Dvärgschnauzer till salu

De är oftast tillgivna, robusta och lekfulla, vilket gör dem till ett bra val för många familjer. De flesta tycker om att umgås med barn och hänger gärna med i fartfyllda lekar, men de kan vara ganska ljudliga och kan reagera på hårdhänt behandling. Tillsyn och att lära barn att respektera hundens utrymme är viktigt, precis som med alla raser.

Den här rasen är ofta ganska ljudlig och skäller gärna för att varna sina ägare för ljud eller rörelser runt hemmet. Konsekvent träning, tidig socialisering och tillräcklig mental och fysisk stimulans kan kraftigt minska skällande som upplevs som störande. Att lära in en tydlig ”tyst”-signal och att undvika att omedvetet belöna skällande är särskilt hjälpsamt.

De är energiska och behöver vanligtvis minst 45–60 minuters daglig aktivitet, uppdelat på promenader och lekstunder. Utöver fysisk motion mår de bra av hjärngympa som träningslekar, nosarbete eller aktiveringsleksaker. Får de inte tillräckligt utlopp för sin energi och intelligens kan de bli högljudda eller krävande.

Deras dubbelpäls fäller lite men kräver regelbunden skötsel för att hålla sig frisk och prydlig. De flesta hundar klipps var 6–8 vecka, och borstas flera gånger i veckan för att undvika tovor i skägg, ben och behäng. Ögonbryn och skägg behöver också rengöras ofta, och en del ägare lär sig trimning (handstrippning) om de vill bevara den sträva strukturen.

De fäller väldigt lite hår, vilket kan vara en fördel för vissa allergiker, men ingen hund är helt allergivänlig. Hudavlagringar (mjäll) och saliv kan fortfarande utlösa reaktioner hos känsliga personer. Det är viktigt att tillbringa tid med rasen innan man bestämmer sig och att sköta pälsvård och städning noggrant i hemmet för att hålla allergierna under kontroll.

De har högre risk än många andra raser för tillstånd som pankreatit, hyperlipidemi, urinsten och vissa ögonsjukdomar. De kan också utveckla hormonella sjukdomar som diabetes och ibland lever- eller hjärtproblem. Att välja en uppfödare som hälsotestar avelshundarna och att hålla hunden i god hull, ge rätt foder och göra regelbundna veterinärkontroller kan minska riskerna och göra att problem upptäcks i tid.

Den här rasen är benägen att få höga blodfetter och pankreatit, vilket kan utlösas eller förvärras av fet, riklig mat och matrester från bordet. Många veterinärer rekommenderar en konsekvent kost med måttlig fetthalt och att man undviker plötsliga foderbyten. Ägare bör vara försiktiga med godis och söka veterinärvård vid tecken på kräkningar, buksmärta eller nedsatt aptit.

Deras lilla storlek och måttliga behov av motion gör dem lämpliga för lägenhetsboende, förutsatt att de får tillräckligt med aktivitet och mental stimulans. Den största utmaningen är deras benägenhet att skälla åt ljud i trapphuset eller utomhus. Bra ljudisolering, träning för att begränsa skällandet samt dagliga promenader och lek är avgörande för ett harmoniskt liv i lägenhet.

De är väldigt människoorienterade och följer gärna sin ägare överallt, men många kan vänja sig vid att vara ensamma en del av dagen med rätt träning. Om man vänjer dem gradvis vid egen tid, erbjuder säkra tuggleksaker och annan mental stimulans och håller en förutsägbar rutin, kan det hjälpa till att förebygga oro. Hundar som lämnas ensamma många timmar varje dag kan bli uttråkade eller börja skälla mycket.

De är intelligenta och brukar vilja vara till lags, vilket gör att de svarar bra på positiv, belöningsbaserad träning. Samtidigt är många självständiga och ibland envisa och kan testa gränser, särskilt under tonåren. Konsekvens, tydliga regler och regelbundna, korta träningspass från ung ålder hjälper till att förebygga problem som överdrivet skällande och påträngande beteende.