Landseer till salu

I vissa europeiska länder erkänns Landseer som en egen ras med egen rasstandard, medan den i andra länder ses som en svartvit variant av newfoundländern. Landseer-typen är generellt högre på benen, något lättare i kroppen och har ett karakteristiskt svartvitt mönster i stället för heltäckande färger. Blivande ägare bör kontrollera hur deras nationella kennelklubb klassificerar hunden, särskilt om de planerar att ställa ut eller avla.

Det här är oftast en mycket mild, tålmodig och människoorienterad jätte. De brukar vara kärleksfulla mot sin familj och kan vara utmärkta med barn när de är ordentligt socialiserade och övervakade. Deras storlek och styrka gör att vuxna måste lära både hunden och barnen hur de ska umgås på ett säkert sätt, särskilt under unghundstiden då hunden kan vara ganska yvig.

Daglig måttlig motion är viktig, vanligtvis 45–90 minuter utspritt över dagen för en vuxen hund. De tycker om lugna promenader, simning, dragarbete och andra lågintensiva aktiviteter snarare än intensiv löpning eller hopp. Eftersom de är en mycket stor, snabbväxande ras bör valpar undvika hård träning och trappor för att skona lederna.

De är naturliga vattenspecialister med stark simförmåga och en lång tradition inom vattenräddning. Många individer älskar att simma och arbeta i vatten, men de behöver inte daglig tillgång till sjö eller hav för att må bra. Regelbunden mental stimulans och tid utomhus är viktigare – simning är ett utmärkt extra plus när det kan ske på ett säkert sätt.

Precis som många andra stora raser är de benägna att drabbas av höft- och armbågsdysplasi, problem med korsbanden samt magomvridning (bloat/gastrisk torsion). Hjärtproblem, särskilt subaortastenos, och vissa ortopediska problem samt ögonsjukdomar kan också förekomma. Att välja uppfödare som hälsotestar höfter, armbågar och hjärta, och att hålla en klok nivå på vikt och aktivitet, kan minska vissa risker men inte ta bort dem helt.

De har en tjock, vattenavvisande dubbel päls som fäller året runt, med kraftigare fällning under vissa årstider. Veckovis borstning är oftast minimum för att hålla efter lös päls och undvika tovor, och under fällningsperioderna behövs mer frekvent skötsel. Ägare bör också räkna med dregel på möbler och en viss ”hundlukt” om pälsen inte torkas ordentligt efter bad eller simning.

Storleken i sig gör att rasen kan vara svår att ha i mycket små utrymmen, särskilt i hus med många trappor eller begränsad tillgång till utevistelse. En lugn, vältränad vuxen hund kan klara sig i en rymlig lägenhet med hiss och pålitlig daglig motion utomhus. De flesta trivs dock bäst i hem där det är lätt att komma ut i en trädgård eller på en tomt, och där det finns tillräckligt med plats för att röra sig och ligga bekvämt.

De är intelligenta och brukar vilja vara till lags, men är också eftertänksamma och ganska självständiga. Många svarar bra på lugn, konsekvent träning med belöningar och tydliga gränser i stället för hårda metoder. Deras arbetssätt är jämnt och pålitligt snarare än extremt hetsigt, vilket passar vattenräddning och familjeliv bättre än intensiv sportträning.

Tillväxten på höjden saktar in runt 12–18 månaders ålder, men de fortsätter att bredda och muskla på sig tills de är cirka 2,5–3 år gamla. Vuxna hanar är ofta mycket stora och imponerande, tikar något mindre, men båda räknas tydligt till de verkligt stora raserna. Ägare måste vara förberedda på kostnaderna och den praktiska hanteringen av en hund som kan väga betydligt mer än många vanliga storvuxna raser.

En lugn och välbalanserad individ kan fungera bra även för en engagerad förstagångsägare, men storlek och styrka kräver verkligt engagemang. Nya ägare måste vara beredda på tidig socialisering, konsekvent träning, betydande kostnader för foder och veterinärvård samt att hantera dregel och fällning. Den som är osäker på att klara av en jätteras gör ofta klokt i att först skaffa erfarenhet med en mindre och mindre krävande hund.