## Snabbfakta

- Social, människoorienterad sällskapshund som ofta knyter starka band till hela familjen  
- Ursprungligen framtagen som en korsning mellan Labrador Retriever och Pudel, håller nu på att utvecklas mot en mer standardiserad typ i vissa klubbar  
- Mycket lättlärd och intelligent, men kan bli påhittig och busig om den har för lite att göra  
- Pälsen kan variera från låtthårande och lockig till mer rufsig och fällande, även inom samma kull  
- Passar bäst i aktiva hem som kan erbjuda daglig mental stimulans, inte bara en snabb runda runt kvarteret  

## Utseende & Päls

En Labradoodle har oftast en medelstor till stor, atletisk kropp som speglar båda ursprungsraserna. Vuxna hundar är vanligtvis medelhöga, med en stark, välbalanserad kropp, djup bröstkorg och rak rygglinje. Huvudet är ofta något brett med uttrycksfulla, mandelformade ögon som kan vara bruna eller hasselbruna, och öron som hänger tätt intill huvudet. Helhetsintrycket är en vänlig, vaken hund som ser redo ut för aktivitet utan att verka överdrivet intensiv.

Eftersom Labradoodle fortfarande är en relativt ung och utvecklande ras-typ finns det naturliga variationer i storlek och kroppsform. Vissa hundar är mer labradorlika i byggnaden, med kraftigare kropp, medan andra är lättare och mer pudelliknande. Seriösa uppfödare ger vanligtvis en realistisk uppskattning av vuxenvikt och -storlek istället för att lova en ”mini” eller ”teacup”-hund, vilket inte är en formellt erkänd storlek.

Pälsens typ är ett av de största diskussionsämnena. Labradoodles päls brukar beskrivas i tre huvudkategorier:

- Ullpäls: Täta lockar liknande pudelns, ofta mer låtthårande  
- Fleecepäls: Mjuk, vågig eller med lösa spiraler, mycket populär i barnfamiljer  
- Hårpäls: Rakare, mer lik en Labrador, brukar fälla mer  

Färgerna kan vara bland annat crème, aprikos, röd, choklad, svart, silver, blå och olika kombinationer. En del hundar har vita tecken eller en mjuk urblekning av färgen när de blir äldre.

Regelbunden pälsvård är avgörande, särskilt för fleece- och ullpälsar. En bra rutin brukar inkludera:

- Genomkamning minst 3 gånger i veckan, hela vägen ner till huden för att förhindra gömda tovor  
- Extra noggrannhet i friktionsområden som bakom öronen, under halsbandet, i armhålorna och runt svansfästet  
- Professionell klippning och trimning var 6–10:e vecka, beroende på pälstyp och längd  

Även låtthårande Labradoodlar behöver underhåll. Tovor kan göra ont och leda till hudproblem, så tiden du lägger på pälsvård är minst lika viktig som motion. Många ägare tycker att en kortare, praktisk frisyr är lättare att sköta, särskilt för aktiva hundar som simmar, vandrar eller leker i lera och skog.

<x-quote text="När vi började borsta hela vägen in till huden och bokade regelbunden grooming blev det betydligt mindre stressande att sköta vår Labradoodles päls." from="Anna, Labradoodle-ägare" />

## Temperament & Personlighet

De flesta Labradoodlar är vänliga, utåtriktade och angelägna om att få vara med på allt familjen gör. De beskrivs ofta som ”glada” hundar, med viftande svans och en tendens att hälsa människor entusiastiskt. Det är en del av deras charm, men innebär också att de sällan passar i hem som vill ha en mycket lugn eller reserverad hund.

Tillsammans med barn är en välavlad och väl socialiserad Labradoodle vanligtvis tillgiven och lekfull. De älskar ofta att vara med i lekar i trädgården, lära sig trick och sedan mysa i soffan efteråt. Eftersom många individer är ganska spralliga som unga behöver de hjälp att lära sig mjuka, försiktiga sätt runt små barn och äldre personer. Tydliga regler kring att inte hoppa, att ta godis försiktigt och att ge utrymme när man blir ombedd gör vardagen lättare för alla.

Med andra hundar är rasen oftast social, särskilt om den har fått vänja sig vid andra hundar på ett bra sätt under valpperioden. Många Labradoodlar trivs på hunddagis, i hundparker och på skogspromenader med andra hundar. En del individer kan bli överexalterade vid möten och kan behöva hjälp att lära sig lugnare hälsningar istället för att rusa rakt in i lek. Tidiga valpkurser och kontrollerad socialisering hjälper mycket här.

Rasens intelligens och känslighet är två sidor av samma mynt. Den positiva sidan är att de lär sig nya saker snabbt och ofta svarar väldigt bra på beröm, lek och godisbitar. Den andra sidan är att vissa Labradoodlar kan vara känsliga för höga röster, konflikter i hemmet eller otydliga regler. De trivs bäst i stabila, vänliga miljöer med förutsägbara rutiner.

Möjliga utmaningar kan vara:

- Separationsproblem om de lämnas ensamma för länge utan träning  
- Överdriven uppvarvning och hoppande när gäster kommer  
- Tuggande och att stjäla saker om de har för lite aktivering eller motion  
- Skällande för att larma eller av frustration, särskilt i stökiga stadsmiljöer  

En Labradoodle är oftast som lyckligast när den behandlas som en fullvärdig familjemedlem, får vara delaktig i vardagen och har ”uppgifter”, oavsett om det är att lära sig trick, träna nosework eller bara bära en leksak på promenaden.

## Träning & Motion

Träning av en Labradoodle är ofta väldigt tacksam, eftersom de flesta individer är kloka, nyfikna och ivriga att samarbeta med sina människor. De svarar särskilt bra på positiv förstärkning med belöningar som små godbitar, beröm, lek, leksaker eller tillgång till något de vill ha, till exempel att få gå ut genom dörren eller springa till en favoritplats. Hårda korrigeringar eller fysisk bestraffning slår oftast tillbaka och kan skada förtroendet.

Tidigt i valpträningen är det bra att fokusera på:

- Lugna hälsningar och att gå fint i koppel  
- Säkert inkallningskommando i inhägnade och trygga områden  
- Att kunna komma till ro på en filt eller bädd även när det händer lite runtomkring  
- Mjuk hantering av öron, tassar, mun och päls som förberedelse för grooming  

Eftersom Labradoodlar är lättlärda är det lätt att underskatta deras behov av mental stimulans. Att bara upprepa ”sitt” och ”stanna” blir snabbt tråkigt. Kortare, varierade träningspass håller istället hjärnan igång. Många ägare använder till exempel:

- Trickträning, som att snurra, buga eller lägga tillbaka leksaker i en låda  
- Noslekar, som att leta godis gömt i rummet  
- Lättsam agility, hoopers eller rallylydnad på hobbynivå  
- Aktiveringsleksaker och fyllda Kongs de dagar då utomhustiden är mer begränsad  

Motionsbehovet är medelhögt till högt, beroende på linjer och ålder. Unga vuxna behöver ofta minst en rejäl promenad om dagen kombinerat med lek och hjärngympa. Aktiviteter som många Labradoodlar uppskattar är till exempel:

- Lös promenad eller löpning i säkra, inhägnade områden  
- Simning, särskilt under varmare månader  
- Hämta-lekar, även om man bör undvika alltför många ensidigt kastade bollar  
- Vandringar och utflykter till nya miljöer  

Valpar och unghundar bör undvika alltför mycket högbelastande motion, som långa löprundor på hårt underlag, för att skydda de växande lederna. Genomtänkt aktivitet och kontrollerad frihet hjälper både att förebygga fysisk överbelastning och oönskade beteenden som att jaga cyklar eller joggare.

<x-quote text="Vi märkte att efter ett kort träningspass och några noslekar var vår Labradoodle mycket lugnare på kvällen än efter bara en lång promenad." from="Get a Pet-redaktionen" />

## Hälsa

Liksom alla raser kan Labradoodle drabbas av vissa hälsoproblem. Eftersom de härstammar från Labrador Retriever- och Pudel-linjer fokuserar ansvarsfulla uppfödare på att testa för sjukdomar som är kända hos dessa raser. Bra hälsotester garanterar inte en helt frisk hund, men minskar risken och gynnar rasens långsiktiga välmående.

Tillstånd som kan vara aktuella att beakta är bland annat:

- Höft- och armbågsledsdysplasi, som kan leda till artros eller hälta  
- Ärftliga ögonsjukdomar, som PRA (progressiv retinal atrofi) och katarakt  
- Vissa nedärvda tillstånd beroende på linje, till exempel vissa former av ansträngningsutlöst kollaps eller specifika pudelrelaterade genetiska sjukdomar  

Rekommenderade hälsotester för avelsdjur inkluderar vanligtvis:

- Röntgen och poängsättning av höfter och armbågar enligt erkända system  
- Ögonlysning hos veterinär ögonspecialist med regelbundna intervaller  
- DNA-tester för relevanta ärftliga sjukdomar beroende på vilka linjer som används  

När du pratar med en uppfödare är det både normalt och klokt att lugnt och rakt fråga om dessa tester. Uppfödare som tar hälsa på allvar berättar oftast gärna om sitt upplägg och visar dokumentation.

Livslängden ligger ofta i samma spann som för andra medelstora till stora sällskapshundar, och många Labradoodlar blir upp i tidiga tonåren med god skötsel. Precis som hos alla hundar har en hälsosam vikt stor betydelse både för livskvalitet och förväntad livslängd. Den här rasen gillar ofta mat, så det är lätt att ge för mycket om godis och matrester inte räknas in i dagsransonen.

Förebyggande vård är också viktig:

- Årliga veterinärkontroller, eller oftare när hunden blir äldre  
- Vaccinationer och parasitskydd anpassat till din region  
- Regelbunden tandvård, inklusive tandborstning och säkra tuggben  

Hundförsäkring kan ge ekonomisk trygghet vid oväntad sjukdom eller skada, särskilt med tanke på att ortopediska operationer och långtidsbehandlingar kan bli kostsamma. För mer vägledning kring hur du planerar hälsokostnader kan du läsa om [Hundförsäkring](https://getapet.com/sv/pet-insurance).

## Historia & Ursprung

Labradoodlens historia började under senare delen av 1900-talet, när uppfödare och ledarhundsorganisationer ville ta fram en hund som kombinerade Labrador Retrievernas träningsvillighet och människofokus med Pudlarnas mer låtthårande pälsegenskaper. Ett av huvudmålen var att ta fram en ledarhund som kunde fungera för vissa allergiker, även om det är viktigt att komma ihåg att ingen ras är helt allergivänlig för alla.

De första korsningarna väckte uppmärksamhet för sitt temperament och sin mångsidighet, och namnet ”Labradoodle” blev snabbt populärt. Med tiden började vissa uppfödare noggrant bygga upp linjer över flera generationer, med fokus på stabilt temperament, god hälsa och mer förutsägbar pälstyp. Andra har fortsatt att arbeta främst med förstakorsningar eller senare korsningar med något mer varierat utseende.

Idag kan Labradoodle, beroende på land och register, erkännas på lite olika sätt. Vissa klubbar arbetar mot tydligare rasstandarder, medan den i många länder fortfarande anses vara en blandras. Det gör den inte mindre värdefull som sällskap. Det innebär bara att köpare bör titta noga på enskilda uppfödares arbetssätt och mål istället för att lita enbart på en etikett.

Moderna Labradoodlar syns ofta som familjehundar, terapihundar, skolhundar och ibland som assistanshundar. Deras typiska kombination av socialt temperament, intelligens och samarbetsvilja gör dem väl lämpade för sådana uppgifter när de är genomtänkt avlade och väl tränade. Samtidigt är de populära i aktiva hushåll som gillar friluftsliv, från kustpromenader till skogsturer.

Som med många nyare och så kallade designerraser finns också en kommersiell sida av historien. Efterfrågan på ”söta, lockiga, icke-fällande” hundar har lett både till mycket seriösa avelsprogram och till mindre genomtänkt, renodlat vinstdriven avel. Att förstå den här historien hjälper till att förklara varför man kan se så stor variation i utseende, storlek och pälstyp under namnet Labradoodle.

<x-quote text="Att känna till rasens relativt korta historia hjälper köpare att förstå varför kvaliteten varierar så mycket och varför hälsotester och temperament är viktigare än etiketter eller pälslöften." from="Get a Pet-redaktionen" />

## Att leva med rasen

Att leva med en Labradoodle är oftast livligt, kärleksfullt och emellanåt lite kaotiskt, särskilt under unghundstiden. De här hundarna vill gärna vara nära sina människor. Om du uppskattar en hund som följer efter dig från rum till rum, ”hjälper till” i trädgården och ligger vid dina fötter när du jobbar, kommer du sannolikt att tycka mycket om deras sällskap. Om du hellre vill ha ett mer självständigt eller mycket lågmält sällskapsdjur kan en annan ras passa bättre.

Nya ägare bör vara förberedda på:

- Daglig motion som är mer än en snabb kissrunda  
- Konsekvent träning och tydliga gränser från början  
- Regelbundna klipp- och trimbesök samt pälsvård hemma  
- Att hunden är delaktig i familjelivet, även på helger och semestrar  

Ekonomiskt är en Labradoodle jämförbar med andra medelstora till stora hundar med högre groomingsbehov. De viktigaste årliga kostnaderna brukar vara:

- Foder av god kvalitet, anpassat efter ålder och aktivitetsnivå  
- Rutinkontroller hos veterinär och rekommenderade vaccinationer  
- Hundförsäkring som stöd vid oväntade veterinärkostnader  
- Professionell grooming flera gånger per år  
- Träningskurser, hundutrustning och eventuellt hunddagis eller hundrastning  

Grundläggande utrustning är ofta ett välsittande sele, ett rejält koppel, en bekväm bädd, mat- och vattenskålar, pälsvårdsverktyg anpassade till pälstypen, leksaker för tugg och mental aktivering samt en bur eller valphage för säker vila. Många ägare upplever att aktiveringsskålar och långvariga tugg är ovärderliga för att hålla en ung Labradoodle sysselsatt på ett positivt sätt.

Rasen kan anpassa sig till olika boendesituationer, även lägenhet, under förutsättning att den får tillräckligt med motion och mental stimulans och att grannar accepterar visst hundljud. Tillgång till säkra utomhusområden och en livsstil som innehåller regelbundna promenader, träning och social kontakt är betydligt viktigare än att ha en stor trädgård där hunden lämnas ensam.

Om du fortfarande undersöker vilken ras som passar bäst i ditt liv kan [Rådgivaren för hundraser](https://getapet.com/sv/dog-breed-advisor) hjälpa dig att jämföra behov och egenskaper. Att ta sig tid att fundera över din vardag, energinivå och ekonomiska beredskap gör att livet med en Labradoodle har goda chanser att bli en givande långsiktig upplevelse för både dig och din hund.

<x-quote text="Vår Labradoodle är delvis komiker, delvis skugga. Livet är definitivt mer intensivt – men också mycket roligare." from="Mikael, hundägare" />

Labradoodle

UK Labradoodle Association

The Kennel Club (UK)

Labradoodle Club of Great Britain

Norwegian Kennel Club

Dansk Kennel Klub (Denmark)

Labradoodle är en medelstor till stor, atletisk korsning mellan Labrador Retriever och Pudel, känd för sitt vänliga, människoorienterade temperament och sin höga träningsbarhet. Pälsen kan variera från lockig och låtthårande till sträv och fällande, och kräver regelbunden pälsvård. Passar bäst i aktiva hem som kan erbjuda daglig motion och mental stimulans.

Skotsk terrier

Scottish Terrier Club of Great Britain

Société Centrale Canine (France)

Skotsk terrier är en liten, kraftig och lågbent hund som ursprungligen avlades i Skottland för att jaga skadedjur. Med sitt långa huvud, upprätta öron och sträva dubbelpäls är den lätt att känna igen. Rasen är lojal, självständig och reserverad mot främlingar. Skotsk terrier behöver regelbunden pälsvård, måttlig motion och tålig, positiv träning.

Labradoodle vs Skotsk terrier

Egenskaper

Sammanfattning

Liknande raser