Saarloos Wolfhond till salu

Den här rasen är i regel reserverad, känslig och starkt knuten till sin familj, men ofta avvaktande mot främlingar. Många individer flyr hellre än slåss och kan reagera på press genom att dra sig undan i stället för att gå i konfrontation. De är intelligenta och uppmärksamma, men brukar inte vara lika angelägna om att behaga som många traditionella brukshundsraser.

Det här är generellt inte ett bra val som första hund. Rasens känslighet, starka flyktinstinkt och självständiga natur kan vara utmanande för oerfarna ägare som inte är vana vid att hantera mer komplexa beteenden. Den fungerar oftast bäst hos personer som har tidigare erfarenhet av ursprungliga raser eller mycket högdrivna hundar och som kan erbjuda en stabil och förutsägbar miljö.

De är en aktiv, uthållighetsinriktad ras som vanligtvis behöver minst 1,5–2 timmar varierad fysisk motion per dag. Långa, lugna promenader, möjlighet att springa lös på säkra områden och kravlösa aktiviteter som spår eller nose work passar dem bättre än upprepade, högintensiva pass. Mental stimulans och möjligheter att utforska är också viktiga, eftersom understimulans kan öka oro och rymningsbenägenhet.

Lägenhetsboende är sällan idealiskt om inte ägaren är mycket engagerad och erfaren. Rasen är ofta känslig för buller och trånga utrymmen och mår bäst av tillgång till en säker uteplats och en lugn omgivning. I stadsmiljö har den ofta svårt för trängsel, trafik och täta möten med okända människor och djur.

Många individer har ett starkt utvecklat jaktintresse på grund av sitt ursprung och sin höga reaktion på rörelser. Vissa kan leva i harmoni med katter eller smådjur de vuxit upp med, men det finns aldrig några garantier. Även väl socialiserade hundar bör övervakas noggrant tillsammans med mindre sällskapsdjur och hållas i koppel i områden med vilda eller lösa djur.

Kända hälsoproblem inkluderar höft- och armbågsledsdysplasi, degenerativ myelopati och vissa ögonsjukdomar. Liksom många andra större raser kan de också vara benägna att drabbas av magomvridning. Ansvarsfulla uppfödare hälsotestar avelsdjuren för ortopediska och genetiska problem för att minska risken, så det är särskilt viktigt att välja en linje där hundarna är kontrollerade.

De är mycket intelligenta men svarar ofta selektivt, vilket lätt kan misstas för envishet. Traditionell lydnadsträning som bygger på upprepning och press fungerar vanligtvis dåligt och kan skada förtroendet. De svarar bäst på lugna, konsekventa rutiner, positiv förstärkning och träning som respekterar deras känslighet och behov av att få välja.

Med sin egen familj är de oftast milda, lojala och uppmärksamma, men ofta lite reserverade snarare än uttalat keliga. Med barn fungerar de bäst i lugna hem med äldre, respektfulla barn som förstår gränser. Hårdhänt behandling, stökig och högljudd miljö eller påtvingad kontakt kan snabbt bli överväldigande för den här rasen.

De har en tät dubbelpäls som är relativt lättskött större delen av året och vanligtvis bara behöver borstas en gång i veckan. Under fällningsperioderna tappar de däremot väldigt mycket päls och kan behöva borstas dagligen för att hålla den lösa underullen under kontroll. Bad behövs bara då och då, eftersom pälsen naturligt står emot väta och, när hunden är frisk, i stort sett är luktfri.

Tidigt och noggrant genomtänkt socialisering är avgörande på grund av rasens naturliga vaksamhet och starka flyktbenägenhet. Valpar bör stegvis vänjas vid nya människor, djur och miljöer på ett kontrollerat, kravlöst sätt där säkerhet och positiva upplevelser står i centrum. Bristfällig eller forcerad socialisering kan leda till extrem skygghet, rädsla eller svårigheter att hantera vardagslivet.