Basenji

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Federation Cynologique Internationale (FCI)

The Basenji Club of Great Britain

Basenji: liten, atletisk afrikansk drivande hund, 40–43 cm hög och 9–12 kg, med kort päls, ringlad svans och rynkad panna. Ofta “skällfri” och ylar i stället. Renlig, självständig, intelligent och viljestark; behöver tålmodig, positiv träning, säkra inhägnader samt regelbunden mental och fysisk aktivering.

## Snabbfakta

- Vänlig, människoorienterad retriever som trivs med att få vara en naturlig del av familjens vardag  
- Medelstor till stor hund med tät, vädertålig päls och en berömt mjuk “mun”  
- Mycket lättlärd och samarbetsvillig, passar många hundsporter och förstgångsägare som är beredda att satsa tid och engagemang  
- Ursprungligen avlad som apportör vid jakt, för att hämta vilt både på land och i vatten – älskar fortfarande att simma och bära saker  
- Vanligt val som assistans-, terapihund samt sök- och räddningshund tack vare stabilt temperament och hög intelligens  


## Utseende & Päls

Golden retriever är en medelstor till stor, välbalanserad hund med en stark men ändå elegant silhuett. Hanar är i regel högre och kraftigare, medan tikar ofta är något lättare och mer raffinerade. Helhetsintrycket ska vara av en atletisk, kraftfull hund som kan arbeta en hel dag utan att se tung eller klumpig ut.

Huvudet är brett men inte grovt, med vänliga, intelligenta ögon som ger rasen dess typiska mjuka uttryck. Öronen är medelstora och ligger nära kinderna. Halsen är kraftig och övergår mjukt i en plan, muskulös rygg. Bröstkorgen är tillräckligt djup för att ge gott om utrymme åt hjärta och lungor, vilket är en anledning till att golden retrievers har uthållighet för långa promenader och energisk lek.

Pälsstrukturen är ett av rasens mest igenkännbara kännetecken. Täckhåren är täta och vattenavvisande, antingen raka eller svagt vågiga. Under finns en tjock, mjuk underull som skyddar mot kyla och fukt. Behåringen på baksidan av benen, under kroppen och på svansen ger ett flödande, elegant intryck utan att hindra rörelserna.

Pälsfärgen ska vara någon rik nyans av guld eller cream, från ljusare till mörkare toner. Mycket bleka eller kraftigt rödaktiga färger är inte önskvärda i de flesta rasstandarder. Valpar är ofta ljusare och kan mörkna något när de växer. Små vita markeringar är vanligtvis begränsade till några få hår på bröstet.

Praktisk pälsvård är viktig. Golden retrievers fäller året runt och oftast extra mycket på våren och hösten. För att hålla pälsen frisk och minska mängden löst hår i hemmet:

- Borsta noggrant 2–4 gånger i veckan, oftare under kraftig fällning  
- Använd en karda till täckhåren och en kam till behåring och bakom öronen  
- Kontrollera efter tovor i armhålor, bakom öronen samt i behåringen på ben och svans  
- Bada vid behov, ungefär var 1–2 månad eller när hunden är smutsig, med ett milt hundschampo  

Den regelbundna skötseln är också ett bra tillfälle att kontrollera öron, klor och hud för rodnad eller irritation. En välskött golden retriever-päls ska kännas ren, lätt oljig av det naturliga skyddet, och aldrig ullig eller överdrivet fluffig.  


## Temperament & Personlighet

Golden retriever beskrivs ofta som “allas vän”, och det ligger nära sanningen. Det är utåtriktade, mjuka och generellt mycket sociala hundar som tycker om mänskligt sällskap och oftast hälsar besökare med viftande svans snarare än misstänksamhet. Denna starka människoorientering är en stor del av rasens charm, men innebär också att de ogillar att lämnas ensamma under långa stunder regelbundet.

I familjen är golden retrievern vanligtvis kärleksfull, tålmodig och lekfull. Många är naturligt varsamma med barn och verkar anpassa energin efter personen de umgås med. Samtidigt är det fortfarande starka, entusiastiska hundar. Särskilt unga goldens kan vara hoppiga och råka välta små barn om leken inte övervakas. Att lära in lugna hälsningar och bra vardagslydnad tidigt underlättar familjelivet mycket.

Gentemot andra hundar är de flesta golden retrievers sociala och avslappnade. De uppskattar ofta hundrastgårdar och promenader i grupp, även om individer förstås skiljer sig åt. Vissa linjer är livligare och mer intensiva, andra är lugnare och mjukare. Väl avlade golden retrievers är sällan aggressiva, men bristande socialisering eller hård behandling kan påverka även denna i grunden stabila ras.

Många ägare beskriver en “evig valp”-sida som finns kvar upp i vuxen ålder. Golden retrievers behåller ofta en lekfull, lite tokig sida även när de är fullvuxna. De älskar att bära leksaker, buffa med nosen för att få kel och vara med i allt familjen gör. Mental stimulans är viktig, eftersom en uttråkad retriever gärna hittar på egna projekt, som att “inreda om” trädgården eller stjäla tvätt.

Vanliga utmaningar är:

- Stark matintresse som kan leda till tiggande eller stöld om gränser inte sätts  
- Mycket mun- och tuggbehov, särskilt i tonåren, eftersom de är naturliga apportörer  
- Överdriven vänlighet, hoppande eller drag mot människor och hundar ute  

Med konsekvent träning, tydliga rutiner och tillräcklig motion brukar golden retrievern få utlopp för sitt kärleksfulla, villiga temperament. För många är just kombinationen av värme, intelligens och känslighet det som gör rasen så speciell.

<x-quote text="Vår golden vill bara vara med i allt. Lagar vi mat är han där. Ser vi på film ligger han vid våra fötter. Det är som att ha en väldigt snäll, lite lurvig skugga." from="Linn, golden retriever-ägare" />


## Träning & Motion

Golden retrievers är intelligenta, samarbetsvilliga och mycket motiverade av både mat och beröm. Den kombinationen gör dem mycket lättränade, särskilt när träningen upplevs som en rolig lek. De svarar bäst på positiv förstärkning: belöningar, lek, tydlig vägledning och lugn upprepning i stället för bestraffning eller hårda korrigeringar.

Grundläggande lydnad som sitt, ligg, stanna och inkallning bör påbörjas redan från den dag valpen flyttar hem. Håll passen korta och positiva, särskilt med unga hundar. Golden retrievers kan vara känsliga och kan “stänga av” om de känner sig ofta tillsagda eller förvirrade. Om något inte fungerar är det oftast mer effektivt att förenkla uppgiften, dela upp den i mindre steg och belöna små framsteg.

Mental aktivering är minst lika viktig som fysisk motion. Många golden retrievers är mycket duktiga på:

- Apporteringslekar, särskilt med bollar eller dummies  
- Näsarbete, spårning och doftlekar i trädgård eller skog  
- Lydnad, rallylydnad och agility  
- Tricks-träning som utnyttjar deras vilja att göra rätt  

När det gäller motion behöver en vuxen golden i regel minst 1,5–2 timmars aktivitet per dag, uppdelat över dagen. Det bör vara en blandning av promenader, fri lek och mental stimulans snarare än ett enstaka, mycket intensivt pass. Valpar ska inte överansträngas medan lederna utvecklas. En bra tumregel är några korta, kontrollerade rundor per dag och gott om vila emellan.

De flesta golden retrievers älskar vatten. Simning är en utmärkt, skonsam träningsform för vuxna och äldre hundar, förutsatt att vattnet är säkert och hunden vänjs in successivt. Ha alltid uppsikt vid sjöar, vattendrag och hav, och skölj pälsen efter bad för att skydda hud och päls.

Viktiga träningsområden för rasen är:

- Koppelgående utan drag, eftersom många goldens gärna drar iväg i entusiasm  
- Lugna hälsningar, så att deras vänlighet inte blir överväldigande  
- Säker inkallning, särskilt om de älskar att följa spännande dofter eller fåglar  
- Att kunna koppla av på en filt eller bädd, vilket hjälper dem att varva ned hemma och på café eller kontor  

<x-quote text="Många golden retrievers trivs allra bäst när deras naturliga apporterings- och problemlösningsförmåga används i träningen. Bara tio minuter strukturerade lekar kan vara förvånansvärt tröttande både fysiskt och mentalt." from="Get a Pet Redaktion" />  


## Hälsa

Golden retrievers är i grunden robusta, aktiva hundar, men precis som alla rashundar har de vissa kända hälsorisker. Ansvarsfull avel, god livsstil och regelbunden veterinärvård kan minska många av dessa risker, även om ingen hund kan garanteras vara helt frisk.

Viktiga områden att känna till:

- **Höft- och armbågsdysplasi**  
  Detta innebär en onormal utveckling av lederna och kan leda till smärta och artros. Avelsdjur ska ha officiella höft- och armbågsresultat. Att hålla din golden slank, undvika extrem motion under valptiden och ha halksäkra golv hemma kan hjälpa till att skydda lederna.

- **Ärftliga ögonsjukdomar**  
  Vissa ögonsjukdomar, inklusive katarakt och näthinneproblem, förekommer i rasen. Seriösa uppfödare använder ögonlysningsprogram för att undersöka avelsdjur.

- **Hjärtsjukdomar**  
  Vissa linjer är drabbade av ärftliga hjärtproblem. Uppfödare kan använda hjärtundersökningar på avelsdjur, särskilt i länder där detta rekommenderas.

- **Cancer**  
  Tyvärr har golden retrievers en relativt högre risk för vissa cancersjukdomar. En sund livsstil, korrekt hull och regelbundna veterinärkontroller är viktiga, men en del av risken är genetisk.

- **Hud- och öronproblem**  
  Den täta pälsen och de hängande öronen kan hålla kvar fukt. Detta kan leda till öroninflammationer eller hudirritation, särskilt hos hundar som badar mycket eller har allergier.

På rasnivå ligger den genomsnittliga livslängden ofta runt 10–13 år, med individuell variation. Att välja en uppfödare som undersöker höfter, armbågar och ögon och som kan berätta om hälsoläget i sina linjer är ett viktigt första steg. Regelbundna kontroller och uppdaterade vaccinationer samt parasitskydd bidrar till långsiktig hälsa.

Daglig skötsel som stödjer hälsan innefattar:

- Att hålla din golden i lagom hull så att revbenen lätt kan kännas under ett tunt fettlager  
- Att ge ett foder av hög kvalitet, anpassat till ålder och aktivitetsnivå  
- Att hålla koll på förändringar i aptit, törst, energi eller eventuella knölar i eller under huden  
- Att rengöra öronen varsamt vid behov och torka dem efter bad eller simning  

För ägare som vill ha extra ekonomisk trygghet kan det vara klokt att titta närmare på [hundförsäkring](https://getapet.com/sv/pet-insurance) innan eller strax efter att en golden retriever flyttar in, så blir det lättare att hantera oväntade veterinärkostnader genom hela hundens liv.  


## Historia & Ursprung

Golden retriever utvecklades i Skottland under 1800-talet som en specialiserad apportör för jakt på skjutet vilt. Det lokala landskapet och klimatet krävde en hund som var stark, kunde arbeta i tuff terräng och kallt vatten, och hade en mjuk mun för att bära fågel utan att skada den.

Grundläggande i rasens utveckling tros ha varit gula retrievers från redan etablerade retrieverlinjer, i kombination med vattenhundar/vattenspaniels som var skickliga i sankmarker och sjöar. Senare bidrog andra retrievers och troligen setters till att forma en hund som både var elegant och mycket funktionell. Aveln fokuserade på tre huvudegenskaper: säker apporteringsförmåga, träningsbarhet och en päls som klarade det skotska vädret.

Med tiden började golden retrievers dyka upp på jaktprov och utställningar i Storbritannien, och fick erkännande som egen ras i början av 1900-talet. När hundarna exporterades till andra länder utvecklades så småningom två huvudsakliga inriktningar i vissa regioner. Bruks-/jakttypen prioriterar jaktliga egenskaper, uthållighet och koncentration. Utställnings- eller sällskapslinjer lägger större vikt vid utseende och ger ofta något tyngre, mer avslappnade hundar. Många uppfödare strävar efter en balans mellan dessa två.

I dag används golden retrievers fortfarande som apportörer vid jakt i många delar av världen, särskilt där traditionellt fågeljakt är vanlig. Men rasens roll har breddats långt utanför jaktmarkerna. Samma egenskaper som gjorde dem till utmärkta arbetspartner har gjort dem mycket uppskattade som:

- Ledarhundar och andra typer av assistanshundar  
- Terapihundar och läshundar i skolor  
- Sök- och räddningshundar, bland annat vid laviner och katastrofer  
- Tävlande i lydnad, agility och rallylydnad  
- Trofasta, aktiva familjemedlemmar  

Var de än finns drar golden retrievers ofta blickarna till sig genom sin vänlighet, intelligens och naturliga vilja att samarbeta med människor. Rasens historia som målmedveten brukshund präglar fortfarande dess behov. Även om din golden aldrig kommer att jaga, blir den vanligtvis lyckligast om den får en uppgift – det kan vara en hundsport, regelbundna apporteringslekar eller att vara din trogna promenadkompis varje dag.

<x-quote text="Att förstå golden retrievern som tidigare jakthund hjälper oss att förstå dess behov i dag: det här är en hund som vill röra sig, tänka och dela uppgifter med sin människa." from="Get a Pet Redaktion" />  


## Att leva med rasen

Att dela livet med en golden retriever är givande, kärleksfullt och ofta mycket underhållande, men det är också ett långsiktigt åtagande både tidsmässigt och ekonomiskt. Det här är inte en lättskött ras som nöjer sig med en kort runda runt kvarteret och sedan bli bortglömd resten av dagen.

Vardagen med en golden brukar innebära:

- Morgon- och kvällspromenader, plus extra lek- eller träningspass  
- Viss pälsvård flera gånger i veckan  
- Delaktighet i familjens aktiviteter, eftersom de mår bäst när de får vara med  

Deras sociala natur gör dem lämpliga för många boendeformer, från hus med trädgård till lägenhet, så länge de får tillräckligt med motion och mental stimulans. En inhägnad uteplats är en fördel, särskilt för lös lek, men ersätter inte riktiga promenader och social kontakt. Golden retrievers anpassar sig ofta bra till stadsliv om de tränas ordentligt och får möjlighet att springa och utforska i säkra områden.

Ekonomiskt bör blivande ägare räkna med kostnader för:

- Kvalitetsfoder för en medelstor till stor, aktiv hund  
- Regelbunden veterinärvård, vaccinationer och parasitförebyggande behandling  
- Försäkring eller eget sparande för oväntade veterinärkostnader  
- Skötselutrustning, leksaker, bäddar, träningskurser och eventuellt hundpensionat eller hundvakt vid resor  

Sett över ett år kan den totala kostnaden bli betydande, särskilt under det första året när man även investerar i valpkurser, grundutrustning och fler veterinärbesök. Att planera i förväg och vara realistisk kring dessa kostnader är avgörande.

Användbar utrustning för en golden retriever inkluderar:

- En väl sittande sele och ett stadigt koppel för dagliga promenader  
- En bekväm bädd med gott om plats att sträcka ut sig på  
- Mat- och vattenskålar som är tillräckligt tunga för att inte välta  
- Bra borstar och en kam anpassad för dubbelpäls  
- Hållbara leksaker för apport, tugg och hjärngympa  
- Handdukar och eventuellt en torkrock för blöta, leriga dagar  

Med sitt stora sällskapsbehov passar golden retrievers bäst hos ägare som jobbar hemifrån, kan ta med hunden till jobbet eller kan ordna med hundrastare eller dagis vid längre arbetsdagar. Att regelbundet lämna en golden ensam långa dagar kan leda till stress och oönskade beteenden.

Om du fortfarande funderar på om en golden passar din livsstil kan [Rasväljaren](https://getapet.com/sv/dog-breed-advisor) hjälpa dig att jämföra behov och egenskaper med andra raser.

<x-quote text="Att leva med en golden är som att ha en väldigt lojal vän som alltid vill följa med på dina planer. Det är underbart, men innebär också att du behöver tänka på hunden i nästan varje beslut du tar." from="Mats, ägare till två hundar" />

Golden retriever

The Golden Retriever Club UK

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

The Kennel Club UK

Vänlig, medelstor till stor retriever med tät, vattenavvisande gyllene päls och mjuk mun. Mycket lättlärd, människoorienterad och lekfull, som behöver daglig delaktighet, regelbunden pälsvård och 1,5–2 timmars varierad motion. Ursprungs­ligen avlad som apportör vid jakt, numera vanlig som familjehund, assistanshund och terapihund.

Basenji vs Golden retriever

Egenskaper

Sammanfattning

Liknande raser