## Snabbfakta

Australian shepherd utvecklades i USA som vall- och brukshund och passar människor som vill träna och arbeta tillsammans med sin hund varje dag. Den är snabb, lyhörd och mångsidig, men arbetslusten och vakt- och vallanlagen gör att den sällan passar den som främst söker en okomplicerad sällskapshund.

- Rasen hör till FCI-grupp 1 och utvecklades för arbete med får och boskap på gårdar och rancher.
- Önskvärd mankhöjd är 51–58 cm för hanar och 46–53 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- Pälsen är medellång, vädertålig och har underull. Grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd, med eller utan vitt och tantecken.
- Svansen kan vara naturligt lång eller kort. Svanskupering är förbjuden i Sverige.
- En australian shepherd behöver daglig fysisk aktivitet, problemlösning, samarbete och möjlighet att varva ner.
- För svenska avelsdjur är officiell HD-status och känd mental status genom MH centrala kontroller. Ett MH beskriver reaktioner; det är inte ett prov med godkänt eller underkänt.

## Utseende och päls

Australian shepherd är en medelstor, välbalanserad och rörlig hund som ska vara något längre än hög. Den ska vara muskulös och stabil utan att bli tung eller klumpig, eftersom konstruktionen ska tillåta snabba riktningsbyten och långvarigt arbete. Standarden anger önskvärd mankhöjd men ingen idealvikt. Bedöm därför en vuxen hund efter proportioner, hull, rörelser och funktion i stället för att utgå från en viktuppgift som påstås komma från standarden.

Pälsen är rak till vågig, medellång och vädertålig. Mängden underull varierar bland annat med klimat och säsong. En korrekt päls behöver regelbunden genomkamning och tätare kontroll under fällning, men inte ett identiskt veckoschema för alla hundar. Känn igenom pälsen ända ned till huden och var särskilt uppmärksam på områden där friktion lätt ger tovor, till exempel bakom öronen och i behängen. Kontrollera samtidigt hud, tassar och klor efter arbete i skog och mark.

De fyra grundfärgerna är blue merle, svart, red merle och röd. Alla kan förekomma med eller utan vita tecken och tantecken. Ögonen kan vara bruna, blå eller bärnstensfärgade, även i olika kombinationer eller med fläckar och marmorering. Olikfärgade ögon är alltså tillåtna och säger i sig inget om hundens mentalitet.

Svansen kan vara naturligt lång eller naturligt kort. Det senare kallas ofta NBT, natural bobtail, och ska inte blandas ihop med en kuperad svans. SKK registrerar rasen med en svansbeteckning som visar om hunden har hellång svans, stubbsvans, en svans som är kortare än normalt, avsaknad av svans eller en kuperad svans. För en valpköpare är registreringsuppgiften ett bättre underlag än att gissa från ett fotografi.

## Temperament och personlighet

Australian shepherd ska enligt rasstandarden vara en intelligent arbetshund med starka vall- och vaktinstinkter, jämnt humör och vänligt sätt. Den kan vara avvaktande vid första mötet med okända, men rastypisk neutralitet är inte samma sak som rädsla eller aggressivitet. Svenska Australian Shepherdklubben betonar därför att neutral är ett tydligare ord än reserverad.

Det finns betydande variation mellan individer och familjer. Vissa hundar arbetar mycket intensivt och reagerar snabbt på omgivningen, medan andra är mer balanserade i vardagen. Styrkan i vallning, vakt, ljudreaktioner och socialt intresse kan också skilja sig. Etiketter som arbetslinje eller utställningslinje räcker inte för att förutsäga en valps temperament. Titta i stället på föräldrar, vuxna nära släktingar, uppfödarens avelsmål, arbetsmeriter och dokumenterade mentalbeskrivningar.

Som vallhund använder rasen bland annat sin kropp och sina rörelser för att styra djur. Det kan ge ett starkt intresse för sådant som rör sig. I vardagen kan hunden vilja följa, stoppa eller styra springande barn, cyklar, joggare eller andra djur. Det är en möjlig egenskap hos rasen, inte något varje australian shepherd gör och inte en ursäkt för att låta beteendet fortsätta. Avstånd, koppel eller barriär, ett inlärt alternativ och belöning för kontakt gör situationen säkrare medan färdigheten tränas.

En MH-beskrivning är särskilt användbar när man jämför avelsdjur och släktingar. Den visar hur en hund reagerade vid bland annat kontakt, hantering, lek, överraskningar, ljud och skott. Den säger inte ensam hur en valp kommer att bli, och den mäter inte hela arbetsförmågan. Läs hela protokollet och fråga hur hunden fungerar och återhämtar sig i vanliga miljöer.

## Träning och motion

Australian shepherd behöver dagligen både rörelse och uppgifter som kräver nosarbete, problemlösning och samarbete, men ett fast antal timmar beskriver inte vad en viss hund behöver. En lugn skogstur, spår eller sök, vardagslydnad, vallning, bruksarbete, agility och annan genomtänkt träning belastar på olika sätt. Anpassa mängd och intensitet efter ålder, hälsa, tidigare vana och hur hunden återhämtar sig.

En fungerande vardag bygger på mer än att göra hunden fysiskt trött. Prioritera tidigt:

- kontakt och följsamhet även när något rör sig i omgivningen,
- inkallning som först tränas i lätt miljö och säkras med långlina vid behov,
- koppelgående, hantering och förmåga att vänta,
- en tydlig växling mellan aktivitet och lugn,
- att kunna avstå från att följa eller styra barn, fordon och djur.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket också betyder att oavsiktligt belönade vanor kan befästas snabbt. Gör rätt beteende lätt att välja, öka svårigheten gradvis och använd inte rädsla, hot eller fysisk bestraffning.

Valpar och unghundar behöver rörelse, miljöerfarenhet, vila och korta inlärningstillfällen, inte vuxenhundens belastning eller ett träningsschema som bygger på ett bestämt antal minuter. Målet är en hund som kan arbeta engagerat, behålla kontakt och sedan komma till ro. Om aktivitetsmängden ökar men hunden får svårare att sova, slappna av eller hantera vardagsintryck behöver upplägget ses över, inte bara fyllas på med mer fart.

## Hälsa

För en svensk valpköpare är det viktigaste att skilja bindande registreringsregler från rasklubbens rekommendationer och från frivilliga DNA-test. I de aktuella SKK-reglerna krävs officiell HD-status före parning och, för de svenskboende föräldradjur som omfattas av reglerna, känd mental status genom ett fullständigt MH. Känd status betyder inte automatiskt ett bra höftresultat eller en önskvärd mental profil; kontrollera själva resultatet.

SASK rekommenderar i sin rasspecifika avelsstrategi i regel HD-grad A eller B och ögonundersökning av avelsdjur. Klubben lyfter också värdet av att granska nära släktingars HD-status, eftersom rasen saknar HD-index. ED-röntgen görs frivilligt och är inte ett särskilt registreringskrav för rasen. Be därför uppfödaren visa vad som faktiskt är undersökt, på vilken hund, vid vilket datum och med vilket resultat i stället för att nöja dig med ordet hälsotestad.

Det finns DNA-test för bland annat CEA, HSF4 och MDR1, men SASK anger inget universellt testpaket för alla kombinationer. Varje test gäller en viss gen eller riskvariant. Ett fritt HSF4-resultat utesluter till exempel inte alla former av katarakt och ersätter inte en klinisk ögonundersökning. Relevanta test väljs utifrån släktens dokumenterade risker och den planerade kombinationen.

MDR1, även kallad ABCB1, kan påverka hur vissa läkemedel fördelas i kroppen och nå hjärnan. Det går inte att avgöra en enskild hunds status på utseendet. Om hunden är testad bör resultatet finnas i veterinärjournalen; läkemedelsval och dosering hör alltid hemma hos veterinären.

Två merlefärgade hundar ska inte paras. Kombinationen kan ge valpar med dubbel uppsättning av merleanlaget och ökad risk för dövhet samt syn- och ögonproblem. Den naturligt korta NBT-svansen har en annan genetisk bakgrund. SASK rekommenderar försiktighet även vid kombinationer där båda föräldrarna bär NBT-anlaget, men de två frågorna ska inte blandas ihop.

## Historia och ursprung

Trots namnet utvecklades australian shepherd som den är känd i dag i USA. FCI-standarden kopplar namnet till baskiska herdar som kom till USA från Australien under 1800-talet. Exakt vilka äldre vallhundar som bidrog är mindre säkert. Detaljerade påståenden om en bestämd blandning av raser bör därför behandlas som teorier.

Amerikanska får- och boskapsuppfödare fortsatte att välja hundar för mångsidighet, självständigt arbete, intelligens och vallningsförmåga. Efter andra världskriget ökade kännedomen om rasen när westernridning, rodeo, hästuppvisningar, film och tv nådde en större publik. Den moderna rasens amerikanska ranchbakgrund förklarar både namnets paradox och varför funktion fortfarande är central i rasbeskrivningen.

## Att leva med rasen

Australian shepherd passar bäst när vardagen rymmer planerad aktivitet, inlärning och återhämtning även under vanliga arbetsveckor. En stor trädgård ersätter inte gemensamma uppgifter, och en tävlingsambition är inte nödvändig om hunden ändå får en meningsfull och varierad vardag. Den som önskar en hund som mest följer med på kortare promenader bör välja en mindre krävande typ.

Med barn behövs alltid en vuxen närvarande, en ostörd viloplats för hunden och en plan för fartfylld lek. Avbryt och skapa avstånd innan hunden börjar fixera eller styra rörelsen. Barn ska inte få ansvar för situationer där en snabb och stark hund kan reagera på omgivningen.

Samliv med hundar eller katter avgörs av individerna och introduktionen, inte av rasnamnet. Ta reda på föräldrarnas och den aktuella hundens historik. Börja lugnt med separata trygga platser, barriär och koppel, ge katten en fri flyktväg och gå vidare först när båda djuren kan vara avslappnade. Smådjur kan kräva permanent fysisk separation.

Rasen kan bo i lägenhet om hunden får tillräckligt med tid ute, meningsfulla uppgifter och vila, och ägaren kan hantera reaktioner på ljud. I ett lyhört hus behöver man kunna förebygga att ljud i trapphuset får hunden att vakta och skälla. Ensamhet ska tränas gradvis och bedömas efter just hundens beteende. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är ett rastningsråd, inte ett mått på hur länge en individ mår bra av att vara ensam.

Inför ett valpköp bör du be om föräldrarnas registreringsnummer, HD-resultat, fullständiga MH-protokoll, datum och resultat från ögonundersökningar samt relevanta DNA-resultat. Kontrollera också svansbeteckning och arbetsmeriter, och fråga hur vuxna nära släktingar fungerar med människor, ljud, rörelse, vila och återhämtning. De uppgifterna säger mer om hur vardagen med hunden sannolikt blir än färg, ögon eller om uppfödaren kallar hundarna arbets- eller utställningslinje.

Australian shepherd

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Norwegian Kennel Club (NKK)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Dansk Kennel Klub (DKK)

Australian shepherd är en medelstor, atletisk vallhund som är mycket intelligent och energisk. Den är lojal och människoorienterad, knyter starka band och behöver rejlig daglig motion, träning och mental stimulans. Den har en iögonfallande, vädertålig päls och varierande ögonfärger som bidrar till dess attraktionskraft.

Småskalig uppfödning av Australian Shepherds. Vi prioriterar fysiskt och mentalt sunda föräldrar med de egenskaper vi uppskattar: sociala, med stor motor, utmärkt förmåga att koppla av och trygga i sig själva.  Våra valpar kommer att trivas i ett hem med en aktiv fritid där de får vara en central del - oavsett om du vill träna och tävla, valla eller ha en kamrat som kan följa med på äventyr.

Alebogårdens

## Snabbfakta

American staffordshire terrier, ofta kallad amstaff, är en amerikansk terrier i FCI:s grupp 3. Det är en kompakt och mycket stark hund som främst hålls som sällskapshund. Rasen passar bäst hos en ägare som tycker om aktiv träning och tar ansvar för en kraftfull hund i vardagen.

- Önskvärd mankhöjd är 46–48 cm för hanar och 43–46 cm för tikar.
- Rasstandarden anger ingen idealvikt i kilo. SKK:s ungefärliga riktmärke är 28–33 kg för hanar och 19–25 kg för tikar, men hull och proportioner är viktigare än en enskild siffra.
- Pälsen är kort, tät, hård och blank och kräver i regel enkel skötsel.
- Rasidealet är en alert, modig och intresserad hund. SKK beskriver också amstaffen som social, aktiv och samarbetsvillig, men skillnaderna mellan individer kan vara stora.
- Den som tänker resa med hunden behöver planera i förväg: amstaff omfattas av rasförbud i både Norge och Danmark.

American staffordshire terrier är en egen, erkänd ras med en egen standard. Det går därför inte att avgöra rasen enbart genom att titta på en bred skalle, kort päls och muskulös kropp. För en valpköpare säger en registrerad stamtavla och uppgifter om föräldradjuren mer än antaganden utifrån utseendet.

## Utseende och päls

Amstaffen ska vara stark för sin storlek, muskulös och kompakt men ändå rörlig och smidig. Kroppen ska ge ett välbalanserat intryck, inte vara så tung eller överdriven att rörelserna påverkas. Den önskvärda mankhöjden är 46–48 cm för hanar och 43–46 cm för tikar. Standarden kräver att höjd och vikt står i proportion till varandra men anger inget viktintervall. SKK:s viktuppgifter är därför ett grovt vardagsriktmärke, inte en idealvikt som varje hund ska nå.

Pälsen ligger tätt mot kroppen och är kort, hård och blank. En genomgång med mjuk borste eller gummiborste räcker ofta för löst hår, och hunden kan badas när den faktiskt behöver det. Vänj valpen lugnt vid att tassar, klor, öron, mun och hela huden undersöks. Det gör både vardaglig skötsel och framtida veterinärbesök enklare.

Standarden tillåter enfärgat, flerfärgat och fläckigt. Helvitt, mer än 80 procent vitt, svart med tanteckning samt leverfärg är däremot färger som inte uppmuntras. Färg säger inget säkert om temperament eller hälsa. Hudrodnad, klåda, återkommande slickande på tassarna eller förändringar i öronen bör bedömas efter symtom, inte efter pälsfärg.

## Temperament och personlighet

En amstaff ska vara alert, nyfiken och modig, men rasbeskrivningar visar ett ideal och genomsnitt – inte hur varje hund blir. SKK:s BPH-material visar relativt hög socialitet och energi på gruppnivå, samtidigt som variationen mellan individer är stor. Uppväxt, erfarenheter och träning spelar roll, men även nära släktingars beteende är relevant när du väljer valp.

Be uppfödaren att förklara föräldrarnas BPH-resultat och, när det finns, mentalindex med konkreta vardagsexempel. Fråga hur de reagerar på främmande människor, plötsliga ljud, nya underlag, hantering och hundmöten. Träffa helst tiken och andra nära släktingar. Ett ord som ”social” säger betydligt mindre än en beskrivning av hur hunden återhämtar sig efter något oväntat.

Rasen är fysiskt kraftfull och kan vara påstridig. Det gör lugna, kontrollerade möten viktigare än att hunden måste hälsa på alla. Varken rasnamnet eller könet kan avgöra om en amstaff fungerar med en viss hund, katt eller ett smådjur. Bedöm i stället individens tidigare erfarenheter, intresse för att jaga eller leka och förmåga att avbryta och koppla av.

Vid introduktion till katt bör katten ha egna säkra platser och kunna lämna situationen. Använd grind eller annan avskiljning, håll de första mötena korta och lugna och förhindra jakt från början. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän deras beteende är väl känt – och acceptera att vissa kombinationer aldrig blir säkra.

Amstaff kan leva i en barnfamilj, men en vuxen ska alltid ansvara för samspelet. Barn behöver lära sig att låta hunden äta och vila ostört, och hunden ska ha en egen fredad plats. På grund av styrkan bör barn inte själva hantera hunden i situationer där ett plötsligt ryck eller hundmöte kan bli svårt att kontrollera.

## Träning och motion

Amstaffen behöver fysisk aktivitet och mental sysselsättning varje dag, men ett fast timtal passar inte alla. En ung hund, en frisk vuxen och en hund med smärta eller ledproblem behöver olika upplägg. Bedöm nivån efter ålder, hälsa, återhämtning och hur hunden fungerar hemma efter aktiviteten. Målet är en vältränad hund som kan växla mellan aktivitet och vila, inte att trötta ut den till varje pris.

Promenader kan kombineras med nosarbete, spår, lydnad och korta problemlösningsuppgifter. SKK lyfter bland annat nosework, spår och lydnad som lämpliga aktiviteter. Öka längd och belastning stegvis och håll hunden i ett sunt hull. Om hunden plötsligt rör sig annorlunda, tvekar inför att hoppa in i bilen eller återhämtar sig sämre bör en veterinär bedöma orsaken. Försök inte lösa det med mer träning.

Vardagsträningen bör börja tidigt och bygga på belöningar, tydliga rutiner och små steg. För en stark amstaff är följande färdigheter särskilt värdefulla:

- att gå i löst koppel och kunna vända bort från ett hundmöte;
- en väl inlärd inkallning och en signal för att lämna något;
- lugna hälsningar utan hopp eller drag;
- att kunna vänta och koppla av lugnt bakom en grind eller annan avskiljning;
- trygg hantering av tassar, klor, öron, mun och kropp.

Träning med smärta, rädsla eller hårda korrigeringar riskerar att skada både tillit och inlärning. Belöna det beteende du vill se, gör övningen lättare när hunden misslyckas och ta hjälp av en kunnig instruktör tidigt om styrkan eller reaktionerna blir svåra att hantera.

## Hälsa

För amstaff är höftleder, armbågar, hud och korsband viktiga områden att fråga om. SKK nämner höftledsdysplasi, armbågsledsdysplasi, korsbandsproblem samt hudbesvär som klåda, utslag, röda tassar och allergi. Det betyder inte att varje hund drabbas. Be om konkreta uppgifter om föräldrar, syskon och tidigare kullar i stället för att nöja dig med att de sägs vara ”friska linjer”.

För svenskregistrerad avel ska båda föräldradjuren ha officiell HD-status före parning, och för amstaff krävs dessutom officiell ED-status. En registrerad status betyder bara att resultatet finns – inte automatiskt att leden är utan anmärkning. Kontrollera därför de faktiska graderna. Rasklubbens avelsstrategi rekommenderar också att den planerade kullens preliminära HD- och ED-index ligger över 100; det är en avelsrekommendation och ska inte blandas ihop med registreringsreglerna.

NCL-A är en ärftlig neurologisk sjukdom som påverkar lillhjärnan och kan ge problem med balans och koordination, ofta först vid tre till fem års ålder. Nedärvningen är autosomalt recessiv med ofullständig penetrans. DNA-resultat registreras som normal, bärare eller genetiskt affekterad. En bärare är inte detsamma som en sjuk hund, men två bärare får inte paras med varandra, och en genetiskt affekterad hund får inte användas i avel. Be att få se registrerade resultat och förstå hur kombinationen är planerad.

När du bedömer en kull bör du därför kontrollera:

- föräldrarnas exakta HD- och ED-resultat samt kullens preliminära index;
- NCL-A-status och hur resultatet påverkar parningen;
- BPH och mentalindex där det finns, kompletterat med vardagsbeteende hos nära släktingar;
- hudproblem, korsbandsskador och andra återkommande besvär hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

## Historia och ursprung

American staffordshire terrier utvecklades i USA ur de bull-and-terrier-hundar som följde med immigranter under 1800-talet. Den amerikanska rasklubben beskriver sådana hundar i landet redan omkring 1870. Historiken rymmer en bakgrund i hundkamper, men den moderna rasens officiella standard och avelsarbete ska bedömas utifrån dagens krav på funktion, hälsa och temperament.

År 1936 tog American Kennel Club in hundarna i sin stambok under namnet Staffordshire Terrier. Namnet ändrades till American Staffordshire Terrier från den 1 januari 1972 för att skilja rasen från den då erkända Staffordshire Bull Terrier. Den första amstaffen registrerades hos SKK 1991.

Datumen förklarar varför namnen har ändrats, men de gör inte alla hundar med liknande utseende till samma ras. För dagens valpköpare är en kontrollerbar stamtavla, dokumenterade hälsodata och kännedom om nära släktingar mer värdefulla än lösa etiketter om ”pitbulltyp”.

## Att leva med rasen

Amstaff kan bo i lägenhet om den får tillräcklig aktivitet, återhämtning och trygga rutiner. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen fungerar. I flerbostadshus behöver du kunna hantera hunden säkert i trapphus, hiss och trånga passager, förebygga störande ljud och ordna rastning utan att varje tur präglas av svåra hundmöten.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en trygg vuxen hund bör efter träning bara vara ensam några timmar åt gången. Jordbruksverkets regel om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte en rekommenderad ensamhetstid. Planera därför för valptid, arbetsdagar och reservhjälp innan hunden flyttar in.

Tänk också igenom fysisk kontroll. Sele eller halsband ska sitta säkert, kopplet ska ge ett stabilt grepp och den som rastar hunden måste kunna hålla den om något oväntat händer. Detta är inte ett argument för hårda metoder; det är en praktisk följd av rasens styrka. God framförhållning, avstånd och inlärda alternativ förebygger fler problem än sena korrigeringar.

Resor kräver särskild kontroll. American staffordshire terrier och korsningar med rasen är förbjudna i Norge, vilket omfattar införsel. Danmark förbjuder också rasen och korsningar vid vistelse. Där finns ett begränsat undantag för direkt genomresa med bil utan onödiga uppehåll, men det är inte samma sak som att få semestra i landet. Tåg omfattas inte av undantaget. Regler kan ändras, så kontrollera alltid aktuell information hos norska Mattilsynet och danska Fødevarestyrelsen innan du bokar en resa eller väljer färdväg.

Rasen passar bäst när ägaren uppskattar strukturerad träning, kan ordna daglig aktivitet och har marginal för en hund som är både social och fysiskt krävande. Om hushållet saknar tid för ensamhetsträning, säkra introduktioner, koppelträning och noggrann uppföljning av hälsa är en mindre kraftfull eller mindre krävande ras ofta ett bättre val.

American staffordshire terrier

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

American staffordshire terrier: muskulös, medelstor och människoorienterad hund med kort, lättskött päls i många olika färger. Kärleksfull, energisk och mycket lättlärd med konsekvent, positiv träning. Behöver daglig motion, mental stimulans, socialisering och ansvarsfull hantering.

Innocentstaff

## Snabbfakta

Irländsk setter är en medelstor, energisk stående fågelhund från Irland med stark jaktlust och ett rasideal som betonar tillgivenhet. På Get a Pet heter rasen **Irländsk setter**. I Svenska Kennelklubbens rasstandard heter den **irländsk röd setter**; det är den enfärgat röda rasen och inte irländsk röd och vit setter, som är en egen ras.

- **Rasgrupp:** Grupp 7, stående fågelhundar
- **Ursprung:** Irland
- **Ursprunglig uppgift:** Att söka efter hönsfågel, fatta stånd, resa fågeln på order och apportera efter skott
- **Mankhöjd:** 58–67 cm för hanar och 55–62 cm för tikar
- **Vikt:** Inte angiven i rasstandarden
- **Aktivitetsnivå:** Hög; rasen behöver dagligen både fysisk aktivitet och uppgifter som engagerar nos och samarbetsförmåga
- **Passar bäst för:** Ett aktivt hem som vill träna regelbundet och kan hantera jaktlust, inkallning och mycket rörelsebehov

Det här är alltså inte främst en sällskapshund med ett visst motionsschema. Rasen är utvecklad för arbete över stora ytor, och den bakgrunden märks i fart, uthållighet, självständighet och intresse för fågelvittring.

## Utseende och päls

Irländsk setter ska vara atletisk, balanserad och byggd för snabb, uthållig rörelse – inte tung eller överdrivet pälsrik. Hanar ska enligt standarden vara 58–67 cm i mankhöjd och tikar 55–62 cm. Standarden anger däremot ingen vikt, så hullet måste bedömas på den enskilda hunden.

Färgen är varmt kastanjeröd utan svart. Mindre vita tecken kan vara tillåtna enligt standarden, men en irländsk setter ska inte förväxlas med den separat erkända irländska röda och vita settern.

Pälsen är kort och fin på huvudet, benens framsidor och öronspetsarna. På övriga kroppen är den måttligt lång och ska ligga så plant och fritt från lockar och vågor som möjligt. Längre silkig behåring finns bland annat på öron och ben. Pälsen ska framhäva en funktionell hund, inte dölja kroppens linjer eller hindra rörelsen.

Pälsvården bör styras av hundens faktiska behov, inte av ett fast veckoschema. Gå igenom behängen, pälsen kring öron och hals samt håret vid tassarna efter turer i terräng. Red ut begynnande tovor innan de drar ihop sig och ta bort frön, kvistar och smuts. Rasen är ingen traditionell trimras, men päls som sticker ut eller lätt tovar sig vid öron, hals och tassar kan ansas försiktigt. Överdriven formklippning hör inte till rasens funktionella uttryck.

## Temperament och personlighet

Irländsk setter är i rasidealet intensiv, intelligent, energisk, tillgiven och lojal, men den är inte automatiskt enkel bara för att den är vänlig. Den starka jaktlusten och förmågan att arbeta på avstånd gör att en ung eller otränad hund kan vara snabb, lättdistraherad och svår att nå när omgivningen blir mer intressant än föraren.

När rasens behov blir tillgodosedda kan den vara lugn och behaglig inomhus och mycket intensiv ute. Det är en användbar beskrivning av rasens två lägen, men ingen garanti för varje individ. Arv, uppväxt, återhämtning, träning och vardagsmiljö påverkar hur hunden fungerar hemma.

En irländsk setter kan passa en engagerad förstagångsägare, men inte den som söker en hund som nöjer sig med vanliga koppelpromenader och lite helgaktivitet. Ägaren behöver uppskatta träning även när resultatet kommer stegvis och kunna förebygga att jaktlusten blir ett säkerhetsproblem.

Etiketter som ”jaktlinje” och ”utställningslinje” räcker inte för att förutsäga vardagen. Fråga i stället hur föräldrarna och vuxna nära släktingar fungerar i hemmet, hur de arbetar ute, hur lätt de går ned i varv och vilka jaktliga eller andra arbetsmeriter som faktiskt finns. Variation kan finnas både mellan och inom kullar.

## Träning och motion

Irländsk setter behöver omfattande daglig aktivitet, men det finns inget enda antal timmar som passar alla vuxna hundar. Ålder, hälsa, kondition, individ och aktivitetens innehåll avgör belastningen. En långsam promenad och ett sökarbete i terräng kan ta lika lång tid men ställa helt olika krav på hunden.

Rasens ursprungliga sätt att arbeta förklarar vad som ofta motiverar den: hunden söker snabbt och systematiskt efter fågel, fattar stånd när den lokaliserat viltet, reser på förarens order och apporterar efter skott. En sällskapshund behöver inte användas i praktisk jakt, men vardagen bör ge utlopp för samma grundegenskaper genom exempelvis rörelse i varierad terräng, nosarbete, sökövningar, apportering och uppgifter som kräver kontakt med föraren.

Bygg inkallningen tidigt i en lugn miljö och öka störningarna gradvis. Med rasens jaktlust är en väl inhägnad plats eller långlina ett säkrare mellanled än att chansa på löshet. Långlina bör fästas i sele och användas långt från trafik. Frihet kommer först när hunden kan avbryta och återvända även när vittring, fåglar eller rörelse konkurrerar om uppmärksamheten.

För en valp är korta promenader, lek, miljöträning och enkla samarbetsövningar bättre byggstenar än vuxenhundens arbetsmängd. Öka belastningen gradvis och ge plats för sömn och återhämtning. Den ofta upprepade ”femminutersregeln” – fem minuters motion per levnadsmånad – har inget vetenskapligt stöd som universell modell och bör inte ersätta en bedömning av valpens storlek, utveckling och reaktion på aktiviteten.

## Hälsa

För irländsk setter är det viktigt att skilja på sjukdomar som kan förekomma, formella svenska avelskrav och testresultat som registreras och visas centralt. En lång diagnoslista säger mindre för en valpköpare än dokumenterade resultat för föräldrarna och en öppen redovisning av hälsan hos nära släktingar.

- **HD:** Föräldradjur ska ha officiell höftledsstatus före parning för att avkomman ska kunna registreras enligt SKK:s regler. Rasen har också HD-index. SKK rekommenderar att föräldrakombinationens genomsnittliga index är över 100 vid parningen, och den rasspecifika regeln anger att hundar med grad D eller E inte ska användas i avel.
- **CLAD:** Canine leukocyte adhesion deficiency är en allvarlig defekt i de vita blodkropparna och nedärvs autosomalt recessivt. Det tidigare kravet på DNA-test eller fri status genom härstamning för kullregistrering togs bort 2014, men resultat kan fortfarande registreras centralt. Rasklubben rekommenderar fortsatt test av utländska och importerade avelsdjur med okänd status.
- **rcd4-PRA:** Detta är en specifik, recessivt nedärvd form av näthinnesjukdomen PRA. Sedan ett beslut 2025 registrerar och publicerar SKK DNA-resultat för irländsk setter i Hunddata och Avelsdata. Testet visar status för just rcd4-mutationen; det utesluter inte andra former av PRA.

Be uppfödaren visa föräldrarnas registrerade HD-resultat och förklara kombinationens HD-index. Be också om dokumenterad CLAD- och rcd4-status och hur resultaten har vägts in i parningen. Kontrollera uppgifterna i SKK:s Hunddata eller Avelsdata i stället för att nöja dig med muntliga besked. Fråga dessutom om återkommande sjukdomar, rörelseproblem, ögonproblem och livslängd hos föräldrar, syskon och äldre nära släktingar. Det ger en mer relevant bild än att anta att varje individ får allt som någon gång har rapporterats i rasen.

## Historia och ursprung

Irländsk röd setter utvecklades på Irland som en arbetande jakthund, och den moderna rasens historia är nära knuten till fågeljakt. Enligt rasstandarden härstammar den från irländsk röd och vit setter i kombination med en okänd enfärgat röd hund. En igenkännbar typ fanns i Irland under 1700-talet.

Irish Red Setter Club grundades 1882 och publicerade en rasstandard 1886. Det bidrog till att tydliggöra den enfärgat röda rasens identitet och egenskaper. Till Sverige kom de första importerade hundarna under 1890-talet, och Svenska Irländsk Setterklubben grundades 1910.

Rasstandardens kärna är en funktionell hund med fart, styrka, uthållighet och ett vänligt uttryck. Historien är därför inte bara bakgrund: den förklarar varför jaktlust, rörelsebehov och arbete tillsammans med förare fortfarande är centrala i dagens vardag.

## Att leva med rasen

Irländsk setter passar bäst i ett aktivt hem som kan erbjuda daglig rörelse, träning och återhämtning – oavsett om bostaden är hus eller lägenhet. En trädgård ersätter inte aktivitet, och en lägenhet är inte automatiskt olämplig. I lägenhet blir snabb tillgång till bra rastningsområden, vardagslogistik, ljudnivå och hundens förmåga att komma till ro extra viktiga.

Rasen kan bli en varm och nära familjemedlem, men ”barnvänlig” ska inte tolkas som riskfri. En stor, snabb och lekfull hund kan välta ett litet barn utan avsikt. Hund och små barn ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. De vuxna måste bära ansvaret för promenader, motion och träning.

Samliv med andra hundar eller katter avgörs av individerna och hur introduktionen sköts. Tidig vana är ingen garanti, särskilt inte med en hund som är avlad för att reagera på fågelvittring och rörelse. Vid introduktion till katt bör djuren först ha separata trygga zoner, katten ska ha fria flyktvägar och de första mötena ske lugnt med barriär eller koppel. Lämna dem inte utan uppsikt förrän samspelet är väl känt.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och även vuxna individer skiljer sig mycket i hur lätt de lär sig. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den kan koppla av. Ett hem där hunden regelbundet ska vara ensam en hel arbetsdag utan hjälp är en dålig match.

Före köp bör du kunna svara ja på tre frågor: Har vardagen plats för meningsfull aktivitet även under mörka, regniga arbetsdagar? Kan du träna inkallning och hantera hunden säkert innan den är pålitlig lös? Kan uppfödaren visa hälsodata och beskriva föräldrarna som individer, inte bara med en linjeetikett? Om något av svaren är nej är det klokt att välja en mindre krävande ras eller vänta.

Irländsk setter

The Irish Setter Club of Germany

The Irish Setter Breeders Club (UK)

Elegant irländsk jakthund med mahognyröd, behårad päls som kräver regelbunden pälsvård. Medelstor till stor, atletisk och mycket energisk; den trivs med daglig, krävande motion och mental stimulans. Kärleksfull, människoorienterad och lekfull, den passar bra i familjer men behöver konsekvent, positiv träning.

Margårdens

## Snabbfakta

Dvärgschnauzern är en liten men robust tysk hundras med tydlig vaktlust, stor arbetsvilja och en päls som kräver trimning. Den är minst av schnauzerraserna, men är inte bara en mindre version av schnauzern. Dvärgschnauzern är en egen ras som utvecklades för gårdsarbete i ett litet, smidigt format.

- **Mankhöjd:** 30–35 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 4–8 kg enligt rasstandarden
- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Ursprunglig uppgift:** råttfångare och gårdshund
- **Päls:** strävt täckhår med tät underull
- **Färger:** svart, peppar och salt, svart och silver samt vit
- **Typiska drag:** vaksam, uthållig, nyfiken och ofta snabb att larma

Dvärgschnauzern passar bäst hos den som vill träna och aktivera sin hund varje dag och som accepterar återkommande pälsvård. Den behändiga storleken gör hunden lätt att ta med, men vardagen kräver ändå tydliga rutiner.

## Utseende och päls

Dvärgschnauzern ska vara kompakt, kraftig och ungefär lika lång som den är hög. Skägget, de buskiga ögonbrynen och det sträva hårlaget ger det välkända schnauzerutseendet. Rasstandarden anger samma höjd- och viktspann för båda könen, men en enskild vuxen hund kan ligga olika inom spannet beroende på kroppsbyggnad och hull.

Pälsen består av tät underull och hårt, åtliggande täckhår. De fyra godkända färgerna är helt svart, peppar och salt, svart och silver samt helt vit. Färgen säger inte hur hunden blir i temperament eller hur väl den passar ett visst hem.

Den sträva pälsen behöver trimmas, vilket innebär att mogna, döda täckhår plockas bort. SKK anger trimning minst fyra gånger om året och genomgång av underullen ungefär varje vecka. Hur ofta just din hund behöver trimmas beror på pälskvalitet, tillväxt och hur kort päls du vill hålla. Skägg, benhår och mjukare partier behöver kammas så att smuts och tovor inte blir kvar.

Klippning kan passa en hund som blivit öm eller har svårt att stå under en trimning, men metoden förändrar pälsens struktur. När täckhåren klipps av i stället för att plockas bort blir pälsen ofta mjukare och mer ullig. Fråga därför uppfödaren eller en erfaren trimmare hur hundens päls har skötts innan du väljer metod.

En korrekt skött sträv päls fäller normalt mycket lite, men det gör inte dvärgschnauzern allergifri. Lite fällning säger inte hur en allergisk person kommer att reagera, och ingen hundras kan lovas fungera för alla. Om allergi finns i familjen bör ni prata med vården, träffa hundar under kontrollerade former och ha en plan innan hundköpet.

## Temperament och personlighet

Dvärgschnauzern är vanligen uppmärksam, nyfiken och uthållig. Den märker snabbt ljud, rörelser och människor i omgivningen och kan därför vara en effektiv liten larmhund. Samma vaksamhet kan bli återkommande skall vid dörren, i trapphuset eller utanför fönstret om hunden inte får hjälp att varva ned.

Rasdrag beskriver en tendens, inte varje individ. De svenska mentalbeskrivningarna kommer från en för liten del av uppfödarna för att ge en säker bild av alla dvärgschnauzrar. Skillnader mellan familjer och individer kan vara stora. Titta därför på hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar i vardagen. En trygg hund ska kunna återhämta sig efter en överraskning och koppla av när inget händer.

Dvärgschnauzern lär sig ofta snabbt och är rolig att samarbeta med. Samtidigt behöver ägaren visa tydligt vilka beteenden som lönar sig. Hårda korrigeringar kan öka stress och skall. Med lugn, belöningsbaserad träning blir det lättare att lära hunden vad den ska göra i stället.

## Träning och motion

Dvärgschnauzern behöver fysisk rörelse och uppgifter för nos och hjärna varje dag. Det finns ingen meningsfull minutregel som passar alla. En ung vuxen hund med god hälsa kan vilja följa med på långa promenader och hundsport, medan en valp, äldre hund eller hund med sjukdom behöver en annan belastning.

Variera promenader i olika miljöer med korta träningspass, sökövningar och möjlighet att undersöka i egen takt. Rallylydnad, nosework, tricks och agility är aktiviteter där snabbhet och samarbetslust kan komma till användning. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag. En bättre kontrollpunkt är att den kan vara aktiv ute och sedan komma till ro hemma.

Börja tidigt med vardagsfärdigheter: kontakt, inkallning, koppelgående, hantering av tassar och skägg samt lugn på en bestämd plats. Träna larmandet innan det blivit en vana. Belöna hunden när den uppmärksammar ett ljud och sedan vänder sig till dig, och lär in en enkel rutin för dörrklocka och besök. Skärma av utsikten om hunden övar på att skälla i fönstret. Förändra en sak i taget och öka svårigheten först när hunden är lugn.

Rasens bakgrund som råttfångare gör att vissa individer gärna förföljer små, snabba djur. En säker inkallning och koppel där vilt kan dyka upp är därför klokt, även om jaktintresset varierar.

## Hälsa

Dvärgschnauzern beskrivs generellt som en robust ras, men urinsten och ögonsjukdomar är två dokumenterade områden att känna till. SKK anger att urinsten förekommer hos drygt fem procent av rasen. Rasklubbens avelsarbete följer också bland annat progressiv retinal atrofi, PRA, och katarakt.

Rasen har dessutom en känd benägenhet för förhöjda triglycerider i blodet. Det är inte samma sak som att varje dvärgschnauzer blir sjuk, och ett förhöjt värde förklarar inte automatiskt magbesvär eller bukspottkörtelinflammation. Återkommande kräkningar, diarré, buksmärta, urinbesvär eller förändrad syn ska bedömas av veterinär. Veterinären avgör om exempelvis urinprov, ögonundersökning eller ett fastande blodprov är relevant.

Inför valpköp bör du be uppfödaren visa faktiska hälsouppgifter, inte bara säga att linjen är frisk. Kontrollera föräldrarnas registrerade ögonresultat och fråga om urinsten, återkommande magproblem och ögonsjukdom hos nära släktingar. Rasklubben redovisar DNA-resultat för flera testbara tillstånd, men ett DNA-paket är inte ett allmänt friskintyg och täcker inte alla former av PRA. Fråga vilka tester som gjorts, vad resultaten betyder för just kombinationen och vilka aktuella rekommendationer uppfödaren följer.

Små hundar behöver också regelbunden tandvård. Vänj valpen vid tandborstning och kontrollera munnen så att dålig andedräkt, ömhet eller svårigheter att tugga upptäcks tidigt.

## Historia och ursprung

Dvärgschnauzern utvecklades i Tyskland kring förra sekelskiftet. I området runt Frankfurt am Main förekom en schnauzerliknande liten hund under namnet strävhårig dvärgpinscher. SKK beskriver hur små schnauzrar och dvärgpinscher användes när rasen tog form under mer ordnade former.

Den lilla gårdshunden skulle kunna hålla efter råttor och samtidigt uppmärksamma det som hände omkring gård och stall. Det historiska arbetet hjälper till att förklara dagens kombination av snabbhet, vaksamhet och intresse för små rörelser. I dag är dvärgschnauzern en sällskapshund, men den mår fortfarande bra av att få använda både kropp och huvud.

## Att leva med rasen

Dvärgschnauzern kan bo i lägenhet, men en liten hund är inte automatiskt enkel att ha nära grannar. Fråga dig om du kan hantera ljud vid dörr och fönster, ordna flera rastningar och ge hunden daglig aktivitet. Förmågan att koppla av hemma är ofta viktigare än bostadens storlek.

Med barn kan rasen fungera fint när en vuxen hjälper både barnet och hunden att umgås lugnt. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred. Det är de vuxna som ansvarar för promenader, träning och pälsvård, även om barnen gärna hjälper till.

Om hunden kan bo med katt beror mer på individer, tidigare erfarenheter och introduktion än på rasnamnet. Gör de första mötena lugna, skilj djuren åt med grind vid behov och ge katten vägar undan. Gnagare och andra smådjur bör hållas säkert åtskilda. Bakgrunden som råttfångare gör det olämpligt att räkna med att jaktintresset saknas.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i vad de klarar utan oro. Börja med mycket korta, odramatiska stunder när hunden är trygg och öka först när den förblir lugn. Planera vardagen utifrån individen i stället för att utgå från att en viss ras kan vara ensam ett bestämt antal timmar.

Välj dvärgschnauzer om du uppskattar en observant, aktiv hund och vill lägga tid på träning och trimning. Välj en annan ras om du söker obetydlig pälsvård, en hund som sällan larmar eller en säker lösning för allergi och smådjur.

Dvärgschnauzer

Svenska Schnauzer Pinscherklubben (Sweden)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Verein für Deutsche Schäferhunde (Germany)

Kompakta, robusta Dvärgschnauzer är smarta, lättlärda och mycket människoorienterade. Deras sträva, låg-fällande päls kräver regelbunden pälsvård. Som uppmärksamma vakthundar med terriertemperament behöver de daglig motion, mental stimulans och tydlig träning, och blir ofta 12–15 år gamla.

Solstrålen

## Snabbfakta

Papillon är en liten, livlig och lättlärd sällskapshund som ofta trivs bäst hos den som vill kombinera närhet med promenader, träning och vardagsaktivering. Rasen hör till épagneul nain continental, kontinental dvärgspaniel. Papillon har upprättstående öron, medan varianten phalène har hängande öron. I Sverige registreras de efter öronställning och en hund kan omregistreras om öronen utvecklas annorlunda än man först bedömde.

- **Ursprung:** Frankrike och Belgien
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Mankhöjd:** omkring 28 cm enligt rasstandarden
- **Vikt:** standarden har två viktklasser. Den större sträcker sig från 2,5 till 4,5 kg för hanar och till 5 kg för tikar. Den andra omfattar hundar under 2,5 kg, med 1,5 kg som lägsta vikt.
- **Päls:** lång, silkig och utan underull
- **Aktivitetsnivå:** liten till formatet men ofta pigg, arbetsvillig och intresserad av att lära
- **Livslängd:** många blir gamla; enligt Svenska Kennelklubben är 15 år inte ovanligt

Måtten i en rasstandard beskriver ett ideal, inte ett löfte om exakt storlek hos varje vuxen hund. För en blivande ägare är därför föräldrarnas storlek, hundens hull och en sund kroppsbyggnad mer användbara än att jaga en viss siffra eller en extremt liten individ.

## Utseende och päls

Papillon ska vara en harmoniskt byggd dvärghund som är graciös men ändå robust. Kroppen är något längre än mankhöjden och rörelserna ska vara fria, lätta och eleganta. Det lilla formatet kräver omtanke vid fall och lek med betydligt större hundar, men rasstandarden beskriver inte papillon som en skör hund.

De stora öronen är rasens tydligaste kännetecken. Hos papillon står de upp och bärs snett utåt så att de påminner om en fjärils vingar. Phalène har i stället rörliga, hängande öron. Skillnaden gäller alltså öronställningen; båda är varianter av samma kontinentala dvärgspaniel och kan födas i samma kull.

Pälsen är enkel, utan underull, och ska vara riklig, glansig och lätt vågig snarare än lockig. Den är kort på huvudet och benens framsidor men längre över kroppen, på öronen, bröstet, låren och svansen. Vit är bottenfärg, och vitt ska dominera på kropp och ben. Färgade fläckar kan ha olika färg, medan läppar, ögonkanter och nostryffel ska vara väl pigmenterade enligt standarden.

Pälsvården är oftast hanterbar om man förebygger tovor. Känn igenom pälsen regelbundet och kamma särskilt bakom öronen och på lårens insidor, där SKK anger att tovor lätt kan bildas. Bad behövs när hunden är smutsig; någon bestämd kalender passar inte alla. Kontrollera samtidigt klor, tassar, öron och hud. Utgå från hundens faktiska päls och vardag i stället för en fast bad- eller klipprutin.

## Temperament och personlighet

Papillon är typiskt alert, livlig och snabb att lära, med ett tydligt intresse för människor och aktiviteter. Den lilla kroppen rymmer ofta mer arbetslust än uttrycket ”knähund” antyder. En papillon kan uppskatta både nära sällskap och uppgifter som kräver koncentration, problemlösning eller kroppskontroll.

Rasbeskrivningar ska ändå inte läsas som en garanti för en viss personlighet. SKK:s BPH-analys visar stor variation mellan de papilloner som deltagit, bland annat i hur intensivt de hälsar på främmande människor, hur gärna de leker och hur nyfikna de är. Resultaten gäller de beskrivna hundarna och visar framför allt varför individ, släktlinjer, tidiga erfarenheter och fortsatt träning spelar roll.

Alertheten kan märkas som att hunden snabbt uppfattar ljud, besökare och rörelse utanför hemmet. Det behöver inte bli ett stort skällproblem, men det är klokt att från början belöna lugn, ge hunden en annan uppgift vid dörren och undvika att varje signal leder till upphetsning. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar i vardagen, inte bara hur de beter sig på utställning eller träning.

## Träning och motion

Papillon behöver daglig fysisk rörelse och mental aktivering, men det finns ingen enda minutnivå som passar alla. En vuxen, frisk och tränad hund kan ofta följa med på förvånansvärt rejäla promenader, medan en valp, en äldre hund eller en individ med besvär behöver en annan belastning. Anpassa efter ålder, kondition, väder och hur hunden återhämtar sig, i stället för att se kroppsstorleken som ett mått på behovet.

Rasen lär sig ofta fort, även sådant man inte avsåg att lära ut. Belöningsbaserad träning med tydliga kriterier fungerar väl. Variera vardagslydnad, nosarbete, balansövningar och små problemlösningsuppgifter, och avsluta medan hunden fortfarande kan fokusera. Agility, lydnad och andra hundsporter kan passa bra när träningen byggs upp stegvis och underlaget, hindren och belastningen anpassas till hundens storlek och mognad.

En liten hund behöver samma omsorg om inkallning och miljöträning som en stor. Öva kontakt och återgång i säkra miljöer innan frihet ges där trafik, vilt eller större hundar kan innebära risk. Träna också på att koppla av mellan aktiviteter. En papillon som bara får fartfyllda uppgifter kan bli skicklig på att gå upp i varv men sämre på att komma till ro.

## Hälsa

Papillon beskrivs av SKK som en i grunden sund och ofta långlivad ras, men seriösa hälsokontroller är fortfarande viktiga. För svenska valpkullar är pap-PRA1 den tydligaste formella kontrollpunkten. Pap-PRA1 är en ärftlig form av progressiv retinal atrofi, PRA, som bryter ned näthinnan. Nedärvningen är autosomalt recessiv: en anlagsbärare har en kopia av anlaget och blir inte sjuk av just den formen, medan en genetiskt affekterad hund har fått anlaget från båda föräldrarna.

SKK:s registreringsregler kräver att föräldradjuren har officiellt DNA-resultat för pap-PRA1 eller är registrerade som hereditärt fria. Två anlagsbärare får inte paras med varandra och en affekterad hund får inte användas i avel. Ett DNA-test för pap-PRA1 utesluter däremot inte alla andra genetiska orsaker till PRA eller andra ögonsjukdomar. Därför fyller en ögonlysning en annan funktion. Papillon-Ringen rekommenderar ögonlysning efter tre års ålder för att följa andra ögonförändringar.

Patellaluxation, där knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge, förekommer i rasen. Rasklubben vill att avelsdjur ska ha känd och normal patellastatus före parning. Det är en viktig rekommendation, men i SKK:s aktuella svenska regler är patellastatus inte upptaget som ett särskilt registreringskrav för papillon. Be därför att få se resultatet i stället för att anta att registreringen i sig omfattar det.

I andra länder kan fler tester ingå i rekommenderade program. Exempelvis listar brittiska Royal Kennel Club bland annat NAD-test som en ytterligare kontroll för papillon. Det gör inte NAD till ett svenskt registreringskrav. Be uppfödaren skilja på obligatoriska svenska resultat, rasklubbens rekommendationer och frivilliga tilläggstester.

Munhälsan förtjänar också uppmärksamhet. Små hundraser drabbas oftare av tandlossningssjukdom, och daglig tandborstning är ett enkelt sätt att minska risken för svår tandsten och smärtsam parodontit. Dålig andedräkt, blödande tandkött eller ovilja att tugga ska bedömas av veterinär.

## Historia och ursprung

Papillon har sitt ursprung i Frankrike och Belgien och är varianten med stående öron av den kontinentala dvärgspanieln. Hundtypen är dokumenterad sedan 1500-talet och förekom som sällskapshund vid europeiska hov. Namnet papillon betyder fjäril på franska och syftar på de stora, snett burna öronen med långa hårfransar. Namnet phalène betyder nattfjäril och används för varianten med hängande öron.

FCI erkänner rasen under nummer 77 i gruppen för sällskaps- och dvärghundar. Den moderna standarden bevarar både papillon och phalène. Historien förklarar sällskapshundsrollen, men dagens papillon är inte bara en dekorativ hund: rasens livlighet och lättlärdhet märks i många moderna hundaktiviteter.

## Att leva med rasen

Papillon kan fungera väl både i lägenhet och hus när den får daglig aktivitet, närhet och hjälp att koppla av. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen ser ut. Ett lyhört hem med mycket ljud kräver extra arbete med lugn vid dörr, trapphus och fönster, eftersom en alert individ annars kan börja kommentera varje förändring.

Rasen kan leva bra med barn, men det avgörs av hundens temperament, barnets sätt och de vuxnas tillsyn. Lär barn att låta hunden sova och äta ostörd, att inte lyfta eller gripa tag i den och att leka på golvnivå under uppsikt. Det skyddar både hund och barn och är mer träffsäkert än en generell etikett som ”barnvänlig”.

Samma individuella bedömning behövs med andra djur. En papillon kan leva med hundar eller katter, men introduktioner ska ske lugnt och stegvis. Ge djuren separata resurser och reträttplatser, och övervaka lek där storleksskillnaden är stor. En vänlig stor hund kan skada en mycket liten hund av misstag.

Ensamhet är en färdighet, inte något man kan förutsätta utifrån ras. Vänj hunden gradvis vid korta stunder på egen hand och öka först när den förblir avslappnad. Skällande, gnäll, rastlöst vandrande, förstörande eller att hunden inte tar en normalt uppskattad belöning kan tyda på att steget varit för stort.

Inför ett valpköp bör du kontrollera mer än valpens utseende. Be att få se föräldrarnas registrerade pap-PRA1-resultat, patellastatus och eventuella ögonresultat, och fråga varför just kombinationen gjorts. Träffa tiken och lägg märke till hur hundarna återhämtar sig efter nya ljud och besök. För en SKK-registrerad valp ska du få registreringsbevis, SKK-avtal och ett veterinärbesiktningsintyg som är högst sju dagar gammalt vid leveransen. Kontroller minskar risker men kan aldrig garantera en viss hälsa eller personlighet; öppen dokumentation och rimliga förväntningar är därför viktigare än löften.

Papillon

Papillon Breed Club UK

Danish Kennel Club (Dansk Kennel Klub)

Papillon är en liten, elegant dvärghund med stora, fjärilsliknande öron, en fin, silkig flerfärgad päls och en yvig svans. Den är livlig, intelligent och mycket lättlärd, trivs med både fysisk aktivitet och mental stimulans, fungerar som en uppmärksam liten vakthund, kräver regelbunden borstning och blir ofta långt upp i tonåren.

Jag driver kennel i en liten skala i hem miljön. Mina hundar är familjemedlemmar och hänger med mig vart jag än går/åker.

Juvelvingens

Clumber spaniel

Clumber Spaniel Club (UK)

Svenska Spaniel och Retrieverklubben (Sweden)

American Kennel Club - UK Extension (UK)

Kraftig, låg och rejäl är Clumber spaniel en stor, tung spaniel med tät vit päls och citronfärgade eller orange teckningar. Den är lugn, mild och familjeinriktad och älskar nosarbete och lugna promenader. Den fäller och dreglar mycket och behöver regelbunden pälsvård, träning och måttlig motion.

Clumbdale

## Snabbfakta

Dansk-svensk gårdshund är en liten men rejäl och aktiv gårds- och sällskapshund från Danmark och Sverige. FCI placerar rasen i grupp 2 som hund av pinschertyp. Den är alltså inte en terrier, även om den förr kallades skånsk terrier.

- **Mankhöjd:** 34–37 cm för hanar och 32–35 cm för tikar, med en tillåten avvikelse på 2 cm åt båda håll.
- **Ursprunglig uppgift:** att larma, fånga råttor och leva nära människorna på gården.
- **Temperament enligt standarden:** alert, livlig och uppmärksam.
- **Päls:** kort, hård och slät, med vitt som dominerande färg.
- **Passar bäst hos:** en person eller familj som vill träna vardagsfärdigheter, erbjuda både rörelse och nosarbete och hjälpa hunden att komma till ro.

Rasstandarden anger ingen officiell vikt. Viktuppgifter på olika webbplatser är därför riktvärden, inte ett mått som alla vuxna dansk-svenska gårdshundar ska passa in i. För den som väljer valp är föräldrarnas storlek, hull och funktion mer användbara än ett enda viktspann.

## Utseende och päls

Dansk-svensk gårdshund ska vara liten, kompakt och substansfull, inte tunn eller elegant. Kroppen är svagt rektangulär: förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är 9:10. Rasen utvecklas sent i kroppen, och den fulla muskelmassan och volymen kan dröja tills hunden är tre till fyra år.

Huvudet är förhållandevis litet och trekantigt. Öronen får vara rosenöron eller framåtvikta; ståndöron ingår inte i rasidealet. Svansen kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans av varierande längd. En medfödd stubbsvans är en naturlig variation och ska inte blandas ihop med en kuperad svans.

Pälsen är hård, kort och slät och saknar underull. Vitt ska dominera, med en- eller flerfärgade fläckar i svart, tan, gult, leverbrunt, viltfärgat eller olika nyanser av fawn. Fläckar ska också finnas på huvudet, och små prickar i det vita är tillåtna. Utseendet kan alltså variera mycket utan att hundarna tillhör olika varianter av rasen.

Pälsen kräver lite skötsel, men fällningen kan märkas. Borsta bort lösa hår när det behövs, särskilt under fällningsperioder, och bada när hunden faktiskt är smutsig. Kontrollera samtidigt hud, öron, tassar och klor. Vänj valpen stegvis vid tandborstning och annan hantering. Lugn, belöningsbaserad hanteringsträning gör både vardagsskötsel och veterinärbesök enklare.

## Temperament och personlighet

Dansk-svensk gårdshund är normalt snabb, nyfiken och människoorienterad, men rasnamnet är ingen garanti för en lättsam familjehund. Standardens ord är alert, livlig och uppmärksam. I vardagen märks det ofta som beredskap att följa med, reagera på rörelse och tala om när något händer i närheten.

Vaktuppgiften på gården märks fortfarande hos många individer. Många larmar när någon kommer, men hur lätt skallet startar och hur snabbt hunden tystnar varierar. I ett lyhört hem är det klokt att undersöka hur föräldrar och vuxna släktingar reagerar på dörrar, trapphus och besök. Det är mer träffsäkert än att utgå från att rasen alltid är tyst eller alltid skällig.

I SKK:s äldre BPH-sammanställning framstår rasen som i huvudsak trygg och förhållandevis energisk. Samtidigt varierar nyfikenhet, lekfullhet och intresse för främmande människor tydligt. BPH beskriver hundens reaktioner; det är inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Läs därför den enskilda hundens protokoll och fråga hur föräldrarna fungerar i vardagen.

Bakgrunden som råttfångare gör intresset för små, snabba djur relevant. Det betyder inte att varje gårdshund jagar allt den ser, men en blivande ägare bör räkna med att träna avbrott och inkallning. Kaniner, marsvin och andra små sällskapsdjur behöver säkra utrymmen som hunden inte kan nå.

## Träning och motion

Dansk-svensk gårdshund behöver regelbunden fysisk och mental aktivitet, men det finns ingen korrekt timregel som passar alla. Ålder, hälsa, intensitet, miljö och återhämtning avgör hur en bra dag ser ut. En vuxen hund kan få en blandning av promenader, fri rörelse på säker plats, nosarbete, lek och kort vardagsträning. Valpar behöver gradvis ökande erfarenheter och gott om vila, inte ett vuxenprogram i miniatyr.

Följ hundens beteende i stället för klockan. En rimlig nivå ger en hund som kan varva ned hemma, återhämtar sig efter aktivitet och fortfarande rör sig ledigt nästa dag. Ihållande rastlöshet kan betyda att vardagen saknar meningsfulla uppgifter, men mer fart är inte alltid lösningen. Ibland behöver hunden mer nosarbete, tydligare rutiner eller hjälp att komma till ro.

Prioritera färdigheter som hjälper en snabb och uppmärksam hund att fungera i vardagen:

- inkallning och frivillig kontakt när vilt eller andra störningar dyker upp
- att kunna avbryta jakt, grävande och intensiv lek
- lugnt beteende vid dörr, fönster och besök
- att kunna vila trots att människor rör sig i hemmet
- koppelgående och följsamhet i trafikerade miljöer
- trygg hantering av tassar, mun, öron och kropp

Träna stegvis med positiva, belöningsbaserade metoder och anpassa svårigheten till individen. Rasen lär sig ofta snabbt, vilket även betyder att skällande, dragande eller uppvarvning kan befästas om det ofta leder till det hunden vill ha. Agility, rallylydnad, spår, nosework och annan hundsport kan passa, men ingen särskild gren är ett krav. Det viktiga är en hållbar kombination av samarbete, nosarbete, rörelse och återhämtning.

## Hälsa

Dansk-svensk gårdshund betraktas generellt som en sund ras, men ”frisk ras” ersätter inte kontroll av den aktuella kullen. Be om registrerade resultat, datum och information om nära släktingar. Ett testnamn eller en märkning om att föräldrarna är hälsotestade säger för lite utan själva resultatet.

Höftledsdysplasi, HD, är ett område där gammal och ny information lätt blandas ihop. Rasen har i dag hälsoprogram nivå 1 hos SKK. Det betyder att HD-resultat kan registreras centralt, men att röntgen inte är ett krav för att valpar ska kunna registreras. Enligt rasklubben ska hundar med HD D eller E eller kliniska symtom inte användas i avel. Ett officiellt resultat och, när det finns, HD-index ger ändå värdefull information om just höfterna; det är inte ett intyg på hundens totala hälsa.

För patellaluxation säger rasklubbens aktuella rekommendationer att en hund som har tillståndet eller har opererats för det inte ska användas i avel. Rekommendationen innebär däremot inte att alla föräldradjur har ett obligatoriskt officiellt patellaresultat. Fråga därför både om undersökning och om knäproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.

Primär linsluxation, PLL, är en allvarlig ögonsjukdom kopplad till en mutation i genen ADAMTS17, och det finns ett validerat DNA-test för rasen. Rasklubben rekommenderar särskilt testning när det finns bärare eller otestade nära släktingar i linjen utan en DNA-testad fri hund i mellanled. En bärare får enligt rekommendationen endast paras med en DNA-testad fri hund eller en hund som är fri genom härstamning, så kallat hereditärt fri. Ett fritt PLL-resultat gäller denna mutation; det utesluter inte andra ögonproblem eller andra sjukdomar.

Inför ett köp är det rimligt att kontrollera:

- föräldrarnas identitet och faktiska HD-resultat, om de är röntgade
- eventuell patellaundersökning och känd familjehistorik
- PLL-status och hur resultatet passar ihop med den andra förälderns
- sjukdomar, hältor, tandproblem och mentalitet hos nära släktingar
- att uppfödaren kan förklara både styrkor och osäkerheter i kombinationen

## Historia och ursprung

Dansk-svensk gårdshund är en gammal skandinavisk gårdshundstyp men en förhållandevis sent erkänd ras. Liknande hundar levde länge på gårdar i Danmark och södra Sverige, där de höll efter råttor, larmade när någon kom och fungerade som sällskap. Exakt hur typen uppstod är inte klarlagt. Kopplingar till pinscherhundar och brittiska vita jaktterrier har diskuterats, men ska inte beskrivas som en säker stamtavla.

Före erkännandet användes bland annat namnet skånsk terrier. Vid en svensk inventering 1986 samlades 107 hundar, vilket bidrog till bedömningen att typen var tillräckligt enhetlig och att det samtidigt fanns en användbar genetisk variation. Sverige och Danmark erkände rasen gemensamt 1987 under namnet dansk-svensk gårdshund.

FCI gav rasen ett preliminärt internationellt erkännande 2008 och ett definitivt erkännande 2019. Den placerades i grupp 2 som hund av pinschertyp, inte i terriergruppen. I dag är de flesta sällskapshundar, men viljan att larma, intresset för smågnagare och den stora arbetslusten gör rasens historia relevant även i ett modernt hem.

## Att leva med rasen

Dansk-svensk gårdshund passar bäst i ett hem där närhet, aktivitet och vardagsträning är en naturlig del av livet. Den kan fungera för en förstagångsägare, men den behändiga storleken gör inte rasen kravlös. Ägaren behöver uppskatta en snabb hund, kunna förebygga jakt och larm och vara beredd att träna lugn lika noggrant som fart.

Med barn ska samspelet alltid ledas av en vuxen. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn ska inte störa den när den äter, sover eller försöker gå undan. Bedöm föräldradjurens beteende och hundens egen förmåga att avbryta lek; uttrycket ”barnvänlig ras” är inte en säkerhetsgaranti.

En gårdshund kan leva med katt, men utfallet beror på individerna och introduktionen. Förhindra att hunden jagar katten, låt katten ha höga platser och fria flyktvägar och håll de första mötena korta och kontrollerade. Smådjur som kaniner och gnagare bör hållas fysiskt åtskilda även om hunden verkar lugn under uppsikt.

Lägenhet kan fungera om hunden får komma ut, arbeta med nosen och lära sig att inte bevaka varje ljud i huset. En trädgård ersätter inte aktivering, och ett stort hem löser inte ensamhet. Börja ensamhetsträningen med mycket korta stunder när hunden är trygg och lugn, öka först när den verkligen kan koppla av och ordna annan omsorg om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar.

Träffa om möjligt båda föräldrarna eller andra vuxna släktingar före beslutet. Titta efter hur de hälsar, återhämtar sig efter en överraskning, reagerar på smådjur och ljud och kommer till ro efter aktivitet. Den informationen, tillsammans med verifierbara hälsodata och en uppfödare som känner sina linjer, säger mer om vardagen än generella löften om att rasen passar alla.

Dansk-svensk gårdshund

Swedish Kennel Club

Danish Kennel Club

Norwegian Kennel Club

The Danish/Swedish Farmdog Club of America

Fédération Cynologique Internationale

Dansk-svensk gårdshund är en livlig, medelstor till liten skandinavisk gårdshundsras, kompakt och atletisk med slät, övervägande vit päls med färgade fläckar. Den är mycket människoorienterad, intelligent och energisk, och är en kärleksfull familjehund när den får daglig motion, träning och mental stimulans.

Seriös kennel som bedriver uppfödning av Dansk svenska gårdshundar sedan 2004 i mindre skala. Valparna föds upp i hemmet på gård där det även finns mjölkkor och katter. Föräldrarna är trevliga, friska individer. Valparna är vid leveransen registrerade, besiktade, dolda fels försäkrade, regelbundet avmaskade och chipmärkta.

Sittac's kennel

## Snabbfakta

Tax är en tysk jakthund i FCI-grupp 4, framtagen för arbete både under och ovan jord. Rasen finns i nio varianter: normalstor, dvärg och kanin kombinerat med kort-, lång- eller strävhår. Det är därför klokare att välja tax efter storlek, hårlag, uppfödarens avelsmål och hundarnas faktiska egenskaper än efter rasnamnet ensamt.

- **Användning:** grytjakt, drevjakt, eftersök och sällskap.
- **Arbetssätt:** uthållig, självständig och mycket nosorienterad.
- **Storlek:** avgörs av bröstomfång, inte av mankhöjd eller en generell viktangivelse.
- **Päls:** kort-, lång- eller strävhårig, med tydligt olika skötselbehov.
- **Viktig hälsofråga:** diskdegeneration och diskbråck, ofta sammanfattat som IVDD.
- **Passar bäst för:** den som vill ha en lågställd jakthund med stor arbetslust och kan erbjuda både vardagsmotion, nosarbete och konsekvent träning.

Den slutliga storleksvarianten fastställs först när hunden är minst 15 månader. Föräldrarna ger en rimlig fingervisning, men valpens slutliga variant kan inte lovas före mätningen.

## Utseende och päls

Taxen ska vara låg och långsträckt men samtidigt kompakt, muskulös och rörlig. Kroppen är byggd för att kunna arbeta smidigt i trånga utrymmen, inte för att vara extremt lång eller tung. Rasstandarden anger ungefär en tredjedel av mankhöjden som markfrigång och ett förhållande mellan mankhöjd och kroppslängd på cirka 1:1,7–1,8.

Bröstomfånget mäts efter 15 månaders ålder, från mankens högsta punkt till bröstkorgens lägsta punkt. De aktuella intervallen är:

- **Normalstor tax:** hanar mer än 37 men högst 47 cm, tikar mer än 35 men högst 45 cm.
- **Dvärgtax:** hanar mer än 32 men högst 37 cm, tikar mer än 30 men högst 35 cm.
- **Kanintax:** hanar 27–32 cm, tikar 25–30 cm.

De tre hårlagen är mer än en utseendefråga. Korthårig tax har kort, tät och slätt åtliggande päls som normalt kräver begränsad regelbunden skötsel men ändå behöver ses över efter vistelse i terräng. Långhårig tax har underull och längre behäng som bör kammas där tovor lätt bildas, särskilt bakom öronen och på ben, buk och svans. Strävhårig tax har täckhår, underull, skägg och markerade ögonbryn. En korrekt sträv päls trimmas vid behov; att klippa ned den ger inte samma pälsstruktur.

Godkända färger och mönster beror delvis på hårlag. Rött, svart eller brunt med tanteckning, merle och brindle ingår i standarden, medan viltfärger är typiska för strävhår. Pälsfärg är ingen genväg till temperament eller jaktlust, men vissa färgkombinationer har betydelse för hälsan. Be uppfödaren förklara både registrerad färgbeteckning och nedärvning om valpen är merle.

## Temperament och personlighet

Taxens rasideal är vänligt och jämnt, utan rädsla eller aggression, men också energiskt, uthålligt och självsäkert. Självständigheten kommer från arbete där hunden måste fatta beslut på avstånd från föraren. I vardagen kan samma egenskap märkas som att taxen prövar om en regel verkligen gäller varje gång.

Jaktlust, socialitet, ljudbenägenhet, lekintresse och förmåga att koppla av varierar mellan individer och släktlinjer. Den svenska analysen av Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, BPH, ger en bild av många trygga taxar men omfattar mindre än en procent av den studerade svenskfödda populationen. Den kan därför inte användas som löfte om en enskild valps personlighet. Påståenden om att ett visst hårlag alltid är lugnare, mer lättlärt eller mindre jaktintresserat är också för grova.

Fråga i stället hur föräldrar och nära släktingar fungerar hemma, vid besök, på promenad och i nya miljöer. För en jakttax är provresultat och praktisk användning relevant; för en sällskapstax är det lika viktigt att få konkreta exempel på hur hundarna varvar ner efter aktivitet, hur mycket de låter och hur de fungerar vid hantering. En seriös uppfödare ska kunna beskriva både styrkor och sådant som kräver arbete.

## Träning och motion

Tax behöver daglig fysisk aktivitet och meningsfullt nosarbete, men en fast minutkvot passar inte alla. Ålder, kondition, underlag, storleksvariant, hälsa och hur hunden arbetar avgör belastningen. En vuxen, frisk tax kan vara en uthållig promenad- och friluftshund, medan en valp ska bygga styrka och koordination stegvis och en hund med ryggsymtom behöver veterinärens plan.

Spår, sökövningar, personspår och noggranna godisgömmor låter taxen använda sin bästa resurs: nosen. Korta, tydliga träningspass med en belöning hunden verkligen vill ha fungerar ofta bättre än upprepningar utan tydligt mål. Träna tidigt på inkallning, stopp, följsamhet och att kunna avbryta ett doftspår. Jaktlust försvinner inte genom lydnad, så långlina och genomtänkta miljöval är viktiga när inkallningen inte är säker. I Sverige får hundar inte driva eller förfölja vilt utanför jakt, och mellan 1 mars och 20 augusti gäller särskild uppsikt där vilt kan finnas.

Rygghänsyn betyder inte att en frisk tax ska leva stilla. Det finns inte stöd för att ett totalförbud mot alla trappor eller möbelhopp i sig förhindrar IVDD. Bygg i stället god grundkondition, håll hunden i normalt hull, minska halkrisken hemma och undvik okontrollerade höga hopp eller kollisioner. Anpassa hjälpen i trappor och vid lyft efter hundens ålder, storlek och hälsa.

## Hälsa

Diskdegeneration och diskbråck är taxens viktigaste rasspecifika hälsofråga. IVDD innebär att diskarna mellan ryggkotorna förändras och i vissa fall trycker mot nerver eller ryggmärg. Sök veterinär skyndsamt om taxen plötsligt får tydlig rygg- eller nacksmärta, kröker ryggen, vägrar röra sig, går ostadigt, tappar kraft i benen eller får svårt att kontrollera urin och avföring. Vänta inte på att svaga neurologiska tecken ska gå över av sig själva.

SKK:s officiella ryggröntgen för tax räknar förkalkade diskar. Undersökningen görs från tvåårsdagen till dagen före fyraårsdagen och resultatet anges som K0, K1–K2, K3–K4 eller K5–K26. K0 betyder inga upptäckta förkalkningar, medan ett högre K-tal betyder fler helt eller delvis förkalkade diskar. Resultatet är ett avels- och riskunderlag, inte en garanti för att hunden aldrig får eller säkert kommer att få kliniska problem. Även uppgifter om diskbråck hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor är därför viktiga.

Ryggscreening och ögonlysning är frivilliga för tax i Sverige. Svenska Taxklubbens rasspecifika avelsstrategi rekommenderar ändå att rygg- och familjehistorik vägs in samt att avelsdjur ögonlyses inför avelsdebut och senare i livet. PRA förekommer i rasen. De aktuella registreringsbestämmelserna för tax reglerar bland annat variant, hårlag, färg och slutlig storleksmätning, men listar inte rygg- eller ögonundersökning som obligatoriska villkor för registrering. En köpare bör alltså fråga efter faktiska resultat i stället för att nöja sig med uttrycket ”testade föräldrar”.

Följ också hundens hull: en midja ska kunna ses och revbenen kännas med lätt tryck. När merle ingår i en kombination bör uppfödaren kunna redogöra för färganlagen. Två merleanlag kan ge dubbel merle, vilket hos hund är förknippat med ökad risk för hörsel- och ögonproblem.

## Historia och ursprung

Taxen utvecklades i Tyskland ur lågbenta jakthundar för arbete i gryt. Sådana hundar är kända sedan medeltiden, medan den organiserade aveln fick tydligare form under 1800-talet. Den tyska taxklubben grundades 1888, och aveln kom att omfatta de tre storlekarna och tre hårlagen som bildar dagens nio varianter.

Rasens låga format, kraftiga framdel, uthållighet och självständighet har en praktisk förklaring. Taxen skulle kunna följa vilt under jord, men också arbeta som drivande eller stötande hund och hjälpa till vid eftersök. I Sverige blev den särskilt betydelsefull som långsamt drivande hund när rådjursstammen ökade under 1940-talet. Svenska Taxklubben grundades redan 1901.

Det historiska användningsområdet märks fortfarande i vardagen. En tax som aldrig ska jaga behöver ändå få utlopp för nosarbete, problemlösning och rörelse. Det är också därför en köpare bör fråga vad uppfödaren faktiskt prioriterar: gryt, drev, eftersök, utställning eller främst sällskap.

## Att leva med rasen

Tax kan bo bra i lägenhet om den får tillräckligt med utevistelse, aktivitet och träning på ljud i trapphus och utanför dörren. Bostadens yta är mindre avgörande än vardagens innehåll. Planera för flera rastningar, möjlighet att nosa i lugn takt och en plats där hunden får vila ostört. Ensamhet ska läras in gradvis; avbryt och förenkla om hunden visar oro. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid handlar om rastning, inte om hur länge en enskild tax bör lämnas ensam.

Med barn kan taxen bli en fin familjehund, men små barn och hund ska alltid ha en närvarande vuxen. Barn behöver lära sig att inte störa hunden när den äter eller vilar. Små barn bör inte bära taxen; en liten hund kan lätt tappas och rygg och bakdel måste få ordentligt stöd vid lyft. Hunden ska alltid ha en trygg, fredad viloplats.

Samliv med andra hundar eller katter beror på individ, tidigare erfarenhet och jaktlust. Introducera lugnt, använd barriär och ge båda djuren separata säkra platser. En tax med stark jaktlust behöver inte bli pålitlig med kanin, marsvin eller katt bara för att möten tränas. Säker fysisk separation kan vara den rätta långsiktiga lösningen.

Inför köp bör du be om konkreta svar på följande:

- Vilken storlek och vilket hårlag väntas valpen få, och hur säkert går det att bedöma?
- Vad används föräldrarna till, och hur fungerar de och nära släktingar i vardagen?
- Finns officiellt K-resultat och uppgifter om kliniska ryggproblem hos föräldrar, syskon eller tidigare avkommor?
- När ögonlystes föräldrarna senast, och vad visar resultatet?
- Vilka BPH-, jakt- eller utställningsresultat är registrerade och relevanta för just denna kull?
- Hur har valparna vant sig vid hantering, vardagsljud, människor och korta stunder utan kullsyskon?

Den bästa matchningen är inte automatiskt den minsta, lugnaste på besöket eller den färg du först fastnar för. Välj den kombination där uppfödarens mål, hundarnas dokumenterade hälsa och temperament samt din egen vardag pekar åt samma håll.

UK Dachshund Club

British Veterinary Association

FCI - Fédération Cynologique Internationale

Tax: djärv, långsträckt, kortbent jakthund, ursprungligen avlad för grävling och kanin. Finns med slät, lång och sträv päls, i normalstorlek och dvärgstorlek. Lojal, spårsäker, självständig och ofta skällig. Behöver regelbunden men skonsam motion och viktkontroll för att skydda ryggraden.

Steffantorpets kennel är en liten uppfödning av korthårig , normalstor tax i privat miljö. Vi finns på landet strax söder om Åtvidaberg. 
Uppfödningen lägger stor vikt på att avla fram friska, sunda taxar, som är mentalt stabila och klarar att röra sig i terräng utan problem. 
Valparna miljö-och socialtränas innan leverans. 
De säljs enligt SKK standard och i enlighet med taxklubbens avelsråds riktlinjer. 
Valpköpare behöver komma och besöka kenneln och valpar innan försäljning.

Steffantorpets

## Snabbfakta

- Bedlingtonterrier är en brittisk terrier med tydlig jaktinstinkt bakom det mjuka, lammlika utseendet.
- Rasen är omkring 41 cm hög och väger normalt 8–10 kg; tikar får vara något lägre och hanar något högre.
- Den är ofta livlig ute och lugn hemma, men behöver både daglig rörelse och uppgifter för huvudet.
- Pälsen fäller mycket lite, men ska kammas regelbundet och klippas ungefär var 6–8 vecka.
- Låg fällning gör inte rasen allergifri.
- Koppartoxikos är den viktigaste rasspecifika hälsofrågan att kontrollera inför ett valpköp.
- Rasen kan bo både i lägenhet och hus om den får tillräcklig aktivitet, trygg ensamhetsträning och säkra promenader.

## Utseende och päls

Bedlingtonterriern är en smidig, muskulös hund med en siluett som skiljer sig från de flesta andra terrier. Kroppen är något längre än hög, länden är naturligt välvd och buklinjen tydligt uppdragen. Huvudet är päron- eller kilformat, utan markerat stop, och den ljusa silkeshättan på hjässan förstärker det karakteristiska lammutseendet. Under den eleganta ytan finns en hund byggd för fart: rasstandarden beskriver att den ska kunna galoppera snabbt.

Mankhöjden är omkring 41 cm och vikten 8–10 kg. En mindre avvikelse nedåt för tikar och uppåt för hanar är tillåten. Färgerna är blå, leverbrun eller sandfärgad, med eller utan tanteckning. Pälsen ska vara tjock, stå ut från huden och ha en tydlig tendens att tvinna sig, särskilt på huvud och ansikte. Den får inte kännas sträv.

Pälsen lämnar mycket lite hår efter sig, men är inte lättskött. Som praktiskt riktmärke bör den borstas och kammas minst en gång i veckan och klippas ungefär var 6–8 vecka. Tovor kan kräva tätare genomgång, särskilt efter skogsturer och på ställen där pälsen utsätts för friktion. Den typiska rasfrisyren kräver kunskap; fråga därför uppfödaren om vardagsklippning och om en hundfrisör som kan bedlingtonterrier.

Öronen behöver följas noga eftersom tät hårväxt och trånga hörselgångar har uppmärksammats inom rasen. Kontrollera regelbundet om hunden får rodnad, dålig lukt, klåda eller återkommande besvär och kontakta veterinär vid symtom. Klippning och god överblick hjälper dig att upptäcka problem, men ersätter inte en veterinärbedömning.

Att bedlingtonterriern fäller lite betyder inte att den är allergivänlig. Hundallergen kommer bland annat från hud och saliv, och mängden varierar mellan individer. Den som har hundallergi behöver därför bedöma den aktuella hunden och sin egen reaktion i stället för att lita på rasens pälstyp.

## Temperament och personlighet

Bedlingtonterriern kombinerar ett vänligt och tillgivet sätt med en terriers mod och jaktintresse. Rasidealet är en livlig, alert och intelligent sällskapshund som är mild i vila men handlingskraftig när något händer. Det är en användbar beskrivning av rasens spännvidd: samma hund kan ligga stilla i soffan och kort därefter vilja springa i full fart efter något som rör sig.

Många individer uppskattar nära kontakt med familjen och kan koppla av väl inomhus när deras behov är tillgodosedda. Mot främlingar kan vissa vara lite avvaktande. Skygghet och nervositet hör däremot inte till rasidealet. Valpens erfarenheter, föräldrarnas temperament och ägarens vardag påverkar hur den vuxna hunden utvecklas, så träffa om möjligt både tiken och andra släktingar till valpen.

Svenska beteendebeskrivningar och ägarenkäter ger en nyanserad bild av umgänget med andra hundar. En mindre grupp BPH-beskrivna hundar visade överlag låg aggression, medan en ägarenkät också tog upp individer som hade svårt vid hundmöten, särskilt vissa hanhundar. Slutsatsen är inte att rasen är aggressiv eller problemfri, utan att individen och introduktionen spelar stor roll. Välj lugna hundmöten, belöna kontakt med föraren och låt inte trånga eller stökiga situationer prägla socialiseringen.

Den starka jaktinstinkten är dokumenterad i rasstandarden och bör tas på allvar. En bedlingtonterrier kan reagera snabbt på vilt, katt eller andra små djur. Vissa individer kan leva väl med en katt som de känner, men det går inte att lova utifrån rasnamnet. Planera alltid för säker hantering och separera hunden från smådjur när du inte kan övervaka samspelet.

## Träning och motion

Bedlingtonterriern behöver daglig motion, men en fast minutangivelse passar dåligt för alla individer. En bra vardag innehåller promenader, möjlighet att sträcka ut säkert och någon uppgift som kräver koncentration. Ålder, hälsa, kondition och vad hunden gjorde dagen före avgör hur mycket som är lagom. En nöjd hund ska kunna återhämta sig hemma, inte bara bli mer uppvarvad av allt längre rundor.

Rasen kan passa för agility, spår, viltspår, rallylydnad eller vanlig vardagsträning. Aktiviteten är mindre viktig än att hunden får använda både kropp och huvud tillsammans med sin ägare. Sökövningar, balans, korta lydnadspass och kontrollerad lek ger variation utan att varje dag måste bli ett stort träningsprojekt.

Träna med belöningar, tydliga kriterier och korta pass. Bedlingtonterriern är intelligent och kan lära snabbt, men terrierns självständighet gör upprepningar utan mening mindre lockande. Belöna de beteenden du vill se i vardagen: frivillig kontakt, lugn vid dörren, följsamhet i koppel och förmåga att avbryta jakt på en leksak. Hårda korrigeringar riskerar att försämra samarbetet och behövs inte för att sätta tydliga gränser.

Inkallning bör tränas tidigt, men stark jaktinstinkt kan överrösta även en väl inlärd signal. Använd långlina där omgivningen inte är säker och låt hunden springa lös först på platser där ett misslyckande inte får allvarliga följder. Målet är inte att bevisa att hunden alltid lyder, utan att bygga många lyckade repetitioner och samtidigt behålla säkerheten med lina eller inhägnad.

## Hälsa

Koppartoxikos är den viktigaste kända rasspecifika sjukdomen hos bedlingtonterrier. Vid den COMMD1-relaterade formen kan en ärftlig förändring göra att koppar ansamlas i levern. Arvsgången är autosomalt recessiv, vilket innebär att hunden behöver ärva den aktuella genvarianten från båda föräldrarna för att vara genetiskt affekterad.

Ett COMMD1-test kan ge resultatet fri, bärare eller genetiskt affekterad. En bärare är inte sjuk av den testade varianten men kan föra den vidare. En genetiskt affekterad hund har två kopior och riskerar att utveckla sjukdom under livet. Resultatet fri gäller den deletion som testet undersöker; det utesluter inte varje annan tänkbar orsak till leversjukdom eller koppartoxikos.

Skandinaviska Bedlingtonklubben kräver att föräldradjuren är DNA-testade via SLU för att en kull ska få klubbens valphänvisning. Klubben har också ögonlysning som villkor för valphänvisning. Detta är inte samma sak som ett särskilt registreringskrav från Svenska Kennelklubben: i SKK:s registreringsregler för 2026 finns ingen bedlingtonspecifik DNA- eller ögonsärregel. Skillnaden är viktig när du bedömer vad uppfödaren faktiskt har gjort.

Be därför att få se dokument, inte bara höra att hundarna är ”testade”:

- båda föräldradjurens identifierbara COMMD1-resultat och en förklaring av kombinationen,
- aktuella ögonlysningsresultat och hur eventuella fynd har vägts in,
- information om återkommande lever-, ögon-, hud- eller öronbesvär i nära släkt,
- uppfödarens plan för att följa valparnas hälsa efter leverans.

Hud och öron är frågor som den svenska rasklubben följer. Äldre enkäter har rapporterat klåda, öroninflammationer, riklig hårväxt i öronen och trånga hörselgångar, men en enkät visar inte risken för varje valp. Se uppgifterna som skäl att fråga och vara observant, inte som en diagnos. Återkommande klåda, huvudskakningar, rodnad eller rinnande ögon ska bedömas av veterinär.

## Historia och ursprung

Bedlingtonterriern utvecklades i Northumberland i norra England och förknippas särskilt med gruvstaden Bedlington. Den kallades tidigare Rothburyterrier. De tidiga hundarna skulle vara snabba, starka och mångsidiga, och användes bland annat till jakt på kanin och annan småvilts- och skadedjursjakt.

En sammanslutning för rasen bildades 1877, efter att rasstandarden börjat ta form under 1800-talets senare del. Vägen från lokal arbetsterrier till dagens mer eleganta utställnings- och sällskapshund är dokumenterad, men alla uppgifter om exakt vilka andra raser som ingick i utvecklingen är inte lika säkra. Det är därför bättre att se jaktbakgrunden och den arbetande terrierkaraktären som det stabila arvet än att bygga historien på en viss omdiskuterad korsning.

Bedlingtonterriern kom till Sverige i början av 1900-talet. I dag används den här främst som sällskaps- och utställningshund, samtidigt som fart, mod och förmåga till hundsport fortfarande påminner om ursprunget.

## Att leva med rasen

Bedlingtonterrier kan fungera i lägenhet såväl som i hus. Bostadens storlek är mindre avgörande än hur vardagen ser ut: hunden behöver komma ut, få använda huvudet och kunna springa på en säker plats. En trädgård ersätter inte promenader, och ett staket behöver vara pålitligt om vilt eller katter rör sig utanför.

Med barn gäller samma grundregler som för andra hundar. En vuxen ska vara närvarande med små barn, och hunden ska ha en egen viloplats där den får vara ifred. Bedlingtonterrierns vänliga rasideal är ingen garanti mot missförstånd, och barn ska inte klättra på, störa eller försöka lyfta hunden.

Ensamhet behöver läras in gradvis efter att valpen blivit trygg i sitt nya hem. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundar skiljer sig mycket i hur lätt de kopplar av utan sällskap. Bygg träningen i korta steg och planera vardagen efter den individ du har, inte efter en generell tidsmall.

Räkna med löpande arbete och kostnader för pälsvård. Den som inte vill lära sig vardagsklippning behöver hitta en hundfrisör med erfarenhet av rasen och boka besök ungefär var 6–8 vecka. Gör också veckovis kamning, öronkontroll och lugn hanteringsträning till en rutin redan från valptiden.

Rasen passar bäst för den som tycker om en nära sällskapshund men samtidigt respekterar terrierns jaktintresse och självständighet. Före köp bör du träffa vuxna hundar, granska COMMD1- och ögonresultat, fråga hur pälsen sköts och ha en konkret plan för motion, ensamhet och eventuella smådjur i hemmet. Då blir det lättare att avgöra om det mjuka yttre och den handlingskraftiga insidan passar samma vardag.

Bedlingtonterrier

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Association Canine Allemande (VDH - German Kennel Club)

Bedlingtonterrier är en liten, fårlik men ändå atletisk terrier med slank, välvd kropp och en karakteristisk, lockig päls som fäller lite men kräver regelbunden pälsvård. Den avlades ursprungligen för jakt, är snabb, nyfiken, känslig och en hängiven familjehund med stark jaktinstinkt som mår bra av vänlig träning och daglig motion.

Mc Madness

## Snabbfakta

Grand danois är en mycket stor tysk hundras som framför allt hålls som sällskapshund. Den förenar kraft med en elegant kroppsbyggnad och ska enligt rasstandarden vara vänlig, tillgiven och trygg. Storleken påverkar hela hundägandet: vardagslydnad, bil, bostad, veterinärbesök och kostnader kräver mer planering än med en mindre hund.

- **Ursprungsland:** Tyskland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 2, schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar
- **Användning:** sällskaps-, vakt- och skyddshund enligt rasstandarden; i dag främst sällskapshund
- **Mankhöjd:** hanar minst 80 cm och helst högst 90 cm; tikar minst 72 cm och helst högst 84 cm
- **Päls:** mycket kort, tät, åtliggande och blank, utan underull
- **Mentalitet:** vänlig, kärleksfull och trogen; kan vara reserverad mot främmande människor
- **Viktigt för köparen:** fråga om HD-resultat, hjärtundersökningar i släkten och förekomst av magsäcksomvridning

Rasstandarden anger ingen bestämd vikt. Viktuppgifter i rasguider ska därför ses som ungefärliga och får inte ersätta en bedömning av hundens hull, proportioner och hälsa.

## Utseende och päls

Grand danois är hög, kraftfull och nästan kvadratisk i kroppen, men ska inte se tung eller klumpig ut. Hanar ska vara särskilt nära kvadratiska proportioner, medan tikar får vara något längre. Huvudet är långt och tydligt format, öronen är naturligt hängande och helheten ska ge ett balanserat intryck av styrka och elegans.

Den aktuella rasstandarden delar in färgerna i tre varianter: gul eller tigrerad; harlekin, merle eller svart; samt blå. Merle ingår alltså i den nuvarande standarden, något som äldre rasbeskrivningar inte alltid speglar. Det finns detaljerade krav för varje färg, men en valpköpare bör lägga större vikt vid hälsa, mentalitet och en hållbar kroppsbyggnad än vid en viss teckning.

Pälsen är lättskött men inte underhållsfri. En mjuk borste eller gummiborste tar bort lösa hår, särskilt under vår och höst när fällningen ofta märks mer. Bada när hunden faktiskt behöver det och kontrollera samtidigt hud, klor, tassar, tänder och hängande öron. Den korta pälsen saknar underull, så hunden kan behöva skydd i kallt, blåsigt eller vått väder. Anpassa efter individ, aktivitet och väder i stället för efter en fast temperaturgräns.

## Temperament och personlighet

En rastypisk grand danois ska vara vänlig, tillgiven, självsäker och lätt att vägleda. Den får vara avvaktande mot främlingar men ska inte vara aggressiv. Många söker rasen för dess nära kontakt med familjen, men etiketten ”snäll jätte” är ingen garanti för hur en enskild hund beter sig.

Storleken förstärker både goda och dåliga vanor. En hund som drar i kopplet, hoppar upp eller rusar mot en besökare blir svår att hantera även om avsikten är vänlig. Tidig träning i lugna hälsningar, koppelgående, inkallning, väntan och frivillig hantering är därför grundläggande säkerhet, inte bara vardagsfiness. Rasen ska vilja samarbeta och passar bäst med konsekvent, belöningsbaserad träning. Hårda metoder riskerar att skapa osäkerhet och kan inte ersätta genomtänkt träning.

Mentaliteten varierar mellan individer och släktlinjer. Träffa helst valpens mamma och andra nära släktingar, fråga hur de fungerar med främmande människor och i nya miljöer och be att få se resultat från officiella mentalbeskrivningar om sådana finns. Tidigare hundvana är en fördel, särskilt för den som inte har tränat en mycket stor hund förut.

## Träning och motion

Grand danois behöver daglig rörelse och mental aktivering, men mängden ska anpassas efter ålder, hälsa, kondition och hur hunden återhämtar sig. Det finns ingen väl underbyggd minutregel som passar alla vuxna hundar eller valpar. Regelbundna promenader, möjlighet att nosa och röra sig i varierad terräng samt korta träningspass ger en bättre grund än sporadiska hårda pass.

Valpen växer länge och ska varken överbelastas eller hållas passiv. Låt den bygga koordination och styrka genom fri, kontrollerad rörelse och successivt längre promenader. Begränsa upprepade hopp, tvära stopp, långa löp- eller cykelpass och vild lek på hala golv medan kroppen utvecklas. Hur snabbt belastningen kan ökas beror på individen; rådgör med veterinär eller fysioterapeut om valpen är halt, stel eller återhämtar sig dåligt.

En storvuxen valp behöver ett komplett foder avsett för tillväxt hos stora eller mycket stora raser. Målet är en jämn tillväxt och ett slankt, hälsosamt hull, inte att valpen ska växa så fort som möjligt. Ge inte extra kalcium eller andra mineraler ovanpå ett komplett foder utan veterinärens råd. Hos mycket stora raser kan skelettet fortsätta mogna till omkring 15–16 månaders ålder, men tiden varierar mellan individer.

Prioritera färdigheter som gör den vuxna hunden hanterbar: att stå still, gå på våg, acceptera kloklippning och undersökning, lämna föremål och kunna passera människor och hundar utan att kasta sig fram. Nosarbete, vardagslydnad och problemlösning ger mental stimulans utan att kroppen behöver utsättas för hög belastning.

## Hälsa

Grand danois har flera hälsorisker som en köpare behöver diskutera öppet med uppfödaren, framför allt magsäcksomvridning, dilaterad kardiomyopati och höftledsdysplasi. Rasen lever också i genomsnitt kortare än många mindre hundraser. Siffror för livslängd bygger dock på en viss grupp hundar och kan inte förutsäga hur länge en enskild hund lever.

**Magsäcksomvridning, GDV, är ett akut och livshotande tillstånd.** Åk omedelbart till veterinär om hunden upprepade gånger försöker kräkas utan att något kommer upp, blir orolig, dreglar, får en svullen buk, blir svag eller kollapsar. Vänta inte för att se om symtomen går över. Orsakerna är flera och inte helt klarlagda, så ingen utfodringsrutin kan lova att förebygga tillståndet. Fråga uppfödaren om drabbade nära släktingar och gör i förväg upp en plan för vilket djursjukhus som kan ta emot akut. Förebyggande gastropexi kan diskuteras med veterinär. Ingreppet minskar risken att magsäcken roterar men hindrar inte att den kan utvidgas.

**Dilaterad kardiomyopati, DCM, kan finnas innan hunden visar tydliga symtom.** Hjärteko, EKG eller långtids-EKG och ibland blodmarkörer kan ingå i en veterinär hjärtutredning. Ett normalt resultat beskriver läget vid undersökningen och är ingen livslång garanti. Fråga vilka hjärtundersökningar föräldrar och äldre släktingar har gjort, vid vilken ålder de gjordes och om plötsliga dödsfall eller DCM förekommer i familjen.

**De svenska HD-kraven måste skiljas från rasklubbens rekommendation.** För att valparna ska kunna registreras hos SKK måste båda föräldrarna ha ett officiellt HD-resultat före parning; grand danois röntgas tidigast vid 18 månaders ålder. SKK:s allmänna regler förbjuder avel med grad E och tillåter grad D endast tillsammans med A eller B. Hundar med kliniska besvär av HD ska inte användas i avel. Svenska Grand Danois Klubben rekommenderar dessutom att avelsdjuren är HD-fria. Be därför att få se de faktiska resultaten i stället för att nöja dig med formuleringen ”hälsotestad”.

SKK uppmärksammar också tonsillit i rasen. Vid bedömning granskas bland annat lösa ögonkanter, bristfälliga tassar, hur fram- och bakbenen är byggda, överdrivna rasdrag och mentalitet. En ansvarsfull uppfödare kan förklara både styrkor och problem i sin linje och hur äldre släktingar har mått.

## Historia och ursprung

Grand danois är en tysk ras trots det franskklingande namnet som används i Sverige och flera andra länder. I rasens hemland heter den Deutsche Dogge, medan det engelska namnet är Great Dane.

Den officiella rashistoriken beskriver föregångare som bullenbeisser samt jakt- och vildsvinshundar av en typ mellan den tunga mastiffen och den snabbare vinthunden. I Berlin samlades domare och uppfödare 1878 för att förena de olika benämningarna under namnet Deutsche Dogge. Den första rasstandarden fastställdes 1880 och den tyska rasklubben bildades 1888.

Organiserad avel i Sverige började 1908. Äldre berättelser för rasens historia mycket längre tillbaka, men påståenden om exempelvis keltiska stridshundar eller en obruten linje från antiken är betydligt svårare att belägga. De dokumenterade tyska milstolparna ger en säkrare bild av hur den moderna rasen formades.

## Att leva med rasen

Grand danois kan bo i lägenhet om den får rätt motion, vila och träning, men bostaden och vardagen måste fungera för en hund i jätteformat. Ett hus med stor tomt ersätter inte promenader och samvaro, och en liten bostad är inte automatiskt olämplig. Gå i stället igenom de praktiska frågorna före köp.

Finns det plats för en stor, stadig bädd där hunden kan ligga ostört? Är golven halksäkra? Ryms hunden säkert i bilen, och kan den gå in via ramp om den blir gammal eller skadad? Fungerar vardagen om hissen stannar och ni måste ta trapporna? Hur tar två vuxna en sjuk hund till veterinär om den inte kan gå själv? Svar på de frågorna säger mer än bostadens adress.

Rasen kan fungera i en barnfamilj, men hundens vänliga avsikt tar inte bort den fysiska risken. En ung eller uppspelt grand danois kan välta ett litet barn utan att mena det. Hund och små barn ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där barnen lämnar den i fred. En vuxen måste ansvara för promenader och hantering.

Samma försiktighet gäller andra djur. Det går inte att lova att en viss grand danois fungerar med katt eller andra hundar. Gör introduktioner gradvis, hindra jaktbeteenden och alltför hård lek och ge katten hundfria ytor och höga flyktvägar. Lämna inte djuren ensamma tillsammans förrän samspelet är stabilt och säkert.

En ensamhetstränad vuxen hund kan ofta vara själv några timmar, men individer skiljer sig mycket åt och en liten valp kan inte lämnas ensam. Börja när valpen är trygg hemma, öka tiden stegvis och planera hundvakt eller annan lösning om arbetsdagen är längre än hunden klarar. När en mycket stor hund blir orolig märks det snabbt i hemmet, så ensamhet är något som ska tränas och följas upp – inte antas fungera på grund av rasen.

Grand danois

The Great Dane Club of Germany (Deutscher Doggen-Club 1888 e.V.)

The Great Dane Club of UK

The Danish Kennel Club (Dansk Kennel Klub)

Grand danois är en enorm och elegant hund, en av de högsta raserna. Den användes tidigare för vildsvinsjakt och som vakthund på stora gods, men är numera en lojal och människoorienterad sällskapshund. Den är lugn inomhus och har måttligt motionsbehov, men kräver gott om utrymme, genomtänkt träning, noggrann hälsovård och nära dagligt umgänge.

Vi startade vår kennel 2006 men har haft GD sen 1997 vi föder upp gult och tigrerat som sällskaps hundar / familj hundar 🐕

Grand Giant’s

## Snabbfakta

Finsk spets är en finsk, nordisk jakthund som framför allt har utvecklats för jakt på skogsfågel. Hunden söker självständigt, får fågeln att lyfta och markerar den i trädet med skall medan jägaren närmar sig. Skallet är alltså en del av arbetet, inte bara ett vardagsbeteende som enkelt kan tränas bort.

- **Ursprung:** Finland
- **Rasgrupp:** spetsar och raser av urhundstyp
- **Ursprunglig användning:** skällande fågelhund, främst för skogsfågel
- **Storlek:** hane 44–50 cm och tik 39–45 cm i mankhöjd
- **Helhetsintryck:** något mindre än medelstor, lätt och nästan kvadratisk
- **Päls:** dubbel päls med tät underull och röd eller gyllenröd täckpäls
- **Typiska drag:** livlig, målmedveten, självständig och mycket benägen att använda rösten

Rasen passar bäst hos den som verkligen vill använda dess arbetslust, gärna i jakt eller annan genomtänkt sök- och nosaktivitet. Den som söker en tyst sällskapshund eller en hund som alltid går lös nära föraren bör välja med stor eftertanke.

## Utseende och päls

Finsk spets är byggd för rörligt arbete i skog. Kroppslängden ska vara ungefär densamma som mankhöjden, och helheten ska kännas lätt, fast och nästan kvadratisk. Den aktuella FCI-standarden anger 44–50 cm för hanar, med 47 cm som ideal, och 39–45 cm för tikar, med 42 cm som ideal. Standarden anger ingen vikt. Viktuppgifter på andra håll är därför riktmärken, inte ett officiellt standardkrav; hull, kroppsbyggnad och arbetskondition säger mer om den enskilda hunden.

Huvudet är torrt och kilformat, öronen är små, spetsiga och upprättstående, och den yviga svansen bärs böjd framåt över ryggen. Rörelserna ska vara lätta och fria. Det är funktionella drag hos en uthållig hund, inte bara detaljer för utställningsringen.

Pälsen består av mjuk, tät och ljus underull samt rakare och styvare täckhår. Täckhåren står ut mer över kropp, nacke och rygg, medan pälsen är kortare på huvud och ben. Lårens ”byxor” och svansen är fylligare. Färgen ska vara röd eller gyllenröd och är ljusare på bland annat bröst, buk, benens insidor och svansens undersida. En liten vit fläck på bröstet och lite vitt på tassarna är tillåtet.

Pälsen behöver kammas igenom så att lös underull och tovor upptäcks, särskilt under fällningsperioder när mängden hår kan öka tydligt. Hur ofta det behövs beror på årstid, pälsmängd och hundens vardag. Bada när hunden är smutsig i stället för efter ett fast schema, och kontrollera samtidigt hud, klor, öron och tassar. Finsk spets är inte ett säkert val för en allergiker: det finns inga allergifria hundraser, och mängden allergen varierar mellan individer oavsett hur mycket de fäller.

## Temperament och personlighet

Finsk spets ska vara livlig, energisk, modig och målmedveten. Den kan vara reserverad mot obekanta men ska inte vara aggressiv. I vardagen märks ofta en vaksam hund som snabbt registrerar rörelse och ljud och gärna kommenterar det med rösten.

Självständigheten kommer från jakten. Hunden måste kunna söka ut, fatta egna beslut och fortsätta arbeta utan ständig styrning, men samtidigt samarbeta med jägaren. Det betyder inte att varje individ är svårtränad. Det betyder att föraren behöver göra kontakt och samarbete lönande i stället för att förlita sig på upprepade kommandon.

Hur en finsk spets fungerar med barn, andra hundar eller katter avgörs av individ, erfarenhet och hur mötena ordnas. En väl socialiserad hund kan leva fint i en familj, men rasnamnet är ingen garanti. Barn och hund ska alltid ha lugna umgängesregler och vuxen tillsyn. Rörliga smådjur kan väcka jaktintresse, så introduktioner behöver ske kontrollerat och djuren ska kunna hållas åtskilda när ingen övervakar dem.

Fråga uppfödaren hur föräldradjuren beter sig i hemmet, mot främmande människor och under jakt. Träffa om möjligt den vuxna tiken och se hur hon varvar ned efter aktivitet och oväntade händelser. Sådan information säger mer än ett allmänt påstående om att rasen är ”familjevänlig”.

## Träning och motion

Finsk spets behöver regelbunden fysisk rörelse och uppgifter som engagerar nos, söklust och problemlösning. Det finns inget meningsfullt antal promenadminuter som passar alla. Bedöm i stället om hunden kan koncentrera sig, koppla av efter aktivitet och hålla en jämn kroppskondition utan att vardagen präglas av rastlöshet eller övertrötthet.

Jakt och jaktträning ligger närmast rasens ursprungliga arbete. För hundar som inte jagar behöver vardagen ändå innehålla målmedvetna uppgifter, till exempel skogssök, spår, uppletande, godissök eller korta träningspass där hunden får använda både nos och huvud. Enbart snabb eller intensiv motion ger inte alltid samma tillfredsställelse som ett sökarbete med tydlig uppgift och avslut.

Belöningsbaserad och konsekvent träning passar en hund som gärna ser mening i uppgiften. Börja tidigt med kontakt, inkallning, koppelvana, hantering och en lugn signal för att avbryta skällandet. Belöna frivillig kontakt och att hunden vänder bort från störningar. Träna först där chansen att lyckas är stor och öka svårigheten stegvis.

Inkallning ska inte behandlas som en garanti när jaktintresset har väckts. Använd långlina där det är tillåtet och säkert, och släpp bara hunden i områden där lag, vilt, trafik och hundens egen träningsnivå medger det. Ett inhägnat område är det tryggare valet när du vill ge rörelsefrihet utan att testa en osäker inkallning.

En valp behöver rörelse, miljöträning och möjlighet att utforska, men inte långa monotona pass eller ett stelt minutprogram. Variera underlag och aktivitet, låt valpen hålla sitt tempo och öka belastningen gradvis. Om valpen tappar fart under turen eller är ovanligt utslagen efteråt var passet för krävande. Vila och förmåga att komma till ro är en del av träningen redan från början.

## Hälsa

Finsk spets beskrivs som en i grunden frisk ras, men det finns tre tydliga områden att fråga om inför ett valpköp: epilepsi, patellaluxation och tandbortfall. Det är mer användbart än att rada upp alla sjukdomar som kan förekomma hos hundar i allmänhet.

Epileptiska anfall har dokumenterats i rasen, och den svenska rasklubben använder familjeinformation och ett särskilt EP-index i avelsarbetet. Ett index är ett riskverktyg, inte en diagnos eller en garanti för en enskild valp. Be uppfödaren förklara hur den planerade kombinationens index och kända anfall i släkten har bedömts. Kramp- eller anfallsliknande symtom hos en hund ska alltid bedömas av veterinär.

Patellaluxation innebär att knäskålen kan förskjutas ur sitt normala läge. Rasklubben rekommenderar att avelsdjur har ett registrerat resultat från en veterinär med behörighet för undersökningen. Fråga efter resultat för båda föräldrarna och inte bara ett muntligt besked om att knäna är bra. Avsaknad av tänder, särskilt premolarer, förekommer också. Be att få se dokumenterad tandstatus och fråga om kända tandbortfall hos nära släktingar.

Det är viktigt att skilja mellan rekommendation och formellt krav. I SKK:s aktuella registreringsregler har finsk spets ingen egen markering för ett rasspecifikt hälsoprogram och inget särskilt registreringsvillkor för exempelvis HD, patella eller ögon. Det betyder inte att hälsokontroller saknar värde. Det betyder att köparen behöver kontrollera vilka undersökningar som faktiskt är gjorda och hur rasklubbens aktuella råd har följts, i stället för att anta att registrering automatiskt omfattar dem.

Inför köp är en praktisk kontrollista därför:

- be om registrerade patellaresultat för båda föräldrarna;
- fråga efter tandstatus och kända tandbortfall i nära släkt;
- be uppfödaren redovisa epilepsiinformation, EP-index och kända anfall i familjen;
- gå igenom veterinärintyg och försäkringsvillkor innan du skriver under avtalet;
- fråga vad uppfödaren vill att du rapporterar tillbaka om hundens hälsa senare i livet.

## Historia och ursprung

Finsk spets har utvecklats ur den inhemska finska hundstammen och är nära knuten till skogsfågeljakten. Den första rasstandarden skrevs 1892, och samma år ordnades den första utställningen för rasen. Det första jaktprovet för skällande fågelhundar hölls 1897. Finland utsåg finsk spets till nationalhund 1979.

Arbetssättet förklarar mycket av rasens form och temperament. Hunden söker i skogen, lokaliserar fågeln och använder ett ihållande skall för att markera var den sitter och hålla jägarens uppmärksamhet på rätt träd. Förmågan att arbeta självständigt, röra sig smidigt i terräng och använda rösten har därför bevarats som centrala rasegenskaper.

År 2006 slogs den karelo-finska lajkan samman med finsk spets under samma FCI-standard. Det är en dokumenterad del av rasens moderna organisationshistoria, men ändrar inte köparens viktigaste fråga: hur dagens uppfödare balanserar jaktförmåga, temperament, hälsa och genetisk variation i sin planerade kull.

## Att leva med rasen

Att leva med en finsk spets fungerar bäst när jaktlusten och skallet behandlas som verkliga egenskaper, inte som överraskningar efter köpet. Rasen kan bo både i hus och lägenhet, men adressen är mindre avgörande än ljudmiljön, rastningen och möjligheten till meningsfull aktivitet. I ett lyhört flerfamiljshus krävs en genomtänkt plan för dörrljud, fönsterbevakning, vila och grannhänsyn. Ingen kan på ett ansvarsfullt sätt lova att en individ blir helt tyst.

Ensamhet behöver tränas gradvis från mycket korta stunder när hunden är lugn och har fått äta, rastas och varva ned. Öka inte bara efter klockan; backa om hunden börjar vandra, skälla, försöka ta sig ut eller har svårt att komma till ro. Valpar ska inte lämnas för att ”vänja sig” genom långvarig oro.

Vardagen blir enklare med säkra rutiner: koppel eller långlina där vilt och trafik gör löshet olämplig, en trygg viloplats, möjlighet att stänga ute synintryck som utlöser skall och regelbundna uppgifter där hunden får söka och lyckas. Efter aktivitet ska hunden kunna varva ned. Om mer och mer motion bara gör den mer uppskruvad behöver balansen mellan intensitet, nosarbete och återhämtning ändras.

Finsk spets passar väl hos en jägare eller aktiv förare som uppskattar en självständig, uttrycksfull samarbetspartner. Den passar sämre hos den som kräver låg ljudnivå, vill kunna ha hunden lös utan omfattande träning eller söker en stillsam sällskapshund som behöver lite aktivering. Det är just tydligheten kring de skillnaderna som gör det möjligt att välja rasen av rätt skäl.

Finsk spets

The Finnish Spitz Club of Great Britain

The Finnish Spitz Club (UK)

Denmark Kennel Club

Finsk spets är Finlands nationalhund, en medelstor, rävlik, gyllenröd spets som avlats för jakt genom så kallad skällmarkering. Den är livlig, intelligent, skällig och tillgiven sin familj men reserverad mot främlingar, behöver regelbunden motion och mental stimulans och blir vanligtvis 13–15 år gammal.

Norrbottenspets

Finnish Kennel Club

The Norwegian Kennel Club

Federation Cynologique Internationale

Norrbottenspets är en sällsynt nordisk spets, liten till medelstor, atletisk, med rävlikt utseende och ringlad svans. Avlad i Sverige och Finland för skogsfågeljakt är den skällig, vaksam, lojal och reserverad mot främlingar. Den behöver daglig motion, mental aktivering och nära delaktighet i familjelivet.

Småskalig uppfödning av jakthundar i fjällmiljlö. Hos oss är hunden inte bara en hund utan även en familjemedlem

Killingiskogens

## Snabbfakta

Whippet är en brittisk, FCI-erkänd vinthund i grupp 10. Rasen utvecklades för snabbhet och arbete, och rasstandarden beskriver en kombination av muskelkraft, styrka och elegans utan överdrifter. Det är alltså en atletiskt byggd hund, inte bara en smal sällskapshund.

Önskvärd mankhöjd är 47–51 cm för hanhund och 44–47 cm för tik. Rasstandarden anger däremot ingen idealvikt. Bedöm därför vikt och hull utifrån individens storlek, muskulatur och kondition, inte mot ett fast tal.

Inför ett köp behöver du framför allt ta ställning till säker motion, jaktintresse, kyla och dokumenterad hälsa i familjen. Whippet kan vara en anpassningsbar sällskapshund, men behöver få springa under säkra former, tränas gradvis på att vara ensam och hanteras med omsorg kring vilt och smådjur.

## Utseende och päls

Whippet ska vara funktionellt byggd för snabbhet. Standarden efterfrågar bland annat en djup bröstkorg, kraft över länden, starkt bakställ och fria, långa rörelser med kraftfullt påskjut. Rörelserna ska vara parallella och varken korta, styltiga eller överdrivna. En extremt tunn eller svag hund är därför inte mer rastypisk än en tung och osmidig hund.

Skillnaden i önskvärd höjd mellan könen är liten, och individer kan ändå skilja sig tydligt i kroppsbyggnad. Eftersom standarden saknar viktangivelse är ett enskilt kilotal ett dåligt köp- eller hälsokriterium. Bedöm hellre proportioner, muskulatur, rörelser och aktuellt hull tillsammans med uppfödare eller veterinär.

Pälsen ska vara fin, kort och tätt åtliggande. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Rasstandarden anger inte om whippet har underull. Bedöm därför den enskilda hundens pälstäthet och köldtålighet i stället för att utgå från att alla har exakt samma skydd.

Den fina pälsen ger lite skydd mot kyla och väta. En del whippets behöver ett välpassande täcke under kalla promenader, medan väder, aktivitet och individ avgör när det behövs. Skakningar, sänkt tempo eller att hunden tydligt söker värme är signaler att avbryta eller ge mer skydd. Pälsvården är i övrigt enkel, men hud, trampdynor och klor bör kontrolleras efter aktivitet i ris, skare eller ojämn terräng.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden beskriver whippet som vänlig, tillgiven och stabil, med förmåga att anpassa sig hemma och i sportsammanhang. Det är idealet i standarden, inte en garanti för varje individ. Uppfödning, tidiga erfarenheter, hälsa och vardagsträning påverkar hur en enskild hund fungerar.

Svenska BPH-resultat ger en mer nyanserad bild. Till och med juli 2024 hade 373 whippets beskrivits. För svenskfödda hundar från 2004–2023 motsvarade deltagandet 323 av 8 641 hundar, eller 3,7 procent. Den beskrivna gruppen var i genomsnitt måttligt social, relativt lekfull samt förhållandevis trygg och nyfiken. Samtidigt fanns större variation i bland annat hälsning, nyfikenhet och lek. Resultatet beskriver deltagarna och ska inte användas som löfte om en valp eller hela rasen.

Med barn är lugn hantering och en fredad viloplats viktigare än etiketten ”familjehund”. En vuxen behöver vara med, och barn ska inte störa en hund som äter eller vilar. Möten med andra hundar bör också introduceras kontrollerat, särskilt om hundarnas storlek, leksätt eller erfarenhet skiljer sig.

En whippet kan leva med katt, men rasnamnet garanterar inte att det fungerar. Jaktintresse och reaktion på snabba rörelser varierar. Börja med avstånd och fysisk avskiljning, håll hunden kopplad, ge katten en säker flyktväg och övervaka tills båda djuren är avslappnade. Att hunden accepterar familjens katt säger inte säkert hur den reagerar på främmande katter eller smådjur utomhus.

## Träning och motion

Whippet behöver daglig fysisk och mental aktivitet, men varken rasstandarden eller svenska myndighetsråd anger ett visst antal minuter eller kräver att hunden springer lös i full fart varje dag. Anpassa belastningen efter ålder, hälsa, kondition och underlag. Promenader, nosarbete, vardagslydnad och möjlighet att ibland sträcka ut på en säker plats ger en bra blandning.

Träningen bör vara belöningsbaserad, stegvis och anpassad till individen. Korta pass med tydligt mål passar ofta bättre än många upprepningar. Prioritera inkallning, kontakt vid rörelse, lugn väntan, hantering av tassar och förmågan att växla ned efter aktivitet. Träna först i enkla miljöer och öka störningen när beteendet fungerar stabilt.

Jaktintresset är en säkerhetsfråga, inte ett karaktärsfel. Rasens bakgrund gör att snabba rörelser kan utlösa en jaktreaktion, men styrkan varierar. Inkallning minskar risken utan att göra en öppen plats säker i alla lägen. Använd koppel eller långlina där vilt, trafik, cyklister eller smådjur kan dyka upp och välj ordentligt inhägnade ytor när hunden ska springa fritt.

I svensk natur gäller dessutom särskild hänsyn till vilt. Mellan 1 mars och 20 augusti ska hundar hindras från att springa lösa i naturen, och även under resten av året måste du kunna hindra hunden från att driva eller förfölja vilt. Lure coursing och andra organiserade vinthundsaktiviteter kan ge ett kontrollerat utlopp för förföljandebeteendet, men de är möjligheter snarare än krav för ett bra hundliv.

## Hälsa

Whippet ingår inte i något av SKK:s hälsoprogram, och det finns därför inga rasbundna hälsoundersökningar som måste vara genomförda före parning i Sverige. Det betyder inte att dokumentation saknar betydelse. Svenska Whippetklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar undersökningar och uppföljning som en valpköpare bör kunna fråga konkret om.

Rasklubben rekommenderar att avelsdjur får hjärtat auskulterat, alltså avlyssnat med stetoskop. Om ett blåsljud hörs bör hunden undersökas vidare av veterinär med specialistkompetens i kardiologi. MMVD förekommer i rasen, men ett blåsljud är ett fynd och inte i sig en diagnos. Rasklubben rekommenderar också ögonlysning, BPH och att hunden är minst två år innan den används i avel. Det är rekommendationer, inte svenska registreringskrav för rasen.

Ögonläget behöver beskrivas med samma noggrannhet. Ett fåtal svenska fall av PRA finns dokumenterade, samtidigt som en liten andel hundar har undersökts för ärftliga ögonsjukdomar. Man kan därför varken kalla problemet vanligt eller avfärda det. Be att få se daterade resultat för föräldradjuren och fråga hur uppfödaren använder resultat från släktingar.

Skador förtjänar mer uppmärksamhet än en lång lista med möjliga sjukdomar. I rasklubbens hälsoenkät 2020, som omfattade svar om 367 individer, uppgav ägarna att 42,7 procent hade råkat ut för en olycka som krävt veterinärvård; sårskador var vanligast. En enkät visar inte risken för varje hund, men den motiverar kontroll av hud, tassar och rörelser efter snabb aktivitet samt genomtänkta underlag och inhägnader.

Fråga också om testikelstatus hos hanhundar och om immunmedierad sjukdom i nära släkt. RAS beskriver familjär förekomst, men inte någon enkel arvsgång som ett enskilt DNA-test kan reda ut. Uppgifter om föräldrar, kullsyskon och äldre släktingar kan därför vara mer informativa än ett allmänt påstående om att linjen är hälsotestad.

Hjärtfynd hos whippet behöver tolkas med kunskap om rasen. Studier på friska whippets visar att vissa EKG- och ultraljudsmått kan skilja sig från generella referensvärden för hund. Berätta därför för veterinären att hunden är whippet och hur den tränas. Det kan minska risken för feltolkning, men får inte användas för att avfärda ett blåsljud, symtom eller behovet av vidare utredning.

## Historia och ursprung

Whippetens dokumenterade historia börjar i Storbritannien. Rasen nämndes i officiellt utställningssammanhang i England 1876, och The Kennel Club erkände den 1890. Kapplöpning med whippet är dokumenterad från 1890-talet, medan rasstandarden anger att hundtypen ursprungligen användes för jakt med syn eller vittring.

Rasen förknippas särskilt med norra England och med kapplöpning, men de tidiga avelsvalen är inte fullständigt dokumenterade. Greyhound och vissa terrierraser anges ofta som möjliga inslag, samtidigt som den svenska avelsstrategin konstaterar att skriftliga redogörelser från de första uppfödarna saknas. Det är därför rimligt att beskriva sådana korsningar som sannolika teorier, inte som ett exakt recept.

Den äldre användningen märks fortfarande i rasens konstruktion och intresse för rörelse. Dagens whippet är samtidigt en etablerad sällskaps- och sporthund. Historien hjälper till att förklara fart och jaktintresse, men den ska inte användas för att påstå att varje individ måste tävla eller reagerar likadant på vilt.

## Att leva med rasen

Whippet kan fungera i lägenhet om vardagen ger tillräcklig utevistelse, aktivitet och möjlighet att komma till ro. Bostadens kvadratmeter är mindre avgörande än rastningsmöjligheter, ljudmiljö och hur ofta hunden behöver lämnas ensam. För en individ som reagerar på ljud eller har svårt att varva ned kan ett lyhört flerbostadshus vara mer krävande än planlösningen antyder.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, lämna mycket kort och öka först när den förblir lugn. Att rasen ofta beskrivs som tillgiven innebär inte att alla whippets får separationsproblem, och en andra hund är ingen säker lösning. Bedöm beteendet hos individen och backa i träningen vid tecken på oro.

Planera också för värme, vila och säker transport. En kortpälsad hund kan behöva extra skydd i kyla, men passform och rörelsefrihet är viktigare än en lång utrustningslista. En lugn, skyddad sovplats och varsam hantering efter hård aktivitet hjälper dig samtidigt att upptäcka sår, ömhet eller förändrade rörelser tidigt.

Inför ett valpköp bör du be om konkreta underlag:

- registrerade uppgifter och daterade resultat för hjärta och ögon hos föräldradjuren;
- BPH-resultat eller en tydlig beskrivning av temperament hos föräldrar och nära släktingar;
- information om skador, hjärtsjukdom, ögonsjukdom, testikelstatus och immunmedierad sjukdom i familjen;
- uppfödarens plan för socialisering, miljöträning och stöd efter leverans.

Whippet passar bäst när du uppskattar en nära sällskapshund men samtidigt respekterar att den är en snabb vinthund. Den avgörande frågan är inte om rasen alltid är lugn, lätt eller familjevänlig, utan om du kan erbjuda säker rörelse, konsekvent träning och utrymme för den variation som finns mellan individer.

Whippet

Société Centrale Canine (France)

Medelstor vinthund som förenar kapplöpningsfart med lugnt sällskap. Slank, smäcker och greyhound‑lik, med kort, lättskött päls men begränsat skydd mot väder och vind. Känslig, mjuk och mycket människoorienterad; den behöver vänlig träning, säkra möjligheter att springa i full fart, en mjuk och varm liggplats samt ett stabilt och stillsamt hem.

Dream Designer

## Snabbfakta

Welsh corgi pembroke är en liten men kraftig vall- och boskapshund som i dag främst lever som aktiv sällskapshund. Den passar bäst hos den som vill kombinera promenader med vardagsträning, nosarbete eller annan mental aktivering.

- Mankhöjd: cirka 25–30 centimeter
- Vikt enligt rasstandarden: 10–12 kilo för hanar och 9–11 kilo för tikar
- Ursprungsland: Storbritannien, med rasens brukshistoria i Wales
- Päls: medellång dubbelpäls som fäller, särskilt under tydliga fällningsperioder
- Temperament: idealet är en frimodig, alert och vänlig hund, men skillnaderna mellan individer är stora
- Livslängd: den svenska rasklubben beskriver många hundar som blir 12–14 år, men ålder och hälsa varierar

Pembroke och welsh corgi cardigan är två skilda raser, inte varianter av samma ras. De skiljer sig bland annat i storlek, färger och svans. Välj inte mellan dem utifrån förenklade påståenden om att den ena alltid är lugnare eller mer social.

## Utseende och päls

Welsh corgi pembroke ska vara lågställd, stark och robust utan att se tung eller orörlig ut. Kroppen är medellång, bröstkorgen bred och djup och öronen upprättstående. Trots de korta benen ska en frisk pembroke röra sig fritt och aktivt.

Rasstandarden anger ungefär 25–30 centimeter i mankhöjd, 10–12 kilo för hanar och 9–11 kilo för tikar. Siffrorna är riktmärken, inte rätt målvikt för varje hund. Hull och muskelmassa måste också bedömas.

Pälsen består av raka, medellånga täckhår och tät underull. Godkända färger är rött, sobel, fawn och svart med tanteckning. De kan förekomma med eller utan vitt på ben, bröst och hals; en mindre mängd vitt på huvud och nosparti är också tillåten.

Äldre rasbeskrivningar kan ge intrycket att alla pembrokes har kort svans. De kan i själva verket födas med full svans eller naturlig stubbsvans av olika längd. Svanskupering är förbjuden i Sverige om ingreppet inte behövs av veterinärmedicinska skäl. En kuperad hund är därför inte svenskfödd; kontrollera dess ursprung och införselhandlingar noga.

Welsh corgi cardigan är vanligen något högre, har en lång, rävliknande svans och fler godkända färger. Färg eller personlighet räcker ändå inte för säker identifiering; stamtavlan visar vilken ras hunden tillhör.

Pälsen behöver inte trimmas. Borsta regelbundet och arbeta igenom underullen när fällningen ökar. Det tar bort löst hår och gör hudförändringar lättare att upptäcka. Bada när hunden är smutsig, inte enligt ett fast schema. Vänj valpen lugnt vid borstning, kloklippning och tandvård.

## Temperament och personlighet

Rasidealet är en frimodig, arbetsvillig, utåtriktad och vänlig hund. Samtidigt visar SKK:s aktuella BPH-analys av vardagsbeteenden stor spridning bland de hundar som deltagit. Vissa hälsar intensivt på främmande människor, andra betydligt mindre. En rasbeskrivning kan därför inte tala om exakt hur en viss valp blir.

Pembrokens bakgrund som gårds- och boskapshund märks ofta i vaksamhet, snabba reaktioner och förmåga att fatta egna beslut. Många tycker om att samarbeta, men en del behöver mer träning för att välja föraren framför sådant som händer runt omkring. Det gör rasen rolig att träna, men inte alltid självgående i vardagen.

SKK lyfter särskilt fram en möjlig tendens att vakta, skälla och nafsa mot hälar. Det sista hänger samman med rasens historiska arbete nära boskapens bakben, men vallningsbeteendet ser inte likadant ut hos alla hundar. Nafsande mot springande barn, fötter eller byxben ska ändå stoppas tidigt. Belöna i stället lugn kontakt, följsamhet och att hunden väljer en tillåten uppgift.

Skällande varierar också. En pembroke kan reagera på dörrljud, rörelse utanför fönstret eller förväntan, men rasnamnet avgör inte hur stort problemet blir. Fråga hur valpens föräldrar och nära släktingar fungerar hemma. Träna lugna rutiner kring dörr, gäster och vila från början.

För barnfamiljen är rätt individ och en genomtänkt vardag viktigare än etiketten ”familjehund”. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en egen viloplats där den får vara ifred.

## Träning och motion

Welsh corgi pembroke behöver daglig fysisk och mental aktivering, men ett bestämt antal minuter eller kilometer passar inte alla. Ålder, hälsa, kondition och promenadens innehåll påverkar behovet mer än ett standardschema.

En bra vardag innehåller promenader med tid att nosa, korta träningsstunder och en uppgift som kräver koncentration, till exempel godissök, spår eller nya vardagsfärdigheter. Variera lugna aktiviteter med rörelse och planerad vila. En hund som får springa mycket men aldrig tränar på att koppla av kan ändå ha svårt att komma till ro.

Börja tidigt med inkallning, koppelgående, impulskontroll och ett lugnt avbrott från skällande eller nafsande. Belöningsbaserad träning gör det lätt att visa hunden vilket beteende som lönar sig. Håll passen tydliga och avsluta medan hunden fortfarande är engagerad i stället för att nöta samma övning.

Rasen kan uppskatta lydnad, rallylydnad, spår, nose work och agility. Välj aktivitet efter hundens kropp och motivation. Alla pembrokes har inte vallningsanlag bara för att rasen historiskt arbetat med boskap; sådana egenskaper måste bedömas hos den enskilda hunden.

De korta benen är inte ett skäl att behandla en frisk vuxen hund som ömtålig. Bygg kondition och muskler stegvis och ge hunden bra fäste på hala golv. Anpassa belastningen för valpar, äldre hundar och hundar som återhämtar sig från skada. Plötslig smärta, ovilja att röra sig, hälta eller svaghet ska bedömas av veterinär, inte mötas med allmänna råd om trappor eller ramper.

## Hälsa

Welsh corgi pembroke beskrivs som en generellt frisk ras i den svenska avelsstrategin, men köparen behöver ändå kontrollera höfter, ögon och dokumenterad hälsa i släkten. Skilj mellan registreringskrav, rasklubbens råd och DNA-test som går att köpa.

Sedan januari 2025 kräver SKK att båda föräldrarna har officiell höftledsstatus före parning för att valparna ska kunna registreras. Be att få se resultaten och fråga hur uppfödaren har resonerat; ”röntgad” betyder inte att resultatet saknar anmärkning.

Svenska Welsh Corgi Klubben rekommenderar också att avelsdjur ögonundersöks före parning. Fråga efter aktuella resultat för båda föräldrarna och om det finns ögonfynd i nära släkt. Rasklubben följer dessutom hältor och förkortat armbågsben, så kallad short ulna, som kan göra frambenet felställt. En ung hund med tilltagande utåtvriden tass, krokigt framben eller hälta bör undersökas tidigt av veterinär.

DNA-test för degenerativ myelopati, DM, och von Willebrands sjukdom typ 1 förekommer i rasen, men resultatet måste tolkas rätt. Den aktuella svenska avelsstrategin beskriver DM-testet som ett risktest och rekommenderar inte rutinmässig testning, eftersom testet inte ger hela den kliniska bilden och sjukdomen inte är dokumenterad som ett större problem bland svenska hundar. För vWD typ 1 har rasklubben tagit bort sitt tidigare råd om rutinmässig testning efter en genomgång med SKK:s DNA-grupp. Ett laboratorieresultat bevisar alltså inte i sig att en hund är sjuk eller kommer att bli det. Be uppfödaren förklara varför ett test har gjorts och hur resultatet har vägts mot övrig hälsa och genetisk variation.

Håll hunden i normalt hull genom hela livet. En tydlig midja ska kunna ses uppifrån och revbenen ska kännas med lätt tryck. Väg hunden regelbundet, men låt inte standardens kilotal ersätta en riktig hullbedömning. Kontakta veterinär om vikten förändras utan tydlig förklaring eller om hunden behöver ett strukturerat viktminskningsprogram.

## Historia och ursprung

Welsh corgi pembroke utvecklades i Wales som gårds- och vallhund, men rasens tidigaste ursprung är inte slutgiltigt klarlagt. Teorier om flamländska vävare, nordiska spetshundar och släktskap med västgötaspets ska därför ses som teorier, inte som säkra historiska fakta.

Det dokumenterade arbetet på walesiska gårdar förklarar rasen bättre. Pembrokes hjälpte till att flytta boskap till och från ladugården, vaktade gården och utförde flera andra uppgifter. Som heeler drev hunden boskap genom att arbeta nära djurens bakben. Uppgiften krävde vaksamhet, rörlighet, beslutsamhet och både självständighet och samarbete.

Pembroke och cardigan utvecklade egna särdrag i Wales men betraktades länge gemensamt som welsh corgi. De skildes åt som två raser 1934. FCI placerar pembroke som ras nummer 39 i grupp 1 för vall-, boskaps- och herdehundar.

I Sverige lever pembrokes nästan alltid som sällskapshundar, även om några fortfarande får valla. Arvet syns oftare i hundsport, nosarbete och en vardag där hunden får lösa uppgifter med sin ägare.

## Att leva med rasen

En welsh corgi pembroke kan bo i lägenhet, radhus eller villa om vardagen ger tillräckligt med aktivitet, återhämtning och sällskap. Den lilla mankhöjden gör inte hunden passiv, och en trädgård ersätter inte promenader eller träning. I lägenhet är det särskilt viktigt att arbeta tidigt med ljud i trapphus, utsikt från fönster och lugn vid dörren.

Ensamhet ska tränas gradvis. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden förblir avslappnad. Valpar och oroliga hundar behöver extra hänsyn. Hundar ska också rastas återkommande under dagen, så den som arbetar långa dagar behöver planera hjälp med sällskap och rastning.

Rasen kan leva med andra hundar eller katter, men om det fungerar avgörs av individerna och introduktionen. Låt en katt ha hundfria platser och möjlighet att komma undan, håll de första mötena kontrollerade och förhindra jakt. Smådjur ska skyddas från stress och fysisk kontakt. Tidigare erfarenhet av ett djurslag är värdefull information, men ingen garanti för nästa relation.

För en förstagångsägare kan pembroke fungera om personen uppskattar träning och är konsekvent utan hårda metoder. Den passar sämre för den som vill ha en hund som nöjer sig med korta rundor, sällan fäller eller automatiskt är tyst och följsam.

Rasen har blivit betydligt vanligare i Sverige. När en ras blir populär behöver köparen vara extra noggrann. Träffa uppfödaren och valpens mamma, kontrollera registrering, id-märkning, veterinärbesiktning och officiella hälsoresultat. Om hunden är importerad eller svanskuperad ska ursprung och införselhandlingar vara tydliga. Ett bra köpbeslut bygger på dokument, öppna svar och hur hundarna faktiskt fungerar — inte på bilder eller löften om ett visst temperament.

Welsh corgi pembroke

Association Française du Corgi

Welsh corgi pembroke är en liten, kraftig vallhund med korta ben, rävliknande ansikte och en vädertålig dubbel päls som fäller året runt. Den är intelligent, aktiv och mycket människoorienterad och behöver daglig motion, mental stimulans, vänlig men konsekvent träning samt noggrann kontroll av vikt och rygg.

Kwai-San

## Snabbfakta

Tysk schäferhund är en medelstor, kraftfull tysk bruks-, vall- och tjänstehund för en ägare som vill träna aktivt och metodiskt. Rasen är samarbetsinriktad och mångsidig, men den stora variationen inom rasen gör valet av uppfödare, föräldradjur och kull ovanligt viktigt.

- **Ursprung:** Tyskland
- **Rasgrupp:** FCI grupp 1, vall-, boskaps- och herdehundar
- **Mankhöjd:** hanhund 60–65 cm, tik 55–60 cm
- **Vikt:** hanhund 30–40 kg, tik 22–32 kg
- **Hårlag:** normalhårig dubbelpäls eller lång dubbelpäls, båda med underull
- **Aktivitetsnivå:** hög; rasen behöver fysisk aktivitet, nosarbete, problemlösning och samarbete
- **Viktigt inför köp:** kontrollera hälsa, mentalitet, arbetsegenskaper och rörelser hos föräldrar och nära släktingar, inte bara vad uppfödaren kallar linjen eller vilka utställningsmeriter hundarna har

En tysk schäferhund kan vara en mycket kompetent familje- och träningshund när vardagen motsvarar individens arbetslust. Den är däremot sällan ett bra val för den som främst vill ha en okomplicerad sällskapshund. En förstagångsägare behöver vara beredd att gå kurs, träna regelbundet och ordna hjälp tidigt om hunden utvecklar rädsla, stress, en stark vilja att jaga sådant som rör sig eller svårigheter att koppla av.

## Utseende och päls

Tysk schäferhund ska vara kraftfull och välmusklad utan att kroppen eller rörelserna blir överdrivna. Kroppen är något längre än den är hög. Hanhundar ska enligt rasstandarden vara 60–65 cm och väga 30–40 kg; tikar ska vara 55–60 cm och väga 22–32 kg.

Rygg och kors är inte samma sak. Rasstandarden beskriver en rak rygg som fortsätter till ett lätt sluttande kors. En kraftigt välvd eller avfallande länd och ett övervinklat, kohasigt eller instabilt bakställ är inte ett rastypiskt ideal. SKK:s särskilda domaranvisningar pekar ut just överlinje och bakställ som riskområden och anger att rörelserna ska bedömas både i skritt och trav.

För en valpköpare är naturliga rörelser mer informativa än en extrem uppställningsbild. Be att få se föräldradjuren gå och trava på ett plant underlag. Bakbenen ska arbeta stabilt och parallellt bakifrån, utan att haserna faller in eller ser ostadiga ut. Titta också på vuxna släktingar; en valp visar ännu inte hur den färdiga kroppen kommer att fungera.

Rasen har två godkända hårlag. Normalhårig schäfer har tät, grov och åtliggande dubbelpäls. Den långhåriga varianten har längre, mjukare täckhår som inte ligger lika tätt. Båda ska ha underull och båda fäller. Borsta och kamma efter behov, oftare under fällningsperioder, och kontrollera särskilt längre päls bakom öron, på ben och svans. Bad behövs när hunden är smutsig, inte enligt ett fast schema.

## Temperament och personlighet

Rasstandarden eftersträvar en välbalanserad, nervfast, självsäker, uppmärksam och följsam tysk schäferhund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Mentalitet, arbetslust, socialitet, rädsla och förmåga att varva ner kan skilja tydligt mellan hundar och släktlinjer inom rasen.

Schäferhundar beskrivs ofta som intelligenta, lojala eller naturligt vaktande, men sådana etiketter säger för lite om vardagen. En hund med stor arbetslust kan vara fokuserad och följsam i rätt arbete men krävande utan tydliga uppgifter. Uppmärksamhet på omgivningen kan ge god kontroll tillsammans med föraren, men också skall eller starka reaktioner om hunden är osäker, stressad eller dåligt tränad. Rasen ska inte väljas med förväntningen att alla individer automatiskt är trygga vakthundar eller enkla familjehundar.

I vissa delar av rasens avel har bruksprov och tjänst vägt tyngst, i andra har utställning vägt tyngre. Etiketter som ”bruks” och ”exteriör” räcker ändå inte för att förutsäga aktivitetsnivå eller familjelämplighet. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande människor, hundar, ljud, avkoppling och nya miljöer. Be om resultat och vardagsbeskrivningar även för kullsyskon, halvsyskon och tidigare avkommor.

På Mentalbeskrivning Hund, MH, dokumenteras hundens reaktioner vid bland annat kontakt, lek, förföljande, passivitet, överraskningar, hot och skott. MH är en beskrivning, inte ett prov där hunden blir godkänd eller underkänd. Läs därför hela protokollet och jämför flera nära släktingar i stället för att nöja dig med att en hund har ”känd mental status”.

## Träning och motion

Tysk schäferhund behöver dagligen använda både kroppen och hjärnan, men det finns inget korrekt timtal som passar varje individ. Behovet påverkas av ålder, hälsa, återhämtning, träningsvana och vad aktiviteten faktiskt innehåller. En ung hund behöver andra belastningar än en färdigvuxen, vältränad hund.

En fungerande vardag kombinerar promenader och fri rörelse på säkra platser med nosarbete, problemlösning och samarbetsövningar. Spår, sök, lydnad, bruksgrenar och andra uppgifter där hunden får arbeta koncentrerat passar rasens bakgrund. Variera underlag och miljö men öka längd, svårighet och fysisk belastning stegvis. Målet är inte att trötta ut hunden varje dag, utan att bygga kondition, kroppskontroll, självbehärskning och förmåga att återhämta sig.

Belöningsbaserad, individanpassad träning gör det tydligt vilket beteende som lönar sig utan att bygga samarbetet på rädsla eller obehag. Börja tidigt med inkallning, följsamhet, hantering, koppelgående, avstånd till störningar och att lämna föremål. Träna också den mindre spektakulära färdigheten att ligga lugnt medan inget händer. En schäferhund som bara får högintensiva aktiviteter kan bli skicklig på att gå upp i varv men få svårt att komma ner igen.

Valpar ska inte motioneras som vuxna hundar. Korta upptäcktsstunder, lek i eget tempo, vila och positiv miljöträning är viktigare än långa sträckor, hopp eller tvära vändningar. Öka belastningen stegvis när hunden växer. Vid hälta, stelhet, ovilja att röra sig eller förändrat rörelsemönster bör träningen anpassas och veterinär kontaktas.

## Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, och armbågsledsdysplasi, ED, är de mest centrala dokumenterade hälsokontrollerna inför köp av en svenskregistrerad tysk schäferhund. SKK och rasklubbens avelsstrategi prioriterar båda områdena. Hudproblem och besvär från rörelseapparaten förekommer också, medan den svenska avelsstrategin samtidigt påpekar att samlad dokumentation saknas för vissa omdiskuterade rygg- och klådproblem. Långa sjukdomslistor utan uppgifter om släkten säger därför mindre inför ett valpköp än verifierade resultat och hälsan hos nära släktingar.

Enligt SKK:s registreringsregler som gäller 2026 måste föräldradjuren ha officiell HD-status före parning. Eftersom rasen har HD-index rekommenderas att föräldrarnas genomsnittliga index vid parningen är över 100, och hundar med HD-grad D eller E får inte användas i avel. För tysk schäferhund krävs även officiell ED-status; för föräldradjur födda den 1 januari 2006 eller senare ska resultatet vara ED 0. Ett genomsnittligt ED-index över 100 är en rekommendation. Regler kan ändras, så kontrollera alltid den aktuella versionen hos SKK.

Vid valpköp bör du kontrollera mer än att båda föräldrarna uppfyller minimikraven:

- jämför föräldrarnas HD- och ED-resultat samt aktuella index
- se hur stor del av tidigare kullar och nära släktingar som är röntgade
- fråga om hudbesvär, återkommande klåda, rörelseproblem och andra diagnoser i familjen
- läs MH- eller MT-resultat för föräldrar, syskon och tidigare avkommor
- se vuxna hundar i naturlig skritt och trav och fråga hur de fungerar i arbete och vardag

Ett enskilt fint resultat utesluter inte risk. Resultaten i hela kullen och den nära släkten ger en bättre bild inför köpet.

## Historia och ursprung

Tysk schäferhund skapades i Tyskland som en mångsidig vall- och brukshund. Efter bildandet av den tyska schäferhundföreningen 1899 inleddes planerad avel med vallhundar från centrala och södra Tyskland. Målet var att förena funktionell kroppsbyggnad med temperament och arbetsförmåga.

Den första rasstandarden skrevs 1899 efter förslag av A. Meyer och Max von Stephanitz. Rasens arbetskapacitet gjorde att användningen snart blev bredare än vallning. Tysk schäferhund har därefter fått en framträdande roll som bruks-, tävlings- och tjänstehund inom flera områden.

Historien förklarar varför samarbetsförmåga, uthållighet, nosarbete och en funktionell kropp fortfarande är centrala. Den förklarar också varför rasen inte bör bedömas enbart efter silhuett eller färg. En sund tysk schäferhund ska kunna arbeta och röra sig effektivt; utseendet ska stödja funktionen.

## Att leva med rasen

Tysk schäferhund kan leva väl i en familj och även i lägenhet, men bara om ägaren kan erbjuda träning, återhämtning, utrymme och säker vardagskontroll. Trädgård ersätter inte aktivitet, och bostadsformen ersätter inte planering. I ett lyhört boende behöver man dessutom förebygga och träna skall och reaktioner på ljud i trapphus eller utanför fönster.

Med barn krävs en närvarande vuxen, särskilt eftersom rasen är stor och stark. Barn ska inte ansvara för promenader eller ingripa i uppjagade situationer. Hunden behöver en fredad viloplats, och barn och hund ska inte lämnas ensamma tillsammans. Familjelämplighet avgörs av individens mentalitet, erfarenheter och träning, inte av rasnamnet.

Samma försiktighet gäller andra djur. En schäferhund kan leva med hund eller katt, men det går inte att lova utifrån rasen. Låt hundar mötas lugnt och helst på neutral plats. Vid introduktion till katt ska katten ha hundfria reträttvägar; använd barriär och koppel och förhindra jakt från första mötet. Gå vidare först när båda djuren är avslappnade och håll uppsikt tills samspelet är stabilt.

Ensamhet måste tränas gradvis. En liten valp ska inte lämnas ensam, och en trygg, ensamhetstränad vuxen hund klarar normalt några timmar snarare än en hel arbetsdag. Öka tiden i små steg och ordna hundvakt eller annan lösning om vardagen kräver mer ensamtid än individen hanterar lugnt.

Det bästa hemmet för en tysk schäferhund har inte en viss adress. Det har vuxna som vill träna, kan läsa hundens signaler, följer upp hälsa och ger både meningsfull aktivitet och verklig vila under hela hundens liv.

Tysk Schäferhund

Verein für Deutsche Schäferhunde (SV) e.V. (Germany)

Den Danske Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Tysk Schäferhund är en medelstor till stor, atletisk brukshund som är mycket intelligent och lättlärd. Den är lojal och naturligt beskyddande och behöver omfattande daglig mental och fysisk stimulans. Rasen har en dubbel päls och fäller mycket, och används i stor utsträckning inom polis, militär samt sök- och räddningsarbete.

Nicole’s

Divine Ones

## Snabbfakta

Amerikansk cocker spaniel är en kompakt amerikansk fågelhund och sällskapshund med stor arbetsvilja bakom det eleganta yttre. Den är en egen ras, inte en mindre variant av engelsk cocker spaniel. Raserna har gemensamt ursprung, men olika rasstandarder och avelshistoria. Det går ändå inte att utgå från att varje amerikansk cocker är lugnare eller har mindre jaktlust än varje engelsk cocker.

- **Ursprung:** USA.
- **Rastillhörighet:** FCI-nummer 167 i grupp 8, stötande och apporterande hundar samt vattenhundar.
- **Ursprunglig funktion:** stötande och apporterande fågelhund; rasstandarden anger också sällskapshund.
- **Ideal mankhöjd:** cirka 38 cm för hanar och 35,5 cm för tikar. Rasstandarden anger ingen idealvikt.
- **Temperamentsideal:** balanserad, frimodig och glad utan skygghet.
- **Aktivitet:** behöver ordentlig daglig rörelse och uppgifter som engagerar nosen och samarbetet med föraren.
- **Pälsvård:** omfattande, särskilt om pälsen hålls lång. En kortare sportklippning gör vardagsskötseln enklare men tar inte bort behovet av kontroll kring öron, tassar och hud.

Rasen passar bäst hos den som vill kombinera sällskap med träning och accepterar återkommande päls- och öronskötsel. Den kan passa en förstagångsägare som tar hjälp, men är inte automatiskt ett lätt val för att den är relativt liten.

## Utseende och päls

Amerikansk cocker spaniel ska vara en stark, välbalanserad och rörlig hund i kompakt format. Kroppen är något längre än hög, men ska varken se lång eller lågställd ut. Huvudet är tydligt format och ska stå i proportion till kroppen. Ögonen ska vara mörka och får inte vara utstående; uttrycket ska vara vaket och milt. Rörelserna ska vara fria, effektiva och utan att den rikliga pälsen döljer hundens linjer.

Färgerna delas i rasstandarden in i svart, andra enfärgade färger än svart och flerfärgat. Pälsen på kroppen är medellång med skyddande underull. Öron, bröst, buk och ben har mer behåring. Den korrekta pälsen är silkesaktig och rak eller lätt vågig. Överdrivet mycket päls, bomullslik struktur eller lockighet är inte ett mål: amerikansk cocker spaniel ska fortfarande fungera som en sportig hund.

Hur ofta pälsen behöver redas ut och klippas beror på mängd, längd, struktur, aktivitet och väder. Dela pälsen ända ner till huden och kontrollera om kammen går igenom utan motstånd. Tovor uppstår lätt kring öron, armhålor, ljumskar, tassar och där sele eller halsband ligger. Efter skogspromenader, regn och bad behövs en extra kontroll och ordentlig torkning.

Full utställningspäls kräver betydligt mer arbete än en kortare sportklippning. Be uppfödaren visa skötseln innan valpen flyttar hem. Vänj valpen stegvis vid kam, fön, klippmaskin, tasshantering och att stå stilla korta stunder. Då blir skötseln en vardagsfärdighet i stället för en kamp när pälsen redan tovat sig.

## Temperament och personlighet

Rasens ideal är en jämn, modig och glad hund som gärna arbetar tillsammans med sin människa. Många amerikanska cockrar är kontaktsökande, lekfulla och snabba att lära, men rasstandarden beskriver målet för aveln – den lovar inte hur en enskild hund blir. Arv, tidiga erfarenheter, hälsa, uppväxt och träning påverkar temperamentet.

Det svenska underlaget från BPH är för litet för att ge en säker bild av hela rasens mentalitet: den nuvarande avelsstrategin redovisar bara 25 beskrivna hundar under 2015–2023. Därför är det mer användbart att träffa valpens mamma och gärna andra nära släktingar. Titta på hur hundarna söker kontakt, hanterar beröring, reagerar på något oväntat och kommer till ro igen. Fråga också hur släktingar fungerar i den vardag du själv planerar.

Jaktegenskaperna varierar men kan finnas kvar. Rasen beskrivs fortfarande som stötande och apporterande fågelhund, även om jaktlig användning är ovanlig i Sverige. En amerikansk cocker kan därför plötsligt bli mycket intresserad av en doft eller fågel. Inkallning och kontakt utomhus behöver tränas, inte antas.

## Träning och motion

Amerikansk cocker spaniel behöver daglig aktivitet, men ett enda minutantal passar inte alla hundar. Ålder, hälsa, kondition, miljö och dagens övriga belastning avgör vad som är lagom. En bra vardag kombinerar promenader och fri rörelse på säkra platser med nosarbete, apportering, följsamhet och förmågan att koppla av efteråt.

Rasens bakgrund ger flera naturliga träningsvägar. Sökövningar, personspår, viltspår, kontrollerad apportering och uppgifter där hunden arbetar nära föraren använder både nos och samarbete. Rallylydnad, lydnad, agility och freestyle kan också passa individen. Börja enkelt och öka svårighet, tid och fysisk belastning först när hunden visar att den återhämtar sig väl.

Prioritera tidigt inkallning, följsamhet, lugn vid möten och att kunna avbryta ett doftspår. Träna även vardagsfärdigheter: att bli undersökt kring ögon och öron, få tassar hanterade, stå på ett trimbord och vila trots rörelse omkring sig. Korta, tydliga pass och uppskattade belöningar hjälper motivationen.

Mer aktivitet är inte alltid svaret på rastlöshet. En hund som har svårt att komma till ro kan behöva tydligare återhämtning, bättre anpassad träning eller en hälsokontroll. För en valp ska nya miljöer, kroppskontroll och korta uppgifter väga tyngre än långa, ensidiga motionspass.

## Hälsa

Öronen är det viktigaste hälsområdet att planera för, och ögonundersökning är det tydliga svenska avelskravet. I rasens svenska avelsstrategi beskrivs öroninflammation som det vanligaste hälsoproblemet. Hängande, välbehårade öron och riklig päls gör det extra viktigt att kunna se huden, hålla behåringen runt öronöppningen hanterbar och upptäcka besvär tidigt.

Lukt, rodnad, svullnad, sekret, ömhet eller huvudskakningar är skäl att kontakta veterinär. Återkommande besvär bör utredas eftersom en bakomliggande orsak kan finnas. Friska öron behöver däremot inte rengöras enligt ett tätt standardschema. Det finns inte heller stöd i rasens avelsstrategi för att amerikanska cockrar generellt föds med trånga hörselgångar.

Ärftliga ögonsjukdomar som katarakt och näthinneveck förekommer, och PRA har konstaterats i enstaka fall. För en svenskregistrerad kull måste båda föräldrarna ha ett officiellt ögonundersökningsresultat. Intyget får vara högst ett år gammalt och resultatet ska vara giltigt före parningen. Regeln kräver ett aktuellt resultat; den betyder inte att varje diagnos måste vara markerad som fri. Kontrollera föräldrarnas resultat och datum i SKKs Avelsdata och be uppfödaren förklara hur fynden har bedömts i den planerade kombinationen.

Ett DNA-test för prcd-PRA är varken en garanti mot all PRA eller en ersättning för ögonundersökning. År 2025 avslog SKKs avelskommitté ansökan om ett centralt hälsoprogram på nivå 1 för prcd-PRA hos amerikansk cocker spaniel, eftersom det inte var klarlagt att konstaterade PRA-fall i rasen orsakats av just den mutationen. Blanda inte heller ihop rasens svenska krav med testpaket för engelsk cocker spaniel: FN, HD eller patellaundersökning är inte det formella registreringskravet för amerikansk cocker spaniel i de aktuella reglerna.

I SKKs särskilda domaranvisningar uppmärksammas huvudform, ögon och för mycket päls. Vid valpköp är sunda proportioner, ögon som inte står ut eller ständigt rinner, korrekt bett, fria rörelser och en päls som inte hindrar hunden viktigare än ett extremt uttryck. Friska föräldrar minskar osäkerheten men garanterar inte en frisk valp.

## Historia och ursprung

Amerikansk och engelsk cocker spaniel har gemensamma rötter, men den amerikanska typen utvecklades i USA och blev en egen ras. Hunden Obo II, född 1882, brukar anges som en tidig viktig individ i den amerikanska historien. Under första hälften av 1900-talet blev skillnaderna i typ tydligare.

År 1945 delade American Kennel Club upp cocker spaniel i amerikansk och engelsk cocker spaniel. De första amerikanska cockrarna kom till Sverige på 1950-talet. FCI anger USA som rasens ursprungsland och placerar den bland stötande och apporterande hundar och vattenhundar. Dagens ras har ofta sällskaps- och utställningsinriktning, men standardens fågelhundsfunktion förklarar varför nosarbete, sök och apportering fortfarande är relevanta aktiviteter.

## Att leva med rasen

Amerikansk cocker spaniel kan bo bra i hus eller lägenhet om aktivitet, rastning, pälsvård och återhämtning fungerar. I ett lyhört boende behövs träning för lugn vid ljud och en plan för hundens dagar; rasnamnet säger inte om individen kommer att skälla mycket eller lite.

Rasen kan leva fint med barn, hundar och andra djur, men det är ingen garanti som följer med rasen. Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en fredad viloplats. Med andra djur bör introduktioner ske lugnt och kontrollerat. Ta hänsyn till individens tidigare erfarenheter, resursförsvar, leksätt och intresse för att jaga – inte bara till en allmän beskrivning av rasen.

Ensamhet lärs in gradvis när hunden är trygg i hemmet. Börja med mycket korta stunder och öka först när hunden förblir lugn. Vissa individer lär sig snabbt, andra behöver en långsammare plan. Rasen ska varken beskrivas som oförmögen att vara ensam eller som problemfri utan träning.

Inför ett valpköp är följande kontroller särskilt användbara:

- Se båda föräldrarnas officiella ögonresultat och datum i Avelsdata; kontrollera att resultatet var högst ett år gammalt vid parningen.
- Fråga om återkommande öron-, ögon- och hudbesvär hos föräldrar och nära släktingar, inte bara om hundarna verkar friska just den dagen.
- Träffa valpens mamma och observera kontakt, hantering, ljudreaktioner och återhämtning. Be om information om andra nära släktingar om pappan inte finns på plats.
- Titta efter fria rörelser, sunda huvudproportioner, ögon som inte står ut, rinner eller knips ihop samt en pälsmängd som går att sköta utan att hindra hunden.
- Be uppfödaren visa päls- och öronskötseln och uppskatta arbetet utifrån den pälslängd du faktiskt tänker behålla.
- Berätta vilken vardag och vilka aktiviteter du planerar. En uppfödare som känner sina linjer ska kunna resonera om variation, inte lova att alla valpar blir likadana.

Regler och rekommendationer kan ändras. Kontrollera därför alltid den aktuella versionen hos SKK och rasklubben i samband med köp, i stället för att förlita dig på en gammal checklista.

Amerikansk cocker spaniel

Amerikansk cocker spaniel: en liten, robust apportör med silkig päls och stora, uttrycksfulla ögon. Glad, kärleksfull och mycket människoorienterad, passar den aktiva familjer. Behöver daglig motion, mental stimulans, vänlig och positiv träning samt regelbunden, noggrann päls- och öronvård.

Freixenet's

Fött upp hundar sedan -90 talet.
Sista 20 åren har fokus varit på Dansk svenska Gårdshund.
Väldigt social och mysiga som inte brister i tillgänglighet, avlat inte heller på jakt.
Mental hälsa anser jag är så viktigt.

Amribells

deWhopps

## Snabbfakta

Staffordshire bullterrier är en brittisk, kompakt terrier med stor styrka i förhållande till sin storlek. Det är en egen erkänd ras, inte samma ras som american staffordshire terrier, bullterrier eller american bully. För rätt ägare kan den vara en nära och aktiv sällskapshund, men valet bör bygga på individens temperament, hundmöten och familjens förmåga att hantera en stark och snabb hund – inte på smeknamn eller stereotyper.

- **Ursprung:** Storbritannien, med rötter i Midlands och Staffordshire
- **Rasgrupp:** FCI grupp 3, terrier
- **Mankhöjd:** 35,5–40,5 cm för både hanar och tikar
- **Vikt:** 12,7–17 kg för hanar och 11–15,4 kg för tikar
- **Päls:** kort, slät och tätt liggande
- **Passar bäst hos:** en ägare som vill träna belöningsbaserat, kan läsa hundens signaler och har en genomtänkt plan för hundmöten, motion och återhämtning

Rasstandarden beskriver en intelligent, tillgiven, modig och pålitlig hund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för varje individ. Uppväxtmiljö, hälsa, erfarenheter och nedärvda egenskaper påverkar vardagen. En förstagångsägare kan lyckas väl om personen är beredd att träna vardagskontroll och förebygga svåra situationer.

## Utseende och päls

En Staffordshire bullterrier ska förena muskelkraft med balans, smidighet och fria rörelser. Bröstkorgen är bred, kroppen kompakt och huvudet kort och djupt med bred skalle. Mer vikt är inte ett tecken på bättre rastyp. Höjd och vikt ska passa ihop, och en hund som blir för tung förlorar den rörlighet som hör till rasen.

Standarden anger 35,5–40,5 cm i mankhöjd. Hanar ska väga 12,7–17 kg och tikar 11–15,4 kg. Vikten i överkant är inte ett mål i sig; hull, muskler, kön och kroppsbyggnad måste bedömas tillsammans.

Pälsen är kort, slät och tätt liggande. Ta bort lösa hår och anpassa bad efter hundens behov i stället för ett fast schema. Klåda, återkommande rodnad eller tasslickande ska inte avfärdas som ett vanligt pälsproblem.

Godkända färger är röd, fawn, vit, svart eller blå, med eller utan vitt, samt alla nyanser av brindle med eller utan vitt. Leverfärg och svart med tanteckning är enligt standarden absolut oönskade. Blått är en godkänd färg, men färg bör aldrig väga tyngre än hälsa, temperament och en genomtänkt kombination.

Rasen har ett förhållandevis kort huvud, men andningen ska vara fri och tyst. Återkommande snörvlande, tydligt andningsljud vid måttlig aktivitet eller kraftig snarkning under sömn ska inte förklaras bort som normalt för rasen. Det är funktion som avgör om huvud och luftvägar fungerar bra.

## Temperament och personlighet

Staffordshire bullterrier förväntas vara tillgiven mot människor, modig och mentalt stabil, men svenska mentalbeskrivningar visar stor variation. En hund kan vara öppen och energisk, mer avvaktande eller snabbt bli överväldigad. Vardagliga exempel från föräldrar och nära släktingar är därför mer värdefulla än påståenden om hur rasen “alltid” är.

Ett intensivt och långvarigt hälsande bevisar inte trygg socialitet; det kan också handla om hög upphetsning eller social stress. Hunden behöver kunna återfå lugnet och avstå från kontakt. Aggressivitet mot människor och extrem skygghet hör inte till rasidealet och ska tas på allvar.

Hundens inställning till människor säger inte hur den fungerar med andra hundar. Rasens historia och den variation som rasklubben beskriver gör det klokt att välja lekkamrater och att inte räkna med att en vuxen hund trivs i en okänd grupp eller hundrastgård. Alla Staffordshire bullterrier är inte hundaggressiva; faktisk lekstil, förmåga att avbryta, spänningsnivå och erfarenheter ska styra – inte könsregler eller en rasetikett.

BPH, MH och mentalindex kan ge värdefull information om föräldradjur och släktingar, men förutsäger inte hela valpens personlighet. Fråga hur hundarna reagerar på överraskningar, människor, hantering, skottljud och hundmöten, och hur snabbt de återhämtar sig.

Smeknamnet “nanny dog” är ingen säkerhetsbedömning. Även en mycket människokär hund kan bli stressad, ha ont eller reagera snabbt. Barn och hund ska därför alltid ha en närvarande vuxen som kan läsa situationen och avbryta i tid.

## Träning och motion

Staffordshire bullterrier behöver regelbunden rörelse, mental aktivitet och återhämtning, men det finns ingen bestämd motionstid som passar alla. En bra vecka kan innehålla promenader i olika miljöer, fri rörelse på säkert område, nosarbete, korta träningspass och lugna dagar. Mängden anpassas efter ålder, kondition, hälsa, temperatur, intensitet och återhämtning.

Belöningsbaserad träning passar rasens energi och vilja att samarbeta. Prioritera sådant som gör vardagen säker: följsamhet i koppel, inkallning eller långlina, att kunna passera hundar, släppa en aktivitet, hälsa lugnt, vänta, hanteras och koppla av. Målet är inte blind lydnad utan en hund som kan fatta bra beslut även när den blir ivrig.

Social träning betyder inte att hunden måste leka med alla. Några väl valda hundrelationer, tydliga pauser och kontrollerade möten ger ofta bättre förutsättningar än en stökig hundrastgård. Avsluta om kroppen blir stel, leken ensidig, intensiteten bara ökar eller någon hund försöker komma undan. Träna gärna lugn närvaro på avstånd i stället för att alltid gå fram.

Valpar ska få utforska, leka och bygga kroppskontroll utan långa, ensidiga eller tvingande motionspass. För vuxna hundar kan exempelvis nosework, lydnad, rallylydnad och anpassad agility ge både tankeuppgifter och samarbete. Belastningen ska ökas stegvis.

Vid värme eller hård aktivitet ska hundens andning och återhämtning styra. Sök veterinär om hunden får tydligt ansträngd eller ljudlig andning, blir ostadig eller har svårt att återgå till normal andning. Sådana tecken ska inte accepteras som en del av rasens utseende.

## Hälsa

Allergi och atopiska hudproblem är ett av de viktigaste aktuella hälsoområdena för Staffordshire bullterrier i Sverige. Fråga därför inte bara om en förälder har ett testresultat, utan om klåda, öronproblem, tassbesvär och andra hudproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. Återkommande hudsymtom kan påverka både välfärd och vardag under lång tid.

Rasklubbens nuvarande arbete lyfter även leder och rörelser, särskilt höfter, armbågar och knän, samt ögon, tänder, bett och andning. Hornhinneskador och felplacerade ögonhår förekommer, och felställda hörntänder kan skada vävnad i munnen. Be att få se hur föräldradjuren rör sig och andas i vanlig aktivitet, inte bara när de står uppställda.

Hälsokrav och rekommendationer är inte samma sak. SKK:s registreringsregler för 2026 ställer inget särskilt krav på att föräldrar till Staffordshire bullterrier ska ha ett visst hälsotestresultat. Rasklubbens aktuella avelsstrategi rekommenderar däremot att båda föräldrarna har resultat för höftleder, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt känd mental status genom BPH eller MH. Som köpare bör du be om de faktiska resultaten även när de inte är ett villkor för registrering.

L2Hga och HC är två skilda recessivt nedärvda sjukdomar med DNA-test. SKK registrerar L2Hga-resultat centralt på nivå 1 i hälsoprogrammet. En anlagsbärare är inte sjuk av den aktuella recessiva varianten, men får bara paras med en hund som är testad fri. En hund som har ärvt sjukdomsvarianten från båda föräldrarna ska inte användas i avel. Kontrollera hundens identitet, provdatum och resultat för kombinationen. Ett DNA-test säger inget om allergi, leder, andning eller allmän hälsa.

Rasklubben avråder i sin nuvarande avelsstrategi från kombinationerna blå med blå och vit med vit. Det är ett råd om avelskombinationer, inte ett bevis på att varje blå eller vit hund är sjuk. Välj aldrig valp främst efter en ovanlig färg och acceptera inte sämre dokumentation för att få ett visst utseende.

## Historia och ursprung

Staffordshire bullterrier utvecklades i engelska Midlands och området kring Staffordshire ur äldre hundar av bull- och terriertyp. Bakgrunden omfattar tidens blodiga djurhetsningar och hundkamper. När hetsning mot fastbundna djur förbjöds 1835 fortsatte hundkamper olagligt, samtidigt som hundarna också levde nära sina ägare. Historien bör beskrivas öppet, men den gör inte varje modern hund aggressiv och den får inte användas för att romantisera riskfyllda beteenden.

Arbetet med en enhetlig ras tog fart under 1900-talet. Brittiska kennelklubben erkände Staffordshire bullterrier den 25 maj 1935. Det lade grunden för en skriven standard och mer organiserad avel med fokus på en stark, smidig och stabil terrier. Den första kända importen till Sverige kom 1962.

Dagens ras ska bedömas utifrån nutida funktion, hälsa och temperament. Historiken förklarar varför kraft, uthållighet och hundmöten förtjänar särskild uppmärksamhet, men den ersätter aldrig en bedömning av den enskilda hunden.

## Att leva med rasen

Staffordshire bullterrier kan bo med barn, men ingen hund är barnvakt. En vuxen ska styra kontakten, hunden ska få vara ostörd vid sömn och mat, och både barn och hund behöver kunna lämna situationen. Barn ska inte klättra på, hålla fast eller ta saker från hunden.

Samliv med en annan hund, katt eller mindre djur måste bedömas individuellt. Tidigare lugnt samliv är positiv information men ingen framtida garanti. Introducera djuren gradvis, använd fysisk avskiljning när ingen kan övervaka, ge katten höga eller separata reträttvägar och avbryt jakt, fixering eller upptrappning tidigt.

Lägenhetsboende kan fungera om hunden får sitt behov av aktivitet, rastning och återhämtning tillgodosett och om ägaren kan hantera ljud och möten i trapphus och entréer. Träna ensamhet stegvis och följ hundens beteende, gärna med kamera. Det finns ingen särskild ensamtid som passar hela rasen. En stängd bur får inte användas som vardaglig förvaring eller vanlig lösning på ensamhetsproblem i Sverige.

Inför ett köp bör du be om mer än en lista med testnamn:

- Kontrollera hundens registrerade ras och härstamning så att den inte blandas ihop med andra bull- och terrierraser.
- Be att få se resultaten för höfter, armbågar, ögon, L2Hga och HC samt få den planerade kombinationen förklarad.
- Fråga om hud, öron, tassar, tänder, bett, andning och rörelser hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor.
- Gå igenom BPH, MH eller mentalindex tillsammans med konkreta exempel från vardagen och hundmöten.
- Ta reda på varför uppfödaren valt just dessa två hundar och vilka svagheter kombinationen är tänkt att förbättra.

Den viktigaste frågan är inte om rasen är “snäll” eller “tuff”, utan om hundens egenskaper passar ditt hem och om du kan ge den säker träning, lagom aktivitet, vila och lämpligt sällskap.

Staffordshire bullterrier

The Staffordshire Bull Terrier Club of Great Britain

American Kennel Club (AKC) - Though not EU, it is a well-established source

Staffordshire bullterrier är en kompakt, muskulös engelsk terrier med kraftig kroppsbyggnad och kort, lättskött päls. Den är känd för sin djupa kärlek till människor, särskilt barn, och är livlig och känslig. Den behöver daglig motion, positiv träning, tåliga tuggleksaker och nära gemenskap med sin familj.

## Snabbfakta

Continental Bulldog är en medelstor, kraftfull och rörlig bulldogg från Schweiz. Rasen togs fram som sällskaps- och familjehund genom korsningar mellan engelsk bulldogg och old english bulldog. Den hör till FCI grupp 2 och är provisoriskt, inte definitivt, erkänd av FCI sedan 2022. Den nu gällande internationella rasstandarden publicerades 2026.

- **Användning:** sällskaps- och familjehund
- **Mankhöjd:** hanar 42–50 cm, tikar 40–48 cm
- **Vikt:** normalt 20–30 kg beroende på storlek; standardens riktmärken är cirka 30 kg för hanar och 25 kg för tikar
- **Kroppsbyggnad:** atletisk och nästan kvadratisk, men kroppen ska vara ungefär 20 procent längre än mankhöjden
- **Päls:** kort, tät, slät och glansig; vissa hundar saknar underull
- **Temperamentsideal:** uppmärksam, självsäker och vänlig, varken aggressiv eller skygg
- **Viktig hälsokontroll:** andning och ögonlock behöver bedömas hos den enskilda hunden; rasens avelsmål är inte en garanti för problemfri andning

Rasen passar bäst hos den som vill ha en social och aktiv hund. Den kompakta kroppen får inte tolkas som att hunden bara behöver korta rastningar. En blivande ägare behöver samtidigt granska andning, ögon och dokumenterade hälsoundersökningar lika noggrant som temperament och utseende.

## Utseende och päls

Continental Bulldog ska se ut som en atletisk bulldogg, inte som en extremt kortnosig eller tung hund. Kroppen är kompakt och muskulös men hunden ska röra sig med jämna, flytande steg. Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd är ungefär 1:1,2, vilket betyder att hunden är något längre än hög. De officiella höjdintervallen är 42–50 cm för hanar och 40–48 cm för tikar.

Huvudet är kraftigt utan att hud och rynkor ska överdrivas. Nosen ska vara helt svart, med stora och väl öppna näsborrar. Nosryggen ska normalt motsvara ungefär en tredjedel av huvudets längd, med en fjärdedel som tolererad nedre gräns. Det är en viktig funktionsdetalj: ett rastypiskt huvud får inte byggas på bekostnad av fria luftvägar. Ögonen ska varken vara insjunkna eller utstående, och ögonlocken ska sluta tätt utan synlig irritation.

Den gällande FCI-standarden från 2026 tillåter fawn i nyanser från sand till rött, brindle och svart. Färgerna kan förekomma med olika mycket vitt eller mörk mask, och vitt kan vara grundfärg med tecken i de tillåtna färgerna. Äldre uppgifter om att alla färger med svart nos är godkända är därför inte längre aktuella.

Pälsen är kort, åtliggande och lätt att överblicka. Borsta och bada när hunden faktiskt behöver det i stället för efter ett fast veckoschema. Kontrollera samtidigt hud, tassar, öron och eventuella ansiktsveck. Ihållande rodnad, fukt, klåda eller återkommande irritation bör bedömas av veterinär, inte bara döljas med tätare rengöring.

## Temperament och personlighet

En typisk Continental Bulldog ska vara uppmärksam, självsäker och vänlig. Det beskriver rasens målbild, inte ett löfte om hur varje valp blir. Arv, tidiga erfarenheter, miljö, träning och hälsa påverkar hur en vuxen hund reagerar på människor, hundar och nya situationer.

Rasen utvecklades för att leva nära människor och kan uppskatta att följa med på familjens aktiviteter. Den kraftiga kroppen och lekfullheten gör dock att lugn vardagsträning är lika viktig som social kontakt. Träna tidigt på att hälsa med tassarna i marken, vänta vid dörrar, lämna föremål och koppla av när inget händer. Det hjälper både i ett hem med barn och i möten med besökare.

Continental Bulldog kan fungera som första hund för en påläst ägare som vill träna konsekvent och belöningsbaserat. Rasen är ett sämre val för den som söker en hund som nöjer sig med korta rastningar, kan lämnas ensam utan träning eller förväntas fungera i alla sociala situationer av sig själv. En vuxen hund på 20–30 kilo kräver dessutom att alla i hushållet kan hantera koppel, passeringar och upphetsade situationer säkert.

Bedöm föräldradjuren i vardagen om det är möjligt. Fråga hur de reagerar på främmande människor, hantering, hundmöten och återhämtning efter aktivitet. En allmän beskrivning som ”snäll familjehund” säger mindre än konkreta exempel och dokumenterad mentalbeskrivning.

## Träning och motion

Continental Bulldog behöver daglig fysisk aktivitet, nosarbete, inlärning och möjlighet att varva ned. Det finns ingen tillförlitlig minutregel som passar alla vuxna hundar, och valpens motion bör inte styras av den förenklade femminutersregeln. Ålder, kropp, underlag, intensitet, temperatur, andning och återhämtning ger bättre vägledning än ett fast tidsschema.

Variera promenader med lugnt nosarbete, kontaktövningar, kroppskontroll och korta träningspass. Belöna det beteende du vill se och öka svårigheten stegvis. Rasen kan vara både stark och engagerad, så koppelvana, inkallning, impulskontroll och förmåga att ligga still är praktiska grundfärdigheter. Hård korrigering eller träning som bygger på rädsla behövs inte och riskerar att försämra både trygghet och samarbete.

En växande valp mår bra av självvald lek, utforskande promenader och flera korta erfarenheter i vardagen. Undvik att upprepa hårda hopp, tvära stopp eller annan belastning som valpen inte är förberedd för, men gör inte normal rörelse till något farligt. Öka aktivitet gradvis och se till att valpen kan vila ostört.

Andningen ska vara tyst även när hunden rör sig snabbt enligt rasstandarden. Avbryt och låt hunden svalka sig om andningen blir ansträngd, återhämtningen drar ut på tiden eller hunden tappar tempo och vilja. Var särskilt försiktig i värme. Upprepade andningsljud, bukandning, andning med öppen mun vid liten ansträngning, överhettning eller svimning är varningssignaler som kräver veterinärbedömning.

## Hälsa

Rasens svenska population är ännu för liten för att sjukdomsförekomst ska kunna bedömas säkert. Det gör det missvisande både att kalla rasen problemfri och att presentera en lång diagnoslista som om alla tillstånd vore vanliga. Andning och ögonlock är de tydligast dokumenterade riskområdena, medan leder, DNA-resultat och mentalitet ingår i rasklubbens avelsrekommendationer.

Continental Bulldog är kortskallig och finns med i SKK:s instruktioner för att motverka exteriöra överdrifter. Där pekas ansträngd eller ljudlig andning ut tillsammans med för kort nos, knipna näsborrar och trånga luftvägar. Felaktigt formade ögonlock är det andra namngivna riskområdet. I rasstandarden är andningsljud i vila eller rörelse samt inåt- eller utåtrullade ögonlock diskvalificerande fel.

Sedan maj 2026 kan Continental Bulldog undersökas med RFG-S i Sverige. Veterinären bedömer bland annat näsborrar och andning före och efter fysisk belastning, och resultat för SKK-registrerade hundar kan ses i SKK:s offentliga register. Be om föräldrarnas resultat och titta även på hur hundarna faktiskt andas och återhämtar sig. Ett testresultat är viktig information, men ersätter inte observation över tid.

Det är också viktigt att skilja krav från rekommendationer. I SKK:s registreringsregler för 2026 finns inget rasspecifikt krav på HD- eller ED-status för Continental Bulldog, och gruppens uttryckliga RFG-S-krav gäller engelsk bulldogg. Rasens svenska avelsstrategi rekommenderar däremot känd HD- och ED-status, DNA-resultat för cystinuri och DVL2 samt genomförd BPH. Det är relevanta uppgifter att fråga efter, men de ska inte beskrivas som obligatoriska SKK-test för rasen.

Be uppfödaren visa originalresultat och förklara hur de två föräldradjurens resultat har vägts samman. Fråga också om andning, ögon, hud, urinvägsproblem och rörelse hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor. För cystinuri och DVL2 behöver du få veta exakt vilken variant som testats och hur resultatet påverkar parningen; orden ”DNA-testad” eller ”hälsotestad” räcker inte på egen hand.

## Historia och ursprung

Continental Bulldog är en ung schweizisk ras med en tydligt dokumenterad start. Den schweiziska kennelorganisationen gav år 2000 uppfödaren Imelda Angehrn tillstånd att korsa engelsk bulldogg med old english bulldog. Den första kullen av de så kallade Pickwick-korsningarna föddes sommaren 2001.

Avelsprogrammets mål var en medelstor bulldogg med bättre rörelseförmåga, tyst andning samt naturlig parning och valpning. Dessa var mål för avelsarbetet, inte garantier för varje hund som föds. När projektet utvecklades till en egen ras gav den schweiziska kennelklubben den 15 september 2004 klartecken till fortsatt avel under namnet Continental Bulldog. Den schweiziska rasklubben bildades samma år.

FCI accepterade rasen på provisorisk basis den 30 mars 2022. Provisorisk status innebär att rasen är internationellt upptagen av FCI men ännu inte definitivt erkänd. Den nu gällande officiella standarden är daterad februari 2026 och publicerades i mars samma år. Den tidslinjen är mer korrekt än att bara skriva att rasen blev fullt FCI-erkänd 2022.

## Att leva med rasen

Continental Bulldog kan trivas i många typer av hem om vardagen rymmer aktivitet, återhämtning, träning och regelbunden uppföljning av hälsan. Bostadens storlek avgör mindre än hur hunden fungerar med ljud, trappor, besök, hundmöten och ensamhet. En lägenhet kan fungera, men återkommande skällande eller oro behöver tränas och hanteras; rasnamnet lovar inte en tyst hund.

Barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en viloplats där den får vara ifred. Den fysiska styrkan gör att även vänlig lek kan bli omtumlande för ett litet barn. Lär därför både barnet och hunden tydliga gränser och avbryt innan leken blir för intensiv.

Samma försiktighet gäller andra djur. Vissa individer lever väl med hundar eller katter, medan andra behöver större avstånd och mer styrda introduktioner. Utgå från den aktuella hundens erfarenheter och beteende, håll de första mötena lugna och separera djuren när ingen kan övervaka dem. Socialisering förbättrar förutsättningarna men garanterar inte ett visst resultat.

Ensamhet tränas från mycket korta, lugna stunder och ökas först när hunden är trygg. En valp kan inte förväntas vara ensam som en tränad vuxen hund, och även vuxna skiljer sig mycket åt. Ordna hjälp om vardagen kräver längre frånvaro än hunden klarar utan stress.

Inför ett köp bör du kunna svara ja på tre frågor: Kan du ge hunden varierad aktivitet utan att ignorera andning och värme? Kan du hantera en kraftfull vuxen hund med lugn, belöningsbaserad träning? Kan uppfödaren visa dokumenterade resultat för föräldrarnas andning, ögon, leder, DNA och mentalitet? Om någon del saknas är det klokt att vänta på en bättre dokumenterad kombination.

Continental Bulldog

Continental Bulldog Club of Great Britain

Deutscher Continental Bulldog Club (Germany)

Societé Centrale Canine (France)

Denmark Continental Bulldog Club

Continental bulldog är en medelstor, atletisk bulldogsliknande sällskapshund som avlats fram i Europa för bättre hälsa och rörelser. Den har en kort, lättskött päls i många olika färger, ett vänligt och stabilt temperament, behöver regelbundna promenader och mental stimulans och blir i regel omkring 10–12 år gammal.

Vi bedriver uppfödning av Staffordshire Bullterrier och Continental Bulldog i liten skala i hemmiljö.
Vår målsättning med uppfödningen är att avla fram sunda, lyhörda familjehundar med bra mentalitet och fysik som passar lika bra i familjens vardag som inom olika hundsporter.
Ett vackert utseende som platsar bra i utställningsringen är även det prioriterat i min avel. För mig är en god kontakt med mina valpköpare väldigt viktig.
Jag är utbildad hundinstruktör och driver tre hunddagis

Tadpoles

Jag driver en småskalig uppfödning av Australian Shepherds i Norra Dalsland tillsammans med min sambo. Våra hundar lever med oss som familjehundar. Vår målsättning är att föda upp friska, sociala och trevliga Australian Shepherds lämpade för arbete, kombinerat med en bra exteriör. Våra hundar lever ett mycket aktivt liv hemma på gården och tränar en hel del nose work. Vår uppfödning vänder sig till valpköpare som är intresserade av en träningskompis för livet.

Hunduppfödare

För köpare

För säljare

Verktyg

Hundar

Katter

Get a Pet