## Snabbfakta

- Urgammal sällskapshund som tros ha charmat adel och handelsmän runt Medelhavet i århundraden  
- Liten men robust dvärghund med lång, vit, silkeslen päls utan underull  
- Mycket tillgiven och människoorienterad, beskrivs ofta som en ”kardborrehund” som vill vara nära sin ägare  
- Anpassningsbar till både lägenhet och hus, så länge den får dagliga promenader och mental stimulans  
- Behöver regelbunden pälsvård och tandvård, men har ofta lång livslängd om den sköts väl  

## Utseende & Päls

Malteser är en liten dvärghundsras, men det finns mer substans i den här hunden än många först tror. Under den flödande vita pälsen döljer sig en kompakt, välbalanserad liten kropp med bra konstruktion och förvånande rörlighet. Vuxna Malteser är vanligen omkring 20–25 centimeter höga vid manken, med bara små skillnader mellan hanar och tikar. De ska aldrig se sköra eller spinkiga ut. En välavlad Malteser känns stadig när du lyfter den, med rak rygg, väl ansatt svans och ett välproportionerligt huvud.

Huvudet är en av rasens stora behag. Skallen är lätt rundad med tydlig men mjuk stopplinje, mörka runda ögon och en svart nos som framträder mot den vita pälsen. Uttrycket är vaket, milt och intelligent. Öronen är hängande och täckta av lång päls som flyter ihop med resten av pälsen. Nosen ska inte vara extremt kort, vilket gynnar både andning och tandhälsa.

Pälsen är en av huvudorsakerna till att många förälskar sig i Malteser. Den är lång, rak och silkeslen i strukturen, utan ullig underull. Rasen ska enligt standarden vara rent vit, även om en mycket svag citrongul eller elfenbensfärgad nyans ibland kan synas på öronen. Eftersom det saknas underull upplever många allergiker Malteser som mer tolererbara än raser som fäller mycket, även om ingen hund kan garanteras vara helt allergivänlig.

I full päls kan håret nå ner till marken och flyta vackert runt hunden, särskilt i utställningsringen. Hemma väljer dock många sällskapsägare en kortare ”puppy cut” för enklare skötsel. En full päls kräver daglig omvårdnad. Detta innebär oftast:

- Att försiktigt borsta och kamma pälsen varje dag för att undvika tovor  
- Att kontrollera bakom öronen, i armhålorna och runt svansen där tovor lätt bildas  
- Att använda en utredande spray för att undvika att de fina håren går av  

Regelbunden badning är viktig, vanligen var en till tredje vecka beroende på livsstil. Skölj alltid noggrant och torka pälsen helt för att undvika hudirritation. Eftersom håret runt ögonen är vitt kan tårflöde ge missfärgningar. Många ägare torkar försiktigt ögonområdet dagligen med en fuktig trasa och håller håret kortklippt för att minska irritation. Håret på tassarna och runt trampdynorna bör också klippas, vilket ger bättre fäste och minskar spridningen av smuts i hemmet.

Även om utställningspälsen är imponerande behöver du inte ha dåligt samvete om du föredrar en kortare, lättskött frisyr. En välvårdad Malteser i kortare päls är ofta betydligt mer bekväm för en upptagen familj. Det viktigaste är att pälsen är ren, fri från tovor och borstas tillräckligt ofta för att hunden ska vara bekväm och huden må bra.

## Temperament & Personlighet

Malteser har i århundraden avlats som sällskapshund, och det märks tydligt i vardagsbeteendet. Det här är en hund som verkligen njuter av att vara med människor. De flesta Malteser vill sitta i knät, följa dig från rum till rum och sova nära dig på natten. De knyter mycket starka band till sina ägare och kan vara förvånansvärt känsliga för förändringar i stämning eller rutiner.

I en familj är Malteser ofta en glad och livlig liten personlighet. Många är lekfulla långt upp i åren och uppskattar mjuka lekar och korta ”tokryck” runt vardagsrummet. Med barn kan de vara kärleksfulla och tålmodiga, men den lilla storleken gör att uppsikt är avgörande. Små barn måste lära sig att hantera en liten hund varsamt. Hård lek, ryckande eller tappande kan lätt leda till skador. I familjer där barnen är lugna och respektfulla blir Malteser vanligtvis en trogen liten vän som gärna är med vid sagostunden i soffan eller stillsam lek på golvet.

Mot främlingar kan rasen variera från utåtriktad och social till lite reserverad. En väl socialiserad Malteser hälsar ofta besökare med viftande svans och nyfikenhet. Andra kan hålla sig lite i bakgrunden, skälla för att varna sina ägare och sedan långsamt tina upp. Tidig exponering för olika människor, ljud och miljöer hjälper dem att utveckla trygghet. Trots sin storlek fungerar många Malteser förvånansvärt bra som ”väktare” i hemmet och meddelar gärna att det kommer besök med en tydlig, ljus skall.

Med andra djur går det oftast bra när introduktionen görs på rätt sätt. De trivs ofta med andra små hundar och kan fungera tillsammans med större hundar som är lugna och försiktiga. Deras djärvhet kan dock ställa till det om de utmanar stora, stökiga hundar. När det gäller katter lever många Malteser fredligt med dem, särskilt om de växt upp tillsammans från tidig ålder. Deras lekfullhet kan antingen glädja en social katt eller irritera en som föredrar lugn och ro, så introduktioner bör ske stegvis.

Ett av de vanligare problemen i rasen är separationsångest. Eftersom de älskar att vara nära sina människor kan Malteser bli stressade när de lämnas ensamma under längre perioder. Detta kan visa sig som skällande, gnällande, förstörande tuggande eller att de gör ifrån sig inomhus. Att bygga upp självständighet redan som valp är hjälpsamt. Korta, positiva frånvaroperioder, säkra tuggleksaker samt lugna avsked och hemkomster är bra strategier.

Ett annat problem vissa ägare upplever är överdrivet skällande. Malteser är alerta och uppmärksamma, vilket kan utvecklas till skällighet om det inte hanteras. Att lära in en ”tyst”-signal, ge hunden tillräcklig mental stimulans och undvika att förstärka skällandet (till exempel genom att rusa fram varje gång hunden låter) är viktigt. Trots dessa utmaningar beskriver de flesta som lever med Malteser dem som roliga, kärleksfulla, kloka och outtröttligt lojala. De är små hundar med stora personligheter, och de trivs bäst i hem där deras känslomässiga behov tas på allvar.

## Träning & Motion

Även om Malteser är en dvärghund ska den aldrig betraktas som en leksak eller accessoar. Det är en intelligent hund som mår mycket bra av träning och regelbunden motion. Den goda nyheten är att deras storlek och vilja att samarbeta med människor gör dem mycket tacksamma att träna, även för förstagångsägare, förutsatt att metoderna är vänliga och konsekventa.

Malteser svarar bäst på positiv förstärkning. Det innebär att man använder godis, beröm, leksaker och lek i stället för hårda korrigeringar. De kan vara ganska känsliga, och höjda röster eller hårdhänt behandling leder oftast till att de ”slår igen” eller blir oroliga. Korta, roliga träningspass fungerar bäst. Många ägare märker att tre till fem minuter några gånger om dagen ger bättre resultat än ett långt pass. Eftersom Malteser ofta är matmotiverade kan små godbitar vara starka belöningar, men portionsstorleken måste hållas nere för att undvika övervikt.

Grundläggande lydnad som sitt, ligg, inkallning och att gå fint i koppel bör läras ut tidigt. Rumsrenhet kan kräva extra tålamod med små raser, då de har små urinblåsor och behöver många kisspauser. En konsekvent rutin och noggrann tillsyn inomhus gör stor skillnad. En del ägare använder valpunderlägg inomhus i början och övergår sedan gradvis till att hunden gör sina behov utomhus när den blir äldre. Att hålla sig lugn och undvika bestraffning vid olyckor hjälper hunden att lära sig snabbare.

När det gäller motion behöver inte Malteser långdistanslöpning, men de är inte heller nöjda med att bara bli burna överallt. De flesta vuxna trivs med en eller två måttliga promenader per dag, kombinerat med lek och mental stimulans. En typisk dag kan innehålla:

- En 20–30 minuters promenad på morgonen i hundens eget tempo  
- Korta träningspass eller problemlösningslekar under dagen  
- Ytterligare en kortare promenad eller lekstund på kvällen  

De gillar ofta interaktiva lekar som apport med en mjuk leksak, godissök inomhus eller att lära sig enkla tricks. Många Malteser passar bra för aktiviteter som rallylydnad, heelwork to music och till och med agility, så länge utrustningen anpassas efter deras storlek. Sådana aktiviteter stärker bandet mellan hund och ägare och ger värdefull mental stimulans.

På grund av den lilla kroppen bör man undvika alltför tuffa eller högbelastande aktiviteter. Att hoppa ner från möbler, springa i trappor ofta eller hoppa ur famnen kan orsaka skador. Ramps eller trappsteg till soffa och säng kan vara till stor hjälp. Promenader på varierande underlag, som gräs, grus och skogsstigar, hjälper till att stärka musklerna och hålla lederna friska utan att belasta för mycket.

I varmt väder bör motionspassen vara korta och dagens varmaste timmar undvikas, särskilt om din Malteser har full päls. I kallt eller blött väder kan de uppskatta ett tunt, vattentätt täcke för att hålla sig bekväma. Det viktiga är att Malteser får vara aktiv och engagerad, men alltid inom säkra ramar för sin storlek. En Malteser som får använda både kropp och hjärna är oftast lugnare, gladare och lättare att leva med.

## Hälsa

Malteser är i allmänhet en långlivad ras, och många individer blir väl över tio år med god omvårdnad. Men liksom alla raser har de vissa hälsoproblem som blivande ägare bör känna till. Seriösa uppfödare arbetar aktivt för att minska risken genom noggrant avelsurval och relevanta hälsotester.

Ett vanligt problem hos små raser är tand- och tandköttssjukdomar. Maltesers lilla mun och tättsittande tänder gör att tandsten, tandköttsinflammation och tandlossning lätt kan uppstå om det inte förebyggs. Daglig, eller åtminstone regelbunden, tandborstning med hundtandkräm rekommenderas starkt. Regelbundna kontroller hos veterinär och professionell tandrengöring vid behov hjälper till att förebygga allvarligare problem, som infektioner som kan påverka hjärta, njurar eller lever.

Patellaluxation, där knäskålen hoppar ur läge, är ett annat tillstånd som ses i rasen. Det kan orsaka intermittent hälta, ”skuttande” steg eller obehag vid rörelse. I lindriga fall kan viktkontroll och anpassad motion räcka. Svårare fall kan kräva kirurgisk åtgärd. Uppfödare kan låta undersöka och gradera sina hundars knän för att minska förekomsten av problemet.

En del Malteser kan också vara benägna att drabbas av:

- Legg-Calvé-Perthes sjukdom, som angriper höftleden hos unga småhundar  
- Ögonproblem som tårflöde med missfärgning, torra ögon eller katarakt hos äldre hundar  
- Kollapsad trachea, där luftstrupen försvagas, vilket kan ge hosta eller andningsbesvär  

God avelsetik och regelbunden veterinärvård minskar riskerna och följderna av dessa tillstånd. Det är viktigt att nya ägare väljer uppfödare som är öppna med hälsan hos sina hundar och som följer rekommenderade hälsoprogram där sådana finns. Även om detaljerna varierar mellan länder är knäledsundersökning, ögonlysning och allmänna hälsokontroller av avelsdjur vanliga.

Att hålla rätt kroppsvikt är avgörande för Malteser. Extra kilon belastar leder och hjärta i onödan. Att mäta upp fodergivor, begränsa godis och hålla hunden aktiv är enkla men effektiva åtgärder. Ett foder av hög kvalitet, anpassat för hundens ålder och storlek, tillsammans med fri tillgång till friskt vatten, stödjer den allmänna hälsan.

Förebyggande rutinskötsel ska inte glömmas. Det innefattar vaccinationer enligt lokala rekommendationer, parasitförebyggande behandling och regelbundna hälsokontroller. Eftersom Malteser ofta blir gamla blir seniorvård viktigare senare i livet. Årliga eller halvårskontroller med blodprov, tandstatus och bedömning av rörlighet hjälper till att upptäcka problem tidigt, när de oftast är lättare att hantera.

Med uppmärksam omvårdnad kan många Malteser leva ett långt och behagligt liv från valp till senior. Ägare som är beredda att lägga tid på pälsvård, tandvård, viktkontroll och veterinärbesök upplever oftast att deras lilla följeslagare förblir pigg, klar i blicken och full av personlighet långt upp i åren.

## Historia & Ursprung

Malteser är en av de äldsta kända sällskapshundsraserna, och dess tidiga historia är en blandning av fakta, handelsvägar och myter. Klart är att små vita knähundar funnits runt Medelhavet i många århundraden. De förknippades särskilt med hamnar och handelsplatser, där varor och idéer färdades mellan olika kulturer. Namnet antyder en koppling till ön Malta, men historiskt har benämningen ibland använts bredare om delar av Medelhavsområdet.

Forntida skrifter och konstverk från civilisationer som grekerna och romarna visar små, förfinade hundar som mycket liknar dagens Malteser. Dessa hundar hölls ofta av adelsdamer och rika familjer. De uppskattades för sin skönhet, milda natur och förmåga att ge värme och tröst. Vissa beskrivningar nämner till och med att de bars i ärmar eller mantlar – ett tecken på deras högt värderade status i hem där lyx och förfining var viktiga.

Med tiden spreds dessa små hundar över Europa, ofta som gåvor mellan överklassens familjer. De förekommer i målningar i aristokratiska hem, där de vanligen avbildas på kuddar eller i knäet på elegant klädda damer. Deras roll var tydlig: de var sällskap, inte arbetande hundar. Medan andra raser utvecklades för vallning, jakt eller vakttjänst, förädlades Malteser för att vara en behaglig och vacker sällskapshund i hemmet.

När hundaveln blev mer formaliserad under 1800- och tidigt 1900-tal började olika små vita sällskapshundar delas upp i tydliga raser. Malteser fick sin moderna form genom noggrant urval med fokus på storlek, päls och temperament. Rasklubbar och kennelklubbar hjälpte till att definiera standarden och bevara rasens särprägel. Den långa, vita, silkeslena pälsen blev ett kännetecken, liksom det milda uttrycket och det vänliga sinnelaget.

Genom alla dessa förändringar har Maltesers grundläggande syfte förblivit detsamma. Det har aldrig varit en ras avlad för fältarbete eller tunga uppgifter. I stället har Malteser alltid värderats för det nära band den knyter till människor, sin livliga charm och sin roll som källa till tröst och sällskap. I dag finns rasen i hem över hela världen. Den syns fortfarande i utställningsringen, där uppfödare visar upp sitt arbete med att bevara typ och kvalitet. Samtidigt lever otaliga Malteser som älskade familjehundar i både städer och på landsbygden.

I det moderna livet passar Malteser in i många olika livssituationer. De är populära hos äldre personer som uppskattar en hanterlig storlek och mjukt temperament, liksom hos familjer som vill ha en liten hund som trivs med att vara delaktig i vardagen. Från antika medelhavshamnar till moderna lägenheter har Malteser behållit sin identitet som en charmig, människoorienterad sällskapshund.

## Att leva med rasen

Att dela vardagen med en Malteser är mycket givande, men det medför också ansvar som blivande ägare bör förstå i förväg. Det här är inte en ras som trivs med att lämnas ensam långa dagar eller behandlas som en prydnad. En Malteser vill vara delaktig i dina rutiner – sitta bredvid dig när du arbetar, följa med på promenader eller mysa under lugna kvällar hemma.

Tidsåtgången är betydande, särskilt för pälsvård och sällskap. Även om du väljer en kortare sällskapsfrisyr i stället för full utställningspäls behöver Malteser ändå regelbunden borstning, bad och pälsunderhåll. Räkna med att varje dag lägga lite tid på att gå igenom pälsen, torka ögonen och se till att inga tovor uppstått. Veckovis eller varannan veckas bad, kloklippning, öronrengöring och tandborstning kräver också engagemang. Många ägare bokar dessutom regelbundna besök hos professionell hundfrisör var fjärde till åttonde vecka, beroende på pälslängd och livsstil.

Ekonomiskt sett är Malteser sällan dyr i foder åt, tack vare sin lilla storlek, men det finns återkommande kostnader att ta hänsyn till. Årliga utgifter kan inkludera:

- Kvalitetsfoder anpassat för små hundar  
- Rutinveterinärvård, vaccinationer och parasitförebyggande behandling  
- Eventuella tandrengöringar under narkos  
- Pälsvårdsprodukter och kostnader för professionell grooming  
- Hundförsäkring, som många väljer för trygghetens skull  

Beloppen varierar mellan länder, men det är klokt att budgetera både för löpande skötsel och oförutsedda veterinärutgifter. Små hundar kan skadas relativt lätt, och försäkring eller en avsatt buffert kan göra svåra beslut mindre stressande.

I vardagen passar Malteser oftast mycket bra i lägenhet eller hem utan stor trädgård, så länge den får regelbundna promenader och lek. Eftersom de är lätta att bära och transportera är de ofta smidiga reskamrater, både i bil och med kollektivtrafik. Många ägare uppskattar att kunna ta med sin Malteser på semester eller dagsutflykter. Säkra selar, bekväma transportväskor och mjuka filtar hjälper hunden att känna sig trygg när ni är på resande fot.

Hemma är det bra att anpassa miljön efter en liten hund. Hundtrappor eller ramper till soffa och säng kan förebygga skador från hopp. Grindar kan begränsa tillträde till trappor eller rum där hunden kan vara utsatt för risker. Små raser fryser ofta lättare, så en ombonad bädd, mjuka filtar och eventuellt ett varmt täcke för vinterpromenader är kloka investeringar.

Mentalt behöver Malteser minst lika mycket uppmärksamhet som fysiskt. De är som oftast lyckligast när de har någon form av ”uppgift”, även om det bara är att utföra tricks, gå på kurser eller vara din följeslagare i vardagssysslor. Aktiveringsleksaker, problemlösningsspel och lugna lektillfällen motverkar tristess. För lite stimulans kan leda till skällande, klängighet eller destruktivt beteende.

Nya ägare bör vara beredda att sätta gränser vänligt men bestämt från början. Det kan vara frestande att låta en söt Malteservalps beteende passera, sådant som man inte skulle acceptera från en större hund – som konstant skällande, hoppande eller att vakta knät. Tidig träning och tydliga rutiner hjälper till att förhindra att detta utvecklas till problem. Kom ihåg att liten inte betyder mindre hund. En Malteser blir tryggare och mer avslappnad när den förstår vad som förväntas och känner sin plats i familjen.

För den som kan erbjuda tid, omtanke och konsekvent skötsel är livet med en Malteser ofta djupt tillfredsställande. Deras lojalitet, lekfulla temperament och starka behov av närhet skapar ett tätt band. Många ägare säger att när de väl haft en Malteser, är det svårt att föreställa sig livet utan den här lilla men livliga sällskapshunden vid sin sida.

Malteser

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Malteser är en liten, robust sällskapshund med lång, vit silkig päls och uttrycksfulla mörka ögon. Den är tillgiven och mycket människoorienterad och anpassar sig väl till livet i lägenhet om den får dagliga promenader. Den behöver regelbunden pälsvård, tandvård och mild träning och lever ofta ett långt och aktivt liv.

Svensk lapphund

Swedish Kennel Club

The Lapphund Club of Finland

Deutscher Club für Nordische Hunde (German Club for Northern Dogs)

Svensk lapphund är en urgammal nordisk spetsliknande vallhund med kompakt, kraftig kropp och tjock, svart dubbelpäls. Livlig, skällig och mycket människoorienterad utmärker den sig som vallhund och inom hundsport. Aktiv, intelligent och känslig behöver den regelbunden motion, träning och nära kontakt med familjen.

Malteser vs Svensk lapphund

Egenskaper

Sammanfattning

Liknande raser