäker arbetsterrier som också ska vara vänlig. Rasen avlades för att fatta egna beslut nära vilt, och samma självständighet kan i ett hem märkas som initiativförmåga, envishet och snabb reaktion på rörelse eller ljud. Jaktintresset finns kvar även hos hundar som enbart hålls som sällskap.

Rasbeskrivningen är ett ideal, inte ett löfte om varje individ. Temperament påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa, miljö och träning. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”. Be att få möta minst tiken, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på främmande människor, hundmöten, plötsliga ljud, hantering och vila, och ta reda på vad uppfödaren avlar för – jakt, hundsport eller främst sällskap.

BPH kan ge strukturerad information om hur en enskild hund reagerade i en standardiserad beskrivning, men det är inget godkänd-eller-underkänd-test och garanterar inte valpens framtida beteende. Äldre svenska rasunderlag byggde dessutom på för få beskrivna jack russell terrier för säkra slutsatser om hela rasen. För en valpköpare är resultat för föräldrar och släktingar därför mer användbara än svepande påståenden om rasens genomsnitt.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill lära sig, gå kurs och arbeta konsekvent med belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en liten, okomplicerad hund som automatiskt kan gå lös eller nöjer sig med korta rastningar.

## Träning och motion

En jack russell behöver daglig rörelse, nosarbete, problemlösning och möjlighet att varva ner, men det finns inget korrekt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition, miljö och aktivitetens intensitet avgör belastningen. En lugn skogspromenad med nosande, ett genomtänkt träningspass och återhämtning kan ge mer än lång, ensidig bollkastning.

Bygg vardagen kring flera sorters aktivitet: promenader i varierad terräng, sök eller spår, korta träningspass, kontrollerad lek och uppgifter där hunden får använda nos och kropp. Hundsporter som agility, nosework och viltspår kan passa många individer, men träningsmängden ska stegras gradvis. För valpar bör underlag, tempo, lek och vila anpassas efter individen; den ofta upprepade femminutersregeln har inget vetenskapligt stöd.

Prioritera dessa färdigheter tidigt:

- kontakt och följsamhet trots dofter och rörelse
- inkallning samt en separat stoppsignal
- att släppa föremål och avbryta aktivitet
- lugn koppelgång och neutrala hundpassager
- hantering av tassar, mun, öron och päls
- att gå till en bädd och koppla av
- ensamhet i mycket små, trygga steg

Jaktinstinkten gör att löshet aldrig bör bygga på hopp. Träna först i inhägnat område och använd långlina där det är säkert tills hunden kan vända bort från störningar och svara på signaler med hög tillförlitlighet. Även en vältränad hund kan behöva koppel nära vilt, trafik och andra risker. Belöningsbaserad träning med tydliga regler ger hunden information om vad den ska göra och hjälper till att bevara samarbete när aktivitetsnivån stiger.

## Hälsa

Svenska Kennelklubben anger att rasen inte har några kända rassjukdomar men att patellaluxation förekommer. Det betyder inte att varje hund drabbas eller att rasen saknar all annan sjukdom; det betyder att en seriös hälsogenomgång bör utgå från dokumenterade resultat och den aktuella familjen, inte från en lång osorterad diagnoslista.

I den svenska rasspecifika avelsstrategin rekommenderas att hundar som används i avel undersöks för patella och ögonlyses. För ögon är rekommendationen undersökning före avel, därefter vart tredje år och en gång efter åtta års ålder. Det är avelsrekommendationer – formulera dem inte som om varje undersökning vore ett generellt registreringskrav eller en garanti för friska valpar.

Inför valpköp, be om föräldrarnas registrerade namn och nummer och kontrollera själv:

- vem som utfört undersökningen
- datumet för patella- och ögonundersökningen
- det faktiska resultatet, inte bara beskedet ”testad”
- om nära släktingar haft återkommande knä-, ögon- eller andra hälsoproblem
- föräldrarnas ålder och om äldre hundar i släkten följts upp

Ett normalt resultat minskar osäkerheten kring just det som undersökts men är ingen livslång garanti. Håll hunden i lämpligt hull, bygg kondition gradvis och kontakta veterinär vid exempelvis återkommande hälta, smärta, förändrad syn eller tydliga beteendeförändringar.

## Historia och ursprung

Jack russell terrier har sitt ursprung i 1800-talets England och förknippas med prästen John Russell. Han utvecklade foxterrier som kunde följa foxhounds och gå ner i gryt för att få räv och annat vilt att lämna sitt gömställe. Arbetsuppgiften krävde en liten, rörlig, modig och självständig hund.

Ur närbesläktade linjer växte två typer fram. Den högre och mer kvadratiska typen blev parson russell terrier; den lägre och något längre typen blev jack russell terrier. Rasen har alltså engelskt ursprung, men Australien anges som landet där den utvecklades vidare och där ett viktigt standardarbete gjordes. Svenska Kennelklubben godkände jack russell terrier 2001.

Historien förklarar flera egenskaper som fortfarande märks: den funktionella storleken, den rörliga kroppen, förmågan att fatta egna beslut och intresset för att söka och följa vilt. De egenskaperna kan bli en tillgång i träning och hundsport, men behöver styras i en modern vardag.

## Att leva med rasen

Att leva med en jack russell fungerar bäst när hemmet kombinerar aktivitet med tydliga rutiner för vila, säkerhet och självkontroll. Rasen kan bo i lägenhet; bostadens storlek är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och lär sig att inte reagera på varje ljud i trapphus eller utanför fönstret. Träna lugn och ljudneutralitet innan skall har hunnit bli en vana.

Med barn krävs samma grundregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet, och hunden ska ha en skyddad viloplats där den inte störs. Barn ska inte ta mat eller leksaker, bära hunden eller följa efter den när den går undan. Rasens snabbhet och intensitet gör lugna, korta möten bättre än vild lek utan pauser.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och bör byggas genom gradvisa, kontrollerade introduktioner. Tidig vana kan hjälpa men tar inte bort jaktinstinkten. Kaniner, gnagare och andra smådjur behöver hållas helt säkert åtskilda; välj inte rasen med antagandet att träning garanterar fredlig samvaro. Även i ett flerhundshem behövs separata viloplatser och möjlighet att hantera resurser utan konkurrens.

Ensamhet ska läras in stegvis när hunden redan känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta frånvarostunder och öka först när hunden kan vara lugn. En stängd bur får inte användas som vanlig viloplats eller för att stänga in hunden i hemmet i Sverige. Ordna i stället en bekväm bädd eller ett tillräckligt stort, säkert utrymme där hunden kan röra sig och själv välja viloplats.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på tre frågor: Kan vi ge hunden meningsfull aktivitet varje dag? Kan vi hantera jaktintresse med träning, koppel och säkra miljöer? Kan vi erbjuda ostörd återhämtning och konsekventa regler utan hårda metoder? Om svaret är ja kan jack russell terrier bli en mycket engagerad träningskamrat och sällskapshund – men den blir sällan en passiv liten hund vid sidan av livet.

Jack russell terrier

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Norwegian Kennel Club

Jack russell terrier: liten, kompakt och energisk rävjakts-terrier med modig och intelligent läggning. Behöver 1–2 timmars motion dagligen plus mental stimulans. Övervägande vit med tre olika pälstyper, stark lust att gräva och jaga. Mycket tillgiven sin familj men krävande och olämplig för mycket stillsamma hem.

Jacksei's är en uppfödare av rasen Jack russell terrier med bas i Sundsvall i Sverige.

Jacksei's

## Snabbfakta

Finsk spets är en finsk, nordisk jakthund som framför allt har utvecklats för jakt på skogsfågel. Hunden söker självständigt, får fågeln att lyfta och markerar den i trädet med skall medan jägaren närmar sig. Skallet är alltså en del av arbetet, inte bara ett vardagsbeteende som enkelt kan tränas bort.

- **Ursprung:** Finland
- **Rasgrupp:** spetsar och raser av urhundstyp
- **Ursprunglig användning:** skällande fågelhund, främst för skogsfågel
- **Storlek:** hane 44–50 cm och tik 39–45 cm i mankhöjd
- **Helhetsintryck:** något mindre än medelstor, lätt och nästan kvadratisk
- **Päls:** dubbel päls med tät underull och röd eller gyllenröd täckpäls
- **Typiska drag:** livlig, målmedveten, självständig och mycket benägen att använda rösten

Rasen passar bäst hos den som verkligen vill använda dess arbetslust, gärna i jakt eller annan genomtänkt sök- och nosaktivitet. Den som söker en tyst sällskapshund eller en hund som alltid går lös nära föraren bör välja med stor eftertanke.

## Utseende och päls

Finsk spets är byggd för rörligt arbete i skog. Kroppslängden ska vara ungefär densamma som mankhöjden, och helheten ska kännas lätt, fast och nästan kvadratisk. Den aktuella FCI-standarden anger 44–50 cm för hanar, med 47 cm som ideal, och 39–45 cm för tikar, med 42 cm som ideal. Standarden anger ingen vikt. Viktuppgifter på andra håll är därför riktmärken, inte ett officiellt standardkrav; hull, kroppsbyggnad och arbetskondition säger mer om den enskilda hunden.

Huvudet är torrt och kilformat, öronen är små, spetsiga och upprättstående, och den yviga svansen bärs böjd framåt över ryggen. Rörelserna ska vara lätta och fria. Det är funktionella drag hos en uthållig hund, inte bara detaljer för utställningsringen.

Pälsen består av mjuk, tät och ljus underull samt rakare och styvare täckhår. Täckhåren står ut mer över kropp, nacke och rygg, medan pälsen är kortare på huvud och ben. Lårens ”byxor” och svansen är fylligare. Färgen ska vara röd eller gyllenröd och är ljusare på bland annat bröst, buk, benens insidor och svansens undersida. En liten vit fläck på bröstet och lite vitt på tassarna är tillåtet.

Pälsen behöver kammas igenom så att lös underull och tovor upptäcks, särskilt under fällningsperioder när mängden hår kan öka tydligt. Hur ofta det behövs beror på årstid, pälsmängd och hundens vardag. Bada när hunden är smutsig i stället för efter ett fast schema, och kontrollera samtidigt hud, klor, öron och tassar. Finsk spets är inte ett säkert val för en allergiker: det finns inga allergifria hundraser, och mängden allergen varierar mellan individer oavsett hur mycket de fäller.

## Temperament och personlighet

Finsk spets ska vara livlig, energisk, modig och målmedveten. Den kan vara reserverad mot obekanta men ska inte vara aggressiv. I vardagen märks ofta en vaksam hund som snabbt registrerar rörelse och ljud och gärna kommenterar det med rösten.

Självständigheten kommer från jakten. Hunden måste kunna söka ut, fatta egna beslut och fortsätta arbeta utan ständig styrning, men samtidigt samarbeta med jägaren. Det betyder inte att varje individ är svårtränad. Det betyder att föraren behöver göra kontakt och samarbete lönande i stället för att förlita sig på upprepade kommandon.

Hur en finsk spets fungerar med barn, andra hundar eller katter avgörs av individ, erfarenhet och hur mötena ordnas. En väl socialiserad hund kan leva fint i en familj, men rasnamnet är ingen garanti. Barn och hund ska alltid ha lugna umgängesregler och vuxen tillsyn. Rörliga smådjur kan väcka jaktintresse, så introduktioner behöver ske kontrollerat och djuren ska kunna hållas åtskilda när ingen övervakar dem.

Fråga uppfödaren hur föräldradjuren beter sig i hemmet, mot främmande människor och under jakt. Träffa om möjligt den vuxna tiken och se hur hon varvar ned efter aktivitet och oväntade händelser. Sådan information säger mer än ett allmänt påstående om att rasen är ”familjevänlig”.

## Träning och motion

Finsk spets behöver regelbunden fysisk rörelse och uppgifter som engagerar nos, söklust och problemlösning. Det finns inget meningsfullt antal promenadminuter som passar alla. Bedöm i stället om hunden kan koncentrera sig, koppla av efter aktivitet och hålla en jämn kroppskondition utan att vardagen präglas av rastlöshet eller övertrötthet.

Jakt och jaktträning ligger närmast rasens ursprungliga arbete. För hundar som inte jagar behöver vardagen ändå innehålla målmedvetna uppgifter, till exempel skogssök, spår, uppletande, godissök eller korta träningspass där hunden får använda både nos och huvud. Enbart snabb eller intensiv motion ger inte alltid samma tillfredsställelse som ett sökarbete med tydlig uppgift och avslut.

Belöningsbaserad och konsekvent träning passar en hund som gärna ser mening i uppgiften. Börja tidigt med kontakt, inkallning, koppelvana, hantering och en lugn signal för att avbryta skällandet. Belöna frivillig kontakt och att hunden vänder bort från störningar. Träna först där chansen att lyckas är stor och öka svårigheten stegvis.

Inkallning ska inte behandlas som en garanti när jaktintresset har väckts. Använd långlina där det är tillåtet och säkert, och släpp bara hunden i områden där lag, vilt, trafik och hundens egen träningsnivå medger det. Ett inhägnat område är det tryggare valet när du vill ge rörelsefrihet utan att testa en osäker inkallning.

En valp behöver rörelse, miljöträning och möjlighet att utforska, men inte långa monotona pass eller ett stelt minutprogram. Variera underlag och aktivitet, låt valpen hålla sitt tempo och öka belastningen gradvis. Om valpen tappar fart under turen eller är ovanligt utslagen efteråt var passet för krävande. Vila och förmåga att komma till ro är en del av träningen redan från början.

## Hälsa

Finsk spets beskrivs som en i grunden frisk ras, men det finns tre tydliga områden att fråga om inför ett valpköp: epilepsi, patellaluxation och tandbortfall. Det är mer användbart än att rada upp alla sjukdomar som kan förekomma hos hundar i allmänhet.

Epileptiska anfall har dokumenterats i rasen, och den svenska rasklubben använder familjeinformation och ett särskilt EP-index i avelsarbetet. Ett index är ett riskverktyg, inte en diagnos eller en garanti för en enskild valp. Be uppfödaren förklara hur den planerade kombinationens index och kända anfall i släkten har bedömts. Kramp- eller anfallsliknande symtom hos en hund ska alltid bedömas av veterinär.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge. Rasklubben rekommenderar att avelsdjur har ett registrerat resultat från en veterinär med behörighet för undersökningen. Fråga efter resultat för båda föräldrarna och inte bara ett muntligt besked om att knäna är bra. Avsaknad av tänder, särskilt premolarer, förekommer också. Be att få se dokumenterad tandstatus och fråga om kända tandbortfall hos nära släktingar.

Det är viktigt att skilja mellan rekommendation och formellt krav. I SKK:s aktuella registreringsregler har finsk spets ingen egen markering för ett rasspecifikt hälsoprogram och inget särskilt registreringsvillkor för exempelvis HD, patella eller ögon. Det betyder inte att hälsokontroller saknar värde. Det betyder att köparen behöver kontrollera vilka undersökningar som faktiskt är gjorda och hur rasklubbens aktuella råd har följts, i stället för att anta att registrering automatiskt omfattar dem.

Inför köp är en praktisk kontrollista därför:

- be om registrerade patellaresultat för båda föräldrarna;
- fråga efter tandstatus och kända tandbortfall i nära släkt;
- be uppfödaren redovisa epilepsiinformation, EP-index och kända anfall i familjen;
- gå igenom veterinärintyg och försäkringsvillkor innan du skriver under avtalet;
- fråga vad uppfödaren vill att du rapporterar tillbaka om hundens hälsa senare i livet.

## Historia och ursprung

Finsk spets har utvecklats ur den inhemska finska hundstammen och är nära knuten till skogsfågeljakten. Den första rasstandarden skrevs 1892, och samma år ordnades den första utställningen för rasen. Det första jaktprovet för skällande fågelhundar hölls 1897. Finland utsåg finsk spets till nationalhund 1979.

Arbetssättet förklarar mycket av rasens form och temperament. Hunden söker i skogen, lokaliserar fågeln och använder ett ihållande skall för att markera var den sitter och hålla jägarens uppmärksamhet på rätt träd. Förmågan att arbeta självständigt, röra sig smidigt i terräng och använda rösten har därför bevarats som centrala rasegenskaper.

År 2006 slogs den karelo-finska lajkan samman med finsk spets under samma FCI-standard. Det är en dokumenterad del av rasens moderna organisationshistoria, men ändrar inte köparens viktigaste fråga: hur dagens uppfödare balanserar jaktförmåga, temperament, hälsa och genetisk variation i sin planerade kull.

## Att leva med rasen

Att leva med en finsk spets fungerar bäst när jaktlusten och skallet behandlas som verkliga egenskaper, inte som överraskningar efter köpet. Rasen kan bo både i hus och lägenhet, men adressen är mindre avgörande än ljudmiljön, rastningen och möjligheten till meningsfull aktivitet. I ett lyhört flerfamiljshus krävs en genomtänkt plan för dörrljud, fönsterbevakning, vila och grannhänsyn. Ingen kan på ett ansvarsfullt sätt lova att en individ blir helt tyst.

Ensamhet behöver tränas gradvis från mycket korta stunder när hunden är lugn och har fått äta, rastas och varva ned. Öka inte bara efter klockan; backa om hunden börjar vandra, skälla, försöka ta sig ut eller har svårt att komma till ro. Valpar ska inte lämnas för att ”vänja sig” genom långvarig oro.

Vardagen blir enklare med säkra rutiner: koppel eller långlina där vilt och trafik gör löshet olämplig, en trygg viloplats, möjlighet att stänga ute synintryck som utlöser skall och regelbundna uppgifter där hunden får söka och lyckas. Efter aktivitet ska hunden kunna varva ned. Om mer och mer motion bara gör den mer uppskruvad behöver balansen mellan intensitet, nosarbete och återhämtning ändras.

Finsk spets passar väl hos en jägare eller aktiv förare som uppskattar en självständig, uttrycksfull samarbetspartner. Den passar sämre hos den som kräver låg ljudnivå, vill kunna ha hunden lös utan omfattande träning eller söker en stillsam sällskapshund som behöver lite aktivering. Det är just tydligheten kring de skillnaderna som gör det möjligt att välja rasen av rätt skäl.

Finsk spets

The Finnish Spitz Club of Great Britain

The Finnish Spitz Club (UK)

Denmark Kennel Club

Finsk spets är Finlands nationalhund, en medelstor, rävlik, gyllenröd spets som avlats för jakt genom så kallad skällmarkering. Den är livlig, intelligent, skällig och tillgiven sin familj men reserverad mot främlingar, behöver regelbunden motion och mental stimulans och blir vanligtvis 13–15 år gammal.

Kronskogens är en uppfödare av rasen Finsk spets med bas i Bjuråker i Sverige. Uppfödningen har arbetat med finsk spets sedan 2003. Hundar från uppfödningen har genom åren meriterats inom jakt och utställning.

Kronskogens

## Snabbfakta

- Berner sennenhund är en stor schweizisk gårdshund som ursprungligen användes för att vakta, dra och driva boskap. I dag är den främst sällskaps- och allroundhund.
- Hanar är 64–70 cm i mankhöjd, med 66–68 cm som ideal. Tikar är 58–66 cm, med 60–63 cm som ideal. Rasstandarden anger ingen vikt.
- Rasen ska vara självsäker, uppmärksam, godmodig och tillgiven familjen samt vänlig mot främmande personer.
- En vuxen hund behöver ordentlig aktivitet varje dag. Valpar och unghundar ska däremot inte motioneras målmedvetet eller belastas hårt.
- Den långa dubbelpälsen behöver normalt gås igenom varje vecka och oftare under fällning.
- För svensk avel krävs officiella resultat för både höfter och armbågar före parning. SH-testet för histiocytärt sarkom är ett risktest, inte ett besked om att hunden är frisk eller sjuk.
- Tumörsjukdomar och låg levnadsålder är rasens allvarligaste hälsoproblem. Släktingars livslängd och dokumenterade dödsorsaker är därför viktiga vid valpköp.

## Utseende och päls

Berner sennenhund är stor och kraftig men ska samtidigt vara rörlig, harmonisk och välbalanserad. Kroppen är ungefär tio procent längre än mankhöjden och ska vara kompakt snarare än långsträckt. En tung siluett är inte samma sak som korrekt rastyp: hunden ska röra sig fritt och bära sin storlek utan övervikt.

Hanar ska vara 64–70 cm höga, helst 66–68 cm. Tikar ska vara 58–66 cm, helst 60–63 cm. Rasstandarden har inget viktmått. Bedöm därför en vuxen hund efter proportioner, muskulatur och hull i stället för att försöka nå ett visst antal kilo.

Huvudet ska vara kraftigt men inte för tungt. Ögonen är mörkbruna och mandelformade, och öronen är medelstora och trekantiga. Den buskiga svansen når minst till hasen och bärs hängande i vila, men får komma upp i rygghöjd i rörelse.

Pälsen är lång och glänsande, rak eller svagt vågig. Grundfärgen är kolsvart med djupt roströda tecken på kinder, över ögon, på ben och i bringa. Vitt finns bland annat i en symmetrisk bläs samt på strupe och bröst. Vita tassar och vit svansspets är önskvärda, men teckningens symmetri säger inget om hundens hälsa.

Svenska Kennelklubbens rasguide rekommenderar borstning eller genomkamning en gång i veckan och dagligen under fällning. Anpassa efter individ och årstid. Arbeta ned till huden och kontrollera bakom öronen, i armhålorna och i behängen där tovor lätt gömmer sig. Känn samtidigt efter knölar, ömhet och hudförändringar.

Förlägg längre sommaraktivitet till svalare tider, erbjud skugga och vatten och låt hunden vila om den inte återhämtar sig normalt. Lämna aldrig hunden i en varm bil, inte heller i skugga eller med en ruta på glänt.

## Temperament och personlighet

En rastypisk berner sennenhund ska vara trygg, godmodig och följsam, inte rädd eller aggressiv. Standarden beskriver också en uppmärksam och vaksam hund som är tillgiven familjen och vänlig mot främmande personer. Det är en målbild för avel och mentalitet, inte en garanti för varje valp eller varje situation.

Rasen är ofta social och samarbetsvillig, men en yvig unghund i den här storleken kan välta ett barn, dra omkull en vuxen eller tränga en besökare utan aggressiv avsikt. Träna därför tidigt på fyra tassar i golvet, lugna hälsningar, koppelgående och att lägga sig på en bestämd plats.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Ge den lugna erfarenheter av människor, hundar, trafik, underlag, hantering och olika miljöer, med möjlighet att iaktta på avstånd. Återkommande rädsla ska tas på allvar, inte förklaras bort som att rasen är ”mjuk”.

Berner sennenhund kan fungera väl med barn och andra djur, men individ och introduktion avgör. Barn ska inte klättra på hunden eller störa dess sömn. Hunden behöver en ostörd viloplats, och en vuxen ska alltid vara med när små barn och hund umgås.

## Träning och motion

En vuxen berner sennenhund behöver ordentlig motion och meningsfull aktivitet varje dag, men inget fast minutantal. Anpassa efter ålder, hull, hälsa, kondition, underlag och temperatur. Promenader med tid att nosa, vardagslydnad, sökövningar och lek ger en bättre vardag än att bara försöka trötta ut hunden.

För valpar och unghundar skiljer Svenska Kennelklubben mellan naturlig rörelse och målmedveten motion. Låt hunden röra sig i egen takt och vila vid behov. Planerade löppass, upprepade hopp och tungt dragarbete får vänta tills den är fysiskt mogen. Utgå inte från en enkel femminutersregel; anpassa i stället aktiviteten efter hundens rörelser, trötthet och återhämtning.

Korta, tydliga och belöningsbaserade träningspass passar bra. Prioritera sådant som blir svårt att lära in först när hunden är fullstor:

- att följa ett lätt koppel och vända med föraren
- att hälsa utan att hoppa eller luta hela sin tyngd mot någon
- inkallning och kontakt trots störningar
- att vänta vid dörrar och gå lugnt in och ut ur bilen
- frivillig hantering av tassar, mun, öron och päls

Rasens bakgrund kan tas till vara genom nosarbete, lydnad, rallylydnad, klövjning eller rasklubbens drag- och arbetsprov. Drag med last kräver rätt utrustning, gradvis uppbyggnad och en fysiskt mogen, frisk hund.

## Hälsa

Hälsa och livslängd måste väga tungt vid val av berner sennenhund. Den aktuella svenska avelsstrategin beskriver tumörsjukdomar som rasens största hälsoproblem och visar att den låga levnadsåldern består. Ingen kan ändå lova en enskild hund ett visst antal år.

I de svenska dödsfallsdata från försäkringsbolag för 2016–2021 som avelsstrategin redovisar var medianåldern 5,5 år. I en schweizisk studie av klubbregistrerade hundar födda 2001–2002 var medianöverlevnaden 8,4 år. Population, tidsperiod och metod skiljer sig, så talen är inte samma slags prognos. De visar varför hälsa och livslängd i nära släkt är viktigare än ett generellt spann.

Tumörer stod för mer än hälften av dödsfallen i både en schweizisk och en nederländsk studie. Histiocytärt sarkom är den tumörform som rasens hälsoarbete särskilt riktas mot. SH-testet delar in hundar i lägre, genomsnittlig eller högre genetisk risk jämfört med rasen. Det är inte ett diagnostiskt test: en hund med lägre risk kan bli sjuk och en hund med högre risk kan förbli frisk.

HSIMS bedömer en tänkt kombination utifrån SH-resultat. Verktyget ska vägas samman med livslängd, övrig hälsa, släktskap och funktion. Ensidigt urval för lägsta risk minskar den genetiska variationen. SH-test rekommenderas i avelsstrategin men krävs inte för SKK-registrering. Svenska Sennenhundklubbens valpförmedling kräver däremot sedan 2025 att båda föräldrarna är testade.

Båda föräldrarna måste ha officiell HD- och ED-status före parning för att avkomman ska kunna SKK-registreras. HD D eller E och ED grad 2 eller 3 får inte användas. Avelsstrategin rekommenderar dessutom ED-fria föräldrar och att deras genomsnittliga HD- och ED-index överstiger 100. Index 100 motsvarar rasens genomsnitt och väger in släktingar; index och röntgade kullsyskon säger därför mer än ett enskilt resultat.

Renal dysplasi, RD, är en allvarlig störning i njurarnas utveckling som främst drabbar unga hundar. Bekräftade fall registreras centralt och säker diagnos kräver undersökning av njurvävnad. Familjär nefropati är en annan dokumenterad njursjukdom som oftare drabbar unga vuxna. Det finns inget enkelt DNA-test som kan visa att en kombination är fri från dessa sjukdomsanlag.

Be uppfödaren visa och förklara:

- föräldrarnas officiella HD- och ED-resultat och kombinationens aktuella index
- hur många kullsyskon och tidigare avkommor som har röntgats och deras resultat
- SH-resultat och hur HSIMS samt genetisk variation har vägts in
- njursjukdomar, tumördiagnoser, livslängd och verifierade dödsorsaker hos föräldrar, syskon och äldre släktingar

## Historia och ursprung

Berner sennenhund har sitt dokumenterade ursprung som gårdshund i alpområdet kring Bern i Schweiz. Den vaktade gårdar, drog last och hjälpte till med boskap. Hundarna kallades Dürrbächler efter värdshuset Dürrbach vid Riggisberg, där den långhåriga, trefärgade typen var vanlig.

Dürrbächler visades på hundutställningar 1902, 1904 och 1907. I november 1907 bildade uppfödare kring Burgdorf Schweizerischen Dürrbach-Klub för att renavla hundarna och definiera rasens kännetecken. Namnet berner sennenhund etablerades senare i anslutning till de andra schweiziska sennenhundarna.

Påståendet att rasen härstammar från romerska mastiffer återkommer ofta, men det ingår inte i den säkert dokumenterade historiken. Den användbara kärnan är den lokala gårdshunden kring Bern, arbetet med vakt, drag och boskap samt den organiserade rasbildningen i början av 1900-talet.

## Att leva med rasen

Berner sennenhund kräver plats i vardagen, inte bara på golvet. Lägenhet kan fungera, men kontrollera trappor, hiss, hala golv, närhet till rastning och hur en sjuk hund ska transporteras. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader och samarbete.

Planera för en stor bädd, en bil och en sele som rymmer hunden, foder, försäkring och utrymme att torka en blöt päls. Ordna halksäkra ytor där det behövs. Det är bättre att lösa sådant medan hunden är ung än när den har ont.

Ensamhet måste tränas individuellt. Börja med mycket korta separationer när hunden är trygg och öka först när den kan lägga sig och komma till ro. Ihållande pip, vandrande, flämtande eller krafsande visar att steget blev för stort. Rasens tillgivenhet är inte ett bevis på separationsproblem, men den är heller ingen garanti för att hunden klarar en hel arbetsdag ensam.

Introducera hund och katt stegvis. Börja åtskilda, låt dem vänja sig vid varandras doft, ge katten en hundfri plats och hindra hunden från att jaga. Korta möten bakom grind eller med hunden i koppel kan sedan förlängas när båda är avslappnade. Samma lugna princip gäller möten med andra hundar; storleken gör tidig koppelkontroll extra viktig.

En bra uppfödare kan tala om både styrkor och problem i släkten och visar dokumentation, inte bara testnamn. Välj en kombination där hälsa, mentalitet, funktion och genetisk variation har bedömts tillsammans. Öppenhet om sjuka och avlidna släktingar är minst lika värdefull som fina föräldraresultat.

Berner sennenhund

Norsk Kennel Klub (Norway)

Deutscher Club für Berner Sennenhunde e.V. (Germany)

Société Centrale Canine (France)

Stor schweizisk gårdshund med kraftig, välbalanserad kropp och tjock trefärgad päls. Kärleksfull, människoorienterad och oftast mild mot barn. Behöver måttlig daglig motion, svalt klimat, regelbunden pälsvård och vänlig, konsekvent träning. Hälsokontroller är avgörande på grund av ledproblem och cancer.

Nolegårdens är en uppfödare av rasen Berner sennenhund med bas i Kil i Sverige. Verksamhetens historia med rasen går tillbaka till 2006. Hundar från uppfödningen har genom åren deltagit i utställningar i Sverige och Norge.

Nolegårdens

Heidi Gjörtz är en uppfödare av rasen Pudel, toy med bas i Uppsala i Sverige.

Heidi Gjörtz

## Snabbfakta

Chow chow är en kinesisk spetsras med ett lugnt, självständigt sätt, blåsvart tunga och två pälsvarianter. Den är sällan en hund som försöker behaga alla, men kan bli mycket lojal mot sin familj. En blivande ägare behöver framför allt uppskatta en hund med integritet och vara beredd att träna hantering, vardagslydnad och social trygghet utan hårda metoder.

- **Rastyp:** FCI nummer 205, grupp 5, asiatiska spetsar och närstående raser
- **Ursprung:** Kina, med Storbritannien som rasens hemland inom FCI
- **Ursprunglig användning:** vakt och jakt; i dag främst sällskapshund
- **Mankhöjd:** 48–56 cm för hanar och 46–51 cm för tikar
- **Päls:** långhårig eller korthårig, båda med tät päls
- **Typiskt temperament:** lugnt, lojalt, självständigt och reserverat

Rasstandarden anger inget officiellt viktspann. Hull, kroppsbyggnad och fria rörelser säger därför mer än en enskild siffra på vågen. I en stor brittisk studie var medianlivslängden 12,1 år, men det är ett gruppresultat och ingen prognos för en viss hund.

## Utseende och päls

Chow chow ska vara kompakt och balanserad, inte överdrivet tung eller orörlig. Den breda skallen, de små öronen, manen och den högt burna svansen ger det karakteristiska lejonlika uttrycket. Tungan ska vara blåsvart. Ögonen ska vara rena och väl synliga; ett bistert uttryck får inte skapas av lös, rynkig hud som stör ögonen.

Rasens korta, pendlande steg är ett särdrag, men en frisk chow chow ska ändå röra sig fritt, utan besvär och med god uthållighet. Stela eller mödosamma rörelser, eller bakben som viker sig eller översträcks, är alltså inte något man ska förklara bort som ”typiskt för rasen”. Se gärna både föräldradjur och valp röra sig i avslappnat tempo när du träffar en uppfödare.

Den långhåriga varianten har en tät, rak och utstående ytterpäls med mjuk underull och tydlig man. Den korthåriga varianten har kortare, upprätt och tät päls utan behäng. Godkända färger är helsvart, röd, blå, fawn, crème eller vit, ofta med ljusare skiftningar men utan fläckar i andra färger.

Borsta igenom pälsen regelbundet ända ned till huden. En gång i veckan räcker ofta utanför fällningsperioderna, medan lös underull kan kräva tätare arbete när hunden fäller. Kontrollera särskilt bakom öronen, i manen, vid armhålorna och på byxorna. Vänj valpen tidigt vid att stå stilla, bli borstad och få tassar, hud och öron undersökta.

I rasstandarden är klippning eller trimning som förändrar den naturliga silhuetten inte tillåten, förutom putsning av tassarna. Det är en regel om hur rasen ska presenteras, inte ett förbud mot att en veterinär klipper päls när undersökning eller behandling kräver det. Låt hundens välfärd och veterinärens råd styra vid medicinska behov.

## Temperament och personlighet

En rastypisk chow chow är lugn, trogen och självständig, ofta neutral eller avvaktande mot obekanta. En reserverad hund kan hålla avstånd utan att tappa kontrollen. Ihållande flyktförsök, oförmåga att återhämta sig eller hotfulla utfall är däremot inte något som bör avfärdas som rastypisk reservation.

Rasen tar inte alltid initiativ till kontakt och uppskattar ofta att själv få välja när den vill umgås. Det gör tydliga rutiner och respektfull hantering viktiga. Träng inte en osäker hund och låt inte främmande personer luta sig över den eller röra vid huvudet. Belöna i stället lugn nyfikenhet och ge hunden en verklig möjlighet att dra sig undan. Sök hjälp av en kvalificerad hundinstruktör eller beteendeutredare om rädsla eller hotbeteende blir återkommande.

Historisk användning för jakt säger inte hur stark jaktlust en enskild chow chow har i dag. Detsamma gäller förhållandet till andra hundar, katter och smådjur. Tidiga, lugna introduktioner och individens tidigare erfarenheter väger tyngre än en säker rasregel. Ha koppel eller en grind mellan djuren vid de första mötena och avbryt innan någon blir trängd.

## Träning och motion

Chow chow behöver dagliga promenader, möjlighet att undersöka omgivningen och regelbunden mental aktivering, men det finns inget välgrundat minutantal som passar alla. Anpassa efter ålder, hälsa, kondition, väder och hur hunden återhämtar sig. En bra nivå märks på att hunden rör sig villigt, kan varva ned efteråt och inte får ansträngd andning eller kvarstående stelhet.

Självständighet är inte samma sak som ovilja att lära. Träningen fungerar bäst när belöningen är värdefull för just hunden och uppgiften är begriplig. Använd mat, lek, nosarbete eller chansen att få undersöka något intressant. Belöningsbaserad träning är förstahandsvalet; ryck, skrämsel och fysisk dominans riskerar både välfärden och förtroendet.

Prioritera färdigheter som gör vardagen säker:

- träna inkallning på inhägnad plats och använd långlina där löshet inte är säker
- belöna följsamhet i kopplet innan hunden hinner lägga fullt tryck framåt
- dela upp hantering i små steg: en tass, en kort borstning eller en snabb ögonkontroll åt gången
- lär hunden att frivilligt stå kvar och att en slutsignal verkligen avslutar övningen

Variera vanliga promenader med sökövningar, doftspår och korta problemlösningar. Hård fysisk belastning är inget mål i sig. Om rörelserna förändras, hunden sackar efter eller andningen blir bullrig ska aktiviteten avbrytas och orsaken bedömas.

## Hälsa

De viktigaste hälsopunkterna hos chow chow gäller ögon, andning, hud, leder och rörelser. Inåtrullade ögonlock, entropion, kan irritera hornhinnan och ge smärta. Överskottshud i ansiktet får inte göra ögonöppningarna små eller orsaka rinnande, kisande och irriterade ögon. Knä- och korsbandsskador samt höft- och armbågsledsdysplasi är andra viktiga områden i rasens hälsoarbete. Hudproblem och andningsbesvär behöver också följas upp.

Inför ett valpköp bör du titta på funktion, inte bara på intyg. Se att hundarna kan röra sig fritt, har öppna och oretade ögon och andas tyst och obehindrat både i vila och efter lätt aktivitet. Fråga om ögon-, hud-, knä- och andningsproblem i nära släkt och be att få se officiella HD- och ED-resultat för föräldradjuren. SKK beräknar index för både HD och ED hos chow chow, vilket gör släktens samlade resultat mer användbart än en enda bokstav eller siffra.

SKK:s registreringsregler för 2026 anger inget rasspecifikt obligatoriskt krav på HD-, ED- eller ögonresultat för chow chow. Det betyder inte att frågorna är oviktiga. Som köpare behöver du skilja på vad som krävs för registrering och vilka extra hälsoundersökningar en uppfödare väljer för att fatta bättre avelsbeslut. Be uppfödaren förklara vilka undersökningar som gjorts, varför de valts och hur resultaten i släkten har vägts in.

Chow chow finns bland de raser som har förhöjd risk för värmeslag, och den täta pälsen kan göra avkylningen svårare. Det finns ingen säker temperaturgräns som gäller varje hund. Motionera svalare tider, ordna skugga och vatten och följ hundens andning. Kraftig flämtning i vila, trötthet, dregling, förvirring, ostadig gång eller kollaps är varningssignaler. Börja kyla hunden med vatten och kontakta veterinär omedelbart vid misstänkt värmeslag.

Den brittiska livslängdsstudien omfattade 940 chow chow och fann en median på 12,1 år, med ett 95-procentigt konfidensintervall på 11,7–12,5 år. Resultatet beskriver den studerade brittiska populationen och kan inte förutsäga livslängden för en enskild hund i Sverige.

## Historia och ursprung

Chow chow har dokumenterade rötter i Kina och beskrivs i FCI:s rasstandard som känd där i mer än 2 000 år. Hundtypen användes bland annat till vakt och jakt.

Hundar av typen började uppmärksammas utanför Kina omkring år 1800. Storbritannien fick sedan stor betydelse för hur den moderna rasen beskrevs och utvecklades. Den brittiska aveln tog fart under slutet av 1800-talet, och chow chow väckte särskild uppmärksamhet på Crufts 1925. Därför anges Kina som ursprungsland och Storbritannien som rasens hemland inom FCI.

## Att leva med rasen

Chow chow kan bo i både lägenhet och hus om vardagen ger tillräcklig aktivitet, vila och skötsel. Ett lugnt sätt inomhus är ingen garanti för att hunden trivs utan promenader, träning eller sällskap. Planera också för pälsvård, en sval viloplats under varma dagar och en trygg plats där hunden får vara ostörd.

I en barnfamilj ska vuxna alltid ansvara för samspelet. Små barn och hund ska inte lämnas ensamma tillsammans, och hunden behöver en viloplats som barnen respekterar. Lär barn att inte krama, klättra på eller störa hunden när den äter eller sover. Bedöm den enskilda hundens trygghet i stället för att utgå från att rasnamnet garanterar ett visst beteende.

Att rasen är självständig betyder inte att den automatiskt klarar ensamhet. Börja när hunden är trygg hemma, lämna den mycket kort och öka tiden först när den förblir avslappnad. Vissa vuxna hundar klarar några timmar efter träning, medan andra blir oroliga betydligt snabbare. Kamera kan hjälpa dig att se om hunden vilar eller visar stress när ingen är där.

En chow chow kan passa väl i ett hem som uppskattar lugn närhet, tydliga gränser och en hund som inte alltid arbetar för att få beröm. Den praktiska kontrollfrågan är inte om ägaren haft hund förut, utan om vardagen rymmer tålmodig belöningsbaserad träning, regelbunden päls- och hälsokontroll och respekt för hundens behov av både social trygghet och eget utrymme.

Chow chow

The UK Kennel Club

Verein für Deutsche Spitze und Spitze der FCI

Svenska Chow Chow Klubben

Urgammal kinesisk ras med lejonliknande päls och blåsvart tunga. Medelstor, kraftig och kvadratisk i typen, med en tät dubbelpäls som kräver regelbunden pälsvård. Självständig, lojal och reserverad mot främlingar passar den bäst i lugna hem hos erfarna ägare, och behöver måttlig motion samt noggrann hälsovård.

Shinga's är en uppfödare av rasen Chow chow med bas i Deje i Sverige. Erfarenheten av rasen sträcker sig tillbaka till 1989, och uppfödningen har bedrivits sedan 1994. Verksamheten är småskalig med få kullar och inriktning på hundar av äldre typ. Både lång- och korthåriga hundar förekommer i uppfödningen. Hundarna HD- och AD-röntgas. Valparna växer upp i hemmiljö och vänjs vid vardagsljud och hantering.

Shinga's

## Snabbfakta

- Lagotto romagnolo är en italiensk tryffelhund i rasgrupp 8, med rötter som vattenapportör i Romagna.
- Rasen är liten till medelstor, robust och nästan kvadratisk. Hanar är 43–48 cm och väger 13–16 kg; tikar är 41–46 cm och väger 11–14 kg.
- En lagotto behöver både daglig rörelse och uppgifter för nosen. Sök, spår, nose work och annan samarbetsinriktad träning passar rasens arbetsbakgrund.
- Rasidealet är en lättlärd, entusiastisk och tillgiven hund, men social trygghet, ljudkänslighet och intresse för främmande människor varierar mellan individer.
- Den täta, lockiga pälsen växer fortlöpande och behöver klippas, kontrolleras och redas innan den filtar. Rasen är inte allergifri.
- För en svenskfödd valp bör köparen skilja mellan SKK:s registreringskrav och rasklubbens mer långtgående avelsrekommendationer.

## Utseende och päls

Lagotto romagnolo är en kompakt hund med robust, rustikt utseende och en kropp som är nästan lika lång som den är hög. Den vuxna storleken skiljer sig något mellan könen: hanar ska vara 43–48 cm i mankhöjd och väga 13–16 kg, medan tikar ska vara 41–46 cm och väga 11–14 kg. Det ger en smidig arbetshund som varken ska se tung eller överdrivet nätt ut.

Den lockiga pälsen är rasens tydligaste kännetecken. Den ska vara tät och ullig, med synlig underull och grövre lockar utanpå. Tillåtna färger omfattar smutsvitt, vitt med bruna eller orange fläckar, orange- och brunskimmel samt enfärgat brunt eller orange, med eller utan vitt. Tanteckning kan förekomma. Svart är inte en godkänd färg.

Pälsen växer hela livet och kan filta om den lämnas utan tillsyn. Kontrollera därför huden och gå igenom områden som lätt tovar sig, särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger. Red ut eller klipp innan tovorna blir täta och anpassa intervallet efter pälskvalitet, årstid, bad och hur mycket hunden vistas i vegetation. Det finns inget enda veckoschema som passar alla lagotto.

Rasstandarden beskriver en naturlig, funktionell klippning som följer kroppen; pälsen ska inte skulpteras som på en pudel. För utställning anges högst cirka fyra centimeter på kroppen, med längre päls på huvudet utan att ögonen täcks. För en sällskapshund är pälsens skick viktigare än ett visst datum: hunden ska kunna se och röra sig obehindrat, huden ska gå att inspektera och pälsen ska varken vara hopfiltad eller full av smuts och växtdelar. Be uppfödaren visa hur just den linjens päls sköts.

Titta och lukta i öronen regelbundet och håll ytterörat rent vid behov. Riklig hårväxt kan bidra till besvär hos vissa individer, men rutinmässig hårplockning passar inte automatiskt varje hund. Dålig lukt, brun smuts, rodnad, ömhet eller återkommande huvudskakningar är skäl att kontakta veterinär.

Lagotto beskrivs ibland som allergivänlig eftersom lös päls inte märks på samma sätt som hos många fällande raser. Det är missvisande. Hundallergener finns främst i hud och saliv, allergenmängden varierar även mellan hundar i samma ras och ingen hundras är allergifri.

## Temperament och personlighet

En lagotto ska enligt rasidealet vara foglig, lättsam, entusiastisk, lättlärd och mycket tillgiven sin ägare. Den arbetar gärna nära en människa, använder nosen uthålligt och kan larma när något avviker utan att vara avlad som vakthund. För rätt hem blir det ofta en engagerad följeslagare som vill vara med och göra saker, inte bara få motion på egen hand.

Rasidealet är samtidigt ingen garanti för varje individ. Svenska BPH-resultat visar stor spridning i hur lagotto hälsar på främmande människor. Många tar liten kontakt, och det finns även variation i oro, nyfikenhet och hur snabbt hunden återhämtar sig efter något oväntat. Reserverad behöver inte betyda rädd, men en hund som ofta blir osäker behöver mer avstånd och stöd, inte påtvingade hälsningar.

För en valpköpare är mentaliteten i familjen därför lika viktig som en allmän rasbeskrivning. Träffa tiken med valparna, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på besökare, ljud och nya miljöer och be att få se eventuella BPH-resultat. BPH är en beskrivning av beteenden, inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på.

Lagotto kan leva fint med barn, andra hundar och katter, men det går inte att lova utifrån rasnamnet. Tidiga, lugna introduktioner och erfarenheterna hos den enskilda hunden spelar stor roll. En vuxen ska alltid vara närvarande med små barn, och hunden behöver en fredad viloplats. Jaktlekar och möten med smådjur kräver samma eftertanke som hos andra hundar.

## Träning och motion

Lagotto romagnolo behöver ett aktivt liv där nosarbete får en tydlig plats. Rasen har utvecklats för självständigt sök i samarbete med en förare, och många individer trivs med nose work, person- eller föremålssök, spår, lydnad, rallylydnad och agility. Man behöver däremot inte tävla eller leta riktig tryffel för att möta behovet.

Planera en vardag med promenader i olika miljöer, tid att undersöka dofter och korta uppgifter som kräver koncentration. Ett enkelt sök efter gömda föremål eller godbitar kan vara värdefullt, men nosarbete ersätter inte rörelse, social kontakt, vila eller vanlig vardagsträning. Exakta minut- och timråd säger mindre än hundens beteende: en bra nivå ger hunden arbetsglädje ute och förmåga att komma till ro hemma, utan ständig rastlöshet eller återkommande överbelastning.

Träna inkallning tidigt och belöna kontakten även när omgivningen lockar. Rasens tidigare jaktinstinkt har dämpats genom urval, men den är inte borta hos varje individ; äldre rasenkäter har visat viltintresse hos en minoritet. Använd därför lina eller inhägnat område tills inkallningen fungerar i den miljö där hunden ska vara lös.

Varva också uppgifter med passivitet. En lagotto som alltid får mer fart lär sig inte automatiskt att vila. Korta, tydliga träningspass, förutsägbara pauser och belöningsbaserad inlärning gör det lättare att utveckla både samarbete och självkontroll. Anpassa motionen efter ålder, hälsa och dagsform, särskilt under valpens tillväxt och efter sjukdom eller skada.

## Hälsa

Det viktigaste för en lagottoköpare är att kontrollera dokumenterade resultat och den breda hälsobilden i familjen, inte att bara bocka av en lång testlista. I Sverige omfattas rasen av SKK:s hälsoprogram för höftledsdysplasi. Föräldradjuren måste ha officiell HD-status före parning för att avkomman ska kunna registreras enligt reglerna.

Rasklubben går längre i sina avelsrekommendationer. Den rekommenderar bland annat ett preliminärt kullindex på minst 98, att hundar utan svenskt HD-index ska ha HD A eller B och att HD D eller E inte används. Detta är viktigt att fråga om, men bör beskrivas som klubbens rekommendation och inte blandas ihop med det formella kravet på känd status.

Ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasklubben rekommenderar därför att avelsdjur har ett officiellt ögonintyg registrerat hos SKK som inte är äldre än ett år vid parningen. Be att få se datum och resultat, inte bara beskedet att hunden är “testad”.

Det finns även DNA-test för de recessivt nedärvda tillstånden BFJE, ibland kallat övergående rasbunden valpataxi, och lagotto storage disease, LSD. Rasklubben rekommenderar känd status och att en bärare bara paras med en genetiskt fri hund. Orden fri, bärare och affekterad gäller den testade varianten. En bärare är inte automatiskt sjuk, och ett fritt resultat är inte ett intyg på att hunden är fri från alla andra sjukdomar. Fråga därför både efter testresultat och om återkommande öron-, hud-, mag-, ögon- eller neurologiska problem i nära släkt.

Öronen förtjänar löpande uppmärksamhet eftersom vissa individer får besvär. Kontrollera dem i samband med pälsvården och sök veterinär vid tydlig lukt, sekret, rodnad, smärta eller huvudskakningar. Behandla inte återkommande problem enbart som en klipp- eller rengöringsfråga.

## Historia och ursprung

Lagotto romagnolo kommer från Romagna i nordöstra Italien. Rasens namn anknyter till vatten, och hundarna arbetade från början som vattenapportörer i de låglänta våtmarkerna kring Comacchio och Ravenna. Den täta pälsen, arbetsviljan och nosen var praktiska egenskaper i den miljön.

När stora våtmarker dikades ut och omvandlades till jordbruksmark förändrades arbetet. Lagottons sökförmåga togs då till vara vid tryffelsök på fält och kullar i Romagna. Dagens rasstandard anger tryffelhund som användningsområde, samtidigt som placeringen i rasgrupp 8 påminner om bakgrunden bland vattenhundarna.

Efter andra världskriget minskade rasen kraftigt, men ett bevarandearbete tog fart under 1970-talet. FCI erkände rasen 1995. Samma år kom de första dokumenterade importerna till Sverige, de första svenska kullarna föddes 1996 och Svenska Lagotto Romagnoloklubben bildades år 2000.

## Att leva med rasen

Lagotto romagnolo passar bäst hos den som vill kombinera hundliv med daglig aktivitet, nosarbete och återkommande pälsvård. Den hanterbara storleken gör att rasen kan bo i lägenhet, men bostadens storlek ersätter inte utevistelse, träning och möjlighet att varva ned. I ett lyhört hus behöver man dessutom arbeta tidigt med larmande och ljud i trapphus eller utanför dörren.

Ensamhet måste läras in stegvis när hunden känner sig trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam från början, och vuxna individer skiljer sig mycket åt i hur lätt de klarar några timmar. Öka tiden först när hunden kan vila lugnt; återkommande pip, vandrande, förstörande eller stress betyder att planen behöver backas och ibland att man bör ta hjälp.

Inför ett valpköp är en konkret kontrollista mer värdefull än löften om att rasen “passar alla”:

- Träffa tiken och fråga om vardagsbeteende, rädslor, återhämtning och eventuella BPH-resultat i familjen.
- Kontrollera föräldrarnas officiella HD-resultat samt hur kombinationen förhåller sig till rasklubbens indexrekommendation.
- Be att få se aktuella ögonresultat och DNA-status för BFJE och LSD, med en förklaring av hur kombinationen är planerad.
- Fråga om återkommande hälsoproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor, inte bara om registrerade testresultat.
- Be uppfödaren visa päls- och öronvård i praktiken och räkna med att klippning är en livslång rutin.

För en förstagångsägare kan lagotto vara ett bra val om det finns tid och intresse för träning, pälsvård och att förstå hundens signaler. Den är mindre lämplig för den som främst söker en lättskött hund som nöjer sig med samma korta runda varje dag eller som regelbundet ska lämnas ensam långa arbetsdagar.

Lagotto romagnolo

The Swedish Lagotto Club

The Norwegian Lagotto Club

The Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Medelstor italiensk vatten- och tryffelhund med kraftig kroppsbyggnad och tät, lockig, nästintill fällfri päls som kräver regelbunden pälsvård. Kärleksfull, känslig och mycket människoorienterad, lättlärd och trivs särskilt bra med nosarbete, mentala utmaningar och ett aktivt friluftsliv tillsammans med familjen.

Small Breeder in family. Start 2005. Nose Work an Show Dogs. Mail to veronicalarsson651@hotmail.com

Kimovikens

## Snabbfakta

Pomeranian är den minsta storleksvarianten av tysk spets: en mycket liten men livlig sällskapshund med tät dubbelpäls, stor vaksamhet och nära till skall. Den passar bäst hos den som vill träna och aktivera en riktig hund i litet format, inte hos den som söker en hund som mest ska bäras.

- **Ras och ursprung:** tysk spets, pomeranian/zwergspitz, med ursprung i Tyskland och senare utveckling i England
- **Storlek:** vanligen 18–23 cm i mankhöjd och omkring 2–3 kg; rasstandarden anger 21 cm med tillåten variation och att vikten ska motsvara hundens storlek
- **Förväntad livslängd:** ungefär 12–16 år är en vägledning, inte ett löfte för den enskilda hunden
- **Temperament:** ofta vaken, glad, tillgiven och lättlärd, men individ, uppväxt och vardag påverkar mycket
- **Aktivering:** dagliga promenader, nosarbete och korta träningsstunder, med tid för lugn och återhämtning
- **Pälsvård:** grundlig genomgång ungefär varannan vecka och oftare under fällning
- **Att tänka på:** skall, tandvård, patellastatus och säker hantering kring små barn och betydligt större hundar

“Teacup Pomeranian” och “mini Pomeranian” är inte egna erkända storleksvarianter. Det är marknadsord som inte ger någon säkrare prognos för vuxen storlek, hälsa eller temperament. Den officiella varianten heter Pomeranian eller Zwergspitz. Bedöm därför föräldrar, vuxna släktingar, hälsodata och uppfödarens avelsmål i stället för att lita på ett säljnamn.

## Utseende och päls

Pomeranian är kompakt och kvadratiskt byggd, med litet spetsformat huvud, små upprätta öron och en yvig svans som bärs högt över ryggen. Den stora pälsen ger en rundare silhuett än kroppen egentligen har.

Rasen har dubbelpäls. Täckhåren ska vara långa, raka och utstående, medan underullen är kort, tät och mjuk. Pälsen bildar en tydlig krage runt halsen, byxor på bakbenen och en buskig svans. Standarden beskriver en naturlig päls som inte ska se formklippt ut. Godkända färger omfattar bland annat vit, svart, brun, orange och gråschatterad samt flera andra definierade färger och kombinationer.

En ordentlig genomgång ungefär varannan vecka är en bra utgångspunkt enligt SKK, men under fällning behöver många hundar borstas oftare. Arbeta igenom pälsen ända ner mot huden i stället för att bara jämna till ytan. Öka skötseln så snart små tovor börjar bildas. Frekvensen ska följa hundens päls, årstid och vardag; ett fast schema passar inte varje individ.

Pälsens kvalitet är viktigare än maximal volym. En korrekt dubbelpäls innehåller både täckhår och underull. Mycket underull i kombination med brist på täckhår är ett uppmärksammat problem inom rasen och kan göra pälsen svårskött. När du träffar en uppfödare är det därför relevant att se vuxna hundar, inte bara valpens mjuka valppäls.

## Temperament och personlighet

Pomeranian är ofta uppmärksam, livlig och starkt fäst vid sina människor. Rasstandarden beskriver en glad, tillgiven och lättlärd hund utan utpräglad jaktlust, men det är ett avelsideal och ingen garanti för hur varje individ fungerar med främmande människor, barn eller andra djur.

Spetsens vaksamhet gör att den snabbt kan reagera på ljud, rörelse utanför fönstret eller någon som kommer till dörren. Skallet har en bakgrund i rasens larmande funktion. Målet behöver därför inte vara en hund som aldrig säger ifrån, utan en hund som kan avbryta, söka stöd hos sin förare och komma till ro igen. Begränsa möjligheten att öva långa skallserier, belöna pauser och träna en lugn rutin i situationer som brukar utlösa skall.

Socialisering är värdefull men lovar inte ett visst temperament. Låt valpen möta människor, miljöer och stabila hundar i en takt där den fortfarande kan tänka, ta kontakt och återhämta sig. Mer exponering är inte alltid bättre om hunden blir pressad.

BPH kan visa hur en beskriven hund reagerade i standardiserade moment, men resultatet är inte ett godkänt- eller underkäntprov och förutsäger inte allt. Underlaget för Pomeranian är dessutom begränsat. Väg ihop BPH om det finns, föräldrarnas vardagsbeteende och vad uppfödaren kan berätta om vuxna släktingar.

## Träning och motion

Pomeranian behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla hundar. En bra vardag blandar promenader i hundens tempo med nosarbete, samarbete, lek och ostörd vila. Bedöm upplägget efter hundens hull, rörelser, koncentration och förmåga att varva ner, inte bara efter hur långt den har gått.

Rasen kan uppskatta nosework, rallylydnad och agility när uppgifterna och miljön anpassas till hundens storlek och erfarenhet. Även följsamhet, inkallning, trick och sök efter mat eller föremål ger meningsfull aktivering. Låt hundens engagemang styra passens längd i stället för ett fast fem- eller tiominutersschema.

Belöningsbaserad träning hjälper hunden att förstå vad som lönar sig utan att göra den mer osäker. Prioritera tidigt:

- lugn hantering av tassar, mun och päls
- kontakt och inkallning även när något rör sig eller låter
- att kunna gå undan och vila
- en inlärd paus efter att hunden har uppmärksammat ett ljud
- trygghet på olika underlag och i vardagens transporter

Den lilla kroppen kräver säkerhet, inte passivitet. Lyft hunden när situationen faktiskt innebär risk, men ge den också möjlighet att gå, nosa och lösa enkla uppgifter själv. Förebygg fall från möbler eller famnar och avbryt hård lek med betydligt större hundar innan storleksskillnaden blir ett problem.

## Hälsa

Inför ett svenskt valpköp är föräldrarnas registrerade patellastatus, uppgifter om tänder och bett samt information om pälsproblem i vuxna släktingar särskilt användbara. Identifierade hundar, registrerade resultat och öppna svar säger mer än en lång lista över möjliga sjukdomar.

Patellaluxation förekommer hos Pomeranian och andra små hundraser. I Sverige är patellaundersökning inte ett obligatoriskt hälsoprogram för rasen, men Pomeranianklubben rekommenderar att avelsdjur undersöks. Klubbens rekommendation är att hundar med grad 2 eller 3 inte används i avel och att grad 1 endast kombineras med grad 0. Det är en avelsrekommendation, inte en garanti för valpens framtida hälsa.

Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata. Kontrollera hundens identitet, undersökningsdatum och status för båda föräldrarna. Formuleringen “föräldrarna är testade” räcker inte om identitet och resultat inte går att följa.

Håravfall beskrivs ibland som “black skin disease”, BSD eller alopeci X. Rasens aktuella avelsstrategi betonar att BSD varken är en sjukdom i sig eller ett vetenskapligt diagnosnamn, utan ett vardagligt samlingsnamn för flera tillstånd som kan ge pälsförlust. Oförklarligt håravfall behöver därför bedömas veterinärt. Fråga hur pälsen har utvecklats hos föräldrar och äldre släktingar, men kräv inte säkra ärftlighetslöften när orsaksbilden är oklar.

Tänder, käkar och bett är också viktiga inom rasen. Vänj valpen vid att munnen undersöks och börja med tandborstning tidigt; helst bör tänderna borstas dagligen. Sök hjälp om hunden får ont, har svårt att äta eller om bettet verkar skada mjukdelar i munnen.

## Historia och ursprung

Pomeranian har sitt ursprung i Tyskland och hör till familjen tysk spets. Namnet Zwergspitz betyder dvärgspets, medan Pomeranian är det internationellt välkända namnet på samma officiella storleksvariant.

Rasens moderna typ utvecklades vidare i England. Där bildades Pomeranian Club 1891 och en tidig rasstandard togs fram. Den dokumenterade historien är därför bäst sammanfattad som tysk spetsbakgrund med viktig engelsk vidareutveckling, inte som en säker obruten berättelse om en särskild förhistorisk hundtyp.

Den tidigare larmande funktionen hjälper till att förklara dagens vaksamhet och skallbenägenhet. I dag hålls Pomeranian främst som sällskapshund, men den har kvar spetsens uppmärksamhet och uppskattar ofta uppgifter där den får samarbeta och använda nosen.

## Att leva med rasen

Pomeranian kan fungera med barn, andra djur och i lägenhet, men bara när de vuxna anpassar miljön till en mycket liten, alert hund. Varken rasnamnet eller tidig socialisering gör samspelet automatiskt säkert.

Små barn och hund ska alltid ha en vuxen nära. Barnet bör sitta ner vid kel, låta hunden gå undan och aldrig bära den utan hjälp. Hunden behöver en fredad viloplats. Pomeranian är inte en leksak, och ett fall ur famnen eller från en hög möbel kan få stora följder även om rasen i grunden är livlig och tålig.

Med andra hundar är kontrollerade möten viktigare än många möten. Välj lugna individer, träna lugn kontakt på avstånd och avbryt ojämn fysisk lek. Introduktion till katt bör ske stegvis, gärna först genom doft och barriär. Katten ska ha en egen flyktväg, och jakt får inte bli ett inövat beteende. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

Lägenhetsboende fungerar när hunden får aktivitet utomhus och kan koppla av inomhus. Den avgörande frågan är ofta ljud, inte bostadens storlek. I ett lyhört hus behöver ägaren förebygga vakt vid fönster och dörr, träna lugna rutiner och ta grannars situation på allvar.

Pomeranian beskrivs ofta som starkt knuten till sin människa och bör tränas gradvis på att vara ensam. En valp kan inte lämnas ensam från början. Starta med mycket korta stunder i en trygg miljö och öka bara när hunden förblir lugn. Om den börjar skälla ihållande, vandra, klösa eller inte kan komma till ro har träningen blivit för svår och behöver förenklas.

Inför valpköp, kontrollera mer än färg och utlovad vuxenvikt:

- träffa tiken och gärna andra vuxna släktingar
- fråga hur de fungerar med ljud, främmande människor, hantering och vila
- verifiera båda föräldrarnas patellaresultat och identitet
- fråga om tänder, bett och bestående pälsförlust i släkten
- be uppfödaren förklara kombinationens mål och hur tidigare avkommor har utvecklats
- avstå från säljargument som gör “teacup” eller “mini” till en hälsogaranti

En bra match är en Pomeranian vars förväntade temperament och skötselbehov passar din vardag, och en uppfödare som visar dokumentation, känner sina vuxna hundar och kan tala lika öppet om variation och risker som om rasens charm.

Pomeranian

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Deutscher Spitz Club (Germany)

Liten, rävliknande spets med fluffig dubbelpäls i många färger. Med en vikt på 2–3,5 kg är Pomeranians livliga, alerta och väldigt människoorienterade sällskapshundar som också är bra vakthundar. De behöver regelbunden pälsvård, mjuk och positiv träning, dagliga promenader, hjärngympa, tandvård och skydd för sina små leder.

Olivia Hedek är en uppfödare av rasen Pomeranian med bas i ätran i Sverige.

Olivia Hedek

## Snabbfakta

Basenji är en liten, lättbyggd jakthund av urhundstyp från Centralafrika. Den skäller inte på vanligt sätt men är inte tyst: joddel, kackel och andra läten hör till rasens sätt att kommunicera. Basenjin passar den som uppskattar en självständig hund och kan hantera jaktlusten säkert.

- **Rasgrupp:** FCI grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp.
- **Ursprung och hemland:** Centralafrika är ursprungsområde; Storbritannien är rasens hemland inom FCI.
- **Ursprunglig användning:** jakt, bland annat genom att driva vilt mot fällor. I dag är basenjin främst sällskapshund i Sverige.
- **Storlek:** rasstandardens ideal är 43 cm och 11 kg för hanar samt 40 cm och 9,5 kg för tikar.
- **Päls:** kort, slät, tätt liggande och mycket fin.
- **Ljud:** skällfri men inte stum; rasens särpräglade läte beskrivs som en blandning av kackel och joddel.
- **Temperament:** intelligent, självständig, tillgiven och alert; vissa individer är reserverade mot främlingar.
- **Aktivering:** behöver regelbunden fysisk aktivitet, nosarbete och träning som känns meningsfull för hunden.
- **Viktiga hälsofrågor i aveln:** Fanconis syndrom, PRA-BJ1 och annan basenjiretinopati/PRA samt ögonundersökning.
- **Löpperiod:** många basenjitikar löper säsongsbundet, ofta en gång på hösten i Norden, men mönstret har undantag.

## Utseende och päls

Basenjin är högbent i förhållande till kroppslängden och ska ge ett lätt, balanserat och spänstigt intryck. Huvudet är fint skuret, öronen små och upprättstående och pannan rynkas när öronen reses. Bröstkorgen övergår i en markerad midja, och svansen bärs tätt ringlad över ryggen. Standardens storlekssiffror är idealmått, så titta på föräldrar och vuxna nära släktingar om storleken är viktig.

Pälsen är kort, slät, tätt liggande och mycket fin. Godkända färger omfattar svart/vitt, rött/vitt, svart/tan/vitt och brindle med svarta ränder på röd botten. Vitt ska finnas på tassar, bröst och svanstipp; vita ben, bläs och krage är valfria.

Den korta pälsen är relativt okomplicerad att hålla ren. Känn igenom hud och päls regelbundet och borsta när lösa hår eller smuts behöver tas bort. Kort päls gör däremot inte rasen allergifri. Hundallergen finns främst i hud och saliv, och mängden varierar mellan individer, även inom samma kull. Den som har allergi behöver därför bedöma den enskilda hunden och ta medicinsk rådgivning före ett köp.

## Temperament och personlighet

Basenjin förenar närhet till sina människor med en tydlig förmåga att fatta egna beslut. Rasidealet är intelligent, tillgivet och alert, men inte automatiskt följsamt. Det som kan kännas charmigt och uppfinningsrikt i en lugn vardag kan bli en säkerhetsfråga när hunden får syn eller vittring av något den vill följa.

Viss återhållsamhet mot främlingar ligger inom rasidealet; det är inte samma sak som rädsla eller aggressivitet. Låt valpen i egen takt möta olika människor, hundar och miljöer. Fråga hur föräldrar och vuxna nära släktingar reagerar på besök och hantering.

Basenjin kan leva bra i en barnfamilj, men rasnamnet är ingen säkerhetsgaranti. Små barn och hund ska ha en närvarande vuxen, och hunden behöver en fredad viloplats. Barn ska lära sig att lämna hunden i fred när den sover, äter eller går undan. Bedöm den enskilda hundens signaler och tidigare erfarenheter, särskilt om du överväger en vuxen omplaceringshund.

Förhållandet till andra hundar, katter och smådjur varierar. Jaktbakgrunden gör att snabba rörelser kan få hunden att börja jaga, även om den är lugn med familjens katt inomhus. En trygg samvaro byggs genom långsam introduktion, separata säkra zoner och genom att jakt aldrig får övas. Bekantskap i hemmet gör inte automatiskt hunden pålitlig kring okända katter eller smådjur utomhus.

## Träning och motion

Basenjin behöver daglig rörelse och mental sysselsättning, men ett enda minutantal passar inte alla. Kombinera promenader, möjlighet att nosa, korta träningsstunder och chans att röra sig friare på en helt säker plats. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, kondition och återhämtning.

Träningen fungerar bäst när hunden tjänar på att samarbeta. Belöna med mat, lek, rörelse eller tillgång till något hunden vill undersöka. Korta, tydliga och varierade uppgifter fungerar ofta bättre än nötning. Belöningsbaserade metoder har bättre stöd för inlärning och välfärd än smärta, skrämsel eller fysiska korrigeringar.

Inkallning ska tränas från början, men räcker inte som enda skydd. När vilt kan dyka upp är koppel, långlina eller ett helt inhägnat område säkrare än att lita på att träningen överröstar jaktintresset. Anpassa grindar och stängsel efter hunden du har; en lösning är inte säker bara för att den fungerade för en annan basenji.

Spår, nosarbete och lure coursing, en simulerad jakt på konstgjort byte, kan ge utlopp för rasens jakt- och spårförmåga. Kontakt, följsamhet i koppel, byteshandel, hantering och vila är minst lika viktiga. För en valp bör fokus ligga på trygg miljöträning, lekfull inlärning och successiv belastning.

## Hälsa

De viktigaste dokumenterade avelsfrågorna är Fanconis syndrom och ögonsjukdomar, framför allt PRA-BJ1 och annan basenjiretinopati/PRA. Se resultaten för båda föräldrarna och ta reda på vad varje undersökning täcker; ordet ”hälsotestad” räcker inte.

Fanconis syndrom är en ärftlig störning där njurtubuli inte återför elektrolyter och näringsämnen normalt, så viktiga ämnen förloras i urinen. Ökad törst och urinering samt glukos i urinen är kända tecken och ska bedömas av veterinär. Det finns ett DNA-test för basenji. I rasens svenska avelsstrategi kan en bärare användas tillsammans med en genetiskt fri hund; två bärare ska inte kombineras.

För ögonen behövs mer än ett enda DNA-svar. PRA-BJ1-testet gäller en identifierad variant, medan en annan form av basenjiretinopati/PRA upptäcks genom ögonlysning. Ett negativt resultat för PRA-BJ1 betyder därför inte att alla former av ärftlig ögonsjukdom är uteslutna. Persistent pupillary membrane, PPM, förekommer också; lindriga fynd brukar inte påverka synen, medan mer uttalade fynd måste bedömas separat.

Skilj bindande regler från rasklubbens avelsarbete. I SKK:s registreringsregler för 2026 har basenji inget rasspecifikt krav på officiellt HD-, ögon- eller DNA-resultat; rasens särskilda punkt gäller färgkodning. RAS, fastställd 2024, beskriver däremot klubbens valphänvisning och krav eller rekommendationer om Fanconi, PRA-BJ1, ögonlysning och HD-röntgen. SKK-registrering bevisar alltså inte att alla dessa kontroller är gjorda.

Be uppfödaren visa dokument där hundens identitet, undersökningsdatum och resultat framgår. Kontrollera särskilt:

- Fanconi-resultat för båda föräldrarna och att en eventuell bärare har parats med en fri hund.
- PRA-BJ1-resultat för båda föräldrarna samt aktuella ögonlysningsresultat.
- om föräldrarna är HD-röntgade, även om rasklubben rekommenderar detta snarare än kräver det.
- vad valpens veterinärbesiktning säger om naveln; ett litet fettfyllt navelbråck är inte samma sak som ett stort bråck.
- återkommande problem med njurar, ögon, rörelseapparat eller temperament hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar.

## Historia och ursprung

Basenjin kommer från Centralafrika och har använts som jakthund för att bland annat driva vilt mot fällor. Hundarna jagar med både syn och lukt. Arbetet kräver samarbete och egna beslut, vilket hjälper till att förklara rasens starka anknytning och självständighet.

Den dokumenterade västerländska avelshistorien tog fart i England under 1930-talet. Den tidiga aveln utanför Afrika byggde på få individer och fick därför en snäv avelsbas. Senare importer från Kongo, bland annat under slutet av 1980-talet och på 2000-talet, har tillfört nytt genetiskt material.

Basenjin kom till Sverige 1951 genom importer från England, men aveln tog större fart först under 1970-talet. Brindle godkändes i rasstandarden 1999 efter senare afrikanska importer.

Basenjiliknande hundar syns i äldre avbildningar, och rasen beskrivs ofta som mycket gammal. Sådana likheter visar att hundtypen har djupa historiska rötter, men de bevisar inte en obruten stamtavla från forntiden till dagens registrerade basenji. Det mest rättvisande är därför att skilja den gamla hundtypen från den dokumenterade moderna avelshistorien.

## Att leva med rasen

Att basenjin inte skäller som andra hundar betyder inte att hemmet blir tyst. Joddel, yl och gnäll kan höras tydligt, och individer låter olika mycket. Lägenhetsliv kan fungera om motion, nosarbete, återhämtning och säker utevistelse fungerar; bostadstypen ersätter inte aktivitet eller lugn träning.

Ensamhet behöver tränas gradvis när valpen är trygg i sitt nya hem. Gå först bara bakom en grind eller ut genom dörren en kort stund och öka när hunden förblir lugn. En liten valp kan inte lämnas ensam, och en vuxen hunds förmåga kan inte utläsas av rasen. Fråga hur föräldrar och vuxna släktingar klarar vila och korta separationer, och planera hjälp om din vardag kräver mer än den egna hunden mår bra av.

Om hemmet har katt bör katten först få en hundfri zon, egna resurser och flyktvägar. Börja med separation och doftutbyte, fortsätt med korta möten bakom grind och med hunden kopplad, och belöna lugn. Förhindra varje försök till jakt. Lämna inte djuren obevakade tillsammans förrän båda upprepade gånger har varit lugna. Om hunden fortsätter att fixera eller jaga måste djuren hållas åtskilda.

Många basenjitikar har en tydlig säsongscykel och löper i Norden ofta på hösten, vilket gör att många kullar föds sent på året. Det finns samtidigt dokumenterade undantag från huvudsäsongen. Planera därför varken hundhållning eller valpköp efter antagandet att varje tik alltid löper exakt en gång vid samma tid.

Innan du väljer basenji, kontrollera att du kan svara ja på följande:

- Jag vill leva med en självständig hund och kan träna utan att kräva blind lydnad.
- Jag kan ordna daglig rörelse, nosarbete och kontrollerade möjligheter att använda hundens naturliga förmågor.
- Jag har en säker plan för koppel, långlina eller inhägnad när vilt kan dyka upp.
- Alla i hemmet kan respektera hundens viloplats och läsa när den vill ha avstånd.
- Jag har sett föräldrarnas faktiska Fanconi-, PRA-BJ1- och ögonresultat och förstått kombinationen.
- Jag har frågat om ljud, ensamhet, jaktbeteende, navelbråck och hälsa hos vuxna nära släktingar, inte bara träffat valparna.

Basenjin är rätt val när självständighet, jaktlust och ovanliga läten ses som vardagsegenskaper, inte detaljer som försvinner med träning. Med säkra rutiner och belöningsbaserat samarbete kan rasen bli en nära och särpräglad följeslagare.

Basenji

Federation Cynologique Internationale (FCI)

The Basenji Club of Great Britain

Basenji: liten, atletisk afrikansk drivande hund, 40–43 cm hög och 9–12 kg, med kort päls, ringlad svans och rynkad panna. Ofta “skällfri” och ylar i stället. Renlig, självständig, intelligent och viljestark; behöver tålmodig, positiv träning, säkra inhägnader samt regelbunden mental och fysisk aktivering.

Mi Mijas är en uppfödare av rasen Basenji med bas i Alingsås i Sverige. Kennelnamnet har använts för basenji sedan 2020.

Mi Mijas

Andreas Pettersson

Presa canario

The United Kingdom Kennel Club

Presa canario är en stor, kraftfull vakthund från Kanarieöarna, kraftigt byggd med kort, lättskött päls. Den är lugn och tillgiven mot familjen men reserverad mot främlingar och kräver erfaren ägare, tidig socialisering, konsekvent träning och regelbunden motion.

Vildmarkens-Hjärta är en uppfödare av rasen Presa canario med bas i Gällö i Sverige.

Vildmarkens-Hjärta

## Snabbfakta

Dalmatinern är en medelstor, atletisk och social hund som passar bäst hos den som vill dela en aktiv vardag med sin hund. Den kan vara en trevlig familjehund, men det är ingen ras man bör välja enbart för utseendet. En dalmatiner behöver genomtänkt motion, träning, återhämtning och mycket kontakt med sina människor.

- **Ursprung och rasgrupp:** Kroatien; FCI-grupp 6, drivande hundar samt sök- och spårhundar.
- **Storlek:** Rasstandarden anger 56–62 cm för hanar och 54–60 cm för tikar. Som ett grovt riktmärke anger Svenska Kennelklubben cirka 27–32 kg för hanar och 24–29 kg för tikar.
- **Päls:** Kort, hård och tät, med svart eller leverbrun teckning på vit botten.
- **Aktivitetsnivå:** Uthållig och rörelseglad. Den behöver röra på sig, få använda nosen och tänka samt få hjälp att komma till ro.
- **Viktigt inför köp:** Be att få se valpens BAER-resultat för båda öronen, föräldrarnas hörselresultat och tydlig information om hundarnas HUA- eller LUA-status. Fråga också efter HD-, ED- och BPH-resultat när sådana finns.

Dalmatinern kan fungera för en engagerad förstagångsägare som är beredd att lära sig rasens särskilda hälsofrågor och arbeta konsekvent med vardagen. Den är ett sämre val för den som söker en hund som nöjer sig med korta promenader, ofta ska lämnas ensam eller förväntas bli pålitligt lös utan systematisk träning.

## Utseende och päls

Dalmatinern ska vara stark och välbalanserad utan att se tung ut. Kroppen är något längre än hög, med ungefär proportionen 10:9 mellan kroppslängd och mankhöjd. Den korta, glänsande pälsen ligger tätt mot kroppen och framhäver den atletiska formen.

Grundfärgen är rent vit. Prickarna ska vara svarta eller leverbruna, tydligt avgränsade och jämnt fördelade. De är normalt omkring två till tre centimeter på kroppen och mindre på huvud och ben. Valpar föds vita; prickarna blir synliga efter hand.

Pälsen behöver ingen avancerad klippning. Borsta efter behov för att fånga upp lösa hår och kontrollera samtidigt hud, öron, tassar och klor. Bada när hunden är smutsig snarare än efter ett fast schema. Kort päls betyder inte automatiskt lite hår i hemmet: hur tydligt fällningen märks varierar mellan individer, årstider och hushåll.

Den korta pälsen ger begränsat skydd vid stillastående, väta och sträng kyla. Anpassa därför promenadens tempo och längd efter vädret och hundens signaler. Ett täcke kan vara motiverat när det är kallt, särskilt om hunden blir spänd, söker värme eller ogärna rör sig framåt. Torka tassar och päls efter våta eller saltade vinterpromenader.

## Temperament och personlighet

En välfungerande dalmatiner är vänlig, livlig, lojal och träningsbar. Rasstandarden beskriver också en viss självständighet. I vardagen innebär det ofta en hund som gärna deltar i familjens aktiviteter men som behöver tydliga vanor och en god anledning att samarbeta. Rädsla, nervositet eller aggressivitet hör inte till standardens ideal, men rasbeskrivningen är aldrig en garanti för hur en enskild hund blir.

Påståenden om jaktlust behöver nyanseras. Den internationella rasstandarden nämner en utpräglad drivande instinkt, medan Svenska Kennelklubbens korta rasguide beskriver jaktintresset som lågt. Skillnaden är ett gott skäl att bedöma individen i stället för att utgå från en etikett. Fråga hur föräldrarna fungerar kring vilt och läs deras BPH-resultat om de är beskrivna. Träna inkallning med långlina där det behövs och släpp inte hunden på osäkra platser förrän beteendet är väl prövat.

Många dalmatiner vill vara nära sin familj och är känsliga för stämningar och otydliga förväntningar. Korta, begripliga träningspass med belöningar och tydliga pauser fungerar ofta bättre än tjat eller hårda korrigeringar. Träna lugn på en bestämd viloplats lika målmedvetet som följsamhet, inkallning och hantering.

Med barn och andra djur avgör individ, erfarenheter och vardagsrutiner mer än rasnamnet. En stor, snabb unghund kan välta ett litet barn utan att mena illa. Små barn och hund ska därför alltid ha en närvarande vuxen, och hunden behöver en fredad plats där den får vila ostörd.

## Träning och motion

Dalmatinern behöver regelbunden och varierad aktivitet, men det finns inget exakt antal minuter som passar alla. En bra vardag växlar mellan promenader, nosarbete, korta träningsuppgifter, fri rörelse där det är säkert och ostörd vila. Ålder, hälsa, kondition och dagsform ska styra mängden.

Rasen har historiskt följt vagnar och hästar och många vuxna dalmatiner uppskattar uthållighetsarbete. Det betyder inte att en valp ska motioneras som en färdigtränad hund. Låt den unga hunden utforska i egen takt, bygg kroppskontroll och vardagsfärdigheter och undvik att jaga kilometer. Löpning vid cykel eller annan ensidig konditionsträning bör vänta tills hunden är fysiskt mogen. Börja då kort och lugnt, öka gradvis och avbryt vid hälta, stelhet, ovilja eller onormal trötthet.

Prioritera färdigheter som gör ett aktivt liv säkert:

- kontakt och följsamhet även när något rör sig i omgivningen
- inkallning som först tränas med lina och kontrollerade störningar
- lugn väntan, passivitet och förmåga att varva ned efter aktivitet
- frivillig hantering av öron, tassar och mun
- stopp- och riktningssignaler innan hunden följer med vid cykel eller häst

Mer fart är inte alltid lösningen på en orolig unghund. Om hunden blir alltmer uppskruvad, sover dåligt eller har svårt att koncentrera sig kan den behöva enklare uppgifter och mer återhämtning, inte ännu ett hårt pass.

## Hälsa

Två frågor är särskilt viktiga för en dalmatinerköpare: medfödd hörselnedsättning och rasens urinsyrahantering. Begär faktiska testresultat och lär dig vad de betyder; nöj dig inte med formuleringen att en kull är ”hälsotestad”.

### Hörsel och BAER

BAER är ett veterinärt hörseltest där varje öra undersöks separat. Resultatet visar om hunden hör på båda öronen, hör på ett öra eller är döv på båda. Be att få se valpens eget protokoll och föräldrarnas resultat.

I den svenska rasspecifika avelsstrategin redovisas inskickade BAER-resultat från 2018–2023. I just det testmaterialet var cirka 86 procent hörande på båda öronen, drygt 11 procent på ett öra och drygt 2 procent döva på båda. Siffrorna beskriver rapporterade, testade hundar och är inte en exakt prognos för varje ny kull.

En hund som hör på ett öra betraktas som kliniskt hörande och kan fungera väl i vardagen, men sämre riktningshörsel kan kräva extra omsorg nära trafik och andra riskmiljöer. Svenska Dalmatiner-Sällskapet rekommenderar BAER-testade föräldrar, att en unilateralt hörande hund endast paras med en bilateralt hörande hund och att en döv hund inte används i avel.

### HUA, LUA och uratsten

HUA och LUA beskriver olika varianter av genen SLC2A9, som påverkar transporten av urinsyra. HUA-dalmatiner utsöndrar mer urinsyra i urinen och har därför en ökad benägenhet att bilda uratkristaller och uratsten. Ökad risk är inte samma sak som att hunden säkert blir sjuk. Kristaller i ett prov är inte heller i sig bevis för att en sten finns.

LUA-dalmatiner har en genvariant som ger normal urinsyrahantering. Varianten fördes in genom ett dokumenterat korsningsprojekt i USA på 1970-talet och finns nu hos registrerade dalmatiner, även i Sverige. LUA skyddar inte mot alla andra urinvägsproblem.

Fråga uppfödaren om valpens och föräldrarnas dokumenterade HUA/LUA-status och om urinsten förekommit i släkten. En HUA-hund bör ha god tillgång till vatten och möjlighet att kissa regelbundet. Foder och eventuell behandling ska anpassas med veterinär om hunden får besvär; en stel matlista passar inte varje individ. Upprepade försök att kissa, smärta, blod i urinen eller utebliven urin kräver snabb veterinärbedömning.

### Resultat, rekommendationer och regler

Svenska Dalmatiner-Sällskapet rekommenderar bland annat BPH, BAER-test av föräldradjur och genomtänkta kombinationer utifrån HD- och ED-resultat. Det är avelsrekommendationer. I Svenska Kennelklubbens registreringsregler för 2026 finns inga särskilda krav för dalmatiner på BAER, HD, ED, BPH eller HUA/LUA; rasens särskilda registreringsregel gäller färgbeteckning. En seriös köpare kan ändå begära resultaten, kontrollera datum och identitet och diskutera vad de betyder för just kombinationen.

## Historia och ursprung

Dalmatinerns officiella ursprungsland är Kroatien, och namnet knyts till den historiska regionen Dalmatien. Den tidiga historien ska beskrivas med viss försiktighet, men rasstandarden hänvisar till målningar och kyrkokrönikor från 1600- och tidigt 1700-tal. Namnet Dalmatian dog användes i en beskrivning från 1771, och 1790 avbildades och beskrevs hunden som Dalmatian or Coach Dog.

I England blev dalmatinern känd som vagns- och stallhund från mitten av 1700-talet till början av 1900-talet. Hundarna följde ekipage och förknippades därför med hästar, uthållighet och rörelse över längre sträckor. Den första inofficiella standarden skrevs 1882 och blev officiell 1890.

Vagnshistorien förklarar en del av rasens aktivitetsprofil, men den säger inte hur mycket en viss hund ska motioneras eller om den fungerar med hästar. Låt häst och hund mötas under kontroll och lär hunden var den ska hålla sig innan de rör sig tillsammans.

## Att leva med rasen

Att leva väl med en dalmatiner handlar mer om vardagsstruktur än om bostadens storlek. Lägenhet kan fungera om hunden får tillräcklig aktivitet, regelbundna rastningar och ro inomhus. Lyhördhet för ljud och skall behöver hanteras tidigt, särskilt där grannar bor nära. En trädgård ersätter inte promenader, träning eller gemensam tid.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam. Börja senare med mycket korta, lugna stunder och öka först när hunden verkligen kan vila. En vuxen, ensamhetstränad hund kan normalt vara ensam några timmar, men förmågan varierar. Planera inte vardagen utifrån ett påstått rasspecifikt maxtal.

Ska dalmatinern bo med katt bör katten först få en hundfri zon och möjlighet att komma upp eller undan. Börja med doftbyte och korta möten med hunden kopplad, belöna lugn och avbryt jaktförsök. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet varit stabilt under längre tid. Samma försiktighet behövs kring smådjur.

Inför valpköp är det klokt att kontrollera:

- valpens BAER-protokoll för höger och vänster öra
- föräldrarnas BAER-resultat och valpens dokumenterade HUA/LUA-status
- föräldrarnas HD-, ED- och BPH-resultat, när de finns, samt uppfödarens tolkning av kombinationen
- hur föräldradjuren fungerar med människor, hundar, vilt, ljud och vila i vanlig vardag
- hur uppfödaren socialiserar valparna och vilket stöd du får efter köpet

Dalmatinern passar den som uppskattar en nära, uttrycksfull och uthållig hund och som vill lägga tid på både aktivitet och lugn. Välj uppfödare och individ utifrån dokumenterade resultat och verkligt vardagsbeteende, inte enbart prickar eller allmänna raslöften.

Dalmatiner

Dalmatiner Klub Deutschland e.V. (Germany)

Dalmatinern är en medelstor, atletisk hund med kort vit päls och tydliga svarta eller leverbruna fläckar. Ursprungligen använd som vagns- och vakthund är den energisk, intelligent och behöver betydligt mer motion än genomsnittet. Den är lojal och människoorienterad, kan ha svårt för att vara ensam och är benägen att drabbas av dövhet och urinsten.

Gåtfulls

## Snabbfakta

Rottweiler är en medelstor till stor och kraftfull tysk brukshund för den som vill träna aktivt, kan hantera hundens styrka och har tid för både fysisk och mental aktivering. Den kan knyta nära band till familjen, men rasens vaktinstinkt och arbetslust gör att valet av uppfödare, tidig träning och vardagskontroll betyder mycket.

- **Ursprung:** Tyskland. Rasen är erkänd av FCI och har använts som vakt-, boskaps-, drag-, polis- och tjänstehund.
- **Storlek:** hanar är 61–68 cm och tikar 56–63 cm i mankhöjd. Som grov vägledning väger en vuxen hane omkring 50 kg och en tik omkring 42 kg, men höjd, kön och kroppsbyggnad påverkar vikten.
- **Päls:** kort, tät dubbelpäls som borstas och badas efter behov.
- **Aktivitet:** behöver daglig rörelse, nosarbete eller annan mental uppgift samt fortlöpande vardagsträning.
- **Viktigt före köp:** kontrollera föräldradjurens mentalbeskrivningar, höft- och armbågsresultat samt DNA-resultat för POANV, som tidigare kallades JLPP.

Rottweiler är sällan det enklaste valet för en ovan hundägare. En väl förberedd förstagångsägare kan lyckas, men bör planera för valpkurs, fortsatt lydnadsträning och stöd från en uppfödare eller brukshundklubb som känner rasen.

## Utseende och päls

Rottweiler är en medelstor till stor hund med kompakt, muskulös kropp. Den ska se stark ut utan att vara klumpig; kroppsbyggnaden ska också ge intryck av rörlighet och uthållighet. Huvudet är brett, öronen trekantiga och hängande, och den svarta pälsen har tydligt avgränsade rödbruna tecken.

Pälsen består av grova täckhår över en tät underull. Den är lättskött, men hunden fäller och behöver då borstas oftare. Det finns inget meningsfullt badschema som passar alla rottweiler: bada när hunden är smutsig och borsta efter behov, särskilt under fällningsperioder. Kontrollera samtidigt klor, öron, hud och tänder så att förändringar upptäcks tidigt.

Vikten ska bedömas tillsammans med kroppsformen, inte bara mot en siffra. En hund i lagom hull har en synlig midja, och revbenen ska gå att känna med lätt tryck. För en tung hund är regelbunden hullbedömning särskilt värdefull.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en vänlig, godmodig, modig och arbetsvillig hund som är stabil och uppmärksam på sin omgivning. Det beskriver målet för aveln, inte hur varje enskild rottweiler kommer att bete sig. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, träning och den aktuella situationen påverkar individen.

Rottweilerns vaktinstinkt betyder inte att rasen är aggressiv per definition. Däremot kan kombinationen av vaksamhet, integritet, jaktintresse, lust att gripa och kampa i lek samt stor fysisk styrka bli svår att hantera om hunden är rädd, lättstressad eller dåligt tränad. Därför är det viktigare att undersöka föräldradjurens faktiska beteende än att nöja sig med allmänna omdömen som ”snäll” eller ”trygg”.

Be att få se föräldrarnas MH-resultat och fråga uppfödaren hur hundarna reagerade på social kontakt, överraskningar, ljud, lek och kvarstående rädsla. MH beskriver reaktioner i standardiserade situationer; ett genomfört MH är inte i sig ett kvalitetsbetyg. Titta även på nära släktingar och träffa helst minst tiken i en vanlig miljö.

En rottweiler kan fungera väl i en barnfamilj, men rasnamnet är ingen garanti för barnvänlighet. Hund och små barn ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. En vuxen bör ansvara för promenaderna eftersom en ung eller uppvarvad rottweiler kan vara för stark för ett barn att hålla.

## Träning och motion

Rottweiler behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men ett fast antal motionstimmar blir missvisande. Behovet varierar med ålder, hälsa, kondition och aktivitet. Planera en vardag med promenader, lugn återhämtning, nosarbete och korta träningspass, och justera mängden efter hur hunden faktiskt fungerar.

Spår, sök, lydnad, rallylydnad och genomtänkt friluftsliv ger både samarbete och uppgifter att lösa. Rasen kan också uppskatta drag eller andra fysiskt krävande aktiviteter när hunden är färdigvuxen, frisk och successivt tränad för arbetet. En stor träningsmängd ersätter inte förmågan att koppla av; träna därför även passivitet och lugna rutiner.

Börja tidigt med hantering, koppelgående, inkallning, lugna hälsningar och att på signal vända bort från människor, djur eller föremål. Belöna det beteende du vill se och gör reglerna lätta att förstå. Undvik metoder som bygger på rädsla, tvång eller smärta; de hör inte hemma i modern hundträning och är ingen genväg till kontroll över en stark hund.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Målet är att den ska kunna se människor, hundar och nya miljöer utan att behöva gå fram eller reagera kraftigt. En bra kurs ger ägaren hjälp att läsa hundens signaler och träna med lagom svårighet. Fortsätt träningen genom unghundsperioden, när kroppsstyrkan ofta utvecklas snabbare än självkontrollen.

## Hälsa

De viktigaste dokumenterade hälsokontrollerna för rottweiler gäller höfter, armbågar och POANV/JLPP. Rasen har hälsoprogram för höftledsdysplasi, HD, armbågsledsdysplasi, ED, och den ärftliga neurologiska sjukdomen POANV, tidigare kallad JLPP. Ögonsjukdomar förekommer också, och många uppfödare låter ögonlysa sina hundar.

Be uppfödaren visa officiella resultat och kontrollera dem själv i SKK:s tjänster. För HD och ED är det relevant att se både föräldrarnas egna röntgenresultat och kombinationens preliminära kullindex. Svenska Rottweilerklubben uppmuntrar ett preliminärt kullindex på minst 101 för både HD och ED i sina utökade rekommendationer. Ett index väger in mer information än en enda hunds resultat, men det kan inte lova att en valp blir fri från ledproblem.

POANV/JLPP nedärvs recessivt. En anlagsbärare är normalt inte sjuk men kan föra anlaget vidare. Det viktiga är därför inte att automatiskt välja bort varje bärare, utan att DNA-statusen är officiellt verifierad och att kombinationen inte kan ge sjuka valpar. Be uppfödaren förklara båda föräldrarnas resultat och hur de har använts i parningen.

Fråga också om ögonundersökningar och hälsan hos äldre nära släktingar. Breda listor över allt som någon gång har diagnosticerats hos en rottweiler säger mindre än dokumenterade resultat och återkommande problem i den aktuella släkten. Många rottweiler blir omkring 8–10 år, men livslängden varierar och går inte att förutsäga för en enskild hund.

Håll hunden i lagom hull, bygg kondition stegvis och sök veterinär vid hälta, tydlig smärta, andningsförändringar eller neurologiska symtom. Förebyggande arbete ersätter inte veterinärbedömning när hunden visar tecken på sjukdom.

## Historia och ursprung

Rottweiler utvecklades i och kring den tyska staden Rottweil som en användbar vakt- och boskapshund. Namnet Rottweiler Metzgerhund syftar på stadens slaktare, som valde hundar efter arbetsförmåga och använde dem för att driva och vakta boskap, skydda egendom och även dra last.

I den officiella rashistoriken kopplas äldre hundar av samma typ till romartidens boskapshundar. Rasens senare utveckling är knuten till Rottweil och hundarnas praktiska arbete där. När man i början av 1900-talet sökte lämpliga polishundar prövades rottweilern, och rasen godkändes som polishund 1910.

Arbetsbakgrunden märks fortfarande. Rottweiler används i dag som bruks-, tjänste- och sällskapshund, och egenskaper som uthållighet, bevakning och vilja att samarbeta behöver få ett genomtänkt utlopp även hos en hund som främst lever som familjemedlem.

## Att leva med rasen

En rottweiler kan bo i lägenhet om vardagen ger tillräckligt med utevistelse, träning och vila. Trädgård är praktiskt men ersätter inte promenader eller gemensamma aktiviteter. Tänk igenom avstånd till rastningsområden, trappor, lyhördhet och om alla vuxna i hemmet kan hålla och hantera hunden säkert.

Ensamhet behöver tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, medan en trygg och ensamhetstränad vuxen hund ofta kan vara själv några timmar. Individens signaler avgör takten. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett mål för hur länge hunden bör lämnas ensam.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ och introduktion. Ordna en säker plats för katten, använd grind eller koppel i början och belöna lugnt beteende. Gå tillbaka ett steg om något djur blir rädd eller hunden låser blicken och går upp i varv. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän du har sett att samspelet är tryggt över tid. Samma försiktighet behövs vid hundmöten; tidig socialisering garanterar inte att en vuxen hund uppskattar alla andra hundar.

Ägaren ansvarar för att hunden inte stör eller skrämmer människor eller andra djur på allmän plats. För en rottweiler innebär det att koppelgående, inkallning och förmåga att avstå från störningar måste fungera innan situationen blir svår. Det är hundens faktiska beteende, miljön och ägarens möjlighet att ingripa som avgör hur mycket kontroll situationen kräver.

### Kontrollpunkter före köp

- Träffa föräldradjur och fråga om beteende i vardagen, inte bara på träning eller utställning.
- Läs MH-resultaten och fråga om rädsla, socialitet, lek och avreaktion hos föräldrar och nära släktingar.
- Kontrollera officiella HD- och ED-resultat samt preliminärt kullindex för kombinationen.
- Kontrollera båda föräldrarnas officiella POANV/JLPP-status och fråga om ögonundersökningar.
- Beskriv din vardag ärligt för uppfödaren och fråga vilket stöd du får under valp- och unghundstiden.

Rottweiler passar bäst när hundens arbetslust ses som en del av vardagen, inte som något som löses med en lång promenad ibland. Den som uppskattar regelbunden träning, tydliga rutiner och ett stort ansvar kan få en nära och mångsidig hund; den som främst söker en lättsam sällskapshund bör välja en mindre krävande ras.

Rottweiler

Svenska Rottweilerklubben (Swedish Rottweiler Club)

Deutscher Rottweiler-Klub (German Rottweiler Club)

Rottweiler är en kraftig, medelstor brukshund med kort svart päls och roströda tecken. Den är lugn, lojal och familjeinriktad, men ofta reserverad mot främlingar. För att trivas behöver den vänlig men konsekvent träning, daglig mental och fysisk aktivering samt ansvarsfulla ägare.

Dürbach's är en uppfödare av rasen Rottweiler med bas i Malmköping i Sverige. Uppfödningen av rottweiler går tillbaka till 2002. Uppfödaren genomförde en utlandsparning 2009 som en del av avelsarbetet.

Dürbach's

## Snabbfakta

Yorkshireterriern är en liten brittisk terrier som främst hålls som sällskapshund, men den ska fortfarande vara alert, intelligent och livlig med stabilt temperament.

- Rasen är erkänd av FCI som brittisk terrier nummer 86, i grupp 3 och sektionen för dvärgterrier.
- Rasstandarden anger högst 3,2 kg men varken minimivikt eller mankhöjd. I praktiken är många individer större än standardens maxvikt.
- ”Teacup” är ingen officiell storleksklass för yorkshireterrier. En sådan etikett är därför inte en garanti för hundens vuxenstorlek eller hälsa.
- Pälsen ska vara rak, glänsande, fin och silkeslik. Lång päls kräver mycket skötsel; kortklippning minskar arbetet men gör inte pälsen underhållsfri.
- De tydligast dokumenterade hälsoprioriteringarna är tänderna, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation, alltså lösa knäskålar.

## Utseende och päls

Yorkshireterriern ska vara kompakt, nätt och välproportionerad, med upprätt hållning och fria rörelser. Den får vara mycket liten men ska inte se bräcklig eller överdrivet förminskad ut.

Maxvikten 3,2 kg beskriver utställningsstandardens ideal, inte ett löfte om varje vuxen hund. Standarden innehåller ingen mankhöjd. SKK uppger att de flesta individer är omkring 20–25 cm och att många väger mer än standardens max; även valpar i samma kull kan få olika vuxenstorlek. Den som köper valp bör därför fråga efter föräldrarnas och vuxna släktingars faktiska vikter i stället för att lita på ord som ”mini” eller ”teacup”.

Den vuxna standardpälsen är mörkt stålblå över kroppen och klart gyllene tan på bland annat huvud och bröst. Hårstråna ska vara raka, glänsande och ha fin silkesstruktur, inte vara ulliga. Valpar föds svarta och tanfärgade, och den stålblå vuxenfärgen utvecklas gradvis. Hur snabbt färg och struktur mognar varierar, så valppälsen visar inte exakt hur den vuxna hunden kommer att se ut.

En lång päls behöver kammas igenom ofta och ända ner till huden, särskilt där hårstrån utsätts för friktion. Många sällskapshundar kortklipps för en enklare vardag. Då blir bad, torkning och utredning mindre tidskrävande, men hunden behöver fortfarande borstas och vänjas vid hantering av ansikte, öron, tassar och klor. Pälsen saknar underull, vilket också gör att hunden kan behöva skydd i kallt och blött väder.

Yorkshireterrier beskrivs ibland som allergivänlig eftersom den fäller lite synligt hår. Det är missvisande som garanti: inga hundar är allergenfria, och hundallergen kommer bland annat från saliv och hudceller. Den som har eller misstänker pälsdjursallergi bör söka medicinsk rådgivning före ett hundköp.

En trefärgad biewer terrier är inte en särskild yorkshireterrierfärg. I Sverige och övriga Norden hanteras biewer terrier som en separat ras, även om den har nära historiskt släktskap med yorkshireterriern. Den är däremot inte erkänd av FCI.

## Temperament och personlighet

Yorkshireterriern är vanligtvis uppmärksam, nyfiken och handlingskraftig, inte en passiv knähund. Rasstandarden betonar intelligens, livlighet och stabilt sinnelag, men graden av socialitet, skall och jaktintresse varierar mellan individer och påverkas av uppväxt och träning.

Den snabba reaktionen på ljud och rörelse kan göra rasen benägen att larma. Det är inte samma sak som att varje individ skäller mycket. En hund som får undersöka miljön lugnt, belönas för tystnad och lär sig att koppla av har bättre förutsättningar att hantera dörrljud och rörelse utanför fönstret. Att bara avbryta skallet utan att förändra orsaken ger sällan en hållbar vardag.

Terrierbakgrunden kan märkas som intresse för leksaker, dofter och små djur. Inkallning och förmågan att avstå från något spännande behöver därför tränas, även hos en hund som är lätt att lyfta. Samlevnad med katt eller annan hund avgörs mer av individ, introduktion och vardagsrutiner än av ett enkelt ja eller nej för rasen.

Med barn är den lilla kroppen den viktigaste praktiska frågan. Ett barn behöver kunna låta hunden gå undan, leka på golvnivå och avstå från att bära eller jaga den. Kontakt med små barn ska övervakas. Samma försiktighet behövs i lek med betydligt större hundar, eftersom en vänlig men fysisk lek kan bli för hård för en yorkshireterrier.

## Träning och motion

Yorkshireterriern behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget meningsfullt minutkrav som passar alla individer. En bra dag innehåller flera rastningar, promenader med tid att nosa, lek, enkel problemlösning och träning som hunden kan lyckas med.

Anpassa mängd och intensitet efter ålder, kondition, väder och individ. Det är mer användbart att se hur hunden fungerar i vardagen och justera en sak i taget än att jaga ett generellt antal minuter.

Belöningsbaserad träning passar rasens snabba uppfattningsförmåga. Prioritera kontakt, inkallning, följsamhet i koppel, en lugn viloplats och ett alternativt beteende när hunden vill larma. Träna också pälsvård, tandvisning och kloklippning i små steg. Det gör vardagsskötseln säkrare och minskar behovet av att hålla fast hunden.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Den behöver få lugna, positiva erfarenheter av människor, hundar, underlag, trafik och hemmets ljud utan att pressas. Rasen kan också uppskatta nosework, rallylydnad, viltspår, trick eller storleksanpassad agility. Aktiviteten är mindre viktig än att hunden får använda både kropp och huvud.

## Hälsa

Yorkshireterriern är som population relativt långlivad, men tänderna och knälederna förtjänar särskild uppmärksamhet. SKK lyfter tandsten, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation som problem att känna till.

En brittisk studie publicerad 2025 granskade journaler för 3 308 yorkshireterrier vid vanliga veterinärkliniker under 2016. Tandlossningssjukdom var den vanligaste enskilda diagnosen och registrerades hos 21,1 procent under studieåret. Kvarvarande mjölktänder registrerades hos 3,57 procent, och forskarna bedömde även patellaluxation som en rasdisposition. Siffrorna beskriver en brittisk studiegrupp under en bestämd period, inte risken för en viss svensk hund, men de gör tandvård till en tydlig vardagsprioritet.

Börja vänja valpen vid tandborstning tidigt. Daglig tandborstning är det bästa praktiska skyddet mot plack och tandsten, men träningen ska byggas utan tvång. Låt veterinär bedöma tandväxlingen om mjölktänder sitter kvar när de permanenta tänderna kommer eller om hunden verkar ha ont i munnen.

Be uppfödaren redovisa vad som är känt om tänder, bett och knäleder hos föräldrar och nära släktingar. Fråga om föräldrarna har undersökts för patellaluxation och be att få se dokumenterade resultat om sådana finns. Ett enskilt test kan minska osäkerheten men kan aldrig garantera en frisk valp.

Det finns inte ett universellt, fast testpaket för yorkshireterrier som gäller i alla kennelklubbar och för all framtid. Kontrollera därför aktuella svenska registreringsregler och rekommendationer från SKK och rasklubben inför köp eller avel, i stället för att utgå från en gammal lista på nätet.

I den brittiska studien var medianåldern vid död 13,56 år, vilket stödjer bilden av en långlivad ras. Det är ett populationsmått, inte en prognos för individen. Hull, munhälsa, rörelse, förändrat beteende och regelbundna veterinärkontroller behöver följas genom hela livet.

## Historia och ursprung

Yorkshireterriern utvecklades i norra England under 1800-talet och fick sin form i Yorkshires textildistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare födde från 1850-talet upp mycket små, mjukhåriga terrier som både bar terrierns jaktintresse och blev eftertraktade sällskapshundar.

Det exakta receptet bakom rasen är inte säkert dokumenterat. Äldre black-and-tan-terrier samt malteser, dandie dinmont terrier och skye terrier nämns som troliga bidrag. Därför är det mer korrekt att tala om sannolika förfäder än att ange en bestämd korsning.

Rasnamnet accepterades omkring 1870 och yorkshireterriern erkändes som ras 1886. Under den senare delen av 1800-talet gick den från arbetarmiljöernas små terrier till en modern sällskaps- och utställningshund. Berättelsen om råttfångare har en rimlig grund i terrierbakgrunden och rasstandardens beskrivning av jaktinstinkt, men varje tidig hund arbetade inte nödvändigtvis i en gruva eller fabrik.

Den eleganta pälsen har därefter fått stor uppmärksamhet, men rasens alerta uttryck, initiativförmåga och intresse för rörelse är fortfarande viktiga delar av helheten.

## Att leva med rasen

Yorkshireterriern kan fungera väl i lägenhet eller hus när den får aktivitet, lugnträning och regelbunden skötsel. Bostadens storlek är mindre avgörande än om hushållet kan hantera ljud, ge hunden utevistelse och skapa en trygg vardagsrytm.

Ensamhet behöver tränas gradvis från mycket korta stunder och anpassas efter hundens reaktion. Jordbruksverkets råd att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid är inte ett besked om att en hund klarar sex timmar ensam. Valpar och äldre hundar behöver rastas oftare, och en hund som visar oro behöver ett annat upplägg oavsett klockan.

Rasen passar bäst hos den som vill ha en liten men aktiv hund och accepterar tre återkommande delar av vardagen: päls, tänder och träning. I en familj med små barn eller stora hundar behövs dessutom tydliga säkerhetsrutiner. Kyla och väta kan kräva skydd, särskilt när pälsen är kortklippt eller hunden står stilla.

Inför ett valpköp är det klokt att:

- träffa tiken och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i vardagen
- be om faktiska vikter hos föräldrar och vuxna släktingar och avstå från löften om en viss ”teacup”-storlek
- gå igenom dokumenterad tand-, bett- och patellahistorik samt aktuella avelsrekommendationer
- bestämma om du vill sköta lång päls eller hålla hunden kortklippt, och lära dig den rutinen före köpet
- planera för rastning, ensamhetsträning och hundvakt innan valpen flyttar in.

För rätt hushåll är yorkshireterriern en liten, närvarande vardagspartner med tydlig terrierkaraktär. Den är lätt att ta med men ska behandlas som en aktiv hund, inte som en accessoar.

Yorkshireterrier

FCI - Fédération Cynologique Internationale

Deutscher Verband für das Hundewesen (German Kennel Club)

Yorkshireterrier är en mycket liten, självsäker sällskapshund som från början avlades som råttfångare i norra England. Den har en fin, silkeslen päls som kräver regelbunden pälsvård, är livlig, intelligent och ofta ganska ljudlig. Yorkar knyter starka band till sina familjer, behöver daglig aktivitet och kan leva ett långt och aktivt liv.

Zweetzayorx är en uppfödare av rasen Yorkshireterrier med bas i Hudiksvall i Sverige. Uppfödningen har haft yorkshireterrier under kennelnamnet vid olika tillfällen sedan 2012.

Zweetzayorx

Hagar Van Mansvelt

## Snabbfakta

Dansk-svensk gårdshund är en liten men rejäl och aktiv gårds- och sällskapshund från Danmark och Sverige. FCI placerar rasen i grupp 2 som hund av pinschertyp. Den är alltså inte en terrier, även om den förr kallades skånsk terrier.

- **Mankhöjd:** 34–37 cm för hanar och 32–35 cm för tikar, med en tillåten avvikelse på 2 cm åt båda håll.
- **Ursprunglig uppgift:** att larma, fånga råttor och leva nära människorna på gården.
- **Temperament enligt standarden:** alert, livlig och uppmärksam.
- **Päls:** kort, hård och slät, med vitt som dominerande färg.
- **Passar bäst hos:** en person eller familj som vill träna vardagsfärdigheter, erbjuda både rörelse och nosarbete och hjälpa hunden att komma till ro.

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Viktuppgifter på olika webbplatser är därför riktvärden, inte ett mått som alla vuxna dansk-svenska gårdshundar ska passa in i. För den som väljer valp är föräldrarnas storlek, hull och funktion mer användbara än ett enda viktspann.

## Utseende och päls

Dansk-svensk gårdshund ska vara liten, kompakt och substansfull, inte tunn eller elegant. Kroppen är svagt rektangulär: förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är 9:10. Rasen utvecklas sent i kroppen, och den fulla muskelmassan och volymen kan dröja tills hunden är tre till fyra år.

Huvudet är förhållandevis litet och trekantigt. Öronen får vara rosenöron eller framåtvikta; ståndöron ingår inte i rasidealet. Svansen kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans av varierande längd. En medfödd stubbsvans är en naturlig variation och ska inte blandas ihop med en kuperad svans.

Pälsen är hård, kort och slät och saknar underull. Vitt ska dominera, med en- eller flerfärgade fläckar i svart, tan, gult, leverbrunt, viltfärgat eller olika nyanser av fawn. Fläckar ska också finnas på huvudet, och små prickar i det vita är tillåtna. Utseendet kan alltså variera mycket utan att hundarna tillhör olika varianter av rasen.

Pälsen kräver lite skötsel, men fällningen kan märkas. Borsta bort lösa hår när det behövs, särskilt under fällningsperioder, och bada när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, öron, tassar och klor. Vänj valpen stegvis vid tandborstning och annan hantering. Lugn, belöningsbaserad hanteringsträning gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Dansk-svensk gårdshund är normalt snabb, nyfiken och människoorienterad, men rasnamnet är ingen garanti för en lättsam familjehund. Standardens ord är alert, livlig och uppmärksam. I vardagen märks det ofta som beredskap att följa med, reagera på rörelse och tala om när något händer i närheten.

Vaktuppgiften på gården märks fortfarande hos många individer. Många larmar när någon kommer, men hur lätt skallet startar och hur snabbt hunden tystnar varierar. I ett lyhört hem är det klokt att undersöka hur föräldrar och vuxna släktingar reagerar på dörrar, trapphus och besök. Det är mer träffsäkert än att utgå från att rasen alltid är tyst eller alltid skällig.

I SKK:s äldre BPH-sammanställning framstår rasen som i huvudsak trygg och förhållandevis energisk. Samtidigt varierar nyfikenhet, lekfullhet och intresse för främmande människor tydligt. BPH beskriver hundens reaktioner; det är inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Läs därför den enskilda hundens protokoll och fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen.

Bakgrunden som råttfångare gör intresset för små, snabba djur relevant. Det betyder inte att varje gårdshund jagar allt den ser, men en blivande ägare bör räkna med att träna avbrott och inkallning. Kaniner, marsvin och andra små sällskapsdjur behöver säkra utrymmen som hunden inte kan nå.

## Träning och motion

Dansk-svensk gårdshund behöver regelbunden fysisk och mental aktivitet, men det finns ingen korrekt timregel som passar alla. Ålder, hälsa, intensitet, miljö och återhämtning avgör hur en bra dag ser ut. En vuxen hund kan få en blandning av promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, lek och kort vardagsträning. Valpar behöver gradvis ökande erfarenheter och gott om vila, inte ett vuxenprogram i miniatyr.

Följ hundens beteende i stället för klockan. En rimlig nivå ger en hund som kan varva ned hemma, återhämtar sig efter aktivitet och fortfarande rör sig ledigt nästa dag. Ihållande rastlöshet kan betyda att vardagen saknar meningsfulla uppgifter, men mer fart är inte alltid lösningen. Ibland behöver hunden mer nosarbete, tydligare rutiner eller hjälp att komma till ro.

Prioritera färdigheter som hjälper en snabb och uppmärksam hund att fungera i vardagen:

- inkallning och frivillig kontakt när vilt eller andra störningar dyker upp
- att kunna avbryta jakt, grävande och intensiv lek
- lugnt beteende vid dörr, fönster och besök
- att kunna vila trots att människor rör sig i hemmet
- koppelgående och följsamhet i trafikerade miljöer
- trygg hantering av tassar, mun, öron och kropp

Träna stegvis med positiva, belöningsbaserade metoder och anpassa svårigheten till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket även betyder att skällande, dragande eller uppvarvning kan befästas om det ofta leder till det hunden vill ha. Agility, rallylydnad, spår, nosework och annan hundsport kan passa, men ingen särskild gren är ett krav. Det viktiga är en hållbar kombination av samarbete, nosarbete, rörelse och återhämtning.

## Hälsa

Dansk-svensk gårdshund betraktas generellt som en sund ras, men ”frisk ras” ersätter inte kontroll av den aktuella kullen. Be om registrerade resultat, datum och information om nära släktingar. Ett testnamn eller en märkning om att föräldrarna är hälsotestade säger för lite utan själva resultatet.

Höftledsdysplasi, HD, är ett område där gammal och ny information lätt blandas ihop. Rasen har i dag hälsoprogram nivå 1 hos SKK. Det betyder att HD-resultat kan registreras centralt, men att röntgen inte är ett krav för att valpar ska kunna registreras. Enligt rasklubben ska hundar med HD D eller E eller kliniska symtom inte användas i avel. Ett officiellt resultat och, när det finns, HD-index ger ändå värdefull information om just höfterna; det är inte ett intyg på hundens totala hälsa.

För patellaluxation säger rasklubbens aktuella rekommendationer att en hund som har tillståndet eller har opererats för det inte ska användas i avel. Rekommendationen innebär däremot inte att alla föräldradjur har ett obligatoriskt officiellt patellaresultat. Fråga därför både om undersökning och om knäproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

Primär linsluxation, PLL, är en allvarlig ögonsjukdom kopplad till en mutation i genen ADAMTS17, och det finns ett validerat DNA-test för rasen. Rasklubben rekommenderar särskilt testning när det finns bärare eller otestade nära släktingar i linjen utan en DNA-testad fri hund i mellanled. En bärare får enligt rekommendationen endast paras med en DNA-testad fri hund eller en hund som är fri genom härstamning, så kallat hereditärt fri. Ett fritt PLL-resultat gäller denna mutation; det utesluter inte andra ögonproblem eller andra sjukdomar.

Inför ett köp är det rimligt att kontrollera:

- föräldrarnas identitet och faktiska HD-resultat, om de är röntgade
- eventuell patellaundersökning och känd familjehistorik
- PLL-status och hur resultatet passar ihop med den andra förälderns
- sjukdomar, hältor, tandproblem och mentalitet hos nära släktingar
- att uppfödaren kan förklara både styrkor och osäkerheter i kombinationen

## Historia och ursprung

Dansk-svensk gårdshund är en gammal skandinavisk gårdshundstyp men en förhållandevis sent erkänd ras. Liknande hundar levde länge på gårdar i Danmark och södra Sverige, där de höll efter råttor, larmade när någon kom och fungerade som sällskap. Exakt hur typen uppstod är inte klarlagt. Kopplingar till pinscherhundar och brittiska vita jaktterrier har diskuterats, men ska inte beskrivas som en säker stamtavla.

Före erkännandet användes bland annat namnet skånsk terrier. Vid en svensk inventering 1986 samlades 107 hundar, vilket bidrog till bedömningen att typen var tillräckligt enhetlig och att det samtidigt fanns en användbar genetisk variation. Sverige och Danmark erkände rasen gemensamt 1987 under namnet dansk-svensk gårdshund.

FCI gav rasen ett preliminärt internationellt erkännande 2008 och ett definitivt erkännande 2019. Den placerades i grupp 2 som hund av pinschertyp, inte i terriergruppen. I dag är de flesta sällskapshundar, men viljan att larma, intresset för smågnagare och den stora arbetslusten gör rasens historia relevant även i ett modernt hem.

## Att leva med rasen

Dansk-svensk gårdshund passar bäst i ett hem där närhet, aktivitet och vardagsträning är en naturlig del av livet. Den kan fungera för en förstagångsägare, men den behändiga storleken gör inte rasen kravlös. Ägaren behöver uppskatta en snabb hund, kunna förebygga jakt och larm och vara beredd att träna lugn lika noggrant som fart.

Med barn ska samspelet alltid ledas av en vuxen. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn ska inte störa den när den äter, sover eller försöker gå undan. Bedöm föräldradjurens beteende och hundens egen förmåga att avbryta lek; uttrycket ”barnvänlig ras” är inte en säkerhetsgaranti.

En gårdshund kan leva med katt, men utfallet beror på individerna och introduktionen. Förhindra att hunden jagar katten, låt katten ha höga platser och fria flyktvägar och håll de första mötena korta och kontrollerade. Smådjur som kaniner och gnagare bör hållas fysiskt åtskilda även om hunden verkar lugn under uppsikt.

Lägenhet kan fungera om hunden får komma ut, arbeta med nosen och lära sig att inte bevaka varje ljud i huset. En trädgård ersätter inte aktivering, och ett stort hem löser inte ensamhet. Börja ensamhetsträningen med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, öka först när den verkligen kan koppla av och ordna annan omsorg om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

Träffa om möjligt båda föräldrarna eller andra vuxna släktingar före beslutet. Titta efter hur de hälsar, återhämtar sig efter en överraskning, reagerar på smådjur och ljud och kommer till ro efter aktivitet. Den informationen, tillsammans med verifierbara hälsodata och en uppfödare som känner sina linjer, säger mer om vardagen än generella löften om att rasen passar alla.

Dansk-svensk gårdshund

Swedish Kennel Club

Danish Kennel Club

The Danish/Swedish Farmdog Club of America

Fédération Cynologique Internationale

Dansk-svensk gårdshund är en livlig, medelstor till liten skandinavisk gårdshundsras, kompakt och atletisk med slät, övervägande vit päls med färgade fläckar. Den är mycket människoorienterad, intelligent och energisk, och är en kärleksfull familjehund när den får daglig motion, träning och mental stimulans.

Cimdor är en uppfödare av rasen Dansk-svensk gårdshund med bas i Norrköping i Sverige. Uppfödningen av dansk-svensk gårdshund inleddes 2024.

Cimdor

Lilla Bjers är en uppfödare av rasen Pudel, dvärg med bas i Tingstäde i Sverige.

Lilla Bjers

Mats Hansson

Riccadonna är en uppfödare av rasen Lagotto romagnolo med bas i Trelleborg i Sverige. Pälsvård och klippning har länge haft en tydlig plats i informationen om rasen.

Hunduppfödare

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet