Australian kelpie

The Kennel Club (UK)

Svenska Kennelklubben (Sweden)

Federation Cynologique Internationale (FCI)

Australian kelpie är en medelstor, atletisk vallhund, avlad för uthållighet och fokus. Den är intelligent och lättlärd, och behöver mycket daglig motion och mental stimulans. Tillgiven men självständig, den utmärker sig i vallarbete och hundsport, är i regel frisk och passar bäst i aktiva, engagerade hem.

## Snabbfakta

- Liten till storleken men stor i attityd – Pomeranian är en klassisk ”liten hund med stor personlighet” som fyller hemmet med energi och närvaro.  
- Den fluffiga dubbelpälsen är en av de mest igenkännbara i hundvärlden och förekommer i många färger, från orange och cream till svart, blå, choklad, sobel och många kombinationer.  
- Mycket människoorienterad och uppmärksam – Pomeranians är ofta utmärkta små vakthundar som snabbt talar om när något förändras i hemmet.  
- Kloka och snabblärda, de trivs bäst med mental stimulans och korta, roliga träningspass snarare än långa, upprepande övningar.  
- Trots sin leksaksstorlek är de aktiva och kvicka, men deras motionsbehov kan oftast tillgodoses med dagliga promenader, lek och inomhusaktiviteter, vilket passar många som bor i stan eller i lägenhet.  


## Utseende & Päls

Pomeranian är den minsta varianten i spetsfamiljen. Vid första anblicken lägger de flesta märke till det rävliknande uttrycket, de alerta, mörka ögonen och det stolta sättet att bära sig. Vuxna hundar är kompakta med kort rygg, relativt djup bröstkorg för sin storlek och en rak överlinje. Svansen är ett av rasens kännetecken. Den är högt ansatt och ligger platt över ryggen, rikt beklädd med lång, flytande päls som ger en rundad silhuett.

Vikten ligger ofta mellan 2 och 3,5 kilo, med en mankhöjd på cirka 20–24 centimeter. De ska kännas förvånansvärt solida när man lyfter dem, inte sköra eller alltför fint byggda. En välbyggd Pom ser balanserad ut från alla håll, med raka ben och tillräcklig substans för att röra sig sund och självsäkert.

Pälsen är en tydlig dubbelpäls. Underullen är mjuk, tät och ullig och ger isolering. Täckhåren är längre, strävare och står ut från kroppen, vilket ger den välkända ”puderpuffen” eller den bolliknande formen. Runt hals och bröst bildar pälsen en krage eller man, som är mer framträdande hos hanar. Bakdelen har ofta tydliga ”byxor” av längre päls.

Färgerna är anmärkningsvärt varierade. Vanliga nyanser är:

- Orange i många toner  
- Cream, vit eller cream sobel  
- Svart, brun, choklad, blå  
- Svart och tan, blå och tan, choklad och tan  
- Parti-färger med vitt och fläckar av en annan färg  

När det gäller pälsvård är regelbundenhet mycket viktigare än perfektion. Räkna med:

- Genomkamning 2–3 gånger i veckan med piggborste och kam, med fokus bakom öronen, i armhålorna, under svansen och i ”byxorna” där tovor lätt bildas.  
- Varsam genomborstning rad för rad ända ner till huden i stället för att bara stryka över ytan. Det motverkar att underullen tovar sig.  
- Regelbundna kontroller efter små tovor, som kan dölja fukt och irritera huden om de lämnas.  
- Någon gång då och då ett bad, ungefär var 4–8 vecka, med milt hundschampo och noggrann torkning så att underullen inte förblir fuktig.  

Håll pälsen runt tassarna och under fötterna kortklippt för bättre grepp och hygien. Många ägare putsar även försiktigt runt bakdel och svans för renlighet. En Pomeranian i full päls är vacker, men tänk på att nedrakning till mycket kort längd kan påverka hur pälsen växer tillbaka och minska det naturliga skyddet mot värme och kyla. Omsorgsfull skötsel är oftast en bättre lösning än att klippa bort hela pälsen.  


## Temperament & Personlighet

Att leva med en Pomeranian känns ofta som att dela hem med en liten, nyfiken rumskompis som vill vara med på allt. De är livliga, alerta och ofta ganska pratsamma. Många Poms knyter starka band till sina människor och följer gärna med från rum till rum. Trots sin storlek ser de sällan sig själva som små och möter ofta livet med en självsäkerhet som ibland gränsar till kaxighet.

I familjer trivs Pomeranians bäst mitt i vardagens aktiviteter. De gillar interaktion, lek och mys i soffan. Tillsammans med barn kan de vara kärleksfulla och lekfulla, men deras små kroppar är känsliga för hårdhänt behandling. Rasen passar oftast bäst i familjer med lite äldre, hundvana barn som kan lära sig att sitta på golvet med hunden, undvika att grabba tag, och respektera när hunden vill ha eget utrymme.

Med andra hundar kan Pomeranian vara förvånansvärt orädd. Vissa leker gärna med betydligt större hundar, vilket inte alltid är säkert. Andra är mer reserverade och föredrar sällskap av hundar i samma storlek. Tidig socialisering hjälper dem att lära sig artigt hundspråk och minskar risken att ”stor attityd i liten kropp” utvecklas till reaktivt skällande eller nafsande. Med katter och andra sällskapsdjur kan många Poms leva i harmoni om de introduceras lugnt och i god tid.

Deras pigga, alerta natur gör att de snabbt uppfattar syn- och ljudintryck. Det bidrar till att de är bra små vakthundar, men kan också leda till överdrivet skällande om det inte styrs. Grannar i flerfamiljshus uppskattar tidig träning på ”tyst” och tydliga rutiner, till exempel att lugnt kunna titta ut genom fönstret utan att reagera på varje förbipasserande.

Många ägare beskriver Pomeranians som överraskande känsliga. De mår bäst av vänliga, konsekventa rutiner och tydliga gränser i stället för hårda tillsägelser. När de känner sig trygga visar de en charmig kombination av självständighet och tillgivenhet. De uppskattar ofta korta lekstunder följt av tid nära sin människa.

<x-quote text="Vår Pom är pytteliten men har mer personlighet än många stora hundar jag har träffat. Hon vill vara med på allt, men hon snappar också upp mitt humör väldigt snabbt, så vi försöker hålla livet lugnt och förutsägbart för henne." from="Lisa, Pomeranianägare" />


## Träning & Motion

Även om Pomeranian tillhör sällskapshundsgruppen har den arbetande rötter gemensamt med större spetsraser, vilket märks i intelligens och snabba reaktioner. De brukar gilla träning som upplevs som lek. Många är matmotiverade, andra älskar små leksaker eller beröm. Korta, varierade pass på 5–10 minuter passar dem bättre än långa, ensidiga övningar.

Positiv förstärkning är avgörande. Dessa hundar kan vara stolta och stänger ofta ner om träningen känns obehaglig. Belöna de beteenden du vill se och använd mjuk hantering för att hindra oönskade vanor från att upprepas. Eftersom Pomeranians är mycket observanta lär de sig ofta husets rutiner nästan av sig själva. Det är praktiskt, men betyder också att de lätt snappar upp mindre önskvärda beteenden, som att rusa till dörren vid minsta ljud eller kräva uppmärksamhet genom skällande.

Grundläggande träningsprioriteringar bör vara:

- Säker inkallning anpassad till deras storlek och säkerhet  
- Lugna hälsningar på människor och hundar  
- Skälla på kommando och ”tyst” på kommando  
- Hanteringsträning för borstning, tandvård och veterinärbesök  
- Självförtroendebyggande genom enkla tricks och nosarbete  

Motionsbehovet är vanligtvis måttligt jämfört med större, mycket aktiva raser. De flesta vuxna Poms är nöjda med:

- Två till tre kortare promenader per dag, anpassade till hundens ålder och kondition  
- Extra lekstunder inomhus eller i säker, inhägnad trädgård  
- Mental aktivering som aktiveringsleksaker, spår- eller noslekar och enkel lydnad eller trickträning  

På grund av sin storlek behöver en Pomeranians leder och tillväxtzoner skyddas, särskilt under uppväxten. Undvik långa trappsessioner, hopp ner från möbler och mycket långa eller intensiva löpturer. Kallt eller mycket blött väder kan vara tröttande för dem, så ett välsittande täcke vintertid och noggrann koll i värme är till hjälp. På sommaren är det bra att välja svalare tider på dygnet för promenader och alltid erbjuda färskt vatten och skugga.

För ägare som gillar mer strukturerade aktiviteter uppskattar många Poms:

- Rallylydnad med korta, precisa moment  
- Agility på låg, säker nivå med hänsyn till ledhälsa  
- Trickträning och freestyle där deras uttrycksfulla sätt får komma till sin rätt  

<x-quote text="Många Pomeranians är mer nöjda med tre korta, intressanta promenader och lite hjärngympa hemma än med en enda lång, utmattande runda. Hjärnarbete tröttar dem ofta på ett behagligare sätt än distans." from="Get a Pet Redaktion" />


## Hälsa

Pomeranian är generellt en långlivad ras, och det är inte ovanligt att väl omhändertagna individer blir 12–15 år eller mer. Samtidigt har rasen, som alla andra, vissa hälsområden som ägare och uppfödare bör ha extra koll på.

På grund av den lilla storleken är tandhälsan central. De små käkarna kan ge trångställning och ökad plackbildning. Daglig eller nästan daglig tandborstning med hundtandkräm, tillsammans med regelbundna tandkontroller hos veterinär, hjälper till att förebygga smärtsamma tandsjukdomar senare i livet.

Ortopediska problem kan förekomma, särskilt patellaluxation, där knäskålen hoppar ur sitt normala läge. Ansvarsfulla uppfödare undersöker avelsdjurens knän. Som ägare kan du avlasta lederna genom att hålla din Pomeranian slank och undvika frekventa hopp ner från höga möbler, särskilt under valptiden.

Vissa Pomeranians kan ha trachealkänslighet eller kollapsad luftstrupe. Det kan yttra sig som en torr, skällande hosta, särskilt vid drag i halsband. En välsittande sele rekommenderas oftast i stället för halsband under promenader för att avlasta halsen. Om du märker ihållande hosta eller förändrat andningsmönster är det viktigt med veterinärkontroll.

Andra problem som kan förekomma i rasen är:

- Vissa ögonsjukdomar, som katarakt  
- Hjärtsjukdomar hos äldre hundar  
- Hud- och pälsproblem, inklusive alopeci eller så kallad ”black skin disease” i vissa linjer  

Blivande valpköpare kan fråga uppfödare vilka hälsotester de gör och hur de arbetar för att behålla friska linjer. Många seriösa uppfödare använder knäutvärderingar, ögonlysningar och, i vissa länder, ytterligare tester som rekommenderas av kennelklubbar eller rasklubbar.

Viktkontroll är en annan enkel men avgörande hälsofaktor. Det är lätt att ge för mycket mat till en liten hund. Även några extra hekto kan belasta hjärta och leder. Använd mått för fodret, räkna in godis i den dagliga ransonen och sträva efter att kunna känna revbenen under ett tunt lager hull.

Planera också för regelbundna veterinärkontroller och håll vaccinationer och parasitskydd uppdaterade. Att överväga en [djurförsäkring](https://getapet.com/sv/pet-insurance) är ofta klokt för små raser som kan behöva tandvård eller specialistutredningar på äldre dagar.

<x-quote text="När du väljer Pomeranianvalp, fråga om hälsan hos föräldrar och mor- och farföräldrar, inte bara om testerna på papper. Bra uppfödare är oftast öppna med att diskutera både styrkor och svagheter i sina linjer." from="Get a Pet Redaktion" />


## Historia & Ursprung

Pomeranian tillhör den större spetsfamiljen, där även raser som tysk spets, samojed och finsk spets ingår. De delar typiska drag som spetsig nos, upprättstående öron, tjock dubbelpäls och krökt svans. Historiskt har spetshundar utvecklats i kallare klimat och arbetat som vakthundar, slädhundar och allmänna gårdshundar.

Förfäderna till dagens Pomeranian var betydligt större, ofta 10–15 kilo eller mer. De kom från den historiska regionen Pommern längs Östersjökusten, i områden som idag ligger i Tyskland och Polen. Där arbetade de som mångsidiga gårdshundar och följeslagare, uppskattade för sin vaksamhet, vädertåliga päls och lojalitet.

Under 1700- och 1800-talen väckte dessa hundar intresse i Storbritannien och på andra håll i Europa som charmiga sällskapshundar. Med tiden avlade man för mindre storlek, rikligare päls och ett mer sällskapsinriktat temperament. En av de mest kända beundrarna var drottning Victoria, som ägde och födde upp Pomeranians. Hennes förkärlek för mindre individer påverkade rasen starkt och bidrog till den miniatyrversion vi känner igen idag.

När rasen spreds blev olika färgvarianter populära under olika perioder. Orange och sobel var länge favoriter, men modern avel har tagit till sig en bred palett. Rasstandarder i kennelklubbar världen över betonar idag typ, sundhet och det karakteristiskt livliga, stolta uttrycket.

Idag är Pomeranian främst en sällskaps- och utställningshund. De syns på utställningar världen över och blir allt vanligare inom hundsporter, terapiverksamhet och som stadsboende familjehundar. Trots det förfinade utseendet visar många fortfarande spår av sitt arbetande ursprung genom sin vaksamhet, nyfikenhet och tydliga revirkänsla.

Deras resa från robust gårdsspets till glamourös leksakshund är en av de mer dramatiska storleksförändringarna i hundvärlden. Men innerst inne bär en Pomeranian fortfarande mycket av själen hos en större spets – bara i ett mindre, mer lätthanterligt format som passar det moderna hemmet och stadslivet.  


## Att Leva med Rasen

Att dela livet med en Pomeranian innebär att anpassa sig till en liten men mycket närvarande personlighet som ofta är delaktig i det mesta du gör. Dessa hundar knyter sig gärna nära sin familj och tycker inte om att lämnas ensamma under mycket långa perioder. Många klarar en normal arbetsdag om de vänjs in gradvis och får kvalitetstid, mental stimulans och motion när familjen är hemma. Väldigt långa ensamma dagar, dag efter dag, är däremot inte optimalt.

Nya ägare bör vara beredda på:

- Regelbunden pälsvård med borstning flera gånger i veckan  
- Dagliga promenader och lek, trots att hunden är liten  
- Fortlöpande träning för att hantera skällande och artigt uppförande  
- Fokus på tandvård och allmän hälsoskötsel  

Kostnaderna varierar mellan olika länder, men det är bra att planera för:

- Inköpspris, som kan vara högt för en välavlad Pomeranian  
- Vaccinationer, ID-märkning och tidig veterinärvård  
- Kastrering/sterilisering om hunden inte ska användas i avel  
- Kvalitetsfoder anpassat för små raser  
- Regelbunden pälsvårdsutrustning eller professionell trimmning om du vill ha hjälp  
- Försäkring och årliga veterinärkontroller  

Över ett år kan löpande kostnader plus tillfälliga utgifter som tandrengöring eller mindre sjukdomar bli en del. Att ha en ekonomisk buffert eller försäkring gör det lättare att hantera oväntade kostnader utan stress.

Användbar utrustning för en Pomeranian är till exempel:

- En bekväm, åtsittande sele som inte trycker mot halsen  
- Lätta men robusta koppel, samt ett längre spårlina för säker frihet utomhus  
- En bur eller hage som trygg viloplats och för resor  
- Halkfria trappsteg eller ramp om hunden ofta är i soffa eller säng  
- Aktiveringsleksaker, nosmattor och tuggleksaker anpassade för små käkar  
- En mjuk, varm bädd placerad dragfritt  

Bostadsytan kan vara liten eller stor. Poms kan trivas utmärkt i lägenhet så länge behoven av sällskap, rörelse och mental aktivering uppfylls. Ljudhantering är viktig i tätbebyggda områden, så att lära in lugnt beteende vid dörren och att belöna tysta stunder redan från valpstadiet lönar sig senare.

För den som funderar på avel är specialkunskap om små rasers valpning, bra stöd från en mentor och rätt verktyg som [uppfödarverktyg](https://getapet.com/sv/breeder-tools) och kullförsäkring mycket värdefulla. Ansvarsfull avel i denna lilla ras kräver noggrann planering kring storlek, temperament och hälsa.

<x-quote text="Det som överraskade mig mest var hur mycket liv en så liten hund kan föra in i ett hem. Vår Pom tar liten plats men ger stor glädje i vardagen, och hon har gjort oss mer aktiva och närvarande i våra rutiner." from="Johan, hundägare" />

Om du är osäker på om Pomeranian är rätt ras för din livsstil kan du utforska [Hundrasguiden](https://getapet.com/sv/dog-breed-advisor) för att jämföra olika raser och fundera över vilken typ av sällskap som passar dig bäst.

<x-quote text="Innan du välkomnar en Pomeranian, tänk bortom det söta utseendet. Fråga dig själv om du är redo för en känslig, alert och pälsvårdskrävande liten följeslagare i långt över ett decennium." from="Get a Pet Redaktion" />

Pomeranian

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Norsk Kennel Klub (Norwegian Kennel Club)

Deutscher Spitz Club (Germany)

Liten, rävliknande spets med fluffig dubbelpäls i många färger. Med en vikt på 2–3,5 kg är Pomeranians livliga, alerta och väldigt människoorienterade sällskapshundar som också är bra vakthundar. De behöver regelbunden pälsvård, mjuk och positiv träning, dagliga promenader, hjärngympa, tandvård och skydd för sina små leder.

Australian kelpie vs Pomeranian

Egenskaper

Sammanfattning

Liknande raser