## Snabbfakta

Bichon havanais är en liten FCI-erkänd sällskapshund i grupp 9. FCI anger Kuba som ursprungsland och beskriver hur hundtypen kom dit från västra Medelhavsområdet. Rasstandarden anger 23–27 centimeters mankhöjd med två centimeters tolerans åt båda håll, men inget officiellt viktintervall. Bedöm därför vuxenstorlek utifrån höjd, kroppsbyggnad, hull och föräldrar snarare än ett utlovat antal kilo.

Standardens ideal är en uppmärksam, tillgiven, gladlynt, vänlig och lekfull hund. Det är ett avelsmål, inte en garanti för hur varje individ fungerar med barn, främmande människor eller andra djur. Svensk BPH-data visar tvärtom en tydlig beteendevariation inom rasen.

Den långa pälsen är rasens största vardagsåtagande. Den behöver genomkammas ända ner till huden och kan kräva tät skötsel, särskilt under bytet från valp- till vuxenpäls. Lite eller ingen underull gör inte bichon havanais allergifri; allergener från hunden finns bland annat i hud och saliv och varierar mellan individer.

## Utseende och päls

Bichon havanais ska vara liten, lågbent och robust utan att bli tung eller orörlig. Kroppslängden ska förhålla sig till mankhöjden ungefär som 4:3. Frambenen ska vara raka och parallella, och rörelserna lätta, spänstiga och riktade framåt. När du bedömer en hund bör du kunna se en fri gång utan tydlig hälta, sned belastning eller framben som böjer sig kraftigt utåt. Den rikliga pälsen får inte dölja att kroppen behöver fungera.

Rasstandarden anger 23–27 centimeters mankhöjd. Den angivna toleransen utökar det tillåtna intervallet till 21–29 centimeter. Standarden anger ingen idealvikt. Två hundar med samma höjd kan därför väga olika beroende på benstomme, muskelmassa och hull. En hund nära yttergränsen är inte automatiskt bättre eller sämre, men RAS beskriver en utveckling mot större och tyngre hundar och betonar att dvärghundskaraktären ska bevaras.

En vuxen hunds täckhår ska enligt standarden vara mycket långt, omkring 12–18 centimeter, mjukt och rakt eller vågigt; det kan även bilda lockiga slingor. Underullen är svagt utvecklad och saknas ofta. Vitt, fawn, svart, havannabrunt, tobaksbrunt och rödbrunt förekommer, liksom fläckar och tanteckning i tillåtna färger. Låt inte färg väga tyngre än hälsa, mentalitet och funktion vid valet av valp.

Standarden vill se pälsen i naturligt skick och tillåter inte att utställningspälsen klipps jämn, med begränsade undantag vid tassar, panna och nos. Det är en regel om rastypiskt utseende, inte ett skäl att låta smärtsamma tovor sitta kvar. För en kam genom pälsen i små sektioner och kontrollera särskilt bakom öronen, i armhålorna, på benen och där sele eller halsband ligger. Hur ofta det behövs avgörs av pälsens längd, struktur, fukt och hur lätt den tovar; under pälsbytet kan en daglig genomgång vara nödvändig.

Vänj valpen stegvis vid kam, tasshantering, kloklippning och tandborstning och pausa om den blir rädd eller stressad. Bada när pälsen behöver rengöras och torka den noggrant. Borsta tänderna dagligen med hundtandkräm, eftersom små hundar oftare får problem med tandsten och tandlossning.

## Temperament och personlighet

Bichon havanais ska enligt standarden vara uppmärksam, vänlig och lekfull, men individernas sätt att möta världen varierar. Standardtexten beskriver ett önskat temperament. Den ska inte användas som bevis för att en valp automatiskt blir barnvänlig, tyst, orädd eller enkel för en förstagångsägare.

SKK:s BPH-analys från 2026 omfattar 233 beskrivna bichon havanais. Bland de deltagande hundarna fanns stor variation i hur intensivt de hälsade på främmande människor, hur mycket de lekte, hur nyfikna de var och hur de reagerade på ostadiga underlag. Många visade låg social rädsla och inget hot mot främmande, men underlaget omfattade bara cirka 1,5 procent av svenskfödda hundar från de analyserade födelseåren. Resultatet beskriver alltså de deltagande hundarna, inte varje bichon havanais.

BPH är en beskrivning, inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på. Be att få se föräldrarnas hela resultat och titta på de enskilda reaktionerna. Möt valpens mamma i hemmiljö och observera om hon kan hälsa, avstå från kontakt och återhämta sig efter något oväntat utan långvarig rädsla eller stress.

Med barn behövs vuxentillsyn och en fredad viloplats. Den lilla kroppen kan skadas av hårdhänt lek även om hunden själv söker kontakt. Möten med hundar och katter ska ske stegvis, med avstånd, flyktvägar och möjlighet att skilja djuren åt. Tidigare erfarenheter och den enskilda hundens sociala färdigheter väger tyngre än rasnamnet.

## Träning och motion

Bichon havanais behöver daglig rörelse, mental aktivitet och träning i att kunna varva ner. Det finns inget välgrundat minuttal som passar alla. Anpassa promenader, lek och annan belastning efter ålder, kondition, hälsa, väder och hur hunden återhämtar sig.

Rasen är framtagen för sällskap och brukar uppskatta samarbete. Nosarbete, trick, vardagslydnad, rallylydnad och anpassad agility kan ge bra variation, men tävling är inget krav. Prioritera inkallning, följsamhet i koppel, att vänta, lämna föremål, kunna bli undersökt och koppla av trots att något händer runtomkring. Använd belöningsbaserad träning med tydliga kriterier och undvik fysiskt eller psykiskt tvång.

Uppmärksamheten kan visa sig som skall när någon går i trapphuset eller när hunden förväntar sig aktivitet. Förebygg genom att minska onödig vakt vid fönster och dörr, belöna lugn och ge hunden en tydlig alternativ uppgift. Träna också pälsvård och korta stunder av ensamhet som egna färdigheter från början. Rumsrenhet byggs med täta möjligheter att gå ut, uppsikt och belöning, inte med straff eller antagandet att rasen är svårtränad.

## Hälsa

Det svenska RAS-dokumentet beskriver bichon havanais som en förhållandevis frisk ras, men ett tryggt valpköp kräver att rekommendationer och faktiska resultat kontrolleras. I de nuvarande SKK-registreringsreglerna finns inget rasbundet nivå 2- eller 3-krav på patella, ögon eller hjärta för bichon havanais. Det betyder inte att kontrollerna saknar betydelse. Rasklubbens rekommendationer är mer omfattande och måste skiljas från formella villkor för att registrera en kull.

Rasklubben rekommenderar att avelsdjur patellaundersöks efter ett års ålder och har resultat utan anmärkning. Den rekommenderar också ögonlysning ungefär årligen från ett års ålder till minst sex år, med ett resultat som inte är äldre än ett år vid parning, samt hjärtundersökning utan anmärkning före parning. Rekommendationerna är ett villkor för rasklubbens valphänvisning, men är inte samma sak som ett SKK-registreringskrav.

Be om hundarnas registreringsnummer och kontrollera resultat, datum och faktisk status i SKK Avelsdata. Ordet ”hälsotestad” räcker inte. Patellastatus registreras från tolv månaders ålder och graderas från 0, normal, till 3, permanent luxerad knäskål. Även ett bra individuellt resultat bör läsas tillsammans med uppgifter om föräldrar, syskon och tidigare avkommor, eftersom familjebilden ger mer information än en enda undersökning.

Raka framben och fri rörelse är viktiga för hälsan, inte bara för utställningsresultat. RAS lyfter krokiga framben, enstaka fall av förkortat armbågsben, så kallad short ulna, samt ryggsmärta och diskbråck. En studie av 355 norska havanaiser fann ett samband mellan en FGF4-variant på kromosom 18 och benlängd/frambensform. Studien visar ett samband i den undersökta populationen, men inte att varje hund med varianten får kliniska besvär eller att ett visst DNA-test är ett svenskt krav.

Se därför hunden gå och vända, kontrollera att frambenen belastas jämnt och fråga om hälta, smärta, ryggproblem och operationer i nära släkt. Fråga även om återkommande ögonproblem, blåsljud och långvarig klåda eller andra hudbesvär, eftersom RAS tar upp dessa områden. En veterinär ska bedöma symtom; en uppfödare bör kunna visa vad som faktiskt har undersökts och varför.

## Historia och ursprung

Bichon havanais har en dokumenterad koppling till både västra Medelhavsområdet och Kuba. FCI-standarden beskriver hur små sällskapshundar utvecklades längs Spaniens och Italiens kuster och tidigt fördes till Kuba av italienska sjökaptener. Kuba anges som ursprungsland, medan FCI har ansvaret för standarden.

De äldre kubanska blodslinjerna försvann på ön, men efterkommande hundar överlevde i USA och användes för att bygga upp den moderna populationen. Det svenska RAS-dokumentet beskriver en mycket liten grundarpopulation, vilket förklarar varför genetisk variation och återhållsam användning av enskilda avelsdjur fortfarande är viktiga frågor. Det är bättre dokumenterat än berättelser om att rasen skulle vara Kubas officiella nationalhund eller ha ett exakt känt grundarår.

De första hundarna av rasen importerades och registrerades i Sverige 1988, och de första svenska kullarna registrerades 1989. Sedan dess har bichon havanais vuxit kraftigt som sällskapshund.

## Att leva med rasen

Bichon havanais kan fungera i många typer av hem om ägaren har tid för pälsvård, daglig aktivitet och träning. Lägenhet är inte automatiskt ett problem, men ljud i trapphus, avstånd till rastplats och möjligheten att träna lugn behöver fungera. En trädgård ersätter inte promenader, miljöträning eller samvaro.

Ensamhet måste läras in gradvis. Börja med mycket korta stunder när hunden är trygg och öka först när den kan vila utan att skälla, vandra runt eller visa annan stress. En valp kan inte lämnas på samma villkor som en vuxen hund. Planera lösningen för arbetsdagar innan köpet.

Pälsvården bör provas i praktiken före beslutet. Be uppfödaren visa hur en kam förs hela vägen till huden, hur lång tid en full genomgång tar och hur pälsen förändras under unghundsperioden. Om familjen inte kan hålla pälsen fri från tovor behöver den en annan skötselplan i samråd med en kunnig hundfrisör; rastypiskt utseende får aldrig gå före hundens välfärd.

Inför köp bör du träffa valpen med mamman där hundarna bor och kontrollera registreringsnummer, stamtavla och identitet. Jämför föräldrarnas patella-, ögon- och hjärtresultat med rasklubbens aktuella rekommendationer och fråga om mentalitet, framben, rygg och hud i nära släkt. En svenskfödd valp ska vara minst åtta veckor vid leverans och ha ett veterinärbesiktningsintyg som då är högst sju dagar gammalt.

Det bästa valet är inte automatiskt den minsta, fluffigaste eller mest framåt valpen. Välj en hund från föräldrar som rör sig obehindrat, har dokumenterade undersökningar, återhämtar sig väl och kan hanteras lugnt. Det säger mer om den framtida vardagen än färg, en marknadsförd vikt eller etiketter som ”allergivänlig” och ”perfekt familjehund”.

Bichon havanais

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Norwegian Kennel Club

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Bichon havanais är Kubas nationella sällskapshund i miniatyrformat – en robust och livlig följeslagare med lång, silkig päls som fäller mycket lite. Den är tillgiven, människoorienterad och passar både familjer, lägenheter och villor. Den behöver regelbunden pälsvård, dagliga promenader, lek och mental stimulans, och trivs inte med att lämnas ensam under längre perioder.

Casa Bichons

## Snabbfakta

- Tibetansk terrier är trots namnet ingen terrier till funktion. FCI placerar rasen bland sällskapshundar, men bakgrunden omfattar både herdearbete och varnande vaktuppgifter i Tibet.
- Hanar ska vara 36–41 cm i mankhöjd och tikar något mindre. FCI-standarden anger ingen officiell vikt, så föräldrarnas och andra vuxna släktingars faktiska storlek ger bättre vägledning än ett löfte om ett visst antal kilo.
- Rasen ska vara robust, medelstor, långhårig och i stort sett kvadratisk. De stora tassarna är runda och flata, och rörelserna ska vara smidiga med god räckvidd och kraft.
- Pälsen är dubbel och kan ha många färger. Chokladbrunt, leverfärg och merle är däremot inte tillåtna enligt standarden.
- Rasidealet är livligt, vänligt, alert och intelligent. Hunden kan hålla tillbaka sin tillgivenhet mot främmande, men överdriven skygghet är inte ett önskat rasdrag.
- Tibetansk terrier passar bäst hos den som vill ha en nära sällskapshund, kan lägga tid på pälsvård och träning och är beredd att kontrollera hälsodokument i stället för att nöja sig med att föräldrarna är ”testade”.

## Utseende och päls

Tibetansk terrier ska vara stark och kompakt utan att bli tung. Kroppslängden från skulderled till svansrot ska motsvara mankhöjden. Huvudet är rikligt behårat och ögonen är stora, mörkbruna och brett placerade. Svansen är väl behårad, sitter ganska högt och bärs i en båge över ryggen; en knyck nära svanstippen är tillåten.

Det långa håret i ansiktet får falla framåt, men ska inte täcka ögonen eller hindra hundens syn. Det är en viktig kontroll i vardagen. Om hunden går in i saker, tvekar vid trappor eller inte kan läsa andra hundars signaler ska man inte avfärda det som rasens typiska lugg. Dela på eller sätt upp pälsen så att hunden ser, och låt veterinär bedöma nytillkomna synproblem.

Underullen är fin och ullig. Täckhåret ska vara rikligt, fint och långt, men varken silkeslent eller ulligt. Det får vara rakt eller vågigt, inte lockigt. Tillåtna färger omfattar bland annat vitt, guld, crème, grått, rökfärgat, svart, flerfärgat och trefärgat. Påståendet att alla färger är godkända stämmer alltså inte: choklad, lever och merle är undantagna.

Pälsvården behöver vara grundlig, men samma kalender passar inte varje hund. Unghundens pälsbyte, full pälslängd, fukt, smuts och aktivitet påverkar hur snabbt tovor bildas. Arbeta igenom pälsen från huden med fingrar och kam, särskilt bakom öronen, i armhålorna, ljumskarna, skägget, tassarna och där sele eller halsband ligger an. Kammen ska kunna löpa igenom utan att huden dras. Bada när pälsen är smutsig eller svår att reda ut och torka ända ned till huden. Vänj valpen stegvis vid borstning, föning, tasshantering och att stå eller ligga stilla.

## Temperament och personlighet

Tibetansk terrier ska vara livlig, vänlig, utåtriktad, alert, intelligent och modig utan att vara skarp eller stridslysten. Standarden säger samtidigt att rasen kan vara återhållsam med sin tillgivenhet mot främmande. Det betyder inte att rädsla, hotfullhet eller oförmåga att återhämta sig efter en överraskning ska förklaras bort som ”typisk reservation”.

Skillnaderna mellan individer kan vara stora. Äldre svenska MH-data gav ett användbart historiskt rasgenomsnitt, och en enkät bakom RAS 2018 beskrev både överdriven reservation och problem med ensamhet hos vissa hundar. Materialet gäller äldre årskullar och kan inte förutsäga en valp i dag.

Träffa därför tiken och gärna flera vuxna släktingar. Se hur de reagerar när en främmande person kommer in, när någon tar i tassar och päls och när något oväntat händer. En lämplig vuxen hund behöver inte söka kontakt med alla, men ska kunna hantera situationen utan att fastna i rädsla, skall eller försvar. Fråga också hur helsyskon och tidigare avkommor fungerar hemma, på resa och vid veterinärbesök.

## Träning och motion

Tibetansk terrier behöver rörelse, nosarbete, inlärning och återhämtning varje dag, men inget bestämt antal timmar gäller för alla. En vuxen hund kan trivas med promenader i varierad terräng, sök, spår, rallylydnad, agility på lämplig nivå eller annan träning där den får tänka och samarbeta. Anpassa mängden efter ålder, hälsa, kondition och hur väl hunden kommer ned i varv efteråt.

Prioritera färdigheter som gör vardagen enkel:

- följsamt koppelgående och säker inkallning, först i kontrollerade miljöer
- att kunna passera människor och hundar utan att varje möte blir en hälsning eller larmsituation
- en tydlig viloplats och förmåga att koppla av efter aktivitet
- frivillig hantering av päls, tassar, mun, ögon och öron
- att vänta vid dörrar, bilen och innan den får hälsa
- korta stunder av ensamhet som byggs upp utan oro

Belöningsbaserad träning ger tydliga svar utan onödiga konflikter. Rasen kan lära sig snabbt men behöver inte uppskatta långa, upprepade pass. Variera belöningen mellan mat, lek, nosande, avstånd och tillgång till en aktivitet. Om hunden blir allt mer ljudlig, rastlös eller har svårt att sova efter träningen kan enklare uppgifter, färre intryck och längre pauser vara mer hjälpsamt än ännu ett pass.

Valpar och unghundar ska få röra sig fritt och varierat på säkra underlag, men ska inte belastas med långa löprundor eller många upprepade hopp. Hälta, stelhet eller ovilja att röra sig behöver bedömas av veterinär.

## Hälsa

De bindande svenska registreringsreglerna och rasklubbens rekommendationer är inte samma sak. I SKK:s regler för 2026 finns registreringsförbud för avkomma efter en förälder som har PRA eller linsluxation. Rasens avsnitt kräver däremot inte en bestämd DNA-panel eller ett visst HD-resultat. En valpköpare behöver därför kontrollera både minimireglerna och det frivilliga hälsoarbetet.

Tibetanska Terriersällskapet anger att båda föräldrarna ska vara höftledsröntgade och helst ha HD A eller B. Om en hund med HD C används bör kullens beräknade HD-index vara minst 100. Rasen har svenskt HD-index, så be att få se varje förälders resultat och det beräknade kullindexet, inte bara beskedet att höfterna är röntgade.

Klubbens riktlinje är också att båda föräldrarna ska vara ögonlysta högst ett år före parning utan tecken på PRA eller linsluxation, med ett särskilt undantag för vissa äldre, upprepade ögonlysta och DNA-testade hundar. Be om datum, fullständigt utlåtande och tidigare resultat. PRA är ett samlingsnamn, och DNA-testen för PRA3 och rcd4 förklarar enligt klubben bara en del av rasens PRA-fall. Ett fritt resultat för en variant utesluter därför inte all PRA eller andra ögonsjukdomar.

Det finns DNA-test för bland annat primär linsluxation, PLL, och den sent debuterande neurologiska sjukdomen NCL. För dessa recessiva varianter är en bärare inte samma sak som en sjuk hund, men två bärare ska inte kombineras eftersom valpar då kan få två sjukdomsanlag. Kontrollera exakt sjukdom, variant, laboratorium och resultat för båda föräldrarna. Formuleringen ”DNA-testad” utan dokument säger för lite.

Renal dysplasi, tidigare kallad PNP, finns också i rasens hälsohistoria. RAS anger uttryckligen att det tidigare RD-DNA-testet inte är tillförlitligt och inte bör användas. Ett sådant resultat ska alltså inte presenteras som ett friskintyg. Fråga i stället om diagnostiserad njursjukdom hos föräldrar, syskon, tidigare avkommor och äldre släktingar.

En stor brittisk studie publicerad 2024 uppskattade medianlivslängden för tibetansk terrier till 13,8 år i den studerade gruppen. Resultatet beskriver brittiska hundar och är varken en prognos för en svensk valp eller en garanti för den enskilda hunden.

## Historia och ursprung

Tibetansk terrier kommer från Tibet, medan Storbritannien ansvarar för rasstandarden. Trots namnet är den inte en terrier. FCI beskriver en hund med bakgrund som herdehund och varnande vakthund för handelsresande, men klassificerar dagens ras som sällskapshund i grupp 9.

Den moderna europeiska historien är bättre dokumenterad än många berättelser om heliga lyckobringare. Den brittiska läkaren Agnes Greig mötte rasen i Indien 1922 och förde hundar till England under 1920-talet. Tibetansk terrier och lhasa apso registrerades länge tillsammans under namnet Lhasa Terrier, tills den brittiska kennelklubben skilde dem åt 1934.

År 1958 importerades två hundar från England till Sverige av Carin Slättne. Tibetanska Terriersällskapet grundades 1972. Där är historiken tydlig. Berättelser om att hundarna aldrig såldes, alltid gavs som lyckogåvor eller utförde särskilda räddningsuppgifter hör däremot till traditionen och är inte lika väl belagda.

## Att leva med rasen

Tibetansk terrier kan fungera i både lägenhet och hus om den får aktivitet, lugn och regelbunden pälsvård. Bostadens storlek avgör mindre än möjligheten att hantera trånga möten, ljud i trapphus, blöt päls och en hund som gärna uppmärksammar förändringar. Träna en viloplats och belöna hunden när den hör ljud utanför utan att fortsätta skälla.

Med barn krävs aktiv vuxennärvaro. Barn ska inte störa hunden när den äter, sover eller går undan, och päls eller svans får aldrig bli handtag i lek. En hund som vill lämna situationen ska ha en skyddad plats bakom grind eller i ett annat rum.

Samlevnad med andra hundar, katter och mindre djur bedöms individuellt. Introducera hundar lugnt, gärna på neutral plats. Ge katten egna höga platser och hundfria zoner och förhindra jakt från början. Tidig vana kan hjälpa, men ersätter inte tillsyn eller en bedömning av den enskilda hundens beteende.

Ensamhet tränas gradvis från mycket korta stunder. Öka först när hunden kan äta, vila och återgå till lugn. Ihållande skall, vandring, förstörande eller att hunden inte tar mat visar att steget är för svårt; det är inte ett bevis på trots.

En väl förberedd förstagångsägare kan lyckas om pälsarbetet, vardagsträningen och kontrollen av hälsodokument känns rimliga. Träffa vuxna släktingar, kontrollera HD-resultat och kullindex, läs ögonutlåtanden och be om DNA-resultat för varje namngiven variant. Välj uppfödare efter öppenhet om hela familjen – inte efter färg, frisyr eller en allmän försäkran om att linjen är frisk.

Tibetansk terrier

Verein für Deutsche Spitze (Germany)

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Norsk Kennel Klub (Norway)

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Medelstor, robust tibetansk ras med lång skyddande päls och snölika tassar, som en gång var munkarnas följeslagare. Lugn och mild inomhus, livlig och atletisk utomhus. En klok och självständig problemlösare som behöver vänlig, konsekvent träning, regelbunden pälsvård och nära gemenskap med familjen.

Lepadian's

## Snabbfakta

Chihuahua är en mexikansk sällskapshund och den minsta erkända hundrasen i världen. Den är liten nog att följa med nästan överallt, men behöver fortfarande uppfostran, motion och möjlighet att använda nos och hjärna som andra hundar.

- **Ursprung:** Mexiko
- **Användning:** sällskapshund i FCI grupp 9
- **Vikt enligt rasstandarden:** 1–3 kg, med 1,5–2,5 kg som idealvikt
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger inget höjdspann; Chihuahua bedöms efter vikt
- **Päls:** korthårig eller långhårig
- **Rastypiskt temperament:** kvick, alert, livlig och mycket modig
- **Viktig hälsokontroll:** knän, tänder, bett, ögon och skallens fontanell

”Teacup”, ”mini” och liknande ord är inte erkända storlekar eller egna varianter av Chihuahua. Det finns bara en viktstandard och två pälsvarianter. I rasstandarden är vikt under 1 kg eller över 3 kg diskvalificerande. En ovanligt liten hund tillhör fortfarande samma ras, och den låga vikten är inte i sig ett kvalitets- eller hälsobevis.

## Utseende och päls

Chihuahua ska vara kompakt och något längre än hög, med äppelformat huvud, stora upprättstående öron och en högt buren svans. Uttrycket ska vara vaket, men ögonen ska inte vara utstående och nospartiet får inte bli överdrivet kort.

Den korthåriga varianten har kort, mjuk och glänsande päls som ligger tätt mot kroppen. Den långhåriga har fin och silkig päls som är slät eller lätt vågig, med längre hår på bland annat öron, hals, ben och svans. Långhår betyder alltså inte att pälsen ska vara tung eller svallande; en alltför riklig päls är inte rastypisk.

Pälsvården är normalt enkel. Bada när hunden är smutsig och kamma den långhåriga varianten ungefär en gång i veckan, särskilt bakom öronen och i de längre behängen. Den korthåriga pälsen kan borstas vid behov. Passa samtidigt på att vänja hunden vid kontroll av klor, tänder, öron och ögon.

Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom merle. Merle är alltså inte en ovanlig godkänd färg hos Chihuahua, utan uttryckligen utesluten ur den internationella rasstandarden.

## Temperament och personlighet

En rastypisk Chihuahua är snabb i reaktionen, alert, livlig och modig. Den kan vara tydlig när något händer runt hemmet, men rädsla, aggressivitet eller oavbrutet skällande ska inte beskrivas som oundvikliga rasegenskaper. Den aktuella rasstandarden accepterar varken aggressivitet eller extrem skygghet.

Många individer är nära sin familj och uppmärksamma på nya människor, ljud och hundar. Hur det tar sig uttryck påverkas av arv, tidiga erfarenheter, hälsa och vad hunden har lärt sig. En Chihuahua som alltid bärs bort får färre tillfällen att öva lugna möten och röra sig i olika miljöer. Samtidigt ska en så liten hund inte tvingas hälsa eller utsättas för närgången lek för att ”vänja sig”. Bra socialisering betyder korta, trygga erfarenheter där hunden kan hålla avstånd och återhämta sig.

Rasen kan passa en förstagångsägare som vill träna vardagsfärdigheter och tar dess litenhet på allvar. Den passar sämre för den som söker en accessoar eller räknar med att liten kropp automatiskt betyder litet ansvar.

## Träning och motion

Chihuahua behöver daglig rörelse och mental aktivering, men det finns inget enda minutantal som passar varje hund. Ålder, kondition, underlag, väder och återhämtning är bättre vägledning än ett generellt promenadschema. En frisk vuxen Chihuahua kan uppskatta promenader, nosarbete, trick, vardagslydnad och anpassade hundsporter.

Träna stegvis med belöningsbaserade metoder. Prioritera inkallning, koppelvana, lugn hantering och att hunden kan avbryta skällande och komma till ro. Korta pass kan vara praktiska, men avsluta efter hundens koncentration i stället för efter ett fast antal minuter. Samma vänliga regler ska gälla för en liten hund som för en stor.

En Chihuahua bör normalt få promenera i stället för att bäras, så att den får den rörelse och miljöträning den behöver. Att bära hunden är rimligt i trängsel, vid skaderisk eller när den faktiskt behöver hjälp, men ska inte ersätta motion. Valpar behöver fler pauser och gradvis belastning; en vuxen hund som plötsligt inte vill gå eller blir halt bör undersökas i stället för att bara bäras vidare.

## Hälsa

De mest användbara hälsokontrollerna för Chihuahua gäller knän, mun och tänder samt en huvudform utan överdrifter. En lång lista över möjliga diagnoser hjälper mindre än att veta vad som ska kontrolleras hos föräldradjur, valp och vuxen hund.

- **Patellaluxation:** Knäskålen kan glida ur sitt normala läge och hälta eller ett avvikande rörelsemönster kan vara tecken. För en kull som ska registreras i SKK måste båda föräldradjuren ha officiell patellastatus från en undersökning gjord tidigast vid ett års ålder och före parning. Be att få se resultaten i SKK:s register och kontrollera alltid de regler som gäller vid köpet.
- **Tänder:** En brittisk studie av veterinärjournaler visar att tandlossningssjukdom och kvarvarande mjölktänder hörde till de vanligaste registrerade problemen hos Chihuahua. Vänj valpen vid daglig tandborstning och följ tandväxlingen. Om en mjölktand sitter kvar när den permanenta tanden kommer bredvid ska munnen bedömas av veterinär.
- **Huvud och ögon:** SKK:s särskilda domaranvisningar lyfter risker med överdriven dvärgväxt, alltför kort nosparti, felaktigt bett eller käke och alltför framträdande ögon. Fråga inte bara om ”äppelhuvud”, utan titta efter ett fungerande bett, ett nosparti utan överdrift och ögon som inte buktar ut.
- **Fontanell:** En öppen fontanell, ibland kallad molera, är inte ett önskvärt kännetecken. Den är ett diskvalificerande fel i dagens rasstandard. En liten grop efter att fontanellen har slutit sig är något annat och är inte diskvalificerande. En valp eller vuxen hund med misstänkt öppning bör bedömas av veterinär.

Håll även koll på hull och rörelsemönster. Plötslig hälta, ögonsmärta eller problem att äta ska tas på allvar.

## Historia och ursprung

Chihuahua har Mexiko som officiellt ursprungsland och har fått sitt namn efter den mexikanska delstaten Chihuahua. Detta är väl belagt, men den exakta vägen fram till dagens hund är mindre väl dokumenterad.

Den officiella rasstandarden återger en tradition enligt vilken små hundar kan ha levt i området under toltekernas tid. Avbildningar av hundar som kallas techichi i Tula liknar dagens Chihuahua. Standarden formulerar detta som ett antagande, inte som bevis för en obruten släktlinje. Berättelser om en bestämd forntida förfader eller en särskild korsning bör därför beskrivas som teorier, inte som fastslagen historia.

## Att leva med rasen

Chihuahua kan trivas i lägenhet, barnfamilj och hem med andra djur när vardagen är rätt ordnad. Bostadens storlek är mindre avgörande än regelbundna utevistelser, träning, vila och möjlighet att slippa situationer där den lilla kroppen riskerar att skadas.

Med små barn ska en vuxen alltid vara närvarande. Barn behöver lära sig att hunden får vara ifred på sin viloplats och att de inte ska lyfta, bära eller jaga den. Det är inte ett påstående om att rasen ”ogillar barn”, utan en praktisk säkerhetsregel för en hund på några få kilo.

Samspelet med hundar och katter avgörs av individerna, inte bara av rasnamnet. Låt två hundar mötas lugnt på neutral plats och avbryt lek som blir för fysisk. Vid introduktion till katt är grind, separata viloplatser och skyddade matplatser användbara. Storleksskillnaden är viktig: även vänlig lek med en betydligt större hund kan skada en Chihuahua, så samvaron behöver övervakas.

Ensamhet ska tränas gradvis först när hunden är trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam, och vuxna hundars tolerans varierar. Utgå från hundens beteende i stället för att anta att en Chihuahua alltid får separationsångest eller att alla klarar samma tid.

Vid kyla, blåst och väta kan en individ behöva ett välpassande värmande plagg, men det finns ingen meningsfull temperaturgräns som gäller alla. Anpassa efter pälsvariant, ålder, hälsa, aktivitet och hundens egna tecken på obehag. Den bästa vardagen kombinerar alltså hänsyn till en mycket liten kropp med förväntningen att Chihuahua ska få leva som hund.

Chihuahua

The British Chihuahua Club

Chihuahua är en mycket liten men robust sällskapshund, som vanligtvis väger 1,5–3 kg och har äppelformat huvud och stora ögon. Den finns med kort eller lång päls i många olika färger och är hängiven, uppmärksam och orädd. För att må bra behöver den dagliga promenader, träning, nära sällskap samt god vård av hälsa och tänder.

Jaffadays är en uppfödare av långhårig chihuahua i Bjärred. Under kennelnamnet har långhårig chihuahua registrerats sedan 2010, och det har tidigare även använts för hovawart, shetland sheepdog och tibetansk spaniel.

Jaffadays

## Snabbfakta

- Lagotto romagnolo är en italiensk tryffelhund i rasgrupp 8, med rötter som vattenapportör i Romagna.
- Rasen är liten till medelstor, robust och nästan kvadratisk. Hanar är 43–48 cm och väger 13–16 kg; tikar är 41–46 cm och väger 11–14 kg.
- En lagotto behöver både daglig rörelse och uppgifter för nosen. Sök, spår, nose work och annan samarbetsinriktad träning passar rasens arbetsbakgrund.
- Rasidealet är en lättlärd, entusiastisk och tillgiven hund, men social trygghet, ljudkänslighet och intresse för främmande människor varierar mellan individer.
- Den täta, lockiga pälsen växer fortlöpande och behöver klippas, kontrolleras och redas innan den filtar. Rasen är inte allergifri.
- För en svenskfödd valp bör köparen skilja mellan SKK:s registreringskrav och rasklubbens mer långtgående avelsrekommendationer.

## Utseende och päls

Lagotto romagnolo är en kompakt hund med robust, rustikt utseende och en kropp som är nästan lika lång som den är hög. Den vuxna storleken skiljer sig något mellan könen: hanar ska vara 43–48 cm i mankhöjd och väga 13–16 kg, medan tikar ska vara 41–46 cm och väga 11–14 kg. Det ger en smidig arbetshund som varken ska se tung eller överdrivet nätt ut.

Den lockiga pälsen är rasens tydligaste kännetecken. Den ska vara tät och ullig, med synlig underull och grövre lockar utanpå. Tillåtna färger omfattar smutsvitt, vitt med bruna eller orange fläckar, orange- och brunskimmel samt enfärgat brunt eller orange, med eller utan vitt. Tanteckning kan förekomma. Svart är inte en godkänd färg.

Pälsen växer hela livet och kan filta om den lämnas utan tillsyn. Kontrollera därför huden och gå igenom områden som lätt tovar sig, särskilt bakom öronen, i armhålorna och där sele eller halsband ligger. Red ut eller klipp innan tovorna blir täta och anpassa intervallet efter pälskvalitet, årstid, bad och hur mycket hunden vistas i vegetation. Det finns inget enda veckoschema som passar alla lagotto.

Rasstandarden beskriver en naturlig, funktionell klippning som följer kroppen; pälsen ska inte skulpteras som på en pudel. För utställning anges högst cirka fyra centimeter på kroppen, med längre päls på huvudet utan att ögonen täcks. För en sällskapshund är pälsens skick viktigare än ett visst datum: hunden ska kunna se och röra sig obehindrat, huden ska gå att inspektera och pälsen ska varken vara hopfiltad eller full av smuts och växtdelar. Be uppfödaren visa hur just den linjens päls sköts.

Titta och lukta i öronen regelbundet och håll ytterörat rent vid behov. Riklig hårväxt kan bidra till besvär hos vissa individer, men rutinmässig hårplockning passar inte automatiskt varje hund. Dålig lukt, brun smuts, rodnad, ömhet eller återkommande huvudskakningar är skäl att kontakta veterinär.

Lagotto beskrivs ibland som allergivänlig eftersom lös päls inte märks på samma sätt som hos många fällande raser. Det är missvisande. Hundallergener finns främst i hud och saliv, allergenmängden varierar även mellan hundar i samma ras och ingen hundras är allergifri.

## Temperament och personlighet

En lagotto ska enligt rasidealet vara foglig, lättsam, entusiastisk, lättlärd och mycket tillgiven sin ägare. Den arbetar gärna nära en människa, använder nosen uthålligt och kan larma när något avviker utan att vara avlad som vakthund. För rätt hem blir det ofta en engagerad följeslagare som vill vara med och göra saker, inte bara få motion på egen hand.

Rasidealet är samtidigt ingen garanti för varje individ. Svenska BPH-resultat visar stor spridning i hur lagotto hälsar på främmande människor. Många tar liten kontakt, och det finns även variation i oro, nyfikenhet och hur snabbt hunden återhämtar sig efter något oväntat. Reserverad behöver inte betyda rädd, men en hund som ofta blir osäker behöver mer avstånd och stöd, inte påtvingade hälsningar.

För en valpköpare är mentaliteten i familjen därför lika viktig som en allmän rasbeskrivning. Träffa tiken med valparna, fråga hur föräldrar och nära släktingar reagerar på besökare, ljud och nya miljöer och be att få se eventuella BPH-resultat. BPH är en beskrivning av beteenden, inte ett prov som hunden blir godkänd eller underkänd på.

Lagotto kan leva fint med barn, andra hundar och katter, men det går inte att lova utifrån rasnamnet. Tidiga, lugna introduktioner och erfarenheterna hos den enskilda hunden spelar stor roll. En vuxen ska alltid vara närvarande med små barn, och hunden behöver en fredad viloplats. Jaktlekar och möten med smådjur kräver samma eftertanke som hos andra hundar.

## Träning och motion

Lagotto romagnolo behöver ett aktivt liv där nosarbete får en tydlig plats. Rasen har utvecklats för självständigt sök i samarbete med en förare, och många individer trivs med nose work, person- eller föremålssök, spår, lydnad, rallylydnad och agility. Man behöver däremot inte tävla eller leta riktig tryffel för att möta behovet.

Planera en vardag med promenader i olika miljöer, tid att undersöka dofter och korta uppgifter som kräver koncentration. Ett enkelt sök efter gömda föremål eller godbitar kan vara värdefullt, men nosarbete ersätter inte rörelse, social kontakt, vila eller vanlig vardagsträning. Exakta minut- och timråd säger mindre än hundens beteende: en bra nivå ger hunden arbetsglädje ute och förmåga att komma till ro hemma, utan ständig rastlöshet eller återkommande överbelastning.

Träna inkallning tidigt och belöna kontakten även när omgivningen lockar. Rasens tidigare jaktinstinkt har dämpats genom urval, men den är inte borta hos varje individ; äldre rasenkäter har visat viltintresse hos en minoritet. Använd därför lina eller inhägnat område tills inkallningen fungerar i den miljö där hunden ska vara lös.

Varva också uppgifter med passivitet. En lagotto som alltid får mer fart lär sig inte automatiskt att vila. Korta, tydliga träningspass, förutsägbara pauser och belöningsbaserad inlärning gör det lättare att utveckla både samarbete och självkontroll. Anpassa motionen efter ålder, hälsa och dagsform, särskilt under valpens tillväxt och efter sjukdom eller skada.

## Hälsa

Det viktigaste för en lagottoköpare är att kontrollera dokumenterade resultat och den breda hälsobilden i familjen, inte att bara bocka av en lång testlista. I Sverige omfattas rasen av SKK:s hälsoprogram för höftledsdysplasi. Föräldradjuren måste ha officiell HD-status före parning för att avkomman ska kunna registreras enligt reglerna.

Rasklubben går längre i sina avelsrekommendationer. Den rekommenderar bland annat ett preliminärt kullindex på minst 98, att hundar utan svenskt HD-index ska ha HD A eller B och att HD D eller E inte används. Detta är viktigt att fråga om, men bör beskrivas som klubbens rekommendation och inte blandas ihop med det formella kravet på känd status.

Ögonsjukdomar förekommer i rasen. Rasklubben rekommenderar därför att avelsdjur har ett officiellt ögonintyg registrerat hos SKK som inte är äldre än ett år vid parningen. Be att få se datum och resultat, inte bara beskedet att hunden är “testad”.

Det finns även DNA-test för de recessivt nedärvda tillstånden BFJE, ibland kallat övergående rasbunden valpataxi, och lagotto storage disease, LSD. Rasklubben rekommenderar känd status och att en bärare bara paras med en genetiskt fri hund. Orden fri, bärare och affekterad gäller den testade varianten. En bärare är inte automatiskt sjuk, och ett fritt resultat är inte ett intyg på att hunden är fri från alla andra sjukdomar. Fråga därför både efter testresultat och om återkommande öron-, hud-, mag-, ögon- eller neurologiska problem i nära släkt.

Öronen förtjänar löpande uppmärksamhet eftersom vissa individer får besvär. Kontrollera dem i samband med pälsvården och sök veterinär vid tydlig lukt, sekret, rodnad, smärta eller huvudskakningar. Behandla inte återkommande problem enbart som en klipp- eller rengöringsfråga.

## Historia och ursprung

Lagotto romagnolo kommer från Romagna i nordöstra Italien. Rasens namn anknyter till vatten, och hundarna arbetade från början som vattenapportörer i de låglänta våtmarkerna kring Comacchio och Ravenna. Den täta pälsen, arbetsviljan och nosen var praktiska egenskaper i den miljön.

När stora våtmarker dikades ut och omvandlades till jordbruksmark förändrades arbetet. Lagottons sökförmåga togs då till vara vid tryffelsök på fält och kullar i Romagna. Dagens rasstandard anger tryffelhund som användningsområde, samtidigt som placeringen i rasgrupp 8 påminner om bakgrunden bland vattenhundarna.

Efter andra världskriget minskade rasen kraftigt, men ett bevarandearbete tog fart under 1970-talet. FCI erkände rasen 1995. Samma år kom de första dokumenterade importerna till Sverige, de första svenska kullarna föddes 1996 och Svenska Lagotto Romagnoloklubben bildades år 2000.

## Att leva med rasen

Lagotto romagnolo passar bäst hos den som vill kombinera hundliv med daglig aktivitet, nosarbete och återkommande pälsvård. Den hanterbara storleken gör att rasen kan bo i lägenhet, men bostadens storlek ersätter inte utevistelse, träning och möjlighet att varva ned. I ett lyhört hus behöver man dessutom arbeta tidigt med larmande och ljud i trapphus eller utanför dörren.

Ensamhet måste läras in stegvis när hunden känner sig trygg i hemmet. En liten valp kan inte lämnas ensam från början, och vuxna individer skiljer sig mycket åt i hur lätt de klarar några timmar. Öka tiden först när hunden kan vila lugnt; återkommande pip, vandrande, förstörande eller stress betyder att planen behöver backas och ibland att man bör ta hjälp.

Inför ett valpköp är en konkret kontrollista mer värdefull än löften om att rasen “passar alla”:

- Träffa tiken och fråga om vardagsbeteende, rädslor, återhämtning och eventuella BPH-resultat i familjen.
- Kontrollera föräldrarnas officiella HD-resultat samt hur kombinationen förhåller sig till rasklubbens indexrekommendation.
- Be att få se aktuella ögonresultat och DNA-status för BFJE och LSD, med en förklaring av hur kombinationen är planerad.
- Fråga om återkommande hälsoproblem hos föräldrar, syskon och tidigare avkommor, inte bara om registrerade testresultat.
- Be uppfödaren visa päls- och öronvård i praktiken och räkna med att klippning är en livslång rutin.

För en förstagångsägare kan lagotto vara ett bra val om det finns tid och intresse för träning, pälsvård och att förstå hundens signaler. Den är mindre lämplig för den som främst söker en lättskött hund som nöjer sig med samma korta runda varje dag eller som regelbundet ska lämnas ensam långa arbetsdagar.

Lagotto romagnolo

The Swedish Lagotto Club

The Norwegian Lagotto Club

The Danish Kennel Club

The Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Medelstor italiensk vatten- och tryffelhund med kraftig kroppsbyggnad och tät, lockig, nästintill fällfri päls som kräver regelbunden pälsvård. Kärleksfull, känslig och mycket människoorienterad, lättlärd och trivs särskilt bra med nosarbete, mentala utmaningar och ett aktivt friluftsliv tillsammans med familjen.

Susan Leth Hansen, Martin Leth

## Snabbfakta

Mops är en liten, kompakt sällskapshund som gärna lever nära sina människor. Rasen passar bäst hos den som vill ha en social vardagshund och är beredd att regelbundet kontrollera andning, ögon, hudveck, tänder och vikt.

- **Ursprung:** Kina; Storbritannien ansvarar för rasstandarden
- **Rasgrupp:** FCI grupp 9, sällskapshundar
- **FCI-nummer:** 253
- **Idealvikt enligt rasstandarden:** 6,3–8,1 kg
- **Mankhöjd:** rasstandarden anger ingen höjd
- **Standardfärger:** silver, aprikos, fawn och svart
- **Päls:** kort, fin, slät och mjuk
- **Typisk roll:** sällskapshund

Idealvikten beskriver hur rasen ska vara byggd; den är inte en personlig målvikt för varje hund. En mops ska vara muskulös och kraftig för sin storlek utan att vara överviktig. Bedöm därför vikten tillsammans med hundens kroppsbyggnad, kön och hull.

## Utseende och päls

Mopsen ska vara tydligt kvadratisk, kompakt och kraftfullt byggd, men ändå kunna röra sig effektivt. Den högt ansatta, ringlade svansen och den mörka masken hos de ljusare färgerna är karakteristiska drag. Rasstandarden anger en idealvikt men ingen mankhöjd. Uppgifter om ett officiellt höjdintervall bör därför inte styra valet av hund.

Ett rastypiskt huvud ska också fungera väl. Näsborrarna ska vara öppna, nosrynkan får inte täcka eller störa nos eller ögon och ögonen ska inte vara utstående. Titta på hunden både i vila och när den har rört sig: fri andning, klara ögon och stadiga rörelser är viktigare än extra kort nos eller mycket rynkor.

Den korta pälsen kräver ingen klippning. Borstning tar bort lösa hår och ger samtidigt en chans att upptäcka förändringar i huden. Hur mycket en mops fäller varierar, och kort päls betyder inte att rasen är allergivänlig.

Anpassa skötseln av hudvecken efter hur just hundens hud ser ut, inte efter ett schema som antas passa alla. Huden ska vara torr och fri från rodnad och sår. Ömhet, vätska eller tydlig lukt är skäl att kontakta veterinär i stället för att prova olika produkter på egen hand. Kontrollera även klor, öron och mun regelbundet och vänj hunden vid hantering i små steg.

## Temperament och personlighet

Mopsen beskrivs i rasstandarden som charmfull, värdig och intelligent, med jämnt temperament och en glad, livlig läggning. Den är avlad som sällskapshund och vill ofta vara nära och med i vardagen. Det passar den som vill dela mycket tid med sin hund, men innebär inte att varje mops är likadan.

Det finns ännu för få genomförda BPH för att dra säkra, detaljerade slutsatser om beteendet i den svenska rasen som helhet. Uppväxt, erfarenheter och hälsa påverkar bland annat trygghet, aktivitetsnivå, ljudlighet och bemötande av främmande människor. Träffa därför gärna valpens mamma och, om möjligt, andra vuxna släktingar. Titta efter hundar som återhämtar sig efter nya intryck och kan vara sociala utan att bli överdrivet uppjagade.

En mops kan leva bra med barn, hundar eller katter, men rasnamnet är ingen garanti. Barn och hund ska ha en vuxen närvarande, och hunden behöver en ostörd viloplats. Möten med andra djur bör ske lugnt och stegvis, med möjlighet till avstånd. En vuxen omplaceringshunds tidigare erfarenheter är ofta mer vägledande än generella påståenden om rasen.

Obehag påverkar också beteendet. En hund som plötsligt undviker beröring, blir orolig, tappar lusten att röra sig eller ändrar humör bör få sin hälsa bedömd, inte bara mer träning.

## Träning och motion

Mopsen behöver daglig rörelse och mental stimulans, men inget minutantal passar alla. Ålder, kondition, hull, temperatur och framför allt andningsförmåga avgör hur belastande en aktivitet blir. Flera lugna promenader, nosarbete och enkel vardagsträning kan varieras efter individen.

Belöningsbaserad träning passar bra för kontakt, inkallning, koppelgående och hantering. Håll uppgifterna tydliga och lägg in pauser innan hunden blir trött eller frustrerad. Mat kan vara en praktisk belöning, men räkna in träningsgodiset i hundens totala fodermängd så att träningen inte leder till viktuppgång.

Titta på hur hunden fungerar i stället för att jämföra promenadsträckor. En mops ska kunna röra sig utan kraftiga andningsljud eller tydlig ansträngning och återhämta sig utan att behöva kämpa länge för att få luft. Avbryt och låt hunden komma till en sval, lugn plats om andningen blir påtagligt tyngre, rörelserna tappar kraft eller hunden inte vill fortsätta. Blåaktiga slemhinnor, kollaps eller svimning är akuta varningssignaler.

Varmt och fuktigt väder kan göra temperaturregleringen svårare för kortnosiga hundar. Flytta då aktivitet till svalare delar av dygnet, välj lugnare tempo och avstå från hård belastning. Det finns ingen säker temperaturgräns som gäller alla mopsar. Låt hundens andning, återhämtning och beteende avgöra.

En valp ska få utforska och utveckla sin koordination utan långa, pressade pass. En vuxen mops med god andning och kondition kan ofta göra mer än korta kvarterspromenader, men öka belastningen gradvis. En hund som gång på gång begränsas av andningen behöver bedömas av veterinär. Det ska inte förklaras bort som normalt för en kortnosig hund.

## Hälsa

Det viktigaste att följa hos en mops är andningen. BOAS, brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom, innebär att trånga övre luftvägar försvårar andningen. Tecken kan vara ansträngd eller ljudlig andning, dålig återhämtning, känslighet för värme och motion eller störd sömn. Uppstötningar kan förekomma tillsammans med luftvägsproblem. Kraftig andnöd, blåaktiga slemhinnor eller kollaps kräver omedelbar veterinärvård.

I Sverige omfattas mops av SKK:s hälsoprogram för RFG-Scheme. För att en kull ska kunna registreras måste båda föräldrarna ha ett giltigt officiellt RFG-resultat före parningen. Den officiella undersökningen görs tidigast vid 24 månaders ålder och intyget får inte vara äldre än 24 månader vid parningen. Hundar med BOAS grad 2 eller 3, eller kraftigt knipna näsborrar, får inte användas i avel.

Grad 0 betyder att hunden vid undersökningen är kliniskt opåverkad och fri från BOAS-relaterade andningsbesvär. Grad 1 betyder att hunden är kliniskt opåverkad men har lindriga tecken som inte påverkar prestationen under belastningen. Resultatet beskriver hunden vid undersökningstillfället och är ingen livslång garanti. När du väljer valp bör du därför be att få se båda föräldrarnas resultat, undersökningsdatum och bedömning av näsborrarna. Valpen är för ung för ett eget officiellt resultat.

Ögonen är en annan viktig kontrollpunkt. Utstående ögon blir mer exponerade för skador, och felväxande hår, inåtrullade ögonlock eller torra ögon kan irritera hornhinnan. Knipande, ökat tårflöde, rodnad, grumlighet, missfärgning eller att hunden gnuggar ögat ska bedömas snabbt av veterinär. Ett hornhinnesår kan vara mycket smärtsamt även när skadan är svår att se utan särskild färgning.

Hudveck, mun och hull behöver följas hela livet. Torka hudvecken när de har blivit fuktiga och sök hjälp vid inflammation. Vänj valpen vid tandborstning och kontrollera tänder och tandkött regelbundet. Be också veterinären visa hur du bedömer hull; övervikt kan belasta både andning och rörelseförmåga.

MopsOrden rekommenderar att båda föräldradjuren har känd status för patellaluxation och för NME/PDE, en inflammatorisk hjärnsjukdom som förekommer hos mops. Detta är rasklubbens rekommendationer och ska inte blandas ihop med det bindande RFG-kravet för registrering. DNA-testet för NME visar genetisk sårbarhet, inte om hunden har eller säkert kommer att få sjukdomen. Be därför uppfödaren förklara både testresultat och hur kombinationen har valts, utan att tolka ett markörtest som en friskförklaring.

I en stor brittisk studie publicerad 2024 var medianlivslängden för mops 11,6 år. Studien beskriver de brittiska hundar som ingick och förutsäger inte livslängden för en enskild svensk hund. Andning, hull, ögon, tänder, övrig hälsa och tillgång till vård påverkar hundens livskvalitet genom åren.

## Historia och ursprung

Mopsens officiella ursprungsland är Kina, medan Storbritannien är rasens hemland och ansvarar för standarden. Den tidiga historien är inte fullständigt dokumenterad. Berättelser om kinesiska hovhundar, nederländska handelsskepp och kungligheter bör därför ses som traditioner kring rasen, inte som helt belagd historia.

Det finns säkrare hållpunkter längre fram. Mops nämns i en svensk akademisk avhandling från 1753. Rasen visades på hundutställning i Storbritannien 1861, och den engelska rasklubben bildades 1883. Under utvecklingen i Storbritannien fick mopsen mycket av den form som dagens rasstandard beskriver.

Rasens historia förklarar dess roll som sällskapshund, men äldre ideal ska inte användas för att försvara överdrifter. Den moderna standarden kräver bland annat öppna näsborrar, ögon som inte är utstående och effektiv rörelse. En rastypisk mops ska alltså också fungera väl i vardagen.

## Att leva med rasen

Mopsen kan fungera i lägenhet såväl som i hus. Bostadens storlek säger mindre än hur hundens dagar ser ut. Det viktiga är regelbundna rastningar, aktivitet på hundens nivå, sval viloplats och möjlighet att vara nära familjen utan att alltid stå i centrum. I ett lyhört boende behöver man dessutom tidigt träna lugn vid ljud i trapphus och utanför dörren.

Ensamhet måste tränas gradvis. Börja när hunden är trygg i hemmet, öka tiden i små steg och gå tillbaka om den blir orolig. Hur länge en vuxen mops kan vara lugn ensam varierar med individ, vana, ålder och hälsa. En valp behöver tätare tillsyn och rastning än en vuxen hund.

Inför ett valpköp är det särskilt värdefullt att:

- se föräldradjur i rörelse och lyssna på deras andning före och efter aktivitet
- kontrollera båda föräldrarnas aktuella officiella RFG-resultat och datum
- fråga om ögon, hud, tänder, patella och NME/PDE i släkten
- se att näsborrarna är öppna och att nosrynkan inte stör ögon eller nos
- välja en uppfödare som kan beskriva både styrkor och svagheter i kombinationen
- planera för veterinärvård och uppföljning av andning, ögon, mun, hud och hull

Mops passar bäst för den som uppskattar en social, kompakt sällskapshund och låter hundens andning och ork styra vardagen. Den är ett mindre bra val för den som vill kunna motionera hårt oavsett väder eller inte vill lägga tid på hälsokontroller och förebyggande skötsel.

Mops

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Association of Veterinarians for Animal Rights (AVAR) - Germany

Liten, kompakt sällskapshund med rynkigt ansikte, ringlad svans och uttrycksfulla ögon, väger vanligtvis 6–8 kg och passar bra i lägenhet och stadsmiljö. Kärleksfull, människoorienterad och lekfull, behöver måttlig, skonsam motion, nära kontakt med familjen, noggrann viktkontroll och extra omsorg i varmt väder på grund av sin korta nos.

Hund- och kattuppfödare i Helsingborg

För köpare

Uppfödare

Katter

Hundar

Get a Pet