Stabijhoun
1 / 1

Stabijhoun

Stabijhoun, även känd som Stabyhoun, är en mångsidig och lojal hundras som härstammar från Friesland i Nederländerna. Rasen är känd för sin intelligens, vänlighet och mångsidighet, vilket gör den till en utmärkt följeslagare för både jakt och familjeliv. Stabijhoun är en relativt sällsynt ras utanför sitt hemland, men den har vunnit popularitet tack vare sina många positiva egenskaper.
Barnvänlig
Hög energi
Mycket smart
Lite pälsvård
Tyst
Lätt att träna
Mellan
Sponsored Ad

Innehållsförteckning

Snabba fakta

  • Ursprungsland: Nederländerna
  • Användningsområde: Jakt, sällskap
  • Storlek: Medelstor
  • Vikt: 18-25 kg
  • Livslängd: 13-14 år
  • Päls: Lång, tät och vattenavvisande
  • Färger: Svart, brun eller orange med vita markeringar
  • Temperament: Lojal, intelligent, vänlig
  • Aktivitetsnivå: Hög
  • Skötsel: Regelbunden borstning

Utseende

Stabijhoun är en medelstor hund med en robust och proportionerlig kropp. Hanarna väger mellan 20-25 kg och tikarna mellan 18-23 kg. Rasen har en lång, tät och vattenavvisande päls som skyddar mot väder och vind. Pälsen är oftast svart, brun eller orange med vita markeringar, och ibland kan pälsen ha fläckar eller prickar.

Huvudet är proportionerligt med en bred skalle och en tydlig stop. Ögonen är medelstora och mandelformade, vanligtvis mörkbruna eller bärnstensfärgade. Öronen är medellånga och hänger nära huvudet. Svansen är lång och bärs ofta i en lätt båge över ryggen.

Karaktär

Stabijhoun är känd för sitt vänliga och lojala temperament. Rasen är intelligent och lättlärd, vilket gör den till en utmärkt följeslagare för både jakt och familjeliv. Stabijhoun är också känd för sin tålamod och mildhet, vilket gör den till ett bra val för familjer med barn.

Är de ett bra val för förstagångsägare?

Ja, Stabijhoun kan vara ett bra val för förstagångsägare tack vare sin intelligens och lättlärdhet. Rasen är dock aktiv och kräver regelbunden motion och mental stimulans, så det är viktigt att ägaren är beredd att investera tid och energi i hundens träning och skötsel.

Hur lekfulla är de?

Stabijhoun är en mycket lekfull ras som älskar att vara aktiv. De trivs med att leka utomhus, jaga bollar och delta i olika hundsporter. Deras lekfulla natur gör dem till utmärkta följeslagare för aktiva familjer och individer.

Skäller de mycket?

Stabijhoun är inte känd för att vara en överdrivet skällande ras, men de kan skälla för att varna sina ägare om något ovanligt händer. Med rätt träning kan skällandet hållas under kontroll.

Hälsa

Stabijhoun är generellt en frisk ras med få genetiska hälsoproblem. Vanliga hälsoproblem som kan förekomma inkluderar höftledsdysplasi och armbågsdysplasi. Det är viktigt att köpa en valp från en ansvarsfull uppfödare som testar sina avelsdjur för dessa och andra genetiska sjukdomar.

Skötsel

Stabijhoun har en lång och tät päls som kräver regelbunden borstning för att hålla den fri från tovor och smuts. Pälsen är vattenavvisande, vilket gör att den inte behöver badas ofta. Regelbunden tandborstning, öronrengöring och kloklippning är också viktiga delar av skötseln. Rasen är aktiv och behöver daglig motion och mental stimulans för att må bra.\n## Historia\nStabijhoun har en lång och rik historia som sträcker sig tillbaka till 1800-talet i Friesland, en provins i norra Nederländerna. Rasen utvecklades som en allroundhund, användbar för både jakt och gårdsarbete. Namnet "Stabijhoun" kommer från de frisiska orden "sta mij bij" som betyder "stå vid min sida" och "houn" som betyder hund. Detta namn speglar rasens lojalitet och nära band till sina ägare.

Under 1900-talet minskade antalet Stabijhouns drastiskt, men tack vare dedikerade uppfödare och entusiaster lyckades rasen överleva. Idag är Stabijhoun erkänd av flera internationella kennelklubbar, inklusive Svenska Kennelklubben (SKK), och rasen har en aktiv rasförening i Sverige, Stabijhounklubben.

Egenskaper

Barnvänlig
Hög energi
Mycket smart
Lite pälsvård
Tyst
Lätt att träna
Mellan
EgenskapVärde
RastypRenras
Aggressivitet3/5
Barnvänlig4/5
Energinivå4/5
Pälsfällning3/5
Hälsa3/5
Intelligens4/5
Pälsvårdbehov2/5
Inlärningsförmåga4/5
Skällnivå2/5
Höjd48 – 53 cm
Vikt18 – 27 kg
Livslängd13 – 15 år

Vanliga frågor

Vad har Stabyhoun för temperament tillsammans med familjer och barn?

Den här rasen är i allmänhet mild, tålmodig och tillgiven, vilket gör den väl lämpad för familjeliv. Den brukar ha ett mjukt temperament och är tolerant mot barn som behandlar den med respekt, även om den kan vara lite reserverad mot främlingar. Tidig socialisering hjälper till att förebygga blyghet och främjar dess naturligt vänliga karaktär.

Hur mycket motion behöver en Stabyhoun egentligen varje dag?

Som allsidig arbetande jakthund behöver den här rasen minst 60–90 minuters fysisk aktivitet varje dag, plus viss mental stimulans. De trivs bäst med en blandning av promenader, lös springtid där det är säkert, och strukturerade aktiviteter som apportering eller nos‑/spårlekar. Hundar som får för lite motion kan bli rastlösa eller uttråkade hemma.

Är stabyhoun lämplig för förstagångshundägare?

Den samarbetsvilliga, till lagsgående naturen kan passa en engagerad förstagångsägare som är beredd att lägga tid på träning och motion. Deras mjuka temperament gör att de reagerar dåligt på hårda metoder och fungerar bäst med lugn, konsekvent vägledning. Oerfarna ägare bör vara inställda på en energisk, intelligent hund snarare än en soffkompis.

Hur stark är jakt- och bytesdriften hos en stabyhoun?

Rasen utvecklades som en mångsidig gårds- och jakthund, så de flesta individer har kvar en tydlig jaktlust, särskilt mot fåglar och småvilt. Med bra inkallningsträning kan de lära sig att gå säkert lösa, men många kommer ändå vilja jaga vilt. Tidig träning, kontrollerad miljöträning och att arbeta med deras naturliga instinkter är viktigt.

Vilka hälsoproblem är Stabyhoun särskilt benägna att drabbas av?

Överlag ses rasen som relativt frisk vid ansvarsfull avel, men det finns vissa saker att vara uppmärksam på. Dit hör armbågs- och höftledsdysplasi, vissa ögonsjukdomar och ibland hjärtproblem eller epilepsi i vissa linjer. Seriösa uppfödare hälsotestar sina hundar, och ägare bör hålla hunden slank och i god kondition för att skydda lederna.

Hur mycket pälsvård behöver en Stabyhoun och fäller den mycket?

Den medellånga pälsen är vattenavvisande och i stort sett självrengörande, men den fäller säsongsvis. Vanligtvis räcker det med borstning en gång i veckan under större delen av året, men under fällningsperioder bör man borsta flera gånger i veckan för att få bort lösa hår och undvika tovor bakom öronen och i behänget. Bad behövs bara då och då, om inte hunden blir riktigt smutsig.

Kan en stabyhoun bo i lägenhet eller ett litet hus?

De kan anpassa sig till mindre utrymmen så länge deras behov av motion och mental stimulans tillgodoses varje dag. Tillgång till säkra områden utomhus och regelbunden tid utan koppel är viktig, eftersom de avlats för att arbeta i fält. Ett litet hem med en aktiv livsstil passar dem mycket bättre än ett stort hus med lite aktivitet.

Hur träningsbar är stabyhounen och vilken typ av träning fungerar bäst?

Den här rasen är intelligent, samarbetsvillig och trivs med att arbeta tillsammans med människor, men den har ett känsligt sinnelag. Positiv förstärkning, tydlig struktur och korta, varierade träningspass fungerar mycket bra. Hårda tillrättavisningar eller upprepade, monotona övningar kan göra att de stänger av eller tappar självförtroendet.

Kommer stabyhoun överens med andra hundar och husdjur i hemmet?

De flesta är sociala med andra hundar om de har blivit väl socialiserade som valpar och brukar undvika konflikter. De kan leva med katter och andra husdjur om de växer upp tillsammans och introduceras varsamt, men deras bakgrund som jakthundar innebär att tillsyn är viktig med mindre djur. Genomtänkt hantering och träning är avgörande för att hålla jaktinstinkterna under kontroll inomhus.

Hur ovanlig är stabyhoun utanför Nederländerna och vad innebär det för blivande ägare?

Rasen är fortfarande relativt ovanlig världen över, med en begränsad genpool och strikt kontrollerad avel i många länder. Det innebär ofta längre väntelistor, högre resekostnader för att träffa uppfödare och färre lokala hundar att se på plats. Den positiva sidan är att sällsyntheten har bidragit till att bevara ett överlag stabilt temperament och en god arbetsförmåga.

Källor

Liknande raser

Visa mer