## Snabbfakta

- Italiensk vinthund är den minsta av alla vinthundar, med en finlemmad, elegant kropp som ser nästan skulpterad ut.
- Trots sitt ömtåliga yttre är de förvånansvärt atletiska och älskar korta, intensiva ruscher i full fart.
- Italienska vinthundar är kända för att vara mycket tillgivna och knyter ofta starkast band till en eller två utvalda personer.
- Rasen har en mycket kort, lättfällande päls, men fryser lätt och behöver extra värme i kyligare klimat.
- Känslig och intelligent – italiensk vinthund svarar bäst på mjuk, belöningsbaserad träning i ett lugnt och konsekvent hem.


## Utseende & Päls

Italiensk vinthund beskrivs ofta som en miniatyrversion av greyhound, men vid närmare betraktelse har rasen en helt egen siluett och elegans. Vuxna hundar är vanligtvis omkring 32–38 centimeter i mankhöjd och väger oftast mellan 3,5 och 6 kilo. Helhetsintrycket ska vara fint och harmoniskt, utan något som ser grovt eller tungt ut. Kroppen är slank, med djup men smal bröstkorg och markerad uppdragen buklinje, vilket ger den klassiska vinthundsprofilen.

Huvudet är långt och smalt med finmejslad nos, mörka uttrycksfulla ögon och små öron som viks bakåt som små rosenblad när hunden är avslappnad. När italiensk vinthund är alert lyfts öronen ofta upp och fälls framåt, vilket förstärker det nästan rådjurslika uttrycket. Halsen är lång och graciös och övergår mjukt i väl tillbakalagda skuldror. Benen är raka, slanka och relativt långa i förhållande till hundens storlek, vilket bidrar till det lätta, svävande rörelsemönstret. De rör sig i en karaktäristisk högaktionerad trav som ser luftig och elegant ut.

Pälsen är en av rasens mest typiska egenskaper. Den är mycket kort, fin och ligger tätt intill huden utan underull. När du stryker handen över en italiensk vinthund känner du lätt muskler och skelett under huden. Godkända färger varierar något mellan olika länder, men omfattar i regel bland annat:

- Enfärgat grå i många nyanser, från ljust till mörkt
- Svart
- Isabelle eller fawn
- Röd eller rödaktiga toner

Vissa registrerande klubbar tillåter små vita tecken på bröst och tassar, medan andra föredrar en mer rent färgad hund. Tigrering (brindle) samt black and tan accepteras i regel inte enligt traditionella rasstandarder.

Eftersom pälsen är så kort är skötseln mycket enkel. De flesta hundar behöver bara:

- En mjuk gummihandske en till två gånger i veckan för att ta bort lös päls
- En snabb avtorkning med en fuktig trasa efter promenader om hunden blivit dammig eller lerig
- Ett och annat bad, oftast varannan–var tredje vecka eller vid behov, med ett milt hundschampo

De fäller, men mängden hår är mycket liten jämfört med långhåriga raser. Många personer med lindrig hundallergi upplever italiensk vinthund som lättare att leva med, även om rasen inte är genuint allergivänlig.

Den tunna huden och avsaknaden av isolerande underull kräver extra omtanke. Italienska vinthundar fryser lätt, särskilt i fuktigt eller blåsigt väder. Ägare bör satsa på välsittande tröjor och vattentäta täcken samt mjuka liggplatser. Var uppmärksam på tryckpunkter som armbågar och höfter, eftersom den tunna pälsen ger lite naturlig stoppning. Rejäla, mjukt stoppade bäddar och filtar hjälper till att förebygga hudirritationer och förhårdnader och håller din italienska vinthund bekväm året runt.


## Temperament & Personlighet

Att leva med en italiensk vinthund känns lite som att ha en liten, kärleksfull skugga som följer dig från rum till rum. Rasen är starkt människoorienterad. De flesta italienska vinthundar väljer en favoritperson i familjen och blir mycket fästa vid just den, och vill gärna mysa så ofta de bara får. De trivs i nära fysisk kontakt. Många kryper in under filtar, rullar ihop sig i famnen eller pressar sig tätt intill din sida i soffan.

Trots det aristokratiska utseendet är italiensk vinthund ofta lekfull, tokig och valpig långt upp i vuxen ålder. De uppskattar små race runt i huset eller trädgården, att kasta mjuka leksaker och hitta på egna lekar. Inomhus är de vanligtvis lugna och tysta när de väl fått utlopp för sin energi. De kan trivas förvånansvärt bra i mindre bostäder eller lägenheter, förutsatt att deras behov av motion och social kontakt tillgodoses.

I familjer blir italienska vinthundar ofta hängivna följeslagare, men de är ingen ideal ras för hårdhänt hantering. De fina benen gör att de lätt kan skadas om de tappas, trampas på eller leks för hårt med. I hem med mycket små barn krävs därför extra tillsyn. Äldre barn som förstår att vara försiktiga och lugna brukar gå bra, och många italienska vinthundar blir trogna lekkamrater till ansvarsfulla barn.

Mot främlingar kan italiensk vinthund vara lite reserverad i början. De är sällan aggressiva, men kan verka blyga eller försiktiga i nya situationer. Noggrann socialisering under valptiden hjälper dem att bli tryggare som vuxna. Att på ett positivt sätt introducera dem för olika människor, ljud och miljöer är viktigt.

Med andra hundar fungerar italiensk vinthund i regel bra, särskilt med hundar i liknande storlek och med liknande temperament. De trivs ofta extra bra tillsammans med en annan italiensk vinthund, och många uppfödare och ägare håller dem i par eller små grupper. Extra försiktighet behövs om de bor med mycket större, yvigare hundar. En stor, lekfull hund kan av misstag slå omkull en italiensk vinthund och orsaka skador.

Jaktlusten varierar från individ till individ. Vissa italienska vinthundar ignorerar gärna katter och smådjur de växer upp med, medan andra kan känna starkt för att jaga. De är vinthundar i grunden och mycket snabba på att uppfatta rörelse. Det är klokt att övervaka umgänget med smådjur och vara medveten om jaktdriften utomhus.

Vanliga utmaningar med rasen är:

- Känslighet för stress, hårda röster eller stökiga miljöer
- Tendens till separationsångest om de lämnas ensamma för mycket
- Envishet eller osäkerhet vid rumsrenhetsträning om rutinerna brister

Sammantaget kan temperamentet beskrivas som kärleksfullt, känsligt och livligt. Italiensk vinthund trivs bäst i hem där man är mjuk, tålmodig och gärna delar soffa med en varm liten hund som mer än gärna lägger beslag på den bästa filten i huset.


## Träning & Motion

Även om italiensk vinthund är liten är den ändå en riktig vinthund med god atletisk förmåga och snabba reflexer. Ägare blir ofta överraskade över hur fort och smidigt dessa hundar kan röra sig. Lyckligtvis kräver de vanligtvis inte ändlösa mängder motion. Det de uppskattar mest är en kombination av korta, intensiva sprintrar och lugn tid i famnen eller tätt intill familjen.

Generellt mår en vuxen italiensk vinthund bra av:

- Två till tre raskare promenader per dag, totalt cirka 45–60 minuter
- Regelbundna tillfällen att springa löst i ett säkert inhägnat område
- Interaktiv lek med leksaker och sina människor

De älskar att spurta och sedan snabbt komma till ro. En säker, inhägnad trädgård eller en särskilt inhägnad hundrastgård är idealiskt. Lösa promenader i oinhägnade områden är riskabla på grund av deras jaktinstinkt och hastighet. Ser en italiensk vinthund något som rör sig – som en ekorre eller fågel – kan den sticka iväg innan du hinner reagera, och inkallningen kan vara opålitlig om den inte är mycket vältränad.

När det gäller träning är italiensk vinthund smart men känslig. De svarar dåligt på hårda tillrättavisningar eller höjda röster. Använd i stället mild, belöningsbaserad träning med mycket beröm, små godbitar eller favoritleksaker. Korta, roliga pass är mer effektiva än långa, monotona övningar. Klickerträning eller annan positiv markörträning fungerar ofta mycket bra på rasen.

Viktiga områden att fokusera på är:

- Rumsrenhet, som kan vara en utmaning, särskilt i dåligt väder
- Inkallning, så att du säkert kan ge mer frihet i trygga områden
- Självförtroendebyggande, genom enkla tricks och lekar
- Förmågan att varva ner, för att hjälpa dem hantera sin ibland spralliga natur

Rumsrenhet förtjänar särskild uppmärksamhet. Italiensk vinthund ogillar kyla, regn och blåst, vilket kan göra dem ovilliga att gå ut. Många ägare lyckas bättre genom att:

- Hålla strikt schema för måltider och rastning
- Följa med ut och belöna direkt när hunden är klar
- Använda täcke och eventuellt skor i riktigt ruggigt väder
- Ordna en takad kissplats eller ett skyddat hörn i trädgården

Mental aktivering är minst lika viktig som fysisk. Italienska vinthundar uppskattar ofta aktiveringsleksaker, nosarbete i hemmet eller trädgården och mjuk trickträning. Enkla kommandon som snurra, tass eller att gå slalom mellan dina ben kan bygga självförtroende och stärka er relation.

Italiensk vinthund kan också delta i hundsporter som passar deras byggnad, till exempel:

- Agility med låga hinder och varsam träning
- Rallylydnad
- Lure coursing eller kontrollerade raklopp under säkra former

Dessa aktiviteter ska introduceras gradvis och hållas måttliga för att skydda deras fina benstomme. Med rätt upplägg kan träning med en italiensk vinthund bli en mycket givande upplevelse. Det handlar mer om att bygga förtroende och samarbete än om strikt lydnad. När de behandlas vänligt är de villiga, ivriga och ofta väldigt underhållande elever.


## Hälsa

Italiensk vinthund är i grunden en relativt robust liten hund, men som alla raser har den vissa hälsotendenser som ägare och uppfödare bör känna till. Med ansvarsfull avel, bra foder och god omvårdnad lever många italienska vinthundar gott upp i tidig till medelhög tonårsålder, och det är inte ovanligt att träffa individer som blir 14–15 år.

Ett av de mest kända problemen i rasen är risken för benbrott, särskilt hos unga hundar. Valpar av italiensk vinthund är fulla av energi och kan glömma hur sköra de egentligen är. De kan hoppa ner från möbler eller rusa över hala golv, vilket kan leda till frakturer. Noggrann tillsyn under det första året, samt att undvika höga möbler och alltför vild lek, minskar risken. Många ägare använder ramper eller trappsteg för att hunden ska kunna ta sig upp i sängar eller soffor på ett säkrare sätt.

Andra hälsoproblem som kan förekomma inom rasen är:

- Tandproblem, på grund av små käkar och trångställda tänder
- Parodontala sjukdomar om tänderna inte rengörs regelbundet
- Patellaluxation, där knäskålen kan hoppa ur läge
- Legg-Calvé-Perthes sjukdom, en ledsjukdom i höften hos unga hundar
- Progressiv retinal atrofi (PRA) och andra ögonsjukdomar i vissa linjer
- Autoimmuna besvär eller hudkänslighet hos en mindre andel hundar

Italiensk vinthund är också känslig för narkos, bland annat på grund av låg kroppsfettprocent och specifik fysiologi. Det är mycket viktigt att välja en veterinär med erfarenhet av vinthundar som använder moderna, noggrant beräknade narkosprotokoll vid operationer eller tandåtgärder med sedering.

Ansvarsfulla uppfödare gör ofta, eller använder sig av resultat från, följande hälsotester vid planering av kullar:

- Undersökning av patellaluxation hos legitimerad veterinär
- Ögonlysning hos veterinär oftalmolog för ärftliga ögonsjukdomar
- I vissa länder DNA-tester för specifika ärftliga tillstånd, där sådana finns tillgängliga

Valpköpare ska kunna känna sig trygga med att fråga uppfödare om vilka hälsotester som görs, föräldrarnas ålder och hälsa samt eventuella kända problem i linjerna.

Det dagliga omhändertagandet påverkar också hälsan i hög grad. Italiensk vinthund behöver:

- Regelbunden tandborstning, helst flera gånger i veckan, för att förebygga tandsten
- Noggrant avvägda matportioner för att undvika övervikt, som belastar de fina benen
- Värme, eftersom de lätt blir frusna, vilket på sikt kan påverka immunförsvaret
- Skydd mot solbränna på tunnpälsade partier i mycket soliga klimat

På grund av sin köldkänslighet föredrar många italienska vinthundar kortare promenader vintertid och kan behöva mer inomhusaktivering. Ägaren bör vara uppmärksam på tecken på obehag, som skakningar eller att hunden lyfter tassarna från marken.

En god relation med en veterinär som förstår små vinthundars behov är mycket värdefull. Regelbundna kontroller en till två gånger om året, tillsammans med rekommenderade vaccinationer eller antikroppstester, kan upptäcka problem tidigt. Med genomtänkt skötsel och omsorgsfull avel får de flesta italienska vinthundar långa, friska liv som älskade familjemedlemmar.


## Historia & Ursprung

Italiensk vinthund har en av de äldst dokumenterade historikerna bland minisatypraserna. Små, graciösa vinthundar som liknar dagens italienska vinthund syns i konst och föremål från antika medelhavskulturer. Fynd tyder på att hundar av den här typen funnits i minst två tusen år i områden som i dag är Grekland och Italien.

Redan under romarriket var små greyhoundliknande hundar uppskattade som sällskap och statusmarkörer. De avbildades i mosaiker och målningar, ofta liggande vid sina ägares sida eller travande vid deras fötter. Dessa tidiga hundar jagade sannolikt småvilt som kaniner och harar, men fungerade också som varma, tillgivna knähundar i de svala stenhusen.

Under renässansen och senare vid de europeiska hoven, särskilt i Italien, blev dessa små vinthundar särskilt populära. Adel och konstnärer beundrade deras förfinade linjer och mjuka temperament. Många porträtt från 1500- till 1700-talen visar aristokrater poserande med en nätt, slank hund som vi idag omedelbart skulle känna igen som en italiensk vinthund. Rasen omfamnades av kungahus i flera länder och kom ofta att förknippas med elegans, god smak och hög social status.

Med tiden betonade aveln alltmer hundens litenhet, graciösa siluett och sällskapliga läggning. Även om de behöll viss förmåga att jaga småvilt gled rollen över till att bli renodlad sällskapshund och knähund. Den italienska vinthundens kärleksfulla temperament gjorde den idealisk för detta.

Rasklubbar och formella rasstandarder började ta form under slutet av 1800- och början av 1900-talet, i takt med att kennelklubbar etablerades runt om i Europa. Hängivna uppfödare arbetade för att bevara rasens särpräglade form, den fina benstommen och det atletiska men fortfarande förfinade rörelsemönstret. Krig och skiftande trender påverkade numerären, och under vissa perioder blev rasen sällsynt. Entusiaster i flera länder spelade en avgörande roll för att hålla blodslinjerna friska och hindra italiensk vinthund från att försvinna.

I dag är italiensk vinthund erkänd av de flesta större kennelklubbar världen över och klassas tydligt som sällskaps- eller dvärgras, även om den behåller hjärta och instinkter som en liten vinthund. Den används inte längre seriöst till jakt, men dess snabbhet och kärlek till att jaga rörliga föremål är uppenbar. Moderna italienska vinthundar deltar ofta i:

- Sällskapsevenemang som lydnad, rallylydnad och agility
- Lure coursing och olika former av skojtävlingar för små vinthundar
- Terapihunds- och emotionellt stöd-arbete, där deras mjuka tillgivenhet kommer till sin rätt

Framför allt är italiensk vinthunds huvudroll den som nära, trogen familjemedlem. Dess långa historia som uppskattad sällskapshund märks i sättet den älskar att krypa upp tätt intill sina människor och dela vardagen som en liten, pålitlig vän.


## Att leva med rasen

Att dela hem med en italiensk vinthund är en mycket personlig, nästan intim upplevelse. Den här hunden vill vara nära – både fysiskt och känslomässigt. Innan du väljer rasen är det värt att fundera över hur vardagen faktiskt kommer att se ut och vilken typ av engagemang som krävs.

För det första trivs italiensk vinthund bäst i hem där någon är hemma en stor del av tiden. De passar dåligt som hundar som lämnas ensamma långa arbetsdagar utan sällskap. Om du arbetar heltid utanför hemmet kan du behöva lösningar som:

- En hundvänlig arbetsplats där hunden kan följa med
- En partner eller familjemedlem som är hemma delar av dagen
- En pålitlig hundvakt eller dagis med erfarenhet av små, ömtåliga raser

På grund av sin smala byggnad och känslighet för temperaturer kräver italiensk vinthund en genomtänkt hemmiljö. Det bör finnas:

- Mjuka, varma bäddar i flera rum så att hunden kan vila bekvämt
- Dragfria sovplatser
- Halksäkra golv eller mattor för att minska risken för att halka på blanka ytor
- Trappsteg eller ramper så att hunden kan ta sig säkert upp i favoritsoffor eller sängar

Utrustning som är särskilt användbar till italiensk vinthund är till exempel:

- Välsittande, stabila selar i stället för enbart halsband på promenad
- Smala, vadderade halsband om halsband används, för att skona den känsliga nacken
- Varma tröjor och åtsittande täcken för kallt eller blött väder
- Lätta, mjuka leksaker som passar deras små munnar och fina tänder
- Klotång eller klofil, eftersom klorna bör hållas korta för att skona de slanka tassarna

Kostnadsmässigt liknar italiensk vinthund många andra små sällskapshundar i vardagliga utgifter, men kan kräva något mer investering i bra kläder och veterinärvård. Årliga kostnader omfattar vanligtvis:

- Foder anpassat till en liten men aktiv hund
- Rutinvaccinationer eller titerprov, samt fästing-, loppskydd och avmaskning
- Regelbunden tandvård, ibland inklusive professionell tandrengöring
- Hundförsäkring, som många ägare väljer för oväntade skador eller sjukdomar
- Utbyte av kläder och bäddar när de slitits ut

Utöver detta kan träningskurser, hundsporter eller tillfälligt hundpensionat behöva räknas in i budgeten.

Rasens känslomässiga behov är minst lika viktiga. Italiensk vinthund behöver mjuk vägledning, fasta rutiner och mycket omtanke. De trivs i lugna hushåll där skrik, kaos och häftiga gräl är ovanliga. Plötsliga höga ljud eller hårdhänt hantering kan göra dem oroliga. Om du är naturligt tålmodig och mjuk i ditt sätt kan denna ras passa dig mycket väl.

Framtida ägare bör också vara beredda på:

- Att rumsrenhetsträningen kan ta längre tid än hos vissa andra raser
- Att hantera deras ovilja mot dåligt väder och kalla underlag
- Att de ibland får spontana, tokroliga busryck som kräver humor
- En hund som är mycket lyhörd för dina känslor och kan vara ganska klängig

Resor med italiensk vinthund är oftast relativt enkla. Den lilla storleken gör att den får plats i resväskor för hund, bilstolar eller mindre burar, och många vänjer sig bra vid hotell och besök hos vänner, så länge behovet av värme, trygghet och rutiner respekteras. En välbekant filt, bädd och favoritleksak hjälper dem att känna sig hemma nästan var som helst.

Att leva med en italiensk vinthund passar människor som uppskattar nära sällskap och är villiga att göra praktiska anpassningar – som att hålla hemmet varmt, skydda sköra ben och bygga en livsstil där hunden får vara med i stället för att lämnas utanför. I gengäld beskriver många relationen som ovanligt djup. Italiensk vinthund har en tendens att se på sin människa med en mjuk, förtroendefull blick, rulla ihop sig i armvecket eller under en filt och dela vardagen som en lojal, stillsamt hängiven vän.

Italiensk vinthund

The Italian Greyhound Club (UK)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Italiensk vinthund är en liten, tunnlemmad vinthund med kort, lättskött päls som fäller sparsamt och en elegant rörelse. Den är tillgiven, känslig och mycket människoorienterad, knyter starka band, behöver värme, mjuk och vänlig träning, måttlig motion med säkra sprinter samt varsam hantering för att skydda sina ömtåliga ben.

## Snabbfakta

- Urgammal sällskapshund som tros ha charmat adel och handelsmän runt Medelhavet i århundraden  
- Liten men robust dvärghund med lång, vit, silkeslen päls utan underull  
- Mycket tillgiven och människoorienterad, beskrivs ofta som en ”kardborrehund” som vill vara nära sin ägare  
- Anpassningsbar till både lägenhet och hus, så länge den får dagliga promenader och mental stimulans  
- Behöver regelbunden pälsvård och tandvård, men har ofta lång livslängd om den sköts väl  

## Utseende & Päls

Malteser är en liten dvärghundsras, men det finns mer substans i den här hunden än många först tror. Under den flödande vita pälsen döljer sig en kompakt, välbalanserad liten kropp med bra konstruktion och förvånande rörlighet. Vuxna Malteser är vanligen omkring 20–25 centimeter höga vid manken, med bara små skillnader mellan hanar och tikar. De ska aldrig se sköra eller spinkiga ut. En välavlad Malteser känns stadig när du lyfter den, med rak rygg, väl ansatt svans och ett välproportionerligt huvud.

Huvudet är en av rasens stora behag. Skallen är lätt rundad med tydlig men mjuk stopplinje, mörka runda ögon och en svart nos som framträder mot den vita pälsen. Uttrycket är vaket, milt och intelligent. Öronen är hängande och täckta av lång päls som flyter ihop med resten av pälsen. Nosen ska inte vara extremt kort, vilket gynnar både andning och tandhälsa.

Pälsen är en av huvudorsakerna till att många förälskar sig i Malteser. Den är lång, rak och silkeslen i strukturen, utan ullig underull. Rasen ska enligt standarden vara rent vit, även om en mycket svag citrongul eller elfenbensfärgad nyans ibland kan synas på öronen. Eftersom det saknas underull upplever många allergiker Malteser som mer tolererbara än raser som fäller mycket, även om ingen hund kan garanteras vara helt allergivänlig.

I full päls kan håret nå ner till marken och flyta vackert runt hunden, särskilt i utställningsringen. Hemma väljer dock många sällskapsägare en kortare ”puppy cut” för enklare skötsel. En full päls kräver daglig omvårdnad. Detta innebär oftast:

- Att försiktigt borsta och kamma pälsen varje dag för att undvika tovor  
- Att kontrollera bakom öronen, i armhålorna och runt svansen där tovor lätt bildas  
- Att använda en utredande spray för att undvika att de fina håren går av  

Regelbunden badning är viktig, vanligen var en till tredje vecka beroende på livsstil. Skölj alltid noggrant och torka pälsen helt för att undvika hudirritation. Eftersom håret runt ögonen är vitt kan tårflöde ge missfärgningar. Många ägare torkar försiktigt ögonområdet dagligen med en fuktig trasa och håller håret kortklippt för att minska irritation. Håret på tassarna och runt trampdynorna bör också klippas, vilket ger bättre fäste och minskar spridningen av smuts i hemmet.

Även om utställningspälsen är imponerande behöver du inte ha dåligt samvete om du föredrar en kortare, lättskött frisyr. En välvårdad Malteser i kortare päls är ofta betydligt mer bekväm för en upptagen familj. Det viktigaste är att pälsen är ren, fri från tovor och borstas tillräckligt ofta för att hunden ska vara bekväm och huden må bra.

## Temperament & Personlighet

Malteser har i århundraden avlats som sällskapshund, och det märks tydligt i vardagsbeteendet. Det här är en hund som verkligen njuter av att vara med människor. De flesta Malteser vill sitta i knät, följa dig från rum till rum och sova nära dig på natten. De knyter mycket starka band till sina ägare och kan vara förvånansvärt känsliga för förändringar i stämning eller rutiner.

I en familj är Malteser ofta en glad och livlig liten personlighet. Många är lekfulla långt upp i åren och uppskattar mjuka lekar och korta ”tokryck” runt vardagsrummet. Med barn kan de vara kärleksfulla och tålmodiga, men den lilla storleken gör att uppsikt är avgörande. Små barn måste lära sig att hantera en liten hund varsamt. Hård lek, ryckande eller tappande kan lätt leda till skador. I familjer där barnen är lugna och respektfulla blir Malteser vanligtvis en trogen liten vän som gärna är med vid sagostunden i soffan eller stillsam lek på golvet.

Mot främlingar kan rasen variera från utåtriktad och social till lite reserverad. En väl socialiserad Malteser hälsar ofta besökare med viftande svans och nyfikenhet. Andra kan hålla sig lite i bakgrunden, skälla för att varna sina ägare och sedan långsamt tina upp. Tidig exponering för olika människor, ljud och miljöer hjälper dem att utveckla trygghet. Trots sin storlek fungerar många Malteser förvånansvärt bra som ”väktare” i hemmet och meddelar gärna att det kommer besök med en tydlig, ljus skall.

Med andra djur går det oftast bra när introduktionen görs på rätt sätt. De trivs ofta med andra små hundar och kan fungera tillsammans med större hundar som är lugna och försiktiga. Deras djärvhet kan dock ställa till det om de utmanar stora, stökiga hundar. När det gäller katter lever många Malteser fredligt med dem, särskilt om de växt upp tillsammans från tidig ålder. Deras lekfullhet kan antingen glädja en social katt eller irritera en som föredrar lugn och ro, så introduktioner bör ske stegvis.

Ett av de vanligare problemen i rasen är separationsångest. Eftersom de älskar att vara nära sina människor kan Malteser bli stressade när de lämnas ensamma under längre perioder. Detta kan visa sig som skällande, gnällande, förstörande tuggande eller att de gör ifrån sig inomhus. Att bygga upp självständighet redan som valp är hjälpsamt. Korta, positiva frånvaroperioder, säkra tuggleksaker samt lugna avsked och hemkomster är bra strategier.

Ett annat problem vissa ägare upplever är överdrivet skällande. Malteser är alerta och uppmärksamma, vilket kan utvecklas till skällighet om det inte hanteras. Att lära in en ”tyst”-signal, ge hunden tillräcklig mental stimulans och undvika att förstärka skällandet (till exempel genom att rusa fram varje gång hunden låter) är viktigt. Trots dessa utmaningar beskriver de flesta som lever med Malteser dem som roliga, kärleksfulla, kloka och outtröttligt lojala. De är små hundar med stora personligheter, och de trivs bäst i hem där deras känslomässiga behov tas på allvar.

## Träning & Motion

Även om Malteser är en dvärghund ska den aldrig betraktas som en leksak eller accessoar. Det är en intelligent hund som mår mycket bra av träning och regelbunden motion. Den goda nyheten är att deras storlek och vilja att samarbeta med människor gör dem mycket tacksamma att träna, även för förstagångsägare, förutsatt att metoderna är vänliga och konsekventa.

Malteser svarar bäst på positiv förstärkning. Det innebär att man använder godis, beröm, leksaker och lek i stället för hårda korrigeringar. De kan vara ganska känsliga, och höjda röster eller hårdhänt behandling leder oftast till att de ”slår igen” eller blir oroliga. Korta, roliga träningspass fungerar bäst. Många ägare märker att tre till fem minuter några gånger om dagen ger bättre resultat än ett långt pass. Eftersom Malteser ofta är matmotiverade kan små godbitar vara starka belöningar, men portionsstorleken måste hållas nere för att undvika övervikt.

Grundläggande lydnad som sitt, ligg, inkallning och att gå fint i koppel bör läras ut tidigt. Rumsrenhet kan kräva extra tålamod med små raser, då de har små urinblåsor och behöver många kisspauser. En konsekvent rutin och noggrann tillsyn inomhus gör stor skillnad. En del ägare använder valpunderlägg inomhus i början och övergår sedan gradvis till att hunden gör sina behov utomhus när den blir äldre. Att hålla sig lugn och undvika bestraffning vid olyckor hjälper hunden att lära sig snabbare.

När det gäller motion behöver inte Malteser långdistanslöpning, men de är inte heller nöjda med att bara bli burna överallt. De flesta vuxna trivs med en eller två måttliga promenader per dag, kombinerat med lek och mental stimulans. En typisk dag kan innehålla:

- En 20–30 minuters promenad på morgonen i hundens eget tempo  
- Korta träningspass eller problemlösningslekar under dagen  
- Ytterligare en kortare promenad eller lekstund på kvällen  

De gillar ofta interaktiva lekar som apport med en mjuk leksak, godissök inomhus eller att lära sig enkla tricks. Många Malteser passar bra för aktiviteter som rallylydnad, heelwork to music och till och med agility, så länge utrustningen anpassas efter deras storlek. Sådana aktiviteter stärker bandet mellan hund och ägare och ger värdefull mental stimulans.

På grund av den lilla kroppen bör man undvika alltför tuffa eller högbelastande aktiviteter. Att hoppa ner från möbler, springa i trappor ofta eller hoppa ur famnen kan orsaka skador. Ramps eller trappsteg till soffa och säng kan vara till stor hjälp. Promenader på varierande underlag, som gräs, grus och skogsstigar, hjälper till att stärka musklerna och hålla lederna friska utan att belasta för mycket.

I varmt väder bör motionspassen vara korta och dagens varmaste timmar undvikas, särskilt om din Malteser har full päls. I kallt eller blött väder kan de uppskatta ett tunt, vattentätt täcke för att hålla sig bekväma. Det viktiga är att Malteser får vara aktiv och engagerad, men alltid inom säkra ramar för sin storlek. En Malteser som får använda både kropp och hjärna är oftast lugnare, gladare och lättare att leva med.

## Hälsa

Malteser är i allmänhet en långlivad ras, och många individer blir väl över tio år med god omvårdnad. Men liksom alla raser har de vissa hälsoproblem som blivande ägare bör känna till. Seriösa uppfödare arbetar aktivt för att minska risken genom noggrant avelsurval och relevanta hälsotester.

Ett vanligt problem hos små raser är tand- och tandköttssjukdomar. Maltesers lilla mun och tättsittande tänder gör att tandsten, tandköttsinflammation och tandlossning lätt kan uppstå om det inte förebyggs. Daglig, eller åtminstone regelbunden, tandborstning med hundtandkräm rekommenderas starkt. Regelbundna kontroller hos veterinär och professionell tandrengöring vid behov hjälper till att förebygga allvarligare problem, som infektioner som kan påverka hjärta, njurar eller lever.

Patellaluxation, där knäskålen hoppar ur läge, är ett annat tillstånd som ses i rasen. Det kan orsaka intermittent hälta, ”skuttande” steg eller obehag vid rörelse. I lindriga fall kan viktkontroll och anpassad motion räcka. Svårare fall kan kräva kirurgisk åtgärd. Uppfödare kan låta undersöka och gradera sina hundars knän för att minska förekomsten av problemet.

En del Malteser kan också vara benägna att drabbas av:

- Legg-Calvé-Perthes sjukdom, som angriper höftleden hos unga småhundar  
- Ögonproblem som tårflöde med missfärgning, torra ögon eller katarakt hos äldre hundar  
- Kollapsad trachea, där luftstrupen försvagas, vilket kan ge hosta eller andningsbesvär  

God avelsetik och regelbunden veterinärvård minskar riskerna och följderna av dessa tillstånd. Det är viktigt att nya ägare väljer uppfödare som är öppna med hälsan hos sina hundar och som följer rekommenderade hälsoprogram där sådana finns. Även om detaljerna varierar mellan länder är knäledsundersökning, ögonlysning och allmänna hälsokontroller av avelsdjur vanliga.

Att hålla rätt kroppsvikt är avgörande för Malteser. Extra kilon belastar leder och hjärta i onödan. Att mäta upp fodergivor, begränsa godis och hålla hunden aktiv är enkla men effektiva åtgärder. Ett foder av hög kvalitet, anpassat för hundens ålder och storlek, tillsammans med fri tillgång till friskt vatten, stödjer den allmänna hälsan.

Förebyggande rutinskötsel ska inte glömmas. Det innefattar vaccinationer enligt lokala rekommendationer, parasitförebyggande behandling och regelbundna hälsokontroller. Eftersom Malteser ofta blir gamla blir seniorvård viktigare senare i livet. Årliga eller halvårskontroller med blodprov, tandstatus och bedömning av rörlighet hjälper till att upptäcka problem tidigt, när de oftast är lättare att hantera.

Med uppmärksam omvårdnad kan många Malteser leva ett långt och behagligt liv från valp till senior. Ägare som är beredda att lägga tid på pälsvård, tandvård, viktkontroll och veterinärbesök upplever oftast att deras lilla följeslagare förblir pigg, klar i blicken och full av personlighet långt upp i åren.

## Historia & Ursprung

Malteser är en av de äldsta kända sällskapshundsraserna, och dess tidiga historia är en blandning av fakta, handelsvägar och myter. Klart är att små vita knähundar funnits runt Medelhavet i många århundraden. De förknippades särskilt med hamnar och handelsplatser, där varor och idéer färdades mellan olika kulturer. Namnet antyder en koppling till ön Malta, men historiskt har benämningen ibland använts bredare om delar av Medelhavsområdet.

Forntida skrifter och konstverk från civilisationer som grekerna och romarna visar små, förfinade hundar som mycket liknar dagens Malteser. Dessa hundar hölls ofta av adelsdamer och rika familjer. De uppskattades för sin skönhet, milda natur och förmåga att ge värme och tröst. Vissa beskrivningar nämner till och med att de bars i ärmar eller mantlar – ett tecken på deras högt värderade status i hem där lyx och förfining var viktiga.

Med tiden spreds dessa små hundar över Europa, ofta som gåvor mellan överklassens familjer. De förekommer i målningar i aristokratiska hem, där de vanligen avbildas på kuddar eller i knäet på elegant klädda damer. Deras roll var tydlig: de var sällskap, inte arbetande hundar. Medan andra raser utvecklades för vallning, jakt eller vakttjänst, förädlades Malteser för att vara en behaglig och vacker sällskapshund i hemmet.

När hundaveln blev mer formaliserad under 1800- och tidigt 1900-tal började olika små vita sällskapshundar delas upp i tydliga raser. Malteser fick sin moderna form genom noggrant urval med fokus på storlek, päls och temperament. Rasklubbar och kennelklubbar hjälpte till att definiera standarden och bevara rasens särprägel. Den långa, vita, silkeslena pälsen blev ett kännetecken, liksom det milda uttrycket och det vänliga sinnelaget.

Genom alla dessa förändringar har Maltesers grundläggande syfte förblivit detsamma. Det har aldrig varit en ras avlad för fältarbete eller tunga uppgifter. I stället har Malteser alltid värderats för det nära band den knyter till människor, sin livliga charm och sin roll som källa till tröst och sällskap. I dag finns rasen i hem över hela världen. Den syns fortfarande i utställningsringen, där uppfödare visar upp sitt arbete med att bevara typ och kvalitet. Samtidigt lever otaliga Malteser som älskade familjehundar i både städer och på landsbygden.

I det moderna livet passar Malteser in i många olika livssituationer. De är populära hos äldre personer som uppskattar en hanterlig storlek och mjukt temperament, liksom hos familjer som vill ha en liten hund som trivs med att vara delaktig i vardagen. Från antika medelhavshamnar till moderna lägenheter har Malteser behållit sin identitet som en charmig, människoorienterad sällskapshund.

## Att leva med rasen

Att dela vardagen med en Malteser är mycket givande, men det medför också ansvar som blivande ägare bör förstå i förväg. Det här är inte en ras som trivs med att lämnas ensam långa dagar eller behandlas som en prydnad. En Malteser vill vara delaktig i dina rutiner – sitta bredvid dig när du arbetar, följa med på promenader eller mysa under lugna kvällar hemma.

Tidsåtgången är betydande, särskilt för pälsvård och sällskap. Även om du väljer en kortare sällskapsfrisyr i stället för full utställningspäls behöver Malteser ändå regelbunden borstning, bad och pälsunderhåll. Räkna med att varje dag lägga lite tid på att gå igenom pälsen, torka ögonen och se till att inga tovor uppstått. Veckovis eller varannan veckas bad, kloklippning, öronrengöring och tandborstning kräver också engagemang. Många ägare bokar dessutom regelbundna besök hos professionell hundfrisör var fjärde till åttonde vecka, beroende på pälslängd och livsstil.

Ekonomiskt sett är Malteser sällan dyr i foder åt, tack vare sin lilla storlek, men det finns återkommande kostnader att ta hänsyn till. Årliga utgifter kan inkludera:

- Kvalitetsfoder anpassat för små hundar  
- Rutinveterinärvård, vaccinationer och parasitförebyggande behandling  
- Eventuella tandrengöringar under narkos  
- Pälsvårdsprodukter och kostnader för professionell grooming  
- Hundförsäkring, som många väljer för trygghetens skull  

Beloppen varierar mellan länder, men det är klokt att budgetera både för löpande skötsel och oförutsedda veterinärutgifter. Små hundar kan skadas relativt lätt, och försäkring eller en avsatt buffert kan göra svåra beslut mindre stressande.

I vardagen passar Malteser oftast mycket bra i lägenhet eller hem utan stor trädgård, så länge den får regelbundna promenader och lek. Eftersom de är lätta att bära och transportera är de ofta smidiga reskamrater, både i bil och med kollektivtrafik. Många ägare uppskattar att kunna ta med sin Malteser på semester eller dagsutflykter. Säkra selar, bekväma transportväskor och mjuka filtar hjälper hunden att känna sig trygg när ni är på resande fot.

Hemma är det bra att anpassa miljön efter en liten hund. Hundtrappor eller ramper till soffa och säng kan förebygga skador från hopp. Grindar kan begränsa tillträde till trappor eller rum där hunden kan vara utsatt för risker. Små raser fryser ofta lättare, så en ombonad bädd, mjuka filtar och eventuellt ett varmt täcke för vinterpromenader är kloka investeringar.

Mentalt behöver Malteser minst lika mycket uppmärksamhet som fysiskt. De är som oftast lyckligast när de har någon form av ”uppgift”, även om det bara är att utföra tricks, gå på kurser eller vara din följeslagare i vardagssysslor. Aktiveringsleksaker, problemlösningsspel och lugna lektillfällen motverkar tristess. För lite stimulans kan leda till skällande, klängighet eller destruktivt beteende.

Nya ägare bör vara beredda att sätta gränser vänligt men bestämt från början. Det kan vara frestande att låta en söt Malteservalps beteende passera, sådant som man inte skulle acceptera från en större hund – som konstant skällande, hoppande eller att vakta knät. Tidig träning och tydliga rutiner hjälper till att förhindra att detta utvecklas till problem. Kom ihåg att liten inte betyder mindre hund. En Malteser blir tryggare och mer avslappnad när den förstår vad som förväntas och känner sin plats i familjen.

För den som kan erbjuda tid, omtanke och konsekvent skötsel är livet med en Malteser ofta djupt tillfredsställande. Deras lojalitet, lekfulla temperament och starka behov av närhet skapar ett tätt band. Många ägare säger att när de väl haft en Malteser, är det svårt att föreställa sig livet utan den här lilla men livliga sällskapshunden vid sin sida.

Malteser

Malteser är en liten, robust sällskapshund med lång, vit silkig päls och uttrycksfulla mörka ögon. Den är tillgiven och mycket människoorienterad och anpassar sig väl till livet i lägenhet om den får dagliga promenader. Den behöver regelbunden pälsvård, tandvård och mild träning och lever ofta ett långt och aktivt liv.

Italiensk vinthund vs Malteser

Egenskaper

Sammanfattning

Liknande raser