Grand danois

Innehållsförteckning

Snabbfakta

• En av världens högsta hundraser – vissa Grand danois blir lätt längre än de flesta människor när de står på bakbenen
• Kallas ofta en ”snäll jätte” tack vare sitt lugna, människokära temperament och starka band till familjen
• Avlades ursprungligen som kraftfull jakthund och gårdsvaktare, men är i dag främst en hängiven sällskapshund
• Kort, lättskött päls i iögonfallande färger som fawn, brindle, harlekin, svart, blå och mantle
• Behöver gott om utrymme, genomtänkt utfodring och konsekvent träning, men ofta mindre intensiv motion än många mindre brukshundsraser

Utseende & Päls

Grand danois är en hund som verkligen imponerar när man ser den i verkligheten. Rasen är känd för sin storlek och sitt ädla helhetsintryck, med en kropp som är kraftfull men samtidigt elegant. En välbyggd Grand danois har ett långt, smalt huvud med tydligt stop, kraftig nos och uttrycksfulla ögon som ofta ger ett förvånansvärt mjukt och vänligt uttryck. Öronen är vanligtvis medelstora och ansatta högt. I länder där kupering är förbjuden eller ute ur modet ser man naturliga, hängande öron, vilket förstärker hundens vänliga utseende.

När det gäller höjd ligger vuxna hanar oftast runt 80–86 centimeter i mankhöjd, ibland något högre. Tikar är något mindre och lättare, men fortfarande mycket stora hundar. Kroppen ska vara något längre än hög, med rak, stark rygg, djup bröstkorg och väl uppdragen buklinje. Helhetsintrycket ska vara kraft och resning, inte tyngd. En Grand danois ska röra sig fritt och lätt med ett långt, markvinnande steg.

Pälsen är kort, tät och ligger nära kroppen. När hunden är frisk och välskött har den en blank lyster. Trots att pälsen är kort är den inte helt underhållsfri. Rasen är godkänd i flera slående färger och mönster. De vanligaste är:

• Fawn, oftast varmt gyllene med svart mask
• Brindle, fawnfärgad grund med mörka ränder
• Harlekin, vit grund med oregelbundna svarta fläckar
• Svart, djup och glänsande
• Blå, i en stålblå nyans
• Mantle, svart med en vit ”mantel” samt vita tecken på bröst, ben och svanstipp

Olika kennelklubbar kan ha något skilda regler för vilka nyanser och teckningar som är tillåtna på utställning, men för en familjehund är god hälsa och stabilt temperament betydligt viktigare än exakt färg.

Pälsvården för en Grand danois är enkel men får inte glömmas bort. Regelbunden borstning en till två gånger i veckan med gummihandske eller mjuk borste hjälper till att ta bort lösa hår, smuts och mjäll och håller pälsen blank. Under fällningsperioder, som kan märkas tydligt på en så stor hund, underlättar tätare borstning för att hålla mängden hår i hemmet nere. Ett milt hundschampo kan användas vid bad när hunden blir smutsig eller börjar lukta, men det finns sällan behov av täta bad.

På grund av sin storlek får Grand danois lätt förhårdnader på armbågar och andra tryckpunkter. Mjuka liggunderlag och regelbunden kontroll av huden för torra partier eller irritation är till hjälp. Den korta pälsen ger begränsat skydd mot kyla och väta, så i kallare klimat kan vissa hundar behöva ett väl anpassat täcke vid längre vinterpromenader. Regelbunden kloklippning, öronrengöring och tandvård fullbordar skötselrutinen och hjälper denna jätteras att hålla sig frisk och bekväm.

Temperament & Personlighet

Den enorma storleken kan ge intryck av en hård eller reserverad hund, men Grand danois är känd som en av de mest tillgivna och människoorienterade av alla stora raser. Många ägare beskriver sin hund som en ”stor bebis” som försöker sitta i knät, lutar sig tungt mot benen och följer familjemedlemmarna från rum till rum. En väl uppfostrad Grand danois är oftast lugn inomhus, mjuk mot människor och ivrig att vara nära sina ägare.

I familjer är Grand danois i regel trogen och kärleksfull. De knyter ofta ett starkt band till sin mänskliga flock och har inte sällan en extra nära relation till en eller två favoritpersoner. Uppvuxna med barn och med rätt övervakning är de oftast tålmodiga och toleranta. Men enbart storleken kan vara en utmaning. Även en vänlig och glad hund kan av misstag knuffa omkull ett litet barn bara genom att vända sig snabbt eller vifta på den kraftiga svansen. Därför är det mycket viktigt att både hund och barn lär sig hur man umgås säkert. Barn bör lära sig att inte klättra på hunden, dra i öron eller störa när hunden vilar, och vuxna ska alltid ha uppsikt över leken.

I mötet med andra hundar varierar Grand danois. Många är sociala och trivs med hundsällskap om de är väl socialiserade från valpåldern. Andra kan vara mer reserverade, särskilt hanar mot andra hanar. Tidig och positiv socialisering är avgörande. Möten med lugna, vänliga hundar och träning i artig hundkommunikation hjälper till att förebygga rädsla eller burdust beteende senare. När det gäller smådjur som katter eller kaniner beror resultatet ofta på tidig introduktion och individens temperament. Vissa Grand danois lever harmoniskt med familjens katter, medan andra kan vara för klumpiga eller ha för stark jaktlust. Noggrann övervakning och långsamma, kontrollerade introduktioner är nyckeln.

Trots sin milda natur bär Grand danois fortfarande på ett vaktarv. Många skäller för att varna när någon närmar sig huset eller vid ovanliga ljud. De flesta är inte aggressiva i grunden, men den rena storleken och den djupa rösten räcker ofta för att få främlingar att stanna upp. Rätt träning och fortsatt socialisering ser till att denna naturliga vaktinstinkt förblir balanserad och kontrollerad.

Vanliga utmaningar i rasen är separationsångest, klängighet och känslighet. Grand danois är mycket människofokuserad och mår dåligt av att lämnas ensam många timmar varje dag. Utan tillräckligt sällskap och mental stimulans kan de bli stressade eller utveckla destruktiva beteenden som att tugga på möbler, gräva eller skälla. De är också ofta känsliga för tonfall. Hård hantering eller skäll kan lätt göra hunden orolig och skada förtroendet. Ett lugnt, konsekvent och vänligt förhållningssätt fungerar betydligt bättre.

För den som funderar på rasen kan man tänka sig att leva med en mycket stor, mycket kärleksfull rumskamrat som förväntar sig att få vara med i allt du gör. Om du uppskattar nära sällskap, en lugn men lekfull energi inomhus och en hund som verkligen vill göra rätt, kan temperamentet hos Grand danois vara oerhört givande.

Träning & Motion

Grand danois är intelligent och vill i allmänhet gärna samarbeta, men mognar långsamt både fysiskt och mentalt. Träning handlar mindre om hård kontroll och mer om mjuk vägledning och tydliga gränser. Från det ögonblick valpen flyttar hem gör konsekventa rutiner och goda vanor enorm skillnad längre fram.

Eftersom en fullvuxen Grand danois är så stark är tidig träning inte förhandlingsbar. Grundläggande lydnad som sitt, ligg, stanna, ”lämna” och framför allt koppelgående utan drag är nödvändigt. Belöningsbaserade metoder fungerar bäst. Använd godis, beröm och lek för att förstärka önskade beteenden, och håll passen korta och varierade. Unga hundar tappar lätt koncentrationen, så flera korta pass utspridda över dagen är oftare mer effektiva än ett långt.

Socialisering under valptiden är helt avgörande. Låt din Grand danois-valp få positiva och trygga erfarenheter av bland annat:

• Olika typer av människor, åldrar och klädstilar
• Skilda miljöer, som parker, lugna gator, livligare områden och hundvänliga butiker där det är tillåtet
• En mängd olika ljud, underlag och föremål, som trafik, paraplyer, cyklar och rullstolar

Varje ny upplevelse bör kopplas till något trevligt, som en liten godbit eller lekstund, så att valpen bygger upp självförtroende i stället för rädsla. Denna omsorgsfulla grund lägger grunden till en trygg vuxen hund som klarar vardagen väl.

Motionsbehovet hos Grand danois missförstås ofta. De är en stor brukshundsras, men när de är fullvuxna har de vanligen ett måttligt energibehov. Vuxna hundar trivs oftast med en eller två ordentliga promenader om dagen, kombinerat med lek och mental aktivering. De uppskattar till exempel:

• Långa, lugna promenader där de får nosa och utforska
• Mjuka apporteringslekar eller dragkamp
• Träningslekar och aktiveringsleksaker som utmanar hjärnan
• Korta pass med nose work eller enkla söklekar i trädgården

Valpar och unghundar kräver särskild eftertanke när det gäller motion. Skelett och leder är under utveckling, och hård belastning kan ge bestående skador. Undvik:

• Långa löprundor på hårt underlag
• Upprepad hoppning, till exempel från höga möbler eller i agility
• Våldsam lek med betydligt tyngre eller mycket hetsiga hundar

Fokusera i stället på kontrollerade promenader i koppel anpassade efter ålder, fri lek i säkra områden och mental stimulans. Uppfödare och veterinär kan ge åldersanpassade råd om lämplig motionsnivå.

Vissa vuxna Grand danois tycker om mer strukturerade aktiviteter som lydnad, rallylydnad eller spår. De är sällan idealiska för högbelastande sporter med mycket hopp, men många fungerar bra i lågintensiva hundsporter där samarbete är viktigare än fart och höjd. Oavsett aktivitet är en säker inkallning och goda vardagsvanor nödvändiga för att en så stor hund ska vara trygg och välkommen på offentliga platser.

Mental aktivering är lika viktig som fysisk motion. En uttråkad Grand danois kan bli destruktiv. Enkla dagliga utmaningar som att gömma godbitar i hemmet, lära in nya tricks eller använda foderspridande leksaker håller hjärnan sysselsatt. Träning bör vara en naturlig del av vardagen, inte något som bara görs under valptiden. Lugna, konsekventa förväntningar hjälper hunden att växa upp till en väluppfostrad jätte som är lätt att leva med.

Hälsa

Liksom alla raser har Grand danois specifika hälsorisker som blivande ägare bör känna till innan hunden flyttar hem. Den stora storleken, snabba tillväxten och den speciella kroppsbyggnaden påverkar både vilka problem som kan uppstå och hur den dagliga skötseln bör se ut.

En av de allvarligaste riskerna i rasen är magomvridning, ofta kallad ”bloat” eller magsäcksomvridning. Det är ett livshotande tillstånd där magsäcken fylls med gas och kan vrida sig. Tecken kan vara svullen buk, försök att kräkas utan att något kommer upp, rastlöshet, dregling och smärtsymtom. Magomvridning kräver omedelbar veterinärvård. Många ägare till djupt bröstade raser väljer en förebyggande operation, gastropexi, ofta i samband med kastrering, där magsäcken fästs vid bukväggen för att minska risken för vridning. I vardagen kan man minska risken genom att ge flera mindre mål mat i stället för ett stort, undvika kraftig motion före och efter utfodring samt ha lugna rutiner vid matning.

Led- och skelettproblem är ett annat viktigt område. Grand danois växer mycket snabbt från valp till unghund, vilket belastar utvecklande leder och ben. Tillstånd som höftledsdysplasi, armbågsdysplasi och vissa tillväxtrubbningar kan förekomma. Seriösa uppfödare hälsotestar sina avelsdjur med höft- och ofta armbågsröntgen och kan även använda ytterligare tester för ärftliga sjukdomar. Valpköpare bör alltid fråga vilka hälsotester som gjorts på föräldradjuren.

Hjärtsjukdomar, särskilt dilaterad kardiomyopati, förekommer också i rasen. Regelbundna hjärtkontroller hos veterinär och vid behov undersökningar hos specialist, såsom ultraljud, kan upptäcka problem i tid. Andra hälsoproblem kan innefatta vissa cancerformer, autoimmuna sjukdomar och sköldkörtelrubbningar. På grund av storleken kan även rutinoperationer och behandlingar bli mer komplicerade och kostsamma än för mindre hundar, då de kräver högre doser läkemedel och noggrann hantering.

Den förväntade livslängden för en Grand danois är kortare än för många mindre raser, ofta kring 7–10 år, även om vissa individer lever längre med god skötsel och lite tur. Denna relativt begränsade livslängd är något blivande ägare bör fundera över. Det är viktigt att fokusera på livskvalitet genom bra foder, anpassad motion, viktkontroll och regelbunden veterinärvård.

Rekommenderade hälsorutiner för ägare till Grand danois är bland annat:

• Välja uppfödare som hälsotestar avelsdjur för höfter, ofta armbågar och hjärta, och för noggranna journaler
• Följa ett noggrant utfodringsschema för valpar med högkvalitativt foder för stora raser, i samråd med veterinär
• Hålla koll på tillväxten för att undvika alltför snabb viktökning eller tillväxtspurter som belastar lederna
• Boka regelbundna veterinärkontroller, inklusive tandvård och viktuppföljning
• Lära sig tecknen på magomvridning och ha en akutplan och kontaktuppgifter till närmaste klinik

I vardagen är viktkontroll mycket viktig. Extra kilon belastar redan stora leder ytterligare och kan öka risken för flera sjukdomar. Du ska kunna känna revbenen under ett tunt lager fett, och veterinären kan hjälpa dig att bedöma hull regelbundet.

Även om listan över möjliga problem kan verka lång lever många Grand danois aktiva och glada liv. Att vara påläst, välja valp från hälsomedvetna linjer och samarbeta nära med en pålitlig veterinär är centrala steg för att stötta hundens välmående från valp till åldring.

Historia & Ursprung

Grand danois har en månghundraårig historia som berör flera europeiska länder. Även om många förknippar rasen med Danmark, utvecklades den moderna Grand danois i stor utsträckning i Tyskland, där den kallades Deutsche Dogge. Historiskt användes hundar av denna typ som kraftfulla jakthundar åt adeln. De deltog i jakt på stor och farlig vilt som vildsvin, vilket krävde mod, styrka och förmåga att hålla bytet tills jägarna kom fram.

Tidiga förfäder tros vara en blandning av mastifftyper och vinthundar, vilket kan förklara kombinationen av en stark, muskulös kropp och en relativt elegant, atletisk byggnad. Med tiden valde uppfödarna hundar som inte bara var kraftfulla och orädda i jakten, utan också mer förfinade i utseende. Dessa hundar värderades som statussymboler och levde ofta nära sina ägare, något som kan ha bidragit till det tillgivna och människonära temperamentet som är typiskt för rasen i dag.

När jaktmetoder förändrades och behovet av stora vildsvinshundar minskade, fick Grand danois gradvis en ny roll som gårdsvaktare och familjehund. Den imponerande närvaron vid dörren eller längs ägogränsen räckte långt för att avskräcka inkräktare. Samtidigt gjorde det lugna sinnet och den starka anknytningen till familjen dem populära som sällskapshundar för dem som hade plats för en så stor ras.

Under 1800-talet började rasstandarden att formaliseras i takt med att hundutställningar blev vanligare och rasklubbar bildades. Tyska rasklubbar spelade en central roll i att definiera den moderna typen av Grand danois, med riktlinjer för storlek, konstruktion, färg och temperament. Andra kennelklubbar runt om i världen tog senare efter och anpassade dessa standarder, men grundbilden av rasen som högbent, ädel och vänlig jätte har bestått.

I olika länder varierar namnet. Man kan höra Great Dane, Grand danois, Deutsche Dogge eller liknande benämningar, men alla syftar på samma ras. Med tiden har fokus förskjutits från arbetsuppgifter till sällskap. I dag används Grand danois sällan i jakt, utan är främst uppskattade som familjehundar, utställningshundar och ibland deltagare i hundsporter som passar deras storlek och temperament.

Den moderna Grand danois bär fortfarande spår av sin historia i både utseende och karaktär. Den modiga vildsvinshunden har blivit en lugn men vaksam väktare i moderna hem. Storleken väcker fortfarande uppmärksamhet, och det vänliga sättet fortsätter att vinna hjärtan världen över. Rasen är välbekant även i populärkulturen, ofta porträtterad som en vänlig, något klumpig jätte – en stereotyp med en viss sanning för den som har träffat en hund som försöker klämma ner sig i en liten soffa bredvid sin favoritmänniska.

Att förstå historien ger sammanhang till många av rasens egenskaper i dag. Behovet av nära mänsklig kontakt, den måttliga men jämna aktivitetsnivån och den naturliga vaktinstinkten har alla rötter i de ursprungliga arbetsuppgifterna. För den som funderar på att dela livet med en Grand danois kan denna bakgrund fördjupa relationen till hunden som nu sover på vardagsrumsgolvet, men en gång skulle ha vaktat stora egendomar och följt adeln ut på jakt.

Att leva med rasen

Att leva med en Grand danois är en speciell upplevelse som kombinerar glädjen i en hängiven följeslagare med de praktiska realiteterna i att ta hand om en jättehund. Innan man tar hem en hund är det klokt att ärligt fundera över livsstil, utrymme och ekonomi. Dessa hundar behöver mycket mer än bara kärlek, även om kärleken är centrum i en fungerande relation.

Först och främst: utrymme. En Grand danois behöver inget slott, men trångbodda förhållanden kan vara besvärliga för en så stor kropp. Hunden ska kunna röra sig obehindrat i hemmet, sträcka ut sig ordentligt när den ligger och resa sig utan att slå i möbler. Lägenhet kan fungera om det finns bra promenadvägar och grönområden i närheten, men smala trappor och små hissar kan bli ett problem, särskilt om hunden någon gång måste bäras vid sjukdom eller hög ålder.

Den dagliga tidsinsatsen är en annan viktig faktor. Grand danois trivs med sällskap. De passar dåligt i hem där de lämnas ensamma många timmar varje dag. De flesta mår bäst när de får vara delaktiga i familjens aktiviteter, oavsett om det handlar om att slappna av i vardagsrummet, följa med i bilen på ärenden där hundar är välkomna eller hänga med på helgutflykter. Som minimum bör du räkna med daglig tid till:

• Promenader och lugn motion
• Träning och mental aktivering
• Pälsvård och grundläggande skötsel
• Enkla stunder av samvaro, som att ta det lugnt tillsammans på kvällen

Den ekonomiska sidan är avsevärt tyngre än för mindre raser. Allt från foder till veterinärvård och utrustning blir dyrare i denna storlek. Du kan förvänta dig högre kostnader för:

• Kvalitetsfoder, särskilt under den intensiva tillväxtperioden som valp och unghund
• Rutinvård, vaccinationer och parasitskydd, som ofta prisas efter vikt
• Eventuell akutvård eller operation, som för stora hundar kan bli särskilt kostsam
• Rejäla bäddar, stora burar, kraftiga halsband, selar och koppel för jätteraser
• Större doser av eventuella långtidsmediciner, om sådana skulle behövas

Att budgetera i förväg och överväga hundförsäkring kan minska stressen om oväntade hälsoproblem uppstår.

När det gäller hemmiljön är både säkerhet och komfort viktiga. En ung Grand danois-valp är nyfiken och når lätt upp till köksbänkar, bord och hyllor som är trygga från mindre hundar. Du kan behöva ”valpsäkra” på en högre nivå och flytta mat, mediciner och ömtåliga saker utom räckhåll. Halkfria golv är en fördel, då stora hundar kan överanstränga leder och muskler om de ofta halkar på släta ytor. En stadig, tjock bädd skyddar leder och minskar risken för liggsår och förhårdnader.

Praktisk utrustning för ägare till Grand danois kan vara:

• Bredt, vadderat halsband eller en väl passande sele som fördelar trycket jämnt
• Ett starkt, bekvämt koppel, gärna något längre för avspända promenader
• Upphöjda mat- och vattenskålar om veterinären rekommenderar det, i en höjd som ger naturlig ätställning
• En stor bur eller avgränsat, säkert utrymme, särskilt användbart under rumsrenhetsträning och när valpen inte kan övervakas
• Hållbara leksaker i rätt storlek för en stor mun, undvik små saker som lätt kan sväljas

Träning och vardagsmanners är viktiga hela livet. På grund av storleken kan en hoppande eller dragande Grand danois lätt skrämma eller oavsiktligt skada någon. Att lära hunden artiga hälsningar, säker inkallning och bra koppelvanor gör vardagen smidigare för alla. Konsekvens mellan familjemedlemmar är avgörande. Om en person tillåter hunden i soffan och en annan förbjuder det, blir hunden förvirrad och träningen bromsas.

Slutligen är den känslomässiga sidan viktig att tänka på. Många ägare beskriver en mycket stark relation till sina ”snälla jättar”. Deras uttrycksfulla ögon, sättet de lutar sig mot en och den lugna närvaron kan vara djupt tröstande. Samtidigt innebär den kortare genomsnittliga livslängden att avskedet ofta kommer tidigare än med mindre raser. Att vara medveten om detta och välja att fokusera på att skapa ett rikt, lyckligt liv för hunden kan hjälpa dig att uppskatta varje fas – från klumpig valp till värdig senior.

För den som är beredd på ansvaret erbjuder Grand danois något alldeles särskilt. Att dela sitt hem med en Grand danois innebär att du anpassar ditt liv en smula efter en mycket stor, mycket kärleksfull vän. I gengäld får du en hängiven följeslagare vars storlek imponerar, men vars hjärta ofta känns ännu större.

Egenskaper

Vanliga frågor

Är grand danois bra familjehundar och säkra med barn?

De är i regel milda, tålmodiga och väldigt människoorienterade, vilket kan göra dem till goda familjehundar. Deras storlek och styrka innebär dock att de av misstag kan välta små barn, så noggrann uppsikt och grundläggande träning är viktigt. Tidig socialisering hjälper till att skapa ett lugnt och stabilt beteende runt både barn och besökare.

Hur mycket utrymme behöver en grand danois egentligen i hemmet?

Trots sin storlek kräver de inte ett jättestort hus, men de behöver tillräckligt med utrymme för att kunna röra sig bekvämt utan att hela tiden stöta i möbler. Trappor och hala golv kan vara påfrestande för deras leder. Inomhus är de oftast lugna om de får tillräckligt med motion, men trånga lägenheter utan hiss eller enkel tillgång till uteplats är sällan optimala.

Hur mycket motion behöver en grand danois, och kan den följa med mig ut och jogga?

Vuxna behöver i allmänhet en till två timmars måttlig motion per dag, uppdelat på promenader och lugn lek. Långdistanslöpning eller intensiv hoppträning kan belasta lederna och bör undvikas, särskilt innan de är fysiskt mogna vid cirka 18–24 månaders ålder. Många uppskattar kortare, lugna joggingturer som vuxna, men all träning med hög belastning bör först diskuteras med en veterinär.

Vilka är de vanligaste hälsoproblemen hos grand danois?

De är benägna att drabbas av uppblåst mage och magomvridning, kardiomyopati, höft- och armbågsdysplasi samt vissa former av skelettcancer. Deras snabba tillväxt kan också leda till ortopediska problem hos unga hundar. Regelbundna veterinärkontroller, ett anpassat foder och noggrann uppsikt över subtila förändringar i andning, aptit eller energinivå är särskilt viktiga för den här rasen.

Hur kan jag minska risken för magomvridning hos en grand danois?

Att ge flera mindre mål mat per dag, undvika kraftig motion i anslutning till utfodring och använda en långsamhetsmatskål kan hjälpa till att minska risken. En del ägare väljer en förebyggande gastropexi, en operation där magsäcken sys fast för att minska risken för att den vrider sig. Du bör lära dig de tidiga tecknen på magomvridning och alltid betrakta det som ett akut nödläge.

Hur länge lever en grand danois vanligtvis, och varför är deras livslängd kortare än många andra rasers?

De flesta lever runt 7–9 år, vilket är kortare än många medelstora hundar. Mycket stora raser åldras snabbare och har högre förekomst av vissa hjärt-, ben- och ledsjukdomar. Ansvarsfull avel, bra viktkontroll och snabb behandling av hälsoproblem kan bidra till en god livskvalitet, men den naturliga livslängden är ändå relativt begränsad.

Hur mycket äter grand danois, och hur dyrt är det att fodra dem?

De behöver en rejäl mängd foder av hög kvalitet, särskilt under uppväxten, och de månatliga utfodringskostnaderna är betydligt högre än för genomsnittligt stora hundar. Växande valpar behöver noggrant anpassat foder för storvuxna raser för att undvika alltför snabb tillväxt och belastning på lederna. Att hålla hunden slank och i god hullkondition är viktigare än att bara ge foder utifrån storlek.

Behöver grand danois mycket pälsvård och fäller de mycket?

De har en kort päls som är relativt lättskött, men de fäller måttligt året runt. Vanligast räcker det med borstning en gång i veckan och ett bad då och då för att hålla pälsen i fint skick. Regelbunden kloklippning är särskilt viktig eftersom för långa klor kan belasta deras redan tunga leder ytterligare.

Kan en grand danois bo bekvämt i en lägenhet?

Det kan vara möjligt om hunden är väluppfostrad, lugn inomhus och får tillräckligt med daglig motion utomhus. Hiss är att föredra framför många trappor, eftersom det kan slita på lederna i längden. Skällande är oftast ett mindre problem än själva logistiken kring utrymme, rörelse och tillgång till utevistelse.

Hur snabbt växer grand danois‑valpar, och finns det särskilda saker att tänka på för deras leder?

Valpar växer extremt snabbt under det första året och kan nå nästan full vuxenhöjd på bara några månader. På grund av denna snabba tillväxt bör de undvika tvingande motion som långa löprundor, frekvent trappgång eller hopp, och de behöver en kontrollerad kost som är särskilt anpassad för stora hundrasers valpar. Noggrann skötsel under den här perioden hjälper till att minska risken för utvecklingsrelaterade ledsjukdomar.

Källor

• The Great Dane Club of Germany (Deutscher Doggen-Club 1888 e.V.)
• The Great Dane Club of UK
• Svenska Kennelklubben (Swedish Kennel Club)
• The Danish Kennel Club (Dansk Kennel Klub)
• Federation Cynologique Internationale (FCI)