## Snabbfakta

Tax är en tysk jakthund i FCI-grupp 4, framtagen för arbete både under och ovan jord. Rasen finns i nio varianter: normalstor, dvärg och kanin kombinerat med kort-, lång- eller strävhår. Det är därför klokare att välja tax efter storlek, hårlag, uppfödarens avelsmål och hundarnas faktiska egenskaper än efter rasnamnet ensamt.

- **Användning:** grytjakt, drevjakt, eftersök och sällskap.
- **Arbetssätt:** uthållig, självständig och mycket nosorienterad.
- **Storlek:** avgörs av bröstomfång, inte av mankhöjd eller en generell viktangivelse.
- **Päls:** kort-, lång- eller strävhårig, med tydligt olika skötselbehov.
- **Viktig hälsofråga:** diskdegeneration och diskbråck, ofta sammanfattat som IVDD.
- **Passar bäst för:** den som vill ha en lågställd jakthund med stor arbetslust och kan erbjuda både vardagsmotion, nosarbete och konsekvent träning.

Den slutliga storleksvarianten fastställs först när hunden är minst 15 månader. Föräldrarna ger en rimlig fingervisning, men valpens slutliga variant kan inte lovas före mätningen.

## Utseende och päls

Taxen ska vara låg och långsträckt men samtidigt kompakt, muskulös och rörlig. Kroppen är byggd för att kunna arbeta smidigt i trånga utrymmen, inte för att vara extremt lång eller tung. Rasstandarden anger ungefär en tredjedel av mankhöjden som markfrigång och ett förhållande mellan mankhöjd och kroppslängd på cirka 1:1,7–1,8.

Bröstomfånget mäts efter 15 månaders ålder, från mankens högsta punkt till bröstkorgens lägsta punkt. De aktuella intervallen är:

- **Normalstor tax:** hanar mer än 37 men högst 47 cm, tikar mer än 35 men högst 45 cm.
- **Dvärgtax:** hanar mer än 32 men högst 37 cm, tikar mer än 30 men högst 35 cm.
- **Kanintax:** hanar 27–32 cm, tikar 25–30 cm.

De tre hårlagen är mer än en utseendefråga. Korthårig tax har kort, tät och slätt åtliggande päls som normalt kräver begränsad regelbunden skötsel men ändå behöver ses över efter vistelse i terräng. Långhårig tax har underull och längre behäng som bör kammas där tovor lätt bildas, särskilt bakom öronen och på ben, buk och svans. Strävhårig tax har täckhår, underull, skägg och markerade ögonbryn. En korrekt sträv päls trimmas vid behov; att klippa ned den ger inte samma pälsstruktur.

Godkända färger och mönster beror delvis på hårlag. Rött, svart eller brunt med tanteckning, merle och brindle ingår i standarden, medan viltfärger är typiska för strävhår. Pälsfärg är ingen genväg till temperament eller jaktlust, men vissa färgkombinationer har betydelse för hälsan. Be uppfödaren förklara både registrerad färgbeteckning och nedärvning om valpen är merle.

## Temperament och personlighet

Taxens rasideal är vänligt och jämnt, utan rädsla eller aggression, men också energiskt, uthålligt och självsäkert. Självständigheten kommer från arbete där hunden måste fatta beslut på avstånd från föraren. I vardagen kan samma egenskap märkas som att taxen prövar om en regel verkligen gäller varje gång.

Jaktlust, socialitet, ljudbenägenhet, lekintresse och förmåga att koppla av varierar mellan individer och släktlinjer. Den svenska analysen av Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, BPH, ger en bild av många trygga taxar men omfattar mindre än en procent av den studerade svenskfödda populationen. Den kan därför inte användas som löfte om en enskild valps personlighet. Påståenden om att ett visst hårlag alltid är lugnare, mer lättlärt eller mindre jaktintresserat är också för grova.

Fråga i stället hur föräldrar och nära släktingar fungerar hemma, vid besök, på promenad och i nya miljöer. För en jakttax är provresultat och praktisk användning relevant; för en sällskapstax är det lika viktigt att få konkreta exempel på hur hundarna varvar ner efter aktivitet, hur mycket de låter och hur de fungerar vid hantering. En seriös uppfödare ska kunna beskriva både styrkor och sådant som kräver arbete.

## Träning och motion

Tax behöver daglig fysisk aktivitet och meningsfullt nosarbete, men en fast minutkvot passar inte alla. Ålder, kondition, underlag, storleksvariant, hälsa och hur hunden arbetar avgör belastningen. En vuxen, frisk tax kan vara en uthållig promenad- och friluftshund, medan en valp ska bygga styrka och koordination stegvis och en hund med ryggsymtom behöver veterinärens plan.

Spår, sökövningar, personspår och noggranna godisgömmor låter taxen använda sin bästa resurs: nosen. Korta, tydliga träningspass med en belöning hunden verkligen vill ha fungerar ofta bättre än upprepningar utan tydligt mål. Träna tidigt på inkallning, stopp, följsamhet och att kunna avbryta ett doftspår. Jaktlust försvinner inte genom lydnad, så långlina och genomtänkta miljöval är viktiga när inkallningen inte är säker. I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt utanför jakt, och mellan 1 mars och 20 augusti gäller särskild uppsikt där vilt kan finnas.

Rygghänsyn betyder inte att en frisk tax ska leva stilla. Det finns inte stöd för att ett totalförbud mot alla trappor eller möbelhopp i sig förhindrar IVDD. Bygg i stället god grundkondition, håll hunden i normalt hull, minska halkrisken hemma och undvik okontrollerade höga hopp eller kollisioner. Anpassa hjälpen i trappor och vid lyft efter hundens ålder, storlek och hälsa.

## Hälsa

Diskdegeneration och diskbråck är taxens viktigaste rasspecifika hälsofråga. IVDD innebär att diskarna mellan ryggkotorna förändras och i vissa fall trycker mot nerver eller ryggmärg. Sök veterinär skyndsamt om taxen plötsligt får tydlig rygg- eller nacksmärta, kröker ryggen, vägrar röra sig, går ostadigt, tappar kraft i benen eller får svårt att kontrollera urin och avföring. Vänta inte på att svaga neurologiska tecken ska gå över av sig själva.

SKK:s officiella ryggröntgen för tax räknar förkalkade diskar. Undersökningen görs från tvåårsdagen till dagen före fyraårsdagen och resultatet anges som K0, K1–K2, K3–K4 eller K5–K26. K0 betyder inga upptäckta förkalkningar, medan ett högre K-tal betyder fler helt eller delvis förkalkade diskar. Resultatet är ett avels- och riskunderlag, inte en garanti för att hunden aldrig får eller säkert kommer att få kliniska problem. Även uppgifter om diskbråck hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor är därför viktiga.

Ryggscreening och ögonlysning är frivilliga för tax i Sverige. Svenska Taxklubbens rasspecifika avelsstrategi rekommenderar ändå att rygg- och familjehistorik vägs in samt att avelsdjur ögonlyses inför avelsdebut och senare i livet. PRA förekommer i rasen. De aktuella registreringsbestämmelserna för tax reglerar bland annat variant, hårlag, färg och slutlig storleksmätning, men listar inte rygg- eller ögonundersökning som obligatoriska villkor för registrering. En köpare bör alltså fråga efter faktiska resultat i stället för att nöja sig med uttrycket ”testade föräldrar”.

Följ också hundens hull: en midja ska kunna ses och revbenen kännas med lätt tryck. När merle ingår i en kombination bör uppfödaren kunna redogöra för färganlagen. Två merleanlag kan ge dubbel merle, vilket hos hund är förknippat med ökad risk för hörsel- och ögonproblem.

## Historia och ursprung

Taxen utvecklades i Tyskland ur lågbenta jakthundar för arbete i gryt. Sådana hundar är kända sedan medeltiden, medan den organiserade aveln fick tydligare form under 1800-talet. Den tyska taxklubben grundades 1888, och aveln kom att omfatta de tre storlekarna och tre hårlagen som bildar dagens nio varianter.

Rasens låga format, kraftiga framdel, uthållighet och självständighet har en praktisk förklaring. Taxen skulle kunna följa vilt under jord, men också arbeta som drivande eller stötande hund och hjälpa till vid eftersök. I Sverige blev den särskilt betydelsefull som långsamt drivande hund när rådjursstammen ökade under 1940-talet. Svenska Taxklubben grundades redan 1901.

Det historiska användningsområdet märks fortfarande i vardagen. En tax som aldrig ska jaga behöver ändå få utlopp för nosarbete, problemlösning och rörelse. Det är också därför en köpare bör fråga vad uppfödaren faktiskt prioriterar: gryt, drev, eftersök, utställning eller främst sällskap.

## Att leva med rasen

Tax kan bo bra i lägenhet om den får tillräckligt med utevistelse, aktivitet och träning på ljud i trapphus och utanför dörren. Bostadens yta är mindre avgörande än vardagens innehåll. Planera för flera rastningar, möjlighet att nosa i lugn takt och en plats där hunden får vila ostört. Ensamhet ska läras in gradvis; avbryt och förenkla om hunden visar oro. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid handlar om rastning, inte om hur länge en enskild tax bör lämnas ensam.

Med barn kan taxen bli en fin familjehund, men små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar. Små barn bör inte bära taxen; en liten hund kan lätt tappas och rygg och bakdel måste få ordentligt stöd vid lyft. Hunden ska alltid ha en trygg, fredad viloplats.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidigare erfarenhet och jaktlust. Introducera lugnt, använd barriär och ge båda djuren separata säkra platser. En tax med stark jaktlust behöver inte bli pålitlig med kanin, marsvin eller katt bara för att möten tränas. Säker fysisk separation kan vara den rätta långsiktiga lösningen.

Inför köp bör du be om konkreta svar på följande:

- Vilken storlek och vilket hårlag väntas valpen få, och hur säkert går det att bedöma?
- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de och nära släktingar i vardagen?
- Finns officiellt K-resultat och uppgifter om kliniska ryggproblem hos föräldrar, syskon eller tidigare avkommor?
- När ögonlystes föräldrarna senast, och vad visar resultatet?
- Vilka BPH-, jakt- eller utställningsresultat är registrerade och relevanta för just denna kull?
- Hur har valparna vant sig vid hantering, vardagsljud, människor och korta stunder utan kullsyskon?

Den bästa matchningen är inte automatiskt den minsta, lugnaste på besöket eller den färg du först fastnar för. Välj den kombination där uppfödarens mål, hundarnas dokumenterade hälsa och temperament samt din egen vardag pekar åt samma håll.

UK Dachshund Club

British Veterinary Association

FCI - Fédération Cynologique Internationale

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Tax: djärv, långsträckt, kortbent jakthund, ursprungligen avlad för grävling och kanin. Finns med slät, lång och sträv päls, i normalstorlek och dvärgstorlek. Lojal, spårsäker, självständig och ofta skällig. Behöver regelbunden men skonsam motion och viktkontroll för att skydda ryggraden.

Bardot's

## Snabbfakta

Akita är en stor japansk spetshund som i dag främst hålls som sällskapshund. Den är självständig, uppmärksam och ofta lugn hemma, men kräver en ägare som kan träna tålmodigt och hantera en stark hund i möten med omvärlden.

- **Ursprung:** Japan
- **Rasgrupp:** Grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp
- **Mankhöjd enligt rasstandarden:** 67 cm för hanar och 61 cm för tikar, med 3 cm tolerans åt båda hållen
- **Vikt:** FCI:s rasstandard anger ingen officiell vikt
- **Päls:** Rak, grov täckpäls med mjuk och tät underull
- **Vanliga användningsområden:** Sällskap, utställning, spår, sök och annan vardagsaktivering

Akita och American akita är två skilda raser. Den japanska akitan är lättare och mer utpräglat spetstypad, med ett snävare urval av godkända färger. American akita är grövre byggd och har en annan rasstandard. Därför bör information, hälsoundersökningar och stamtavlor alltid kontrolleras för rätt ras.

Rasen passar bäst hos den som uppskattar en självständig hund och kan planera hundmöten, inkallning och tidig miljöträning. Den är sällan rätt val om målet är en hund som vill hälsa på alla eller upprepa samma övning många gånger.

## Utseende och päls

Akita ska vara stor, robust och välbalanserad, med ståndöron och en grov svans som bärs tydligt ringlad över ryggen. Rasstandarden anger 67 cm för hanar och 61 cm för tikar; båda får avvika 3 cm uppåt eller nedåt. Standarden anger däremot ingen vikt, så viktuppgifter från andra håll bör inte behandlas som ett officiellt rasintervall.

Godkända färger är röd fawn, sesam, brindle och vit. Sesam betyder röd fawn med svarta hårspetsar. Alla färger utom vitt ska ha **urajiro**: vitaktig päls på bland annat nospartiets sidor, kinderna, kroppens undersida, svansens undersida och benens insidor. Svart mask och fläckar på vit botten hör inte till den japanska akitans rasstandard; sådana drag kan förekomma i American akitas färgbild och är ännu ett skäl att inte blanda ihop raserna.

Pälsen består av grova, raka täckhår och mjuk, tät underull. Den är något längre över manke och bakdel och längst på svansen. Akita fäller normalt mycket underull omkring två gånger om året. Då behöver den kammas igenom ordentligt och ofta nog för att lös underull inte ska packas. Mellan fällningsperioderna anpassas borstningen efter individens päls, och hunden badas vid behov.

Vänj valpen tidigt och lugnt vid borstning, kloklippning, tandkontroll och att någon undersöker tassar, öron och hud. Det är särskilt värdefullt för en stor, självständig hund: frivillig och belönad hantering gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Akita beskrivs som lugn, trofast och mottaglig, men också som självsäker och självständig. Det innebär inte att alla individer beter sig likadant. Uppfödning, tidiga erfarenheter, träning och den enskilda hundens personlighet påverkar hur den fungerar med människor och djur.

Många akitor knyter starka band till sin familj och vill gärna ha uppsikt över vad som händer hemma. Mot främmande personer kan en individ vara avvaktande. Målet bör inte vara att hunden måste uppskatta fysisk kontakt med alla, utan att den kan förhålla sig lugnt och säkert till besök, förbipasserande och nya miljöer.

SKK lyfter att rasen kan få problem med andra hundar, särskilt av samma kön. Se det som en risk att planera för, inte som en garanti om varje individ. Välj kontrollerade introduktioner, undvik påtvingade hälsningar och lär dig läsa tidiga tecken på spänning. Fråga uppfödaren hur föräldrar och nära släktingar fungerar med hundar av båda könen.

Rasens bakgrund som jakt- och vakthund gör att säkerhet kring smådjur och löshet behöver bedömas individuellt. En akita som har vuxit upp med en katt kan fungera väl med just den katten, men det säger inte hur hunden reagerar på springande djur utomhus. Använd koppel eller långlina tills inkallningen är ordentligt prövad där hunden ska vara lös.

Akita kan leva med barn, men rasnamnet är ingen trygghetsgaranti. Små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen, och hunden behöver en ostörd viloplats. Eftersom en vuxen akita är stor och stark ska en vuxen också bära ansvaret för promenader och svåra hundmöten.

## Träning och motion

Akita behöver fysisk och mental aktivitet varje dag, men det finns inget auktoritativt, fast antal motionsminuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition och aktivitetens intensitet avgör vad som är lagom. Promenader bör kombineras med uppgifter där hunden får tänka och använda nosen.

Spår, sök, nosarbete och varierade promenader passar rasens dokumenterade intresse för lukt och spår. Lydnad och agility kan också fungera när upplägget anpassas till individen. SKK påpekar att akita kan tröttna på enformig träning. Korta, tydliga pass med meningsfull belöning fungerar därför ofta bättre än många mekaniska repetitioner.

Träna med trygghet, konsekvens och positiv inlärning. Belöna det beteende du vill se och gör svårigheterna gradvis större. Hård fysisk korrigering löser inte självständighet och riskerar att skada tilliten. Prioritera särskilt:

- kontakt och följsamhet med slakt koppel
- att passera andra hundar lugnt och kunna öka avståndet vid behov
- inkallning först i störningsfria miljöer och sedan med långlina
- en väl inlärd plats där hunden kan koppla av när ni får besök
- frivillig hantering av tassar, mun, öron och päls

En inhägnad plats är det säkraste valet för fri rörelse innan inkallningen fungerar även under störning. Även en vältränad akita kan fatta självständiga beslut, så löshet bör avgöras av den enskilda hundens beteende och platsens risker, inte av en allmän beskrivning av rasen.

## Hälsa

Akita betraktas generellt som en förhållandevis frisk ras, men rasklubbens avelsstrategi pekar ut autoimmuna sjukdomar, höftledsdysplasi och ögondiagnoser som områden att följa. Ett bra valpköp handlar därför både om registrerade undersökningsresultat och om öppen information om sjukdomar i släkten.

Två särskilt uppmärksammade diagnoser är sebaceous adenitis, **SA**, och Vogt–Koyanagi–Harada-liknande syndrom, ofta kallat **VKH** eller **UDS** hos hund. SA är en inflammation som skadar talgkörtlarna och kan ge hud- och pälsproblem. VKH/UDS kan ge förändrad pigmentering och allvarliga ögonproblem. Diagnoserna har förekommit hos ett fåtal svenska akitor i rasklubbens redovisning för 2000–2020, men de siffrorna ska inte läsas som en aktuell riskprocent. Rasklubbens strategi säger att hundar med diagnostiserad SA eller VKH inte ska användas i avel och att familjebilden ska vägas in.

För höfter finns en viktig skillnad mellan regel och rekommendation. Enligt SKK:s registreringsregler 2026 måste båda föräldradjuren ha en officiell HD-status för att en akitakull ska kunna registreras. Kravet betyder att resultatet ska finnas; det betyder inte i sig att varje godkänd kombination har HD-grad A eller B. Rasklubbens avelsstrategi är strängare och anger att hundar med HD-grad D eller E inte ska användas i avel.

Ögonlysning är inte ett registreringskrav för akita i de svenska reglerna 2026. Rasklubben beskriver undersökningen som frivillig men önskvärd någon gång under livet för hundar som ska gå i avel. Även ett frivilligt resultat kan ge värdefull information när du jämför uppfödare.

Be uppfödaren att visa och förklara:

- båda föräldrarnas officiella HD-resultat i SKK:s register
- om föräldrarna är ögonlysta och vilka resultat som finns i nära släkt
- om SA, VKH/UDS eller andra diagnostiserade hud- och ögonsjukdomar finns hos nära släktingar
- hur hälsa, mentalitet och genetisk variation har vägts ihop i just den planerade kombinationen

Sök veterinär vid ihållande hudförändringar, tydligt håravfall, pigmentförlust, ögonsmärta, rodnad eller plötsligt förändrad syn. Sådana symtom har flera möjliga orsaker och kan inte bedömas säkert utifrån rasen eller en text på nätet.

## Historia och ursprung

Akita kommer från Japan och har fått sitt namn från Akita-regionen. FCI:s historik beskriver Akita Matagi som medelstora björnhundar. Från 1603 användes de även till hundkamp, och från 1868 korsades de med tosa och mastiff. Hundkamp förbjöds 1908, och 1931 utsågs nio framstående akitor till japanska naturminnen.

Andra världskriget slog hårt mot rasen. Efter kriget fanns tre tydliga typer: matagi-akita, kamphunds-akita och hundar med schäferinslag. Japanska uppfödare arbetade därefter för att återställa den ursprungliga spetstypen genom att använda matagi-akita och minska inflytandet från de utländska raserna. Det arbetet formade dagens japanska akita.

Den amerikanska utvecklingslinjen tog en annan riktning. Hundar av den tyngre efterkrigstypen fördes till USA, där American akita utvecklades. I Sverige delades populationen år 2000, och dagens svenska akitaavel bygger enligt rasens avelsstrategi på japanska linjer. Därför är Akita och American akita inte två namn för samma hund, utan separata raser med egna standarder.

## Att leva med rasen

Akita kan bo i lägenhet om vardagen ger tillräcklig rastning, aktivering och utrymme att vila ostört. Bostadens storlek avgör inte ensam om livet fungerar. Viktigare är att en stor hund kan passera trapphus och smala utrymmen lugnt, att hundmöten går att hantera och att det finns bra promenadområden i närheten.

Ensamhet måste tränas gradvis. En vuxen, trygg och ensamhetstränad hund kan ofta vara själv några timmar, medan en valp inte kan lämnas ensam på samma sätt. Hur snabbt träningen går varierar mellan individer. Öka inte tiden när hunden visar oro; ordna i stället hundvakt, dagmatte eller annan lösning om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

I ett hem med andra hundar behöver du väga in kön, hur individerna fungerar med andra hundar och om de kan hållas åtskilda. Ge mat och tuggben separat om det finns risk för konkurrens, och ordna flera ostörda viloplatser. Med katt eller smådjur behövs kontrollerade introduktioner och möjlighet att skilja djuren åt med grind eller dörr. Tidigare lugn samvaro gör inte alla framtida situationer riskfria.

Inför ett valpköp bör du träffa vuxna hundar från uppfödarens linjer och be om konkreta exempel, inte bara allmänna rasord. Fråga hur hundarna fungerar vid hundmöten, besök, hantering, ensamhet och nya miljöer. Jämför svaren med ditt faktiska liv: vem sköter promenaderna, hur löser ni gäster, var kan hunden få lugn och vad händer om den inte kan gå lös eller umgås med familjens andra hund? Den genomgången säger mer om matchningen än om akita beskrivs enbart som lojal, lugn eller självständig.

Akita

American Kennel Club (AKC) - Akita Breed Overview

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Stor, kraftfull japansk spetsras med bred skalle, ringlad svans och tät dubbel päls som fäller rikligt. Lugn, självständig och reserverad mot främlingar men djupt lojal mot familjen och en naturlig väktare. Intelligent men viljestark, passar bäst för erfarna och konsekventa ägare.

Petit basset griffon vendéen

Société Centrale Canine (France)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Norsk Kennel Klub (Norway)

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Petit basset griffon vendéen: liten, robust fransk drivande hund med sträv, rufsig päls samt buskiga ögonbryn och skägg. Glad, social och komisk men samtidigt självständig, skällig och viljestark. Behöver mycket motion, tålmodig positiv träning och säkra stängsel på grund av stark jaktlust.

En liten kennel i hemma miljö som föder upp SKK reggade , vaccinerade o chippade hundar av raserna:

- Petit Basset Griffon Vendeén 
- Kishu
- Japansk Akita

Petit Fantasy

Svensk lapphund

Swedish Kennel Club

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

The Lapphund Club of Finland

Deutscher Club für Nordische Hunde (German Club for Northern Dogs)

Svensk lapphund är en urgammal nordisk spetsliknande vallhund med kompakt, kraftig kropp och tjock, svart dubbelpäls. Livlig, skällig och mycket människoorienterad utmärker den sig som vallhund och inom hundsport. Aktiv, intelligent och känslig behöver den regelbunden motion, träning och nära kontakt med familjen.

Isländsk Fårhund

The Icelandic Sheepdog International Cooperation

The Icelandic Sheepdog Association of America

Isländsk Fårhund är Islands enda inhemska spetsliknande vallhund – medelstor till liten, robust och smidig, med krökt svans och tjock dubbelpäls i olika färger. Den är gladlynt, social och ljudlig, trivs med daglig motion, nära gemenskap med familjen, mjuk träning och regelbunden pälsvård.

Jambos

Chodský pes

Verein für Deutsche Schäferhunde (SV)

Medelstor tjeckisk vall- och vakthund med svart päls och tanfärgade tecken. Atletisk, intelligent och människoorienterad, knyter starka band till sin familj, behöver daglig motion och mental aktivering och svarar bäst på mjuk, konsekvent träning. I allmänhet frisk med lång livslängd.

## Snabbfakta

Rat Terrier är en liten till medelstor amerikansk terrier. Den har mycket energi, stark jaktlust och samarbetar gärna med sin ägare. Rasen utvecklades som gårdshund för att hålla efter råttor och andra skadedjur. Den används i dag främst som sällskapshund, men arbetsbakgrunden märks fortfarande tydligt i hur snabbt den upptäcker rörelse och hur gärna den söker, jagar och löser uppgifter.

- **Ursprung:** USA
- **Rasgrupp:** Grupp 3, terrier
- **Användning:** Ursprungligen gårds- och råtthund; i dag främst aktiv sällskapshund
- **Storlek:** Miniatyr 25,5–33 cm; standard över 33 och upp till 46 cm i mankhöjd
- **Vikt:** Rasstandarden anger inget viktspann. Kroppen ska vara välbalanserad och vikten ska passa hundens storlek och byggnad.
- **Päls:** Kort, åtliggande, slät och glansig
- **Färg:** Skäckig, alltså färgade fält i kombination med vitt; flera färger och teckningar är tillåtna
- **Temperament:** Uppmärksam, tillgiven, energisk och lättlärd, med tydlig jaktinstinkt
- **Erkännande:** Erkänd av Nordisk Kennel Union, NKU, men inte av FCI

Rat Terrier passar bäst hos den som vill göra saker tillsammans med sin hund och kan arbeta aktivt med jaktlust, inkallning och vardagsro. Den lilla kroppen ska inte förväxlas med ett litet aktivitetsbehov.

## Utseende och päls

Rat Terrier är kompakt, stark och smidig utan att vara grov. Kroppen är bara något längre än den är hög, och helheten ska förmedla fart, styrka och balans. Det finns två officiella storleksvarianter: miniatyr på 25,5–33 cm och standard på över 33 och upp till 46 cm. Rasstandarden anger ingen idealvikt, så en enskild siffra säger mindre än hundens proportioner, hull och rörelser.

Huvudet är kilformat och uttrycket vaket. Öronen kan vara helt eller delvis upprättstående eller nedvikta; inget av dessa godkända sätt att bära öronen föredras framför de andra. Svansen kan vara naturligt kort eller naturligt lång. En lång svans smalnar av och når ungefär till hasen, men längden i sig är inte viktig enligt standarden. Svanskupering är förbjuden i Sverige.

Pälsen är kort, åtliggande, slät och glansig. Den typiska teckningen är skäckig: tydliga färgade fält kombineras med vitt. Tillåtna färger är bland annat svart eller leverbrunt, rött, aprikos, blått, fawn, rödgult och citron, med eller utan tanteckning. Vitt ingår alltid i teckningen och färgvariationen är stor.

Den korta pälsen är enkel att sköta och kontrollera. Borsta vid behov för att få bort lösa hår och smuts, och se samtidigt över hud, öron, tassar, klor och tänder. Bad behövs när hunden blivit smutsig, inte enligt ett fast schema. Hur mycket en Rat Terrier fäller varierar mellan individer och över året.

## Temperament och personlighet

Rat Terrier är uppmärksam, tillgiven och full av energi, men också lättlärd när träningen är tydlig och motiverande. Den registrerar snabbt vad som händer omkring den och kan vara reserverad mot främlingar. Rasstandarden beskriver den som generellt vänlig mot andra hundar, men individer och möten skiljer sig åt.

Den starka jaktinstinkten är rasens viktigaste vardagsegenskap att förstå. En Rat Terrier kan reagera mycket snabbt på en gnagare, fågel eller annat litet djur. Det betyder inte att alla individer beter sig likadant, men en blivande ägare behöver planera utifrån att jaktlusten kan vara stark. Träning minskar risker och förbättrar samarbetet, men tar inte bort hundens genetiska anlag.

Tidig socialisering och miljöträning hjälper hunden att bli trygg med människor, hundar, ljud och olika miljöer. Arbetet behöver fortsätta genom uppväxten i en takt där hunden känner sig säker. Skapa lugna erfarenheter, ge avstånd när det behövs och belöna det beteende du vill se mer av.

Rasen kan passa en engagerad förstagångsägare, men är inget självklart enkelt förstaval. Ägaren behöver uppskatta träning, förebygga jakt efter smådjur och hjälpa en alert hund att sortera intryck och varva ner.

## Träning och motion

Rat Terrier behöver fysisk rörelse, mental problemlösning och gemensam träning varje dag. Det finns inget välgrundat minutantal som passar alla. Bedöm nivån efter hundens återhämtning, hull, koncentration och förmåga att komma till ro.

Variera promenader med nosarbete, sökövningar, kontaktträning, problemlösning och kontrollerad lek. Öka belastning och svårighetsgrad gradvis, särskilt för en växande hund, och anpassa efter ålder, kondition och hälsa.

Belöningsbaserad, stegvis träning passar rasens snabbhet och arbetslust. Prioritera tre färdigheter tidigt:

1. **Inkallning:** träna först i enkla miljöer och använd långlina där hunden riskerar att dra efter vilt.
2. **Avstå och byta fokus:** belöna när hunden kan lämna en doft, rörelse eller ett föremål och vända tillbaka till dig.
3. **Vardagsro:** lär hunden att vila på en bestämd plats och att aktivitet följs av återhämtning.

En inhägnad behöver vara säker för den enskilda hunden och platsen. Det finns ingen universell stakethöjd som garanterar att en Rat Terrier stannar kvar. Kontrollera öppningar, glipor mot marken och grindar, och lämna inte hunden utan tillsyn bara för att tomten är inhägnad.

I svensk natur gäller särskild hänsyn till vilt. Mellan den 1 mars och den 20 augusti ska hundar hindras från att springa lösa där det finns vilt. Under resten av året ska de hindras från att driva eller förfölja vilt när de inte används vid jakt. En hund med stark jaktlust behöver ofta koppel eller långlina tills inkallningen fungerar trots starka störningar.

## Hälsa

Det går inte att säga säkert hur vanliga olika hälsoproblem är hos Rat Terrier i Sverige. Svenska Kennelklubben konstaterar att antalet registrerade hundar är för litet för en tillförlitlig bedömning. Rasens avelsstrategi (RAS), publicerad 2022 och baserad på data till och med 2021, beskriver också en liten och till stor del ung nordisk population. Granska därför den aktuella kullen och dess släkt i stället för att utgå från ett allmänt omdöme om rasens hälsa.

Skilj mellan regler och rekommendationer. SKK:s registreringsregler för 2026 listar inga särskilda hälsokrav för Rat Terrier. Avelsstrategin rekommenderar ändå att föräldradjurens DNA-status för ögonsjukdomarna primär linsluxation, PLL, och prcd-PRA är känd före parning. Den tar också upp patellaluxation och rekommenderar att uppfödaren kontrollerar att valparna hör före leverans. Den amerikanska rasklubben rekommenderar dessutom bedömning av knäleder, höfter och hjärta samt DNA-test för PLL. Det amerikanska programmet är inte ett svenskt registreringskrav.

Be uppfödaren visa vilka kontroller som gjorts på båda föräldradjuren och förklara resultaten. En anlagsbärare är inte detsamma som en sjuk hund; fråga hur nedärvningen och den andra förälderns testresultat påverkar parningen. Fråga också vilka hälsoproblem som har förekommit i släkten och hur tidigare kullar följs upp.

Inför köp är följande kontrollfrågor mer användbara än en lång sjukdomslista:

- Vilka undersökningar och DNA-tester har gjorts, när och av vem?
- Går resultaten att verifiera i intyg eller officiella register?
- Hur har hörseln hos valparna kontrollerats?
- Finns det kända ögon-, knä-, höft- eller hjärtproblem i nära släkt?
- Hur arbetar uppfödaren med genetisk variation i den lilla svenska populationen?

Ett veterinärbesiktningsintyg beskriver valpens status vid undersökningen, men ersätter inte kunskap om föräldradjur och släkt. Sök veterinär vid smärta, hälta, synförändring, tydligt förändrad hörsel eller andra symtom.

## Historia och ursprung

Rat Terrier utvecklades i USA som en mångsidig gårdshund. Huvuduppgiften var att hålla efter råttor och andra skadedjur, och rasstandarden beskriver också förmåga att jaga småvilt och arbeta både ovan och under jord. Bakgrunden förklarar dagens vaksamhet, snabba reaktioner, energi och jaktlust.

United Kennel Club erkände rasen 1999 och American Kennel Club gav den fullt erkännande 2013. Svenska Kennelklubben beslutade om erkännande hösten 2016, med verkan från den 1 januari 2017. Den svenska standardöversättningen fastställdes samma år och bygger på American Kennel Clubs standard.

Rat Terrier är erkänd inom Nordisk Kennel Union men inte av FCI. Den är alltså erkänd och registrerbar i Sverige även om den saknar FCI-erkännande. Skillnaden handlar om vilken kennelorganisation som har antagit rasen och standarden.

## Att leva med rasen

Rat Terrier kräver mer planering kring jaktlust och aktivitet än kring bostadens storlek. Rasen kan bo i lägenhet om den får tillräckligt med rörelse, nosarbete, träning och återhämtning. I ett lyhört hus behöver ägaren förebygga skällande med lugn träning. Hus och trädgård ersätter inte gemensam aktivitet.

Med barn är vuxen närvaro den viktigaste säkerhetsregeln. Barn ska låta hunden äta och vila i fred, och hunden behöver en ostörd plats. En vuxen ansvarar för promenader, träning och situationer som kan leda till konflikt.

Med andra hundar kan rasen fungera väl, men introduktioner bör vara lugna och anpassade till individerna. Samlevnad med katt beror på båda djurens erfarenheter och hur hemmet kan delas upp. Börja med fysisk separation, ge katten säkra reträttvägar och förhindra jakt från första mötet. Lämna dem inte ensamma tillsammans förrän samspelet varit stabilt över tid.

Möss, hamstrar, marsvin och andra små sällskapsdjur kräver större försiktighet. SKK varnar uttryckligen för att Rat Terrier kan se dem som byte. Utgå därför från fysisk separation och säkra utrymmen; lydnad är inte ett tillräckligt skydd när ingen vuxen har uppsikt.

Ensamhet behöver tränas gradvis. Börja med mycket korta avstånd och stunder när hunden är trygg och lugn, och öka först när den kan slappna av. Vissa individer lär sig snabbt medan andra behöver betydligt längre tid. Långvarigt skällande, oro, flyktförsök eller förstörande är tecken på att upplägget måste backas och anpassas.

Den korta pälsen ger inget bestämt svar på hur hunden klarar nordiskt väder. Följ individens beteende i kyla, vind och väta och anpassa aktivitet och skydd. En hund som spänner sig, lyfter tassar eller vill avbryta promenaden behöver hjälp att bli varm, men ingen temperaturgräns eller klädregel passar alla.

Kort päls gör inte heller rasen allergifri. Allergener från hundar finns bland annat i saliv och hud, och mängden varierar mellan individer. Den som har allergi bör därför utreda sin egen känslighet och träffa den aktuella hunden flera gånger i stället för att lita på rasens pälstyp.

Rat Terrier är rätt val när du vill ha en snabb, uppmärksam och arbetsvillig terrier och är beredd att göra jaktlust, träning och återhämtning till en del av vardagen. Den är mindre lämplig om smådjur måste kunna röra sig fritt i hemmet, om hunden ofta ska lämnas ensam eller om du söker en liten hund som nöjer sig med enbart korta promenader.

Rat Terrier

Rat Terrier är en amerikanskutvecklad, liten till medelstor, atletisk gårds- och skadedjursjägare. Den är intelligent och energisk och trivs med träning, motion och nära kontakt med familjen. Med en kort, lättskött päls i många brokiga färger passar den aktiva hem och utmärker sig i olika hundsporter.

Blackmarsh

## Snabbfakta

Siberian husky är en medelstor, erkänd slädhundsras för arbete i spann: lätt last, måttlig fart och långa sträckor. Det är en vänlig och social hundtyp, men få individer passar för ett liv enbart som sällskapshund. Rasen passar bäst hos den som verkligen vill ge hunden drag- eller uthållighetsarbete och kan hantera stark jaktlust, stort rörelsebehov och svårigheter med ensamhet.

- **Användning:** nordisk slädhund i FCI grupp 5.
- **Ursprung:** hundtypen utvecklades i nordöstra Sibirien; rasens officiella ursprungsland är USA.
- **Storlek:** hanar 53,5–60 cm och 20,5–28 kg; tikar 50,5–56 cm och 15,5–23 kg.
- **Typiskt temperament:** vänlig, mjuk, alert och utåtriktad enligt rasstandarden.
- **Viktigast i vardagen:** meningsfullt arbete, trygg kontroll utomhus, flockgemenskap och tidig vardagsträning.

En stor tomt ersätter inte arbete och promenader, och många promenader ersätter inte automatiskt rasens behov av att få använda kroppen tillsammans med en förare eller ett spann. Den avgörande frågan är därför inte bara hur aktiv du är, utan om du vill leva med en slädhund och ordna en vardag som passar dess ursprungliga uppgift.

## Utseende och päls

Siberian husky ska se ut som en uthållig arbetshund, inte som en tung frakthund eller en skör sprinter. Kroppen är måttligt kompakt, något längre än hög och byggd för lätta, jämna rörelser. Rätt hull och välutvecklad muskulatur är viktigare för funktionen än ett kraftigt eller extra lurvigt intryck.

Ögonen är mandelformade och får vara bruna, blå, olikfärgade eller flerfärgade. Blå ögon är alltså tillåtna, men ögonfärgen säger inget om hundens arbetsförmåga, temperament eller lämplighet för ett visst hem.

Pälsen är en medellång dubbelpäls med mjuk, tät underull och raka täckhår. Underullen kan saknas under fällning utan att det är onormalt. Pälsfärgerna svart, grå, viltfärgad (agouti), sobel, röd och vit är tillåtna, som enfärgat eller i flera nyanser och teckningar. Merle och brindle är däremot inte godkända mönster i rasstandarden.

Borsta efter hundens faktiska behov och arbeta varsamt igenom lös underull när den fäller. Det behövs inget fast schema som passar alla hundar eller årstider. Rasstandarden tillåter putsning mellan tårna och runt tassarna men inte annan kosmetisk trimning. Klippning av medicinska skäl är förstås en veterinärfråga, inte pälsstyling.

## Temperament och personlighet

En rastypisk siberian husky är vänlig, mjuk, uppmärksam och utåtriktad, men också självständig och starkt präglad av livet i flock. Den ska inte vara överdrivet misstänksam mot främlingar, vaktande eller aggressiv mot andra hundar. Det är en beskrivning av rasidealet, inte en garanti för varje individ.

Flockinstinkten har gjort rasen skicklig på att arbeta nära andra hundar. Den betyder inte att varje husky automatiskt fungerar med alla hundar i hemmet. Lekstil, hantering av mat och andra resurser, kön, ålder, tidigare erfarenheter och en lugn introduktion spelar fortfarande roll.

Jaktlusten är en av de viktigaste egenskaperna att förstå före köp. Många hundar av rasen är svåra att ha lösa, även när inkallningen har tränats väl. En långlina eller ett säkert inhägnat område ger frihet utan att inkallningen behöver bära hela säkerheten. Med katt beror utfallet på individ, uppväxt och kattens beteende, men samboende får aldrig tas för givet. Smådjur och fåglar behöver en fysisk avskiljning som inte bygger på att hunden väljer att avstå från jakt.

Rasstandardens vänliga temperament gör heller inte hunden automatiskt säker med barn. Barn och hund behöver lära sig varandras signaler, en vuxen ska vara närvarande med små barn och hunden ska ha en ostörd viloplats.

## Träning och motion

Siberian husky behöver mycket rörelse, träning och stimulans, men ett universellt antal timmar per dag ger en falsk bild. Behovet påverkas av ålder, kondition, hälsa, temperatur, underlag och hur krävande arbetet är. Det är viktigare att hunden får arbeta på ett sätt som passar rasen, återhämta sig och vara lugn hemma än att en viss tid har gått.

Drag i spann, skidåkning med hund och genomtänkt barmarksarbete ligger nära rasens funktion. Belastning och distans måste byggas upp gradvis, och nybörjaren har mycket att vinna på att lära sig sele, linor, kommandon, omkörningar och hur väder och underlag bedöms genom en erfaren polarhundsklubb. Rasklubbens dragprov, bland annat DP20+, används för att bedöma hundens funktion, mentalitet och förmåga som polarhund i arbete.

Vardagen behöver också lugna promenader, nosarbete, samarbete och återhämtning. Prioritera tidigt:

- följsamhet i koppel och lugn vid selning;
- stopp, riktning och förmåga att vänta före start;
- säkra rutiner vid dörrar, bil, grindar och hundgård;
- inkallning som tränad färdighet, utan att den blir enda skyddet mot jakt;
- passivitet, hantering och att kunna varva ner efter arbete.

Träningen bör vara positiv, tydlig och välplanerad. Hårdare metoder löser inte självständighet och kan skada samarbetet. I varmt väder ska belastningen sänkas eller flyttas till svalare tider. Tjock päls och motion ökar risken för överhettning; avbryt om hunden får kraftig flämtning, blir svag, okoordinerad eller ovanligt trött. Låt hundens signaler och förhållandena styra, inte ett enda temperaturtal.

## Hälsa

Siberian husky beskrivs i den svenska avelsstrategin som en generellt frisk ras, men underlaget har en viktig begränsning: relativt få hundar har undersökts för höfter, armbågar och ögon. Att majoriteten av de undersökta hundarna varit friska bevisar därför inte att varje linje är fri från ärftliga problem.

I SKK:s aktuella registreringsregler är siberian husky inte en av raserna med ett särskilt krav på höftledsstatus. Det är alltså fel att beskriva HD-röntgen eller ögonlysning som ett allmänt svenskt registreringskrav för rasen. Resultat kan ändå vara värdefulla. Be uppfödaren visa vilka undersökningar som faktiskt är gjorda, varför de valts och hur resultaten ser ut hos föräldrar, syskon och äldre släktingar.

Det finns också DNA-test för tre dokumenterade varianter: SHPN1, SPS1 och HUU. SHPN1 är en fortskridande neurologisk sjukdom som påverkar rörelseförmågan. Den bedöms nedärvas recessivt, men alla hundar med två kopior av varianten får inte tydliga symtom. Den svenska rasklubben har särskilt uppmärksammat kända SHPN1-bärare i svenska stamtavlor. En bärare är inte samma sak som en sjuk hund; det viktiga är att parningen planeras med kunskap om båda föräldrarnas status. SPS1 gäller en form av skakningar hos valpar, medan HUU innebär förhöjd urinsyra med risk för uratsten. Att test finns betyder inte att alla tre är obligatoriska för varje svensk kull. Fråga vilka test som är relevanta i just släkten och be att få se ursprungliga laboratoriesvar.

Titta också på hur hundarna faktiskt håller för arbete. Fråga hur äldre släktingar har klarat träning, om återkommande hälta, tassproblem, neurologiska symtom eller urinsten förekommit och vid vilken ålder problem i så fall började. Håll hunden slank, bygg kondition stegvis och utred förändrade rörelser i stället för att träna igenom dem.

## Historia och ursprung

Siberian husky utvecklades som slädhund i nordöstra Sibirien, medan USA är rasens officiella ursprungsland i FCI-standarden. Den ursprungliga uppgiften var att dra lätt last i måttlig fart över långa avstånd, en funktion som fortfarande förklarar rasens storlek, rörelser, flockarbete och uthållighet.

De sibiriska hundarna väckte uppmärksamhet i Alaska när ett spann deltog i All Alaska Sweepstakes 1909 och blev trea. Året därpå kom spann med dessa hundar på första, andra och fjärde plats. Leonhard Seppala vann tävlingen tre år i rad 1915–1917 och blev senare en av förarna i serumtransporten till Nome 1925, där hundspann förde difteriserum genom Alaska.

American Kennel Club erkände siberian husky 1930. FCI gav rasen definitivt erkännande 1966. De här årtalen är dokumenterade. Däremot finns inget säkert stöd för populära berättelser om att alla moderna hundars temperament kommer av att deras förfäder sov i familjernas tält.

## Att leva med rasen

Siberian husky fungerar bäst i ett hem där slädhundslivet är en del av planen, inte en aktivitet man kanske provar senare. Rasen kan fungera som första hund, men då krävs ovanligt god förberedelse, stöd från erfarna förare och en vardag som redan har plats för arbete, säker transport, kontroll och återhämtning.

Lägenhet kan fungera. Boytan är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och kan komma till ro. I ett lyhört hus behöver du dessutom ha en plan om hunden låter när den blir uppvarvad eller lämnad. Säkerheten börjar redan i trapphus, hiss och port: använd koppel och rutiner som hindrar hunden från att ta sig ut i trafik eller efter vilt.

Ensamhet ska tränas i mycket små steg när hunden är trygg, och tiden ökas bara så länge den kan vara lugn. Rasen har stark flockinstinkt och vissa individer har svårt även efter genomtänkt träning. Planera därför på förhand för hundvakt, hunddagis eller en vardag där hunden kan följa med. En annan hund kan ge sällskap men är ingen garanti mot ensamhetsproblem.

Vid val av uppfödare är det bättre att kontrollera hundarna än att välja efter etiketten “arbetslinje” eller “utställningslinje”. Be att få se föräldrarna i vardag och arbete. Fråga vilka sträckor och underlag de tränas på, hur de återhämtar sig, hur de fungerar i spann och hur de hanteras vid vila, transport och möten med människor eller hundar. Kontrollera registrerade dragmeriter och hälsouppgifter i SKK Hunddata och Avelsdata.

Rasklubbens valpförmedling kräver medlemskap och att båda föräldrarna är SKK-registrerade; en plats på listan är därför inte i sig ett bevis på arbetsförmåga eller genomförda hälsotester. Uppfödaren bör kunna förklara varför kombinationen valts och visa konkreta uppgifter om funktion, mentalitet, hälsa och äldre släktingar. Det säger mer om valpens förutsättningar än pälsfärg, ögonfärg eller en linjeetikett.

Siberian husky

Siberian Husky Club of Great Britain

The Norwegian Siberian Husky Club

Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals (RSPCA)

Siberian husky är en medelstor, atletisk slädhund med tjock dubbel päls och ofta iögonfallande, flerfärgade ögon. Den är vänlig och energisk och behöver mycket motion, säkra inhägnader och konsekvent, positiv träning. Rasen är i allmänhet frisk och långlivad, men kan vara benägen för ögonproblem och kraftig fällning.

Edenrush är en kennel som föder upp för att utöka vår kennel med tävlingshundar inom draghundsporten då vi tävlar aktivt på barmark och snö.

Edenrush

## Snabbfakta

Dvärgpudel är en liten, aktiv storleksvariant av pudel med stor träningslust och ett tydligt pälsvårdsbehov. Det är en sällskapshund som brukar uppskatta att lära sig saker och delta i vardagen, men den passar bäst när ägaren också vill lägga tid på aktivitet, lugnträning och regelbunden pälsvård.

- **Ras och grupp:** en av pudelns fyra storleksvarianter, placerad i grupp 9 för sällskapshundar
- **Officiellt hemland:** Frankrike
- **Mankhöjd:** över 28 till och med 35 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** rasstandarden anger ingen officiell vikt; sunt hull är viktigare än ett generellt kilogramtal
- **Päls:** riklig ullpäls eller snörpäls som behöver skötas och klippas
- **Aktivitetsnivå:** daglig fysisk rörelse och mental aktivering behövs, men mängden ska anpassas till individ, ålder och hälsa
- **Svenskt hälsoprogram:** föräldradjur måste ha ett registrerat prcd-PRA-resultat eller vara registrerade som ärftligt fria före parning

Dvärgpudel ligger mellan toy- och mellanpudel i storlek. I Sverige kan den slutliga storleksvarianten fastställas genom officiell mätning först när hunden är minst 15 månader. En ung hund nära en storleksgräns kan därför vara registrerad utifrån föräldrarnas storlek innan den har mätts in slutligt.

## Utseende och päls

Dvärgpudeln ska se ut som en mindre, välproportionerlig pudel utan dvärglika drag. Kroppen ska enligt standarden vara något längre än mankhöjden, inte helt kvadratisk, och helheten ska vara harmonisk med lätta, fria rörelser. Hunden ska ge ett elegant intryck utan att vara överdrivet tunn eller klen.

Pälsen förekommer i två strukturer. Ullpälsen är fin, tät, krusig och spänstig med jämna lockar. Snörpälsen är också fin och tät men formas till karakteristiska snören. De flesta familjehundar hålls i en kortare klippning, men kort päls betyder inte att skötseln försvinner.

Pälslängd, frisyr, väder och individ avgör hur ofta hunden behöver borstas, badas och klippas. Kontrollera särskilt där pälsen lätt tovar, exempelvis bakom öronen, i armhålorna, på benen och under sele eller halsband. Kammen ska kunna nå ned genom pälsen utan att fastna. Om tovor återkommer trots skötsel är en kortare frisyr eller hjälp av hundfrisör ett bättre val än ett fast tidsschema som inte fungerar för hunden.

Vänj valpen stegvis vid att stå på ett halkfritt underlag, bli kammad, få tassar och ansikte hanterade och höra en klippmaskin eller hårfön. Belöna lugn och gör momenten begripliga. Det ger bättre förutsättningar för säker pälsvård under resten av livet.

Sedan den 1 augusti 2024 omfattar pudelstandarden och de svenska registreringsreglerna 16 färgvarianter. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns godkända flerfärgade varianter, bland annat vitt kombinerat med annan färg, svart eller brunt med tanteckning, trefärgat och brindle. Merle ingår inte bland standardfärgerna, och i Sverige registreras inte avkomma efter en pudelförälder som bär anlag för merle.

Pudel fäller inte på samma sätt som många andra hundar, och lösa hår kan stanna kvar i den krusiga pälsen tills de borstas ur. Det gör inte dvärgpudeln allergifri. Hundallergen kommer framför allt från hud och saliv, och reaktionen kan skilja mer mellan individer än mellan raser. Den som har hundallergi bör därför inte välja ras enbart utifrån pälstyp.

## Temperament och personlighet

Dvärgpudeln ska vara alert, aktiv, följsam och lätt att lära. En välfungerande individ är ofta snabb att uppfatta mönster och uppskattar samarbete, men rasbeskrivningen är ett ideal och ingen garanti för hur varje hund reagerar på ljud, främmande människor, hundmöten eller nya miljöer.

Svenska Pudelklubbens avelsstrategi redovisar BPH-resultat för 630 mindre pudlar. Gruppen omfattar mellan-, dvärg- och toypudel och består till största del av mellanpudlar. Resultaten beskriver bland annat ganska energiska hundar, ofta med positiv attityd och få hot- eller aggressionsreaktioner i de aktuella testsituationerna. Samma underlag betonar både variationen inom rasen och att antalet beskrivna hundar är litet i förhållande till populationen. Resultaten kan alltså säga något om gruppen men förutsäger inte hur en enskild dvärgpudel blir.

Fråga uppfödaren hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. Be om konkreta exempel på återhämtning efter överraskningar, hantering, besökare, ljud, hundmöten och förmåga att koppla av. Sådana svar säger mer om matchningen än allmänna ord som social, smart eller lättsam.

## Träning och motion

Dvärgpudeln behöver röra på sig och använda huvudet varje dag, men inget enda minutantal passar alla individer. En bra vardag kombinerar promenader, möjlighet att nosa och undersöka, lek eller fysisk aktivitet samt uppgifter som hunden kan förstå och lösa. Belastningen behöver ändras med ålder, kondition, hälsa och hur väl hunden återhämtar sig.

Belöningsbaserad träning passar rasens vilja att samarbeta. Var tydlig med vilket beteende som lönar sig, höj svårigheten i små steg och träna samma färdighet i flera miljöer. Inkallning, följsamhet, lugn hantering, att kunna vänta och att kunna passera människor och hundar är viktigare i vardagen än många trick.

Variation är ofta mer värdefull än att bara förlänga promenaden. Nosarbete, sökövningar, apportering, balans- och kroppskontroll, rallylydnad eller andra färdigheter kan ge meningsfull aktivering. Samtidigt behöver hunden kunna vila utan att bli underhållen hela tiden. Om den har svårt att komma till ro bör man se över hela dygnet: sömn, miljö, förutsägbarhet, motion och träningsnivå. Mer aktivitet är inte alltid rätt svar.

Valpar ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Prioritera korta upptäcktsstunder, trygg miljöträning, lek på lämpligt underlag och mycket återhämtning. För en vuxen hund är rätt nivå den som ger god kondition och en fungerande vardag utan återkommande stelhet, hälta, stress eller långvarig utmattning.

## Hälsa

Det viktigaste rasspecifika hälsokravet att kontrollera vid valpköp är föräldrarnas resultat för prcd-PRA. För toy-, dvärg- och mellanpudel kräver de svenska registreringsreglerna att båda föräldradjuren före parning har ett officiellt DNA-resultat eller är registrerade som ärftligt fria.

Prcd-PRA är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi som bryter ned näthinnans synceller. Mörkerseendet påverkas först och en drabbad hund kan med tiden bli blind. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare är inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra. En bärare får bara användas tillsammans med en hund som är DNA-testad fri eller ärftligt fri, och en affekterad hund får inte användas i avel.

Ett fritt prcd-PRA-resultat är inte en allmän garanti för friska ögon. Testet gäller bara prcd-varianten och utesluter inte andra former av PRA eller andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför även ögonlysning av avelsdjur och uppmuntrar DNA-test för PRA-varianten rcd4.

Patellaluxation, där knäskålen kan glida ur sitt normala läge, är en annan relevant avelsfråga för mindre pudlar. Svenska Pudelklubben rekommenderar officiell patellaundersökning för dvärgpudel, men detta är inte samma bindande registreringskrav som prcd-PRA. Klubben rekommenderar att hund med patellagrad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har resultat 0/0.

Be uppfödaren visa registrerade resultat i stället för att nöja dig med att föräldrarna är ”testade”. Kontrollera prcd-PRA-status, fråga efter officiellt patella- och ögonlysningsresultat samt efter kända problem hos föräldrar, syskon och tidigare kullar. DNA-test, veterinärundersökningar och en öppen familjehistorik kompletterar varandra; inget enskilt prov kan lova att en valp aldrig blir sjuk.

## Historia och ursprung

Pudel är en gammal europeisk hundtyp som finns avbildad på målningar från 1400-talet, medan Frankrike är rasens officiella hemland. Rasens namn och tidiga användning är nära förknippade med vatten: pudel användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel, och det var framför allt de större hundarna som arbetade som vattenapportörer.

De mindre pudlarna utvecklades främst för sällskap. Under 1800-talet började en dvärgvariant formas från små exemplar av de större varianterna. I Sverige delades de mindre pudlarna i början av 1930-talet upp i liten pudel och dvärgpudel; den förstnämnda storleken fick senare namnet mellanpudel. Dagens dvärgpudel delar därför rasens arbetsbakgrund och lättlärdhet, men ska inte beskrivas som om varje individ automatiskt är en vatten- eller apporteringshund.

De fyra moderna storleksvarianterna har samma grundläggande rastyp. Skillnaderna i storlek påverkar vardagen, men gör inte dvärgpudeln till en separat korsning eller en miniatyr med avvikande kroppsbyggnad.

## Att leva med rasen

Dvärgpudel kan fungera i många slags hem, även i lägenhet, om hunden får daglig rörelse, mental aktivering, pälsvård, social kontakt och träning i att vara lugn. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen faktiskt ser ut. En liten hund som saknar återhämtning, promenader eller trygg ensamhetsträning får inte sina behov uppfyllda bara för att den tar liten plats.

Ensamhet ska läras in gradvis. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vara lugn. Ta hänsyn till ålder och till tecken på oro; det går inte att lova att en viss dvärgpudel klarar ett bestämt antal timmar ensam. Planera hundvakt eller annan hjälp om arbetsdagen är längre än hundens tränade förmåga.

Rasen kan leva bra med barn, hundar och katter, men det avgörs av individ, erfarenheter och introduktion—inte av rasnamnet. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Introducera andra djur stegvis med avstånd, barriär eller koppel vid behov, separata resurser och möjlighet att avbryta. Tvinga inte fram kontakt.

Den bästa matchningen är ett hem som tycker om en läraktig och deltagande liten hund men också accepterar det praktiska arbetet. Räkna med återkommande klippning, noggrann pälsgenomgång, vardagsträning och aktivitet året runt. Välj en annan ras om du vill ha minimalt pälsarbete eller en hund som förväntas anpassa sig utan planerad träning och sällskap.

Pudel, dvärg

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Société Centrale Canine (French Kennel Club)

Pudel, dvärg är en liten, atletisk och nästintill fällfri hund med tät, lockig päls och en kvadratisk, välbalanserad kroppsbyggnad. Den är mycket intelligent, känslig och människoorienterad, trivs med träning, daglig motion och nära sällskap och lever ofta ett långt, aktivt liv vid god omvårdnad.

## Snabbfakta

Pudel, toy är den minsta av pudelns fyra erkända storlekar. Enligt rasstandarden ska mankhöjden vara över 24 och högst 28 centimeter; idealet är 25 centimeter, med en centimeters tolerans nedåt. Benämningar som ”teacup”, ”tiny toy” eller ”micro” beskriver inte en femte officiell storlek. Fråga hur föräldrar och andra vuxna nära släktingar faktiskt mäter i stället för att lita på ett säljande namn.

Toypudeln är en liten sällskapshund, men ska ha samma normala proportioner och tydliga pudeltyp som de större varianterna. Rasstandarden beskriver en uppmärksam, aktiv och lättlärd hund, inte en bräcklig miniatyr med dvärglika drag. Storleken minskar inte behovet av träning, utevistelse, aktivering eller pälsvård.

Några viktiga saker att veta före köp:

- Pälsen växer hela tiden och måste klippas. Även en kort frisyr kräver borstning och bad.
- Toypudel är inte allergenfri. Den som har pälsdjursallergi kan reagera även på en hund som fäller lite synligt hår.
- Föräldrar till svenska kullar ska ha ett officiellt resultat för prcd-PRA före parning. Patella och ögon är andra viktiga kontroller, men de följer delvis andra regler och rekommendationer.
- En bra toypudel ska kunna vara aktiv och rörlig. Samtidigt behöver hemmet förebygga höga fall och alltför hård lek med betydligt större hundar.

## Utseende och päls

Toypudeln ska se ut som en välproportionerlig pudel i litet format. Rörelserna ska vara lätta och fjädrande och uttrycket vaket. Storleksgränsen handlar om mankhöjd, inte om en garanterad vuxenvikt.

Pudeln förekommer med krusig ullpäls eller snörpäls. Ullpälsen ska vara tät, fin, spänstig och jämnt lockig. Pälsen växer hela tiden och fäller inte på samma sätt som hos många andra hundar. Det betyder mindre löst hår i hemmet, men inte mindre arbete: hår som lossnar kan stanna i pälsen och bidra till tovor.

En praktisk pälsrutin utgår från frisyr och pälsens skick, inte från ett fast veckoschema. Gå igenom pälsen ända in mot huden, särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger. Bada när pälsen behöver rengöras, reda ut tovor skonsamt och klipp innan längden blir mer än du kan sköta. Den som inte klipper själv behöver återkommande hjälp. Vänj valpen stegvis vid borste, kam, tasshantering, klippmaskin och att stå stilla korta stunder.

Sedan augusti 2024 omfattar den svenska rasstandarden både enfärgade och flerfärgade pudlar. De enfärgade är svart, vit, brun, grå och aprikosröd. Därutöver finns bland annat tvåfärgade hundar, hundar med tanteckning, trefärgade och brindle. Sammanlagt finns 16 registrerade färgvarianter. Färgen ändrar inte hundens behov av skötsel och träning.

## Temperament och personlighet

Toypudeln ska vara vänlig, glad, trogen och lätt att samarbeta med. Många individer är snabba att uppmärksamma förändringar, tycker om gemensamma aktiviteter och lär sig vardagsrutiner fort. Det gör rasen rolig för den som vill ha en nära sällskapshund och samtidigt uppskattar att träna.

Rasbeskrivningen är en riktning, inte ett löfte om varje valp. I svenska beteendebeskrivningar har pudlar överlag varit positiva och uppmärksamma, med få oväntat hotfulla reaktioner. Underlaget för de mindre storlekarna är begränsat och innehåller fler mellanpudlar än dvärg- och toypudlar. Resultatet kan därför inte förutsäga en enskild hunds beteende.

Titta på hur valpens mamma och andra vuxna släktingar återhämtar sig efter något oväntat, tar kontakt och hanterar vardaglig beröring. Fråga uppfödaren både om styrkor och om sådant som krävt extra träning. En hund som skäller, är avvaktande eller blir uppvarvad är inte automatiskt ”typisk för toy”; beteendet påverkas av individ, erfarenheter, miljö och vad omgivningen belönar.

Med barn kan en trygg och social toypudel bli en fin familjehund, men den lilla kroppen ställer krav på vuxnas tillsyn. Barn behöver lära sig att låta hunden vila, sitta ner när de lyfter den och aldrig jaga, tränga eller bära den som en leksak. Hunden ska alltid kunna gå undan. Samma princip gäller möten med andra hundar: välj lugna lekkamrater och avbryt när storleksskillnaden eller intensiteten gör leken osäker.

## Träning och motion

Toypudeln behöver röra sig och använda huvudet varje dag. Storleken gör att sträckan per steg blir kortare, men en promenad i sele, nosarbete och ett träningspass fyller olika funktioner och kan inte helt ersätta varandra. Anpassa mängden efter ålder, kondition, underlag, väder och hur hunden återhämtar sig.

Bra vardagsaktivering kan vara att söka godis eller en leksak, följa ett doftspår, öva kontakt och lugn väntan eller lära sig ett nytt moment. Agility, rallylydnad, lydnad och nose work kan passa en frisk hund när hinder, hopp och svårighetsgrad anpassas. Valpar ska få utforska och bygga koordination utan upprepad hård belastning.

Lättlärd betyder inte självgående. Toypudeln lär sig också snabbt sådant du inte tänkte träna in. Håll passen tydliga, belöna önskat beteende och gör paus innan hunden tappar fokus. Vid rastlöshet eller frustration bör du se över balansen mellan aktivitet, sömn och krav, inte bara lägga till mer motion.

Rumsrenhet tränas med samma grunder som hos andra valpar: gå ut efter sömn, mat och lek, ge valpen täta chanser att lyckas och belöna lugnt utomhus. Olyckor inne är information om att tidpunkten eller uppsikten behöver ändras, inte ett tecken på trots eller låg intelligens. En liten kropp kan behöva tätare rastning, men det finns ingen viss ålder eller tidsplan som gäller alla toypudlar.

## Hälsa

Som valpköpare behöver du skilja SKK:s registreringskrav från rasklubbens rekommendationer. För toy-, dvärg- och mellanpudel ska båda föräldrarna ha ett officiellt prcd-PRA-resultat före parning. Resultatet kan komma från ett godkänt DNA-test eller visa att hunden är fri genom sina föräldrar, så kallat hereditärt fri. En anlagsbärare får paras med en fri hund. Två anlagsbärare får inte kombineras, och en hund som testats som sjuk får inte användas i avel.

prcd-PRA är en form av progressiv näthinnesjukdom som kan leda till blindhet. Ett fritt DNA-resultat visar att hunden inte har den testade mutationen, men utesluter inte andra ögonsjukdomar. Svenska Pudelklubben rekommenderar därför ögonlysning efter 18 månaders ålder och på nytt efter fem års ålder. Be att få se båda föräldrarnas resultat och ålder vid undersökningen.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan flyttas ur sitt normala läge. Det officiella resultatet graderas från 0 till 3, där 0 betyder ett stabilt knä och 1–3 beskriver luxation i stigande grad. Ett officiellt intyg kan utfärdas från 12 månaders ålder. Pudelklubben rekommenderar för toy och dvärg att grad 1 används sparsamt och endast tillsammans med en hund som har 0/0. Detta är en avelsrekommendation, inte samma slags registreringskrav som prcd-PRA. Under 2016–2021 hade 90–95 procent av de officiellt undersökta mindre pudlarna 0/0, men bara en del av årskullarna undersöktes. Siffran beskriver därför de testade hundarna, inte varje toypudel.

Små hundar har också förhöjd risk för tandlossningssjukdom. Vänj valpen vid munhantering och bygg upp till daglig tandborstning. Be veterinären kontrollera bett, tandkött och tandbeläggningar vid ordinarie besök. Dålig andedräkt, blödande tandkött, lösa tänder eller plötsligt ändrat tuggande ska bedömas av veterinär.

## Historia och ursprung

Pudeln är en gammal europeisk ras med Frankrike som hemland i dagens rasstandard. Rasen användes ursprungligen vid jakt på sjöfågel och som vattenapportör. Det arbetet utfördes främst av den större pudeltypen. Dagens toypudel hade alltså inte samma historiska arbetsroll.

De mindre pudlarna utvecklades främst som sällskapshundar. Under 1800-talet började en dvärgvariant avlas fram ur små exemplar av de större pudlarna, och storleksindelningen ändrades sedan över tid. Toypudeln erkändes fullt ut som egen storleksvariant i Sverige 1990. Den delar rasens äldre ursprung, men toyvariantens svenska historia är betydligt yngre än pudelns vattenhundshistoria.

Alla fyra storlekar följer samma rasstandard, men hälsoråd och registreringsregler behöver ändå kontrolleras för just toy.

## Att leva med rasen

Toypudeln kan trivas i lägenhet eller hus om den får daglig utevistelse, mental aktivering och vila. Viktigare än boytan är om vardagen rymmer promenader, pälsvård, träning och sällskap. En halkfri lekplats, en ostörd bädd och en lösning som hindrar höga hopp kan minska riskerna utan att begränsa normal rörelse.

Ensamhet behöver tränas gradvis när valpen har landat i sitt nya hem. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden förblir trygg. Hur länge en vuxen hund klarar att vara ensam varierar mycket. Backa i träningen om hunden börjar vanka, flämta, skälla ihållande, förstöra vid dörren eller inte längre tar en godbit.

Med katt eller annan hund är lugna introduktioner och möjlighet att gå undan viktigare än en generell rasetikett. Skydda en liten valp från hårdhänt lek, separera djuren kring mat och tugg och låt inte en ny hund jaga katt eller smådjur. Vissa blir nära vänner, andra mår bäst av tydliga avstånd.

Pudeln marknadsförs ofta som allergivänlig eftersom den fäller lite synligt hår. Allergener kommer dock bland annat från saliv, hudceller, urin och talgkörtlar, och inga hundar är allergenfria. Den som har allergi bör prata med vården och ta reda på hur hen reagerar på hundar före köp. Pudelpälsen ger ingen garanti.

Inför ett valpköp bör du:

- träffa valpens mamma och se hur hundarna lever och beter sig i vardagen;
- kontrollera båda föräldrarna i Hunddata, särskilt prcd-PRA, patella och ögonlysning, och fråga om hälsa och temperament hos nära släktingar;
- fråga hur stora föräldrarna och vuxna valpar ur tidigare kullar blev i stället för att förlita dig på ord som ”micro” eller en utlovad vikt;
- be uppfödaren visa hur pälsen sköts och förklara vilken rutin valpen redan är van vid;
- läsa veterinärbesiktningsintyget och själv titta på bland annat rörelser, ögon, öron, mun, hud och allmäntillstånd;
- se till att du får registreringsbevis, skriftligt avtal och ett veterinärbesiktningsintyg som vid leveransen inte är äldre än sju dagar.

Den bästa matchningen är inte automatiskt den allra minsta valpen. Välj en uppfödare som visar officiella resultat, talar öppet om variation och hjälper dig hitta en toypudel som passar ditt hem.

Pudel, toy

The Swedish Kennel Club

The Norwegian Kennel Club

The Danish Kennel Club

The French Kennel Club (Société Centrale Canine)

Pudel, toy är den minsta varianten av pudel – kvadratisk och elegant med en tät, lockig, nästintill fällfri päls som kräver regelbunden pälsvård. Den är livlig, känslig och mycket lättlärd, knyter starka band till sina människor, passar bra i ett aktivt inomhusliv och kan med god omvårdnad ofta bli 14–16 år eller äldre.

Hej!
Vi som äger kennelnamnet Frimare's heter Maria Isaksson-Hangasjärvi & Louise Olofsson. Maria bor i Luleå & Louise i Gällivare.
Kennelnamnet startades av Maria 2005, sedan 2016 är Louise delägare. Vi har båda gått Svenska kennelklubbens uppfödarutbildning.
Vi föder upp dvärg- och toypudlar i hemmiljö och våra hundar lever med oss som familjemedlemmar. Vi strävar efter att föda upp sunda, friska och exteriört korrekta hundar.
Instagram: @kennelfrimares
Facebook: Frimare's Kennel

Frimare's

## Snabbfakta

Miniature american shepherd är en liten, atletisk vallhund och en egen internationellt erkänd ras – inte bara ett informellt namn på en liten australian shepherd. Rasen utvecklades visserligen ur små australian shepherd-hundar i USA, men har i dag en egen rasstandard och registreras separat.

- **Ursprung och användning:** USA; framtagen som gårds-, vall- och sällskapshund.
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar.
- **Mankhöjd:** hanar 35,5–46 cm och tikar 33–43,5 cm.
- **Vikt:** rasstandarden anger inget fast intervall. En sund vikt beror på hundens höjd, kön och kroppsbyggnad.
- **Päls:** medellång dubbelpäls som kan vara rak eller vågig.
- **Aktivitetsnivå:** hög, med behov av både rörelse, tankearbete och återhämtning.

Det här är en kompakt hund, men inte en bekväm genväg till vallhundsegenskaper i mindre format. Den passar bäst hos den som vill träna, vara ute och samtidigt lära hunden att koppla av. För en förstagångsägare kan rasen fungera om det finns tid, tålamod och intresse för belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en okomplicerad hund med låga krav på aktivitet och vardagsträning.

## Utseende och päls

Miniature american shepherd ska vara välbalanserad, smidig och stark utan att se tung eller överdriven ut. Kroppen är något längre än hög. Storleksskillnaden inom de tillåtna höjderna är tydlig, och därför blir ett enda viktspann missvisande. Bedöm hellre hull, proportioner och muskulatur tillsammans med veterinär än mot en siffra för hela rasen.

Pälsen består av vädertåligt täckhår och underull, vars mängd kan variera med årstid och klimat. Regelbunden genomkamning räcker ofta i vardagen, men under fällning behöver löst underull tas om hand oftare. Bad görs när hunden faktiskt är smutsig. Pälsen ska i huvudsak lämnas naturlig; omfattande formklippning hör inte till rasens normala pälsvård.

Godkända grundfärger är svart, rödbrun, blue merle och rödbrun merle, med eller utan tantecken och vitt. Vitt får förekomma på bestämda områden men ska inte dominera huvud eller kropp. Ögonen kan vara bruna, blå, hasselnötsfärgade eller bärnstensfärgade, och en hund kan ha olika färg på ögonen eller flera färger i samma öga. Ett ovanligt öga är en tillåten utseendevariation, inte i sig ett besked om syn, hälsa eller mentalitet.

Svansen kan vara lång eller naturligt kort, så kallad natural bobtail, NBT. En kort svans är alltså inte automatiskt kuperad. Kupering är förbjuden i Sverige, och den svenska köparen bör skilja mellan en medfödd stubbsvans och en kirurgiskt förkortad svans hos en importerad hund.

## Temperament och personlighet

Miniature american shepherd beskrivs i rasstandarden som intelligent, arbetsvillig, anpassningsbar och lojal, med vall- och vaktinstinkt. Den är ofta uppmärksam på sin omgivning och snabb att reagera. Det kan ge fin följsamhet i träning, men också en hund som registrerar rörelser, ljud och förändringar som ägaren knappt märker.

Rasen får vara reserverad mot främmande människor. Reservation betyder att hunden kan avvakta utan att söka kontakt; det är inte samma sak som att vara skygg, rädd eller hotfull. Tvingade hälsningar gör sällan en avvaktande hund tryggare. Ge den i stället utrymme, låt den observera och belöna lugna egna initiativ.

Svensk BPH-data visar framför allt att variationen inom rasen är stor. Vissa hundar hälsar gärna, andra är tydligt ointresserade, och reaktioner på överraskningar, ljud och osäkerhet skiljer sig mellan individer. BPH beskriver hundens reaktioner den dagen och ger inget godkänt eller underkänt. Vid valpköp är därför föräldrarnas och nära släktingars beteende, återhämtning och vardagsfunktion mer upplysande än en ensam etikett som ”typisk mentalitet”.

Den starka uppmärksamheten på familjen ska inte romantiseras som att varje individ automatiskt blir trygg, social och lättsam. Fråga uppfödaren hur de vuxna hundarna fungerar med gäster, nya miljöer, hantering, ljud och passivitet. Be om konkreta exempel och ta del av eventuella BPH-resultat i sitt sammanhang.

## Träning och motion

Miniature american shepherd behöver ett aktivt liv, men det finns ingen fast tidsmall som passar alla individer. En bra vardag innehåller promenader och fri rörelse där det är säkert, nosarbete eller problemlösning, korta träningspass och verklig vila. Hundens ålder, kondition, hälsa och förmåga att återhämta sig ska styra belastningen.

Agility, rallylydnad, spår, nosework, lydnad, sök, vallning och trickträning är exempel på aktiviteter som kan passa. Ingen särskild sport är ett krav. Det viktiga är att hunden får använda kroppen och huvudet utan att varje dag byggs upp till allt högre tempo. Om den efter aktivitet fortfarande har svårt att komma till ro kan lösningen vara tydligare pauser och bättre anpassad träning, inte automatiskt mer motion.

Belöningsbaserad träning med tydliga kriterier passar en snabb och lyhörd hund. Börja tidigt med kontakt, inkallning, koppelvana, hantering och att kunna vänta. Träna också på sådant som lätt glöms bort: att ligga still medan familjen äter, släppa en uppgift, se människor eller hundar passera utan att ingripa och återgå till lugn efter lek.

Vall- och vaktbeteenden kan i vardagen märkas som att hunden följer rörelse, försöker kontrollera spring eller larmar när något händer. Det betyder inte att alla individer jagar barn, vallar katter eller skäller mycket. Observera den egna hundens utlösare och träna alternativa beteenden innan mönstret blir en vana. Valpar ska få korta, positiva erfarenheter och åldersanpassad rörelse; de ska inte motioneras som färdigvuxna hundar.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, förekommer hos miniature american shepherd, men den svenska rasen är ung och underlaget för säkra frekvensuppgifter om flera andra tillstånd är begränsat. Försäkringskodning, små material och hundarnas låga genomsnittsålder har gjort äldre sammanställningar svåra att tolka. En lång lista över möjliga diagnoser säger därför mindre än verifierade resultat hos valpens föräldrar och nära släktingar.

Det är viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringsregler och rasklubbens avelsrekommendationer. Miniature american shepherd har inget särskilt rasspecifikt hälsoprogram markerat som registreringskrav i SKK:s aktuella registreringsregler. Svenska Miniature American Shepherdklubben rekommenderar däremot att båda föräldradjuren före parning har:

- HD-resultat A eller B och ED-resultat 0
- ögonundersökning utan anmärkning som inte är äldre än 18 månader
- känd prcd-PRA-status, där en anlagsbärare bara kombineras med en genetiskt fri hund
- känd NAD-status, med kombinationen fri med fri eller fri med anlagsbärare.

Be att få se det faktiska resultatet, undersökningsdatumet och hur föräldradjurens resultat kombineras. Ordet ”hälsotestad” räcker inte. Ett DNA-test kan dessutom bara svara på den variant testet avser och ersätter inte en klinisk ögonundersökning.

MDR1, även kallad ABCB1, är en genvariant som kan påverka hur hunden hanterar vissa läkemedel. Om hunden är testad bör resultatet sparas och visas för behandlande veterinär. Varken läkemedelsval eller dos ska avgöras utifrån generella rasråd på nätet.

Merle ska inte paras med merle, eftersom kombinationen kan ge valpar med dubbla merleanlag och därmed ökad risk för allvarliga syn- och hörselproblem; en sådan parning strider mot SKK:s grundregler. Naturlig stubbsvans är kopplad till NBT-anlaget. Rasklubben uppmanar till försiktighet med NBT–NBT-kombinationer medan frågan följs, vilket inte ska blandas ihop med det uttryckliga förbudet mot merle–merle.

## Historia och ursprung

Miniature american shepherd utvecklades i Kalifornien i slutet av 1960-talet genom avel på små australian shepherd-hundar. Målet var en mindre, uthållig vallhund som kunde arbeta med bland annat får och getter och samtidigt följa med i ett rörligt gårds- och hästliv. Från 1980 användes namnet Miniature Australian Shepherd i registreringen, innan rasen senare fick sitt nuvarande namn.

Den amerikanska rasklubben bildades 1990, och rasen togs in i American Kennel Clubs utvecklingsregister 2011. Fullt amerikanskt erkännande kom 2015 och FCI erkände rasen 2019. Den första svenska kullen föddes 2006, medan svensk registrering som miniature american shepherd började 2017.

I Sverige finns också ett kontrollerat korsningsprogram där australian shepherd får användas enligt SKK:s registreringsregler och avkomman registreras som miniature american shepherd. Det förändrar inte att hundarna tillhör den erkända rasen; programmet är ett reglerat avelsverktyg. För en köpare gör det stamtavlan och uppfödarens mål extra relevanta, eftersom egenskaper och storlek kan variera även inom rasstandarden.

## Att leva med rasen

Miniature american shepherd kan leva bra i både hus och lägenhet. Bostadens storlek avgör mindre än hur vardagen fungerar: hunden behöver komma ut, använda sina sinnen, tränas och kunna vila utan att ständigt bevaka trapphus, fönster eller tomt. En trädgård kan vara praktisk men ersätter inte gemensam aktivitet eller miljöträning.

Med barn behövs vuxen tillsyn, tydliga regler och en viloplats där hunden får vara ostörd. Spring och höga ljud kan väcka intresse hos en rörelsekänslig vallhund, så lugna möten och avbrott innan hunden går upp i varv är viktigare än att anta att rasen är ”barnvänlig”. Barn ska aldrig ansvara för att läsa eller hantera en pressad hund.

Samliv med hund eller katt avgörs av individ, tidigare erfarenheter och introduktionen. Låt möten ske gradvis och kontrollerat, ge katten flyktvägar och egna resurser och avbryt fixering eller jakt tidigt. Rasen har ingen garanti för kompatibilitet, men vallbakgrunden gör heller inte problem oundvikliga.

Ensamhet tränas stegvis när hunden är trygg, rastad och mottaglig för vila. Börja med mycket korta stunder och följ hur just den hunden reagerar; långvarigt skällande, vandrande eller oförmåga att äta och vila visar att träningen gått för fort. En stängd bur får inte användas som normal förvaring eller lösning på ensamhetsproblem i svenska hem.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än registrering och färg. Be att få se föräldrarnas hälsoresultat och datum, fråga om MDR1 och andra relevanta DNA-resultat, studera mentalitet och återhämtning i familjen och diskutera hur uppfödaren prioriterar arbetslust, ljudreaktioner, reservation och förmåga att varva ner. En seriös matchning handlar om vilken vardag hunden är avlad och uppväxt för – inte bara om att hitta rätt utseende.

Miniature american shepherd

Norwegian Kennel Club (NKK)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Kompakt, atletisk vallhund framtagen i USA som en mindre Australian Shepherd. Intelligent, hängiven och en riktig “klisterhund” med familjen, ofta reserverad mot främlingar. Behöver regelbunden träning, mental stimulans och motion. Medellång dubbelpäls i varierande färger; överlag en frisk ras med en livslängd på 12–15 år.

## Snabbfakta

Petit brabancon är en liten belgisk sällskapshund som brukar vara alert, tillgiven och gärna deltar i det som händer. Den tillhör FCI:s grupp 9 och är den korthåriga av de tre närbesläktade belgiska griffonraserna. De två andra är griffon belge och griffon bruxellois.

- **Ursprung:** Belgien
- **Användning:** sällskapshund
- **Vikt enligt rasstandarden:** 3,5–6 kg
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger ingen bestämd höjd
- **Päls:** kort, hård och glänsande; som längst 2 cm
- **Färger:** röd, svart, svart med tanteckning eller svart och röd melerad, med mörk mask
- **Typiska drag:** uppmärksam, aktiv, lättlärd, vänlig och nära sin ägare
- **Viktiga hälsoområden:** andning, ögon, knäleder och tecken på neurologisk smärta

De tre griffonraserna har samma bakgrund och kan enligt Svenska Kennelklubben paras med varandra. Petit brabancon skiljer sig framför allt genom sin släta päls, medan griffon belge och griffon bruxellois är strävhåriga. Raserna registreras var för sig.

Den officiella vikten är ett bättre riktmärke än höjduppgifter som cirkulerar på nätet. Rasstandarden anger 3,5–6 kg men inget intervall för mankhöjd. Två vuxna hundar kan alltså ha olika höjd och ändå ligga väl inom rastypen.

## Utseende och päls

Petit brabancon ska vara liten, kompakt och närmast kvadratisk, med god benstomme utan att rörelserna blir tunga. Kroppslängden ska ungefär motsvara mankhöjden. Det korta, breda huvudet, det tydliga underbettet och de stora mörka ögonen ger rasen dess karakteristiska uttryck.

Rastyp får inte förväxlas med överdrifter. Näsborrarna ska vara väl öppna, ögonen stora men aldrig utstående och underkäken bred. När munnen är stängd ska varken tunga eller tänder synas. När du bedömer en hund bör du prioritera fri andning, öppna näsborrar och oskadade ögon framför ett så platt ansikte som möjligt.

Pälsen är hård, blank och högst 2 cm lång. Den ska inte trimmas. Borsta och bada vid behov, exempelvis när lös päls eller smuts behöver tas bort.

Godkända färger är rött, svart, svart med tanteckning samt svart och röd melering. En mörk mask hör till helhetsintrycket; hos äldre hundar får masken vara grå eller gråsprängd.

Den korta pälsen gör skötseln enkel men gör inte rasen allergifri. Det finns inga allergifria hundraser, och allergennivåerna varierar mellan individer, även inom samma kull. Den som har hundallergi behöver därför bedöma reaktionen på den aktuella hunden och inte välja enbart efter pälslängd.

## Temperament och personlighet

Petit brabancon är i grunden en uppmärksam sällskapshund som gärna deltar i familjens vardag. Rasstandarden beskriver de belgiska griffonerna som intelligenta, balanserade och alerta, medan Svenska Kennelklubben lyfter fram att rasen är aktiv, lättlärd, tillgiven och vänlig.

Det betyder inte att varje individ reagerar likadant. Arv, tidig miljö, socialisering, träning och hälsa påverkar hur trygg, social och lättsam en hund blir. En vuxen hund bör kunna varva ned efter aktivitet och möta människor utan bestående rädsla eller aggressivitet. När du träffar en kull är det klokt att även se modern och fråga hur nära släktingar fungerar i vardagen.

Rasens uppmärksamhet kan vara en tillgång i kontaktträning, vardagslydnad och enkla nosövningar. Belöna lugna beteenden från början och ge hunden en ostörd viloplats så att den lär sig att koppla av.

Petit brabancon kan passa både en van hundägare och en påläst förstagångsägare, men liten storlek betyder inte att hunden sköter sig själv. Den behöver vänlig, konsekvent träning, daglig omsorg och en ägare som tar andning och ögon på allvar. Välj individ och uppfödare efter hur väl det passar din vardag, inte efter löften om att rasen alltid är enkel.

## Träning och motion

Petit brabancon behöver daglig rörelse, mental aktivering och tid att återhämta sig, men ingen viss promenadtid passar alla. En frisk individ kan uppskatta promenader, miljöträning, lek, vardagslydnad och nosarbete. Anpassa mängden efter ålder, kondition, temperatur och framför allt hur hunden andas och återhämtar sig.

Korta, tydliga träningspass fungerar ofta bra för en liten och lättlärd sällskapshund. Belöna det beteende du vill se, dela upp nya moment och öka svårigheten först när hunden är trygg. Vänj den också stegvis vid att du undersöker mun och ansikte; det underlättar tandborstning och ögonkontroll.

Den korta nosen gör att andningen måste styra hur hårt hunden arbetar. Sänk tempot eller avbryt om andningsljuden tydligt ökar, hunden kämpar för att få luft, inte återhämtar sig normalt eller verkar få svårt att reglera värmen. Blåaktiga slemhinnor, kollaps eller påtaglig andnöd är akuta varningssignaler som kräver veterinärvård.

Var särskilt försiktig vid varmt och fuktigt väder. Motionera under svalare tider, erbjud vatten och låt hunden vila innan den blir pressad. En hund som återkommande inte klarar vanlig promenad eller lek på grund av andningen behöver undersökas; det ska inte avfärdas som normalt för en kortnosig ras.

En valp ska inte följa samma motionsupplägg som en vuxen hund. Låt i stället kroppen utvecklas genom varierad rörelse i eget tempo, korta upptäcktsstunder och mycket vila. Öka längd och svårighet gradvis och låt hundens rörelser, andning och återhämtning styra.

## Hälsa

De viktigaste hälsokontrollerna för petit brabancon gäller andning, ögon, knäleder och tecken på smärta från nervsystemet. Att ett problem förekommer i rasen betyder inte att varje hund är drabbad; den enskilda hundens undersökningsresultat och funktion är det viktiga.

Rasen är kortnosig, vilket kan öka risken för BOAS – andningsproblem som beror på trånga övre luftvägar. Svenska Kennelklubben har rasen med i sina särskilda anvisningar för huvudets form och andning. Tyst och fri andning i vila, väl öppna näsborrar och normal återhämtning efter rörelse är därför praktiska kontrollpunkter. Snarkliknande ljud när hunden är vaken, ökad andningsansträngning, dålig ork eller värmekänslighet bör inte betraktas som charmiga rasdrag.

RFG-Scheme är en veterinär undersökning som bedömer andningen före och efter ett tre minuter långt belastningsmoment. Veterinären granskar bland annat näsborrarnas form, lyssnar på hjärta och lungor och graderar tecken på BOAS från 0 till 3. Grad 0 betyder att hunden för närvarande är kliniskt opåverkad. Grad 1 innebär lindriga tecken utan påverkan på prestationen, medan grad 2 och 3 betyder måttlig respektive kraftig klinisk påverkan.

Sedan maj 2026 kan RFG-resultat för petit brabancon registreras centralt hos Svenska Kennelklubben. Ett officiellt resultat registreras från 24 månaders ålder; ett tidigare resultat markeras som preliminärt. För petit brabancon innebär central registrering i dagsläget inte att RFG-test är ett krav före avel. Regler kan ändras, så kontrollera alltid aktuella uppgifter hos Svenska Kennelklubben. Som valpköpare kan du fråga om föräldradjuren är testade, vilken grad de fått och hur de fungerar vid vanlig aktivitet och värme.

Problem med knäskålar och vissa ögonsjukdomar förekommer. Rasens avelsstrategi rekommenderar att avelsdjur undersöks för patellaluxation före första parning och ögonlyses inom ett år före parning. Be att få se registrerade resultat i stället för att nöja dig med att hundarna sägs vara friska. Fråga också om hornhinneskador och andra ögonproblem i nära släkt, eftersom huvudformen kan göra ögonen mer utsatta.

Syringomyeli finns i rasen och kan orsaka svår smärta, men hur vanligt tillståndet är bland svenska hundar är inte känt. Frenetiskt kliande, avvikande rörelser eller oförklarlig smärta, exempelvis under promenad i koppel, kan vara skäl för en neurologisk veterinärbedömning. Sådana tecken kan ha flera orsaker och ska inte användas för att ställa diagnos hemma.

Kontakta veterinär snabbt om hunden plötsligt kisar, blinkar, gnider ett öga, får ett rinnande öga eller verkar ha ont. Vid andnöd, blåaktiga slemhinnor eller kollaps behövs akut hjälp. Tidig vård är särskilt viktig när ögonen är stora och nosen mycket kort.

## Historia och ursprung

Petit brabancon utvecklades i Belgien ur samma hundstam som griffon belge och griffon bruxellois. Rasstandarden för tillbaka de tre raserna till en liten strävhårig hundtyp kring Bryssel som kallades smousje och som användes kring stall, bland annat för att hålla efter gnagare och vakta vagnar.

Under 1800-talet formades dagens griffontyp genom korsningar med bland annat mops och röd king charles spaniel. Korsningarna bidrog till den släta svarta pälsen och befäste rastypen. De första griffonerna skrevs in i belgisk stambok 1883, och de små hundarna blev senare uppskattade som sällskapshundar även utanför Belgien.

Den släthåriga varianten fick namnet petit brabancon. I dag har de tre griffonerna separata FCI-nummer och skiljs främst åt genom päls och färg, men deras gemensamma ursprung märks både i rasstandarden och i svensk avel. Historien förklarar släktskapet; den säger däremot inget säkert om temperamentet eller hälsan hos en enskild hund.

## Att leva med rasen

Petit brabancon passar bäst hos någon som vill ha en liten, delaktig hund och som kan anpassa vardagen efter individens andning, aktivitetsnivå och behov av närhet. Den kan bo bra i lägenhet om den får regelbundna rastningar, lagom aktivering, lugn återhämtning och träning på ljud i trapphus och utanför dörren.

Med barn är vuxennärvaro avgörande. En så liten hund ska inte lyftas, jagas eller störas när den äter och vilar. Ge hunden en egen trygg plats och lär barnet att vänta tills hunden själv söker kontakt. Hur väl rasen fungerar med en annan hund eller katt beror på individerna, tidigare erfarenheter och hur introduktionen görs; rasnamnet är ingen garanti.

Ensamhet behöver tränas gradvis när valpen har blivit trygg i hemmet. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en vuxen hunds förmåga byggs i korta steg utan att den blir rädd. Planera hundvakt eller en annan lösning om arbetsdagen regelbundet är längre än hunden kan vara ensam utan oro.

Munvård är en viktig vardagsrutin. Vänj hunden stegvis vid tandborstning och be veterinären hjälpa dig bedöma lämplig frekvens. Tuggprodukter kan vara ett komplement men ersätter inte den mekaniska rengöringen.

Inför ett köp bör du kunna få tydliga svar på följande:

- Hur andas föräldradjuren i vila, under rörelse och i varmt väder?
- Finns registrerade RFG-resultat, och vilken grad har hundarna fått?
- När undersöktes knäleder och ögon senast, och vilka resultat registrerades?
- Finns återkommande hornhinneskador, oförklarlig smärta eller neurologiska symtom i nära släkt?
- Hur har valparna vant sig vid människor, vardagsljud, hantering och vila?
- Vilket stöd erbjuder uppfödaren om frågor uppstår efter köpet?

Rätt individ kan bli en mycket nära och träningsvillig följeslagare. Det avgörande är inte att hunden är liten eller korthårig, utan att dess andning är fri, ögonen sunda, temperamentet stabilt och vardagen utformad för en aktiv sällskapshund.

Petit brabancon

Petit brabancon: en liten men robust belgisk sällskapshund med slät, glänsande päls och stora, nästan mänskliga mörka ögon. Trogen, känslig och intelligent knyter den starka band till sina människor, passar bra i stadsmiljö, behöver daglig mental och fysisk stimulans och trivs bäst i hem där den sällan lämnas ensam.

Choowo-Liz

## Snabbfakta

Golden retriever är en brittisk apporterande fågelhund i FCI grupp 8, utvecklad för att söka efter och hämta fällt vilt i nära samarbete med sin förare. Bakgrunden märks fortfarande i rasens arbetslust, intresse för att bära föremål och behov av både fysisk aktivitet och uppgifter att lösa.

- **Ursprung:** Storbritannien, med dokumenterad utveckling i gränstrakten mellan England och Skottland
- **Ursprunglig funktion:** apportering av fågel på land och i vatten
- **Mankhöjd:** 56–61 cm för hanar och 51–56 cm för tikar enligt rasstandarden
- **Päls:** rak eller vågig dubbelpäls med tät, vattenavvisande underull
- **Färg:** nyanser av guld eller creme; rött och mahogny ingår inte i standarden
- **Rasideal:** vänlig, tillitsfull, intelligent, samarbetsvillig och arbetsvillig
- **Passar bäst:** ett hem som vill träna, aktivera och låta hunden vara delaktig i vardagen

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, aktivitetsnivå och vardagsegenskaper påverkas även av avelsinriktning, föräldradjur, uppväxt, hälsa och träning.

## Utseende och päls

Golden retriever ska vara välbalanserad, proportionerlig och aktiv, med en kroppsbyggnad som klarar arbete utan att bli tung eller överdriven. Hanar är vanligen större än tikar, men funktion, fria rörelser och en sund helhet är viktigare än ett kraftigt utseende.

Pälsen består av raka eller vågiga täckhår, rikligare behäng och tät, vattenavvisande underull. Godkända färger går från creme till olika nyanser av guld. Rött och mahogny är inte standardfärger, och vitt är begränsat till några få hår på bröstet. Färg eller kroppsform berättar däremot inte säkert vilken aktivitetsnivå eller arbetslust en enskild hund kommer att få.

Dubbelpälsen fäller och behöver regelbunden genomgång, särskilt när underullen lossnar mer. Borsta igenom hela pälsen efter behov och var extra noggrann bakom öronen, i armhålorna och i behänget på ben och svans, där tovor lättare uppstår. En kam hjälper till att kontrollera att borstningen når igenom underullen. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt en fast kalender. Efter simning eller blöta promenader är det praktiskt att reda ut pälsen, låta den torka ordentligt och kontrollera hud och öron om hunden visar tecken på irritation.

Kloklippning, tandvård och kontroll av hud, öron och tassar hör till den löpande skötseln. Det viktiga är att anpassa rutinen efter individens päls, fällning, aktivitet och hur ofta den blir våt eller smutsig.

## Temperament och personlighet

Rasidealet för golden retriever är en vänlig, trygg och samarbetsvillig hund med naturlig arbets- och apporteringslust. Många söker gärna kontakt, bär föremål och uppskattar gemensamma uppgifter, men beskrivningen ska inte tolkas som att varje golden automatiskt är lugn, okomplicerad eller social med alla.

Rasen mognar ofta förhållandevis sent. En ung golden kan vara fysisk, intensiv och lätt distraherad långt efter att den nått sin fulla storlek. Vardagsfärdigheter som lugna hälsningar, följsamhet, hantering och förmåga att koppla av behöver därför tränas lika medvetet som apportering och lydnad.

Det finns uppfödare med olika mål, exempelvis jaktligt arbete, prov, utställning eller ett bredare sällskapsfokus. Etiketter som ”jaktgolden” och ”utställningsgolden” ger bara en grov ledtråd och förutsäger inte säkert en individs motor, utseende eller förmåga att varva ned. Be i stället uppfödaren beskriva föräldrarnas och nära släktingars vardagsegenskaper, arbetslust, rädslor, socialitet och återhämtning. Arbets- och mentalbeskrivningar kan ge ytterligare information, men de är delar av underlaget och inte garantier.

Rasen kan passa en engagerad förstagångsägare, särskilt med stöd från uppfödare och hundkurs. Det kräver ändå beredskap för en relativt stor, stark och ofta livlig unghund som behöver konsekventa rutiner, daglig aktivering och tid att mogna.

## Träning och motion

Golden retriever behöver daglig fysisk aktivitet, mental problemlösning och möjlighet till återhämtning, men det finns ingen fast tidsangivelse som passar alla. Ålder, hälsa, kondition, personlighet och avelsinriktning avgör hur motionen ska fördelas och hur belastande den kan vara.

En fungerande vuxenvardag kan innehålla promenader i varierad terräng, nosarbete, sökövningar, apportering, lydnad och lugn träning i olika miljöer. Variation ger mer än att försöka trötta ut hunden med samma intensiva aktivitet varje dag. Rasen är avlad för samarbete, så uppgifter med tydlig start, uppgift och avslut passar ofta bättre än oreglerad bollkastning i högt tempo.

Valpar behöver korta, positiva stunder av lek, miljöträning och rörelse med mycket vila mellan aktiviteterna. Belastningen ska anpassas efter valpens utveckling och underlag, inte räknas fram med en fast minutregel. Öka längd och svårighet gradvis och låt valpens ork och återhämtning styra nästa steg.

Belöningsbaserad träning brukar passa rasens samarbetsvilja. Prioritera tidigt:

- inkallning och kontakt även runt människor, hundar och viltvittring
- koppelgående och lugna hälsningar
- att lämna och byta föremål utan konflikt
- stadga och väntan före apportering eller lek
- en inlärd signal för vila och nedvarvning

Vattenintresse är vanligt, men alla golden retriever vill inte bada och simkunnighet ska aldrig tas för given. Introducera vatten i grunt, lugnt område med enkel väg upp, låt hunden välja tempo och ha ständig uppsikt. Strömt vatten, svag is, algblomning och svåråtkomliga kanter kräver särskild försiktighet.

## Hälsa

Höftleder, armbågsleder och ögon är centrala hälsoområden i svensk golden retrieveravel. För en valpköpare är det viktigt att skilja mellan SKK:s formella registreringskrav, rasklubbens rekommendationer och ett enskilt testresultat.

För att avkomman ska kunna registreras i SKK ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parningen. Det betyder inte att ED, ögonlysning och DNA-test är motsvarande obligatoriska SKK-krav för varje kull av rasen. Golden retrieverklubbens rekommendationer och villkor för valphänvisning går längre: de omfattar bland annat HD- och ED-resultat, aktuell ögonundersökning och GR_PRA1/2-status samt vissa meriter.

Klubben rekommenderar i normalfallet HD A eller B och ED utan anmärkning. Hundar med HD C eller ED grad 1 bör enligt rekommendationerna bara användas undantagsvis, och då ska kullens beräknade HD- respektive ED-index vara minst 100. Ögonintyget ska vara högst två år gammalt vid parning, och minst en förälder ska vara fri eller hereditärt fri från både GR_PRA1 och GR_PRA2.

Be om de faktiska resultaten, inte bara beskedet att hundarna är ”testade”. Kontrollera HD- och ED-grad, index när det finns, datum och resultat för ögonundersökningen samt respektive förälders DNA-status. GR_PRA1 och GR_PRA2 avser specifika mutationer. Testerna täcker inte alla genetiska orsaker till PRA och ersätter därför inte en klinisk ögonundersökning.

HD, ED och vissa ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasens avelsstrategi lyfter också tumörsjukdomar som en viktig fråga för rasen som helhet. Sådana sammanställningar kan inte översättas till en säker procentsats eller prognos för den enskilda valpen. Fråga därför även om hälsa och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Bra undersökningsresultat minskar osäkerheten men kan aldrig garantera framtida hälsa.

## Historia och ursprung

Golden retriever utvecklades under senare delen av 1800-talet i gränstrakten mellan England och Skottland för att apportera fällt vilt på både land och i vatten. Förändrade jaktformer skapade behov av en hund som kunde söka, markera, vänta och arbeta uthålligt i nära samspel med föraren.

Lord Tweedmouths bevarade avelsanteckningar dokumenterar den tidiga utvecklingen. En gul retriever parades med en Tweed water spaniel, och fortsatt urval formade de egenskaper som förknippas med rasens apportering, vattenarbete och samarbetsförmåga. Golden retriever erkändes som egen ras 1913 och introducerades i Sverige omkring 1950.

Rasens moderna användning är bredare än praktisk jakt, men bakgrunden är fortfarande relevant. Sök, föremålsintresse, uthållighet och förmågan att växla mellan aktivitet och väntan är egenskaper som behöver förvaltas genom avel och träning, även hos hundar som främst lever som sällskap.

## Att leva med rasen

Golden retriever passar bäst hos människor som vill ha en social och träningsbar hund som får delta i vardagen. Ett vänligt rasideal gör inte vardagsfärdigheter medfödda: en ung golden behöver lära sig att hälsa lugnt, gå i koppel, hantera föremål och koppla av även när det händer mycket omkring den.

Rasen kan fungera väl med barn, men samspelet kräver vuxen tillsyn. Barn ska få lära sig att respektera hundens vila, mat och signaler, och hunden behöver tränas att hälsa och leka utan att välta eller tränga sig på. Samma försiktighet gäller andra djur. Många golden retriever lever med hundar eller katter, men introduktionen ska ske gradvis med kontroll, avstånd och en trygg reträttplats för katten. Individens tidigare erfarenheter och jakt- eller föremålsintresse spelar roll.

Lägenhet kan fungera om det finns en realistisk plan för rastning och träning, liksom plats för blöt päls och lugn inomhus. En trädgård är praktisk men ersätter inte promenader, miljöombyte eller gemensam aktivitet. Rasen är ofta social, och ensamhet behöver tränas gradvis från korta, trygga stunder. Hur länge en viss hund klarar att vara ensam går inte att bestämma utifrån rasnamnet.

Inför valpköp bör du kontrollera mer än färg och föräldrarnas titlar. Be uppfödaren visa officiella hälsoresultat, index, ögonundersökningens datum och DNA-status. Träffa helst tiken, fråga hur nära släktingar fungerar i hemmet och be om konkreta exempel på aktivitetsnivå, socialitet, rädslor och återhämtning. Välj en kull vars dokumenterade egenskaper och uppfödarens mål passar det liv du faktiskt kan erbjuda.

Golden retriever

The Golden Retriever Club UK

The Kennel Club UK

Vänlig, medelstor till stor retriever med tät, vattenavvisande gyllene päls och mjuk mun. Mycket lättlärd, människoorienterad och lekfull, som behöver daglig delaktighet, regelbunden pälsvård och 1,5–2 timmars varierad motion. Ursprungs­ligen avlad som apportör vid jakt, numera vanlig som familjehund, assistanshund och terapihund.

Hayashidas Golden

## Snabbfakta

Whippet är en brittisk, FCI-erkänd vinthund i grupp 10. Rasen utvecklades för snabbhet och arbete, och rasstandarden beskriver en kombination av muskelkraft, styrka och elegans utan överdrifter. Det är alltså en atletiskt byggd hund, inte bara en smal sällskapshund.

Önskvärd mankhöjd är 47–51 cm för hanhund och 44–47 cm för tik. Rasstandarden anger däremot ingen idealvikt. Bedöm därför vikt och hull utifrån individens storlek, muskulatur och kondition, inte mot ett fast tal.

Inför ett köp behöver du framför allt ta ställning till säker motion, jaktintresse, kyla och dokumenterad hälsa i familjen. Whippet kan vara en anpassningsbar sällskapshund, men behöver få springa under säkra former, tränas gradvis på att vara ensam och hanteras med omsorg kring vilt och smådjur.

## Utseende och päls

Whippet ska vara funktionellt byggd för snabbhet. Standarden efterfrågar bland annat en djup bröstkorg, kraft över länden, starkt bakställ och fria, långa rörelser med kraftfullt påskjut. Rörelserna ska vara parallella och varken korta, styltiga eller överdrivna. En extremt tunn eller svag hund är därför inte mer rastypisk än en tung och osmidig hund.

Skillnaden i önskvärd höjd mellan könen är liten, och individer kan ändå skilja sig tydligt i kroppsbyggnad. Eftersom standarden saknar viktangivelse är ett enskilt kilotal ett dåligt köp- eller hälsokriterium. Bedöm hellre proportioner, muskulatur, rörelser och aktuellt hull tillsammans med uppfödare eller veterinär.

Pälsen ska vara fin, kort och tätt åtliggande. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Rasstandarden anger inte om whippet har underull. Bedöm därför den enskilda hundens pälstäthet och köldtålighet i stället för att utgå från att alla har exakt samma skydd.

Den fina pälsen ger lite skydd mot kyla och väta. En del whippets behöver ett välpassande täcke under kalla promenader, medan väder, aktivitet och individ avgör när det behövs. Skakningar, sänkt tempo eller att hunden tydligt söker värme är signaler att avbryta eller ge mer skydd. Pälsvården är i övrigt enkel, men hud, trampdynor och klor bör kontrolleras efter aktivitet i ris, skare eller ojämn terräng.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver whippet som vänlig, tillgiven och stabil, med förmåga att anpassa sig hemma och i sportsammanhang. Det är idealet i standarden, inte en garanti för varje individ. Uppfödning, tidiga erfarenheter, hälsa och vardagsträning påverkar hur en enskild hund fungerar.

Svenska BPH-resultat ger en mer nyanserad bild. Till och med juli 2024 hade 373 whippets beskrivits. För svenskfödda hundar från 2004–2023 motsvarade deltagandet 323 av 8 641 hundar, eller 3,7 procent. Den beskrivna gruppen var i genomsnitt måttligt social, relativt lekfull samt förhållandevis trygg och nyfiken. Samtidigt fanns större variation i bland annat hälsning, nyfikenhet och lek. Resultatet beskriver deltagarna och ska inte användas som löfte om en valp eller hela rasen.

Med barn är lugn hantering och en fredad viloplats viktigare än etiketten ”familjehund”. En vuxen behöver vara med, och barn ska inte störa en hund som äter eller vilar. Möten med andra hundar bör också introduceras kontrollerat, särskilt om hundarnas storlek, leksätt eller erfarenhet skiljer sig.

En whippet kan leva med katt, men rasnamnet garanterar inte att det fungerar. Jaktintresse och reaktion på snabba rörelser varierar. Börja med avstånd och fysisk avskiljning, håll hunden kopplad, ge katten en säker flyktväg och övervaka tills båda djuren är avslappnade. Att hunden accepterar familjens katt säger inte säkert hur den reagerar på främmande katter eller smådjur utomhus.

## Träning och motion

Whippet behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men varken rasstandarden eller svenska myndighetsråd anger ett visst antal minuter eller kräver att hunden springer lös i full fart varje dag. Anpassa belastningen efter ålder, hälsa, kondition och underlag. Promenader, nosarbete, vardagslydnad och möjlighet att ibland sträcka ut på en säker plats ger en bra blandning.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Korta pass med tydligt mål passar ofta bättre än många upprepningar. Prioritera inkallning, kontakt vid rörelse, lugn väntan, hantering av tassar och förmågan att växla ned efter aktivitet. Träna först i enkla miljöer och öka störningen när beteendet fungerar stabilt.

Jaktintresset är en säkerhetsfråga, inte ett karaktärsfel. Rasens bakgrund gör att snabba rörelser kan utlösa en jaktreaktion, men styrkan varierar. Inkallning minskar risken utan att göra en öppen plats säker i alla lägen. Använd koppel eller långlina där vilt, trafik, cyklister eller smådjur kan dyka upp och välj ordentligt inhägnade ytor när hunden ska springa fritt.

I svensk natur gäller dessutom särskild hänsyn till vilt. Mellan 1 mars och 20 augusti ska hundar hindras från att springa lösa i naturen, och även under resten av året måste du kunna hindra hunden från att driva eller förfölja vilt. Lure coursing och andra organiserade vinthundsaktiviteter kan ge ett kontrollerat utlopp för förföljandebeteendet, men de är möjligheter snarare än krav för ett bra hundliv.

## Hälsa

Whippet ingår inte i något av SKK:s hälsoprogram, och det finns därför inga rasbundna hälsoundersökningar som måste vara genomförda före parning i Sverige. Det betyder inte att dokumentation saknar betydelse. Svenska Whippetklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar undersökningar och uppföljning som en valpköpare bör kunna fråga konkret om.

Rasklubben rekommenderar att avelsdjur får hjärtat auskulterat, alltså avlyssnat med stetoskop. Om ett blåsljud hörs bör hunden undersökas vidare av veterinär med specialistkompetens i kardiologi. MMVD förekommer i rasen, men ett blåsljud är ett fynd och inte i sig en diagnos. Rasklubben rekommenderar också ögonlysning, BPH och att hunden är minst två år innan den används i avel. Det är rekommendationer, inte svenska registreringskrav för rasen.

Ögonläget behöver beskrivas med samma noggrannhet. Ett fåtal svenska fall av PRA finns dokumenterade, samtidigt som en liten andel hundar har undersökts för ärftliga ögonsjukdomar. Man kan därför varken kalla problemet vanligt eller avfärda det. Be att få se daterade resultat för föräldradjuren och fråga hur uppfödaren använder resultat från släktingar.

Skador förtjänar mer uppmärksamhet än en lång lista med möjliga sjukdomar. I rasklubbens hälsoenkät 2020, som omfattade svar om 367 individer, uppgav ägarna att 42,7 procent hade råkat ut för en olycka som krävt veterinärvård; sårskador var vanligast. En enkät visar inte risken för varje hund, men den motiverar kontroll av hud, tassar och rörelser efter snabb aktivitet samt genomtänkta underlag och inhägnader.

Fråga också om testikelstatus hos hanhundar och om immunmedierad sjukdom i nära släkt. RAS beskriver familjär förekomst, men inte någon enkel arvsgång som ett enskilt DNA-test kan reda ut. Uppgifter om föräldrar, kullsyskon och äldre släktingar kan därför vara mer informativa än ett allmänt påstående om att linjen är hälsotestad.

Hjärtfynd hos whippet behöver tolkas med kunskap om rasen. Studier på friska whippets visar att vissa EKG- och ultraljudsmått kan skilja sig från generella referensvärden för hund. Berätta därför för veterinären att hunden är whippet och hur den tränas. Det kan minska risken för feltolkning, men får inte användas för att avfärda ett blåsljud, symtom eller behovet av vidare utredning.

## Historia och ursprung

Whippetens dokumenterade historia börjar i Storbritannien. Rasen nämndes i officiellt utställningssammanhang i England 1876, och The Kennel Club erkände den 1890. Kapplöpning med whippet är dokumenterad från 1890-talet, medan rasstandarden anger att hundtypen ursprungligen användes för jakt med syn eller vittring.

Rasen förknippas särskilt med norra England och med kapplöpning, men de tidiga avelsvalen är inte fullständigt dokumenterade. Greyhound och vissa terrierraser anges ofta som möjliga inslag, samtidigt som den svenska avelsstrategin konstaterar att skriftliga redogörelser från de första uppfödarna saknas. Det är därför rimligt att beskriva sådana korsningar som sannolika teorier, inte som ett exakt recept.

Den äldre användningen märks fortfarande i rasens konstruktion och intresse för rörelse. Dagens whippet är samtidigt en etablerad sällskaps- och sporthund. Historien hjälper till att förklara fart och jaktintresse, men den ska inte användas för att påstå att varje individ måste tävla eller reagerar likadant på vilt.

## Att leva med rasen

Whippet kan fungera i lägenhet om vardagen ger tillräcklig utevistelse, aktivitet och möjlighet att komma till ro. Bostadens kvadratmeter är mindre avgörande än rastningsmöjligheter, ljudmiljö och hur ofta hunden behöver lämnas ensam. För en individ som reagerar på ljud eller har svårt att varva ned kan ett lyhört flerbostadshus vara mer krävande än planlösningen antyder.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, lämna mycket kort och öka först när den förblir lugn. Att rasen ofta beskrivs som tillgiven innebär inte att alla whippets får separationsproblem, och en andra hund är ingen säker lösning. Bedöm beteendet hos individen och backa i träningen vid tecken på oro.

Planera också för värme, vila och säker transport. En kortpälsad hund kan behöva extra skydd i kyla, men passform och rörelsefrihet är viktigare än en lång utrustningslista. En lugn, skyddad sovplats och varsam hantering efter hård aktivitet hjälper dig samtidigt att upptäcka sår, ömhet eller förändrade rörelser tidigt.

Inför ett valpköp bör du be om konkreta underlag:

- registrerade uppgifter och daterade resultat för hjärta och ögon hos föräldradjuren;
- BPH-resultat eller en tydlig beskrivning av temperament hos föräldrar och nära släktingar;
- information om skador, hjärtsjukdom, ögonsjukdom, testikelstatus och immunmedierad sjukdom i familjen;
- uppfödarens plan för socialisering, miljöträning och stöd efter leverans.

Whippet passar bäst när du uppskattar en nära sällskapshund men samtidigt respekterar att den är en snabb vinthund. Den avgörande frågan är inte om rasen alltid är lugn, lätt eller familjevänlig, utan om du kan erbjuda säker rörelse, konsekvent träning och utrymme för den variation som finns mellan individer.

Whippet

Norwegian Kennel Club

Medelstor vinthund som förenar kapplöpningsfart med lugnt sällskap. Slank, smäcker och greyhound‑lik, med kort, lättskött päls men begränsat skydd mot väder och vind. Känslig, mjuk och mycket människoorienterad; den behöver vänlig träning, säkra möjligheter att springa i full fart, en mjuk och varm liggplats samt ett stabilt och stillsamt hem.

Ormdals

## Snabbfakta

Chihuahua är en mexikansk sällskapshund och den minsta erkända hundrasen i världen. Den är liten nog att följa med nästan överallt, men behöver fortfarande uppfostran, motion och möjlighet att använda nos och hjärna som andra hundar.

- **Ursprung:** Mexiko
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Vikt enligt rasstandarden:** 1–3 kg, med 1,5–2,5 kg som idealvikt
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger inget höjdspann; Chihuahua bedöms efter vikt
- **Päls:** korthårig eller långhårig
- **Rastypiskt temperament:** kvick, alert, livlig och mycket modig
- **Viktig hälsokontroll:** knän, tänder, bett, ögon och skallens fontanell

”Teacup”, ”mini” och liknande ord är inte erkända storlekar eller egna varianter av Chihuahua. Det finns bara en viktstandard och två pälsvarianter. I rasstandarden är vikt under 1 kg eller över 3 kg diskvalificerande. En ovanligt liten hund tillhör fortfarande samma ras, och den låga vikten är inte i sig ett kvalitets- eller hälsobevis.

## Utseende och päls

Chihuahua ska vara kompakt och något längre än hög, med äppelformat huvud, stora upprättstående öron och en högt buren svans. Uttrycket ska vara vaket, men ögonen ska inte vara utstående och nospartiet får inte bli överdrivet kort.

Den korthåriga varianten har kort, mjuk och glänsande päls som ligger tätt mot kroppen. Den långhåriga har fin och silkig päls som är slät eller lätt vågig, med längre hår på bland annat öron, hals, ben och svans. Långhår betyder alltså inte att pälsen ska vara tung eller svallande; en alltför riklig päls är inte rastypisk.

Pälsvården är normalt enkel. Bada när hunden är smutsig och kamma den långhåriga varianten ungefär en gång i veckan, särskilt bakom öronen och i de längre behängen. Den korthåriga pälsen kan borstas vid behov. Passa samtidigt på att vänja hunden vid kontroll av klor, tänder, öron och ögon.

Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Merle är alltså inte en ovanlig godkänd färg hos Chihuahua, utan uttryckligen utesluten ur den internationella rasstandarden.

## Temperament och personlighet

En rastypisk Chihuahua är snabb i reaktionen, alert, livlig och modig. Den kan vara tydlig när något händer runt hemmet, men rädsla, aggressivitet eller oavbrutet skällande ska inte beskrivas som oundvikliga rasegenskaper. Den aktuella rasstandarden accepterar varken aggressivitet eller extrem skygghet.

Många individer är nära sin familj och uppmärksamma på nya människor, ljud och hundar. Hur det tar sig uttryck påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa och vad hunden har lärt sig. En Chihuahua som alltid bärs bort får färre tillfällen att öva lugna möten och röra sig i olika miljöer. Samtidigt ska en så liten hund inte tvingas hälsa eller utsättas för närgången lek för att ”vänja sig”. Bra socialisering betyder korta, trygga erfarenheter där hunden kan hålla avstånd och återhämta sig.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna vardagsfärdigheter och tar dess litenhet på allvar. Den passar sämre för den som söker en accessoar eller räknar med att liten kropp automatiskt betyder litet ansvar.

## Träning och motion

Chihuahua behöver daglig rörelse och mental aktivering, men det finns inget enda minutantal som passar varje hund. Ålder, kondition, underlag, väder och återhämtning är bättre vägledning än ett generellt promenadschema. En frisk vuxen Chihuahua kan uppskatta promenader, nosarbete, trick, vardagslydnad och anpassade hundsporter.

Träna stegvis med belöningsbaserade metoder. Prioritera inkallning, koppelvana, lugn hantering och att hunden kan avbryta skällande och komma till ro. Korta pass kan vara praktiska, men avsluta efter hundens koncentration i stället för efter ett fast antal minuter. Samma vänliga regler ska gälla för en liten hund som för en stor.

En Chihuahua bör normalt få promenera i stället för att bäras, så att den får den rörelse och miljöträning den behöver. Att bära hunden är rimligt i trängsel, vid skaderisk eller när den faktiskt behöver hjälp, men ska inte ersätta motion. Valpar behöver fler pauser och gradvis belastning; en vuxen hund som plötsligt inte vill gå eller blir halt bör undersökas i stället för att bara bäras vidare.

## Hälsa

De mest användbara hälsokontrollerna för Chihuahua gäller knän, mun och tänder samt en huvudform utan överdrifter. En lång lista över möjliga diagnoser hjälper mindre än att veta vad som ska kontrolleras hos föräldradjur, valp och vuxen hund.

- **Patellaluxation:** Knäskålen kan glida ur sitt normala läge och hälta eller ett avvikande rörelsemönster kan vara tecken. För en kull som ska registreras i SKK måste båda föräldradjuren ha officiell patellastatus från en undersökning gjord tidigast vid ett års ålder och före parning. Be att få se resultaten i SKK:s register och kontrollera alltid de regler som gäller vid köpet.
- **Tänder:** En brittisk studie av veterinärjournaler visar att tandlossningssjukdom och kvarvarande mjölktänder hörde till de vanligaste registrerade problemen hos Chihuahua. Vänj valpen vid daglig tandborstning och följ tandväxlingen. Om en mjölktand sitter kvar när den permanenta tanden kommer bredvid ska munnen bedömas av veterinär.
- **Huvud och ögon:** SKK:s särskilda domaranvisningar lyfter risker med överdriven dvärgväxt, alltför kort nosparti, felaktigt bett eller käke och alltför framträdande ögon. Fråga inte bara om ”äppelhuvud”, utan titta efter ett fungerande bett, ett nosparti utan överdrift och ögon som inte buktar ut.
- **Fontanell:** En öppen fontanell, ibland kallad molera, är inte ett önskvärt kännetecken. Den är ett diskvalificerande fel i dagens rasstandard. En liten grop efter att fontanellen har slutit sig är något annat och är inte diskvalificerande. En valp eller vuxen hund med misstänkt öppning bör bedömas av veterinär.

Håll även koll på hull och rörelsemönster. Plötslig hälta, ögonsmärta eller problem att äta ska tas på allvar.

## Historia och ursprung

Chihuahua har Mexiko som officiellt ursprungsland och har fått sitt namn efter den mexikanska delstaten Chihuahua. Detta är väl belagt, men den exakta vägen fram till dagens hund är mindre väl dokumenterad.

Den officiella rasstandarden återger en tradition enligt vilken små hundar kan ha levt i området under toltekernas tid. Avbildningar av hundar som kallas techichi i Tula liknar dagens Chihuahua. Standarden formulerar detta som ett antagande, inte som bevis för en obruten släktlinje. Berättelser om en bestämd forntida förfader eller en särskild korsning bör därför beskrivas som teorier, inte som fastslagen historia.

## Att leva med rasen

Chihuahua kan trivas i lägenhet, barnfamilj och hem med andra djur när vardagen är rätt ordnad. Bostadens storlek är mindre avgörande än regelbundna utevistelser, träning, vila och möjlighet att slippa situationer där den lilla kroppen riskerar att skadas.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande. Barn behöver lära sig att hunden får vara ifred på sin viloplats och att de inte ska lyfta, bära eller jaga den. Det är inte ett påstående om att rasen ”ogillar barn”, utan en praktisk säkerhetsregel för en hund på några få kilo.

Samspelet med hundar och katter avgörs av individerna, inte bara av rasnamnet. Låt två hundar mötas lugnt på neutral plats och avbryt lek som blir för fysisk. Vid introduktion till katt är grind, separata viloplatser och skyddade matplatser användbara. Storleksskillnaden är viktig: även vänlig lek med en betydligt större hund kan skada en Chihuahua, så samvaron behöver övervakas.

Ensamhet ska tränas gradvis först när hunden är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars tolerans varierar. Utgå från hundens beteende i stället för att anta att en Chihuahua alltid får separationsångest eller att alla klarar samma tid.

Vid kyla, blåst och väta kan en individ behöva ett välpassande värmande plagg, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som gäller alla. Anpassa efter pälsvariant, ålder, hälsa, aktivitet och hundens egna tecken på obehag. Den bästa vardagen kombinerar alltså hänsyn till en mycket liten kropp med förväntningen att Chihuahua ska få leva som hund.

Chihuahua

The British Chihuahua Club

Chihuahua är en mycket liten men robust sällskapshund, som vanligtvis väger 1,5–3 kg och har äppelformat huvud och stora ögon. Den finns med kort eller lång päls i många olika färger och är hängiven, uppmärksam och orädd. För att må bra behöver den dagliga promenader, träning, nära sällskap samt god vård av hälsa och tänder.

Med kärlek och passion ställer jag ut och föder upp KH och LH Chihuahua. Min strävan är att få fram vackra , rastypiska , sunda och trevliga hundar .Jag bygger min uppfödning utifrån gamla och välkända linjer  .Vid intresse förväntar jag mig en god presentation av dig/er och vad ni har att erbjuda en valp från mig Vi finns i Skåne ,ca två mil från Kristianstad - Min hemsida är dåligt uppdaterad. Men är mer flitig på Facebook under mitt hamn 'Christina Andersson '

Chi’s Piazza

Rekrytens

## Snabbfakta

Pomeranian är den minsta storleksvarianten av tysk spets: en mycket liten men livlig sällskapshund med tät dubbelpäls, stor vaksamhet och nära till skall. Den passar bäst hos den som vill träna och aktivera en riktig hund i litet format, inte hos den som söker en hund som mest ska bäras.

- **Ras och ursprung:** tysk spets, pomeranian/zwergspitz, med ursprung i Tyskland och senare utveckling i England
- **Storlek:** vanligen 18–23 cm i mankhöjd och omkring 2–3 kg; rasstandarden anger 21 cm med tillåten variation och att vikten ska motsvara hundens storlek
- **Förväntad livslängd:** ungefär 12–16 år är en vägledning, inte ett löfte för den enskilda hunden
- **Temperament:** ofta vaken, glad, tillgiven och lättlärd, men individ, uppväxt och vardag påverkar mycket
- **Aktivering:** dagliga promenader, nosarbete och korta träningsstunder, med tid för lugn och återhämtning
- **Pälsvård:** grundlig genomgång ungefär varannan vecka och oftare under fällning
- **Att tänka på:** skall, tandvård, patellastatus och säker hantering kring små barn och betydligt större hundar

“Teacup Pomeranian” och “mini Pomeranian” är inte egna erkända storleksvarianter. Det är marknadsord som inte ger någon säkrare prognos för vuxen storlek, hälsa eller temperament. Den officiella varianten heter Pomeranian eller Zwergspitz. Bedöm därför föräldrar, vuxna släktingar, hälsodata och uppfödarens avelsmål i stället för att lita på ett säljnamn.

## Utseende och päls

Pomeranian är kompakt och kvadratiskt byggd, med litet spetsformat huvud, små upprätta öron och en yvig svans som bärs högt över ryggen. Den stora pälsen ger en rundare silhuett än kroppen egentligen har.

Rasen har dubbelpäls. Täckhåren ska vara långa, raka och utstående, medan underullen är kort, tät och mjuk. Pälsen bildar en tydlig krage runt halsen, byxor på bakbenen och en buskig svans. Standarden beskriver en naturlig päls som inte ska se formklippt ut. Godkända färger omfattar bland annat vit, svart, brun, orange och gråschatterad samt flera andra definierade färger och kombinationer.

En ordentlig genomgång ungefär varannan vecka är en bra utgångspunkt enligt SKK, men under fällning behöver många hundar borstas oftare. Arbeta igenom pälsen ända ner mot huden i stället för att bara jämna till ytan. Öka skötseln så snart små tovor börjar bildas. Frekvensen ska följa hundens päls, årstid och vardag; ett fast schema passar inte varje individ.

Pälsens kvalitet är viktigare än maximal volym. En korrekt dubbelpäls innehåller både täckhår och underull. Mycket underull i kombination med brist på täckhår är ett uppmärksammat problem inom rasen och kan göra pälsen svårskött. När du träffar en uppfödare är det därför relevant att se vuxna hundar, inte bara valpens mjuka valppäls.

## Temperament och personlighet

Pomeranian är ofta uppmärksam, livlig och starkt fäst vid sina människor. Rasstandarden beskriver en glad, tillgiven och lättlärd hund utan utpräglad jaktlust, men det är ett avelsideal och ingen garanti för hur varje individ fungerar med främmande människor, barn eller andra djur.

Spetsens vaksamhet gör att den snabbt kan reagera på ljud, rörelse utanför fönstret eller någon som kommer till dörren. Skallet har en bakgrund i rasens larmande funktion. Målet behöver därför inte vara en hund som aldrig säger ifrån, utan en hund som kan avbryta, söka stöd hos sin förare och komma till ro igen. Begränsa möjligheten att öva långa skallserier, belöna pauser och träna en lugn rutin i situationer som brukar utlösa skall.

Socialisering är värdefull men lovar inte ett visst temperament. Låt valpen möta människor, miljöer och stabila hundar i en takt där den fortfarande kan tänka, ta kontakt och återhämta sig. Mer exponering är inte alltid bättre om hunden blir pressad.

BPH kan visa hur en beskriven hund reagerade i standardiserade moment, men resultatet är inte ett godkänt- eller underkäntprov och förutsäger inte allt. Underlaget för Pomeranian är dessutom begränsat. Väg ihop BPH om det finns, föräldrarnas vardagsbeteende och vad uppfödaren kan berätta om vuxna släktingar.

## Träning och motion

Pomeranian behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget universellt antal minuter som passar alla hundar. En bra vardag blandar promenader i hundens tempo med nosarbete, samarbete, lek och ostörd vila. Bedöm upplägget efter hundens hull, rörelser, koncentration och förmåga att varva ner, inte bara efter hur långt den har gått.

Rasen kan uppskatta nosework, rallylydnad och agility när uppgifterna och miljön anpassas till hundens storlek och erfarenhet. Även följsamhet, inkallning, trick och sök efter mat eller föremål ger meningsfull aktivering. Låt hundens engagemang styra passens längd i stället för ett fast fem- eller tiominutersschema.

Belöningsbaserad träning hjälper hunden att förstå vad som lönar sig utan att göra den mer osäker. Prioritera tidigt:

- lugn hantering av tassar, mun och päls
- kontakt och inkallning även när något rör sig eller låter
- att kunna gå undan och vila
- en inlärd paus efter att hunden har uppmärksammat ett ljud
- trygghet på olika underlag och i vardagens transporter

Den lilla kroppen kräver säkerhet, inte passivitet. Lyft hunden när situationen faktiskt innebär risk, men ge den också möjlighet att gå, nosa och lösa enkla uppgifter själv. Förebygg fall från möbler eller famnar och avbryt hård lek med betydligt större hundar innan storleksskillnaden blir ett problem.

## Hälsa

Inför ett svenskt valpköp är föräldrarnas registrerade patellastatus, uppgifter om tänder och bett samt information om pälsproblem i vuxna släktingar särskilt användbara. Identifierade hundar, registrerade resultat och öppna svar säger mer än en lång lista över möjliga sjukdomar.

Patellaluxation förekommer hos Pomeranian och andra små hundraser. I Sverige är patellaundersökning inte ett obligatoriskt hälsoprogram för rasen, men Pomeranianklubben rekommenderar att avelsdjur undersöks. Klubbens rekommendation är att hundar med grad 2 eller 3 inte används i avel och att grad 1 endast kombineras med grad 0. Det är en avelsrekommendation, inte en garanti för valpens framtida hälsa.

Be om föräldrarnas registrerade namn eller registreringsnummer och kontrollera resultaten i SKK Hunddata eller Avelsdata. Kontrollera hundens identitet, undersökningsdatum och status för båda föräldrarna. Formuleringen “föräldrarna är testade” räcker inte om identitet och resultat inte går att följa.

Håravfall beskrivs ibland som “black skin disease”, BSD eller alopeci X. Rasens aktuella avelsstrategi betonar att BSD varken är en sjukdom i sig eller ett vetenskapligt diagnosnamn, utan ett vardagligt samlingsnamn för flera tillstånd som kan ge pälsförlust. Oförklarligt håravfall behöver därför bedömas veterinärt. Fråga hur pälsen har utvecklats hos föräldrar och äldre släktingar, men kräv inte säkra ärftlighetslöften när orsaksbilden är oklar.

Tänder, käkar och bett är också viktiga inom rasen. Vänj valpen vid att munnen undersöks och börja med tandborstning tidigt; helst bör tänderna borstas dagligen. Sök hjälp om hunden får ont, har svårt att äta eller om bettet verkar skada mjukdelar i munnen.

## Historia och ursprung

Pomeranian har sitt ursprung i Tyskland och hör till familjen tysk spets. Namnet Zwergspitz betyder dvärgspets, medan Pomeranian är det internationellt välkända namnet på samma officiella storleksvariant.

Rasens moderna typ utvecklades vidare i England. Där bildades Pomeranian Club 1891 och en tidig rasstandard togs fram. Den dokumenterade historien är därför bäst sammanfattad som tysk spetsbakgrund med viktig engelsk vidareutveckling, inte som en säker obruten berättelse om en särskild förhistorisk hundtyp.

Den tidigare larmande funktionen hjälper till att förklara dagens vaksamhet och skallbenägenhet. I dag hålls Pomeranian främst som sällskapshund, men den har kvar spetsens uppmärksamhet och uppskattar ofta uppgifter där den får samarbeta och använda nosen.

## Att leva med rasen

Pomeranian kan fungera med barn, andra djur och i lägenhet, men bara när de vuxna anpassar miljön till en mycket liten, alert hund. Varken rasnamnet eller tidig socialisering gör samspelet automatiskt säkert.

Små barn och hund ska alltid ha en vuxen nära. Barnet bör sitta ner vid kel, låta hunden gå undan och aldrig bära den utan hjälp. Hunden behöver en fredad viloplats. Pomeranian är inte en leksak, och ett fall ur famnen eller från en hög möbel kan få stora följder även om rasen i grunden är livlig och tålig.

Med andra hundar är kontrollerade möten viktigare än många möten. Välj lugna individer, träna lugn kontakt på avstånd och avbryt ojämn fysisk lek. Introduktion till katt bör ske stegvis, gärna först genom doft och barriär. Katten ska ha en egen flyktväg, och jakt får inte bli ett inövat beteende. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt.

Lägenhetsboende fungerar när hunden får aktivitet utomhus och kan koppla av inomhus. Den avgörande frågan är ofta ljud, inte bostadens storlek. I ett lyhört hus behöver ägaren förebygga vakt vid fönster och dörr, träna lugna rutiner och ta grannars situation på allvar.

Pomeranian beskrivs ofta som starkt knuten till sin människa och bör tränas gradvis på att vara ensam. En valp kan inte lämnas ensam från början. Starta med mycket korta stunder i en trygg miljö och öka bara när hunden förblir lugn. Om den börjar skälla ihållande, vandra, klösa eller inte kan komma till ro har träningen blivit för svår och behöver förenklas.

Inför valpköp, kontrollera mer än färg och utlovad vuxenvikt:

- träffa tiken och gärna andra vuxna släktingar
- fråga hur de fungerar med ljud, främmande människor, hantering och vila
- verifiera båda föräldrarnas patellaresultat och identitet
- fråga om tänder, bett och bestående pälsförlust i släkten
- be uppfödaren förklara kombinationens mål och hur tidigare avkommor har utvecklats
- avstå från säljargument som gör “teacup” eller “mini” till en hälsogaranti

En bra match är en Pomeranian vars förväntade temperament och skötselbehov passar din vardag, och en uppfödare som visar dokumentation, känner sina vuxna hundar och kan tala lika öppet om variation och risker som om rasens charm.

Pomeranian

Deutscher Spitz Club (Germany)

Liten, rävliknande spets med fluffig dubbelpäls i många färger. Med en vikt på 2–3,5 kg är Pomeranians livliga, alerta och väldigt människoorienterade sällskapshundar som också är bra vakthundar. De behöver regelbunden pälsvård, mjuk och positiv träning, dagliga promenader, hjärngympa, tandvård och skydd för sina små leder.

Anderwels

Wildmix

## Snabbfakta

Fransk bulldogg är en liten, kraftig och social sällskapshund från Frankrike. Den ska vara livlig och aktiv, men den korta skallen och det korta nospartiet medför risk för andningsproblem och sämre temperaturreglering. Den som överväger rasen behöver därför bedöma funktion och dokumenterad hälsa lika noggrant som temperament och utseende.

- **Rasgrupp och användning:** FCI grupp 9, sällskapshund
- **Mankhöjd:** hanar 27–35 cm, tikar 24–32 cm
- **Vikt:** hanar 9–14 kg, tikar 8–13 kg
- **Päls:** kort, slät och utan underull
- **Färger i rasstandarden:** fawn, tigrerad och skäck, med de teckningar som standarden beskriver
- **Idealtemperament:** social, livlig, lekfull och tillgiven
- **Viktig svensk hälsokontroll:** RFG-Scheme är obligatoriskt före avel inom SKK sedan den 1 januari 2025

Rasen är inget självklart val för den som söker en hund med låga vårdbehov. En fransk bulldogg ska kunna röra sig ledigt och andas fritt även under rörelse. Hörbar eller ansträngd andning är inte en charmig eller normal rasdetalj.

## Utseende och päls

Fransk bulldogg ska vara kompakt och muskulös utan att bli tung, orörlig eller överdriven. Kroppen är något längre än mankhöjden, huvudet är brett och de upprättstående så kallade fladdermusöronen är ett tydligt kännetecken. Helheten ska fungera i rörelse: öppna näsborrar, tillräcklig noslängd, fria steg och en kropp som inte hindrar hunden från att vara aktiv är viktigare än ett extremt utseende.

Rasstandarden anger olika mått för könen. Hanar ska vara 27–35 cm höga och väga 9–14 kg, medan tikar ska vara 24–32 cm och väga 8–13 kg. Siffrorna är inte en målvikt för varje individ. Lämpligt hull bedöms utifrån hundens byggnad, muskelmassa och fettlager; övervikt belastar andning, leder och rygg.

Pälsen är kort, slät, mjuk och glänsande och saknar underull. Fällningen hanteras normalt med enkel borstning efter behov. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron, tänder och hud. Ansiktsveck ska hållas rena och torra, men skötseln bör styras av hur huden faktiskt ser ut. Rodnad, lukt, vätska, klåda eller ömhet är skäl att söka rådgivning, inte att bara rengöra oftare.

Rasstandardens färger är fawn, tigrerad och skäck. Blått och merle ingår inte bland de godkända färgerna. En valp som marknadsförs med ”sällsynt färg” bör bedömas efter samma viktiga underlag som alla andra: registrering, andningsfunktion, föräldradjur och uppfödarens avelsarbete.

## Temperament och personlighet

Fransk bulldogg ska enligt rasstandarden vara social, livlig, lekfull och tillgiven. Många individer söker gärna kontakt och uppskattar att delta i familjens vardag. Rasen kan lära sig snabbt, men självständighet och envishet gör att tydliga rutiner och bra belöningar ofta fungerar bättre än upprepningar och hårda korrigeringar.

Rasstandarden beskriver ett ideal, inte varje hund. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, smärta, miljö och träning påverkar hur en individ beter sig. En hund som har svårt att andas eller är obekväm i hud, rygg eller leder kan också få sämre tålamod och återhämtning. Bedöm därför temperament tillsammans med fysisk funktion.

BPH visar hur en viss hund reagerade under en standardiserad beteendebeskrivning. Det är inget godkänd-eller-underkänd-test och ingen garanti för valpens framtida personlighet. Den äldre svenska BPH-analysen omfattade bara en liten andel av de svenskfödda hundarna. För en valpköpare är det därför mer värdefullt att möta tiken och fråga hur föräldrar och nära släktingar hanterar främmande människor, hundmöten, oväntade ljud, kroppshantering, aktivitet och vila.

Rasen kan fungera för en påläst förstagångsägare som är beredd på belöningsbaserad träning, daglig aktivitet och möjliga veterinärbehov. Den passar sämre när valet främst bygger på liten storlek, ett visst utseende eller antagandet att en kortnosig hund automatiskt behöver mycket lite motion.

## Träning och motion

En fransk bulldogg behöver dagliga promenader, nosarbete, lek och vardagsträning, men det finns ingen motionsmängd i minuter som passar alla. Ålder, kondition, väder och framför allt hundens andning och återhämtning avgör vad som är lämpligt. Avkylning genom flåsning är mindre effektiv hos kortnosiga hundar, så samma aktivitet kan vara lätt en sval dag och olämplig i värme.

Planera hellre flera hanterbara aktiviteter än ett långt pass som måste fullföljas. Låt hunden nosa, gå i lugnt varierad terräng och använda huvudet genom sök och enkla problemlösningar. Bygg kondition gradvis och följ hunden under hela aktiviteten. Tempot ska sänkas eller passet avbrytas om andningen blir tydligt bullrig eller mödosam, näsborrarna dras ihop, hunden använder magen kraftigt för att andas, släpar efter eller inte återhämtar sig normalt. Uttalad andnöd, blåaktiga slemhinnor, vinglighet, kollaps eller medvetslöshet kräver omedelbar veterinärkontakt.

Under varma dagar behöver promenader flyttas till svalare tider, tempot minskas och hunden ha tillgång till skugga, vatten och en sval viloplats. Lämna aldrig hunden i en varm bil eller annat instängt utrymme. En hund som återkommande får problem vid måttlig aktivitet eller värme behöver veterinärbedömning; lösningen är inte bara att undvika all motion.

Prioritera kontakt, lugn koppelgång, inkallning, att avbryta lek, att koppla av och att acceptera kontroll av mun, öron, hudveck, tassar och klor. Träna ensamhet i mycket små steg när hunden redan är trygg hemma. Belöningsbaserade metoder gör uppgiften tydlig och underlättar nödvändig hantering.

## Hälsa

Det viktigaste hälsoproblemet att förstå hos fransk bulldogg är BOAS, brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom. Det uppstår när utrymmet i det förkortade nospartiet och svalget inte räcker till för mjukdelarna. Följden kan bli bullrig eller ansträngd andning, låg uthållighet, sömnstörningar och svårigheter att reglera kroppstemperaturen.

RFG-Scheme är en veterinärundersökning som bedömer andningsfunktionen före och efter tre minuters rask rörelse och graderar resultatet från 0 till 3. Inom SKK gäller sedan den 1 januari 2025 ett hälsoprogram på nivå 2 för fransk bulldogg: hundar som används i avel ska ha ett resultat före parning. Ett officiellt resultat kan registreras från 24 månaders ålder och får inte vara äldre än två år vid parningen. Grad 0 rekommenderas; hundar med grad 2 eller 3 ska inte användas i avel enligt SKK:s regler. En hund som har opererats i luftvägarna kan inte testas inom programmet.

Ett RFG-resultat beskriver hundens status vid undersökningen och minskar inte behovet av egna observationer. Det är ingen livslång garanti och säger inte heller allt om andra hälsorisker. Inför valpköp bör du be om föräldrarnas registrerade namn, undersökningsdatum och faktiska RFG-grad. Se helst föräldradjuren både i vila och efter normal rörelse: andningen ska vara fri, återhämtningen rimlig och näsborrarna öppna. Acceptera inte ”testad” eller ”veterinärbesiktigad” som ersättning för det registrerade resultatet.

Andra belagda riskområden är allergi och hudbesvär, problem i rygg, skelett och leder inklusive patellaluxation samt skador på de framträdande ögonen. Det betyder inte att varje hund drabbas. Fråga om återkommande hudproblem, hälta, ryggsmärta och ögonskador hos föräldrar och nära släktingar. Rasklubben rekommenderar också valpköpare att fråga om patella, hjärta och de vuxna hundarnas andning; detta ska skiljas från det formella RFG-kravet.

Kontakta veterinär vid återkommande andningsljud, tydlig motions- eller värmeintolerans, sömnproblem på grund av andningen, hud som luktar eller gör ont, återkommande hälta, ryggsmärta eller ett rött, rinnande eller smärtande öga. Tidig bedömning är bättre än att vänta på att ett problem ska bli ”typiskt för rasen”.

## Historia och ursprung

Fransk bulldogg formades som ras i Paris under slutet av 1800-talet. Den första rasklubben bildades i Paris 1880, den första hunden registrerades 1885 och den första rasstandarden fastställdes 1898. Samma år erkände den franska kennelklubben rasen.

Rasen utvecklades som sällskapshund och fick den kompakta kroppen, det breda huvudet och de upprättstående fladdermusöron som fortfarande kännetecknar standarden. Fransk bulldogg visades i Sverige första gången 1913. Den historiska typen förklarar dagens utseende, men modern avel ska inte förstärka drag så långt att andning, ögon, rygg, svans eller rörelse påverkas negativt.

## Att leva med rasen

Fransk bulldogg kan bo i lägenhet eller hus, eftersom bostadens storlek i sig inte avgör om vardagen fungerar. Det avgörande är att hunden får daglig aktivitet, kan vila ostört och har en trygg, sval miljö. I lägenhet behöver ljud i trapphus och utanför fönster tränas bort från början, och tillgången till hiss eller många trappor kan få praktisk betydelse om hunden får ont eller har svårt att andas.

Med barn gäller samma säkerhetsregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet. Barn ska inte störa hunden när den äter eller vilar, klättra på den eller fortsätta när den försöker gå undan. Ordna en skyddad viloplats och lär både barn och hund lugna umgängesformer. Liten kropp och lekfullt temperament gör inte en individ automatiskt barnsäker.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och deras erfarenheter. Gör introduktioner gradvis, med möjlighet att skilja djuren åt och utan att tvinga fram närkontakt. Socialisering kan förbättra förutsättningarna men garanterar inte att alla kombinationer fungerar. Var särskilt uppmärksam på stress, resursförsvar och om den andra hundens lek blir för fysisk för en individ med nedsatt andningskapacitet.

Ensamhet behöver tränas stegvis från mycket korta stunder. Öka först när hunden kan vara lugn, och använd gärna en kamera för att upptäcka oro eller skällande som inte märks när du kommer hem. Rasen ska inte väljas med planen att regelbundet lämnas ensam större delen av dagen.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på följande frågor:

- Kan vi välja fri andning och funktion före ett extremt utseende eller en ovanlig färg?
- Kan vi kontrollera föräldrarnas identitet, RFG-grad och undersökningsdatum i stället för att nöja oss med muntliga besked?
- Kan vi anpassa aktivitet efter värme och dagsform utan att göra hunden passiv?
- Har vi tid och ekonomi att hantera de veterinärbehov som kan följa med rasens kroppsform?

Om svaren är ja och uppfödaren kan visa öppna, kontrollerbara resultat kan fransk bulldogg vara en livlig och nära sällskapshund. Det viktigaste urvalet är inte det mest extrema huvudet eller den ovanligaste färgen, utan en hund som kan andas, röra sig, återhämta sig och leva ett aktivt vardagsliv.

Fransk bulldogg

The French Bulldog Club of England

The Kennel Club (United Kingdom)

Fransk bulldogg är en liten, muskulös sällskapshund med kort päls och fladdermusliknande öron. Den är tillgiven, människoorienterad och lekfull men ändå lugn inomhus, vilket gör den väl lämpad för lägenhetsliv. Den behöver måttlig, noggrant anpassad motion, regelbunden skötsel av hud, öron och klor samt uppmärksamhet på andning och vikt.

Fick min första Fralla 2019 och har haft 4 kullar försöker att föda upp sunda och friska frallor

Yndisauka

## Snabbfakta

Jack russell terrier är en liten, erkänd terrierras med stor arbetslust och tydlig jaktbakgrund. Den passar bäst hos den som vill träna aktivt, kan hantera jaktintresse i vardagen och samtidigt lär hunden att komma till ro. Liten storlek betyder alltså inte små behov.

- **Ursprung:** England; rasen utvecklades vidare i Australien
- **Användning:** grythund och sällskapshund
- **Ideal mankhöjd:** 25–30 cm
- **Ungefärlig vikt enligt rasstandarden:** cirka 5 kg vid 25 cm och 6 kg vid 30 cm
- **Päls:** slät, raggig (broken) eller sträv; vitt ska dominera, med svarta och/eller rödgula tecken
- **Typiska drag i rasstandarden:** livlig, alert, aktiv, modig, vänlig och trygg i sig själv
- **Viktigt för ägaren:** jaktinstinkt, inkallning, vardagslugn och meningsfull aktivering behöver tas på allvar

Jack russell terrier och parson russell terrier är två olika raser. Parson är högre och mer kvadratiskt byggd, medan jack russell är lägre och något längre i kroppen. Det är därför bättre att kontrollera hundens registrerade ras än att gå efter utseendet eller använda namnen som synonymer.

## Utseende och päls

Jack russell terrier ska vara stark, smidig och rektangulär – kroppen är något längre än hunden är hög. Idealhöjden är 25–30 cm, och rasstandardens viktangivelse motsvarar ungefär ett kilo per fem centimeter mankhöjd. Det är en proportion i standarden, inte en bantningstabell: en enskild hunds lämpliga vikt bedöms också utifrån kroppsbyggnad, muskelmassa och hull.

Bröstkorgen ska vara djupare än den är bred och ha en omkrets på ungefär 40–43 cm bakom armbågarna. Den relativt smidiga bröstkorgen hänger ihop med rasens ursprungliga arbete under jord. Helheten ska vara funktionell och rörlig, inte tung eller överdriven.

Rasen har tre pälslag:

- **Slät päls** ligger tätt mot kroppen och kräver normalt enkel borstning för att få bort lösa hår och smuts.
- **Raggig (broken) päls** är ett mellanting, med längre sträva hår på delar av kroppen.
- **Sträv päls** har sträv ytterpäls och underull och behöver trimmas för hand när den är mogen.

Raggig och sträv päls bör trimmas, inte maskinklipas. När gamla hårstrån klipps av i stället för att plockas bort kan pälsens struktur och skydd mot väta och smuts försämras. Be en van trimmare visa hur just hundens päls ska skötas; behovet följer pälsens mognad och kvalitet, inte ett universellt veckoschema. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och tänder regelbundet.

## Temperament och personlighet

Jack russell terrier är i grunden en livlig, vaken och självsäker arbetsterrier som också ska vara vänlig. Rasen avlades för att fatta egna beslut nära vilt, och samma självständighet kan i ett hem märkas som initiativförmåga, envishet och snabb reaktion på rörelse eller ljud. Jaktintresset finns kvar även hos hundar som enbart hålls som sällskap.

Rasbeskrivningen är ett ideal, inte ett löfte om varje individ. Temperament påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa, miljö och träning. Fråga därför inte bara om föräldrarna är ”trevliga”. Be att få möta minst tiken, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på främmande människor, hundmöten, plötsliga ljud, hantering och vila, och ta reda på vad uppfödaren avlar för – jakt, hundsport eller främst sällskap.

BPH kan ge strukturerad information om hur en enskild hund reagerade i en standardiserad beskrivning, men det är inget godkänd-eller-underkänd-test och garanterar inte valpens framtida beteende. Äldre svenska rasunderlag byggde dessutom på för få beskrivna jack russell terrier för säkra slutsatser om hela rasen. För en valpköpare är resultat för föräldrar och släktingar därför mer användbara än svepande påståenden om rasens genomsnitt.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill lära sig, gå kurs och arbeta konsekvent med belöningsbaserad träning. Den är ett sämre val för den som främst söker en liten, okomplicerad hund som automatiskt kan gå lös eller nöjer sig med korta rastningar.

## Träning och motion

En jack russell behöver daglig rörelse, nosarbete, problemlösning och möjlighet att varva ner, men det finns inget korrekt antal minuter som passar alla individer. Ålder, hälsa, kondition, miljö och aktivitetens intensitet avgör belastningen. En lugn skogspromenad med nosande, ett genomtänkt träningspass och återhämtning kan ge mer än lång, ensidig bollkastning.

Bygg vardagen kring flera sorters aktivitet: promenader i varierad terräng, sök eller spår, korta träningspass, kontrollerad lek och uppgifter där hunden får använda nos och kropp. Hundsporter som agility, nosework och viltspår kan passa många individer, men träningsmängden ska stegras gradvis. För valpar bör underlag, tempo, lek och vila anpassas efter individen; den ofta upprepade femminutersregeln har inget vetenskapligt stöd.

Prioritera dessa färdigheter tidigt:

- kontakt och följsamhet trots dofter och rörelse
- inkallning samt en separat stoppsignal
- att släppa föremål och avbryta aktivitet
- lugn koppelgång och neutrala hundpassager
- hantering av tassar, mun, öron och päls
- att gå till en bädd och koppla av
- ensamhet i mycket små, trygga steg

Jaktinstinkten gör att löshet aldrig bör bygga på hopp. Träna först i inhägnat område och använd långlina där det är säkert tills hunden kan vända bort från störningar och svara på signaler med hög tillförlitlighet. Även en vältränad hund kan behöva koppel nära vilt, trafik och andra risker. Belöningsbaserad träning med tydliga regler ger hunden information om vad den ska göra och hjälper till att bevara samarbete när aktivitetsnivån stiger.

## Hälsa

Svenska Kennelklubben anger att rasen inte har några kända rassjukdomar men att patellaluxation förekommer. Det betyder inte att varje hund drabbas eller att rasen saknar all annan sjukdom; det betyder att en seriös hälsogenomgång bör utgå från dokumenterade resultat och den aktuella familjen, inte från en lång osorterad diagnoslista.

I den svenska rasspecifika avelsstrategin rekommenderas att hundar som används i avel undersöks för patella och ögonlyses. För ögon är rekommendationen undersökning före avel, därefter vart tredje år och en gång efter åtta års ålder. Det är avelsrekommendationer – formulera dem inte som om varje undersökning vore ett generellt registreringskrav eller en garanti för friska valpar.

Inför valpköp, be om föräldrarnas registrerade namn och nummer och kontrollera själv:

- vem som utfört undersökningen
- datumet för patella- och ögonundersökningen
- det faktiska resultatet, inte bara beskedet ”testad”
- om nära släktingar haft återkommande knä-, ögon- eller andra hälsoproblem
- föräldrarnas ålder och om äldre hundar i släkten följts upp

Ett normalt resultat minskar osäkerheten kring just det som undersökts men är ingen livslång garanti. Håll hunden i lämpligt hull, bygg kondition gradvis och kontakta veterinär vid exempelvis återkommande hälta, smärta, förändrad syn eller tydliga beteendeförändringar.

## Historia och ursprung

Jack russell terrier har sitt ursprung i 1800-talets England och förknippas med prästen John Russell. Han utvecklade foxterrier som kunde följa foxhounds och gå ner i gryt för att få räv och annat vilt att lämna sitt gömställe. Arbetsuppgiften krävde en liten, rörlig, modig och självständig hund.

Ur närbesläktade linjer växte två typer fram. Den högre och mer kvadratiska typen blev parson russell terrier; den lägre och något längre typen blev jack russell terrier. Rasen har alltså engelskt ursprung, men Australien anges som landet där den utvecklades vidare och där ett viktigt standardarbete gjordes. Svenska Kennelklubben godkände jack russell terrier 2001.

Historien förklarar flera egenskaper som fortfarande märks: den funktionella storleken, den rörliga kroppen, förmågan att fatta egna beslut och intresset för att söka och följa vilt. De egenskaperna kan bli en tillgång i träning och hundsport, men behöver styras i en modern vardag.

## Att leva med rasen

Att leva med en jack russell fungerar bäst när hemmet kombinerar aktivitet med tydliga rutiner för vila, säkerhet och självkontroll. Rasen kan bo i lägenhet; bostadens storlek är mindre avgörande än om hunden får sina behov tillgodosedda och lär sig att inte reagera på varje ljud i trapphus eller utanför fönstret. Träna lugn och ljudneutralitet innan skall har hunnit bli en vana.

Med barn krävs samma grundregel som för alla hundar: en vuxen ansvarar för samspelet, och hunden ska ha en skyddad viloplats där den inte störs. Barn ska inte ta mat eller leksaker, bära hunden eller följa efter den när den går undan. Rasens snabbhet och intensitet gör lugna, korta möten bättre än vild lek utan pauser.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individerna och bör byggas genom gradvisa, kontrollerade introduktioner. Tidig vana kan hjälpa men tar inte bort jaktinstinkten. Kaniner, gnagare och andra smådjur behöver hållas helt säkert åtskilda; välj inte rasen med antagandet att träning garanterar fredlig samvaro. Även i ett flerhundshem behövs separata viloplatser och möjlighet att hantera resurser utan konkurrens.

Ensamhet ska läras in stegvis när hunden redan känner sig trygg i hemmet. Börja med mycket korta frånvarostunder och öka först när hunden kan vara lugn. En stängd bur får inte användas som vanlig viloplats eller för att stänga in hunden i hemmet i Sverige. Ordna i stället en bekväm bädd eller ett tillräckligt stort, säkert utrymme där hunden kan röra sig och själv välja viloplats.

Före köp bör hela hushållet kunna svara ja på tre frågor: Kan vi ge hunden meningsfull aktivitet varje dag? Kan vi hantera jaktintresse med träning, koppel och säkra miljöer? Kan vi erbjuda ostörd återhämtning och konsekventa regler utan hårda metoder? Om svaret är ja kan jack russell terrier bli en mycket engagerad träningskamrat och sällskapshund – men den blir sällan en passiv liten hund vid sidan av livet.

Jack russell terrier

Jack russell terrier: liten, kompakt och energisk rävjakts-terrier med modig och intelligent läggning. Behöver 1–2 timmars motion dagligen plus mental stimulans. Övervägande vit med tre olika pälstyper, stark lust att gräva och jaga. Mycket tillgiven sin familj men krävande och olämplig för mycket stillsamma hem.

Hemmauppfödning i liten skala. Har idag två tikar Lilli och Busan.

Skogsmyset

Katarina

## Snabbfakta

Labradoodle är en korsning mellan labrador retriever och pudel, inte en hundras med en gemensam standard i Svenska Kennelklubben. Namnet säger därför ganska lite om den enskilda hunden: storlek, päls, fällning, temperament och hälsorisker kan variera även inom samma kull.

- Be alltid om den exakta pudelvarianten i föräldraledet. Toy-, dvärg-, mellan- och storpudel har mycket olika mankhöjd.
- F1, F1b och liknande beteckningar beskriver härkomst. De garanterar inte en viss storlek, päls, allergitålighet eller personlighet.
- En labradoodle kan få apporteringsintresse och snabb inlärning, men egenskaperna kombineras inte likadant hos alla.
- Pälsen kan vara rakare, vågig eller lockig och kan både fälla och tova. Ingen labradoodle kan garanteras vara allergivänlig.
- Korsningen passar bäst hos den som vill träna, aktivera och sköta päls regelbundet och som kan anpassa vardagen efter den faktiska hunden.
- Hälsoundersökningar ska bedömas för varje förälder utifrån labradorens och den aktuella pudelvariantens egna risker och rekommendationer.

Australian Labradoodle skiljer sig från en förstakorsning mellan labrador och pudel. Det är en separat typ som har utvecklats genom flera generationer och har andra raser i bakgrunden. Fråga vad uppfödaren menar med namnet och vilket register eller avelsprogram hundarna tillhör.

## Utseende och päls

Det finns ingen enda officiell storlek eller kroppsform för labradoodle. Labradorstandarden anger en ideal mankhöjd på 56–57 centimeter för hanar och 54–56 centimeter för tikar. Pudeln sträcker sig från toy över 24 till och med 28 centimeter, via dvärg och mellan, till storpudel över 45 till och med 60 centimeter med två centimeters tolerans uppåt. En storleksetikett som ”mini”, ”medium” eller ”standard” räcker inte för att säga hur stor hunden blir.

Uppskatta storleken genom att väga samman:

- vilken pudelvariant som faktiskt finns i härkomsten
- båda föräldrarnas uppmätta höjd och vikt
- storleken hos vuxna hel- och halvsyskon samt tidigare kullar
- hundens kön och kroppsbyggnad

Föräldrarna säger mer än generationsnamnet. Labradoren har enligt standarden en kort, tät päls med vattenavvisande underull, medan pudeln har en krusig päls som fortsätter att växa. Pälsens längd, lockighet, täthet och fällning kan därför skilja sig mellan kullsyskon och förändras när valppälsen byts mot vuxenpäls.

Låg synlig fällning är inte samma sak som låg allergirisk. Hundallergen kommer framför allt från hud, saliv och urin, inte bara från hårstrån. Inga hundar är allergenfria, och en person kan reagera olika på olika individer. Den som redan har pälsdjursallergi bör därför inte köpa valp utifrån ord som ”hypoallergen” eller ”allergivänlig”.

Pälsvården ska styras av den päls hunden faktiskt får. För en längre eller lockigare päls behöver en kam kunna föras ända ner till huden utan att fastna. Kontrollera särskilt bakom öronen, under sele och halsband, i armhålor, ljumskar och på ben. Blöt päls behöver torka och redas ut. Hur ofta kamning och klippning behövs beror på pälsens längd, struktur och vardag; en kunnig hundfrisör kan hjälpa till med en realistisk rutin. Vänj hunden gradvis och positivt vid hanteringen.

## Temperament och personlighet

En labradoodle kan vara social, samarbetsvillig och livlig, men korsningen ger ingen färdig ”bästa av två raser”-personlighet. Labradorens och pudelns rasideal beskriver vänliga, aktiva och träningsbara hundar, men arv, föräldrarnas beteende, tidiga erfarenheter, hälsa och träning påverkar den enskilda hunden.

En brittisk ägarenkät publicerad 2026 jämförde beteenden hos 583 labradoodlar med labradorer och pudlar. Resultatet var blandat: labradoodlarna hade bättre resultat än pudlarna på sex av tolv beteendeskalor men sämre än labradorerna på fem. Studien gällde hundar upp till fem år och kan inte förutsäga en valps personlighet. Den fann inte heller direkt stöd för att labradoodlar generellt är särskilt lämpade för barnfamiljer.

Träffa om möjligt tiken och andra vuxna nära släktingar. Titta på hur de tar kontakt, återhämtar sig efter något oväntat, hanteras och kommer till ro. Fråga hur vuxna hundar från tidigare kullar fungerar i vardagen, inte bara vad de har för färg eller päls.

Barn och labradoodle kan fungera bra tillsammans, men en vuxen ska alltid vara närvarande med små barn. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn ska inte klättra på, krama fast eller störa den när den äter eller sover. En ung, stark och entusiastisk hund kan välta ett barn utan att vara aggressiv, så lugna hälsningar och fyra tassar i golvet är viktiga vardagsfärdigheter.

Samma försiktighet gäller andra djur. Socialt intresse är inte detsamma som god hundparksvana, och en labradoodle är inte automatiskt trygg med katter. Utgå från individens erfarenhet och benägenhet att jaga efter. Introducera djur stegvis, ge dem egna trygga platser och övervaka samspelet.

## Träning och motion

En labradoodle behöver dagligen både fysisk rörelse och uppgifter som kräver nos, hjärna och samarbete, men inget bestämt antal minuter passar alla. Ålder, storlek, hälsa, intensitet och återhämtning avgör belastningen. En bra vardag växlar mellan promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, apportering, problemlösning, träning och ostörd vila.

Belöningsbaserad och stegvis träning passar korsningens ofta snabba inlärning. Prioritera färdigheter som gör vardagen säker och lugn:

- kontakt och följsamhet i koppel
- inkallning och att kunna avstå från störningar
- att lämna och släppa föremål utan konflikt
- lugna hälsningar på människor och hundar
- att kunna vänta och koppla av även när något händer
- trygg hantering av päls, öron, mun och tassar

Apportering, personsök, viltspår, nosework och rallylydnad kan ge utlopp för föräldrarasernas arbetslust. Alla individer tycker dock inte om samma aktivitet eller vatten.

För valpar ska belastning, svårighet och längd öka gradvis. Stelhet, ovilja eller svår återhämtning visar att upplägget behöver ändras. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag, utan att bygga kondition, självkontroll och förmåga att vila.

## Hälsa

Det finns inget stöd för att en labradoodle automatiskt är friskare eller sjukare än båda föräldraraserna. En brittisk studie från 2024 omfattade 9 402 unga hundar och 342 jämförelser mellan tre pudelkorsningar och deras föräldraraser. I 86,6 procent av jämförelserna sågs ingen statistiskt säkerställd skillnad. Bland 583 labradoodlar skilde sig de flesta av de 57 undersökta tillstånden inte från pudel eller labrador. Studien byggde på ägarrapporter om hundar upp till fem år och ersätter inte långsiktig avelsuppföljning.

Hälsokontrollen måste i stället börja med varje förälder. För en labrador i renrasig SKK-avel krävs officiell höftledsstatus, medan Labrador Retrieverklubben dessutom rekommenderar höfter och armbågar utan anmärkning samt en aktuell ögonundersökning. Storpudel har ett svenskt hälsoprogram för höftleder; för toy-, dvärg- och mellanpudel gäller i stället ett program för prcd-PRA-resultat. Reglerna gäller de renrasiga föräldrarna, inte ett obligatoriskt ”labradoodlepaket”, men visar varför den exakta pudelvarianten måste vara känd.

Be att få se underlagen, inte bara formuleringen ”hälsotestade föräldrar”. Kontrollera:

- att dokumentet gäller rätt hund och kan kopplas till identitet eller registreringsnummer
- undersökningens datum, metod, utfärdare och faktiska resultat
- höft-, armbågs- och ögonresultat som är relevanta för respektive förälder
- vilka DNA-test som gjorts och vilken enskild sjukdom varje test avser
- sjukdomar, rörelseproblem och temperament hos syskon, tidigare avkommor och äldre nära släktingar

Ett fritt DNA-resultat för en mutation säger inget om andra sjukdomar. En korsning kan få riskanlag från båda sidor även när den genetiska variationen är större.

I 2024 års studie hade labradoodle högre odds för yttre öroninflammation än labrador, men det betyder inte att varje individ drabbas. Sök veterinär vid huvudskakningar, klåda, smärta, rodnad, svullnad eller illaluktande sekret. Återkommande problem behöver utredas; rengör inte ett irriterat öra utan veterinärs råd.

## Historia och ursprung

Den bäst dokumenterade moderna starten för namnet labradoodle är en kull som föddes 1989 inom dåvarande Royal Guide Dogs Association of Australia, nu Guide Dogs Victoria. Avelsansvarige Wally Conron parade labradortiken Brandy med storpudeln Harley för en synskadad klient vars make hade allergi. Av tre valpar var det en, Sultan, som bedömdes passa klienten och senare arbetade som ledarhund.

Namnet labradoodle användes för att skapa intresse när det var svårare att hitta hem åt hundarna om de bara beskrevs som blandraser. Det gjorde korsningen känd, men skapade ingen gemensam rasstandard. Vissa uppfödare har fortsatt med labrador–pudelkorsningar, medan andra har fört aveln vidare i flera generationer inom egna register.

Australian Labradoodle har därför en annan bakgrund än en vanlig labrador–pudelkorsning. Genetisk forskning på dessa hundar visar bidrag från fler raser än labrador och pudel och att pudelarvet dominerar. En valpköpare bör be om en begriplig stamtavla eller härkomstredovisning och inte anta att alla hundar som säljs under liknande namn har samma bakgrund.

## Att leva med rasen

Labradoodle passar bäst i ett hem som har tid för träning, aktivitet, återhämtning och regelbunden pälsvård och som accepterar att den vuxna hunden kanske inte motsvarar en marknadsförd storleks- eller pälsetikett. Det är sällan ett bra val för den som främst söker en fällfri, självgående eller garanterat enkel familjehund.

Lägenhet kan fungera om hunden får sina behov tillgodosedda utomhus, kan komma till ro inne och inte stör grannar. En trädgård ersätter inte promenader eller träning. Ensamhet behöver tränas i små steg när hunden är trygg och avslappnad. Vissa vuxna hundar klarar några timmar, andra blir oroliga betydligt tidigare; utebliven vila betyder att svårigheten behöver minskas.

Gör ett konkret förköpstest innan du bestämmer dig:

- Be om exakt härkomst, pudelvariant och betydelsen av uppfödarens generations- och storleksetiketter.
- Jämför föräldrarnas och vuxna släktingars verkliga storlek, päls, beteende och förmåga att komma till ro.
- Läs originalen till hälsoresultaten och fråga varför just dessa undersökningar valts för båda föräldrarna.
- Träffa valparna med tiken i deras uppväxtmiljö och se hur uppfödaren arbetar med hantering, återhämtning och vardagsljud.
- Säkerställ att hushållet har en plan för pälsvård, hundpassning, träning och gradvis ensamhet även under hundens första krävande år.

När svaren är konkreta och dokumenten går att kontrollera blir det lättare att bedöma just den planerade kullen. För labradoodle är den individuella hunden, föräldrarna och uppfödarens avelsarbete mer informativa än själva namnet.

Labradoodle

UK Labradoodle Association

Labradoodle Club of Great Britain

Labradoodle är en medelstor till stor, atletisk korsning mellan Labrador Retriever och Pudel, känd för sitt vänliga, människoorienterade temperament och sin höga träningsbarhet. Pälsen kan variera från lockig och låtthårande till sträv och fällande, och kräver regelbunden pälsvård. Passar bäst i aktiva hem som kan erbjuda daglig motion och mental stimulans.

Vi är en småskalig uppfödning i hemmiljö av Lolliedoodle mini och Labradoodle mini/medium.
Vår avel bygger på god hälsa, stabil mentalitet och trygga familjehundar.
Avelsdjuren är hälsotestade (DNA, HD/ED, patella).
Valparna växer upp i hemmiljö med mycket socialisering och kärlek.
Vi erbjuder stöd före och efter köp. Kontakta oss gärna vid intresse.

Devzdoodle

## Snabbfakta

Yorkshireterriern är en liten brittisk terrier som främst hålls som sällskapshund, men den ska fortfarande vara alert, intelligent och livlig med stabilt temperament.

- Rasen är erkänd av FCI som brittisk terrier nummer 86, i grupp 3 och sektionen för dvärgterrier.
- Rasstandarden anger högst 3,2 kg men varken minimivikt eller mankhöjd. I praktiken är många individer större än standardens maxvikt.
- ”Teacup” är ingen officiell storleksklass för yorkshireterrier. En sådan etikett är därför inte en garanti för hundens vuxenstorlek eller hälsa.
- Pälsen ska vara rak, glänsande, fin och silkeslik. Lång päls kräver mycket skötsel; kortklippning minskar arbetet men gör inte pälsen underhållsfri.
- De tydligast dokumenterade hälsoprioriteringarna är tänderna, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation, alltså lösa knäskålar.

## Utseende och päls

Yorkshireterriern ska vara kompakt, nätt och välproportionerad, med upprätt hållning och fria rörelser. Den får vara mycket liten men ska inte se bräcklig eller överdrivet förminskad ut.

Maxvikten 3,2 kg beskriver utställningsstandardens ideal, inte ett löfte om varje vuxen hund. Standarden innehåller ingen mankhöjd. SKK uppger att de flesta individer är omkring 20–25 cm och att många väger mer än standardens max; även valpar i samma kull kan få olika vuxenstorlek. Den som köper valp bör därför fråga efter föräldrarnas och vuxna släktingars faktiska vikter i stället för att lita på ord som ”mini” eller ”teacup”.

Den vuxna standardpälsen är mörkt stålblå över kroppen och klart gyllene tan på bland annat huvud och bröst. Hårstråna ska vara raka, glänsande och ha fin silkesstruktur, inte vara ulliga. Valpar föds svarta och tanfärgade, och den stålblå vuxenfärgen utvecklas gradvis. Hur snabbt färg och struktur mognar varierar, så valppälsen visar inte exakt hur den vuxna hunden kommer att se ut.

En lång päls behöver kammas igenom ofta och ända ner till huden, särskilt där hårstrån utsätts för friktion. Många sällskapshundar kortklipps för en enklare vardag. Då blir bad, torkning och utredning mindre tidskrävande, men hunden behöver fortfarande borstas och vänjas vid hantering av ansikte, öron, tassar och klor. Pälsen saknar underull, vilket också gör att hunden kan behöva skydd i kallt och blött väder.

Yorkshireterrier beskrivs ibland som allergivänlig eftersom den fäller lite synligt hår. Det är missvisande som garanti: inga hundar är allergenfria, och hundallergen kommer bland annat från saliv och hudceller. Den som har eller misstänker pälsdjursallergi bör söka medicinsk rådgivning före ett hundköp.

En trefärgad biewer terrier är inte en särskild yorkshireterrierfärg. I Sverige och övriga Norden hanteras biewer terrier som en separat ras, även om den har nära historiskt släktskap med yorkshireterriern. Den är däremot inte erkänd av FCI.

## Temperament och personlighet

Yorkshireterriern är vanligtvis uppmärksam, nyfiken och handlingskraftig, inte en passiv knähund. Rasstandarden betonar intelligens, livlighet och stabilt sinnelag, men graden av socialitet, skall och jaktintresse varierar mellan individer och påverkas av uppväxt och träning.

Den snabba reaktionen på ljud och rörelse kan göra rasen benägen att larma. Det är inte samma sak som att varje individ skäller mycket. En hund som får undersöka miljön lugnt, belönas för tystnad och lär sig att koppla av har bättre förutsättningar att hantera dörrljud och rörelse utanför fönstret. Att bara avbryta skallet utan att förändra orsaken ger sällan en hållbar vardag.

Terrierbakgrunden kan märkas som intresse för leksaker, dofter och små djur. Inkallning och förmågan att avstå från något spännande behöver därför tränas, även hos en hund som är lätt att lyfta. Samlevnad med katt eller annan hund avgörs mer av individ, introduktion och vardagsrutiner än av ett enkelt ja eller nej för rasen.

Med barn är den lilla kroppen den viktigaste praktiska frågan. Ett barn behöver kunna låta hunden gå undan, leka på golvnivå och avstå från att bära eller jaga den. Kontakt med små barn ska övervakas. Samma försiktighet behövs i lek med betydligt större hundar, eftersom en vänlig men fysisk lek kan bli för hård för en yorkshireterrier.

## Träning och motion

Yorkshireterriern behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men det finns inget meningsfullt minutkrav som passar alla individer. En bra dag innehåller flera rastningar, promenader med tid att nosa, lek, enkel problemlösning och träning som hunden kan lyckas med.

Anpassa mängd och intensitet efter ålder, kondition, väder och individ. Det är mer användbart att se hur hunden fungerar i vardagen och justera en sak i taget än att jaga ett generellt antal minuter.

Belöningsbaserad träning passar rasens snabba uppfattningsförmåga. Prioritera kontakt, inkallning, följsamhet i koppel, en lugn viloplats och ett alternativt beteende när hunden vill larma. Träna också pälsvård, tandvisning och kloklippning i små steg. Det gör vardagsskötseln säkrare och minskar behovet av att hålla fast hunden.

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Den behöver få lugna, positiva erfarenheter av människor, hundar, underlag, trafik och hemmets ljud utan att pressas. Rasen kan också uppskatta nosework, rallylydnad, viltspår, trick eller storleksanpassad agility. Aktiviteten är mindre viktig än att hunden får använda både kropp och huvud.

## Hälsa

Yorkshireterriern är som population relativt långlivad, men tänderna och knälederna förtjänar särskild uppmärksamhet. SKK lyfter tandsten, kvarvarande mjölktänder och patellaluxation som problem att känna till.

En brittisk studie publicerad 2025 granskade journaler för 3 308 yorkshireterrier vid vanliga veterinärkliniker under 2016. Tandlossningssjukdom var den vanligaste enskilda diagnosen och registrerades hos 21,1 procent under studieåret. Kvarvarande mjölktänder registrerades hos 3,57 procent, och forskarna bedömde även patellaluxation som en rasdisposition. Siffrorna beskriver en brittisk studiegrupp under en bestämd period, inte risken för en viss svensk hund, men de gör tandvård till en tydlig vardagsprioritet.

Börja vänja valpen vid tandborstning tidigt. Daglig tandborstning är det bästa praktiska skyddet mot plack och tandsten, men träningen ska byggas utan tvång. Låt veterinär bedöma tandväxlingen om mjölktänder sitter kvar när de permanenta tänderna kommer eller om hunden verkar ha ont i munnen.

Be uppfödaren redovisa vad som är känt om tänder, bett och knäleder hos föräldrar och nära släktingar. Fråga om föräldrarna har undersökts för patellaluxation och be att få se dokumenterade resultat om sådana finns. Ett enskilt test kan minska osäkerheten men kan aldrig garantera en frisk valp.

Det finns inte ett universellt, fast testpaket för yorkshireterrier som gäller i alla kennelklubbar och för all framtid. Kontrollera därför aktuella svenska registreringsregler och rekommendationer från SKK och rasklubben inför köp eller avel, i stället för att utgå från en gammal lista på nätet.

I den brittiska studien var medianåldern vid död 13,56 år, vilket stödjer bilden av en långlivad ras. Det är ett populationsmått, inte en prognos för individen. Hull, munhälsa, rörelse, förändrat beteende och regelbundna veterinärkontroller behöver följas genom hela livet.

## Historia och ursprung

Yorkshireterriern utvecklades i norra England under 1800-talet och fick sin form i Yorkshires textildistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare födde från 1850-talet upp mycket små, mjukhåriga terrier som både bar terrierns jaktintresse och blev eftertraktade sällskapshundar.

Det exakta receptet bakom rasen är inte säkert dokumenterat. Äldre black-and-tan-terrier samt malteser, dandie dinmont terrier och skye terrier nämns som troliga bidrag. Därför är det mer korrekt att tala om sannolika förfäder än att ange en bestämd korsning.

Rasnamnet accepterades omkring 1870 och yorkshireterriern erkändes som ras 1886. Under den senare delen av 1800-talet gick den från arbetarmiljöernas små terrier till en modern sällskaps- och utställningshund. Berättelsen om råttfångare har en rimlig grund i terrierbakgrunden och rasstandardens beskrivning av jaktinstinkt, men varje tidig hund arbetade inte nödvändigtvis i en gruva eller fabrik.

Den eleganta pälsen har därefter fått stor uppmärksamhet, men rasens alerta uttryck, initiativförmåga och intresse för rörelse är fortfarande viktiga delar av helheten.

## Att leva med rasen

Yorkshireterriern kan fungera väl i lägenhet eller hus när den får aktivitet, lugnträning och regelbunden skötsel. Bostadens storlek är mindre avgörande än om hushållet kan hantera ljud, ge hunden utevistelse och skapa en trygg vardagsrytm.

Ensamhet behöver tränas gradvis från mycket korta stunder och anpassas efter hundens reaktion. Jordbruksverkets råd att hundar bör rastas minst var sjätte timme dagtid är inte ett besked om att en hund klarar sex timmar ensam. Valpar och äldre hundar behöver rastas oftare, och en hund som visar oro behöver ett annat upplägg oavsett klockan.

Rasen passar bäst hos den som vill ha en liten men aktiv hund och accepterar tre återkommande delar av vardagen: päls, tänder och träning. I en familj med små barn eller stora hundar behövs dessutom tydliga säkerhetsrutiner. Kyla och väta kan kräva skydd, särskilt när pälsen är kortklippt eller hunden står stilla.

Inför ett valpköp är det klokt att:

- träffa tiken och fråga hur föräldrar och vuxna släktingar fungerar i vardagen
- be om faktiska vikter hos föräldrar och vuxna släktingar och avstå från löften om en viss ”teacup”-storlek
- gå igenom dokumenterad tand-, bett- och patellahistorik samt aktuella avelsrekommendationer
- bestämma om du vill sköta lång päls eller hålla hunden kortklippt, och lära dig den rutinen före köpet
- planera för rastning, ensamhetsträning och hundvakt innan valpen flyttar in.

För rätt hushåll är yorkshireterriern en liten, närvarande vardagspartner med tydlig terrierkaraktär. Den är lätt att ta med men ska behandlas som en aktiv hund, inte som en accessoar.

Yorkshireterrier

Deutscher Verband für das Hundewesen (German Kennel Club)

Yorkshireterrier är en mycket liten, självsäker sällskapshund som från början avlades som råttfångare i norra England. Den har en fin, silkeslen päls som kräver regelbunden pälsvård, är livlig, intelligent och ofta ganska ljudlig. Yorkar knyter starka band till sina familjer, behöver daglig aktivitet och kan leva ett långt och aktivt liv.

Nordicbright

## Snabbfakta

American staffordshire terrier, ofta kallad amstaff, är en amerikansk terrier i FCI:s grupp 3. Det är en kompakt och mycket stark hund som främst hålls som sällskapshund. Rasen passar bäst hos en ägare som tycker om aktiv träning och tar ansvar för en kraftfull hund i vardagen.

- Önskvärd mankhöjd är 46–48 cm för hanar och 43–46 cm för tikar.
- Rasstandarden anger ingen idealvikt i kilo. SKK:s ungefärliga riktmärke är 28–33 kg för hanar och 19–25 kg för tikar, men hull och proportioner är viktigare än en enskild siffra.
- Pälsen är kort, tät, hård och blank och kräver i regel enkel skötsel.
- Rasidealet är en alert, modig och intresserad hund. SKK beskriver också amstaffen som social, aktiv och samarbetsvillig, men skillnaderna mellan individer kan vara stora.
- Den som tänker resa med hunden behöver planera i förväg: amstaff omfattas av rasförbud i både Norge och Danmark.

American staffordshire terrier är en egen, erkänd ras med en egen standard. Det går därför inte att avgöra rasen enbart genom att titta på en bred skalle, kort päls och muskulös kropp. För en valpköpare säger en registrerad stamtavla och uppgifter om föräldradjuren mer än antaganden utifrån utseendet.

## Utseende och päls

Amstaffen ska vara stark för sin storlek, muskulös och kompakt men ändå rörlig och smidig. Kroppen ska ge ett välbalanserat intryck, inte vara så tung eller överdriven att rörelserna påverkas. Den önskvärda mankhöjden är 46–48 cm för hanar och 43–46 cm för tikar. Standarden kräver att höjd och vikt står i proportion till varandra men anger inget viktintervall. SKK:s viktuppgifter är därför ett grovt vardagsriktmärke, inte en idealvikt som varje hund ska nå.

Pälsen ligger tätt mot kroppen och är kort, hård och blank. En genomgång med mjuk borste eller gummiborste räcker ofta för löst hår, och hunden kan badas när den faktiskt behöver det. Vänj valpen lugnt vid att tassar, klor, öron, mun och hela huden undersöks. Det gör både vardaglig skötsel och framtida veterinärbesök enklare.

Standarden tillåter enfärgat, flerfärgat och fläckigt. Helvitt, mer än 80 procent vitt, svart med tanteckning samt leverfärg är däremot färger som inte uppmuntras. Färg säger inget säkert om temperament eller hälsa. Hudrodnad, klåda, återkommande slickande på tassarna eller förändringar i öronen bör bedömas efter symtom, inte efter pälsfärg.

## Temperament och personlighet

En amstaff ska vara alert, nyfiken och modig, men rasbeskrivningar visar ett ideal och genomsnitt – inte hur varje hund blir. SKK:s BPH-material visar relativt hög socialitet och energi på gruppnivå, samtidigt som variationen mellan individer är stor. Uppväxt, erfarenheter och träning spelar roll, men även nära släktingars beteende är relevant när du väljer valp.

Be uppfödaren att förklara föräldrarnas BPH-resultat och, när det finns, mentalindex med konkreta vardagsexempel. Fråga hur de reagerar på främmande människor, plötsliga ljud, nya underlag, hantering och hundmöten. Träffa helst tiken och andra nära släktingar. Ett ord som ”social” säger betydligt mindre än en beskrivning av hur hunden återhämtar sig efter något oväntat.

Rasen är fysiskt kraftfull och kan vara påstridig. Det gör lugna, kontrollerade möten viktigare än att hunden måste hälsa på alla. Varken rasnamnet eller könet kan avgöra om en amstaff fungerar med en viss hund, katt eller ett smådjur. Bedöm i stället individens tidigare erfarenheter, intresse för att jaga eller leka och förmåga att avbryta och koppla av.

Vid introduktion till katt bör katten ha egna säkra platser och kunna lämna situationen. Använd grind eller annan avskiljning, håll de första mötena korta och lugna och förhindra jakt från början. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän deras beteende är väl känt – och acceptera att vissa kombinationer aldrig blir säkra.

Amstaff kan leva i en barnfamilj, men en vuxen ska alltid ansvara för samspelet. Barn behöver lära sig att låta hunden äta och vila ostört, och hunden ska ha en egen fredad plats. På grund av styrkan bör barn inte själva hantera hunden i situationer där ett plötsligt ryck eller hundmöte kan bli svårt att kontrollera.

## Träning och motion

Amstaffen behöver fysisk aktivitet och mental sysselsättning varje dag, men ett fast timtal passar inte alla. En ung hund, en frisk vuxen och en hund med smärta eller ledproblem behöver olika upplägg. Bedöm nivån efter ålder, hälsa, återhämtning och hur hunden fungerar hemma efter aktiviteten. Målet är en vältränad hund som kan växla mellan aktivitet och vila, inte att trötta ut den till varje pris.

Promenader kan kombineras med nosarbete, spår, lydnad och korta problemlösningsuppgifter. SKK lyfter bland annat nosework, spår och lydnad som lämpliga aktiviteter. Öka längd och belastning stegvis och håll hunden i ett sunt hull. Om hunden plötsligt rör sig annorlunda, tvekar inför att hoppa in i bilen eller återhämtar sig sämre bör en veterinär bedöma orsaken. Försök inte lösa det med mer träning.

Vardagsträningen bör börja tidigt och bygga på belöningar, tydliga rutiner och små steg. För en stark amstaff är följande färdigheter särskilt värdefulla:

- att gå i löst koppel och kunna vända bort från ett hundmöte;
- en väl inlärd inkallning och en signal för att lämna något;
- lugna hälsningar utan hopp eller drag;
- att kunna vänta och koppla av lugnt bakom en grind eller annan avskiljning;
- trygg hantering av tassar, klor, öron, mun och kropp.

Träning med smärta, rädsla eller hårda korrigeringar riskerar att skada både tillit och inlärning. Belöna det beteende du vill se, gör övningen lättare när hunden misslyckas och ta hjälp av en kunnig instruktör tidigt om styrkan eller reaktionerna blir svåra att hantera.

## Hälsa

För amstaff är höftleder, armbågar, hud och korsband viktiga områden att fråga om. SKK nämner höftledsdysplasi, armbågsledsdysplasi, korsbandsproblem samt hudbesvär som klåda, utslag, röda tassar och allergi. Det betyder inte att varje hund drabbas. Be om konkreta uppgifter om föräldrar, syskon och tidigare kullar i stället för att nöja dig med att de sägs vara ”friska linjer”.

För svenskregistrerad avel ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parning, och för amstaff krävs dessutom officiell ED-status. En registrerad status betyder bara att resultatet finns – inte automatiskt att leden är utan anmärkning. Kontrollera därför de faktiska graderna. Rasklubbens avelsstrategi rekommenderar också att den planerade kullens preliminära HD- och ED-index ligger över 100; det är en avelsrekommendation och ska inte blandas ihop med registreringsreglerna.

NCL-A är en ärftlig neurologisk sjukdom som påverkar lillhjärnan och kan ge problem med balans och koordination, ofta först vid tre till fem års ålder. Nedärvningen är autosomalt recessiv med ofullständig penetrans. DNA-resultat registreras som normal, bärare eller genetiskt affekterad. En bärare är inte detsamma som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra, och en genetiskt affekterad hund får inte användas i avel. Be att få se registrerade resultat och förstå hur kombinationen är planerad.

När du bedömer en kull bör du därför kontrollera:

- föräldrarnas exakta HD- och ED-resultat samt kullens preliminära index;
- NCL-A-status och hur resultatet påverkar parningen;
- BPH och mentalindex där det finns, kompletterat med vardagsbeteende hos nära släktingar;
- hudproblem, korsbandsskador och andra återkommande besvär hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

## Historia och ursprung

American staffordshire terrier utvecklades i USA ur de bull-and-terrier-hundar som följde med immigranter under 1800-talet. Den amerikanska rasklubben beskriver sådana hundar i landet redan omkring 1870. Historiken rymmer en bakgrund i hundkamper, men den moderna rasens officiella standard och avelsarbete ska bedömas utifrån dagens krav på funktion, hälsa och temperament.

År 1936 tog American Kennel Club in hundarna i sin stambok under namnet Staffordshire Terrier. Namnet ändrades till American Staffordshire Terrier från den 1 januari 1972 för att skilja rasen från den då erkända Staffordshire Bull Terrier. Den första amstaffen registrerades hos SKK 1991.

Datumen förklarar varför namnen har ändrats, men de gör inte alla hundar med liknande utseende till samma ras. För dagens valpköpare är en kontrollerbar stamtavla, dokumenterade hälsodata och kännedom om nära släktingar mer värdefulla än lösa etiketter om ”pitbulltyp”.

## Att leva med rasen

Amstaff kan bo i lägenhet om den får tillräcklig aktivitet, återhämtning och trygga rutiner. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen fungerar. I flerbostadshus behöver du kunna hantera hunden säkert i trapphus, hiss och trånga passager, förebygga störande ljud och ordna rastning utan att varje tur präglas av svåra hundmöten.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en trygg vuxen hund bör efter träning bara vara ensam några timmar åt gången. Jordbruksverkets regel om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte en rekommenderad ensamhetstid. Planera därför för valptid, arbetsdagar och reservhjälp innan hunden flyttar in.

Tänk också igenom fysisk kontroll. Sele eller halsband ska sitta säkert, kopplet ska ge ett stabilt grepp och den som rastar hunden måste kunna hålla den om något oväntat händer. Detta är inte ett argument för hårda metoder; det är en praktisk följd av rasens styrka. God framförhållning, avstånd och inlärda alternativ förebygger fler problem än sena korrigeringar.

Resor kräver särskild kontroll. American staffordshire terrier och korsningar med rasen är förbjudna i Norge, vilket omfattar införsel. Danmark förbjuder också rasen och korsningar vid vistelse. Där finns ett begränsat undantag för direkt genomresa med bil utan onödiga uppehåll, men det är inte samma sak som att få semestra i landet. Tåg omfattas inte av undantaget. Regler kan ändras, så kontrollera alltid aktuell information hos norska Mattilsynet och danska Fødevarestyrelsen innan du bokar en resa eller väljer färdväg.

Rasen passar bäst när ägaren uppskattar strukturerad träning, kan ordna daglig aktivitet och har marginal för en hund som är både social och fysiskt krävande. Om hushållet saknar tid för ensamhetsträning, säkra introduktioner, koppelträning och noggrann uppföljning av hälsa är en mindre kraftfull eller mindre krävande ras ofta ett bättre val.

American staffordshire terrier

American staffordshire terrier: muskulös, medelstor och människoorienterad hund med kort, lättskött päls i många olika färger. Kärleksfull, energisk och mycket lättlärd med konsekvent, positiv träning. Behöver daglig motion, mental stimulans, socialisering och ansvarsfull hantering.

## Snabbfakta

Cane corso är en FCI-erkänd ras från Italien. Den tillhör grupp 2 och är en molosser av mastifftyp, inte en korsning eller ett samlingsnamn för stora vakthundar.

- **Storlek:** hanar 64–68 cm och 45–50 kg; tikar 60–64 cm och 40–45 kg. Vikten ska stå i proportion till hundens storlek.
- **Funktion:** en mångsidig arbetshund med dokumenterad bakgrund som väktare av egendom, familj och boskap.
- **Mentalitet:** vaksam, rörlig och lättlärd enligt rasstandarden. Rasen kan vara reserverad mot främmande, men rädsla och omotiverad aggression hör inte till idealet.
- **Aktivering:** behöver fysisk rörelse, mental sysselsättning och fortsatt träning varje dag. Det finns inget seriöst minutschema som passar alla individer.
- **Päls:** kort, glansig och tät med någon underull; borstas och badas vid behov.
- **Ägare:** SKK bedömer att rasen normalt inte är lämplig som förstagångshund. Storlek, styrka och vaktbeteende kräver en erfaren ägare.
- **Inför valpköp i Sverige:** kontrollera föräldrarnas officiella HD- och ED-resultat, genomförd BPH när föräldern är bosatt i Sverige samt hur uppfödaren har bedömt DSRA-status och mentalitet i kombinationen.

## Utseende och päls

Cane corso ska vara kraftfull utan att bli tung och överdriven. Rasstandarden beskriver en robust hund med viss elegans, torr muskulatur och en kropp som är ungefär 11 procent längre än den är hög. Den ska röra sig med långa, effektiva steg.

Huvudet är stort och typiskt för en molosser, men ett extremt kort nosparti är inte rastypiskt. Nospartiet ska vara ungefär hälften så långt som skallen, kraftigt, djupt och kvadratiskt. Vida näsborrar, sunda ögonkanter och obesvärad andning är viktigare än ett överdrivet ”massivt” uttryck. Nordiska kennelunionens BSI pekar särskilt ut för kort nos, knipta näsborrar, lösa ögonkanter, otillräckligt vinklat bakställ och ineffektiva rörelser.

Öronen ska enligt den aktuella standarden vara trekantiga, hängande och okuperade. Svansen ska vara naturlig, tjock vid roten och aldrig bäras upprätt eller ringlad. Kupering är alltså inte ett rastypiskt krav.

Pälsen ska vara kort, glansig och mycket tät med någon underull. Standarden anger svart; flera nyanser av grått, som också benämns blått; ljust eller mörkt fawn; hjortrött; mörkt vetefärgat samt svart eller grå brindle. Hos fawn- och brindlefärgade hundar får den svarta eller grå masken inte nå över ögonen. En liten vit fläck på bringan, tåspetsarna eller nosryggen accepteras. Merle finns inte bland standardens tillåtna färger.

Pälsvården är enkel men behöver ändå skötas. Borsta när hunden fäller eller när lösa hår behöver tas bort, bada när den är smutsig och kontrollera samtidigt hud, öron, klor och tänder. Ett fast bad- eller borstschema säger mindre än hundens faktiska behov.

## Temperament och personlighet

Cane corso är en vakthund, men vaktinstinkt är inte samma sak som att hunden ska vara aggressiv. Rasens dokumenterade uppgift är att bevaka egendom, familj och boskap. I vardagen kan det visa sig som uppmärksamhet på besökare, ljud och förändringar i miljön samt en avvaktande hållning till människor den inte känner.

Det finns stor variation i både arbetsegenskaper och vardagsbeteende. En trygg hund kan vara ointresserad av att hälsa utan att vara rädd. Den ska samtidigt kunna släppa sin misstänksamhet, vara neutral i vanliga situationer och acceptera nödvändig hantering. Överdriven misstänksamhet, svår rädsla eller aggression ska aldrig ursäktas som ”typiskt för rasen”.

Det här är normalt ett dåligt val för en oerfaren hundägare. Erfarenhet betyder att kunna läsa stressignaler, träna en mycket stark hund utan maktkamp, planera besök och hundmöten samt söka hjälp tidigt. Den vuxna hunden behöver kunna gå i koppel, vänta vid dörren, avbryta på signal och låta sig undersökas.

Cane corso kan leva i en barnfamilj, men rasnamnet garanterar inte att en viss hund passar med barn. En vuxen ska alltid vara närvarande med små barn, och hunden behöver en viloplats där den lämnas ifred. Barn ska inte ansvara för promenader med en hund vars kraft de inte kan hantera.

Samma individuella bedömning gäller andra hundar och katter. Vid introduktion till katt behövs långsam tillvänjning, separata trygga platser och möjlighet att avbryta. En hund som starkt jagar smådjur är inte automatiskt en säker kattkompis.

## Träning och motion

Cane corso behöver ett aktivt liv, men kvalitet och kontroll är viktigare än ett fast antal motionsminuter. Varje dag bör innehålla promenader och annan fysisk rörelse, mental aktivering samt tillfällen att varva ner. Anpassa belastningen efter ålder, hälsa, underlag och hur hunden återhämtar sig; en växande unghund ska inte följa en färdig vuxen hunds träningsupplägg.

Spår, sök, nosework och lydnad ger hunden möjlighet att samarbeta och använda nosen. En trädgård ger rörelsefrihet men ersätter inte promenader, miljöträning eller gemensam aktivitet. Hunden behöver också kunna komma till ro inomhus.

Belöningsbaserad träning är rätt utgångspunkt även för en stor vakthund. Hårda korrigeringar, skrämsel och dominanstänkande kan öka konflikt och obehag; tydlighet skapas med väl inlärda signaler, konsekventa rutiner och genomtänkt miljö. Prioritera tidigt:

- följsam koppelgång och säker inkallning
- stopp- och släppsignal
- lugn väntan vid dörr, grind och bil
- en bestämd viloplats när gäster kommer
- frivillig hantering av tassar, mun, öron och kropp
- förmåga att passera människor och hundar neutralt

Socialisering betyder inte att valpen ska hälsa på alla. Målet är att den kan uppleva människor, djur, trafik, underlag och nya miljöer utan att behöva försvara sig eller tränga sig fram. Korta, kontrollerade erfarenheter där hunden känner sig trygg är mer värdefulla än många påtvingade möten.

## Hälsa

Ledhälsa är den tydligaste hälsoprioriteringen för cane corso i Sverige. Den aktuella avelsstrategin lyfter särskilt HD, ED och andra ledskador. Ögon och ögonlock är ett annat prioriterat område, framför allt cherry eye, entropion och ektropion. BSI betonar dessutom bakbensvinklar, noslängd, öppna näsborrar, täta ögonkanter, rörelser och trygg hantering.

För valpköparen är det viktigt att skilja SKK:s registreringskrav från rasklubbens rekommendationer. Enligt 2026 års regler gäller för cane corso:

- Föräldradjur ska ha officiell HD-status före parning. Hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel.
- Föräldradjur ska ha officiell ED-status före parning. ED-grad 2 eller 3, kliniska symtom eller operation på grund av ED utesluter avel.
- Föräldradjur som är bosatta i Sverige ska ha genomfört BPH före parning. För hundar mentalbeskrivna före 1 januari 2019 kan känd mental status från MH ersätta BPH.

Rasklubben rekommenderar dessutom att föräldrarnas genomsnittliga HD-index och ED-index vid parningen är över 100. Det är en avelsrekommendation och ska inte blandas ihop med de bindande registreringsreglerna.

DSRA, Dental Skeletal Retinal Anomaly, är en allvarlig recessivt nedärvd sjukdom som kan påverka bland annat tänder, skelett och syn. En valp blir sjuk när den ärver anlaget från båda föräldrarna; en hund med en kopia är bärare. SKK beslutade 2026 att registrera DSRA-testresultat centralt. Det betyder inte att varje avelshund automatiskt måste testas. Be uppfödaren visa hur föräldrarnas status har bedömts och varför kombinationen inte kan ge sjuka valpar.

Titta också på hundarna, inte bara på intygen. Föräldradjur bör kunna röra sig effektivt, andas tyst och obehindrat, ha sunda ögon och klara hantering utan stark rädsla. Fråga om allvarliga diagnoser hos nära släktingar. Ett normalt testresultat garanterar inte att valpen förblir frisk.

## Historia och ursprung

Cane corso är en italiensk ras vars officiella standard för den tillbaka främst till gamla romerska molosserhundar. Efter att typen tidigare funnits över större delar av Italien bevarades den under senare århundraden framför allt i och kring Apulien i södra Italien. Standarden kopplar namnet till latinets *cohors*, i betydelsen försvarare och väktare av gården.

Rasen arbetade som gårds- och vakthund, drev boskap och användes även vid jakt på högvilt. Det förklarar kombinationen av styrka, rörlighet, uthållighet och självständig uppmärksamhet bättre än berättelser om att rasen enbart skulle vara en krigshund.

FCI erkände cane corso provisoriskt 1996 och definitivt 2007. I dag anges den som en italiensk molosser av mastifftyp i grupp 2 och som en ras med arbetsprov. Det historiska arbetet är fortfarande relevant när man bedömer om rasen passar det egna livet.

## Att leva med rasen

Att leva med en cane corso kräver framför allt planering för en stor hund som själv uppmärksammar sin omgivning. Boendeformen är inte hela svaret. En lägenhet kan fungera för en individ som får sina behov tillgodosedda och kan koppla av, men trånga entréer, hissar, täta hundmöten och många besökare ställer höga krav på träning och praktisk kontroll. En stor tomt löser inte de kraven på egen hand.

Besök ska kunna hanteras innan hunden öppnar dörren åt familjen. Ordna en viloplats bakom grind eller i ett eget rum, lär in en lugn rutin och låt inte hunden öva på att rusa fram eller fatta beslut om gäster. I hem med barn eller andra djur behövs separata ytor och vuxna som kan genomföra reglerna varje dag, inte bara när problem redan har uppstått.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja med mycket korta stunder, öka först när hunden kan vila och anpassa träningen om den visar oro eller obehag. Det finns ingen säker rasregel för hur många timmar en cane corso klarar; vardagen måste ordnas efter den enskilda hundens ålder, trygghet och behov av rastning och social kontakt.

Inför köp bör du träffa flera vuxna cane corso, gärna även utanför deras hem. Be om föräldrarnas registreringsnummer och kontrollera HD, ED och BPH i officiella register. Fråga om DSRA-status, mentalitet, allvarliga diagnoser i släkten, valparnas miljöträning och stödet efter leverans. Se om de vuxna hundarna kan andas, röra sig och hanteras utan besvär.

Rätt hem erbjuder tydliga rutiner, belöningsbaserad träning, daglig aktivitet och lugn återhämtning. Om du vill ha en hund som utan förberedelse välkomnar varje människa och hund, eller om du saknar möjlighet att styra möten och besök, är cane corso sannolikt fel val. För en erfaren ägare som uppskattar rasens arbetsförmåga och tar ansvar för dess styrka kan den däremot bli en nära och samarbetsvillig vardagspartner.

Cane corso

Società Amatori Cane Corso (Italy)

Verein für Deutsche Schäferhunde (SV) e.V. (Germany)

Cane corso är en stor, atletisk italiensk mastiff med kort, lättskött päls och starka vaktinstinkter. Den är djupt lojal och känslig och behöver en erfaren, konsekvent förare, noggrann socialisering samt rejlig daglig motion och träning för att hålla sig i balans.

På DreamsOfJ föds våra American Staffordshire Terrier och Cane Corso med kärlek, omsorg och noggrant utvald avel. Valparna växer upp i hemmiljö med trygg socialisering och närhet. Vi söker hem där de blir älskade och respekterade som familjemedlemmar, och som vill bli en del av vår kennel och vårt stöd under hela hundens liv.

Dreamsofj

## Snabbfakta

Goldendoodle är en korsning mellan golden retriever och pudel, inte en egen ras med gemensam rasstandard. Det gör att storlek, päls, fällning, temperament och hälsa kan skilja sig tydligt även mellan hundar som säljs under samma namn.

- **Hundtyp:** aktiv sällskapshund med bakgrund i två lättlärda föräldraraser
- **Storlek:** varierar framför allt med vilken pudelstorlek som finns i kombinationen och hur stora föräldrarna faktiskt är
- **Päls:** kan vara från relativt rak och fällande till vågig eller lockig med liten fällning
- **Aktivering:** behöver rörelse, träning och problemlösning varje dag
- **Pälsvård:** kan bli omfattande; behovet avgörs av den enskilda pälsen
- **Viktigt inför köp:** kontrollera föräldradjurens identitet, storlek, mentalitet och dokumenterade hälsoundersökningar

När uppfödare använder beteckningar som F1, F1B och multigen beskriver de korsningens släktled. Bokstäverna är däremot ingen kvalitetsstämpel och garanterar varken en viss vuxenstorlek, en särskild päls eller att hunden inte fäller. Be därför uppfödaren förklara den konkreta kombinationen i stället för att nöja dig med generationsnamnet.

## Utseende och päls

En goldendoodles utseende är mindre förutsägbart än hos en hund som avlas mot en fast rasstandard. Pudeln finns i fyra storlekar, medan golden retrievern är en betydligt större hund. Därför behöver du veta vilken pudelstorlek som ingår och se båda föräldrarnas mankhöjd och vikt för att få ett rimligt riktmärke. Ord som mini, medium och standard används olika av olika uppfödare och är inte gemensamma svenska storleksklasser för korsningen.

Pälsen kan bli rakare som hos golden retriever, mjukt vågig eller tydligt lockig. Den kan också ha olika mängd underull och ansiktsbehåring. Fällning styrs av flera gener, så en generationsbeteckning eller en snabb titt på valpen räcker inte för att förutsäga hur den vuxna pälsen blir.

Utgå från den päls hunden faktiskt har. För en metallkam ända ned till huden efter borstningen: om kammen fastnar finns det fortfarande tovor. Områden bakom öronen, i armhålorna, under halsband eller sele och runt ben och tassar behöver ofta extra kontroll. En tät, växande päls kan behöva regelbunden klippning hos hundfrisör, medan en rakare och mer fällande päls kan kräva mer arbete med lös underull. Fråga uppfödaren vilken pälsvård de vuxna närmaste släktingarna behöver och räkna in både tid och eventuell frisörkostnad.

Goldendoodle är inte allergifri. Hundallergi orsakas av proteiner från hunden, och mängden allergen varierar mellan individer – även inom samma kull. Liten fällning är därför inte samma sak som låg allergirisk. Den som har hundallergi behöver ta medicinsk rådgivning och bör inte köpa valp utifrån ett löfte om en ”allergivänlig” generation eller päls.

## Temperament och personlighet

Många goldendoodles blir sociala, samarbetsvilliga och snabba att lära, men korsningen ger ingen temperamentgaranti. Golden retriever har avlats för apporteringsarbete och brukar vara följsam och utåtriktad. Pudeln beskrivs som alert, träningsbar och nära sin ägare. En goldendoodle kan få mycket av dessa egenskaper, men också mer intensitet, vaksamhet, jaktlust eller känslighet än familjen hade väntat sig.

Bedöm därför individer, inte bara föräldrarasernas rykte. Träffa helst valpens mamma och, om möjligt, pappan. Titta på hur de reagerar på nya människor, ljud och vardaglig hantering, men också på hur snabbt de varvar ned efter aktivitet. Fråga om rädsla, stress, resursförsvar och separationssvårigheter hos föräldrar och nära släktingar. En vänlig hälsning är positiv, men förmågan att koppla av är minst lika viktig i ett vanligt hem.

För en förstagångsägare kan goldendoodle fungera bra när uppfödaren har valt stabila föräldrar och ägaren vill träna aktivt. Kombinationen passar sämre för den som söker en självgående, lågaktiv hund eller räknar med att vänlighet ska ersätta vardagsträning. Unghunden kan vara stor, stark och yvig långt innan den har fått vuxen impulskontroll.

## Träning och motion

Goldendoodle behöver motion och mental aktivering varje dag, men det finns ingen säker minutformel som passar alla. Ålder, storlek, hälsa, temperament och tidigare vana avgör nivån. En bra vardag växlar mellan promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, apportering eller andra samarbetsövningar och ordentlig vila.

Belöningsbaserad träning brukar passa en hund som är kontaktsökande och lättlärd. Börja tidigt med lugn koppelgång, inkallning, hantering, att lämna ifrån sig föremål och att kunna ligga kvar trots vardagsrörelse omkring sig. Korta pass med tydliga pauser är ofta mer lärorika än lång träning när hunden redan är trött eller uppskruvad.

Valpar behöver upptäcka miljöer i egen takt och ska inte motioneras som färdigvuxna hundar. Öka längd, underlag och belastning gradvis. Hos en vuxen hund är målet inte bara att göra den trött. Om mer och mer högintensiv motion gör hunden svårare att få ned i varv behövs ofta mer nosarbete, självkontroll och återhämtning i stället för ännu högre tempo.

## Hälsa

En goldendoodle blir inte automatiskt friskare för att den är en korsning. Den kan ärva sjukdomsanlag och kroppsliga förutsättningar från både golden retriever och pudel. Samtidigt går det inte att använda en allmän lista över ”goldendoodlesjukdomar” som facit, eftersom relevanta risker och undersökningar beror på de faktiska föräldradjuren och på vilken pudelstorlek som används.

Be att få se originalintyg eller kontrollerbara registreringar för båda föräldradjuren före köp. För golden retriever omfattar svenska rasklubbsrekommendationer bland annat bedömning av höfter och armbågar, ögonundersökning samt relevanta DNA-resultat för former av PRA. För pudel skiljer sig programmen mellan storlekarna: storpudel har hälsoprogram för höfter, medan de mindre varianterna har program för prcd-PRA. Pudelklubbens ytterligare rekommendationer tar också hänsyn till exempelvis knäleder eller höfter beroende på storlek.

Ett kommersiellt DNA-paket är inte ett fullständigt friskintyg. Ett DNA-test visar normalt om hunden bär på den specifika genvariant som testet avser. Det ersätter inte röntgen, klinisk undersökning eller ögonlysning, och ett negativt svar utesluter inte andra orsaker till liknande sjukdom. Be uppfödaren förklara varför varje test är relevant för just föräldradjuret och vilka undersökningar som inte är DNA-baserade.

En praktisk kontroll före köp är därför:

1. Säkerställ vilka raser och vilken pudelstorlek som faktiskt finns bakom valpen.
2. Matcha undersökningarna mot båda föräldraraserna och deras storlek, inte mot ordet goldendoodle.
3. Kontrollera resultat, undersökningsdatum och hundarnas identitet – nöj dig inte med att ”linjerna är testade”.
4. Fråga även om sjukdomar, livslängd och dödsorsaker hos syskon, föräldrar och mor- och farföräldrar.
5. Välj en valp som är veterinärbesiktigad och en uppfödare som kan beskriva både styrkor och osäkerheter i kombinationen.

## Historia och ursprung

Goldendoodles bakgrund ligger i två dokumenterade men olika hundraser. Golden retrievern utvecklades i Storbritannien under senare delen av 1800-talet som en apporterande fågelhund för arbete på land och i vatten. Pudeln har äldre europeiska rötter, är i dag registrerad av FCI med Frankrike som ursprungsland och har också en historia knuten till vattenfågeljakt innan den blev en mångsidig sällskapshund.

Korsningen har blivit populär i modern tid, men den har ingen gemensam FCI- eller SKK-standard som styr storlek, päls eller mentalitet. Berättelser om en enda grundare eller ett exakt första år återges ofta utan tillräckligt stark dokumentation. För en valpköpare är den enskilda kullens härstamning därför mer användbar än en generell ursprungsberättelse: vilka hundar användes, vilka egenskaper valdes och hur följs avkommornas hälsa och mentalitet upp?

## Att leva med rasen

Goldendoodle trivs bäst i ett hem där hunden får vara delaktig, tränas i att koppla av och får sina behov tillgodosedda varje dag. Lägenhet kan fungera lika väl som hus om storlek, ljudnivå, pälsvård, rastning och aktivitet ryms i vardagen. En trädgård ersätter inte promenader, miljöträning eller gemensamma uppgifter.

Ensamhet behöver läras in gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och avslappnad, och öka först när den fortsätter att vara lugn. Backa om hunden visar oro eller obehag. En universell gräns i timmar säger mindre än hundens ålder, vana och faktiska reaktion, men hunden behöver rastas och få social kontakt regelbundet under dagen.

Med barn är vuxnas ansvar avgörande. Hund och små barn ska ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. En större, glad unghund kan välta ett litet barn utan att mena något illa. Träna därför lugna hälsningar och låt aldrig barnet störa hunden när den äter eller vilar.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidiga erfarenheter och introduktion. Gör första möten lugna, skydda djurens egna mat- och viloplatser och hindra jaktlek innan den blir en vana. Frågan är inte bara om goldendoodlen är ”snäll”, utan om den kan bryta leken, läsa den andra individens signaler och komma till ro.

Den bästa matchningen görs genom konkreta frågor: Hur stora är föräldrarna? Hur fäller deras vuxna avkommor? Vilka hälsoundersökningar är verifierbara? Hur reagerar föräldrarna på stress och hur vilar de hemma? Tydliga svar på de frågorna säger mer om livet med just din framtida hund än attraktiva löften om generation, storleksnamn eller allergivänlighet.

Goldendoodle

Danish Kennel Club (DKK)

Goldendoodle: vänlig, människokär korsning mellan Golden Retriever och Pudel, oftast medelstor till stor och atletisk. Intelligent och mycket lättlärd, passar den aktiva familjen och fungerar ofta utmärkt som terapihund. Pälsen är vågig till lockig, fäller lite men kräver regelbunden pälsvård och omvårdnad.

Vi föder upp Goldendoodle i vårat hem. De bor tillsammans med oss och våra vuxna hundar. Vi föder upp i liten skala och vi finns där för de valpköpare som önskar det. Matte är utbildad valpuppfödare.  
Valparna är vana vid de 4 vuxna hundarna och våra barnbarn. 
Ni är välkomna att ställa frågor så svarar jag så gott jag kan.

Hunduppfödare

För köpare

För säljare

Verktyg

Hundar

Katter

Get a Pet