Svensk lapphund

Innehållsförteckning

Snabbfakta

• Uråldrig nordisk vall- och renhund, anses vara en av Sveriges äldsta inhemska raser
• Kompakt spetstyp med tät, vädertålig dubbelpäls och ett rävlikt, uttrycksfullt ansikte
• Livlig, pratglad och mycket uppmärksam sällskapshund som trivs med nära kontakt med sina människor
• Mycket allround och duktig i till exempel vallning, agility, rallylydnad, spår och sök
• Fortfarande ovanlig utanför Skandinavien, så att hitta en seriös uppfödare av Svensk lapphund kan ta tid och planering

Utseende & Päls

Svensk lapphund är en kompakt, medelstor–liten spetshund som ser helt naturlig ut i ett snölandskap. Den är något längre än hög, med kraftig benstomme och en robust, atletisk kropp under all päls. Hanar är normalt cirka 45–51 cm i mankhöjd, tikar något mindre, omkring 40–46 cm. Vikten ligger oftast runt 16–24 kg beroende på kön och individens byggnad. Helhetsintrycket ska vara en arbetsduglig hund, aldrig spenslig eller tung och klumpig.

Huvudet är kilformat och torrt, med måttligt bred skalle och tydligt stop. Mörka, mandelformade ögon ger hunden dess karakteristiska alerta och vänliga uttryck. Öronen är triangulära, upprättstående och relativt små i förhållande till huvudet, vilket förstärker rasens rävliknande utseende. Svansen är högt ansatt och bärs ringlad över ryggen när hunden rör sig eller är uppmärksam, men kan hänga ned när den slappnar av.

Pälsen är ett av rasens mest typiska drag. Den har en tät, mjuk underull som isolerar i extremt väder, samt en strävare, rak täckpäls som stöter bort vatten och snö. Pälsen är kortare på huvud och framsidan av benen, och längre på hals, bröst och baksidan av låren, där den bildar en kraftig krage och diskreta “byxor”. Jämfört med vissa andra nordiska raser är pälsen inte lika lång, men den är ändå mycket fyllig och skyddande.

Färgen är vanligen helsvart, ibland med brunaktiga eller bronsfärgade nyanser. Vita tecken är tillåtna och ganska vanliga, särskilt på bröst, tassar och svanstipp. Hos vissa hundar ger dessa vita tecken skarpa kontraster mot den mörka bakgrunden, vilket kan vara mycket iögonfallande. En rik, glänsande svart päls som skimrar i ljuset är särskilt eftertraktad i utställningsringen.

Trots sin riklighet är pälsen på Svensk lapphund inte särskilt svårskött om man är konsekvent. De viktigaste momenten är:

• Genomborstning minst en till två gånger i veckan med karda eller piggborste för att få bort död päls och motverka tovor, särskilt runt öron, svans och “byxor”
• Användning av underullsborste/rake under fällningsperioderna, vanligtvis två gånger per år, när hunden “blåser” päls och man hittar tussar överallt
• Kontroll av skräp och snöklumpar vintertid, som kan samlas mellan tårna eller i längre fanor
• Bad bara vid behov, eftersom pälsen är delvis självrengörande och täta schamponeringar kan bryta ned de naturliga oljorna

Regelbundna pälsvårdstillfällen ger också möjlighet att kontrollera hud, öron och klor. Klipp klorna regelbundet, eftersom en långhårig hund lätt döljer förvuxna klor. Med vettig vardaglig skötsel behåller Svensk lapphund sin päls i fint skick och ser ut som den tåliga nordiska arbetshund den är, utan behov av avancerad trimning eller professionell grooming.

Temperament & Personlighet

Att leva med en Svensk lapphund innebär att dela sitt hem med en klok, livlig och tillgiven kamrat. Rasen har utvecklats för att arbeta nära människor under tuffa förhållanden, och det märks tydligt i dess mentalitet. Svensk lapphund är starkt människoorienterad. Den vill vara en del av familjelivet, inte bara en hund ute på gården. De flesta knyter mycket starka band till sina ägare och väljer ofta en person som särskild favorit, även om de i regel tycker mycket om hela familjen.

I vardagen är Svensk lapphund alert och lyhörd, alltid redo att delta i det som händer. Den är oftast gladlynt, lekfull och nyfiken, med ett starkt behov av att interagera och kommunicera. Den kommunikationen innebär ofta en hel del ljud. Lapphundar är kända skällare, ett drag som kommer från deras arbete som vall- och vakthundar. De använder rösten för att flytta renar och för att varna för allt ovanligt. I ett modernt hem kan det innebära ivriga “annonseringar” när någon närmar sig dörren, när grannar är ute, eller när hunden blir uppspelt i lek.

Med rätt socialisering är Svensk lapphund vanligen vänlig eller åtminstone artig mot främlingar. Den kan initialt vara reserverad eller vaksam, men utpräglad skygghet eller aggressivitet är inte typiskt för rasen. De är bra som varnande vakthundar, eftersom de snabbt märker förändringar i omgivningen och skäller för att påkalla uppmärksamhet, men de är i allmänhet inte skyddshundar i bemärkelsen att de fysiskt försvarar.

Tillsammans med barn är Svensk lapphund ofta tålig och livlig. Väl socialiserade hundar brukar uppskatta familjens stök och stoj, bollkastning i trädgården och olika utomhusäventyr. Som med alla raser är uppsikt och tydliga regler viktiga, särskilt med små barn som kan dra i päls eller öron. Många lapphundar har ett starkt vallningsanlag, så de kan försöka cirkla runt eller “samla ihop” springande barn och blir lätt upphetsade av snabba rörelser. Det är värdefullt att lära både hund och barn att umgås lugnt och respektfullt.

Med andra hundar är Svensk lapphund oftast social, särskilt om den vuxit upp med hundsällskap. Historiskt har de hållits i grupper som arbetat kring renhjordar, vilket gör att de generellt har god hundspråkskompetens. Hanar kan ibland vara lite tuffa mot andra hanar, men allvarliga konflikter är ovanliga hos välhanterade hundar. Smådjur som katter eller kaniner kan accepteras eller inte, beroende på individens jaktlust och hur introduktionen gått till. Många lär sig leva fridfullt med husets katter om de introduceras varsamt och tidigt.

Vanliga utmaningar med rasen är bland annat:

• Mycket röst och skällande, särskilt i lägenhet eller mycket tysta kvarter
• Bus och destruktivitet kopplat till understimulans om de lämnas ensamma för länge eller får för lite mental aktivering
• Hög känslighet för ägarens sinnesstämning, vilket kan göra dem något klängiga eller oroliga om man inte sätter tydliga gränser

Trots dessa utmaningar upplever många att Svensk lapphunds temperament är en ren glädje. Det är en hund som verkar förstå mänskliga känslor, som vill samarbeta, och som ofta söker din blick som för att fråga: “Vad ska vi hitta på nu?”.

Träning & Motion

Svensk lapphund är en intelligent, aktiv vallhund som trivs bäst när den får en uppgift. Det betyder inte att du måste bo på en renbetesfjäll, men du bör vara beredd att lägga tid på träning och regelbunden aktivitet. En uttråkad lapphund hittar lätt på egna nöjen, som att “inreda om” trädgården, flytta runt skor eller finslipa avancerade skallrutiner på förbiflygande fåglar.

Som brukshund är Svensk lapphund mycket lättlärd. Den lär sig snabbt, förutser ofta kommandon, och svarar mycket bra på positiv förstärkning. Belöningsbaserad träning med godis, leksaker och beröm passar rasens mjuka natur. Hårda korrigeringar eller tuff hantering slår lätt tillbaka och kan skada förtroendet. Tydliga gränser, konsekvens och korta, varierade pass håller istället motivationen och arbetsglädjen uppe.

Tidiga valpförberedelser bör fokusera på:

• Socialisering till olika människor, miljöer, ljud och underlag
• Lugna hälsningsrutiner och impulskontroll, som att vänta vid dörrar
• Vänjning vid hantering, pälsvård och veterinärundersökningar
• Tidigt arbete med inkallning och säker respons på namn även med störningar

Eftersom Svensk lapphund ofta är mycket talför är det extra värdefullt att tidigt lära in ett “tyst”-kommando. Att först lära hunden skälla på signal och sedan avbryta på kommando ger ett praktiskt verktyg för att kontrollera ljudnivån. Belöna lugnt, tyst beteende generöst, särskilt i situationer där hunden naturligt vill skälla, som när någon kommer på besök.

Motionsbehovet är måttligt till högt. De flesta vuxna Svensk lapphundar mår bra av omkring 1,5–2 timmars total aktivitet per dag, uppdelat på promenader, lek och mental stimulans. De uppskattar att få springa av sig, men behöver också uppgifter som engagerar hjärnan. Att bara släppa ut dem på tomten räcker inte.

Rasen passar utmärkt för många hundsporter och aktiviteter, till exempel:

• Agility, där deras snabbhet och samarbetsvilja verkligen kommer till sin rätt
• Rallylydnad, som låter dem använda sin intelligens och uppmärksamhet på detaljer
• Spår och söklekar, där deras goda nos kommer till användning
• Vallningsprov eller kurser, där sådana finns, för att kanalisera vallanlaget på ett kontrollerat sätt

Lös motion uppskattas särskilt, men kräver träning, eftersom vallnings- och jaktinstinkter kan locka dem att jaga vilt. En långlina är ett bra hjälpmedel i träningsfasen för att öva inkallning i säkra miljöer.

Mentalt mår Svensk lapphund bra av:

• Foderleksaker och aktiveringsskålar
• Nospyssel, till exempel att gömma godbitar eller leksaker i hemmet eller trädgården
• Korta träningspass utspridda över dagen istället för ett enda långt
• Då och då nya upplevelser, som olika promenadrundor, hundvänliga butiker eller skogsturer på nya ställen

Om deras behov av träning och motion tillgodoses är Svensk lapphund i regel lugn och avkopplad hemma. De älskar att få krypa ihop nära sina människor efter en aktiv dag. Om dessa behov ignoreras märks snabbt rastlöshet, skällande och kravfyllt beteende. Att planera in daglig aktivering är därför avgörande för ett harmoniskt, trivsamt liv med rasen.

Hälsa

Svensk lapphund betraktas i allmänhet som en robust och härdig ras, formad av hårt nordiskt klimat och generationer av arbete. Raspopulationen är fortfarande relativt liten, så ansvarsfulla uppfödare lägger stor vikt vid hälsa och genetisk variation. För blivande ägare är det viktigt att förstå både rasens styrkor och dess eventuella sårbarheter.

Många Svensk lapphundar lever friska liv väl bortom 12 års ålder, och det är inte ovanligt att individer når 14 år eller mer med god omvårdnad. Den moderata exteriören, frånvaron av extrema drag och en aktiv livsstil bidrar till den goda livslängden. Som hos alla renrasiga hundar förekommer dock vissa tillstånd oftare och ska tas på allvar.

Hälsoproblem som diskuteras i samband med rasen är bland annat:

• Höftledsdysplasi, en felutveckling av höftleden som kan leda till artros och smärta
• Armbågsdysplasi i vissa linjer, även om det verkar mindre vanligt än höftproblem
• Progressiv retinal atrofi (PRA) och andra ärftliga ögonsjukdomar som kan orsaka synnedsättning
• Autoimmuna sjukdomar, som rapporterats hos spetshundar i allmänhet, även om de inte är överväldigande vanliga

På grund av dessa risker kommer seriösa uppfödare att:

• Höftleda röntga avelsdjur, oftast med officiella höftledsresultat
• Ofta röntga armbågar där det rekommenderas i landet
• Låta ögonen undersökas regelbundet av veterinär med ögonspecialisering
• Använda tillgängliga DNA-tester för kända genetiska defekter där det är aktuellt i avelsarbetet

Som ägare kan du stödja hundens led- och allmänhälsa genom att:

• Hålla din Svensk lapphund i slank, atletisk hull och undvika övervikt
• Undvika alltför mycket hoppande eller långvarig hård träning på asfalt medan hunden växer
• Ge regelbunden, skonsam motion, som lös promenad på mjukt underlag och simning där det är säkert

Löpande veterinärvård är fortsatt viktig. Planera för:

• Årliga hälsokontroller, inklusive hjärtlyssning och kontroll av leder, tänder och hud
• Vaccinationer och parasitförebyggande behandlingar anpassade till region och livsstil
• Tandvård, antingen genom tandborstning hemma eller professionell rengöring vid behov

Den tjocka dubbelpälsen kräver också viss omsorg ur hälsosynpunkt. Hundar som sällan borstas kan få tovor nära huden, som håller kvar fukt och kan ge irritation eller hot spots. Att då och då sära på pälsen och titta ned på huden hjälper dig att upptäcka problem tidigt. Kontrollera mellan tårna och bakom öronen, där små irritationer lätt gömmer sig.

Eftersom Svensk lapphund kan vara känslig och starkt uppmärksam på sin ägare kan stress och mental understimulans yttra sig som magproblem, tvångsbeteenden eller hudbesvär. En stabil vardag, tydlig kommunikation och regelbunden aktivering kan spela en förvånansvärt stor roll för hundens allmänna välmående.

När du pratar med uppfödare, ställ öppna frågor om hundarnas livslängd, vanliga problem i deras linjer och vilka hälsotester de använder. En ansvarsfull uppfödare av Svensk lapphund diskuterar gärna dessa frågor ärligt. Detta förarbete, i kombination med god vardaglig skötsel, ger dig bäst chans att få dela många friska år med din hund.

Historia & Ursprungsområde

Svensk lapphund är djupt sammanflätad med den samiska kulturens och norra Skandinaviens historia. I århundraden har dessa hundar arbetat sida vid sida med människor i en av världens mest krävande miljöer, norr om polcirkeln, där vintertemperaturerna faller långt under noll och dagsljuset kan vara begränsat. Deras främsta uppgift var att hjälpa till med vallning och hantering av halvviltren, en central del av det samiska livet.

De tidiga lapphundarna utvecklades naturligt ur de hundar som bäst klarade av och fungerade i dessa förhållanden. De behövde vara rörliga, uthålliga och kloka. En tjock, vädertålig päls skyddade mot isiga vindar och snö. Deras vakenhet och tydliga röst gjorde dem lämpade att flytta renar och varna för rovdjur eller främlingar på väg mot lägret. Samtidigt skulle de leva nära människor, ofta sova intill kåtor eller stugor, vilket sannolikt gynnade ett vänligt och samarbetsvilligt temperament.

Med tiden användes olika lappiska spetshundar inte bara som vallhundar utan också som vakthundar och ibland till jakt. Flera moderna nordiska raser delar detta ursprung. Svensk lapphund anses vara den äldsta av de svenska inhemska spetshundraserna och kallas ibland kärleksfullt för Sveriges nationalhund. Exakta ursprung är svåra att fastställa, men arkeologiska fynd och skriftliga källor antyder att liknande hundar funnits i området i många hundra, möjligen tusentals år.

Den mer formella aveln inleddes när intresset för renrasiga hundar växte i Skandinavien under slutet av 1800- och början av 1900-talet. Entusiaster började identifiera och bevara den traditionella typen av lappisk vallhund i Sverige. Svenska Kennelklubben erkände rasen tidigt under 1900-talet, och Svensk lapphund blev en av de första svenska raserna som registrerades. Under de följande decennierna finslipades en skriftlig rasstandard, med fokus på att bevara arbetsförmåga, typiskt utseende och det livliga, uppmärksamma uttrycket.

I modern tid har förändringar i renskötseln, införandet av snöskotrar och skiftande landsbygdsliv minskat behovet av stora antal traditionella arbetshundar. Ändå används Svensk lapphund fortfarande till vallning i vissa områden och är en symbol för samisk kultur och svenskt landsbygdsarv. Rasklubbar i Sverige och andra nordiska länder har aktivt arbetat för att bevara rasen, både som duglig arbetshund och som sällskap.

Idag är Svensk lapphund fortfarande relativt ovanlig utanför Skandinavien, med små men engagerade populationer i exempelvis Storbritannien och delar av Europa. De deltar i en rad olika aktiviteter, från vallning och hjälp i draghundsarbete till moderna hundsporter som agility, lydnad och sök- och räddningsarbete. Många familjer håller dem som aktiva sällskapshundar och uppskattar kombinationen av historia, personlighet och anpassningsförmåga.

Även om världen runt dem har förändrats dramatiskt är Svensk lapphunds grundläggande egenskaper desamma. Det är fortfarande den uppmärksamma, pratglada och kloka lilla spetshunden som en gång travade bredvid samiska renskötare under norrskenet, och just det arvet är en stor del av vad som gör rasen så speciell idag.

Att leva med rasen

Att dela sitt liv med en Svensk lapphund kan vara djupt givande om du förstår rasens behov och uppskattar en interaktiv relation med din hund. Det här är inte en “soffpotatis” som nöjer sig med minimal inblandning. Svensk lapphund trivs i hem där någon är hemma ofta, där det finns tid för träning och aktivitet, och där hunden ses som en verklig familjemedlem.

Det idealiska hemmet erbjuder:

• Daglig fysisk motion och mental stimulans
• Tydlig struktur och vänliga men konsekventa regler
• Gott om social kontakt med människor och gärna andra snälla hundar

Svensk lapphund anpassar sig ganska väl till olika boendeformer. De kan bo i lägenhet om motionsbehovet tillgodoses och grannarna accepterar visst skällande. Tillgång till en inhägnad trädgård är praktisk men inte nödvändig, så länge du är engagerad i dagliga promenader, lek och träningspass. I lantliga eller förortshem uppskattar de att “hjälpa till” ute, följa med när du arbetar i trädgården eller hänga med på vandringar och cykelturer.

Eftersom rasen är känslig och mycket fäst vid sina människor mår de i regel inte bra av att lämnas ensamma många timmar dagligen på ständig basis. En Svensk lapphund som ofta är ensam, utan tillräcklig kontakt, kan utveckla separationsrelaterade problem eller bli mycket vocal. Familjer där någon jobbar hemifrån, eller där hunden ibland kan följa med till jobbet, upplever ofta att rasen passar särskilt bra.

Ekonomiskt liknar kostnaderna för en Svensk lapphund andra medelstora, aktiva raser. Årliga utgifter omfattar vanligtvis:

• Foder av god kvalitet, anpassat för en aktiv spetshund; något högre kostnad om du väljer premiumfoder
• Rutinveterinärvård, vaccinationer och parasitförebyggande medel
• Försäkring eller sparande för oväntade sjukdoms- och olyckskostnader
• Pälsvårdsutrustning som borstar, underullsverktyg, klotång och hundschampo
• Träningskurser, medlemskap i brukshund-/hundklubbar och avgifter för aktiviteter

För många hamnar den årliga kostnaden på en medelnivå för hundar i den här storleken, även om det varierar mellan länder och livsstilar.

Bra att ha från start är bland annat:

• Sele som sitter bra och ett kraftigt koppel
• En långlina för säker lös­trän­ing på öppna ytor
• Ett urval hållbara leksaker för tugg, dragkamp och problemlösning
• Foderleksaker och aktiveringsskålar som ger mental stimulans
• En bur eller annan trygg viloplats, som hjälper hunden att koppla av och ger en egen “fristad”

Pälsvårdsutrustning är särskilt viktig. En bra piggborste, karda och underullsrake underlättar enormt när fällningen sätter igång. Många ägare uppskattar också en kraftfull fön/blower för att blåsa ur lös päls efter bad och torka den tjocka pälsen snabbt.

Blivande ägare bör också fundera på om de är bekväma med en ras som låter mycket. Träning kan minska onödigt skällande, men en helt tyst Svensk lapphund är inte realistiskt. Har du tunna väggar och väldigt ljudkänsliga grannar kan det kräva extra planering.

På plussidan ger livet med en Svensk lapphund en stark känsla av partnerskap. De vill vara delaktiga i allt, från uteliv och hundsport till stillsamma kvällar i soffan. Deras uppmärksamma natur gör dem till utmärkta följeslagare för människor som tycker om att träna och kommunicera med sin hund varje dag. Många beskriver sin lapphund som en vän som alltid är redo att lyssna, se vad du gör och dela dagens upplevelser.

Om du är beredd att lägga ned tid på träning, aktivitet och gemenskap kan Svensk lapphund bli ett kärleksfullt, intelligent och underhållande tillskott i ditt hem. I rätt miljö och med god skötsel blir denna uråldriga nordiska vallhund en modern familjemedlem som bär sitt långa kulturarv rakt in i din vardag.

Egenskaper

Vanliga frågor

Vilken typ av temperament har svensk lapphund tillsammans med familjen respektive med främlingar?

Den här rasen är i regel tillgiven och hängiven sin familj och knyter ofta ett väldigt starkt band till en enda person. Mot främlingar är den oftast reserverad och vaksam snarare än utåtriktad, vilket speglar dess traditionella roll som skällande vakthund för renhjordar. Bra socialisering redan från valpåldern hjälper till att motverka överdriven misstänksamhet eller skygghet.

Hur mycket motion behöver en svensk lapphund egentligen varje dag?

Det här är en aktiv, arbetsavlad hund som vanligtvis behöver minst 60–90 minuters fysisk aktivitet varje dag, plus mental stimulans som träning eller nos-/spårlekar. Den är byggd mer för uthållighet än för ren snabbhet, så långa promenader, vandring, vallningsliknande lekar och hundsporter passar den bra. Får den inte tillräcklig utlopp för sin energi och intelligens kan den bli skällig eller utveckla oönskade beteenden.

Är svensk lapphund verkligen så skällig som folk säger, och går det att hantera skällandet?

Historiskt har rasen använt sitt skall för att driva och kontrollera renar, så en stark benägenhet att skälla är typisk. Många individer reagerar med skall på rörelse, nya ljud eller besökare. Konsekvent träning, att tidigt lära in en tyst-signal, samt att ge tillräckligt med motion och mental stimulans är viktigt för att hålla skällandet på en hanterbar nivå.

Hur klarar en svensk lapphund av varmt väder med sin tjocka päls?

Den dubbla pälsen är anpassad för kalla klimat och ger viss isolering även mot värme, men dessa hundar föredrar i regel svalare temperaturer. I varmt eller fuktigt väder ska de ha tillgång till skugga och färskt vatten, och de bör undvika kraftig ansträngning under dygnets varmaste timmar. Det är inte rekommenderat att klippa ner pälsen, eftersom det kan försämra pälsens isolerande egenskaper och påverka återväxten.

Vilken pälsvård kräver en svensk lapphund och hur mycket fäller den?

Pälsen är tät och vädertålig men inte särskilt svårskött om den underhålls regelbundet. Vanligtvis räcker det med borstning en gång i veckan under större delen av året, men under fällningsperioderna behövs mer frekvent borstning när stora mängder underull släpper. Bad kan ges då och då, eftersom pälsen har en tendens att stöta bort smuts när den är frisk och välborstad.

Finns det några särskilda hälsoproblem som svensk lapphund är extra benägen att drabbas av?

Överlag räknas detta som en relativt frisk och robust ras, delvis tack vare en mindre global population och genomtänkt avel inom vissa linjer. Kända hälsoproblem omfattar höftledsdysplasi, vissa ögonsjukdomar som progressiv retinal atrofi samt ibland autoimmuna eller allergirelaterade besvär. Ansvarstagande uppfödare brukar undersöka höfter och ögon för att minska risken.

Är svensk lapphund lämplig att ha i lägenhet eller behöver den en stor trädgård?

Livet i lägenhet kan fungera om hunden får ordentligt med daglig motion, träning och mental stimulans. Men dess historiska roll som skällig vall- och vakthund gör att skällande kan bli en utmaning i hus med tunna väggar. En säkert inhägnad tomt är hjälpsam, men kan aldrig ersätta planerad aktivitet och socialt umgänge.

Hur kommer en svensk lapphund vanligtvis överens med andra hundar och husdjur?

De flesta är sociala med andra hundar när de är väl socialiserade, även om vissa kan vara lite bossiga på grund av sin vallningsbakgrund och sitt goda självförtroende. De kan försöka valla andra husdjur eller jaga snabbrörliga djur, så tillsyn och träning är viktigt i hem med flera djur. Tidig miljöträning och tydliga gränser leder oftast till harmoniska relationer.

Vilken typ av träningsstil fungerar bäst för en svensk lapphund?

Den här rasen är intelligent, lär sig snabbt och är ofta mycket ivrig att samarbeta med sin människa, men kan också vara självständig och tröttna lätt på upprepning. Konsekvent, positiv träning med varierade övningar brukar ge bäst resultat. Hårda metoder är onödiga och kan skada förtroendet, medan mentalt utmanande aktiviteter som lydnad, rallylydnad, spår eller vallningsliknande arbete är idealiska.

Hur ovanlig är svensk lapphund, och påverkar det hur lätt det är att hitta en valp eller vuxen hund?

Rasen är relativt ovanlig utanför sitt nordiska hemland och finns i begränsat antal i många länder. Det kan innebära längre väntetid på en valp från en seriös uppfödare och ibland att man behöver vända sig till uppfödare i andra regioner. För vissa kan det vara hjälpsamt att kontakta nationella rasklubbar eller omplaceringsorganisationer för att få information om planerade kullar eller vuxna hundar som söker nytt hem.

Källor

• Swedish Kennel Club
• Fédération Cynologique Internationale (FCI)
• The Lapphund Club of Finland
• The Kennel Club (UK)
• Deutscher Club für Nordische Hunde (German Club for Northern Dogs)