Italiensk vinthund till salu

De är milda, tillgivna och knyter ofta starkast an till en eller två personer. Många trivs bra i lugna familjer med hänsynsfulla barn, men deras nätta benstomme och känslighet gör att de passar bättre i stillsammare hem. De är oftast reserverade mot främlingar men väldigt gosiga med dem de litar på. Tidig socialisering hjälper till att förebygga blyghet eller nervositet.

De har mycket fina, känsliga ben och är faktiskt benägna att få frakturer, särskilt som valpar. Förhindra hårdhänt lek, obevakad tid på möbler och hopp från höjder som sängar eller trappor. Använd ramper eller trappsteg till soffor, och avråd från lek med stora eller väldigt livliga hundar. Regelbunden kloklippning och halksäkra golv hjälper också till att minska risken för halkningar och fall.

Deras tunna hud, låga kroppsfett och korta päls gör dem mycket känsliga för kyla och fuktigt väder. De behöver oftast en välsittande jacka eller tröja på promenader, även under milda vintrar, och bör inte lämnas ute någon längre stund. Inomhus uppskattar många en varm bädd, filtar eller värmemattor. Korta, täta promenader fungerar ofta bättre än en lång tur i kallt väder.

Den här rasen är känd för att ofta ta längre tid att bli rumsren än många andra, delvis på grund av sin känslighet för kyla och regn. Konsekventa rutiner, täta rastningar och positiv förstärkning är avgörande. En del ägare använder toalettunderlägg inomhus eller kattlåda, särskilt i områden med tufft klimat. Tålamod och genomtänkt hantering är i regel viktigare än bestraffning eller hård disciplin.

De är små och anpassningsbara till livet i lägenhet, men behöver ändå daglig motion och mental stimulans. De flesta mår bra av flera rask promenader samt möjlighet att springa lösa i korta spurter på ett säkert, inhägnat område. Inomhus kan de vara ganska aktiva i korta perioder och sedan vila långa stunder. Noggrann koppelanvändning och säkra staket är viktiga på grund av deras snabbhet och starka jaktinstinkt.

De är i regel inga ständiga skällare, men många kommer att skälla för att varna vid ovanliga ljud eller besökare. Deras känslighet kan göra dem ljudliga om de är oroliga, understimulerade eller lämnas ensamma för länge. Tidig träning och en lugn, förutsägbar vardagsrutin hjälper till att hålla skällandet på en rimlig nivå. Det varierar mycket mellan individer, och vissa hundar är mycket tysta sällskap.

Vanliga bekymmer är benbrott, tandproblem, vissa ögonsjukdomar samt ibland epilepsi eller autoimmuna sjukdomar. De har också en ökad risk för parodontala problem på grund av små käkar och trångställda tänder. Ansvarsfulla uppfödare testar för ärftliga sjukdomar och undviker att avla på mycket finlemmade, alltför sköra individer. Regelbundna veterinärkontroller och noggrann skötsel hjälper till att upptäcka problem i tid.

Daglig eller nästan daglig tandborstning är idealisk eftersom de lätt får tandsten och tappar tänder i förtid. Tuggben för tänderna och professionell tandrengöring kan stödja skötseln hemma men ersätter inte tandborstning. Klorna växer snabbt och bör klippas ofta för att undvika obehag och förändrat rörelsemönster. Många behöver vänjas vid hanteringen och bli försiktigt bemötta för att kunna slappna av under pälsvård.

De är väldigt människoorienterade och kan utveckla separationsångest om de lämnas ensamma under långa perioder utan förberedelse. Vissa vuxna klarar en vanlig arbetsdag om de gradvis tränas, får mental stimulans samt tillräckligt med motion och kärlek. Valpar och mycket klängiga individer behöver oftast kortare stunder ensamma, hundvakt eller hunddagis. En trygg, varm och bekväm viloplats är viktig när de lämnas utan tillsyn.

De trivs ofta i sällskap med andra mjuka, lugna hundar och kan knyta starka band till jämnstora kompisar. På grund av sin ömtålighet bör de inte brottas eller leka hårt med stora, energiska raser som av misstag kan skada dem. Noggranna introduktioner och övervakad lek är viktigt. Många lever fredligt med katter om de växer upp tillsammans och om deras jaktinstinkt hålls under kontroll.