## Snabba fakta

- Mycket intelligent blandning mellan Australian shepherd och pudel, ofta beskriven som en ”hundvärldens överpresterare”  
- Vanligtvis mycket kärleksfull och människoorienterad, knyter ofta ett extra starkt band till en person men älskar hela familjen  
- Finns i många olika pälsvarianter och färger, från täta lockar till lösa vågor och från klassisk merle till enfärgade nyanser  
- Trivs med mental stimulans och ett aktivt liv, och är ofta duktig i sporter som agility, lydnad och tricksträning  
- Fäller ofta lite, men har ändå en mycket krävande päls som behöver regelbunden borstning, klippning och skötsel  

## Utseende & päls

Eftersom Aussiedoodle är en blandras finns det större variation i utseende än hos många renrasiga hundar, men vissa drag återkommer ofta. De flesta Aussiedoodles hamnar i kategorin medelstora hundar, men det finns även mini och till och med toy‑varianter när uppfödare använder mindre pudlar. En typisk standard‑Aussiedoodle är ungefär 38–51 cm i mankhöjd och väger någonstans mellan 13 och 30 kg, beroende på föräldrarnas storlek. Kroppen är vanligen välbalanserad och atletisk, mer redo för arbete och aktivitet än tung eller nätt. Helhetsintrycket är lätt rektangulärt med rak överlinje, djup bröstkorg och starka, raka ben som ger smidiga rörelser.

Huvudet kombinerar ofta Australian shepherds mjuka uttryck med pudelns elegans. Öronen är medellånga och sitter tillräckligt högt för att ge ett vaket, uppmärksamt intryck, och hänger vanligtvis tätt mot huvudet med fjäderlik eller lockig päls. Ögonen kan vara bruna, blå eller en blandning, och hos merlefärgade Aussiedoodles är marmorerade eller fläckiga ögon inte ovanligt. Nosen är oftast medellång, inte lika fin som hos en utställningspudel men mer raffinerad än hos vissa arbetstyper av Australian shepherd.

Det är i pälsen Aussiedoodles verkligen skiljer sig åt. Du kan hitta:

- Lösa, rufsiga vågor som är mjuka, lite ”sängkammarrufsiga” och ger en typisk ”teddybjörnslook”  
- Medelstrama lockar som känns fjädrande och ger mer skydd mot väder och vind  
- Täta, små lockar som påminner mycket om pudelpäls och ibland fungerar bättre i allergikänsliga hem  

Färgerna varierar kraftigt. Vanliga färger är blue merle, red merle, svart, röd, cream, choklad, parti‑color och trefärgade kombinationer med vita tecken och tan‑markeringar. En del Aussiedoodles behåller Australian shepherds spektakulära teckning, medan andra ser mer ut som enfärgade eller tvåfärgade pudlar.

När det gäller pälsvård tror många att ”fäller lite” automatiskt betyder ”lättskött”. För Aussiedoodles gäller oftast motsatsen. Även individer som fäller lite behöver:

- Borstning minst 3–4 gånger i veckan med karda och kam för att undvika tovor nära huden  
- Regelbunden klippning runt ögon, tassar och hygienområden för komfort och renlighet  
- Helklipp/grooming ungefär var 6–8 vecka, antingen hemma om du är van att klippa, eller hos professionell hundfrisör  

Utan konsekvent skötsel kan den vackra pälsen snabbt förvandlas till hårda tovor, särskilt bakom öronen, i armhålorna och under halsbandet. Dessa tovor kan dra i huden och göra ont, så förebyggande är viktigt. Ägare bör vänja valpen vid pälsvård tidigt genom att kombinera korta pass med godis, lugnt beröm och positiva upplevelser. Många familjer tycker att en lagom kort ”puppy cut” är betydligt enklare att sköta än en lång, flytande päls, särskilt på aktiva hundar som älskar lera, snö och äventyr.

## Temperament & personlighet

Aussiedoodles beskrivs ofta som tillgivna, klipska och outtröttligt entusiastiska. De brukar ärva en blandning av Australian shepherds höga energi och fokus samt pudelns skarpa intelligens och sociala sätt. Resultatet är en hund som trivs med interaktion och meningsfulla aktiviteter. En Aussiedoodle är sällan nöjd med att sova bort dagen och ta en kort kvällspromenad. De är ”görare” och tänkare, ofta problemlösare, som vill vara mitt i familjelivet.

Mot människor är Aussiedoodles i regel varma och vänliga, ibland nästan lite intensiva. Många älskar att träffa nya personer och kan vara charmiga mot gäster om de får tydliga ramar. Hos vissa märks vallningsbakgrunden som en vilja att hålla ihop sin flock. Du kan se din Aussiedoodle buffa på familjemedlemmar, gå i cirklar eller försiktigt försöka ”samla ihop” barn som springer åt olika håll. Det är sällan aggressivt, men behöver styras så att hunden lär sig artiga och lugna sätt att bete sig kring rörelse och uppvarvning.

Med barn är en väl socialiserad Aussiedoodle oftast lekfull och lojal. De älskar ofta aktiva barn som vill kasta boll, lära in tricks eller springa i trädgården. Samtidigt gör deras snabba reaktioner och höga energi att man alltid ska ha tillsyn, särskilt med små barn. Vissa Aussiedoodles kan nafsa mot hälar eller kläder i fartfyllda lekar – ett instinktivt vallbeteende från Australian shepherd‑sidan. Konsekvent träning och att styra om detta beteende till leksaker och lydnad hjälper till att göra samspelet tryggt och trevligt.

Med andra djur är Aussiedoodles ofta sociala om de vänjts vid dem från ung ålder. De kan leva harmoniskt med andra hundar och även katter, även om deras entusiasm kan bli lite mycket för känsligare djur i början. Viss jaktlust kan förekomma i vissa linjer, så försiktiga introduktioner till mindre djur som kaniner eller fåglar är klokt. Tidig, positiv socialisering i varierade miljöer är avgörande. Besök på hundvänliga platser, bilåkning och turer till olika hem och offentliga miljöer hjälper till att forma en trygg och anpassningsbar vuxen hund.

Vanliga utmaningar som ägare nämner är:

- Känslighet för röstläge, vilket kan leda till oro eller stress om hunden tillrättavisas hårt  
- Tendens att bli uttråkad och hitta på egna ”projekt” om den inte får mental stimulans  
- Separationsstress hos individer som knyter extremt starkt an till en person  

Eftersom de är så människoorienterade kan Aussiedoodles må dåligt av att lämnas ensamma långa arbetsdagar utan sällskap, uppgifter eller hundvakt. De trivs ofta bäst i hem där någon är hemma ganska ofta, eller där hunden kan följa med i vardagen. I gengäld erbjuder de stark lojalitet, stor arbetslust och en livsglädje många ägare upplever som djupt berikande.

## Träning & motion

Att träna en Aussiedoodle kan kännas både fantastiskt och utmanande. Deras skarpa intelligens gör att de snappar upp nya signaler snabbt, ibland på bara några repetitioner. De lär sig också mönster du inte tänkt dig, som att känna igen ljudet av godisskåpet eller förutse ditt nästa steg innan du själv bestämt dig. För att få ut det bästa av rasen bör träningen vara varierad, rolig och bygga på ömsesidigt förtroende.

Positiv förstärkning är nästan alltid effektivast. Aussiedoodles svarar i regel utmärkt på:

- Godis i olika ”värde”, till exempel vanlig foderkula till lätta övningar och extra goda belöningar vid något svårt eller nytt  
- Lek med en favorit­leksak som belöning för snabba inkallningar eller pigg fotgående  
- Lugnt, tydligt beröm som visar att du är nöjd utan att varva upp hunden för mycket  

Målfri upprepning leder lätt till tristess. I stället för att nöta sitt och ligg i långa pass kan du väva in träningen i vardagen: sitt innan dörrar öppnas, ligg före måltid, ett snabbt ”kontakt” innan ni korsar vägen, korta stunder av plats medan du tar på skorna. Trickträning passar rasen väldigt bra. Snurra, buga, gå slalom mellan benen och hämta leksaker vid namn är utmärkt hjärngympa som samtidigt stärker relationen.

När det gäller motion tillhör Aussiedoodles oftast de aktiva raserna. Enbart en lugn kvarterspromenad räcker sällan. De flesta friska vuxna behöver minst 60–90 minuters fysisk aktivitet per dag, uppdelat morgon och kväll. Det kan vara rask promenad, lös spring i säkra områden, strukturerade kastlekar eller löpning tillsammans med en tränad ägare. Mental aktivitet är lika viktig. Du kan förebygga tristess och destruktivitet genom att använda:

- Aktiveringsskålar eller snuffelmattor till måltider  
- Korta noslekar inne, som att gömma godis eller leksaker som hunden får leta efter  
- Kortare klickerpass på bara några minuter, men med kluriga uppgifter  

Många Aussiedoodles är mycket duktiga i olika hundsporter. Agility passar deras snabbhet och smidighet. Lydnad och rally ger möjlighet att visa upp fokus och följsamhet. Heelwork to music/canine freestyle – ”hunddans” till musik – passar deras rörelseglädje och vilja att samarbeta nära med sin människa. Även om du inte tävlar, ger kurser i dessa aktiviteter utmärkt socialisering och struktur.

Ägare bör vara försiktiga med hård träning medan hunden växer. Påfrestande aktiviteter och långdistanslöpning bör vänta tills lederna är färdigutvecklade, vanligtvis efter 12–18 månaders ålder beroende på storlek. Under valpperioden är flera korta, lugna promenader och mycket fri lek på mjukt underlag säkrare än intensiva, upprepade aktiviteter som hopp över hinder eller att springa bredvid cykel.

Om Aussiedoodles inte får tillräckligt med fysisk och mental stimulans kan de visa sin frustration genom att tugga sönder saker, gräva, skälla mycket eller börja valla familjemedlemmar. Med rätt utlopp blir de däremot ofta mönsterelever som älskar att lära sig och verkligen tycks njuta av att ha ett jobb.

## Hälsa

Som korsning mellan två etablerade raser har Aussiedoodle en bredare genetisk bas, men kan ändå drabbas av vissa ärftliga sjukdomar. Ansvarsfulla uppfödare fokuserar på hälsotestning av sina avelsdjur från både Australian shepherd‑ och pudelsidan. Som valpköpare bör du alltid fråga om hälsotester och få se resultat innan du bestämmer dig.

Några av de vanligaste hälsoproblemen som diskuteras hos Aussiedoodles är:

- Höftledsdysplasi och armbågsdysplasi, som påverkar lederna och kan ge smärta eller artros  
- Ögonsjukdomar som progressiv retinal atrofi (PRA), katarakt och collie eye anomaly i vissa linjer  
- Epilepsi, som orsakar anfall och kräver livslång behandling  
- Sköldkörtelrubbningar, som kan påverka vikt, energinivå och pälskvalitet  
- Allergier eller hudkänslighet, som ibland visar sig som klåda, öroninflammationer eller mag/tarm‑problem  

Australian shepherd kan bära den så kallade merlegenen, som ger den karakteristiska marmorerade teckningen. När två merlehunda paras finns risk att få ”double merle”‑valpar, som kan vara döva, blinda eller ha allvarliga ögonproblem. Seriösa Aussiedoodle‑uppfödare undviker strikt merle‑till‑merle‑parningar och kan förklara hur de hanterar färggenetik på ett säkert sätt.

Rekommenderad hälsotestning för avelsdjur inkluderar ofta höft‑ och armbågsröntgen enligt erkända program, ögonlysning hos veterinär ögonspecialist och DNA‑tester för sjukdomar som förekommer hos båda raserna. Dessa tester kan inte garantera helt problemfria valpar, men minskar risken betydligt och visar att uppfödaren tar hälsa på allvar.

Den typiska livslängden för en Aussiedoodle är cirka 11–14 år, ibland längre med god skötsel. Viktkontroll spelar en stor roll för långsiktig hälsa. Eftersom rasen ofta är matmotiverad är det lätt att låta godis bli för mycket. Att hålla koll på hull, ge ett balanserat foder och anpassa mängden efter aktivitetsnivå är enkla åtgärder som skyddar leder och inre organ.

Regelbunden veterinärvård är viktig: årliga kontroller, vaccinationer enligt rekommendation, tandkoll och förebyggande behandling mot parasiter bidrar alla till god livskvalitet. Tandhälsa förbises ofta, men tandsten och tandköttsinflammation kan påverka både välmående och allmänhälsa. Att vänja Aussiedoodle vid tandborstning redan som valp kan förebygga många problem.

Mental hälsa är också en del av helheten. Aussiedoodles är känsliga, och långvarig tristess eller ensamhet kan leda till stressrelaterade beteenden. Sällskap, träning och aktivering minskar risken för oro, tvångsmässigt slickande, tuggande eller vandrande fram och tillbaka.

Som blivande ägare är viktiga hälsofrågor till uppfödaren bland annat:

- Vilka hälsotester är gjorda på föräldradjuren, och kan jag få se resultaten  
- Känner du till några ärftliga problem i dina linjer, och hur arbetar du med dem  
- Hur socialiserar du valparna och förbereder dem mentalt inför flytten till nya hem  

Med genomtänkt avel, förebyggande vård och ett aktivt liv får de flesta Aussiedoodles många år som pigga, sociala familjemedlemmar.

## Historia & ursprung

Aussiedoodle är en del av den moderna trenden med medvetna blandraser som ofta kallas ”designer dogs”. Medan Australian shepherd och pudel funnits som renrasiga hundar länge, började man på allvar korsa dem för att skapa Aussiedoodles under slutet av 1900‑talet och början av 2000‑talet, framför allt i Nordamerika. Målet var att kombinera pudelns intelligens, träningsbarhet och mindre fällande päls med Australian shepherds vallningsförmåga, atletiska kropp och hängivna temperament.

Australian shepherd har ett något missvisande namn. Trots kopplingen till Australien utvecklades rasen främst i USA som en mångsidig gårds‑ och vallhund, särskilt i västra delarna. Med sin uthållighet, starka vallinstinkt och problemlösningsförmåga blev den en favorit bland ranchägare och senare även hos familjer som uppskattade dess lojala och livliga natur.

Pudeln förknippas ofta med eleganta utställningar och avancerade frisyrer, men ursprunget ligger i apportering ur vatten. Oavsett om den först utvecklades i Tyskland eller Frankrike avlades pudeln fram som en intelligent, samarbetsvillig jakthund som kunde hämta vilt ur sjöar och vattendrag. Med tiden gjorde den allergivänliga, lockiga pälsen och det kloka sinnet rasen populär som sällskapshund och sporthund, och tre storlekar erkändes: stor, dvärg och toy.

Kombinationen av de två raserna lockade av flera skäl. Uppfödarna hoppades få fram en familjehund som:

- Fällde mindre än en typisk Australian shepherd  
- Behöll arbetslusten och den atletiska kroppen för sport och friluftsliv  
- Hade hög intelligens och god träningsbarhet  

När intresset för sådana korsningar ökade fann Aussiedoodle sin publik inte bara i Nordamerika utan även i Europa och andra delar av världen. Eftersom det är en blandras är Aussiedoodle inte formellt erkänd som renrasig av de stora kennelklubbarna, och det finns fortfarande variation i typ, storlek och päls. Vissa uppfödare fokuserar på förstahandskorsningar mellan ren Australian shepherd och ren pudel. Andra arbetar med flera generationer Aussiedoodles och väljer mer specifikt för egenskaper som pälskvalitet, temperament eller storlek.

I dag hålls Aussiedoodles främst som sällskapshundar och aktiva familjehundar. Kombinationen av intelligens och samarbetsvilja har gjort dem populära inom lydnad och agility, och vissa individer används som terapihundar tack vare sin intuitiva, människofokuserade natur. Du kan se Aussiedoodles besöka äldreboenden, delta i läsprojekt med barn eller stötta personer som behöver känslomässigt stöd.

Eftersom rasen fortfarande är under utveckling spelar ägarna en viktig roll i hur den formas framöver. Ansvarsfull avel, ärlig information om hälsa och temperament och noggrann matchning mot rätt hem bidrar till en mer stabil och förutsägbar Aussiedoodle‑population över tid. I dagsläget är Aussiedoodle en dynamisk, föränderlig korsning som erbjuder en blandning av två mycket uppskattade arbetande raser i en modern, sällskapsinriktad förpackning.

## Att leva med rasen

Att leva med en Aussiedoodle beskrivs ofta som att dela livet med en glad, energisk kompis som aldrig får slut på idéer. De vill gärna vara med på allt – från morgonrutiner till helgäventyr. Det kan vara oerhört givande för den som vill ha en interaktiv hund, men kräver också mycket tid, engagemang och resurser.

Nya ägare bör vara beredda på en valp som både är smart och livlig. Under det första året får du räkna med att lägga mycket tid på grundträning, socialisering och lagom motion. Vardagen med en ung Aussiedoodle kan innehålla:

- Flera korta träningspass utspridda över dagen  
- Övervakad lek för att styra energin och undvika att hunden tuggar på möbler eller skor  
- Regelbunden pälsvårdsträning för att skapa goda vanor  

En vuxen Aussiedoodle mår oftast bäst av en tydlig vardagsstruktur. Många trivs med aktivitet på morgonen, lite hjärnjobb under dagen och en ny promenad eller lekstund på kvällen. Om du jobbar långa dagar hemifrån bör du fundera på hundrastare, hunddagis eller flexibla arbetstider. Det här är sällan en ras som trivs som ”trädgårdshund” med minimal kontakt.

Ekonomiskt ligger en Aussiedoodle ofta i nivå med, eller något över, andra medelstora, aktiva raser – framför allt på grund av pälsvården. Årliga kostnader kan innefatta:

- Kvalitetsfoder anpassat till storlek och aktivitetsnivå  
- Rutinkontroller hos veterinär, vaccinationer, parasitförebyggande behandling och eventuellt försäkring  
- Professionell grooming ungefär var 6–8 vecka om du inte sköter klippningen själv  
- Träningskurser eller hundsporter, särskilt de första åren  

Utrustning som ofta fungerar bra till Aussiedoodles är en väl anpassad sele till promenader, ett starkt men lätt koppel och en bekväm bädd på en lugn plats. Eftersom de gillar mentala utmaningar är olika aktiveringsleksaker, pusselspel och hållbara tuggben mycket användbara. Många ägare investerar också i långlina för säker inkallningsträning och reflex/ljusutrustning för promenader i mörker, då Aussiedoodles ofta är pigga även kvällstid.

När det gäller boende kan Aussiedoodles anpassa sig till mycket, från hus med trädgård till välplanerade lägenheter, så länge deras behov av motion och stimulans tillgodoses. En inhägnad trädgård är idealisk för fri lek, men ersätter inte riktiga promenader och planerade aktiviteter. Inomhus vill de i regel vara där familjen är, inte instängda i ett separat rum.

Familjer som funderar på Aussiedoodle bör se ärligt på sin livsstil. Om du gillar friluftsliv, träning och att ha hunden med i det mesta du gör kan rasen vara en fantastisk partner. Om du däremot föredrar en mer stillsam, lågenergihund kan en Aussiedoodle kännas överväldigande. De bjuder på entusiasm, humor och mycket kärlek – men också leriga tassar, leksaker överallt och en uppmärksam följeslagare som noterar minsta rörelse.

För rätt hem är en Aussiedoodle oerhört givande att leva med. Deras arbetslust, ofta lite knasiga humor och djupa anknytning till sina människor skapar en speciell relation. Genom att satsa på träning, pälsvård, hälsovård och många gemensamma aktiviteter får man oftast många år med en hund som verkar genuint lycklig över att få dela din vardag.

Aussiedoodle

The Kennel Club (UK)

Swedish Kennel Club

Norwegian Kennel Club

Aussiedoodle är en intelligent och atletisk blandning mellan australian shepherd och pudel. Den är kärleksfull, väldigt människoorienterad och trivs som bäst när den får träning, hundsport och daglig mental och fysisk aktivering. Pälsen kan variera i lockighet och färg, fäller måttligt och kräver regelbunden pälsvård för att undvika tovor.

## Snabbfakta

- Urgammal sällskapshund som tros ha charmat adel och handelsmän runt Medelhavet i århundraden  
- Liten men robust dvärghund med lång, vit, silkeslen päls utan underull  
- Mycket tillgiven och människoorienterad, beskrivs ofta som en ”kardborrehund” som vill vara nära sin ägare  
- Anpassningsbar till både lägenhet och hus, så länge den får dagliga promenader och mental stimulans  
- Behöver regelbunden pälsvård och tandvård, men har ofta lång livslängd om den sköts väl  

## Utseende & Päls

Malteser är en liten dvärghundsras, men det finns mer substans i den här hunden än många först tror. Under den flödande vita pälsen döljer sig en kompakt, välbalanserad liten kropp med bra konstruktion och förvånande rörlighet. Vuxna Malteser är vanligen omkring 20–25 centimeter höga vid manken, med bara små skillnader mellan hanar och tikar. De ska aldrig se sköra eller spinkiga ut. En välavlad Malteser känns stadig när du lyfter den, med rak rygg, väl ansatt svans och ett välproportionerligt huvud.

Huvudet är en av rasens stora behag. Skallen är lätt rundad med tydlig men mjuk stopplinje, mörka runda ögon och en svart nos som framträder mot den vita pälsen. Uttrycket är vaket, milt och intelligent. Öronen är hängande och täckta av lång päls som flyter ihop med resten av pälsen. Nosen ska inte vara extremt kort, vilket gynnar både andning och tandhälsa.

Pälsen är en av huvudorsakerna till att många förälskar sig i Malteser. Den är lång, rak och silkeslen i strukturen, utan ullig underull. Rasen ska enligt standarden vara rent vit, även om en mycket svag citrongul eller elfenbensfärgad nyans ibland kan synas på öronen. Eftersom det saknas underull upplever många allergiker Malteser som mer tolererbara än raser som fäller mycket, även om ingen hund kan garanteras vara helt allergivänlig.

I full päls kan håret nå ner till marken och flyta vackert runt hunden, särskilt i utställningsringen. Hemma väljer dock många sällskapsägare en kortare ”puppy cut” för enklare skötsel. En full päls kräver daglig omvårdnad. Detta innebär oftast:

- Att försiktigt borsta och kamma pälsen varje dag för att undvika tovor  
- Att kontrollera bakom öronen, i armhålorna och runt svansen där tovor lätt bildas  
- Att använda en utredande spray för att undvika att de fina håren går av  

Regelbunden badning är viktig, vanligen var en till tredje vecka beroende på livsstil. Skölj alltid noggrant och torka pälsen helt för att undvika hudirritation. Eftersom håret runt ögonen är vitt kan tårflöde ge missfärgningar. Många ägare torkar försiktigt ögonområdet dagligen med en fuktig trasa och håller håret kortklippt för att minska irritation. Håret på tassarna och runt trampdynorna bör också klippas, vilket ger bättre fäste och minskar spridningen av smuts i hemmet.

Även om utställningspälsen är imponerande behöver du inte ha dåligt samvete om du föredrar en kortare, lättskött frisyr. En välvårdad Malteser i kortare päls är ofta betydligt mer bekväm för en upptagen familj. Det viktigaste är att pälsen är ren, fri från tovor och borstas tillräckligt ofta för att hunden ska vara bekväm och huden må bra.

## Temperament & Personlighet

Malteser har i århundraden avlats som sällskapshund, och det märks tydligt i vardagsbeteendet. Det här är en hund som verkligen njuter av att vara med människor. De flesta Malteser vill sitta i knät, följa dig från rum till rum och sova nära dig på natten. De knyter mycket starka band till sina ägare och kan vara förvånansvärt känsliga för förändringar i stämning eller rutiner.

I en familj är Malteser ofta en glad och livlig liten personlighet. Många är lekfulla långt upp i åren och uppskattar mjuka lekar och korta ”tokryck” runt vardagsrummet. Med barn kan de vara kärleksfulla och tålmodiga, men den lilla storleken gör att uppsikt är avgörande. Små barn måste lära sig att hantera en liten hund varsamt. Hård lek, ryckande eller tappande kan lätt leda till skador. I familjer där barnen är lugna och respektfulla blir Malteser vanligtvis en trogen liten vän som gärna är med vid sagostunden i soffan eller stillsam lek på golvet.

Mot främlingar kan rasen variera från utåtriktad och social till lite reserverad. En väl socialiserad Malteser hälsar ofta besökare med viftande svans och nyfikenhet. Andra kan hålla sig lite i bakgrunden, skälla för att varna sina ägare och sedan långsamt tina upp. Tidig exponering för olika människor, ljud och miljöer hjälper dem att utveckla trygghet. Trots sin storlek fungerar många Malteser förvånansvärt bra som ”väktare” i hemmet och meddelar gärna att det kommer besök med en tydlig, ljus skall.

Med andra djur går det oftast bra när introduktionen görs på rätt sätt. De trivs ofta med andra små hundar och kan fungera tillsammans med större hundar som är lugna och försiktiga. Deras djärvhet kan dock ställa till det om de utmanar stora, stökiga hundar. När det gäller katter lever många Malteser fredligt med dem, särskilt om de växt upp tillsammans från tidig ålder. Deras lekfullhet kan antingen glädja en social katt eller irritera en som föredrar lugn och ro, så introduktioner bör ske stegvis.

Ett av de vanligare problemen i rasen är separationsångest. Eftersom de älskar att vara nära sina människor kan Malteser bli stressade när de lämnas ensamma under längre perioder. Detta kan visa sig som skällande, gnällande, förstörande tuggande eller att de gör ifrån sig inomhus. Att bygga upp självständighet redan som valp är hjälpsamt. Korta, positiva frånvaroperioder, säkra tuggleksaker samt lugna avsked och hemkomster är bra strategier.

Ett annat problem vissa ägare upplever är överdrivet skällande. Malteser är alerta och uppmärksamma, vilket kan utvecklas till skällighet om det inte hanteras. Att lära in en ”tyst”-signal, ge hunden tillräcklig mental stimulans och undvika att förstärka skällandet (till exempel genom att rusa fram varje gång hunden låter) är viktigt. Trots dessa utmaningar beskriver de flesta som lever med Malteser dem som roliga, kärleksfulla, kloka och outtröttligt lojala. De är små hundar med stora personligheter, och de trivs bäst i hem där deras känslomässiga behov tas på allvar.

## Träning & Motion

Även om Malteser är en dvärghund ska den aldrig betraktas som en leksak eller accessoar. Det är en intelligent hund som mår mycket bra av träning och regelbunden motion. Den goda nyheten är att deras storlek och vilja att samarbeta med människor gör dem mycket tacksamma att träna, även för förstagångsägare, förutsatt att metoderna är vänliga och konsekventa.

Malteser svarar bäst på positiv förstärkning. Det innebär att man använder godis, beröm, leksaker och lek i stället för hårda korrigeringar. De kan vara ganska känsliga, och höjda röster eller hårdhänt behandling leder oftast till att de ”slår igen” eller blir oroliga. Korta, roliga träningspass fungerar bäst. Många ägare märker att tre till fem minuter några gånger om dagen ger bättre resultat än ett långt pass. Eftersom Malteser ofta är matmotiverade kan små godbitar vara starka belöningar, men portionsstorleken måste hållas nere för att undvika övervikt.

Grundläggande lydnad som sitt, ligg, inkallning och att gå fint i koppel bör läras ut tidigt. Rumsrenhet kan kräva extra tålamod med små raser, då de har små urinblåsor och behöver många kisspauser. En konsekvent rutin och noggrann tillsyn inomhus gör stor skillnad. En del ägare använder valpunderlägg inomhus i början och övergår sedan gradvis till att hunden gör sina behov utomhus när den blir äldre. Att hålla sig lugn och undvika bestraffning vid olyckor hjälper hunden att lära sig snabbare.

När det gäller motion behöver inte Malteser långdistanslöpning, men de är inte heller nöjda med att bara bli burna överallt. De flesta vuxna trivs med en eller två måttliga promenader per dag, kombinerat med lek och mental stimulans. En typisk dag kan innehålla:

- En 20–30 minuters promenad på morgonen i hundens eget tempo  
- Korta träningspass eller problemlösningslekar under dagen  
- Ytterligare en kortare promenad eller lekstund på kvällen  

De gillar ofta interaktiva lekar som apport med en mjuk leksak, godissök inomhus eller att lära sig enkla tricks. Många Malteser passar bra för aktiviteter som rallylydnad, heelwork to music och till och med agility, så länge utrustningen anpassas efter deras storlek. Sådana aktiviteter stärker bandet mellan hund och ägare och ger värdefull mental stimulans.

På grund av den lilla kroppen bör man undvika alltför tuffa eller högbelastande aktiviteter. Att hoppa ner från möbler, springa i trappor ofta eller hoppa ur famnen kan orsaka skador. Ramps eller trappsteg till soffa och säng kan vara till stor hjälp. Promenader på varierande underlag, som gräs, grus och skogsstigar, hjälper till att stärka musklerna och hålla lederna friska utan att belasta för mycket.

I varmt väder bör motionspassen vara korta och dagens varmaste timmar undvikas, särskilt om din Malteser har full päls. I kallt eller blött väder kan de uppskatta ett tunt, vattentätt täcke för att hålla sig bekväma. Det viktiga är att Malteser får vara aktiv och engagerad, men alltid inom säkra ramar för sin storlek. En Malteser som får använda både kropp och hjärna är oftast lugnare, gladare och lättare att leva med.

## Hälsa

Malteser är i allmänhet en långlivad ras, och många individer blir väl över tio år med god omvårdnad. Men liksom alla raser har de vissa hälsoproblem som blivande ägare bör känna till. Seriösa uppfödare arbetar aktivt för att minska risken genom noggrant avelsurval och relevanta hälsotester.

Ett vanligt problem hos små raser är tand- och tandköttssjukdomar. Maltesers lilla mun och tättsittande tänder gör att tandsten, tandköttsinflammation och tandlossning lätt kan uppstå om det inte förebyggs. Daglig, eller åtminstone regelbunden, tandborstning med hundtandkräm rekommenderas starkt. Regelbundna kontroller hos veterinär och professionell tandrengöring vid behov hjälper till att förebygga allvarligare problem, som infektioner som kan påverka hjärta, njurar eller lever.

Patellaluxation, där knäskålen hoppar ur läge, är ett annat tillstånd som ses i rasen. Det kan orsaka intermittent hälta, ”skuttande” steg eller obehag vid rörelse. I lindriga fall kan viktkontroll och anpassad motion räcka. Svårare fall kan kräva kirurgisk åtgärd. Uppfödare kan låta undersöka och gradera sina hundars knän för att minska förekomsten av problemet.

En del Malteser kan också vara benägna att drabbas av:

- Legg-Calvé-Perthes sjukdom, som angriper höftleden hos unga småhundar  
- Ögonproblem som tårflöde med missfärgning, torra ögon eller katarakt hos äldre hundar  
- Kollapsad trachea, där luftstrupen försvagas, vilket kan ge hosta eller andningsbesvär  

God avelsetik och regelbunden veterinärvård minskar riskerna och följderna av dessa tillstånd. Det är viktigt att nya ägare väljer uppfödare som är öppna med hälsan hos sina hundar och som följer rekommenderade hälsoprogram där sådana finns. Även om detaljerna varierar mellan länder är knäledsundersökning, ögonlysning och allmänna hälsokontroller av avelsdjur vanliga.

Att hålla rätt kroppsvikt är avgörande för Malteser. Extra kilon belastar leder och hjärta i onödan. Att mäta upp fodergivor, begränsa godis och hålla hunden aktiv är enkla men effektiva åtgärder. Ett foder av hög kvalitet, anpassat för hundens ålder och storlek, tillsammans med fri tillgång till friskt vatten, stödjer den allmänna hälsan.

Förebyggande rutinskötsel ska inte glömmas. Det innefattar vaccinationer enligt lokala rekommendationer, parasitförebyggande behandling och regelbundna hälsokontroller. Eftersom Malteser ofta blir gamla blir seniorvård viktigare senare i livet. Årliga eller halvårskontroller med blodprov, tandstatus och bedömning av rörlighet hjälper till att upptäcka problem tidigt, när de oftast är lättare att hantera.

Med uppmärksam omvårdnad kan många Malteser leva ett långt och behagligt liv från valp till senior. Ägare som är beredda att lägga tid på pälsvård, tandvård, viktkontroll och veterinärbesök upplever oftast att deras lilla följeslagare förblir pigg, klar i blicken och full av personlighet långt upp i åren.

## Historia & Ursprung

Malteser är en av de äldsta kända sällskapshundsraserna, och dess tidiga historia är en blandning av fakta, handelsvägar och myter. Klart är att små vita knähundar funnits runt Medelhavet i många århundraden. De förknippades särskilt med hamnar och handelsplatser, där varor och idéer färdades mellan olika kulturer. Namnet antyder en koppling till ön Malta, men historiskt har benämningen ibland använts bredare om delar av Medelhavsområdet.

Forntida skrifter och konstverk från civilisationer som grekerna och romarna visar små, förfinade hundar som mycket liknar dagens Malteser. Dessa hundar hölls ofta av adelsdamer och rika familjer. De uppskattades för sin skönhet, milda natur och förmåga att ge värme och tröst. Vissa beskrivningar nämner till och med att de bars i ärmar eller mantlar – ett tecken på deras högt värderade status i hem där lyx och förfining var viktiga.

Med tiden spreds dessa små hundar över Europa, ofta som gåvor mellan överklassens familjer. De förekommer i målningar i aristokratiska hem, där de vanligen avbildas på kuddar eller i knäet på elegant klädda damer. Deras roll var tydlig: de var sällskap, inte arbetande hundar. Medan andra raser utvecklades för vallning, jakt eller vakttjänst, förädlades Malteser för att vara en behaglig och vacker sällskapshund i hemmet.

När hundaveln blev mer formaliserad under 1800- och tidigt 1900-tal började olika små vita sällskapshundar delas upp i tydliga raser. Malteser fick sin moderna form genom noggrant urval med fokus på storlek, päls och temperament. Rasklubbar och kennelklubbar hjälpte till att definiera standarden och bevara rasens särprägel. Den långa, vita, silkeslena pälsen blev ett kännetecken, liksom det milda uttrycket och det vänliga sinnelaget.

Genom alla dessa förändringar har Maltesers grundläggande syfte förblivit detsamma. Det har aldrig varit en ras avlad för fältarbete eller tunga uppgifter. I stället har Malteser alltid värderats för det nära band den knyter till människor, sin livliga charm och sin roll som källa till tröst och sällskap. I dag finns rasen i hem över hela världen. Den syns fortfarande i utställningsringen, där uppfödare visar upp sitt arbete med att bevara typ och kvalitet. Samtidigt lever otaliga Malteser som älskade familjehundar i både städer och på landsbygden.

I det moderna livet passar Malteser in i många olika livssituationer. De är populära hos äldre personer som uppskattar en hanterlig storlek och mjukt temperament, liksom hos familjer som vill ha en liten hund som trivs med att vara delaktig i vardagen. Från antika medelhavshamnar till moderna lägenheter har Malteser behållit sin identitet som en charmig, människoorienterad sällskapshund.

## Att leva med rasen

Att dela vardagen med en Malteser är mycket givande, men det medför också ansvar som blivande ägare bör förstå i förväg. Det här är inte en ras som trivs med att lämnas ensam långa dagar eller behandlas som en prydnad. En Malteser vill vara delaktig i dina rutiner – sitta bredvid dig när du arbetar, följa med på promenader eller mysa under lugna kvällar hemma.

Tidsåtgången är betydande, särskilt för pälsvård och sällskap. Även om du väljer en kortare sällskapsfrisyr i stället för full utställningspäls behöver Malteser ändå regelbunden borstning, bad och pälsunderhåll. Räkna med att varje dag lägga lite tid på att gå igenom pälsen, torka ögonen och se till att inga tovor uppstått. Veckovis eller varannan veckas bad, kloklippning, öronrengöring och tandborstning kräver också engagemang. Många ägare bokar dessutom regelbundna besök hos professionell hundfrisör var fjärde till åttonde vecka, beroende på pälslängd och livsstil.

Ekonomiskt sett är Malteser sällan dyr i foder åt, tack vare sin lilla storlek, men det finns återkommande kostnader att ta hänsyn till. Årliga utgifter kan inkludera:

- Kvalitetsfoder anpassat för små hundar  
- Rutinveterinärvård, vaccinationer och parasitförebyggande behandling  
- Eventuella tandrengöringar under narkos  
- Pälsvårdsprodukter och kostnader för professionell grooming  
- Hundförsäkring, som många väljer för trygghetens skull  

Beloppen varierar mellan länder, men det är klokt att budgetera både för löpande skötsel och oförutsedda veterinärutgifter. Små hundar kan skadas relativt lätt, och försäkring eller en avsatt buffert kan göra svåra beslut mindre stressande.

I vardagen passar Malteser oftast mycket bra i lägenhet eller hem utan stor trädgård, så länge den får regelbundna promenader och lek. Eftersom de är lätta att bära och transportera är de ofta smidiga reskamrater, både i bil och med kollektivtrafik. Många ägare uppskattar att kunna ta med sin Malteser på semester eller dagsutflykter. Säkra selar, bekväma transportväskor och mjuka filtar hjälper hunden att känna sig trygg när ni är på resande fot.

Hemma är det bra att anpassa miljön efter en liten hund. Hundtrappor eller ramper till soffa och säng kan förebygga skador från hopp. Grindar kan begränsa tillträde till trappor eller rum där hunden kan vara utsatt för risker. Små raser fryser ofta lättare, så en ombonad bädd, mjuka filtar och eventuellt ett varmt täcke för vinterpromenader är kloka investeringar.

Mentalt behöver Malteser minst lika mycket uppmärksamhet som fysiskt. De är som oftast lyckligast när de har någon form av ”uppgift”, även om det bara är att utföra tricks, gå på kurser eller vara din följeslagare i vardagssysslor. Aktiveringsleksaker, problemlösningsspel och lugna lektillfällen motverkar tristess. För lite stimulans kan leda till skällande, klängighet eller destruktivt beteende.

Nya ägare bör vara beredda att sätta gränser vänligt men bestämt från början. Det kan vara frestande att låta en söt Malteservalps beteende passera, sådant som man inte skulle acceptera från en större hund – som konstant skällande, hoppande eller att vakta knät. Tidig träning och tydliga rutiner hjälper till att förhindra att detta utvecklas till problem. Kom ihåg att liten inte betyder mindre hund. En Malteser blir tryggare och mer avslappnad när den förstår vad som förväntas och känner sin plats i familjen.

För den som kan erbjuda tid, omtanke och konsekvent skötsel är livet med en Malteser ofta djupt tillfredsställande. Deras lojalitet, lekfulla temperament och starka behov av närhet skapar ett tätt band. Många ägare säger att när de väl haft en Malteser, är det svårt att föreställa sig livet utan den här lilla men livliga sällskapshunden vid sin sida.

Malteser

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Malteser är en liten, robust sällskapshund med lång, vit silkig päls och uttrycksfulla mörka ögon. Den är tillgiven och mycket människoorienterad och anpassar sig väl till livet i lägenhet om den får dagliga promenader. Den behöver regelbunden pälsvård, tandvård och mild träning och lever ofta ett långt och aktivt liv.

Aussiedoodle vs Malteser

Egenskaper

Sammanfattning

Liknande raser