Lagotto romagnolo

Innehållsförteckning

Snabbfakta

• Energisk italiensk vattenhund och tryffeljägare med lockig, ullig päls som fäller mycket lite
• Mycket lättlärd, människoorienterad och oftast ivrig att arbeta och lära sig nya uppgifter
• Medelstor och robust, passar bra i aktiva familjer och till ett friluftsbetonat liv
• Utmärkta nosarbetsegenskaper, används ofta i modern nose work, söklekar och hundsporter
• Pälsen kräver regelbunden klippning och skötsel, trots att den fäller lite och upplevs som relativt allergivänlig av många

Utseende & Päls

Lagotto romagnolo är en kompakt, medelstor hund med kraftig, nästan kvadratisk kroppsbyggnad. Hanar är vanligtvis omkring 43–48 centimeter i mankhöjd och tikar cirka 41–46 centimeter. Vikten ligger oftast runt 11–16 kilo, beroende på kön och individens byggnad. Helhetsintrycket är en rustik, funktionell gårds- och vattenhund, byggd för uthållighet snarare än snabbhet. De ska se starka ut men aldrig tunga eller klumpiga, med välutvecklad muskulatur och en fast rygglinje.

Huvudet är svagt rundat med bred skalle och relativt kort nosparti. Nosen är stor och välutvecklad, idealisk för nosarbete. De uttrycksfulla, runda ögonen går i nyanser från hasselbrunt till mörkbrunt och harmonierar väl med pälsfärgen. Hängöronen är medelstora, triangelformade och täckta av lockar som, när pälsen är längre, nästan kan se ut som små mopp-huvuden. Svansen bärs i rygglinjens höjd eller något högre i rörelse, aldrig hårt ringlad över ryggen, och är också tätt täckt av lockar.

Det mest utmärkande draget hos Lagotto romagnolo är pälsen. Den är tjock, lockig och ullig, med en tydlig struktur som skyddar mot kallt vatten, regn och snårig terräng. Lockarna är täta och jämna och bildar små ringlar över hela kroppen, inklusive öron och svans. På huvudet bildar pälsen en lätt rufsig lugg och skägg som ger lagotton dess typiska vänliga, lite allvarsamma uttryck.

Godkända färger är:

• Enfärgat benvit
• Benvit med orange eller bruna fläckar
• Brunskimmel
• Enfärgat brun i olika nyanser
• Orange, med eller utan vita tecken

Vissa hundar har tantecken, vilket också är tillåtet. Svart är inte en godkänd färg i rasen.

Många tänker på Lagotto som en hypoallergen hund, men det är mer korrekt att säga att den fäller lite. Pälsen mognar långsamt och, till skillnad från många andra raser, fäller den inte kraftigt två gånger per år. I stället fastnar lösa hårstrån i lockarna, vilket är en av orsakerna till att regelbunden pälsvård är så viktig. Om borstning och kamning försummas bildas snabbt täta tovor nära huden, vilket kan vara obehagligt och till och med leda till hudinfektioner.

För praktisk pälsvård bör ägaren räkna med:

• Regelbunden kamning hela vägen in till huden en till två gånger i veckan
• Ibland bad, alltid följt av noggrann torkning och att lockarna fluffas med fingrarna i stället för hård borstning
• Professionell eller hemmaklippning ungefär var 6–10:e vecka för att hålla pälsen i funktionell längd

De flesta lagotti (plural av Lagotto) hålls i en naturlig, arbetsmässig klippning där pälsen är ungefär 3–4 centimeter lång på kroppen, något längre på huvud och öron, och putsad under magen och runt tassarna. Ögonen ska alltid hållas fria från lång päls för hundens komfort och säkerhet.

Målet är inte en skulpterad eller prålig utställningspäls, utan ett praktiskt, vädertåligt lager som låter hunden röra sig fritt i all sorts terräng. När pälsen är välskött är Lagotto romagnolo trevlig att leva med, relativt lättskött i vardagen och en fröjd att se på – med lockar som nästan inbjuder till att bli klappade och väcker nyfikna blickar vart ni än kommer.

Temperament & Personlighet

Lagotto romagnolo beskrivs ofta som glad, känslig och mycket hängiven sina människor. I grunden är detta en arbetande ras, framtagen för att hålla nära kontakt med föraren och arbeta tyst och uthålligt i krävande miljöer. Den bakgrunden märks i vardagen. Många lagotti knyter snabbt starka band till sin familj och följer gärna sina favoritpersoner från rum till rum, ständigt redo för nästa aktivitet.

Med familjemedlemmar är lagotton vanligtvis tillgiven, lekfull och vänlig. Den vill gärna vara delaktig i vardagen, oavsett om det handlar om långpromenader, helgvandringar eller att bara hålla dig sällskap i trädgården. De flesta är ganska uttrycksfulla och använder kroppsspråk, små ljud och ögonkontakt för att kommunicera. De kan vara känsliga för tonfall, vilket gör dem mottagliga för mjuk och tydlig vägledning men också innebär att de kan stänga av om de behandlas hårt eller orättvist.

Med barn kan Lagotto romagnolo vara en underbar följeslagare, särskilt om hunden växer upp med barn från ung ålder. Den medelstora storleken är en praktisk fördel – stark nog för aktiv lek, men inte så stor att den lätt fäller mindre barn. Precis som alla hundar måste de dock övervakas tillsammans med små barn, och barn behöver lära sig att behandla hunden respektfullt. Tydliga regler, som att inte dra i lockarna eller störa hunden när den sover eller äter, hjälper till att skapa en trygg och förtroendefull relation.

Mot främlingar kan rasen ha en naturlig tendens att vara reserverad eller avvaktande. En välavlad och väl socialiserad lagotto ska inte vara rädd eller aggressiv, men det är vanligt att de iakttar nya människor på lite avstånd innan de väljer att ta kontakt. Denna reserverade läggning speglar deras arbetsbakgrund, där lugn koncentration och lojalitet mot föraren värderades högt. Tidig och positiv socialisering är därför mycket viktig. Valpen bör få möta olika människor, miljöer och vänliga hundar, alltid på ett sätt som känns tryggt och hanterbart.

Med andra hundar och sällskapsdjur fungerar de flesta lagotti bra, särskilt om introduktionen sker genomtänkt. Många lever harmoniskt med katter och andra djur. Vissa hanar kan visa viss konkurrens mot andra hanar om de inte är väl socialiserade, och intensiv lek kan ibland leda till missförstånd. Som regel är deras temperament mer samarbetsinriktat än konfrontativt. Rasen har normalt inte särskilt stark jaktlust på fågel eller smådjur, men enskilda individer kan visa intresse, så inkallningsträning är ändå viktig.

Vanliga utmaningar med Lagotto romagnolo hänger ofta ihop med rasens intelligens och känslighet. Utan tillräcklig mental stimulans kan de bli uttråkade och hitta på egna sysslor, som att gräva, tugga eller skälla på alla ljud i hemmet eller trädgården. Separationsrelaterade problem kan också uppstå om hunden aldrig får lära sig att vara ensam korta stunder på ett gradvis och positivt sätt. Eftersom de har mycket bra hörsel och luktsinne kan vissa reagera snabbare än andra raser på ljud eller nya dofter – något som ibland feltolkas av ägaren som ”nervositet”, när det i själva verket handlar om skärpt uppmärksamhet.

För många familjer är lagottons blandning av tillgivenhet, arbetsvilja och stillsam målmedvetenhet ett mycket tilltalande paket. När behoven av närhet, stimulans och tydlig struktur tillgodoses utvecklas de ofta till lugna, pålitliga hundar som passar in i en mängd olika hem och livsstilar.

Träning & Motion

Lagotto romagnolo är en klok, snabbtänkt ras som trivs med samarbete med en trygg förare. Arbetsbakgrunden som tryffelhund krävde noggrant lyssnande, problemlösning och en stark vilja att söka. I dagens vardag blir detta ofta en hund som älskar träning och uppskattar att få uppgifter – både fysiska och mentala.

Träningen bör bygga på tydlig kommunikation och konsekventa, vänliga metoder. Eftersom lagotti är känsliga för press och tonläge svarar de särskilt bra på positiv förstärkning. Belöningsbaserad träning med godis, leksaker och beröm fungerar utmärkt. Hårda korrigeringar, skrik eller otydliga regler kan skada förtroendet och göra hunden osäker eller undvikande. Satsa i stället på att skapa förutsättningar för att lyckas, dela upp uppgifter i små steg och belöna fokus och ansträngning.

Grundläggande lydnad är viktig för varje lagotto. En säker inkallning, trevligt koppelgående och ett lugnt ”vänta” eller ”stanna”-kommando underlättar vardagen mycket. Eftersom många lagotti har en naturlig tendens att använda nosen och vandra iväg lite när de är lösa, bör inkallningsträningen prioriteras tidigt. Träna i säkra, inhägnade områden innan du litar på hunden i öppna miljöer. Gör det alltid lönsamt och roligt att komma tillbaka till dig – inte något hunden bara förknippar med att allt det roliga tar slut.

När det gäller motion brukar Lagotto romagnolo behöva en måttlig till hög aktivitetsnivå. De är inga extrema uthållighetsatleter, men de kräver mer än en kort promenad runt kvarteret. En vuxen lagotto uppskattar vanligtvis:

• En till två ordentliga promenader eller utflykter per dag, gärna med tid att nosa och utforska
• Regelbundna tillfällen att springa lös i säkra områden
• Korta träningspass, tricks eller noslekar under veckan

Många lagotti är duktiga inom hundsporter. Agility, rallylydnad, lydnad, spår, mantrailing och nose work passar rasen väl. Den naturliga noskapaciteten gör ofta att de blir mycket engagerade i sökbaserade aktiviteter. Du kan gömma godis eller leksaker i trädgården eller huset och uppmuntra hunden att ”sök” – det ligger mycket nära det arbete rasen är framavlad för.

Mental träning är minst lika viktig som fysisk motion. Aktiveringsspel, foderleksaker och enkla doftövningar kan hålla en lagotto nöjd och sysselsatt. Fem till tio minuter fokuserat hjärnarbete kan ibland trötta ut mer än en betydligt längre promenad. Detta är särskilt användbart under mycket varma eller kalla dagar när utomhusaktiviteterna begränsas.

Valpar och unghundar ska inte motioneras för hårt. Leder och tillväxtzoner är fortfarande under utveckling, så undvik långa löpturer, branta trappor och upprepad hoppning under det första året. Välj i stället korta, lugna promenader, fri lek på mjukt underlag och gott om vilopauser. Under tiden kan du lägga extra fokus på tidig träning, socialisering och hantering – till exempel att vänja hunden vid pälsvård och att bli hanterad över hela kroppen.

En lagotto som får en balanserad blandning av fysisk aktivitet, mental stimulans och nära kontakt med sin familj är oftast en lugn och behaglig inneboende. En uttråkad eller understimulerad lagotto kan däremot bli högljudd, rastlös eller kreativ på mindre uppskattade sätt – som att gräva upp rabatter eller ”möblera om” med tänderna. Genomtänkt träning och regelbunden motion är nyckeln till att få fram rasens bästa sidor.

Hälsa

Lagotto romagnolo betraktas i allmänhet som en robust och frisk ras, men precis som alla raser finns det kända hälsoproblem som ansvarsfulla uppfödare och ägare bör känna till. Kunskap om dessa underlättar när du ska välja valp efter hälsotestade föräldrar och när du tar hand om en vuxen hund genom livet.

Ett av de mer välkända problemen i rasen är höftledsdysplasi, en utvecklingsrubbning där höftleden inte passar ordentligt i ledskålen. Med tiden kan detta leda till smärta, hälta och artros. Seriösa uppfödare röntgar sina avelsdjur och använder officiella höftutvärderingar för att minska risken för ledproblem hos avkommorna. Armbågsdysplasi förekommer också, men rapporteras generellt mer sällan än höftproblem.

Lagotti kan också drabbas av vissa neurologiska och genetiska sjukdomar som identifierats i populationen. Ett exempel är juvenil epilepsi, ibland kallad benign familjär juvenil epilepsi, som kan ge kramper hos unga valpar. I många fall förbättras valparna med åldern, men tillståndet är ändå en viktig djurskyddsfråga. Det finns genetiska tester som hjälper uppfödare att undvika att få sjuka valpar. Ett annat problem som setts i vissa linjer är cerebellär ataxi, en störning som påverkar koordination och balans. Även här har gentester och genomtänkt avelsselektion minskat förekomsten där rekommenderade hälsoprogram följs.

Ögonhälsan är också viktig i denna ras. Sjukdomar som katarakt och andra ärftliga ögonsjukdomar kan förekomma, och ögonlysning hos ögonspecialiserad veterinär rekommenderas därför ofta för avelsdjur. I vissa länder och rasklubbar uppmuntras dessutom kontroll av knäleder (patella) och hjärta, beroende på lokala rekommendationer och avelsregler.

Vanliga hälsotester för Lagotto romagnolo omfattar ofta:

• Höftledsröntgen (höftledsdysplasi)
• I vissa avelsprogram även armbågsröntgen (armbågsdysplasi)
• Ögonlysning, ofta årligen för avelsdjur
• Gentester för juvenil epilepsi och andra kända genetiska tillstånd
• I vissa fall undersökning av knäleder (patella) och hjärtfunktion

Ansvarsfulla uppfödare redovisar sina resultat öppet och förklarar gärna hur de använder informationen i sin avelsplanering.

Lagotto romagnolos genomsnittliga livslängd ligger omkring 12–15 år, och många hundar är aktiva och pigga långt upp i åren. Bra foder, anpassad motion, god viktkontroll och regelbunden veterinärvård bidrar alla till ett friskt åldrande. Liksom hos många andra raser kan äldre lagotti utveckla åldersrelaterade problem som artros, tandproblem eller organsjukdomar, så årliga hälsokontroller blir extra viktiga med stigande ålder.

Ägare bör vara uppmärksamma på tecken på smärta eller obehag, till exempel ovilja att hoppa, stelhet efter vila eller beteendeförändringar. Tidiga insatser med ledtillskott, anpassad motion och veterinärbehandling kan göra stor skillnad för livskvaliteten.

Eftersom lagottons täta, lockiga päls kan dölja hudproblem är regelbunden pälsvård också ett bra tillfälle att kontrollera hud och öron. Fukt som fastnar under tovor kan leda till hot spots eller hudinfektioner. Öronen bör kontrolleras och rengöras varsamt vid behov, eftersom lockig päls inne i hörselgången ibland kan bidra till vaxansamling eller irritation om den inte sköts på rätt sätt.

Med genomtänkt avel och god omvårdnad har Lagotto romagnolo goda förutsättningar att leva ett långt, aktivt och lyckligt liv. Blivande ägare uppmuntras att söka uppfödare som prioriterar hälsa, mentalt välmående och sund helhet framför enbart utseende.

Historia & Ursprung

Lagotto romagnolo har djupa rötter i våtmarker och lågland i norra Italien, särskilt i regionen Romagna som gett rasen dess namn. Ordet ”Lagotto” tros komma från dialektord kopplade till sjöar eller vatten, och har också använts som smeknamn på vattenhundar. Denna traditionella koppling förklarar rasens ursprungliga roll som apporterande vattenhund.

Förr i tiden, långt innan lagotton blev känd som tryffelspecialist, arbetade hundarna tillsammans med jägare i kärr, vikar och laguner. Den täta, lockiga pälsen skyddade mot kallt vatten, medan den starka kroppen och det goda luktsinnet gjorde dem väl lämpade att apportera sjöfågel i svår terräng. De behövde vara härdiga, villiga att arbeta och kapabla att jobba lugnt och uthålligt under långa pass. På den tiden värderades de framför allt för sin praktiska användbarhet, inte för ett standardiserat utseende.

När landskapet förändrades och stora delar av våtmarkerna i norra Italien dikades ut och blev jordbruksmark minskade behovet av vattenapporterande hundar. Bönder och landsbygdsfamiljer började istället utnyttja lagottons utmärkta luktsinne till ett annat arbete. Italien har en lång tradition av tryffeljakt, och tryffel – de aromatiska underjordiska svamparna – är mycket högt värderade i gastronomin. Lagotti visade sig vara exceptionellt skickliga på att hitta tryffel under marken, ofta mer pålitliga än grisar som har en tendens att äta upp tryffeln de hittar.

Med tiden försköts rasens roll allt mer mot specialiserad tryffeljakt. Arbetet krävde en lugn, uthållig hund med nära samarbete med föraren, som kunde arbeta tyst och systematiskt i skogar och på fält. Lagottons naturliga näsarbete och moderata storlek gjorde den idealisk för ändamålet. Generationer av selektion för doftförmåga och samarbetsvilja med människor formade rasens moderna karaktär.

Mot slutet av 1900-talet inledde engagerade italienska entusiaster ett målmedvetet arbete för att bevara och formellt erkänna Lagotto romagnolo som egen ras. De arbetade för att etablera en enhetlig rastyp, standardisera pälsen och dokumentera härstamning. Detta ledde till officiellt erkännande i Italien och senare av internationella kennelklubbar. Rasen klassas idag som vattenhund i många system, men ryktet som tryffelhund är fortfarande en central del av identiteten.

Idag arbetar många lagotti fortfarande som tryffelhundar i Italien och andra områden, men rasen har också etablerat sig som sällskapshund och aktiv deltagare i olika hundsporter. Den stora arbetsviljan och näsarbetsförmågan gör den väl lämpad för nose work, spår, söklekar och liknande aktiviteter. På vissa håll används lagotti även i praktiska sökuppdrag eller deltar i uppvisningar som visar deras tryffeljaktsarv.

Även om rasens numerär har ökat markant de senaste åren, särskilt i Europa och Nordamerika, är Lagotto romagnolo fortfarande relativt ovanlig jämfört med många stora internationella raser. Rasklubbar och entusiaster betonar ofta vikten av att bevara arbetsförmågan tillsammans med god hälsa och stabilt temperament. Den lockiga, vänliga lagotto som många möter på utställningar eller i parker idag står därför, i anda och funktion, mycket nära de arbetande hundar som en gång sökte i italienska kärr och skogar vid sina förares sida.

Att leva med rasen

Att dela hem med en Lagotto romagnolo kan vara djupt givande, men innebär också ett verkligt ansvar. Detta är ingen prydnadshund eller lågenergihund. Tänk i stället på lagotton som en energisk, intelligent partner som behöver din tid, uppmärksamhet och vägledning för att må bra.

Vardagen med en lagotto består oftast av en kombination av fysisk motion, mental aktivitet och mycket familjekontakt. Många ägare upplever att två ordentliga rundor per dag, plus små tränings- eller lekpass, håller hunden nöjd. En enkel kort promenad i koppel utan möjlighet att nosa eller utforska räcker sällan. De mår bra av:

• Lös tid i säkra områden
• Doftbaserade lekar eller godissök i trädgård eller hem
• Korta träningspass med fokus på lydnad, tricks eller nosarbete

Inomhus är lagotti ofta lugna om deras behov är tillgodosedda, och de gillar att vila i närheten av sina människor. De är sällan hundar som trivs med att vara ensamma mycket långa dagar. De flesta kan lära sig hantera rimlig ensamhet, men detta måste introduceras gradvis och positivt från valpåldern. Ägare som arbetar långa pass eller ofta är borta hemifrån bör tänka igenom om de kan ordna hundvakt, dagis eller annan hjälp.

Pälsvård är en central del av livet med denna ras. En lagottos päls sköter sig inte själv. Regelbunden kamning, klippning och ibland bad är helt nödvändigt. Ägare som vill sköta pälsen hemma behöver lämpliga redskap, till exempel:

• En kam i metall av bra kvalitet som når hela vägen in till huden
• En karda eller borste för att varsamt reda ut lockarna
• Hundschampo och balsam anpassat för lockig päls
• Bra saxar eller klippmaskin – eller en pålitlig professionell hundfrisör

De flesta lagotti behöver en fullständig genomgång ungefär varannan månad, inklusive klippning av kroppen, puts av tassar och hygienområden samt kontroll av öron och klor. Många ägare håller också pälsen kortare av praktiska skäl, eftersom mycket långa lockar lättare tovar sig och samlar smuts och skräp.

Ekonomiskt bör blivande ägare planera för löpande kostnader som kvalitetsfoder, årliga hälsokontroller, vaccinationer, pälsvård, träningskurser, försäkring, leksaker och utrustning. Första året innebär ofta högre utgifter – inköpspris, eventuell kastration/sterilisering, grundutrustning och kanske flera kurser. På årsbasis kan pälsvården ensam bli en märkbar kostnad om du använder professionell trimmare regelbundet.

Praktisk utrustning för en Lagotto romagnolo omfattar ofta:

• En bekväm, väl anpassad sele och ett stabilt koppel
• En säker bur eller inomhushage för vila och träning av ensamhet
• Aktiveringsleksaker och doftleksaker för mental stimulans
• En vattentålig eller lättstädad bädd, särskilt om hunden gillar blöta promenader
• Handdukar eller torkrockar för att hantera lockarna efter regn eller bad

Eftersom lagotti är intelligenta och socialt känsliga mår de mycket bra av konsekventa regler och fasta rutiner. Sätt upp hushållsregler tidigt – var hunden får vara, när den får mat, hur samspelet med barn ska fungera. Mjuka, förutsägbara ramar hjälper lagotton att känna sig trygg och avslappnad.

Blivande ägare bör också vara medvetna om rasens vaktande uppmärksamhet. Många lagotti är naturligt alerta och kan skälla för att markera okända ljud eller besökare. Med träning kan de flesta lära sig att varva ner och svara på ett tydligt ”tack” eller liknande signal, men i mycket ljudkänsliga boenden – till exempel lyhörda lägenheter – kan vissa hundar ha svårt att koppla av utan genomtänkt träning och management.

Som motprestation erbjuder Lagotto romagnolo en sällskapshund full av personlighet, humor och lojalitet. De knyter ofta starka band, och även om de kan välja en favoritperson är de vanligtvis tillgivna mot hela familjen. Deras glädje i gemensamma aktiviteter, kombinerat med hanterlig storlek och generellt god hälsa, gör dem till ett mycket trevligt val för många aktiva hem. För den som är villig att lägga tid på pälsvård, träning och daglig aktivering kan livet med en lagotto kännas mindre som att ”äga en hund” och mer som att dela vardagen med en skarp, lockpälsad partner som alltid är redo för nästa äventyr.

Egenskaper

Vanliga frågor

Vad avlades Lagotto Romagnolo ursprungligen för?

Rasen utvecklades i Italien som en vattenapportör och specialiserades senare som tryffelsökande hund. Dess skarpa luktsinne, starka arbetsvilja och vädertåliga päls gjorde den idealisk för arbete i våtmarker och på fält under varierande förhållanden.

Är lagotto romagnolo en bra familjehund och hur beter den sig hemma?

Den här rasen är vanligtvis tillgiven, mycket människoorienterad och knyter starka band till sin familj. Hemma är den oftast lugn om den får tillräckligt med fysisk och mental stimulans, men den kan bli ljudlig, rastlös eller orolig om den blir understimulerad eller lämnas ensam för länge.

Hur mycket motion och mental stimulans behöver en lagotto romagnolo?

Daglig motion på måttlig till hög nivå är viktig, till exempel rask promenad, lek utan koppel i ett säkert område eller mer strukturerade aktiviteter som nose work. På grund av sin bakgrund som brukshund behöver den också regelbundna mentala utmaningar, som noslekar, träningspass eller aktiveringsleksaker, för att hålla sig i balans.

Stämmer det att lagotto romagnolo inte fäller alls, och är den i så fall lämplig för allergiker?

Pälsen fäller väldigt lite jämfört med många andra raser, och de täta lockarna tenderar att fånga upp lösa hårstrån. Vissa personer med allergier kan tåla dem bättre, men det är ingen garanti för att de är hypoallergena och reaktioner är individuella, så det är viktigt att tillbringa tid med rasen innan man bestämmer sig.

Hur ofta behöver en Lagotto Romagnolo trimmas och klippas?

Den lockiga pälsen behöver kammas regelbundet för att undvika tovor, vanligtvis minst en eller två gånger i veckan. Många ägare låter klippa ned pälsen till en lättskött längd flera gånger om året, så att den ser naturlig ut snarare än formklippt, och rasen borstas normalt inte upp i en fluffig stil.

Vilka hälsoproblem är Lagotto Romagnolo särskilt benägna att drabbas av?

Kända hälsoproblem inkluderar vissa ärftliga neurologiska tillstånd, höftdysplasi och vissa ögonsjukdomar. Ansvarsfulla uppfödare testar för dessa problem, och blivande ägare bör fråga om hälsotester, släktingars livslängd samt eventuell förekomst av epileptiska anfall eller rörelsestörningar i linjen.

Är lagotto romagnolo lätt att träna för förstagångshundägare?

De är i allmänhet intelligenta, matmotiverade och lyhörda för konsekvent, positiv träning. Samtidigt kan deras känslighet och starka vaksamhet göra dem benägna att utveckla oro eller bli reaktiva om träningen är hård eller om socialiseringen brister, så förstgångsägare har ofta nytta av vägledning från en bra hundtränare.

Tycker Lagotto Romagnolo om att gräva, och går det att hantera?

Många av dessa hundar har en stark instinkt att gräva på grund av sin bakgrund som tryffeljägare. Det här beteendet kan ofta styras om genom att ge dem en särskild plats där de får gräva, använda luktsökslekar och se till att hunden får tillräckligt med motion, i stället för att försöka undertrycka instinkten helt.

Kan en lagotto romagnolo trivas i en lägenhet?

Lägenhetsboende kan fungera om hunden får tillräckligt med motion utomhus och daglig mental stimulans. Rasen passar vanligtvis inte ett alltför stillasittande liv och kan bli skällig eller orolig om behovet av att röra sig, nosa och få arbeta med hjärnan inte tillgodoses.

Hur social är lagotto romagnolo med främlingar och andra hundar?

De är ofta reserverade eller försiktiga med nya människor snarare än naturligt utåtriktade, så tidig och positiv socialisering är viktig. Med andra hundar kan de vara vänliga och lekfulla, men temperamentet varierar mellan individer, så noggranna introduktioner och träning i gott uppförande rekommenderas.

Källor

• The Swedish Lagotto Club
• The Norwegian Lagotto Club
• The Kennel Club (UK)
• The Danish Kennel Club
• The Fédération Cynologique Internationale (FCI)