¶Innehållsförteckning
¶Snabbfakta
Gordonsetter är en brittisk stående fågelhund, utvecklad för att söka hönsfågel över stora marker och samarbeta med jägaren på avstånd. Den är inte bara en aktiv sällskapshund med jaktbakgrund: jaktlust, vidsträckt sök och självständigt arbete är centrala delar av rasens funktion.
- Rasstandarden anger 66 cm och 29,5 kg för hanar samt 62 cm och 25,5 kg för tikar.
- Pälsen ska vara måttligt lång och så slät som möjligt. Färgen är glänsande kolsvart med kastanjeröda tantecken.
- Gordonsetter ska vara intelligent, värdig, modig, utåtriktad och vänlig med ett jämnt temperament.
- Rasen behöver mycket daglig rörelse, nosarbete, träning och möjlighet att använda sitt sök. Ett fast timtal beskriver inte alla individer.
- Jaktlust ska förväntas. Uppfödarens avelsinriktning och de vuxna släktingarnas arbetssätt är viktiga inför valpköpet.
- I svensk avel krävs officiell HD-status för båda föräldrarna. Resultat för rcd4-PRA, CCA och CL kan också registreras centralt.
Rasen passar bäst när ägaren vill lägga en stor del av sin fritid på skog, fält eller fjäll och ser träning som en återkommande del av vardagen. Den passar sämre om målet är en hund som nöjer sig med korta kvarterspromenader eller som förväntas avstå från att söka och följa viltvittring.
¶Utseende och päls
Gordonsetter ska vara stilfull, symmetrisk och byggd för galopp. Kroppen är stark utan att vara klumpig, med djup bröstkorg, kraftiga ben och fria, flytande rörelser. Standarden använder fasta riktmärken: 66 cm och 29,5 kg för hanar, 62 cm och 25,5 kg för tikar. Det är idealmått, inte en garanti för att varje vuxen hund hamnar exakt där. Bedöm också hull, proportioner och rörelser i stället för att fokusera på en siffra.
Pälsen är kort och fin på huvudet, benens framsidor och öronspetsarna. På kroppen ska den vara måttligt lång, slät och så fri som möjligt från lockar och vågor. Långa, silkeslena behäng finns på öron, ben, buk och svans. Den funktionella pälsen ska skydda i terrängen utan att bli överdrivet tung eller svårskött.
Grundfärgen är djupt glänsande kolsvart utan rostton, med tydligt avgränsade kastanjeröda tantecken. Tecknen finns bland annat över ögonen, på nospartiet, strupen, bröstet, benen och under svansen. En mycket liten vit fläck på bröstet är tillåten; andra färger ingår inte i standarden.
Pälsvården styrs bäst av hundens vardag. Borsta igenom behängen och områdena bakom öron, armhålor och lår innan små tovor växer. Efter arbete i skog eller högt gräs bör du leta efter frön, kardborrar, fästingar, småsår och sprickor i trampdynorna. Bada när hunden är smutsig och kontrollera hängöronen efter simning eller blöt väderlek. En prydlig kontur kan kräva lätt putsning, men pälsen ska inte formas till något som döljer dess naturliga funktion.
¶Temperament och personlighet
Rasstandarden beskriver gordonsetter som intelligent, arbetsduglig och värdig, med mod, öppenhet mot människor och ett vänligt, jämnt temperament. Det är rasens målbild, inte ett löfte om att varje individ är likadan. Avelsinriktning, släkt, tidiga erfarenheter och vardagsmiljö påverkar självförtroende, intensitet, socialitet och förmåga att koppla av.
Arbetet kräver att hunden både tar egna initiativ och samarbetar på långt avstånd. Hemma kan samma egenskaper märkas som snabb problemlösning, stor uthållighet och en vilja att undersöka innan den frågar sin ägare. Självständighet är därför inte samma sak som bristande intelligens eller trots. Träningen behöver ge hunden en tydlig uppgift och göra samarbete lönsamt.
Gordonsetter mognar ofta senare än många nya ägare väntar sig. SKK anger att en hane ofta är fullt utvuxen först vid tre till fyra års ålder. Det ska ses som en fysisk mognadsguide, inte som en ursäkt för flera år utan vardagsregler. En stor unghund behöver tidigt lära sig lugna hälsningar, vila, koppelgående och hantering.
Inför valpköp bör du träffa modern och gärna andra vuxna släktingar. Fråga hur de återhämtar sig efter överraskningar, fungerar med främmande människor, hanterar passivitet och arbetar i jakt eller på prov. Be också uppfödaren beskriva sin avelsinriktning konkret. Etiketter som ”jaktlinje” eller ”showlinje” säger mindre än föräldrarnas faktiska meriter, arbetssätt, hälsa och beteende i vardagen.
¶Träning och motion
En gordonsetter behöver mycket fysisk och mental aktivitet, men ett fast dagligt tidsmål blir för trubbigt. En bra dag innehåller rörelse i varierad terräng, möjlighet att söka och nosa, samarbetsövningar, träning av praktiska färdigheter och återhämtning. Behovet varierar med ålder, kondition, jaktperiod, hälsa och hur krävande aktiviteten är.
Som stående fågelhund ska den söka av mark, fatta stånd när den får vittring, invänta föraren, resa fågeln på signal, vara stadig i skott och apportera på kommando. Även den som inte jagar behöver förstå denna arbetskedja. Vanliga promenader ger inte automatiskt samma utlopp som kontrollerat sök, spår, apportering eller annan träning där hunden får arbeta självständigt inom tydliga ramar.
Inkallning måste byggas gradvis och under verkliga störningar. Börja nära, belöna frivillig kontakt och använd långlina eller väl inhägnade områden när jaktlusten kan ta över. Träna inte genom att upprepade gånger kalla när hunden redan är helt upptagen av viltvittring. Gör i stället övningen lättare, öka avståndet till störningen och bygg många lyckade repetitioner. Ingen rasbeskrivning eller träningsmetod kan lova att en enskild gordonsetter blir säker lös överallt.
Belöningsbaserad träning passar en hund som både är känslig för förarens agerande och van att ta egna beslut. Prioritera inkallning, stopp- eller stadgesignal, följsamhet i koppel, passivitet, lugna hälsningar och säker apportering. Jaktträning med erfaren instruktör är värdefullt även för den som ännu inte bestämt om hunden ska starta på jaktprov.
Valpar ska få leka, utforska och röra sig fritt utan långa påtvingade löppass eller många upprepade hopp. Öka sträcka, tempo och svårighetsgrad i takt med styrka och återhämtning. Motion är inte lyckad bara för att hunden blir trött; den ska också kunna äta, röra sig rent och komma till ro efteråt.
¶Hälsa
De mest användbara hälsouppgifterna inför köp är officiell HD-status, korrekt tolkade DNA-resultat, känd sjukdomshistorik hos nära släktingar och kunskap om akuta tecken på magomvridning. En lång lista med möjliga diagnoser hjälper mindre om den inte visar vilket resultat som gäller för vilken hund.
Gordonsetter omfattas av ett svenskt hälsoprogram för höftledsdysplasi. Enligt 2026 års registreringsregler måste båda föräldrarna ha officiell HD-status före parningen för att valparna ska kunna registreras. Reglerna förbjuder avel på hund med HD E; en hund med HD D får bara paras med en HD-fri hund, A eller B, och en hund med kliniska HD-symtom ska inte användas. HD påverkas av flera gener, så föräldrarnas bokstav är inte hela riskbilden. Resultat hos syskon och andra nära släktingar ger också viktig information.
SKK registrerar DNA-resultat för rcd4-PRA, cerebellär cortikal abiotrofi (CCA) och ceroid lipofuscinos (CL) hos gordonsetter. Alla tre nedärvs recessivt. En bärare har en kopia av sjukdomsanlaget och blir inte själv sjuk av just den testade varianten, men kan föra anlaget vidare. En bärare ska därför paras med en genetiskt eller hereditärt fri hund, aldrig med en annan bärare. Kontrollera hundens identitet, testets exakta namn och om resultatet är eget DNA-test eller bygger på härstamning.
Rcd4-PRA-testet visar risk för just den genetiska varianten. Det ersätter inte en klinisk ögonundersökning och utesluter inte andra former av PRA. CCA påverkar lillhjärnan och kan ge tilltagande ostadighet hos unga hundar. CL är en annan neurologisk sjukdom som kan ge exempelvis beteendeförändringar, osäker gång, synpåverkan eller kramper. Ett fritt resultat för en sjukdom säger inget om de andra. Svenska Gordonsetterklubbens aktuella valpannonser kräver att minst en förälder är DNA-testad eller hereditärt fri från rcd4-PRA och CCA; det är ett klubbvillkor, inte samma sak som det bindande HD-kravet i registreringsreglerna.
Rasen är också dokumenterat överrepresenterad vid symmetrisk klolossning, ofta kallad SLO. Om flera klor lossnar, spricker eller växer tillbaka missformade behöver hunden veterinärbedömning. Fråga om återkommande klokapselproblem hos föräldrar och nära släktingar utan att tolka avsaknad av ett DNA-test som ett friskintyg.
Gordonsetter räknas till raser med förhöjd risk för magomvridning, GDV. Tillståndet kan utvecklas snabbt och kräver akut vård. Om hunden försöker kräkas utan att något kommer upp, är kraftigt orolig, har uppsvälld eller smärtsam buk, mycket saliv, bleka slemhinnor, svaghet eller kollaps ska du kontakta veterinär omedelbart. Fråga om GDV hos föräldrar och syskon. Måltids- och motionsrutiner kan minska vissa riskfaktorer men kan inte garantera att tillståndet aldrig uppstår.
En brittisk studie från 2024 uppskattade medianlivslängden till 12,4 år i en grupp på 393 gordonsettrar. Det är ett populationsmått, inte en prognos för den enskilda hunden.
¶Historia och ursprung
Gordonsettern har fått sitt namn från Gordon Castle i Skottland. Svarta setterhundar med tantecken är dokumenterade där redan under de första åren av 1800-talet, och hundarna uppskattades för jaktlust, träningsvillighet och vänligt temperament. Målet var en effektiv fågelhund med en stark kropp som orkade arbeta länge över krävande marker.
Settrar fanns tidigare i flera färger och typer. När de började delas upp under 1800-talet kallades den svarta varianten med roströda tecken Black and Tan Setter. Den brittiska kennelklubben erkände den under det namnet 1873. År 1924 ändrades rasnamnet till Gordon Setter, efter kopplingen till den fjärde hertigen av Gordon och slottets välkända hundar.
Rasens kärna är fortfarande den stående fågelhundens arbete. Hunden söker av terrängen, markerar fågel genom att stå stilla och samarbetar därefter med jägaren vid resning och apportering. FCI placerar rasen i grupp 7 och kräver arbetsprov inom rasens internationella klassifikation.
Äldre rastexter nämner möjliga inkorsningar av collie, blodhund och andra hundtyper. De uppgifterna är osäkra och behövs inte för att förklara den dokumenterade utvecklingen. Det säkra är kopplingen till de brittiska setterhundarna, Gordon Castle, namnet Black and Tan Setter och namnbytet 1924.
Gordonsetter kom tidigt till Norden och fick en svensk rasklubb 1907. Den moderna svenska populationen har i hög grad formats av jaktlig användning och nordiskt samarbete. För en blivande ägare är den historien praktiskt viktig: rasens utseende går inte att skilja från den funktion som den fortfarande avlas för.
¶Att leva med rasen
Att leva med en gordonsetter innebär att planera vardagen kring en stor, uthållig jakthund. Ett hus med tomt ersätter inte aktivitet, och en lägenhet utesluter inte rasen om hunden får rätt arbete, utevistelse och vila. Det avgörande är om ägaren kan ordna säkra sökmöjligheter, varierad träning och ett hållbart upplägg även under mörka, blöta vardagar.
Små barn och hund ska alltid ha en vuxen närvarande. Gordonsetterns storlek, svans och entusiasm kan välta ett barn utan aggressiv avsikt. Barn ska inte störa hunden när den äter eller vilar, och hunden behöver en fredad plats. Bedöm den enskilda hundens beteende i stället för att luta dig mot ett generellt påstående om att rasen är barnvänlig.
Samliv med andra hundar kan fungera väl, men introduktion och individernas sätt spelar större roll än rasnamnet. Katter och smådjur kräver extra planering eftersom snabbt rörelse kan väcka jaktintresse. Börja med avstånd, koppel och korta kontrollerade möten. Katten ska ha höga, hundfria platser och egna resurser. En hund som lever fredligt med hemmets katt kan fortfarande vilja jaga en okänd katt utomhus.
Ensamhet ska tränas gradvis när hunden känner sig trygg. Börja med mycket korta stunder bakom en dörr eller utanför hemmet och öka först när hunden kan vila. Kamera kan avslöja vandring, ljud eller förstörande beteende som inte märks när du kommer hem. Jordbruksverkets råd om rastning minst var sjätte timme dagtid är inte ett mått på hur länge just din hund mår bra ensam.
Inför köp bör du kontrollera:
- uppfödarens jaktliga och exteriöra mål samt vad de betyder i praktiken,
- föräldrarnas jaktprov, arbetssätt, temperament och förmåga att koppla av,
- officiell HD-status och resultat hos nära släktingar,
- exakta rcd4-PRA-, CCA- och CL-resultat samt vilken hund en eventuell bärare har parats med,
- förekomst av klolossning och GDV i familjen,
- hur valparna förbereds för inkallning, passivitet, hantering, skott- och miljöintryck.
Den viktigaste frågan är inte om gordonsetter kan vara familjehund, utan om familjen vill leva med och utveckla en stående fågelhund under många år.
¶Egenskaper
| Egenskap | Värde |
|---|---|
| Rastyp | Renras |
| Aggressivitet | 1/5 |
| Barnvänlig | 5/5 |
| Energinivå | 4/5 |
| Pälsfällning | 4/5 |
| Hälsa | 4/5 |
| Intelligens | 4/5 |
| Pälsvårdbehov | 2/5 |
| Inlärningsförmåga | 4/5 |
| Skällnivå | 3/5 |
| Höjd | 61 – 66 cm |
| Vikt | 20 – 36 kg |
| Livslängd | 10 – 12 år |
¶Vanliga frågor
Hur är en Gordon setters typiska temperament gentemot familjemedlemmar och barn?
Den här rasen är i allmänhet kärleksfull och lojal och knyter ofta ett mycket nära band till sina huvudsakliga vårdgivare. Den är vanligen mild och tålmodig med barn, men på grund av sin storlek och sin livlighet är det klokt att ha uppsikt, särskilt med yngre barn. De kan mogna långsamt mentalt och behålla en valpliknande livsglädje långt upp i vuxen ålder.
Hur mycket motion behöver en Gordon Setter egentligen varje dag?
Det är en atletisk brukshund som vanligtvis behöver minst 60–90 minuter målmedveten motion varje dag, inte bara lite planlöst skrotande på tomten. Löpning lös i säkra områden, långa promenader och nos- eller spårlekar hjälper till att tillgodose både de fysiska och mentala behoven. Utan tillräcklig aktivitet kan de bli rastlösa och utveckla oönskade beteenden.
Är gordonsetter bra som inomhushundar, eller behöver de bo på en stor tomt?
De kan trivas bra i en vanlig bostad, även i förorter, så länge deras behov av motion tillgodoses regelbundet. En ordentligt inhägnad trädgård är mycket värdefull eftersom deras jaktinstinkt gör att de lätt följer doftspår. När de har fått tillräckligt med aktivitet och nära kontakt med människor är de oftast lugna inomhus.
Vilken pälsvård krävs för en Gordon setters behängda päls?
Den långa, silkeslena behåringen på öron, bröst, ben och svans trasslar lätt och drar åt sig smuts. De flesta hundar behöver borstas flera gånger i veckan, med extra noggrannhet på områden som lätt får tovor och kardborrar. Regelbunden trimning runt tassar, öron och i hygienområden, tillsammans med regelbunden öronrengöring, hjälper till att hålla pälsen lättskött och frisk.
Vilka är de vanligaste hälsoproblemen hos gordonsetter?
De har en benägenhet för höftledsdysplasi, armbågsdysplasi och vissa ärftliga ögonsjukdomar, så hälsotestning av föräldradjuren är viktig. Magomvridning och uppblåst mage är också ett bekymmer hos den här djupbröstade rasen. Vissa blodsjukdomar och hormonella rubbningar förekommer i populationen, vilket gör regelbundna veterinärkontroller och god kännedom om rasens specifika hälsorisker rådligt.
Kommer gordonsettrar överens med andra hundar och katter?
Med genomtänkt socialisering lever många bra med andra hundar, särskilt om de vuxit upp tillsammans med dem, även om vissa hanar kan vara rätt bestämda. Deras starka jaktinstinkt gör att de kan jaga katter eller smådjur utomhus, även om de är fredliga med husdjuren inomhus. Tidiga, kontrollerade introduktioner och tydlig hantering är viktiga när man låter dem umgås med mindre djur.
Hur lättlärd är en Gordon setter och vilken typ av träning fungerar bäst?
De är intelligenta och arbetsvilliga, men kan också vara självständiga och lätt distraheras av dofter. En konsekvent, belöningsbaserad träning med mycket variation och aktiviteter i fältstil fungerar oftast bättre än upprepade, enformiga övningar. Ett lugnt och tålmodigt förhållningssätt är viktigt, eftersom hårda metoder kan göra dem envisa eller minska deras vilja att samarbeta.
Är en gordonsetter lämplig för förstagångshundägare?
De kan vara utmanande för en nybörjare på grund av sitt stora behov av motion, sin långsamma mognad och starka jaktinstinkt. En engagerad förstagångsägare som är beredd att satsa på träning, socialisering och daglig aktivering kan klara det bra, särskilt med stöd från uppfödare eller tränare. Den som söker en lugn, lättskött sällskapshund kommer troligen att uppleva den här rasen som krävande.
Hur vokala är gordonsetter och skäller de mycket?
De är vanligtvis inte några skälliga hundar, men de kommer att larma vid besökare, vilt och ovanliga ljud. Uttråkning och för lite stimulans kan öka skällandet, särskilt hos unga, energiska hundar. Tidig träning på att svara på ”tyst”-kommandon och tillräcklig daglig motion håller oftast ljudnivån på en hanterbar nivå.
Vad bör jag känna till om rasens jaktegenskaper om jag bara vill ha en sällskapshund?
Detta är en stående fågelhund som är avlad för att arbeta metodiskt på avstånd från föraren, vilket innebär en stark instinkt att följa vittringar och röra sig långt ut. Även som sällskapshundar mår de bra av aktiviteter där de får använda nosen, till exempel spårning eller nose work. Träning på säker inkallning och trygga, inhägnade uteutrymmen är avgörande, eftersom jaktdriften ofta tar överhanden framför vardagslydnad.¶Jämförelser mot andra raser
Jämför Gordonsetter med andra raser och se skillnader i temperament, aktivitetsnivå och skötsel för att fatta ett tryggt val. Visa alla jämförelser
