## Snabba fakta

- Mycket intelligent blandning mellan Australian shepherd och pudel, ofta beskriven som en ”hundvärldens överpresterare”  
- Vanligtvis mycket kärleksfull och människoorienterad, knyter ofta ett extra starkt band till en person men älskar hela familjen  
- Finns i många olika pälsvarianter och färger, från täta lockar till lösa vågor och från klassisk merle till enfärgade nyanser  
- Trivs med mental stimulans och ett aktivt liv, och är ofta duktig i sporter som agility, lydnad och tricksträning  
- Fäller ofta lite, men har ändå en mycket krävande päls som behöver regelbunden borstning, klippning och skötsel  

## Utseende & päls

Eftersom Aussiedoodle är en blandras finns det större variation i utseende än hos många renrasiga hundar, men vissa drag återkommer ofta. De flesta Aussiedoodles hamnar i kategorin medelstora hundar, men det finns även mini och till och med toy‑varianter när uppfödare använder mindre pudlar. En typisk standard‑Aussiedoodle är ungefär 38–51 cm i mankhöjd och väger någonstans mellan 13 och 30 kg, beroende på föräldrarnas storlek. Kroppen är vanligen välbalanserad och atletisk, mer redo för arbete och aktivitet än tung eller nätt. Helhetsintrycket är lätt rektangulärt med rak överlinje, djup bröstkorg och starka, raka ben som ger smidiga rörelser.

Huvudet kombinerar ofta Australian shepherds mjuka uttryck med pudelns elegans. Öronen är medellånga och sitter tillräckligt högt för att ge ett vaket, uppmärksamt intryck, och hänger vanligtvis tätt mot huvudet med fjäderlik eller lockig päls. Ögonen kan vara bruna, blå eller en blandning, och hos merlefärgade Aussiedoodles är marmorerade eller fläckiga ögon inte ovanligt. Nosen är oftast medellång, inte lika fin som hos en utställningspudel men mer raffinerad än hos vissa arbetstyper av Australian shepherd.

Det är i pälsen Aussiedoodles verkligen skiljer sig åt. Du kan hitta:

- Lösa, rufsiga vågor som är mjuka, lite ”sängkammarrufsiga” och ger en typisk ”teddybjörnslook”  
- Medelstrama lockar som känns fjädrande och ger mer skydd mot väder och vind  
- Täta, små lockar som påminner mycket om pudelpäls och ibland fungerar bättre i allergikänsliga hem  

Färgerna varierar kraftigt. Vanliga färger är blue merle, red merle, svart, röd, cream, choklad, parti‑color och trefärgade kombinationer med vita tecken och tan‑markeringar. En del Aussiedoodles behåller Australian shepherds spektakulära teckning, medan andra ser mer ut som enfärgade eller tvåfärgade pudlar.

När det gäller pälsvård tror många att ”fäller lite” automatiskt betyder ”lättskött”. För Aussiedoodles gäller oftast motsatsen. Även individer som fäller lite behöver:

- Borstning minst 3–4 gånger i veckan med karda och kam för att undvika tovor nära huden  
- Regelbunden klippning runt ögon, tassar och hygienområden för komfort och renlighet  
- Helklipp/grooming ungefär var 6–8 vecka, antingen hemma om du är van att klippa, eller hos professionell hundfrisör  

Utan konsekvent skötsel kan den vackra pälsen snabbt förvandlas till hårda tovor, särskilt bakom öronen, i armhålorna och under halsbandet. Dessa tovor kan dra i huden och göra ont, så förebyggande är viktigt. Ägare bör vänja valpen vid pälsvård tidigt genom att kombinera korta pass med godis, lugnt beröm och positiva upplevelser. Många familjer tycker att en lagom kort ”puppy cut” är betydligt enklare att sköta än en lång, flytande päls, särskilt på aktiva hundar som älskar lera, snö och äventyr.

## Temperament & personlighet

Aussiedoodles beskrivs ofta som tillgivna, klipska och outtröttligt entusiastiska. De brukar ärva en blandning av Australian shepherds höga energi och fokus samt pudelns skarpa intelligens och sociala sätt. Resultatet är en hund som trivs med interaktion och meningsfulla aktiviteter. En Aussiedoodle är sällan nöjd med att sova bort dagen och ta en kort kvällspromenad. De är ”görare” och tänkare, ofta problemlösare, som vill vara mitt i familjelivet.

Mot människor är Aussiedoodles i regel varma och vänliga, ibland nästan lite intensiva. Många älskar att träffa nya personer och kan vara charmiga mot gäster om de får tydliga ramar. Hos vissa märks vallningsbakgrunden som en vilja att hålla ihop sin flock. Du kan se din Aussiedoodle buffa på familjemedlemmar, gå i cirklar eller försiktigt försöka ”samla ihop” barn som springer åt olika håll. Det är sällan aggressivt, men behöver styras så att hunden lär sig artiga och lugna sätt att bete sig kring rörelse och uppvarvning.

Med barn är en väl socialiserad Aussiedoodle oftast lekfull och lojal. De älskar ofta aktiva barn som vill kasta boll, lära in tricks eller springa i trädgården. Samtidigt gör deras snabba reaktioner och höga energi att man alltid ska ha tillsyn, särskilt med små barn. Vissa Aussiedoodles kan nafsa mot hälar eller kläder i fartfyllda lekar – ett instinktivt vallbeteende från Australian shepherd‑sidan. Konsekvent träning och att styra om detta beteende till leksaker och lydnad hjälper till att göra samspelet tryggt och trevligt.

Med andra djur är Aussiedoodles ofta sociala om de vänjts vid dem från ung ålder. De kan leva harmoniskt med andra hundar och även katter, även om deras entusiasm kan bli lite mycket för känsligare djur i början. Viss jaktlust kan förekomma i vissa linjer, så försiktiga introduktioner till mindre djur som kaniner eller fåglar är klokt. Tidig, positiv socialisering i varierade miljöer är avgörande. Besök på hundvänliga platser, bilåkning och turer till olika hem och offentliga miljöer hjälper till att forma en trygg och anpassningsbar vuxen hund.

Vanliga utmaningar som ägare nämner är:

- Känslighet för röstläge, vilket kan leda till oro eller stress om hunden tillrättavisas hårt  
- Tendens att bli uttråkad och hitta på egna ”projekt” om den inte får mental stimulans  
- Separationsstress hos individer som knyter extremt starkt an till en person  

Eftersom de är så människoorienterade kan Aussiedoodles må dåligt av att lämnas ensamma långa arbetsdagar utan sällskap, uppgifter eller hundvakt. De trivs ofta bäst i hem där någon är hemma ganska ofta, eller där hunden kan följa med i vardagen. I gengäld erbjuder de stark lojalitet, stor arbetslust och en livsglädje många ägare upplever som djupt berikande.

## Träning & motion

Att träna en Aussiedoodle kan kännas både fantastiskt och utmanande. Deras skarpa intelligens gör att de snappar upp nya signaler snabbt, ibland på bara några repetitioner. De lär sig också mönster du inte tänkt dig, som att känna igen ljudet av godisskåpet eller förutse ditt nästa steg innan du själv bestämt dig. För att få ut det bästa av rasen bör träningen vara varierad, rolig och bygga på ömsesidigt förtroende.

Positiv förstärkning är nästan alltid effektivast. Aussiedoodles svarar i regel utmärkt på:

- Godis i olika ”värde”, till exempel vanlig foderkula till lätta övningar och extra goda belöningar vid något svårt eller nytt  
- Lek med en favorit­leksak som belöning för snabba inkallningar eller pigg fotgående  
- Lugnt, tydligt beröm som visar att du är nöjd utan att varva upp hunden för mycket  

Målfri upprepning leder lätt till tristess. I stället för att nöta sitt och ligg i långa pass kan du väva in träningen i vardagen: sitt innan dörrar öppnas, ligg före måltid, ett snabbt ”kontakt” innan ni korsar vägen, korta stunder av plats medan du tar på skorna. Trickträning passar rasen väldigt bra. Snurra, buga, gå slalom mellan benen och hämta leksaker vid namn är utmärkt hjärngympa som samtidigt stärker relationen.

När det gäller motion tillhör Aussiedoodles oftast de aktiva raserna. Enbart en lugn kvarterspromenad räcker sällan. De flesta friska vuxna behöver minst 60–90 minuters fysisk aktivitet per dag, uppdelat morgon och kväll. Det kan vara rask promenad, lös spring i säkra områden, strukturerade kastlekar eller löpning tillsammans med en tränad ägare. Mental aktivitet är lika viktig. Du kan förebygga tristess och destruktivitet genom att använda:

- Aktiveringsskålar eller snuffelmattor till måltider  
- Korta noslekar inne, som att gömma godis eller leksaker som hunden får leta efter  
- Kortare klickerpass på bara några minuter, men med kluriga uppgifter  

Många Aussiedoodles är mycket duktiga i olika hundsporter. Agility passar deras snabbhet och smidighet. Lydnad och rally ger möjlighet att visa upp fokus och följsamhet. Heelwork to music/canine freestyle – ”hunddans” till musik – passar deras rörelseglädje och vilja att samarbeta nära med sin människa. Även om du inte tävlar, ger kurser i dessa aktiviteter utmärkt socialisering och struktur.

Ägare bör vara försiktiga med hård träning medan hunden växer. Påfrestande aktiviteter och långdistanslöpning bör vänta tills lederna är färdigutvecklade, vanligtvis efter 12–18 månaders ålder beroende på storlek. Under valpperioden är flera korta, lugna promenader och mycket fri lek på mjukt underlag säkrare än intensiva, upprepade aktiviteter som hopp över hinder eller att springa bredvid cykel.

Om Aussiedoodles inte får tillräckligt med fysisk och mental stimulans kan de visa sin frustration genom att tugga sönder saker, gräva, skälla mycket eller börja valla familjemedlemmar. Med rätt utlopp blir de däremot ofta mönsterelever som älskar att lära sig och verkligen tycks njuta av att ha ett jobb.

## Hälsa

Som korsning mellan två etablerade raser har Aussiedoodle en bredare genetisk bas, men kan ändå drabbas av vissa ärftliga sjukdomar. Ansvarsfulla uppfödare fokuserar på hälsotestning av sina avelsdjur från både Australian shepherd‑ och pudelsidan. Som valpköpare bör du alltid fråga om hälsotester och få se resultat innan du bestämmer dig.

Några av de vanligaste hälsoproblemen som diskuteras hos Aussiedoodles är:

- Höftledsdysplasi och armbågsdysplasi, som påverkar lederna och kan ge smärta eller artros  
- Ögonsjukdomar som progressiv retinal atrofi (PRA), katarakt och collie eye anomaly i vissa linjer  
- Epilepsi, som orsakar anfall och kräver livslång behandling  
- Sköldkörtelrubbningar, som kan påverka vikt, energinivå och pälskvalitet  
- Allergier eller hudkänslighet, som ibland visar sig som klåda, öroninflammationer eller mag/tarm‑problem  

Australian shepherd kan bära den så kallade merlegenen, som ger den karakteristiska marmorerade teckningen. När två merlehunda paras finns risk att få ”double merle”‑valpar, som kan vara döva, blinda eller ha allvarliga ögonproblem. Seriösa Aussiedoodle‑uppfödare undviker strikt merle‑till‑merle‑parningar och kan förklara hur de hanterar färggenetik på ett säkert sätt.

Rekommenderad hälsotestning för avelsdjur inkluderar ofta höft‑ och armbågsröntgen enligt erkända program, ögonlysning hos veterinär ögonspecialist och DNA‑tester för sjukdomar som förekommer hos båda raserna. Dessa tester kan inte garantera helt problemfria valpar, men minskar risken betydligt och visar att uppfödaren tar hälsa på allvar.

Den typiska livslängden för en Aussiedoodle är cirka 11–14 år, ibland längre med god skötsel. Viktkontroll spelar en stor roll för långsiktig hälsa. Eftersom rasen ofta är matmotiverad är det lätt att låta godis bli för mycket. Att hålla koll på hull, ge ett balanserat foder och anpassa mängden efter aktivitetsnivå är enkla åtgärder som skyddar leder och inre organ.

Regelbunden veterinärvård är viktig: årliga kontroller, vaccinationer enligt rekommendation, tandkoll och förebyggande behandling mot parasiter bidrar alla till god livskvalitet. Tandhälsa förbises ofta, men tandsten och tandköttsinflammation kan påverka både välmående och allmänhälsa. Att vänja Aussiedoodle vid tandborstning redan som valp kan förebygga många problem.

Mental hälsa är också en del av helheten. Aussiedoodles är känsliga, och långvarig tristess eller ensamhet kan leda till stressrelaterade beteenden. Sällskap, träning och aktivering minskar risken för oro, tvångsmässigt slickande, tuggande eller vandrande fram och tillbaka.

Som blivande ägare är viktiga hälsofrågor till uppfödaren bland annat:

- Vilka hälsotester är gjorda på föräldradjuren, och kan jag få se resultaten  
- Känner du till några ärftliga problem i dina linjer, och hur arbetar du med dem  
- Hur socialiserar du valparna och förbereder dem mentalt inför flytten till nya hem  

Med genomtänkt avel, förebyggande vård och ett aktivt liv får de flesta Aussiedoodles många år som pigga, sociala familjemedlemmar.

## Historia & ursprung

Aussiedoodle är en del av den moderna trenden med medvetna blandraser som ofta kallas ”designer dogs”. Medan Australian shepherd och pudel funnits som renrasiga hundar länge, började man på allvar korsa dem för att skapa Aussiedoodles under slutet av 1900‑talet och början av 2000‑talet, framför allt i Nordamerika. Målet var att kombinera pudelns intelligens, träningsbarhet och mindre fällande päls med Australian shepherds vallningsförmåga, atletiska kropp och hängivna temperament.

Australian shepherd har ett något missvisande namn. Trots kopplingen till Australien utvecklades rasen främst i USA som en mångsidig gårds‑ och vallhund, särskilt i västra delarna. Med sin uthållighet, starka vallinstinkt och problemlösningsförmåga blev den en favorit bland ranchägare och senare även hos familjer som uppskattade dess lojala och livliga natur.

Pudeln förknippas ofta med eleganta utställningar och avancerade frisyrer, men ursprunget ligger i apportering ur vatten. Oavsett om den först utvecklades i Tyskland eller Frankrike avlades pudeln fram som en intelligent, samarbetsvillig jakthund som kunde hämta vilt ur sjöar och vattendrag. Med tiden gjorde den allergivänliga, lockiga pälsen och det kloka sinnet rasen populär som sällskapshund och sporthund, och tre storlekar erkändes: stor, dvärg och toy.

Kombinationen av de två raserna lockade av flera skäl. Uppfödarna hoppades få fram en familjehund som:

- Fällde mindre än en typisk Australian shepherd  
- Behöll arbetslusten och den atletiska kroppen för sport och friluftsliv  
- Hade hög intelligens och god träningsbarhet  

När intresset för sådana korsningar ökade fann Aussiedoodle sin publik inte bara i Nordamerika utan även i Europa och andra delar av världen. Eftersom det är en blandras är Aussiedoodle inte formellt erkänd som renrasig av de stora kennelklubbarna, och det finns fortfarande variation i typ, storlek och päls. Vissa uppfödare fokuserar på förstahandskorsningar mellan ren Australian shepherd och ren pudel. Andra arbetar med flera generationer Aussiedoodles och väljer mer specifikt för egenskaper som pälskvalitet, temperament eller storlek.

I dag hålls Aussiedoodles främst som sällskapshundar och aktiva familjehundar. Kombinationen av intelligens och samarbetsvilja har gjort dem populära inom lydnad och agility, och vissa individer används som terapihundar tack vare sin intuitiva, människofokuserade natur. Du kan se Aussiedoodles besöka äldreboenden, delta i läsprojekt med barn eller stötta personer som behöver känslomässigt stöd.

Eftersom rasen fortfarande är under utveckling spelar ägarna en viktig roll i hur den formas framöver. Ansvarsfull avel, ärlig information om hälsa och temperament och noggrann matchning mot rätt hem bidrar till en mer stabil och förutsägbar Aussiedoodle‑population över tid. I dagsläget är Aussiedoodle en dynamisk, föränderlig korsning som erbjuder en blandning av två mycket uppskattade arbetande raser i en modern, sällskapsinriktad förpackning.

## Att leva med rasen

Att leva med en Aussiedoodle beskrivs ofta som att dela livet med en glad, energisk kompis som aldrig får slut på idéer. De vill gärna vara med på allt – från morgonrutiner till helgäventyr. Det kan vara oerhört givande för den som vill ha en interaktiv hund, men kräver också mycket tid, engagemang och resurser.

Nya ägare bör vara beredda på en valp som både är smart och livlig. Under det första året får du räkna med att lägga mycket tid på grundträning, socialisering och lagom motion. Vardagen med en ung Aussiedoodle kan innehålla:

- Flera korta träningspass utspridda över dagen  
- Övervakad lek för att styra energin och undvika att hunden tuggar på möbler eller skor  
- Regelbunden pälsvårdsträning för att skapa goda vanor  

En vuxen Aussiedoodle mår oftast bäst av en tydlig vardagsstruktur. Många trivs med aktivitet på morgonen, lite hjärnjobb under dagen och en ny promenad eller lekstund på kvällen. Om du jobbar långa dagar hemifrån bör du fundera på hundrastare, hunddagis eller flexibla arbetstider. Det här är sällan en ras som trivs som ”trädgårdshund” med minimal kontakt.

Ekonomiskt ligger en Aussiedoodle ofta i nivå med, eller något över, andra medelstora, aktiva raser – framför allt på grund av pälsvården. Årliga kostnader kan innefatta:

- Kvalitetsfoder anpassat till storlek och aktivitetsnivå  
- Rutinkontroller hos veterinär, vaccinationer, parasitförebyggande behandling och eventuellt försäkring  
- Professionell grooming ungefär var 6–8 vecka om du inte sköter klippningen själv  
- Träningskurser eller hundsporter, särskilt de första åren  

Utrustning som ofta fungerar bra till Aussiedoodles är en väl anpassad sele till promenader, ett starkt men lätt koppel och en bekväm bädd på en lugn plats. Eftersom de gillar mentala utmaningar är olika aktiveringsleksaker, pusselspel och hållbara tuggben mycket användbara. Många ägare investerar också i långlina för säker inkallningsträning och reflex/ljusutrustning för promenader i mörker, då Aussiedoodles ofta är pigga även kvällstid.

När det gäller boende kan Aussiedoodles anpassa sig till mycket, från hus med trädgård till välplanerade lägenheter, så länge deras behov av motion och stimulans tillgodoses. En inhägnad trädgård är idealisk för fri lek, men ersätter inte riktiga promenader och planerade aktiviteter. Inomhus vill de i regel vara där familjen är, inte instängda i ett separat rum.

Familjer som funderar på Aussiedoodle bör se ärligt på sin livsstil. Om du gillar friluftsliv, träning och att ha hunden med i det mesta du gör kan rasen vara en fantastisk partner. Om du däremot föredrar en mer stillsam, lågenergihund kan en Aussiedoodle kännas överväldigande. De bjuder på entusiasm, humor och mycket kärlek – men också leriga tassar, leksaker överallt och en uppmärksam följeslagare som noterar minsta rörelse.

För rätt hem är en Aussiedoodle oerhört givande att leva med. Deras arbetslust, ofta lite knasiga humor och djupa anknytning till sina människor skapar en speciell relation. Genom att satsa på träning, pälsvård, hälsovård och många gemensamma aktiviteter får man oftast många år med en hund som verkar genuint lycklig över att få dela din vardag.

Aussiedoodle

The Kennel Club (UK)

Swedish Kennel Club

Norwegian Kennel Club

Aussiedoodle är en intelligent och atletisk blandning mellan australian shepherd och pudel. Den är kärleksfull, väldigt människoorienterad och trivs som bäst när den får träning, hundsport och daglig mental och fysisk aktivering. Pälsen kan variera i lockighet och färg, fäller måttligt och kräver regelbunden pälsvård för att undvika tovor.

## Snabbfakta

- Kompakt, lågställd terrier framtagen i Tjeckien som mångsidig jakthund och familjehund  
- Särpräglad lång, silkig päls som klipps i stället för att trimmas, med prydligt formad skägg- och ögonbrynsbehåring  
- Mjukare och lugnare temperament än många andra terriers, men ändå lekfull och livlig  
- Blir oftast bra med barn och andra hundar när den är väl socialiserad, vilket gör rasen lämplig för många familjehem  
- Sällsynt utanför hemlandet, så uppfödare är ofta mycket noga med hälsa, mentalitet och korrekt rastyp  

## Utseende & Päls

Ceskyterrier är en liten till medelstor hund med kraftig, långsträckt kropp och korta men starka ben. Vid första anblicken lägger man märke till den långa, flytande pälsen som ger hunden en ganska elegant silhuett, men under finns en muskulös, arbetsduglig kropp. Vuxna hundar är vanligtvis omkring 25–32 centimeter i mankhöjd och väger oftast mellan 6 och 10 kilo, beroende på kön och individ. Kroppen är något längre än hos många andra terrierraser, vilket hjälper Ceskyterriern att ta sig fram lätt genom tät vegetation under arbete.

Huvudet är långt och rent skuret med tydligt stop och avslutas med det karakteristiska mustaschs-, skägg- och ögonbrynsbehåringen. Dessa ansiktspälsar ger Ceskyterriern ett uttrycksfullt, nästan eftertänksamt utseende, särskilt tillsammans med de mörka, mandelformade ögonen. Öronen är medelstora, triangelformade och ligger vikt mot kinderna, vilket förstärker det lugna och vänliga uttryck som är så typiskt för rasen.

Pälsen är en av de viktigaste egenskaperna som skiljer Ceskyterrier från många andra terrierraser. I stället för en sträv, grov päls har Ceskyterriern en fin, lätt vågig päls som känns mjuk och silkig. Pälsen klipps i stället för att handtrimmmas, något som många ägare upplever som mer praktiskt. Traditionella färger är olika nyanser av blågrå eller ljus kaffebrun, ofta med ljusare tecken på huvud, skägg, bröst, ben och under svansen. Valpar föds mycket mörkt svarta eller chokladbruna och ljusnar gradvis med åldern, ofta under flera år innan slutgiltig färg är på plats.

Att hålla en Ceskyterriers päls i gott skick kräver regelbunden omsorg men är inte särskilt komplicerat om man är konsekvent. En grundläggande skötselrutin bör innehålla:

- Genomborstning två till tre gånger i veckan för att undvika tovor, särskilt i skägget, armhålorna och bakom öronen  
- Ibland kamning av behåringen på ben och bröst för att få bort små kardborrar eller frön som fastnat under promenader  
- Professionell eller van hemmaklippning var 6–10:e vecka för att behålla den klassiska Cesky-siluetten  

Eftersom pälsen klipps kort längs rygg och sidor och lämnas längre under kroppen och i ansiktet är det viktigt att hålla de längre partierna rena och fria från tovor. Ett milt hundschampo varannan till var fjärde vecka räcker oftast, men mycket aktiva hundar kan behöva sköljas av oftare på ben och mage efter leriga äventyr. Många ägare klipper försiktigt ner håret runt ögonen lite för att underlätta sikten, samtidigt som det typiska uttrycksfulla utseendet bevaras. Med vettiga rutiner och lite vana kan Ceskyterriern hållas prydlig, bekväm och vacker utan alltför mycket krångel.

## Temperament & Personlighet

Ceskyterriern skapades för att kombinera arbetsförmåga med ett stabilt och tillgivet lynne, och just den balansen är en av rasens stora styrkor. Många som känner terriers förväntar sig ett hetsigt, viljestarkt temperament, och även om Ceskyterriern absolut har en lekfull och målmedveten sida, är den oftast mer avspänd och lättare att hantera än många av sina terriersläktingar. Det gör rasen särskilt attraktiv för familjer eller för den som skaffar terrier för första gången och vill ha en pigg hund, men inte en alltför krävande.

I vardagen trivs de flesta Ceskyterriers med att vara nära sina människor och är sällan reserverade eller distanserade. De vill gärna vara med i allt som händer i hemmet – trädgårdsarbete, tv-tittande eller en tur till ett hundvänligt kafé. De är i regel inte hyperaktiva, men uppskattar regelbunden mental och fysisk stimulans och kan bli uttråkade om de lämnas utan sällskap eller uppgifter under långa perioder.

Med barn är en väl uppfödd och väl socialiserad Ceskyterrier i regel tålmodig och tolerant, särskilt om barnen lär sig att behandla hunden varsamt och respektfullt. De brukar tycka om lugna lekar, övervakad apportlek i trädgården eller att helt enkelt ligga hoprullad nära ett barn som läser i soffan. Som med alla raser är det viktigt att övervaka umgänget med mycket små barn och att ge hunden en lugn plats att dra sig tillbaka till om leken blir för intensiv.

Bland andra hundar kan Ceskyterriern variera från lättsam till mer selektiv, beroende på individens personlighet och sociala erfarenheter. De flesta är vänligare och mindre stridslystna än mer hetlevrade terriers, men de har fortfarande en tydlig integritet och uppskattar inte alltid ohyfsat beteende från andra hundar. God tidig socialisering, inklusive valpkurser och kontrollerade möten med olika sorters hundar, hjälper dem att utvecklas till artiga vuxna.

Små sällskapsdjur som kaniner eller gnagare kan väcka Ceskyterrierns jaktinstinkt, eftersom rasen ursprungligen användes till att spåra upp och ta vilt i gryt. En del individer kan leva i fred med en familjekatt om de växer upp tillsammans, men man bör alltid vara försiktig, särskilt med främmande smådjur. En säker inhägnad trädgård och tillsyn i områden med vilt är viktigt.

Vanliga mentala utmaningar hänger ofta ihop med rasens intelligens och känslighet. Ceskyterriern kan vara något reserverad mot främlingar till en början och föredrar ofta att iaktta innan den tar kontakt. Den kan ge skall när någon närmar sig hemmet. De knyter starka band till sina ägare, vilket är härligt, men kan ibland leda till separationsproblem om hunden sällan lämnas ensam. Gradvis träning i att kunna vara trygg vid korta frånvaroperioder, tillsammans med lugna rutiner och berikande leksaker, brukar förebygga att detta blir ett problem.

Sammantaget är Ceskyterriern en charmig följeslagare för den som uppskattar en hund med personlighet, mycket tillgivenhet och måttlig energinivå, kombinerat med ett mer samarbetsvilligt temperament än hos många andra terriers.

## Träning & Motion

Ceskyterriern är intelligent, villig att lära och brukar tycka om att samarbeta med sin ägare, förutsatt att träningen är rättvis och stimulerande. Terriers är naturligt självständiga tänkare, och Ceskyterriern är inget undantag, men rasen är ofta mer lättmotiverad än många andra. När träningen bygger på förtroende, belöningar och tydliga rutiner svarar de flesta Ceskys mycket väl.

Positiv förstärkning fungerar bäst. I stället för hårda korrigeringar eller fysisk press trivs de här hundarna med:

- Godisbitar, särskilt små, extra goda belöningar reserverade för träning  
- Mjuk beröm och glada, uppmuntrande toner  
- Korta, varierade pass som håller intresset vid liv  

Många ägare märker att Ceskyterriern kan vara känslig för höjda röster eller bryskt hanterande. Känner den sig pressad kan den ”slå av”, bli envis eller tappa självförtroendet. Förstår den däremot vad som förväntas och får belöning när den gör rätt, lär den sig snabbt. Tidig träning bör fokusera på:

- Säkert inkallningskommando, eftersom jaktinstinkten kan locka till efterföljande av vilt  
- Koppelgående utan drag, då den låga höjden gör dragandet obekvämt både för hund och förare  
- Lugna hälsningar på människor och andra hundar, för att bygga goda vanor från början  

När det gäller motion har Ceskyterriern vanligen måttliga behov som passar de flesta aktiva hushåll. Det är ingen maratonhund, men den tycker om ordentliga promenader och lek. En vuxen Cesky mår bra av minst en till två dagliga promenader som tillsammans ger omkring en timmes aktivitet, plus möjlighet att springa lös i säkert inhägnat område. Många trivs med en blandning av:

- Raska promenader i närområdet  
- Kortare vandringar i naturen  
- Säker, övervakad löslek i inhägnade fält  

Mental stimulans är minst lika viktig som fysisk aktivitet. Aktiveringsleksaker, nosarbete och korta träningspass hjälper till att hålla Ceskyterrierns kloka hjärna sysselsatt. Rasen briljerar ofta i aktiviteter som spårning, nose work och olika former av gryt- och jordhundssporter där den kan använda sina naturliga jaktegenskaper på ett kontrollerat sätt.

Hundsporter kan vara ett utmärkt utlopp. En del Ceskys tycker om agility, men på grund av den något längre ryggen och de korta benen bör man vara noga med att inte överdriva hopp och tvära svängar. Rallylydnad, trixträning och lättare lydnadstävlingar passar många individer och stärker dessutom relationen mellan hund och ägare.

Valpar och unghundar ska inte motioneras för hårt, särskilt inte på hårt underlag eller i trappor, eftersom lederna fortfarande utvecklas. Flera korta promenader och mycket vila är bättre än långa turer. Äldre Ceskys är ofta pigga långt upp i åren, men motionen bör anpassas om hunden får ledstelhet eller andra åldersrelaterade besvär.

När deras behov av träning och motion blir tillgodosedda är Ceskyterriers i allmänhet lugna och trevliga inne, nöjda med att vila nära sin familj efter en bra promenad eller ett roligt aktiveringspass.

## Hälsa

Ceskyterriern betraktas som en relativt sund ras, särskilt jämfört med vissa mer hårt avlade eller trendiga hundtyper. Ansvarsfulla uppfödare lägger stor vikt vid hållbarhet och god livslängd. Som hos alla renrasiga hundar finns det dock vissa hälsotillstånd som blivande ägare bör känna till och som uppfödare bör bevaka.

Ett tillstånd som har kopplats till rasen är en form av ärftlig ”Scotty cramp”-liknande problematik, ibland beskriven i relation till den myotoni som förekommer i vissa terrierlinjer. Detta kan påverka rörelse och muskelfunktion hos en mindre andel hundar. Genetisk forskning och hälsoprogram inom engagerade rasklubbar har bidragit till att minska förekomsten, men det är ändå klokt att fråga uppfödare vilka hälsokontroller de gör och om det finns någon historik av rörelsestörningar i deras linjer.

Andra tillstånd som kan förekomma hos Ceskyterrier är:

- Ögonproblem som katarakt eller linsförändringar hos äldre hundar  
- Tillfällig patellaluxation (lösa knäskålar), vilket är vanligare hos små raser  
- Viss benägenhet för allergier eller hudkänslighet hos en del individer  

Många rasklubbar rekommenderar hälsotestning av avelsdjur, inklusive ögonlysning av veterinär oftalmolog och, beroende på land, DNA-tester för kända ärftliga sjukdomar. I vissa länder uppmuntras även patellaundersökning och allmän ortopedisk bedömning. När du kontaktar uppfödare är det klokt att fråga vilka tester som gjorts och be att få se intyg.

Ceskyterrierns genomsnittliga livslängd anges ofta till omkring 12–15 år, med vissa individer som lever ännu längre i god hälsa. Att hålla idealvikten är avgörande för långsiktigt välmående, eftersom övervikt belastar lederna och kan förvärra redan befintliga ortopediska eller hjärtproblem. Ett balanserat foder, noggrann portionskontroll och regelbunden motion spelar stor roll för att förebygga fetma.

Regelbunden veterinärvård hjälper till att upptäcka problem i tid. Årliga hälsokontroller, tandstatus och vaccinationer eller titertester enligt lokal veterinärrekommendation bör ingå i varje Ceskyterriers liv. Många ägare upplever att tandhälsan kräver extra uppmärksamhet, eftersom mindre raser lättare får tandsten. Regelbunden tandborstning och lämpliga tuggben kan minska risken för tandlossning och tandköttsproblem.

Eftersom rasen klipps och vissa individer har känslig hud rekommenderas milda skötselprodukter. Hårda schampon eller för täta bad kan avlägsna hudens naturliga fetter och orsaka klåda. Allt ihållande kliande, öronskakningar eller hudirritation bör kontrolleras av veterinär, då det kan tyda på allergier eller infektioner.

Genom att välja en seriös uppfödare som prioriterar hälsotester och genom att erbjuda uppmärksam vardaglig omvårdnad kan ägare med goda skäl räkna med att en Ceskyterrier får ett långt, aktivt och kärleksfullt liv.

## Historia & Ursprung

Ceskyterriern är en av få raser där både upphovsman och syfte är väl dokumenterade. Rasen utvecklades under mitten av 1900-talet i dåvarande Tjeckoslovakien av en engagerad kynolog, František Horák. Han arbetade som genetiker och var nära knuten till Tjeckoslovakiens vetenskapsakademi, vilket präglade hans mycket systematiska syn på hundavel.

Horák ville ta fram en liten, robust och mångsidig terrier som fungerade väl i skogar och på fält i hemlandet. Målet var en hund som kunde gå i gryt för att stöta ut räv och annat vilt, men som samtidigt skulle vara tillräckligt mild och lätthanterlig för att fungera harmoniskt som familjehund. För att nå detta korsade han Sealyhamterrier med Skotsk terrier och selekterade sedan noggrant över flera generationer för den bästa kombinationen av egenskaper – bland annat ett mer balanserat temperament och en päls som skulle klippas snarare än handtrimmmas.

Namnet ”Cesky Terrier” betyder helt enkelt ”tjeckisk terrier” på tjeckiska och speglar den nationella stoltheten kring rasen. Den erkändes i hemlandet på 1960-talet och fick senare internationellt erkännande av kennelklubbar i Europa och andra delar av världen. Eftersom den utvecklades relativt nyligen och på ett kontrollerat sätt är rasstandarden tydlig när det gäller utseende, rörelser och mentalitet.

Under de tidiga åren användes Ceskyterriern för jakt på småvilt på den tjeckiska landsbygden. Jägare uppskattade dess förmåga att arbeta både ovan och under jord samt viljan att samarbeta i flock med andra hundar. Jämfört med mer eldfängda brittiska terriers fick Ceskyterriern snabbt rykte om sig att vara lugnare och mer lydig, samtidigt som den behöll tillräcklig jaktlust för att vara användbar i arbete.

I takt med förändrade livsstilar och minskat traditionellt jaktbruk skiftade Ceskyterriern gradvis från främst jakthund till främst sällskapshund. Det milda temperamentet och den hanterliga storleken gjorde rasen attraktiv som inomhushund, även om numerären aldrig blivit särskilt stor. I dag är rasen fortfarande ovanlig i många länder, vilket ofta innebär att uppfödare känner varandra väl och samarbetar över nationsgränserna för att bevara genetisk bredd.

Numera deltar Ceskyterriers i olika aktiviteter som utställning, lydnad, hundsporter och spårarbete för nöjes skull. Vissa används fortfarande till praktisk jakt, men de flesta fungerar som uppskattade familjemedlemmar. Rasens bakgrund som målmedvetet framavlad arbetsterrier märks fortfarande i dess nyfikenhet, målmedvetenhet och glädje i utomhusaktiviteter, samtidigt som den genom det medvetna temperamenturvalet passar mycket väl in i ett modernt familjeliv.

## Att leva med rasen

Att leva med en Ceskyterrier kan vara mycket givande för den som uppskattar en hund som förenar tillgivenhet, intelligens och måttlig aktivitetsnivå i ett kompakt format. Innan man tar hem en valp eller vuxen hund är det viktigt att förstå hur vardagen med rasen faktiskt ser ut och vilken nivå av engagemang som krävs.

Ceskys är i regel mycket knutna till sin familj och vill gärna vara där det händer. De är sällan nöjda med att hållas i hundgård eller avskild del av huset. De vill dela soffa, följa efter dig mellan rummen och vara delaktiga i vardagens alla rutiner. Denna nära relation kan vara mycket trygghetsskapande, särskilt för ensamhushåll eller par som söker en lojal följeslagare, men innebär också att du behöver planera för hunden när det gäller arbetstid, semester och längre dagar hemifrån.

När det gäller utrymme kan en Ceskyterrier anpassa sig till många boendeformer, från stads­lägenhet till hus på landet, så länge motion och mental stimulans tillgodoses. En säker, inhägnad trädgård är en fördel, då många Ceskys gillar att nosa runt och sola ute. De bör dock inte lämnas ensamma långa stunder i trädgården, eftersom de kan börja gräva eller försöka ta sig ut om de blir uttråkade.

De årliga kostnaderna för att hålla en Ceskyterrier varierar mellan länder, men omfattar generellt:

- Kvalitetsfoder anpassat efter storlek, ålder och aktivitetsnivå  
- Rutinvård hos veterinär som vaccinationer, parasitförebyggande och hälsokontroller  
- Pälsvårdskostnader om du använder professionell hundfrisör för regelbunden klippning  
- Hundförsäkring eller egen buffert för oväntade veterinärkostnader  
- Utrustning som sele, koppel, bädd, pälsvårdsredskap, leksaker och eventuella tränings-/tävlingsavgifter  

Eftersom rasen kräver regelbunden pälsvård väljer många ägare att investera i klippmaskin, saxar och borstar för att kunna sköta grundläggande vård hemma. Även om du går till hundfrisör behöver du en karda, metallkam och klosax för att kunna hålla päls och klor i schack mellan besöken. En sele med bra passform upplevs ofta som bekvämare än halsband på promenad, särskilt för små raser som kan vara känsliga i luftstrupen.

Inne i hemmet uppskattar Ceskys en lugn, bekväm viloplats där de kan dra sig undan när barn leker intensivt eller gäster kommer. En bur eller bädd med tak i ett stillsamt hörn kan fungera som trygg ”lya”. Eftersom de kan vara känsliga för bullriga eller mycket röriga miljöer trivs de bäst i hushåll där de behandlas vänligt och har tydliga rutiner.

Blivande ägare bör vara beredda att lägga tid på träning och socialisering, särskilt under det första året. Valpkurs, besök i olika miljöer och varsam introduktion till olika människor och djur hjälper hunden att utvecklas till en trygg, stabil vuxen. Engagerad träning kan också bli en rolig hobby som stärker bandet mellan hund och ägare.

Att resa med Ceskyterrier är oftast okomplicerat. Storleken gör dem lätta att transportera i bil, och många uppskattar utflykter både i stad och natur. En resebur eller bilsele, portabel vattenskål och några favoritleksaker gör resorna säkrare och trevligare.

För rätt person eller familj erbjuder Ceskyterriern en fin kombination av hanterlig storlek, behagligt temperament och tilltalande utseende. Att leva med den här rasen innebär att välkomna en intelligent och mycket tillgiven liten följeslagare i sitt liv – en hund som gärna delar dina promenader, din soffa och många års vardagsögonblick.

Ceskyterrier

Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)

Fédération Cynologique Internationale (FCI)

Dansk Kennel Klub (Danish Kennel Club)

Verein für Deutsche Wachtelhunde (Germany)

Kompakt tjeckisk jakt- och familjeterrier med kraftig, lågställd kropp och lång, silkeslen, klippt päls. Lugn men lekfull, oftast bra med barn och andra hundar när den är väl socialiserad. Intelligent och känslig, behöver regelbunden motion, träning och pälsvård. Fortfarande relativt ovanlig utanför hemlandet.

Aussiedoodle vs Ceskyterrier

Egenskaper

Sammanfattning

Liknande raser