¶Innehållsförteckning
¶Snabbfakta
- Sankt bernhardshund är en schweizisk jätteras som i dag främst används som sällskaps-, vakt- och gårdshund. Rasen används även i spår- och sökarbete.
- Hanar ska enligt rasstandarden vara 70–90 cm i mankhöjd och tikar 65–80 cm. SKK anger cirka 60–100 kg som ett grovt riktmärke, men vikten ingår inte i själva rasstandarden.
- Rasen finns som kort- och långhårig. Båda varianterna har riklig underull.
- Rasstandarden beskriver temperamentet som vänligt, vaksamt och lugnt till livligt. Det är ett ideal, inte en garanti för varje individ.
- Den stora kroppen påverkar hela vardagen: utrymme, transporter, träning, foder och veterinärvård kräver mer planering än för en mindre hund.
¶Utseende och päls
Sankt bernhardshunden ska vara stor och kraftfull men samtidigt harmonisk och rörlig. Standarden anger en högsta mankhöjd på 90 cm för hanar och 80 cm för tikar, men en högre hund kan tolereras om helheten är proportionerlig och rörelserna korrekta. Det betyder inte att rasen saknar maxmått eller att största möjliga hund är idealet. När du träffar vuxna hundar bör du därför se efter om de bär sin tyngd utan besvär och rör sig stabilt och ledigt.
Den korthåriga varianten har tätt, blankt och åtliggande täckhår med riklig underull. Den långhåriga har rakt, medellångt täckhår, också med riklig underull; pälsen kan vara lätt vågig över kors och höfter och bildar fransar på benen. Grundfärgen är vit med röda fläckar eller ett rött täcke över rygg och flanker. Nyanserna kan gå från klarrött till mörkrött, och en mörk mask är önskvärd.
Pälsvården ska styras av hårlag och pälsens skick. Den långhåriga varianten behöver borstas igenom minst en gång i veckan för att undvika tovor, och oftare när underullen lossnar eller pälsen blivit våt och smutsig. Den korthåriga pälsen behöver också gås igenom så att lös underull, hudförändringar och ömma områden upptäcks. Kontrollera särskilt täta partier och ställen där sele eller halsband ligger an. Bada hunden när den faktiskt är smutsig i stället för att följa ett fast schema.
Vissa individer dreglar mycket och andra betydligt mindre. Träffa därför vuxna släktingar om mängden dregel påverkar ditt rasval. En handduk nära vattenskålen är ofta mer realistisk än att räkna med en hund som alltid är torr runt munnen.
¶Temperament och personlighet
En rastypisk sankt bernhardshund ska vara vänlig, vaksam och kunna vara allt från lugn till förhållandevis livlig. SKK beskriver rasen som harmonisk och familjeinriktad, men uttryck som ”barnflickehund” är missvisande. Ingen hund ska förväntas tåla klättrande, hårda kramar eller att bli störd när den äter och vilar.
Med barn är hundens storlek lika viktig som temperamentet. En trygg vuxen ska alltid styra samspelet, lära barnet att låta hunden gå undan och hindra vild lek där någon kan bli omkullsprungen. En lugn individ kan fungera fint i en barnfamilj, men bedöm den verkliga hunden och inte bara rasens rykte.
Samma försiktighet gäller andra hundar och katter. Rasstandarden lovar inte att hunden fungerar med andra djurslag. Introducera djuren kontrollerat, ge dem separata viloplatser och avbryt lek som blir för fysisk. Storleksskillnaden gör att även vänlig lek kan bli riskabel för en liten hund eller katt. Fråga uppfödaren hur föräldrarna fungerar med främmande hundar, besökare, hantering och oväntade ljud. Det säger mer än generella etiketter om att rasen alltid är social, tyst eller beskyddande.
¶Träning och motion
Träningen bör börja medan sankt bernhardshunden fortfarande går att hantera fysiskt. Prioritera att gå i löst koppel, hälsa lugnt med tassarna i golvet, komma på inkallning och kunna vänta. Vänj också valpen vid att du tittar i munnen, känner på tassarna och undersöker kroppen. Tidig socialisering, koppelträning och valpkurs är särskilt värdefulla för en hund som blir så stor. Träna i små steg och belöna det lugna beteende du vill se igen.
Rasen behöver fysisk och mental aktivitet varje dag, men det går inte att ange ett visst antal minuter som passar alla. Hur långa och krävande promenader, sök- och spårpass bör vara beror på hundens ålder, hälsa och kondition samt på vädret. Ett lugnt tempo är inte samma sak som att hunden klarar sig utan rörelse; god muskulatur och säkra vardagsvanor är viktiga för en tung kropp.
Valpen växer snabbt. SKK rekommenderar att långa promenader undviks under det första året. Låt i stället valpen röra sig i kortare omgångar, upptäcka olika miljöer och vila mellan aktiviteterna. Öka sträcka och svårighet gradvis och utgå från individens utveckling, inte från en fast ålder som ska passa alla.
Planera extra försiktigt i värme. Tjockpälsade hundar hör till dem som kan vara mer värmekänsliga. Motionera under svalare delar av dagen, ge tillgång till vatten och avbryt om hunden hässjar ihållande, dreglar ovanligt mycket, får torra röda slemhinnor, verkar förvirrad eller blir svag. Misstänkt värmeslag kräver nedkylning med svalt, inte iskallt, vatten och snabb kontakt med veterinär.
¶Hälsa
De viktigaste svenska kontrollpunkterna är leder, en sund kroppsbyggnad och att känna igen tecken på magomvridning. HD och ED förekommer i rasen. För en SKK-registrerad kull ska båda föräldrarna ha officiell HD- och ED-status före parning, och HD-röntgen för sankt bernhardshund görs tidigast vid 18 månaders ålder. Känd status betyder att ett resultat finns registrerat; det betyder inte automatiskt att hunden är fri från dysplasi. Be därför att få se själva graderna, inte bara beskedet att hundarna är ”testade”. ED grad 2 eller 3, klinisk ED eller tidigare ED-operation utesluter hunden från avel enligt SKK:s aktuella regler.
Rasen finns också i SKK:s Breed Specific Instructions, BSI. Där uppmärksammas överdimensionerat och för tungt huvud, för mycket ansiktshud, lösa läppfickor samt lösa, stora eller inåtrullade ögonkanter. Det ger konkreta saker att titta efter: ögonen ska se friska ut, huden ska inte vara irriterad, mun och tänder ska fungera och hunden ska kunna röra sig kraftfullt utan besvär. Ett imponerande utseende får aldrig väga tyngre än funktion.
En veterinärstudie har visat förhöjd risk för magomvridning hos sankt bernhardshund. Det är ett akut, livshotande tillstånd där tiden är avgörande. Försök att kräkas utan att något kommer upp, snabbt svällande buk, oro, hässjning, buksmärta och svårighet att lägga sig ska leda till omedelbar kontakt med veterinär. Vänta inte för att se om besvären går över. Det finns ingen enkel hemmarutin som gör risken noll; diskutera individens risk och eventuella förebyggande åtgärder med veterinär.
Den snabbväxande valpen behöver ett foder och en fodermängd som är anpassade till tillväxten. Följ uppfödarens och veterinärens råd och följ hundens hull och rörelser över tid i stället för att försöka få valpen att växa så fort som möjligt.
¶Historia och ursprung
Sankt bernhardshundens dokumenterade historia börjar vid Stora Sankt Bernhardspasset mellan Schweiz och Italien. Där grundades ett härbärge på 1000-talet. Stora bergshundar hölls vid härbärget från mitten av 1600-talet som skydd och vakt; de finns avbildade från 1695 och nämns i härbärgets anteckningar från 1707. Hundarna kom senare att följa och söka efter resande som gått vilse i snö och dimma.
Barry, som levde 1800–1814, blev rasens mest kända räddningshund och tillskrivs fler än 40 räddningar i schweizisk historieskrivning. Det är en historisk uppgift, inte modern dokumentation av varje enskild insats. Den lilla sprittunnan runt halsen hör framför allt till rasens bildspråk. Dess ursprung är omstritt, och källor inom SKK beskriver tunnan som en myt snarare än som utrustning i verkligt räddningsarbete.
År 1867 började Heinrich Schumacher föra stambok över sina hundar. När den schweiziska hundstamboken öppnades 1884 var sankt bernhardshunden Leon den första registreringen, och samma år bildades den schweiziska rasklubben. År 1887 fastställdes rasstandarden och sankt bernhardshunden förklarades officiellt vara en schweizisk hundras. Dagens hundar lever främst som sällskaps- och gårdshundar, även om spår och sök fortfarande knyter an till historien.
¶Att leva med rasen
Att leva med en sankt bernhardshund kräver att du planerar efter hundens storlek. En lägenhet är inte automatiskt fel, men hunden måste kunna vända, vila och passera utan att hemmet blir trångt. Fundera på trappor, hissavbrott, hur hunden ska komma in i bilen och hur en sjuk eller äldre hund ska kunna hjälpas. Foder, robust utrustning, transporter och veterinärvård kostar också ofta mer än för en mindre hund, även om inga fasta belopp kan förutsägas.
Räkna inte med att en sankt bernhardshund kan vara ensam hela arbetsdagar. En liten valp kan inte lämnas ensam, och en vuxen hund behöver först tränas gradvis för att vara själv. Börja med mycket korta separationer när hunden är trygg och nedvarvad och öka tiden bara så länge den förblir lugn. En tränad vuxen kan klara några timmar, men ingen viss tidsgräns passar alla individer.
Inför ett köp bör du kontrollera tre saker:
- Be om föräldrarnas exakta officiella HD- och ED-resultat och fråga om nära släktingar har haft problem med leder eller rörelser.
- Träffa helst vuxna hundar och titta på temperament, ögon, hud, mun, rörelser och hur de hanteras — inte bara på storlek och huvud.
- Gör en realistisk plan för utrymme, bil, värme, ensamhet, vardagsträning och hjälp om hunden en dag inte kan gå själv.
Rasen passar bäst när ägaren uppskattar en mycket stor hund men prioriterar funktion, lugna vanor och ett vardagsliv tillsammans framför maximal massa eller romantiska räddningshundsmyter.
¶Egenskaper
| Egenskap | Värde |
|---|---|
| Rastyp | Renras |
| Aggressivitet | 2/5 |
| Barnvänlig | 5/5 |
| Energinivå | 3/5 |
| Pälsfällning | 5/5 |
| Hälsa | 3/5 |
| Intelligens | 3/5 |
| Pälsvårdbehov | 4/5 |
| Inlärningsförmåga | 3/5 |
| Skällnivå | 3/5 |
| Höjd | 65 – 90 cm |
| Vikt | 60 – 100 kg |
| Livslängd | 8 – 10 år |
¶Vanliga frågor
Är sankt bernhard bra familjehundar och hur beter de sig med barn?
De är i regel milda, tålmodiga och toleranta, vilket gör dem väl lämpade för familjer med hänsynsfulla barn. Deras storlek är den största oron, eftersom en ivrig hund av misstag kan välta ett litet barn. Tidig träning och tillsyn runt små barn är viktigt. När de är ordentligt socialiserade är de vanligtvis tillgivna och beskyddande utan att vara aggressiva.
Hur mycket motion behöver en sankt bernhard egentligen?
Trots sin storlek är de inga uthållighetshundar och behöver inte extremt mycket motion. De flesta klarar sig bra med en eller två måttliga promenader om dagen, plus lite lugnare lek, särskilt under dygnets svalare timmar. För mycket träning hos en ung hund kan belasta de växande lederna, så aktivitetsnivån bör hållas under kontroll hos valpar och unghundar. Mental stimulans och sällskap är minst lika viktigt som fysisk aktivitet.
Dreglar sankt bernhard mycket, och går det att göra något åt det?
Många dreglar kraftigt, särskilt efter att de har druckit, ätit eller när de är upphetsade eller varma. De lösa läpparna och tunga kinderna som är typiska för rasen gör att dreglandet är svårt att undvika hos de flesta hundar. Ägare har ofta en uppsugande trasa nära till hands och kan lära hunden att bli avtorkad efter måltider. Att välja individer ur linjer med något stramare läppar kan ibland minska, men inte helt ta bort, dreglandet.
Vilka är de vanligaste hälsoproblemen hos sankt bernhard?
De är benägna att utveckla ortopediska problem som höft- och armbågsledsdysplasi samt korsbandsskador på grund av sin stora storlek. Hjärtsjukdomar, vissa typer av cancer, magomvridning och ögonsjukdomar som entropion är också oroande. Ansvarsfulla uppfödare testar för dessa problem och avlar inte på drabbade hundar. Att hålla hunden i lagom hull och undvika för snabb tillväxt hos valpar kan bidra till att minska vissa risker.
Kan en sankt bernhard trivas i ett litet hus eller en lägenhet?
De kan anpassa sig till mindre utrymmen om de får tillräckligt med dagliga promenader och har en bekväm plats att vila på. Deras lugna sätt inomhus underlättar, men deras storlek, fällning och dregel kräver ägare som är realistiska kring hur mycket plats de tar och hur stökigt det kan bli. Tillgång till hiss eller hanterbara trappor är viktigt när de blir äldre och lederna blir svagare. Tillräcklig kyla och ventilation är också avgörande, särskilt i varma klimat.
Hur klarar sankt bernhardshundar av varmt väder?
De passar mycket bättre i svala eller kalla klimat och kan ha det svårt i värme. Deras tjocka päls och stora kroppsmassa gör dem känsliga för överhettning, så under varma perioder bör de hållas inomhus med luftkonditionering eller i skugga, med ständig tillgång till vatten. Motion bör begränsas under dagens varmaste timmar, och man ska noga hålla utkik efter tecken på värmestress. En kortare sommartrimning kan hjälpa, men pälsen ska aldrig rakas ner till huden.
Vilken typ av pälsvård behöver en Sankt bernhard och fäller de mycket?
De fäller mycket, särskilt under säsongsvisa fällningar på våren och hösten. Både korthåriga och långhåriga varianter behöver borstas regelbundet flera gånger i veckan för att få bort lösa hårstrån och förebygga tovor. Regelbunden öronrengöring, kloklippning och kontroll av hudveck runt mun och hals är viktigt för att undvika infektioner. Ägare bör vara beredda på tydligt märkbara mängder hår och dregel på golv och möbler.
Hur mycket kostar det att utfodra en Sankt bernhard och vad ska den äta?
Matkostnaderna är betydande på grund av hundens storlek och är ofta flera gånger högre än för en medelstor hund. De bör få ett högkvalitativt foder för stora eller mycket stora raser som stödjer ledhälsan och hjälper till att förhindra alltför snabb tillväxt hos valpar. Måltiderna delas vanligtvis upp i två eller fler mindre portioner per dag för att minska risken för uppblåst mage (magomvridning). Det är viktigare att hålla dem slanka än att sträva efter maximal storlek.
Är sankt bernhardshundar lätta att träna och hur intelligenta är de?
De är intelligenta och brukar vilja vara till lags, men kan mogna långsamt och vara lite envisa. Korta, konsekventa träningspass med belöningsbaserade metoder fungerar bäst. På grund av deras storlek är grundläggande lydnad och bra koppelvana avgörande redan från ung ålder. De trivs oftast bäst med att arbeta nära sina människor snarare än med hård, upprepad drillning.
Vad var ursprungssyftet med sankt bernhardshundar, och påverkar det deras beteende idag?
De utvecklades som räddnings- och sällskapshundar i de schweiziska alperna, där de hjälpte till att hitta och bistå resenärer som gått vilse i snön. Den här bakgrunden bidrar till deras starka band till människor, vaksamma natur och vilja att uthärda tuffa förhållanden för sin familjs skull. Många har fortfarande en instinkt att hålla sig nära och titta till familjemedlemmarna. De är i allmänhet mer omhändertagande och beskyddande än de är självständiga eller starkt jakt-/bytesinriktade.¶Jämförelser mot andra raser
Jämför Sankt bernhardshund med andra raser och se skillnader i temperament, aktivitetsnivå och skötsel för att fatta ett tryggt val. Visa alla jämförelser
