¶Innehållsförteckning
¶Snabbfakta
Drever är en svensk, lågställd drivande jakthund för framför allt hare, räv, rådjur och hjort. Rasen kombinerar stark jaktlust och självständigt arbete i skogen med ett lugnt grundtemperament. Den passar bäst hos en jägare eller i ett hem som verkligen kan ge utlopp för nosarbete och hantera rasens skall och spårintresse i vardagen.
- Användning: allrounddrivare som söker upp vilt, följer spåret och ger skall. Spårnoggrannhet, lämplig hastighet och förmåga att avbryta ett långt drev är viktiga egenskaper.
- Storlek: hanhundar ska vara 32–38 centimeter i mankhöjd, med 35 centimeter som ideal. Tikar ska vara 30–36 centimeter, med 33 centimeter som ideal.
- Mentalitet: rasstandarden beskriver drevern som uppmärksam och lugn. Aggressivitet, nervositet och skygghet hör inte till den önskade rastypen.
- Aktivitetsnivå: hög arbetslust och stor uthållighet. Koppelpromenader räcker sällan som enda aktivitet.
- Päls: grov, rak och tätt åtliggande päls som är förhållandevis enkel att sköta.
- Viktigt hälsofokus: jaktrelaterat lungödem, även kallat jaktödem, är rasens tydligast dokumenterade särskilda hälsoproblem.
Drevern kan vara en fin familjemedlem, men den är ingen okomplicerad sällskapshund. Den som vill ha en hund som ofta går lös, sällan arbetar med nosen och är tyst i flerbostadshus bör överväga en annan ras.
¶Utseende och päls
Drevern ska vara långsträckt och lågställd, men samtidigt stark, muskulös och rörlig. Den är byggd för arbete i terräng, inte för ett överdrivet långt eller tungt intryck. Markavståndet ska vara ungefär 40 procent av mankhöjden, och rörelserna ska vara jämna, parallella och vägvinnande.
Rasstandarden anger mankhöjd men ingen idealvikt. En siffra på vågen säger därför mindre än hundens helhet: revbenen ska kunna kännas, midjan ska gå att urskilja och hunden ska ha muskler för sitt arbete. Vid val av valp är fria rörelser, välbyggda framben och tillräckligt markavstånd mer användbart än ett utlovat vuxet kilotal.
Pälsen är grov, rak och tätt åtliggande. Den är kortare på huvud, öron och nedre delen av benen och något längre på hals, rygg och lårens baksidor. Svansens undersida är borstig utan att bilda fana. Alla färger i kombination med vita tecken är tillåtna utom övervägande vitt, merle och leverbrunt. De vita tecknen ska synas från flera håll.
Pälsvården är lätt, men en arbetande hund behöver mer än borstning. Borsta bort lösa hår när det behövs och bada när hunden är smutsig, inte efter ett fast schema. Efter jakt eller en tur i tät terräng bör du gå igenom tassar, klor, hud, ögon och öron och leta efter sår, skräp och fästingar. Håll klorna så korta att de inte stör tassens kontakt med marken.
¶Temperament och personlighet
Drevern ska vara lugn och uppmärksam, men den är också avlad för att fatta egna beslut på avstånd från föraren. Det som hemma kan uppfattas som envishet är ofta samma självständighet som behövs i skogen. När en intressant viltdoft dyker upp kan omvärlden snabbt bli mindre viktig än spåret.
I rätt vardag kan drevern växla mellan intensivt arbete ute och ro hemma. Det garanterar inte att varje individ blir tyst, lättstyrd eller social med alla. Arv, erfarenheter, träning och balansen mellan aktivitet och vila spelar stor roll.
Med barn gäller samma grundregel som för alla hundar: en vuxen ska vara närvarande och hunden ska ha en ostörd viloplats. Ett lugnt rastemperament ersätter inte tillsyn, och barn ska inte ansvara för en hund som kan kasta sig efter en doft på promenaden.
Om drevern kan leva med andra hundar, katter och smådjur avgörs från individ till individ. En drever kan lära sig att leva med en katt, särskilt genom tidiga och lugna introduktioner, men jaktlusten gör att man aldrig bör lova att det fungerar. Hindra hunden från att jaga katten från första mötet, ge katten egna säkra zoner och lämna inte djuren ensamma tillsammans innan du vet hur de fungerar ihop. Små sällskapsdjur behöver ett utrymme som hunden inte kan nå.
Skallet är ett arbetsredskap: jägaren ska kunna följa drevet med hörseln. Det betyder inte att alla drevrar skäller mycket inomhus, men ljudnivån måste vägas in före köp, särskilt i lägenhet. Återkommande skall eller ylande när hunden lämnas ensam ska ses som ett tecken på att upplägget behöver ändras, inte som en ofrånkomlig rasegenskap.
¶Träning och motion
Drevern tränas bäst med tydliga rutiner, värdefulla belöningar och en svårighet som ökar lite i taget. Hårda korrigeringar skapar inte en säkrare jakthund. Belöningsbaserad träning som tar hänsyn till rasens motivation ger bättre förutsättningar för tillit och samarbete.
Börja inkallningen i en störningsfri miljö. Belöna snabbt, låt ofta hunden återgå till att nosa och flytta sedan träningen till långlina innan du ökar svårigheten. Då blir inkallning inte alltid lika med att det roliga tar slut. En vältränad inkallning minskar risken, men den gör inte jaktlusten ofarlig. I viltrika områden är långlina, inhägnad eller genomtänkt jaktlig hantering ofta säkrare än att pröva om lydnaden håller.
Ingen exakt tidsregel passar varje drever. En bra vardag innehåller fysisk aktivitet, nosarbete, korta träningspass och återhämtning. Anpassa mängden efter ålder, kondition, jaktperiod och individ. Bygg upp uthålligheten gradvis inför säsong i stället för att låta en otränad hund gå direkt från lugna veckor till en lång jaktdag.
Aktiviteter som ligger nära rasens förmågor är till exempel:
- viltspår eller personspår med tydlig början och slut;
- sökövningar där hunden får arbeta metodiskt med nosen;
- promenader i varierad terräng med tid att undersöka dofter;
- drevprov och jaktträning under kunnig handledning för den hund som ska användas i jakt.
Jakt är mer än motion. Drevern ska söka, resa och spårnoga driva hare, räv, rådjur eller hjort med ett hörbart skall och ett samarbete som gör jakten hanterbar. För den som inte jagar blir uppgiften därför större än att lägga till en extra lång promenad: hunden behöver regelbundet, strukturerat arbete som använder nos, uthållighet och problemlösning.
¶Hälsa
Drevern betraktas i stort som en frisk ras, men jaktrelaterat lungödem är ett särskilt problem som varje valpköpare och ägare bör känna till. Tillståndet innebär akuta andningsbesvär i samband med eller efter jakt. Det är en form av icke-hjärtrelaterat lungödem, och den exakta bakomliggande mekanismen är fortfarande inte klarlagd.
Varningssignaler är hosta, onormalt snabb eller ansträngd andning och en trötthet som inte stämmer med arbetet. En drabbad hund kan ha svårt att lägga sig, sitta med uppsträckt huvud eller tystna under pågående drev. Avbryt ansträngningen och kontakta veterinär om en hund får sådana symtom. Vänta inte på att nästa jakttillfälle ska visa om det händer igen.
Ärftlighet har betydelse för risken, och Svenska Dreverklubbens avelsstrategi innehåller särskilda riktlinjer för att minska lungödem. Be därför uppfödaren visa hur fall på både tikens och hanens sida har bedömts och hur den planerade kombinationen ser ut i DreverData. Fråga också hur nära släktingar har fungerat under jakt; normal andning och återhämtning efter arbete är viktig information.
Bedöm inte en dreveruppfödare efter en generell lista med HD-, ED- och ögontester från andra raser. Utgå från aktuella råd för drever. Kontrollera föräldradjurens identitet, jakt- och utställningsresultat, mentalitet, sjukdomshistorik och släktskap i SKK:s och rasklubbens register. Be om raka svar även om problem som saknar ett enkelt test.
God vardagsvård är fortfarande viktig. Håll hunden slank och välmusklad, bygg kondition gradvis och ge tid för nedvarvning efter hårt arbete. Kontrollera hunden efter jakten och sök vård vid skada, smärta, avvikande rörelser eller förändrad andning. Ett bestämt löfte om en viss livslängd säger mindre än dokumenterad hälsa i släkten och en öppen uppfödare.
¶Historia och ursprung
Drevern är svensk som ras men har kontinentala rötter. Westfalisk dachsbracke importerades till södra Sverige under 1910-talet, och det första exemplaret registrerades av SKK 1913. Den bakomliggande dachsbracke-typen hade utvecklats i bland annat södra Tyskland, Tyrolen och Schweiz under 1800-talet.
I Sverige uppskattades den lågställda hundens sätt att driva rådjur och senare även hare, räv och hjort. Svenska Dachsbrackenklubben bildades 1944. År 1947 fick den svenska varianten namnet drever och klubben bytte namn till Svenska Dreverklubben. SKK erkände drevern som svensk ras 1953.
Rasen har fortsatt att avlas som arbetande jakthund. Det förklarar både den robusta konstruktionen och dagens starka jaktlust. Dreverns identitet bygger inte bara på utseendet utan på förmågan att arbeta spårnoga i svenska marker, ge ett tydligt skall och hålla en hastighet som passar drevjakten.
¶Att leva med rasen
Drevern passar bäst när jakt eller regelbundet spårarbete är en planerad del av livet, inte något man kanske provar senare. Den kan bo i hus eller lägenhet, men bostadstypen löser inte rasens behov. En lägenhetsägare måste ordna dagligt arbete ute och förebygga störande ljud; en husägare behöver ändå träna hunden och säkra grindar och tomt.
Gör följande verklighetskontroll före köp:
- Arbete: Vem ger hunden regelbundet nosarbete och fysisk träning även utanför jaktsäsongen?
- Säkerhet: Kan ni använda långlina, säkra inhägnader och pålitliga rutiner kring dörrar, bil och jaktmarker?
- Ljud: Klarar boendet ett kraftigt skall, och har ni en plan om hunden börjar skälla av stress eller understimulans?
- Ensamhet: Finns tid att ensamhetsträna i små steg och ordna hjälp om hunden inte klarar arbetsdagens upplägg? En drever ska inte förväntas vara ensam en hel arbetsdag.
- Familjens djur: Kan barn få vuxen tillsyn och kan katter eller smådjur få egna säkra utrymmen?
- Uppfödare: Kan uppfödaren redovisa jaktfunktion, mentalitet, lungödem i släkten och resonemanget bakom kombinationen utan att ge garantier som ingen kan hålla?
För en förstagångsägare är drever möjlig, men bara om personen vill lära sig drivande hundars arbetssätt och har stöd av uppfödare, rasklubb eller erfaren instruktör. För den som jagar och uppskattar en självständig hund med lugnt grundtemperament kan rasen bli både en skicklig jaktkamrat och en nära familjemedlem. För den som söker en lättstyrd ren sällskapshund är drevern sällan det mest träffsäkra valet.
¶Egenskaper
| Egenskap | Värde |
|---|---|
| Rastyp | Renras |
| Aggressivitet | 3/5 |
| Barnvänlig | 5/5 |
| Energinivå | 4/5 |
| Pälsfällning | 3/5 |
| Hälsa | 4/5 |
| Intelligens | 3/5 |
| Pälsvårdbehov | 3/5 |
| Inlärningsförmåga | 4/5 |
| Skällnivå | 4/5 |
| Höjd | 30 – 38 cm |
| Vikt | 14 – 16 kg |
| Livslängd | 12 – 16 år |
¶Vanliga frågor
Vilken typ av temperament har en drever vanligtvis, särskilt tillsammans med barn och familj?
Den här rasen är vanligtvis vänlig, stabil och väldigt människoorienterad, med stark anknytning till sin familj. Många fungerar bra med respektfulla barn eftersom de är tålmodiga och inte alltför ömtåliga, men de kan också vara självständiga på grund av sitt jaktarv. Tidig socialisering hjälper till att förebygga blyghet eller överdriven misstänksamhet mot främlingar.
Är drever en bra hund för förstagångsägare?
Den kan fungera för en engagerad förstgångsägare som är redo för en aktiv drivande hund med mycket bra nos och en viss envishet. Träningen kräver konsekvens och tålamod snarare än hårda metoder. Den som vill ha en lös, omedelbart lydig hund kan uppleva den här rasen som krävande, särskilt i områden med mycket viltvittring.
Hur mycket motion behöver en drever egentligen varje dag?
Trots sina korta ben är det en energisk arbetande drivande hund som mår bra av minst 60–90 minuters varierad aktivitet varje dag. Långa, målmedvetna promenader och nos-/spårlekar är särskilt viktiga. Utan tillräcklig mental och fysisk stimulans kan den bli skällig, frustrerad eller benägen att ge sig av på egen hand på jakt efter nya dofter.
Kan en drever trivas i lägenhet eller ett litet hus?
Att bo i lägenhet kan fungera om hundens dagliga motionsbehov tillgodoses och den regelbundet har tillgång till säkra utomhusmiljöer. Rasen har en tendens att skälla för att larma eller när den blir upphetsad, vilket kan vara ett problem i trånga bostäder. Bra ljudhantering, träning och förståelse för hundens jaktdrift är avgörande.
Hur stark är jakt- och spårinstinkten hos drever, och kan man lita på dem lösa utan koppel?
Jaktlusten är oftast mycket stark eftersom rasen har avlats för spårarbete på hjort och annat vilt. Många individer följer gärna ett spår och struntar i inkallning, särskilt i skogs- eller landsbygdsmiljö. Lös springtid är säkrast endast i ordentligt inhägnade områden eller efter omfattande träning av inkallning – och vissa blir kanske aldrig helt pålitliga.
Vilka hälsoproblem är drevrar mest benägna att få, och hur länge lever de vanligtvis?
De är i allmänhet robusta och blir ofta gamla, många blir 12–14 år eller mer. Den långa ryggen och de korta benen kan göra vissa benägna att få problem med rygg eller leder, så det är viktigt att hålla dem slanka och undvika för mycket hoppande. Ansvarsfulla uppfödare testar för ärftliga ögonsjukdomar och andra byggnadsrelaterade problem.
Kräver dreverns långsträckta kropp och korta ben någon särskild omvårdnad?
Deras kroppsform gör att du bör undvika upprepad trappgång, höga hopp och hårda lekar som vrider ryggraden. Att hålla en hälsosam vikt är avgörande för att minska belastningen på rygg och leder. En stödjande säng och varsam hantering, särskilt vid lyft, hjälper till att skydda ryggen på lång sikt.
Hur mycket pälsvård behöver en drever, och fäller de mycket?
Den korta, täta pälsen är relativt lättskött och behöver oftast bara borstas en gång i veckan för att avlägsna lösa hårstrån och smuts. De fäller måttligt, med ökad fällning i samband med årstidsskiften. Regelbundna öronkontroller är viktiga eftersom hängande öron i kombination med mycket utevistelse kan öka risken för öroninflammationer.
Är drevrar skälliga, och hur kan ägare hantera deras skällande och ylande?
Som jakt- och spårhund har den här rasen en naturlig benägenhet att ge ljud ifrån sig när den blir upphetsad och att slå larm vid förändringar i hemmet. Tidig träning på att reagera på en ”tyst”-signal och tillräckligt med motion kan kraftigt minska skällande som upplevs som störande. Mental aktivering, till exempel nosarbete, hjälper också till att tillfredsställa instinkterna så att hunden använder sin röst mer kontrollerat.
Hur bra kommer drevrar överens med andra hundar och husdjur i hemmet?
De kommer i allmänhet bra överens med andra hundar, särskilt om de vuxit upp tillsammans med dem, eftersom de har avlats för att arbeta i samarbete med jägare och ibland andra stövare. Med smådjur krävs försiktighet på grund av deras starka jaktinstinkt. Toleransen varierar mellan individer, så noggranna introduktioner och uppsikt runt katter och smådjur rekommenderas.¶Jämförelser mot andra raser
Jämför Drever med andra raser och se skillnader i temperament, aktivitetsnivå och skötsel för att fatta ett tryggt val. Visa alla jämförelser
