Amerikansk cocker spaniel till salu

De är vanligtvis tillgivna, människoorienterade och vill gärna göra sin ägare till lags, vilket passar många familjehem. De flesta tycker om barn och besökare men kan vara känsliga för hårdhänt behandling eller högljudda, stökiga miljöer. Tidig socialisering hjälper till att minska blyghet, överdriven upphetsning och skällande. De trivs som bäst när de får vara nära sina ägare och vara delaktiga i vardagslivet.

Den långa, silkiga pälsen kräver regelbunden skötsel för att undvika tovor, särskilt på öron, mage och behäng. Många ägare borstar minst flera gånger i veckan och bokar tid för professionell pälsvård var 4:e till 8:e vecka. Trimning runt tassar, hygienområden och ansikte gör pälsen lättare att sköta. Regelbunden öronrengöring är också viktigt eftersom tunga, pälsbeklädda öron lätt samlar fukt och smuts.

Deras litenhet och oftast måttliga energinivå kan fungera bra i en lägenhet, så länge deras behov av motion och social kontakt tillgodoses. Dagliga promenader, lekstunder och mental aktivering är viktiga för att förebygga tristess och skällande som stör. De är ofta känsliga för att lämnas ensamma under långa perioder, vilket kan leda till mycket ljud. Bra ljudisolering och träning i att vara tyst är hjälpsamt i trånga utrymmen.

De är benägna att drabbas av flera ärftliga problem, särskilt ögonsjukdomar som katarakt och progressiv retinal atrofi, samt öroninflammationer kopplade till deras tunga öron. Hudallergier, autoimmuna sjukdomar och höftledsdysplasi förekommer också inom rasen. Seriösa uppfödare testar för ögon- och höftproblem och ibland även hjärtsjukdomar. Regelbundna veterinärkontroller, noggrann öronvård och viktkontroll kan minska effekten av många av dessa problem.

De flesta vuxna klarar sig bra med ungefär 45 till 90 minuter om dagen av en kombination av fysisk och mental aktivitet. Det kan vara till exempel rask promenad, apportlekar, lugna vandringar och träningslekar som tar vara på deras naturliga vilja att samarbeta med människor. Även om de ofta beskrivs som sällskapshundar har de fortfarande kvar sin energi som brukshundar/jakthundar. Hundar som inte får tillräckligt med aktivitet kan bli överaktiva, oroliga eller skälliga inomhus.

De fäller måttligt året runt, och fällningen blir mer påtaglig ju längre päls hunden har. Rasen är inte allergivänlig, eftersom de sprider både päls och hudavlagringar precis som de flesta andra hundar med päls. Regelbunden borstning och professionell pälsvård hjälper till att hålla lösa hårstrån under kontroll och motverka tovor. Personer med allergi bör umgås med rasen flera gånger innan de bestämmer sig för att skaffa en.

De är i allmänhet villiga att lära sig och svarar bra på positiv förstärkning, eftersom de tycker om både godis och beröm. Deras känslighet gör att hårda tillrättavisningar kan skapa oro eller få dem att stänga av, något som lätt kan misstolkas som envishet. Korta, varierade träningspass fungerar bäst och hjälper till att rikta deras energi mot artiga beteenden. Konsekventa gränser redan från valpåldern är viktiga, eftersom många kommer att testa gränserna, försiktigt men ihärdigt.

De tunga, behårade öronen begränsar luftflödet till hörselgången, vilket ökar risken för infektioner och överväxt av jästsvamp. Ägare bör kontrollera och rengöra öronen regelbundet, särskilt efter bad, simning eller vistelse i fuktigt gräs. Att hålla håret runt höronöppningen prydligt trimmat kan förbättra luftcirkulationen. Alla tecken på dålig lukt, rodnad eller att hunden skakar på huvudet bör snabbt kontrolleras av veterinär.

De kan passa förstägare som är beredda på den pälsvård som krävs och villiga att satsa på träning och socialisering. Deras vanligtvis milda sätt och vilja att vara till lags gör dem förlåtande mot nybörjarmisstag, men om pälsvård, separationsproblematik eller skällande inte hanteras kan det bli stressande. Nya ägare bör räkna med kostnader för regelbunden professionell pälsvård och förebyggande veterinärvård. Valpkurser och tidig miljöträning i olika miljöer hjälper till att forma en stabil vuxen hund.

En seriös uppfödare hälsotestar sina avelshundar för kända problem inom rasen, särskilt ögonsjukdomar och höftledssjukdom, och är öppen med resultaten. De prioriterar stabila, trevliga temperament och är ärliga med både rasens styrkor och utmaningar. Valparna växer upp inomhus med noggrann socialisering och lämnar inte uppfödaren innan de är tillräckligt gamla. Du ska också få många frågor tillbaka, eftersom en bra uppfödare vill försäkra sig om att valpen får ett passande hem på lång sikt.